RH 1995:60
Val av påföljd för grovt rattfylleri.
Åklagaren yrkade vid tingsrätten ansvar å P.A. för grovt rattfylleri och hastighetsöverträdelse med följande gärningsbeskrivning: P.A. har söndagen den 10 april 1994 omkring klockan 11.10 fört personbilen X på E 4 i Nyköping efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgått till minst 0,50 milligram per liter i hans utandningsluft (0,57 mg/l). - P.A. har vid samma tillfälle fört fordonet med en hastighet av 152 km/tim trots att högsta tillåtna hastighet varit 110 km/tim.
Solna tingsrätt (1994-08-04, rådmannen Per-Arnold Åström samt nämndemännen Göran Lindgren, Laila Nordin och Stephan Karlsson) dömde P.A. enligt 4 a § trafikbrottslagen och 64 § 3 st samt 164 § 1 st 4 pvägtrafikkungörelsen till villkorlig dom jämte 100 dagsböter.
I påföljdsfrågan yttrade tingsrätten följande: P.A:s personliga förhållanden framgår bl.a. av det från frivården inhämtade yttrandet jämte de läkarintyg som bifogats yttrandet. P.A. har uppgivit att han, sedan hans körkort återkallats med verkan till den 10 oktober 1995, inte utan hjälp av chaufför kan upprätthålla sin anställning som försäljare. Han är dock av arbetsgivaren lovad en chaufför mot att han sänker sin lön. Han har accepterat detta. Sedan den nu aktuella händelsen har han varit sjukskriven och avhållit sig från alkoholhaltiga drycker.
Särskilt med hänsyn till innehållet i E.L. och B.D:s intyg finner tingsrätten tillräckliga skäl att besluta om annan påföljd än fängelse. Något övervakarbehov synes inte föreligga. Påföljden skall därför bestämmas till villkorlig dom jämte dagsböter.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till fängelse. P.A. bestred ändring.
Svea hovrätt (1994-12-01, hovrättslagmannen Thorsten Cars, hovrättsrådet Omi Mohammar, tf. hovrättsassessorn Eva Mårtensson, referent, samt nämndemännen Ulla Almqvist och Anna-Britta Asp) fastställde tingsrättens domslut och yttrade såvitt nu är i fråga: I målet avgivna uttalanden visar entydigt att P.A. lider av svår ångestproblematik med fobier vilka visar sig bl.a. i att han inte kan åka hiss, buss, tunnelbana m.m. där han drabbas av panikångest. Vid årsskiftet 1993/94 gjorde P.A. ett suicidförsök. Han medicinerar numera för sina besvär och har regelbunden kontakt med Solna psykiatriska mottagning.
Grovt rattfylleri är brott av sådan art att fängelse normalt skall väljas som påföljd. Endast om särskilda skäl föreligger kan annan påföljd komma ifråga. I motiven (prop. 1993/94:44 s. 37) till den lagändring som trädde ikraft den 1 februari 1994, framförs ståndpunkten att domstolarna vid valet av påföljd endast i klara undantagsfall och med mycket stor restriktivitet bör välja villkorlig dom som påföljd. Därvid kan förhållandet att den misstänkte på grund av dokumenterade psykiska problem har svårt att klara ett fängelsestraff utgöra ett skäl för villkorlig dom (jfr NJA 1972 s. 60 och 1984 s. 447).
I målet föreligger sådana omständigheter som medför att annan påföljd än fängelse skall väljas. Det har inte framkommit något övervakarbehov. Tingsrättens domslut skall därför fastställas.