RH 1996:122

Printcard i Lund AB (Printcard) och Norska Postverket träffade år 1994 ett avtal om försäljning i Norge av frimärksfotografier. Avtalet förmedlades av Svealand Kanal AB i enlighet med ett agentavtal mellan Printcard och Svealand Kanal AB. Enligt avtalet hade Svealand Kanal AB rätt till provision avseende förmedlade avtal. Försäljningen i Norge var dock inte tillräcklig, varför avtalet med Norska Postverket sades upp. -- Svealand Kanal AB häftade vidare i skuld till Printcard enligt tre reverser utställda under år 1994. Printcard yrkade vid tingsrätten förpliktande för Svealand Kanal AB i konkurs (Svealand konkurs) och bolagets verkställande direktör tillika borgensman för reverserna, L.E., att solidariskt till Printcard erlägga reversbeloppen jämte ränta. -- Svealand konkurs och L.E. bestred betalningsskyldighet, i första hand på grund av att reverslånen var avsedda att kvittas mot Svealand Kanal AB tillkommande provision. Kvittning hade skett och någon fordran på Svealand konkurs förelåg inte. I andra hand gjordes det gällande att Svealand konkurs hade en förfallen motfordran på Printcard avseende upplupna provisioner, uppgående till minst det i målet yrkade beloppet. I vart fall hade Svealand konkurs rätt till skadestånd uppgående till åtminstone omstämt belopp, eftersom Printcard genom att missköta avtalet med Norska Postverket hade brutit mot avtalet mellan Printcard och Svealand Kanal AB.

Printcard yrkade vid tingsrätten såvitt nu är i fråga att Svealand konkurs och L.E:s invändningar om kvittning mot Svealand konkurs tillkommande provision skulle avvisas på grund av rättegångshinder.

Printcard anförde följande till stöd för avvisningsyrkandet. -- Kvittningsinvändningarna rör tolkning av ett agentavtal mellan Printcard och Svealand Kanal AB, vari en skiljeklausul finns intagen. Enligt 10 kap. 17 § 3 st rättegångsbalken får inte yrkande om kvittning för fordran upptas av domstol som inte ägt uppta tvist angående samma fordran. Bestämmelsen gäller även för det fall en motfordran är ostridig. Det ovan nämnda är tillämpligt även på L.E. i egenskap av borgensman. Agentavtalet har tillkommit på initiativ av svarandena och kan inte anses oskäligt enligt 36 § avtalslagen (1915:218).

Svealand konkurs och L.E. vitsordade att en skiljeklausul fanns intagen i agentavtalet. De bestred avvisningsyrkandet och anförde följande: För det fall utomprocessuell kvittning har skett föreligger inte längre någon fordran till den del denna kvittats. Denna invändning rör existensen av sökandens fordran och är att jämställa med en invändning om att betalning skett. Reglering av reversbeloppen genom avräkning av provisionsbeloppen avtalades enligt reverserna och inte enligt agentavtalet. Således skall kvittning ske som ett led i återbetalningsvillkoren för reverserna, i vilka någon skiljeklausul inte finns intagen. Det gjordes gällande att ett dylikt avtal fanns avseende samtliga tre reverser. -- L.E. gjorde för egen del i andra hand gällande att det vore oskäligt om hon inte skulle kunna få Svealand Kanal AB:s fordran prövad i målet, eftersom hon då vore förhindrad att överhuvudtaget få sitt krav prövat. Hon skulle inte kunna påkalla skiljedom enligt agentavtalet. En borgensman har alltid rätt att framföra alla de invändningar som huvudgäldenären materiellt sett hade kunnat framföra. Eftersom sökanden är förpliktad att tillvarata borgensmannens regressrätt mot huvudgäldenären borde hela borgensåtagandet bortfalla. Vidare var full invändningsrätt en synbar förutsättning för L.E:s borgensåtagande. Det vore omöjligt att vilandeförklara målet i avvaktan på skiljedom eftersom huvudgäldenären var försatt i konkurs och saknade medel att få saken prövad. Med hänsyn till det ovan anförda gjordes det gällande att borgensåtagandet skulle lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen.

Södra Roslags tingsrätt (1996-05-12, chefsrådmannen Jan Levin) lämnade avvisningsyrkandet utan bifall.

Tingsrätten konstaterade att det i målet var ostridigt att agentavtalet innehöll en skiljeklausul. Emellertid var den kvittningsrätt som tvisten rörde uttryckligen avtalad i två av reverserna som utställts av Svealand Kanal AB. Den tredje reversen innehöll endast en uttrycklig kvittningsrätt för långivaren. Tingsrätten ansåg att det fick hållas för visst att avsikten varit att avräkningsrätt skulle tillkomma även låntagaren, särskilt med beaktande av innehållet i de båda andra låneavtalen mellan parterna.

Följaktligen var motparternas kvittningsinvändningar att härleda ur parternas låneavtal, vilka inte innehöll någon skiljeklausul. Motparten hade därför rätt att framställa kvittningsinvändningarna i målet.

På grund av det anförda lämnade tingsrätten Printcards avvisningsyrkande utan bifall.

Printcard överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla dess avvisningsyrkande. Svealand konkurs och L.E. bestred ändring.

Parterna åberopade samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten.

Svea hovrätt (1996-10-08, hovrättsråden Göran Rosenberg och Omi Mohammar, referent, samt tf. hovrättsassessorn Håkan R:son Matz) lämnade överklagandet utan bifall. I sina skäl uttalade hovrätten:

Hovrätten finner att fordran enligt samtliga tre aktuella reverser har sådant samband med agentavtalet att skiljeklausulen i detta avtal får anses omfatta även tvist angående rätt för Printcard att kräva betalning enligt reverserna. Genom Printcards åtgärd att väcka talan mot L.E. och Svealand konkurs vid allmän domstol har Printcard därför inte längre rätt att påkalla skiljeförfarande beträffande tvist som rör reverserna eller som rör agentavtalet såvitt avser något rättsförhållande mellan parterna som är av betydelse för prövningen av Printcards anspråk på betalning enligt reverserna (jfr NJA 1972 s. 458). Eftersom Svealand konkurs inte har gjort någon invändning mot att Printcard väckt talan vid tingsrätten, finns det därför inte något hinder mot att den av L.E. och Svealand konkurs kvittningsvis åberopade provisionen, som tillkommer Svealand Kanal AB prövas i målet vid tingsrätten.

Målnummer Ö 2788/96