Personförsäkringslag : delbetänkande
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2014
Delbetänkande av
försäkringsrättskommittén
Sülüê
Person
försäkringslag
. ‘\ i
O In‘
.X .
‘
I a
s \\
00500:‘-Ib’OaO
g
I‘
WL
Statens offentliga utredningar
% Q 1986:56
% Justitiedepartementet
Personförsäkringslag
Delbetänkande av
flörsäkringsrättskommittén
Stockholm 1986
Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-09418-5 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1986
Till Statsrådet och chefen för
justitiedepartementet
Genom beslut den 5 april 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla sakkunniga för att se över
försäkringslagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades sex sakkunniga, som antog namnet försäkringsrättskommittén.
Kommittén lade den 15 december 1977 fram ett_ förslag till
konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för konsumentförsäkringslagen (1980:38).
Härefter har kommittén arbetat med frågor som rör livförsäkring,
sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. I det betänkande som
härmed överlämnas föreslås sålunda en personförsäkringslag, som skall ersätta försäkringsavtalslagens bestämmelser om sådana försäkringar. Arbetet har bedrivits i nordiskt samarbete, men som redovisas närmare i betänkandet har någon fullständig rättslikhet mellan de nordiska länderna inte kunnat uppnås. I arbetet med detta betänkande har följande ledamöter och i experter deltagit.
Ledamöter
Professorn Jan Hellner t.o.m. den 25 juni 1980
(ordförande)
Justitierådet Bertil Bengtsson fr.0.m. den 27 augusti 1980
(ordförande)
F. d. riksdagsledamoten, t.o.m. den 20 september 1982
l Gudmund Ernulf borgmästaren l Riksdagsledamoten, förbunds- t.o.m. den 25 juni 1980 och
l
juristen Stig Gustafsson fr.0.m. den 21 december 1982 Förhandlingsombudsmannen fr.0.m. den 21 december 1982 i Sven-Olof
Hägglund
Riksdagsledamoten, pastorn fr.0.m. den 14 november 1980 Sven Johansson t.o.m. den 20 december 1982
Förbundsordföranden t.o.m. den 25 1980
juni
Roland Larsson
Lagmannen Anders Palm fr.o.m. den 9 1980
maj
Verkställande direktören
Richard Schönmeyr
Riksdagsledamoten, ombuds- t.o.m. den 25 juni 1980
* mannen Anna-Greta Skantz
Experter
Kammarrättslagmannen fr.o.m den 9 oktober 1979 Per Anclow t.o.m.
den 27 augusti 1984
Försäkringsdirektören avliden den 14 juli 1983
Gerhard Grabe
Försäkringsjuristen fr.o.m. den 28 augusti 1984
Urban Green
Försäkringsdirektören fr.o.m. den 14 februari 1978 Sven Hallgren t.o.m. den 31 december 1980
Förhandlingsombudsmannen fr.o.m. den 11 mars 1981
Sven-Olof Hägglund t.o.m. den 20 december 1982
Kammarrättsassessorn fr.o.m. den 28 1984
augusti
Per Anders Lindgren
Utredningschefen
Kjell-Åke Persson
Överinspektören fr.o.m. den 13 mars 1981 Yngve Pettersson Professorn Carl Martin Roos
Försäkringschefen fr.o.m. den 9 oktober 1979 Gunde Rosencrantz
Direktören Arne Sandell
Kommendörkaptenen t.o.m. den 8 oktober 1979 Nils Skaar
Byråchefen Hans Stenberg t.o.m. den 11 1979
april
Chefaktuarien Åke fr.o.m. den 4 november 1981
Unneryd
fr.o.m. den 12 april 1979
Departementsrådet
Thomas Utterström
fr.o.m. den 20 januari 1981
Försäkringsdirektören Björn Wallerberg
t.o.m. den 12 mars 1981
Avdelningsdirektören
Karin von Willebrand
t.o.m. den 27 augusti 1984
Försäkringsdirektören Hilding Åberg
Sekreterare i denna del av arbetet har varit numera chefsrådmannen Leif Carbell den 30 hovrättsassessorn Hans
(t.o.m. juni 1980),
Jacobson den 15 december 1978) och hovrättsassessorn
(fr.o.m.
Anders Beskow den 1 1985). Huvuddelen av
(fr.o.m. januari
utskrifts- och har utförts av assistenten Viveca
redigeringsarbetet
Engstrand.
Ledamoten har reserverat mot vissa delar av Schönmeyr sig Särskilda har avgetts av ledamoten Palm och av
förslaget. yttranden Green, Lindgren och Wallerberg.
experterna Sedan år 1983 arbetar kommittén också med ett förslag till en Detta arbete kommer nu att fortsätta.
skadeförsäkringslag.
Stockholm den 15 december 1986
Bertil Bengtsson
Stig Gustafsson Sven-Olof Hägglund
Anders Palm Richard Schönmeyr
/Hans Jacobson
Anders Beskow
Innehån
Förkortningar
. . . 19 Litteratur
Sammanfattning
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37
Summary
. . . . . . . . . . . . 53
Lagförslag
1 till . . . . . . . . 57
Förslag personförsäkringslag
2 Förslag till lag om införande av personförsäkringslagen . . . . . 86
(1988:000)
till om av bestämmelser i
3¶Förslag lag tillämpning
personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäk-
som meddelas av staten . . . . . . . . . 89
ringar
4 till om i lagen (1927:77) om Förslag lag ändring
. . . . . . . . . . . . . . .
försäkringsavtal
5 till om ändring i konsumentförsäkringslagen Förslag lag
. . . . . . . . . . . . . . . . . . 92
(1980:38)
till om i 93
6¶Förslag lag ändring konkurslagen (1921:225)
till om i 94
7¶Förslag lag ändring utsökningsbalken
8 till om i (1928:281) om
Förslag lag ändring lagen
allmänna arvsfonden . . . . . . . . . . . . . 95
9 till lag om ändring i kommunalskattelagen Förslag
(1928:370)
10 till lag om ändring i lagen (1930:106) öm vissa Förslag
till förmån för ofödda . . . . . .
rättshandlingar
11 till om i (1941:416) om
Förslag lag ändring lagen
arvsskatt och . . . . . . . . . . . .
gåvoskatt
1 . . . . . .
Inledning.
1.1 Kommitténs uppdrag . .
1.2 Kommitténs arbete
8 Innehåll
Nuvarande lagstiftning m.m. . . 110
2.1¶Lagen (1927:77) om försäkringsavtal 110
2.2 . . .
Konsumentförsäkringslagen (1980:38) 125
Försäkringsrörelselagen (1982:713) 127
2.4 Grunder för .
försäkringsverksamhet . . . 129
2.5 Allmänna försäkringsvillkor för individuell
försäkring 131
Livförsäkring 131
2.5.2 .
Sjukförsäkring 136
2.5.3 .
Olycksfallsförsäkring 139
2.6 Familjerättslig . . . . . . . .
lagstiftning 142
2.6.1 Förhållandena under .
försäkringstiden 142
2.6.2 Förhållandena efter
försäkringsfall 144
2.7 Skatterättslig . . . . . . .
lagstiftning 146
2.7.1 Inkomst- och
förmögenhetsbeskattning 146
2.7.2 Arvs- och
gåvobeskattning 150
Försäkringsverksamheten i Sverige 155
Försäkringsformer . 159
4.1 Inledning . . . . 159 4.2 Individuell försäkrin 159
4.2.1¶Livförsäkring 159
med grunder
Kapitalförsäkringar 159
Livränteförsäkringar . 160
4.2.2 Annan individuell .
försäkring 162
4.2.3 m.m.
Försäkringsbestånd 163
4.3 Gruppförsäkring. . . . . . . 165
4.4¶Kollektivavtalsgrundad m.m. försäkring 175
4.4.2 Vissa gemensamma bestämmelser m.m. 178
AMF-försäkringarna . . . . 178 Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogs-
“
brukarnas försäkringspaket . 184
SAF/PTK-försäkringarna m.m. . 187
Information. . . . 191 Vissa statistiska uppgifter 194
4.4.3¶Försäkringarna 195
Arbetslöshetsförsäkring . . . . . . 195
Försäkring om avgångsbidrag (AGB) 196 Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
(LAF) . . . . . . . . . . . . . . 197
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada 199
(TFA)
Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), Avtals-
grupplivförsäkring (AGL) och Grupplivför-
säkring genom avtal (GLA) för lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS Pensionsförsäkringar . . . . . .
Allmänmotivering till personförsäkringslagen
5 Behovet av ny - en särskild personförsäklagstiftning ringslag
Tillämpningsområdet för den nya lagen
Målsättningen för den nya lagen Individuell försäkring . . . . . . . Gruppförsäkring försäkring . Kollektivavtalsgrundad
Förhållandet till annan lagstiftning m.m. Försäkringsrörelselagen och grunderna Tillsynsverksamhetens betydelse Familjerätten . Utsökningsrätten Skattelagstiftningen
Systematiken i lagen
Information
Inledning innehåll . Informationsreglernas Ansvar för brister i informationen
Försäkringsavtalet m.m. . Inledning Försäkringstiden . . . Rätten till . . . . . . . . . . . försäkring. 11.3.1 Rätten att teckna . . . . . . försäkring 11.3.2 Rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring
Tiden för bolagets ansvar . . . . . . . . . . . Bolagets att säga upp försäkringen eller att möjligheter ändra den . . . . . . 11.5.1 Livförsäkring . . . . . . . . ll.5.2 Sjuk- och olycksfallsförsäkring . 11.5.3 Gemensamma frågor .
10 Innehåll
11.6 Villkorsändring i samband med av avtalet 291
förnyelse
11.7¶Försäkringstagarens eller
rätt att säga upp försäkringen att få den ändrad . . . . . 292 11.7.1 för .
Uppsägning upphörande 292
11.7.2 av
Ändring försäkringen 295
11.8 Rätten till värde .
försäkringens 298
11.8.2 Den ekonomiska när
uppgörelsen försäkring-
en upphör . . 299 11.8.3 Belåning av 301
försäkringe
11.8.4 Rätten till . . . . . . . 302
återbäring
11.8.5 efter ansvarsfrihet . 305
Premiejustering
12 Begränsningar av ansvar 307
försäkringsbolagen
12.1 - karaktär m.m.
Inledning reglernas 307
12.2¶Upplysningsplikten
310 12.2.1 Inledning. . . . . . . . . . 310 12.2.2 Upplysningspliktens innehåll . . 311 12.2.3 Påföljder vid . . 316
försäkringsfall
12.2.4 Oriktigheten före 325
upptäcks försäkringsfall
12.3 Undantag från . . . . . . . 328
försäkringen
12.3.1¶Symtomklausuler m.m. 328
12.3.2¶Fareökningsbestämmelser . 333
12.4 Framkallande av .
försäkringsfallet 338
12.4.1¶Livförsäkring 338
12.4.2 Sjukförsäkring . . . 341 12.4.3 . . 345
Olycksfallsförsäkring
13 Premien 349 13.1 och
Premiebetalning premiedröjsmål 349
13.2 Påföljder av . 351
premiedröjsmål
13.3 13.4 Underrättelse om till andra än försäk-
premiedröjsmål ringstagaren 355
14 över . .
Förfoganden försäkringen 358
14.2 Förhållandet till . . 359
familjerätten
14.3¶Förmånstagarförordnanden 360
14.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 360 14.3.2 Behövs institutet 362
förmånstagarförordnande?
14.3.3 Behörigheten att göra
förmånstagarförord-
nande m.m. . . . . . . . . . . 364 14.3.4 Fördelningen av när för-
försäkringsbeloppet
månstagarförordnande saknas 369
1986:56 Innehåll 11 sou
14.3.5 Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden 14.3.6 anspråk mot försäkringen Familjerättsliga 14.3.7 Tolkning av förmånstagarförordnanden Överlåtelse och pantsättning . .
14.4.2 Formen för Överlåtelse och pantsättning. Förhållandet till tredje man
Förhållandet till borgenärerna . . . . . . Inledning före försäkringsfall . Utmätning efter försäkringsfall . Utmätning
av försäkringsfall m.m. . Reglering Inledning Tiden för m.m. . . . . . . . . . . utbetalning till annan än rätt förmånstagare . . . Utbetalning Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. . Preskription av rätt till försäkringsersättning Risken för vissa meddelanden . . . . . . . . . Tvist om rätten att teckna eller behålla en försäkring Förbud mot regress
Gruppförsäkring . Vissa allmänna frågor Information . . . . . . . . . Avtalets och ansvarets inträde . ingående Ansvarets fortsättningsförsäkring m.m. upphörande, av ansvar Begränsningar försäkringsbolagets Premien över försäkringen . Förfoganden m.m. . . Utmätningskydd, skadereglering för vissa av . . . . Särregler slag gruppförsäkring
Kollektivavtalsgrundad försäkring . Tillämpningsområdet m.m. Information . . . m.m. . . . . . . . . Försäkringsavtalet Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar Premien över försäkringen . Förfoganden Förhållandet till . . borgenärerna Reglering av försäkringsfall m.m. .
12 Innehåll
19¶Specialmotivering till
personförsäkringslagen 464
19.1 Specialmotivering till 1 . . . . . . . . . . .
kap 464
19.1.1 1 kap. 1§ 464 19.1.2 1 kap. 2 § 466 19.1.3 1 kap. 3§ 474 19.1.4 1 kap. 4§ 475 19.1.5 1 kap. 5 § 479 19.2 Specialmotivering till 2 . . . . . . . . . . .
kap 481
19.2.1 2 kap. 1 § 481 19.2.2 2 kap. 2 § 489 19.2.3 2 kap. 3 § 491 19.2.4 2 4 §
kap. 495
19.2.5 2 5 §
kap. 497
19.2.6 2 kap. 6 § 497 19.3 till 3 . . . . . . . . . . .
Specialmotivering kap 500
19.3.1 3 kap. 1§ 500 19.3.2 3 kap. 2§ 513 19.3.3 3 kap. 3 § 520 19.3.4 3 4§ 522
kap.
19.3.5 3 kap. 5 § 530 19.3.6 3 kap. 6§ 535 19.3.7 3 kap. 7§ 539 19.3.8 3 kap. 8 § 543 19.3.9 3 9 §
kap. 546
19.3.10 3kap.10§ . . . . . . . . . . . . 549 19.4 . . . .
Specialmotiveringtill4kap. 551
19.4.1 4 kap .1§ 552 19.4.2 4 kap. 2§ 558 19.4.3 4 kap. 3§ 565 19.4.4 4 kap. 4§ . u . 0 . 569 19.4.5 4 kap. 5§ 575 19.4.6 4 kap. 6§ . a . . - . 578 19.4.7 4 kap. 7§ 580 19.4.8 4 kap. 8§ . . . . o . 583 19.4.9 4 kap. 9§ 586 19.4.10 4 kap. 10 § 589 19.4.11 4 kap. 11 § 591 19.5 till 5 .
Specialmotivering kap. 595
19.5.1 5 .1§ 596
kap
19.5.2 5 .2§ 599
kap
19.5.3 5 kap .3§ 604 19.5.4 5 kap .4§ 608 19.5.5 5 kap .5§ 609 19.5.6 5 kap .6§ 610
Innehåll 13
19.6 till 6 . . . . . . . . . . . 61 1
Specialmotivering kap
19.6.1 6 1§ 61 1
kap.
19.6.2 6 2 § 616
kap.
19.6.3 619 6 kap. 3 § 19.6.4 621 6 kap. 4 § 19.6.5 6 5 § 621
kap.
19.6.6 6 6 § 624
kap.
19.6.7 6 7 § 626
kap.
19.6.8 631 6 kap. 8 § 19.6.9 6 9 § 633
kap.
19.6.10 6 10 § 635
kap.
19.6.11 637 6 kap. 11 § 19.6.12 6 12 § 639
kap.
19.6.13 6 13 § 640
kap.
19.6.14 . . , . . . 641 6 kap. 14 § 19.6.15 6 15 § 642
kap.
19.6.16 6 16 § . . 643
kap.
19.7 till 7 . . . 644
Specialmotivering kap.
19.7.1 7 1§ 644
kap.
19.7.2 7 2 § 648
kap.
19.7.3 7 3 § 652
kap.
19.7.4 7 4 § 660
kap.
19.7.5 7 5 § 661
kap.
19.7.6 7 6 § 661
kap.
19.7.7 7 7 § 662
kap.
19.7.8 7 8 § 665
kap.
19.8 till 8 . . . . . . . . . . . 667
Specialmotivering kap
19.8.1 8 1 § 667
kap.
19.8.2 8 2 § 671
kap.
19.8.3 8 3 § 675
kap.
19.8.4 8 4 § . . . . . . 678
kap.
19.8.5 8 5 § 680
kap.
19.8.6 8 6 § 681
kap.
19.8.7 8 7 § 681
kap.
19.8.8 8 8 § 683
kap.
19.8.9 8 9 § i I I 686
kap.
19.8.10 . . . . .. 686
8kap.10§
19.9 . . . . 687
Specialmotivering till9kap.
19.9.1 9 1§ 687
kap.
19.9.2 9 2§ 691
kap.
19.9.3 3§ 693 9 kap. 19.9.4 9 4§ 697
kap.
19.9.5 9 5§ 700
kap.
19.9.6 9 6§ 705
kap.
14 Innehåll
sou 1986:56
19.9.7 9 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . 707 19.9.8 9 kap. 8 § . . . . . . . . . 708 19.9.9 9 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . 710 19.9.10 9 kap. 10 § . . . . . . . . . . . 711 19.9.11 9 kap. 11 § . . . . . . . 712 19.9.12 9 kap. 12 § . . . . . . . . . 714 19.9.13 9 kap. 13 § . . . . . . . . . . . . . 715 19.9.14 9 kap. 14 § . . . . . . 716 19.9.15 9 kap. 15 § . . . . . . . 717 19.9.16 9 kap. 16 § . . . . . . . . . . . . 718 19.9.17 9 kap. 17 § . . . . . . . . . . . . . 720 19.9.18 9 kap. 18 § . . . . . . . . . . . . . 723 19.9.19 9 kap. 19 § . . . . . . . . . . . . . 724 19.9.20 9 kap. 20 § . . . . . . . . . 726 19.10 Specialmotivering till 10 kap. . . . . . . . . . 729 1910.1 10 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . 730 19.10.2 10 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . 733 19.10.3 10 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . 734 19.10.4 10 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . 734 1910.5 10 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . 736 19.10.6 10 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . 739 1910.7 10 kap. 7 § . . . . . . . . . . 741 1910.8 10 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . 743 19.10.9 10 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . 744 19.10.10 10 kap. 10§ . . . . . . . . . . . . 745 19.10.11 10 kap. 11 § . . . . . . 746 19.10.12 10 kap. 12 § . . . . . . . . . . 746
20 Lag om införande av 748
personförsäkringslagen
21 Följdlagstzftning . . . . . . . . . . . . . . . 756 21.1 Förslaget till om av bestämmelser i
lag tillämpning personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäk-
ringar som meddelas av staten . 756
(lagförslag 3)
21.2 Förslaget till lag om i om
ändring lagen (1927:77) försäkringsavtal (lagförslag 4) . . . . . . . . . 760
21.3¶Förslaget till lag om i ändring konsumentförsäkringslagen (1980:38) (lagförslag 5) . . . . . . . . . . 762
21.4 Förslaget till om i
lag ändring konkurslagen (1921:225)
(lagförslag 6) . . . . . . . . . . . . . . . . 763 21.5 Förslaget till om i
lag ändring utsökningsbalken (lagför-
slag7). .. . . . . . . . . . . . . . . . . 764 21.6 till om om
Förslaget lag ändring i lagen (1928:281)
allmänna arvsfonden . . . . . . 766
(lagförslag 8)
sou 1986:56 Innehåll 15
21.7 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen . . . . . .
(1928:370) (lagförslag 9)
21.8 till om ändring i lagen (1930:106) om vissa
Förslaget lag rättshandlingar till förmån för ofödda (lagförslag 10)
21.9 till om ändring i lagen (1941:416) om
Förslaget lag
arvsskatt och (lagförslag 11) . . . . . .
gåvoskatt
Reservation
Särskilda yttranden .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilagor
Finländskt . . . . . . . . .
lagförslag Norskt lagförslag
104 § (1927:77) om försäkringsavtal i paragrafens lagen
1986-12-04 om följdlag-
lydelse enligt lagrådsremissen
till m.m. . . . . . . .
stiftning äktenskapsbalken
Förkortningar
AFA Arbetsmarknadens
Försäkringsaktiebolag AFO Arbetarrörelsens
Förhandlingsorganisation AFL Lagen (1962:381) om allmän
försäkring AFP Allmän
folkpensionering AGB Försäkring om
avgångsbidrag AGL Avtalsgrupplivförsäkring
Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt AGS Avtalsgruppsjukförsäkring AMF Gemensam för de som meddelar
beteckning bolag
de s.k. AMF-försäkringarna AMF-försäk- Samlingsbeteckning för om
försäkringar avgångsringarna bidrag (AGB), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS),
försäkring om särskild tilläggspension (STP),
trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och
tjänstegrupplivförsäkring (TGL) AMFK kredit-
Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt försäkringsbolag
AMF-pensions- Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkförsäkring ringsaktiebolag AMF-sjukför- Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringssäkring aktiebolag AMF-trygghets- Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring försäkring (konsortium) AMS
Arbetsmarknadsstyrelsen ATP Allmän
tilläggspension BrB Brottsbalken FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal FPG
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt FRL (1948:433) om försäkringsrörelse
Lagen FSAB
Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag GLA Grupplivförsäkring genom avtal (för bl.a. lantbru-
kare) ITP Industrins och handelns tilläggspension för tjänste-
män och arbetsledare
ITPG Garantitilläggspension (särskilt ålderspensionsslag enligt ITP-planen) ITPK Kompletteringspension till ITP:s ålderspension J oU Jordbruksutskottet KFA Kommunernas Försäkringsaktiebolag KFL Konsumentförsäkringslagen (1980:38) KFO Kooperationens Förhandlingsorganisation KL Kommunalskattelagen (1928:370) KP Kooperationens pensionsanstalt tilläggspension för tjänstemän Kooperationens KU Konstitutionsutskottet Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LO i Sverige Landsorganisationen Lantbrukarnas Riksförbund LU Lagutskottet NFT Nordisk försäkringstidskrift NJA arkiv, avd. I Nytt juridiskt NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd. II
NO Näringsfrihetsombudsmannen
NOU Norges offentlige utredninger NRt Norsk Rettstidende NU Näringsutskottet PRI Pensionsregistreringsinstitutet Prop. Proposition PSA Avtal om ersättning vid personskada
PTK Privattjänstemannakartellen
RKA RKA-ömsesidigt livförsäkringsbolag Rskr. Riksdagens skrivelse SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SALF Sveriges Arbetsledareförbund SFR Sveriges Fiskares Riksförbund SFS Svensk författningssamling SFÅ Svensk Försäkrings Årsbok SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet SkbrL om skuldebrev Lagen (1936:81) SOU Statens offentliga utredningar SPP Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt SPV Statens löne- och pensionsverk SSR Riksförbund Sveriges Skogsägareföreningars STP Särskild tilläggspension (för arbetare) STPK Särskild tilläggspension inom kooperationen (för arbetare) SvJ T Svensk J uristtidning
SvJ T (rf) Svensk J uristtidning (rättsfallsavdelningen)
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (tidigare TFY) Tidsskrift for rettsvitenskap Tjänstegrupplivförsäkring Utsökningsbalken Lagen (1972:262) om understödsföreningar Ugeskrift for retsaesen Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet Veröffentlichungen des Bundesaufsichtsamts Ärvdabalken
Litteratur
Almgren, Göran, Om förfoganden över livförsäkring. (Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 13.) Stockholm 1956
André, Mathias, Marknadsföringsansvar. Stockholm 1984 Bengtsson, Bertil, Om jämkning av skadestånd. Stockholm 1982 Grönfors, Kurt, Avtalslagen. Stockholm 1984 Hellner, Jan, Försäkringsrätt. 2 uppl. Stockholm 1965. (Cit
Hellner.)
Hellner, Jan, Information om livförsäkring till konsumenter. (För-
säkringsjuridiska föreningens publikation nr 24.) Kristianstad
1981. (Cit Hellner, Information om livförsäkring.) Hellner, Jan, Standardavtal vid avtalsslutande i Tidskrift, utgiven av
Juridiska Föreningen i Finland 1979 Hellner, Jan, Selected Essays on Insurance Law. (Försäkringsjuri-
diska föreningens publikation nr 22.) Klippan 1977. (Cit Hellner,
Selected Essays.)
Hellner, Jan, Försäkringsgivarens regressrätt. Uppsala 1953 Lennander, Gertrud, Återvinning i konkurs. Stockholm 1984 Lennander, Gertrud, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös
egendom. Stockholm 1977. (Cit Lennander, Panthavares skyldig-
heter.) Lyngsø, Preben, Dansk forsikringsret. 4 udg. Köpenhamn 1981
Roos, Carl Martin, Grupplivskyddet. Stockholm 1974
Selmer, Knut S.,Forsikringsrett. 2 utgave. Oslo-Bergen-Tromsø
1982 Walin, Gösta, Ärvdabalken I. 3 uppl. Stockholm 1986 Walin, Gösta, Föräldrabalken. 4 uppl. Stockholm 1986 Walin, Gösta, Gregow, Torkel och Löfmarck, Peter, Utsökningsbal-
ken. Stockholm 1982. (Cit Walin-Gregow-Löfmarck)
Welamson, Lars, Konkursrätt. Stockholm 1961 Victorin, Anders, Kollektivavtal och grupplivskydd - om arbetsrätts-
liga inslag i försäkringsrätten. Festskrift tillägnad Jan Hellner vid hans avgång från professuren i försäkringsrätt vid Stockholms
universitet. Stockholm 1984
Avhandlingar till den sjuttonde nordiska
livförsäkringskongressen,
Stockholm 1977 Avhandlingar till den artonde nordiska
livförsäkringskongressen,
Köpenhamn 1981.
Sammanfattning
Avtal om regleras i dag väsentligen i 1927 års lag privat försäkring om Såvitt gäller skadeförsäkring för konsuförsäkringsavtal (FAL). menter har i den dock ersatts av konsumentförsäkreglerna lagen av 1980, byggd på kommitténs betänkande ringslagen (KFL) I denna andra etapp av Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84). vårt arbete vi fram förslag till en personförsäkringslag, som lägger skall ersätta FAL:s om liv- sjuk- och olycksfallsförsäkring. regler har tillkommit i nordiskt samarbete och överensstämmer i Förslaget viktiga delar med redan framlagda norska och finländska lagförslag området; Danmark har under de senaste åren inte kunnat delta i på det gemensamma lagstiftningsarbetet med hänsyn till de förpliktelser som följer med medlemskapet i EG. Samtidigt arbetar vi på en skadeförsäkringslag, som skall innehålla regler om all skadeförsäkring, såväl för konsumenter som för företag och inom den offentliga sektorn. är att försäkringstagare Meningen och skadeförsäkringslagen tillsammans skall personförsäkringslagen ersätta FAL och KFL. Med tanke på de speciella rättsliga och försäkringstekniska frågor som blir aktuella på personförsäkringens område har vi emellertid funnit det naturligt att behandla de olika av för att sammanföra person- och skadeförtyperna försäkring sig; i en enda skulle, med utgångspunkt i moderna säkringsregler lag leda till en alltför vidlyftig och svåröverförsäkringsförhållanden, skådlig reglering.
Förslagets huvudsakliga inriktning
Det står klart att en översyn av FAL:s snart sextio år gamla är påkallad. Ett viktigt skäl är att lagens personförsäkringsregler bestämmelser inte som i dag kan anses ger det konsumentskydd motiverat. har försäkringsbolagen i villkor och praxis Visserligen infört som är för försäkringstagarna än regler betydligt förmånligare dem FAL men detta kan inte sikt ersätta de upptar, på längre som en Av stor betydelse är också att garantier lagstiftning ger. FAL:s framstår som ofullständig och reglering på många punkter
inte ger besked om rättsläget, en olägenhet som blivit särskilt markerad i och med framväxten av gruppförsäkringarna och de
kollektivavtalsgrundade försäkringarna. Det är angeläget med en
lagreglering av dessa försäkringsformer, som inte alls behandlas i FAL. Också i andra avseenden motiverar utvecklingen inom
försäkringsväsendet en modernisering av lagstiftningen.
En ledande tanke bakom förslagets bestämmelser om individuell personförsäkring är den enskildes behov av skydd mot ogynnsamma
villkor. Visserligen kan man knappast påstå att försäkringsbolagen på något olämpligt sätt utnyttjar ett överläge i avtalsförhållandet; i
regel synes de handla med försäkringstagarnas och deras anhörigas bästa för ögonen. Vidare kan försäkringsinspektionens tillsyn över villkoren sägas minska behovet av mera rigorösa civilrättsliga
skyddsregler på området. Man kan också påminna om principen att
vinsten på livförsäkringsrörelsen skall återbäras till försäkringstagar-
na. Men ändå är skyddsregler angelägna i en hel del avseenden med tanke på den stora betydelse försäkringen brukar ha för försäkringstagaren och hans anhöriga. För sådana regler talar i viss mån också
försäkringstagarens svårigheter att sätta sig in i dessa ofta komplicerade försäkringstyper och att själv påverka försäkringens utform-
ning. En avvägning av dessa synpunkter har lett till att lagförslaget bör
innehålla en relativt utförlig tvingande reglering av bl.a. informationen till avtalens tillkomst och upphörande
försäkringstagarna,
samt påföljderna av att man från försäkringstagarnas sida åsidosätter sina förpliktelser mot bolaget. I dessa hänseenden bör lagen ge en relativt fullständig överblick över parternas rättigheter och skyldigheter. Vad angår förhållandet till tredje man, exempelvis de
familjerättsligt präglade problem som uppkommer när försäkrings-
belopp skall fördelas efter den försäkrades död och borgenärernas möjlighet att ta försäkringen i anspråk, har vi också funnit det motiverat att ge utförligare och tydligare regler än de nuvarande.
Däremot bör försäkringens sakliga omfattning, de risker den skall täcka och liknande frågor om försäkringsproduktens utformning
bara i speciella avseenden göras till föremål för lagreglering. Bl.a. är det viktigt att lagen inte hindrar bolagen från att utveckla nya
för att möta nya behov.
försäkringsformer
Som nyss nämnt är försäkringsinspektionens tillsyn över villkoren
en faktor som minskar behovet av civilrättsliga skyddsregler för
försäkringstagarna. På samma sätt som försäkringsverksamhetskom-
mittén (se betänkandet SOU 1986:8, Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten) har vi emellertid funnit att vi inte bör
lägga fram något förslag om obligatorisk förhandsgranskning av försäkringsvillkoren. Men inspektionens inställning i frågan om ett
villkor kan godtas eller ej får ändå stor betydelse för tillämpningen av
Sammanfattning 23
vissa mera allmänt hållna bestämmelser i personförsäkringslagen, även om bedömning inte blir bindande för en domstol
inspektionens
t.ex. 3 4 och 5 §§ samt 4 kap. 5 § förslaget).
(se kap.
Också i om är konsumentskyddet, dvs.
fråga gruppförsäkring
för de försäkrade och deras medförsäk-
skyddet gruppmedlemmarna
av stor vikt. skyddet genom att rade, I viss män garanteras visserligen villkoren för oftast förhandlas fram av företrädare för
försäkringen
och förmåga att tillvarata medlemmargruppen, med en sakkunskap nas intressen som utöver den ordinäre konsumentens, men
går långt
det finns ändå ett betydande område där lagstiftning ter sig påkallad.
Vidare måste uppmärksamhet ägnas åt gruppförsäkringens rättsliga
konstruktion, där mellan försäkringsbolaget,
trepartsförhållandet
och den enskilde ger upphov till en hel
gruppen gruppmedlemmen del särpräglade problem. Dessa frågor regleras som sagt inte alls i
är därför flera oklart. (Se vidare FAL, och rättsläget på punkter nedan, under rubriken 9 kap. Gruppförsäkring.)
När det försäkring, som i väsentliga gäller kollektivavtalsgrundad
avseenden från annan privat försäkring, har vi sett det som
skiljer sig en försäkringars plats i det försäkringsviktig uppgift att ange dessa
och att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktio-
rättsliga systemet
ner och villkor, som bl.a. genom sitt arbetsrättsliga inslag skiljer sig från vad som annars brukas inom försäkring. Däremot spelar om för de enskilda inte riktigt lika framträdande
frågorna skyddet
roll här. är det av stor att dessa försäkringar
Visserligen betydelse
ett tillfredsställande sätt för de försäkrade, och vi
fungerar på
föreslår också särskilda regler som skall förbättra på ett par områden deras i med gällande rätt. Men i allt väsentligt
ställning jämförelse
kan man från att den enskildes intressen blir väl tillgodosedda
utgå
att tillkommer och under medver-
genom försäkringarna tillämpas
kan av de försäkrades sida med sakkunskap på
organisationer på
området. vi föreslår skall i för all privat liv-, sjuk-
Den nya lag princip gälla
och som meddelas av under-
olycksfallsförsäkring. Försäkringar
har dock lämnats utanför på grund av att
stödsföreningar förslaget
det en allmän av understödsföreningslagen i finansdepågår översyn I om statens som inte
partementet. fråga tjänstegrupplivförsäkring,
i föreslår vi en
bygger på något försäkringsavtal vanlig mening,
särskild lag som hänvisar till vissa av personförsäkringslagens
regler.
I det följande tar vi översiktligt upp innehållet i den föreslagna är så att, efter ett
personförsäkringslagen. Förslaget uppbyggt
inledande 2-8 handlar om individuell
gemensamt kapitel, kap. försäkring. Gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring
10 som delvis hänvisar till reglerna tas sedan upp i 9 respektive kap., om individuell försäkring.
24 Sammanfattning
1 kap. Inledande bestämmelser
Kapitlet innehåller regler om vissa
lagens tillämpningsområde,
definitioner samt bestämmelser om karaktär.
lagens tvingande Som
redan angetts, skall i allt vara
lagen väsentligt tvingande; möjlighet
till mera vittgående från bestämmelserna avsteg ges bara för
kollektivavtalsgrundade försäkringar som vilar på centralt kollektiv-
avtal och vissa med dem besläktade för
försäkringar grupper av näringsidkare (lantbrukare m.fl.).
kap. Information
Bestämmelser om information finns i KFL, och vi har funnit det minst lika motiverat att sådana
regler tas upp i personförsäkringsla-
gen. Den enskilde behöver om vad
sakkunniga upplysningar
försäkringen innebär både i samband med tecknande
försäkringens
och på senare stadium. av informationen Betydelsen erkänns också allmänt inom försäkringsbranschen. Liksom KFL innehåller förslaget ganska allmänt hållna om informations-
näringsrättsliga regler
skyldighet för bolaget på olika stadier i mellanhavandet med försäkringstagaren. I fråga om den informationen innan försäk-
viktiga
ringen tecknas betonar vi betydelsen av den s.k.
behovsutredning
som regelmässigt skall åtminstone göras när det gäller livförsäk-
ring.
Vid sidan av de marknadsrättsliga sanktionerna föreslås i 6 § en bestämmelse om civilrättsligt ansvar för i händelse av
bolaget
bristande information om i det avtalade
väsentliga avgränsningar försäkringsskyddet. Får inte försäkringstagaren vederbörlig upplys-
ning om viss tid före
avgränsningen försäkringsfallet, kan avgränsningen inte åberopas av bolaget.
3 kap. m.m.
Försäkringsavtalet
Kapitlet innehåller om uppsägning och
bestämmelsergbla ingående,
ändring av försäkringsavtal och om rätten till tekniska
försäkringens
värde. En i förhållande till om
väsentlig nyhet gällande regler
personförsäkring är att vi föreslår att en skall ha
försäkringssökande
en rätt att teckna den som
självständig försäkring försäkringstekni-
ken medger med till hans hälsotillstånd m.m. hänsyn (1 §). Om det inte finns sakliga skäl för skall alltså hans
avslag, försäkringsskydd
inte vara beroende av 9§
försäkringsbolagets välvilja (jfr KFL).
Villkoren skall bestämmas med i den försäkrades
utgångspunkt
hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten; hänsyn får alltså inte tas till senare inträffande eller Sökanden
hälsoförsämring försäkringsfall.
måste dock godta de allmänna
försäkringsvillkor bolaget tillämpar
Sammanfattning 25
- Motsvarande skall om en
för den aktuella försäkringstypen. gälla försäkringstagare begär förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.
I visst samband härmed står föreskriften i förslagets 2 §, att ansvarstiden som räknas från och med dagen efter den då
huvudregel
ansökte om under förutsättning att ett
försäkringstagaren försäkring,
bindande senare kommer till stånd. Under särskilda
försäkringsavtal av premien
omständigheter skall dock bolaget kunna kräva betalning som villkor för sitt ansvar. Bolaget skall också kunna skjuta upp ansvaret tills återförsäkring har tecknats. innebär vidare att inte skall kunna
Förslaget försäkringsbolaget
förbehålla att en skall kunna upphöra i förtid i andra
sig livförsäkring
fall än del fall av kontraktsbrott). Däremot
lagen anger (en allvarliga
tillåts i viss att och villkoren i övrigt ändras, om
utsträckning premien
särskilda motiverar det. Närmast avses ändrade
omständigheter
förhållanden som medför att förutsättningarna för ett långvarigt medan inte kan grundas på försäm-
försäkringsavtal rubbas, ändring
av den försäkrades hälsa. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring
ring
för vissa fall kunna ta förbehåll, inte bara om
skall bolaget
- även här dock utan också om upphörande i förtid
villkorsändring
med undantag bl.a. för hälsoförsämring (se 4 och 5 §§). Försäkringstagaren skall å sin sida när som helst kunna säga upp och Han har då rätt att få
försäkringen avbryta premiebetalningen.
om är sådan att
försäkringen återköpt av bolaget, försäkringen
att Han kan också över till premiefri
återköp går genomföra. gå
för ett än det avtalet
försäkring lägre belopp enligt ursprungliga
genom att få s.k. fribrev, om han genom den tidigare premiebetal-
har tillgodohavande i försäkringen (3 §). Även ningen byggt upp ett
ett värdet av en
när försäkringstagaren genom återköp tillgodogör sig
med skall han ha rätt att fortsätta
livförsäkring sparmoment,
- en särskilt för den
försäkringen som ren riskförsäkring viktig regel
som under mellantiden har fått sin hälsa försämrad (9 §). Vi slår som en allmän fast, att en personförsäkrings
princip
tekniska värde vid tid tillhör försäkringstagaren och skall ställas
varje
till hans senast när §). Detta kan
förfogande försäkringen upphör (6
ett Också i andra ske genom återköp på det sätt som nyss angavs. situationer skall värdet vid ställas till försäkringstaga-
upphörande
rens en mellan varvid hänsyn
förfogande genom avräkning parterna,
skall tas till att bara har rätt till premie för den tid då det burit
bolaget
ett ansvar på grund av
försäkringen.
I behandlas dessutom rätt att belåna
kapitlet försäkringstagarens
hos när detta kan ske från teknisk synpunkt,
försäkringen bolaget,
och hans rätt till vid försäkring som bedrivs
principiella återbäring med får emellertid regleras i försäkringsrörelsegrunder; detaljerna lagen och i grunderna.
26 Sammanfattning
4 av ansvar
kap. Begränsningar försäkringsbolagen
Som nämnt vill vi i inte bestämma vilka risker en
princip försäkring
skall omfatta: här bör avtalsfrihet råda. Branschens
produktutveck-
ling och konkurrensen mellan torde i med
bolagen förening
försäkringsinspektionens tillsyn vara en garanti för att försäkringsta-
garnas intressen tillgodoses. Däremot har vi gett tvingande regler om sådana begränsningar som kan att eller
följa på försäkringstagaren
den försäkrade har brustit i sina mot t.ex.
förpliktelser bolaget
genom att eftersätta eller framkalla
upplysningsplikten försäkrings-
fallet. Även om gränsen mot allmänna
omfattningsbestämmelser
inte alltid är klar, finns det flera områden mot på skäl att ge ett skydd villkor som föreskriver alltför
stränga påföljder.
Vad först har vi funnit det med
angår upplysningsplikten, rimligt
en viss liberalisering av FAL:s trots att
regler på området, upplys-
ningarna om den försäkrades hälsa har för
väsentlig betydelse
försäkringsbolaget. Däremot vill vi inte gå över till en sådan allmän skälighetsprincip som föreskrivs i KFL för att (30 §). Tekniken bestämma risken - och därmed tekniken för att bestämma ansvaret vid oriktiga - är utvecklad framför allt vid livförsäk-
uppgifter högt
ring, och det är bl.a. av det skälet mindre att hänvisa till en
lämpligt
ren Ett annat skäl för detta att
skälighetsprövning. viktigt är,
oriktigheten av lämnade uppgifter i oftast innan
praktiken upptäcks
något försäkringsfall ännu har inträffat. I den situationen skulle en
allmän skälighetsregel och många gånger inte ge tillräcklig ledning,
samtidigt bör man inte ha väsentligt olika beroende när
regler på oriktigheten upptäcks.
Den föreslagna innebär i stora
regleringen drag följande.
Försäkringstagaren och den försäkrade är enligt 1 § att
skyldiga
lämna riktiga och fullständiga svar av däremot inte
på frågor bolaget,
att lämna förhållanden som de inte om
uppgifter angående tillfrågats
(här bortses från svek och liknande Bara om
fall). upplysningsplikten
har åsidosatts uppsåtligen eller med icke oaktsamhet kan det
ringa
medföra påföljder. Liksom nu skall vara fritt från ansvar vid
bolaget
svek och förfarande i strid med tro och heder, medan i andra fall prorataregeln tillämpas: bolaget svarar endast i förhållande till den premie som avtalats och de andra villkor som skulle ha avtalats om riktiga och fullständiga svar hade lämnats. kan dock
Undantagsvis
huvudreglerna frängås om de skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare - en nyhet i att lagstiftningen (2 §). Det är alltså inte helt uteslutet ersättning skall utgå, trOlS att t.ex.
försäkringstagaren gjort sig
skyldig till svek. Som nyss nämnt, i ofta
upptäcks oriktigheten upplysningarna
redan före försäkringsfallet. Vårt innebär får förslag här att parterna
förhandla om av till de ändrade förutsätt-
anpassning försäkringen
varvid försäkringstagaren skall ha rätt till fortsatt försäk-
ningarna,
de villkor som skulle ha bestämts ifall riktiga uppgifter
ring på
lämnats från Vid svek och motsvarande har han dock barai
början.
sällsynta undantagsfall sådan rätt (3 §).
En när det gäller upplysningsplikten är att vi ytterligare nyhet
föreslår en s.k. motsvarigheter finns i många
oantastbarhetsregel;
utländska som har vållat diskussion i
rättsordningar. Regeln, livlig
kommittén, innebär att vid livförsäkring för dödsfall oriktiga som inte skall få när mer än två år har
uppgifter regel åberopas
förflutit från det att tecknades. Undantag skall gälla
försäkringen
bara när eller den försäkrade har förfarit svikligt
försäkringstagaren
eller i strid mot tro och heder (4 §). Nära samband med upplysningsplikten har regler om s.k. symtomklausuler och liknande som inte bygger på lämnade
undantag,
och som avser sjukdomar m.m. som den försäk-
hälsoupplysningar
rade har redan tecknas. Genom sådana klausuler när försäkringen kan berövas det skydd han skulle ha fått enligt
försäkringstagaren
om även när han i god tro uppgett att han
reglerna upplysningsplikt:
inte har vissa eller kan han gå miste om
sjukdomar symtom,
Vi har inte velat helt utesluta bruket av dessa villkor,
ersättningen.
som kan vara bl.a. i vissa lägen då upplysningar om den
nödvändiga
försäkrades hälsa i inte kan inhämtas. Men vi fordrar att
praktiken
särskilda av denna typ skall för att de skall
omständigheter föreligga
godtas (5 §). Vad gäller ökning av faran för försäkringsfall, reglerar förslaget
situationer när den försäkrade ändrar yrke eller liknande under Om av sådana skäl vill höja premien skall
försäkringstiden. bolaget
det i sina försäkringstagaren om att han skall
premiekrav påminna
anmäla till Bara om han försummar detta får
ändringar bolaget.
- Gör begränsa sitt ansvar på grund av ändringen (7 §).
bolaget
från ansvaret för vissa speciellt angivna faror, t.ex.
bolaget undantag
eller skall det en kausalitetsregel. Ifall en
flygning boxning, gälla
skada inträffar medan den försäkrade deltar i den
visserligen
verksamheten men skadan inte sammanhänger med den
undantagna
särskilda risk som motiverade undantaget, skall full ersättning utgå
(6 §).
Beträffande av försäkringsfallet är den viktigaste
framkallande
vid hur man skall se vid
frågan livförsäkring på försäkringsskyddet
självmord. Förslaget behåller i stort sett FAL:s princip, att ersättning vid inom viss tid efter försäkringsavtalet bara om det
utgår självmord
måste antas att saknade samband med försäkringen. Vi
självmordet
vill emellertid förkorta karenstiden från tre till ett år. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring innebär förslaget att bolaget är fritt från ansvar, om den försäkrade framkallar försäk-
uppsåtligen
28 Sammanfattning
ringsfallet, medan vid grov vårdslöshet
(inbegripet självmordsför-
sök) ersättningen skall kunna sättas ned efter en
skälighetsbedöm-
ning. Vissa undantag från dessa för fall där den
regler görs
försäkrade var under femton år eller handlade under av
inflytande sinnessjukdom (8 och 9 §§).
5 kap. Premien
Bestämmelserna om premien ansluter delvis till nuvarande praxis men innebär vissa förbättringar från I
försäkringstagarens synpunkt.
fråga om premiekrav och betalningsfrister föreslår vi samma regler som i KFL: den första för skall betalas
premien försäkringen inom
fjorton dagar från det att kravet avsänts och senare premier på premieperiodens första dag, i allmänhet dock först en månad efter skriftligt krav (1 §). Vid med får
dröjsmål premien bolaget säga upp
försäkringen med 14 betalas under
dagars uppsägningstid; premien
denna tid, får
uppsägningen ingen verkan (2 §).
Särskilt vid livförsäkring med sparmoment kan
försäkringstagaren
enligt nuvarande villkor ofta få behålla en del av
försäkringsskyddet
under längre eller kortare tid trots att Vi
premiebetalningen avbryts.
räknar med att bolagen skall behålla denna men
förmånliga praxis,
den är alltför för att i
komplicerad uttryckas lagtext. Däremot
föreslår vi, i viss överensstämmelse med nuvarande att
praxis,
försäkringstagaren genom betalning inom sex månader efter uppsägningen skall kunna återuppliva utan när
försäkringen hälsoprövning,
inte dröjsmålet avser första kommer alltså att bära
premien. Bolaget
risken för försämring av den försäkrades hälsa som inträffar inom sexmånadsfristen. skall också kunna ske när försäk-
Återupplivning
ringstagaren har fått fribrev
på egen begäran (3 §).
Enligt förslaget skall också vissa andra personer än försäkringstamed intresse i -
garen försäkringen den försäkrade, panthavare, förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förordnande - efter begäran
få meddelande om så att de t.ex. kan rädda
premiedröjsmål, försäkringen genom att själva betala premien (4 §).
6 kap. över
Förfoganden försäkringen
Förfoganden över personförsäkringar sker framför allt
genom förmånstagarförordnanden, men även genom överlåtelse och pantsättning. Här uppkommer med nära samband med
åtskilliga frågor familjerätten; vägledande för vårt förslag är här de principiella ståndpunkter som ligger bakom det pågående familjerättsliga lag-
stiftningsarbetet. Ett syfte med förslaget är också att åstadkomma ett enklare och klarare
regelsystem.
En utgångspunkt för i denna del är att
förslaget försäkringstagaren
i förhållande till skall ha full frihet att genom
försäkringsbolaget bestämma vem försäkringsbeloppet skall förmånstagarförordnande
tillfalla. Det finns ett klart behov av ett enkelt sätt att förfoga över en med sikte Detta innebär dock inte att
försäkring på försäkringsfall.
man också bör hålla fast vid den nuvarande ordningen, att ett automatiskt skydd i förhål-
förmånstagarförordnande ger ett särskilt
lande till Också när det arvsbeskattningen bör
borgenärerna. gäller
av det formella förmånstagarförordnandet minskas. När
betydelsen
förmåner ter till försäkringens ekonosig befogade bör de anknyta miska innebörd och sociala funktion, inte till själva viljeförklaringen.
Liksom i innebär tillämpningen av ett förmånstagarförordnandag de att försäkringen inte ingår i försäkringstagarens enligt förslaget,
eller Men samma skall i de
förmögenhet kvarlåtenskap. regel fallen gälla också när inget förordnande gjorts (se nedan), vanligaste
och ett förordnande hindrar inte att utfallande belopp i viss
kan utmätas för försäkringstagarens skulder enligt utsträckning
7 kap. förslaget.
I om sättet att förordna förmånstagare vill vi skärpa det
fråga
nuvarande formkravet. Ett förordnande skall kunna ske endast meddelande till försäkringsbolaget. Det är av vikt
genom skriftligt
att tvekan inte om existensen och innebörden av
någon uppkommer
ett sådant förfogande, inte minst för att utbetalningar till efterlevande skall kunna efter försäkringsfall. Samma formkrav göras snarast skall för återkallelse och ändring av förordnandet (3 §).
gälla
Vi avvisar tanken att ett förmånstagarförordnande för dödsfall
på
skulle kunna göras genom testamente. Också här har ett avgörande varit att man inte bör försena utbetalningar till de argument efterlevande; skulle annars behöva räkna med möjligheten
bolaget
l att okända testamenten kan dyka upp och komplicera rättsläget. Såvitt individuella vill vi inte heller godta att
gäller försäkringar
förordnanden intas i allmänna försäkringsvillkor. En till de nu ställningstagandena är att vi
bakgrund angivna en särskild lagregel om fördelningen av försäkringsbeloppet,
föreslår
i när avlider utan att ha
försäkringstagaren gjort något förmånstagar-
I förordnande skall tillfalla hans make, återsto-
(8 §). Halva beloppet
den hans Också detta skall betraktas som ett förmånsta-
arvingar.
i mening och likställas med förvärv genom
garförvärv lagens
uttryckligt förordnande, när det gäller borgenärsskydd och arvsskatt; frånvaron av ett särskilt förordnande får alltså inte lika avgörande konsekvenser som gällande rätt. Den särskilda fördelningsre-
enligt
geln skall dock inte gälla för mindre belopp av typen begravningssom villkoren oftast skall tillfalla dödsboet (jfr nedan
hjälp, enligt
under Ikraftträdandet m.m.). Liksom i skall ett förmånstagarförordnande kunna göras
dag
30 Sammanfattning
oåterkalleligt. Något formkrav föreslås inte för en sådan förklaring, men den måste till - ett meddelande
avges förmånstagaren till försäkringsbolaget räcker inte (2 §).
Hur en försäkring skall behandlas vid efter skilsmässa,
bodelning får bestämmas i När
äktenskapslagstiftningen. försäkringstagaren avlider, bör i princip tillfalla
försäkringsbeloppet förmånstagaren utan intrång av I om efterlevan-
några familjerättsliga anspråk. fråga de makes och bröstarvingars att av ett
möjlighet begära jämkning förmånstagarförordnande upptar förslaget regler som i stort motsvarar den ändrade lydelse av 104§ FAL som i en
nyligen föreslagits lagrådsremiss med förslag till följdlagstiftning till
- (7 §). Förslaget innehåller vidare, liksom FAL, regler om tolkning av förmånstagarförordnanden i vissa praktiskt situationer.
viktiga
Också när det gäller överlåtelse och bör
pantsättning försäkringstagaren i förhållande till ha en i det närmaste
försäkringsbolaget fullständig handlingsfrihet, när det gäller individuell försäkring. Något formkrav föreslås inte för dessa Vad beträffar
förfoganden. deras sakrättsliga verkningar, skall i
försäkringsbolagen fortsättningen kunna välja om försäkringsbreven skall ha
värdepapperskaraktär (dvs. vara bärare av rätten till eller Vi föreslår för
försäkringen) ej. båda fallen regler om företrädesrätt vid dubbelöverlâtelse m.m.
I enlighet med gällande rätt föreslår vi en om att den som
regel uppsåtligen dödar den försäkrade saknar rätt till I
ersättning. dag gäller, liksom för arvinge och testamentstagare i motsvarande fall, ett undantag från regeln om var under femton år
gärningsmannen eller otillräknelig på grund av eller liknande. Även då
sinnessjukdom kan det emellertid ibland vara stötande att skall till
ersättning utgå den som framkallar försäkringsfallet. I stället för att som nu ta hänsyn till de omständigheter som har för den straffrätts-
betydelse liga bedömningen, kunde man ge en möjlighet att avgöra ersättningsfrågan efter vad som är skäligt med till En
hänsyn omständigheterna. sådan regel har emellertid direkt samband med ärvdabalkens
regler om arv och testamente och dessa utom området för vårt
ligger uppdrag. Vi har därför inte ansett oss kunna ta in en sådan i vårt
regel nu framlagda lagförslag. bör i stället tas upp vid en
Frågan kommande översyn av ärvdabalken.
7 kap. Förhållandet till borgenärerna
I denna del innebär vårt förslag vissa viktiga ändringar i förhållande till nuvarande system. Frågan får störst praktisk betydelse vid livförsäkring. Här påkallar behovet av trygghet för försäkringstagaren och hans efterlevande att försäkringen och utfallande ersättning i viss utsträckning skyddas mot utmätning. Enligt FAL:s system får vissa försäkringar på försäkringstagarens och hans makes liv med
någorlunda jämn premiebetalning inte tas i mät för någonderas gäld;
försäkringen framstår då inte som något medel att undandra
borgenärerna egendom. Efter försäkringstagarens död är det av avgörande betydelse för skyddet mot försäkringstagarens borgenä-
rer, om förmånstagare insatts (se närmare 104 och 116 §§ FAL). Som nämnt anser vi emellertid att det bör vara förvärvets art, inte förordnandet i och för sig som blir avgörande. Det väsentliga är hur starkt skyddsbehovet framträder i olika situationer. Vidare är det här motiverat att i viss utsträckning trygga de efterlevande också mot att
deras egna borgenärer tar försäkringsersättningen i anspråk.
