RH 1997:54

Åklagaren yrkade bl.a. ansvar å P.J., A.J. och T.N. enligt följande:

Grov skadegörelse och brott mot griftefrid (åtalspunkt 2)

A.J., P.J. och T.N. har gemensamt och i samråd natten till den 11 januari 1997 på Vaksala kyrkogård i Uppsala haft omkull eller sönderbrutit 35 gravvårdar varjämte de sparkat sönder ett flertal gravlyktor och kransar, varvid skador för okänt värde uppstått. - Skadegörelsen är att bedöma som grovt brott enär skadan drabbat sak av stor kulturell betydelse samt eljest är synnerligen kännbar.

Grov skadegörelse och brott mot griftefrid (åtalspunkt 3)

P.J. och T.N. har gemensamt och i samråd den 10 november 1995 på Gamla Kyrkogården i Uppsala klottrat på två gravvårdar samt på gravkapellets port med vit färg. Klottret har bestått av ord och symboler vilka kan sättas i samband med satanism. Skador för okänt värde har uppstått. - Skadegörelsen är att bedöma som grovt brott enär skadan drabbat sak av stor kulturell betydelse eller eljest varit synnerligen kännbar.

Grov skadegörelse och brott mot griftefrid (åtalspunkt 4)

P.J. och T.N. har gemensamt och i samråd den 10 november 1995 på Berthåga Kyrkogård i Uppsala klottrat med vit färg på klockstapel, kapell samt ett femtontal gravstenar. Klottret har bestått av ord och symboler som kan sättas i samband med satanism. Därjämte har de vält omkull eller försökt att välta omkull ett 65-tal gravvårdar varav skador för okänt värde uppstått. - Vid samma tillfälle har de sparkat eller slängt ett antal gravlyktor och blomkransar omkring på kyrkogården. - Skadegörelsen är att bedöma som grovt brott enär skadan drabbat sak av stor kulturell betydelse samt eljest varit synnerligen kännbar.

De tilltalade erkände vad åklagaren lade dem till last. I fråga om rubriceringen av de nu aktuella brotten gjorde P.J. och A.J. gällande att dessa skulle bedömas enbart som brott mot griftefrid. T.N. underkastade sig ansvar för brott mot griftefrid och skadegörelse av normalgraden.

Uppsala tingsrätt (1997-03-13, rådmannen Jan Ulmander samt nämndemännen Peter Engvall, Sonja Calais van Stokkom och Ulla Thunberg) dömde P.J., A.J. och T.N. för grov skadegörelse och brott mot griftefrid. A.J. dömdes även för olaga hot. Rätten överlämnade åt socialnämnden i Uppsala kommun att föranstalta om erforderlig vård inom socialtjänsten beträffande envar av de tilltalade. Härjämte ådömdes de 100 dagsböter å 30 kr.

Tingsrätten fann åtalen styrkta samt anförde beträffande rubriceringen av gärningarna bl.a. följande.

Åtalspunkten 2

De skador som uppstått på kyrkogården har varit synnerligen kännbara - särskilt för de anhöriga till de döda. Vidare utgör en kyrkogård bl.a. i egenskap av traditionell viloplats för de avlidna en plats av stor kulturell betydelse. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten att de tilltalade gjort sig skyldiga till skadegörelse som är att bedöma som grov. Förutsättningar föreligger även att döma för brott mot griftefrid.

Åtalspunkterna 3-4

Då skadegörelsen även i detta fall varit riktad mot en kyrkogård - i förevarande fall dessutom mot gravkapell och klockstapel - skall i enlighet med vad som anförts ovan under åtalspunkten 2 skadorna anses ha drabbat sak av stor kulturell betydelse samt varit synnerligen kännbara. Även i förevarande fall skall därför dömas för grov skadegörelse och brott mot griftefrid.

Samtliga tilltalade överklagade domen.

P.J. yrkade att hovrätten skulle bedöma de i åtalspunkterna 2-4 avsedda gärningarna som enbart brott mot griftefrid och till följd därav nedsätta antalet dagsböter.

A.J. yrkade att hovrätten skulle bedöma den i åtalspunkten 2 avsedda gärningen som enbart brott mot griftefrid och till följd därav nedsätta antalet dagsböter.

T.N. yrkade att hovrätten skulle bedöma de i åtalspunkterna 2-4 avsedda gärningarna som brott mot griftefrid samt - såvitt avsåg gärningarna i åtalspunkterna 3-4 - skadegörelse bestående i klotter på annat än gravanordningar.

Åklagaren bestred ändring.

