RH 1995:24

Halmstads tingsrätt förpliktade genom dom den 21 augusti 1991 L.H. att till Aktiebolaget Elektroservice (bolaget) betala 606 kr jämte ränta avseende reparation av en tvättmaskin. L.H. förpliktades vidare att ersätta bolaget för dess kostnader vid tingsrätten med 3 200 kr, avseende kostnader för resa och uppehälle för bolagets ombud i anledning av tingsrättens förhandling i målet.

Sedan L.H. överklagat tingsrättens dom, förordnade hovrätten genom beslut den 12 november 1991 att prövningstillstånd inte skulle meddelas. L.H. överklagade beslutet. Genom beslut den 15 april 1992 fann Högsta domstolen att det inte fanns skäl att meddela tillstånd till målets prövning i hovrätten i själva saken men att sådana skäl förelåg i fråga om rättegångskostnaderna vid tingsrätten. Högsta domstolen fastställde hovrättens beslut i vad det rörde själva saken, meddelade tillstånd till prövning i hovrätten av målet såvitt avsåg rättegångskostnaderna vid tingsrätten samt återförvisade i följd därav målet till hovrätten för fortsatt behandling i den delen.

L.H. yrkade, såvitt nu är i fråga, befrielse från skyldigheten att ersätta bolagets kostnader vid tingsrätten för ombudets resa och uppehälle. I andra hand yrkade hon nedsättning av beloppet till en för målet skälig nivå.

Bolaget bestred ändring.

L.H. anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Kostnaderna vid tingsrätten för motpartsombudets resa och uppehälle är oskäliga eftersom tvisteföremålet uppgick till endast 606 kr. I stället för att låta ombudet resa till tingsrättens sammanträde i Halmstad hade bolaget kunnat anlita ett platsombud där. Under alla förhållanden bör rättegångskostnaderna kunna kvittas med stöd av 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken.

Bolaget genmälde: Den ersättning för rättegångskostnader å 3 200 kr som tingsrätten tillerkänt bolaget överensstämmer med bestämmelserna i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken. Bolaget har sitt säte i Stockholm och bolagets ombud är anställt i moderbolaget. Om ombudet valt ett annat färdmedel än flyg till Halmstad hade han måst påbörja resan före kl 17.00 dagen före inställelsen. Eftersom bolaget var kallat att infinna sig till tingsrättens sammanträde vid äventyr av tredskodom måste kostnaden för bolagets inställelse anses ha varit skäligen påkallad. Om bolaget hade anlitat ett lokalt ombud hade det för bolaget uppstått en i målet inte ersättningsgill kostnad avseende ombudsarvode. Nämnda kostnad får vidare antas ha överstigit det omtvistade beloppet. 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken är inte tillämplig i målet eftersom L.H. har känt till de omständigheter som var av betydelse för målets utgång.

Hovrätten för Västra Sverige (1995-01-31, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Bertil Josefson och hovrättsassessorn Cecilia Tisell, referent) fastställde tingsrättens domslut varigenom L.H. förpliktats betala rättegångskostnader till bolaget.

Som skäl för beslutet anförde hovrätten:

På grund av utgången i själva saken skall L.H. betala bolaget för dess rättegångskostnader vid tingsrätten. Förutsättningar att befria L.H. från denna skyldighet med stöd av 18 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken kan inte anses föreligga. Eftersom tvisten mellan parterna rör ett belopp som inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller de särskilda regler i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken som begränsar rätten till ersättning för rättegångskostnader. Härvid gäller bl.a. att ersättning för ombudsarvode i princip inte utgår. Däremot kan ersättning utgå för bl.a. resa och uppehälle för ombud i samband med sammanträde i de fall domstolen inte föreskrivit personlig inställelse. Vidare gäller enligt tredje stycket i nämnda lagrum att ersättning utgår endast om kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Motivet till dessa bestämmelser har varit bl.a. att begränsa rättegångskostnaderna i dessa mål (prop. 1973:87 s. 158 f och 1986/87:89 s. 155).

Av tingsrättens akt framgår bl.a. följande. Förberedelsen i målet ägde rum genom skriftväxling och ingen av parterna åberopade någon muntlig bevisning. Sedan tingsrätten utfärdat ett slutföreläggande godtog parterna att målet avgjordes på handlingarna varvid dock L.H:s samtycke var förenat med villkor att bolaget medgav vissa faktiska omständigheter. Därefter utfärdade tingsrätten kallelser till ett sammanträde, varvid bolaget ålades att komma genom behörig ställföreträdare eller genom ombud. Vid sammanträdet inställde sig bolaget genom ett ombud, anställt i moderbolaget, som rest från Stockholm till tingsrätten i Halmstad. Sammanträdet pågick i tio minuter.

De kostnader, varom i målet är fråga, uppstod i samband med ombudets resa från Stockholm till Halmstad och åter. Kostnadsposterna som sådana är ersättningsgilla enligt bestämmelserna i 18 kap. 8 a § rättegångsbalken och de yrkade beloppens storlek bör godtas.

När en näringsidkare i likhet med bolaget kräver betalning av en konsument för utförda tjänster är det i allmänhet inte skäligt att, såsom i förevarande fall, ersättning för rättegångskostnader avseende resa och uppehälle för ombudet vida överstiger det värde som tvisten gäller. Bolagets kostnader skulle ha blivit lägre om målet i enlighet med bolagets begäran hade kunnat avgöras på handlingarna. L.H:s inställning omöjliggjorde emellertid en sådan lösning. I den uppkomna situationen får det antas att bolagets kostnad också hade blivit lägre om bolaget hade anlitat ett platsombud, men en sådan kostnad skulle sannolikt ha kommit att överstiga det omtvistade värdet. För denna kostnad hade bolaget emellertid inte kunnat få gottgörelse av L.H. eftersom en sådan kostnad inte är ersättningsgill enligt 18 kap. 8 a § rättegångsbalken. Det kan inte anses skäligt att bolaget drabbas av en ekonomisk förlust trots att bolaget vinner i sak. På grund av det anförda finner hovrätten att kostnaderna för ombudets resa och uppehälle får anses ha varit skäligen påkallade för tillvaratagande av bolagets rätt. Hovrätten fastställer därför tingsrättens domslut i den del det är under hovrättens prövning.

Målnummer FT 244/92