NJA 1994 s. 74

Borås Wäfveri AB väckte vid Mölndals TR talan mot AG P. Modegrossisten AB och påstod att Modegrossisten marknadsförde ett tyg vars mönster var nästintill identiskt med ett mönster till vilket Borås Wäfveri hade upphovsrätt. Under åberopande av att Modegrossisten genom sitt förfarande hade gjort intrång i Borås Wäfveris upphovsrätt yrkade Borås Wäfveri bl a att TR:n skulle förplikta Modegrossisten att dels utge ersättning för utnyttjande, dels betala skadestånd med 100 000 kr, dels förstöra lagret av egendom som utgjorde intrång. Modegrossisten bestred Borås Wäfveris talan.

TR:n beslöt att genom mellandom pröva "frågan om Modegrossisten har gjort intrång i den upphovsrätt till mönstret 'Smultron', vilken Borås Wäfveri har förvärvat från L.B., i följd varav Modegrossisten skall till Borås Wäfveri betala ersättning, utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet".

Borås Wäfveri anförde till utveckling av sin talan: Konstnären L.B. har för Borås Wäfveri skapat en kollektion textilmönster som L.B:s mönster "Smultron" (c) NIR 1994 (Borås Wäfveriets mönster "Smultron".)

Modegrossistens jordgubbsmönster (c) NIR 1994 benämns "Svenska blommor". I denna serie ingår bl a mönstret "Smultron" som skapades 1983. Mönstren "Svenska blommor" återger på ett mycket naturtroget sätt sina naturliga förebilder. Samtliga rättigheter till mönstren i serien "Svenska blommor" har L.B. överlåtit till Borås Wäfveri. Mönstret "Smultron" besitter en upphovsrätt i sig och Borås Wäfveri har därför rätten till smultronmönster som är komponerade på detta sätt. Mönstret "Smultron" har verkshöjd eftersom det ger uttryck för konstnärlig ambition, originalitet och självständighet. Det är vidare inte troligt att någon annan självständigt skulle ha kunnat skapa ett likadant mönster. - Under vintern 1989 uppmärksammade Borås Wäfveri att Modegrossisten marknadsförde ett mönster som var snarlikt "Smultron". Helhetsintrycket är att de båda mönstren är mycket snarlika även om Modegrossistens mönster saknar stjälkar och det finns skillnader beträffande blommornas och bladens utformning. Modegrossisten har med mönstret "Smultron" som förebild försökt att skapa ett mönster som är så likt som möjligt utan att göra intrång. Mönstren företer dock så små olikheter att ett intrång måste anses föreligga.

Modegrossisten anförde till utveckling av sin talan: Den rätt till mönstret "Smultron" som Borås Wäfveri har förvärvat av L.B. är inte en upphovsrätt eftersom mönstret saknar verkshöjd. Skulle TR:n anse att det föreligger upphovsrätt har Modegrossisten i vart fall inte efterbildat mönstret eller gjort intrång i Borås Wäfveris upphovsrätt. - Modegrossisten, som är Skandinaviens största grossist av hemtextilier, tog hösten 1988 fram ett grundmönster med körsbär/plommon-liknande bär. Det aktuella mönstret har därefter tillskapats genom att förminska grundmönstret till 66% storlek samt genom att byta ut de ursprungliga bären mot jordgubbar. - Det föreligger följande väsentliga skillnader mellan mönstret "Smultron" och Modegrossistens mönster: a) Modegrossistens mönster har inte smultronblad utan körsbärsblad. - b) Modegrossistens mönster har inte smultron utan jordgubbar. - c) Bären på Modegrossistens mönster är inte bara riktade nedåt utan både uppåt och nedåt. - d) Bären på Borås Wäfveris mönster är placerade var för sig, medan bären på Modegrossistens mönster är grupperade två, tre eller fem intill varandra. - e) Andelen bär på samma yta är ca 50 % mindre på Modegrossistens mönster. - f) Bären på Modegrossistens mönster saknar stjälkar. - g) Bladen på Modegrossistens mönster saknar vita streck och bladen på Borås Wäfveris mönster är tvåfärgade. - h) Blommorna på Borås Wäfveris mönster är placerade var för sig, medan blommorna på Modegrossistens mönster sitter i grupper om två eller tre eller är placerade var för sig. - i) Blommorna har olika utseende och olika färger. Blommorna på Borås Wäfveris mönster är gula och blommorna på Modegrossistens mönster går mer åt brunt. - Det vitsordas att Modegrossisten har marknadsfört och sålt det aktuella mönstret.

