RH 1995:128

Sjuhäradsbygdens tingsrätt

Allmän åklagare yrkade vid Sjuhäradsbygdens tingsrätt ansvar å H.J. för brott mot upphovsrättslagen enligt följande gärningsbeskrivning: Företrädare för konfektionsföretaget KRISS AB lät 1986 skapa en lång, rak trikåjacka, till vilket företaget har upphovsrätt såsom alster av brukskonst; bl.a. tillkom tre varianter av jackan under åren 1991-1992. - Hösten 1992 vidtog H.J. som företrädare för AB Frölunda Trikå (Frölunda) i Ulricehamns kommun åtgärd som innebar intrång i KRISS upphovsrätt genom att låta tillverka i vart fall 36 exemplar av en jacka som ligger inom skyddsområdet för KRISS nämnda tre jackor och låta transportera dessa till en affär i Göteborg för försäljning. - Intrånget har skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. - H.J. är i egenskap av ensam styrelseledamot i Frölunda ansvarig för det upphovsrättsliga intrånget.

Åklagaren yrkade vidare att i beslag tagna tre jackor skulle förstöras.

KRISS biträdde åtalet.

H.J. vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar. Han uppgav vidare: De av KRISS tillverkade tre trikåjackorna saknade verkshöjd och var därmed inte att anse som verk enligt upphovsrättslagen. Han bestred att intrång skett eller att det låg inom skyddsområdet för dessa jackor. I vart fall hade intrånget inte skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Han vitsordade att Frölunda tillverkat de jackor som omfattades av åtalet.

På åklagarens begäran hördes företrädarna för KRISS, T.N. och E.N., som målsägande samt formgivaren W.D. som vittne. Som skriftlig bevisning åberopade åklagaren dels tre yttranden från Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd (Opinionsnämnden), dels fotografier på sju trikåjackor, varav fyra tillverkade av KRISS och tre tillverkade av Frölunda. Jackorna betecknades A, B och C.

Vid huvudförhandlingen förevisade åklagaren fyra trikåjackor tillverkade av KRISS och tre tillverkade av Frölunda. Jackorna förevisades målsägandena och vittnena under förhören.

De jackor som bedömts av Opinionsnämnden var jackorna A och C samt en jacka som liknade jacka B men hade en annan färgsättning och samtliga tre jackor ansågs som alster av brukskonst.

På H.J:s begäran hördes som vittnen G.K. och A.A.. H.J. åberopade som skriftlig bevisning olika mönster och bilder på klädesplagg.

KRISS angav att jackorna A, B och C var självständiga verk.

T.N. berättade: Han och hans hustru startade tillverkning av kläder i liten skala år 1982. Bolaget hade sedan provförsäljning av sina produkter på NK i Göteborg och försäljningen där gick bra. I november 1991 öppnade KRISS sin första butik i Göteborg och i november 1992 öppnades ytterligare en egen butik på Engelbrektsgatan i Göteborg. KRISS är ett utpräglat designerföretag med 120 anställda och har idag butiker både i Sverige och utomlands. KRISS har fått pris för sin design. Även andra textiltillverkare både i Sverige och utomlands har kopierat KRISS-jackan vilket snedvrider konkurrensen.

E.N. berättade: Hon är utbildad designer med inriktning på trikåplagg. Trikåbranschen är mycket liten och alla företag känner till hur det går för de övriga. Därför vet hon att det gick väldigt dåligt för Frölunda under åren 1991/92. Den första trikåjackan som hon skapat kom 1986. Den var en vidare utveckling av en väst som hon höll på och arbetade med under tre år innan den var klar för tillverkning. Den första trikåjackan var kort och vid medan jackorna A-C är långa och raka. De har tillverkats av ett enda stycke. Jackorna går direkt från stickmaskinen till pressning varefter de går vidare till sömnad. Maskinen som syr plaggen skär samtidigt till kanter. På så sätt kan man hoppa över tillskärningen eftersom detta kompenseras vid sömnaden. De flesta kanter på jackan är emellertid raka vilket även det är nytt. Det är hon själv som kommit på den tekniska lösningen till fickan på jacka B.