Den ordning vi föreslår innebär i stora drag följande.
Före försäkringsfallet skall en livförsäkring i huvudsak på samma
sätt som nu vara skyddad mot utmätning, om den gäller på
försäkringstagarens eller hans makes liv och premiebetalningen är någotsånär jämnt fördelad över tiden. De föreslagna reglerna är
dock mer nyanserade än FAL:s bestämmelser; om för stora premiebelopp har betalats under något eller några år, skall bara det
överskjutande beloppet kunna tas i anspråk (2 §).
Även efter försäkringsfallet skall försäkringen och utfallande
i viss vara skyddade mot utmätning. Förut-
ersättning utsträckning
sättningarna är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade före försäkringsfallet
har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Däremot
skall det för efter inte
utmätningsskyddet försäkringsfall spela någon roll om försäkringen varit skyddad mot utmätning under försäkrings-
tiden.
För att man inte skall behöva utreda försörjningsbehovet i varje enskilt fall föreslår vi också en schablonregel. Om ersättningen tillfaller den försäkrades make eller sambo eller barn under 20 år, skall för varje berättigad från utmätning alltid undantas sex
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. En förutsättning för utmätningsfrihet efter utbetalningen är alltid
att beloppet hålls avskilt. Och belopp som inte behövs för försörjning är under inga förhållanden skyddade mer än två år från det att ersättningen förföll till betalning (se närmare 3 och 4 §§). t I Ett särskilt skydd skall gälla för försäkring som en arbetsgivare
tecknat på sina anställdas liv; om försäkringen inte gäller till förmån l för arbetsgivaren själv skall den inte kunna tas i anspråk för I arbetsgivarens skulder (6 §). Regler ges vidare om återkrav i konkurs av livförsäkringspremier som inte stått i skäligt förhållande till
j försäkringstagarens villkor (7 §; jfr 117 § FAL).
l Vid och skall liksom i
sjuk- olycksfallsförsäkring enligt förslaget dag utmätningsmöjligheterna vara ännu mera när begränsade,
ersättning skall tillfalla den försäkrade (8 §).
8 kap. Reglering av försâkringsfall m.m.
Reglerna i detta kapitel stämmer delvis med KFL:s bestämmelser. Detta gäller sålunda i huvudsak det allmänna kravet på en skyndsam och korrekt handläggning av ärendet (1 §) samt bestämmelser om påföljden av försummelser att anmäla försäkringsfall och lämna
riktiga uppgifter vid skaderegleringen (3 och 4 §§), om preskription
av rätt till ersättning (5 §), om risken för vissa meddelanden (6 §) och
om domstolsprövning av tvist om rätten till försäkring (7-9 §§).
En nyhet i förslaget berör situationen att bolaget har betalat ut ersättningen till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till den. Om bolaget har iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen, är det befriat från sin skuld mot den rätte mottagaren;
bara i vissa särskilt allvarliga ogiltighetsfall skall bolaget behöva
betala en gång till (2 §). Bestämmelsen, som går tillbaka på ett förslag av familjelagssakkunniga, bör bl.a. underlätta att de efterlevande vid dödsfall snabbt får ekonomisk utan att behöva vänta
hjälp
på mera ingående undersökningar av t.ex. rörande okända
bolaget arvingar. När sådana undantagsvis vända
dyker upp, får de i stället sig mot den som med orätt fått ut beloppet.
I 10 § har tagits in en regel som förbjuder återkrav av försäkrings-
ersättning (regress) från den som har framkallat försäkringsfallet
eller annars är ersättningsskyldig med av detta. Bestäm-
anledning
melsen stämmer med ett tidigare förslag av skadeståndskommittén och väsentligen också med den praxis som numera tillämpas.
9 kap. Gruppförsäkring
I kapitlet har samlats särskilda angående gruppförsäkring. regler Reglerna saknar motsvarighet i FAL. En viktig skiljelinje går här mellan å ena sidan frivilliga gruppförsäkringar, där medlemmarna själva tar till sin anslutning ställning
genom anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, och å
andra sidan obligatoriska gruppförsäkringar, där gruppmedlemmar-
na automatiskt ansluts till försäkringen åtgärder av en
genom organisation eller liknande utan skyldighet för dem att betala premie
till bolaget.
Det har tidvis stått en relativt debatt både reservations-
livlig kring anslutningen till frivillig och den obligatoriska gruppförsäkring gruppförsäkringen, dock mest i fråga om skadeförsäkringai. Vi har
emellertid i stort sett saknat att ta ställning till när dessa
anledning
anslutningsformer bör förekomma och vad som fordras för att en
gruppmedlem skall kunna bli bunden försäkringsbolaget
gentemot med reservationsmetoden. Båda är från ren
anslutningsformerna
försäkringssynpunkt förmånliga för de försäkrade, bl.a. genom den billiga administrationen och den förenklade riskprövningen, och vi
i
Sammanfattning 33
från att de kommer att förekomma även i framtiden. Vi ser det
utgår
då som vår uppgift att tillskapa regler som ger de enskilda ett tillfredsställande skydd. - När det gäller frivillig gruppförsäkring, är medlemmen under alla förhållanden skyddad genom en rätt att när som helst säga upp försäkringen för egen del (8§ andra stycket i
förslaget), en möjlighet som han kan utnyttja bl.a. vid missnöje med
anslutningen.
I nära samband med detta står, att försäkringslagstiftningen enligt A vår mening enbart bör reglera den försäkrades förhållande till försäkringsbolaget. Rättsförhållandet till den som ordnar försäkring-
- i första en — t.ex. en organisation som han tillhör hör däremot hand till associationsrätten eller ibland till arbetsrätten och ligger utanför vårt utredningsområde; självfallet kan samma frågor om
anslutningsformer m.m. uppkomma om åtskilliga andra ämnen än
försäkring. Särregler om gruppförsäkring är framför allt påkallade när det
gäller avtalets ingående och upphörande. Här framträder den
nämnda skillnaden mellan frivilliga och obligatoriska gruppförsäkringar. De frivilliga försäkringarna är visserligen grundade på ett
gruppavtal, vanligen slutet av någon representant för gruppen, men
själva försäkringsavtalet får anses ingånget genom gruppmedlem-
mens egen - det är han som är försäkringstagare. Avtal
anslutning
om obligatorisk försäkring kommer däremot till stånd genom det gruppavtal som ingås av gruppens företrädare. Vi har alltså funnit det nödvändigt att i förslaget konstruera dessa typer av gruppförsäkring olika. I båda fallen behandlas dock försäkrad -— även medför-
t.ex. make - som i om rätten att
säkrade, försäkringstagare fråga
._,..._ förfoga över försäkringen på hans egen person, skyddet mot ..
borgenärer och rätten i övrigt till försäkringsersättning (3 §). I -..a praktiken får skillnaden mellan försäkringstyperna därför begränsad
betydelse.
p—I1vr?<!I?u~( ._. Enligt en särskild bestämmelse medför redan anmälan till grupp-
föreståndaren anslutning vid frivillig försäkring, även om anmälan inte vidarebefordras till bolaget (6§ andra stycket). Här står alltså
bolaget risken för gruppföreståndarens fel. Några allmänna regler
A om ett sådant ansvar eller om gruppföreståndarens ställning i övrigt vill vi, med tanke på de vitt skilda situationer där frågan kan bli j aktuell, inte föreslå. - Vid obligatorisk försäkring uppkommer inte l samma problem i fråga om avtalsslutet; ansvarsinträdet sker här automatiskt för alla som är eller blir medlemmar i gruppen.
En väsentlig synpunkt bakom de föreslagna om avtalets
reglerna
tillkomst, ändring och upphörande är den enskilde försäkrades \ behov av information om vad innebär och om senare
försäkringen l förändringar i försäkringsförhållandet. Vid sidan av allmänt ganska
hållna, marknadsrättsliga regler om information, till stor del motsva-
E
l 3
rande förslagets 2 kap., föreslår vi särskilda bestämmelser om att
försäkringsbolaget skall utfärda försäkringsbesked till de försäkrade
—
något som får väsentlig betydelse för att de försäkrade skall kunna bedöma skyddets innebörd. Reglerna går bl.a. ut på att en i
uppgift
beskedet som avviker från försäkringsavtalet ändå kan av
åberopas
en försäkrad i god tro, om inte senast före
bolaget fjorton dagar
försäkringsfallet har skickat ut ett nytt besked eller annat meddelande (5 §).
Vid uppsägning av i olika sammanhang skall meddel-
försäkringen
anden också utgå till gruppmedlemmen, så att han kan ordna sitt och sina medförsäkrades annat vis. Eftersom i
skydd på bolaget många
fall inte känner till vilka de enskilda gruppmedlemmarna är, räcker det oftast att meddelandet sänds till en representant för gruppen för vidare befordran till medlemmarna; meddelandet skall sändas på ändamålsenligt sätt” (20 §). Meddelanden som avser bara vissa medlemmar i gruppen skall dock sändas till dem
personligen.
I förslaget ges vidare om ett för försäkrad under
regler efterskydd
minst tre månader efter det han lämnat av annan
gruppen anledning
än att han uppnått viss ålder (9 §) och vidare om en rätt till
principiell likvärdigt skydd genom s.k. fortsättningsförsäkring, när bolagets
ansvar mot den försäkrade upphör på grund av eller
uppsägning
utträde (11 §). Båda typerna av skydd förekommer redan i praxis. Rätt till efterskydd och dock inte bl.a.
fortsättningsförsäkring gäller
om den försäkrade annat sätt får av samma som
på skydd slag
tidigare eller om försäkringens beskaffenhet inte gör ett fortsatt
skydd lämpligt, t.ex. vid korttidsförsäkringar (12 §). Förslagets regler om premien (15-18 §§) motsvarar delvis bestäm-
melserna om individuell försäkring. Meddelande om
uppsägning på
grund av premiedröjsmål skall emellertid utgå inte bara till den som ingått gruppavtalet med bolaget utan också till den försäkrade gruppmedlemmen, och detta oavsett vem som enligt avtalet har att betala premien. I situationer där återupplivning av tekniska skäl inte kan förekomma för viss försäkrad, har han i stället rätt till
fortsättningsförsäkring.
Bestämmelserna om begränsning av ansvar,
försäkringsbolagets
om förfogande över försäkringen, om mot borgenärer och om
skydd
reglering av försäkringsfall stämmer i avseenden med vad
väsentliga
som föreslås för individuell innehåller emeller-
försäkring. Förslaget
tid en regel om att som har lämnats av annan än
oriktiga uppgifter,
den försäkrade själv, inte kan åberopas av bolaget (14 §). En annan skillnad som bör nämnas är att giltigt förmångstagarförordnande vid
gruppförsäkring skall kunna
göras genom att det tas in i försäkringsvillkoren, något som i dag är vanligt. Ett sådant förordnande skall dock mista sin verkan, om den försäkrade gör ett eget förmånsta-
garförordnande. Vidare föreslås en möjlighet för bolaget att i
sou 193556 Sammanfattning 35
villkoren den försäkrade att överlåta eller pantsätta sin rätt
förbjuda
enligt försäkringen; framför allt överlåtelser skapar i flera hänseenden både tekniska och teoretiska svårigheter.
10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring
De kollektivavtalsgrundade försäkringarna avviker väsentligt från annan försäkringsverksamhet. Som nämnt har vi här funnit en
lagreglering påkallad främst för att slå fast systemens grundläggande
karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa arbetsrättsligt präglade konstruktioner och villkor. I allmänhet kan man räkna med att de försäkrades intressen tillvaratas genom att
försäkringen utformas av organisationer med sakkunskap på området, som också har inflytande på villkorstillämpningen. Parterna bör därför lämnas en betydande frihet vid utformningen av försäkringen.
Vi har dock funnit att bör ge de försäkrade ett skydd i
lagstiftningen
särskilt avseenden, i den mån man inte kan vara säker på att
viktiga
det sker på annat sätt. Lagens regler skall därför i princip vara tvingande men kunna frångås genom centralt kollektivavtal (1 kap. 4 §). i Vi ställer krav för att de särskilda om
upp vissa bestämda reglerna
kollektivavtalsgrundad försäkring skall bli tillämpliga. Försäkringen
skall tecknas av en arbetsgivare för hans anställda, och den skall meddelas enligt villkor som följer ett i avtalet angivet kollektivavtal. Vidare måste försäkringen tecknas i ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet.
bör -
Som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring
i om förhållandet till - också anses
t.ex. fråga borgenärerna ersättning enligt den s.k. garanti, som enligt vissa kollektivavtal
inträder ifall en arbetsgivare underlåter att teckna försäkring trots skyldighet enligt kollektivavtalet att göra detta (1 §).
Vid kollektivavtalsgrundad försäkring är det alltså arbetsgivaren
som är försäkringstagare, men även här behandlas den försäkrade
som försäkringstagare vid tillämpning av reglerna om förfogande över försäkringen och borgenärsskydd och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt (3 §). Ansvaret för informationen vid kollektivavtalsgrundad försäkring,
som är minst lika viktig som vid annan försäkring, skall i överensstämmelse med nuvarande praxis åligga inte bara försäkringsbolaget
utan i viss utsträckning också arbetsmarknadsparterna. Vidare föreslår vi samma regler om godtrosskydd på grund av försäkrings-
besked som vid gruppförsäkring (4 och 5 §§).
I fråga om ansvarsinträdet samt uppsägning och ändring av försäkring föreslår vi regler som till stor del ansluter till vad som gäller enligt kollektivavtalsrätten. Särskilt kan nämnas en begräns-
/
ning av möjligheterna så att säga upp försäkringen länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal om och ett förbud försäkringen mot ändring av utan försäkringen kollektivavtalsparternas godkännande (se närmare 6-8 §§). Beträffande av försäkbegränsningar ringsbolagets ansvar, förfogande över försäkringen, borgenärsskydd och reglering av stämmer i i stort sett försäkringsfall övrigt reglerna med bestämmelserna om individuell dock med samma försäkring, särregler i fråga om av annan än den försäkrade oriktiga uppgifter själv och förmånstagarförordnande som vid gruppförsäkring. Vissa likartade för lantbrukare och andra av försäkringar grupper företagare har med hänsyn till sin konstruktion hänförts till gruppförsäkring och skall av 9 Här skall från regleras kap. avsteg förslagets tvingande regler kunna ske efter godkännande av regeringen eller myndighet som bestämmer 1 regeringen (se kap. 4 §).
Ikraftträdandet m.m.
Särskilt med tanke på de avtalen området har vi många långvariga på funnit relativt ingående motiverade. De innebär övergångsregler bl.a. att vissa viktiga blir skyddsregler enligt den nya lagstiftningen tillämpliga också på äldre försäkringsavtal. Rörande följdändringar i andra lagar kan särskilt nämnas, att vi föreslår en regel i om för utsökningsbalken utmätningsfrihet begravningshjälp som tillfaller dödsbo bl.a. grund av i den på försäkring, mån beloppet inte om överstiger gällande basbelopp enligt lagen allmän försäkring (5 kap. 6 § UB). Beträffande arvs- och gåvoskattelagen utgör förslaget väsentligen en teknisk anpassning av reglerna till den nya lagstiftning vi föreslår; i sak håller skattereglerna på att utredas av arvs- och Som gåvoskattekommittén. framgått föreslår vi beträffande att av det arvsbeskattningen betydelsen formella förmånstagarförordnandet skall minskas.
Summaryl
I . Introduction
For many years individual insurance cover has been of great significance for the security of private persons. In recent years group insurances and insurances issued on the basis of collective labour market agreements have come to have an ever greater
significance for the public.
Swedish insurance legislation can by tradition be divided into rules under regulatory law and rules under civil law.
Today the rules under civil law for individual insurance are
essentially to be found in the Insurance Contracts Act from 1927. As
far as the most important kinds of damage insurance for consumers are concerned, the rules of that Act have, however, been
replaced by
the Consumer Insurance Act of 1980, which was based on a
previous
report by this Committee.
In this second of our work, we a report with
stage present
proposals for an Insurance of Persons Act, which is to replace the
rules on life, accident and health insurance contained in the i i Insurance Contracts Act. The report has been elaborated in
cooperation with other Nordic countries and is therefore in import-
ant aspects in agreement with the corresponding Norwegian and i Finnish in recent has not
reports already submitted; years Denmark
been able to participate in the common legislative work, by reason of
the obligations that follow from membership in the Common
Market.
At the same time we are preparing a Insurance Act,
Damage
l which will in a This Act will contain
be presented coming report. i rules for all kinds of insurance insurance of persons, for
except i l consumers and in the
companies as well as for policyholders public
E l sector. The intention is that the Insuance of Persons Act and the
Damage Insurance Act together shall replace both the 1927 å 3 Insurance Contracts Act and the 1980 Consumer Insurance Act. i The Insurance Contracts Act is as of a
generally regarded being
i
technically high quality. It is, however, evident that a review of the
Översättning: Diana Wormuth och Hans von Heijne.
38 Summary
rules is indicated. One important reason is that the Act does not provide a scope of protection for consumers which should be required today. Of course, the insurance companies have in their policy conditions adopted rules that are much more advantageous for policyholders than those contained in the Act, but in the long run this cannot replace guarantees provided by legislation. Also, in many respects the present rules appear to be and do not
incomplete
provide sufficient information on the legal situation. This disadvantage has become particularly noticeable in connection with the growth of group insurances and such collective insurances as are issued on the basis of collective agreements in the labour market. Both of these kinds of insurance play an essential role in the current Swedish insurance system, and a legal regulation is urgent; these forms of insurance are not mentioned at all in the Insurance Contracts Act. In other respects as well, developments in insurance justify a modernization of the legislation.
One leading thought behind the rules proposed in the report regarding individual life, accident and health insurance is the individual’s need of protection against
disadvantageous policy
conditions. It is true that it cannot be maintained that the Swedish insurance companies exploit their advantage in the Contract situation in any inappropriate way; mainly they seem to act with due consideration to the interests of the policyholders and their families. But protective legal rules are still important in many respects, considering the great value which the insurance usually has for the policyholder as well as for the members of his family. The policyholder’s difficulties both in penetrating what are often
compli-
cated types of insurance and in influencing the policy wording also call for such rules.
The supervision by the Swedish Private Insurance Supervisory Service regarding the insurance conditions, however, is a factor that reduces the need of more rigorous protective rules under civil
law.‘
The principle (laid down in the regulatory legislation) that life
insurance operations are not to be conducted for the of
profit
shareholders, but that bonuses shall be distributed to the policyholders, has the same effect.
These views have led to the conclusion that the proposed legislation should contain fairly detailed compulsory rules concerning i.a. the information to the policyholders, the origin and termination of the insurance contracts as well as the consequences of
the policyholder’s neglecting his obligations to the company. In these
respects the Act should provide a relatively complete survey of the rights and duties of the two parties. As far as the relations to third parties are concerned, such as the problems under family law that arise when the sum insured is to be divided upon the death of the
sou 1986:56 Summary 39
insured as well as the of creditors making claims to the
possibility
insurance, we have also found it to propose more detailed
justified
and clearer rules than those that are now in force. On the other hand, it is also a guiding principle behind the report that the scope of the insurance, the risks it is to cover and similar
the design of the policy should only in special questions regarding
be by It is important that the Act does
respects regulated legislation.
the from developing new insurance products not prevent companies to meet new needs. l As mentioned, the exercised by the Supervisory
supervision
Service over the conditions is a factor that reduces the need of
policy
rules for policyholders. The attitude of the Supervisory
protective
Service different policy conditions will be of great
concerning
for the of certain, more generally formulated
importance application
in the Act, the assessment by the Supervisory
regulations although
Service will not be for a court of law. - We have not found it
binding
advance review of insurance necessary to suggest any compulsory conditions. insurance also, consumer protection, i.e. protection for In group the insured members of the group and their coinsureds, is of great T0 a certain extent the is guaranteed, since
importance. protection
the conditions are most often by representatives for
policy negotiated
the whose and to protect the
group, expert knowledge ability
interests of the members widely surpass those of the ordinary consumer, but there is still a significant area where legislation seems In addition, attention must be given to the legal construc-
justified.
tion of the insurance, where the triangular relationship group between the insurance company, the group and the individual member of the group rise to a number of special problems (see
gives below).
The aforementioned insurances based on collective agreements in the labour market differ in essential from other forms of aspects insurance, the element of labour law in the
private especially through
insurance We have seen it as an important task to
relationship.
indicate the of these insurances in the system of insurance law
place
and to of to certain constructions and
give the support legislation
conditions which differ from what is otherwise common. On
policy
the other hand the of for individuals do not play
questions protection
as a role here. that these
large Certainly it is of great importance
c insurances function in a manner for the insureds, and in a
satisfactory rules designed to improve their
couple of areas we propose special i with current law. But in all essential respects one
position compared
assume that the interests of the individual are well taken
g may safely
care of, since the insurances are and applied with the
designed
(J
of representing labour. These organizacooperation organizations
40¶Summary sou 1986:756
tions have considerable in the area.
expert knowledge
The new Act should in
apply principle to all types of private
insurance of persons—life insurance as
(including annuity insurance),
well as accident and health insurance. As has already been stated, the Act should in every essential be to the benefit of
aspect compulsory
the policyholders. The possibility of more deviations
far—reaching
from the stipulations should for collective insurances be granted only which rest on central collective between the in the agreements parties labour market, as well as for certain kinds of insurance for groups of self-employed businessmen and tradesmen (farmers In these
etc.).
latter cases conditions that deviate from the Act’s rules
compulsory
should be approved the Government
by or by a public authority
appointed by the Government. Under the headings 2-8 below our concerwe present proposals ning individual insurance. The rules on insurances and group insurences based on collective are treated under heaagreements dings 9 and 10.
2. Information
The stipulations on information have an role to in the
important play
Consumer Insurance Act and we have found it to be at least as justified that such rules be included in the Insurance of Perons Act. The individual needs information on what the insurance expert entails, both in connection with the issuance of the and at a
policy
later stage. The importance of information is also
generally
recognized throughout the insurance industry. The report contains, to begin with, rules the of information of the
concerning duty
insurance company at various in its contacts with the stages policyholder. Concerning the information which is before the
given
policy is taken out, we the of the so-called
emphasize importance
analysis of need which shall be made at least where life
regularly,
insurance is concerned. In addition, a rule is
special proposed, concerning significant liability of the company in the event of
insufficient information on essential limitations in the insurance cover. If the policyholder is not informed about these
properly
limitations a certain time before the insurance falls due, the limitation cannot be invoked by the company.
3. The Insurance Contract
We propose special rules for the entering into, the cancellation of and the amendment to the insurance contract. The party for
applying
insurance shall have an independent right to take out that kind of insurance which the actuarial into consi-
technique permits, taking
deration the state of his health, etc. If there are no reasons
objective
‘Summary
for his his insurance cover shall not be
declining application,
on the insurance company’s good will. Conditions of
dependent
cover shall be decided on the basis of the state of health of the at the time of the application; this means that a subsequent
applicant
deterioration of health must not be taken into consideration. The must, however, accept the insurance conditions
applicant general
—— The used by the company for the kind of insurance in question. same rules shall if the renewal of a
apply, policyholder requests
V policy with limited duration. , _ These new rules are to a certain extent related to the proposed that the of the company’s liability as a rule shall be
stipulation period
va”, from the after the for the
calculated day policyholder applied
insurance, if a binding insurance contract later comes into existence. Under circumstances the company shall, however, be able to
special
demand of the as a condition for its liability. The
payment premium
-——.,-.—,.«. shall also be allowed to its liability until *I\( company postpone reinsurance has been arranged. The report also entails that the insurance company shall not be allowed to that a life insurance policy shall be prematurely
require
cancelled in cases other than those expressly stated in the Act (certain serious kinds of breach of contract). On the other hand it is permitted to a certain extent that the and the other policy conditions
premium
be if by circumstances. Here altered
changed, justified special
circumstances entailing a change of the basis for a longterm policy are while a change in conditions cannot be
contemplated, policy
based on a deterioration of the insured’s health. For health and accident insurance, the company shall in some cases be allowed to make a not for changes in policy conditions but also for
proviso, only
cancellations — this also, however, with certain exceppremature tions, i.a. for deterioration of health. The shall be allowed to cancel the insurance policy
policyholder
and stop paying the premium at any time. He then has the possibility to surrender the to the company, if the policy allows for this. If
policy
he has accumulated a credit
through previous premium payments
balance in his policy, he can also change to a premium free insurance — a lower sum insured a so-called paid up policy.
_for by obtaining
Even when the a surrender is credited with the
policyholder through
value of a life insurance with saving elements, he shall have the right to continue the cover risk insurance — a particularly as a pure rule for those whose health has deteriorated in the
important
meantime. We state as a general that the current value of a life,
principle
accident or health insurance at any time belongs to the policyholder and shall be put at his disposal at the latest when the policy expires. This can take a surrender, in the manner just
place through
described. In other situations as well, the value of the at the
policy
time of expiration shall be put at the of the
disposal policyholder
through a settlement between the In the current
parties. calculating
value, it must be taken into account that the company only has a right to premiums for the period during which it was liable for the insurance policy.
The report also deals with the to borrow
policyholder’s right
money on the policy from his company when this is
technically
feasible, as well as with his to bonuses etc. The details
right will,
however, be embodied in other and in those
legal regulations
technical bases for the which are the Govern-
policy recognized by
ment or by the Service.
Supervisory
4. Limitations of the Insurer’s
Liability
As already indicated we do not wish to which kinds risk
stipulate of
an insurance policy should cover; here freedom of contract must
prevail. Together with the supervision by the Supervisory Service,
the product development of the insurance
industry and the competition between the should that the interests
companies be a guarantee of the policyholders are On the other hand we
being safeguarded.
have proposed compulsory rules on such limitations as can arise when the policyholder or the insured has failed in his to the
duty
company e. g. not the to information or
by observing duty supply by
causing the insurance claim. Even if the borderline
against general
stipulations on the scope of cover is not always clear, we have found that in several areas there are reasons to protect the
policyholder
against conditions that prescribe all too strict sanctions.
As far as the duty to supply information is concerned, we have found it reasonable to liberalize the rules in this area, in of the
spite
fact that information on the health of the insured is of considerable significance for the insurance company. In terms the
general proposed regulation entails the following.
The policyholder and the insured are to correct
obliged provide
and complete answers to from the company, but not to
questions spontaneously provide information on particulars about which they
have not been asked (fraud and similar cases if the
exepted). Only
duty to supply information has been disregarded or with
intentionally
considerable carelessness does this entail As is the
consequences. case now, the company shall be free of in cases of fraud and
liability
behaviour in conflict with good faith and honour, while in other cases the principle is applied that the company is liable in
only proportion
to the that has been contracted and to the other
premium policy
conditions which would have been contracted, if correct and complete answers had been given (the pro rata rule). In
exceptional
Summary 43
than has now been stated can be paid, if
cases larger compensation
of the rules would lead to a result that was
the application principal
or the beneficiary — a unreasonable to the policyholder
obviously
new item in the legislation. the incorrect nature of the information is often
In practice
before the insurance falls due. Here our proposal means discovered must an of the policy to the
that the parties negotiate adjustment
in which case the shall be altered circumstances, policyholder to a continued cover with the conditions and with the sum entitled insured that would have been fixed if correct information had been
furnished in the first In the case of fraud or similar situations,
place.
however, he does not as a rule have such a right. Another new item in connection with the duty to supply
information is the rule. This rule means that, for
unimpeachability
incorrect information cannot be invoked, when more life insurance, than two have since the was taken out.
years passed policy
to this rule shall policyholder or the
Exceptions apply only when the
have acted or in conflict with good faith and
insured fraudulently
honour. i related to the to information are rules
Closely duty supply
so-called clauses and similar which
concerning symptom exceptions
are not based on health information provided, and which regard from which the insured suffers, when the illnesses, etc., already insurance is taken out. Through such clauses the policyholder
policy
can lose the cover he would have had in accordance with the rules on information: even when he has stated in good faith the duty to supply that he does not suffer from certain illnesses or symptoms, he can
lose the We do not wish entirely to exclude the use of
compensation.
which i.a. in certain situations these conditions, may be necessary, when for reasons information on the health of the insured
practical
be obtained. But we that circumstances of this
cannot require special
kind for them to be accepted.
prevail
of increase in risk have a limited significance in
Questions
connection with The report regulates situations
personal injuries.
the insured the period of
where changes e.g. his profession during
insurance. wishes to raise the premium for such If the company reasons, it shall remind the policyholder, that he must report changes if he to do this can the company limit to the company. Only neglects - excludes its liability on account of the change. If the company indicated risks from its liability, for example
certain, specifically
l or shall Should an injury i_ flying boxing, the rule of causality apply. l in an excluded but not be l. occur while the insured is engaged activity l s to the risk that the exclusion, full
related particular justified
x
compensation is to be paid.
E? As far as the the question of causing the event insured is concerned, i.
44¶Summary
most important problem in connection with life insurance is how the insurance cover should be in connection with suicide. The
regarded
main rule is that life insurance covers suicide. As has been
previously
the case, compensation shall, however, be payable in connection with suicide within a certain time after the of the insurance
signing
contract, only if it must be assumed that the suicide had no connection with the application for the insurance. We wish to shorten
the waiting period from three
years to one year. For health and accident insurance, means that the our proposal company is free from liability, if the insured causes the
intentionally
event insured, while
in case of gross negligence (including attempted
suicide) it shall be possible to reduce the compensation in accordance with an assessment of reasonableness. Certain to these exceptions rules are stipulated for cases where the insured was under the age of fifteen or acted under the influence of mental illness.
5. The Premium
The stipulations have been in
on the premium designed partially
accordance with the rules of the Consumer Insurance which Act, means certain improvements from the of view of the
point
policyholder. We propose that the first for the shall
premium policy
be paid within fourteen after the advice has been sent
days premium
out. Subsequent premiums shall be on the first of the
paid day
premium period; generally, however, not until one month after a written premium advice. In connection with of delay in the payment premium, the company is free to cancel the insurance with a cancellation period of fourteen is
days; if the premium paid during
this period, the cancellation does not take effect. Especially in the case of life insurances with a savings element, the policyholder is, in accordance with present conditions, often allowed to maintain a part of the insurance cover a or shorter
during longer
period, even though the premium has been We
payment interrupted.
expect the companies to but it should keep up this beneficial practice, not be made subject to On the other hand we
legal regulation.
propose, in accordance with current that the
practice, policyholder
shall, by paying the premium within six months after the cancellation, be able to renew the without a further medical
policy
examination. The company shall thus bear the risk for any deterioration in the health of the insured that occurs within the six months period of grace. Renewal of the shall also be
policy possible
when the has received a his own
policyholder paid up policy upon
request. According to the report, certain other than the
persons policyhol-
der with an interest in the — the insured, a policy a creditor,
sou 1986:56 Summary 45
clause beneficiary in accordance with an irrevocable beneficiary shall upon request be entitled to a notice of delays in premium payment, making it possible for them i.a. to maintain the insurance the premium themselves.
by paying
6. Disposals the Insurance
of
Life, accident and health insurances are generally disposed of
through a particular legal act, a so called beneficiary clause, whereby
the policyholder indicates who shall receive the sum insured (or become owner of the insurance policy after the policyholder). Such disposition in accordance with current law means that upon the death of the policyholder the sum insured falls outside the property left by the deceased. It also entails important advantages regarding cover creditors and inheritance tax. — The can also be
against policy
transferred to someone else or pledged for a loan. Here a number of arise with close connection to family
questions
law: the behind the work on family law legislation that is
principles
currently going on in Sweden have been the guide for our report. Another of our is to formulate a simpler and
purpose proposals
clearer system of rules in this field. A point of departure for the report on this section is that the policyholder shall, in his relation to the insurance company, have full freedom to decide a clause who shall receive the
through beneficiary
sum insured. There is a need for a simple method of disposing of an insurance policy, especially in situations where in practice a testamentary provision is out of the question. This does not mean, however, that a beneficiary clause shall automatically give particular protection in relation to creditors and special tax advantages. Such benefits should be connected to the economic and social functions of the policy, not to the declaration of will itself. Just as is the case
today, the application of a beneficiary clause means, according to the
report, that the insurance is included. neither in the policyholder’s wealth, nor in the property left after his death, but this does not prevent a sum under the policy from being partially seized
payable for the policyholder’s debts.
On the question of how to designate a beneficiary we propose that it should be possible only by means of a written notice to the insurance —~ a certain up of the rules now in
company tightening
force. It is important that there shall be no doubt about the existence and the contents of such a provision, not the least in order for payments to survivors to be made out as soon as possible after the policy has fallen due. The same formal requirements shall apply for revocations and amendments of a beneficiary clause. — We reject the thought that it should be to designate a beneficiary through a
possible
testamentary provision. In this case also, a decisive argument has been that one should not to the survivors; otherwise
delay payments the company would have to take into consideration the
possibility
that unknown wills turn up and the situation. — As
might complicate
far as individual insurance policies are concerned, we do not accept that beneficiary clauses be included in the general insurance conditions.
A background to the new items in the indicated is
legislation just
that we propose a special legal rule for the distribution of the sum insured, when the policyholder dies without made
having any
beneficiary provision. Half of the sum shall be payable to his spouse, the rest to his heirs. This is to be to an
regarded equivalent acquisition through an express beneficiary clause, as far as protection
against creditors and inheritance tax are concerned. This rule
special
shall, however, not apply for smaller sums insured, such as funeral aid, which most often will be payable to the deceased’s estate, according to the terms of the contract.
As is the case today, it shall also in the future be to make a
possible
beneficiary clause irrevocable. There is no formal
requirement
proposed for such a declaration, but it must be made to the beneficiary in person — a notice to the insurance company is not sufficient.
It is up to marriage law to determine how an insurance shall be treated in the case of a division of husband and wife
of the property after a divorce. When the policyholder dies, the sum insured should in principle be payable to the without the intrusion
beneficiary of any
claims under family law. In accordance with a presented
recently
government proposal in the area of law, a surviving spouse
marriage
and direct heirs shall, however, have a certain
possibility to request adjustment of a beneficiary clause.
Also for transfers and pledges for loans, the should, in
policyholder
relation to the insurance company, have an almost freedom
complete
of action as far as individual insurance is concerned. No formal requirement is proposed for these kinds of The
dispositions.
insurance companies shall in the future be able to choose if the Certificate of insurance is to have the character of a is,
security (that
be the bearer of the right to the or not. For both cases we
insurance)
propose rules on the right of precedence in connection with double transfers etc.
7. Creditors’ Rights
In the matter of the policyholder’s relations to his creditors, the proposal contains several important amendments the current
of
system. The question has its significance in
greatest practical
connection with life insurance. Here the need of security for the and his survivors demands that the insurance policy, as
policyholder
well as the compensation payable, to a certain extent be protected against seizure. Today most life insurance policies and amounts payable are
protected against seizure. The most important prerequisite is that
there is a beneficiary clause when the policy falls due, but it does not matter who has been named as beneficiary. As already mentioned, we think, however, that the situation of the entitled party should be decisive for the question of seizure, not whether or not there are any beneficiaries. The essential point is how strong the need of protection appears to be in various situations. In addition it is justified here to protect the survivors to a certain extent against their own creditors making claims on the insurance compensation. The system we propose entails the following: Before the insurance falls due, a life insurance policy shall be protected against seizure as it is now, if it covers the life of the policyholder or his spouse and the premium payments are relatively evenly distributed over time. If too large premium sums have been paid, seizure shall only apply to the - has sum in excess of the premium ”allowed”. After the insurance fallen due, the insurance policy and the payable compensation shall to a certain extent be protected against seizure, the prerequisites being that the party to receive the amount payable needs it for his/her support and that the insured supported or was liable to support the entitled party before the insurance fell due. On the other hand, it will become immaterial to the protection against seizure after the insurance fell due, whether the insurance policy was subject to seizure during the insurance period or not. In order not to have to investigate the need of support in each individual case, we propose the standard rule that, if the compensation is payable to the insured’s spouse, or to a person living with the insured in conditions similar to marriage, or to children under 20 years of age, for each beneficiary six times the basic sum (an indexed
figure) prescribed in the law on public insurance (currently about
SEK 140,000) shall always be exempted from seizure. A precondition for freedom against seizure by the creditors of the entitled party after payment of the sum insured is always that the sum is kept separate. Amounts not necessary for financial support are under no conditions protected for more than two years from the time
the compensation became payable. A particular protection shall apply for insurances that an employer
has taken out on the lives of his employees’; such policies should practically never be subject to claims for the employer’s debts. In the report provisions are made for reclaiming life insurance
48 Summary ‘sou 1986:56 i» :
premiums in connection with if the were not
bankruptcy, premiums
reasonably related to the situation of the
policyholder.
In connection with health and accident insurance the
possibilities
for seizure shall be even more limited, when
compensation is payable
to the insured.
8. Settlement of Insurance Claims
In the matter of settling insurance claims we wish, in
partly keeping
with the standards of the Consumer Insurance Act, the new Act to prescribe the general requirement that claims be handled and
rapidly
correctly.
The report also contains stipulations on the consequences of failing to report insurance events as well as on the reduction of the sum insured in connection with incorrect information furnished to the claims adjuster, on the period of limitation of the to
right
compensation as well as on the consequences of certain notices from the company being delayed and on court proceedings in cases of disputes over the right to take out and to an insurance.
keep
A special rule concerns cases where the has
company paid compensation to someone other than the person who has a to it
right
as a beneficiary. If the has observed care in
company proper connection with the payment, it is exempted from its debt to the true recipient; only in certain serious cases of the company
non—validity
shall be obliged to pay a second time. The intention is i.a. to make it easier for survivors to receive economic aid after the decease,
quickly
without having to wait for more detailed the
investigations by
company, e.g. regarding unknown heirs. When in exceptional cases such heirs appear, they must instead address their claims to the person who unjustly received the sum insured.
In addition, a rule is proposed to exclude the of
right subrogation
in life insurance as well as in accident and health insurance. There should be no recourse against the person who caused the insurance event or who is otherwise liable because of it. This is in
essentially
keeping with present practice.
9. Group Insurance
As already indicated the proposed Act contains a number of
special
rules regarding group insurance, which have in
no counterpart current law. Here there is an line between on the
important dividing
one hand voluntary group insurances, where the members themselves decide on their either for the cover or
participation, by applying
by not dissenting to a decision on and on the other
participation,
hand mandatory group insurances, where the members are automatically included in the insurance measures taken an
through by
or some similar without the members being
organization entity,
responsible to pay premiums to the company. There has at times been a debate both about the practice of
lively
members who do not dissent to participation and about the enrolling insurance, however, in the region of mandatory group mostly, damage covers. Some have felt that both forms of cover intrude upon the freedom of the individual to make a personal decision regarding his insurance cover. However, for the most part we have seen no reason to take a position as to the issue of when these types of cover should exist or as to what should be for a group member to
required
be bound vis â vis an insurance company which uses the dissent method; these matters have already been discussed by another Committee, which has considered the legislation on insurance From an insurance point of view, both methods provide
operations.
advantages for the insureds, i.a. through inexpensive administration and Simplified risk assessment, and we assume that they will continue to exist. We have seen it as our task to create rules which provide the individual with protection also in these cases. ——Where a satisfactory voluntary insurance is concerned, the member is always group by a right to terminate the insurance at any time, according
protected
to our He can use this possibility i.a. if he is dissatisfied
proposals.
with his in the group policy. And in connection with
participation
insurance, the member cannot be obliged to pay a
mandatory
to the company, which means that his need to exclude
premium
himself from the group insurance contract is limited. connected with this issue is the fact that in our view
Closely
insurance should only the relations of the insured
legislation regulate
to his insurance company. His legal relations to the party arranging — for the group insurance — e. g. an organization to which he belongs falls within the of association or labour law and outside the
sphere area of our investigation; of course, the same questions regarding
participation in mutual arrangements can arise in many other areas than insurance. are above all required where the Special rules for group insurance into and the termination of the contract are concerned. Here entering we find the aforementioned difference between voluntary and mandatory group insurance. A voluntary group insurance is based on
a group contract, normally signed by a representative of the group.
The insurance contract, however, must be regarded as being entered of the group joining the insurance, which means into by the member that he is the policyholder. On the other hand, a contract for mandatory group insurance is being brought about through the group contract entered into by the representative of the group. We have thus found it necessary to construct these two types of group insurance However, in both cases, the insured —- as well
differently.
as the coinsured, e.g. his spouse — is treated as policyholder, when it comes to the right of disposition over an insurance on his own
policy
person, the protection against creditors and the to insurance
right
compensation. In practice, therefore, the difference between the two kinds of group insurance has a limited
scope.
According to a an to the
special stipulation, already application
group representative entails participation in a
voluntary group
insurance, even if the application is not forwarded to the insurance company. In this case, the company bears the risk of the mistakes of the group representative. However, considering the varying situations in which
this issue may arise, we do not wish to propose any general rules on such a liability or else on the
position of the group
representative. — In mandatory insurance
group the same problems do not arise in connection with the entering into the contract; in this case the company’s liability is automatic for all those who are or who will become members of the group.
A significant point of view behind the rules on the
proposed origin,
amendment and termination of the contract is the individual’s need of information on what the insurance entails and on
subsequent
changes in the insurance terms. In addition to some rather
generally
formulated rules on information, to
to a great extent corresponding the rules on individual insurance,
we propose stipulations covering
the insurance to issue a document
company’s duty special regarding
the insurance, a so-called insurance notice, to the insureds; this
being
of essential significance for the insureds’ to assess the contents
ability
of the cover. If the information in the notice differs from the insurance contract, the notice can still be invoked an insured in
by
good faith, if the company has not sent out a new insurance notice or some other form of information at least fourteen before the
days
insurance fell due. — In
connection with cancellation of the insurance, information shall also be made available to the group member, enabling him to rearrange his own and his coinsureds’ cover. Since in many cases the company does not know who the individual members of the group are, it is most often sufficient to send the notice to a representative of the group to be forwarded to the members; it is proposed that the notice shall be sent in a ”suitable manner”. Notices only certain members shall, however, be
regarding
sent to them personally.
We also propose a remaining insurance protection for the insured member for at least three months after the
day when he left the group for any other reason than having reached a certain age, and a right to an equivalent protection a so-called continued cover, when
through
the company’s liability to the insured member is terminated because of cancellation or withdrawal from the Both of
group. types protection exist in practice already. The insured does not have these
rights, however, if by some other means he acquires protection of the same kind or if his type of group cover does not make a continued protection suitable, for instance in the case of short-term policies.
The proposed rules on the premium partially correspond to the rules on individual insurance. Notice of cancellation because of delays in premium payments shall, however, be sent both to the party who entered into the group contract with the company and to the insured member of the group, regardless of who is supposed to pay the premium according to the contract. In situations where for _ technical reasons a renewal cannot take place for a certain insured, he is instead entitled to a continued cover.
The stipulations limitations of the insurance
concerning company’s
liablity, the disposition over the insurance policy, the protection against creditors and the settlement of insurance claims agree essentially with the rules proposed for individual insurance. In addition, however, the report contains a rule to the effect that, for group insurance, incorrect information that has been furnished by g someone other than the insured himself, cannot be invoked by the company.
Another difference that should be mentioned is that, for group l insurance, a beneficiary clause shall be valid by being included in the policy conditions; a common method today. Such a provision will, i however, lose its effect, if an insured makes his own beneficiary clause. It is that be allowed to forbid the
proposed the company i insureds to transfer or their rights under the insurance
pledge policy.
å Transfers in particular create both technical and theoretical difficulties in several respects.
10. Labour Market Insurance
The insurances based on collective elaborated the
agreements, by parties in the labour market, differ from other kinds of
essentially
insurance activities. As already mentioned, we have found a
legal
regulation necessary in order to establish the basic insurance character of such systems and in order to the support of
provide
legislation to certain and conditions labour
designs policy shaped by
law. The parties should freedom in
be given considerable designing the wording of the insurance, but should the
legislation protect
insured in - of the
particularly important respects. The rules
proposed Act should in be but the shall
principle compulsory, parties
be able to deviate from them a central collective
through agreement -
so as not to prevent new designs of insurance cover that are regarded as necessary by the parties on the labour market.
In order for the special rules on insurance based on collective agreements to be applicable, certain have to be
stipulations complied
with: e. g. the insurance must be taken out with an insurance company named in the agreement. - The employer is the policyholder in the sense that he enters into the insurance Contract with the insurer, but the insured is treated as policyholder when it comes to the application of the rules on disposition over the insurance
policy
and on protection against creditors as well as in other matters
concerning the right to the insurance compensation.
The responsibility for information in connection with insurances based on collective agreements, which is at least as as for
important
other kinds of insurance, shall, in with current rest
keeping practice,
not only with the insurance company but also to a certain extent with the labor market parties. In addition we propose for this kind of insurance the same rules on protection with regard to good faith founded on the insurance notice as we have done for group insurance.
In questions regarding the origin and termination as well as amendment of the insurance contract, we propose rules which to a great extent coincide with those that are found in the the law on collective agreements. It can be mentioned in particular that the possibility of cancelling the insurance policy is limited as long as the employer is bound by the collective agreement on insurance and that an alteration of the insurance the of the
presupposes approval parties
to the collective agreement.
Regarding limitations of the insurance company ’s liability, disposition of the insurance policy, protection against creditors and settlement of insurance claims the rules agree on the whole with the stipulations on individual insurance. Also in connection with insurance based on collective agreements we propose, however, that incorrect information from someone other than the insured by the
may not be invoked company, and that, for such insurances as well, beneficiary clauses shall be valid if included in the conditions. In addition, the
policy
parties to a central collective agreement shall be free to limit the
possibilities of disposing of the insurance, e.g. through beneficiary
clauses.
Lagförslag
.,_ ,Å ..__, Nedan till framläggs förslag
.4r0‘|[Vu.
.. ~»-7 l
Personförsäkringslag
.. ... 1 Inledande bestämmelser
\1›\ kap.
w... 1-3 §§
Lagens tillämpningsområde m.m.,
Tvingande bestämmelser, 4 §
för personförsäkringar som ingår Tillämpliga regler
s-u:-“.4-u,m».-.
i skadeförsäkringar, 5 §
.,.w.-ma
2 kap. Information
Information innan en försäkring meddelas, 1 §
Försäkringsbrev m.m., 2 §
Information under och i samband med förnyelse,
försäkringstiden
3 § Information om till överprövning m.m., 4 §
möjligheter
Underlåtenhet att lämna information m.m., 5 och 6 §§
3 m.m.
kap. Försäkringsavtalet
Rätten till försäkring, 1 § Tiden för bolagets ansvar, 2 §
Uppsägning av försäkringen m.m., 3-5 §§
Rätten till försäkringens värde m.m., 6 §
Tidsbegränsad försäkring, 7 och 8 §§
rätt till fortsatt
Försäkringstagarens försäkring efter återköp, 9 § Försäkringstagarens rätt till återbäring, 10 §
4 av försäkringsbolagets ansvar kap. Begränsningar
Upplysningsplikten, 1-4 §§
från försäkringen m.m., 5-7 §§
Undantag
Framkallande av försäkringsfall, 8 och 9 §§ Gemensamma bestämmelser, 10 och 11 §§
5 kap. Premien
När premien skall betalas, 1 §
Uppsägning på grund av dröjsmål med premien, 2 §
Återupplivning, 3 §
Underrättelse till annan om dröjsmål med premien, 4 § Premiebetalning genom post eller bank, 5 § Preskription av rätt till premie, 6 §
6 kap. Förfoganden över försäkringen
Förmånstagarförordnande, 1-3 §§ Tolkning av förmånstagarförordnande, 4-6 §§ Jämkning av förmånstagarförordnande, 7 §
Förmånstagare utan särskilt förordnande, 8 §
Annat förfogande över försäkringen, 9-14 §§
Rätten till försäkringen i vissa särskilda fall, 15 § Förfoganden som är utan verkan m.m., 16 §
7 Förhållandet till
kap. borgenärerna
1 §
Skyddet för livförsäkring före försäkringsfall, 2 § Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall, 3 §
Reglernas tillämpning på samboförhållanden m.m., 4 §
Tidsfrist för utmätning för försäkringstagarens
skulder, 5 §
Skyddet för livförsäkring som tecknas av arbetsgivare, 6 §
Försäkringstagarens konkurs m.m., 7 § Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring, 8 §
8 kap. Reglering av försäkringsfall m.m.
Tiden för utbetalning m.m., 1 § .
Utbetalning till annan än rätt förmånstagare, 2 §
Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m., 3 och 4 §§
Preskription av rätt till försäkringsersättning, 5 §
Risken för vissa meddelanden, 6 § Tvist om rätten att teckna eller behålla en
försäkring, 7-9 §§
Förbud mot regress, 10 §
9 kap. Gruppförsäkring Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 och 7 §§ Uppsägning av försäkringen m.m., 8-13 §§ Oriktiga uppgifter, 14 § Premien, 15-18 §§ Förfoganden över försäkringen, 19 § Meddelanden till de försäkrade, 20 §
10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring Tillämpningsomrâde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 § Uppsägning av försäkringen, 7 § Ändring av försäkringen, 8 § Efterskydd m.m., 9 §
Återbäring, 10 §
Oriktiga uppgifter, 11 § Förfoganden över försäkringen, 12 §
2 om införande av (1988:000)
Lag personförsäkringslagen
3 om av bestämmelser i Lag tillämpning personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar som meddelas av staten
4 om i lagen (1927 :77) om försäkringsavtal Lag ändring
5 om i konsumentförsäkringslagen (1980:38) Lag ändring
6 om i konkurslagen Lag ändring (1921:225)
7 om i utsökningsbalken Lag ändring
8 om i om allmänna Lag ändring lagen (1928:281) arvsfonden
9 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
10 om i om vissa Lag ändring lagen (1930:106) till förmån för ofödda rättshandlingar
11 om i om arvsskatt och Lag ändring lagen (1941:416) gåvoskatt
Lagförslag 57
1 till
Förslag Personförsäkringslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 Inledande bestämmelser
kap.
Lagens tillämpningsområde m.m.
l § Denna livförsäkringar, sjukförsäkringar och lag tillämpas på som tecknas hos försäkringsbolag. En försäk- - olycksfallsförsäkringar - eller annans liv eller ring kan tecknas på försäkringstagarens någon $f“!- hälsa. Som räknas inte sådan avbrottsförsäkring för personförsäkring »m näringsidkare där försäkringsersättningen helt eller till övervägande -c-x w del skall beräknas efter eller förluster. Premiebeverkliga utgifter räknas som även om den ingår i ett frielseförsäkring sjukförsäkring, liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal. Lagen gäller inte för återförsäk-
ring. Bestämmelserna i 2-8 för individuell försäkring. För kap. gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För gruppförsäkring gäller försäkring gäller de bestämmelser som anges kollektivavtalsgrundad i 10 kap.
2 § I denna lag betyder den som har avtal om försäkring med ett försäkringstagaren: ingått om rätt övergår till någon försäkringsbolag; försäkringstagarens annan, tillämpas vad som i lagen sägs om försäkringstagaren på förvärvaren, den den vars liv eller hälsa en försäkring har försäkrade: på tecknats, den som på grund av ett förmånstagarförordnande förmånstagare: denna eller enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 eller 15 § har enligt lag rätt att i ställe erhålla försäkringen eller från den försäkringstagarens utfallande ersättning, där vid kapitalförsäkring: livförsåkring bolagets betalningsskyldighet försäkringsfall är bestämd till visst belopp, livränteförsäkring: livförsåkring med periodisk utbetalning där bolaär beroende av en eller flera personers gets betalningsskyldighet liv, som skall gälla för en bestämd tidsbegränsad försäkring: försäkring tid eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder.
3 § I finns bestämmelser om försäkringsrörelselagen (1982:713) särskilda regler (grunder) för vissa slag av personförsäkring.
58 Lagförslag
Tvingande bestämmelser 4 § Bestämmelser i försäkringsvillkor, som i jämförelse med
reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare eller för den försäkrade, är utan verkan mot honom om inte annat anges i
lagen.
Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om ett
försäkringen följer kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, och 2. sådan försäkring för grupper av studerande eller
näringsidkare, andra som i fråga om och funktion kan med
utformning jämställas kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Tillämpliga regler för personförsäkringar som ingår i
skadeförsäkringar
5 § Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring enligt 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 samt 9 2§
kap. kap. första meningen, 3, 14 och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 5-29 och 40-43 §§ konsumentförsäkringslagen. Ingår personförsäkringen som en del i en annan skadeförsäkring, gäller för dels
personförsäkringen 1 4 §, 4 och 6-8 9 2 § första 3, 14 och 19 §§
kap. kap., kap. meningen, samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna dels 2, 3,
lag, 11-17, 26-28 och 31-33 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
2 kap. Information
innan en försäkring meddelas
Information
1§ Innan en försäkring meddelas, skall försäkringsbolaget lämna kunden en information som är utformad så att den underlättar hans bedömning av försäkringsbehovet och valet av
försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som kunden behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av
försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. I fråga om tidsbegränsad försäkring skall särskild information lämnas om försäkringstagarens möjligheter att vid försäkringstidens slut förnya försäkringsförhållandet.
Information behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.
Lagförslag 59
Försäkringsbrev m.m.
2 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren ett försäkringsbrev och den information om försäkringsvillkoren som han behöver. Har bolaget förbehållit sig att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under skall detta
försäkringstiden, särskilt framhävas i försäkringsbrevet. Detsamma
gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet.
Information under och i samband med
försäkringstiden förnyelse
3§ Under försäkringstiden och i samband med att
försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till.
Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall även mot annan som
gäller har anspråk mot bolaget.
Om bolaget ändrar försäkringen, skall bolaget med
samtidigt premiekravet för den period då de nya villkoren skall börja gälla tillställa försäkringstagaren den information om som
ändringarna han behöver. Nya avgränsningar av skall vara
försäkringsskyddet särskilt framhävda.
Information om möjligheter till Överprövning m.m.
4 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning
regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget
prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras, om inte har Finns det risk för
försäkringstagaren själv begärt åtgärden. att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.