TR:n (rådmännen Ingvarsson och Gustafson samt tingsfiskalen Hagsgård) anförde i mellandom d 26 nov 1990: Domskäl. På Modegrossistens begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med Modegrossistens VD P-O.P., på Borås Wäfveris begäran har vittnesförhör hållits med I.S. och X.X..

P-O.P. har i enlighet med Modegrossistens sakframställning berättat hur Modegrossisten tagit fram sitt mönster. Han har vidare uppgett att han hösten 1988 kände till Borås Wäfveris mönster "Smultron".

I.S. har berättat: Hon har arbetat med design sedan början av 1950-talet och är numera rektor för Konstfackskolan i Stockholm. Mönstret "Smultron" är mycket vältecknat och originellt. Det har en egen karaktär liksom en poetisk kvalitet. Mönstret är väl sammansatt genom sättet att fläta samman smultronplantorna. Det föreligger inte någon risk att någon annan konstnär skulle kunna skapa ett med "Smultron" identiskt mönster. Mönstret "Smultron" ingår i en känd kollektion och är ett mycket väletablerat mönster. För en konsument i allmänhet måste dock detta mönster och Modegrossistens mönster framstå som svåra att särskilja då kompositionerna är snarlika. Det är hennes uppfattning att det föreligger intrång i den upphovsrätt som rätteligen bör tillkomma Borås Wäfveri.

X.X. har berättat: Han har genomgått Konstfackskolan och är sedan 1968 designchef vid Kinnasand AB. Visserligen finns det vissa skillnader mellan tyget "Smultron" och Modegrossistens tyg, men likheterna tar ändå överhand och mönstrets karaktär har inte förändrats. Hade tygerna haft samma färgintensitet hade det varit mycket svårt att skilja dem åt. Mönstret "Smultron" är en mycket speciell komposition där bär, blad och blommor på ett harmoniskt sätt täcker tygets hela yta. Det vore otroligt att två personer oberoende av varandra skulle kunna skapa så lika mönster som det är fråga om i målet. Han anser att tyget "Smultron" bör vara föremål för upphovsrätt och att det är fråga om intrång i denna upphovsrätt.

TR:ns bedömning.

Den första frågan TR:n har att pröva är om det föreligger upphovsrätt för Borås Wäfveris mönster "Smultron".

Enligt förarbetena till mönsterskyddslagstiftningen bör det vara ett krav för erhållande av upphovsrättsligt skydd på brukskonstområdet att produkten fått en sådan individuell och konstnärlig gestaltning att risken för att samma produkt också skall framkomma genom annans självständiga skapande är obefintlig eller i varje fall mycket ringa (se prop 1969:168 s 135). Att det inte kan förekomma ett oberoende dubbelskapande är alltså den hjälpnorm, som har anvisats för bedömningen om det föreligger ett upphovsrättsligt skyddat alster av brukskonst. Någon ytterligare värdering av vad som skall utgöra "god" eller "dålig" konst är från lagstiftarnas synpunkt inte relevant för frågan om upphovsrättsligt skydd. Det framgår vidare av ovannämnda förarbeten att kraven på de verk som skall beredas upphovsrättsligt skydd kan ställas högt eftersom produkter som lämnas utanför detta skyddsområde i stor utsträckning kan beredas mönsterskydd. Även om smultronplantor kan avbildas på många sätt kan en viss typ av avbildning inte utan vidare innebära att det föreligger upphovsrätt. När det däremot gäller att skapa mönster med smultrons naturliga utseende som utgångspunkt får det anses finnas så stora möjligheter till variation att risken för att två formgivare skall skapa liknande mönster måste vara mycket ringa. Enligt TR:ns bedömning vittnar mönstret "Smultron" om en formgivarinsats. Utredningen visar att det sätt på vilket smultronplantorna har placerats och vävts in i varandra gör att risken för dubbelskapande med största sannolikhet kan uteslutas. Helhetsintrycket av formgivningen får enligt TR:ns mening anses ge mönstret erforderlig verkshöjd. Formgivningen är tillräckligt konstnärligt självständig för att uppfylla förutsättningarna för att erhålla skydd såsom alster av brukskonst enligt upphovsrättslagen.

Eftersom TR:n funnit att mönstret "Smultron" är upphovsrättsligt skyddat har TR:n även att pröva om Modegrossistens mönster gör intrång på skyddsområdet. Från Modegrossisten har vitsordats att mönstret "Smultron" varit känt när Modegrossisten framställde sitt mönster. Frågan är därför om Modegrossistens mönster har den likhet med mönstret "Smultron" som krävs för att ett intrång skall kunna anses föreligga. Även om det finns skillnader mellan mönstren finner TR:n att skillnaderna inte medför att Modegrossistens mönster innebär ett sådant nyskapande i förhållande till mönstret "Smultron" som krävs för att även detta mönster skall vara upphovsrättsligt skyddat vid sidan om mönstret "Smultron".

