lagen.nu

RH 1997:13

Fråga om alster av brukskonst (jackor) varit skyddade enligt upphovsrättslagen samt om intrång enligt denna lag skett genom senare framtagna jackor.

KRISS AB (Kriss) bildades i början av 1980-talet av T.N. och E.N. och är ett designföretag med egen tillverkning och försäljning av trikåkonfektion. Bolaget har ett stort antal butiker såväl i Sverige som utomlands, företrädesvis i Tyskland. All Kriss konfektion är tillverkad i Sverige. Fabriker finns i Sparsör, Gällstad och Ljungskile. - E.N. har varit anställd som designer i bolaget sedan starten. Hon har genomgått designerutbildning och har 30 års erfarenhet från klädbranschen, dels som designer och dels som inköpare på flera konfektionsbolag. - År 1986 designade hon en trikåjacka. Denna är rak och lång i modellen. Fram- och bakstycke tillverkas av ett enda rektangulärt trikåstycke, i vilket två jack för ärmarna klipps upp. Därefter sys axelsömmarna ihop utan tillskärning. Utifrån denna grundmodell har E.N. låtit utföra jackan i flera olika mönster och färgställningar. Under 1988 gjorde hon en variant på jackan i gulbeige grundfärg, mellanblå kontrastfärg samt med några rödbruna detaljer (jackan refereras fortsättningsvis som Kriss- jackan). En inköpare hos Lindex AB blev förtjust i Kriss-jackan och önskade köpa ett större parti av denna. Kriss säljer inte längre sin konfektion till större kedjor utan endast till fackhandeln. På grund av att Kriss kände av en vikande efterfrågan under denna tid accepterade bolaget emellertid att tillverka ca 4 000 jackor till Lindex AB:s "Best collection" (jackan refereras fortsättningsvis som Lindex-jackan). Jackan tillverkades bl.a. i marin grundfärg, vinröd kontrastfärg och med detaljer i gult. I samband med framtagningen av Lindex-jackan tillverkade Kriss en enklare variant av Kriss-jackan i två färger; marin grundfärg och gul kontrastfärg (jackan refereras fortsättningsvis som K-jackan).

IAN's of Sweden AB:s (fortsättningsvis kallat Ian's) verksamhet består av design och tillverkning av stickade trikåplagg. Hela verksamheten är förlagd till Falkenberg. Sedan starten år 1982 är bolagets produktion inriktad på uniforms- och profilplagg som marknadsförs och försäljs till företag och myndigheter. Ian's distribuerar inte sina produkter via återförsäljare till enskilda konsumenter, utan all produktion sker efter beställning. - Hösten 1990 fick Ian's i uppdrag av Apotekarnas Distributions AB, ADA, att ta fram en trikåjacka. Ian's tillverkade för ADA:s räkning tio jackor i marin grundfärg och vinröd kontrastfärg. Ian's tillverkade därutöver tio jackor i restgarn. Grundfärgen var marin och kontrastfärgen gul. De sistnämnda jackorna försåldes under 1990-1991 i Ian's butik i Göteborg.

Kriss yrkade vid Varbergs tingsrätt att Ian's skulle förpliktas att till Kriss utge 52 000 kr, varav 2 000 kr avsåg royalty och 50 000 kr skadestånd.

Ian's bestred käromålet. Bolaget vitsordade som skäligt i och för sig 2 000 kr för royalty.

Som grund för sitt yrkande anförde Kriss: Kriss-jackan har verkshöjd och åtnjuter upphovsrättsligt skydd. K-jackan och Lindex-jackan är bearbetningar av Kriss-jackan och jackorna utgör samma verk. Kriss- jackan har varit förebild för Ian's jacka. Ian's har, genom att någon gång under 1991-1992 låta tillverka och försälja sin jacka, gjort intrång i Kriss-jackans skyddsomfång. Ian's intrång har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Av yrkad ersättning utgör 2 000 kr ersättning för Ian's utnyttjande av Kriss upphovsrätt; skälig ersättning utgör tio procent av Ian's försäljningspris. Intäkten har uppskattats till 1 000 kr för 20 jackor. Vidare utgör 50 000 kr ersättning för förlorad goodwill.

Ian's anförde som grund för bestridandet: Kriss-jackan har inte utgjort någon förebild för Ian's jacka. Det bestrids att Kriss-jackan, K-jackan och Lindex-jackan utgör samma verk. Oberoende härav utgör Kriss-jackan inget verk enligt upphovsrättslagen eftersom Kriss-jackan saknar verkshöjd. För det fall tingsrätten skulle finna att verkshöjd skall anses föreligga, omfattas Ian's jacka inte av ensamrättens skyddsomfång. Om så ändå skulle vara fallet vitsordar Ian's att utge vederlag om 200 kr. Något skadeståndsansvar därutöver föreligger emellertid inte för Ian's eftersom bolaget inte uppsåtligen eller av oaktsamhet har gjort intrång i Kriss upphovsrätt. I vart fall har Kriss inte åsamkats någon skada till följd av den trikåjacka som Ian's tillverkat och försålt.

Kriss anförde till utveckling av sin talan: Kriss startade sin verksamhet under den värsta teko-krisen i Sverige. Kriss har emellertid rönt stora framgångar. Antalet anställda har sedan år 1991 ökat från 40 till 120 personer och omsättningen från 25 till 100 miljoner kronor. Det är genom Kriss unika formgivning, vilken i första hand skapats av E.N., som bolaget har lyckats etablera sig så väl. Kriss har erhållit ett antal utmärkelser, bl.a. tilldelades bolaget 1994 års tillväxtpris i Älvsborgs län. Ett allt större problem för Kriss är att deras konfektion blir föremål för plagiering. Kopiering av Kriss plagg har upptäckts i Sverige, Danmark, Norge, Tyskland och Frankrike. Kriss ser detta förhållande som ett allvarligt hot mot bolaget. - Kriss-jackan visades officiellt första gången år 1989 på Älvsjö modemässa. Jackan har framställts i olika färgkombinationer och har kostat minst 1 000 kr per plagg i butikerna. Ian's jacka är i stort sett identisk med Kriss- jackan. Vid denna bedömning är helhetsintrycket avgörande. - Det förekom vissa kontakter mellan J.J. på Ian's samt T.N. och E.N. i samband med en mässa, där Kriss kollektion var representerad. Vidare kontaktade J.J. Kriss under 1989 och påtalade intresse för lönsömnad av Lindex-jackan. I anledning härav erhöll J.J. en utförlig arbetsbeskrivning av jackan. Ian's har således ägt god kännedom om Kriss-jackan och Lindex-jackan. - Ian's jacka är identisk med K-jackan. Denna jacka tillhör "samma familj" som Kriss-jackan och Lindex-jackan. Jackorna omfattas således av samma skyddsomfång. Ian's jacka är förväxlingsbar med Kriss jackor. - De jackor Ian's sålde i sin butik i Citypassagen på Drottninggatan i Göteborg bjöds ut till försäljning på ett sätt som närmast liknande lagerutförsäljning. Marknaden kan härav ha fått intrycket att Kriss för en lågprislinje vid sidan av den ordinarie kollektionen. Detta har medfört att Kriss åsamkats marknadsskador i form av minskad goodwill.

