RH 2000:63

C.H. var anställd som pilot i ett flygbolag, B. Aircharter AB. Mellan detta och Försäkringsaktiebolaget Skandia (Skandia), hade som en följd av kollektivavtal träffats två avtal om certifikatförlustförsäkring - det ena avseende löpande ersättning och det andra avseende kapitalersättning. Sedan Flygbolaget underlåtit att erlägga premien för försäkringarna erinrades Flygbolaget av Skandia om premiens förfallodag. Däremot underrättades inte C.H. om den uteblivna premiebetalningen. Flygbolaget erlade emellertid inte premien och någon tid härefter, den 14 september 1990, försattes Flygbolaget i konkurs. - Sedan C.H. genomgått läkarundersökning inför en ny anställning under våren 1991 upptäcktes det att han led av diabetes och hans flygcertifikat drogs in. När C.H. vände sig till Skandia med begäran att utfå ersättning på grund av certifikatförlustförsäkringarna fick han beskedet att försäkringarna upphört på grund av utebliven premiebetalning.

Försäkringsavtalet avseende löpande ersättning innehöll bl.a. följande bestämmelser.

Mellan B. Aircharter AB (B. Aircharter) och Försäkringsaktiebolaget Skandia (Skandia) träffas följande försäkringsavtal.

Avtalet ingås av B. Aircharter på de försäkrades vägnar. Varje försäkrad är försäkringstagare och ägare till försäkring som avser honom/henne.

FÖRSÄKRAD

Pilot som

1) har gällande certifikat

2) har anställning som pilot hos B. Aircharter

3) av B. Aircharter har anmälts som försäkrad till Skandia

- - -

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

För försäkringsavtalet gäller bifogade 'Allmänna villkor av år 1990 för certifikatförlustförsäkring med löpande ersättning'. I övrigt gäller vad som i Sverige stadgas dels i lagen om försäkringsavtal och dels i allmän lag i övrigt.

Denna försäkring är tagen i samband med tjänst.

Försäkringsavtalet avseende kapitalersättning innehöll bl.a. följande bestämmelser.

Mellan B. Aircharter AB (B. Aircharter) och Försäkringsaktiebolaget Skandia (Skandia) träffas härmed följande avtal.

Anslutning

Paragraf 1.

Skandia förbinder sig härmed att på nedan angivna villkor bevilja försäkring åt piloter i B. Aircharter som

1) har gällande svenskt trafikflygcertifikat (härefter benämnt certifikat)

2) har tillsvidare anställning i B. Aircharter och inte är försäkrad enligt annat avtal avseende certifikatförlustförsäkring

3) är i aktiv tjänst såsom flygplansförare och fullt arbetsför

Skandias ansvarighet för enskild försäkring inträder när Skandias huvudkontor mottagit meddelande om att person skall vara försäkrad. Fullständigt namn, personnummer och anslutningsdatum är de uppgifter som därvid måste anmälas till Skandia.

- - -

Försäkringens omfattning

Paragraf 2

Försäkringen innebär rätt för den försäkrade till

1) kapitalersättning som utbetalas under förutsättning att den försäkrade på grund av sjukdomstillstånd eller kroppsskada får sitt certifikat återkallat eller vägras förnyelse av certifikat samt att hindret för innehav av certifikat varat under sex månader (karenstid) räknat från datum för vederbörande myndighets beslut och kan anses varaktigt.

- - -

Avtalets giltighetstid

Paragraf 6

Avtalet träder i kraft den 1 juli 1988 och gäller tom den 31 oktober 1989. Sker inte uppsägning från Skandia eller B. Aircharter senast en månad före försäkringsårets utgång, anses avtalet förlängt för en tid av ett år i sänder.

Erläggs premie för premieperiod inte i rätt tid upphör Skandias ansvarighet till dess premien erlagts. Skandia är berättigat att säga upp försäkring, för vilken premien lämnats obetald, till upphörande efter en vecka.

