RH 1995:91
Rätt till ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen har i visst fall ansetts tillkomma person som utsatts för inbrott i sin bostad när hon inte var hemma.
A.A. åtalades för grov stöld, bestående i han berett sig tillträde till J.E:s lägenhet och där tillgripit egendom till ett värde av ca 19 000 kr. J.E. yrkade ersättning av A.A. för bl.a. kränkning med 10 000 kr.
A.A. förnekade gärningen och bestred skadeståndsskyldighet. Han gjorde därvid gällande att kränkningsersättning överhuvudtaget inte kunde utgå eftersom inbrott inte utgör ett sådant fridsbrott som avses i 1 kap 3 § skadeståndslagen.
J.E. berättade bl.a. följande: Hon återvände till sin lägenhet ungefär kl 18.15. Inne i lägenheten var det kaos; det låg kläder och sugrör slängda överallt. Duschen var använd och det var blött på golvet. Hennes underkläder var tillstökade och en del av hennes strumpor låg ute på vägen. Ett par svarta underkläder, en T-shirt och cirka 70 personliga fotografier föreställande i huvudsak henne själv saknades. Hon hittade gärningsmannens T-shirt bland sina egna kläder. Hela lägenheten stank av herrparfym. Hon har upplevt händelsen som mycket kränkande.
Växjö tingsrätt (1995-07-12, tingsfiskalen Eva-Lena Nebelius samt nämndemännen Ingvar Karlsson, Alf Samuelsson och Allan Bergström) dömde A.A. för grov stöld samt ogillade J.E:s yrkande om kränkningsersättning. Tingsrätten anförde därvid: Ersättning för kränkning på grund av brott utgår till brottsoffret för det lidande denne utsatts för till följd av ett intrång i den personliga integriteten. Ersättningen har till syfte att lindra verkningarna av kränkningen och att ge upprättelse för den förnedrande och kränkande behandling eller den oförrätt som den skadelidande har utsatts för. Inte alla brott grundar emellertid rätt till ersättning. Ersättning utgår för brott mot annans person, frihet, frid eller ära. Förmögenhetsbrott grundar inte rätt till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndlagen om inte brottet samtidigt innefattar ett sådant brott som utgör en kränkning av den personliga integriteten. Ett bostadsinbrott innefattar regelmässigt ett hemfridsbrott, vilket brott grundar rätt till ersättning för kränkning. Kränkningen måste emellertid vara av en viss allvarligare karaktär. Tingsrätten finner inte att inbrottet hos J.E. medfört en så hög grad av kränkning att ersättning kan komma ifråga. Yrkandet skall därför ogillas i denna del.
A.A. och J.E. överklagade domen. J.E. yrkade bifall till sin begäran om kränkningsersättning. A.A. bestred yrkandet.
Göta hovrätt (1995-09-07, hovrättslagmannen Lars Persson, hovrättsrådet Klas Mogren, referent, t.f. hovrättsassessorn Lars Bertler samt nämndemännen Maj-Britt Gunnarsson och Marianne Jansson) fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen och ändrade den i skadeståndsdelen på så sätt att hovrätten tillerkände J.E. 3 000 kr i kränkningsersättning. Hovrätten anförde i sina domskäl bl.a.: Lika med tingsrätten finner hovrätten styrkt att A.A. har olovligen berett sig tillträde till J.E:s lägenhet och där tillgripit egendom i enlighet med vad åklagaren påstått. Vid tillfället ställdes till stor oreda i lägenheten, duschen var använd, målsägandens underkläder var tillrörda, hon fann en främmande T-shirt bland sina egna kläder och i lägenheten kände hon, när hon kom hem och upptäckte inbrottet, en kraftig lukt av "herrparfym".
Som tingsrätten funnit är gärningen att bedöma som grov stöld. Det får anses som försvårande att A.A. inte bara har berett sig tillträde till en främmande bostad utan också att han på angivet sätt har "installerat sig" där.
Med den utgång målet har fått i ansvarsdelen är A.A. skyldig att utge skadestånd. - - -
Den som genom brott har tillfogats en kränkning kan i viss utsträckning få ersättning härför enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen. En förutsättning har ansetts vara att fråga är om en allvarlig kränkning. Vid inbrott i en bostad, när ingen är hemma, har ersättning för kränkning endast undantagsvis bedömts kunna komma i fråga. Som exempel på undantagsfall har angetts, att bostaden har skövlats eller utsatts för en omfattande förstörelse eller att inbrottet har haft särskilt skändliga inslag (se SOU 1992:84 s. 230 och RH 1994:137). Enligt hovrättens mening bör i ett fall av nu förevarande slag, där gärningsmannen har på angivet sätt utnyttjat en annans bostad som om den vore hans egen, berättiga till ersättning för kränkning. Hovrätten finner att ersättningen skall bestämmas till 3 000 kr.