Ian's anförde till utveckling av sin talan: Ian's har för närvarande fem anställda, inklusive makarna J.J. och B.J.. Maskinparken omfattar 12 stickmaskiner. Ian's verksamhet har minskat i omfattning de senaste åren till följd av lågkonjunkturen. Bolaget producerar klassiska kläder av hög kvalitet. - I Sverige finns det ca 20 stickföretag företrädesvis belägna i Sjuhäradsbygden. Alla har samma typ av stickmaskiner. En del bolag håller sig med egna designers. Andra samarbetar med designers och inköpare utifrån. Varorna är mer eller mindre utpräglade modeprodukter. Nya mönster tas fram och sprids i snabb takt. Flera olika trendkataloger ges ut, bl.a. av Colour House AB och Moderådet. Vidare förekommer modemässor. Även stickmaskintillverkare tillhandahåller mönster. Försäljare av garn ger förslag på aktuella färgkombinationer. Formförrådet är oerhört stort och modet är cykliskt till sin natur. - När Ian's kontaktades av ADA på hösten 1990 överlämnade ADA Lindex- jackan. Denna hade köpts till ett pris om 499 kr. ADA ville att Ian's skulle tillverka en liknande trikåjacka. Med Lindex-jackan som förebild tillverkade Ian's tjugo jackor, varav tio till ADA. Det framgick inte av etiketten i Lindex-jackan att denna var designad, tillverkad eller försåld av Kriss. - Ian's jacka i marin/gul såldes i bolagets tillfälliga butik i Göteborg till ett pris som varierade mellan 200 kr och 500 kr. I butiken såldes restvaror. Det var dock inte fråga om några sekunda varor. - Den stick- och sömnadsteknik som Kriss hade använt i sin Lindex-jacka var känd och använd av Ian's långt tidigare. - Ian's kände till Kriss, dock under tidigare firman Laque AB. Eftersom Kriss och Ian's har specialiserat sig på olika nischer inom trikåbranschen har Ian's inte haft något intresse av Kriss som företag. Ian's kände inte till att Kriss sålde trikåjackor under samma namn. När ADA företedde Lindex-jackan gjorde Ian's därför ingen reflektion över att den kunde ha en koppling till Kriss produktion. Ian's borde inte heller ha gjort detta. Bolaget har aldrig haft tillgång till Kriss-jackan eller K-jackan. J.J. har aldrig varit i kontakt med Kriss och framställt önskemål om lönsömnad och inte heller erhållit mönster för sömnad av Lindex-jackan. - Ian's jacka skiljer sig i flera avseenden från Lindex- jackan, bl.a. vad gäller färg och mönster. Ian's har inte haft något intresse av att efterlikna någon Kriss-jacka. Om så hade varit fallet hade Ian's inte låtit tillverka endast 20 jackor.

Vid huvudförhandlingen företeddes Kriss-jackan, K-jackan, Lindex-jackan och Ian's jacka. Parterna åberopade viss skriftlig bevisning, bl.a. sakkunnigutlåtanden, fotografier och mönster. På Ian's begäran hölls även syn av ett stickat prov och en trikåjacka designad av B.S..

På Kriss begäran hördes T.N., E.N. och B.J. under sanningsförsäkran. På båda parternas begäran ägde förhör under sanningsförsäkran rum med J.J.. Slutligen hölls på Kriss begäran vittnesförhör med Wanja Djanaieff, Kerstin Boulogner, G.M., B.F. och B.B. samt på Ian's begäran med E.H., A.A., U.H., S.S., K.J. och G.G..

T.N. berättade i huvudsaklig överensstämmelse med vad Kriss anfört sakframställningsvis och tillade: Han är utbildad civilingenjör och har mångårig erfarenhet från tekoindustrin. När han och E.N. startade Kriss, under rådande teko-kris, insåg de att de inte skulle kunna konkurrera prismässigt med utländska tillverkare. För att få en stark konkurrenskraft inriktade de sig i stället på design. Kriss satsar 4-5 miljoner kronor varje år på produktutformning. Arbetet utförs av E.N. och en "stab" av anställda och inhyrda tekniker. Kriss har skapat en stark egen profil på marknaden.

E.N. uppgav: Det finns för en designer en enorm flora av kataloger att hämta inspiration från. Vidare hålls modemässor för att visa färg- och stiltrender. Hon har emellertid försökt finna en individuell stil för Kriss. Det är ett omfattande och tidskrävande arbete att från en idé utveckla en färdig produkt som är kommersiellt gångbar. Av 25 framtagna mönster är det kanske bara 12 som är produktionsbara. Vidare är det vanligt att färdiga produkter tas ur sortimentet på grund av att de inte säljer. - Lindex-jackan, som framställdes under hösten 1989, skulle utgöra en variant mycket lik Kriss-jackan, men utan "K" i ryggen. En av Kriss anställda tyckte Lindex-jackan blev för lik Kriss-jackan och frågade E.N. hur hon vågade sälja Lindex-jackan. E.N. tog sig då friheten att bl.a. helt ta bort rutan på jackans rygg samt hoppades att Lindex AB skulle acceptera förändringarna. Kriss tillverkade 90 sådana jackor (K-jackan). Lindex accepterade emellertid inte förändringarna, varför Kriss fick tillverka jackorna enligt den ursprungliga beställningen. De 90 K-jackorna såldes i Kriss egna butiker. - I Sverige känner alla trikåfabrikörer till varandra och de äger kännedom om varandras förhållanden och stil. Det var lätt för J.J. att identifiera Lindex-jackan som ett plagg tillverkat av Kriss. Lindex-jackan är helt okonventionellt tillverkad. Till följd av att Kriss hade sålt Lindex- jackan till Lindex AB tappade bolaget kanske 20 kunder. - Ordern från Lindex AB var 12 000 plagg, varav 4 000 Lindex-jackor att tillverkas i två färgställningar, varför Kriss inte mäktade tillverka alla plagg i de egna fabrikerna. Kriss annonserade därför under år 1989 efter någon som kunde lönsy en del av jackorna. E.H., anställd på Kriss, tog emot svar på annonsen bl.a. från J.J.. Han erhöll ett tidsschema över jackan av E.H.. - En anställd i Kriss butik i NK i Göteborg uppmärksammade i början av år 1991 T.N. och E.N. på att en kund hade haft med sig en jacka som butiksbiträdet trodde var köpt hos Kriss men som visade sig vara märkt med Ian's namn. Vid efterforskning framkom att Ian's sålde jackan i en butik under former som liknade utförsäljning. E.N. besökte butiken. Denna var bl.a. dåligt skyltad, sparsamt inredd och kläderna hängde tätt på ställningar.

