RH 1999:53

Den 8 juli 1994 väckte U.S. talan mot Sparbanken Sverige Aktiebolag (Sparbanken) vid Stockholms tingsrätt med yrkande om att Sparbanken skulle utge skadestånd till honom på grund av avtalsbrott. Sparbanken bestred käromålet under åberopande av bl.a. att banken inte var part i det avtal som U.S. åberopade till stöd för sitt påstående om avtalsbrott. Den 28 november samma år väckte U.S. talan vid Stockholms tingsrätt mot Swedbank (Luxembourg) S.A. (Swedbank) och anförde att yrkande och grunder för käromålet var desamma som anförts gentemot Sparbanken. I sitt svaromål yrkade Swedbank att U.S:s talan mot Swedbank skulle avvisas.

Till stöd för avvisningsyrkandet åberopade Swedbank att bolaget har sitt säte i Luxemburg och således inte forum i Sverige, varför bolaget inte är skyldigt att svara inför svensk domstol. Swedbank anförde vidare: Luganokonventionens regel om kumulationsforum och 10 kap. 14 § rättegångsbalken kan endast åberopas för den händelse talan väcks samtidigt mot flera. Talan mot Swedbank är inte väckt samtidigt med talan mot Sparbanken och det framstår som mindre troligt att talan framdeles kommer att stödja sig på samma grund. Det är inte rimligt att Swedbank skall tvingas till process i Sverige genom U.S:s åtgärd att först stämma fel part.

Ulf S anförde i avvisningsfrågan bl.a. följande. Med hänsyn till artikel 6.2 i Luganokonventionen och 10 kap. 14 § rättegångsbalken har Swedbank forum i Sverige. Swedbank har visserligen säte i Luxemburg. Det hindrar dock inte att Swedbank har forum även annorstädes. Sparbanken hävdar kvittningsrätt på grund av motfordran genom sitt dotterbolag, Swedbank. Även detta utgör skäl för att Swedbank skall anses ha forum i Sverige.

Stockholms tingsrätt (1996-06-12, rådmannen Göran Nilsson) avvisade U.S:s talan mot Swedbank på den grunden att tingsrätten inte var behörig att uppta hans talan till prövning. Tingsrätten anförde i sina skäl bl.a. följande. Det är ostridigt att Swedbank har sitt säte i Luxemburg samt att Sverige och Luxemburg hade tillträtt konventionen när U.S. väckte talan mot Swedbank. U.S:s talan har inte väckts gemensamt med hans talan mot Sparbanken. Vid sådant förhållande kan han inte senare väcka talan mot Swedbank i samma mål.

U.S. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten med ändring av beslutet skulle förordna att hans talan mot Swedbank skulle handläggas gemensamt med hans vid tingsrätten väckta talan mot Sparbanken. U.S. hänvisade i hovrätten till Swedbanks starka anknytning till Sverige som skäl för att tingsrätten skall ta upp hans talan mot Swedbank till prövning. Han hävdade vidare att det saknas laglig grund för att, som tingsrätten har gjort, lägga andra kriterier än de som omnämns i Luganokonventionens text till grund för sitt avgörande.

Swedbank bestred ändring och anförde bl.a. följande. Redan av ordalydelsen i artikel 6.1 följer att Luganokonventionen inte är tillämplig i det aktuella fallet eftersom det i realiteten inte är fråga om två olika svarande. U.S. har endast ett krav mot antingen Sparbanken eller Swedbank och har inte ens påstått att han har anspråk mot både Sparbanken och Swedbank. Eftersom det är fråga om endast ett mål föreligger överhuvudtaget inte några förutsättningar för kumulation. Swedbank vitsordar att bolaget är ett av Sparbanken helägt dotterbolag men bestrider att någon annan anknytning än ett koncernförhållande föreligger mellan Swedbank och Sparbanken.

U.S. genmälde att han endast har ett anspråk, dock med den innebörden att Sparbanken eller Swedbank är betalningsskyldig eller båda solidariskt.

U.S. åberopade viss muntlig och skriftlig bevisning.

Swedbank yrkade att hovrätten skulle avvisa den av U.S. åberopade muntliga bevisningen som uppenbart obehövlig.

Svea hovrätt (1997-09-30, hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck samt hovrättsråden Claes Örn och Ingegerd Thuresson, referent) avvisade den av U.S. åberopade muntliga bevisningen och lämnade U.S:s överklagande utan bifall. Hovrätten anförde i skälen för sitt beslut följande.

Hovrätten finner i likhet med tingsrätten att Luganokonventionen är tillämplig i förhållande till Swedbank, som ostridigt har sitt säte och hemvist i Luxemburg. Härav följer att frågan om domstols behörighet i förevarande fall får avgöras endast med tillämpning av konventionens bestämmelser om domstols behörighet. Frågor om förening av mål (kumulation) regleras dock inte i Luganokonventionen. Sådana frågor löses i enlighet med svensk processrätt (jfr Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna 1995, s. 107 ff.).

