RH 1995:141
Vid huvudförhandling i ett mål om grovt narkotikabrott har tingsrätten bestått av en lagfaren domare och tre nämndemän i stället för en lagfaren domare och fem nämndemän. Trots målets och felets art har hovrätten inte undanröjt tingsrättens dom.
Allmän åklagare väckte åtal mot M.H. och R.B. för grovt narkotikabrott och försök till grovt narkotikabrott.
Bodens tingsrätt (1995-09-19, hovrättsassessorn Unto Komujärvi samt nämndemännen Birger Bergdahl, Gunnar Dahlqvist och Maiden Karlberg) dömde M.H. och R.B. för narkotikabrott av normalgraden och anförde i sina domskäl bl.a. att narkotikabrotten låg nära att bedömas som grova brott. Tingsrätten ogillade genom domen åtalen för försöksbrotten.
M.H. och R.B. överklagade domen i påföljdsdelen. Åklagaren anslutningsöverklagade domen och yrkade bifall till åtalen för försök till narkotikabrott.
Hovrätten för Övre Norrland (1995-12-01, hovrättspresidenten Anna-Karin Lundin, hovrättsrådet Susanne Möller och t.f. hovrättsassessorn Dag Feurst, referent) uttalade i fråga om tingsrättens domförhet vid målets avgörande följande.
Av handlingarna framgår att tingsrätten vid prövningen av målet bestått av en lagfaren domare och tre nämndemän. Eftersom det i tingsrätten varit fråga om bl.a. grovt narkotikabrott skulle enligt 1 kap. 3 b § första stycket andra meningen rättegångsbalken en lagfaren domare och fem nämndemän ha deltagit i avgörandet. Tingsrätten har alltså inte varit domför.
Enligt 51 kap. 28 § rättegångsbalken får hovrätten på grund av bristande domförhet undanröja domen och återförvisa målet till tingsrätten endast om rättegångsfelet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Vid bedömningen av om undanröjande skall ske kan hovrätten komma att fästa vikt vid parternas egna synpunkter i frågan.
Åklagaren gör i målet numera gällande att M.H. och R.B. gjort sig skyldiga till narkotikabrott som inte är att anse som grovt brott.
Parterna har motsatt sig att tingsrättens dom undanröjs.
Ett antagande om att målets utgång inte skulle ha påverkats av de felande nämndemännen är högst osäkert. Felet är inte heller avhjälpbart i hovrätten. Därmed föreligger inte något uttryckligt hinder för hovrätten att undanröja domen. Målets och felets art talar för att så bör ske.
Av att åklagaren inte längre gör gällande grovt narkotikabrott följer att målet efter undanröjande och återförvisning skulle komma att tas till ny huvudförhandling i tingsrätten i samma sammansättning som tidigare. Denna omständighet talar med sådan styrka mot ett undanröjande av tingsrättens dom att ett sådant mot parternas önskan inte bör ske. Tingsrättens dom bör därför inte undanröjas.
Hovrätten förordnar att handläggningen av målet i hovrätten skall fortsätta.