Avisering av ny premie skall vara försäkringstagaren tillhanda senast en vecka före premieförfallodagen. Om aviseringen kommer försäkringstagaren tillhanda senare än vad ovan angivits förlängs premiebetalningstiden med motsvarande tid.

- - -

Allmänna bestämmelser

Paragraf 13.

Avtalet har ingåtts av B. Aircharter för de försäkrades vägnar. Varje försäkrad är försäkringstagare till försäkring som avser honom

Utöver vad avtalet innehåller skall gälla vad som stadgas i lagen om försäkringsavtal och allmän lag i övrigt.

C.H. väckte talan mot Skandia och yrkade att bolaget skulle förpliktas att till honom utge ett kapitalbelopp om 657 175 kr i form av försäkringsersättning, alternativt skadestånd, jämte viss ränta.

Skandia bestred yrkandena.

C.H. anförde till grund för sin talan i huvudsak följande.

1. Försäkringen gäller för C.H. i egenskap av försäkringstagare. Skandia har enligt 14 § försäkringsavtalslagen varit skyldigt att avisera honom om premiens förfallodag. Eftersom Skandia underlåtit detta gäller försäkringen fortfarande.

2. Om tingsrätten skulle finna att Skandia inte haft någon skyldighet att avisera eller erinra enligt 14 § försäkringsavtalslagen, hävdas att Skandia är skadeståndsskyldigt eftersom man inte informerat C.H. eller Svenska Pilotföreningen om att Flygbolaget underlåtit att betala premien, en skyldighet som följer av konstruktionen på försäkringsavtalet, den omständigheten att försäkringen ingick i ett kollektivavtal och slutligen allmänna rättsprinciper (NJA 1992 s. 351 åberopas). Den åsamkade skadan är samma som förlusten av försäkringsersättningen.

Skandia anförde till grund för sitt bestridande följande.

1. C.H. omfattades inte av någon certifikatförlustförsäkring i Skandia vid den tidpunkt då certifikatet drogs in, eftersom försäkringen upphört att gälla på grund av utebliven premiebetalning.

2. Även om C.H. skulle omfattas av försäkringen har han enligt 29 § försäkringsavtalslagen förlorat rätten till ersättning, eftersom han hade kunnat göra fordringen gällande den 18 juli 1991.

3. Skandia är inte skadeståndsskyldigt eftersom man inte haft någon skyldighet att informera C.H. eller Pilotföreningen om att premien inte var betald. I vart fall föreligger det inte adekvat kausalitet mellan skyldigheten och skadan då en avisering eller erinran skulle ha avsett den premie som förföll 1990 avseende försäkringsavtalet den 1 juli 1988 - 31 oktober 1989 medan skadan inträffade 1991.

C.H. invände häremot följande.

Det bestrids att rätten till försäkringsersättning är preskriberad. I första hand gör han gällande att Skandia avstått från den 3-åriga preskriptionstiden genom ett brev till honom den 21 februari 1996. I andra hand påstås att preskriptionstiden börjat löpa först genom brev från Skandia den 2 maj 1995, eller den 24 oktober 1995 då han fick kännedom om att han ej kunde få någon försäkringsersättning genom tydligt angivna skäl för avslag. Först då förstod han vilket bolag han kunde begära ersättning av.

Till utveckling av sin talan anförde C.H. bl.a. följande. Efter det att han fått sitt certifikat indraget hade han i juli 1991 telefonkontakt med Skandia och fick beskedet att premien för försäkringen inte betalats, vilket gjorde honom förvånad. Han hade sedan kontakt med konkursförvaltaren i Flygbolaget för att undersöka möjligheterna att rikta sina anspråk mot bolaget eller bolagets styrelse. Han hade sökt anställning i ett annat flygbolag och det var oklart om han kunde få ersättning av det bolaget. Det förekom en ytterligare kontakt med Skandia under år 1994. Han anlitade en advokat som år 1995 skriftväxlade med Skandia. Först vid denna tid fick han klart för sig att han skulle rikta sina anspråk mot Skandia. I februari 1996 fick han ett brev från Skandia vari han upplystes om att han kunde överklaga Skandias ställningstaganden. Detta innebär att Skandia avstod från att göra gällande den kortare 3-åriga preskriptionstiden.