På nu angivna grunder finner TR:n att Modegrossisten gjort intrång i Borås Wäfveris upphovsrätt till mönstret "Smultron". Modegrossisten har därför att betala ersättning utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet.

HovR:n för Västra Sverige

Modegrossisten fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogillande av Borås Wäfveris talan i den del den prövats av TR:n. Borås Wäfveri bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Lindquist och Björnberg, f d lagmannen Thulin, referent, samt t f hovrättsassessorn Isaksson) anförde i dom d 25 febr 1992: Domskäl. På de skäl som TR:n har anfört finner HovR:n att mönstret Smultron uppfyller förtutsättningarna för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd.

Vid en bedömning med utgångspunkt främst i helhetsintrycket av de ifrågavarande båda mönstren anser HovR:n att Modegrossistens mönster är så likt mönstret Smultron att mönstren lätt kan förväxlas. Med hänsyn härtill och till vad TR:n i övrigt anfört finner HovR:n att Modegrossisten i strid mot 2 § upphovsrättslagen gjort intrång i Borås Wäfveris upphovrätt. TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

HD

Modegrossisten (ombud advokaten U.J.) sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla Borås Wäfveris talan i den del den prövats i målet.

Borås Wäfveri (ombud advokaten E.W.) bestred ändring. Modegrossisten åberopade utlåtanden av professor Gunnar Karnell och t f professor Marianne Levin.

Borås Wäfveri åberopade utlåtande av professor Ulf Bernitz.

HD inhämtade yttrande från Föreningen Svensk Forms Opinionsnämnd.

Nämnden anförde i yttrande d 25 maj 1993 bl a: Beträffande textilmönster står verkshöjdsbegreppet nära det som tillämpas på konstnärliga verk inom bildkonsten. För bildkonsten är skyddsområdet eller skyddsomfånget ofta snävt. Det torde knappast överhuvudtaget i praktiken gå att jämföra rättvisande mellan olika produkter. Det är emellertid naturligt på brukskonstens område - även beträffande tvådimensionella alster som textilmönster - att anse skyddsomfånget som mer omfattande. Detta sker med hänsyn till skyddets syfte i industriell verksamhet och konsekvenserna för upphovsmännen bl a i investeringshänseende av intrång genom efterbildning. De stora investeringar som ligger bakom nya brukskonstalsters marknadsframgångar leder till en stark benägenhet att efterbilda uppmärksammad brukskonst för att sänka egna kostnader och utnyttja andras framsteg. På brukskonstens område finns också ett funktionellt behov att för upphovsmannen säkerställa ett så avvägt skyddsområde att visst eget industriellt produktutvecklings- och förändringsarbete inte hindras av annans efterföljande alltför närgående produktformgivning.

Med anledning av vad ovan anförts finner nämnden att konstnären L.B:s mönster "Smultron" har verkshöjd och åtnjuter skydd enligt upphovsrättslagen. Genom sin balans mellan färgintensitet, ytornas storlek och inbördes förhållanden samt avgränsningen i bildspråksdetaljer har verket givits ett helhetsintryck som är originellt, konstnärligt individuellt och självständigt. Den neddämpade detaljåtergivningen av de naturalistiska elementen, deras inbördes placering och proportioner ger en poetisk skirhet och rörelse i milt nordiskt ljus. Det är nämndens bedömning att det är osannolikt att ett verk av denna särprägel skulle kunna dubbelskapas.

Konstnären L.B:s mönster "Smultron" är ett tydligt exempel på sådant upphovsrättsligt verk som på grund av graden av konstnärlig självständighet inte enbart kan tillerkännas ett snävt och till kopieringsskydd begränsat skyddsomfång. Frihållningen för andra formgivares användning av de aktuella motiven med egna självständiga formlösningar begränsas inte nämnvärt härigenom, då möjligheterna till konstnärlig variation av form synes outtömliga, särskilt när det gäller brukskonst i form av textilmönster, där funktionen endast i ringa grad bestämmer den slutliga formens egenskaper.

Till följd av detta och i beaktande av upphovsrättens mening och syfte på brukskonstområdet finner nämnden att helhetsintrycket av Modegrossistens mönster trots viss skillnad i detaljutformning otvivelaktigt ligger inom det skyddsområde som tillfaller konstnären L.B:s mönster "Smultron". Modegrossistens rutinmässigt framställda mönster använder och sammanställer för mönstret "Smultron" utmärkande formegenskaper som ger intryck av osjälvständigt skapande i förhållande till "Smultron".

