RH 1998:15

Bilforum yrkade vid Sollentuna tingsrätt förpliktande för J.A. att till bolaget betala 25 000 kr jämte ränta.

J.A. bestred käromålet.

Bilforum anförde till utveckling av sin talan bl.a. följande. Bolaget sålde i juli 1994 en Saab 9000 till R.O. Köpet var ett avbetalningsköp och avtalet var försett med ett ägarförbehåll. Den 14 januari 1995 sålde R.O. bilen till J.A. Full betalning hade då inte erlagts enligt avbetalningskontraktet. J.A. har senare i sin tur sålt bilen. Den nye ägaren har därvid gjort ett extinktivt godtrosförvärv. - Grunden för käromålet är att J.A. när han förvärvade bilen av R.O. inte har i tillräcklig omfattning uppfyllt kraven för den undersökningsplikt som åläggs förvärvare av egendom som belastas med ägarförbehåll. Minimikravet är att en kontroll skall göras dels med bilregistret, dels ock med den tidigare innehavaren av egendomen eller genom en granskning av säljarens förvärvshandlingar. Eftersom en sådan kontroll inte har skett, har J.A. inte gjort något extinktivt godtrosförvärv. J.A. har inte längre bilen i sin besittning. Han är därför skyldig att till Bilforum utge ersättning för dess värde.

J.A. anförde: Den aktuella bilen - en Saab 9000 av 1986 års modell - utbjöds för 50 000 kr via en annons i Gula Tidningen. J.A. hade genom att studera andra annonser kontrollerat att utgångspriset var rätt. Han ringde upp säljaren, R.O, och frågade efter allmänna fakta om bilen. J.A. och R.O. stämde träff vid Centralstationen i Stockholm följande dag, som var en lördag. J.A. kom till mötet tillsammans med sin sambo och en arbetskamrat till honom. R.O. kom ensam. Det bestämdes att J.A. och R.O. skulle provköra bilen. J.A. frågade under provturen om bilens skick men också om det fanns några skulder på bilen. Till följd av tidigare erfarenheter var han noga med att särskilt förhöra sig om detta. R.O. uppgav, att bilen var skuldfri. Det intryck som J.A. fick av R.O. under provturen var att denne var en mycket noggrann och rejäl person. Ingenting tydde på att det kunde vara något skumt med bilen. R.O. berättade att bilen först hade leasats av hans företag och att han därefter själv hade löst ut den. Han uppgav, att det enda som inte var betalt var bilskatten. Efter provturen var J.A. mycket intresserad av att köpa bilen. Innan affären gjordes upp bad han emellertid arbetskamraten, som liksom han själv arbetar på Europcar på Arlanda, att via sin mobiltelefon ta kontakt med arbetsplatsen. På arbetsplatsen fanns möjligheter att via en dator kontrollera att R.O. verkligen var ägare till bilen. Det besked som J.A. fick från arbetsplatsen var att R.O. var registrerad ägare till bilen och att det inte fanns någon s.k. "leasingspärr" inlagd. Vidare kontrollerade J.A. bilens registreringshandlingar, besiktningspapper och servicebok. Han kontrollerade också R.O:s legitimation. Hela sällskapet gick därefter in på posten vid Gullmarsplan för att göra upp affären. Inne på posten frågade J.A. ytterligare en gång om bilen var till fullo betald, vilket R.O. än en gång bejakade. I samband med detta tog R.O. upp en handling med en Scania Finans logotyp ur sin väska. På handlingen fanns ett kvitto klistrat. Med detta kvitto ville han styrka att bilen var till fullo betald. Härefter gjordes affären upp och J.A. betalade 45 000 kr kontant till R.O. Båda parter skrev på registreringshandlingens rapportdel om ägarbyte och postade densamma. R.O. bad en kassörska att lysa igenom varje sedel för att på så sätt försäkra sig om att sedlarna var äkta. Det upprättades också ett kvitto för betalningen. - Två veckor senare hittade J.A. ett antal CD- skivor i bilen. Han ringde till R.O. som bad honom att skicka skivorna till honom, vilket J.A. också gjorde. Två veckor efter köpet var han följaktligen fortfarande i god tro om att R.O. var bilens rätte ägare. Efter tre månader sålde J.A. bilen eftersom den var för dyr. - Grunden för bestridandet är att J.A. har förvärvat äganderätt till bilen, genom att få bilen i sin besittning och vara i god tro vid förvärvet. De förhållanden under vilka bilen utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att J.A. inte borde ha insett att R.O. inte hade rätt att förfoga över den på sätt han gjorde.

