RH 1996:89
Fråga om hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling då överklagandet endast avser längden av det alternativa fängelsestraff som tingsrätten angett enligt 28 kap. 6 a § första stycket brottsbalken för tilltalad som ådömts skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Hässleholms tingsrätt (1995-09-20 lagmannen Erik Neergaard samt nämndemännen Nils-Gunnar Persson, Erik Ahle och Bert-Inge Skoog) dömde J.K., född 1975, för grov stöld m.m. Tingsrätten förordnade att en J.K. tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse även de nya brotten och att skyddstillsynen skulle förenas med särskild behandlingsplan. I domslutet uttalade tingsrätten att om skyddstillsynen i stället hade undanröjts skulle fängelse ett år och två månader ha ådömts för brotten.
J.K. överklagade domen och framställde som enda yrkande att hovrätten skulle nedsätta "det fängelsestraff som skulle ådömts för brotten om den tidigare domen på skyddstillsyn hade undanröjts".
Åklagaren bestred ändring.
I hovrätten uppkom fråga om målet kunde avgöras utan huvudförhandling.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-01-12, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson och tf. hovrättsassessorn Göran Lundahl) beslöt efter föredragning att målet skulle avgöras efter huvudförhandling. Som skäl för beslutet angavs följande. Laga möjlighet att avgöra målet, som avser själva saken, utan huvudförhandling finns inte.
Referenten, hovrättsrådet Roger Bergforsen, var av skiljaktig mening och anförde: I 28 kap. 6 a § första stycket brottsbalken stadgas att rätten i de s.k. kontraktsvårdsfallen skall, om den planerade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn, i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Skyldigheten för domstolen att ange alternativt fängelsestraff infördes i 28 kap. 3 § brottsbalken vid lagstiftningen år 1987 om kontraktsvård. Bestämmelsen har utan någon ändring i sak överförts till 28 kap. 6 a § brottsbalken. Om fängelse ådöms då skyddstillsyn undanröjs, skall enligt 28 kap. 9 § brottsbalken uppgiften om det alternativa fängelsestraffet beaktas då straffets längd bestäms. I förarbetena uttalade departementschefen i den allmänna motiveringen (prop. 1986/87:106 s. 40) att det var fråga om "ett konkretiserat straffhot" som vilar över den som dömts till kontraktsvård och "ett fingerat straff" som enligt både domstolens och den dömdes förhoppning aldrig skall behöva tjäna som underlag för en senare verkställighet. I specialmotiveringen (NJA II 1987 s. 464) uttalades att upplysningen om det alternativa fängelsestraffet i första hand tjänar två syften, nämligen följande. Den skall vara vägledande för domstolen om det i ett senare skede blir aktuellt att undanröja skyddstillsynen därför att den dömde inte fullföljer behandlingen i enlighet med sitt åtagande och den dömde skall härigenom på ett påtagligt sätt få veta vad han riskerar i händelse av misskötsamhet. Lagrådet hade synpunkter på möjligheten att särskilt kunna överklaga vad rätten uttalat och anförde bland annat att det alternativa fängelsestraffet normalt aldrig kommer att dömas ut för brottsligheten i fråga eftersom domstolen inte är bunden därav vid ett undanröjande och att det knappast fanns anledning att låta detta för framtiden enbart vägledande uttalande bli föremål för ett särskilt överklagande. Lagrådet föreslog att upplysningen om det alternativa fängelsestraffet skulle lämnas i domskälen i stället för i domslutet (NJA II 1987 s. 465). Lagrådets synpunkter vann emellertid inte gehör hos lagstiftaren. Förfarandet i hovrätten vid handläggningen av överklagande synes inte ha berörts under förarbetena. - Då det nu är fråga om överklagande av en dom gäller för hovrättens vidkommande 51 kap. 13 § rättegångsbalken. I denna paragraf anges i vilka fall hovrätten får avgöra mål utan huvudförhandling. Efter här icke tillämpliga fall anges i paragrafens femte stycke att huvudförhandling inte behöver hållas för prövning som inte avser själva saken. Fråga har nu uppkommit om rättens vägledande uttalande avser själva saken med följd att huvudförhandling i så fall är erforderlig. I detta sammanhang förtjänar nämnas att ett mål som avser enbart undanröjande av skyddstillsyn och som kan resultera i ett långvarigt fängelsestraff för den dömde är att handlägga i hovrätten enligt reglerna för överklagande av beslut. Huvudförhandling är överhuvudtaget inte möjlig i sådana fall. Mot bakgrund härav finner jag det föga troligt att det varit lagstiftarens avsikt att ett mål som endast kan resultera i ett "fingerat straff" för den dömde måste avgöras efter huvudförhandling. Här må även anmärkas att Högsta domstolen i ett fall (NJA 1973 s. 749) ansett att tillgodoräknande av frihetsberövande inte avsett själva saken. Jag vill som min mening uttala att frågan i nu förevarande mål inte avser själva saken och att hinder inte möter mot att hovrätten avgör målet utan huvudförhandling.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1996-03-07, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Roger Bergforsen, referent, adjungerade ledamoten rådmannen Cecilia Gilljam samt nämndemännen Göran Hagman och Tommy Hall) fastställde tingsrättens dom efter huvudförhandling den 29 februari 1996.