RH 1995:35
I tvistemål har ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen för tidsspillan som sammanlagt, i samma instans, uppgått till minst 20 minuter ansetts kunna utgå.
I mål vid tingsrätten mellan E-M.K. och K.K. angående vårdnad om barn m.m. var B.L. förordnad till rättshjälpsbiträde åt E-M.K.. B.L. yrkade för sitt biträde ersättning av allmänna medel med 27 015 kr, varav 26 180 kr för arbete och 835 kr för tidsspillan om 1 timme avseende restid vid tre tillfällen kontoret - tingsrätten tur och retur.
Gotlands tingsrätt (1994-07-22, rådmannen Jan-Mårten Erfors samt nämndemännen Asta Norman, Marianne Hargesson och Lars Norrby) tillerkände i domen B.L. ersättning endast för arbete.
I frågan om ersättning för tidsspillan anförde tingsrätten i domen: Gångavståndet mellan advokatkontoret och tingshuset är högst 500 meter. Med hänsyn till den korta sträckan och då den kan tillryggaläggas på 5-6 minuter finner tingsrätten tidsspillan så obetydlig att den inte skall kunna föranleda särskild ersättning.
B.L. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna honom den yrkade ersättningen för tidsspillan och till stöd härför anförde han bl.a. följande. Tingsrätten synes förutsätta att biträdet skall springa från kontoret till domstolen. Det kan inte rimligen begäras att sträckan avverkas på mindre tid än 6 minuter. Begreppet restid kan inte avse enbart ren transportersättning, utan måste också innefatta vissa andra icke produktiva moment, såsom bl.a. framtagning av för genomförande av rättegången nödvändigt material, påtagning av lämpliga ytterkläder och att vid domstolen hälsa på rättegångens övriga aktörer.
Domstolsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att det inte är möjligt att ersätta varje förlust av tid, hur liten den än är, som tidsspillan och gjorde gällande - under hänvisning till rättsfallet NJA 1979 s. 588 - att tidsrymden 15 minuters gångtid i vardera riktningen får anses utgöra minimum när det gäller den spilltid som kan anses vara ersättningsgill. Domstolsverket anförde vidare att den tidsförlust det innebär att gå 500 meter får anses försumbar och att varje förflyttning - tidsförlust - måste bedömas för sig.
Sveriges Advokatsamfund, som av hovrätten bereddes tillfälle att avge yttrande i målet, anförde att praktiska och ekonomiska hänsyn talar för att tidsspillan som är obetydlig skäligen lämnas därhän men att den sammanlagda tidsspillan i detta mål är betydande och därför skall ersättas.
Svea hovrätt (1994-11-07, hovrättslagmannen Bengt Sjögren, hovrättsrådet Bo Wiegert och hovrättsassessorn Marianne Trägårdh, referent) ändrade tingsrättens beslut och fastställde ersättningen enligt rättshjälpslagen åt B.L. till - utöver den av tingsrätten fastställda ersättningen - 630 kr avseende tidsspillan och upptog som skäl härför:
Hovrätten har samtidigt med detta mål även avgjort målen Ö 2364/94, Ö 3312/94, Ö 3348/94, Ö 3458/94 och Ö 3558/94, alla avseende ersättning för tidsspillan i mål där Domstolsverkets fastställda taxor inte är tillämpliga. B.L., klagande i samtliga mål, har i målen yrkat ersättning för den tid det tar att till fots förflytta sig mellan hans kontor och tingsrätten och/eller kontoret och häktet i Visby. B.L. har vitsordat riktigheten av tingsrättens uppgift om avståndet kontoret - tingsrätten.
Enligt 22 § rättshjälpslagen har rättshjälpsbiträde rätt till skälig ersättning för bl.a. den tidsspillan som uppdraget krävt. När det gäller att bestämma vad som är ersättningsgill tidsspillan med avseende på tidsåtgång uppställer lagrummet inga begränsningar. Dock framstår det, i enlighet med Domstolsverkets och Sveriges Advokatsamfunds synsätt, som naturligt att tidståtgången inte får vara alltför obetydlig för att grunda rätt till ersättning. Det finns med andra ord en nedre gräns för vad som skall ersättas (jfr Gullnäs m.fl. Rättegångsbalken I s. 21:47). Enigt hovrättens mening är en tidsspillan som i ett mål, i samma instans, sammanlagt inte uppgår till minst 20 minuter så obetydlig att särskild ersättning härför inte skall utgå. Tidsspillan som kommer över denna gräns skall däremot i allmänhet kunna ersättas.
I förevarande mål kan främst genom B.L:s egna uppgifter den sammanlagda tidsåtgången för dennes förflyttning advokatkontoret - tingsrätten och åter uppskattas till 15 minuter vid varje tillfälle. Tidsåtgången för de förflyttningar som B.L. har begärt ersättning för i detta mål skall således beräknas till sammanlagt 45 minuter. Härför skall B.L. tillerkännas ersättning med ett till 630 kr avrundat belopp.