Bilforum har vitsordat de av J.A. anförda sakomständigheterna.

Sollentuna tingsrätt (1996-04-26, lagmannen Harald Rangnitt) lämnade käromålet utan bifall och anförde i motiveringen.

Sakförhållandena i målet är ostridiga. Tingsrättens prövning avser frågan om J.A. gjorde ett godtrosförvärv när han köpte bilen och på så sätt utsläckte bolagets rätt till bilen.

För att en förvärvare av lös egendom skall anses ha varit i god tro krävs det enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre att det görs sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att förvärvaren inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen.

Av förarbetena till lagen (prop. 1985/86:123 s. 21 f) framgår, att kravet på den aktsamhet som åvilar en köpare bör sättas tämligen högt då fråga är om egendom som ofta säljs med förbehåll om äganderätt. Motorfordon hör till denna kategori. Särskild försiktighet är i sådant fall påkallad när säljaren, som i det aktuella fallet, är en privatperson. Det anses då att köparen har en långt gående undersökningsplikt, som i regel omfattar både en kontroll av bilregistret och också en granskning av säljarens förvärvshandlingar eller en kontakt med den som överlät bilen till säljaren (jfr NJA 1993 s. 429).

Av utredningen framgår, att J.A. har gjort avsevärda ansträngningar för att förvissa sig om att R.O. var rättmätig ägare till bilen. Han har avkrävt R.O. legitimation och studerat registreringshandlingar och annan relevant dokumentation. Han har också via sin arbetsplats kontrollerat med bilregistret att R.O. var registrerad ägare av bilen. Dessutom har han ställt frågor till R.O. angående betalning av bilen och i anslutning därtill fått se ett kvitto som R.O. visat upp. Tingsrätten anser att det inte rimligen kan krävas att J.A. skulle ha företagit ytterligare kontrollåtgärder. Omständigheterna är sådana att de givit J.A. befogad anledning att tro att R.O. ägde förfoga över bilen. Käromålet kan därför inte vinna bifall.

Bilforum överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten.

J.A. bestred ändring.