J.J. berättade i huvudsaklig överensstämmelse med vad Ian's anfört i sakframställningen och tillade: Hans fader startade ett stickeriföretag och själv har han varit verksam i stickeribranschen under ca 27 år. Han är självlärd. Han har aldrig hört talas om att det kan finnas upphovsrätt till kläder. Lindex-jackans konstruktion och modell var känd för honom sedan tidigare. Den teknik Kriss använt vid tillverkningen var känd för honom redan år 1982. Då gjorde Ian's försök att använda tekniken i produktionen men tekniken övergavs på grund av att det blev dålig passform på kläderna. - Av hävd i branschen kopieras inte ett plagg "rakt av". Det föll honom inte in att kontakta Lindex AB för att förhöra sig om det gick bra att använda Lindex-jackan som förebild. - Han har aldrig sett Kriss kollektion och har inte tidigare känt till att Kriss har en egen butik i NK. - Han har inte vid något tillfälle kontaktat Kriss i anledning av att Ian's skulle ha velat utföra lönsömnad åt Kriss. Det händer dock att Ian's åtar sig sådana uppdrag. Han har inte erhållit någon arbetsbeskrivning på något av Kriss plagg.

B.J. uppgav: Hon är lite av allt i allo hos Ian's, bl.a. konstruerar hon mönster. Det händer även att Ian's anlitar fristående designers. Lindex- jackan fick hon år 1989 av en kund, ADA, som bad Ian's att tillverka en liknande jacka och en tillhörande kjol. B.J. var inte villig att göra en exakt kopia av Lindex-jackan, då det skulle ha stridit mot den etik som finns i branschen. Tillsammans med kunden gick hon igenom de ändringar som således skulle göras. Därefter ritade hon Ian's jacka och ansåg att ändringarna i förhållande till Lindex-jackan var tillräckliga. Hon använde enbart två färger i stället för tre som det är i Lindex-jackan. Vidare saknade Ian's jacka mudd på ärmarna samt togs en del ränder bort. Hon funderade inte över att det stod "Made in Sweden" på etiketten i Lindex-jackan. Hon har inte tidigare sett Kriss K-jacka. - Hon har aldrig sett någon annan av Kriss jackor än Lindex-jackan och hon har aldrig varit inne i någon av Kriss butiker. - Hon vet inte till vilket pris Ian's jacka såldes i den egna butiken.

Wanja Djanaieff uppgav: Hon har varit yrkesverksam som formgivare i 33 år. Hon har varit designchef på NK- och EPA-varuhusen. Vidare har hon arbetat för de flesta textilfabrikanterna i Sverige, såväl med konfektion som med inredning. I flera omgångar har hon undervisat, senast som professor på Konstfackskolan i Stockholm. Hon har även haft uppdrag som handledare för Statens Industriverk där hon initierat designprojekt för svensk tekoindustri. De senaste två åren har hon arbetat som frilansdesigner, vilket medfört bl.a. forskningsuppdrag. Hon har varit med i Svensk Forms Opinionsnämnd i ca 20 år som den enda textilexperten. - Kriss-jackan visar prov på en skärpt formgivning på grund av kombinationen mellan design, färg och tekniska lösningar. Jackan är frapperande i sin oerhörda enkelhet; designen är enkel och tillskärning är minimal. Det är spännande att Kriss-jackan består av ett enda stort stycke och E.N. har löst en form med mycket få sömmar. Vid konventionell tillverkning av trikåkläder förekommer mycket tillskärning och sömnad. Jackan har dekorativa avslutningar. Vidare har insidan av plagget en särskild betydelse för utsidan, vilket är en överraskande detalj. Det gör Kriss-jackan personlig och spännande. Det är verkan mellan modellen, tekniken och det konstnärliga uttrycket som är originellt hos Kriss-jackan. Det är skarpt av E.N. att hålla sig till en given modell som kan varieras med olika mönster. Jackans enkelhet som trots detta har uttrycksmöjligheter är en utmärkt design. Kriss skiljer sig från mer modeinriktade företag. I och med detta höjer sig Kriss och bolaget arbetar med ett seriöst designkoncept. Kriss plagg är originella och personliga. - Hon anser att Kriss-jackan åtnjuter verkshöjd. Hon har svårt att föreställa sig att det föreligger risk för dubbelskapande. - Ian's jacka är förväxlingsbar med Kriss-jackan. Ian's jacka är väldigt inspirerad och lik Kriss-jackan. Helhetsintrycket av de båda jackorna är lika. På Ian's jacka har vissa detaljer och en färg tagits bort, dock är kompositionen och helhetsintrycket mycket likt. - Under 1970-talet utarmades designen i Sverige mycket på grund av omfattande kopiering. Under åren 1987-1991 satsade Statens Industriverk 5,5 miljoner kronor på att ta fram den designkompetens som finns i Sverige. Wanja Djanaieff deltog i detta arbete.

Kerstin Boulogner uppgav: Hon är designer och har arbetat som självständig formgivare sedan 20 år tillbaka. Bl.a. har hon designat Göteborgs Spårvägars, SJ:s och Apotekets uniformer. Tidigare var hon anställd på producerande företag. Hon har arbetat främst med ytterkläder och trikå. Hon har även varit lärare bl.a. på Konstfack och är för närvarande lärare på Beckmans skola. - E.N:s Kriss-jacka är finurligt löst utifrån en enkel grundform. Trots jackans enkelhet är den ändå utmärkande. Jackan går vidare att kombinera i olika mönster. Kriss- jackan har självständighet och ingår inte i någon allmän modetrend. Hon beundrar designen. Att utifrån den enkla grundformen kunna komma på något som till utseendet blir så speciellt och kännetecknande kräver något extra. - Ian's skulle inte ha kommit till samma resultat utan att ha haft Kriss-jackan som förlaga. Kriss-jackan har verkshöjd på grund av kombinationen mellan konstruktion och mönster.