Underlåtenhet att lämna m.m.
information
5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.
Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i form.
skriftlig
6 § Om försäkringsbolaget har underlåtit att lämna särskild information enligt 1, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av
skyddet enligt försäkringsavtalet, får avgränsningen inte åberopas av bolaget. Vad
som nu sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton före
dagar
försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om
avgränsningen
till försäkringstagaren eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har information inte lämnats_enligt 1 §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om bolaget har
iakttagit
föreskriften i 2 § sista meningen.
3 m.m.
kap. Försäkringsavtalet
Rätten till
försäkring
1 § Om någon har ansökt om en sådan försäkring som
försäkrings-
bolaget normalt tillhandahåller allmänheten och bolaget har fått de uppgifter som det har begärt, får bolaget avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för med till risken för
avslag hänsyn försäkrings-
fall eller någon annan får inte att
omständighet. Avslag grundas på
ett försäkringsfall har inträffat eller att den försäkrades hälsotill-
på
stånd har försämrats efter det att ansökan har avsänts eller lämnats till bolaget. Premien och skall bestämmas
övriga försäkringsvillkor
på grundval av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan.
Första stycket gäller också om försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.
Tiden ansvar
för bolagets
2 § Om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som har angetts i ansökan om räknas
försäkringen,
tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med efter den då
dagen
försäkringstagaren avsände eller lämnade ansökan till bolaget. Har
försäkringstagaren avgett antagande svar på ett anbud från bolaget,
räknas tiden från och med dagen efter den då svaret avsändes eller lämnades till bolaget.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om försäkringstagaren har
begärt att försäkringen skall träda i kraft först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Skall bolaget återförsäkra en viss del av försäkringen, får bolaget förbehålla sig att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring
beviljas.
Om ansvaret har avtalats att inträda en viss sker det kl. 0.00.
dag,
sou 1986:56 LagfÖrslag 61
Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.
Uppsägning av försäkringen m.m.
3 § Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp försäk-
ringen. Han har därvid rätt att få försäkringen återköpt av försäkringsbolaget, om inte rätt till återköp saknas på grund av
försäkringens beskaffenhet, eller att få försäkringen ändrad till
premiefri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i
försäkringsvillkoren eller grunderna. I 5 kap. 3 § finns regler om återupplivning av en försäkring som har
ändrats till fribrev.
Om försäkringstagaren har rätt att påfordra återköp, har han
också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren eller grunderna. 4 § Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna upphöra i förtid i andra fall än som anges i denna lag.
Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget göra förbehåll om
rätt att säga upp försäkringen vid slutet av en premieperiod, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Förbehållet får inte avse rätt att säga upp försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Uppsägning med stöd av förbehållet skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att säga upp försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan uppsäg-
ning skall upphöra vid slutet av en premieperiod, om någon viss
händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall
få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är
skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband
med krav på premien har erinrat försäkringstagaren ,om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.
5 § Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget göra förbehåll om rätt att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod, Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i
samband med ändring av försäkringen.
62 Lagförslag
Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att ändra försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan åtgärd från bolagets sida skall ändras vid början av en ny om
premieperiod, någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren
enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att i
bolaget samband med krav på premien har erinrat om
försäkringstagaren hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.
Rätten till försäkringens värde m.m.
6 § När en försäkring upphör skall försäkringsbolaget ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, även om i
bolaget övrigt är fritt från ansvar. Om bolaget i annat fall, på grund av dröjsmål med premiebetalningen, har varit helt eller delvis fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden, skall eller
premie återbäring anpassas efter detta. Närmare bestämmelser om dessa frågor skall finnas i försäkringsvillkoren eller
grunderna.
Tidsbegränsad försäkring
7 § Om en tidsbegränsad livförsäkring är avtalad för längre tid än ett år, skall försäkringsbolaget minst en och högst sex månader före försäkringstidens slut avsända en påminnelse till försäkringstagaren om att försäkringen kommer att upphöra och om den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha. Om försäkringen har förnyats på grund av utebliven uppsägning, räknas ettårstiden från det att det första avtalet ingicks.
Försummar bolaget att sända påminnelse enligt första stycket och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för bolagets ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter försäkringstidens slut. 8 § Ett avtal om tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information när en försäkring ändras i samband med förnyelse.
Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen får inte sändas tidigare än sex månader före försäkringstidens slut.
Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i Skall avtalet inte
övrigt. förnyas,
sou 1986:56 Lagförslag 63‘
gäller i stället vad som föreskrivs i 7 § om enbart för
livförsäkring
dödsfall.
Försäkringstagarens rätt till fortsatt försäkring återköp
efter
9 § Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har försäkringstagaren rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring med de ändringar som
föranleds av âterköpet.
Bolaget skall senast när återköpsbeloppet betalas ut avsända en underrättelse till försäkringstagaren om hans rätt till fortsatt försäkring enligt första stycket. Försummar bolaget det, ansvarar det under sex månader från utbetalningen som om sådan hade
försäkring
begärts. Om bolaget under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds.
Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från det att bolaget har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.
Försäkringstagarens rätt till återbâring
10 § Vid försäkring som bedrivs med grunder för premieberäkningen har försäkringstagaren rätt till återbäring vad enligt försäkrings-
villkoren eller särskilda föreskriver därom. Av
grunder försäkrings-
avtalet skall framgå i vilken form återbäringen
tillgodoräknas
försäkringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form.
4 kap. Begränsningar av ansvar försäkringsbolagets
Upplysningsplikten
l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget begära sådana
upplysningar som kan ha betydelse för denna Vid
bedömning. sjukoch olycksfallsförsäkring får bolaget också under försäkringstiden
begära sådana upplysningar om den försäkrades ekonomiska förhållanden som är av betydelse för Försäk-
försäkringens utformning.
ringstagaren och den försäkrade skall ge och svar
riktiga fullständiga på bolagets frågor.
2 § Har försäkringstagaren eller den försäkrade vid avtalets
ingåen-
de förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är fritt från
p bolaget
1 ansvar för inträffade försäkringsfall.
Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade i
64 Lagförslag sou 1986:56
annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har
lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter och bolaget inte skulle ha meddelat försäkring om upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle bolaget ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på
andra villkor än som avtalats, är bolagets ansvar begränsat till vad som svarar mot den premie som har avtalats och de villkor i övrigt
som bolaget skulle ha godtagit.
Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.
3 § Om försäkringsbolaget under försäkringstiden får kännedom om
att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sägs i 2 § första
eller andra stycket, får bolaget säga upp försäkringen för upphöran-
de eller ändring. Uppsägningen skall göras med tre månaders
uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Skulle bolaget, om upplysningplikten hade fullgjorts, ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som
avtalats, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring med det försäkringsbelopp som svarar mot den avtalade premien och på de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt
försäkring skall framställas före uppsägningstidens utgång. Om
försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra
fortsatt försäkring. V
I uppsägningen skall anges under vilka förutsättningar en försäkringstagare enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäk-
ringstagaren begår att få försäkringen ändrad, har bolaget rätt att få de nya upplysningar som bolaget behöver för sin bedömning.
4§ Försäkringsbolaget får inte åberopa att upplysningsplikten har
åsidosatts om bolaget, när det mottog upplysningarna, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan
betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse. Vid livförsäkring för dödsfall får bolaget åberopa att upplysnings-
plikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningarna lämnades eller om bolaget har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid.
Första stycket första meningen och andra stycket gäller inte om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
sou 1986:56 Lagförslag 65
_
Undantag från försäkringen m.m.
5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får försäkringsbolaget göra särskilt undantag för sådana sjukdomar
och kroppsfel som den försäkrade hade när avtalet ingicks, bara om
undantaget 1. grundar sig på upplysningar om den försäkrade som bolaget har
inhämtat, eller 2. är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan
särskild omständighet. Om en tidsbegränsad försäkring förnyas, får ett undantag enligt
första stycket 2 bara avse sjukdom eller kroppsfel som den försäkrade hade när det första avtalet ingicks. Om försäkringsskyd-
det utvidgas i samband med förnyelsen, gäller dock första stycket i
denna del.
6 § Om försäkringsbolaget har förbehållit sig ansvarsfrihet när den försäkrade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna risker, ansvarar bolaget ändå för försäkringsfall som inträffar under sådana omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.
7 § Försäkringsbolaget kan göra försäkringens giltighet och utform-
ning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i 3 kap. 4 och 5 §§ och ålägga försäkringstagaren att anmäla ändringar i sådana förhållanden till bolaget. Försummar
försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa
att göra sådan anmälan senast vid första premiebetalningen efter
ändringen, är bolagets ansvar vid försäkringsfall begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning är dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstaga-
ren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte
fullgörs.
Bolaget får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.
Framkallande av
försäkringsfall
8 § Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar.
Har den försäkrade ansvarar bolaget dock vid
begått självmord,
livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att försäkringsavtalet ingicks eller om det måste antas att försäkringen tecknades
j utan tanke på självmordet. Om en försäkring som tidsbegränsad
endast avser dödsfall har förnyats, räknas ettårstiden från dagen för det första avtalet.
66 Lagförslag sou 1986:56
Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33
kap.
9§ Om den försäkrade, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller på annat sätt, av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsbolagets ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller dock inte om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.
I andra fall än som sägs i första stycket får bolaget inte åberopa att den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.
Gemensamma bestämmelser
10§ Försäkringsbolaget kan inte åberopa sådana förbehåll som avses i 6§ eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om den försäkrade handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att kan anses
handlingen försvarlig.
ll § Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar eller har rätt att säga
upp en försäkring, skall bolaget ge försäkringstagaren skriftligt
meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan
oskäligt
dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller kan föreligga.
uppsägningsrätt
Meddelande enligt första skall lämnas också till den
stycket
försäkrade och till den som har fått i pant eller är
försäkringen förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande,
om hans rätt är känd för bolaget. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt.
Försummar bolaget att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får bolaget inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte försäkringstagaren _eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
5 kap. Premien
När premien skall betalas l § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första för en
premien försäkring
betalas inom fjorton från den då avsände krav
dagar dag bolaget på
premien.
sou 1986:56 Lagförslag 67
Premien för en senare skall betalas senast
premieperiod på
periodens första dag. En premie som avser tid än en månad
längre
i behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den då
dag
bolaget avsände krav på premien. Om särskilda inte
premieperioder
har avtalats, skall senare premie för betalas inom en
försäkringen
månad från den dag då bolaget avsände krav
på premien.
Vad som i andra stycket sägs om av för en
betalning premien
senare premieperiod gäller också av när en
betalning premien tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsäg-
ning.
Uppsägning på grund av dröjsmål med premien
2 § Betalas inte premien i rätt tid, får
försäkringsbolaget säga upp
försäkringen för eller av ansvaret vad
upphörande begränsning enligt
l villkoren närmare föreskriver. skall sändas till försäk-
Uppsägningen ringstagaren.
Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den då den
dag
avsändes, om inte betalas inom denna frist.
premien Uppsägningen
skall innehålla om detta och om att få försäk-
uppgift möjligheten ringen återupplivad enligt 3 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.
Om försäkringstagaren inte har kunnat betala inom den i
premien
andra fristen därför att han har blivit svårt eller
stycket angivna sjuk
berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller
intjänad
lön från sin huvudsakliga eller därför att liknande
anställning någon
oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan en
tidigast
vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.
Ãterupplivning
3 § Om en uppsägning enligt 2 § har fått verkan och dröjsmålet inte
avser första premien för försäkringen, till återupplivas försäkringen
sin tidigare omfattning om utestående betalas inom
premiebelopp
sex månader från utgången av den frist som i 2§ andra
anges
stycket.
En försäkring, som har ändrats till
premiefri försäkring (fribrev)
utan att en 2 § dessförinnan har fått
uppsägning enligt verkan,
återupplivas till sin om inom
tidigare omfattning, försäkringstagaren
sex månader från den då avsände ett meddelande om
dag bolaget
fribrevet till honom betalar det som skulle ha betalats
premiebelopp
om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få
försäkringen återupplivad. Återupplivas försäkringen, ansvarar bolaget från och med dagen
efter den då betalas.
premiebeloppet
68¶Lagförslag sou
1986:56
Underrättelse till annan om dröjsmål med premien 4 § Om det har skall sända meddelande i
begärts, försäkringsbolaget
enligt 2§ också till den försäkrade och till den som har fått
L
eller är ett i
försäkringen i pant förmånstagare enligt oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Försummar bolaget att sända meddelan- p
de till sådan får inte mot honom åberopa att l
någon person, bolaget
premien inte har betalats.
Premiebetalning genom post eller bank
5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller
bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa
omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när betalningsuppdraget
tas emot av det förmedlande kontoret.
av rätt till premie
Preskription
6 § Försäkringsbolaget förlorar rätten till obetald premie när ett år har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan
anledning har upphört att gälla.
6 kap. Förfoganden över försäkringen
Förmânstagarförordnande
1 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom
förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7 §, 8 § eller 15 § andra stycket tillämpas, ingår försäk-
ringen inte i försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I
7 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för försäkringstagarens skulder.
Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller
också i fråga om förmånstagarförordnanden.
Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.
2 § Försäkringstagaren kan, före den tidpunkt då försäkringsersätt-
ningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot förmånstaga-
sou 1986:56 Lagförslüg 59
ren har utlovat att förordnandet skall stå fast
(oåterkalleligtförmånstagarförordnande) .
3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom meddelande till
skriftligt försäkringsbolaget.
Tolkning av förmånstagarförordnande
4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller vad som sägs
f i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.
J 5§ Vid försäkring liv eller hälsa ett
på försäkringstagarens gäller
f
förmånstagarförordnande bara för försäkringstagarens död.
Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt
angår
en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans
avkomlingar, om de i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den
försäkrade hade varit berättigade att träda i ställe.
förmånstagarens
i_ Saknas sådana avkomlingar men finns det andra förmånstagare, i tillfaller hela försäkringen dem.
6 § Har försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv
eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan
angivna beteckningar, anses detta innebära följande:
;f “i make: den som är gift med när förordnandet
försäkringstagaren
_ tillämpas; om det pågår mål om mellan makarna,
äktenskapsskillnad
gäller förordnandet inte,
barn: försäkringstagarens bröstarvingar, med av försäkfördelning
ringen efter de grunder som i om arvsrätt efter
gäller fråga
*
försäkringstagaren,
make och barn: försäkringstagarens make är till halva
förmånstagare
försäkringen och hans till återstoden; efterlämnar
bröstarvingar
försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela i
försäkringen maken eller bröstarvingarna,
arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter
försäkringstagaren, med fördelning av försäkringen efter de grunder
gäller för arvsrätten.
som
Jämkning av förmånstagarförordnande
7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller
för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är
oskäligt
mot make eller bröstarvinge efter kan förord-
försäkringstagaren,
nandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.
70 Lagförslag SOU 1986:56 7‘
Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, A gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringen
i tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas.
Den som vill begära jämkning enligt första eller andra stycket,
skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att
bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboan-
mälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.
Förmånstagare utan särskilt förordnande
8 § Om det inte finns någon annan förmånstagare, gäller följande i
fråga om försäkringsersättning som utfaller med anledning av försäkringstagarens död. Hans make är förmånstagare till halva
ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte
make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda
belopp som skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid försäkringstagarens död.
Annat förfogande över försäkringen
9 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt. Försäkringsbolaget kan
dock i försäkringsvillkoren föreskriva att ett förfogande, som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot
bolaget. Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarför-
ordnande, skall försäkringstagaren anses ha utfäst sig att inte utan
förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som
inskränker dennes rätt. 10§ Överlåts försäkringen, förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.
11 § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att
uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen.
sou 1986:56 Laâföfslag 71
får dock ske bara om panthavaren har underrättat
Återköp
försäkringstagaren och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från
försäkringsbolaget. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning
av återbäring som är att få ut från
försäkringstagaren berättigad bolaget.
Förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot
försäkringstagaren.
12 § Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut eller över
försäkringsersättning eljest förfoga försäkringen, gäller följande.
a_._..,.,;›,.›., ,.
, Ett förfogande över överlåtelse,
_ försäkringen genom pantsättning, belåning hos försäkringsbolaget eller oåterkalleligt förmånstagarfö-
rordnande blir gällande mot när den,
försäkringstagarens borgenärer
till vars förmån förfogandet sker, får i sin
försäkringsbrevet besittning. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till
förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett om den, till vars
tidigare
förmån det senare förfogandet sker, i tro får i
god försäkringsbrevet sin besittning.
13§ Är försäkringsbrevet inte sådant som ett
sägs i 12 §, blir förfogande över genom överlåtelse, eller
försäkringen pantsättning
i
oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot försäkringsta-
é garens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till
försäkringsbolaget. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över
försäkringen till förmån för flera, gäller ett
i tidigare förfogande
framför ett senare. Ett senare förfogande dock framför ett
gäller
tidigare, om meddelande om det senare kommer in till
förfogandet
bolaget först och den till vars förmån förfogandet skett då är i
god
tro.
Belåning av försäkringen hos bättre rätt till
bolaget ger bolaget försäkringen än försäkringstagarens när lånebeövriga borgenärer
loppet betalas ut. Har över
försäkringstagaren tidigare förfogat försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det
förfogandet bara om är i tro vid
bolaget god utbetalningen.
14 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.
Rätten till försäkringen i vissa särskilda
fall
15 § Om någon annan än försäkringstagaren gårgenom brottslig
ning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en
förmånstagare,
72 Lagförslag sou 1986:56. Q
tillämpas bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken.
Om vid försäkring på annans liv eller hälsa försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall,
skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8§ första stycket skulle ha haft rätt till
försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit försäkringsta-
gare. Om försäkringstagaren härigenom skulle komma att anses som förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 1 § första stycket och 4 § ärvdabalken.
Vad som sägs i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.
Förfoganden som är utan verkan m.m. 16§ Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån
förfogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse
utmätning
vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan
författning.
Vad som föreskrivs i första också om bestämmelser-
stycket gäller
na i 8 eller 15 § är tillämpliga.
7 kap. Förhållandet till
borgenärerna
l § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för försäkringstagarens eller annan skulder i
berättigads enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning
som tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom får tas i anspråk för försäkringstagarens skulder, bara om
fordran har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan utgå ur
försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. Om verkan av förmånstagarförordnanden finns
oåterkalleliga
bestämmelser i 6 kap. 9, 12 och 13 §§.
Skyddet för livförsäkring före försäkringsfall
2 § Innan har inträffat, får en livförsäkring som
något försäkringsfall
gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv tas i mät endast i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats premie
för försäkringen med som belopp överstiger
1. för tidsbegränsad som endast avser dödsfall: fem gånger
försäkring
den premie som beräknas belöpa på det året,
sou 1986:56 Lagförslag 73
2. för kapitalförsäkring som inte omfattas av 1: femton procent
punkt av det försäkringsbelopp som enligt försäkringsavtalet efter gällde betalningen och
3. för livränteförsäkring som inte omfattas av 1: femton
punkt
procent av den premie som skulle ha betalats om hade
försäkringen
tecknats mot engångspremie vid början av det året.
Utmätningen får avse ett belopp som förhåller sig till det vid
g utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om i- allmän försäkring på samma sätt som det överstigande premiebelop-
pet förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för
betalningen.
Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall
i 3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och I från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av
underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller
någon annan än den försäkrade, första meningen bara om den
gäller
försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.
Även om förutsättningarna i första inte är
stycket uppfyllda, gäller
följande. Från vad som efter den försäkrades död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt
20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Utan hinder får ett
av vad som sägs i första och andra styckena ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för eller
den berättigades försörjning fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.
Reglernas tillämpning på samboförhållanden m.m.
4 § Vid tillämpning av 2 och 3 med make sådan sambo
jämställs
som avses i 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.
Tidsfrist för utmätning skulder
för försäkringstagarens
5 § Om en livförsäkring eller från sådan utfallande
försäkring ersättning tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet
efter honom, får utmätning för försäkringstagarens skulder äga rum i
74 Lagförslag sou 1986:56
den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom
görs inom tre år från det att den rätt inträdde. Efter den tiden
berättigades
är borgenärernas rätt förfallen.
Skyddet för livförsäkring som tecknas av arbetsgivare
6 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för får och
arbetsgivaren själv, försäkringen
från denna utfallande ersättning inte tas i för
anspråk arbetsgivarens
skulder på annat sätt än som sägs i 7 §.
Vad som nu sagts gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har annan till dennes verksamhet
anknytning
eller är medförsäkrad som närstående till annan försäkrad.
någon
Försäkringstagarens konkurs m.m.
7§ Om vid livförsäkring eller dödsboet efter
försäkringstagaren
honom försätts i konkurs och under de tre senaste
försäkringstagaren
åren före den i 29 § konkurslagen eller
(1921:225) angivna fristdagen
senare har betalat premie för försäkringen med som vid
belopp
betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får
konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återkräva
vad han har betalat för Om inte har
mycket. försäkringstagaren
lämnat sitt till skall konkursboet för
samtycke återbet_alningen,
prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.
Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har
uppburit
beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det som
belopp
konkursboet annars hade kunnat återkräva av Har
bolaget. beloppet
uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före Också
fristdagen.
beträffande talan mot den som har uppburit
försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.
Bestämmelserna i första och andra styckena också om i
tillämpas
stället offentligt ackord har fastställts. I om talan med
fråga anledning av ackordsförhandling 17 och 18 §§ tillämpas ackordslagen (1970:847).
Vid sådan försäkring som avses i 6 § får krav denna
enligt paragraf
göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån
försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt
som anges i 29 a § konkurslagen.
Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring
8§ Om ersättningen från en eller skall
sjuk- olycksfallsförsäkring
tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande
ersättning inte utmätas för eller den försäkrades
försäkringstagarens
skulder. Om den försäkrade inte är försäkringstagare, får
försäkring-
en inte i någon form tas i för skulder.
anspråk försäkringstagarens
När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett
ersättningsbe-
lopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att förföll till får även vad som
beloppet betalning,
hålls avskilt utmätas i den mån inte behövs för den
beloppet försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet
som åvilar honom.
Om ersättningen skall tillfalla annan än den försäkrade,
någon
tillämpas vad som enligt 2-6 §§ om av
gäller utmätning tidsbegränsad
livförsäkring som endast avser dödsfall och från
livförsäkring utfallande ersättning.
8 kap. Reglering av m.m. försäkringsfall
Tiden m.m.
för utbetalning
l § Sedan försäkringsbolaget fått underrättelse om ett
försäkrings-
fall, skall bolaget utan vidta de som behövs för att
uppskov åtgärder försäkringsfallet skall kunna skall regleras. Bolaget handlägga
ärendet skyndsamt och med av den
iakttagande ersättningsberättigades behöriga intressen.
Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättningen inträtt och som kan
utredning, skäligen
begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har fram för
lagts bolaget. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen
har rätt till åtminstone ett visst skall detta hans
belopp, på begäran
betalas ut i förskott.
Utbetalning till annan än rätt förmånstagare
2 § Har försäkringsbolaget betalat ut försäkringsersättning till
någon annan än den som i av har rätt till
egenskap förmånstagare
ersättningen och därvid iakttagit aktsamhet, är befriat
skälig bolaget
från sin skuld. Detta gäller dock inte om
utbetalningen grundats på
en handling som är förfalskad eller som är av att den
ogiltig på grund
har tillkommit under som avses i 28 §
tvång avtalslagen (1915:218)
eller på grund av att den har utfärdats av som var
någon omyndig
eller som handlat under av rubbad
inflytande själsverksamhet.
Försummelse att anmäla m.m.
försäkringsfall
3 § Om försäkringstagaren eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om att anmäla
skyldighet försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om
skyldig-
het att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller
bolagets
ansvar och försummelsen har medfört skada för kan
bolaget,
ersättning som annars skulle ha utgått från sättas ned
försäkringen
efter vad som är skäligt med hänsyn till Har
omständigheterna.
någon annan på sådant sätt orsakat skada för bolaget, kan
ersättning
som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är
skäligt med hänsyn till omständigheterna.
4§ Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett
försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersätt-
ning, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.
Preskription av rätt till försäkringsersättning
5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot
bolaget
inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att
anspråket
tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt till
anspråk
bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det har
tagit slutlig ställning till anspråket.
Risken för vissa meddelanden
6 § Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning enligt 3 kap.
4 eller 8 §, 5 kap. 2 § eller 10 kap. 7 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan en vecka efter den då
tidigast dag
meddelandet kom fram och senast tre månader efter den då
dag försäkringsbolaget avsände uppsägningen till honom. Uppsägningen
får dock aldrig verkan tidigare än som anges i
uppsägningshandling-
en.
Tvist om rätten att teckna eller behålla en
försäkring
7 § Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som
sou 1986:56 Lagförslag 77
skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.
8 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara
uppsägningen ogiltig.
Talan om förklaring enligt första skall väckas inom sex
stycket
månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt
uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och
erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den
tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan.
Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad. 9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet. en tvist som avses i 7 eller 8 § avgörs skall domstolen
Innan_
inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är
obehövligt.
Förbud mot regress
10 § Försäkringsbolaget får inte återkräva försäkringsersättning av
den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättnings-
skyldig med anledning av detta.
9 kap. Gruppförsäkring
Tillämpningsområde m.m.
l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på
förhand avgränsad grupp personer och som anger villkor för avtal om
gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och
som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen,
78 Lagförslag sou 1986:56
frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget, medförsäkrad: sådan närstående till gruppmedlem som är försäkrad jämte honom.
2§ För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-12, 17 och 18 §§ tillämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd eller vid under högst en månad i bestämd
plats deltagande verksamhet.
3 § Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen.
Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet.
Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstagare. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.
Information
4 § Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar en bedömning av gruppmedlemmarnas försäkringsbehov och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för av frågan om de bör ansluta
bedömning sig till försäkringen.
Under och i samband med att försäkringen
försäkringstiden förnyas skall i informera de försäkrade om
bolaget skälig omfattning sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldigheten även mot annan som har anspråk mot bolaget. 5 § När en har meddelats, skall försäkringsbolaget
gruppförsäkring snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen
Lagförslag
samt om viktiga av Detsamma
avgränsningar försäkringsskyddet. gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig av
ändring försäkringen.
Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är
giltig.
Reglerna i 2 kap. 4 och 5 §§ vid
tillämpas gruppförsäkring.
Tiden för bolagets ansvar
6§ När ett gruppavtal om har
frivillig gruppförsäkring ingåtts, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från den som
tidpunkt anges i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla som
gruppmedlemmar då fyller anslutningskraven avtalet och som har anslutit till
enligt sig försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter senare, räknas
sig ansvaret från och med efter
dagen anslutningen.
Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen
gör anmälan hos bolaget eller hos som mottar för
någon anmälningar bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte
avböja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för ut.
avböjande går
Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid
obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om
någon inträder senare i gruppen, från och med efter inträdet.
dagen
7 § När ansvaret inträder mot en det också mot
gruppmedlem, gäller den som ansluts som medförsäkrad till honom.
Uppsägning av m.m. försäkringen
8 § Om gruppavtalet upphör på grund av
uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga gruppmedlemmar och deras medförsäkrade vid den dock
tidpunkt som anges i uppsägningen, tidigast en månad efter det att av
uppsägningen mottogs försäkringsbolaget. När bolaget har skall
mottagit uppsägningen, det genast sända meddelande om denna till de försäkrade
gruppmedlemmarna. I meddelandet skall anges om de försäkrade har rätt till
fortsättningsförsäkring enligt ll §.
Vid frivillig har försäkrad rätt att
gruppförsäkring gruppmedlem när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans och hans medförsäkrades del.
80 sou 1986:56 f
Lagförslag
9§ Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan ,i
anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbola-
mot honom och hans medförsäkrade tre månader efter j gets ansvar utträdet. Detsamma ansvaret mot medförsäkrad make efter
gäller i
och ansvaret mot medförsäkrad sambo sedan
äktenskapsskillnad
samboförhållandet upphört.
10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om l inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringst:dens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med
förnyelse. i
Meddelande om från försäkringsbolagen sida skall
uppsägning
sändas till den som har med bolaget och till den
ingått gruppavtalet
försäkrade får verkan en månad
gruppmedlemmen. Uppsägningen
efter det att meddelandena avsändes. Om rätt till fortsittningsför- 11 § skall detta anges i meddelandet till
säkring enligt föreligger,
Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen
gruppmedlemmen.
verkan. Första första inte, om annat framgår av
stycket meningen gäller avtalet eller omständigheterna i övrigt.
11 § Upphör försäkringsbolagets ansvar enligt 8, 9 eller 10 §, har
varje försäkrad rätt att utan hälsoprövning erhålla likvärdigt skydd som tecknas i försäkringsbolaget genom fortsättningsförsäkring,
eller annat som det anvisar. Ansökan om fortsättningsförsäk-
bolag
ring skall i fall som avses i 9 § göras inom den tid som anges där och i andra fall inom tre månader från försäkringens upphörande.
12 § om att bestämmelserna i
Försäkringsbolaget får göra förbehåll
9 och 11 §§ inte skall i den mån den försäkrade på annat
tillämpas,
sätt har fått eller kan få av samma slag som
uppenbarligen skydd
tidigare.
Om det är av beskaffenhet, får bolaget göra
påkallat försäkringens
förbehåll om att 9 eller 11 § inte heller annars skall tillämpas.
13 § får inte göra förbehåll om att en gruppför-
Försäkringsbolaget
skall kunna i förtid eller ändras under försäkrings-
säkring upphöra
tiden i andra fall än som anges i denna lag.
Oriktiga uppgifter
får inte vid av i 4 kap.
14 § Försäkringsbolaget tillämpning reglerna
1-4 §§ mot den försäkrade att annan har lämnat
åberopa någon oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.
Premien
15 § Om inte är ett villkor för att försäkringsbo-
premiebetalningen
ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäk-
lagets
ring betalas inom fjorton dagar från den dag då avsände krav
bolaget
på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala
premien till bolaget.
Premien för en senare premieperiod och första för en
premien
försäkring som har förnyats enligt 10§ skall betalas senast
på
periodens första dag. En premie som avser tid än en månad
längre
behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den då
V dag
bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till
bolaget.
Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid
gruppförsäkring.
16 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller av ansvaret vad
begränsning enligt
villkoren närmare föreskriver.
Meddelande om skall sändas till den som har
uppsägningen ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen.
Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla om detta. Om kan
uppgift försäkringen återupplivas
enligt 18 §, skall även detta anges. Saknas någon av dessa uppgifter,
får uppsägningen ingen verkan.
17 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 16§ andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 16§ första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.
Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror
på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och hans medförsåkrade först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket.
Vid obligatorisk gruppförsäkring har varje försäkrad rätt till
fortsättningsförsäkring enligt 11 och 12 §§, om ansvaret upphör enligt 16 §. Detsamma gäller medförsäkrad vid frivillig gruppförsäk-
ring.
18 § Om en uppsägning enligt 16§ har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för en frivillig
försäkringen, återupplivas
gruppförsäkring till sin om det utestående
tidigare omfattning,
premiebelopp som belöper på den försäkrade betalas inom sex 6
-
sou 198656
82 p. Lagförslag
månader från utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket.
ansvarar försäkringsbolaget från och Återupplivas försäkringen,
med efter den då betalas. Återupplivning kan
dagen premiebeloppet
inte ske endast för medförsäkrade. Vad som sägs i första gäller också för obligatorisk
stycket gruppförsäkring. En sådan försäkring kan dock återupplivas endast
för hela gruppen. får i villkoren om att återupplivning inte Bolaget göra förbehåll kan ske, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet.
Förfoganden över försäkringen
19 § Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet. Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan, i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas. Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett
förfogande
förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som
följer
annars föreskrivs i lag eller annan författning.
Meddelanden till de
försäkrade
20§ Om bestämmelse i denna lag eller i
försäkringsbolaget enligt
skall tillställa försäkrad gruppmedlem eller medförsäk-
gruppavtalet
rad eller annat meddelande, skall bolaget på ändamåls-
uppsägning
sätt sända detta för den försäkrades kännedom. Ett medde-
enligt
lande som inte avser hela gruppen skall sändas till berörda
gruppmedlemmar personligen.
10¶Kollektivavtalsgrundad försäkring kap.
m. m.
Tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäk-
ring tillämpas på försäkringar som
1. tecknas av för att ge försäkringsskydd åt anställda,
arbetsgivare
2. meddelas som följer ett i villkoren angivet
enligt försäkringsvillkor kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagar-
organisation och
Lagförslag
3. tecknas hos ett som av kollektivavta-
försäkringsbolag framgår let.
Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan omfattas som medförsäkrade.
Om försäkringsskyddet ett kollektivavtal som avses i första
enligt stycket skall gälla också för anställda hos sådana som
arbetsgivare inte har tecknat trots att de har varit
försäkring skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som från en kollektivav-
ersättning talsgrundad försäkring.
2§ För
kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta
kapitel.
Vad också andra som
som i 4 och 5 §§ sägs om anställda gäller omfattas av försäkringen.
3 § Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad _. försäkring . t med och år Vid
försäkringsbolaget försäkringstagare. tillämpning av .\ 6 och 7 kap. och i om rätten till i . fråga försäkringsersättning övrigt anses dock försäkrad som såvitt
varje försäkringstagare, försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.
Information
4 § När en överenskommelse som medför skyldighet för
arbetsgivare att teckna har skall
kollektivavtalsgrundad försäkring ingåtts,
försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som sätt informera de
försäkringen följer på lämpligt arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse att teckna
arbetsgivarnas skyldighet försäkring, kostnaderna för och förmånerna av denna.
försäkringen
Under försäkringstiden skall och
bolaget arbetsmarknadsparterna i informera och anställda
skälig omfattning arbetsgivare om sådana förhållanden rörande som det är av för dem
försäkringen betydelse att känna till. med av försäk-
Informationsskyldigheten anledning
ringsfall åvilar bolaget
och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.
5 § När en kollektivavtalsgrundad har meddelats, skall
försäkring försäkringsbolaget snarast sätt avsända försäk-
på ändamålsenligt ringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de och som
väsentliga rättigheter skyldigheter följer av försäkringen samt om av
viktiga avgränsningar försäkringsskyddet. Detsamma gäller när har ändrats,
försäkringen om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av eller
försäkringsskyddet väsentlig ändring av försäkringen.
i 84 . sou 1986:56 Lagförslag
Om en i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsav-
uppgift talet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet,
i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte gäller uppgiften
om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan åberopas senast före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har
fjorton dagar avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått
vid den tiden har insett eller bort inse att , försäkringsbeskedet uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.
i 2 4 § vid kollektivavtalsgrundad försäk-
Reglerna kap. tillämpas
Om bolaget underlåter att fullgöra sin informationsskyldighet ring. enligt denna lag, gäller 2 kap. 5 §.
Tiden för bolagets ansvar
6 § När en tecknar försäkring som han enligt kollektiv-
arbetsgivare avtal är att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och
skyldig med den då blev bunden av kollektivavtalet eller
dag arbetsgivaren den senare som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden
dag från och med efter den då ansökan om försäkring avsändes
dagen eller lämnades till bolaget.
av försäkringen Uppsägning
7 § får innehålla att försäkringen inte kan
Försäkringsvillkoren
av så länge arbetsgivaren enligt upphöra på grund uppsägning, kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen.
I annat fall kan en försäkring, som gäller tills vidare, sägas upp till
av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid utgången försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid.
upphörande
skall vara en månad, räknat från det att bolaget Uppsägningstiden avsände uppsägningen till arbetsgivaren.
Ändring av försäkringen
8 § får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt
Försäkringsbolaget att ändra under försäkringstiden. Ändring får dock
försäkringen
av de arbetsmarknadsparter som har göras bara med godkännande slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.
Efterskydd m.m.
9§ När någon lämnar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller enligt vad som föreskrivs i
fortsättningsförsäkring
Detsamma när någon av annan anledförsäkringsvillkoren. gäller
inte kraven för att omfattas av försäkringen. ning längre uppfyller
i sou 1986:56 Lagförslag 85
Fortsättningsförsäkring anses inte som kollektivavtalsgrundad för-
säkring.
Ä
terbäring
10 § Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Av villkoren skall
framgå principerna för tillgodoräknande av återbäringen.
Oriktiga uppgifter
11 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap.
E. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat
;e oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.
Förfoganden över försäkringen
12 § Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i
försäkringsvillkoren.
Vid tolkning av ett sådant förordnande 6 5 och 6 §§,
tillämpas kap.
9 om inte annat framgår av förordnandet.
Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan i den
i mån ett förordnande enligt 6 3 § och kan verkställas.
kap. gäller
Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt Ett
enligt försäkringen.
förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse
utmätning
vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som
följer
annars föreskrivs i lag eller annan
författning.
86 sou 1986:56
Lagförslag
2 Förslag till
om införande av
Lag personförsäkringslagen (1988:000)
Härigenom föreskrivs följande.
1§ Bestämmelserna i 1-8 kap. personförsäkringslagen (1988:000)
om individuell försäkring träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmel-
serna i 1, 9 och 10 kap. om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrun-
dad försäkring träder i kraft den 1 januari 1990.
För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (äldre
försäkringar) (1927:77) om försäkringsavtal, om inte gäller lagen
annat sägs nedan.
I den utsträckning bestämmelser i personförsäkringslagen enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar, gäller också 1 kap. 4 §,
9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § den lagen. Om en äldre försäkring ingår
som en del i en skadeförsäkring, tillämpas de bestämmelser som anges i 2-10 §§ bara i den som framgår av 1 kap. 5 §
utsträckning personförsäkringslagen.
2§ Bestämmelserna i 2 kap. 3-6 §§ personförsäkringslagen tilläm-
pas på äldre försäkringar.
3§ Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 7-9 §§ personförsäkringslagen
äldre I om äldre försäkringar som
tillämpas på försäkringar. fråga
efter ikraftträdandet också 1 §, såvitt gäller rätt till
förnyas tillämpas
senare förnyelse, samt 4 och 5 §§ samma kapitel.
4 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 7 § andra stycket personförsäk-
ringslagen gäller även för äldre försäkringar. Om bolaget begär
med stöd av 4 1 §, tillämpas i den delen 2-4 §§
upplysningar kap. samma kapitel.
får inte efter ikraftträdandet tillämpa bestäm-
Försäkringsbolaget
melserna i 4, 6 och 7 §§ om försäkringsavtal, i den
lagen (1927:77)
mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.
Bestämmelserna i 4kap. 6 och 8-11 §§ personförsäkringslagen
äldre i om försäkringsfall som tillämpas på försäkringar fråga
inträffar efter ikraftträdandet.
5 § Om en premie för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet
skall betalas efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna i 5 kap.
Bestämmelserna i 5 kap. 4 § tillämpas dock
personförsäkringslagen.
bara om om meddelande har framställts efter ikraftträdan-
begäran
det.
6 § Bestämmelserna i 6 kap. 1-3 och 9-11 §§ samt 14 §och 16 § första
stycket tillämpas på äldre försäkringar. personförsäkringslagen
Lagförslag
Frågan om ett förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande har föreskrivet sätt skall
gjorts pä
bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före ikraftträdandet.
I fråga om förfoganden som sker efter ikraftträdandet,
tillämpas
bestämmelserna i 6 kap. 12 § på äldre och
kapitalförsäkringar
bestämmelserna i 6 kap. 13 § på äldre
livränteförsäkringar.
Bestämmelserna i 6 kap. 4-8 och 15 §§ samt 16§ andra
stycket
tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan
händelse som avses i 15 § inträffar efter ikraftträdandet.
7§ Bestämmelserna i 7kap.
personförsäkringslagen tillämpas på
äldre försäkringar, om beslut om konkurs eller
utmätning, offentligt
ackord meddelas efter ikraftträdandet. En äldre får dock
försäkring
inte utmätas med stöd av 7 2 §, om den skulle ha
kap. undantagits
från utmätning 116 § första om
enligt stycket lagen (1927:77) försäkringsavtal.
8§ Bestämmelserna i 8 kap. 1-4 och 10 §§
personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet inträffar efter
ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 8 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit före ikraftträdandet och som inte vid denna är
tidpunkt preskriberad
enligt äldre bestämmelser.
Bestämmelserna i 8 6, 8 och 9 §§ äldre
kap. tillämpas på
försäkringar, om uppsägningen avsänds efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 8 kap. 7 och 9 §§ gäller för äldre om
försäkringar,
3 kap. 1 § är tillämplig.
9 § I fråga om äldre dels
gruppförsäkringar tillämpas personförsäk-
ringslagen i den som i 4 och 6-8 §§, dels
utsträckning anges
bestämmelserna i 9 kap. 4 § andra 5 § samt
stycket, tredje stycket
8-12, 14 och 19 §§ i den som
personförsäkringslagen omfattning framgår av 9 kap. 2 § den lagen.
I fråga om äldre försäkringar som efter ikraftträdandet
förnyas
tillämpas också 9 kap. 5 § första och andra samt 6, 7 och
styckena
13 §§.
Om en premie för en äldre
försäkring enligt försäkringsavtalet
skall betalas efter ikraftträdandet, 9 15-18 §§.
tillämpas kap.
Bestämmelserna i 9 kap. 20§ tillämpas på äldre om
försäkringar,
meddelandet avsänds efter ikraftträdandet.
10 § I fråga om äldre
kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den
utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 4§ andra 5 §
stycket, tredje stycket, 7-9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen.
l 88 Lagförslag sou 1986:56
Om en äldre försäkring ändras efter ikraftträdandet, tillämpas också 10 kap. 5 § första och andra styckena. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
A’ i sou 1986:56 89
g Lagförslag
3 till
Förslag
Lag om tillämpning av bestämmelser i
person-
försäkringslagen (1988:000) på grupplivför-
säkringar som meddelas av staten
Härigenom föreskrivs följande.
Bestämmelserna i 4 kap., 6-8 kap. samt 10 kap. 5, 9, 11 och 12 §§
personförsäkringslagen (1988:000) gäller för grupplivförsäkringar
som meddelas av staten. Vid tillämpning av 6 och 7 och i
kap. fråga
om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses försäkrad som
varje försäkringstagare, såvitt försäkringen på hans liv. gäller Försäkringsvillkor, som i jämförelse med de i första stycket
angivna bestämmelserna är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare, är tillåtna om villkoren har godkänts av en central
arbetstagarorganisation.
Denna lag träder i kraft den 1 1990. I om
januari fråga
försäkringsfall som har inträffat före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.
i 90 sou 1986:56
Lagförslag
4 till
Förslag om i (1927:77) om försäkringsavtal Lag ändring lagen
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkrings-
avtal dels att 97-124 §§ skall att gälla, dels att 1 och 25 §§
upphöra skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.
Lagen inte för återförsäkring eller försäkring som avses i
gäller om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslagen (1962:381) löshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.
inte på för- tillämpas inte på för-
Lagen tillämpas Lagen
som avses i konsu- som omfattas av kon-
säkringar säkringar mentförsäkringslagen (1980:38). sumentförsäkringslagen
I förhållande till annan än för- (1980:38) eller personförsäk-
säkringstagaren tillämpas dock ringslagen (1988:000). I förhål-
25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt lande till annan än försäkringsta- 122 och 123 §§ även i fråga om garen gäller dock 3 § första stycksådana försäkringar. Vid till- et, samt 25, 54-58, 86-88, 95 och lämpningen av dessa bestämmel- 96 §§ även i fråga om konsu-
ser gäller även 3 § första styck- mentförsäkringar. I 1 kap. 5§
et. personförsäkringslagen anges
vilka bestämmelser som gäller för
en personförsäkring, som ingår
som en del i en skadeförsäkring.
Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat
följer av trafikskadelagen (1975:1410).
25 §3 Har i av Har vid skadeförsäkring för-
följd skadeförsäkring i i ersättning för försäkringsgivaren ersättning säkringsgivaren
‘ Senaste lydelse av 104 § 1981:486 123§ 1981:803 105 § 1971:880 116 § 1955:84 117§ 1975:248 118§ 1981:803 2 Senaste lydelse 1980:39. 3 Senaste lydelse 1972:219.
Lagförslag 91
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
för skada utgivit belopp, som skada som försäk-
utgett belopp, försäkringshavaren ågt rätt att ringshavaren rätt att utkräva
haft
såsom skadestånd utkräva av som skadestånd av annan, inträannan, inträde försäkringsgiva- der i rätten
försäkringsgivaren ren i rätten mot den andre, där mot den
skadeståndsskyldige, denne uppsåtligen eller genom om denne har
framkallatförsäkgrov vårdslöshet framkallat för- ringsfallet uppsåtligen eller
gesäkringsfallet eller ock enligt lag nom grov vårdslöshet eller också är skyldig att utgiva skadestånd år
skyldig enligt lag att utge skaevad han år till skadan vållande destånd oberoende av om han är eller icke. Sådan rätt till återkrav vållande till skadan eller inte. föreligger dock icke mot den som Sådan rätt till återkrav
föreligger enligt 3 kap. 1 eller 2§ skade- dock inte mot den som 3
enligt ståndslagen (1972:207) svarar kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen för skadan uteslutande på grund svarar för skadan ute-
(1972:207) av annans vållande. slutande av annans
på grund
vållande.
Belopp, som utgivits i anledning av liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, äge försäkringsgivaren ej återkräva av den, som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är
pliktig att gälda skadestånd; dock att, där i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring försäkringsgivaren förbundit sig att för
sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna, vad sålunda av försäkringsgivaren utgivits må återkrävas, efter ty i första är
stycket stadgat.
1. Denna lag träder i kraft den 1 1989. I om
juli fråga gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad
försäkring tillämpas dock 1 och 25 §§ i deras äldre och 97-124 §§ till och med
lydelse utgången av år 1989.
2. Har försäkringsfall inträffat före ikraftträdandet skall 25 § i dess äldre lydelse tillämpas även därefter.
92 Lagförslag
5 till
Förslag om i konsumentförsäkringslagen (1980:38) Lag ändring
Härigenom föreskrivs att 4§ konsumentförsäkringslagen (1980:38) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
I förhållande till annan än I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas 25, försäkringstagaren tillämpas 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt 122 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ lagen och 123 §§ lagen (1927:77) om (1927:77) om försäkringsavtal försäkringsavtal även i fråga om även i fråga om försäkringar som försäkringar som avses i denna avses i denna lag. Vid tillämplag. Vid tillämpningen av dessa ningen av dessa bestämmelser bestämmelser gäller även 3§ gäller även 3§ första stycket första stycket lagen om försäk- lagen om försäkringsavtal. ringsavtal.
I 1 kap. 5 § personförsäkrings-
(1988:000) anges vilka
lagen
bestämmelser som gäller för en
personförsäkring, som ingår som
en del i en konsumentförsäk-
ring.
Om tillsyn över att försäk- Om tillsyn över att försäkringsvillkor är skäliga finns ringsvillkor är skäliga finns bestämmelser i lagen (1948:433) bestämmelser i försäkringsrörelom försäkringsrörelse. selagen (1982:713).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om gruppförsäkring skall dock 4 § första och andra styckena i den nya lydelsen tillämpas först från och med den 1 januari 1990.
6 till
Förslag om ändring i konkurslagen (1921:225) Lag
Härigenom föreskrivs att 34§ konkurslagen (1921:225) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
34 §1
Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom blev insolvent.
åtgärden
Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen skett senare än tre månader före
fristdagen. Har överföringen väsentligen eller gynnat gäldenären
honom närstående, går den också åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före och det icke visas att
fristdagen
gäldenären varken var eller genom blev insolvent.
åtgärden
Överföring av medel till åter, om
personalstiftelse går överföring-
en skett senare än sex månader före Har
fristdagen. överföringen
skett dessförinnan men senare än ett år eller, när
åtgärden
väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Om rätt att i särskilda fall Om rätt att i särskilda fall
återkräva försäkringspremier återkräva försäkringspremier
m.m. finns bestämmelser i 117§ m.m. finns bestämmelser i
lagen (1927:77) om försäkrings- 7 kap. 7§ personförsäkringslaavtal. gen (1988:000).
Denna lag träder i kraft den 1 1989. I om
juli fråga gruppförsäkring
skall dock 34 § i dess nya lydelse tillämpas först från och med den 1
januari 1990.
Senaste lydelse 1975:244.
sou 1986:56
94 Lagförslag
7 till
Förslag om i utsökningsbalken Lag ändring
föreskrivs att 5 6§ utsökningsbalken skall ha Härigenom kap. följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap. 6 § Medel, som för särskilt ändamål har anvisats gäldenären angivet kommun eller annan eller av samfund, stiftelse av staten, menighet eller med eller har samlats in bland inrättning allmännyttigt syfte får utmätas, om det strider mot det angivna allmänheten, ej ändamålet. Sedan medlen har betalats förbudet mot utmätning så ut, gäller länge de hålls avskilda. Vad som sägs i första och andra styckena gäller också
som tillfaller begravningshjälp
dödsbo av försäkring på grund eller av arbetsgivare, i utfästelse den mån beloppet inte överstiger det dödsåret basbeför gällande (1962:381) om loppet enligt lagen allmän försäkring.
Denna träder i kraft den 1 juli 1989. lag
Lagförslag
8 Förslag till
om i om allmänna
Lag ändring lagen (1928:281)
arvsfonden
Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§1
Den egendom, som i arv till- Den som
egendom, tillfaller
l faller allmänna arvsfonden, så allmänna arvsfonden i arv eller ock egendom, som må tillfalla genom gåva eller testamente eller
fonden genom gåva eller testa- som tillfaller fonden i
egenskap
mente, skall utan sammanbland- av förmånstagare, skall utan ning med andra medel förvaltas med andra
sammanblandning
av kammarkollegiet såsom en medel förvaltas av kammarkollesärskild fond för främjande av som en särskild fond för
giet
vård och fostran av barn och av vård och fostran av
främjande
ungdom samt omsorg om handi- barn och ungdom samt omsorg
kappade. om handikappade.
Av medel, som under ett influtit, skall vid årets
räkenskapsår
utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall årets
jämte
avkastning från och med år vara för utdel-
nästföljande tillgänglig ning.
Ur fonden betalas kostnader för fondens
kammarkollegiets förvaltning och fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt
denna lag med belopp som bestämmer.
regeringen
5 §2
Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens
yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens eller
släkting
annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses
billigt.
Arv som utgörs av egendom, vilken är av från
väsentlig betydelse
kulturhistorisk eller från natur- eller
synpunkt kulturvårdssynpunkt,
får avstås till juridisk som har särskilda att ta
person förutsättningar
hand om egendomen sätt.
på lämpligt
‘ Senaste lydelse 1984:383. 2 Senaste lydelse 1984:383.
96 sou 1986:56
Lagförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens
tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde som överstiger 800 000 kronor.
Vill någon att ett arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd
till insända handlingarna i ärendet jämte eget
utredning, kollegiet
utlåtande. har att, jämte eget yttrande, insända handling-
Kollegiet
arna till om icke äger besluta i ärendet.
regeringen, kollegiet
Bestämmelserna i första-tredje
också när för-
styckena tillämpas säkringsbelopp har tillfallit fonden i egenskap av förmånstaga-
re.
Denna träder i kraft den 1 juli 1989.
lag
Lagförslag
9 till
Förslag Lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att sextonde stycket i punkt 1 av
anvisningarna till 31§ skall ha
kommunalskattelagen (1928:370)‘ följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Ny ägare till pensionsförsäk- till
Ny ägare pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta skall omedelbart underrätta
ring försäkringsgivaren om förvärvet försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. av av av
Återköp försäkringen. Återköp I pensionsförsäkring får utan hin- får utan hin-
pensionsförsäkring der av bestämmelserna i denna der av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska åter- ske, om det tekniska åter-
lag köpsvärdet uppgår till högst till
köpsvärdet uppgår högst 10 000 kronor eller om särskilda 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskattever- skäl och riksskattever-
föreligger ket på särskild ansökan ket särskild ansökan
medger på medger det. det. Bestämmelserna i
lagen
hindrar inte heller återbetalning enligt 7kap. 7§ personförsäkringslagen (1988:000) av försäkringstagarens tillgodohavande.
1. Denna träder i kraft den 1
lag juli 1989. I fråga om gruppförsäkring skall dock tilläm-
anvisningarna i deras nya lydelse pas först från och med den 1 1990.
januari
2. De nya anvisningarna gäller även för försäkringar som har tecknats före år 1976.
‘ Senaste lydelse av anvisningspunkten 1980:71.
98 Lagförslag
10 till
Förslag
om om vissa
Lag ändring _i lagen (1930:106)
till förmån för ofödda
rättshandlingar
4“
föreskrivs att lagen (1930:106) om vissa rättshandling- Härigenom
ar till förmån för ofödda skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad i om testamente är › Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabal-
lagen
med avseende å förord- ken föreskrivs om förordnande
stadgar
nande testamente till genom testamente till den, som
genom den, som ej är född eller avlad inte är född eller avlad vid testavid testators död, skall tors död, gäller också för förord-
äga motsvarande å förord- nande annan rättshand-
tillämpning genom
nande annan rättshand- ling till förmån för den, som inte
genom
A
till förmån är född eller avlad vid tiden för ling för den, som ej är född eller avlad vid tiden för förordnandet. Om förmånstaförordnandet. gäller dock sär-
garförordnanden
skilda bestämmelser i personför-
säkringslagen (1988:000).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Lagförslag
11 till
Förslag
om i om arvsskatt och
Lag ändring lagen (1941:416) gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 1, 12, 32, 37 och 59 §§ lagen (1941:416)
_ om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Skatt till staten utgår enligt denna för som förvärvas
lag egendom,
genom arv eller testamente (arvsskatt) eller
genom gåva (gåvoskatt).
För egendom, som förvärvas För som förvärvas
egendom,
genom att arv avstås 5§ ett avstående
enligt genom enligt 5§
A lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om lagen (1928:281) om allmänna 7,_ allmänna arvsfonden, arvs- arvsskatt till
utgår arvsfonden, utgår
skatt till staten som om förvärvet staten som om förvärvet skett v skett genom testamente efter testamente efter den
genom den avlidne. avlidne.
