RH 1999:79

Straffet för narkotikabrott har satts avsevärt högre än eljest med hänsyn till narkotikans renhetsgrad.

Åklagaren åtalade S.P. för narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning.

K.K. och S.P. har den 19 april 1999 i deras bostad på Rönnebergsgatan 16 i Landskrona gemensamt och i samförstånd olovligen i överlåtelsesyfte innehaft och förvarat 85 gram amfetamin och ca 1,5 gram cannabisharts, som är narkotika. De har även ovanstående dag på Rönnebergsgatan 16 i Landskrona gemensamt och i samförstånd olovligen överlåtit ca fyra gram av amfetaminet.

Åklagaren åtalade därutöver S.P. för stöld.

Som skriftlig bevisning åberopade åklagaren bl.a. resultat av analys från Statens Kriminaltekniska laboratorium av beslagtaget amfetamin, utvisande en halt av minst 97 procent amfetaminsulfat.

Landskrona tingsrätt (1999-06-14, rådmannen Stellan Fors samt nämndemännen Nils-Erik Pettersson, Berith Persson och Kerstin Bergenfeldt) dömde S.P. för narkotikabrott och egenmäktigt förfarande till fängelse ett år.

I påföljdsdelen uttalade tingsrätten bl.a. att halten amfetaminsulfat i den påträffade narkotikan talar för längre fängelsestraff än vad som kan anses normalt vid motsvarande mängder amfetamin.

S.P. och åklagaren överklagade domen, S.P. med yrkande om att åtalet för narkotikabrott skulle ogillas och i andra hand om strafflindring samt åklagaren med yrkande om straffskärpning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1999-07-29, hovrättslagmannen Per Eriksson, adjungerade ledamoten rådmannen Lena Serrander, referent, och tf. hovrättsassessorn Lena Peterson samt nämndemännen Kristina Artsberg och Lennart Persson) bestämde påföljden till fängelse ett år sex månader.

Sedan hovrätten funnit åtalet styrkt anförde hovrätten bl.a. följande.

Liksom tingsrätten finner hovrätten att S.P. skall dömas till fängelse. Det amfetamin som åtalet avser har en exceptionellt hög renhetshalt. I medeltal har sålunda halten amfetaminsulfat uppgått till 98 procent, vilket skall jämföras med den normala koncentrationen i missbrukarledet, upp till 40 procent. Som Högsta domstolen uttalat bl.a. i rättsfallet NJA 1998 s. 512 bör denna omständighet beaktas då det gäller att bedöma brottets svårhetsgrad. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt finner hovrätten att narkotikabrottsligheten har ett betydligt högre straffvärde än vad tingsrätten ansett.

Målnummer B 673/99