Oavsett hur det senast tillkomna av de två konkurrerande mönstren skapats, faller det inom skyddsomfånget för "Smultron". Likheten är så stor att domstolarna talat om förväxlingsbarhet, vilket möjligen kan ligga nära till hands men har sin naturliga hemort i känneteckensrätten. De här aktuella mönstrens helhetsintryck är utomordentligt lätta att förväxla - i all synnerhet i sin funktion som hängande, veckade gardiner. Att verk går att förväxla utesluter dock inte i och för sig att de kan vara tillkomna helt oberoende av varandra och därför berättigade till upphovsrättslig samexistens.

Modegrossistens mönster torde emellertid enligt nämndens bedömning utgöra en efterbildning i upphovsrättslig mening, om inte annat är bevisat.

HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, Nyström, referent, Törnell och Lennander) beslöt följande dom: Domskäl. Målet har företagits till huvudförhandling i HD. Parterna har därvid biträtts av sakkunniga, Modegrossisten av professor Gunnar Karnell och t f professor Marianne Levin samt Borås Wäfveri av professor Ulf Bernitz.

HD finner i likhet med TR:n och HovR:n att L.B:s mönster "Smultron" uppvisar den självständighet och den särprägel som krävs av ett verk för att det skall förtjäna skydd enligt upphovsrättslagen och att alltså rätten till mönstret skall bedömas enligt samma lag.

"Smultron" är ett tvådimensionellt mönster avsett att användas till dekorativa textilier. Det är uppbyggt av de förhållandevis enkla elementen i en smultronplanta; blad, bär och blommor är naturalistiskt återgivna. Dessa täcker tillsammans i stort sett hela mönsterrapportens yta. Det skydd som enligt upphovsrättslagen tillkommer mönstret omfattar inte iden att avbilda detaljerna i smultronplantan utan iden sådan den kommit till uttryck i L.B:s individuella utformning av mönstret. Skyddet omfattar inte heller motivet som sådant. Upphovsrätten kan i stället betecknas som ett formskydd och ger skydd mot efterbildning av den konkreta, bestämda form, som L.B. åstadkommit.

Skyddsomfånget för "Smultron" skall bestämmas med beaktande av verkets originalitet. Mönstret har, som redan anförts, skapats av naturalistiska och välkända komponenter. Dess innehåll är inte unikt och dess särprägel består i L.B:s sätt att konstnärligt utnyttja de givna elementen. Skyddsomfånget får mot denna bakgrund anses vara relativt begränsat. Det bör dock omfatta inte bara skydd mot direkt kopiering utan även skydd mot framställning av ett annat mönster som, sett som en helhet, företer en påfallande likhet med det skyddade verket.

Den som gör gällande att det föreligger ett intrång i upphovsrätten till ett verk har bevisbördan för att en efterbildning skett. En framträdande likhet med det skyddade verket kan emellertid i och för sig anses utgöra ett starkt stöd för att det senare tillkomna alstret just är en efterbildning. Den som påstås ha gjort intrång i den andres upphovsrätt måste då göra sannolikt att hans alster framtagits självständigt för att någon efterbildning inte skall anses föreligga.

Modegrossisten har även i HD gjort gällande, att det s k jordgubbsmönstret utgör en variation av ett tidigare mönster med plommon och körsbär och att, även om mönstret "Smultron" var känt, jordgubbsmönstret inte är någon efterbildning av detta. Modegrossisten har uppgivit, att bolagets företrädare vid ett besök hos en leverantör i Hongkong dels inköpt tyg med det färdiga mönstret med plommon och körsbär, dels beställt den nämnda variationen och därvid bestämt, att mönstret skulle förminskas och frukterna ersättas av jordgubbar; den sistnämnda ändringen utfördes omgående utan förlaga av en hos leverantören anställd designer.

Som framgår av TR:ns dom företer de båda mönstren ett flertal skillnader i olika detaljer. Vid en jämförelse av helhetsintrycken kan mönstren ändock förefalla lika; en likhet som ger anledning anta, att jordgubbsmönstret framtagits i medvetande om populariteten hos "Smultron" och dess därav följande kommersiella framgång. Sammantaget är dock olikheten så stor, att jordgubbsmönstret inte kan sägas ligga inom skyddsomfånget för "Smultron".

På grund av det anförda har något intrång i upphovsrätten till mönstret "Smultron" inte skett.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD Borås Wäfveris talan i den del den prövats i målet.

HD:s dom meddelades d 23 febr 1994 (nr DT 45).