12 §2
Har någon i enlighet med lagen Om en förmånstagare enligt (1 92 7: 77) om försäkringsavtal personförsäkringslagen
insatts såsom förmånstagare och (1988:000) vid
försäkringstaga-
erhåller han vid rens död erhåller
försäkringstaga- förfoganderät-
rens död förfoganderätten över ten över eller, utan
försäkringen
försäkringen eller, utan att att sådan rätt förvärvas, utbetalsådan rätt förvärvas, av
utbetalning ning på grund försäkringen,
på grund av försäkringen, skall skall vad sålun-
förmånstagaren
vad förmånstagaren sålunda be- da erhåller vid beräknande av kommer vid beräknande av arvs- arvsskatt anses som arvfallen skatt anses såsom arvfallen egen- Vad
egendom. nu sagts gäller
dom. Vad nu sagts skall också vad som
gälla tillfaller någon
jämväl förvärv, som på grund av enligt 7§ stycket
6kap. första
stadgandet i 104 § andra stycket
personförsäkringslagen.
nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till
laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av
sådant förvärv kan vara bestämti i
skifteshandling, vilken jämlikt
1 Senaste lydelse 1974:857. Ä 2 Senaste lydelse 1982:1191.
Lagförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 § lägges till grund för lotternas
beräknande. Har försäkringsta-
garens make insatts såsom för-
månstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvär-
vet, som motsvarar det belopp,
varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåten-
skap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.
Hälften av vad som tillfaller
försäkringstagarens make enligt
vad som anges i föregående stycke är fritt från skatt. Vidare Vidare skall skall där som är a) där livförsäkring, som är
a) livförsäkring,
men livrän- kapitalförsäkring men ej livrän-
kapitalförsäkring ej
teförsäkring, gäller på försäk-
teförsäkring, tagits å försäkrings-
eller hans makes liv eller hans makes
tagarens ringstagarens
samt den rätt, som på grund av liv eller
tillkommit en- b) där försäkring tagits för försäkringsavtalet dera av dem, jämlikt 116 § första olycksfall eller sjukdom,
om vid skattens beräknande från
stycket lagen försäkringsavtal
~ icke kunnat tagas i mät för värdet av vad som tillfallit någon
gäld, eller i egenskap av förmånstagare någonderas
där för såsom skattefritt avräknas ett
b) försäkring tagits
eller belopp som motsvarar sex gång-
olycksfall sjukdom,
vid skattens beräknande från er basbeloppet enligt glagen 5 värdet av vad som tillfallit (1962:381) om allmän försäk-
någon
i av för det år under vilket skatt-
egenskap förmånstagare ring
såsom skattefritt avräknas ett inträdde. Har på
skyldigheten
som motsvarar sex av förordnande av samma
belopp gång- grund er basbeloppet enligt lagen person förmånstagaren tidigare
om allmän erhållit sådant förvärv, som
(1962:381) försäkring
för det år under vilket 37§ 2 mom. är i beskatt-
skattskyl- enligt
inträdde. Har likställt med
digheten på grund ningshänseende
av förordnande av samma får likväl från värdet av
per- gåva,
son er- vad som inom loppet av tio år
förmånstagaren tidigare
hållit sådant som tillfallit förmånstagaren ej avförvärv, jämlikt 37§ 2mom. är i räknas mer än ett belopp som
beskattnings-
hänseende likställt med får motsvarar sex gånger basbelop-
gåva,
likväl från värdet av vad som lagen om allmän för-
pet enligt
inom av tio år tillfallit för det år under vilket
loppet säkring
sou 1986256 101
Lagférslag
i
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
förmånstagaren ej avräknas mer skattskyldighet inträdde för det
än ett belopp som motsvarar sex senaste förvärvet.
gånger basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.
Vad som på grund av av samma i ränte- och
insättningar person A kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmåns-
5 skall denne anses tagare erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om vid tiden för
försäkringen tagits
den första insättningen och villkor att skolat ske i
på premiebetalning
den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller avtal
enligt
mellan anstalten och skolat
försäkringstagaren äga rum. skattskyldighet enligt första stycket inte för rätt till föreligger pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. skattskyldighet
föreligger inte heller för rätt till livränta som av annan
utgår på grund
försäkring än i den mån vad som av
pensionsförsäkring på grund
förordnande av samma tillfallit den inte översti-
person berättigade
ger 2 500 kronor per år.
Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).
Vad i första och andra Vad som i första och
styck- sägs
ena här ovan sägs skall, även om andra också i
styckena gäller
förmånstagarförordnande i en- fråga om vad som tillfallit någon lighet med lagen om försäkrings- på grund av sådan förmån från
avtal icke föreligger, kommun, som avses i 1
äga tillämp- punkt
ning jämväl i fråga om vad som adertonde av
stycket anvisning-
tillfallit någon på grund av sta- arna till 31 § kommunalskattela-
tens grupplivförsäkring
eller jäm- gen. n förbar av kommunal eller enskild
arbetsgivare avtalad grupplivför-
säkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde av
stycket
anvisningarna till 31§ kommu-
nalskattelagen.
Vad som vid en Vad som vid en
försäkringsta- försäkringsta-
.g gares död tillfaller någon på gares död tillfaller
någon på
grund av förordnande som avser grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid utländsk skall vid
försäkring
beräknande av arvsskatt be- beräknande av arvsskatt be-
n!
102 Lagförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i handlas som om det hade tillhört handlas som om det hade tillhört
boet och tillagts förmånstagaren boet och tillagts förmånstagaren
5 genom testamente. Har försäk- genom testamente. För kapital-
ringen tagits för olycksfall eller försäkring som ej är livränteförsjukdom eller är fråga om en säkring och som gäller på försäk-
sådan försäkring som - om den ringstagarens eller hans makes liv inte hade varit utländsk - skulle och för försäkring som tagits för
ha uppfyllt de förutsättningar olycksfall eller sjukdom tilläm-
som anges i andra stycket a), pas bestämmelserna i andra tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på
stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring
grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensom skall behandlas som pen- sionsförsäkring vid inkomsttax-
sionsförsäkring vid inkomsttax- eringen föreligger inte skattskyleringen föreligger inte skattskyl- dighet. Vid övriga förvärv av
dighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmel-
försäkring tillämpas bestämmel- serna i fjärde stycket andra serna i fjärde stycket andra meningen.
meningen.
Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.
32 §1
Har efter det beslut meddelats Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt om fastställande av skatt
a) kännedom erhållits om för- a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; ut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande b) testamente, förmånstagar-
enligt lagen (1 927: 77) om försäk- förordnande enligt personför-
ringsavtal om insättande av för- säkringslagen (1988:000) eller månstagare eller motsvarande motsvarande förordnande som förordnande som avser utländsk avser utländsk försäkring, vartill
vartill hänsyn tagits vid skatteärendets
försäkring, hänsyn tagits
vid skatteärendets bli- prövning, blivit genom laga-
prövning,
vit genom lagakraftvunnen dom kraftvunnen dom helt eller delhelt eller delvis förklarat ogillt; vis förklarat ogillt;
c) genom lagakraftvunnen c) genom lagakraftvunnen
dom eller blivit bestämt dom eller eljest blivit bestämt
eljest av egendom angående delningen av egendom angående delningen
i dödsbo, där skatten fastställts i dödsbo, där skatten fastställts
1 Senaste lydelse 1980:75.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
med ledning av handling, som med ledning av som handling,
avses i 15 eller 16 §; avses i 15 eller 16 §;
d) beträffande bouppteckning d) beträffande
bouppteckning
yppats felaktighet, som efter vad yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stad- i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller gas föranleder till eller
tillägg
rättelse av bouppteckningen; rättelse av
bouppteckningen;
e) kännedom erhållits angåen- e) kännedom erhållits
angåen-
de vid tiden för skattskyldighe- de vid tiden för
skattskyldighe-
tens inträde föreliggande om- tens inträde om-
föreliggande
ständighet, som föranleder, att i ständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning deklaration
uppgiven behållning
eller egendom bort upptagas eller egendom bort
upptagas eller fördelas annorledes än i eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits; deklarationen
angivits;
f) kunskap vunnits om förhål- f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämp- lande, som föranleder
tillämp-
ning av 19 §; ning av 19 §;
g) klarhet vunnits om hur g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i arvet skall fördelas i
slutligen
sådana fall som avses i 18 §; sådana fall som avses i 18 §;
och hade, om hänsyn tagits till och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas lott skatt skolat
någon gäldas
utöver vad för lotten beräknats, utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med skall ske med
efterbeskattning
sålunda felande belopp. sålunda felande
belopp.
37 §1
1 mom. Gåvoskatt utgår vid eller annat sådant
köp, byte, lega
avtal, om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har av
egenskap gåva.
2 mom. Skatt såsom för gåva 2 mom. Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med utgår för vad som i enlighet med
lagen om försäkringsavtali annat personförsäkringslagen
fall än i 12 § avses tillfaller någon (1988:000) i annat fall än i 12§
i egenskap av förmånstagare. avses tillfaller någon i egenskap av förmånstagare.
Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12§ andra-femte
styckena tillämpas.
Som gåva beskattas även vad Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § som i annat fall än i 12 §
sjunde sjunde
‘ Senaste lydelse 1980:75.
Lagförsiczg
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avses tillfaller någon på stycket avses tillfaller någon på
stycket
av förordnande som avser av förordnande som avser
grund grund
utländsk Därvid skall utländsk försäkring. Därvid skall
försäkring.
bestämmelserna i nämnda stycke bestämmelserna i nämnda stycke
tillämpas. tillämpas.
59 §1
Har efter det beslut meddelats Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt om fastställande av skatt
kännedom erhållits om för- a) kännedom erhållits om för-
a)
ut icke känt testamente; ut icke känt testamente;
b) testamente, förordnande b) testamente, förmånstagarenligt lagen (I927:77) om försäk- förordnande enligt personför-
om insättande av säkringslagen (1988:000) eller
ringsavtal för-
eller motsvarande motsvarande förordnande som
månstagare
förordnande som avser utländsk avser utländsk försäkring, vartill
vartill hänsyn tagits hänsyn tagits vid skatteärendets försäkring,
vid skatteärendets bli- prövning, blivit genom laga-
prövning,
vunnen dom kraftvunnen dom helt eller del-
vit genom lagakraft
helt eller delvis förklarat ogillt; vis förklarat ogillt;
c) genom lagakraftvunnen c) genom lagakraftvunnen
dom eller blivit bestämt dom eller eljest blivit bestämt
eljest av angående delningen av egendom angående delningen egendom
i dödsbo, där skatten fastställts i dödsbo, där skatten fastställts med av som med ledning av handling, som
ledning handling,
avses i 15 eller 16 §; avses i 15 eller 16 §,
d) beträffande bouppteckning d) beträffande bouppteckning
som efter vad yppats felaktighet, som efter vad
yppats felaktighet,
i 20 10§ ärvdabalken stad- i 20 10 § ärvdabalken stad-
kap. kap.
till eller tillägg till eller gas föranleder tillägg gas föranleder rättelse av rättelse av bouppteckningen;
bouppteckningen;
kännedom erhållits kännedom erhållits angåen-
e) angåen- e)
de vid tiden för de vid tiden för skattskyldighe-
skattskyldighe-
tens inträde om- tens inträde föreliggande om-
föreliggande
som föranleder att i som föranleder att i
ständighet, ständighet, deklaration behållning deklaration uppgiven behållning uppgiven
eller bort eller egendom bort upptagas
egendom upptagas eller fördelas annorledes än i eller fördelas annorledes än i deklarationen deklarationen angivits;
angivits;
klarhet vunnits om hur arvet klarhet vunnits om hur arvet
f) f)
skall fördelas i sådana skall fördelas i sådana
slutligen slutligen
fall som avses i 18 §; fall som avses i 18 §;
Senaste lydelse 1980:75.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
och hade, om hänsyn tagits till och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, omständighet som nu avses,
någon skattskyldig haft att gälda någon skattskyldig haft att gälda
mindre skatt än vad beräknats, mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsät- skall honom skatt nedsät-
påförd
tas med sålunda för högt beräk- tas med sålunda för högt beräk-
nat belopp. nat belopp.
Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.
1. Denna lag träder i kraft den 1 1989. I fråga om
juli gruppförsäkring, kollektivavtalsgrundad försäkring och grupplivför-
säkring som meddelas av staten skall dock äldre bestämmelser tillämpas till och med utgången av år 1989.
2. Har skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.
i
sou 1986:56
1 Inledning
1.1 Kommitténs
uppdrag
Kommittén fick sina direktiv i ett anförande till statsrådsprotokollet den 5 april 1974 av dåvarande statsrådet Carl Lidbom (se 1975 års kommittéberättelse s. 79). En relativt fyllig redogörelse för direktiven har lämnats i kommitténs delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag, s. 35 ff. Här skall bara erinras om de delar som haft särskilt intresse för kommitténs arbete med personförsäk-
ringen. Föredragande statsrådet anförde bl.a. följande.
En väsentlig uppgift för de sakkunniga blir att överväga i vad mån de begränsningar i försäkringstagarnas skydd som försäkringsavtalslagen på många områden medger framstår som berättigade under nuvarande förhållanden. Lagens regler om försäkringstagarens upplysningsplikt och om fareökning m m bygger till stor del på tanken att när försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har eftersatt sina avtalsmässiga skyldigheter på ett sådant sätt att det mera påtagligt rubbar grunderna för försäkringsgivarens bedömning av risken, så bör ersättningen vid försäkringsfall reduceras eller försäkringstagaren rentav helt gå miste om ersättning. Med en modern rättsuppfattning kan en sådan påföljd ibland te sig mycket sträng, särskilt med tanke på försäkringsbolagens möjlighet att i förväg kalkylera riskerna för oaktsamhet av denna typ från motpartens sida och anpassa premien härefter. Det är tänkbart att i en del av de avsedda fallen det kan vara tillräckligt att medge en reduktion av ersättningen i fall då försäkringstagaren har förfarit illojalt mot försäkringsgivaren.
Frågan om försäkringstagares upplysningsplikt kan behöva bedömas även från integritetsskyddssynpunkt. Särskilt när någon ansöker om livförsäkring torde försäkringsbolagen ofta begära ingående upplysningar om hälsotillstånd och andra förhållanden av privat natur. Det kan finnas skäl att införa vissa regler om vilka uppgifter som försäkringstagaren skall vara skyldig att lämna. Vidare bör frågan om sekretesskydd för uppgifter som lagras hos försäkringsbolagen uppmärksammas.
De nuvarande reglerna i 14§ försäkringsavtalslagen om följderna av underlåtenhet att erlägga premien i föreskriven tid medför att försäkringstagaren även vid ganska kortvariga och ursäktliga dröjsmål kan förlora rätten till försäkringsersättning. Reglerna kan i enskilda fall leda till resultat som ter sig obilligt hårda mot försäkringstagaren, särskilt om dennes möjlighet att få ut skadestånd av annan, som är ansvarig för skadefallet,
Vi sou 1986:56 107
Inledning
skulle komma att inskränkas.
De sakkunniga bör pröva om inte en ordning bör införas som ger större trygghet för försäkringstagarna än den nuvarande. I varje fall kan det finnas skäl att förstärka skyddet för försäkringstagarna när det gäller försäkringar som regelbundet förnyas, t ex hemförsäkringar.
Försäkringsavtalslagen reglerar i ganska ringa utsträckning försäkringsgivarens möjligheter att förbehålla sig rätt att säga upp försäkringsavtalet i förtid, t.ex. vid kontraktsbrott eller på grund av inträffad skada. Utom vid trafikförsäkring har försäkringsgivaren vidare full frihet att vägra att förlänga ett avtal, när försäkringstiden utgår. Framför allt när risken är svårförsäkrad kan det försätta försäkringstagaren i en besvärlig situation, om hans skydd på detta sätt upphör. Olika sätt att förbättra hans ställning i sådana fall bör utredas. En utväg kunde vara att liksom t.ex. vid hyresavtal ge försäkringstagaren en principiell rätt till förlängning av avtalet, eventuellt mot högre premie, såvida inte försäkringsgivaren visar vägande sakliga skäl för uppsägning. Ett mindre ingripande alternativ skulle vara
att ge tillsynsmyndigheten vidgade befogenheter att ingripa mot en praxis som inte lämnar de enskilda tillräckliga möjligheter
att behålla det försäkringsskydd som de har haft anledning att räkna med.
En svaghet med försäkringsavtalslagen är att dess regler är skrivna med tanke på individuella försäkringar och att reglerna är oanvändbara eller bara med svårighet kan tillämpas på kollektiva försäkringar. Sådana försäkringar, till vilka hör grupplivförsäkringar, kollektiva och
pensionsförsäkringar trygghetsförsäkringar, har emellertid under senare år fått allt större betydelse. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem som är förknippade med de kollektiva försäkringarna och pröva i vilken utsträckning det behövs särskilda lagregler för deras vidkommande.
Några regler i särskilt avser
försäkringsavtalslagen, om livförsäkring,
frågor om förhållandet till andra än försäkringsgivare och försäkringstagare, t.ex. till försäkringstagares borgenärer. av
Som ett led i översynen försäkringsavtalslagen bör de sakkunniga ta upp också frågan huruvida ändringar av sådana bestämmelser är påkallade. Det torde härvid finnas särskild anledning att se över reglerna om förmånstagarförordnande. Kritik har vid skilda tillfällen
riktats mot den betydelse som sådana förordnanden f.n. har både för borgenärsskydd och för arvsbeskattning. De sakkunniga bör överväga behovet av ändrade regler som bättre tillgodoser borgenärernas önskemål och intresset av en rättvis beskattning. Hithörande
frågor har emellertid också nära samband med familjerätten.
Bl.a. spelar förmånstagarförordnanden en viktig roll när det gäller skyddet för efterlevande make. Vid sina överväganden i dessa frågor bör de sakkunniga samråda med familjelagssakkunniga (Ju 1970:52).
De sakkunniga skulle vara oförhindrade att även i
övrigt ta upp de regler i försäkringsavtalslagen som de fann böra diskuteras. Däremot borde de inte behandla om i vidare mån än
lagen försäkringsrörelse
som krävdes till av de som kunde föreslås i
följd ändringar
försäkringsavtalslagen. Arbetet borde bedrivas i samråd med motsvarande kommittéer i de nordiska länderna.
övriga
1.2 Kommitténs arbete
Sedan kommittén i december 1977 lämnat sitt förslag till konsumentförsäkringslag framstod det snart som lämpligast att det fortsatta arbetet bedrevs så att kommittén skulle kunna lämna förslag till först en särskild personförsäkringslag och senare en särskild skadeförsäk-
ringslag.
Parallellt med den svenska kommitténs arbete med personförsäkringen bedrevs motsvarande arbete inom den danska kommittén
(ordförande först numera højesteretsdommer Henning Funch
Jensen och senare landsdommer Preben Lyngsø), den finländska
kommittén (ordförande justitierådet Henry Ådahl) och den norska kommittén (ordförande professor Knut S. Selmer).
Främst på grund av Danmarks medlemsskap i EG kom det fortsatta utredningsarbetet i Danmark att försvåras och efter en tid upplöstes den danska kommittén.
Även den finländska kommittén upplöstes efter en tid. Såvitt angick personförsäkringen bedrevs det fortsatta arbetet uteslutande
inom justitieministeriet. Arbetet med skadeförsäkring överlämnades
till en särskild arbetsgrupp under ledning av lagstiftningsrådet Jussi
Järventaus.
Av betydelse för arbetet inom den svenska kommittén var att ordföranden och flera av kommitténs övriga ledamöter avgick under år 1980. Som en följd härav låg verksamheten delvis nere. Efter bl.a. ett nordiskt möte på departementsnivå i slutet av samma år kom emellertid arbetet ›
igång igen.
I december 1983 lade den norska kommittén fram ett förslag till personförsäkringslag (NOU 1983: 56), och i oktober 1985 presenterades från finländsk sida ett motsvarande förslag (lagberedningens
vid justitieministeriet publikation 16/1985). Förslagen har remissbe-
handlats. I avvaktan på den svenska kommitténs betänkande har man emellertid på såväl den norska som finländska sidan beslutat att
dröja med det fortsatta lagstiftningsarbetet. Lagförslagen framgår av bilagorna 1 och 2. Nordiska överläggningar om personförsäkringen har hållits vid
omkring tio tillfällen. Vid sidan av de mera formella överläggningarna har fortlöpande underhandskontakter förekommit mellan ordförandena och sekreterarna i de olika länderna.
Inom den svenska kommittén har i denna del av arbetet hållits sammanträden under sammanlagt 52 dagar. Kommittén har samrått
med familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), försäkringsverksamhets-
kommittén (E 1979:01) samt arvs- och gåvoskattekommittén (Fi
1984:02).
Kommittén har vidare anordnat bl.a. en hearing med psykiatrisk
expertis angående förhållandet mellan självmord och försäkring.
Dessutom har kommitten haft ett flertal överläggningar med
försäkringsinspektionen och försäkringsbranschen. Kommittén har
också under hand haft ett relativt omfattande samarbete med framför allt praktiskt verksamma försäkringsmän. Bland dessa bör särskilt nämnas direktören Gösta Bergman, som lämnat värdefulla förslag i försäkringstekniska frågor, samt direktörerna Göran Hellstenius, Per-Erik Selander, Åke Svensson och Bertil Torbrand.
Under den tid kommittén arbetet med förslaget till personförsäkringslag har kommittén avgett sammanlagt 15 yttranden, huvudsakligen i anledning av remitterade betänkanden.
Sedan 1983 har kommittén parallellt med personförsäkringslagen
arbetat med förslag till en Detta arbete fortsät-
skadeförsäkringslag.
ter. Vår avsikt är att en sådan skall omfatta bl.a. de
lag försäkringar
som nu regleras i konsumentförsäkringslagen. Syftet är alltså att då vårt arbete avslutats FAL och KFL skall ha ersatts av en personför-
säkringslag och en skadeförsäkringslag.
1 «;
SOU .1986256
2¶Nuvarande m.m.
lagstiftning
2.1 (1927:77) om försäkringsavtal Lagen
Den första form av frivillig försäkring som blev föremål för var Redan 1667 års sjölag innehöll lagstiftning sjöförsäkringen. sålunda en 1891 innehöll ett kapitel försäkringsbalk. Sjölagen om Annan försäkring, som under 1800-talet (10 kap.) sjöförsäkring. blev allt fick däremot klara sig utan stöd av vanligare, länge Den nu lagen (1927:77) om privaträttslig lagstiftning. gällande - förkortad FAL - var den försäkringsavtal försäkringsavtalslagen, första som tillhandahöll allmänna föreskrifter om försäkringsavlag tal. Denoffentligrättsliga sidan av det frivilliga försäkringsväsendet hade uppmärksammats något tidigare. Genom 1903 års lag om försäkringsrörelse föreskrevs att det allmänna skulle utöva tillsyn över försäkringsanstalterna. FAL i de som kommit till bygger mycket på rättsgrundsatser i 1891 års om och i de av uttryck sjölags regler sjöförsäkring försäkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren. Lagen är emellertid också starkt av med syfte att skydda påverkad tidigare lagar försäkringstagarna, främst de tyska och schweiziska försäkringsavbåda av 1908. FAL tillkom i nordiskt lagsamarbete. I talslagarna, stämmer den överens med motsvarande lagar i väsentliga delar Danmark, Finland, Island och Norge. FAL har för försäkringsrätten. Trots att grundläggande betydelse är den innehåller 124 paragrafer, reglerar den lagen ganska vidlyftig, naturligt nog inte alla de frågor som uppkommer vid försäkring. Allmänna av bolagen utgör därför försäkringsvillkor som tillämpas en rättskälla. Villkoren innebär ofta en precisering och viktig komplettering av lagens regler. av FAL i mycket på de skillnader som Dispositionen bygger föreligger mellan å ena sidan personförsäkring livförsäkring, - och å andra sidan olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring dvs. all annan försäkring. Den första avdelningen i skadeförsäkring, som är tillämpliga på alla slag av lagen (1-33 §§) ger bestämmelser Den andra §§) är exklusivt ägnad åt försäkring. avdelningen (35-96
skadeförsäkring. Till en början tas i denna avdelning upp regler som är gemensamma för all skadeförsäkring (35-58 §§). Därefter behandlas under olika rubriker vissa huvudformer av skadeförsäkring, nämligen transportförsäkring - dels sjöförsäkring (59- 76 §§), dels annan -
transportförsäkring (77-78 §§) brandförsäkring (79-88 §§), kreatursförsäkring (89-90 §§) och ansvarighetsförsäkring, (91-
behandlas - 96 §§). I den tredje avdelningen livförsäkring gemensamma bestämmelser för sådan försäkring (97-101 §§),
kapitalför- I säkring (102-117 §§) och livränteförsäkring (118 §) - samt i fjärde i avdelningen , slutligen, de andra av dvs.
typerna personförsäkring, olycksfalls- och sjukförsäkring (119-124
§§).
Här skall endast reglerna för
personförsäkring tas upp; reglerna om skadeförsäkring berörs endast i de fall då de kan anses ha betydelse även för personförsäkring.
FAL är i ganska stor utsträckning, och ofta beträffande som
regler ansetts viktiga för försäkringstagarnas skydd, en tvingande lag, så att förbehåll med visst innehåll inte får åberopas eller får
åberopas endast under vissa närmare När är
angivna förutsättningar. lagen tvingande anges detta särskilt för varje regel. Där så inte förekommer är alltså lagen dispositiv, dvs. den bara i den mån inte
gäller annat framgår av de bestämmelser som in i
försäkringsbolaget tagit sina försäkringsvillkor (3 § första med den förhållan-
stycket). Syftet devis långtgående tvingande i FAL är att
regleringen skydda försäkringstagarna mot Övermakt vid utform-
försäkringsgivarnas ningen av försäkringsvillkoren. På ett för
försäkringstagaren mycket centralt område, nämligen frågan om vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall är emellertid
erbjuda skydd, avtalsfriheten fullständig. I praktiken betyder detta vanligen att försäkringsbolagen ensamma bestämmer omfattningen av försäkringsskyddet vid olika typer av försäkring. Ett utgör dock
undantag trafikförsäkring. Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver vad som anges i inskränkas
trafikskadelagen (1975:1410), endast på grund av omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt FAL eller
(1980:38) kan medföra begränsning av
försäkringsgivarens skyldig- _ het att utge försäkringsbelopp (17 § trafikskadelagen).
Även beträffande storlek råder avtalsfrihet. Som fram-
premiens går nedan (avsnitt 2.3) kontrollerar dock att
försäkringsinspektionen försäkringsbolagens premiesättning är skälig.
FAL gäller för alla slags försäkring utom vissa
återförsäkring, uppräknade typer av samt som avses i
socialförsäkring försäkringar konsumentförsäkringslagen. I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas dock även i fråga om konsumentförsäkring vissa särskilt angivna bestämmelser i FAL § andra och
(1 tredje styckena FAL). Trafikförsäkring är såsom nyss framgått föremål för särskild
i (ytterligare finns trafikförsäkringsfö- i reglering trafikskadelagen om 5‘ rordningen (1976:359) och lagen (1976:357) motortävlingsförsäk- I den mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet ring). om sådan försäkring gäller dock FAL även för trafikförsäkring (1 § fjärde stycket). När försäkringstagaren tecknar försäkring hos ett försäkringsbolag - - form- , i lagen används uttrycket försäkringsgivare gäller inga krav. Allmänna om avtals ingående gäller även för principer tecknande av får ett försäkförsäkring. Vanligen försäkringstagaren ringsbrev åtföljt av mer eller mindre utförliga försäkringsvillkor, men avtalet kan slutas muntligen, t.ex. per telefon. Framgår själva det inte av avtalet från vilken tid försäkringen skall gälla inträder _ 11 § FAL ansvar när antagande svar på bolagets eller enligt bolagets försäkringstagarens anbud avsänds. Försäkringstekniken bygger på att den risk som försäkringsbolaget åtar skall kunna Den som utgår skall sedan så sig kalkyleras. premie väl som motsvara den aktuella risken jämte kostnader m.m. möjligt Det i sakens natur att i stor utsträckning är hänvisat till ligger bolaget från när det skall skaffa sig uppgifter försäkringstagaren själv för sina Eftersom dessa uppgifter ofta är underlag kalkyler. för om och vilka villkor skall meddelas och avgörande på försäkring för hur stor som skall betalas, är det av stor betydelse att premie lämnar korrekta Ofta får han fylla i ett försäkringstagaren uppgifter. formulär med eller annat sätt lämna olika upplysningar. frågor på Man brukar tala om upplysningsplikt som en av försäkringstagarens de biförpliktelser som åvilar honom vid sidan av huvudförpliktelsen att betala premien. FAL behandlar om i 4-10 §§. Reglerna äri frågan upplysningsplikt huvudsak tvingande. Om försäkringstagaren åsidosätter upplysningsplikten svikligen eller under sådana att det skulle strida mot tro och omständigheter heder att blir försäkringen i enlighet med åberopa försäkringen, sedvanliga avtalsrättsliga principer ogiltig (4 §). Har å andra sidan de oriktiga uppgifterna lämnats i god tro, dvs. om försäkringstagaren varken eller hade bort inse att var oriktiga, får de insåg uppgifterna för ansvar för ett redan inträffat försäkingen betydelse bolagets Däremot har rätt försäkringen till ringsfall. bolaget att säga upp upphörande efter fjorton dagar, dock ej om den avser personförsäkring (5 §). För det fall att brister i sin upplysningsplikt försäkringstagaren utan att handla mot tro och heder men utan att samtidigt vara i god tro särskilda kan bli helt fritt från j gäller regler. Försäkringsbolaget ansvar. Det kan också ha ett ansvar, jämkat i förhållande begränsat till vad som mot av den premien skulle ha gällt om bakgrund erlagda det från fått korrekta Man brukar kalla det början upplysningar.
Nuvarande m. m. 113
lagstiftning
senare för prorataregeln. Full ansvarsfrihet inträder om över
bolaget
huvud inte skulle ha meddelat med kännedom om
någon försäkring
de rätta förhållandena (6 §). i
Även då försäkringstagaren eller underlåter att lämna
förtiger
uppgifter om förhållanden som han känner till och som han inser eller bör inse har betydelse för kan ha ett endast
bolaget, bolaget
, begränsat ansvar eller vara helt fritt från ansvar
(7 §). Bolagets
i ansvar bedöms samma sätt som i 6 §. Som en
på förutsättning för att
bolaget inte skall vara helt att kan anses
ansvarigt gäller förtigandet
i som en vårdslöshet sida.
på försäkringstagarens
Vill försäkringsbolaget grund av att åsido-
på upplysningsplikten
satts göra gällande att dess skall det
ansvarighet påverkas åligger
{ bolaget att utan meddela detta.
i oskäligt uppehåll försäkringstagaren
Görs inte det, får bolaget inte sedan att det fått
åberopa felaktiga
uppgifter såvida inte svek eller förfarande mot tro och heder
föreligger (8 §). Upplysningsplikt för försäkringstagaren gäller inte i om fråga
sådana förhållanden som ändå kände till eller
försäkringsbolaget
bort känna till. Oriktiga eller är också utan
i uppgifter förtigande
verkan om den som eller
omständighet uppgiften förtigandet avsåg
var utan betydelse för eller i vart fall efter det
försäkringsbolaget försäkringen tecknades upphört att vara av betydelse
(9 §). . Sedan försäkring meddelats kan inte
försäkringsbolaget genom
T egna åtgärder påverka den faktiska särskilt
händelseutvecklingen
mycket, utan det är i beroende av
hög grad försäkringstagarens
göranden och låtanden. Risken för skada kan vid
skadeförsäkring
öka t.ex. genom att försäkrad används till annat ändamål
egendom
än som förutsattes när premien beräknades. För att
försäkringen
skall kunna anpassas till sådan kan man
fareökning åläggs, säga, försäkringstagaren genom FAL:s regler en fortlöpande upplysnings-
plikt även under försäkringstiden. Genom att underrättas
bolaget
kan t.ex. förhöjd premie tas ut eller i värsta fall
försäkringen sägas
upp.
Reglerna om fareökning har störst vid skade-
praktisk betydelse
försäkring och FAL har särskilda därom i 45- 50 §§. Men även
regler
för personförsäkring ges vissa om Sålunda kan vid
regler fareökning.
livförsäkring en leda till ett endast ansvar för
fareökning begränsat
försäkringsbolaget om det i att ett visst
försäkringsbrevet angivits
ändrat förhållande innebär en En förutsätt-
fareökning. ytterligare
ning för ett endast begränsat ansvar är att i
försäkringsbrevet angivits
den påföljd ändringen medför vid och
(99 §). Även sjuk- olycksfalls-
försäkring gäller särskilda och liksom vid livförsäkring för försäkringstagaren delvis - i jämförelse med skadeför-
reglerna angående
-
säkring förmånligare regler (121 §). Som en förutsättning för
ansvarsfrihet eller ett endast ansvar för
begränsat försäkringsbolaget
Ä 8
i 114 Nuvarande rån. m. 198655 lagstiftning
bl.a. att faran skall ha ökats genom ändring i ett förhållande? gäller som i vara av betydelse för bolaget. försäkringsbrevet angivits _ FAL innehåller också om vad som skall gälla om uppsåtligt? regler eller vårdslöst av försäkringsfall (18-20 §). Huvudre-
framkallande
är att inte är skyldigt utge ersättning till den geln försäkringsbolaget - vid annan än —-; som uppsåtligen eller försäkring livförsäkring vårdslöshet har orsakat den uppkomna skadan. Däre-a genom grov mot inverkar det inte att det visserligen varit; på bolagets ansvarighet om vårdslöshet men oaktsamheten varit av mer normalt slag.‘ fråga Försäkringen skyddar alltså även mot eget slarv som inte är grovt. FAL:s är emellertid denna dispositiva, varförregler på punkt kan föreskriva att rätten till ersättning faller försäkringsvillkoren bort redan vid helt vårdslöshet. Villkoren kan emellertid också, ringa såsom är vanligt vid exempelvis ansvarighetsförsäkring, ge ett mer än som av FAL:s regler och medge att långtgående skydd följer trots att skadan framkallats genom vårdslöshet som ersättning utgår förhållanden, nämligen om den som orsakat är grov. Under särskilda skadan var under 15 år eller handlat under inflytande av djupgående själslig abnormitet, skall enligt lagens dispositiva regel (19 §) även eller vårdslöshet framkallade skador ersätuppsåtligt genom grov tas. Vid livförsäkring ger försäkringen skydd även vid grov vårdslöshet (18 §). För självmord finns en specialregel som säger att försäkringsom tre år sedan teckersättning utgår antingen gått försäkringen nades eller det måste antas att försäkringen tagits utan tanke på och att den försäkrade skulle ha berövat sig livet även självmordet om någon försäkring inte funnits (100 §). Rörande om annat inte överenskompremiebetalningen gäller, mits, att av första premie skall ske utan uppskov och betalningen betalningen av delpremie eller förnyelsepremie på den nya premieförsta §). Vid dröjsmål med betalningen får periodens dag (12 avtalet försäkringsvillkoren är bolaget säga upp (13 §). Enligt av med premiebetalningen regelmässigt att påföljden dröjsmål försäkringsbolagets ansvar suspenderas. För att inte försäkringstagaren alltför snabbt skall berövas sitt skydd ställer dock FAL upp vissa Beträffande första premie gäller sålunda att tvingande skyddsregler. ett förbehåll av innebörd att ansvaret inte inträder förrän premien betalats eller lämnats ut, inte får åberopas annat än försäkringsbrev om verkligen är i dröjsmål (14 § första stycket). försäkringstagaren När det senare får bolaget inte åberopa att dess gäller premie villkoren förrän en vecka efter krav ansvarighet enligt suspenderats § andra Kravet risk, varför det inte (14 stycket). går på mottagarens är att verkligen haft möjlignågon förutsättning försäkringstagaren het att ta del av dess innehåll (33 §). Villkoren kan alltså innehålla att försäkringsbolagets ansvar
Nuvarande m. m.
lagstiftning
suspenderas om inte premien betalas i rätt betalas tid, premien
senare träder försäkringen åter i kraft. Vill att
försäkringsbolaget försåkringsförhållandet skall upphöra för gott, får
bolaget säga upp
försäkringsavtalet. Kortare än tre får dock
uppsägningstid dagar
enligt en tvingande inte förekomma bestående
regel (13 §). Vid
dröjsmål kan bli aktuell eftersom ett
uppsägning försäkringsbolag, som enligt försäkringsvillkoren är fritt från vid ansvarighet premie-
dröjsmål, måste väcka talan om inom tre
premiens betalning
månader från såvida inte dessförinnan
förfallodagen, försäkringen
upphört att gälla. Annars preskriberas bolagets rätt till
premien
- (15 §). Som framgår av avsnitt 2.5 är villkor ofta
bolagens
gynnsammare för än vad som av FAL.
försäkringstagaren följer
Reglerna i 13§ om
försäkringsbolagets möjlighet att säga upp
försäkringsavtalet vid premiedröjsmål är 17 § inte enligt tillämpliga
V-
på livförsäkring och s.k. och lång olycksfalls- sjukförsäkring (jfr
avsnitt 2.4). av vid sådana
Följden premiedröjsmål försäkringar
” regleras till en del som skall finnas för sådana i de grunder
försäkringar. Aven om avtalet har ofta ett
upphör försäkringstagaren
:_ kvarvarande skydd under en viss tid vidare avsnitt
(se 13.2).
Ett särskilt område som i FAL är regleras tredje mans rättsställ-
ning. Beträffande personförsäkring det här bestämmelser som
gäller
. tar sikte på och
förmånstagare försäkringstagarens borgenärer. Förmånstagarförordnanden har stor betydelse för behandlingen i
j olika avseenden av främst av FAL:s
livförsäkringar. Tillämpningen
regler om vållar
förmånstagarförordnanden emellertid en hel del
e problem i det praktiska rättslivet; många publicerade rättsfall som
angår just tolkning av och av sådana förordnanden
verkningarna
(dock företrädesvis i vittnar om detta. Av den
arvsskattemål)
anledningen och därför att vårt i denna del i stor
förslag utsträckning bygger på gällande rätt skall här lämnas en relativt fyllig redogörelse
för det nuvarande rättsläget området.
på
Den avtalsrättsliga är att det är
utgångspunkten försäkringstaga-
ren - alltså den som sluter avtalet med
försäkringsbolaget - som har
rätt till dvs.
bolagets prestation, försäkringsbeloppet. Med ett
förmånstagarförordnande förstås ett förordnande av
försäkringsta-
garen att någon annan än han skall
själv uppbära beloppet.
Förordnandet kan vara eller
återkalleligt oåterkalleligt.
Det har tidigare i litteraturen förts en ganska livlig diskussion om
förmånstagarförordnandets natur. Man har försökt hänföra för-
; mânstagarförordnandet till någon tidigare erkänd rättshandlingstyp
såsom tredjemansavtal, testamente eller
gåva. Med den utförliga
behandling institutet har fått i FAL framstår det emellertid numera
som en självständig form av förfogande. En annan sak är att de regler
som finns om framför allt och testamente gåva ibland kan vinna
analog tillämpning på förmånstagarförordnande och att förmånsta-
116 Nuvarande lagstiftning m. m.
för dödsfall till syfte och funktion i mycket
garförordnande kan
jämställas med testamente. såsom föremål för i
FAL anger i 102§ förmånstagarförordnande i
endast I har emellertid sådant förord-
”försäkringsbeloppef”. praxis
nande avse även sådana belopp som utgår i form av .
antagits
eller (NJA 1977 s. 587). Utan att FAL
återbäring premiereglering
anses vidare att förordnande kan förenas upptar någon regel därom, t.ex. skall använda i med villkor av olika slag, att mottagaren beloppet för visst angivet ändamål. FAL innehåller bestämmelser direkt om förmånstagare i 3, 102-112, 116-118 och 122 §§. Härutöver finns åtskilliga andra bestämmelser som har mer eller mindre direkt betydelse för den som insatts som förmånstagare, t.ex. 18, 114 och 123 §§. FAL i 103 § vissa formföreskrifter som måste följas för
uppställer
att skall bli Skälet härtill angavs i
förmånstagarförordnande giltigt.
förarbetena vara önskemålet att rätt skall vila på en
förmånstagarens
såvitt säker och oomtvistlig grund. Den stora ekonomiska
möjligt
som insättande av förmånstagare ofta har, kan också
betydelse,
medföra att det - samma sätt som vid testamente - är påkallat
på
med ett visst formkrav för att förebygga förhastade dispositioner.
samma paragraf har försäkringstagaren möjlighet att Enligt
meddela förordnandet. Något formellt
skriftligen försäkringsbolaget
krav att meddelandet skall vara egenhändigt undertecknat av
på
ställs inte och ännu mindre krav på vittnen.
försäkringstagaren något Däremot anses i uttrycket ”meddelar” ligga att försäkringstagaren
skall ha icke blott satt förordnandet utan också vidtagit upp
för att få det överbringat till försäkringsboändamålsenliga åtgärder
laget.
Ett förordnande kan åstadkommas också genom att
giltigt
skriver in förordnandet i försäkringsbre-
försäkringsbolaget antingen
vet redan från eller senare gör en anteckning om förordnan-
början
det på brevet. När förordnande meddelas i samband med tecknandet av en
individuell försäkring, går det vanligen till så att försäkringstagaren
från informationsmaterial väljer ut det förordnande
bolagets tryckta
han vill ha eller annat sätt anger vem han vill ha som
på
Medverkan av bolagets ombud eller tjänstemän
förmånstagare.
anses i dessa fall vara för att förordnandet får en
tillräcklig garanti ändamålsenlig och väl övervägd utformning.
Formföreskrifterna i 103 § också för återkallelse av förmåns-
gäller
Detta innebär emellertid inte att ett förordnande
tagarförordnande.
måste återkallas i samma som det tillkommit. Ett förord-
ordning
nande som blivit att försäkringsbolaget antecknat det
giltigt genom
kan alltså återkallas eller ändras genom ett
på försäkringsbrevet
skriftligt meddelande till bolaget utan att någon ny anteckning görs
Nuvarande lagstiftning m. m. 117
på försäkringsbrevet. Man kan därför inte lita på att ett på
försäkringsbrevet antecknat förordnande är giltigt. Förmånstagarförordnande kan inte återkallas efter försäkringsta-
V garens död (102§ sista meningen). Om förordnande gäller för livsfall, anses däremot försäkringstagaren kunna återkalla förordi nandet även efter det att förfallit till
försäkringsbeloppet betalning
i (men inte sedan det väl betalats ut).
Förmånstagare kan inte insättas och inte heller tidigare förordnande återkallas genom testamente (NJA 1966 s. 355 och NJA 1976 s.
24). Däremot är det ingenting som hindrar försäkringstagaren från
att i testamente förfoga över försäkringen eller
försäkringsbeloppet, om något förmånstagarförordnande inte alls har I detta fall gjorts. ingår utfallande försäkringsbelopp i kvarlåtenskapen efter den
avlidne. Ett sådant förfogande får emellertid inte de
specifika rättsverkningar som följer med ett förmånstagarförordnande enligt
FAL.
Huvudregeln i 102 § är att förmånstagarförordnande när som helst
kan återkallas. Förordnandet är emellertid om försäk-
oåterkalleligt ringstagaren gent emot förmånstagaren förbundit sig att låta
förordnandet stå vid makt”. Sådant löfte riktar sig alltså till förmånstagaren och skall för att bli bindande som regel meddelas
honom. Det är inte tillräckligt att försäkringstagaren genom påteck-
g ning på försäkringsbrevet, genom meddelande till försäkringsbolaget
i eller på annat sätt dokumenterar sin vilja att låta förordnandet förbli
gällande.
i
Något formkrav för utfåstelse att ej återkalla förmånstagarförordnande har inte uppställts. På grund av de påtagliga likheterna mellan
oåterkallelighetsförklaring och gåva har det dock i rättspraxis ansetts
att sådan förklaring till förmån för make måste ske i äktenskapsföror-
dets form (NJA 1953 s. 228). För att en oåterkallelighetsförklaring
skall gälla krävs ej att försäkringsbolaget blivit underrättat om
förklaringen. Förmånstagarförordnande kan i vissa fall vara oåterkalleligt utan
att något uttryckligt löfte härom har Som nyss nämnts kan ett
givits.
förordnande nämligen inte återkallas efter försäkringstagarens död (102 §). Ett annat fall regleras i 118 § andra stycket andra meningen, som handlar om det fallet att förmånstagare till livränteförsäkring fått första livräntebeloppet utbetalt till sig. Vidare kan det, t.ex. då
arbetsgivare tecknar försäkring på arbetstagares liv, vara mellan
dessa parter underförstått att ett samtidigt meddelat förmånstagarförordnande inte skall kunna återkallas alls eller bara under viss
förutsättning; även oåterkallelighetsförklaring anses kunna förenas
med villkor.
Rätten att insätta förmånstagare tillkommer försäkringstagaren, dvs. den som med försäkringsbolaget ingått försäkringsavtalet (102 §
118 Nuvarande lagstiftning m. m.
jämförd med 2 §), och det är också han som har rätt att återkalla ett
meddelat förordnande. Vid gruppförsäkring och kollektivavtals-
grundad försäkring tillämpas emellertid ofta särpräglade system med
flera som att sätta in När i
personer berättigade förmånstagare.
central i
tjänstegrupplivförsäkring är grundad på överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, ingår det i över- Å:
enskommelsen - och i - skall
försäkringsvillkoren att vissa personer
anses vara insatta som förmånstagare. Och när det i stället är en enskild arbetsgivare som direkt tecknar försäkring för sina arbetstagare, anses arbetsgivaren ha rätt att vid avtalets slutande bestämma om förmånstagare. I båda fallen tillkommer denna rätt emellertid därefter den försäkrade arbetstagaren, i villkoren angiven som
försäkringstagare. Arbetstagarens rätt anses emellertid inte
,hindra
t.ex. att arbetsmarknadsparterna i ny central överenskommelse beslutar om ändrade standardförordnanden; dock får ett individuellt förordnande företräde även framför ett senare tillkommet standardförordnande. Liknande systern tillämpas vid frivillig gruppförsäk-
ring. Rätten att bestämma om förmånstagare följer med äganderätten till försäkringen. Överlåter försäkringstagaren sin rätt enligt avtalet,
är det därefter den nye ägaren som är behörig att sätta in förmånstagare. Samma verkan som överlåtelse har det i detta hänseende enligt 110 § om försäkringstagaren avlider innan försäk-
ännu har inträffat; kan t.ex. vara tecknad på
ringsfallet försäkringen
annans liv. I sådant fall inträder insatt förmånstagare i försäkringstagarens rätt enligt avtalet och blir alltså behörig att själv insätta
förmånstagare. Behörigheten att sätta in förmånstagare och att återkalla tidigare
meddelat förordnande övergår inte på alla en för säkringstagares rättsinnehavare. Sålunda kan som tidigare påpekats dödsboet efter en avliden försäkringstagare inte återkalla ett av honom meddelat förordnande (102 § sista meningen). Inte heller torde en försäkringstagares konkursborgenärer kunna återkalla ett meddelat förordnande. En annan sak är att, om försäkringen efter utmätning eller konkurs tillfaller tredje man, ett av försäkringstagaren meddelat förordnande som ej gjorts oåterkalleligt förfaller p. g.a. bestämmelsen i 111 §. Den nye ägaren blir i ett sådant fall behörig att göra ett eget förordnande.
I FAL finns ett antal av vilka några är presumtionsregler
regler,
och andra absoluta, om när ett förmånstagarförordnande skall anses ogiltigt eller när det skall upphöra att gälla. Ibland kan fråga om förordnandets bestånd i fall som inte regleras i FAL.
uppkomma
Av betydelse är här reglerna i 104 § andra stycket om jämkning av
förmånstagarförordnande bl.a. då makes giftorätt eller bröstarvinges laglott kränkts. I av regeringen angående följdlagstiftning till förslag
\
OU 1986:56 Nuvarande lagstiftning m. m. 119
äktenskapsbalken, vilket överlämnats till lagrådet för yttrande den 4
december 1986, samt i avsnitt 2.6.2 nedan redogörs närmare för
tillämpningen av 104 §. I lagrådsremissen föreslås att reglernai 104 § ,andra stycket ersätts med nya mera generella jämkningsregler. I anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen anges förutsättning-
för att försäkring i inkomstskattehänseende skall behandlas som ;arna *pensionsförsäkring Bl.a. får endast vissa den försäkrade närstående
,personer sättas in som förmånstagare. Enligt anvisningarna skall i för pensionsförsäkring denna begränsning i rätten att sätta
;villkoren
förmånstagare anges. Det är mot denna bakgrund som reglerna i
fin
3 § andra stycket FAL skall ses, nämligen att förmånstagarförordnande är utan verkan, om det har skett i strid mot villkor som enligt ;kommunalskattelagen skall tas in i avtalet. Effekten av ett förord-
till ”fel” person blir inte att försäkringen mister sin karaktär
Enande
i
av pensionsförsäkring, utan att förordnandet är ogiltigt. Av 18 § FAL följer att den förmånstagare som uppsåtligen dödar
_den försäkrade inte kan åberopa det till hans förmån gjorda .~ förordnandet. i
Om ett förmånstagarförordnande gäller till förmån för ”make”, är ?det utan verkan om äktenskapet blivit upplöst genom äktenskapsi skillnad. Försäkringstagaren har ju då inte någon make, om han inte har gift om sig, och i sådant fall antas förordnadet enligt 105 § andra stycket gälla till förmån för den nya maken. I analogi med A 3 8§ och 11 8§ ärvdabalken brukar dessutom anses att
kap. kap.
“ förordnande till förmån för ”make” förfaller redan när talan om
äktenskapets upplösning anhängiggörs. Den vanliga s.k. sammansatta kapitalförsäkringen (jfr avsnitt
f4.2.1) gäller för både livsfall och dödsfall, dvs. försäkringsbeloppet : betalas ut när den försäkrade uppnår viss ålder eller om han avlider “
dessförinnan. Om förmånstagare insatts till sådan försäkring, skall förordnandet enligt 107§ FAL antas gälla bara för dödsfall.
Om försäkringstagaren överlåter försäkringen till annan, förfaller
ett av den förste ägaren meddelat förmånstagarförordnande om detta inte gjorts oåterkalleligt (111 § FAL) . Detsamma torde
gälla om försäkringen genom bodelning efter äktenskapsskillnad eller boskillnad övergår till försäkringstagarens make och om försäkring-
en efter utmätning eller konkurs tillfaller tredje man. Däremot är det
p naturligtvis ingenting som hindrar att den ursprunglige försäkrings-
V
tagaren och förvärvaren kommer överens om att förordnandet fortfarande skall gälla. Det anses för sådant fall inte ens
nödvändigt
med något meddelande till om att förordnandet
försäkringsbolaget
: skall fortsätta att gälla. Ett oåterkalleligt förordnande påverkas inte av att försäkringen överlåts, såvida förvärvaren inte är i tro i
god
z om och därför ändå får bättre rätt än
fråga oåterkalleligheten i, förmånstagaren.
n j, i
i
i
- 120 Nuvarande lagstiftning m. m. j
1986:56
Pantsättning av försäkringen medför den av för-
försämringenp
månstagarens ställning, att panthavaren har företrädesrätt till
försäkringsbeloppet så långt pantfordran sträcker sig; överskjutande belopp tillfaller förmånstagaren (112 § första stycket). Ett återkalleligt förmånstagarförordnande medför inte någon inskränkning i försäkringstagarens rättigheter före försäkringsfallet.
Försäkringstagaren kan när som helst återkalla förordnandet, och han kan utan hinder av förordnandet överlåta, belåna eller
pantsätta, låta återköpa försäkringen (108 § första stycket). Om försäkringsfal-
let utgörs av att försäkringstagaren uppnår viss ålder, anses han som ovan nämnts kunna återkalla ett för livsfall gällande förordnande
även efter försäkringsfallet intill dess försäkringsbeloppet betalas ut till förmånstagaren. Detsamma torde gälla när försäkringen tagits på
annans liv, om inte förordnandet anses förfallet redan på grund av analogi med 107 §.
Ett oåterkalleligt förordnande, å andra sidan, medför redan före
försäkringsfallet en betydande bundenhet för försäkringstagaren.
Bortsett från att förordnandet inte kan ändras, skall försäkringsta-
108§ andra anses ha utfäst sig att inte utan
garen enligt stycket
samtycke som inskränker för-
förmånstagarens vidtaga förfogande
rätt. eller återköp får alltså
månstagarens Pantsättning, belåning
normalt inte ske utan förmånstagarens medgivande. Man kan dock tänka sig att, om ett oåterkalleligt förordnande vid sammansatt
gäller bara för dödsfall, försäkringstagaren kan kapitalförsäkring pantsätta rätten till livsfallsutbetalning.
Eftersom oåterkalleligt förordnande enligt 111 § står kvar även vid överlåtelse, torde det inte föreligga något hinder i förhållande till
förmånstagaren mot att försäkringstagaren överlåter försäkringen,
förutsatt att förvärvaren inte genom godtrosförvärv får företräde framför förmånstagaren. En annan sak är att en med oåterkalleligt förordnande försedd försäkring ofta har så litet värde för sin ägare, att en överlåtelse framstår som meningslös.
Ett oåterkalleligt förordnande torde inte utan särskild utfästelse vara förenat med skyldighet för försäkringstagaren att vidmakthålla
fortsatt I praktiken brukar
försäkringen genom premiebetalning. försäkringsbolagen, om premiebetalningen upphör och om det är känt att försäkringstagaren gjort ett oåterkalleligt förmånstagarför-
ordnande, underrätta förmånstagaren härom så att han har möjlighet att på egen bekostnad fortsätta försäkringen.
Bortsett från det som avses i 110§ medför ett
specialfall förmânstagarförordnande inte några påtagliga rättsverkningar för
förmånstagaren före Inte ens om förordnandet
försäkringsfallet.
gjorts oåterkalleligt får han under försäkringstagarens livstid förfoga över den rätt, som förordnandet medför, genom överlåtelse,
pantsättning eller på annat sätt (109 §).
