RH 1995:1
Vid gåva av fastighet till dotter och svärson förbehöll sig givaren förköpsrätt. Genom bodelning i anledning av äktenskapsskillnad tillades fastigheten svärsonen. I ärende angående lagfart p.g.a. bodelningen har IM ej ansetts skyldig att fordra bevis om att hembud skett.
Genom gåvobrev den 13 juni 1984 överlät J.T. ett område av fastigheten Ekenäs 1:1, sedermera efter avstyckning registrerat som Ekenäs 1:2, till sin dotter K.T. och hennes dåvarande make L.S. med bl.a. följande innehåll: "Om någon av gåvotagarna önskar avhända sig sin andel i fastigheten eller del därav, är denne skyldig att hembjuda sin andel till givaren eller hans rättsinnehavare. I den mån flera önskar begagna sig av dem tillkommande lösenrätt, skall den hembjudna fastighetsandelen fördelas lika mellan dem. Kan överenskommelse om pris och övriga villkor inte nås, skall dessa fastställas av skiljenämnd enligt lag om skiljemän." Genom bodelning i april 1992 erhöll L.S. K.T:s andel i fastigheten.
Inskrivningsmyndigheten i Hallsbergs domsaga (1993-07-13) beviljade lagfart på fastigheten för L.S..
J.T. överklagade inskrivningsmyndighetens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja lagfartsbeslutet och återförvisa ärendet till inskrivningsmyndigheten för förnyad handläggning.
Som skäl för sin talan anförde J.T. i huvudsak följande: Han ville inte godkänna överenskommelsen vid bodelningen att L.S. skulle tillskiftas hela fastigheten utan önskade att fastigheten skulle hembjudas honom. Något hembud skedde aldrig men han gjorde klart att han ville utnyttja sin rätt att förvärva fastigheten om bara enighet kunde nås om lämpligt pris. Förhandlingar angående förvärv har pågått sedan dess. L.S. sökte emellertid lagfart med stöd av bodelningshandlingen under påstående att J.T. erhållit hembud och godkänt bodelningen. Tingsrätten tog uppgifterna för gott och inhämtade inte något yttrande från honom. Hans rätt kom därför att kränkas av lagfartsbeslutet. Eftersom något hembud inte skett och godkännande inte lämnats för bodelningen borde lagfart inte ha meddelats. Tingsrätten borde ha inhämtat yttrande från honom innan lagfart beviljades för L.S..
L.S. bestred bifall till besvären och anförde till stöd härför: I april 1992 upprättades en bodelningshandling där hembudet finns som villkor. Samtidigt tillställdes makarna T en skriftlig förfrågan om godkännande av överlåtelse av fastigheten. Sedan muntligt godkännande erhållits undertecknades bodelningshandlingen. I april 1993 togs detta muntliga godkännande tillbaka. Pingsthelgen 1993 utlovades ett skriftligt godkännande, men detta uteblev. Den 1 juni 1993 överlät han fastigheten till en utomstående köpare. Dagen därpå överlämnade han personligen ett hembud till J.T.. Samma hembud skickades även rekommenderat per post. Den 3 juni 1993 kvitterade J.T. den rekommenderade försändelsen. Då lagfartsansökan gjordes hade han ännu inte fått något svar från J.T. varför han ansåg att hembudet hade förfallit. Påståendet att förhandlingar har pågått sedan 1992 är en efterhandskonstruktion som helt tillbakavisas. J.T. påstår för övrigt att han fört förhandlingar beträffande ett hembud som han samtidigt säger sig inte ha erhållit. Det har inte pågått några förhandlingar överhuvudtaget. L.S. anser att han gjort vad som ankommer på honom. Avsikten med hembudsklausulen var att ge J.T. möjlighet att förvärva fastigheten före någon annan. Han har muntligen och skriftligen uppmanats att skriftligen meddela sin avsikt med Ekenäs 1:2 men ej gjort detta. J.T. har haft möjlighet att bevaka sin rätt.
Göta hovrätt (1993-12-15, hovrättslagmannen Ulla Maiander, hovrättsrådet Lennart Thorelli (referent) och adjungerade ledamoten kammarrättsassessorn Anders Mårtensson) lämnade besvären utan bifall.
I sina skäl anförde hovrätten: Förbehåll vid gåva av fast egendom att gåvotagare som önskar överlåta egendomen först skall hembjuda den till givaren är giltigt enligt svensk rätt (NJA 1981 sid. 897). Förbehållet skall, då lagfart söks å fastigheten, enligt 20 kap. 14 § jordabalken antecknas i fastighetsboken. Om gåvotagaren överlåter fastigheten skall lagfartsansökan för förvärvaren enligt 20 kap. 6 § 5 p. jordabalken avslås, om överlåtelsen står i strid mot den inskränkning som gäller enligt förbehållet om hembudsskyldighet.
Hembudsskyldighet och rätt till återköp har normalt till syfte att förhindra att äganderätten till en fastighet i strid mot avsikterna vid gåvan övergår till en förvärvare utom kretsen av gåvotagarna. I förevarande fall har K.T:s andel av fastigheten genom bodelning i anledning av äktenskapsskillnad tillagts den andre gåvotagaren, L.S.. Fastighetsandelen, som inte utgjort enskild egendom, skulle ingå i bodelningen.
Inskrivningsmyndigheten har saknat anledning antaga att hembudsskyldighet avser det fall att fastigheten ingår i bodelning. Skäl att avslå lagfartsansökningen eller att höra J.T. i ärendet har således ej förelegat. Om hembudsskyldigheten vid den följande överlåtelsen från L.S. är ej fråga i förevarande mål.
Hovrätten erinrar om att frågan huruvida förvärvet kränker J.T:s rätt kan enligt 19 kap. 16 § jordabalken prövas utan hinder av inskrivningen.