RH 1998:104

Sedan förundersökning inletts mot K.P. angående försök till mord, förordnade Gävle tingsrätt den 5 december 1997, efter framställning därom från åklagaren, offentlig försvarare för K.P. Målsägande var U.A. och K.O. - Den 8 januari 1998 dömde Gävle tingsrätt U.A. och K.O. för bl a stöld och försök till misshandel, brotten riktade mot K.P, till fängelse ett år, respektive tio månader. Sedan domen överklagats av U.A. och K.O. fastställde hovrätten i dom den 25 februari 1998 tingsrättens dom. I en framställan till tingsrätten den 13 februari 1998 hade åklagaren anmält att U.A. och K.O. begärt att målsägandebiträde skulle förordnas för dem, advokaten L.S. för U.A. och advokaten P.G. för K.O. Åklagaren anförde vidare i framställningen: Misstankarna avser brott enligt 3 kap.1 och 11 §§brottsbalken. Med hänsyn till gärningens art och utredningsläget har målsägandena behov av biträde. De föreslagna advokaterna är väl insatta i händelseförloppet, då de varit offentliga försvarare för målsägandena såvitt avser gärningar som har direkt anknytning till händelseförloppet.

Sandvikens tingsrätt (1998-02-17, rådmannen Curt A Berg) lämnade U.A: s och K.O:s begäran om målsägandebiträde utan bifall. Som skäl för beslutet anförde tingsrätten följande.

När förundersökning har inletts i mål om brott enligt 3 kap.brottsbalken eller försök till sådant brott, på vilket fängelse kan följa, skall målsägandebiträde förordnas, om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av sådant biträde. - Väl är det i målet fråga misstanke om försök till brott enligt 3 kap.brottsbalken, på vilket fängelse kan följa, och väl får misstanken anses avse ett brott av kvalificerad art. Emellertid har, såvitt känt, varken U.A. eller K.O. någon annan relation till K.P. än att de, i vart fall enligt Gävle tingsrätts dom den 8 januari 1998, utsatt denne för brott. U.A. förekommer under minst tretton och K.O. förekommer under minst tio avsnitt i kriminalregistret. Även om bevisläget och det processuella läget i övrigt i målet är sådant att U.A. och K.O. kan komma att utsättas för ingående och pressande förhör, kan med hänsyn till vad som är känt om dem inte antas att de har behov av målsägandebiträde.

U.A. och K.O. överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sin vid tingsrätten gjorda hemställan om målsägandebiträde. De anförde därvid sammanfattningsvis följande. De har blivit beskjutna från nära håll. Ett skott har först varit nära att träffa U.A: s huvud och har därefter snuddat vid K.O: s näsa. Var och en av dem har således svävat i livsfara. De har båda känt dödsångest och de lider fortfarande av detta. Deras skadeståndsanspråk mot K.P. är omfattande och komplicerade. Skadeståndstalan för deras räkning kan inte föras av åklagaren i målet, eftersom denne tidigare fört talan mot dem avseende samma händelse. De saknar inkomst och har behov av målsägandebiträde. Pressande förhör kan förutsägas. Inte heller kan komplicerade rättsfrågor uteslutas. Tidigare brottslighet kan inte diskvalificera ett brottsoffer från rätten till målsägandebiträde. – K.O. ingav och åberopade även ett läkarintyg om pågående utredning rörande hans psykiska men av händelsen.

Hovrätten för Nedre Norrland (1998-07-02), hovrättsråden Christer Berg, Anja Brandoné, referent, och Risto Stoorhöök) lämnade överklagandena utan bifall samt anförde som skäl följande.

Enligt 1 § första stycket andra punkten lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall målsägandebiträde förordnas i mål om brott enligt bl.a. 3 kap.brottsbalken eller bl.a. försök till sådant brott, på vilket fängelse kan följa, om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av ett sådant biträde. Enligt förarbetena till nämnda lagrum skall behovet i det enskilda fallet prövas utifrån en helhetsbedömning av målsägandens situation satt i relation till det brott som målet gäller (prop. 1989/90:158 s. 11).

I förevarande fall är det brott som målsägandena enligt åtalet utsatts för av allvarlig art och tillhör en kategori av brott som i flertalet fall kan berättiga till målsägandebiträde. Omständigheterna i övrigt är emellertid inte sådana som enligt förarbeten och praxis utgör typiska exempel på fall där målsägandebiträde anses behövligt. Således har U.A. och K.O. som tingsrätten anfört, ingen tidigare personlig relation till K.P. Deras situation kan, vid beaktande av den brottslighet som de själva förövat mot K.P. inte heller eljest jämföras med ett typiskt brottsoffers. Vad gäller målets omfattning och bevisläget är, såvitt framgått, inte annan muntlig bevisning åberopad än förhör med U.A. K.O. och K.P. De händelser som föregått den nu åtalade gärningen har nyligen behandlats vid rättegångar i två instanser, där U.A. och K.O. hörts såsom tilltalade. De har därvid berättat om hela händelseförloppet, innefattande även den aktuella skottlossningen. De förhör som i det nu aktuella målet kommer att hållas med dem såsom målsägande kan mot denna bakgrund inte befaras bli så pressande för dem att målsägandebiträde av den anledningen kan anses befogat. Inte heller framstår rättsläget som så komplicerat att detta motiverar sådant bistånd. Vad U.A. och K.O. därutöver anfört om sina skadeståndskrav mot K.P. utgör inte tillräckliga skäl att förordna målsägandebiträde.

På grund av det anförda och då vad som i övrigt framkommit om U.A: s och K.O:s personliga förhållanden inte föranleder annan bedömning finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att varken U.A. eller K.O. kan antas ha behov av målsägandebiträde.

Målnummer Ö 118/98