Han har varit försäkringstagare i förhållande till Skandia. Detta framgår av försäkringsavtalets lydelse. Skandia har därmed varit skyldigt att meddela honom om att premien avseende försäkringen förfallit till betalning. Om han fått detta besked hade han och de andra nio piloterna, som omfattades av försäkringen, kunnat betala in premierna för 1989 och nästkommande period (intill den 31 oktober 1990) och de hade därefter kunnat ordna en likvärdig försäkring.

Skandia anförde till utveckling av sin talan bl.a. följande. Skandia tecknade försäkringen med Flygbolaget, som således var försäkringstagare. Formuleringen "försäkringstagare" om piloterna avser inte att ändra deras egenskap av "försäkrade". Formuleringen brukar användas om t.ex. skolelever vid kollektiva försäkringar på kommunområdet. Det innebär ingen skyldighet att avisera dem eller informera dem. Försäkringen kunde inte tecknas individuellt. Ansvaret för premieinbetalningen åvilade Flygbolaget. Det var följaktligen Flygbolaget som skulle erinras om premiens förfallodag, vilket också skedde. Enligt § 8 i försäkringsavtalet upphör Skandias ansvarighet om premien inte betalas i tid. Avtalet gällde för perioden 1 juli 1988 - 31 oktober 1989 och premien på drygt 89 000 kr skulle betalas senast den 20 juli 1990. Eftersom premien inte betalats har försäkringarna upphört att gälla, de annullerades per den 1 november 1989. När C.H. kontaktade Skandia i juli 1991 upplystes han om detta. Utgångspunkt för beräkningen av 3-årspreskriptionen är juli 1991. Skandia har inte avstått från att åberopa denna preskriptionstid.

Stockholms tingsrätt (2000-02-21, rådmännen Staffan Peterson, Erik Essén och Yvonne Hållstrand) ogillade käromålet och anförde i sina domskäl följande.

C.H. har i första hand hävdat att försäkringen fortfarande gällde vid skadefallet eftersom Skandia inte aviserat eller erinrat honom såsom försäkringstagare eller Pilotföreningen om premiens förfallodag. Skandia har invänt att försäkringen upphört på grund av den uteblivna premiebetalningen och därvid bestritt att det funnits någon skyldighet att avisera eller erinra vare sig C.H. som försäkringstagare eller Pilotföreningen.

Båda försäkringsavtalen har ingåtts av Flygbolaget "på de försäkrades vägnar". I försäkringen avseende den löpande ersättningen anges inledningsvis att "Varje försäkrad är försäkringstagare och ägare till försäkring som avser honom/henne". I kapitalförsäkringen anges avslutningsvis att "Varje försäkrad är försäkringstagare till försäkring som avser honom".

En första fråga i målet är vilken betydelse det kan ha att de försäkrade betecknats som försäkringstagare.

Enligt 2 § försäkringsavtalslagen förstås med försäkringstagare "den, som med försäkringsgivare ingått avtal om försäkring". Såväl ordalydelsen i avtalsvillkoren som den omständigheten att avtalen ingåtts "på de försäkrades vägnar" tyder på att de försäkrade, piloterna, också är försäkringstagare i nämnda paragrafs mening. Annars är det tydligt att piloterna närmast är att beteckna som "försäkringshavare" i den mening 2 § försäkringsavtalslagen använder det begreppet - numera oftare "försäkrad", jfr 2 § konsumentförsäkringslagen.

Vad Flygbolaget, Skandia och piloterna avsett med beteckningen försäkringstagare är inte klarlagt. Enligt tingsrätten följer emellertid inte av den beteckningen utan vidare att alla de rättigheter och skyldigheter som lagstiftningen tillägger det begreppet avsetts bli tillämpliga. För det bör fordras att det klart framgår av avtalsvillkoren i övrigt eller av andra omständigheter.