G.M. uppgav: Hon är utbildad inom textil och konfektion. Hon har varit VD på Gillblads i Göteborg och inköpare på NK. Till nyligen och sedan 1981 var hon vice VD och ansvarig för damsidan på NK i Stockholm. Numera är hon chef för Escada Sverige och säljer kläder i lyxklass. Hon har haft översikt över marknaderna i hela Europa och i Fjärran Östern. Hon var år 1991 med och valde ut detaljister till NK:s varuhus, däribland Kriss. Hon har inte sett Kriss-jackan. Kriss kollektion är mycket speciell - den är unik; har attraktiva, speciella mönster och är av god kvalitet. Jackorna är individuella och följer ingen modetrend. Hon har aldrig sett något som liknar Kriss kollektion.

B.F. uppgav: Hon var under åren 1969-1994 inköpare av bl.a. stickade plagg hos Bredenberg. Hon reste under dessa år på alla mässor i Europa. Första gången hon stötte på Kriss tyckte hon att Kriss var unikt i förhållande till allt annat hon sett. Kriss-jackan är unik.

B.B. uppgav: Han arbetade under åren 1948-1952 som produktionsingenjör på Eiser. Därefter utbildade han sig under ett år i Tyskland till textiltekniker varefter han återvände till Eiser. Där arbetade han på den tekniska avdelningen. Därutöver var han lärare på Textilinstitutet som 1985 övergick till att vara högskola. På högskolan var han studierektor fram till hösten 1990. Han har även haft kurser på Konstfackskolan i Stockholm och på Konstskolan i Göteborg. - Han har följt Kriss ur skolans synvinkel. Samtliga svenska trikåfabrikörer har ungefär likadana avancerade stickmaskiner. Kriss använder sig emellertid av en enastående produktionsvänlig teknik. Bolaget arbetar utifrån en och samma basmodell i vilken hela det stickade materialet utnyttjas. Kriss produktion är mycket speciell och bolaget har skapat sig en särpräglad profil. Han har aldrig sett en sådan kreativ designer som E.N.. Ian's jacka anser han vara ett plagiat.

E.H. uppgav: Han är anställd hos Kriss och tar emot alla ingående samtal och slussar dem vidare. Han minns idag inte om han tog emot något samtal från J.J. i anledning av Kriss annons efter intressenter till lönsömnad år 1989. Han minns inte heller om han skickade några handlingar till J.J..

A.A. uppgav: Han anställdes inom trikåbranschen år 1945, först som platschef och sedan som produktchef. På 1950-talet gick han ett år på tillskärarakademien. År 1972 startade han egen verksamhet och hade cirka 20 anställda. Han hade hand om tekniska uppgifter och svarade även för kollektionsuppläggningen. - Han vet att det finns något som heter upphovsrätt och att detta innebär ett skydd mot plagiering. Han har dock inte hört talas om att kläder skulle vara skyddade. Ett klädesplagg måste passa kroppen och därför går formen inte att variera så mycket. Han har sett trikåjackor som liknar Kriss-jackan. Under år 1982 fick han i uppdrag av U.H. att ta fram en modell liknande Kriss-jackan. Han gjorde mönster och provstickade en sådan jacka. Hans jacka blev emellertid inte färdigutvecklad. Kriss-jackan är en förbättring av hans ide. Formen och konstruktionen av Kriss-jackan är dock känd sedan tidigare. Kriss-jackan har ingen originalitet, "det behöver väl inte vara speciellt för det är bra".

U.H. uppgav: Hon har varit verksam i textilbranschen under 30 år som egen företagare. Hon har 2,5 butiker för vilka hon sköter inköpen och produktframtagningen. Hon har designat bl.a. tröjor och koftor i trikå. - Hon har inte trott att konstruktionen av ett plagg kan vara skyddad. Dock vet hon att så kan vara fallet med ett mönster. - Färgsättningen och formen tas fram under en process. Formen är nog viktigast. Det är emellertid viktigt att skilja på mönster och konstruktion. Vid design består svårigheten av att sammanfoga konstruktionen och mönstret. År 1984 arbetade hon fram en kofta som till sin konstruktion liknar Kriss- jackan. Konstruktionen var inget nytt. Det viktiga är emellertid vad som kommer på tyget. - Hon anser att Kriss står för kvalitet och smak.

S.S. uppgav: Han utexaminerades från Textilinstitutet, teknikerlinjen år 1959. Därefter arbetade han på ett trikåföretag som allt i allo. Han har arbetat mycket med att ta fram nya kollektioner. Han har aldrig använt någon utomstående designer. Han slutade tillverka hela plagg 1975. - Det har aldrig varit diskussion om att det skulle finnas begränsningar på grund av någon upphovsrätt. För honom är Kriss-jackan inte unik formmässigt. - I januari 1994 träffades flera av trikåfabrikörerna i Sverige i anledning av den ifrågavarande tvisten för att det inte skulle uppstå några missförstånd. J.J. och advokat H.S. var med. Vid mötet diskuterades frågan om möjligheten att eventuellt erbjuda Ian's ekonomisk hjälp.

K.J. uppgav: Han arbetar på ett familjeföretag sedan 1961 och har mest sysslat med tillskärning av trikåplagg. Företaget har ingen egen designer och säljer till grossister. Han vet att det finns upphovsrätt men känner inte till att kläder kan erhålla sådan. Han tycker inte att Kriss-jackan är unik. Han har arbetat med tillverkning av liknande jackor. Infodringen och det raka stycket har han sett i andra plagg. Slaget på Kriss-jackan känner han till från 1960- och 1970-talen. Han har även tillverkat plagg i ett stycke på det sätt som Kriss gör. - Han var med på det informationsmöte Ian's hade eftersom han ansåg sig tvungen att ta reda på vad det aktuella målet handlade om.

G.G. uppgav: Han är sedan 1985 VD på Ivanhoe AB, som är ett familjeföretag. Bolaget har tagit fram trikåjackor av den typ som Kriss tillverkar, det vill säga långa öppna plagg. Under 1970-talet tillverkade Ivanhoe AB en judorock av ett enda stycke. Kriss-jackan är snygg men Kriss sätt att arbeta med formen, bl.a. vad gäller kragen, var känt redan tidigare. Det är inget speciellt häpnadsväckande med jackans mönstersättning. Han har ingen designutbildning och Ivanhoe AB anlitar utomstående designers vid behov. Han funderar inte över upphovsrätt när han tar emot en beställning från en kund. - Han var med på det informationsmöte som Ian's ordnade. Han hörde inte att frågan om ekonomisk hjälp till Ian's diskuterades vid mötet.

