RH 1995:13
Om en tingsrätt utan begäran från part ombesörjer delgivning av en tredskodom, har återvinningsfristen inte räknats från dagen för den delgivningen.
Efter kungörelsedelgivning av en stämningsansökan med L.E. meddelade Uppsala tingsrätt den 21 februari 1994 en tredskodom mot L.E.. Den 23 februari beslutade tingsrätten att domen skulle delges L.E. genom anslag enligt 17 § första stycket tredje meningen delgivningslagen (1970:428). Sådant meddelande som avses i lagrummet anslogs hos tingsrätten samma dag. Tingsrätten fann att L.E:s ansökan om återvinning hade gjorts för sent och avvisade den.
L.E. överklagade tingsrättens avvisningsbeslut och yrkade att det skulle upphävas. Som skäl åberopade han att han delgavs tredskodomen genom stämningsman i sin bostad den 8 april 1994 och att han enligt de till domen fogade anvisningarna hade en månad, räknat från delgivningen, på sig att ansöka om återvinning.
Motparten - Trygg-Hansa Försäkrings AB - vidgick att L.E. delgetts tredskodomen genom partsdelgivning den 8 april men bestred bifall till L.E:s överklagande. Trygg-Hansa gjorde gällande att den tid inom vilken återvinning skulle ha sökts skall räknas i förhållande till den delgivning som företogs genom tingsrättens försorg, dvs. från den första delgivningen.
Svea hovrätt (1994-12-07, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsrådet Karl Bergkvist och hovrättsassessorn Marianne Trägårdh, referent) undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning. Hovrätten motiverade sitt beslut på följande sätt.
Enligt huvudregeln i 2 § delgivningslagen ombesörjer myndigheten, dvs. i detta fall domstolen, delgivning. Av lagrummet följer också att part under vissa förutsättningar kan få domstolens tillstånd att själv sköta delgivningen. Vid delgivning av tredskodom gäller dock särskilda bestämmelser enligt 33 kap. 5 § rättegångsbalken. För att tingsrätten i det nu aktuella fallet skulle ha fått ombesörja delgivningen skulle den part som hade yrkat tredskodomen begärt det. Någon sådan begäran om tingsrättens medverkan har, såvitt utredningen visar, inte framställts. Frågan blir därmed vilken betydelse som tingsrättens kungörelsedelgivning av tredskodomen har.
I enlighet med rättspraxis har mottagande av ett avgörande, som av den beslutande myndigheten sänts över som en serviceåtgärd i fall där delgivning av avgörandet inte ankommit på myndigheten, inte tillerkänts verkan såsom delgivning (se NJA 1979 s. 481 och 1981 s. 988). Inte heller när tappande part mottagit avgörandet från den vinnande parten, när denne inte haft erforderligt medgivande att själv verkställa delgivning, har mottagandet ansetts ha verkan såsom delgivning (se NJA 1982 s. 188). Med hänvisning till den praxis som har utbildat sig finner hovrätten att den delgivning av tredskodomen mot L.E. som skedde genom tingsrättens försorg inte kan tillerkännas någon verkan vid beräkningen av tidsfristen för ansökan om återvinning.
På grund av vad som har anförts och då det inte ens har påståtts att L.E. genom Trygg-Hansas försorg skulle ha delgivits domen vid något annat tillfälle än den 8 april 1994, har L.E. ansökt om återvinning i rätt tid.