Av villkoren framgår att premien skall erläggas genom Flygbolaget. Enligt uppgift som ej bestritts innebär kollektivavtalet att försäkringen är en löneförmån för piloterna. Dessa omständigheter visar att avsikten inte varit att piloterna skulle aviseras om premien. Någon skyldighet därtill har alltså inte förelegat. Ett åtagande att erinra eller informera piloterna eller Pilotföreningen framgår inte av villkoren och kan inte anses följa av några allmänna rättsgrundsatser. I enlighet med villkoren för försäkringarna har därför Skandias ansvarighet för dem upphört att gälla i och med att premien inte betalts.

Käromålet kan således inte bifallas.

C.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten. Skandia bestred ändring. Parterna åberopade samma grunder för sin talan som vid tingsrätten enligt dess dom.

Svea hovrätt (2000-10-23, hovrättslagmannen Mats Melin, hovrättsråden Lars Hesser och Peter Borgström, referent, samt tf. hovrättsassessorn Jonas Nordström) fastställde tingsrättens domslut. I sina domskäl anförde hovrätten bl.a. följande.

När det gäller de spörsmål som aktualiseras av parternas till stöd för sina ståndpunkter i första hand anförda grunder och därmed sammanhängande omständigheter antecknar hovrätten följande.

I 2 § 2 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal - nedan försäkringsavtalslagen - anges att med "försäkringstagare förstås den, som med försäkringsgivare ingått avtal om försäkring" och i samma lags 14 § 2 st. stadgas att förbehåll, enligt vilket underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet, ej har verkan förrän en vecka förflutit efter det att "försäkringsgivaren givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag".

Den fråga som skall besvaras i detta avsnitt av målet är sålunda om avtalen medfört en skyldighet för Skandia att i enlighet med regeln i 14 § 2 st. försäkringsavtalslagen erinra C.H. om premiens instundande förfallodag; en påminnelse om den kommande förfallodagen har ostridigt tillställts B. Aircharter.

C.H. har pekat på formuleringarna i avtalen om att dessa ingåtts "på de försäkrades vägnar" samt gjort gällande att B. Aircharter varit att uppfatta som hans ombud vid ingåendet av försäkringsavtalet och att dessa således träffats mellan Skandia och C.H. Hans ståndpunkt får i detta hänseende uppfattas som att han gör gällande att han är att beteckna som försäkringstagare till de omtvistade försäkringarna i den mening detta begrepp används i försäkringsavtalslagen eller med andra ord att han är den part med vilken Skandia ingått försäkringsavtalen i fråga. I denna fråga gör hovrätten följande överväganden.

Det föreligger en tydlig skillnad mellan de försäkringsavtal som nu skall bedömas och typiska fall av individuell försäkring. Genom det trepartsförhållande som måste anses råda mellan försäkringsbolaget, Flygbolaget samt den enskilde försäkrade piloten får de föreliggande avtalen en särskild prägel och de utgör närmast ett särskilt slag av tredjemansavtal; avtalen med Skandia har enligt vad som uttryckligen framgår av dessa ingåtts av flygbolaget B. Aircharter på de försäkrade piloternas vägnar men utan att dessa, såvitt framkommit, medverkat vid avtalssluten. Avtalen medför vidare vissa rättigheter för de försäkrade, framför allt i fråga om rätt till försäkringsersättning, men inte sådana direkta skyldigheter mot försäkringsbolaget som t.ex. att betala premien. Denna skyldighet har i stället otvetydigt åvilat B. Aircharter ensamt även om det, i det ena av de båda åberopade försäkringsavtalen, angavs att betalningen skulle ske "genom" Flygbolaget. Bolaget kan sålunda inte, som C.H. hävdat, ses blott som ombud för denne i avtalsförhållandet med Skandia. (Jfr till det sagda NJA II 1927 s. 354 och SOU 1986:56 s. 234 ff. samt s. 413 ff.).

Mot bakgrund av vad ovan anförts måste anses att B. Aircharter med avseende på de aktuella avtalen är att beteckna som försäkringstagare i den mening denna term används i försäkringsavtalslagen.