Varbergs tingsrätt (1994-10-21, rådmannen Per Östlin samt tf. rådmannen Birgitta Johansson och hovrättsfiskalen Helena Åhlén) ogillade käromålet.

I domskälen anförde tingsrätten: Tingsrätten har först att bedöma om Kriss-jackan är att anse som ett alster av brukskonst, dvs. industriellt framställd konst, och därmed åtnjuter upphovsrättsligt skydd.

Enligt upphovsrättslagen föreligger upphovsrätt för den som skapat ett verk. I förarbetena till nämnda lag angavs ordet verk innebära ett krav på att produkten skulle vara ett resultat av andligt arbete och höja sig till en viss grad av självständighet och originalitet och i någon mån vara uttryck för skaparens individualitet; vad som brukar benämnas verkshöjd måste föreligga. Enligt förarbetena till ändringar 1969 - i samband med mönsterskyddslagstiftningen - bör vid denna bedömning hänsyn tas till samtliga omständigheter i fallet, varvid sådana faktorer som bl.a. konstnärlig utbildning, konstnärligt syfte osv. kan ha en viss om ock föga avgörande betydelse.

Även om formgivningen har bestämts mer eller mindre av tekniska eller praktiska skäl kan produkten komma att utgöra ett verk. Vid denna bedömning blir helhetsintrycket i estetiskt hänseende avgörande. Sannolikheten för att två oberoende av varandra skapade produkter sammanfaller till utseendet i sådan grad att man objektivt sett kan tala om intrång är enligt förarbetena större när det gäller bruksföremål än när det gäller bildkonst. För erhållande av upphovsrättsligt skydd på brukskonstområdet bör därför krävas att produkten tack vare en individuell och konstnärlig utformning inte riskerar att framkomma också genom annans självständiga skapande.

Av den av Ian's åberopade bevisningen framgår att Kriss-jackans konstruktion och mönstrets beståndsdelar varit kända före 1989.

Vittnena Wanja Djanaieff och Kerstin Boulogner, vilka båda har en gedigen bakgrund inom textildesign, har uppgett att Kriss-jackan är ett utmärkt exempel på avancerad design och att det främst är kombinationen av tekniken, modellen och mönstret som är spännande och egenartad och därmed gör att Kriss-jackan har verkshöjd. Deras bedömning vinner även stöd av B.B:s, G.M:s och B.F:s vittnesmål samt det utlåtande från Svensk Forms Opinionsnämnd, som Kriss åberopat i målet. Allt detta väger tyngre än uttalanden av motsidans vittnen av innehåll ungefär att Kriss-jackan visst är snygg men inte märkvärdig.

E.N. har vid skapandet av Kriss-jackan utnyttjat tekniken och kända beståndsdelar till en helhet som visar på en konstnärlighet. Vid en helhetsbedömning finner tingsrätten att jackan har en egenart och särprägel. Risken för dubbelskapande torde med hänsyn till vad som framkommit i målet vara liten. Kriss-jackan äger därmed s.k. verkshöjd.

Fråga är om K-jackan och Lindex-jackan kan anses utgöra samma verk som Kriss-jackan. Klart är att de två förstnämnda jackorna utgör bearbetningar av Kriss-jackan. Färgsättningen har ändrats och särskilt K-jackan utgör en förenkling av förebilden. En del av Kriss-jackans karaktär är dock kvar efter bearbetningarna men jackornas helhetsintryck är på grund av skillnader i bl.a. färgval, ytstruktur och avslutningar inte detsamma. K-jackan och Lindex-jackan kan inte själva anses uppnå verkshöjd. Tingsrätten finner att K-jackan och Lindex-jackan inte omfattas av Kriss-jackans skyddsomfång, vilket såsom avseende klädesplagg måste vara mycket begränsat och i stort sett gälla endast slaviska efterbildningar.

I målet är utrett att Ian's vid tillverkningen av sin jacka i vart fall har haft Lindex-jackan som förebild. Det är emellertid inte visat att Ian's även har ägt kännedom om Kriss-jackan eller K-jackan, även om sistnämnda jacka är identisk med Ian's. Med hänsyn till att Lindex- jackan och K-jackan inte faller inom Kriss-jackans ensamrätt medför det den bedömningen att Ian's jacka inte gör intrång i Kriss upphovsrätt till Kriss-jackan.

Käromålet skall på grund av det ovan anförda ogillas.

Kriss överklagade domen och yrkade i hovrätten bifall till käromålet.

Ian's bestred ändring.

Parterna utvecklade i hovrätten sina grunder enligt följande.

Kriss: Kriss-jackan är ett upphovsrättsligt skyddat verk. Risk för oberoende dubbelskapande är utesluten. Kriss-jackans skyddsområde omfattar Lindex-jackan och K-jackan. Jackorna är olika exemplar av samma verk; att grundfärg och kontrastfärg bytts ut påverkar inte helhetsintrycket. Kriss gör i första hand gällande att Ian's har haft Kriss-jackan som förebild. I allt fall har Ian's haft Lindex-jackan som förebild, vilket också inneburit ett upphovsrättsligt intrång med avseende på Kriss-jackan eftersom Kriss-jackan och Lindex-jackan utgör exemplar av samma verk. K-jackan tillverkades i samband med Lindex- jackan. Inför huvudförhandlingen vid tingsrätten sydde Kriss upp ett särskilt exemplar av den jackan. Syftet med framtagandet av K-jackan var att påvisa likheten mellan den av Kriss tillverkade jackan och Ian's-jackan. J.J. har känt till Kriss produktion.

Ian's: Det vitsordas att Ian's-jackan har tillverkats av Ian's. Den jackan, liksom den jacka som B.K. köpte i Göteborg under våren 1992, har tillverkats av restgarner i samband med framtagandet av ADA-jackan. Ian's har för tillverkning av den jackan haft endast Lindex-jackan som förebild. Ian's har inte känt till några andra jackor från Kriss. Även om hovrätten finner att dessa jackor uppnår verkshöjd så faller varken ADA-jackan, Ian's-jackan eller Kindströmer-jackan inom de av Kriss tillverkade jackornas skyddsomfång.

I hovrätten ägde nya förhör rum med E.N., T.N., J.J., B.J., Kerstin Boulogner, Wanja Djanaieff, B.B., A.A., U.H., S.S., K.J. och G.G.. Vidare hölls på Kriss begäran förhör med B.K. och på Ian's begäran med E.A.. Därjämte skedde på Kriss begäran banduppspelning av förhören vid tingsrätten med G.M. och B.F. samt på Ian's begäran av förhöret med E.H..

