RH 2000:15
Villkorlig dom med samhällstjänst har ådömts för försök till varusmuggling och narkotikabrott avseende 16,2 kg kat.
Sollentuna tingsrätt (1999-08-30, rådmannen Catharina Hallenberg samt nämndemännen Yvonne Frodin, Lillemor Jonasson och Elvin Sandström) dömde A.A. för att hon gemensamt och i samråd med annan till riket försökt insmuggla 16,2 kg kat. Påföljden bestämdes till fängelse tre månader.
I påföljdsfrågan anförde tingsrätten följande.
A.A. är 21 år gammal. Hon förekommer inte i kriminalregistret. I ett yttrande från kriminalvårdsmyndigheten har anförts att A.A. lever under ordnade sociala förhållanden och att det inte finns något övervakarbehov. I yttrandet har vidare anförts att A.A. bedöms vara lämplig för samhällstjänst. A.A. har också samtyckt till att ådömas samhällstjänst.
Det saknas enligt tingsrättens mening anledning att befara att A.A. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Villkorlig dom framstår därför i och för sig som en lämplig påföljd för henne. Den brottslighet som hon har gjort sig skyldig till avser emellertid narkotika, vilken inte har varit avsedd för eget bruk, och de begångna brotten är av sådan art att fängelse normalt skall utdömas. Genom den lag som trädde i kraft den 1 januari 1999, och som innebär en möjlighet att förena en villkorlig dom med samhällstjänst, har möjligheterna att döma till frivårdspåföljd med samhällstjänst även vid s.k. artbrottslighet utvidgats. I förarbetena till den innan den 1 januari 1999 gällande lagstiftningen om samhällstjänst i förening med skyddstillsyn angavs att försiktighet är påkallad när det gäller användningen av samhällstjänst vid narkotikabrottslighet men att sådana brott inte var generellt undantagna. Av förarbetena till de nya bestämmelserna framgår att möjligheten att välja villkorlig dom eller skyddstillsyn med samhällstjänst i stället för fängelse som påföljd vid artbrottslighet bör tillämpas med utgångspunkt i den praxis som utvecklats på grundval av den tidigare gällande lagen om samhällstjänst (se prop. 1997/98:96 s. 96 f). Högsta domstolen har efter den 1 januari 1999 i en dom uttalat att de företagna förändringarna i påföljdssystemet leder till att påföljden för - i det fallet - grovt rattfylleri även med beaktande av brottslighetens art kan bestämmas på ett mer nyanserat sätt än tidigare. Hösta domstolen har emellertid tillagt att om en icke frihetsberövande påföljd väljs den bör innehålla moment som ger den erforderlig skärpa (NJA 1999 s. 9). Mot bakgrund av det anförda anser tingsrätten att en villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd för de av A.A. begångna brotten inte kan anses tillgodose kraven på att påföljden skall ha erforderlig skärpa. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse.
A.A. överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst.
Svea hovrätt (2000-02-21, hovrättsråden Christine Möller och Rose Thorsén, referent, hovrättsassessorn Kirsten Dieden samt nämndemännen Bo Schylander och Christina Quensel-Höglund) ändrade tingsrättens dom och bestämde påföljden till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst 100 timmar.
I påföljdsfrågan anförde hovrätten följande.
Såsom tingsrätten funnit är den brottslighet som A.A. gjort sig skyldig till av sådan art att fängelse normalt skall utdömas. Något hinder mot att vid artbrottslighet döma till annan påföljd finns dock inte. Av betydelse vid bedömningen är omständigheterna vid brotten.
Av utredningen framgår att A.A. - även om hon i samförstånd med annan hämtade kat-partiet i London och förde det till Sverige - spelat en underordnad roll och inte tagit någon aktiv del i anskaffandet. Det har vidare varit fråga om en enstaka händelse och avsett ett narkotiskt preparat av inte alltför allvarligt slag. Angivna omständigheter är sådana att brottslighetens straffvärde eller art inte utesluter att påföljden bestäms till en villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst.
A.A. är tidigare ostraffad. Det saknas anledning att befara att hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Något hinder i övrigt mot en villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst föreligger inte. Tingsrättens dom beträffande A.A. skall därför ändras till en sådan påföljd. Om fängelse valts skulle strafftiden ha bestämts till tre månader. Tiden för samhällstjänsten bör för att påföljden skall bli tillräckligt ingripande bestämmas till etthundra timmar.