RH 1994:40
Tre personer tillgrep i samråd en personbil. Sedan de brukat den körde de tillsammans ut bilen i skogen i avsikt att lämna den där. Därvid satte en av dem eld på bilen. Samtliga har ansetts skadeståndsskyldiga i anledning av skadegörelsen.
Åklagaren yrkade ansvar å K.K., C.N. och B.S. för bl.a. tillgrepp av fortskaffningsmedel och grov skadegörelse enligt följande gärningsbeskrivning: K.K., B.S. och C.N. har gemensamt och i samråd den 8 april 1992 olovligen tagit en personbil på parkeringen vid Nya Stationsgatan i Nybro och brukat denna för färd i Nybro med omnejd. De har kört bilen till Månsamåla i Nybro kommun. De har därefter förövat skadegörelse genom att tända eld på fordonet, som totalförstördes. Fordonets värde uppgick till cirka 170 000 kronor. Brottet är att anse såsom grovt med hänsyn till att det avser betydande ekonomiskt värde.
Målsägandena, Trygg-Hansa och bilens ägare, yrkade skadestånd på grund av brott av de tre tilltalade solidariskt.
Samtliga tre tilltalade erkände tillgrepp av fortskaffningsmedel. B.S., som påstod att en numera avliden person, J-Å.A., tänt på bilen, erkände medhjälp till grov skadegörelse medan K.K. och C.N. helt bestred ansvar för skadegörelse. B.S. medgav skadeståndsanspråken medan de två övriga tilltalade bestred skadeståndsskyldighet.
Kalmar tingsrätt (1993-03-11, rådmannen Staffan Hägerdal samt nämndemännen Bert Jonsson, Birgitta Linden och Elof Petersson) dömde alla tre tilltalade för tillgrepp av fortskaffningsmedel och B.S. för grov skadegörelse. Tingsrätten fann det inte tillförlitligen styrkt att K.K. och C.N. medverkat till den grova skadegörelsen. - I skadeståndsdelen anförde tingsrätten i domskälen: Samtliga de tilltalade har medverkat vid tillgreppet av bilen. B.S. är såsom gärningsman skyldig att svara för skadorna på bilen. K.K. och C.N. har medverkat vid tillgreppet och deltagit i beslutet att bilen skulle ställas undan i skogen. De har sett att bensin hälldes över bilen och måste sålunda förstått vad J-Å.A. och B.S. hade för planer. De har underlåtit att ingripa och avstyra skadegörelsen. Även K.K. och C.N. bör därför svara för skadorna på bilen.
K.K. och C.N., överklagade domen och yrkade ogillande av skadeståndsanspråken. De anförde: Som tingsrätten funnit har ingen av dem medverkat till den grova skadegörelsen. När de deltog i beslutet att bilen skulle ställas undan i skogen hade de inte skäl att anta att skadegörelsen skulle bli så omfattande. De hade inga möjligheter att ingripa och avstyra skadegörelsen - C.N. därför att hon inte alls deltog i handlingen och K.K. därför att han, när han först observerade att bensinen hälldes över bilen, fick kasta sig undan för att ej själv komma till skada. Även om underlåtenhet skulle konstituera skadeståndet har de inte haft någon som helst möjlighet att avstyra skadegörelsen.
Trygg-Hansa och bilägaren bestred ändring.
Göta hovrätt (1993-12-29, hovrättslagmannen Ulla Maiander samt hovrättsråden Lennart Thorelli och Johan Stenberg, referent) fastställde tingsrättens dom i den del som överklagats och anförde i domskälen följande:
Av tingsrättens i ansvarsdelen lagakraftvunna dom framgår att C.N., B.S. och K.K. gemensamt och i samråd tillgripit bilen. Alla tre är därigenom ansvariga för skada som uppkommit på bilen efter tillgreppet, under förutsättning att skadan kan anses vara en adekvat följd av tillgreppet. Som tingsrätten anfört har C.N. och K.K. deltagit i beslutet att bilen skulle ställas undan i skogen. Även om de själva inte direkt deltagit i skadegörelsen på bilen har de dock inte försökt förhindra denna. Skadegörelsen får därför anses stå i sådant samband med tillgreppet att K.K. och C.N. har att svara solidariskt med B.S. för uppkomna skador (jfr NJA 1985 sid. 690). Om yrkade belopp råder ej tvist.