Parterna åberopade samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. I hovrätten åberopade Kriss vidare och förevisade Kriss-jackan (gul grundfärg, mellanblått ok och rödbruna detaljer samt ränder i samma mellanblå färg som oket) och K-jackan (marinblå grundfärg, ok och ränder i senapsgult) tillverkade av Kriss samt Ian's-jackan (marinblå grundfärg, ok och ränder i senapsgult), ADA-jackan (marinblå grundfärg, ok, detaljer och ränder i vinrött) och Kindströmer-jackan (marinblå grundfärg, ok och ränder i jadegrönt) tillverkade av Ian's. Ian's åberopade och förevisade Lindex-jackan (marinblå grundfärg, rostrött ok samt detaljer och ränder i såväl rostrött som rödbrunt) tillverkad av Kriss och en jacka designad av B.S. samt ett illustrationsmaterial tillverkat av A.A..

De omhörda personerna lämnade i huvudsak samma uppgifter som antecknats i tingsrättens dom med de tillägg och ändringar som framgår av redogörelsen nedan.

E.N.: Hon betraktar sig själv som "produktutvecklare". Hon är utbildad skräddare och designer och har bl.a. studerat tre år i London. Därefter har hon arbetat på en trikåfabrik samt som designer och inköpare på olika konfektionsföretag. Sammanlagt har hon arbetet i textilbranschen i 34 år. Det speciella med Kriss jackor är att tekniken möjliggör en viss design. Kriss-jackan visades första gången år 1989 på Älvsjömässan. Kriss hade en monter i vilken företaget hängde hela sin kollektion på väggen. Där fanns 12-15 olika modeller, varav flera var jackor. Kraftig belysning riktades mot kollektionen och det var omöjligt att passera montern utan att se plaggen. På mässan köpte detaljhandeln av Kriss kollektion, och folk i branschen kom och hälsade. Även J.J. och B.J. kom och hälsade, och de kan inte ha undgått att se plaggen i montern. Det är inte några fundamentala skillnader mellan Kriss-jackan och Lindex- jackan. Lindex-jackan har andra färger, och det är inte något "K" i ryggen på den men det är likväl fråga om samma jacka som Kriss-jackan.

T.N.: På senare år har Kriss plagg kopierats vid flera tillfällen, förutom i Sverige, i Danmark, Tyskland och Frankrike. Kriss har haft framgång i processer i Frankrike och Tyskland. I Danmark har parterna förlikts.

J.J.: Han har varit på Älvsjömässan vid något tillfälle och hälsade då på E.N. när han passerade Kriss monter. Han har aldrig haft några kommersiella kontakter med Kriss. Han tillverkade ADA-jackan utifrån en skiss som B.J. gjort. Samtidigt med ADA-jackan tillverkade han Ian's-jackan och Kindströmer-jackan av restgarner. Uppskattningsvis har han gjort 20 jackor i den här modellen.

B.J.: Hon är utbildad sjuksköterska och började med sömnad och tillskärning sedan hon fått barn. Hon har inte någon designutbildning men har en lång erfarenhet på området. Ian's tillverkar i huvudsak "uniformsplagg" men har också en kollektion som man reser runt och visar upp. Hon ritade skissen till ADA-jackan på fri hand utan att räkna maskor eller mäta på Lindex-jackan. Det tog ca tio minuter att göra skissen och arbetet var av enklast tänkbara slag. Skissen lämnade hon sedan till J.J. för att han skulle tillverka jackan. De pratade inte med varandra om att det skulle vara fråga om någon speciell stickteknik.

B.B.: Han anser att Kriss-jackan, Lindex-jackan, K-jackan och Ian's-jackan är identiska plagg. Vid bedömningen bör man bortse från att jackorna har olika färgsättningar.

Kerstin Boulogner: Sedan ett år är hon verksam i Svensk Forms Opinionsnämnd som textilexpert. Vid den tidpunkt då Kriss-jackan presenterades var den något väldigt unikt och gav uttryck för ett eget skapande. Det fanns inte något liknande på marknaden sedan tidigare. Det är t.ex. en mycket speciell färgsättning, och en extra detalj är att det markerade oket slutar innan ärmen börjar. Det unika med Kriss-jackan är att de tekniska lösningarna har fått en estetisk funktion. Modellen i kombination med färgsättningen ger uttryck för originalitet. Lindex- jackan är en bearbetning som upphovsmannen har gjort av det ursprungliga verket. E.N. har gjort små detaljförändringar. Det är olika färger i jackorna, vilket kan ändra helhetsintrycket, men det är ändå fråga om samma grundmodell. Detsamma gäller Ian's-jackan och ADA-jackan i förhållande till Kriss-jackan. Det har inte varit möjligt för någon att tillverka en jacka som är så lik Kriss-jackan utan att ha studerat denna maska för maska. När hon talar om Kriss-jackan avser hon Kriss-jackan som modell och inte det enskilda exemplar av Kriss-jackan som förevisats i domstolarna.

Wanja Djanaieff: En Kriss-jacka har ett så speciellt utseende att den är "identifierbar". En Kriss-jacka blir inte en annan jacka för att man byter färger. Lindex-jackan har andra färger än Kriss-jackan men helhetsintrycket är detsamma. Det är samma jacka. Ian's-jackan, K-jackan och ADA-jackan är alla varianter av samma modell. Det har inte någon betydelse vilken Kriss-jacka som man haft som modell. Också en enfärgad Kriss-jacka skulle identifieras som en Kriss-jacka. När hon talar om Kriss-jackan avser hon Kriss-jackan som modell och inte det enskilda exemplar av Kriss-jackan som förevisats i domstolarna.

A.A.: Han kände till att E.N. drev verksamhet i Sparsör. Första gången han såg en Kriss-jacka kopplade han den inte till E.N:s verksamhet. Den här typen av modell, en jacka utan sidosömmar, är inte något nytt. År 1963 sydde hans företag sådana plagg. Den jacka som han stickade på uppdrag av U.H. hade exakt samma grundkonstruktion som Kriss-jackorna. Enligt hans uppfattning är det inte något speciellt med färgsättningen eller oken på Kriss-jackorna.

U.H.: Hon har inte själv varit verksam i stickindustrin. Att den provjacka som A.A. stickade på hennes uppdrag inte blev bra berodde antagligen på garnet.

S.S.: Han äger ett trikåföretag som startades av hans morfar. Redan på 1930-talet tillverkade företaget strandkappor i den nu diskuterade modellen, av ett rektangulärt stickat stycke. Det är det absolut enklaste sättet att tillverka en jacka. Det finns inte något tekniskt nytt eller unikt med Kriss-jackan. Inte heller är det något märkligt med ränderna eller oket på jackorna.

