RH 1996:101

Hantering av sammanlagt 260 kg respektive 329 kg kat har bedömts som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen. Långa fängelsestraff har ådömts.

Allmän åklagare yrkade ansvar å O.Y. för narkotikabrott den 10 september 1994 under påstående att denne olovligen förvärvat i överlåtelsesyfte och olovligen innehaft 34 kg kat (Catha Edulis) som innehåller narkotika.

Åklagaren yrkade också ansvar å O.Y., I.M. och A.M. för grovt narkotikabrott. Åklagaren påstod därvid att O.Y. gemensamt och i samråd med annan, sedan ett parti kat beställts från England, utkvitterat detsamma den 17 november 1994 på ett transportföretag i Stockholm. O.Y. hade därigenom olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat omkring 35 kg kat, som är narkotika. Vidare gjorde åklagaren gällande att O.Y., I.M. och A.M., sedan partier med kat beställts från England, gemensamt och i samråd utkvitterat desamma på transportföretag i Stockholm. Enligt gärningsbeskrivningen hade de därigenom olovligen i överlåtelsesyfte förvärvat kat som är narkotika i följande omfattning:

dels omkring 35 kg kat den 24 eller 25 november 1994

dels omkring 40 kg kat den 30 november eller 1 december 1994

dels omkring 35 kg kat den 7 eller 8 december 1994,

dels omkring 40 kg kat den 15 eller 16 december 1994,

dels omkring 60 kg kat den 29 december 1994

och dels omkring 50 kg kat den 5 januari 1995.

Åklagaren påstod även att O.Y., I.M. och A.M. gemensamt och i samråd efter förvärven olovligen överlåtit narkotikan i Stockholm och Malmö och befordrat vederlag för densamma till England; gärningen var att anse som grov enär den utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt.

Stockholms tingsrätt (1995-04-12, rådmannen Clas Ullrich samt nämndemännen Ann Ek, Astrid Wahlgren, Ingrid Löndahl, Sven Fransson och Lennart Christiansson) fann åtalen styrkta och dömde samtliga tilltalade enligt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott. Påföljden bestämdes för I.M. till fängelse 8 månader och för O.Y:s och A.M:s del till villkorlig dom jämte 200 dagsböter å 30 kr.

I påföljdsdelen anförde tingsrätten:

Kathantering har varit föremål för domstolarnas bedömning i ett fåtal tidigare domar. Eftersom både kat och amfetamin är centralstimulerande medel har domstolarna vid straffmätningen i regel som utgångspunkt använt den i praxis utvecklade straffskalan för amfetaminhantering, varefter man reducerat straffvärdet med hänsyn till en mindre spridningsrisk och till att kat är en skrymmande färskvara vars hantering är föremål för en i narkotikasammanhang ovanligt stor upptäcktsrisk. En "marduff" har i verkningsgrad likställts med en ordinär dagsdos amfetamin om två gram.

Tingsrätten anser, trots att kat och amfetamin båda utgör centralstimulerande medel, att kathanteringens jämförelse med amfetaminhantering vid straffmätningen bör undvikas. Amfetaminet är ett syntetiskt preparat vars verkningsgrad kan variera starkt med hänsyn till koncentrationen medan kat består av obehandlade växtdelar där möjligen färskheten kan vara avgörande för verkningsgraden. Användningssätten är helt olika. Dosen amfetamin intas vid ett tillfälle och påverkan består under tiden missbrukaren företar sig annat. Kat tuggas regelmässigt under flera timmar vid sammankomster och utgör -- såvitt framkommit i målet -- bland somalier ett mer eller mindre socialt accepterat inslag i sällskapslivet. Stimulansverkan är relativt kortvarig. Även de påfallande olikheterna mellan preparatens samhällsfarlighet och upptäcktsrisken vid hanteringen bidrar till att tingsrätten anser att kathanteringen skall bedömas utan jämförelse med amfetaminhantering. Dock skall beaktas att kat utgör ett centralstimulerande medel.

