RH 1997:140
Påföljd för unga lagöverträdare (under 18 år). - Referat nr 13 av totalt 33 hovrättsdomar som meddelats under år 1997 (referat RH 1997:128-160). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka hovrätten dömt till ansvar i målet, den av hovrätten bestämda påföljden och de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärningar: 1. J.J., född den 30 april 1980, och S.N., född den 1 juli 1980, har gemensamt och i samråd natten till den 22.1.1997 anlagt brand i närpolisens lokal på Vänortsgatan, Rud, Karlstad. De har därigenom orsakat skador för annan uppgående till närmare 275.000 kr. Dessutom har fara förelegat för ytterligare spridning av branden vilket skulle ha inneburit synnerligen omfattande förstörelse av annans egendom. (Mordbrand)
2. J.J. och S.N. har gemensamt och i samråd 27.1.1997 i affären Galaxy i Torsby medelst hot som inneburit trängande fara försökt tvinga affärspersonalen att till dem överlämna pengar, vilket skulle inneburit skada respektive vinning. Fara för brottets fullbordan har förelegat. (Försök till rån)
Personliga förhållanden: J.J.. Ungdomsenheten vid socialtjänsten i Karlstads kommun har föreslagit att J.J. överlämnas till vård inom socialtjänsten och anfört bl.a. följande. I samband med att J.J:s anhållande för rånförsöket upphörde den 29 januari placerades J.J. jml 6 § SoL i ett jourhem utanför Säffle. Där har han varit alltsedan dess. Han har inte haft några nattpermissioner till Karlstad. Han åker fortfarande varje vardag till Karlstad för att fullfölja sina gymnasiestudier. Jourhemmet har i kontakt med klassföreståndaren fått reda på att J.J. skött skolan klanderfritt förutom ett tillfälle första veckan efter anhållandet. Han fungerar också bra i jourhemmet. Vårdplanen är nu att J.J. skall bo kvar i jourhemmet ytterligare någon månad. Under denna tid skall han börja en öppenvårdskontakt med en av ungdomsenhetens heltidsanställda behandlingsassistenter. Denne kommer att bli hans kontaktperson vid ett överlämnande till socialtjänsten. - Frivårdsmyndigheten i Karlstad bedömer att ett fängelsestraff är högst olämpligt med tanke på den negativa påverkan J.J. skulle utsättas för och som inte främjar hans anpassning i samhället och har föreslagit att påföljden för J.J. bestäms till skyddstillsyn.
S.N.. Ungdomsenheten vid socialtjänsten i Karlstad har föreslagit att S.N. överlämnas till vård inom socialtjänsten och anfört bl.a. följande. S.N. placerades den 28 januari 1997 jml 6 § LVU omedelbart på Ekenäs ungdomshem. Hon är på en låst avdelning för utredning och skall vara där 8 veckor. I ett psykologutlåtande anförs att S.N. inte är utagerande i sin personlighet. Hon bedöms utifrån detta inte vara i behov av vård på en större institution S.N:s problem är mer sådana att hon behöver skyddas från vissa yttre omständigheter som kan skapa en alltför hög ångestnivå hos henne. Psykologen ser ett fängelsestraff som klart olämpligt utifrån S.N:s personliga karaktär. S.N. bedöms vara i behov av vård enligt LVU med placering på en mindre öppen institution eller i ett familjehem direkt i anslutning till att placeringen på § 12-hemmet upphör. - Länsrätten i Värmlands län har genom dom den 10 mars 1997 förordnat att S.N. skall beredas vård enligt 3 § lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga. Frivårdsmyndigheten i Karlstad har yttrat att det inte är sannolikt att S.N:s vårdbehov kan tillgodoses på annat sätt än med tvångsåtgärder.
Påföljd vid tingsrätten: J.J.: skyddstillsyn jämte fängelse två månader.
S.N.: skyddstillsyn jämte fängelse två månader.
Yrkande i hovrätten: J.J. yrkade överlämnande till vård inom socialtjänsten
S.N. yrkade överlämnande till vård inom socialtjänsten
åklagaren yrkade skyddstillsyn jämte fängelse tre månader.
Påföljd i hovrätten: J.J.: överlämnande till vård inom socialtjänsten
S.N.: överlämnande till vård inom socialtjänsten
Skäl: Vad gäller vilken påföljd som skall väljas, gör hovrätten följande överväganden. Såväl J.J. som S.N. var vid brottstillfällena endast 16 år gamla. För dem gäller därför den särskilda regeln i 30 kap. 5 § första stycket brottsbalken, enligt vilken rätten får döma ungdomar under 18 år till fängelse endast om det finns synnerliga skäl för det. Som en allmän princip brukar härvid framhållas att skälen för att välja annan påföljd än fängelse blir allt starkare ju yngre, och därmed desto närmare straffbarhetsgränsen, den tilltalade befinner sig. Det kan i sammanhanget också erinras om att FN:s konvention om barnets rättigheter (SÖ 1990:20) artikel 37 b, föreskriver att barn under 18 år får berövas friheten endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. - Det sagda innebär att största möjliga restriktivitet bör iakttas när det gäller att döma unga lagöverträdare under 18 år till fängelse. Detta har kommit till uttryck i rättspraxis genom att Högsta domstolen vid åtskilliga tillfällen valt annan påföljd än fängelse även för förhållandevis allvarlig brottslighet och därvid betonat att fängelsestraff bör komma i fråga endast i sällsynta undantagsfall för dessa unga lagöverträdare. - Socialnämnden i Karlstad har föreslagit att både J.J. och S.N. på grund av deras låga ålder och deras behov av stödjande hjälpåtgärder överlämnas till vård inom socialtjänsten. Vad gäller S.N. har hon varit föremål för sådana vårdåtgärder ända sedan brottstillfällena i januari. Hon är placerad i familjehem och den fortsatta planeringen för henne sträcker sig ytterligare ett år framåt i tiden. Även J.J. har tagits om hand av socialtjänsten i anslutning till frihetsberövandet på grund av de begångna brotten. För närvarande vistas han i familjehem men skall troligen redan i slutet av maj flytta hem till sin mor och storebror i Karlstad. Den öppenvårdskontakt som var aktuell vid tiden för huvudförhandlingen vid tingsrätten har ännu ej kommit igång, troligen på grund av att man avvaktar ett slutligt avgörande av påföljdsfrågan. - Enligt hovrättens mening utgör tveklöst fortsatt vård inom socialtjänsten det lämpligaste påföljdsalternativet för såväl S.N. som J.J., varvid hovrätten vid sådant förhållande förutsätter att den öppenvårdskontakt som planerats för J.J. kommer till stånd. Av utredningen angående de båda tilltalades personliga förhållanden har framkommit att även ett kortvarigt frihetsberövande skulle kunna få starkt nedbrytande effekt på dem båda. Hovrätten finner med hänvisning till det sagda - trots brottslighetens höga straffvärde - att det inte föreligger synnerliga skäl för att döma ut fängelsestraff för vare sig S.N. eller J.J.. De skall därför överlämnas till fortsatt vård inom socialtjänsten.