RH 1994:33
Att reglerna om villkorlig frigivning numera är fakultativa har ansetts innebära att en domstol inte med utgångspunkt från dessa regler kan ange den dag då en häktad tilltalad skall försättas på fri fot.
Sunne tingsrätt dömde genom dom den 9 december 1993 M.T., som var häktad i målet, för häleri, olovlig körning och förande av avställt fordon till fängelse 4 månader samt förordnade om M.T:s utvisning ur riket.
M.T. fullföljde talan mot domen och yrkade ogillande av åtalet för häleri i andra hand att han skulle dömas för häleriförseelse. Han begärde vidare att utvisningsbeslutet skulle upphävas.
Hovrätten för Västra Sverige (1994-01-27, hovrättslagmannen Nils-Olof Berggren, hovrättsrådet Kent Sundqvist, referent, t.f. hovrättsassessorn Eva Ahlquist samt nämndemännen Torsten Nilsson och Ragnar Andersson) fastställde på anförda skäl tingsrättens domslut samt anförde vidare.
Det finns risk att M.T. fortsätter sin brottsliga verksamhet. Han skall därför alltjämt vara häktad.
Fristen för att ansöka om revision löper ut först efter den dag då M.T. tidigast kan påräkna villkorlig frigivning. Det är därför möjligt att den dagen passeras utan att domen har gått i verkställighet, till följd varav inte heller villkorlig frigivning kan komma ifråga. Någon obligatorisk rätt till sådan frigivning finns det dock numera inte. Hovrätten kan därför inte med utgångspunkt från reglerna om villkorlig frigivning ange den dag då M.T. skall försättas på fri fot (jfr NJA 1983 sid. 610).