RH 1996:103
Hyresnämndsmål. Löfte till hyresgästen att i framtiden få överlåta hyresrätten till en son är en förmån som inte omfattas av besittningsskyddsreglerna i 12 kap. 46 § jordabalken och som därför inte kan tillmätas någon särskild betydelse i en förlängningstvist.
I.P. hyrde sedan många år en enrumslägenhet som hon dock aldrig bott i permanent. När hyresvärden fick reda på att I.P. hyrde ut lägenheten i andra hand, uppmanades hon att upphöra med detta. I.P. påstod att hon hade den dåvarande fastighetsförvaltarens tillstånd till andrahandsupplåtelse. Hyresvärden accepterade detta men meddelade att någon ytterligare andrahandsuthyrning inte kunde accepteras.
I.P. påstod också att det förelåg ett sidoavtal, innebärande att den tidigare förvaltaren varit införstådd med att hon så småningom skulle överlåta hyresavtalet till någon av sina söner och att lägenheten alltså hyrts för sönernas framtida räkning. Detta påstående tillbakavisades av hyresvärden, som sade upp hyresavtalet med hänvisning till att I.P. inte själv hade behov av lägenheten och att det varken fanns ett löfte från fastighetsägaren om överlåtelse av lägenheten till någon son eller förelåg några sådana omständigheter som enligt lag förutsätts för en sådan överlåtelse.
Hyresvärden yrkade i hyresnämnden att hyresavtalet skulle upphöra att gälla och att I.P. skulle åläggas att flytta. Som grund för detta åberopades 12 kap. 46 § första stycket 10 jordabalken. I.P. bestred yrkandet och begärde tillstånd till överlåtelse av hyresrätten till sonen J..
Hyresnämnden i Stockholm (1995-12-08, hyresrådet R.T. samt intresseledamöterna J.B. och E.H.) ansåg sig inte behörig att pröva yrkandet om att få överlåta hyresrätten till sonen och avvisade detta.
Nämnden fann vidare att hyresvärden hade åberopat ett sakligt avflyttningsskäl och att I.P. inte hade något eget behov av lägenheten. Hon hade inte heller lyckats styrka sitt påstående att hon hyrt lägenheten för sonens räkning, eftersom den förre förvaltaren, som hörts som vittne, förnekade att det fanns något sådant sidoavtal. Nämnden fann därför att I.P. inte hade något skyddsvärt intresse av att få hyresavtalet förlängt och biföll hyresvärdens yrkanden.
I.P. överklagade beslutet och yrkade ogillande av hyresvärdens talan i hyresnämnden.
Svea hovrätt (1996-03-29, hovrättslagmannen Gerhard Wikren samt hovrättsråden Nils Genell och Gunilla Persson, referent) fann också att I.P. inte visat att lägenheten upplåtits för annans räkning än hennes egen. Vidare konstaterade hovrätten att den, liksom hyresnämnden, vid en prövning av en tvist om förlängning av hyresavtal är hänvisad till att tillämpa de normer som lagstiftningen uppställer för en sådan prövning. Ett sidoavtal med innebörd att en son i framtiden skulle ha rätt att hyra lägenheten innefattar en förmån som inte omfattas av det besittningsskydd som lagstiftningen tillerkänner hyresgästen och kan därför inte tillmätas någon särskild betydelse i målet.
Vid bedömningen av I.P:s eget behov av lägenheten kom hovrätten fram till samma slutsats som hyresnämnden. Överklagandet lämnades därför utan bifall.