H.J. berättade: Han har ingen utbildning som designer eller liknande utan har en utbildning inom ekonomi och data. Från år 1976 och fram till slutet av 80-talet arbetade han inom fastighetsbranschen. I december 1989, när hans hustru köpte butiken Bistroell med dotterbolaget Frölunda av G.K., kunde han ingenting om trikå- eller textilbranschen. Han tog istället hand om ekonomifunktionen i dotterbolaget. Frölunda hade en egen kollektion som såldes under namnet Marine men hade även tillverkning efter beställning från kunder. - Beträffande de i målet aktuella jackorna fick han under hösten 1991 tre prover från en kund. Kunden ville att han skulle tillverka trikåjackor liknande proven men med instruktionen att "ta bort bjäfset" vilket han tolkade som att de skulle stickas utan alla detaljer så att jackorna såg striktare ut. Jackorna hade inga etiketter men han reagerade inte eftersom det inte är ovanligt att affärer går till på detta sätt. Han frågade inte varifrån proven kom. Inte heller kände han till KRISS produkter. Först gjordes "förstaprover" och sedan 12 plagg av varje jacka. Tröjorna skickades till påseende men affären gick om intet p.g.a. att kunden till hans kund backade ur affären. Därför såldes sedan trikåjackan i hustruns butik. Jackorna tillverkades i ull medan proven var i bomull.

W.D. berättade: Hon har arbetat som formgivare i 30 år. Vidare har hon varit designerchef på större varuhus och hon har undervisat på konstfack. Hon har ansett att jackorna A, B och C har verkshöjd. Det är en innovation och har ett designerkoncept som är egensinnigt och lätt att identifiera sig med.

G.K. berättade: Han har varit i klädesbranschen i 30 år, innehaft flera klädesbutiker och var tidigare ägare till Frölunda, som han sedermera överlät till H.J.. Han är inte utbildad designer men har gått på konstindustriskola. Begreppet upphovsrätt har han inte tidigare hört talas om men han vet vad copyright innebär. De förevisade plaggen tillverkade av KRISS är inte någonting nytt. Han har sett damklänningar med infälld ficka på och han har själv tillverkat en damjacka i ett enda tygstycke. Han har på mässor i Italien sett jackor liknande de som KRISS tillverkar. Som fackman anser han inte att det är någonting speciellt med KRISS-jackor.

A.A. berättade: Han arbetade inom trikåbranschen från år 1946 till 1972 och har utbildning som tillskärare och designer. Han tillverkade i början av 80-talet ett liknande plagg som de KRISS-jackor som har förevisats. Om en tillverkare är seriös gör han inte exakta kopior av klädesplagg utan gör avvikelser.

Sjuhäradsbygdens tingsrätt (1994-09-06, tf. rådmannen Christina Broad samt nämndemännen Bertil Bank, Anna-Lisa Magnusson och Karl Gustav Magnusson) ogillade åtalet. I domskälen anförde tingsrätten:

Enligt 1 § upphovsrättslagen har den som skapar ett verk av brukskonst upphovsrätt till verket. För att få upphovsrättsligt skydd krävs att verket skall ha verkshöjd, d.v.s. vara konstnärligt, självständigt och originellt eller individuellt. - I målet är utrett att Frölunda använt tre trikåjackor tillverkade av KRISS som förebilder för de ca 36 jackor som H.J. lät tillverka. Åklagaren har i gärningsbeskrivningen angett att jackorna A, B och C har sitt ursprung i den av E.N. år 1986 skapade jackan. E.N. har själv berättat att den jacka som hon då skapade såg helt annorlunda ut. Den var kort och vid. Enligt tingsrättens mening är det jackorna A, B och C som måste ha verkshöjd för att KRISS skall kunna åberopa upphovsrättsligt skydd. - Enligt tingsrättens uppfattning är varken de tre jackornas formgivning eller mönster sådana att jackorna som helhet kan anses så konstnärliga eller originella att verkshöjd kan anses föreligga. Redan på grund härav skall därför åtalet ogillas.

Från domen var tf. rådmannen Christina Broad och nämndemannen Anna-Lisa Magnusson skiljaktiga och anförde: Vi anser att KRISS trikåjackor A och C ger uttryck för konstnärligt skapande och är särskiljande varför vi anser att verkshöjd föreligger beträffande dessa jackor. KRISS har därmed upphovsrättsligt skydd beträffande jackorna A och C. H.J. har vitsordat att jackorna har varit förebilder för sammanlagt ca 24 jackor som han låtit tillverka. De jackor som tillverkats av Frölunda är så lika förlagorna att vi anser dem ligga inom skyddsområdet för jackorna A och C. H.J. har genom att inte fråga om ursprunget till de prov som hans kund lämnade honom förfarit oaktsamt. Han var vid tillfället tämligen ny i branschen och KRISS hade såvitt framkommit inte någon egen butik i Göteborg utan hade endast haft plagg till försäljning på NK- varuhuset. Det finns därför inte anledning att anta att H.J. mot sitt bestridande hösten 1991 haft kännedom om KRISS kollektion. Det har således inte framkommit att H.J. varit grovt oaktsam eller förfarit uppsåtligen, varför åtalet skall ogillas.