I sammanhanget är att beakta att EG-domstolen - vars avgöranden angående tolkningen av Brysselkonventionen är vägledande för tolkningen av Luganokonventionen i likalydande fall - uttalat att de rättsliga begrepp och kriterier som används i Brysselkonventionen skall tolkas med hänsyn till konventionens syfte och system och, i andra hand, med beaktande av de allmänna principer som kan hämtas ur medlemsstaternas nationella rätt.

Huvudregeln i Luganokonventionen utgörs av artikel 2. Den föreskriver att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat skall väckas vid domstol i den staten oberoende av i vilken stat han är medborgare. Härutöver finns särskilda behörighetsregler, bl.a. artikel 6.1, av vilken följer att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat även kan väckas, om han är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist. Bestämmelsen öppnar möjlighet för kumulation på svarandesidan i syfte att tillvarata processekonomiska intressen samt minska risken för motstridiga avgöranden (subjektiv kumulation).

I artikel 6.1 i Luganokonventionen uppställs inte något uttryckligt krav på sakligt samband mellan de kumulerade käromålen. Att ett sådant måste finnas har dock uttalats i förarbetena och är allmänt antaget i litteraturen. Denna uppfattning har också bekräftats genom EG-domstolens avgörande i målet 189/87 Kalfelis v. Bankhaus Schröder, Münchmeyer, Hengst och Co. med flera. Det erforderliga sambandet uttrycks där av EG- domstolen på så sätt att en gemensam handläggning av målen skall vara påkallad för att undvika risken för oförenliga domar som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. Vidare uttalar EG-domstolen att det ankommer på de nationella domstolarna att i varje enskilt fall konstatera att den förutsättningen är uppfylld.

Bestämmelsen i artikel 6.1 uppställer enligt sin ordalydelse inte något krav på att talan i målen skall väckas samtidigt, jfr 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken.

Reglerna om förening av mål enligt svensk rätt återfinns i 14 kap.rättegångsbalken. De allmänna förutsättningarna för kumulation följer av 7 § som föreskriver att mål får förenas endast om målen väckts vid samma domstol och denna är behörig samt samma rättegångsform är tillämplig för målen.

Av 14 kap. 2 § rättegångsbalken följer bl.a. att, för det fall käranden samtidigt väckt käromål mot flera svarande, målen skall handläggas gemensamt under förutsättning att käromålen stöder sig på väsentligen samma grund. Reglerna är tvingande och obligatoriska. Om förutsättningarna för kumulation enligt detta lagrum inte är uppfyllda kan i stället den fakultativa kumulationsregeln i 14 kap. 6 § rättegångsbalken vara tillämplig. Lagrummet uppställer inget krav på samtidighet för talans väckande. Det krävs dock att domstolen är behörig i förhållande till varje enskilt käromål som önskas kumulerat.

För att underlätta kumulation enligt 14 kap. 2 § rättegångsbalken finns i 10 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken särskilda forumbestämmelser. Någon motsvarande bestämmelse finns inte för att underlätta kumulation enligt 14 kap. 6 § rättegångsbalken. Av motiven till rättegångsbalken framgår att Processlagberedningen ansåg det inte lämpligt med en särskild forumregel för att möjliggöra en handläggning enligt 14 kap. 6 § rättegångsbalken (NJA II 1943 s. 108).

U.S:s talan mot Swedbank har väckts senare än hans talan mot Sparbanken. Härav följer att kumulation enligt 14 kap. 2 § rättegångsbalken inte är möjlig. Frågan är då om kumulation kan ske enligt 6 §.

Som hovrätten nyss har konstaterat uppställer artikel 6.1 i Luganokonventionen inte något krav på att talan i målen skall ha väckts samtidigt men väl - om än ej uttryckligt - att ett sakligt samband skall föreligga mellan käromålen. Även om den särskilda domsrättsregeln i artikel 6.1 i Luganokonventionen inte hindrar en gemensam handläggning skulle en kumulation av U.S:s båda käromål stå i strid med ordalydelsen av stadgandena i 14 kap.6 och 7 §§rättegångsbalken och således i strid med bestämmelserna om kumulation i svensk rätt. Den anknytning som Swedbank enligt U.S. har till moderbolaget och Sverige motiverar inte en analog tillämpning av de nämnda bestämmelserna. Vad som sagts innebär sammanfattningsvis att det enligt svensk processrätt saknas stöd för att kumulera de aktuella målen. Detta leder - som tingsrätten har konstaterat - till att tingsrätten inte är behörig att ta upp Ulf S:s talan mot Swedbank till prövning.

Den av U.S. åberopade muntliga bevisningen skall styrka påståendet om Swedbanks nära anknytning till Sverige. Med hänsyn till vad ovan anförts är denna omständighet utan betydelse, varför hovrätten ej finner skäl att tillåta bevisningen. Vid sådant förhållande är det inte nödvändigt att hålla muntlig förhandling i målet.

Målnummer Ö 3053/96