Nuvarande m. m. 121
lagstiftning
I och med att inträffar förändras Förmåns-
försäkringsfallet läget.
tagaren får då ett självständigt och
anspråk på försäkringsbeloppet,
detta anspråk kan han rikta direkt mot utan att
försäkringsbolaget
behöva gå via försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Den rätt förmånstagaren sålunda får i och med kan överlåtas
försäkringsfallet
och pantsättas på samma sätt som
vanliga fordringar. Anspråk på grund av förmånstagarförordnande är inte underkas-
tat annan preskriptionsregel i FAL än den i 29 § upptagna.
De förordnanden som kommer till måste och
bolaget registreras
bevaras. I övrigt har det före ett inte
försäkringsfall någon betydelse
för bolaget att någon förordnas till Om fått
förmånstagare. bolaget
veta att ett visst förordnande har kan det
gjorts oåterkalleligt, naturligtvis inte utan förmånstagarens medgivande medverka till
sådana förfoganden som kan inskränka rätt, men i
förmånstagarens
övrigt har förmånstagaren rättsförhållande bara till
försäkringstaga-
ren. för att t.ex. underrätta
Någon självständig skyldighet bolaget förmånstagaren om att försäkringstagaren inte sin att fullgör plikt
betala premien inte.
föreligger Utgångspunkten för tolkning av anses förmånstagarförordnande
vara att det så vitt möjligt är avsikt med
försäkringstagarens
förordnandet som skall utrönas. Sådan s.k. brukas
subjektiv tolkning
också vid testamentstolkning, och ärvdabalkens härom kan
regler därför i viss utsträckning tillämpas analogt på förmånstagarförord-
nanden. I 105§ finns vissa som skall användas vid
hjälpregler tolkning av förmånstagarförordnande. Vad som sägs i dessa bestäm-
melser skall gälla om ej annat av Är
framgår omständigheterna.
förmånstagarens barn insatta som förmånstagare skall t.ex. förordnandet gälla till förmån för
bröstarvinge.
Det är endast försäkringstagarens avsikter vid tiden för förordnandets tillkomst som kan komma i beaktande vid av ett
tolkningen
förordnande. Denna har ansetts vara en av
princip nödvändig följd förmånstagarförordnandets ställning som självständig rättshand-
lingstyp. Om försäkringstagaren, kanske flera år efter förordnandets tillkomst, t.ex. i testamente ger uttryck för hur han vill att försäkringsbeloppet skall fördelas, kan det alltså inte
påverka
tolkningen av förordnandet med mindre det kan att
antagas försäkringstagaren hade den avsikten redan då förordnandet gjordes (NJA 1976 s. 24). Om testamentet i stället före eller i
upprättats
samband med förmânstagarförordnandet, är att där få möjligheterna
stöd för en viss tolkning av förordnandet större.
naturligtvis
Vad som anförts om av har
tolkning förmånstagarförordnanden
gällt individuella förordnanden som härstammar från
verkligen försäkringstagaren åtminstone i den betydelsen, att han själv valt
förordnande från bolagets informationsmaterial. Det helt övervägande antalet förordnanden är emellertid sådana standardförord-
122 Nuvarande m. m. SOU 1.986256 lagstiftning
nanden som tillkommit genom gruppavtal av något slag, överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna eller liknande och som sedan inte ändrats. Vid sådana fiktiva förmånstagarförordnanden, om vilkas existens och de flesta gruppmedlemmarna har utformning oklar eller kännedom, kan det uppenbarligen bara i undaningen tagsfall bli tal om någon subjektiv tolkning. Sådana förordnanden torde i stället få tolkas objektivt i enlighet med vad som följer av vanligt språkbruk och vad som inom den ramen kan antagas bäst med - sett - den försäkrades överensstämma genomsnittligt vilja. Om en förmånstagare insatts ingår försäkringsbelopp, som utfaller efter död, inte i kvarlåtenskapen (104§ första försäkringstagarens stycket). Detta innebär att beloppet oftast inte kan tas i anspråk av en avliden försäkringstagares borgenärer. I 116 § ges regler om försäkringstagarens borgenärers möjligheter dels att under försäkringstagarens livstid få tillgång till försäkringen, dels att efter försäkringstagarens död få del av utfallande försäkringsbelopp. Som huvudregel gäller att en försäkring kan utmätas under försäkringstagarens livstid. Härifrån görs dock betydande avsteg. Bl.a. undantas från utmätning försäkringar som bygger på regelbundet sparande och där rätt enligt försäkringsavtalet tillkommer försäkringstagaren eller hans make och där försäkringen tagits på något av de bägges liv (116§ första stycket). Om en livförsäkring varit och om det finns förmånstagare kan ett försäkutmätningsfri ringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död inte under några omständigheter tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer. För det fall att en livförsäkring kunnat utmätas finns däremot vissa möjligheter för samma borgenärer att få del av försäkringsbeloppet vid försäkringstagarens död. Om i ett sådant fall ett förmånstagarförordnande inte gjorts oåterkalleligt äger nämligen rätt till om deras fordran inte kan utgå ur borgenärerna beloppet kvarlåtenskapen (116 § andra stycket). De nu angivna reglerna gäller för kapitalförsäkring men också för livränteförsäkring (118 § första stycket). Beträffande rätt till livränta och livräntebelopp finns dessutom särskilda utmätningsregler i utsökningsbalken (118 § tredje stycket). Om ett försäkringsbelopp utfaller under försäkringstagarens livstid, t.ex. då han viss ålder, kan detta tas i anspråk av uppnår Om beloppet tillfaller en förmånsförsäkringstagarens borgenärer. tagare kan borgenärerna däremot inte få tillgång till försäkringsersättningen. I 117§ ges beträffande kapitalförsäkring ett konkursbo vissa möjligheter att, då oåterkalleligt förmånstagarförordnande inte återkräva större premiebetalningar som försäkringstagaföreligger, ren gjort till försäkringsbolaget.
r
Nuvarande mL m. 123
lagstiftning
Även om den som lider skada ibland kan ha att få sin
möjlighet förlust täckt genom skadestånd från den som vållat skadan eller
eljest är skadeståndsskyldig, kan han om han så önskar i första hand utnyttja sitt försäkringsskydd. Fråga uppkommer då om
försäkringsbolaget skall ha rätt att överta försäkringstagarens skadeståndsanspråk och utöva regressrätt mot den skadeståndsskyldige. F AL
Enligt (25 §) har bolaget, såvitt gäller personförsäkring, endast
regressrätt vid olycksfalls- eller sjukförsäkring där förbundit
försäkringsgivaren sig att för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster som olycksfallet eller sjukdomen har medfört, med
utge ersättning verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna. är
Regressrätten begränsad i förhållande till vad
försäkringstagaren själv kan göra gällande mot skadevållaren. Rätt till återkrav endast vid
föreligger uppsåt eller grov vårdslöshet skadevållarens sida eller om denne
på ”enligt lag är skyldig att skadestånd evad han är till skadan
utgiva vållande eller icke. Med sistnämnda avses s.k. strikt
uttryckssätt ansvar vartill emellertid enligt vad som föreskrivs inte
uttryckligen räknas ansvar enbart på grund av annans vållande 3 1 eller
enligt kap. 2 § skadeståndslagen.
Reglerna om regressrätt i FAL är inte tvingande. Bolagen har därför möjlighet att förbehålla t.ex. vid summaförsäk-
sig regressrätt ring varigenom försäkringsbolaget åtagit sig att vid försäkringsfall utge ett på förhand bestämt som fastställts oberoende av den
belopp förväntade ekonomiska förlusten.
Som FAL är behandlar försäk-
upplagd reglerna huvudsakligen ringsbolagets rättigheter och de skyldigheter som åvilar
försäkringstagaren medan motsvarande för
skyldigheter försäkringsbolaget endast berörs i ringa mån. En till detta är att det
förklaring tvingande skydd som lagen avser att ge tillkom som en reaktion främst mot sådana missbruk av avtalsfriheten i att försäk-
som tog sig uttryck ringstagarnas skyldigheter reglerades särskilt hårt i försäkringsvillkoren. Det finns dock enstaka i FAL som även tar
regler upp försäkringsbolagens skyldigheter. En sådan regel är bestämmelsen om när försäkringsersättning förfaller till
betalning (24 §). Om inte annat anges i villkoren skall betalas ut en
försäkringsersättning månad efter det meddelande om kommit till
försäkringsfallet bolaget handa. Är betalningen beroende av som
utredning försäkringstagaren kan tillhandahålla, räknas dock månadsfristen i stället från den dag försäkringstagaren fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras såvitt avser bolaget genom en regel om skyldighet att betala dröjsmålsränta om den sålunda
angivna förfallodagen försittes. Bestämmelsen om ränta finns dock inte i FAL utan i 3 § första stycket och 4 § andra
stycket räntelagen (1975:635). Villkor varigenom beroende av
förfallodagen gjorts något bolagets beslut eller av att bolaget ålagts betala dom får
genom
124 Nuvarande m. m.
lagstiftning
enligt en tvingande bestämmelse i FAL inte åberopas (24§ andra V
stycket). Försäkringstagarens skyldighet att bidra till utredningen är sanktionerad inte bara genom regeln att förfallodagen för ersättningen
flyttas fram. Försummelse kan, om den är till men för bolaget,
medföra skäligt avdrag på ersättningen eller t.o.m. föranleda
fullständig befrielse för bolaget (22 §). I fall då försäkringstagarens
förfarande ej varit svikligt får villkor som är strängare än lagen ej
åberopas (23 § andra stycket). Samma sanktionsmöjlighet föreskrivs
om försäkringstagaren försummar att utan uppskov anmäla försäk-
eller inträffad händelse som kan medföra försäkringsfall och
ringsfall
försummelsen är till men för bolaget. Villkor som på denna punkt är hårdare än får dock en tvingande regel inte i
lagens reglering enligt något fall åberopas (21 §). Det har tidigare sagts att försäkringsbolaget såväl vid försäkringsavtalets ingående som under försäkringstiden i hög grad är hänvisad
till de upplysningar det får av försäkringstagaren och därför är beroende av att de erhållna uppgifterna är korrekta. Försäkringsverksamheten bygger sålunda på ett förtroendeförhållande mellan parterna som inte minst visar sig när försäkringsskyddet skall
realiseras i samband med en skadereglering. Uppträder försäkringstagaren svikligt, har försäkringsbolagen traditionellt fritagit sig från
att utge ersättning. Har i villkoren föreskrivits att den som efter
eller dolt något förhål-
försäkringsfallet svikligen uppgivit, förtegat
lande av betydelse för skaderegleringen inte skall ha rätt ens till den
som han annars trots allt skulle ha varit berättigad till, kan
ersättning
emellertid oavsett villkoret bolaget åläggas att utge försäkringsersättningen eller åtminstone del därav. Vid bedömningen av hur
som skall utgå skall beaktas under vilka omständigheter
mycket
sveket ägde rum (23 §).
För fordran på grund av försäkring föreskrivs en särskild preskriptionstid som är kortare än den för fordringar i allmänhet (29 §). I normalfallet är preskriptionstiden tre år från det den som har anspråket fick kännedom om att fordran kunde göras gällande. Det kan emellertid hända att den som får göra gällande en fordran först efter lång tid eller kanske aldrig får veta detta. Lagen föreskriver
tid - som alltså oberoende av om därför en yttersta löper
sin fordran - inom vilken
fordringsägaren har kännedom om
anspråket måste göras gällande. Tiden är tio år räknat från det anspråket tidigast skulle ha kunnat göras gällande. Såväl treårs- som tioårspreskriptionen måste avbrytas genom väckande av talan.
krav eller erinran är alltså inte tillräckligt. - Det har
Utomrättsligt tidigare nämnts att försäkringsbolags premiefordran kan preskribe-
ras redan efter tre månader för det fall att bolagets ansvarighet under
premiedröjsmål är suspenderad (15 §).
Nuvarande lagstiftning m.-m. 125
Preskriptionstiden i 29 § kan förkortas genom föreskrift i villkoren. Ett visst tvingande skydd häremot finns dock. För att en sådan
kortare preskriptionstid skall gälla, måste försäkringsbolaget skrift-
ligen ha förelagt den som framställer kravet att inom viss tid väcka talan mot bolaget. Den förelagda tiden får inte vara kortare än sex månader. Försäkringsbolag får inte heller gentemot den som framställt anspråk inom sex månader från det han fick kännedom om sin fordran åberopa föreskrift i villkoren enligt vilken anspråket bort framställas tidigare (30 §).
Meddelanden som enligt FAL i olika situationer skall tillställas motparten går på mottagarens risk eftersom det som regel är i dennes intresse att meddelandet lämnas (33 §). Innebörden härav blir bl.a.
att försäkringstagaren under olyckliga omständigheter kan förlora
sitt försäkringsskydd utan att han dessförinnan tagit del av någon som helst premieavi eller annan påminnelse. (Jämför vad som ovan sagts i anslutning till 14 §.)
Konsumentförsåkringslagen (1980:38)
Konsumentförsäkringslagen (KFL) är tillämplig på de vanligaste skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen privat ändamål, t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar och motor-
fordonsförsäkringar. Utanför faller bl.a. lagens tillämpningsområde separata försäkringar för vissa objekt, t.ex. försäkringar av djur och smycken, samt personförsäkringar, dvs. och och livförsäkringar sjukolycksfallsförsäkringar. Beträffande personförsäkringar gäller dock
undantag för det fall att försäkringen utgör beståndsdel av en
försäkring som omfattas av KFL, t.ex. olycksfallsförsäkring som ingår i reseförsäkring. .
KFL innehåller regler om bl.a. information från
försäkringsbola-
get, rätten att teckna försäkring, förnyelse av
försäkring, uppsägning av försäkring i förtid, premiebetalning, av nedsättning försäkringsersättning, skadereglering, preskription samt domstolsprövning av
vissa beslut som fattas av försäkringsbolaget.
Bolagets informationsskyldighet tar sikte inte bara på tiden efter
att en försäkring meddelats. Sålunda har, redan innan en
försäkring
tecknas, en konsument rätt att få besked om vad en
försäkring
omfattar och vad den kostar (5 tecknats skall
§). Sedan en försäkring
bolaget skriftligen informera försäkringstagaren om sådana försäkringsvillkor som innebär viktigare begränsning av försäkringens
omfattning i förhållanden till vad konsumenter i allmänhet har anledning att räkna med. Vidare det att under
åligger bolaget försäkringstiden ge försäkringstagaren skriftligt besked om eventu- .
ella villkorsändringar och om skälen för dessa; denna skyldighet för
i 126 Nuvarande m. m.
lagstiftning
bolaget gäller även då det önskar ändra villkoren i samband med att
en försäkring förnyas. Bolaget är också under försäkringstiden skyldigt att, om försäkringstagaren begär det, lämna information om villkor som gäller för försäkringen (6 §). Om bolaget vid en skadereglering beslutar att inte helt bifalla ett ersättningsanspråk,
skall bolaget lämna besked om de möjligheter som finns att få bolagets beslut prövat, Lex. i allmänna reklamationsnämnden, i viss . nämnd inom försäkringsbranschen eller vid allmän domstol (7 §).
Som en huvudregel gäller, att ett bolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller. För att skall kunna avslå en begäran om en försäkring
bolaget
krävs att har särskilda skäl att inte meddela försäkringen med
bolaget
hänsyn till bl.a. risken för försäkringsfall eller den sannolika skadans
omfattning (9 §). En försäkring förnyas som regel automatiskt när försäkringstiden
är slut om försäkringen inte sagts upp av bolaget eller av försäkrings-
tagaren före försäkringstidens utgång. Bolaget är, om det önskar
säga upp försäkringen, skyldigt att avsända skriftligt meddelande om
uppsägning senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång; för
försäkringstagaren gäller inte någon särskild tidsfrist i dessa fall. Om försäkringstagaren tecknat en motsvarande försäkring hos ett annat
bolag vid utgången av försäkringstiden för en äldre försäkring sker inte heller en förnyelse av den äldre försäkringen; uppsägning krävs
då inte från försäkringstagarens sida (14-16 §§).
Konsumentens rätt till aktualiseras inte bara då en
försäkring försäkring skall tecknas utan även vid förnyelse. Som huvudregel
att bolaget inte får vägra endast om bolaget har
gäller förnyelse;
särskilda skäl att inte längre meddela en försäkring får försäkringstagaren acceptera att förlora ett eventuellt försäkringsskydd
(15 §).
Den första premien skall i betalas inom fjorton dagar från
princip
den avsänt krav på premie. Då det gäller
dag bolaget skriftligt
som har alltid minst en månad
försäkring förnyas försäkringstagaren
att betala månadsfristen räknas från det att bolaget
på sig premien;
avsänt meddelande om betalningsskyldigheten till försäk-
skriftligt ringstagaren. Försummas premiebetalningen får bolaget säga upp försäkringen. Försäkringen upphör dock först sedan fjorton dagar
sedan avsänt utan att premien betalats
gått bolaget uppsägningen
under denna tid. I meddelandet om uppsägning skall försäkringstagaren få besked om att han kan förhindra att försäkringen upphör
genom att betala premien inom fjortondagarsfristen. Reglerna
innebär därför att försäkringstagaren har rätt till två underrättelser innan försäkringsskyddet faller bort (22 och 25 §§).
Utöver vad som framgår av reglerna om försummad premiebetal-
ning får försäkringsbolaget säga upp en försäkring i förtid om g
i sou 193556 Nuvarande 127
lagstiftning mfm,
försäkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosätter sina för-
pliktelser mot bolaget eller om det finns andra synnerliga skäl (18
§). Härvid åsyftas bl.a. ett åsidosättande av de som
biförpliktelser framgår av lagen eller försäkringsvillkoren, t.ex. att skyldigheten
lämna korrekta uppgifter till bolaget, att inte överträda säkerhetsföreskrifter och att inte framkalla
försäkringsfall.
Enligt lagen kan under vissa
förutsättningar, försäkringsersättningen sättas ned när försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter när försäkringsavtalet ingåtts eller då han inte följt försäkringsvill-
koren. Vidare kan om den inte avser skadestånd, sättas
ersättningen,
ned om ett försäkringsfall framkallats eller
genom grov vårdslöshet — under vissa -
speciella förutsättningar genom annan oaktsamhet
som inte är ringa; framkallas ett av den
försäkringsfall uppsåtligen
försäkrade utgår aldrig ersättning såvitt avser denne (30-32 §§). Lagen lämnar också utrymme att sätta ned
försäkringsersättningen
om efter ett försäkringsfall den bl.a. lämnar
ersättningsberättigade oriktiga uppgifter till bolaget; för krävs att nedsättning uppgifterna
lämnas uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet.
Skaderegleringen skall göras skyndsamt. Bolaget skall självmant
iaktta de försäkrades och andra skadelidandes intressen.
behöriga
Försäkringsersättningen skall i regel betalas ut en månad efter det att
försäkringsfallet anmälts till bolaget och erforderlig utredning lagts
fram för bolaget (37 och 38 §§).
Ett beslut att teckna en
bolags att vägra en konsument försäkring eller att säga upp en försäkring - såväl under försäkringstiden som till
försäkringstidens slut - kan många gånger vara av stor betydelse för
den som omedelbart berörs av beslutet. I dennes intresse lämnas därför i lagen vissa om av sådana beslut.
regler domstolsprövning
Den som är missnöjd med beslutet skall väcka talan vid domstol inom viss angiven tid. Vid bifall till en talan som väckts i av
anledning
att ett bolag vägrat någon att teckna en får domstolen
försäkring
bestämma att försäkringstiden skall räknas från den som
tidpunkt
skulle ha gällt om bolaget hade meddelat en i med
försäkring enlighet
en gjord framställan (41-42 §§).
Försäkringsrörelselagen (1982:713)
Enligt försäkringsrörelselagen (F RL) får försäkringsrörelse drivas av
endast bolag. Enskild person får sålunda inte medde-
yrkesverksamt la försäkringar. är av två Försäkringsbolagen slag, försäkringsaktie-
bolag och De sistnämnda
ömsesidiga försäkringsbolag. bolagen ägs
av sina försäkringstagare. I FRL finns för
associationsrättsliga regler försäkringsbolagen, bestämmelser om hur försäkringsverksamheten
skall bedrivas och föreskrifter om den över
offentliga tillsynen
I 128 Nuvarande m. m. 500198656
lagstiftning
verksamheten. Om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse här i riket finns en särskild lag (SFS 1950:272). - dvs. vilkas
Bolagen delas i FRL in i livförsäkringsbolag bolag
uteslutande eller avser försäkringsrörelse så gott som uteslutande
personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring,
- och ska-
samt arbetslöshetsförsäkring) avgångsbidragsförsäkring
Denna har framför allt betydelse för
deförsäkringsbolag. indelning redovisningsbestämmelserna i FRL.
För att driva fordras tillstånd (koncession).
försäkringsrörelse
Koncession meddelas av efter en granskning som
regeringen väsentligen sker i försäkringsinspektionen. Försäkringsinspektionen
är den centrala som för hela landet handhar tillsynen över
myndighet
Når koncession meddelas fastställs samtidigt
försäkringsbolagen. samt, för vissa typer av försäkring, ”grunder” (se bolagsordning
vidare avsnitt 2.4 Grunderna skall innehålla bestämmelser
nedan).
om ett antal i lagen angivna ämnen. är dels formell, dvs. det kontrolleras att
Koncessionsprövningen
och eventuella står i överensstämmelse med
bolagsordning grunder
FRL, dels materiell så till vida att det prövas bl.a. att den tillämnade rörelsen inte är med en sund utveckling av försäkringsvä-
oförenlig
sendet 3 § att bolaget kan förväntas ha sådan
(2 kap. tredje stycket), soliditet att det kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna
kommer att meddelas till kostnader och att bolagets försäkringar som är med till art 7 2§
skäliga hänsyn försäkringarnas (jfr kap.
första Koncession meddelas inte för försäkringsrörelse i
stycket).
allmänhet utan är begränsad till viss eller vissa särskilda försäkrings- Redan existerande kan sålunda behöva ansöka om grenar. bolag koncession för nya försäkringsgrenar. Den av verksamhet
fortlöpande tillsynen försäkringsbolagens till reglerna i 19 kap. FRL, respektive bolags bolagsordning anknyter
och eventuella Den utövas, som tidigare nämnts, av
grunder.
till vilken är skyldiga att fortlöpan-
försäkringsinspektionen, bolagen
kan också infordra särskilda
de ge in vissa uppgifter. Inspektionen
från samt företa inspektioner hos dessa. I sin
upplysningar bolagen
skall verka för en sund utveckling av
tillsynsverksamhet inspektionen
1 §). Traditionellt avser den offentli-
försäkringsväsendet (19 kap.
att säkerställa rörelsens soliditet. I FRL
grättsliga regleringen
kommer kravet soliditet till olika sätt, dels genom .
på uttryck på i om och placering av speciella regler exempelvis fondbildning
såvitt avser och därmed jämställd
tillgångar, dels, livförsäkring
ett mer allmänt sätt att det anges vilka
försäkring, på genom
som skall för Som anförts ovan skall dessa
principer gälla grunderna. att fullgöra sina förpliktelser nämligen trygga bolagets förmåga
2 § första stycket). Kravet
enligt ingångna försäkringsavtal” (7 kap.
soliditet denna allmänna gäller även för sådan
på enligt princip
lagstiftning
försäkring som inte kräver fastställda grunder, även om detta inte uttryckligen sägs i lagen.
Tillsynen skall även säkerställa att
försäkringsverksamheten bedrivs under iakttagande av principen om Härmed avses
skälighet. ett önskemål att Beträf-
försäkring erbjuds till ett rätt avvägt pris. fande livförsäkring och därmed jämställd kommer denna
försäkring övergripande synpunkt till uttryck i de principer som skall gälla för grunderna. Dessa skall också trygga att
nämligen bolagets förmåga meddela försäkringar till en kostnad som är
skälig med hänsyn till försäkringens art” (7 kap. 2 § första stycket). För andra
försäkringar kommer till i 19 5 § första
skälighetsprincipen uttryck kap. stycket. Enligt denna bestämmelse åligger det styrelsen och verkställande direktören i ett att med av
försäkringsbolag hjälp fortlöpande statistik eller på annat sätt övervaka att är
premiesättningen skäligt awägd med hänsyn till den risk som är avsedd att täcka,
försäkringen nödvändiga driftskostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt.
Skälighetsprincipen är inte begränsad till
premiesättningen. Enligt 19 kap. 6 § åligger det och verkställande direktö-
nämligen styrelsen ren i ett försäkringsbolag bl.a. att övervaka att även andra försäkringsvillkor än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständigheterna i
övrigt.
Skälighetsprincipen gäller endast för försäkringsverksamhet som bedrivs i I och
Sverige. fråga om transport- sjökaskoförsäkring gäller principen endast för reseförsäkring och båtförsäkring som tecknas av konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål 5 § andra
(19 kap. stycket och 6 § andra stycket).
Om missförhållanden i
försäkringsinspektionen upptäcker något
bolags verksamhet kan detta föranleda erinran eller i fall
allvarligare föreläggande för bolaget eller dess att inom viss tid vidta
styrelse erforderliga åtgärder. Följer bolaget inte ett föreläggande skall inspektionen anmäla detta till regeringen som, om miss-
allvarliga förhållanden föreligger, kan förklara koncessionen förverkad (19 kap. 11 §).1
2.4 Grunder för
försäkringsverksamhet
Enligt försäkringsrörelselagen åligger det försäkringsbolaget att under vissa förutsättningar upprätta särskilda för sin
regler (grunder) verksamhet. Liksom bolagsordningen skall stadfästas av
grunderna regeringen innan bolaget får sin verksamhet. Även då
börja
‘
Försäkringsverksamhetskommittén har i sitt betänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8) föreslagit nya regler i FRL om soliditet och skälighet.
130 Nuvarande m. m. SOU 1958656
lagstiftning
- - ändras krävs
grunderna liksom bolagsordningen stadfästelse; i kan dock för sådant fall uppdra åt försäkringsinspektio- _f regeringen
nen att meddela beslut om stadfästelse. Grunderna skall avse att trygga principerna om soliditet och skälighet som omtalas i avsnitt 2.3. Grunder skall finnas för försäkringsverksamhet som avser bl.a.
3 § första stycket FRL). Enligt 1 kap. livförsäkringsrörelse (2 kap.
10 § första F RL kan från bl.a. detta krav meddelas dispens i
stycket
om som endast för dödsfall och som v.
fråga livförsäkringar, gäller
meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder. Denna dispensregel främst vid andra stycket i sist-
tillämpas gruppförsäkring. Enligt nämnda paragraf kan även för tjänstepensionsförsäkringar medges
avvikelser från krav t.ex. grundernas närmare innehåll.
lagens på
Grunder skall upprättas även för personförsäkring av annat slag än livförsäkring där försäkringen meddelas för en tid av mer än fem år och mot en som är beräknad eller bestämd för en längre tid än
premie
fem år i sänder; s.k. 5 § första stycket). Det
lång försäkring (1 kap.
skall dock beaktas att bolagen inte är förhindrade att anta grunder
även för kortvariga personförsäkringar.
För och annan s.k. skall enligt
livförsäkring lång personförsäkring
2 6 § första stycket behandla följande ämnen.
kap. grunderna Beräkningen av försäkringspremier och premiereserv, försäkringsta-
rätt till och fribrev, av försäkringsbrev hos
garnas återköp belåning
bolaget, verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkringstarätt när försäkringen i vissa fall i förtid eller bolaget i
garnas upphör inte ansvarar för återbäring till försäkringstaövrigt försäkringsfall,
att teckna samt förräntning av
garna, skyldighet återförsäkring försäkringsbelopp som förfallit till betalning.
Grundernas närmare innehåll i 7 3-8 §§. Enligt dessa
regleras kap.
bestämmelser skall bolaget tillse t.ex. att grunderna angående av och innehåller antaganden om
beräkning premier premiereserv
och andra riskmätt, räntefot och driftskostnader samt att
dödlighet
till den del de hos bolaget,
grunderna, reglerar belåningsmöjligheten
om villkoren för räntefot och verkan . ger besked belåning, lånevärde,
av underlåten räntebetalning.
Grunderna är till sin natur att anse som komplement till
rättsliga
De emellertid inte uteslutande frågor som
bolagsordningen. reglerar
direkt rör försäkringsverksamhet utan även ämnen som
bolagets
mera omedelbart är av för avtalsförhållandet mellan
betydelse försäkringstagaren och försäkringsgivaren.
Ofta en del av de försäkringsavtal som träffas. I
utgör grunderna
särskilt vid livförsäkring, att för
försäkringsvillkoren anges således,
avtalet skall bl.a. de för verksamhet som är -
gälla grunder bolagets eller blir fastställda enligt försäkringsrörelselagen.
I i
i
‘ sou 193555 Nuvarande m. m. 131
lagstiftning
I allmänhet är grunderna av teknisk natur och
mycket svårtillgäng-
liga. Oftast krävs det av läsaren att han besitter
betydande
g sakkunskap inom försäkringsområdet för att han skall kunna
tillgodogöra sig deras innehåll.
2.5 Allmänna för individuell
försäkringsvillkor T försäkring
j De rättigheter och skyldigheter som med ett följer försäkringsavtal framgår av försäkringsvillkor som utfärdas av försäkringsbolaget.
.i Man brukar tala om allmänna och särskilda villkor. Med allmänna 5 villkor avses villkor som är gemensamma för en hel
försäkringsgren,
t.ex. livförsäkringar. De särskilda villkoren tar däremot sikte
på
endast särskilda försäkringar, t.ex. med
livförsäkring indexpremie.
_ Begreppet “allmänna villkor kan även uppfattas så att det avser alla i bestämmelser som är gemensamma för en viss försäkringsform eller v en av
grupp försäkringsformer.
Inom försäkringsbranschen har man beträffande individuell för-
säkring gjort betydande insatser för att få fram försäkringsvillkor i som kan tillämpas av så många bolag som möjligt. Uppmärksamhet
i har därvid ägnats åt såväl som och
livförsäkring sjuk- olycksfallsför-
säkring. Hår skall beskrivas resultatet av detta arbete såvitt
gäller
individuell livförsäkring, och
sjukförsäkring olycksfallsförsäkring.
* Villkoren för och
gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring
J berörs ej här; dessa behandlas i avsnitt 4.3 4.4. Här
respektive
redogöres ej heller för mera former av individuell
speciella person-
försäkring som t.ex. barn- och
ungdomsförsäkringar.
Livförsäkring
I slutet av år 1969 antog Svenska en
Livförsäkringsbolags Förening
rekommendation om nya för individuell försäk-
försäkringsvillkor
ring, att tillämpas fr.o.m. år 1970.1 allmänna
Tidigare gällande
j villkor hade tillkommit på 1940-talet. 1970 års villkor blev mera omfattande än tidigare villkor. Ett ökat krav förbättrad informa-
på
tion för konsumenterna i om inte bara de utan
fråga skyldigheter
också de rättigheter som av kräva att
följer försäkringsavtalen ansågs
åtskilliga av de frågor som funnits endast i
tidigare grunderna togs
upp direkt i villkorstexten. Här kan nämnas bl.a. den s.k. respitårstrappan vid premiedröjsmål och rätten till Grundernas
återbäring.
Svenska Livförsäkringsbolags Förening upphörde med sin verksamhet i slutet av år 1972. Föreningens verksamhet fortsätter emellertid inom Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) i vilket bolag samtliga liv- och sjukförsäkringsbolag är företrädda.
132 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU 1986:5
motsvarande reglering är mycket detaljerad och tekniskt komplices
rad. I villkoren fick föreskrifterna därför en ganska allmänt hållen*
avfattning. Hänvisning till grunderna fick göras såvitt gäller den-
närmare tekniska regleringen, t.ex. om hur det skall gå till när. återköpsvärde, fribrev eller belåningsvärde räknas fram. Vissa
ämnen, t.ex. angående påföljderna av oriktiga uppgifter från
försäkringstagaren, ansågs sakna intresse för den övervägande delen,
av Även i sådana fall gjordes därför i villkoren
försäkringstagarna. en’:
hänvisning till grunder och lag, här dock utan att det ens antyddes vad reglerna innebär.
Vid sidan av ambitionen att förbättra villkorens informationsvärde innebar de nya villkoren att man ur saklig synpunkt ändrade vissa av de bestämmelserna. I flera fall var nämligen de
tidigare gällande
formellt gällande villkoren strängare än den faktiska tillämpningen. Detta förhållande, som kunna leda till viss godtycklighet, ville
ansågs
man undanröja; de nya villkoren skulle klart och tydligt spegla de
rättigheter och skyldigheter som parterna faktiskt kunde grunda på
försäkringsavtalet.
1970 års villkor har sedermera ersatts av nya allmänna villkor 1981,
som i dag tillämpas av samtliga livförsäkringsbolag. Det inledande
avsnittet i villkoren handlar om försäkringsavtalefi Där definieras
försäkrad och förmånstagare. Det
begreppen försäkringstagare,
anges bl.a. att om till en försäkring övergår till annan
äganderätten
blir förvärvaren att betrakta som Den på vars liv
försäkringstagare.
betecknas som försäkrad och den som erhåller ett
försäkringen gäller
till av att försäkringstagaren förordnat
försäkringsbelopp följd
härom är förmånstagare. I villkoren en motsvarighet till
upptas
i FAL, att förmånstagarförordnande eller ändring av sådant regeln
förordnande skriftligen skall anmälas till bolaget och att ett förordnande gäller även om det inte antecknats i försäkringsbrevet.
Det klargörs att för försäkringsavtalet gäller, förutom vad som anges
i försäkringsbrevet och därtill hörande handlingar, vad som föreskrivs ide allmänna villkoren och i lag samt i de grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda.
Vidare fastslås i villkoren att avtalet inte kan sägas upp av bolaget; Denna principiella ståndpunkt kan emellertid inte anses hindra att
försäkringen betraktas som ogiltig därför att försäkringstagaren
lämnat till - Beträffande a
oriktiga uppgifter bolaget. påföljden eller från försäkringstagaren elle oriktiga ofullständiga uppgifter
den försäkrade till försäkringsavtalslagen och
görs en hänvisning bolagets grunder.
Ett särskilt avsnitt berör ikraftträdande”. Villko
”försäkringens
ren innebär att normalt träder i kraft vid en tidigar
försäkringen
än vad som bestämmelserna i FAL. Bolaget
tidpunkt gäller enligt
ansvar skall nämligen inträda när dess huvudkontor har mottagi
ou.1935;5(, Nuvarande lagstiftning m. m. 133
ullständiga ansökningshandlingar, förutsatt att försäkringen enligt . kan mot normal och illämpade bedömningsregler beviljas premie
tan förbehåll samt att det inte av eller
ansökningshandlingarna på annat sätt framgår att försäkringen skall träda i kraft senare.
Regeln -är alltså liberalare än dess motsvarighet i FAL, men den inte lika
går långt som bolagens praxis, som innebär att den avgörande
tidpunkten är när sökanden lämnat ifrån inte när
sig fullständiga handlingar, ?dessa tagits emot av bolaget. Kan försäkring bara meddelas mot förhöjd premie eller annars med förbehåll villkoren
gäller enligt ;detsamma som enligt FAL, dvs. träder i kraft först
försäkringen :sedan försäkringstagaren sätt
på sedvanligt accepterat bolagets anbud om försäkring under
angivna förutsättningar. Premiehöjning eller förbehåll som avser endast momentet
premiebefrielse (jfr
nedan) saknar dock betydelse beträffande för
tidpunkten bolagets ansvar för inträffade dödsfall.
Avsnittet ”premiebetalningen” behandlar den första
inledningsvis .premien som skall Liksom skall denna
erläggas. engångspremie betalas inom tio från den då avsänt avi om
dagar dag bolaget premien. I förhållande till motsvarande i FAL,
regel som anger att [premien i detta fall skall erläggas utan innebär villkors-
uppskov”,
en precisering av betalningsfristen. Om inte betalas i texten premien rätt tid träder försäkringen ur kraft. har emeller-
Försäkringstagaren .tid en möjlighet att genom betalning inom en månad från
utgången
-av tiodagarsfristen åter sätta förutsatt att den
försäkringen i kraft, försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats sedan
försäkringsskyddet upphörde.
Beträffande premie för senare
betalningstermin (förnyelsepremie) anges att denna skall betalas inom en månad från
förfallodagen. Försäkringstagaren åtnjuter m.a.o. en s.k. respitmånad under vilken fullt försäkringsskydd gäller oavsett inte betalats. Betalas
premien förnyelsepremie inte heller därefter bortfaller skyddet inte en
på gång, förutsatt att premie betalats för minst två år. I stället
tidigare påbörjas en nedtrappning av skyddet vid dödsfall. För hel eller
varje påbörjad månad efter respitmånaden sätts ned med en
försäkringen tolftedel av skillnaden mellan försäkringsbeloppet och
försäkringens fribrevsbelopp. Finns inte görs
fribrevsbelopp nedsättningen på försäkringsbeloppet i dess helhet. Efter ett år från den obetalda premiens förfallodag - det s.k. respitåret - har alltså
försäkringen antingen satts ned till eller helt
fribrevsbeloppet upphört.
Den nu beskrivna som för
trappan tillämpas nyss sagts försäkringar för vilka premie för minst två år. För
erlagts försäkringar som gällt under kortare tid sker till
nedsättning fribrevsbeloppet omedelbart vid respitmånadens Saknas trä-
utgång. fribrevsbelopp der helt ur kraft vid denna - om
försäkringen tidpunkt. Regler ”trappan” finns också - dock avsevärt mer detaljerade - i
bolagens
i 134 Nuvarande lagstiftning m.vm. SOU 1986:5
Villkoren, som främst av informationsskäl tagit in huvud-i
grunder.
dragen av dessa regler i sin text, gör därför en hänvisning till.
grunderna.
Under rubriken premiebetalningen tas också upp frågan om återupplivning av en försäkring som helt eller delvis trätt ur kraftig därför att förnyelsepremie inte betalats i rätt tid. Villkoren innebär att försäkringstagaren har en oinskränkt rätt att genom premieinbe-‘.
återuppliva inom tre månader från den obetalda
talning försäkringen
Under denna tid utgör alltså en försämring av
premiens förfallodag.
den försäkrades hälsotillstånd inte något hinder mot att försäkringen återupplivas. Betalning av premien senare medför också att försäk-
ringen återupplivas; i detta fall dock endast under förutsättning att
betalningen sker inom det s.k. respitåret och att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats efter respitmånadens utgång.
innebär att en försäkring som helt eller delvis trätt ur
Återupplivning
kraft nytt blir för dödsfall eller arbetsoförmåga som
på gällande
inträffar efter den tidpunkt premien betalas.
villkoren kan under viss tid vara fullt ansvarigt trots
Enligt bolaget
att inte betalas under respitmånaden; beror den uteblivna
premie betalningen på att försäkringstagaren före respitmånadens utgång blivit akut sjuk eller drabbats av olycksfallsskada är bolaget ansvarigt
intill tio dagar efter den tidpunkt då hindret för betalningen upphörde, dock under längst tre månader från premiens förfallo-
dag. I villkoren finns regler om premiebefrielse vid sjukdom eller
hos den försäkrade. Hel arbetsoförmåga medför
olycksfallsskada
rätt till Är arbetsförmågan nedsatt med
fullständig premiebefrielse.
minst hälften befrias försäkringstagaren från så stor del av premien som svarar mot nedsättningen. Rätt till premiebefrielse inträder först efter att varat viss tid (karenstid); villkoren ger
arbetsoförmågan
för att här bl.a. s.k. ATP-karens, som innebär att
utrymme tillämpa
karenstiden är den tid som förflyter från det att arbetsoförmågan
till dess att vederbörande blir berättigad till sjukbidrag
uppkommit eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.
I ett särskilt avsnitt av fribrev, återköp och
ges definitioner
Däremot finns bestämd regel om försäkrings-
försäkringslån. ingen
i detta avseende utan det påpekas blott att det
tagarens rättigheter finns regler i bolagets grunder.
Villkoren behandlar också återbäring, varvid det slås fast att
till återbäring, som beräknas och gottgöres
”försäkringen berättigar enligt bestämmelser i bolagets grunder”.
I villkoren de inskränkningar som gäller i fråga om
anges
under särskilda punkter redogörs för vad
försäkringens giltighet;
som gäller om ansvar vid bl.a. självmord och krig.
bolagets
med inskränkningar i försäkringens giltighet är att söka
Syftet
Nuvarande lagstiftning m. m. 135
undvika ogynnsamt urval av försäkringstagare. Man har velat förhindra att försäkringen okontrollerat utnyttjas av personer som lever under förhållanden som inte är normala för det stora flertalet försäkrade. I fråga om självmord återger villkoren innehållet i 100 §
- Om den försäkrade vistas
försäkringsavtalslagen. utom Sverige i
område där eller råder -
krig krigsliknande politiska oroligheter
utan att han deltar i eller - är innan
f kriget oroligheterna bolaget
-_- försäkringen gällt i tre år fritt från ansvar under förutsättning att det V råder orsakssamband mellan kriget eller och försäk-
oroligheterna . -ringsfalleL Om kriget eller oroligheterna börjar vid en tidpunkt då
i den försäkrade befinner sig inom området i fråga inträder
bolagets
ansvarsfrihet dock först efter tre månader. Om den försäkrade deltar
i främmande krig eller i politiska oroligheter utom Sverige gäller
försäkringen över huvud taget inte vid dödsfall eller arbetsoförmåga. E — Karenstid - om man bortser från - även om den
gäller självmord
försäkrade då försäkringen tecknades varken var utsatt för eller avsåg att utsätta sig för den särskilda risken. Sedan karenstiden gått 5 ut är å andra sidan försäkringen oantastlig även om den försäkrade medan karenstiden ännu löpte utsatte sig för risken i fråga. Vid deltagande i främmande m.m. är som karenstiden
krig framgått obegränsad. Beträffande krigstillstånd i Sverige hänvisas till den
särskilda lagstiftning som då kan komma att gälla i fråga om bolagets
ansvarighet och rätt att ta ut en särskild tilläggspremie (krigspre-
é mie).
I villkoren anges vad den ersättningsberättigade skall iaktta för att
få försäkringsersättning med anledning av försäkringsfall. Reglerna
anknyter till bestämmelserna i FAL (21-24 §§). Det anges vidare att bolaget kan föreskriva att den försäkrade skall inställa sig för undersökning av läkare som bolaget anvisar om detta bedöms vara nödvändigt för att fastställa rätten till premiebefrielse.
På begäran av bolaget skall lämnas medgivande för bolaget att från
bl.a. läkare inhämta de uppgifter som behövs för att bolaget skall kunna bedöma sin eventuella ansvarighet.
Försäkringsersättning utbetalas enligt villkoren senast en månad
efter att den som gör anspråk på ersättning har fullgjort sina
skyldigheter mot bolaget. Om det vid dödsfall finns anledning att
utreda om oriktiga eller ofullständiga uppgifter legat till grund för
försäkringsavtalet behöver utbetalning dock inte ske tidigare än en
månad efter att sådan särskild utredning avslutats. Vid dröjsmål med
utbetalningen utgår dröjsmålsränta enligt räntelagen. I bolagens grunder finns regler hur bl.a. försäkringsersättning,
som förfallit till betalning men som inte utbetalts, skall förräntas. En erinran härom återfinns i villkoren. Samtidigt påpekas att sådan ränta avräknas från den eventuella dröjsmålsränta som skall utgå.
Ett sista avsnitt i villkoren behandlar force majeure. Uppstår hos
” 136 Nuvarande lagstiftning m. m.
SD__U 1986:5_6. v
bolaget t.ex. i anledning av krig dröjsmål med utredning eller i anledning av försäkringsfall ansvarar bolaget inte för I utbetalning i förlust som härigenom kan uppkomma.
2.5.2¶Sjukförsäkring
Efter att allmänna villkor för livförsäkring antagits (jfr avsnitt 2.5.1) fortsatte revisionsarbetet i syfte att skapa en gemensam ram för
‘
försäkringsvillkoren inom alla personförsäkringsbranscher med så
likalydande bestämmelser som möjligt. Villkoren för individuell lång
sjukförsäkring (jfr avsnitt 2.4) togs först upp till behandling och en
rekommendation beträffande nya villkor antogs av Svenska Livför-
att tillämpas fr.0.m. år 1971. Villkoren
säkringsbolags Förening modifierades vid övergången till grundfri försäkring år något
1973.
I samband med en ny premierevision år 1984 utarbetadevarje
bolag sina egna villkor och i dag skiftar villkoren för sjukförsäkring mellan bolagen. Någon helt gemensam beskrivning av villkoren såsom för livförsäkringsvillkoren kan därför inte göras. Här skall dock beröras bestämmelser som ofta finns i villkoren. Flera av bestämmelserna finns i den rekommendation som beskrivits ovan.
Liksom för livförsäkring brukar villkoren för sjukförsäkring ha ett särskilt avsnitt om försäkringsavtalet, varvid det anges bl.a. att för avtalet och därtill hörande
gäller vad som anges i försäkringsbrevet
i de allmänna villkoren samt i lag och grunder (av
handlingar,
är dock endast bestämmelserna om förräntning av
grunderna
förfallna ersättningsbelopp av intresse). Villkoren innehåller inte alltid definitioner av försäkringstagare, försäkrad och förmånstagare. Vid sjukförsäkring anses definitionerna nämligen inte ha ett sådant praktiskt värde att det är nödvändigt att ta in dem i villkoren; försäkringstagaren och den försäkrade är vid individuell försäkring regelmässigt samma person och insättande av förmånstagare har
begränsad betydelse. Däremot förklaras sådana grundläggande begrepp som arbetsoförmåga, sjukperiod och karenstid.
Arbetsoförmåga föreligger då den försäkrade förlorat arbetsförmågan helt eller fått den nedsatt till minst hälften p.g.a. sjukdom eller - ibland endast p. g.a. sjukdom. ”R-karens beskrivs
olycksfall
som den del av en som förflyter innan den försäkrade blir
sjukperiod berättigad till sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381)
om allmän är den tid arbetsoförmåga - som
försäkring. Sjukperiod
omfattas av försäkringen - varar utan avbrott under försäkringstiden.
Försäkringens omfattning brukar inte framgå av villkoren; denna kan utläsas av försäkringsbrevet. I regel ingår endast periodisk 4
ersättning, avsedd att kompensera en del av den inkomstförlust som
*
Nuvarande lagstiftning m. m. 137
arbetsoförmågan medför. Ibland kan försäkringen innehålla också
andra ersättningsmoment, t.ex. invaliditetsersättning.
Regeln att försäkringsavtalet inte kan sägas upp brukar i
sjukför-
säkringsvillkoren inte ha samma form som vid livförsäk-
kategoriska
ring. Det anges nämligen ofta att kan ändras
försäkringsbeloppet
.. eller att en försäkring helt kan detta för att
upphöra; överförsäkring
F inte skall uppstå. Ibland föreskrivs också att villkoren kan komma att
ändras.
Bestämmelserna om försäkringens ikraftträdande är normalt utformade på samma sätt som vid livförsäkring. Även reglerna om .i
; premiebetalningen följer i allmänhet nåra livförsäkringsvillkoren
i
och behandlar första premie, förnyelsepremie och återupplivning.
g En viktig olikhet är emellertid att inte finns i
någon ”respitårstrappa”
villkoren för - Ibland vid
sjukförsäkring. gäller sjukförsäkring
bestämmelser om som avviker från livförsäk-
premiebetalningen
pringsvillkoren. Sålunda skall enligt vissa villkor första premie betalas inom 14 dagar efter avisering och betalas då den nya
förnyelsepremie försäkringstiden börjar, dock tidigast en månad efter avisering.
Betalas inte premien i rätt tid får bolaget säga upp försäkringen med
14 dagars uppsägningstid. under Premiebetalning uppsägningstiden
l medför att försäkringen fortsätter att Som ett särskilt för
gälla. skydd försäkringstagaren gäller att tidpunkten då en får verkan uppsägning
. kan flyttas fram en viss tid om premie inte betalats i rätt tid därför att . försäkringstagaren t.ex. blivit svårt Även då en inte
sjuk. uppsägning
i tid når försäkringstagaren kan under vissa en
omständigheter
i uppsägning få verkan senare än eljest. - I fråga om rätten att få en
försäkring återupplivad sedan den upphört på grund av premiedröj-
smål händer att denna är mera än vid
begränsad livförsäkring;
försäkringstagaren måste ibland utnyttja rätten redan inom tre månader från premieförfallodagen och ibland har
försäkringstagaren
över huvud taget inte rätt till
återupplivning.
Av villkoren framgår under vilka
förutsättningar ersättning utgår i ur försäkringen. Fullständig arbetsoförmåga - som regel p. g.a. såväl
sjukdom som olycksfall -— medför rätt till hela
försäkringsbeloppet;
nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften till så stor del av
försäkringsbeloppet som svarar mot nedsättningen. Ersättningen
utgår under försäkringstiden efter en karenstid i månader
uttryckt
eller som R-karens. Vid insjuknande på nytt inom tolv månader från det att en sjukperiod upphört kan gälla en förkortad karenstid.
Även arbetsoförmåga som visat eller
p. g.a. sjukdom symtom
olycksfall som inträffat innan bolagets ansvarighet inträtt berättigar
som regel till ersättning, förutsatt att när
bolaget försäkringen
meddelats känt till saken och inte särskild reservation om
gjort någon förhållandet i försäkringsbrevet. Om
bolaget inte känt till symtomet
eller olycksfallet utgår ibland ersättning endast om bolaget även med
a
i 138 Nuvarande m. m.
lagstiftning
och utan inskränkning. Var försäkringstagaren eller den försäkrade i god tro - han varken insåg eller borde inse att en lämnad uppgift var , oriktig eller ofullständig - skall emellertid, som anges ivissa villkor,
v~€:-‘wnau.‘w.».~p.-.~
alltid 5§ — Beror ‘Q
ersättning utgå (jfr FAL). arbetsoförmåga på
4=-::-:;,u..«.-a.; missbruk av alkohol eller narkotika föreligger som regel inte rätt till _ A Å
ersättning.
Ofta finns bestämmelser om till =
indextillägg försäkringsbeloppet,
som skall göras när en sjukperiod varat en viss längre tid. Tilläggen står i varierande i relation till av ~’
grad förändringen basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Försäkringstagaren har ibland rätt att vid vissa bestämda tidpunk-
ter och i viss omfattning höja försäkringsbeloppet (optionsrätt). För _
försäkringstagaren är detta ofta av värde, eftersom höjningen inte
föregås av någon hälsoprövning av den försäkrade; vissa bolag
kräver dock för att optionsrätten skall få utnyttjas att den försäkrade är fullt arbetsför.
Då det gäller rätt till invaliditetsersättning skiljer man ofta mellan
medicinsk och förvärvsmässig invaliditet. Den förra beräknas med stöd av vissa tabeller, som utarbetats av medicinsk expertis, och utan
hänsyn till omfattningen av arbetsoförmågan i det enskilda fallet.
Den förvärvsmässiga invaliditeten innebär däremot att man beaktar uteslutande den försäkrades förmåga att med hänsyn till bl.a. ålder och få inkomst av arbete. brukar utgå med stöd
utbildning Ersättning _ av reglerna om förvärvsmässig invaliditet, om inte reglerna om
medicinsk invaliditet leder till högre ersättning.
Försäkringstagaren har rätt till premiebefrielse under i princip samma förutsättningar som gäller för att försäkringsersättning skall
utgå; karenstiden kan dock vara en annan.
Vid vistelse utomlands samt vid krig och politiska oroligheter
gäller vissa inskränkningar i försäkringens giltighet. Försäkringen
omfattar i princip inte arbetsoförmåga som drabbar den försäkrade
‘:.x.r.«\-o«n.Il‘ao.~‘
under vistelse utom Norden. För att försäkringen skall ge skydd vid vanliga affärsresor och turistresor är denna princip emellertid starkt modifierad; är vistelsen utomlands avsedd att vara under en mera
begränsad tid (ofta 6-12 månader) gäller försäkringen. Bolaget är
också ansvarigt under tid då den försäkrade äri svensk utlandstjänst eller i tjänst hos utländskt företag eller internationell organisation
som har fast anknytning till Sverige. Reglerna om krig och politiska oroligheter följer i stort sett
motsvarande villkor för livförsäkring.
Vid längre sjukperioder får från enskilda försäkringsbolag vid sjukförsäkring inte utgå ersättning som medför större kompensation
än 95 procent före skatt. Därvid skall premiebefrielseförmåner för
livförsäkring i princip räknas med. Även om denna regel följs då
m4mu« .w;+$.n»;
sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 139
försäkringsavtalet ingås kan förhållandena i fråga om inkomst och andra försäkringar emellertid senare ändras så att den försäkrade tjänar på att vara sjuk, vilket anses innebära risk för
överutnyttjande av försäkringen. Som tidigare framhållits är villkoren
bolagen enligt därför berättigade att om väntas bli bestående i sådant
ändringarna fall sätta ned försäkringsbeloppet så att faller bort.
överförsäkringen Premien anpassas då till det nya som skall
försäkringsbelopp gälla. Försäkringstagaren har ofta anmälningsplikt om en
överförsäkringssituation uppkommer, men är osanktionerad, och
anmälningsplikten bolaget kan sätta ned även om det utan anmälan får reda
beloppet på överförsäkringen. Ibland skall försäkringstagaren eller den försäkrade först på begäran av bolaget lämna de som kan vara av
uppgifter betydelse för frågan om överförsäkring, men underlåtenhet att svara kan då medföra att försäkringen sägs upp.
Oriktiga uppgifter från försäkringstagaren eller den försäkrade angående den försäkrades inkomstförhållanden eller
sjukförmåner leder enligt en del villkor till att är fritt från ansvar om det
bolaget med kännedom om rätta förhållandet inte skulle ha meddelat försäkring; skulle försäkring ha meddelats i en mindre är
omfattning bolagets ansvar begränsat i motsvarande mån. God tro hos
uppgiftslämnaren medför villkoren dock att är helt
enligt bolaget ansvarigt.
Nedsättning av försäkringsbeloppet gäller för som
sjukperiod börjar efter att bolaget meddelat försäkringstagaren om
nedsättningen. För det fallet att satts ned och den
försäkringsbeloppet försäkrades inkomstförhållanden inom fem år från
nedsättningen åter ändras gäller ibland särskilda regler. Kan
enligt tillämpliga bestämmelser ersättning utgå med högre belopp, får
försäkringen, oberoende av hälsotillståndet hos den försäkrade, till det
höjas högst belopp som gällde före nedsättningen.