I förevarande mål har de tilltalade övertygats om att tillsammans ha hanterat 260 kg kat. O.Y. har befunnits skyldig till att ha hanterat ytterligare 35 kg.

Det importerade katet har varit destinerat till somalier. Det är inte utrett att de tilltalade hanterat partierna i vinningssyfte. Användningen av kat är en uråldrig sedvänja hos somalier och sydjemeniter men förekommer inte hos andra befolkningsgrupper. Någon spridningsrisk till befolkningen i övrigt i Sverige är inte konstaterad eller ens antaglig varför den samhällsfara som är anknuten till andra typer av narkotikahantering för närvarande får anses näst intill obefintlig. Upptäcktsrisken vid hanteringen av kat är för narkotikasammanhang ovanligt stor. Tingsrätten anser därför att de tilltalade inte skall fällas till ansvar för narkotikabrott som är grovt. Straffvärdet för den aktuella kvantiteten 260 kg kat motsvarar enligt tingsrätten fängelse åtta månader.

De tilltalade har varit frihetsberövade under en icke oväsentlig tid. O.Y. och A.M. är tidigare ostraffade. med hänsyn härtill och med hänvisning till skälen för att inte bedöma brottsligheten som grov anser tingsrätten att de bör komma i åtnjutande av villkorlig dom i förening med kraftiga bötesstraff. Böterna bör bestämmas till tvåhundra (200) dagsböter om trettio (30) kr. Böterna skall anses erlagda genom frihetsberövandena.

I.M. dömdes 1994-03-29 av hovrätten över Skåne och Blekinge för försök till varusmuggling och narkotikabrott till fängelse två månader. Påföljden var till fullo verkställd 1994-10-20. Han har kort tid därefter återfallit i likartad brottslighet och kan därför inte undgå ett fängelsestraff.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att den gärning för vilken de tilltalade gemensamt fällts till ansvar skulle bedömas som grovt narkotikabrott samt i allt fall att envar av de tilltalade skulle ådömas fängelsestraff som väsentligt översteg det som tingsrätten utmätt för I.M:s del.

Även I.M. och A.M. överklagade domen. I.M. yrkade att åtalet skulle ogillas i vissa delar, samt att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom, eventuellt i förening med ett lågt bötesstraff, eller i allt fall straffnedsättning. A.M. yrkade frikännande.

O.Y. bestred ändring.

Svea hovrätt (1995-12-19, hovrättslagmannen Kerstin Andre, hovrättsrådet Lars-Åke Olvall, referent, tf. hovrättsassessorn Mikael Swahn samt nämndemännen Kurt Holmström och Stig Pramlid) ändrade tingsrättens dom på så sätt att påföljden bestämdes för O.Y:s och I.M:s del till fängelse 2 år och för A.M:s del till fängelse 1 år 6 månader.

I påföljdsdelen konstaterade hovrätten att O.Y., I.M. och A.M. skulle dömas för att ha hanterat 260 kg kat samt att för O.Y:s del tillkom 35 kg samt ytterligare 34 kg hänförligt till gärningen den 10 september 1994. Hovrätten anförde vidare: När det gäller bedömningen av den gärning för vilken de tilltalade dömdes gemensamt ansluter sig hovrätten till de överväganden som tingsrätten redovisat i sin dom. Hovrätten anser följaktligen i likhet med tingsrätten att gärningen inte skall bedömas som grovt brott.

Hovrätten delar emellertid inte tingsrättens uppfattning när det gäller gärningens straffvärde. Den mängd kat som hanteringen omfattat är betydande. Och det har varit fråga om en systematisk verksamhet som varit planerad. Hovrätten anser bl.a. mot denna bakgrund att straffvärdet för denna gärning är avsevärt högre än tingsrätten funnit. Enligt hovrättens mening kan annan påföljd än fängelse inte komma ifråga för någon av de tilltalade.