K.J.: Det är inte direkt ovanligt att man gör plagg utan sidosömmar. Sedan 1800-talet har det stickats tröjor utan sidosömmar. Det är inte något speciellt nytt med Kriss-jackan.

G.G.: Han har lång erfarenhet av tillverkning i trikå och betraktar sig själv som stickexpert. Beträffande Kriss jackor så är det inte fråga om något nytt. Samtliga detaljer i plagget är, var för sig, kända sedan tidigare.

E.A.: Hon har arbetat i inköpsbranschen i 24 år, bl.a. 17 år som inköpare av stickat och trikå på Lindex. Hon har i denna egenskap i många år haft ett regelbundet samarbete med Kriss och E.N.. Under 5-6 säsonger hade Lindex olika varianter av Kriss plagg. Under 1989 besökte hon Kriss för att titta på företagets modeller och fick då se samtliga jackor. Hon köpte in Lindex-jackan för leverans hösten 1990. Hon kan inte erinra sig att hon sett K-jackan, men hon vet att hon inte lagt någon order på den. Inför varje kollektion ser hon ett femtiotal plagg.

B.K.: Våren 1992 köpte hon en jacka (Kindströmer-jackan) i en "tillfällighetsaffär" i Citypassagen i Göteborg. Till jackan hörde en kjol, och plaggen kostade tillsammans under 500 kr. Jackan fanns i andra färger, och det fanns även andra plagg i affären. När hon kom hem så sydde hon in jackan i ryggen. En väninna som såg dräkten utbrast spontant "har du en Kriss-dräkt?". Därefter var det flera av hennes väninnor som trodde att hon köpt en Kriss-dräkt. Hon kände inte till att Kriss hade en butik i NK-varuhuset i Göteborg.

Hovrätten för Västra Sverige (1996-11-01, hovrättslagmannen Nils Olof Berggren, hovrättsrådet Pär Zelano, tf. hovrättsassessorn Jannicke Hansson, referent, och adjungerade ledamoten hovrättsfiskalen Åse Gräslund) förpliktade, med ändring av tingsrättens dom, Ian's att till Kriss betala 52 000 kr jämte ränta.

I domskälen anförde hovrätten: Inom brukskonstområdet är den rådande uppfattningen att man, med hänsyn till att variationsmöjligheterna är begränsade, bör vara generös med att ge verk upphovsrättsligt erkännande men restriktiv vid bedömningen av hur omfattande det s.k. skyddsomfånget skall vara. Beträffande modevaror var det tidigare på grund av deras korta livslängd och brist på uttryck för egentligt nyskapande tveksamt om dessa överhuvudtaget skulle tillerkännas skydd enligt upphovsrättslagen. Högsta domstolen har emellertid i rättsfallet i NJA 1995 s. 164 uttalat bl.a. att det från samhällssynpunkt finns starka skäl att söka hindra alltför långtgående efterbildningsverksamhet och i stället uppmuntra kompetenta och seriösa formgivarinsatser; originellt och självständigt skapade plagg som fått en individuell och konstnärlig formgivning skall kunna komma i åtnjutande av upphovsrättsligt skydd.

Den som gör gällande att det föreligger ett intrång i upphovsrätten till ett verk har bevisbördan för att en efterbildning har skett. En framträdande likhet med det skyddade verket kan emellertid i och för sig anses utgöra ett starkt stöd för att det senare tillkomna alstret just är en efterbildning. Den som påstås ha gjort intrång i den andres upphovsrätt måste då göra sannolikt att hans alster har framtagits självständigt för att någon efterbildning inte skall anses föreligga (rättsfallet NJA 1994 s. 74).

I målet föreligger inte något yttrande från Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd. Däremot har såväl Kerstin Boulogner, ledamot av nämnden, som Wanja Djanaieff, f.d. ledamot, hörts som sakkunniga.

Såväl Kerstin Boulogner som Wanja Djanaieff har uppgett att E.N. genom sitt sätt att utnyttja tekniken i kombination med mönster och sammansättning av färger har skapat en jacka som, vid en helhetsbedömning, ger uttryck för ett individuellt formspråk, konstnärligt skapande och originalitet; det är i princip uteslutet att två personer oberoende av varandra skulle skapa samma verk. Kerstin Boulogner har med tekniska hjälpmedel åskådliggjort att jackans originalitet består, även om färg eller mönster ändras. Enligt Kerstin Boulogner är det kombinationen av form, färg och mönster som i sig gör Kriss jackor unika. Vad Kerstin Boulogner och Wanja Djanaieff har uppgett beträffande jackornas särprägel stöds av vad B.B., G.M. och B.F. har berättat.

Hovrätten fäster stort avseende vid de båda sakkunnigas utsagor. Övriga personer som har hörts i målet, och som har haft en från dem avvikande uppfattning beträffande Kriss-jackans originalitet har inte kunnat uttala sig med samma kompetens. Vad de anfört om att Kriss-jackan inte är unik eftersom samtliga detaljer på den, var för sig, varit kända för dem långt före det att E.N. tillverkade Kriss-jackan och att det inte är någon teknisk nyhet att låta tillverka ett rektangulärt stycke på en stickmaskin kan inte på ett avgörande sätt påverka bedömningen av Kriss- jackans upphovsrättsliga skydd.

Mot bakgrund av vad som har sagts nu finner hovrätten att Kriss-jackan vid en helhetsbedömning, främst genom det sätt på vilket E.N. har utnyttjat tekniken och kombinerat form, färg- och designade detaljer, ger uttryck för ett individuellt och originellt konstnärligt skapande. Det är således utrett att jackan åtnjuter upphovsrättsligt skydd. Det är ostridigt i målet att Lindex-jackan har tillverkats av Kriss med användande av samma teknik och framställningssätt som Kriss-jackan. Det förekommer inga fundamentala skillnader mellan jackorna. Färgerna är annorlunda, och Lindex-jackans ärmar är försedda med muddar. Vidare saknas på Lindex-jackan det "K", som finns instickat i en romb på Kriss- jackans bakstycke. Enligt hovrättens mening har Kriss genom utredningen i denna del övertygande visat att Lindex-jackan utgör en sådan bearbetning av Kriss-jackan att den omfattas av den sistnämnda jackans upphovsrättsliga skydd.