Vid angiven prövning skulle en skyldighet för Skandia att påminna C.H. i enlighet med vad som stadgas i 14 § 2 st. försäkringsavtalslagen förutsätta att avtalsparterna träffat överenskommelse om att den i detta stadgande föreskrivna påminnelseskyldigheten skulle tillämpas med avseende på annan än den som enligt nämnda lag är att anse som försäkringstagare (och att ett sådant avtal skulle ha bindande verkan trots den tvingande naturen av stadgandet i 14 § 2 st. försäkringsavtalslagen, jfr Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl., 1965, s. 61 f.). - Som ett led vid bedömningen av vad som kan anses avtalat i angivet hänseende skall granskas hur termen försäkringstagare begagnats i de omtvistade avtalen.

Enligt hovrättens uppfattning är det tydligt att termen försäkringstagare i vissa avsnitt av de aktuella gruppförsäkringsavtalen, i överensstämmelse med rådande praxis på området (se t.ex. SOU 1985:34 s. 19), begagnats närmast i betydelsen försäkringshavare i den mening detta begrepp används i 2 § 3 st. försäkringsavtalslagen. Så är fallet i ingressen av avtalet om löpande ersättning (stycket närmast före rubriken FÖRSÄKRAD) och i första stycket av paragrafen 13 i avtalet om kapitalförsäkring. Termen försäkringstagare förekommer emellertid också på ett annat ställe i avtalet om kapitalförsäkring, nämligen i avsnittet om premiebetalning under paragrafen 8 i dess sista stycke, som innehåller en bestämmelse om avisering till "försäkringstagaren" av ny premie. Den angivna bestämmelsen - som upptagits under rubriken premiebetalning - kan, läst i sitt sammanhang och med beaktande av de ändamål som motiverar ifrågavarande påminnelseskyldighet, inte anses syfta på någon annan än den för premien betalningsskyldige, dvs. B. Aircharter, som enligt vad ovan upptagits är att anse som försäkringstagare i försäkringsavtalslagens mening (jfr Hellner, a.a. s. 120 f.).

Med hänsyn till det anförda, och då utredningen i övrigt inte ger stöd för annan slutsats, kan det inte anses ådagalagt att avtalsparterna träffat överenskommelse om att den i 14 § 2 st. försäkringsavtalslagen föreskrivna påminnelseskyldigheten skall tillämpas med avseende på C.H. dvs. på annan än den som enligt nämnda lag är att anse som försäkringstagare. Det kan i sammanhanget tilläggas att förekomsten av ett sådant avtal inte skulle ligga i linje med C.H:s uppfattning att B. Aircharter varit att uppfatta som hans ombud vid ingåendet av försäkringsavtalen och att dessa således träffats mellan Skandia och C.H. som med en sådan utgångspunkt vore att anse som försäkringstagare i försäkringsavtalslagens mening. - Vid denna prövning saknas anledning att gå in på frågan om möjligheterna att med bindande verkan träffa en överenskommelse av det slag som senast diskuterats.

De gjorda bedömningarna ger till resultat att skyldighet för Skandia att påminna C.H. i enlighet med vad som stadgas i 14 § 2 st. försäkringsavtalslagen inte kan anses ha förelegat. Detta innebär att C.H:s i målet förda talan inte kan bifallas på den grund han i första hand åberopat.

Härefter återstår att pröva bärigheten av den grund C.H. i andra hand åberopat till stöd för sin i målet förda talan.

Hovrätten, som anmärker att det av C.H. anförda rättsfallet (NJA 1992 s. 351) rör en annan situation än den här aktuella, finner i likhet med tingsrätten att Skandia inte ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot C.H. genom att ej informera denne eller Svenska Pilotföreningen om att B. Aircharter underlåtit att betala de aktuella försäkringspremierna.

Vad ovan upptagits medför att det slut vartill tingsrätten kommit i huvudsak och i fråga om skyldighet för C.H. att utge ersättning för Skandias rättegångskostnad skall stå fast. C.H. kan därför inte vinna framgång med sitt överklagande, vare sig i huvudsaken eller i övrigt.

Målnummer T 2014-00