Villkoren behandlar också de åtgärder som skall vidtas innan bolaget är skyldigt att betala ut Bestämmel-
försäkringsersättning. serna är i huvudsak lika med motsvarande för
regler livförsäkring, kompletterat med krav på erforderlig och att
läkartillsyn skyldighet följa läkarens anvisningar.
Liksom vid livförsäkring finns ofta en bestämmelse om force majeure, som skall kunna tillämpas då bolaget kommer i
dröjsmål med utredning eller
utbetalning.
Olycksfallsförsäkring
Som framgått i föregående avsnitt var det ett önskemål att man även beträffande skulle få fram
olycksfallsförsäkring försäkringsvillkor
som kunde accepteras av Arbetet resulterade i att man år
bolagen. 1972 antog gemensamma villkor för individuell
olycksfallsförsäkring.
140 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU -1§8o:56
i .i Rätt snart beslutade dock flera bolag att använda villkor som avvek från de gemensamma villkoren. Avvikelserna blev mera omfattande än vad som blev fallet med sjukförsäkringsvillkoren.
Inte heller beträffande villkoren för olycksfallsförsäkringen går det därför att göra en för hela branschen gemensam beskrivning. Här skall dock behandlas vissa centrala ämnen i de villkor som nu
tillämpas.
Liksom vid liv- och sjukförsäkring inleds villkoren ofta med ett
avsnitt om försäkringsavtalet. Olycksfallsförsäkring meddelas
normalt under sådana villkor att premien inte är beräknad eller bestämd för längre tid än fem åri sänder; avtalen kan emellertid ioch
för sig ingås för längre tid. Detta betyder att olycksfallsförsäkring i
allmänhet meddelas utan grunder (jfr avsnitt 2.4) varför villkoren i
regel inte hänvisar till grunder. För försäkringsavtalet gäller vad som
anges i försäkringsbrevet och därtill hörande handlingar samt i allmänna villkor och i lag.
I fråga om försäkringens ikraftträdande är reglerna ofta formulerade på samma sätt som vid liv- och sjukförsäkring. En vanlig
bestämmelse vid olycksfallsförsäkring är att försäkringen löper till
den tidpunkt som anges i försäkringsbrevet, ibland med tillägget att försäkringen kan ändras eller upphöra under vissa förutsättningar
som framgår av villkoren, t.ex. vid premiedröjsmål. Vissa bolag anger redan i villkoren till vilken exakt tidpunkt försäkringen gäller, t.ex. årsförfallodagen efter att den försäkrade 65 år.
fyller
Beträffande premiebetalningen gäller i huvudsak samma regler som vid liv- och sjukförsäkring. Liksom vid sjukförsäkring kan det
vid olycksfallsförsäkring finnas regler om premiebetalningen som är mera förmånliga för försäkringstagaren än motsvarande regler vid
- Ibland har särskilda
livförsäkring. bolagen bestämmelser om förnyelse av försäkring, särskilt då det är fråga om relativt kortvariga
avtal. Det stadgas då att förnyelse sker om premie för ny period betalas på sätt framgår av villkoren. Önskar bolaget inte förnya avtalet skall försäkringstagaren underrättas därom senast 14 dagar
före försäkringstidens slut. På samma sätt som vid sjukförsäkring saknar försäkringstagaren vid olycksfallsförsäkring ibland rätt till återupplivning då en försäk-
ring upphör p.g.a. premiedröjsmål; då sådan rätt finns skall den enligt vissa villkor liksom emellanåt vid sjukförsäkring utnyttjas redan inom tre månader från förfallodagen.
Vid olycksfallsförsäkring, som inte är grundbunden, är som
tidigare nämnts premien inte beräknad och bestämd för mer än fem år i sänder. På grund härav förbehåller sig bolagen ofta rätten att ändra premien och andra försäkringsvillkor. De nya villkoren brukar
tillämpas fr.0.m. närmast följande premieförfallodag, under förut-
sättning att försäkringstagaren underrättas om de nya villkoren
Nuvarande m. m. 141
lagstiftning
senast en vecka före Den förhållandevis korta
premieförfallodagen.
betänketiden för motiveras med att denne ändå
försäkringstagaren
har hela respitmånaden att ta till hur han vill ha sitt
på sig ställning försäkringsskydd i fortsättningen.
Försäkringstagaren är ofta skyldig att anmäla om den försäkrade blir berättigad till bl.a. Hel leder i allmänhet
förtidspension. pension
till att ersättning inte utgår enligt alla de moment som annars kan ha gällt för försäkringen. betalas t.ex. inte. Vidare
Dagersättning
bedöms invaliditet då inte efter om invalidi-
reglerna förvärvsmässig
tet utan endast efter bestämmelserna om medicinsk invaliditet.
Ibland upphör försäkringen om hel pension beviljas. Försäkringen
ändras respektive upphör även om försummar sin
försäkringstagaren
skyldighet att anmäla det ändrade förhållandet till
bolaget. Ändring-
en respektive bolagets frihet från ansvar inträder
premieförfalloda-
gen efter pensioneringen; reglerna kan alltså få retroaktiv verkan. Ibland gäller liknande som i om
regler förtidspensioneringsfallet
den försäkrade ändrar eller inom tre år från det
yrke sysselsättning
att försäkringen tecknats. som sker senare än tre år inverkar
Ändring
däremot inte på bolagets ansvar, såvida inte de i
inskränkningar
försäkringens giltighet som anges i villkoren är
tillämpliga (se nedan).
Om dagersättning ingår - vilket är mindre - kan det även
vanligt
finnas särskilda regler om om det vid ett inträffat
överförsäkring;
försäkringsfall framkommer att den försäkrade är överförsäkrad utgår ofta inte än vad som skulle ha betalats om
högre dagersättning
bolaget känt till rätta förhållandet. i den försäkrades
Ändringar
inkomstförhållanden skall som regel anmälas till ibland kan
bolaget;
ersättning sättas ned även om sådan anmälan inte görs. Villkoren behandlar också olika - t.ex.
begrepp olycksfallsskada,
medicinsk invaliditet och förvärvsmässig invaliditet - liksom olika moment som försäkringen omfattar. Olycksfallsskada definieras som kroppsskada som drabbar den försäkrade ofrivilligt genom varmed likställs plötslig yttre händelse, skada p.g.a. förfrysning, eller Däremot anses
värmeslag solsting.
skada som uppkommer p.g.a. smitta bakterie, virus eller genom annat smittämne inte som och ofta heller skada
olycksfallsskada ej
som antas ha framkallats genom att den försäkrade varit
sinnessjuk
eller påverkad av bl.a. alkohol. Beträffande skada till av att den
följd
försäkrade varit påverkad av alkohol eller liknande hos vissa
gäller
försäkringsbolag att denna i och för kan ses som en
sig olycksfalls-
skada, men att den likväl inte till därför att fallet
berättigar ersättning
tas upp under i eller
”inskränkningar försäkringens giltighet
liknande.
Bedömningen av arbetsoförmågan, som i sin tur rätten påverkar till försäkringsersättning,
grundas på sådana symtom eller funktions-
._-..7r _
1.42 Nuvarande m. m. VS(!)U
lagstiftning
som kan fastställas objektivt. Under de två första åren
nedsättningar
~v.-s;»m-.«-we-.»-.-u~ efter tar man härvid i princip hänsyn endast till den j
försäkringsfallet
försäkrades eller annat arbete. Därefter beaktar
vanliga jämförbart i
man också annat arbete, som den försäkrade kan anses klara av. De olika moment som i det enskilda fallet omfattar
försäkringen
-
--;a««:u-@.z«»~..«‘«o« «
av försäkringsbrevet. I villkoren redogörs däremot för den
framgår
närmare innebörden av de olika momenten. Försäkringsskyddet kan avse t.ex. för läkekostnader och
invaliditetskapital, ersättning resekostnader, dagersättning samt dödsfallskapital.
Liksom vid annan personförsäkring finns för olycksfallsförsäkring
särskilda bestämmelser om begränsningar i försäkringens omfattstämmeri stort med förhållanden vid sjukförsäkring-
ning. Reglerna
en. Vid finns dessutom regler som begränsar
olycksfallsförsäkring
ansvar vid flygning, sport och idrott samt (hos en del bolag)
bolagets
i atomkärnreaktioner. I om de åtgärder som skall vidtas sedan ett försäkringsfall
fråga inträffat, om utbetalning av försäkringsersättning och om bolagets
ansvarsfrihet till följd av force majeure finns i allmänhet liknande
regler som vid sjukförsäkring.
2.6¶Familjerättslig lagstiftning
För den behandlingen av försäkringar kan man skilja familjerättsliga
mellan situationen innan en förfaller till betalning, alltså
försäkring
förhållandet under försäkringstiden, och den då en försäkring förfaller till betalning därför att försäkringstagaren avlider, således förhållandet efter försäkringsfall.
2.6.1 Förhållandena under försäkringstiden
En har ofta ett värde redan innan ett
försäkring betydande försäkringsfall inträffar genom det sparande som försäkringen Vid bodelning som sker på grund av äktenskapsskill-
representerar. nad eller av annan anledning innan en försäkring faller ut, måste man
därför ta ställning till hur försäkringen skall behandlas. Försäkringar
är tillgångar genom att de är tillkomna för en särskild
särpräglade
situation som ännu inte inträffat vid bodelningen. Lagstiftningen innehåller emellertid inte några regler om giftorätt och bodelning förhållande. Detta betyder att som tar hänsyn till detta speciella - den
under försäkringstiden utgör en livförsäkring antingen
tecknats tagits på annans
på försäkringstagarens eget liv eller om den
liv - som en som andra i försäkringstagarens bo. Om
regel tillgång
inte av andra skäl är utesluten, skall ingå i
giftorätt försäkringen av äktenskapsskillnad. Vid bodelning som äger rum t.ex. på grund
som sker med av ena makens död skall - trots
bodelning anledning
sou 193556 Nuvarande m. m. 1.43
lagstiftning
att alltså ännu inträffat - beaktas
försäkringsfall ej dels livförsäkring
som tillhört den avlidne men som tecknats annans dels
på liv, livförsäkring som tillhör den efterlevande och som tecknats icke
på
den avlidnes utan på annans liv.
Vid skall - oavsett en kan eller
bodelning försäkring återköpas ej
-
försäkringens tekniska värde beaktas; det avtalade
försäkringsbeloppet saknar här betydelse. i (Angående återbäringens betydelse
detta sammanhang, se NJA 1970 s. 529 I och II samt NJA 1975 s. 33. Det förra avgörandena har behandlats av Hellner i SvJT 1974
s. 16.)
I vissa fall kan en försäkring ha ett så osäkert värde, att det är tveksamt om och till vilket värde den skall beaktas vid
bodelning.
Ofta har t.ex. rena inte värde före
riskförsäkringar något försäkrings-
fall. Om den avtalade är medför dock även
försäkringstiden lång,
sådan försäkring rätt till viss som betalas ut vid
återbäring, försäkringstidens slut, vilket innebär att försäkringen får betydelse
vid bodelningen. Vidare kan vid med fasta
lång försäkringstid premier riskförsäkringen under senare delen av ha försäkringstiden
ett visst värde då är än vad som vid
därigenom, att premierna lägre
nyteckning skulle krävas för en motsvarande
försäkring. Undantags-
vis kan en riskförsäkring för dödsfall också ha ett reellt värde om den försäkrades hälsotillstånd är sådant att det måste hållas för visst att han kommer att avlida före slut.
försäkringstidens
Rätt till pension, som skall direkt från eller från
utgå arbetsgivare en av arbetsgivare ägd försäkring, är sådan av art egendom personlig
som enligt 6 kap. inte är föremål
1 § andra stycket giftermålsbalken
för giftorätt. Om en pensionsförsäkring ägs av den anställde själv
eller om den har tecknats av en
egenföretagare, utgör den däremot som regel giftorättsgods. I vissa fall kan emellertid en anställd, trots att han själv äger vara förhindrad att över
försäkringen, förfoga försäkringen på grund av arbetsgivarens rätt och i sådant fall skall försäkringen ej heller ingå i bodelningen?
En försäkring kan undandras
giftorätt genom att den görs till enskild egendom. Giftorätt kan också vara utesluten därför att
försäkringen tillfallit försäkringstagaren som förenats
genom gåva med föreskrift som inskränker
försäkringstagarens förfoganderätt.
Om en försäkring tecknas under villkor att tiden för av
utbetalning försäkringsersättningen inte är beroende av försäkringstagarens död
och om förmånstagare är insatt, tillfaller vid försäk-
försäkringen ringstagarens död förmånstagaren direkt Även i detta
(110 § FAL).
1 l prop. 1986/87:1 med förslag till äktenskapsbalk föreslås att rätt till pension på grund av en P-försäkring som någon av makarna äger inte skall ingå i bodelning, om försäkringen gäller antingen rätt till ålderspension eller invalidpension eller rätt till efterlevandepension; i sistnämnda fallet under förutsättning att rätt till utbetalning av pensionen föreligger vid bodelningen.
m. m. 1986:56
144¶Nuvarande lagstiftning
fall skall inte i bodelning. Vid av 3 försäkringen ingå tillämpning i 104§ andra FAL brukar försäkringens värde
reglerna stycket
emellertid beaktas (se även avsnitt 2.6.2 nedan). i
av undandragen från giftorätt,
Är en försäkring någon anledning 5
kan detta till vederlagsanspråk enligt 13 kap. 7 § ge upphov
om försäkringstagaren använt sitt gifto-
giftermålsbalken, nämligen
för att bekosta försäkringen. i_
rättsgods
En eller har som inte något värde i.
sjuk- olycksfallsförsäkring regel
kan dock även sådan .
innan försäkringsfall inträffat. Någon gång
vara förenad med rätt till som bör beaktas vid
försäkring återbäring,
bodelning.
är inte sådan för vilken det fordras
Försäkringar egendom,
av andra maken vid Försäkringstagaren kan
samtycke förfoganden.
alltså fritt även över en som gäller på den andra
förfoga försäkring
makens eller som skall efterlevandeskydd till maken. I person ge avsnitt 2.1 har behandlats vilket som tillkommer enförmåns-
skydd
ett oåterkalleligt förordnande.
tagare enligt
2.6.2 Förhållandena efter försäkringsfall
När en faller ut vid den försäkrades död blir belopp
livförsäkring
som förut inte kunnat tas i anspråk, såsom vid
tillgängliga antingen
och vid men
temporära försäkringar försäkringar med sparmoment
utan eller som kunnat men inte har i anspråk
återköpsrätt, tagits tidigare, såsom vid belåningsbara men obelånade kapitalförsäkring-
ar. Värdet av dessa är ofta betydande i förhållande till
försäkringar
vad den avlidne i övrigt lämnar efter sig. Om en livförsäkring har tagits på annans liv, medför försäkrings-
fallet som inte att några familjerättsliga regler skall tillämpas. regel
tillfaller eller en insatt
Försäkringsbeloppet försäkringstagaren
direkt. Om emellertid är den
förmånstagare försäkringstagaren
försäkrades make och inte är insatt, torde dock
förmånstagare
böra beaktas vid den bodelning som skall göras i
försäkringsbeloppet
av den försäkrade makens död.
anledning Om en försäkring visserligen har gällt på försäkringstagarens eget
liv men inte insatts, inte heller
någon förmånstagare uppkommer
med anknytning till försäk-
några speciella familjerättsliga problem
i och blir föremål för
ringsbeloppet. Beloppet ingår kvarlåtenskapen bodelning och arv på vanligt sätt.
- - en Om däremot vilket är det ojämförligt vanligaste har försäkringstagarens liv och förmånsta-
personförsäkring gällt på inte i kvarlåtenskapen efter gare är insatt, ingår försäkringsbeloppet
Detta vid alla former av liv-, sjuk- och
försäkringstagaren. gäller
första 118§ första stycket och
olycksfallsförsäkring (104§ stycket,
. SOU 1986:56 Nuvarande lagstiftning m. m. 145
122 § FAL). Även sådana som i form av eller
belopp utgår återbäring
premiereglering följer denna regel. Vad nu sagts både i
gäller
förhållande till försäkringstagarens borgenärer och i förhållande till hans dödsbodelägare. För förhållandet till är det
dödsbodelägarna utan betydelse om försäkringen före försäkringsfallet varit utmät-
ningsfri eller inte.
Emellertid finns det regler reducerar av
som verkningarna
bestämmelsen i 104§ första stycket.
För återkalleliga förordnanden gäller främst 104 § andra stycket. Enligt detta lagrum skall belopp som faller ut efter
försäkringstaga-
rens död - såvitt fråga är om efterlevande makes rätt
giftorätt, enligt
13 kap. 12§ andra stycket giftermålsbalken eller rätt till vederlag
eller bröstarvinges rätt till laglott — behandlas som om det tillhört
boet och tillagts förmånstagaren testamente. genom Regeln gäller
för all livförsäkring på eget liv (jfr 118 § första men inte för
stycket) sjuk- och olycksfallsförsäkring (122 §), trots att som dödsfallsbelopp
utgår från den senare typen av mycket liknar och i
försäkring huvudsak fyller samma syften som ett vanligt livförsäkringsbelopp.
Enligt 104 § tredje stycket gäller regeln inte heller sådant som
belopp
på grund av tillfaller make, samboende
tjänstegrupplivförsäkring eller bröstarvinge.
104§ andra stycket brukar tillämpas analogt vid
försäkring på
annans liv, varvid försäkringens aktuella värde (inklusive
i återbäring)
vid död beaktas.
försäkringstagarens
Enligt sin ordalydelse är bestämmelserna i 104§ andra
stycket, inom sitt giltighetsområde, i alla fall där det är om
tillämpliga fråga
att beräkna någon av de angivna rättigheterna. Men bestämmelserna
tillämpas bara när någon rättighet är kränkt genom förmånstagarför-
ordnandet. Om t.ex. den enda till förmån för
försäkringen gäller
efterlevande make skall försäkringen inte minska hans i
giftorätt
boet.
Vid prövning huruvida 104 § andra är
stycket tillämpligt gör man
bodelning och arvskifte som om som omfattas
samtliga försäkringar
av regeln hade ingått i bobehållningen. De så beräknade lotterna minskas med vad den berättigade själv skall ha som
förmånstagare
till sådan (men inte till annan) försäkring. Om återstoden då är större än den lott i boet som kan beräknas om inte tas till
hänsyn försäkringarna, föreligger kränkning. I vilken egendom giftorättsrespektive laglottsökning då skall äga rum anges inte i lagtexten, men
det antas att i analogi med 116§ andra som hela
stycket regel
kvarlåtenskapen skall tas i anspråk innan behöver
förmånstagaren
avstå - Om
något. efterlevande makes rätt har kränkts av flera förmånstagarförordnanden och makens rätt inte kan i
tillgodoses
kvarlåtenskapen, skall förordnanden
enligt praxis samtliga jämkas
j. 146 Nuvarande lagstiftning m. m. ;SOU 1986:5
Är det rätt till som har kränkts, skal
proportionellt. laglott jämkningen fördelas enligt reglerna i 7 kap. ärvdabalkenÅ
Som framgått skall vid prövning huruvida giftorättskränkningä
föreligger hänsyn tas också till de försäkringsbelopp
efterlevande
make själv får som förmånstagare. Däremot skall dessa belopp inte 3} beaktas när fråga är om att beräkna efterlevande makes rätt enligtf
13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken.
i 104§ andra stycket får anses uttömmande reglera
Regeln möjligheterna att jämka återkalleligt förmånstagarförordnande till
livförsäkring för att tillgodose de anspråk som anges i lagrummet.
- ett Däremot torde sådant förordnande liksom oåterkalleligt förordnande - kunna med stöd av andra
någon gång jämkas regler
för att anspråk av annat än som avses i 104§ andra
tillgodose slag
Vad som närmast kommer i fråga är jämkning med stöd av
stycket.
3 kap. 3 § ärvdabalken på grund av anspråk från först avliden makes efterarvingar; den efterlevande maken kan t.ex. ha använt kvarlåtenskapen till att teckna en försäkring och insatt andra än efterar-
vingarna som förmånstagare. Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden torde, utöver vad som
nyss nämnts, kunna jämkas för att tillgodose efterlevande makes och
bröstarvingars rätt. Sådan jämkning sker då med analog tillämpning av reglerna i 6 kap. 6 a § giftermålsbalken och 7 kap. 4 § ärvdabal-
ken.
En särskild är hur rätt till från sjuk-
fråga ersättning eller
olycksfallsförsäkring skall behandlas vid bodelning mellan levande
makar. I rättspraxis finns exempel på att invaliditetskapital från
ansetts vara sådan rättighet av personlig art-
olycksfallsförsäkring
som avses i 6 kap. 1 § andra stycket giftermålsbalken och som därför
inte skall ingå i bodelning.
2.7¶Skatterättslig lagstiftning
2.7.1¶Inkomst- och förmögenhetsbeskattning
I 31 § (1928:370), KL, och i anvisningarna till kommunalskattelagen
denna om inkomstbeskattningen av person-å
paragraf upptas regler
Eftersom om statlig inkomstskatt i 2 §
försäkringar. lagen (1947:576)
hänvisar till dessa bestämmelser, är kommunalskattelagens reglering bestämmande för hela inkomstbeskattningen.
en uppdelning av försäkringari Kommunalskattelagen bygger på pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar (P-försäkring respekti-
‘ 2.6.1 ovan
Angående framtida behandling av P-försäkringar vid bodelning, se avsnitt not 1.
i sou 193555 Nuvarande
lagstiftning mgm. 147}
ve K-försäkring). sammanfaller inte med
Uppdelningen försäkringsavtalslagens indelning i livränteförsäkring och kapitalförsäkring,
I anvisningarna till 31 §, 1, andra-trettonde
punkt stycket, anges
vad som skall gälla för att en skall anses som en
försäkring
pensionsförsäkring. I artonde stycket sägs att annan än
livförsäkring pensionsförsäkring är finns nit-
kapitalförsäkring. Härjämte enligt
- tonde stycket möjlighet att anse vad som skulle vara
eljest pensionsförsäkring som kapitalförsäkring, om förbehåll nämligen
, härom intagits i vid dess
försäkringsavtalet ingående. Premiebefrielseförsäkring tillhör enligt tjugonde samma av stycket slag försäkring
Ösom huvudförsäkringen. får numera inte innehål-
Försäkringsavtalet
l la både P- och K-delar.
Som privat dvs. annan än
pensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring, godtas försäkring på försäkringstagarens som skall
person = till honom
ge ålderspension själv eller efterlevandepension till hans
i make eller samboende eller till hans, makes eller samboendes barn : under tjugo år. Hit räknas också
försäkring som skall ge invalidpen-
sion till försäkringstagaren och med en
i själv försäkring begränsad form av försörjningsränta till make som skall ge efterlevandepension
. eller barn (oavsett ålder) under ett visst antal år.
högst Försörjnings-
ränta innebär att om eller
livsvarig ålderspension livsvarig efterlev-
andepension till make inte utgått under viss minsta tid, skall under p återstoden av denna tid pension till de efterlevande. Om alla
utgå
berättigade dör före garantitidens
utgång upphör försörjningsräntan.
Som privat under vissa
pensionsförsäkring godtas förutsättningar
också försäkring för som
efterlevandepensionering tecknas av
dödsboet efter en avliden
näringsidkare.
Tjänstepensionsförsäkring är sådan som pensionsförsäkring tagits
i samband med tjänst och för vilken
arbetsgivaren åtagit sig att betala
hela premien. De tillåtna är desamma som vid
pensionsförmånerna
privat försäkring. Försäkringen skall alltså ge ålders- eller invalidpension till den försäkrade eller
arbetstagaren efterlevandepension
till hans make eller samboende eller hans, makes eller samboendes barn under år. Även är
tjugo försörjningsränta tillåten men
förekommer vid bara vid icke kollektivav-
tjänstepensionsförsäkring
talsgrundad försäkring. Tjänstepensionsförsäkring för efterlevande-
pensionering kan tecknas av arbetsgivare även efter det att arbetstagaren har avlidit. Utöver vad som nu angetts upptar anvisningarna ett flertal förutsättningar med avseende minsta ålder
på premiebetalningen,
för utbetalning av kortaste
ålderspension, utbetalningstid, beloppens
fördelning i tiden m.m., som måste vara för att en
uppfyllda
försäkring skall godtas som
pensionsförsäkring. Anvisningarna
anger också att av för skall
försäkringsvillkoren pensionsförsäkring
framgå att försäkringen inte får eller belånas och att pantsättas
Nuvarande m. m. E. 1986 V
148 lagstiftning (j.
kan överlåtas eller återköpas endast under de begrän-
försäkringen
sade förutsättningar som framgår av anvisningarna. f i Som behandlas enligt anvisningarna den som sammanbor
framgått
med den under äktenskapsliknande förhållanden påi
skattskyldige
samma sätt som make. Däremot räknas inte t.ex. barnbarn som . ”barn”. › i annan form än livränta från sjuk- eller olycksfallsför-
Ersättning
som inte är pensionsförsäkring hanteras olika beroende på ,
säkring
om anses ha i samband med tjänst eller ej. Om
försäkringen tagits
i samband med behandlas den på samma
försäkringen tagits tjänst sätt som P-försäkring, dvs. utfallande belopp utgör skattepliktig
intäkt. Skatt skall dock inte för ersättning som avser sjukvårds-
utgå
eller läkarkostnader. Har försäkringen inte tagits i samband med likställs med K-försäkring. Livränta som utgår
tjänst försäkringen
från eller utgör i princip alltid skatteplik-
sjuk- olycksfallsförsäkring
har utan samband med tjänst skall
tig inkomst; försäkringen tagits
dock endast viss del av livräntan tas upp till beskattning (31 § andra b och c samt 32§ lmom. första stycket c-e och 2 mom.
stycket
KL). inkomstbeskattas när ersättning betalas ut.
Pensionsförsäkring
För att inte de medel som ned skall bli
läggs på försäkringen
dubbelbeskattade, får premierna fortlöpande dras av vid inkomstbe- Inte heller beskattas räntevinster hos
skattningen. uppkommande
försäkringsbolaget. För premier som erlagts för privat pensionsförsäkring får avdrag
inom vissa ramar §2 mom. första stycket 6 KL och göras (46 till detta innebär i stort sett
anvisningarna lagrum). Reglerna följande. Avdrag får göras med vissa procent av försäkringstagarens
A-inkomst, till den del denna inte överstiger visst antal basbelopp om allmän är större för den
enligt lagen försäkring. Avdragsrätten
som helt saknar i och inte heller har
pensionsrätt anställning
bestämmande inflytande i arbetsgivarföretaget samt för den som haft A-inkomst av rörelse eller Avdragsrätten är här
jordbruksfastighet.
av A-inkomsten till den del denna inte överstiger högst 35 procent 20 för året närmast före och 25 procent av
basbelopp taxeringsåret
den del av inkomsten som 20 men 30 basbelopp. För
överstiger ej anställda med i medges avdrag med högst pensionsrätt anställningen
ett eller, om A-inkomsten överstiger 10 basbelopp,
basbelopp
10 procent av denna, dock högst två basbelopp. Vid får göra avdrag för
tjänstepensionsförsäkring arbetsgivaren
kostnaderna enligt allmän pensions-
för att trygga pensionsåtagande
eller motsvarande alternativt, med högst vissa procent av plan eller, utbetald lön till arbetstagaren (anvisningarna till 29 §, punkt 2, KL). Vid icke försäkring utnyttjas företrädesvis
kollektivavtalsgrundad
den senare regeln.
sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 149
Som ovan angetts inkomstbeskattas utfallande P-försäkringsbe- ~ Och härvid tas inte till huruvida för
lopp. någon hänsyn premierna
försäkringen kunnat i sin helhet dras av enligt det föregående, utan hela det utfallande beloppet tas alltid till beskattning. Härigenom - kan alltså viss dubbelbeskattning uppkomma. För att hindra skatteflykt upptar lagen också bestämmelser om att skattskyldigheten i
Ävissa fall skall ligga kvar hos den ursprunglige försäkringstagaren
trots att rätten till försäkringen övergår på annan (53§ 4mom. i KL).
Vid K-försäkring gäller motsatt ordning. Premie för K-försäkring
j får inte dras av vid inkomstbeskattningen, men å andra sidan är belopp fria från inkomstskatt (19 § KL). Tillfaller belopj utfallande pet någon annan än försäkringstagaren, är det som regel i stället
underkastat arvs- eller gåvobeskattning (se följande avsnitt). Såvitt
gäller försäkring på försäkringstagarens eget liv, där utbetalning sker med anledning av att försäkringstagaren uppnår avtalad dag för
-
livsfallsutbetalning, har skattefriheten sin naturliga grund i att försäkringstagaren har byggt upp försäkringsbeloppet genom betal-
ning av premier med beskattade medel. Men om försäkringen 7
föranleder utbetalning på grund av försäkringstagarens död, kan det
däremot hända att summan av erlagda premier jämte ränta inte på långt när motsvarar Även denna ”vinst”
försäkringsbeloppet. åtnjuter emellertid skatteförmåner (se följande avsnitt).
Försäkringsbolagen betalar inte någon inkomstskatt avseende
P-försäkring. Vid K-försäkring däremot betalar bolagen statlig inkomstskatt (”ränteskatt”) på den nettointäkt av bolagens kapitaloch fastighetsförvaltning som belöper på sådana försäkringar.
Skattesatsen är 40 procent. Med hänsyn till de avdrag som får göras vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten blir det
ungefärliga skatteuttaget för flertalet bolag drygt 30 procent (storleken varierar beroende på hur bolagens försäkringsbestånd är
sammansatta). I prop. 1986/87:61 föreslås att skattesatsen höjs från 40 till 50 procent.
Någon förmögenhetsbeskattning av rätt till försäkring förekommer inte. I nyssnämnda proposition föreslås emellertid att livförsäkringar skall tas upp till förmögenhetsbeskattning. Från beskattning skall
dock undantas P-försäkringar, K-försäkringar som avser endast
dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbara samt försäkringar som ger rätt till livränta eller sjukränta som utges på
grund av annan försäkring än livförsäkring. Förmögenhetsvärdet på de beskattningsbara försäkringarna skall motsvara det tekniska
återköpsvärdet, dvs. eventuell återbäring beaktas inte i detta
sammanhang. Skatteplikt skall gälla för försäkringens ägare och
detta även om förfoganderätten är inskränkt genom att någon satts in
som förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förordnande. Sedan en
förmånstagare fått förfoganderätt över en försäkring är det dock förmånstagaren som är skattskyldig. Försäkringar som tecknats enligt ansökan före den 13 september 1986 undantas från förmögen-
hetsbeskattning.‘
2.7.2¶Arvs- och gåvobeskattning
Om vid försäkring på eget eller annans liv försäkringstagaren avlider utan att det finns något förmånstagarförordnande till försäkringen, tillfaller försäkringsbeloppet eller försäkringen försäkringstagarens dödsbo och blir en del av den egendom som ingår i bodelning och arvsskifte efter honom. Arvinge eller testamentstagare drabbas av arvsskatt på förvärvet på samma sätt som för kvarlåtenskapen i övrigt. För denna situation innehåller varken FAL eller lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt (AGL) någon särskild regel.
Om det däremot finns ett gällande förmånstagarförordnande, ingår försäkringsbeloppet enligt 104§ första stycket FAL inte i kvarlåtenskapen efter försäkringstagaren. Förmånstagaren gör inte ett arvsrättsligt fång utan ett allmänt förmögenhetsrättsligt fång av egen art (jämför avsnitt 2.1). Motsvarande gäller, trots att det inte finns någon uttrycklig regel härom i FAL, när förmånstagaren vid annan tidpunkt än försäkringstagarens död får försäkringsbeloppet på grund av livsfallsutbetalning, när försäkringstagaren uppnår viss avtalad ålder eller på grund av på annans liv.
försäkring
I 12 resp. 37 § AGL förekrivs att vad som utgår på grund av förmånstagarförvärv skall beskattas som om det är fråga om arv eller gåva. Reglerna gäller för sådan försäkring som är kapitalförsäkring i både FAL:s och KL:s mening, för livränteförsäkring som inte är P-försäkring samt för sjuk- och olycksfallsförsäkring; P-försäkringar däremot är helt fria från arvs- och gåvoskatt. Om förmånstagaren vid försäkringstagarens död får förfoganderätt över en skattepliktig försäkring eller, utan förfoganderätt, får ut belopp från försäkringen, skall enligt 12 § vad han erhåller vid beräkning av arvskatt anses som arvfallen egendom. Vad någon i annat fall får på grund av förmånstagarförordnande beskattas enligt 37 § som gåva.
Vid sådan kapitalförsäkring där hela försäkringsbeloppet förfaller till betalning vid försäkringstagarens död blir frågan om förfoganderätt över försäkringen inte aktuell; försäkringsbeloppet beskattas hos förmånstagaren enligt 12 §. Vid kapitalförsäkring som skall betalas ut i rater och vid livränteförsäkring blir valet av beskattningsmetod däremot beroende av om förmånstagaren fått förfoganderätt över försäkringen. Har han fått sådan rätt, beskattas enligt 12§ hela
*Riksdagen har den 16 december 1986 beslutat om lagstiftning i enlighet med de redovisade förslagen (SFS 1986:1226 och 1227).
i sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 151
försäkringens värde, beräknat efter vissa nuvärdestabeller, omedelbart. Har han inte fått sådan rätt beskattas i stället utfallande belopp successivt enligt 37 §.
F örmånstagarförordnandets avgör om förmånstagaren utformning
fått förfoganderätt över försäkringen. Finns det bara en förmånstagare eller innebär förordnandet att den förmånstagare, som vid
försäkringstagarens död är närmast till att förvärva försäkringen,
omedelbart och med uteslutande av i andra hand insatta förmånstagare får en definitiv rätt till hela försäkringen, har han förfoganderätt. Om förordnandet i stället har den i praktiken ganska vanliga
utformningen, att förmånstagare till varje är den av delbelopp
förmånstagarna som vid varje förfallodag är närmast till att ta emot
beloppet, får den förmånstagare som är närmast till vid försäkrings-
tagarens död inte genom överlåtelse eller pantsättning av försäkringen äventyra senare förmånstagares rätt; han har alltså inte förfoganderätt.
Om ett förordnande innebär att t.ex. en förmånstagare skall ha de tio första delbeloppen och en annan de återstående, torde ofta båda förmånstagarnas fång böra i sin helhet beskattas enligt 12 §.
Frågan huruvida förmånstagaren har fått förfoganderätt över
försäkringen får aktualitet också vid försäkring på annans liv, om försäkringstagaren dör före den försäkrade. Enligt 110 § FAL skall
då förmånstagaren inträda i försäkringstagarens rätt. Om förordnan-
dets innebär att får en definitiv rätt till
utformning förmånstagaren försäkringen vid försäkringstagarens död, skall hela försäkringens
aktuella värde då beskattas enligt 12 §. Och vad förmånstagaren därefter kan erhålla vid den försäkrades död är fritt från skatt,
eftersom förmånstagaren då har trätt i försäkringstagarens ställe som
ägare till försäkringen. Om förordnandet däremot innebär att förmånstagare skall vara den som vid den försäkrades död är närmast
till att ta emot försäkringsbeloppet, torde beskattningen få uppskju-
tas till denna tidpunkt och då ske enligt 37 §.
Vid beskattning enligt 12§ skall alltså försäkringsbeloppet eller
försäkringens aktuella värde sammanläggas med den arvs- eller testamentslott som förmånstagaren kan ha rätt till och beskattas som arv. För att uppmuntra det försäkringssparandet har
frivilliga
emellertid för försäkringar vissa skattelättnader, som
beviljats
saknar motsvarighet för andra
tillgångar. Från försäkringsbelopp som ur som tagits utgår kapitalförsäkring
på försäkringstagarens eller hans makes liv och som enligt bestämmelserna i 116§ första stycket är utmätningsfri, får före sammanläggningen med arvs- eller testamentslott avdras ett belopp motsva-
rande sex basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för
det år under vilket skattskyldighet inträtt. Om en förmånstagare uppbär belopp från flera får han inte göra mer än
försäkringar,
152 Nuvarande m. m.
lagstiftning
sammanlagt ett sådant basbeloppsavdrag, men å andra sidan får ett
fullt avdrag göras för varje förmånstagare. Eftersom basbeloppsav-
draget för år 1986 uppgår till 139 800 kr, är det alltså sammantaget avsevärda belopp som är undantagna från beskattning om en
försäkring delas upp på flera förmånstagare. Vid livränteförsäkring som ej är att anse som P-försäkring görs inte något basbeloppsavdrag. I stället dras från varje årsbelopp av
2 500 kr, varefter återstoden av årsbeloppen, värderade efter nuvärdestabellerna, tas till beskattning.
Om en gift försäkringstagare, som har giftorättsgemenskap med
sin make, dör och efterlämnar en försäkring utan förmånstagarförordnande, får efterlevande maken på grund av sin giftorätt del i
försäkringsbeloppet, vanligen hälften. Vad den efterlevande på
denna grund erhåller är enligt 15 § AGL fritt från arvsskatt. För att efterlevande make inte i vissa fall skall vara i skattehänseende sämre ställd därför att han har insatts som förmånstagare, har i 12 § första
stycket tredje meningen tagits in en regel av innebörd att den del av makens förmånstagarförvärv, varmed hans giftorättsandel i boet
skulle ha ökat om försäkringsbeloppet hade ingått i boet, är fri från
skatt. Vid beräkning av den skattemässiga giftorättsökningen skall
hänsyn tas till samtliga försäkringar efter den avlidne utan hänsyn till att annan än make är insatt som förmånstagare. Sålunda skall även P-försäkringar beaktas, trots att sådana försäkringar inte arvsbeskattas. innebär normalt att i vart fall halva
Regeln försäkringsbeloppet
avgår som skattefri giftorättsandel, varjämte maken har rätt till
basbeloppsavdrag och det vanliga grundavdraget om 50 000 kr som
gäller vid all arvsbeskattning av make. Under år 1986 kan efterlevande make, som inte är arvinge eller testamentstagare, såsom
förmånstagare till kapitalförsäkringsbelopp skattefritt ta emot
379 600 kr.
Skattskyldigheten enligt 12 § omfattar också belopp som tillfaller
laglottsberättigad bröstarvinge enligt 104 § andra stycket FAL. (Om
denna bestämmelse i FAL, se avsnitt 2.6.2.) Om fånget avser
kapitalförsäkringsbelopp och om arvingen inte samtidigt kan anses inta ställning som förmånstagare, får något basbeloppsavdrag inte göras från vad bröstarvingen erhåller. I fråga om livränteförsäkring
får däremot 2 alltid bröstarvinge får
500-kronorsavdraget göras då en ett försäkringsbelopp enligt 104 § andra stycket.
När efterlevande make med stöd av 104 § andra stycket gör
anspråk på belopp som förmånstagarförordnande skall tillfalla enligt
någon annan, kommer inte i fråga eftersom giftorätt och
beskattning
de övriga rättigheter som nämns där över huvud taget inte medför
skatteplikt. Beskattning av förmånstagarförvärv såsom av gåva enligt 37 § blir
aktuell i olika situationer. Den vanligaste är sannolikt att förmånsta-
lagstiftning
gare till varje delbelopp från livränteförsäkring är den förmånstagare som är närmast till vid varje utbetalningstillfâlle. Härjämte kan det vara fråga om utbetalning till grund av att den
förmånstagare på försäkrade (oavsett om det är eller
försäkringstagaren någon annan) uppnår avtalad ålder för livsfallsutbetalning eller
utbetalning på grund av att vid annans liv den försäkrade avlider.
försäkring på Beskattning enligt 37 § kan också bli aktuell då ett förmånstagarförordnande utformats så att får rätt att över
förmånstagaren förfoga försäkringen först efter försäkringstagarens död.
När hela betalas ut en och när
försäkringsbeloppet på gång förmånstagaren får förfoganderätt över en som skall
försäkring betalas ut i rater, beskattas även 37 § hela värde
enligt försäkringens omedelbart. Om förmånstagaren inte har fått
förfoganderätt, beskattas däremot endast utfallande vilket sker årsvis
belopp, på grundval av särskilda deklarationer av När samma
förmånstagaren. förmånstagare uppbär belopp under flera år, äger sammanläggning rum under en tioårsperiod.
Skattesatsen är densamma för arvsskatt och men
gåvoskatt, reglerna för beräkning av är inte helt samma. I
skattepliktigt belopp 37 § hänvisas till 12 § andra-femte Detta innebär att
styckena. förmånstagaren även vid beskattning enligt
37 § får göra basbeloppsavdrag respektive 2 500-kronorsavdrag. I praxis (SvJT 1965 rf s.
40) har även medgetts till efterlevande makes skattefria
motsvarighet giftorättsandel enligt 12§ första Vidare
stycket tredje meningen. medges vid gåvobeskattningen 39 § d ett allmänt om
enligt avdrag 2 000 kr (att jämföra med de om 50 000 kr, 25 000 kr
grundavdrag respektive 5 000 kr som gäller vid arvsbeskattningen). Detta senare medför för livränteförsäkringarnas del att det skattefria
årliga beloppet blir (2 500 + 2 000 =) 4 500 kr.
De flesta förmånstagarförordnanden är benefika, och det är detta som är den egentliga grunden för beskattningen AGL.
enligt Någon gång kan det emellertid hända att förmånstagaren har lämnat
någon form av för att bli insatt som vilket kan leda
vederlag förmånstagare, till att utfallande försäkringsersättning inte skall beskattas. Förmånstagaren kan t.ex. helt eller delvis ha betalt för försäk-
premierna ringen eller förordnandet kan - som i rättsfallet NJA 1976 s. 629 ha tillkommit i samband med och haft till
bodelningsuppgörelse syfte att tillgodose
förmånstagarens giftorätt.
Om en försäkring är belånad hos eller som
försäkringsbolaget lagd pant för annan skuld, avråknas vid av arvsskatt för
beräkning förmånstagare skuldbeloppet från försäkringsbeloppet. Om försäkringstagaren i till har föreskrivit att
skriftlig förklaring bolaget skulden i stället skall betalas av hans dödsbo, emellertid
respekteras det; hela ut för och
försäkringsbeloppet läggs förmånstagaren behållningen i boet minskas med Eftersom förmåns-
skuldbeloppet.
lagstiftning m:
av basbeloppsavdraget oftast blir lindrigare tagarförvärvet på grund beskattat än den kvarlåtenskapen, medför en sådan
egentliga föreskrift en minskning av den totala arvsskatten.
3 i
Försäkringsverksamheten Sverige
Privat försäkring meddelas i av som är
Sverige försäkringsbolag, antingen aktiebolag eller ömsesidiga kan
bolag. Personförsäkring meddelas också av Enskild får inte
understödsföreningar. person meddela försäkring. nedan tar sikte i första hand
Redogörelsen på personförsäkring.
Genom den offentliga till vilken i detta
försäkringen, sammanhang främst är att räkna allmän allmän
sjukförsäkring, folkpensionering (AFP) och försäkring för allmän har utveck-
tilläggspension (ATP), lats ett grundskydd Vid arbetsskador
på personförsäkringsområdet. ges ett förstärkt försäkringsskydd (se lagen (1962:381) om allmän försäkring respektive lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring). Stora grupper åtnjuter olika kollek-
ytterligare personskydd genom tiva främst av avtal mellan arbetsmarknadens
anordningar på grund parter (se nedan, avsnitt 4.4). Detta ytterligare skydd är i mycket stor utsträckning garanterat genom försäkring i enskilda försäkringsbolag. I övrigt utgör utbud av
försäkringsbolagens personförsäkring numera i huvudsak ett till den som den
komplement trygghet, offentliga försäkringen och de kollektiva skyddsanordningarna skapar.
Vid utgången av år 1984 var 550
sammanlagt drygt försäkringsbolag verksamma i Sverige, därav 14 utländska. Efter verksamhetens geografiska omfattning brukar de svenska bolagen delas i
upp riksbolag, läns- och häradsbolag samt Branschen kan
sockenbolag. också delas upp efter i liv- och
verksamhetsgrenar sjukförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag samt återförsäkringsbolag.
Riksbolagen dominerar den enskilda
försäkringsverksamheten. År 1984 svarade av svenska försäk-
dessa för 96 procent samtliga ringsbolags premieinkomster i direkt försäkring i Sverige, och de förvaltade ungefär 98 procent av Mätt i antalet före-
tillgångarna. tagsenheter utgör riksbolagen däremot en mindre del. År 1984 fanns i Sverige 58 framträder i sammanslut-
riksbolag. Många riksbolag ningar eller koncerner. I dessa fall kan i snarare koncernen än
regel de räknas som
ingående bolagen självständiga företagsenheter.
År 1984 fanns 35 läns- och samt 446
häradsbolag sockenbolag.
Försäkringsverksamheten Sverige
Läns- och meddelar olycksfallsförsäkring. Härutöver häradsbolagen förekommer emellertid endast i riksbolagen. personförsäkring Av de 58 riksbolagen år 1984 var 31 aktiebolag och 27 ömsesidiga läns-, härads- och sockenbolag är ömsesidiga bolag. Samtliga bolag. ägs av sina aktieägare. Genom FRL (om Försäkringsaktiebolagen denna 2.3) och dess tillämpning är dock aktieägarnas lag, se avsnitt att ta ut vinst ur verksamheten begränsade. Såvitt gäller möjligheter allt överskott till försäkringstagarna i livförsäkringsbolag återgår form av återbäring (vid grundfri försäkring alternativt genom av eftersom förbud mot utdelning till justering premienivån) aktieägarna råder enligt FRL. De bolagen ägs av sina försäkringstagare. När det ömsesidiga föreskriver FRL att endast bolagets tillgånggäller personförsäkring ar skall svara för dess förbindelser. Vid sådan försäkring kan sålunda försäkringstagarna inte bli personligt ansvariga för bolagets förbindelser. Den enskilda omfattar i dag ett stort försäkringsverksamheten antal vilka kan grupperas på olika sätt. Bolagen försäkringsgrenar, delas enligt FRL in i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag. I det branscharbetet delar man ofta upp försäkringsverkpraktiska samheten i och sakförsäkring, varvid till personförpersonförsäkring hänförs sjukförsäkring och olycksfallsförsäksäkring livförsäkring, ring. Emellanåt görs indelning i summaförsäkring respektive skadeför- Med summaförsäkring avses att i försäkringsavtalet bestämsäkring. da utfaller vid viss inträffad händelse såsom uppnående av belopp viss ålder, dödsfall, eller invaliditet. Storleken av de belopp sjukdom som betalas ut alltså inte av den eventuella skada det påverkas särskilda försäkringsfallet kan ha medfört. Skadeförsäkring enligt denna har däremot till uppgift att adekvat ersätta den terminologi ekonomiska förlusten av inträffad skada på person eller på grund och olycksfallsförsäkring kan vara en kombination egendom. Sjukav och då det kan utfalla t.ex. summaförsäkring skadeförsäkring, såväl avtalat som ersättning för invaliditetsbelopp (”summa”) läkarvårdskostnader (”skada”). På görs i FAL en gränsdragning mellan livförsäkringsområdet och Kapitalförsäkringen avser kapitalförsäkring livränteförsäkring. ett kan dock även vara vanligen engångsbelopp. Ersättningen avtalad att skiljer sig då emellertid utgåi poster (rater). Försäkringen från att antalet poster är bestämt i livränteförsäkringen genom Vid beror antalet av att någon är i förväg. livränteförsäkring poster livet. - Då det gör man vidare åtskillnad mellan gäller livförsäkring och Med menas då riskförsäkringar sparförsäkringar. riskförsäkring en där sker endast om den försäkvanligen försäkring utbetalning
Försäkringsverksamheten Sverige
rade avlider före en viss eller före en viss annan
tidpunkt person. Riskförsäkring och sparförsäkring kan förekomma både vid
kapitalförsäkring och vid livränteförsäkring.
Inom livförsäkring skiljer man också mellan
pensionsförsäkring (P-försäkring) och kapital/försäkring (K-försäkring).
Uppdelningen hänför till den av
sig skattemässiga behandlingen försäkringen (se avsnitt 2.7.1 ovan).
Livförsäkring tillhandahålls i såväl individuella som kollektiva former. Inom den individuella dominerar
livförsäkringen försäkringar med sparmoment. Under senare decennier har de kollektiva livförsäkringarna fått en alltmer ökad omfattning. Med kollektiva livförsäkringar förstås dels grupplivförsäkring, som främst de
genom överenskommelser arbetsmarknadens parter träffat fått stor
mycket utbredning, dels kollektiv tjänstepensionsförsäkring och särskild tilläggspensionsförsäkring, som utgör komplement till den allmänna
- Även tilläggspensionen. sjuk- och olycksfallsförsäkring tecknas såväl individuellt som kollektivt.
Koncentrationen inom försäkringsbranschen har ökat
påtagligt, framför allt sedan år 1960. De mest i
betydelsefulla förändringarna företagsstrukturen har skett i samband Skandiakoncernens
med
förvärv under 1960-talet av Svea, Skåne, och Öre-
Thulebolagen sundskoncernen, varigenom Skandiakoncernen - mätt efter
premieinkomsterna - blivit
den största enheten i landet (ca 25 procent 1985). Vidare sammanslöt under samma tid förutvarande
sig Svenska Liv, Hansa och Städernas i Hansakoncernen. År 1970 sammanslogs Trygg och Framtiden, och år 1971 fusionerades Hansaoch Tryggkoncernerna.
Sedan en tid finns som helhet -
längre på försäkringsmarknaden alltså vad gäller både livförsäkringssidan och
skadeförsäkringssidan -
fyra dominerande gruppbildningar: Folksam,
Länsförsäkringsbolagen, Skandia och Trygg-Hansa. Skandia består av
aktiebolag, medan de övriga i huvudsak drivs som Länsför-
ömsesidiga bolag. säkringsbolagen har tidigare meddelat försäkring endast som skadeförsäkringsbolag. Under 1985 beviljades de emellertid koncession för och annan och ett särskilt -
livförsäkring personförsäkring bolag Länsförsäkringar Liv - bildades.
Folksam, Skandia, Trygg-Hansa, Valand och Vegete svarade år 1985 för omkring 45 procent av den totala i
premieinkomsten livförsäkring och annan personförsäkring. Motsvarande andel för SPP, AMF-pensionsförsäkring och AMF-sjukförsäkring
uppgick samma år till mer än 50 procent.
Sex koncerner - Ansvar, Folksam, Länsförsäkringsbolagen, och -
Skandia, Trygg-Hansa Vegete erbjuder i stort sett alla typer av försäkringar som förekommer på den allmänna marknaden.
Övriga
företag meddelar antingen personförsäkring eller
skadeförsäkring.
Försäkringsverksamheten i Sverige
Under 1986 har fattats beslut om ett samgående mellan Valand, Vegete, Skånska Brand och Allmänna Brand; fr.0.m. den 1 januari 1987 Wasa. Moderbolag i
ingår dessa bolag i försäkringskoncernen
koncernen blir Wasa Liv (f.d. Valand och Vegete Liv). I övrigt kommer koncernen att bestå av Wasa Skåne (f.d. Skånska Brand),
Wasa Göta (f.d. Allmänna Brand), Wasa Nord (f.d. Vegete Sak)
samt några nybildade bolag.
Försäkringsformer
Inledning
På flera ställen i vårt betänkande hänvisar vi till olika
försäkringsformer utan att närmare beskriva konstruktionen av försäk-
varje ring. Vi redovisar därföri detta avsnitt de olika
försäkringsformerna. Den indelning vi gör i vårt en
följer principerna lagförslag, nämligen uppdelning i individuell och kollektivav-
försäkring, gruppförsäkring talsgrundad försäkring. I det avsnitt som berör
kollektivavtalsgrundad försäkring beskrivs också de särskilda som för
försäkringar gäller lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare.
4.2 Individuell
försäkring
Vid direkt meddelad brukar de som
personförsäkring försäkringar meddelas av liv- och ofta i förhål-
sjukförsäkringsbolagen särskiljas
lande till bolagens olika Med denna
verksamhetsgrenar. utgångspunkt är det vid individuell försäkring naturligt med en i
indelning livförsäkring med grunder och annan individuell En
försäkring. närmare beskrivning av vad som avses med grunder för
försäkringsverksamhet har lämnats i avsnitt 2.4.
4.2.1¶Livförsäkring med grunder
Inom gruppen livförsäkring med kan delas in
grunder försäkringarna i kapitalförsäkring och vilka
livränteförsäkring, bägge försäkrings-
former i sin tur omfattar i med vad som
försäkringar enlighet framgår av det följande.
Kapitalförsäkringar
Kapitalförsäkring för dödsfall utan sparmoment (T-försäkring). Försäkringen är temporär, vilket innebär att
försäkringsersättning betalas ut endast om den försäkrade avlider under den tid som angivits i försäkringsavtalet, t.ex. innan han 65 år. Om den
fyllt
Försäkringsformer
försäkrade är i livet vid utgång utbetalas inte någon
försäkringstidens ersättning; det rör sig alltså om en ren riskförsäkring. Försäkringen
är att hänföra till skattekategori K.
Kapitalförsäkring för livsfall (L-försäkring). Vid denna försäkring
betalas ut då den försäkrade uppnått viss i
försäkringsersättning försäkringsavtalet angiven ålder, t.ex. 60 år. Någon ersättning utgår
inte om den försäkrade avlider före försäkringstidens slut. Numera förekommer det inte att försäkringar av denna art tecknas separat.
tillhör skattekategori K. Försäkringen Kapitalförsäkring för dödsfall med sparmoment (D-försäkring).
betalas ut vid den försäkrades död, när
Försäkringsersättning
dödsfallet än inträffar (livstidsförsäkring), alternativt då den försäkrade viss i fastställd ålder eller vid dödsfall
uppnår försäkringsavtalet
dessförinnan kapitalförsäkring). Utbetalning sker allt-
(sammansatt
så under alla förhållanden. I allmänhet betalas försäkringsersättning ut på en gång, t.ex. då den försäkrade uppnått den avtalade åldern, men det förekommer att i stället sker i rater under en
betalning
bestämd tid betecknas då D ik). Försäkringen tillhör
(försäkringen skattekategori K.
