lagen.nu

RH 1994:53

En person har använt falskt pass och falskt körkort för att i affärssyfte illegalt ta sig in i Sverige. Några förmildrande omständigheter har inte ansetts föreligga. Brotten har ansetts vara av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger häremot. Påföljden har bestämts till två månaders fängelse.

Åklagaren yrkade ansvar enligt 14 kap. 9 § brottsbalken för brukande av falsk urkund och anförde: M.B. har vid något tillfälle under tiden 1992 - 11 maj 1994 förmått annan person att förfalska dels ett tjeckiskt pass och dels ett tjeckiskt körkort. Det tjeckiska passet med nr 0654774 har förfalskats genom att den äkta passinnehavarens foto bytts ut mot ett foto på M.B.. Det tjeckiska körkortet med nr 000955 är helförfalskat. M.B. har därefter den 11 maj 1994 vid en passkontroll i Malmö åberopat det falska passet och det falska körkortet. Fara i bevishänseende har förelegat.

Malmö tingsrätt (1994-05-31, hovrättsfiskalen Ulla Larsson Ernefelt samt nämndemännen Dagny Floren, Laila Soerich och Örjan Svedberg) fann åtalet styrkt och bestämde påföljden till fängelse två månader.

Tingsrätten anförde i domskälen bl.a. följande. M.B. har berättat följande. Han är medborgare i gamla Jugoslavien och har födelsehem i Serbien. Han skaffade körkort och pass i Prag och betalade 200-250 DM. Han hade jugoslaviskt pass och begärde via resebyrå visum till Sverige, men fick avslag. Med tjeckiskt pass behövs inte visum för att komma till Sverige. Körkortet skulle han ha därför att han körde bil till Sverige. Han hade en affär att ordna i Göteborg och skulle titta på textilier, jeanskläder, som han var intresserad av. Avsikten var att om priset var lämpligt, skulle mannen i Göteborg frakta textilierna till Tjeckien. M.B. åkte ensam hit och avsikten var att han skulle stanna 2 - 3 dagar. Han väntade bland annat på att textilierna skulle bli färdiga. - M.B. förekommer inte i kriminalregistret. Åklagaren har upplyst att enligt uppgifter från Interpol är M.B. dömd i Tyskland. M.B. har uppgett att han har familj i Tjeckien, två barn samt att han driver egen verksamhet med import och export.

Tingsrätten fann att M.B:s erkännande vann stöd av utredningen i målet och att gärningarna var att bedöma som åklagaren angett. Tingsrätten anförde vidare följande. I målet är fråga om brukande av falskt pass vid inresa till landet och brottets art är sådan att frihetsberövande påföljd bör följa. I rättsfallet NJA 1983 s. 786 har anförts att man, på liknande sätt som vid de allra flesta andra brott, bör pröva vilken påföljd som i det enskilda fallet framstår som mest lämpligt med hänsyn till brottets art och gärningsmannens förhållanden. Tingsrätten fann att vad M.B. anfört inte föranledde någon annan bedömning än att påföljden skulle bestämmas till fängelse.

M.B. vädjade mot domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom eventuellt i förening med böter eller, i andra hand, sätta ned straffet. Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1994-06-30, hovrättsråden Ingrid Berg och Lennart Frii, referent, t.f. hovrättsassessorn Charlotta Hållenius samt nämndemännen Gertrud Melin och Berne Floren) fastställde tingsrättens domslut och anförde i domskälen följande.

Enligt tingsrättens i denna del inte överklagade dom har M.B. befunnits skyldig till brukande av falsk urkund såsom åklagaren påstått. Målet i hovrätten gäller valet av påföljd.

M.B. har, såvitt känt, inte tidigare gjort sig skyldig till sådan brottslighet att detta utgör skäl att nu döma honom till fängelse. Inte heller har de nu aktuella brotten så högt straffvärde att en presumtion föreligger för att ett fängelsestraff skall utdömas. Fråga är däremot om brotten är av sådan art att detta grundar en presumtion för att fängelse skall väljas såsom påföljd.

Begreppet "artbrott" har endast kortfattat behandlats i förarbetena till de nuvarande principerna för val av påföljd. Såsom påpekades i lagstiftningsärendet anknyts till gällande praxis enligt vilken vissa brott anses motivera fängelse trots att de inte har ett särskilt högt straffvärde. Som exempel på brottstyper som faller under begreppet omnämndes i lagstiftningsärendet bl.a. olovlig vistelse i riket enligt utlänningslagen (prop. 1987/88:120 s. 100).

I målet är fråga om brukande av såväl ett falskt pass som ett falskt körkort med samma identitetsuppgifter som passet. M.B. har brukat dokumenten för att i affärssyfte olovligen vistas i riket.

Påföljdspraxis i mål om brukande av falskt pass vid inresa i riket är inte helt klar. De refererade avgöranden som närmast är av intresse är NJA 1983 s. 786 och RH 1983:157.

I NJA 1983 s. 786 anförde Högsta domstolen att det är angeläget att förebygga illegal invandring och att upprätthålla förtroendet för en så viktig handling som passet. Högsta domstolen fann dock att det i det aktuella fallet förelåg sådana speciella personliga omständigheter att övervägande skäl talade för en icke frihetsberövande påföljd. Inte heller i RH 1983:157 valdes fängelse som påföljd, eftersom det i det målet förelåg speciella personliga omständigheter, däribland att den som brukat det falska passet senare beviljats uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige.

Som framhållits i NJA 1992 s. 190 bör vid bedömningen av om en brottstyp skall anses vara av den art att fängelse bör följa bl.a. beaktas om brottet är svårt att förebygga och upptäcka. Så är otvivelaktigt fallet vid vissa förfalskningsbrott. Vad som avses med brottslighetens art är dock inte endast vilken brottsrubricering som är tillämplig. Även brottslighetens karaktär och omständigheterna kring brottet måste beaktas vid bedömningen av brottslighetens art.

M.B. har använt de falska dokumenten för att i affärssyfte illegalt ta sig in i Sverige. Några sådana förmildrande omständigheter som förelåg i NJA 1983 s. 786 och RH 1983:157 är sålunda inte aktuella. Dokumenten, främst dock passet, är viktiga officiella handlingar för vilka det är angeläget att bevara förtroendet. Vid övervägande av nu angivna omständigheter finner hovrätten att brotten är av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger häremot.

Särskilda skäl att välja annan påföljd än fängelse föreligger inte. Inte heller finns skäl att sätta ned straffet.

Målnummer B 612/94

Metadata

Domstol
Hovrätten över Skåne och Blekinge
Avgörandedatum
1994-06-30
Målnummer
B612-94
Lagrum
14 kap. 1 § och 9 § samt 30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken
Rättsfall
NJA 1983 s. 786
NJA 1992 s. 190
RH 1983:157
Litteratur
Prop. 1987/88:120 s. 100.
Sökord
Brukande av falskt urkund
Brottspåföljd
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation