RH 2000:2
En samfällighetsförening har ansetts inte kunna vara part i rättegång rörande frågan om det anläggningsbeslut, varigenom den anläggning som föreningen förvaltar inrättades, har förfallit.
Gemensamhetsanläggningen Norrtälje Snäcktorp ga:4 inrättades genom anläggningsbeslut den 26 februari 1982, vilket vann laga kraft och registrerades. Gemensamhetsanläggningen består av ett grönområde beläget på Snäcktorp 1:1. Vid förrättningen meddelades ett beslut om ersättning enligt 13 § anläggningslagen (1973:1149) om 2 000 kr till ägaren av Snäcktorp 1:1 för det upplåtna markområdet. I anläggningen deltar, förutom Snäcktorp 1:1, Snäcktorp 1:3-9. Samfälligheten förvaltas av Snäcktorps samfällighetsförening, i vilken ägarna till de nämnda åtta fastigheterna är medlemmar.
År 1991 förvärvades Snäcktorp 1:1 av L.L. Hon ansökte 1998 om stämning på Snäcktorps samfällighetsförening med yrkande (såvitt nu är av intresse) att tingsrätten skulle förklara att anläggningsbeslutet att inrätta gemensamhetsanläggningen Snäcktorp ga:4 var förfallet. Till grund för yrkandet angav L.L. att anläggningsbeslutet var förfallet i sin helhet enligt 33 § anläggningslagen till följd av att den i förrättningen beslutade ersättningen för det upplåtna området inte hade erlagts inom ett år från det att anläggningsbeslutet vunnit laga kraft.
Tingsrätten utfärdade stämning på samfällighetsföreningen, som ingick i svaromål och bestred L.L:s yrkande. Samfällighetsföreningen angav som grund för bestridandet, i första hand, att ersättningen betalats i rätt tid.
Norrtälje tingsrätt (1999-05-20, lagmannen K-G Ekeberg, rådmannen Lars Nordin och tingsfiskalen Katarina Berglund) som fann att L.L. inte förmått visa att betalning av ersättningen inte skett i rätt tid ogillade käromålet.
L.L. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bifalla hennes talan. Därefter uppkom fråga om föreningen var behörig att föra talan som part i målet. Sedan parterna beretts tillfälle att yttra sig i frågan yrkade föreningen att hovrätten skulle avvisa L.L:s talan, vilket hon bestred.
Svea hovrätt (2000-01-27, hovrättslagmannen Lars-Göran Åsbring, hovrättsråden Sven-Ivar Forss och Dag Forsselius, referent, samt tf. hovrättsassessorn Jonas Myrdal) undanröjde tingsrättens dom och avvisade L.L:s talan med följande motivering.
En samfällighetsförenings ändamål är enligt 18 § första stycket lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter att förvalta den samfällighet för vilken den har bildats. Beträffande anläggningssamfälligheter är samfällighetsföreningen behörig att vidta alla åtgärder som kan hänföras till anläggningens utförande och drift (prop. 1973:160 s. 375). Frågor rörande en gemensamhetsanläggning som inte avser förvaltningen faller utanför samfällighetsföreningens kompetensområde. Det är delägarna i anläggningssamfälligheten, dvs. ägarna till de fastigheter som ingår i denna, som råder över sådana frågor. I överensstämmelse med detta har en samfällighetsförening ansetts sakna behörighet att företräda delägarna i mål om fastighets utträde ur anläggningssamfällighet samt i förrättningar angående ändring av omfattningen av gemensamhetsanläggningen m.m. (se NJA 1983 s. 188 samt Lantmäteriverkets rättsfallsregister avd. I 88:1 och 92:45).
Det nu aktuella målet gäller frågan om anläggningsbeslutet har förfallit och ett ställningstagande i frågan blir avgörande för den fortsatta existensen av den samfällighet föreningen har att förvalta. Frågan kan inte anses höra till föreningens förvaltning av samfälligheten. Föreningen kan därmed inte vara part i målet. Denna bedömning stämmer bäst överens med föreskrifterna i 7 § anläggningskungörelsen (1973:1165) om införing i fastighetsregistret av uppgift om att ett anläggningsbeslut förfallit. Enligt författningsrummet får nämligen en sådan uppgift inte föras in i registret utan att berörda sakägare har beretts tillfälle att yttra sig.
Av vad som anförts följer att tingsrätten genom att utfärda stämning mot föreningen samt meddela dom med denna som svarandepart har förfarit fel. Den överklagade domen skall därför undanröjas i sin helhet. Eftersom tingsrätten inte har varit behörig att ta upp L.L:s talan mot föreningen till prövning, skall målet inte återförvisas. L.L:s talan skall i stället avvisas.