Åklagaren och KRISS överklagade domen och yrkade i hovrätten att åtalet skulle bifallas och att de tre beslagtagna jackorna skulle förstöras.

H.J. bestred ändring.

H.J. redovisade i hovrätten samma inställning till åtalet som den som framgår av tingsrättens dom.

Omförhör hölls med E.N., T.N., H.J., A.A., G.K. och - i form av kompletterande förhör i samband med banduppspelning av förhöret vid tingsrätten - W.D.. Vidare hölls förhör på åklagarens och KRISS begäran med B.F. och K.B., på H.J:s begäran med I.Ö. samt på samtliga parters begäran med M.J.. Åklagaren åberopade samma skriftliga bevisning i hovrätten som vid tingsrätten samt därutöver utlåtanden av professor M.U., chef för avdelningen textildesign, och professorn i modedesign X.X., båda vid Fackhögskolan i Hamburg. Vidare åberopade och förevisade åklagaren jämväl i hovrätten jackor tillverkade av KRISS och av Frölunda. H.J. åberopade, förutom samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten,till hovrätten ingivna fotografier. Han åberopade och förevisade vidare en jacka designad av B.S..

Hovrätten för Västra Sverige (1995-07-06, hovrättsråden Anne-Marie Krantz Westerberg och Lennart Morard, tf. hovrättsassessorn Tomas Alvå, referent, samt nämndemännen Stig Andersson och Anita Bager Johansson) ändrade endast på så sätt tingsrättens dom att hovrätten förordnade att i beslag tagna tre trikåjackor skulle förstöras.

I domskälen anförde hovrätten:

En övervägande del av bevisningen har rört frågan huruvida de tre KRISS-jackor, här benämnda A, B och C, vilka H.J. ostridigt använt som förebild för sina jackor, haft sådan verkshöjd att de till följd därav skall åtnjuta upphovsrättsligt skydd.

Allmänt kan sägas att verkshöjd föreligger då verkets egenskaper ger produkten en inom det aktuella brukskonstområdet konstnärligt självständig och originell form. Vid en bedömning av det helhetsintryck formens sammanställda egenskaper ger skall formgivningen vara så individuell och särpräglad att risken för dubbelskapande är obefintlig, eller i vart fall mycket ringa. Endast sådana produkter bör beredas upphovsrättsligt skydd som enligt allmänt förhärskande uppfattning bedöms som produkter av konstnärligt skapande, låt vara att det i fråga om vissa produkter, med hänsyn till de begränsade variationsmöjligheterna, kan finnas anledning att visa jämförelsevis stor generositet (se prop. 1969:168 s. 135 f).

E.N. har berättat att hon, utan att tidigare ha sett något liknande, skapade KRISS-jackan år 1986. Hon har uppgett att jackan är unik såtillvida att den stickas i flatstickad trikå som en stor rektangel med rak överkant och att jackans modell varieras genom att rektangelns kortsidor viks på olika sätt. På grund av att man därigenom slipper tillskärning blir jackan billigare att tillverka. Hon har vidare berättat att hennes sätt att anpassa mönstret till formen i kombination med sammansättningen av färger gör att jackan har ett unikt utseende. Slutligen har hon uppgett att de tre jackor som förekommer i målet är bearbetningar utifrån den basmodell hon skapade år 1986.

W.D., som tidigare varit professor i textildesign och undervisat på Konstfack samt sedan 20 år är ledamot i Opinionsnämnden, har berättat att hon anser att jackorna har verkshöjd och att de är självständiga i sin komposition, design och tekniska lösning samt att de utgör resultatet av ett originellt och självständigt skapande med individuell och konstnärlig framtoning.

K.B., som varit verksam som modedesigner sedan 1969 och numera är ledamot i Opinionsnämnden, har uppgett att hon anser att jackorna har verkshöjd, att de alla genomsyras av samma egenartade tänkande och är resultatet av personligt skapande. Hon har vidare berättat att hon inte sett liknande jackor på de kontinentala mässorna.