Svea Hovrätt (1997-05-21 hovrättsråden Göran Rosenberg och Lars-Åke Olvall, referent, tf. hovrättsassessorn Fredrik Schalin samt nämndemännen Barbro Donnerfelt och Karl-Johan Nilsson) ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten dömde dels P.J. och T.N. även enligt 12 kap. 1 § brottsbalken för skadegörelse dels A.J. för olaga hot och enligt 12 kap. 3 § brottsbalken för grov skadegörelse.

I domskälen uttalade hovrätten bl.a. följande:

A.J. skall såsom tingsrätten har funnit dömas för olaga hot. När det gäller bedömningen av de i åtalspunkterna 2-4 avsedda gärningarna gör hovrätten följande överväganden.

En kyrkogård har i sin egenskap av begravningsplats ett särskilt skydd i lagstiftningen. Enligt 4 kap. 1 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. gäller sålunda att kulturhistoriska värden i begravningsplatser är skyddade enligt närmare angivna bestämmelser. I uttrycket kulturhistoriska värden inbegrips också konstnärliga värden (prop. 1987/88:104 s. 96). Av 4 kap. 11 § i nämnda lag följer att i vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas och att en begravningsplats skall vårdas och underhållas så att dess kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas. Vad som sägs i de aktuella bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på en begravningsplats som inte är en kyrkobyggnad samt fasta anordningar såsom murar och portaler (4 kap. 12 § andra stycket nämnda lag). Även i begravningslagen (1990:1144) finns bestämmelser som kan sägas vara avsedda att skydda begravningsplatser. Exempelvis föreskrivs i 2 kap. 12 § i lagen att en begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och att den helgd som tillkommer de dödas vilorum alltid skall iakttas.

Hovrätten anser att de intressen som sålunda getts skydd i den nämnda lagstiftningen skall beaktas även vid den straffrättsliga bedömningen av handlingar som innebär angrepp på begravningsplatser utan att utgöra brott mot griftefrid. De gärningar som de tilltalade har gjort sig skyldiga till vid åtalspunkterna 2-4 bör bedömas mot den nu angivna bakgrunden.

Genom gärningen den 11 januari 1997 på Vaksala kyrkogård (åtalspunkten 2) har ett stort antal gravplatser och gravanordningar skadats. Hovrätten finner att gärningen utgör sådant brott som avses i 12 kap. 1 § brottsbalken. Vid bedömningen av brottets grovhet beaktar hovrätten att detta utgör en allvarlig kränkning av de nyss angivna intressena. Vidare är omfattningen av skadorna, det förhållandet att ett stort antal anhöriga har drabbats av brottet samt systematiken i agerandet av försvårande beskaffenhet. Vid en samlad bedömning av de angivna förhållandena finner hovrätten att gärningen är att bedöma som grov skadegörelse. Det finns inte skäl att därjämte döma till ansvar för brott mot griftefrid.

Gärningen den 10 november 1995 på Gamla Kyrkogården (åtalspunkten 3) innefattar klotter på två gravvårdar samt på gravkapellets port. Att klottret bestått i ord och symboler som kan sättas i samband med satanism gör gärningen, med hänsyn till de intressekränkningar som sålunda har skett, särskilt klandervärd. Gärningen utgör sådant brott som avses i 12 kap. 1 § brottsbalken men har enligt hovrättens mening inte sådan omfattning att den bör bedömas som grov skadegörelse. Den del av gärningen som innefattar klotter på två gravvårdar innefattar emellertid brott mot griftefrid. I denna del bör P.J. och T.N. dömas till ansvar för brott mot griftefrid och inte för skadegörelse. När det sedan gäller den del av gärningen som avser klotter på kapellporten har gärningen i den delen inte ett sådant samband med klottret på gravvårdarna att den kan anses ingå i sagda brott eller annars innefatta brott mot griftefrid. Den bör i stället bedömas som skadegörelse.

Vad slutligen angår gärningen den 10 november 1995 på Berthåga Kyrkogård (åtalspunkten 4) saknas anledning att vid bedömningen av denna göra någon åtskillnad mellan den skada som nar åsamkats gravplatserna och de skador som i övrigt åstadkommits inom kyrkogården. Gärningen är av motsvarande skäl som har angetts vid bedömningen av åtalspunkten 2 och med beaktande av det omfattande klotter som ägt rum att bedöma som grov skadegörelse. Inte heller beträffande denna åtalspunkt finns det skäl att därjämte döma till ansvar för brott mot griftefrid.

I påföljdsdelen finner hovrätten i likhet med tingsrätten att såväl P.J. och A.J. som T.N. skall överlämnas för vård inom socialtjänsten. För samtliga förekommer därjämte skäl att utdöma ett bötesstraff. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens straffmätning.

Målnummer B 668/97