RH 1997:30
Åklagares klagan över domvilla till nackdel för tilltalad har lämnats utan bifall.
Stockholms tingsrätt (1996-03-08, rådmannen Carl R. Nyström samt nämndemännen Harry Wågström, Ingegerd Stenberg-Berglöf och Eivor Andersson) ogillade åtal mot K.J. och R.J. samt två andra tilltalade för grovt häleri.
Åklagaren överklagade domen i denna del såvitt avsåg de två andra tilltalade. Den frikännande domen såvitt avsåg K.J. och R.J. vann laga kraft. Svea hovrätt fann att det vid tingsrätten förekommit ett grovt rättegångsfel som kunde antas ha inverkat på målets utgång. Hovrätten undanröjde tingsrättens dom - såvitt avsåg de två andra tilltalade - och återförvisade målet i dessa delar till tingsrätten för fortsatt behandling.
Åklagaren har därefter klagat över domvilla och yrkat att hovrätten skulle undanröja tingsrättens dom såvitt avsåg två av de tilltalade - K.J. och R.J. - och återförvisa målet till tingsrätten för ny prövning. Till stöd för sitt yrkande anförde åklagaren följande: Hovrätten har tidigare, i den del som domen överklagats avseende två andra parter, undanröjt tingsrättens dom i denna del och återförvisat målet till tingsrätten för fortsatt behandling. Samma omständigheter föreligger även avseende K.J. och R.J. Det är av vikt att målet ånyo behandlas i sin helhet.
K.J. och R.J. bestred yrkandet samt anförde att det fel som förekommit i rättegången inte kunde antas ha påverkat utgången i målet. Vidare anförde K.J. att ett bifall till åklagarens yrkande skulle strida mot förbudet mot reformatio in pejus.
Svea hovrätt (1997-03-25, tf. hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Roland Halvorsen och tf. hovrättsassessorn Anders Kylhammar, referent) lämnade åklagarens klagan över domvilla utan bifall och anförde i skälen följande:
Den fråga som uppstår i målet är huruvida klagan över domvilla kan föras av åklagare till nackdel för tilltalad. Denna fråga regleras inte uttryckligen i bestämmelserna om klagan över domvilla, 59 kap. 1 § rättegångsbalken. Dessa bestämmelser skiljer inte mellan talan till förmån och till nackdel för den tilltalade. Det torde i och för sig vara klart att åklagaren kan föra en domvilloklagan till nackdel för den tilltalade och begära att den aktuella domen undanröjs. Däremot torde det, enligt grunderna för 51 kap. 25 § rättegångsbalken, inte vara möjligt att efter målets återupptagande döma den tilltalade till en strängare påföljd eller döma honom för brott som han i den undanröjda domen inte befunnits skyldig till (se Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 243, och i SvJT 1959 s. 257 f. samt NJA 1992 s. 219 och 1954 s. 393). I detta fall skulle därför en ny prövning av åtalet vid tingsrätten inte fylla något syfte. På grund av det nu anförda finner hovrätten att åklagarens yrkande skall lämnas utan bifall.