RH 1995:27
Föreläggande om skriftligt svaromål vid äventyr av tredskodom i ett mål om underhållsbidrag har i visst fall ansetts utgöra rättegångsfel.
M.K., född den 5 augusti 1994, är son till M.G. och X.X.. Genom dom den 11 augusti 1994 dömde Örebro tingsrätt till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna. Vårdnaden om barnet tillkom föräldrarna gemensamt.
I ansökan om stämning mot M.G. yrkade M.K. att tingsrätten skulle förplikta M.G. att utge underhållsbidrag till honom med 1 173 kr i månaden för tiden från den 5 augusti 1994 till dess han fyllt 18 år.
Till utveckling av sin talan anförde M.K. bland annat följande: Sedan han föddes har det utgått bidragsförskott för honom. M.G. har inte hörsammat begäran att inkomma med ekonomiska uppgifter för beräkning av sin förmåga att utge underhållsbidrag till M.K.. Denna har behov av yrkat underhållsbidrag. M.G. får - i vart fall till dess nöjaktiga uppgifter har presenterats angående hans ekonomiska förhållanden - anses ha förmåga att utge yrkat belopp.
Tingsrätten utfärdade stämning på M.G. varvid han förelades vid äventyr av tredskodom att inkomma med skriftligt svaromål. Han lät dock inte avhöra sig inom utsatt tid.
M.K. hemställde om tredskodom.
Hallsbergs tingsrätt (1995-01-09, rådmannen Per Grevesmühl) meddelade tredskodom mot M.G.. I domen ogillade tingsrätten käromålet och anförde: Eftersom M.G. inte inkommit med skriftligt svaromål kan tredskodom meddelas mot honom. I målet har M.K. i princip att förebringa utredning som styrker M.G:s förmåga att bidra till hans underhåll. Emellertid saknas i målet all utredning om M.G:s aktuella personliga och ekonomiska förhållanden och därmed om hans förmåga att bidra till M.K:s underhåll. På grund av det anförda finner tingsrätten att det uppenbart framgår att käromålet är ogrundat. Det skall därför ogillas.
M.K. överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan. Han anförde i huvudsak samma omständigheter som vid tingsrätten.
Göta hovrätt (1995-03-06, hovrättslagmannen Sven Larsson, hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson, referent, och t.f. hovrättsassessorn Lars Bjurstam) undanröjde tingsrättens tredskodom och återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt behandling samt anförde följande.
Enligt 42 kap. 11 § rättegångsbalken får i mål där förlikning om saken är tillåten svaranden föreläggas att skriftligen avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Regeln har givits en fakultativ utformning vilket innebär att rätten i varje enskilt fall har att göra en lämplighetsbedömning av om föreläggande skall utfärdas. I förarbetena till bestämmelsen har anförts att det i vanliga kravmål, där talan väckts genom ansökan om stämning, bör vara det normala att föreläggande om skriftligt svaromål förenas med tredskodomspåföljd. Ett exempel på att sådan påföljd inte bör användas är att svaranden kan antas sakna förmåga att - trots den skriftliga information rörande vad som krävs av honom för att undgå tredskodom som han bör få av rätten i samband med föreläggandet - skriftligen ge uttryck för sin ståndpunkt i målet. I detta fall bör rätten visserligen i första hand kalla till sammanträde, men starka processekonomiska skäl kan tala för att man förordnar om skriftligt svaromål även i de nu aktuella fallen. (prop. 1986/87:89 s. 201).
I förevarande mål har frågan om underhållsbidrag inte prövats i samband med det kort tid tidigare avgjorda målet om äktenskapsskillnad. Hinder föreligger visserligen inte att tillämpa bestämmelsen i 42 kap. 11 § rättegångsbalken. Målets familjerättsliga anknytning talar dock mot att tillämpa bestämmelsen. Beträffande M.G:s förmåga att skriftligen ange sin ståndpunkt får beaktas att han, såvitt framgår av handlingarna, inte företrätts av ombud i samband med äktenskapsskillnaden och att hans inställning till frågan om underhållsbidrag inte heller har redovisats i stämningsansökan. Mot denna bakgrund måste antas att det föreligger ett stort behov av materiell processledning från rättens sida. Vid angivna förhållanden borde tingsrätten inte ha utfärdat ett föreläggande för M.G. att avge skriftligt svaromål vid påföljd att tredskodom annars kunde komma att meddelas mot honom. I stället borde rätten ha utfärdat stämning att svara på käromålet utan någon tredskodomspåföljd eller ha förelagt parterna att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att tredskodom annars kunde komma att meddelas mot den som uteblir.
Tingsrättens förfarande att utfärda föreläggande för M.G. att avge svaromål vid påföljd av tredskodom får anses vara oförenligt med 42 kap. 11 § och 44 kap. 7 a §rättegångsbalken och utgör ett sådant rättegångsfel som avses i 50 kap. 28 § rättegångsbalken. Då felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten skall tingsrättens tredskodom undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.