RH 1995:122
Utgången av ett dispositivt tvistemål har ansetts ha synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden varför allmänna regler tillämpades trots att värdet av vad som yrkades inte översteg ett halvt basbelopp.
Stockholms Stads Parkerings Aktiebolag (här kallat staden) väckte talan vid Stockholms tingsrätt mot Robur Parkerings Aktiebolag (här kallat Robur) angående fordran på grund av kontrollavgifter enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering. Staden yrkade därvid att Robur skulle förpliktas att till staden utge 10 460 kr och hade till grund för sin talan åberopat 26 kontrollavgifter utfärdade under tiden den 26 februari 1991 - den 11 november 1992 avseende ett fordon som påstods tillhöra Robur.
Tingsrätten lade upp målet som ett s.k. förenklat tvistemål enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken.
Robur yrkade att målet skulle handläggas som ett ordinärt tvistemål enligt 1 kap. 3 d § andra stycket rättegångsbalken.
Stockholms tingsrätt (1995-03-21, tingsfiskalen Håkan R:son Matz) lämnade yrkandet utan bifall.
Som skäl för sitt beslut anförde tingsrätten att Robur inte hade gjort sannolikt att den bakomliggande tvisten rörde ett högre värde eller att utgången annars var av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden.
Robur överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sitt yrkande vid tingsrätten om att målet skulle handläggas som ett ordinärt tvistemål.
Staden bestred ändring och anförde att den hade återkallat sin talan i målet på den grunden att Robur inte var rätt part och att det således inte fanns något att pröva i sak samt att målet därför inte hade någon principiell betydelse.
Svea hovrätt (1995-07-14, hovrättsråden Göran Rosenberg och Omi Mohammar, referent, samt hovrättsassessorn Eva Mårtensson) ändrade det överklagade beslutet och förordnade att målet vid tingsrätten skulle handläggas i ordinär processform för tvistemål.
Som skäl för sitt beslut anförde hovrätten följande:
Värdet av vad staden yrkar vid tingsrätten når inte upp till värdegränsen enligt 1 kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken. Tvisten i hovrätten gäller emellertid frågan om målet vid tingsrätten med stöd av andra stycket i nämnda paragraf ändå skall handläggas i ordinär processform.
Hovrätten finner att grunden för det nu aktuella rättsförhållandet är väsentligen densamma som grunden för andra av staden utfärdade kontrollavgifter. Det får därför anses vara sannolikt att utgången i målet är av synnerlig betydelse för andra föreliggande rättsförhållanden. Roburs yrkande här skall således bifallas.