Av finns en variant där vid dödsfall före viss
livstidsförsäkringen
ålder 65 endast ett lika med summan av erlagda
(t.ex. år) belopp (jämte återbäring) utbetalas. premier
Här skall nämnas en relativt i Sverige,
ny försäkringsform
Universal Life. starkt om försäk-
nämligen Försäkringen påminner
D 90, vid vilken ersättning utbetalas vid den försäkrades
ringsformen
- död eller efter att den försäkrade uppnått 90 års ålder på En Life har en riskdel och en
begäran. försäkring av typ Universal
Till skillnad mot vad som vid annan försäkring kan
spardel. gäller
emellertid hålla storlek öppen inom
försäkringstagaren spardelens
vissa gränser; för försäkringstagaren gäller att han endast måste tillse
att premiebetalningen räcker till för att upprätthålla riskskyddet (jfr
avsnitt 15.2).
Livränteförsäkringar
Vid dessa betalas ut under en eller
försäkringar försäkringsersättning
omedelbart livrän-
flera personers livstid, antingen (genast börjande
från en framtida livränta) eller efter det att
ta), tidpunkt (uppskjuten
Utbetalningen kan vara en viss person har avlidit (överlevelserähta). eller till viss tid. som tillhör denna
livsvarig begränsad Försäkringar
- betecknas grupp brukar - alltefter deras närmare utformning R, EL, EDL eller ED. Följande kan DR, RDR, RTDR, ER,
framhållas angående dessa försäkringar.
R utgår från det
(livsvarig ålderslivränta). Försäkringsersättning
att den försäkrade viss i fastställd ålder
uppnått försäkringsavtalet
Försäkringsformer
och pågår så länge den försäkrade är i livet. Avlider han innan han uppnått den aktuella åldern upphör försäkringen.
Någon ersättning betalas då inte ut från bolaget. kan vara av skatteka-
Försäkringen tegori P eller K.
DR (livsvarig efterlevandelivränta). då den
Utbetalning påbörjas försäkrade avlider och pågår så den medförsäkrade är i livet.
länge Det är således fråga om en som skall tillkomma uteslu-
ersättning tande annan än den försäkrade. Om den medförsäkrade avlider före den försäkrade utgår inte tillhör
någon ersättning. Försäkringen skattekategori P eller K.
RDR (livsvarig ålders- och
efterlevandelivränta). Försäkringen utgör en kombination av R och DR. då den
Utbetalning påbörjas försäkrade uppnår viss bestämd ålder och så han är i
pågår länge livet. Avlider den försäkrade så den medför-
utgår ersättning länge säkrade är i livet; det inte roll i vilken ålder den
spelar någon försäkrade avlider. Om den medförsäkrade avlider innan den försäkrade uppnått den ålder som i
angivits försäkringsavtalet, upphör DR-delen av försäkringen; försäkringen ändras då till en R-försäkring. Premien blir därvid lägre än tidigare. Försäkringen kan tillhöra P eller K.
skattekategori _
RDR är relativt är RTDR
ovanlig. Betydligt vanligare (temporär ålders- och efterlevandelivränta), där den totala är
utbetalningstiden begränsad till exempelvis 5 eller 10 år.
ER Vid denna blir den
(temporär familjepension). försäkring försäkrades familjemedlemmar (make/sambo samt barn under 20 år) berättigade till försäkringsersättning när den försäkrade avlider. Ersättning utgår under tid som vid dödsfallet återstår av den försäkringstid som avtalats. Om denna tid bestämts t.ex. till 20 år och om den försäkrade avlider två år efter att försäkringen tecknats, skall försäkringsersättning därför utgå under 18 år (förutsatt att någon medförsäkrad finns). Om den försäkrade lever vid avtalstidens slut utbetalas inte någon ersättning; det är alltså här fråga om en riskförsäkring. Försäkringen tecknas endast i skattekategori P. -
EL (Iivsvarig med
ålderspension försörjningsränta). Försäkringsersättning utgår från viss i försäkringsavtalet angiven tidpunkt, t.ex. då den försäkrade uppnår 65 år, och pågår så han är i livet.
länge Avlider han innan eller innan
utbetalning påbörjats betalning pågått under ett i försäkringsavtalet bestämt antal år, s.k.
utgår försörjningsränta till efterlevande samt
familjemedlemmar (make/sambo barn oavsett ålder) under återstoden av den minsta tid får
(som aldrig vara längre än 20 år) som fastställts i En
försäkringsavtalet. förutsättning för utbetalning efter den försäkrades död är att
någon medförsäkrad finns.
EDL (livsvarig ålders- och med
efterlevandepension försörjningsränta). Försäkringen överensstämmer med den nyss redovisade
Försâkringsformer
dock med den skillnaden att medförsäkrad efter-
EL-försäkringen,
levande make/sambo livsvarig pension oberoende av vid äger rätt till
vilken den försäkrade avlider. Eventuellt efterlevande
tidpunkt
medförsäkrade barn är därför, då den medförsäkrade maken/
sambon avlider, också vid denna försäkring berättigade till försäk-
under tid som återstår av den som minsta tid
ringsersättning
fastställda inte heller här får vara längre än 20
. utbetalningstiden (som
. .
år).
ED med Livsva-
v. (livsvarig efterlevandepension försörjningsränta).
.—. vid denna utbetalas till
rig efterlevandepension börjar försäkring
medförsäkrad make/sambo då den försäkrade avlider. Om den
. medförsäkrade avlider innan utgått ur försäkringen under
._ ersättning
den minsta tid som bestämts i försäkringsavtalet, är efterlevande
barn tillförsäkrade under vad som återstår av
. försörjningsränta
denna tid inte tillåts vara längre än 20 år).
(som
Gemensamt för med är att de alla
försäkringarna försörjningsränta
är att bedöma som och att de tecknas endast i
sparförsäkringar skattekategori P.
Vid individuell är storleken av försäkringsbelopp och
livförsäkring premie vanligtvis bestämd för hela försäkringstiden. Försäkringsbe-
då endast återbäring. Det förekommer emellertid
loppen höjs p.g.a.
också s.k. växande Premien brukar då normalt varje år
livförsäkring. höjas i takt med basbeloppets förändring (dock högst med 10 procent
V.‘- - av den
r få
r vid den
återbäringen kan ha — höjs så mycket som premiehöjningen
försäkrades ålder räcker till.
Individuell innefattari regel även rätt till premiebe-
livförsäkring
frielse vid blir den
arbetsoförmåga (premiebefrielseförsäkring);
försäkrade arbetsoförmögen under viss längre tid p.g.a. sjukdom
i:
eller är han hans arbetsgivare), så länge arbetsoför-
olycksfall (eller
består, helt eller delvis befriad från skyldigheten att betala
mågan premien (jfr avsnitt 2.5.1 ovan).
i
?§5
l 4.2.2 Annan individuell
försäkring
E l har nämnts att man vid individuell personförsäkring ofta
Tidigare
å Till
l skiljer mellan livförsäkring med grunder och annan försäkring. t: hör för och olycksfallsskaden senare gruppen försäkringar sjukdom
E ett
da. Olycksfallsförsäkring kan även innehålla (i regel obetydligt)
å
livförsäkringsmoment.
å
och olycksfallsförsäkring kan vara s.k. lång person- Sjukförsäkring
-.~.4
men så behöver inte alltid vara fallet. Som framgår av
försäkring,
avsnitt 2.4 avses med sådan försäkring som
lång personförsäkring
meddelas för en tid av mer än fem år och mot en premie som är
7.-.;:.-.—.a.:.:..n.
beräknad eller bestämd för en tid än fem år i sänder. För lång —;_=:-_.;. längre 7.
sou 193655 163
Försäkringsformer
sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring skall
enligt försäkringsrörelselagen finnas grunder. Sjukförsäkring med
periodisk ersättning tillhör i allmänhet inte kategorin lång försäkring; tecknas
vanligtvis den utan grunder och med s.k. som med den
naturlig premie, stiger försäkrades ålder.
Sjukförsäkring meddelas normalt av livförsäkringsbolag och är ofta utformad så att den ger ett inte bara vid inträffad
skydd sjukdom utan även vid -
olycksfall. Ren olycksfallsförsäkring meddelas endast av vissa bolag och då i regel inte i utan i
livförsäkringsbolagen skadeförsäkringsbolagen.
Av avsnitt 2.5.2 och 2.5.3 vilka olika
framgår ersättningsmoment som kan ingå i en sjuk- eller
olycksfallsförsäkring.
4.2.3 m.m.
Försäkringsbestånd
Nedan redovisas tabeller, som av
nâgra belyser utvecklingen beståndet av vissa av de som beskrivits ovan.
försäkringar
Tabell A Bestånd av direkt tecknad individuell kapitalförsäkring för dödsfall med grunder vid slutet av åren 1981-1985
| Vid ut- | Antal | Antal | Totalt |
| gången | D-förs. | T-förs. | antal |
| av år | 1000-tal | 1000-tal | förs. 1000-tal |
| 1981 | 1.072 | 374 | 1.446 |
| 1982 | 1.037 | 359 | 1.396 |
| 1983 | 1.011 | 345 | 1.356 |
| 1984 | 990 | 329 | 1.319 |
| 1985 | 978 | 311 | 1.289 |
Tabell B Bestånd av direkt tecknad individuell livränteförsäkring med grunder vid slutet av åren 1981-1985 (några försäkringsformer har ej kunnat särskilias, varför vissa livränteförsäkringar dubbelräknats)
Vid utgången Antal förs. utan Antal förs. med av år
| försörjningsränta 1000-tal | försörjningsränta 1000-tal | |
| 1981 | 543 | 237 |
| 1982 | 561 | 258 |
| 1983 | 587 | 292 |
| 1984 | 658 | 330 |
| 1985 | 746 | 380 |
Anm. Försäkringar med försörjningsränta har förts till tabell B även i de fall där försörjningsräntan innebär full garanti för utbetalning (gäller försäkringar tecknade t.o.m. 1975). Försäkringar med pågående utbetalning ingår i den första kolummen i tabell B även om försörjningsränta ingår.
164 Försäkringsformer
Tabell C Nyteckning av individuell livförsäkring med grunder under åren
1981-1985
År för döds- Livränteförs. Totalt
Kapitalförs.
| fall 1000-tal | 1000-tal 1000-tal |
| Antal | Antal |
| D-förs. | T-förs. |
| 31.2 | 11.1 |
| 31.9 | 11.7 |
| 36.1 | 11.0 |
| 40.7 | 9.8 |
| 43.9 | 9.0 |
Som framgår av tabell C har antalet nytecknade D-försäkringar ökat under den redovisade perioden. Inom gruppen betydligt har förekommit en ännu större nyteckning livränteförsäkringar senare år. Det kan nämnas att dvs. under kapitallivräntorna, av avsevärt; under år livränteförsäkringar skattekategori K, har ökat 1981 2 400 sådana försäkringar och år 1985 var nytecknades omkring motsvarande siffra ca 23 800. Av under år 1981 nytecknade livränteförsäkringar utgjordes _ 25 600 av med Motsvarande omkring försäkningar försörjningsränta. siffra för år 1985 var 58 300. omkring för för dödsfall Medelförsäkringssumman kapitalförsäkningar med vid slutet av år 1985 34 600 kr. Vad grunder låg på omkring aktuella (med eller utan försörjningsrängäller livränteförsäkringar vid samma tid medelvärdet den årliga räntan till ta) uppgick på omkring 5 700 kr. 7 Alltsedan 1955 har de individuella för
kapitalförsäkringarna
dödsfall i stort sett minskat i antal för år. Minskningen har i A varje huvudsak uppvägts av en ökning av de frivilliga grupplivförsäkring- i dessa år 1955 till drygt 900 000 och år 1985 till drygt 5,5 arna; uppgick miljoner. Premieintäkterna för individuell försäkring ilivförsäkringsbolagen 1985 till kr. Härav svarade den individuella uppgick 10,2 miljarder för 10 kr och sjuk- och olycksfallslivförsäkringen omkring miljarder för återstoden. Av premieintäkten utgjorde ca 3,6 försäkringarna För och i miljarder kr engångspremier. sjuk- olycksfallsförsäkringar 1984 på ungefär 155 skadeförsäkringsbolagen låg premieintäkten miljoner kr. Under 1984 betalades i av meddelade individuella anledning ut 1.4 kr exkl. återbäring. Motsvalivförsäkringar omkring miljarder rande siffra för och i livförsäkrings-
sjuk- olycksfallsförsäkringarna
var 61 miljoner kr. bolagen ungefär
i sou 193555 165
Försäkringsformer
Gruppförsäkring
Med den som används i är en del av
terminologi dag gruppförsäkring
det som kallas kollektiv försäkring. I räknar man
försäkringsbolagen
som kollektiv all som
försäkring försäkring redovisningsmässigt
”ligger i den kollektiva affären, även sådan som ur
avtalsrättslig
synvinkel är klart individuell med en
försäkring försäkringstagare
som sluter avtal direkt med om för
försäkringsbolaget försäkring sig
själv. Det kollektiva momentet i stället i
ligger försäkringens
utformning och i närmare krav viss
marknadsföringen. Något på
grupptillhörighet ställs inte. meddelas lika villkor
Försäkringen på
för alla som vill ha den, ofta även såvitt gäller försäkringsbelopp. Den som vill ha andra eller andra villkor i får till
belopp övrigt, gå
den individuella affären”. Försäljningen sker inte genom uppsökande fältmän utan genom t.ex. massförsändelser i brevlådorna. I detta avsnitt kommer vi att redovisa bl.a. vissa karaktäristiska
drag hos gruppförsäkringen. Vi utesluter här de försäkringsformer
som enligt det ovannämnda kan betecknas som kollektiva men som i realiteten är individuella; bl.a. det förhållandet att det inte krävs att vederbörande skall tillhöra någon mera avgränsad grupp, gör att dessa försäkringar inte kan ses som Härtill
gruppförsäkringar.
kommer att det vid sådana inte finns
försäkringar något bakomlig-
gande gruppavtal (se nedan) som har betydelse för den försäkrades rättigheter och skyldigheter. I detta avsnitt berörs heller kollek-
ej tivavtalsgrundade försäkringar (se avsnitt 4.4).
I slutet av år 1984 antalet försäkrade vid
utgjorde frivillig grupplivförsäkring omkring 5,4 miljoner med ett sammanlagt försäk-
ringsbelopp på nära 223 miljarder kr. Antalet försäkrade vid
gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkring var vid samma tidpunkt
omkring 2,7 miljoner. De totala för all
premieinkomsterna (frivillig)
gruppförsäkring uppgick under 1984 till nära 1,3 Under
miljarder.
året betalades ut 843 kr.
försäkringsersättning på drygt miljoner
Bland gruppförsäkringsbolagen märks RKA, Folksam samt Förenade Liv och detta bolags samförsäkrare Skandia
(Liv-Göta, Liv,
Trygg Liv, Valand och Länsförsäkringar-Liv). RKA meddelar inte
gruppsjukförsäkring och utan endast gruppolycksfallsförsäkring grupplivförsäkring.
Utmärkande för gruppförsäkringen är att den meddelas ett
enligt
gruppavtal som utgör en plan för försäkring av en i avtalstexten angiven grupp av personer. Gruppavtalet kommer till stånd genom en process i flera led, vilken kan uppvisa stora variationer beroende på vilken typ av grupp det är om, vilken den tänkta
fråga omfattning försäkringslösningen ska ha och försäkringsbolagets administrativa
rutiner. Gruppavtalet brukar formellt en av
grundas på bolaget
upprättad offert. I denna berörs förutom - vilken inte
premien anges
Försäkringsformer
i offerten eftersom den kan variera med hänsyn till den
slutligt
- hur
ålderssammansättning den tilltänkta gruppen slutligen får
många i gruppen som minst måste anslutas, eventuella hälsokrav,
och den tidpunkt som
försäkringsbelopp, förmånstagarförordnande
beräknas för ikraftträdande.
Offerten föregås ofta av ingående diskussioner mellan bolaget och
för den tilltänkta gruppen, särskilt när det är fråga om representanter
för stora kollektiv, främst s.k. personal- och förenings-
försäkring
Sådana grupper har normalt en mycket
grupper (jämför nedan).
bred om och erfarenhet av gruppförsäkring, vilket ger dem
kunskap att i med försäkringsbolaget nå goda förutsättningar förhandlingar
fram till lösningar som väl svarar mot gruppens behov och önskemål; det är t.ex. mycket vanligt att fackförbund och större fackföreningar inom har särskilda, vilka har till uppgift att
sig permanenta organ, svara för med och att även i
förhandlingarna försäkringsbolaget övrigt handha organisationens försäkringsfrågor.
Ett förutsätter emellertid vanligtvis också medverkan
gruppavtal
av andra än gruppen och försäkringsbolaget. En praktisk förutsätt-
för att och övrig administration av försäkring-
ning premiebetalning
en ska kunna anordnas på ett smidigt sätt är sålunda ofta att en eller flera medverkar i rutinerna för premieinkassering och
arbetsgivare premieredovisning. I samband med förhandlingarna brukar en gruppföreståndare
utses. Hans roll är att vara en kontaktman mellan och den
bolaget
tilltänkta ankommer det på honom att samla in
gruppen. Vanligen
eller reservationer från medlemmarna i
anmälningar/ansökningar den Om de anslutningskrav som försäkringsberättigade gruppen. i bolagets offert därvid uppfylls, sänder gruppförestândaren
angetts
samt - då detta krävs
på gruppens vägnar in en försäkringsansökan -— medlemmarnas anmälningsblanketter och eventuella skriftliga
om hälsotillståndet (jämför nedan om självadministrerad
uppgifter
till bolaget. Är ansökan i överensstämmelse med offerten
försäkring)
utfärdar därefter ett gruppavtal. Vid större gruppavtal har
bolaget dock någon självständig betydelse vid försäkringsansökan knappast
sidan av de som lett fram till överenskommelsen om
förhandlingar
Ansökan ses då snarast som en ren formalitet i
gruppavtalet.
och i lär den i många fall inkomma till
avtalsprocessen praktiken
först efter det att gruppavtalet har utfärdats.
bolaget
vilket sänds till är vanligtvis en
Gruppavtalet, gruppföreståndaren,
utfärdad av innebörd att bolaget förbinder sig att
ensidigt handling
meddela i avtalet angivna villkor. Om det är fråga om
försäkring på
en med anslutning är det vanligt att bolaget
försäkring frivillig
med skickar en s.k. debiteringslista av vilken
samtidigt gruppavtalet
bl.a. namnen dem som omfattas av försäkringen och
framgår på
aktuella De försäkrade (även medförsäkrade) får
försäkringsbelopp.
I i
“
Försäkringsformer 167
från bolaget generella eller individualiserade som
försäkringsbesked
bekräftelse på att de är försäkrade. till
Försäkringsbeskeden sprids
de försäkrade genom ibland skickas
gruppföreståndarens försorg;
dock försäkringsbeskeden direkt från till de försäkrade. Vid
bolaget obligatorisk gruppförsäkring (jämför nedan) händer det att bolaget
- -—
istället för att använda sig av försäkringsbesked
sprider kunskap
om försäkringen på annat sätt, t.ex. att lämna information i
genom
medlemstidningar. Anslutningskraven med avseende på erforderligt antal anslutna
från gruppen varierar beroende på vad för slags det
grupp gäller (se
nedan om vanliga I krävs att 75 av de
grupper). regel procent
berättigade skall ansluta sig till försäkringen och att dessa till
uppgår
minst 10 personer. Skall make eller sambo fordras att
medförsäkras, minst 75 procent av dessa vill ansluta Vid större
sig. grupper gäller undantagsregler som medger lägre anslutningsprocent. Vid gruppförsäkring bestäms försäkringsbeloppet enligt generella
regler. Om inte alla i gruppen har samma belopp, sker det
vanligen
på grundval av sådana kriterier som civilstånd, lön,
personalkategori
eller kön. Något individuellt val av utanför dessa
försäkringsbelopp
regler förekommer inte. Försäkringsbeloppet ställs ofta i relation till
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och följer dess
växlingar.
Även sedan ett kommit till stånd kontak-
gruppavtal upprätthålls
terna mellan bolaget och gruppen genom Det
gruppföreståndaren.
är vanligen av honom som vid med
bolaget försäkringar frivillig anslutning kontinuerligt får upplysning om vilka som inträtt som nya
medlemmar i försäkringen, vilka som utträtt och andra
ur gruppen förhållanden - t.ex. av civilstånd -
ändring eller löneförhållanden
som enligt gruppavtalet är av för Inför betydelse försäkringsskyddet. varje nytt försäkringsår gör bolaget på grundval av gruppförestån-
darens uppgifter en s.k. varvid för
årsomräkning, gruppens premie
det kommande året fastställs. Gruppföreståndaren brukar dessutom vidarebefordra anmälningar från de försäkrade om förmånstagarförordnanden. Vid dödsfall svararhan ofta för att detta anmäls till
bolaget. Gruppföreståndaren har alltså att vid gruppförsäkringen fullgöra
flera uppgifter. Vid s.k. avtal dessutom
självadministrerade läggs
ytterligare arbetsuppgifter på honom. I sådana fall för han även
i själva registret över de försäkrade och tillser att detta hålls aktuellt. Någon teckningslista behöver då inte sändas in till bolaget utan det räcker med om antalet anslutna och deras
uppgift åldersfördelning
som underlag för av den
uträkning riktiga genomsnittspremien.
Bolaget känner därför inte till de försäkrades
namn och personnummer. Systemet innebär att den kontrollen av att anslutna
slutliga
medlemmar faller under och att de
gruppdefinitionen uppfyller
Försäkringsformer
hälsokraven görs av gruppföreståndaren i stället för av bolaget. Endast när särskild hälsodeklaration avges, underställs denna bolagets prövning. In- och utträden i gruppen, ändringar av försäkringsbelopp och enskilda medlemmars premier antecknas
- oftast eller
endast i det av gruppföreståndaren arbetsgivaren föreningen - förda registret. Detta register ligger också till grund för
den premie som gruppen levererar till bolaget. Vid ett påstått
försäkringsfall måste gruppföreståndaren upplysa försäkringsbolaget
om den skadade är medlem i gruppen. Något försäkringsbesked skickas vid avtal inte ut till de försäkrade från
självadministrerade bolaget. Motsatsen till självadministrerad försäkring är en av bolaget
administrerad tar då emot anmälningar från dem
försäkring. Bolaget
som önskar ansluta till och för register över de
sig försäkringen
försäkrade. Vidare räknar bolaget också ut den premie som skall
och lämnar besked om detta till gruppföreståndaren som
erläggas
inkasserar premien av medlemmarna.
Som framgått godtar bolagen vid gruppförsäkring bara vissa typer
De som önskar träda in i och kvarbli i försäkringen mäste av grupper. tillhöra den aktuella gruppen oberoende av försäkringen. Vanliga
grupper är personalgrupper, föreningsgrupper och ekonomigrup-
per.
består av anställda vid ett visst företag eller vid
Personalgrupper
flera som utvalts samma bransch
företag enligt generella regler (t.ex.
eller samma koncern).
består av medlemmar i en förening som tillva-
Föreningsgrupper ratar medlemmarnas intressen som yrkesutövare, främst fackföreningar för anställda.
Ekonomigrupper finns av flera slag. En viktig typ av försäkringar
som skall föras hit är de som till en bank eller ett
pantsätts
som säkerhet för ett lån eller en kredit. Gemen-
kontokortsföretag
samt för dessa är att upphör när lånet är
försäkringar försäkringen
slutbetalt. Ibland är fast under hela försäkrings-
försäkringsbeloppet
ibland är det - för det vid tid
tiden, rörligt försäkringen gäller varje
utestående lånebeloppet. Några banker tar ut premien av kunden som en del av låne- och andra behandlar den
aviseringsavgifterna,
som en allmän omkostnad. Gentemot försäkringsbolaget är det dock alltid banken ensam som är betalningsskyldig. Någon särskild förteckning över de försäkrade förs inte.
En annan typ av ekonomigrupp är t.ex. villalåntagare, företagare
eller som är kunder i samma bank. Anslutningen är
jordbrukare frivillig, och den försäkrade betalar själv premien. Försäkringsbola-
stöd av från banken) förteckning över de
get för (med uppgifter
försäkrade.
En som låter periodiska förmåner
tredje typ består av personer
sou 193655 Försäkringsformer 169
från det allmänna (främst barnbidrag) flyta in på särskilt konto i samma bank. Banken betalar premierna.
Vid sidan av de redovisade tre grupperna förekommer
grupper med mera speciell sammansättning. Här kan nämnas t.ex. make/ makagrupper, dvs. grupper där de försäkrade utgörs av makar till
personer som tillhör viss gruppförsäkring (sådana gruppförsäkringar
nytecknas ej längre) samt grupper där de försäkrade är studerade vid viss läroanstalt eller medlemmar i elevkår, medlemmar i bostads-
rättsförening eller villaägarförening, kommunala förtroendemän,
deltidsanställda brandmän eller medlemmar i understödsförening.
En annan mera särpräglad är den
gruppförsäkring olycksfallsför-
säkring som t.ex. varuhus vid sidan av tecknar för
ansvarsförsäkring
sina kunder. Genom denna får kunderna ett visst om de skadas
skydd
vid besök i varuhuset.
Liknande gruppförsäkring kan tecknas av idrottsföreningar som
arrangerar större idrottstävlingar, till förmån för dem som deltar i tävlingen och ibland även till förmån för åskådarna. Vidare brukar
idrottsföreningar och andra ideella föreningar ges möjligheter att som gruppförsäkring teckna speciella olycksfallsförsäkringar, som gäller under föreningens verksamhet (t.ex. ett fotbollslag som spelar
match). Samtliga medlemmar i föreningen har vid de försäkringar
som nämnts försäkringsskydd när de deltar i verksamheten. Gente-
mot försäkringsbolaget är det föreningen som står för premiebetal-
ningen, även när premiekostnaden sedan tas ut av den enskilde. Det
förs inte någon förteckning över de försäkrade hos försäkringsbola-
get.
Som en förutsättning för gäller sålunda att den
gruppförsäkring
som skall anslutas är medlem i en viss grupp. Till
gruppförsäkring
brukar emellertid dessutom kunna anslutas som genom
person äktenskap eller samboende står gruppmedlemmen nära. Den som på så sätt också kan få ett skydd genom försäkringen brukar benämnas
med försäkrad.
Gruppförsäkring förekommer som grupplivförsäkring, gruppsjukförsäkring och gruppolycksfallsförsäkring. Samtliga är tidsbegränsade riskförsäkringar utan återköps-, fribrevs- eller belâningsmöjlig-
heter.
Grupplivförsäkring omfattar rätt till dödsfallskapital vid dödsfall
under försäkringstiden och kan dessutom, beroende på avtalet, omfatta rätt till förtidskapital. innebär att den
Förtidskapital
försäkrade av -
får ut en viss procent försäkringsbeloppet högre
procent ju yngre han är - om han under försäkringstiden blir
varaktigt arbetsoförmögen eller beviljas förtidspension eller sjukbi-
drag. Vid ett sedan inträffat dödsfall under försäkringstiden betalas
av - denna
åter ut en viss procent försäkringsbeloppet gång högre
procent ju äldre han är. Om det tillräckligt lång tid mellan
förflyter
170 Försäkringsformer
arbetsoförmågan och dödsfallet, utgår sammanlagt mer än hundra procent av försäkringsbeloppet. Försäkringsbeloppet överstiger aldrig 25 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Iförsäkringen ingår oftast en rätt till premiebefrielse vid arbetsoförmåga.
Gruppsjukförsäkring ger rätt till periodisk ersättning vid arbetsoförmåga föranledd av sjukdom eller olycksfall under försäkringstiden. Vid långvarig arbetsoförmåga är ersättningen i begränsad utsträckning värdesäkrad. Villkoren innehåller regler om karenstid samt spärr mot överförsäkring.
Gruppolycksfallsförsäkring kan avse heltid eller bara fritid. Den ger rätt till invaliditetskapital (inklusive vänteersättning) samt ersättning för resekostnader, läkekostnader m.m. Beroende på avtalet kan den också ge annan ersättning, såsom för rehabilitering, för merkostnader samt för och men, sveda och värk. Försäk-
lyte ringen kan dessutom berättiga till dödsfallskapital.
Härjämte finns s.k. gruppsparförsäkring, som är en livförsäkring med sparmoment för dödsfall efter 67 år. Gruppsparförsäkring kan tecknas bara i kombination med grupplivförsäkring, men är i övrigt till sin konstruktion att jämställa med individuell försäkring.
Med utgångspunkt i det sätt på vilket de försäkrade ansluts till en gruppförsäkring kan man skilja mellan försäkring med obligatorisk
och försäkring med frivillig anslutning. Vid obligatorisk anslutning anslutning omfattas samtliga personer i en viss krets av försäkringen. Vid anslutning blir däremot den enskilde medlemmen aldrig
frivillig försäkrad mot sin egen vilja.
Obligatorisk anslutning är vanligast i föreningsgrupper, där fackförbund t.ex. fattar beslut om obligatorisk olycksfallsförsäkring för alla medlemmar. Organisationen som sådan betalar då premien.
Obligatorisk anslutning kan också förekomma vid personalgrup-
t.ex. grupplivförsäkring, om arbetsgivaren har åtagit sig att per, betala (men försäkringen ändå inte är att anse som en
premien tjänstegrupplivförsäkring).
Även vid vissa ekonomigrupper (sparlåne- och barnbidragskun-
är såtillvida att den som väljer att der) anslutningen obligatorisk, tillhöra den aktuella kundkategorin ovillkorligen omfattas av försäkringen.
Ett gemensamt drag hos försäkringar med obligatorisk anslutning är att varken försäkringsbolaget eller den som ombesörjer försäk-
för något särskilt register över de försäkrade; det vanliga ringen medlemsregistret (eller liknande) anses tillräckligt. För alla former av obligatorisk anslutning gäller dessutom att det inte sker någon
av de personer som skall omfattas av försäkringen. I hälsoprövning dessa fall är det vidare den som sluter avtalet med försäkringsbolaget som står för premiebetalningen. En annan sak är att premiekostnaden, t.ex. medlemsavgifter till föreningen, drabbar de
genom enskilda till slut.
sou 193655 171
Försäkringsfornzer
Frivillig anslutning förekommer i två huvudformer: anslutning med reservationsrätt (reservationsmetoden) och anslutning genom
ansökan/anmälan.
Reservationsmetoden innebär att samtliga medlemmar i t.ex. en
förening får ett erbjudande om försäkringen och att de medlemmar
som inte reserverat sig mot anslutning inom viss tid omfattas av
försäkringen. Någon hälsoprövning görs inte; frågor ställs överhuvudtaget inte till gruppmedlemmarna innan försäkring meddelas.
Skillnaden mellan ansökan och anmälan är, att man vid ansökan kräver hälsoupplysningar av sökanden. Vid anmälan fordras däre-
mot inga uppgifter och det görs inte någon hälsoprövning. Frivillig anslutning genom ansökan är det vanligaste för personal-
grupper. Denna form förekommer också ofta vid ekonomigrupper.
Vid alla arter av frivillig anslutning betalar den enskilde premie (även om ibland arbetsgivare kan betala en del av premien).
Förteckning över de försäkrade förs antingen av försäkringsbolaget
eller av gruppföreståndaren. I stället för en sådan förteckning gör ibland försäkringsbolaget vid reservationsmetoden endast en sammanställning över dem som reserverat sig.
Den hälsoprövning som alltså kan förekomma vid med
försäkring
frivilliga anslutning innebär vanligtvis endast ett krav att den som skall försäkras är fullt arbetsför, dvs. att han kan fullgöra sitt vanliga arbete utan inskränkningar, inte av hälsoskäl erhållit lättare arbete
och inte uppbär sjukpenning, sjukbidrag, förtidspension eller annan
liknande ersättning. Normalt upprätthålls hälsokravet bara genom
att sökanden föreläggs frågor därom när han fyller i en anmälnings-
blankett. I ett antal fall brukar emellertid särskild hälsodeklaration krävas, bl.a. om sökanden uppnått 60 års ålder eller under de senaste 12 månaderna varit helt eller delvis arbetsoförmögen i mer än 14 dagar i följd, om försäkring söks senare än tre månader från den dag försäkringen tidigast kunnat erhållas samt om gruppen har färre än 25 medlemmar.
En betydande skillnad i rättsförhållandet mellan försäkringsbola-
get och den som ombesörjer försäkringen uppkommer om det är fråga om försäkring med eller anslutning. Vid obligatorisk frivillig obligatorisk anslutning är avtalet mellan försäkringsbolaget och den
som ombesörjer försäkringen ett fackförbund eller ett varu-
(t.ex. hus) ett försäkringsavtal i egentlig mening; försäkringsbolagets
ansvar vilar bara på detta avtal. Gruppavtalet bestämmer gruppmed-
lemmars rättigheter. Vid frivillig anslutning däremot inte något försäkuppkommer
ringsansvar för försäkringsbolaget redan genom avtalet med den som
ombesörjer försäkringen - bara en skyldighet att meddela försäk-
ring på vissa villkor. För att en försäkring skall komma till stånd
i i
172 Försäkringsformer
fordras det att den enskilde ansluts till försäkringen. Först genom
anslutningen blir den enskilde berättigad och förpliktad gentemot
försäkringsbolaget. Vid all gruppförsåkring - alltså både vid frivillig och obligatorisk
- av
anslutning brukar de som omfattas försäkringen (även medförsäkrade) betecknas som försäkringstagare och försäkrade. Av gruppavtalet framgår från vilken tidpunkt försäkringen skall
gälla. Bolaget ansvarar i allmänhet för alla ansökningar/anmälningar
som har kommit till bolaget (eller i allmänhet bara till gruppförestån-
daren) så snart den i gruppavtalet bestämda anslutningsprocenten
har uppnåtts. Om någon som anmält sig till försäkringen råkar ut för
ett försäkringsfall innan anslutningsprocenten har uppnåtts, utgår
inte försäkringsersättning; inte ens om det senare visar sig vara
möjligt att nå tillräcklig anslutning. För senare tillkommande medlemmar är det vid s.k. självadministrerad försäkring för bolagets
ansvarsinträde tillräckligt med anmälan/ansökan till gruppföreståndaren; om försäkringen administreras av bolaget krävs att bolaget har fått anmälan/ansökan, men även här förekommer det att bolagen nöjer sig med att anmälan/ansökan sker hos gruppföreståndaren.
Då ett bolag använder sig av reservationsmetoden brukar gruppavtalet aldrig träda i kraft förrän den tid under vilken reservation skall göras har passerat. För nya medlemmar i en grupp som har en försäkring med reservationsmetoden gäller särskilda rutiner. Den nye medlemmen brukar då få ett meddelande om försäkringen och får en möjlighet att reservera sig mot att vara med. Försäkringen gäller vanligen för honom från den dag då han får meddelandet och till dess att han eventuellt reserverar sig.
Premierna för gruppförsäkringar är individuella i den bemärkelsen, att för varje försäkrad betalas en premie som står i relation till
det för honom gällande försäkringsbeloppet. Däremot är premierna
kollektiviserade i det att de är köns- och åldersoberoende. För
gruppmedlemmar med samma försäkringsbelopp betalas alltså
samma även om de är av olika ålder, vilket innebär att de
premie
yngre i gruppen subventionerar de äldre. Den gemensamma premien är beroende av genomsnittsåldern i gruppen.
Även om gruppmedlemmarna själva skall stå för premierna sker
normalt försorg i en
premiebetalningen genom gruppföreståndarens
post för Ofta tas premien ut av den enskilde
samtliga försäkringar.
gruppmedlemmen genom löneavdrag hos arbetsgivaren eller genom
Premien skall betalas senast en månad från uttag från ett bankkonto.
förfallodagen (respitmånad). Det är vanligt att bolagen kräver premie varje månad. Om någon medlem, som det åligger att själv
betala premien, försummar att betala denna eller om löneavdrag/ uttag från konto inte kan göras, träder den för honom gällande
försäkringen ur kraft. Innan försäkringen upphör för den enskilde
Försäkringsformer 173
medlemmen skickar ibland en - i
försäkringsbolaget påminnelse vissa i form av en särskild - till honom om
bolag premieavi betalningsskyldigheten.
Utöver regeln om respitmånad kan det finnas vid
skyddsregler underlåten premiebetalning, dels om uppskov, dels om premiebefrielse. Har en i och för sig betalningskyldig drabbats
gruppmedlem av arbetsoförmåga förblir i kraft utan
försäkringen premiebetalning så länge arbetsoförmågan varar och så skulle ha
länge försäkringen bestått vid fortsatt premiebetalning enligt ett oförändrat gruppavtal. Det är emellertid här endast fråga om ett Om inte också
uppskov. rätt till premiebefrielse föreligger (se nedan) skall i
premien erläggas efterhand.
Blir den arbetsoförmögne medlemmen till
berättigad förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän eller
försäkring beviljas han förtidskapital, övergår uppskovet till Medlem-
premiebefrielse. men är då berättigad till utan att över huvud
försäkringsskydd taget behöva erlägga någon premie. Vid försäkringsfall under tid då rätt till premiebefrielse föreligger utbetalas de försäkringsbelopp som enligt gruppavtalet gällde då rätten till premiebefrielse inträdde. Om försäkringsbeloppet enligt gruppavtalet beror av den försäkrades ålder fastställs dock beloppet med hänsyn till åldern då försäkringsfallet inträffade. Om gruppmedlemmen får rätt till premiebefrielse slipper samtidigt eventuellt medförsäkrad att betala premie. Premiebefrielse kan beviljas även den som är medförsäkrad; det krävs då att förutsättningarna är sådana att den medförsäkrade kan beviljas förtidskapital. I dessa fall måste dock gruppmedlemmen betala den premie som gäller för honom.
Som ett särskilt skydd för den försäkrade gäller att han ibland har rätt att få en försäkring återupplivad sedan den upphört p.g.a. premiedröjsmål; återupplivning brukar kunna ske inom ett år från det att premien förföll till betalning. En förutsättning för återupplivning är att det inte är premien för hela gruppen som lämnats obetald utan endast premien för viss eller vissa
gruppmedlemmar.
Gruppförsäkringar berättigar till återbäring. Den återbäring som uppstår skall enligt tillämpade försäkringstekniska regler utbetalas kontant eller användas för att eller att
höja försäkringssummorna sänka premierna. Om inte annat har bestämts i gruppavtalet, är det proportionell höjning av försäkringssummorna som gäller.
Om ett försäkringsbolag önskar säga upp ett gruppavtal till försäkringstidens slut - med följd att även de enskilda försäkringarna upphör att gälla - brukar skickas till
uppsägningen gruppföreståndaren, varvid denne uppmanas att underrätta medlemmarna om att avtalet kommer att upphöra.
Samma förfarande används ofta då önskar
försäkringsbolaget ändra ett gruppavtal till de försäkrades nackdel i samband med att avtalet förnyas.
A 174 sou 1986:56
Försäkringsformer
När en gruppmedlem lämnar den grupp som han tillhört, upphör försäkringen för hans och för eventuellt medförsäkrads del. Försäkför en medförsäkrad upphör också om gruppmedlemmen
ringen
avlider eller om eller samboförhållande mellan grupp-
äktenskapet
medlemmen och den medförsäkrade upplöses. Enligt villkoren vid gruppförsäkring anses som utträde ur en grupp inte att den försäkrade år frånvarande från sitt arbete p.g.a.
vanligen
eller tjänstledighet samt vård av barn om
sjukdom olycksfall,
frånvaron rätt eller kollektivavtal. Vid frånvaro
grundas på enligt lag
av dessa behåller alltså gruppmedlemmen det skydd han
anledningar tidigare fått genom försäkringen. Som framgått ovan ger reglerna om premieuppskov och premie-
befrielse för där avsedda fall ett särskilt skydd för den försäkrade. Härjämte kan förekomma ett generellt efterskydd under viss tid för den som före 65 års ålder lämnar gruppen. Förutsättningarna är bl.a. att dessförinnan varit i kraft minst sex månader, att den
försäkringen
försäkrade har rätt att teckna fortsättningsförsäkring och att utträdet inte beror att gruppen har sagt upp avtalet. För den som fyllt 65 år
på förekommer efterskydd bara i grupplivförsäkring; försäkringsbelop-
sänks då dock alltefter den tid som går efter det att den pet försäkrade lämnade gruppen. Varje försäkrad som är under 67 år brukar vidare ha rätt att utan
hälsoprövning teckna en fortsättningsförsäkring för tiden fram till 67
års ålder, om bl.a. att eller om den
gruppavtalet upphör gälla
försäkrade själv av någon anledning blir tvungen att lämna gruppen. Även medförsäkrad make har ofta rätt till fortsättningsförsäkring t.ex. vid skilsmässa. Fortsättningsförsäkring skall tecknas inom viss tre månader - från det att rätten därtill inträtt och får
tid - vanligtvis ha högst samma omfattning som gruppförsäkringen. Fortsättnings-
meddelas både med och utan rätt till förtidskapital. Även
försäkring
den som redan 67 år då han lämnar har ibland rätt att fyllt gruppen
teckna fortsättningsförsäkring, t.ex. om en gruppförsäkring gäller
längre än till dess att de försäkrade fyller 67 år. I villkoren för grupplivförsäkring - och ibland även för grupp- - finns ofta en särskild bestämmelse om vem
olycksfallsförsäkring
som skall den försäkringsersättning som utgår med anled-
uppbära
av död. Vad som sålunda skall gälla kan
ning försäkringstagarens
emellertid sättas åt sidan genom att försäkringstagaren meddelar vem som skall vara förmånstagare; en erinran om denna
bolaget
möjlighet för försäkringstagaren finns alltid i villkoren.
Vanligen tillåts vid gruppförsäkring inte att försäkringstagaren
överlåter medgivande brukar emellertid
försäkringen. Med bolagets överlåtelse var möjlig vid s.k. kompanjonsförsäkring. Försäkrings-
överlåtelser anses bl.a. administrativa problem för bolagen;
skapa många gånger känner bolagen inte till namnen på gruppmedlemmar-
sou 1986:56 175
Försäkringsformer
na. Härtill kommer att det särskilt vid kan vara svårt
gruppförsäkring
att fastställa till vilken försäkring en skall
överlåtelseförklaring
hänföras; det gäller här sålunda om identitet.
frågan försäkringens
Som ett särskilt skäl att ej tillåta överlåtelser brukar att
åberopas,
dessa kan leda till osäkerhet i fråga om vem som skall anses
behörig
företräda gruppen. Motsvarande kan i och för
problem sig uppkom-
ma också vid av
pantsättning gruppförsäkring.
4.4 m.m.
Kollektivavtalsgrundad försäkring
I detta avsnitt lämnas en för vissa kollektiva
redogörelse försäkringar
på arbetsmarknaden, företrädesvis sådana som är
grundade på
kollektivavtal och som från kan kallas
någon utgångspunkt person-
försäkringar. Utöver de redovi-
egentliga anställningsförsäkringarna
sas de särskilda kollektiva som har ordnats för
försäkringslösningar
lantbrukare m.fl. Bland annat därför att det finns
knappast någon
samlad beskrivning av dessa har vi valt
mycket viktiga försäkringar,
att ge större åt denna översikt än åt den individuella utrymme försäkringen, som finns behandlad på åtskilliga andra håll. Vi redovisar också en del som vi har funnit inte bör
försäkringsformer
omfattas av den föreslagna avsnitt
personförsäkringslagen (se 6).
Om inte annat anges avser förhållandena under år
redogörelsen
1986.
Inledning
De som kollektivavtal försäkringar är grundade på mellan arbets-
marknadsparterna har i många avseenden en särpräglad utformning,
som gör en jämförelse med individuell försäkring haltande; t.ex. hälsoprövningsreglerna är högst förenklade i med indivi-
jämförelse
duell försäkring. I vissa delar de
uppvisar kollektivavtalsgrundade
försäkringarna dock likheter med t.ex.
frivilliga gruppförsäkringar,
när det gäller vid de
premieberäkningen typiska riskförsäkringar-
na.
Försäkringarna ingår som delar i de samlade om uppgörelserna anställningsförhållandena på arbetsmarknaden. Jämsides med förhållandet är därför
försäkringsgivare-försäkringstagare förhållandet
arbetsgivare-arbetstagare av stor även i
betydelse försäkringsförhål-
landet. Särskilt i om de
fråga försäkringsbolag som ägs av dem själva,
är det naturligt för
arbetsmarknadsparterna att i första hand uppfatta
försäkringarna/försäkringsbolagen som ett instrument bland flera
tänkbara för genomförande av
arbetsmarknadsparternas överen-
skommelser om vissa Man framhåller
anställningsförmåner. ofta att
Försäkringsformer
det i första hand är kollektivet som är föremål för försäkring, inte individen. skall naturligtvis driva sin
Samtidigt försäkringsbolagen
verksamhet inom de ramar som dras upp av den gällande försäk-
ringslagstiftningen, och bolagen står också under försäkringsinspek-
tionens tillsyn.
I andra avseenden, där de förhållandena kring försäk-
speciella
tillkomst inte har samma liknar försäkringarna i
ringarnas betydelse,
större individuell försäkring. För den försäkrade, eller
utsträckning
den som annars är till ersättning från försäkringen,
berättigad
en försäkring ofta på samma sätt
fungerar kollektivavtalsgrundad
som vilken försäkring som helst. är formellt tillämplig även på
Försäkringsavtalslagen (FAL) försäkringar. Lagens regler är emellertid kollektivavtalsgrundade
avfattade utan tanke sådana och reglerna är i stora
på försäkringar,
delar svåra att Ett exempel på detta är
tillämpa. praktiskt viktigt
FAL:s om förordnande av förmånstagare, som inte så lätt går
regler att förena med vad som tillämpas inom kollektivavtalsgrundad
och avsnitt 4.4.3 nedan). Praktiskt
försäkring gruppförsäkring (jfr
torde FAL ha för förhållandet försäk-
mycket begränsad betydelse
Såvitt förhållandet till tredje
ringsgivare-försäkringstagare. gäller
man - främst de och reglerna om förhål-
familjerättsliga reglerna
landet till borgenärerna - har lagen däremot i stort sett samma vikt
som för individuell försäkring. Att är är vanli-
anställningsförmåner tryggade genom försäkring,
sektorn än inom den offentliga. Medan statligt gare inom den privata och kommunalt anställda arbetstagare t.ex. har pension direkt från får de ofta sin pension helt
arbetsgivaren, privatanställda mycket
eller delvis från som tecknats och betalts av arbetsgi-
försäkring
varen. Inom den sektorn det en skiljelinje mellan
privata går viktig
och arbetare. Detta främst i fråga om den
tjänstemän gäller
m.m., men delvis också materiellt.
organisatoriska uppbyggnaden För arbetare gäller främst de s.k. AMF-försäkringarna (se nedan),
som mellan SAF och LO med
grundar sig på huvuduppgörelser
rekommendation om kollektivavtal. präglas av
Tjänstemannasidan
SAF:s och PTK:s om bl.a. och
uppgörelser pensionsförsäkring
finns det, bl.a. för
tjänstegrupplivförsäkring (se nedan). Härjämte
bankerna som förmånssidan i
kooperationen, m.fl., uppgörelser på
allt ansluter till de nu Härtill kommer en del
väsentligt sig angivna.
motsvarande inom den offentliga sektorn. Ytterligare
försäkringar en av försäkringar är de som grundar sig på uppgörelse viktig grupp
mellan å ena sidan staten och å andra sidan vissa yrkesorganisationer, t.ex. LRF (se nedan). I detta avsnitt behandlas inte några former av frivillig försäkring, t.ex. för de anställda vid visst företag, och
frivillig grupplivförsäkring
sou 193555
Försäkringsformer 177
inte heller individuell t.ex. individuell
försäkring, tjänstepensions-
försäkring som tecknas och betalas av i stället avsnitt
arbetsgivare (se
4.3 respektive dock lämnas vissa om
4.2); uppgifter arbetsgivares och egenföretagares möjligheter att själva bli anslutna till de olika
anställningsförsäkringarna.
De som behandlas här är
försäkringsformer
D
arbetslöshetsförsäkring, som ger ersättning i form av
dagpenning
vid arbetslöshet
försäkring om till den
avgångsbidrag (AGB), som ger ersättning
som p.g.a. arbetsmarknaden svårigheter på måste lämna sin
anställning
försäkring enligt lagen (1976:380) om som
arbetsskadeförsäkring,
ger ersättning för inkomstförlust och kostnader vid arbetsskada
trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), som ger
komplette-
rande ersättning för inkomstförlust och kostnader samt
ersättning
för ideell skada
tjänstegrupplivförsäkring (TGL), avtalsgrupplivförsäkring
(AGL) och grupplivförsäkring genom avtal (GLA) för lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare
avtalsgruppsjukförsäkring (AGS)
läkekostnadsförsäkring och
garantiförsäkring
kollektiv pensionsförsäkring, främst KTP- och
enligt ITP-, STP-planerna.
Begreppet personförsäkring definieras i 2 § 6 mom.
lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt och 1 4 §
(1982:713) som och
livförsäkring, sjuk- olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring samt Med undanarbetslöshetsförsäkring.
tag för de båda formerna av är alla de ovan
arbetsskadeförsäkring
uppräknade försäkringsformerna personförsäkringar denna enligt
definition, men som kommer att nedan behöver detta inte
framgå
betyda att de skall behandlas som
personförsäkringar också i den avtalsrättsliga lagstiftningen.
Försäkringsrörelselagen är inte tillämplig
på försäkring enligt
lagen (1973:370) om eller om arbets-
arbetslöshetsförsäkring lagen
skadeförsäkring, och inte heller på statens
grupplivförsäkringar.
Försäkringsverksamheten i dessa delar står därför inte under
försäkringsinspektionens tillsyn.
i SOU 19:86:56
178 Försäkringsformer
4.4.2 Vissa gemensamma bestämmelser m.m.
AMF-försäkringarna
Av de i försäkringarna meddelas
inledningen angivna
D AGB av Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA)
D TFA av Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring
(AMF-trygghetsförsäkring)
D TGL av AFA
D AGS av Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag
(AMF-sjukförsäkring)
D STP av Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktie-
bolag (AMF-pensionsförsäkring).
motsvarande meddelas av andra försäk-
(Vissa försäkringsformer
men härifrån bortses nu.)
ringsbolag,
De olika försäkringarna administreras väsentligen gemensamt. är ett konsortium bestående av Folksam
AMF-trygghetsförsäkring Skandia (12 procent) och (50 procent), (34 procent), Trygg-Hansa Länsförsäkringsbolagen (4 procent). Övriga försäkringsgivare ägs av
SAF och LO med lika delar.
Dessa s.k. AMF-försäkringar är grundade på huvuduppgörelser
mellan även PTK. avtal SAF och LO och, såvitt gäller TFA, Samtliga
tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid på ett år. gäller
Det första kollektivavtalet för AGB träffades i mitten av 1960talet. Kollektivavtal beträffande TGL, TFA, AGS och STP kom till stånd för första 1962, 1971, 1972 respektive 1973. Beträffan-
gången
de TFA kan nämnas att denna först 1974 kom att omfatta samtliga arbetare och - den
privatanställda tjänstemän ursprungligen avsåg
endast vissa kategorier av arbetare. För vissa villkor om
AMF-försäkringarna gäller gemensamma
slutande av om om och
försäkringsavtal, garanti, premiebetalning
om m.m. För finns härutöver villkor för
tvistlösning försäkringarna
och de bestämmelser som fastställts i
varje försäkring övriga
överenskommelser som träffats av SAF och LO samt, i fråga om även av PTK. Vidare i vissa fall särskilda bestämmelser
TFA, gäller
eller beslut som fastställts av AMF efter av nämnda
godkännande
Under av från
arbetsmarknadsparter. förutsättning godkännande
kan enskild och AMF träffa
arbetsmarknadsparterna arbetsgivare
överenskommelse om avvikelse från vad som eljest skulle gälla. kan AMF, likaså efter godkännande av arbetsmarknads-
Härjämte
under avtalstid fastställa ändringar i villkor och parterna, löpande övriga bestämmelser.
sou 193655
Försäkringsformer 179
Vad som sålunda formellt framträder som en möjlighet för försäkringsgivarna att, med arbetsmarknadsparternas godkännande, ändra villkoren under löpande avtalstid, uppfattas av arbetsmarknadsparterna reellt som en möjlighet för dem att med omedelbar verkan få genomföra sådana nya överenskommelser som de kan träffa under en löpande avtalsperiod; initiativet kommer alltså normalt från
arbetsmarknadsparterna.
Här lämnas en kortfattad redogörelse för de gemensamma AMFvillkoren. Parallellt redovisas delar av de allmänna villkor
som gäller för företagares m.m.
egen AMF-försäkring Det skall beaktas att vad som sägs om företagare gäller också för i företaget verksam make till
företagaren. Arbetsgivarens nyteckning av måste AMF-försäkring numera,
oavsett om tecknandet sker eller av att
frivilligt på grund arbetsgi-
varen är bunden av i avse
kollektivavtal, princip samtliga fem
försäkringar. Anslutningen måste vara generell också i den bemärkelsen, att arbetsgivaren inte själv kan välja vilka av hans anställda som skall vara försäkrade. TFA skall omfatta
samtliga arbetstagare,
alltså även tjänstemännen, medan
övriga försäkringar skall gälla för
alla arbetare. I båda fallen omfattar
anslutningsskyldigheten även
sådana arbetstagare som anställs först efter
anslutningstidpunkten.
En arbetsgivare som i sitt har både
företag tjänstemän och arbetare
och som på grund av kollektivavtal är att teckna
skyldig AMF-
försäkringar för anställda, är alltså därmed
någon kategori tvungen
att teckna för alla arbetare
samtliga AMF-försäkringar och TFA
även för tjänstemännen. Särskilda för
regler gäller utlandstjänstgörande och hemarbetstagare.