B.F., som arbetat på konfektionsföretaget Bredenberg mellan åren 1969-1992 med inköp av stickade plagg, har berättat att KRISS-jackorna enligt hennes uppfattning utmärker sig genom sin design och färgsättning och att de därför alltid går att känna igen. Hon har uppgett att hon inte sett något liknande, trots att hon besökt de ledande mässorna kontinuerligt och även i övrigt rest mycket i arbetet.

A.A., som arbetat i trikåbranschen mellan åren 1946-1991, har berättat att han i början av 80-talet fick i uppdrag av klädskaparen U.H. att tillverka en trikåjacka av ett stort stickat stycke för att slippa sidsömmar, att han gjorde vissa provmodeller men att han inte blev nöjd med resultatet. Han har uppgett att han tänkte, när han för första gången såg en KRISS-jacka, att det var just en sådan jacka han skulle ha velat tillverka.

G.K. har berättat att han tillverkat kläder liknande KRISS-jackorna och att han även sett andra plagg i Italien som liknat dessa.

M.U. och X.X. har i de ovan nämnda utlåtandena uppgett bl.a. att de inte tidigare sett jackor liknande dem i KRISS kollektion.

Opinionsnämnden, som enligt sina stadgar har att som opartiskt organ avge yttranden om upphovsrättsligt skydd för brukskonst, har yttrat sig angående jackorna A och C samt över en variant av jacka B, vilken skiljer sig från den sistnämnda endast i fråga om färgsättningen. Yttrandena är i allt väsentligt likalydande och nämndens slutsats är följande.

Vid prövningen på anmälarens uppgifter av den företedda trikåjackan finner nämnden att den utgör verk som alster av brukskonst som har skydd enligt upphovsrättslagen. Formgivningen äger individualitet och självständighet. Helhetsintrycket av produkten ger prov på en formgivningsinsats med originalitet som medför brukskonstskydd. Verkshöjd föreligger.

I nämnden har förekommit skiljaktiga meningar. Beträffande jacka A och varianten av jacka B har krukmakaren I.R. varit skiljaktig och beträffande jacka C har I.R., direktören L.L. och textildesignern B.S. varit skiljaktiga. I samtliga fall har den skiljaktiga meningen haft följande lydelse.

Jag/vi finner att tröjan inte har verkshöjd. Tröjans formgivning är inte en sådan individuell och självständig konstnärlig formgivning som ger skydd som brukskonst enligt upphovsrättslagen. Tröjans helhetsintryck ger visserligen prov på en välavvägd och moderiktig icke ringa formgivningsinsats men har ändå inte i förhållande till andra tröjor med samma formgivningsaspiration den originalitet som medför brukskonstskydd.

Som inledningsvis nämnts har hovrätten också förevisats såväl de aktuella KRISS-jackorna som klädesplagg och skisser av plagg, vilka enligt H.J:s mening har liknande teknisk lösning som dessa eller annars ger ett likartat helhetsintryck.

Det är hovrättens uppfattning att Opinionsnämndens yttrande åtnjuter viss särställning vid en värdering av frågan om huruvida verkshöjd föreligger. Opinionsnämnden har sedan 1926 bedrivit responsverksamhet vad gäller plagiat av brukskonst, dvs. så länge som sådana alster över huvud taget har åtnjutit upphovsrättsligt skydd i svensk rätt. Sedan 1953 har verksamheten bedrivits under domstolsliknande former. I prop. 1969:168 s. 136 uttalade departementschefen att det inte fanns anledning att inrätta ett särskilt sakkunnigorgan med uppgift att tillhandagå med uttalanden, om förutsättningar föreligger för att bereda verk av brukskonst upphovsrättsligt skydd, eftersom det förutsattes att Opinionsnämnden också framdeles skulle komma att utnyttjas för detta ändamål. I senare praxis har det också förekommit att domstol begärt nämndens yttrande (jfr t.ex. NJA 1994 s. 79f.).

Det bör emellertid också understrykas att nämndens yttrande inte är avgörande för hovrättens bedömning i frågan utan får bedömas och värderas enligt samma principer som övrig bevisning. I förevarande fall kan dessutom, som tidigare framhållits, konstateras att nämnden inte varit enig.