Bilforum har i hovrätten ytterligare anfört följande. J.A. är inte bilhandlare men har som yrkesverksam i biluthyrningsbranschen viss erfarenhet av bilförvärv. Med beaktande av detta och J.A:s vetskap om att bilen tidigare varit en leasingbil anser Bilforum att J.A. även skulle ha kontrollerat med Bilforum att ingen restskuld fanns kvar på bilen. Denna kontroll skulle enkelt ha kunnat genomföras per telefon. R.O. har ur sin väska tagit upp en handling med Scania Finans logotype, på vilken ett kvitto var fastklistrat. J.A. har inte granskat vare sig handlingen eller kvittot närmare och har i efterhand inte med säkerhet kunnat säga att kvittot avsåg R.O:s slutbetalning av bilen. J.A. har tillagt att han inte hade anledning att betvivla äktheten hos vare sig handlingen med Scania Finans logotype eller kvittot på handlingen. Svea hovrätt (1997-09-23, hovrättslagmannen Lars Uno Didón och hovrättsrådet Rolf Lundmark) fastställde tingsrättens dom samt anförde i domskälen. Som tingsrätten har redovisat i sin dom framgår av förarbetena till lagen om godtrosförvärv av lösöre (prop. 1985/86:123 s. 21 f) att kravet på den aktsamhet som åvilar en köpare bör sättas tämligen högt då fråga är om egendom som ofta säljs med förbehåll om äganderätt, t.ex. motorfordon. I det nu aktuella fallet har J.A. från en privatperson förvärvat en åtta år gammal bil. Som tingsrätten redovisat i sin dom har J.A. vidtagit skilda åtgärder för att förvissa sig om att R.O. ägde förfoga över bilen. Av J.A:s uppgifter i tingsrätten, vilka godtagits av bolaget, framgår att han vid sin undersökning blivit upplyst om att bilen leasats av R.O:s företag och att R.O. sedan löst in bilen. J.A. har också, enligt vad han uppgett, vid sin kontroll av innehållet i bilregistret fått beskedet att R.O. stod som ägare och att det inte fanns någon leasingspärr. J.A. har vidare kontrollerat att det begärda priset var rimligt. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att omständigheterna inte var sådana att det ålegat J.A. att företa ytterligare kontrollåtgärder för att förvissa sig om R.O:s förfoganderätt. Hovrätten finner sålunda att det inte förelegat sådana omständigheter att J.A. borde ha insett att R.O. saknade rätt att förfoga över bilen. J.A. har därmed förvärvat bilen i god tro. Tingsrättens domslut skall således fastställas.

Tf. hovrättsassessorn Jonas Stertman var skiljaktig och anförde: Den fråga som hovrätten har att pröva är om J.A. gjort ett godtrosförvärv vid förvärvet av bilen och därmed utsläckt Bilforums rätt till densamma. Som tingsrätten har redovisat i sin dom skall en förvärvare av lös egendom enligt 3 § lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre anses ha varit i god tro om det görs sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att förvärvaren inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Vidare framgår av förarbetena till lagen (prop. 1985/86:123 s. 21 f) att kravet på den aktsamhet som åvilar en köpare bör sättas tämligen högt då fråga är om egendom som ofta säljs med förbehåll om äganderätt t.ex. motorfordon. Den som köper motorfordon av en privatperson anses ha en långtgående plikt att undersöka om överlåtaren har rätt att förfoga över fordonet. Det krävs i regel att köparen tar reda på om säljaren är upptagen i bilregistret som ägare och att köparen genom granskning av säljarens förvärvshandlingar eller genom kontakt med den som överlät bilen till säljaren förvissar sig om att fordonet inte är behäftat med förbehåll om återtaganderätt. Av utredningen i målet framgår att J.A. kontrollerat med bilregistret att R.O. var registrerad som ägare till bilen samt att det inte fanns någon uppgift om leasing i registret. Vidare framgår dock att J.A. inte kontrollerat R.O:s förvärvshandlingar utan endast flyktigt noterat förekomsten av ett papper samt ett kvitto. J.A. har inte heller tagit kontakt med den som sålde bilen till R.O. - Bilforum. Med hänsyn till att R.O. var okänd för J.A. före förvärvet har det ålegat denne att vidta långtgående kontrollåtgärder avseende R.O:s dispositionsrätt till bilen. En köpare i J.A:s situation kan inte förlita sig enbart på uppgifter som lämnas av säljaren, utan måste även göra en kontroll av uppgifterna. Det kan inte anses vara tillräckligt att som J.A. gjort enbart kontakta bilregistret. Det har därutöver ålegat J.A. att begära fram R.O:s förvärvshandlingar samt att ta del av dessa handlingar (jfr prop. 1985/86:123 s. 21). Eftersom J.A. vare sig kontrollerat förvärvshandlingarna eller tagit kontakt med förre ägaren har han brustit i aktsamhet. J.A. borde således ha insett att R.O. saknade rätt att förfoga över bilen och godtrosförvärv föreligger därför inte. Käromålet skall således bifallas. Målnummer T 855/96