RH 1997:98
En man har under flera år varit samboende med en kvinna i hennes bostadslägenhet. Då inte annat visats än att hennes utflyttning ur lägenheten föranletts av hennes sjukdom och behov av särskilt boende, har deras samboförhållande inte ansetts upplöst genom det ofrivilliga särboendet. Sedan kvinnan träffat en förlikning med hyresvärden om hyresavtalets upphörande har hyresavtalet därför övergått på mannen enligt 12 kap. 47 § jordabalken. Hinder mot verkställighet av avhysning har förelegat.
Sedan Svenska Bostäder träffat en förlikning med M.A. om att hennes hyresavtal avseende en bostadslägenhet i bolagets fastighet på Skattegårdsvägen 41 i Vällingby hade upphört, begärde bolaget hos kronofogdemyndigheten verkställighet genom avhysning av M.A.. S-O.H. gjorde gällande att det förelåg hinder mot verkställighet och anförde som skäl härför att han var sambo med M.A., att bolaget inte enligt 12 kap. 49 § andra stycket jordabalken anmodat honom att flytta samt att S-O.H. därför enligt 12 kap. 47 § andra stycket jordabalken övertagit hyresrätten.
Kronofogdemyndigheten i Stockholms län fann i beslut 1997-02-12 att M.A. och S-O.H. inte var sambor och att Svenska Bostäders ansökan om avhysning skulle verkställas.
Sedan S-O.H. överklagat beslutet lämnade Stockholms tingsrätt (1997-03-12, rådmannen Gunnar Lundin) överklagandet utan bifall.
S-O.H. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten, med ändring av tingsrättens beslut, förordnade att avhysningen inte fick verkställas. Han anförde bl.a. följande. Redan år 1985 flyttade M.A. och han in i lägenheten och den har alltsedan dess varit deras gemensamma bostad. På grund av sjukdom tvingades M.A. till sjukhusvistelse och sedermera erbjöds hon gruppboende. Detta har inte inneburit att samboförhållandet har upphört. Tvärtom har S-O.H. hela tiden haft förhoppningen att M.A. skulle tillfriskna och åter kunna bo permanent i deras gemensamma hem. - Samboförhållandet har bestått i vart fall till den 16 november 1996, då M.A. träffade en förlikning med bolaget om att hyresavtalet skulle upphöra. Den 22 februari 1997 träffade M.A. och S-O.H. avtal om bodelning. Av 12 kap. 49 § andra stycket jordabalken följer att bolaget haft att anmoda honom att flytta senast en månad efter det att hyresförhållandet upphörde, dvs. senast den 16 december 1996. Härefter skulle bolaget ha hänskjutit tvisten till hyresnämnden. Bolaget har inte vidtagit någon av dessa åtgärder utan synes först den 28 januari 1997 ha vänt sig till kronofogdemyndigheten med begäran om avhysning. Enligt bestämmelserna i 12 kap. 47 § jordabalken har hyresavtalet härigenom övergått på S-O.H.. - Svenska Bostäder bestred ändring. Hovrätten meddelade prövningstillstånd.
Svea hovrätt (1997-07-10, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén, hovrättsråden Ulla Erlandsson, referent, och Karl Matz) förordnade, med ändring av tingsrättens beslut, att det förelåg hinder mot verkställighet av kronofogdemyndighetens beslut och anförde som skäl:
När tvist uppkommer huruvida ett samboende föreligger eller inte bör avgörande i allmänhet vara de faktiska förhållanden som råder eller har rått. Ett ofrivilligt särboende till följd av att den ena parten är inlagd på sjukhus eller annan vårdinrättning innebär i och för sig inte att samboförhållandet skall anses ha upphört, såvitt parterna inte har avsett något annat (jfr NJA 1994 s. 61 och rättsfall från Bostadsdomstolen RBD 1988:14).
M.A:s utflyttning från prövningslägenheten var ostridigt föranledd av hennes sjukdom och efter en viss tids sjukhusvistelse bor hon nu sedan drygt tre år tillbaka i en s.k. gruppbostad. S-O.H. har uppgett, att hans och M.A:s samboförhållande upphörde först i samband med att hon den 16 november 1996 träffade en förlikning med bolaget om upphörande av hyresavtalet. Bolaget har inte förmått visa att M.A. eller S-O.H. avsåg att upplösa samboförhållandet i samband med att M.A. lämnade lägenheten eller att någon av dem vid något tidigare tillfälle än den 16 november 1996 givit uttryck för att samboförhållandet upphört.
Vid nu angivna förhållande skall S-O.H. anses som M.A:s sambo enligt 12 kap. 47 § jordabalken, när hon genom förlikningen bringade hyresförhållandet att upphöra. Det har då ålegat bolaget - om det inte ville samtycka till att S-O.H. fick hyresavtalet förlängt för egen del - att på sätt föreskrivs i 49 § samma kapitel anmoda honom att flytta och härefter hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Det är ostridigt i målet att bolaget inte har vidtagit någon sådan åtgärd. Hyresavtalet har på grund härav övergått på S-O.H.. Det föreligger således hinder mot verkställighet av kronofogdemyndighetens beslut om avhysning. Överklagandet skall därför bifallas.