Vad nämndens majoritet anfört vinner dock stöd av vad vittnena B.F., W.D. och K.B. uttalat. Åtminstone de två sistnämnda får anses besitta sådan sakkunskap att deras utsagor bör bedömas ha stor tyngd. Hovrätten finner i beaktande av deras uppgifter och efter granskning av de förevisade jackorna att majoriteten i nämnden får anses ha gjort en riktig bedömning utifrån de uppgifter som lämnats denna.

Häremot står G.K:s och A.A:s uppgifter samt vad H.J. anfört till stöd för sitt påstående att KRISS design inte är unik.

Hovrätten finner emellertid att det plagg och de skisser av plagg som H.J. åberopat och förevisat inte utgör exempel på formgivning som liknar KRISS-jackorna. Inte heller A.A:s och G.K:s uppgifter är sådana att hovrätten finner skäl betvivla att de aktuella jackorna saknar verkshöjd. Att döma av G.K:s uppgifter synes för övrigt hans påstående att han sett plagg som liknar KRISS-jackorna inte basera sig på någon närmare granskning av plaggen utan endast på ett ytligt intryck.

Genom den utredning som lagts fram i hovrätten får det därför anses övertygande utrett att jackorna A och C utgör upphovsrättsligt skyddade alster av brukskonst. Opinionsnämnden har visserligen inte yttrat sig över jacka B, men väl över en variant av denna. Hovrätten finner inte att jacka B i sådan mån avviker från den jacka som nämnden yttrat sig över att anledning finns att anta att nämnden skulle ha kommit till en annan slutsats beträffande jacka B. Vid en sådan bedömning och på grund av vad som i övrigt anförts i frågan finner hovrätten att jämväl jacka B skall anses ha verkshöjd.

De aktuella KRISS-jackorna åtnjuter således upphovsrättsligt skydd. Skyddsomfånget är emellertid begränsat och skall bestämmas med beaktande av jackornas originalitet. Det är hovrättens uppfattning att färgsättningen och användandet av geometriska former och streck inte är unikt i sig utan att jackornas särprägel består i KRISS sätt att utnyttja mönster och färgsättning i förening med jackornas tekniska lösning. Mot denna bakgrund bör skyddsomfånget omfatta endast skydd mot - förutom direkt kopiering - sådana jackor som vid en helhetsbedömning företer påfallande likheter med KRISS-jackorna. I det sammanhanget bör påpekas att betydande likheter i helhetsintryck får accepteras när det gäller modepräglade produkter.

Det är klarlagt att H.J. använde sig av KRISS-jackorna som förebild för de jackor han lät tillverka. Likaså är det klarlagt att de av honom tillverkade jackorna skiljer sig från KRISS-jackorna i allt väsentligt endast på så sätt att vissa detaljer som finns på KRISS-jackorna saknas på hans jackor. Enligt hovrättens mening företer H.J:s jackor vid en helhetsbedömning sådan påfallande likhet med KRISS-jackorna att H.J:s åtgärder med jackorna utgör intrång i det upphovsrättsliga skydd som tillkommer KRISS-jackorna.

Enligt den aktuella straffbestämmelsen ansvarar den som vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket knutna upphovsrätten, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Särskilt i beaktande av att efterbildningsverksamheten inom modebranschen är omfattande och - undantaget de fall där förlagan är skyddad enligt mönsterskyddslagen eller upphovsrättslagen - tillåten, torde uppsåtligt brott förutsätta inte bara att gärningsmannen äger kännedom om att han efterbildar annans plagg utan också att han äger insikt om att plagget i fråga är originellt och självständigt skapat med en individuell och konstnärlig formgivning, dvs. insikt om att plagget besitter de egenskaper som innebär att efterbildning är otillåten. Även om gärningsmannen inte äger sådan insikt, men då det vid ett hypotetiskt resonemang framstår som klart att han även vid full visshet skulle ha handlat på samma sätt, föreligger uppsåt. För att ansvar för grov oaktsamhet skall kunna komma ifråga skall gärningsmannen dels ha haft anledning misstänka att plagget haft sådana egenskaper att upphovsrätt kunnat föreligga, dels ha bort inse att hans handlande inneburit en kränkning därav. För att straffbarhet skall föreligga krävs också att den oaktsamhet gärningsmannen sålunda visat är att bedöma som grov. Vid oaktsamhetsbedömningen gäller att den som handlar med produkter, som kan vara upphovsrättsligt skyddade, har en undersökningsplikt beträffande tillkomsten av de produkter han köper in och därefter saluför. Kraven på undersökning bör sättas högt, om inköp sker från tillverkare som kan misstänkas inte vara främmande för efterbildningsverksamhet och hos vilka inte heller något egentligt nyskapande förekommer. Vad gäller sådana tillverkare måste förvärvarens kännedom om tillverkaren tillmätas betydelse (jfr rättsfallet NJA 1995 s. 164). Enligt hovrättens mening måste samma omständigheter beaktas vid fall då någon erhåller en förlaga med uppdrag att skapa efterbildningar därav.