Hovrätten har härefter att bedöma huruvida Ian's genom tillverkningen av de i målet aktuella jackorna, ADA-jackan, Ian's-jackan och Kindströmer- jackan, gjort intrång i Kriss upphovsrätt till Kriss-jackan/Lindex- jackan. Ett sådant intrång har skett om de av Ian's tillverkade jackorna utgör en efterbildning av Kriss skyddade verk. Vid en jämförelse mellan å ena sidan Lindex-jackan och å andra sidan ADA-jackan, Ian's-jackan och Kindströmer-jackan kan konstateras att samtliga jackors grundfärg är marinblå men att färgen på oken och randningen i slagen varierar. Lindex-jackan har vidare en smal rand i en tredje färg som avslutning på oket samt en romb i ryggen och ärmar med muddar. Jämför man därefter de av Ian's tillverkade jackorna med Kriss-jackan finner man att stickningen samt formgivningen av oket och randningen av slagen, är närmast identiska. Vad som skiljer jackorna åt är bl.a. att samtliga Ian's jackor är tvåfärgade och inte försedda med lika många detaljer som Kriss-jackan. Helhetsbedömningen måste emellertid enligt hovrättens mening bli att Ian's jackor påvisar en sådan likhet med Kriss-jackan /Lindex-jackan att Ian's mot Kriss påstående att upphovsrättsligt intrång föreligger har att göra sannolikt att Ian's jackor har tagits fram självständigt (jfr nyss nämnda rättsfall NJA 1994 s. 74).

B.J. har uppgett att hon med utgångspunkt från Lindex-jackan på fri hand inom tio minuter ritade en skiss till en jacka som skulle stickas upp för en kund, företaget ADA. Hon ville emellertid inte göra en exakt kopia av Lindex-jackan. Jackan enligt skissen skiljde sig från Lindex- jackan bl.a. genom att den inte hade muddar på ärmarna och saknade en del ränder. J.J. tillverkade därefter ADA-jackan med hjälp av skissen. Riktigheten av vad B.J. sålunda har uppgett har satts i fråga av E.N. och av vittnena Kerstin Boulogner och Wanja Djanaieff. Enligt dem måste framtagande av ADA-jackan ha krävt ett avsevärt mer tidsödande och omfattande arbete med bl.a. noggranna studier av det efterbildade plagget. Kerstin Boulogner har lagt till att det inte är möjligt att åstadkomma två så lika jackor utan att ha studerat förebilden "maska för maska". Vad som har framkommit i målet, främst om jackornas tillverkningssätt, utesluter enligt hovrättens mening inte att Ian's tagit fram sina jackor utan att ha haft tillgång till Kriss-jackan. Makarna J:s berättelse om det sätt på vilket Lindex-jackan tjänat som förebild kan emellertid med hänsyn till utredningen i övrigt inte anses sannolik. Det får istället anses utrett att Ian's utnyttjat Lindex- jackan på ett sådant sätt att framtagandet av Ian's jackor inte innefattat något självständigt skapande från Ian's sida. Det har således varit fråga om en efterbildning som utgjort intrång i Kriss upphovsrätt. Vid sådant förhållande är Ian's skyldigt att utge skadestånd.

Kriss har yrkat att Ian's skall betala 2 000 kr i vederlag för royalty samt 50 000 kr för annan förlust såsom förlorad goodwill. Ian's har vitsordat 200 kr. Royaltyn har beräknats med utgångspunkt från en försäljning av 20 jackor med ett försäljningspris om vardera 1 000 kr. Ian's har gjort gällande att Kriss inte har åsamkats någon skada.

Av 54 § första stycket upphovsrättslagen följer att Ian's har att utge skäligt vederlag för utnyttjande av Kriss skyddade verk. Det härvidlag yrkade beloppet är skäligt.

Det av Kriss i övrigt yrkade skadeståndet kan enligt nyssnämnda paragrafs andra stycke utgå om intrång i Kriss upphovsrätt har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

För att den som olovligen har utnyttjat ett skyddat verk skall anses ha gjort det uppsåtligen krävs att denne haft kännedom inte bara om utnyttjandet i sig utan också om att verket varit skyddat. Genom utredningen har framkommit att Ian's haft en mångårig erfarenhet inom trikåbranschen och varit en av de större tillverkarna inom denna bransch. Barbro och J.J. har uppgett att de inte har känt till att klädesplagg kunnat få upphovsrättligt skydd. De har däremot varit medvetna om den etik som tillämpas inom branschen och som innebär att man inte slaviskt plagierar någon annans plagg. De har redan före år 1989 känt till E.N. och Krissföretaget men inte haft någon närmare kunskap om företagets produkter. Även om Ian's vid framtagandet av ADA- jackan m.fl. jackor måste ha insett att det varit fråga om en efterbildning av annans verk är det enligt hovrättens mening med hänsyn till omständigheterna inte visat att Ian's insett att det varit fråga om ett upphovrättsligt skyddat verk. Intrånget i Kriss upphovsrätt har således inte skett uppsåtligen.

Vad härefter gäller frågan om Ian's handlat av oaktsamhet gör hovrätten följande överväganden.

För att ansvar för oaktsamhet skall kunna komma ifråga skall personen dels ha haft anledning misstänka att plagget haft sådana egenskaper att upphovsrätt kunnat föreligga, dels ha bort inse att hans handlande inneburit en kränkning därav. Graden av den aktsamhet som kan krävas i detta sammanhang får bedömas med hänsyn till rådande bruk och omständigheter i det särskilda fallet. Den som på sätt här har skett yrkesmässigt har tillverkat ett klädesplagg med ett annat plagg som förebild får i linje med vad Högsta domstolen har slagit fast i rättsfallet NJA 1995 s. 164 anses ha en undersökningsplikt beträffande tillkomsten av den produkt som man efterbildar. En sådan plikt borde för Ian's del ha innefattat att man förvissat sig om Lindex-jackans ursprung och om andra förhållanden som kunnat ha betydelse för bedömningen av risken för ett upphovsrättsligt intrång. Makarna J har brustit härvidlag och Ian's kan därför inte undgå skadeståndsansvar på grund av oaktsamhet. Skadeståndet bör skäligen bestämmas till yrkat belopp, 50 000 kr.

Hovrätten finner sammanfattningsvis att tingsrättens dom i huvudsaken skall ändras på det sättet att Ian's förpliktas att utge skadestånd till Kriss med yrkade belopp.

Målnummer T 1098/94

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
1996-11-01
Målnummer
T1098-94
Lagrum
54 § första och andra styckena upphovsrättslagen (1960:729)
Rättsfall
NJA 1994 s. 74
NJA 1995 s. 164
Litteratur
Sökord
Upphovsrätt
Skadestånd
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 1998:89: Grossist i mattbranschen som sålt olovlig efterbildning av upphovsrättsligt skyddat alster av brukskonst (röllakansmattor) har ansetts varit oaktsam och därför skyldig att betala skadestånd.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation