RH 1994:45
I ett anställningsavtal hade intagits en skiljeklausul. Sedan arbetsgivaren låtit stämma den anställde, en verkställande direktör, med yrkande om betalningsförpliktelse på tre olika grunder påstods klausulen utgöra rättegångshinder. Fråga uppkom dels om tvisten omfattades av skiljeklausulen, dels om brott från en anställd som riktas mot en arbetsgivare kan utgöra ett ur ett anställningsavtal härflytande rättsförhållande.
H.S., som ägde Ord & Data Aktiebolag (Ord & Data), sålde den 20 september 1989 samtliga aktier i bolaget till CMA Computer Marketing Aktiebolag (CMA). Samma dag ingicks ett skriftligt anställningsavtal mellan Ord & Data och H.S. enligt vilket H.S. anställdes som verkställande direktör i Ord & Data. I anställningsavtalet intogs en skiljeklausul med följande lydelse: "Tvist rörande detta avtals tillkomst, tolkning eller tillämpning såväl som därur härflytande rättsförhållande skall avgöras av skiljemän enligt gällande lag om skiljemän. Därvid skall dock rättegångsbalkens regler om omröstning, sammanläggning av mål och fördelning av rättegångskostnaderna tillämpas, dock att CMA oaktat utgången i målet skall - parterna emellan - ensamt svara för skiljemännens arvode och kostnader jämte CMA:s kostnader".
H.S. sades den 17 juni 1992 upp från sin anställning. Ord & Data och CMA yrkade därefter i ansökan om stämning vid Nacka tingsrätt, som deras talan slutligen bestämdes, att H.S. skulle åläggas att till bolagen utge 3 185 420 kr. Som grund för sin talan anförde bolagen bl.a. följande: Vid en uppföljning av en lagerinventering har det framkommit att utrustning till ett sammanlagt värde av 2 657 000 kr saknas i lagret. Det görs gällande att H.S. tillskansat sig denna utrustning och avyttrat den för personlig vinning till skada för bolaget. H.S. har även medverkat till att Ord & Data, i strid med ingångna avtal, betalat ut alltför stor ersättning till det bolag som ansvarade för Ord & Datas leveranser av utrustning till kunder. Därutöver har H.S. levererat datorutrustning till ett bolag, varvid han som vederlag personligen tog emot varor som betalning. H.S. erhöll således varor kostnadsfritt, till skada för bolagen. Den slutliga skadan för Ord & Data och CMA uppgår i denna del till ca 50 000 kr. Slutligen har H.S. kostnadsfört privata levnadsomkostnader som rörelsekostnader i Ord & Data till ett sammanlagt belopp om 536 040 kr. - Bolagen gjorde i första hand, under åberopande av 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207), gällande att H.S. uppsåtligen, eller åtminstone vårdslöst, hade förorsakat Ord & Data sakskada genom att medverka till att företaget förlorat lagertillgångar, att ingå avtal till huvudsaklig förlust för bolaget och att kostnadsföra privata levnadsomkostnader som bolagskostnader. I andra hand åberopade bolagen 2 kap. 4 § skadeståndslagen, varvid samma agerande från H.S. åberopades till stöd för bolagens påstående att detta lagrum är tillämpligt. Slutligen gjorde bolagen gällande att H.S:s handlande stod i strid med aktiebolagslagen (1975:1385) och att han därför enligt 15 kap. 1 § samma lag är skyldig att ersätta bolagen deras skada.
H.S. bestred bolagens yrkande och förnekade att han hade förfarit på det sätt som bolagen påstod. Vidare yrkade han att bolagens talan skulle avvisas. Som grund för sitt yrkande anförde han bl.a. följande: De tvistefrågor som målet omfattar har ett direkt samband med H.S:s anställning vid Ord & Data. Samtliga i käromålet framförda yrkanden faller under den i anställningsavtalet intagna skiljeklausulen. I den mån tvistefrågorna inte direkt kan hänföras till vad som i skiljeklausulen anges som avtalets tillkomst, tolkning eller tillämpning måste de utan tvekan innefattas i begreppet "därur härflytande rättsförhållande".
Bolagen bestred H.S:s avvisningsyrkande och anförde bl.a. följande: Anställningsavtalet reglerar de frågor som normalt ingår i ett avtal avseende en verkställande direktörs anställningsförhållanden. De frågor som är föremål för tvist mellan parterna omfattas inte av skiljeklausulen. Det bör i sammanhanget beaktas att CMA enligt anställningsavtalet åtagit sig att oaktat utgången av ett skiljeförfarande ensamt svara för kostnaderna för förfarandet.
Nacka tingsrätt (1994-02-17, rådmannen Bo Kvillner) avvisade bolagens talan och anförde: Enligt punkt 7 i anställningsavtalet skall tvist rörande avtalets tillkomst, tolkning eller tillämpning såväl som därur härflytande rättsförhållanden avgöras av skiljemän enligt gällande lag om skiljemän. Kärandebolagen har inte visat att det skadeståndsansvar som kan åvila H.S. grundar sig på annat förhållande än anställningen. Punkten 7 i anställningsavtalet äger därför tillämpning. Käromålet avvisas därför.
Bolagen överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas och målet återförvisas till tingsrätten för erforderlig handläggning.
Svea hovrätt (1994-05-06, hovrättsråden Göran Rosenberg och Ulla Pålsson samt tf. hovrättsassessorn Björn Johanson, referent) upphävde tingsrättens beslut och visade målet åter till tingsrätten för erforderlig behandling.
I motiveringen anförde hovrätten.
Vid en prövning av frågan om ifrågavarande tvist omfattas av skiljeklausulen skall utgångspunkten vara de omständigheter som bolagen har åberopat till stöd för sin talan vid tingsrätten. Vad bolagen har anfört där innefattar i huvudsak påståenden om att H.S. gentemot Ord & Data företagit handlingar av brottslig karaktär. Tvisten avser således inte anställningsavtalets tillkomst, tolkning eller tillämpning. Skiljeklausulen ger emellertid enligt dess lydelse i övrigt ett vidare utrymme för dess omfattning. Enligt hovrättens mening kan emellertid brott från den anställdes sida som riktas mot arbetsgivaren inte utgöra ett ur anställningsavtalet härflytande rättsförhållande. Det är i vart fall osannolikt att parternas gemensamma avsikt när det nu aktuella anställningsavtalet ingicks var att en framtida tvist grundad på påståenden om brott av det nämnda slaget skulle omfattas av skiljeklausulen. En arbetsgivare kan ju knappast tänkas vilja ingå anställningsavtal överhuvudtaget med någon, om det finns behov av att reglera frågan om tvistelösning i anledning av straffbara handlingar av den anställde som riktar sig mot arbetsgivaren. Och det finns än mindre anledning att träffa avtal om att den anställde skall vara befriad från betalningsskyldighet för kostnaderna för sådan tvistelösning. Hovrättens bedömning blir därför att skiljeklausulen inte utgör hinder för en prövning i allmän domstol av de omständigheter som bolagen har lagt H.S. till last.