RH 1995:114
Hyresnämndsmål. Verkan - vid upprepad för sen hyresbetalning - av särskilt avtal mellan hyresvärden och vederbörande socialnämnd om hyrans erläggande.
A hyrde av ett bostadsbolag en bostadslägenhet i Lysekil sedan den 16 april 1994, först till utgången av juni 1994 och sedan för tiden juli- september 1994. Bolaget sade upp hyresavtalet till upphörande den 30 september 1994 och anmodade därefter denne att flytta samt yrkade hos vederbörande hyresnämnd att hyresavtalet skulle upphöra den dagen och att A ålades att flytta på den grunden, att han försummat att betala hyran i tid.
Bolaget anförde vid hyresnämnden bl.a.: Under den första hyresperioden hade A inte klarat att betala hyran i rätt tid. Därför hade man under den andra hyresperioden ändrat rutinerna så, att hyresavierna skickades direkt till socialkontoret, som hade åtagit sig att betala hyran. Den hade betalats för juli och augusti den 5 augusti och för september den 16 sptember 1994. Hyran för oktober och november hade bolaget inte aviserat och den hade inte heller betalats.
A bestred bolagets talan och invände, att han inte haft inkomster till att betala hyran i rätt tid, att hyresbetalningen ombesörjts av socialbyrån och att han inte kunde rå för att socialsekreteraren försummat att betala hyran i tid.
Hyresnämnden i Göteborg (1994-11-25, hyresrådet G.B. samt intresseledamöterna L.H. och I.A.) lämnade bolagets talan utan bifall och anförde:
Enligt 12 kap 46 § första stycket 2 jordabalken har en hyresgäst inte rätt till förlängning av sitt hyresavtal, om han - utan att hyresrätten är förverkad - åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att avtalet skäligen inte bör förlängas. - Hyresnämnden godtar bolagets påstående att A för hyresperioden 16 april 1994 - 30 juni 1994 inte betalat hyran i rätt tid. Dessa betalningsförsummelser skall dock bedömas mot bakgrund av att bolaget gått med på att skriva ett nytt hyreskontrakt för den nu aktuella hyresperioden. Betalningsförsummelserna, som det nu är fråga om, rör väsentligen två månader, juli och augusti. Försummelserna har dessutom skett under förhållanden som liknar en överenskommelse mellan bolaget, A och socialmyndigheten om att socialen svarar för hyrans betalning. I vart fall får anses klarlagt att A inte tillställts någon kopia av hyresavierna så att han haft anledning att ta kontakt med sin socialsekreterare om hyrans betalning. Hyrenämnden finner på grund av det anförda att A genom betalningsförsummelserna inte kan anses ha åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet skäligen inte bör förlängas.
Bolaget överklagade hyresnämndens beslut och yrkade bifall till sin talan om hyresavtalets upphörande.
Svea hovrätt (1995-02-20, hovrättsråden Ulla Erlandsson, Nils Genell, referent, och Claes Örn) lämnade överklagandet utan bifall och anförde i sina beslutsskäl bl. a. följande.
Enligt vad bolaget självt anfört, hade socialkontoret för den andra kontraktsperioden, juli-september 1994, gentemot bolaget åtagit sig att betala hyran och man hade avtalat att bolaget inte skulle avisera hyresgästen utan endast socialkontoret om förfallande hyra. Inte heller när även socialkontoret likväl underlät att betala hyran i rätt tid vände sig bolaget till hyresgästen för att få hyran betald.
Vid angivna förhållanden finner hovrätten att det inte kan läggas hyresgästen till last som försummelse, att denne förlitat sig på vad som hade avtalats mellan bolaget och socialkontoret och inte självmant tagit reda på om hyran blev betald i rätt tid.