RH 1999:31
Olovlig körning som ägt rum sedan förarens körkort blivit återkallat enligt 23 kap. första stycket 2 körkortslagen (1977:477) - som motsvaras av 5 kap. 7 § första stycket 2 körkortslagen (1998:488) - har inte ansetts utgöra grovt brott.
Åklagaren yrkade ansvar å M.A-T. för olovlig körning, grovt brott, med påståendet att M.A-T. den 8 juni 1997 fört personbil på riksväg 45 i Surte i Ale kommun utan att vara berättigad till det. Brottet var grovt, eftersom M.A-T:s körkort var omhändertaget.
M.A-T. förnekade gärningen. Han inställde sig inte till huvudförhandlingen men hade under förundersökningen uppgett bl.a. följande. Han hade den 3 juni 1997 blivit stoppad av polisen för en rödljuskörning. I samband därmed tog polisen hans körkort. Han trodde att han hade rätt att köra bil t.o.m. den 8 juni 1997
Alingsås tingsrätt (1998-0924, rådmannen Marianne Stenberg) dömde M.A-T. för olovlig körning, grovt brott, till trettio dagsböter.
I domskälen anförde tingsrätten.
Av beslutet om omhändertagande av körkort framgår att M.A-T. den 3 juni 1997 med sin namnteckning bekräftat att han delgivits beslutet att hans körkort hade omhändertagits och att han medgavs rätt att t.o.m. den 6 juni 1997 föra fordon av det slag som körkortet berättigade honom till.
Av ovannämnda beslut framgår klart och tydligt att M.A-T. hade rätt att köra sitt fordon t.o.m. den 6 juni 1997. M.A-T. har inte lämnat någon rimlig förklaring till varför han, som han sagt, trodde att han kunde köra t.o.m. den 8 juni. Hans uppgift att han trodde det förtjänar inte tilltro. Åtalet för olovlig körning skall således bifallas. Gärningen är att bedöma som grov av det skäl som åklagaren har angett.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle döma M.A-T. till ett strängare bötesstraff.
M.A-T. bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-09-24, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Lennart Morard, referent, och hovrättsassessorn Lennart Christianson) dömde M.A-T. för olovlig körning av normalgraden till det av tingsrätten bestämda bötesstraffet.
I domskälen anförde hovrätten följande.
Enligt 3 § 1 st 2 trafikbrottslagen (1951:649) är olovlig körning att anse som grovt brott bl.a. om den dömde tidigare innehaft körkort som blivit återkallat. Av utredningen i målet framgår att polis omhändertog M.A-T:s körkort den 3 juni 1997 i samband med en rödljuskörning. Grunden för omhändertagandet var uppenbarligen att polisen ansåg det på sannolika skäl kunna antas att körkortet skulle komma att återkallas enligt 23 § 1 st 2 jämförd med 16 § 4 körkortslagen (1977:477). Utredningen ger emellertid inte vid handen att körkortet vid tidpunkten för den i målet aktuella gärningen var återkallat.
Ett omhändertagande är i ett fall som det förevarande en provisorisk åtgärd som företas i avvaktan på att länsstyrelsen beslutar om körkortet skall återkallas tills vidare eller lämnas tillbaka (41 § körkortslagen). Innan länsstyrelsen fattat detta beslut kan det alltså inte med säkerhet sägas om körkortet kommer att återkallas eller ej. På grund härav anser hovrätten att en olovlig körning av den vars körkort har blivit omhändertaget inte vid tillämpningen av straffbestämmelsen i 3 § trafikbrottslagen bör jämställas med en olovlig körning av den som fått sitt körkort återkallat. M.A-T skall således dömas för olovlig körning av normalgraden.
Vid denna bedömning i rubriceringsfrågan finner hovrätten inte anledning att ändra det av tingsrätten utmätta bötesstraffet.