H.J. har berättat att han fick jackorna utan etiketter från ett s.k. profilföretag under hösten 1992 varvid han ombads att tillverka liknande jackor, men med "bjäfset" borttaget. Det var enligt honom inte första gången han handlade med det företaget. Han har förklarat att han på grund av att han alltjämt har affärsförbindelser med företaget inte vill avslöja dess identitet. De tillsända jackorna var enligt honom inte märkvärdiga och han undrade inte över vem som hade tillverkat dem. Han hade vid denna tidpunkt visserligen hört talas om att det fanns ett företag i textilbranschen som hette KRISS, men kände inte till det företagets produkter.

Annan relevant utredning än H.J:s egna uppgifter saknas i denna del. Vid aktuell tid var han ny i textilbranschen och hans företag, Frölunda, tillverkade nästan uteslutande herrkläder. Hans berättelse framstår mot denna bakgrund inte som så orimlig att den kan lämnas utan avseende utan får godtas. Hovrätten anser sig därför inte kunna utgå från att han hade sådan kännedom om övriga klädskapares produkter att det mot hans bestridande kan anses utrett att han kände till att de jackor han erhöll från profilföretaget och använde som förebild för sin tillverkning var KRISS-jackor. På samma grunder kan det inte heller anses utrett att han insåg att jackorna hade sådana egenskaper att de åtnjöt upphovsrättsligt skydd. Tillräcklig utredning saknas för ett antagande att han vid insikt därom ändå skulle ha gjort efterbildningarna. Ansvar för uppsåtligt brott kan därför inte komma ifråga.

Enligt hovrättens mening är dock KRISS-jackornas utformning sådan att H.J. såsom yrkesman inom textilbranschen borde ha misstänkt att upphovsrätt kunde föreligga. Vid ett sådant förhållande måste det läggas honom till last som oaktsamhet att han inte närmare frågade efter jackornas ursprung och undersökte om profilföretaget ägde sådan rätt till dessa att han med det företagets tillåtelse kunnat företa efterbildningarna.

Det återstår så att besvara frågan om oaktsamheten skall anses grov. Efterbildningsverksamheten inom modebranschen har genom den tekniska utvecklingen blivit allt kännbarare för företag med originella och självständiga formgivarinsatser. Även från samhällssynpunkt finns starka skäl att söka hindra alltför långtgående efterbildningsverksamhet och i stället uppmuntra kompetenta och seriösa formgivarinsatser. Mot denna bakgrund ter sig de faktiska omständigheterna i målet försvårande och talar för att den oaktsamhet som läggs H.J. till last skall bedömas som grov. Emellertid måste vid denna bedömning jämväl H.J:s personliga förutsättningar att misstänka att hans förfarande innebar intrång i annans upphovsrätt beaktas. Som ovan nämnts var H.J. vid tillfället ny inom textilbranschen och sysslade nästan uteslutande med herrkläder. Den tidigare ägaren av Frölunda, G.K., hjälpte H.J. med driften av företaget åtminstone det första året. G.K. har berättat att han i likhet med de flesta i branschen ofta kopierar andras produkter - ibland med vissa ändringar - och att han aldrig undrat varifrån hans inköpare fått tag i modeller, vilka ofta saknat etiketter. Hovrätten kan inte utesluta att H.J. starkt påverkades av G.K:s synsätt och att han med hänsyn till sin ringa erfarenhet och brist på utbildning inom branschen saknade förutsättningar att bedöma huruvida KRISS-tröjorna var annorlunda än andra klädesplagg vilka han i och för sig hade haft rätt att efterbilda. Vid detta förhållande finner hovrätten att den oaktsamhet som kan läggas H.J. till last inte kan betraktas som grov. Åtalet skall därför ogillas.

Intrång har skett i den till KRISS-jackorna knutna upphovsrätten. Hovrätten finner skäligt föreskriva, att de i beslag tagna trikåjackorna skall förstöras till förebyggande av missbruk.

Målnummer B 1189/94