RH 1996:104
Hyresnämndsmål. I mål angående förlängning av hyresavtal har hovrätten funnit att en person som dömts till långvarigt frihetsstraff har behov av sin lägenhet under permissioner och därefter vid frigivandet. Med hänsyn härtill har den dömdes intresse av att få behålla hyresrätten ansetts väga tyngre än hyresvärdens önskan att få lägenheten friställd för att kunna lämna den till bostadsförmedlingen.
Hyresvärden yrkade i hyresnämnden att hyresavtalet med R.B. skulle upphöra att gälla den 1 oktober 1995 och att R.B. skulle åläggas att avflytta. Som grund angav hyresvärden att R.B. dömts till fängelse i åtta år och att han således hade sin bostadsfråga löst under de närmaste fyra--fem åren och därför saknade behov av lägenheten. Hyresvärden angav vidare att lägenheten -- om den friställdes -- skulle erbjudas annan bostadssökande med tillämpning av avtal om bostadsförmedling mellan fastighetsägareföreningen och Stockholms kommun.
R.B. bestred hyresvärdens yrkande och gjorde gällande att han hade behov av lägenheten vid frigivandet och under sina permissioner, vilka kunde komma att börja inom kort.
Hyresnämnden i Stockholm (1995-08-31, hyresrådet R.T. och ledamoten G.V.) biföll hyresvärdens upphörsyrkande och förpliktade R.B. att avflytta. Som skäl angavs bl.a. följande.
R.B. avtjänar för närvarande ett åttaårigt fängelsestraff. Ostridigt är att han under de närmaste i varje fall fyra eller fem åren kommer att kunna använda prövningslägenheten endast vid eventuella permissioner från anstalten. I vilken utsträckning han kommer att få sådana permissioner kan dock inte i nuvarande skede bedömas med någon högre grad av säkerhet. Hans behov av lägenheten är således för närvarande mycket ringa. R.B:s behov av bostad den dag han friges får beaktas i annat sammanhang. Hyresnämnden finner vid dessa förhållanden att hyresvärdens skäl för att få lägenheten friställd för annan bostadssökande väger tyngre än R.B:s behov av lägenheten. Det är därför varken stridande mot god sed i hyresförhållanden eller på annat sätt oskäligt mot R.B. att hyresavtalet bringas att upphöra.
Ledamoten Gunnar Jönsson var skiljaktig och ogillade hyresvärdens upphörsyrkande. Han ansåg att R.B:s intresse av att lägenheten finns tillgänglig för honom vid hans frigivning var så pass starkt att det vägde tyngre än hyresvärdens önskemål att få lägenheten friställd. Det skulle under sådana förhållanden vara oskäligt mot R.B. att låta hyresavtalet upphöra.
R.B. överklagade hyresnämndens beslut och yrkade i hovrätten ogillande av hyresvärdens talan i hyresnämnden. Hyresvärden bestred ändring.
Svea hovrätt (1996-04-26, hovrättsråden Ulla Erlandsson och Gunilla Persson, referent, samt hovrättsassessorn Katarina Holmberg) upphävde hyresnämndens beslut och ogillade hyresvärdens talan samt fastställde oförändrade hyresvillkor.
R.B. framhöll att han kunde få permission redan under år 1996 och att han kunde komma att bli villkorligt frigiven i juni 1998 eller senast i juni 1999. -- Hyresvärden vitsordade att R.B. kunde ha behov av lägenheten den dag han avtjänat sitt straff men att detta sannolikt inte skulle bli förrän han avtjänat tre fjärdedelar av strafftiden. Hyresvärden ansåg vidare att behovet av att kunna disponera lägenheten vid de kortare permissioner under dagtid som kunde bli aktuella under de närmaste åren inte var ett i hyreslagen skyddsvärt intresse och att rätt till förlängning av hyresavtalet därför inte förelåg.
Svea hovrätt anförde i sina beslutsskäl följande.
Prövningslägenheten har utgjort R.B:s bostad alltsedan år 1984 och han har, enligt vad som framkommit i målet, inte tillgång till någon annan bostad. Att han dömts till ett längre frihetsstraff innebär inte att hans behov av lägenheten upphör. Således får han anses ha ett berättigat behov av att kunna vistas i den i samband med permissioner och vid frigivningen -- i bästa fall inte mer avlägsen än ca 3,5 år -- har han åter behov av den som bostad. Med hänsyn härtill finner hovrätten att R.B:s intresse av att få behålla hyresrätten till lägenheten väger tyngre än hyresvärdens önskan att få den friställd för att kunna ställa den till bostadsförmedlingens förfogande. Det skulle då vara oskäligt mot R.B. om hyresförhållandet upphörde. Hans överklagande skall därför bifallas.