RH 2000:3
I mål om hastighetsöverträdelse har åklagaren som enda bevisning åberopat s.k. primärrapport jämte platsprotokoll. Då platsprotokollet varit ofullständigt har åtalet ogillats.
Åklagaren åtalade P.B. för hastighetsöverträdelse enligt 64 § första stycket och 164 § första stycket 4vägtrafikkungörelsen (1972:603) enligt följande gärningsbeskrivning. P.B. har den 8 juni 1999 fört personbil med en hastighet av 69 km/tim inom tättbebyggt område på Köpingsvägen i Västerås trots att högsta hastighet där varit 50 km/tim.
P.B. förnekade gärningen och uppgav följande. Han framförde fordonet på Köpingsvägen i Västerås. Vägen var tvåfilig och han låg sist i en kö på tre bilar, vilka låg cirka 50-75 meter framför honom. Han anser det vara märkligt att han var den ende som blev stannad av polisen, trots att han upplevde att de framförvarande bilarna körde fortare än vad han gjorde. Innan han stannades av polis hade han av mötande bilar blivit varnad för pågående hastighetskontroll. Han tittade därför noggrant på hastighetsmätaren som utvisade en hastighet på ca 50 km/tim, plus/minus några kilometer. De tre framförvarande bilarna körde däremot fortare, uppskattningsvis 65-75 km/tim.
Åklagaren åberopade som bevisning platsprotokoll avseende hastighetsövervakning med laserhastighetsmätare och primärrapport avseende hastighetsöverträdelsen.
Västerås tingsrätt (1999-09-17, tingsnotarien Ulrika Törgren samt nämndemännen Bertil Reutervall, Ingegerd Lindvist Bergström och Siv Hawerman) ogillade åtalet med följande motivering.
Hastighetsmätning med laserinstrument är en beprövad metod och när den utförs enligt meddelade föreskrifter saknas i regel anledning att ifrågasätta den uppmätta hastigheten. På rapporten för hastighetsöverträdelse har ansvarig mätkontrollant intygat att mätningen utförts enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och att förväxlingsrisk varit utesluten. Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter RPSFS 1997:2, framgår att sikteskontroll av mätinstrument skall utföras före start av en mätomgång, samt att tidpunkten för sikteskontrollen skall antecknas i platsprotokollet.
Vare sig av primärrapporten för hastighetsöverträdelse eller av platsprotokollet för hastighetsövervakning framgår huruvida sikteskontroll skett eller tiden för sådan sikteskontroll. Mot P.B:s förnekanden utgör inte primärrapporten och platsprotokollet tillräckligt underlag för konstaterande att P.B. fört personbil på sätt åklagaren gjort gällande. I avsaknad av annan bevisning finner tingsrätten att det inte kan anses tillförlitligen utrett att sikteskontroll på det mätinstrument som använts vid uppmätningen av P.B:s hastighet har utförts. Av denna anledning kan det inte vara ställt utom allt rimligt tvivel att P.B. gjort sig skyldig till förseelse mot vägtrafikkungörelsen. Åtalet skall därför ogillas.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att P.B. skulle dömas för hastighetsöverträdelse i enlighet med åtalet.
I hovrätten anförde åklagaren bl.a. att det i målet som bevisning åberopats primärrapport jämte platsprotokoll. En sådan utredning är normalt tillräcklig bevisning för en fällande dom om innehållet i rapporten är klart och utförligt. Det har rört sig om en rutinbetonad hastighetskontroll. Att sikteskontroll utförts har dock inte, såsom borde ha skett, dokumenterats. Ansvarig mätkontrollant har dock i tjänsten intygat att mätningen utförts enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och att förväxlingsrisk varit utesluten. Att mätningen utförts enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter innefattar att sikteskontroll utförts.
P.B. bestred ändring.
Svea hovrätt (2000-02-02, hovrättslagmannen Erik Tersmeden, hovrättsrådet Kerstin Frideen, referent, och tf hovrättsassessorn Johan Danelius) fastställde tingsrättens dom samt anförde i domskälen följande.
Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hastighetsövervakning med laserhastighetsmätare, RPSFS 1997:2, framgår att sikteskontroll skall utföras och att tidpunkten för kontrollen skall antecknas i platsprotokollet. Så har inte skett vid den aktuella kontrollen. Även om ansvarig mätkontrollant intygat att mätningen utförts enligt Rikspolisstyrelsens anvisningar framgår det inte av handlingarna att denna rutin följts. Då sikteskontroll får anses utgöra ett viktigt moment vid hastighetsövervakningen till undvikande av förväxling finner hovrätten att denna brist är sådan att inte enbart det här förda platsprotokollet - som är av äldre typ - och primärrapporten utgör tillräcklig bevisning för att P.B. skulle ha gjort sig skyldig till den påstådda hastighetsöverträdelsen. Tingsrättens dom skall därför fastställas.