RH 1994:103
Tredje man har ansetts bunden av skiljeklausul i överlåtelseavtal.
Genom avtal den 16 oktober 1990 överlät Lokalen Förvaltnings AB (Lokalen) samtliga aktier i Sörmlands Fastighets AB till Sören E. AB (SEAB). I avtalet fanns en skiljeklausul intagen, innebärande att tvist i anledning av avtalet skulle avgöras av skiljemän. Undantag gjordes för säljarens rätt att vid allmän domstol söka ut ogulden köpeskilling och ta säkerhet som ställts för köpeskillingen i anspråk. I november 1990 utställde Folksam ömsesidig sakförsäkring (Folksam) en garanti - i form av en kreditförsäkring - vari Folksam förklarade sig gå "i borgen såsom för egen skuld" för "fullgörande av köparens förpliktelser enligt köpeavtal av den 16 oktober 1990 gällande samtliga aktier i Sörmlands Fastighets AB". I december samma år beviljade Östgöta Enskilda Bank (banken) Lokalen en kredit. Till säkerhet för krediten pantförskrev Lokalen till banken all sin rätt till betalning enligt överlåtelseavtalet respektive garantin. Kort tid därefter bekräftade både Folksam och SEAB att de underrättats om pantförskrivningen. Såväl Lokalen som SEAB försattes sedermera i konkurs.
Efter stämning å Folksam yrkade banken förpliktande för Folksam att - i enlighet med garantin - till den betala ett belopp motsvarande köpeskillingen för aktierna. Som en av flera grunder för sin talan gjorde banken gällande att Folksam på grund av avtalsbrott var skyldig att erlägga skadestånd till banken med yrkat belopp. Folksam, som bestred bankens talan, gjorde beträffande ifrågavarande grund gällande att bankens talan var underkastad den skiljeklausul som intagits i överlåtelseavtalet mellan Lokalen och SEAB till följd varav talan i denna del skulle avvisas på grund av rättegångshinder. Banken bestred Folksams avvisningsyrkande.
Stockholms tingsrätt (1994-08-04, chefsrådmannen Åke Renström) avvisade bankens talan såvitt den grundade sig på skyldighet för Folksam att erlägga skadestånd. Under rubriken "Skäl" anförde tingsrätten följande.
Skiljeavtal är i regel inte bindande för andra än parterna. I flera rättsfall har emellertid en skiljeklausul ansetts vara tillämplig i förhållande till den som ingått borgen för fullgörande av motpartens förpliktelse enligt kontraktet (NJA 1896 s. 136, 1916 s. 100, 1922 s. 135 och RH 1985:137). Utanför borgensförhållanden saknas vägledande rättspraxis vad gäller frågan om tredje mans bundenhet av skiljeklausul. Stöd för att ett avtal om skiljedom gäller i förhållande till den som förvärvat en parts kontraktuella rättigheter återfinns i doktrinen där en majoritet av författarna uttalar sig för bundenhet, i vart fall om förvärvaren kan förutsättas ha haft kännedom om skiljeklausulen (Hober, Arbitration in Sweden, 2 uppl. 1984, s. 38; Håstad, Något om skiljeavtals verkan mot tredje man, Vänbok till Robert Boman, 1990 s. 182 ff; Edlund, SvJT 1993, s. 905 ff).
Den 10 december 1990 pantförskrev Lokalen till banken all sin rätt till betalning enligt överlåtelseavtalet mellan Lokalen och SEAB samt all sin rätt till betalning enligt Folksams kreditförsäkring. Genom att förvärva rättigheter till betalning enligt överlåtelseavtalet får banken anses ha, eller i vart fall bort ha, känt till den skiljeklausul som överlåtelseavtalet innehåller. Enligt skiljeklausulen skall tvist i anledning av överlåtelseavtalet avgöras av skiljemän. Från detta undantas säljarens rätt att i allmän domstol söka utfå obetald köpeskilling. Bankens talan om skadeståndsskyldighet på grund av avtalsbrott utgör inte en sådan fråga. Av detta följer att Folksam äger åberopa skiljeklausulen mot banken och att Folksams invändning om rättegångshinder därför skall bifallas.
Banken överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten, med upphävande av beslutet, skulle visa målet åter till tingsrätten för ny behandling.
Svea hovrätt (1994-08-30, hovrättslagmannen Bengt Sjögren, hovrättsrådet Jan Vilgeus och t.f. hovrättsassessorn Petra Lundh, referent) fastställde tingsrättens beslut.