TFA gäller även för ägare och styrelseledamöter samt make och i vissa fall samboende till sådana även om de inte personer, är anställda i företaget. har och
Härjämte företagare make till företagare möjlighet att själva teckna AGS, STP och TGL (men inte
AGB) för egen del, förutsatt att företaget har För
AMF-försäkring.
sådan företagares de
egen AMF-försäkring gäller villkor som tillämpas för som tecknas försäkring av anställda, utan kollektivav-
talsenlig skyldighet, samt vissa särskilda villkor. Vidare finns äldre avtal, som nu inte kan utvidgas, om TGL och AGB för arbetare och andra samt
arbetstagare en del andra begränsade avtal.
Arbetsgivare tecknar AMF-försäkringarna att sända in en
genom för anmälan till AMF samtliga försäkringar gemensam . Avtal anses slutet i och med att AMF avsänder antagande svar —— försäkringsbekräftelse - till Detsamma
arbetsgivaren. gäller för företagares egen AMF-försäkring. Något försäkringsbrev utfärdas inte.
Försäkring för anställda gäller fr.o.m. den som AMF i
tidpunkt
enlighet med av SAF, LO och PTK godkända regler anger i
försäkringsbekräftelsen. Om försäkringen tecknas av
på grund
180 Försäkringsformer
i kollektivavtal, skall den normalt tecknas med verkan från
åtagande
kollektivavtalets ikraftträdandedatum, även om det innebär att kommer att retroaktivt (jfr nedan om garan-
försäkringen gälla
tin).
om inte annat avtalats
Företagares egen AMF-försäkring gäller
fr.0.m. den då ansökan om kom in till AMF, under
dag försäkring
att efter kan beviljas med stöd
förutsättning försäkringen prövning
av ansökan. om ikraftträdande av försäkringsavtalet som sådant ger
Reglerna
inte svar när en försäkrad kan få ersättning från
på frågan
vid t.ex. Detta avgörs i stället av de för varje
försäkringen sjukdom.
särskilda villkoren om anställningstid m.m. På
försäkring gällande
av kan i vissa fall som
grund garantin (jfr nedan) utgå ersättning, betecknas som försäkringsersättning, trots att gällande försäkrings-
avtal ännu inte är slutet. för anställda kan inte sägas upp av AMF eller av
Försäkring
om är bunden av kollektivavtal om
arbetsgivaren, arbetsgivaren
Även om kollektivavtalet endast avser någon av flera
försäkring.
anställda, är försäkringen ouppsägbar i sin helhet.
kategorier
för anställda, som tecknas utan kollektivavtalsskyldig-
Försäkring
träder ur kraft vid av månaden efter den då A
het, tidigast utgången
eller AMF Skäl för uppsägning från _ arbetsgivaren sagt upp avtalet. AMF kan t.ex. vara premiedröjsmål. icke för anställda, kan
Liksom kollektivavtalsgrundad försäkring utgången av månaföretagares egen AMF-försäkring sägas upp till
den efter den då uppsägning skedde. Sägs försäkringen upp av AMF utebliven premiebetalning - vilket kan ske även om dröjsmål p.g.a. med avser endast - och erläggs
premien arbetstagarnas försäkringar inom två månader från förfallodagen, anses försäkringen premien
dock ha varit i kraft oavbrutet. AMF har rätt att säga upp om inte längre är företagare eller
försäkringen försäkringstagaren om för försäkringsavtalet i övrigt brister. förutsättningarna
När av kollektivavtal är skyldig att teckna
arbetsgivare på grund
villkoren en garantiregel till AMF-försäkring, ger de gemensamma förmån för dem som arbetar inom kollektivavtalets sakliga tillämp-
ningsområde (jfr nedan angående tjänstemannaförsäkringarna).
Garantin innebär att AMF betalar full ersättning även om Även anses som i inte har tecknats. sådan betalning i
försäkring
från Vid blir det inte
betalning försäkring. premiebetalningsdröjsmål
aktuellt att försäkringen gäller trots dröjsmålet. tillämpa garantin;
Garantin inte för AMF-försäkring som är tecknad utan
gäller
kollcktivavtalsskyldighet och inte heller för företagares egen AMF- En intar sådana anställda som visserligen
försäkring. mellanställning
inte har rätt till försäkring men som
själva kollektivavtalsenlig
arbetar vid ett där en annan av anställda har sådan
företag grupp
rätt.
sou 193555 181
Försäkringsformer
Antag t.ex. att ett företag anställer verkstadsarbetare och kontorsstädare och att det beträffande verkstadsarbetarna, men inte beträffande städarna, finns kollektivavtal om försäkring. Antag vidare att trots kollektivavtalet någon försäkring inte har tecknats och att det inträffar ”försäkringsfall” för en verkstadsarbetare och en städare. Verkstadsarbetaren, som har den kollektivavtalsgrundande rätten, får då på grund av garantiregeln genast ersättning från AMF. Städaren däremot omfattas inte av garantin. I stället söker AMF -
ytterst med vitesföreläggande - förmå arbetsgivaren att teckna den generella försäkring för alla sina arbetare, som han enligt kollektivavtalet och villkoren
i förening (jfr ovan) är skyldig att ha. Lyckas detta, tecknas försäkringen from. den tidpunkt som bestämts i kollektivavtalet, och därmed förvandlas den händelse som drabbat städaren till ett ersättningsgrundande försäkringsfall. Om AMF däremot misslyckas med att få försäkringsavtal till stånd, t.ex. därför att arbetsgivaren dessförinnan försätts i konkurs, blir städaren utan ersättning.
Premie för försäkringar för anställda beräknas av
i procent företagets
årslönesumma, bestämd i huvudsak samma sätt som i ATP-
på
systemet, för arbetare och - i om TFA för
samtliga fråga tjänstemän
- alla tjänstemän. Som att samma skall
huvudregel gäller premiesats
tillämpas för alla arbetsgivare. För skall samma
varje försäkring gälla
premiesats för alla dock att av
personalkategorier, TFA-premien
AMF, efter godkännande av kan bestäm-
arbetsmarknadsparterna,
mas olika för å ena sidan arbetare och å andra sidan och
tjänstemän
övriga anställda. Debiteringen sker gemensamt för alla fem försäk-
ringarna.
Premien för TGL fastställs direkt i kronor. I
företagares egen övrigt gäller reglerna för anställdas försäkring. Debiteringsunderlag
för AGS och STP är, om inte är att betrakta som
företagaren
anställd, nettointäkten av rörelsen.
Beräkningen av premierna ansluter alltså nära till vad som gäller för den allmänna försäkringen, men avviker avsevärt
från vad som tillämpas vid individuell försäkring där premierna differentieras efter risken för försäkringsfall. Det finns sålunda ingen direkt relation mellan den premie som en arbetsgivare betalar och de försäkringsbelopp
som med hänsyn till ålderssammansättning m.m. kan tänkas bli utbetalda till de anställda i just hans företag. Premieberäkningen skall i stället leda till utjämning mellan samtliga företag, som är anslutna till systemet.
Premiesystemet för AMF-försäkringarna har i avseende på riskfärsäkringarna (AGB, TFA, TGL
och AGS) vissa likheter med vanlig gruppförsäkring, där utjämning av riskpremien kan förekomma mellan olika åldrar, yrkeskategorier etc.
STP-pensionen finansieras genom det s.k. kapitaltäckningssystemet, som inte förekommer inom individuell
försäkring. De ST P-premier som tas ut under ett kalenderår används till att bygga upp en premiereserv
(pensionskapital) för årets nyblivna STP-pensionärer så att deras framtida pension är tryggad. För de arbetstagare som pensioneras först nästkommande år eller senare byggs formellt kan
i förväg inte upp några pensionsfonder; försäkringsbolaget inte anses ha gjort några pensionsutfästelser mot dessa personer.
i
182 Försäkringsformer
En mera utförlig beskrivning av premieberäkning finns i försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8 s. 165 ff).
Aven den mera begränsade fondbildning som förekommer inom STPsystemet leder normalt till att det uppstår ett visst överskott. Detta beror på att den verkliga ränteavkastningen är högre än den beräknade samtidigt som övriga beräkningsantaganden (rörande dödlighet m.m.) är betryggande. Överskottet används i första hand till återbäring i form av pensionstilllägg.
Premien för betalas i två omgångar. Under
AMF-försäkringarna betalas, som huvudregel uppdelad på sex löpande försäkringsår
på företagets beräknade årslö-
gånger, preliminär premie, grundad
nesumma. år beräknas premie som regleras genom
Påföljande slutlig
att skillnaden inbetalas respektive återfås. Om den preliminära
är än den slutliga kan arbetsgivaren bli skyldig att utge premien lägre ränta enligt räntelagen.
Den för ger arbetsgivare vissa
tjänstemän gällande ITP-planen
att i stället för att teckna försäkring klara ålderspensio-
möjligheter
av sina anställda på egen risk (se nedan). Någon sådan
neringen
finns inte inom AMF-systemet. Däremot kan STP-
möjlighet
få betalas med revers med femtonårig amorteringstid, s.k.
premien STP-lån. Förutsättningen är att arbetsgivaren beviljas kreditförsäk-
ring i Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt kreditförsäkringsbosom då går i borgen för arbetsgivarens lag (AMF-kreditförsäkring),
skuld till Trots att står i
AMF-pensionsförsäkring. arbetsgivaren
skuld till med motsvarande premien, är
försäkringsgivaren belopp
försäkringen tekniskt sett betald.
Vid dröjsmål med premiebetalningen gäller olika regler beroende om försäkringen har tecknats till följd av kollektivavtalsskyldighet på
eller inte.
När det försäkring som är tecknad p.g.a. skyldighet i
gäller
- i sista hand ansökan om kollektivavtal försöker AMF genom
- driva in den obetalda
betalningsföreläggande och utmätning
ränta och indrivningskostnader. Däremot kan försäk-
premien jämte
ringen, som ovan antecknats, inte sägas upp.
Om förfallen inte har erlagts för frivilligt tecknad försäk-
premie
AMF med en månads varsel. I
ring, säger upp försäkringen
arbetsgivaren att underrätta sina
uppsägningsbrevet uppmanas
anställda om att Däremot kan AMF inte
försäkringen upphör.
underrätta de enskilda försäkrade; innan försäkringsfall inträffat vet AMF som inte vilka som är försäkrade. Någon möjlighet för de
regel
enskilda att teckna fortsättningsförsäkring finns inte.
SAF, LO och PTK har träffat överenskommelser om särskilda nämnder för de olika AMF-försäkringarna. Dessa skall bl.a. svara för av samt bestämmelser i andra av
tolkning försäkringsvillkor
nämnda träffade eller godkända överenskom-
arbetsmarknadsparter
A 183
Försäkringsformer
melser som berör AMF-försäkringarna.
Tvister om tolkning och av eller
tillämpning försäkringsavtal
försäkringsvillkor skall i sista hand avgöras av en särskild
skilje-
nämnd, om någon av parterna i tvisten det.
begär Skiljenämnden
består av två ledamöter utsedda av SAF och två ledamöter utsedda av LO. I tvister som rör TFA skall nämnden utökas med en ledamot utsedd av SAF och en ledamot utsedd av PTK. De så utsedda ledamöterna skall gemensamt utse ordförande. Sådan
opartisk
nämnd kan också
ha att pröva bl.a. tvist om kollektivavtalsenlig
skyldighet för arbetsgivare att teckna Innan en AMF-försäkring.
tvist tas till avgörande av skiljenämnden skall ärendet ha behandlats av en sådan nämnd som nämnts ovan.
Skiljeklausulen var tidigare och underkändes tvingande i ett par
hovrättsavgöranden rörande det av SAF och LO gemensamt
ägda
AFA. Domstolarna uttalade att ett förfarande som
väsentligen,
innebär att samtliga eller flertalet
skiljemän utses av ägarna till det
bolag som är ena parten i försäkringsförhållandet inte kan godtas
som rättegångshinder träffade I ett
(invändningen alltså inte TFA). mål som gällt den som meddelas av
tjänstegrupplivförsäkring
Kommunernas Försäkringsaktiebolag och som rört en i huvudsak
på
likartat sätt utsedd har domstolen emellertid
skiljenämnd högsta
uttalat bl.a. att de som fattat beslut
arbetsmarknadsorganisationer
om försäkringen måste antas vara intresserade av att inträffade
försäkringsfall regleras enligt vad som avsetts med de av dem
gemensamt urformade försäkringsvillkoren. domstolen
Högsta
anförde att ”sättet för utseende av inte
skiljenämnden ger därför
anledning till erinringar som skulle kunna föranleda att
skiljeklau-
sulen lämnas utan avseende 36§ 1981 s.
enligt avtalslagen. (NJA 1205.)
Numera fordras för att skall komma till stånd att
skiljeförfarande
någon av parterna påkallar sådant förfarande. AMF brukar i praktiken alltid överlämna till den enskilde att form för
välja tvistlösning.
Slutligen innehåller de allmänna villkoren en force majeurebestämmelse som friskriver AMF och från ansvar för
arbetsgivaren dröjsmål p.g.a. krig, strejk m.m.
I de gemensamma AMF-villkoren anges att för anställd hos arbetsgivare som driver verksamhet i försäk-
varaktig Sverige gäller ringsavtal om AMF-försäkringarna vid i den utlandstjänstgöring
omfattning och på det sätt som av särskilda bestämmelser
framgår
om AMF-försäkringarna vid Av dessa bestäm-
utlandstjänstgöring.
melser följer att den som är anställd av en svensk och
arbetsgivare
som på hans uppdrag utomlands omfattas av AGB,
tjänstgör TFA,
TGL, AGS och STP, dock med vissa skillnader i förhållande till vad som gäller annars för dessa Som en särskild förutsätt-
försäkringar.
för att försäkringarna skall ge skydd också vid utlandstjänstgöning
ring gäller att den anställde omedelbart innan han påbörjar
utlandstjänstgöringen omfattas av svensk arbetsskadeförsäkring eller svensk arbetslöshetsförsäkring eller fullgör utlandstjänstgöring
som omfattas av de särskilda bestämmelserna om AMF-försäkring-
arna vid utlandstjänstgöring.
Som ovan nämnts finns det inom andra delar av näringslivet
som ansluter till de i detta avsnitt främst
försäkringsanordningar
beskrivna. Här bör nämnas de avtalsförsäkringar som gäller för arbetare inom och den kommunala sektorn, vilka
kooperationen praktiskt taget helt liknar AMF-försäkringarna.
Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas
försäkringspaket
Efter förebild av AMF-försäkringarna infördes år 1978 ett gruppförsäkringspaket för dem som är verksamma som företagare inom lantbruket (se prop. 1977/78:154 s. 44 f och 70, JoU 1977/78:34 s. 4 och 18 samt rskr. 1977/78:348). Paketet omfattar trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och
grupplivförsäkring genom avtal (GLA).
Den 1 1983 infördes ett gruppförsäkringspaket även för dem
juli
som är verksamma som företagare inom yrkesfisket (se prop. 1982/83:171 s. 6 och 11, JoU 1982/83:38 s.3 och 5 samt rskr. 1982/83:337). Liksom inom lantbruksområdet omfattar paketet för yrkesfiskarna TFA, AGS och GLA.
Sedan den 1 juli 1986 omfattas även inom skogsbruket verksamma
av ett gruppförsäkringspaket, även det avseende TFA,
företagare
AGS och GLA (se prop. 1985/86:100, bil. 11 s. 57, JoU 1985/86:13 s. 48 samt rskr. 1985/86:165; jfr även KU 1984/85:35 s. 25 ff och 371
ff).‘
Avtal om sluts mellan Lantbrukarnas Riksförbund
försäkringarna
(LRF), Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) och LRF/Sveriges
Riksförbund (SSR) på ena sidan och respek-
Skogsägareföreningars
tive på andra sidan. Villkoren skall i förväg
försäkringsgivare
av statens jordbruksnämnd vad gäller lanbrukarnas och
godkännas och av skogsstyrelsen beträffande skogsyrkesfiskarnas försäkringar
brukarnas försäkringar. Jordbruksnämnden och Skogsstyrelsen inhämtar i sin tur från försäkringsinspektionen. För
yttrande
inom lantbrukets och fiskets område avsätts medel till
försäkringarna
i de inom dessa områden. Medlen
premierna årliga uppgörelserna
betalas ut till LRF respektive SFR, som har hand om premiebetal- ‘ Sedan den 1 oktober 1986 omfattas också vissa renskötare av ett gruppförsäkringspaket innefattande TFA, AGS och GLA.
sou 193555 Försäkringsformer 185
ningen. Försäkringarna inom skogsbrukets område finansieras
genom medel ur skogsvårdsavgifterna; medlen betalas till LRF/SSR, som ansvarar för
premiebetalningen.
Försäkringsgivare till TFA och AGS är
AMF-trygghetsförsäkring respektive AMF-sjukförsäkring. GLA meddelas av ett konsortium
bestående av Folksam och Skandia, där Folksam och Förenade Liv
är försäkringsgivare.
Det finns inte några gemensamma villkor för
försäkringarna,
liknande de i föregående avsnitt beskrivna AMF-villkoren. Vissa delar av villkoren är dock ungefär desamma för alla tre
försäkring-
arna och kan därför lämpligen beskrivas här.
Försäkringarna inom lantbrukets område omfattar alla såsom egna företagare verksamma lantbrukare mellan 16 och 65 år - sålunda inte bara medlemmar i LRF - under att lantbrukaren
förutsättning
under något av de två två krav.
föregående beskattningsåren uppfyllt
Han skall ha varit verksam vid ett vars kontanta
lantbruksföretag,
bruttointäkter av växtprodukter och/eller djur och därav
produkter
uppgått till minst 15 000 kr, och han skall såsom egen nettointäkt av verksamheten ha deklarerat minst 7 500 kr. Om bruttointäkten vid
lantbruksföretaget uppgått till minst 100 000 kr under något av
nämnda två år behöver kravet på nettointäkt inte vara för att
uppfyllt försäkringen skall gälla; det är då tillräckligt att inkomst från
företaget överhuvud deklarerats av vederbörande. Såvitt AGS
gäller
förutsätts vidare att vederbörande har en av
försäkringskassan
fastställd sjukpenninggrundande inkomst från lantbruksverksamhet.
Lantbrukare som vid arbetsoförmåga sjukdom eller arbets-
p. g.a. skada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA och som till av
följd
sjukdomen eller arbetsskadan inte har kunnat intäkts- och
uppfylla
inkomstkraven omfattas trots det av Detsamma
försäkringen. gäller
för nyetablerad lantbrukare som inte ännu har
visserligen uppfyllt
kraven men som med till och arbetsin-
hänsyn påbörjad produktion
sats kan antas komma att uppfylla dem under något av de närmast kommande två hela
beskattningsåren. g
Som lantbrukare räknas också i lantbruket verksam make och sådan sambo som med make
enligt kommunalskattelagen jämställs
samt delägare i dödsbo, eller aktie-
handelsbolag, kommanditbolag
bolag som driver lantbruk, om en arbetsinsats i
delägaren gör
lantbruket om minst 400 timmar om
per år och, i fråga aktiebolag,
äger minst 10 procent av aktierna.
Försäkringarna inom fiskets område omfattar som är
yrkesfiskare,
verksamma som och som utövar fiske i traditionella
företagare
svenska fiskevatten och som är mellan 16 och 65 år. Som
yrkesfiskare
anses den som har licens för eller som är medlem i
yrkesfiskare
fiskelag som har sådan licens samt den som utan att ha licens under
186¶Försäkringsformer SOL} 1986:56
större delen av året har fisket som enda yrke eller För att
huvudyrke. försäkringen skall gälla krävs dessutom att yrkesfiskaren för något av
de två senaste beskattningsåren har deklarerat en nettointäkt av fiske som överstigit 22 000 kr eller en kontant bruttointäkt av fiske som uppgått till lägst 40 000 kr. Liksom inom lantbruksområdet gäller beträffande AGS dessutom ett särskilt krav; vederbörande skall ha
en av försäkringskassan fastställd sjukpenninggrundande inkomst
från fiskeverksamhet. Då det gäller TFA ges även yrkesfiskare som endast är tillfällig medlem i ett fiskelag rätt till ersättning om han som ordinarie medlem skulle ha uppfyllt något av de nyssnämnda inkomstkraven. _
Också yrkesfiskaren ges rätt till försäkringsersättning även om han
på grund av sjukdom eller arbetsskada inte uppfyllt intäkts- och inkomstkraven, allt under förutsättning att han vid arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller arbetsskada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA. Liksom beträffande lantbrukare för
gäller försäkringen nyetablerad yrkesfiskare som inte uppfyller inkomstkraven men som
med hänsyn till arbetsinsatsen kan antas komma att uppfylla dem under något av de närmast kommande två hela beskattningsåren.
Försäkringarna inom skogsbrukets område omfattar skogsbruka-
re, som är verksam i egen skogsbruksrörelse på fastighet med åsatt skogsbruksvärde och som är mellan 16 och 65 år. Beträffande AGS och GLA krävs dessutom att skogsbrukaren har eller under något av de två senaste åren har haft en av fastställd
försäkringskassan
sjukpenninggrundande inkomst på lägst 6 000 kr av egen verksamhet
i skogsbruksrörelse.
Som skogsbrukare räknas också i skogsbruksrörelsen verksam make och sådan sambo som enligt kommunalskattelagen jämställs med make samt delägare i dödsbo, handelsbolag, kommanditbolag
och som driver - i om dock
aktiebolag skogsbruk fråga aktiebolag
endast den som innehar minst 10 procent av aktierna.
Samtliga försäkringar har en force majeurebestämmelse, som
friskriver LRF, SFR, LRF/SSR och respektive försäkringsgivare från ansvar för dröjsmål mot densom har rätt till ersättning. Vidare har TFA och AGS - men inte GLA - bestämmelser om att tvister skall lösas av den skiljenämnd som löser motsvarande tvister rörande anställda.
Villkoren för försäkringarna kan ändras under löpande försäkringstid. Om villkoren för AGS eller TFA för anställda ändras (se
föregående avsnitt), kan försäkringsgivaren ensidigt fastställa motsvarande ändringar i lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukar-
nas försäkringar. Om en ifrågasatt ändring avser en för lantbrukarna, yrkesfiskarna eller skogsbrukarna särskild bestämmelse krävs däremot godkännande av LRF , SFR respektive LRF/SSR. Ändringar i villkoren för GLA kan under löpande avtalstid ändras endast efter
‘ sou 193556 Försäkringsformer 187
godkännande av LRF, SFR respektive LRF/SSR.
Gruppavtalen löper ett år i taget med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Angående ikraftträdande och för
upphörandet enskild lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukarna, se nedan i avsnitten om de särskilda försäkringarna.
Rätt till individuell fortsättningsförsäkring GLA-
föreligger enligt avtalen men inte vid de båda övriga försäkringarna. Rätten skall utnyttjas inom tre månader från det att lantbrukaren, fiskaren respektive skogsbrukaren har lämnat gruppavtalet.
SAF/PTK-försâkringarna m.m.
SAF och PTK träffade år 1976 två om
uppgörelser försäkring. (Uppgörelserna hade föregåtts av andra, liknande överenskommelser.) Den ena avser industrins och handelns
tilläggspension (ITPplanen), den andra tjänstegrupplivförsäkring TGL nu
(TGL). gäller p.g.a. utebliven tills vidare med en månads
uppsägning ömsesidig uppsägningstid medan ITP-planen gäller tills vidare med tre månaders uppsägningstid. Till ansluter den s.k.
ITP-uppgörelsen sig ITPG-planen, se nedan.
Försäkring enligt ITP-planen meddelas av Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (SPP). Planen omfattar
ålderspension
ITPK (kompletteringspension)
delpension
sjukpension
familjepension
särskild änkepension
särskild änklingpension.
TGL meddelas av SPP, Förenade Liv, Folksam samt RKA.
SPP startade sin verksamhet 1917. Fram till 1960 de
grundlades principer och produkter som skulle komma att övertas av arbetsmarknadsparterna. Den första ITP-planen presenterades 1960, dock endast i form av en rekommendation. Först 1969 tecknades kollektivavtal om ITP och TGL. Det första helt bindande kollektivavtalet skulle emellertid till 1974.
dröja
ITP- och TGL-försäkring kan tecknas bara av
(pensioneringsavtal) arbetsgivare och i bara till förmån för och
princip tjänstemän arbetsledare. Försäkringen kan emellertid också omfatta arbetsgivaren själv, och får då behålla sin även om
arbetsgivaren försäkring alla hans anställda slutar. Däremot kan inte en egen utan
företagare anställda (men väl den ende anställde i ett av honom
själv helägt aktiebolag) teckna försäkring för
sig själv.
Nyteckning av individuell ITP- eller förekommer
TGL-försäkring
alltså inte. Däremot har den som lämnar sin befattning hos en SPP-ansluten arbetsgivare rätt att utan hälsoprövning fortsätta den för honom tecknade som direktbetalare också
försäkringen (jfr
nedan). Härvid försvinner dock vissa förmånsslag, och en del andra förmåner fryses på högst den lönenivå som gäller vid avgången ur tjänst. Den som inte vill ha fortsättningsförsäkring, får fribrev på den
intjänade rätten till ålderspension, ITPK-pension och familjepen-
sion; övriga förmånsslag är inte förenade med fribrevsrätt. Om
arbetstagaren senare får ny anställning hos en arbetsgivare som är ansluten till ITP-planen, anknyts hans tjänstepensionrätt till det
tidigare fribrevet. Om han tar anställning inom annat avtalsområde än SAF-PTK beräknas pensionsrätten i den nya med
anställningen tillgodoräknande av tjänstetid (se nedan under beskrivning av
förmånerna) inom ITP och från denna pensionsrätt avräknas fribrevet i SPP. Den som i motsatt behandlas i
byter riktning princip
på samma sätt.
Anslutning till ITP eller TGL skall, för arbetsgivare som p.g.a. kollektivavtal är skyldig att teckna sådan försäkring, vara generell i den bemärkelsen att försäkring måste tecknas för samtliga tjänstemän och arbetsledare i företaget som omfattas av den för parterna gemensamma befattningsnomenklaturen, både sådana som är anställda vid anslutningstidpunkten och sådana som anställs senare. (Vad som i sägs om även för
fortsättningen tjänstemän gäller arbetsledare.) Ägare och högre tjänstemän som inte omfattas av
kollektivavtalet kan frivilligt anslutas till ITP-planen och TGL. Som
regel tecknas inte ITP-försäkring för den som vid anställningens
början har mindre än tre år kvar till ordinarie pensionsålder (se
närmare nedan).
Även arbetsgivare som tecknar utan att vara
försäkring skyldig
därtill enligt kollektivavtal måste i princip enligt SPP:s bestämmelser ha generell anslutning både för sådana tjänstemän och arbetsledare som skall anställas i framtiden och för dem som är anställda då
försäkringen tecknas. SPP meddelar pensionsförsäkring bara enligt ITP-planen och ett
litet antal likartade planer.
Pensioneringsavtalet mellan arbetsgivaren och SPP träder i kraft
när SPP får in en ansökan om generell anslutning med uppgift om de tjänstemän som skall försäkras; individuell anmälan av tjänstemän behöver dock inte göras förrän de 28 år. (Här är alltså en skillnad
fyllt
i förhållande till där före
AMF-försäkringarna, försäkringsgivaren försäkringsfall som regel inte vet vilka som är försäkrade.) Om
arbetsgivaren enligt kollektivavtal har varit skyldig att ansluta företaget redan tidigare, kan avtal tecknas retroaktivt. Försäkringarna för de enskilda tjänstemännen blir gällande i och med att
sou 1986:56 Försäkringsformer 189
pensioneringsavtalet ingås eller senare då anställningen påbörjas. (För att tjänstemännen skall vara berättigad till försäkringsersättning
kan härutöver gälla ytterligare villkor; se nedan om de särskilda
försäkringarna, avsnitt 4.4.3.)
Kollektivavtalsgrundad försäkring om ITP kan inte sägas upp av
någon av parterna så länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Förhållandet är detsamma beträffande TGL, dock att avtal om TGL kan sägas upp om arbetsgivaren samtidigt tecknar ny sådan
försäkring i något av de övriga TGL-bolag som nämnts ovan.
Icke kollektivavtalsbunden arbetsgivare kan säga upp sitt
pensioneringsavtal. SPP brukar då informera samtliga tjänstemän varvid de
erbjuds att fortsätta sina försäkringar som direktbetalare.
Försäkringstagare till direktbetald fortsättningsförsäkring kan
säga upp försäkringen på samma villkor som gäller för andra
pensionsförsäkringar. SAF/PTK-uppgörelserna om ITP och TGL innehåller garantimo-
ment, som innebär att den enskilde tjänstemännen och hans efterlevande hålls skadeslösa vid försummelse av arbetsgivaren att
fullgöra den på kollektivavtalet grundade skyldigheten att teckna
och vidmakthålla försäkring för alla sina tjänstemän. Försummelsen kan innebära att arbetsgivaren helt har underlåtit att anmäla viss
tjänsteman till försäkringen eller uppgett för lågt lönebelopp eller att
han har underlåtit att betala premier.
Till skillnad mot vad som vid berä-
gäller AMF-försäkringarna,
knas premien för ITP-försäkringen individuellt för varje försäkrad. Premien fastställs dock efter vissa kollektiva antaganden. Till stor del är premien beroende av den försäkrades ålder. I den s.k. kollektiva
riskförsäkringen (se nedan) som ingår i ITP är premien emellertid
helt åldersoberoende. Även vid beräkning av premien för bl.a. ålderspension i ITP-planen följer man inte helt de försäkrades ålder;
här sker en partiell åldersutjämning så att arbetsgivarnas kostnader
för de äldsta anställda inte blir alltför betungande. Också premiebe-
vid har vissa kollektiva -
räkningen fortsättningsförsäkring inslag. Vad angår TGL gäller att försäkringsbolagen tillämpar en enhets-
premie för alla anställda; mellan bolagen sker dock i efterhand en utjämning av kostnaderna för försäkringen med till bl.a.
hänsyn
åldersfördelningen bland de försäkrade.
Premierna betalas månadsvis efter från SPP; det
debitering förekommer inte någon uppdelning på preliminär och slutlig premie.
Om premie inte betalas i rätt tid, skall det gå ut en påminnelse, varefter försäkringen skall gå över till fribrev. På grund av garantireglerna, vilka som ovan nämnts tillämpas för alla som har generell anslutning, säger SPP emellertid i praktiken inte upp
försäkringen. I stället krävs arbetsgivaren ytterligare ett par gånger på premien, varefter ansökan om betalningsföreläggande tillgrips.
Försäkringsformer
Som SPP inte så långt som till att begära företaget i
regel går
konkurs. Huvuddelen av de som arbetsgivaren betalar för ålders-
premier
fonderas i SPP och används vid framtida pension i ITP-systemet till de som vid tidpunkten för
pensionsutbetalningar tjänstemän
är anställda vid Som framgått av den
premiebetalningen företaget.
för STP alltså en betydande skillnad
tidigare redogörelsen föreligger
mellan de Den som slutar sin
bägge pensionssystemen. tjänsteman
utan att träda i tjänst hos annat företag som omfattas av
anställning
ITP har sålunda kvar en viss rätt till pension i form av fribrev. Någon motsvarande rätt har inte den arbetare vars anställning upphör.
I försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Soliditet och
i redogörs närmare för premiebe-
skälighet försäkringsverksamheten
inom (SOU 1986:8 s. 167). I samma betän-
räkningen ITP-planen
kande 168 beskrivs också hur man utnyttjar det överskott som
(s. f)
i SPP:s verksamhet (jfr vad ovan anförts om överskott inom
uppstår
STP-systemet). Det kan dock nämnas här att överskottet sedan flera år används för att värdesäkra pensionerna under den tid som de betalas ut. Man tar alltså inte - som vid individuell - vid
försäkring
fördelningen av överskottet hänsyn till de enskilda försäkringarnas bidrag till uppkommet överskott. Under senare tid har öppnats en möjlighet att också använda överskottet i SPP till att räkna upp värdet av meddelade fribrev och till att ge viss premieåterbäring. innehåller - SAF/PTK-uppgörelserna - liksom SAF/LO-avtalen föreskrift om att den för kollektivav-
vanliga förhandlingsordningen
talstvister skall också för Tvister om
gälla försäkringsuppgörelserna.
- ITP och TGL skall prövas av en särskild nämnd pensionsskilje- - som vid vite kan att sina
nämnden ålägga arbetsgivare fullgöra
ITP och TGL. Frågan om utdömande av vite
skyldigheter angående prövas av skiljenämnd enligt lagen om skiljemän.
Medan STP alltid måste försäkras (arbetsgivaren kan dock få låna
till premien) erbjuder ITP-planen en annan möjlighet. Arbetsgi-
varen kan efter särskild prövning få ta ålderspensioneringen på egen risk, dvs. utan i SPP. Detta sker genom avsättningar i
försäkring företagets bokslut (”Avsatt till pensioner”) och genom att arbetsgi-
varen tecknar för i Försäk-
kreditförsäkring pensionsförpliktelsen
Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). Konstruktionen
ringsbolaget innebär att FPG går i borgen för arbetsgivarens pensionsutfästelse.
Om FPG infria sin utfästelse, sker det genom att FPG mot
tvingas
tecknar försäkringar i SPP. Pensioner
engångspremie erforderliga
direkt från beräknas av och betalas ut genom
arbetsgivaren Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). PRI är en ideell förening
bildad av SAF, SIF och SALF. PRI och SPP har gemensam
förvaltning.
En anställd, som har sin ålderspensionsrätt tryggad genom
sou 193655 191
Försäkringsformer
FPG/PRI-systemet och som lämnar sin har rätt att
anställning,
teckna i SPP samma sätt som om
””fortsättningsförsäkring° på
arbetsgivaren haft även försäkrad där.
ålderspensioneringen Nöjer
han sig med fribrevet kan utfästelsen härom kvar hos den f.d.
ligga
arbetsgivaren, som emellertid också kan lösa in fribrevet i SPP. Här skall också nämnas att SAF och PTK år 1985 träffat
överenskommelse om Avtal om social trygghet för vid
tjänstemän utlandstjänstgöring”. Avtalet gäller för tjänstemän tillhörande vissa befattningsskikt som på svensk arbetsgivares uppdrag tjänstgör
utomlands och som omedelbart före
utlandstjänstgöringens påbör-
jande har omfattats av svensk eller svensk
arbetsskadeförsäkring arbetslöshetsförsäkring eller har fullgjort utlandstjänstgöring som
omfattas av avtalet. Genom avtalet omfattas utlandsanställd
tjänste-
man av TGL, ITP-planen och TFA, de två senare dock med vissa
ändringar och tillägg i förhållande till vad som annars för dessa
gäller
försäkringar. Avtalet innebär också att den utlandsanställde genom arbetsgivarens försorg skall få skydd genom en särskild läkekostsamt att - om
nadsförsäkring arbetsgivaren tjänstemännen vid
sjukdom t.ex. inte får sjukersättning som motsvarar svensk
sjukpen-
- i allmänhet ning skall utge ersättning till en nivå som upp motsvarar svensk sjukpenning.
Enligt överenskommelsen mellan SAF och PTK får i
arbetsgivare
stället för att teckna att svara
läkekostnadsförsäkring åtaga sig själv
för de förmåner som följer med måste
försäkringen. Arbetsgivaren
då dock teckna en i ett särskilt
garantiförsäkring kreditförsäkringsbolag som skydd för åtagandet.
KTP-planen är resultatet av en mellan å ena sidan
uppgörelse Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) och å den andra
Handelsanställdas förbund Svenska
respektive Industritjänstemannaförbundet, Sveriges Arbetsledarförbund, Sveriges Civilingenjörsförbund, Handelstjänstemannaförbundet och Försäkringstjänste-
mannaförbundet. Den gäller för och arbetsledare inom
tjänstemän kooperationen och kooperationen närstående Administraföretag.
tionen handhas av Kooperationens Pensionsanstalt (KP).
KTP-planens regler om försäkringsavtalets ikraftträdande,
garanti, efterskydd m.m. är i allt desamma som
väsentligt enligt
ITP-planen. Däremot saknas att teckna individuell
möjligheter
fortsättningsförsäkring. TGL för tjänstemän inom
kooperationen
tecknas i Folksam (se nedan).
Information
Frågorna om information till de försäkrade om
kollektivavtalsgrun-
dad försäkring hör till dem som kommer att kräva särskild
uppmärksamhet av lagstiftaren (se avsnitt 18.2 Ämnet är nedan).
också föremål för stort intresse från arbetsmarknadsparternas sida, och det görs betydande insatser för att de försäkrade i olika skeden skall ha tillgång till den information de behöver (jfr NU 1984/85:36, s. 4 f och 9 ff). Såvitt gäller AMF-försäkringarna, lämnas för närvarande information till de anställda genom att AMF en gång om året tillställer
s.k. försäkringsbesked med information om gällande arbetsgivaren
villkor, vilka arbetsgivaren skall dela ut till de anställda. Någon mera individuell information kan AMFi regel inte lämna, eftersom AMF före som regel inte vet vilka personer som är
försäkringsfall
försäkrade. En form av individualiserad anmälan förekommer inom AMF-systemet vid STP: arbetsgivaren rapporterar årligen pensions- . anställningstid samt arbetad tid för varje anställd som
grundande
omfattas av STP. Genom mellan de olika AMF-
samkörningar
försöker man Man kontrol-
försäkringarna fånga upp vissa skadefall.
lerar t.ex. att TGL-anmälan gjorts i de fall AGS-ersättning ej längre utgår p.g.a. dödsfall.
Om tjänstemännens pensionsförsäkringar (ITP- och KTP-planer-
na) lämnas information genom att försäkringsgivaren minst en gång om året sänder ut individuella till de anställda. Av
pensionsbesked
beskeden vilka förmåner av olika och
framgår slag tjänstemannen
hans efterlevande är berättigade till och de uppgifter om lön,
tjänsteår m.m. som beräkningen grundar sig på. Härjämte lämnas en
del allmänna om som sådan. Beskeden distri-
upplysningar planen
bueras normalt till de anställda genom arbetsgivaren; på särskild begäran och vid fribrev expedieras de direkt till den försäkrade. För lämnas information på sam-
tjänstemännens TGL-försäkring
ma sätt som för AMF-försäkringarna, dvs. genom icke individuella som distribueras via Från SPP
försäkringsbesked arbetsgivarna.
lämnas dock information även om genom särskild
TGL-försäkringen anteckning i pensionsbeskeden.
En omfattande informationsverksamhet bedrivs av arbets-
mycket
och Genom särskilda överens-
givar- arbetstagarorganisationerna.
kommelser mellan SAF, LO och PTK om informationsverksamhet på AMF-omrâdet respektive mellan SAF och PTK om informationsverksamhet ITP/TGL-området avsätts varje år medel till parterna
på för information såväl arbetstagarsidan som arbetsgivarsidan. på
Informationsverksamheten skall avse att informa-
sprida erforderlig
tion till alla berörda och arbetstagare, oavsett om dessa
arbetsgivare
är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna eller inte. På
arbetstagarsidan sker t.ex. utbildning av s.k. försäkringsrådgivare
_som skall finnas på alla större arbetsplatser, annonsering, utgivning av trycksaker, studiecirkelverksamhet m.m. Arbetsgivarsidans information är främst inriktad konferenser på 1/2-1 dag
på regionala
där man vänder till såväl små som stora företag, flerdagskurser för
sig
företagens handläggare av försäkringsfrågor samt trycksaker. En
direkt uppsökande verksamhet bedrivs gentemot företag som enligt uppgift är skyldiga genom kollektivavtal att ansluta sig till AMFförsäkringarna resp. ITP/TGL men ännu inte gjort detta.
Informationen om lantbrukarnas och yrkesfiskarnas försäkringar
erbjuder särskilda problem, eftersom försäkringarna omfattar även
lantbrukare och fiskare som inte är medlemmar i LRF respektive SFR.
Inom LRF har man lagt ner åtskilligt arbete för att nå ut med information på flera olika sätt. Arbetet avser dels spridande av allmän information, dels särskild verksamhet för att spåra upp möjliga försäkringsfall, som inte har anmälts av den försäkrade.
Allmän information lämnas på flera sätt. I samband med att försäkringarna infördes, och ett par gånger därefter, har LRF genom lantbrukarnas producentregister tagit fram namn och adresser till ägare och arrendatorer till samtliga jordbruksfastigheter i riket (utom de allra minsta) och skickat ut information om försäkringarna. Denna information har gått ut till ca 150 000 personer, att jämföra med det beräknade antalet faktiskt omfattade personer, som är ca 110 000. Härjämte lämnas fortlöpande och på olika sätt information i tidningen Land, som går ut i ca 440 000 exemplar, och i samband med lantbruksutställningar och liknande. Vidare finns på LRF:s länsförbund och driftsbyråer försäkringskunniga personer, som vid tillfälle och behov ger information. LRF har omkring 1 600 lokalavdelningar som var och en bl.a. ger råd och hjälp angående trygghetspaketet till alla inom avdelningens område, oavsett om de är medlemmar i förbundet eller ej.
Den uppsökande verksamheten har avsett GLA, AGS och TFA. Beträffande GLA har man ur statistiken över rikets totalbefolkning tagit fram uppgifter om avlidna lantbrukare och till deras efterlevande sänt en underrättelse om att den avlidne eventuellt kan ha omfattats av försäkringen. Efter förebild av en aktion som tidigare genomförts av ett av LO-förbunden, har man försökt att ur
riksförsäkringsverkets register få fram uppgifter om lantbrukare som
varit långvarigt sjuka eller blivit förtidspensionerade. Genom dessa åtgärder har emellertid inte framkommit många fall där AGS kunnat utnyttjas. Beträffande TFA-försäkringen anses att denna är allmänt känd; det kan här noteras att försäkringskassorna alltid underrättar AMF-trygghetsförsäkring om anmälda arbetsskador.
LRF har också genom samarbete med den s.k. Avbytartjänsten
försökt sprida kunskap om trygghetspaketet. Avbytartjänsten har
omkring 2000 anställda, som kan tillse att anmälan görs då en lantbrukare drabbas av sjukdom eller
olycksfall. Företagna undersökningar visar att endast ca sjuttio procent av
lantbrukarna känner till Inom LRF anser man
försäkringarna.
I3
sou 1986:56
194¶Försäkringsfogrmer
emellertid att med de insatser som görs från förbundets sida utgår
i alla de fall där ett försäkringsskydd följer av trygghetsersättning
paketet.
Också inom SFR, som anser ha i det närmaste total anslutning
sig
av landets försöker man på olika sätt sprida informa-
yrkesfiskare,
tion om försäkringsskyddet. Av förbundets drygt 6 000 medlemmar har 3 500 - 4 000 medlemmar sådana inkomster att de skyddas av
försäkringarna. Information lämnas vid förbundets årliga kongress, vid och vid årsmöten. Dess-
regionala kongresser avdelningarnas
utom lämnas information i förbundstidningen Yrkes-
fortlöpande
fiskaren. Slutligen skickar förbundet en gång per år till medlemmarna med en över villkoren för de tre
försäkringsbesked beskrivning förbundets uppfattning har yrkesfiskarna god försäkringarna. Enligt
kännedom om även det fåtal fiskare som står utanför
försäkringarna;
förbundet anses bl.a. kontakter med arbetskamrater ha genom
kunskap om försäkringsskyddet.
Då förbundet har erfarit att en medlem har avlidit, kontrolleras att de efterlevande de som följer av försäkringspa-
utnyttjar rättigheter
ketet.
Vissa statistiska uppgifter
För att omfattningen av de kollektivavtalsgrundade försäk-
belysa
skall här lämnas om förhållandena 1985.
ringarna några uppgifter
125 000 var anslutna till och
Ungefär företag AMF-försäkringarna,
ca 31 000 anslutna till Drygt två miljoner
företag ITP-planen.
var försäkrade genom en eller flera av AMF-försäkring-
arbetstagare
arna. omfattade ca 3,2 AGS ca 2,4 miljoner, STP ca
(TFA miljoner,
samt AGB och TGL ca 1,4 vardera. På
1,9 miljoner miljoner
TGL-sidan tillkom dessutom ett antal som slutat sin anställning men
som har efterskydd.) Antalet försäkrade inom ITP-planen uppgick
till 970 000. Den totala premieintäkten för AMF-försäk-
omkring
kr. Motsvarande siffra för
ringarna låg på omkring 6,7 miljarder
var 6,9 kr, vartill kommer därmed
ITP-planen omkring miljarder jämförbara avsättningar inom FPG/PRI-systemet med ca 3,5 miljar-
der kr. Såvitt AGB, TFA, TGL och AGS
angår AMF-försäkringarna
under året nära 350 000 försäkringsfall. Flertalet
reglerades tillhopa
av dessa rörde AGS. Antalet som i december fick personer till omkring 243 000. På grund
ersättning enligt STP-planen uppgick
av utbetalades 3,5 miljarder kr. Av
AMF-försäkringarna ungefär
detta svarade AGS för 1,3 miljarder kr och STP för
belopp omkring
nära 1,1 miljarder kr. Vad ITP var det i december 1985 178000 personer som
gäller
från SPP och 7 000 personer som uppbar pension
uppbar pension
i
Försäkringsformer 195
enbart genom FPG/PRI-systemet. (Av de 178 000 fick 62 000
pension både från SPP och FPG/PRI-systemet på grund av att de under sin aktiva tjänst haft anställning både hos SPP-arbetsgivare” och ”FPG/PRI-arbetsgivare”.) Av de pensionsberättigade uppbar
127 000 ålderspension. Sammanlagt betalades i pension omkring 2,8
miljarder kr från SPP och cirka 1,3 miljarder kr från arbetsgivarna
inom FPG/PRI-systemet.
Mer än 40000 företag var anslutna till TGL-försäkringen för privatanställda tjänstemän och arbetsledare. Antalet försäkrade
uppgick till omkring 850 000. De sammanlagda premierna låg på omkring 290 miljoner kr. Omkring 2 500 försäkringsfall inträffade
under året och omkring 225 miljoner kr betalades ut.
För att trygga framtida utbetalningar har betydande belopp
fonderats. År 1985 de fonderade medlen för AMF-
uppgick försäkringarna till omkring 46 miljarder kr. För SPP- försäkringarna och avsättningarna inom FPG/PRI-systemet var motsvarande siffra
omkring 110 miljarder kr och för tjänstemännens och arbetsledarnas
TGL-försäkring omkring 240 miljoner kr.
4.4.3¶Försäkringarna
Arbetslöshetsförsäkring
Arbetslöshetsförsäkring meddelas av erkända arbetslöshetskassor. Kassorna är fristående juridiska personer, i de flesta fall dock nära anknutna till en facklig organisation. Medlemskap i kassan är ofta
obligatoriskt för medlemmarna i den fackliga organisationen. Kas-
sorna uppbär statsbidrag för sin verksamhet med som täcker
belopp
ca 80 procent av deras
utgifter.
De erkända kassornas verksamhet i om
regleras lagen (1973:370)
arbetslöshetsförsäkring. Kassorna står under tillsyn av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), och deras stadgar skall följa AMS:s normal-
stadgar. Däremot är försäkringsrörelselagen inte tillämplig på
verksamheten, och kassorna står därför inte under försäkringsm-
spektionens tillsyn.
Den särskilda lagen innefattar en noggrann reglering av kassornas verksamhet. Bl.a. anges i lagen detaljerat för att
förutsättningarna
arbetslöshetsersättning skall få betalas ut och de olika med
belopp
vilka ersättning får lämnas.
Arbetslöshetskassornas verksamhet kompletteras av det statliga stödet enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Sådant stöd kan utges till olika arbetslösa, som inte är
kategorier berättigade till ersättning från Det kontanta arbetslöshetsförsäkring.
arbetsmarknadsstödet är inte utformat som försäkring.
i 196
Försäkringsformer
Försäkring om avgångsbidrag (AGB)
Avgångsbidragsförsäkring gäller för arbetare. Försäkring som grun-
das kollektivavtal mellan SAF och LO meddelas av AFA,
på
som kollektivavtal mellan Kooperationens
försäkring grundas på Förhandlingsorganisation (KFO) och LO av Folksam.
Avgångsbidrag kan utges till den som antingen
1. sagts upp från sin anställning på grund av sådan driftsmässig som medför personalreduktion eller förändring varaktig
2. varit anställd inom en bransch där arbetstagare regelmässigt anställs för visst arbete och inte inom sex månader
tidsbegränsat
får fortsatt arbete inom branschen eller . efter att ha femtio år inrådan av läkare lämnat sin
fyllt på
anställning av hälsoskäl.
AGB kan utges i form av A-belopp eller B-belopp enligt vad anges nedan.
A-belopp
I de två första fallen ovan rätt till A-belopp för den som
föreligger
D under de senaste fem kalenderåren före friställningsåret tillgodoräknats tre hela AGB-år och
40 års ålder senast under den månad friställningen
uppnått
inträffar eller fullgjort minst sju AGB-år före året för friställningen.
med 5 200 kr samt med 250 kr för varje levnadsår
A-belopp utges
efter 40 år som före friställningen (längst t.o.m. 59 års
uppnåtts ålder). A-belopp uppgår till högst 9 950 kr.
Rätt till föreligger ej om den anställde har lämnat sin
A-belopp
med rätt till eller motsvarande ersättning eller
anställning pension
har rätt till hel p.g.a. sjukdom eller helt sjukbi-
förtidspension drag.
B-belopp
I de två första fallen ovan också rätt till B-belopp för den
föreligger
som D under de senaste fem kalenderåren före friställningsåret tillgodoräknats tre hela AGB-år och
40 års ålder senast under den månad friställningen
uppnått
inträffar och - inom fem år - blivit i samband med friställningen eller senare varaktigt arbetslös.
i
“
Försäkringsformer 197
B-belopp utges med lägst 3 000 kr och högst 27 000 kr, efter
prövning av genom arbetslöshet uppkommande svårigheter. För arbetstagare
som vid friställningen fyllt 60 år kan dock utbetalas med
B-belopp
ytterligare högst 12 000 kr. För arbetslöshetstid som infaller efter det
att arbetstagaren fyllt 64 år utges B-belopp enligt särskilda nor-
mer.
Om arbetstagare lämnat sin med rätt till eller
anställning pension
motsvarande ersättning reduceras
B-beloppet.
I det tredje fallet som beskrivits ovan föreligger rätt till
B-belopp
för den som
EI under de senaste fem kalenderåren före har
friställningen
tillgodoräknats tre hela AGB-år och
inom två år efter friställningen antingen utför arbete i ny
anställning hos annan arbetsgivare eller står till arbetsmarknadens
förfogande för arbete som hälsoskälen inte hindrar honom att
utföra.
Rätt till ersättning föreligger inte om hälsoskälen medför rätt till ersättning vid invaliditet enligt TFA. B-belopp kan utges med högst 9 000 kr i hälsofallet.
Varje försäkrad arbetare är försäkringstagare till sin egen försäk-
ring. De skyldigheter, som enligt FAL åvilar en försäkringstagare mot försäkringsgivaren, ligger dock utom såvitt på arbetsgivaren
fråga är om uppgifter som den försäkrade har att lämna till
försäkringsgivaren.
Statligt och privat anställda tjänstemän har på grund av särskilda trygghetsavtal möjlighet att få vissa avgångsersättningar. Dessa förmåner är emellertid inte tryggade genom försäkring och lämnas därför här åt sidan.
Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)
Försäkring enligt lagen om arbetsskadeförsäkring är en obligatorisk
socialförsäkring för inkomstbortfall, av i huvudsak samma typ som den allmänna försäkringen (jfr 1975/76:197 s.
prop. 68). Försäkring-
en har avlöst den om
tidigare försäkringen enligt lagen (1954:243) yrkesskadeförsäkring, som fortfarande gäller för skador
som yppats före den 1 juli 1977. handhas främst av de allmänna
Försäkringarna försäkringskassorna, den äldre försäkringen delvis även av riksför-
säkringsverket.
Arbetsskadeförsäkringen gäller för alla som förvärvsarbetar och för dem som undergår viss som är förenad med särskild
utbildning
risk för arbetsskada; för studerande är i vissa
försäkringsskyddet
delar begränsat, men härifrån bortses i det följande.
Försäkringen
i \
* i
198 Försäkringsformer
finansieras med arbetsgivaravgifter som samlas i en särskild fond, men det finns inte någon koppling mellan och
avgifterna försäkrings-
skyddet för den enskilde. De, till vilkas förmån lagen gäller, kallas försäkrade.
Försäkringen ger ersättning vid arbetsskada, varmed förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, olycksfall vid färd till eller från arbetsstället samt i vissa fall skada som framkallats genom smitta. Försäkringen ger, efter en nittiodagarspe-
riod av samordning med den allmänna försäkringen, i princip full
ersättning för förlorad arbetsinkomst i form av sjukpenning motsva-
rande en årsinkomst om högst 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring (AFL) samt ersättning för läkarvård m.m. Vid
bestående nedsättning av arbetsförmågan till följd av arbetsskada kan sedan sjukdomen upphört ersättning utgå i form av livränta.
Även i detta fall utgår ersättning med högst 7,5 basbelopp per år. Försäkringen kan också ge begravningshjälp vid dödsfall samt livränta till änka eller med änka jämställd kvinna, till frånskild kvinna, till barn under 19 år eller i vissa fall 21 år samt till behövande förälder. Försäkringen ger inte ersättning för sveda och värk eller lyte och men.
Som ovan sagts gäller försäkringen vid allt förvärvsarbete, redan från första dagen, och den gäller även om skadan visar sig först när
den skadade inte längre arbetar. Några problem med skyddets
i tiden därför inte.
utsträckning uppkommer På grund av en hänvisning till 20 kap. 3 § AFL gäller, att ersättning
från arbetsskadeförsäkringen kan utebli helt eller delvis bl.a. om den försäkrade har åsamkat sig skadan uppsåtligen, ådragit sig skadan vid förövande av handling, för vilken ansvar ådömts honom genom
lagakraftvunnen dom, eller gjort sig skyldig till ”grov ovarsamhet ur
hälsosynpunkt”. Till arbetsskadeförsäkringen ansluter lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Den
först nämnda lagen gäller för bl.a. värnpliktiga och intagna i kriminalvårdsanstalt ger ersättning för personskador efter i
och
huvudsak samma regler som arbetsskadeförsäkringen. Den andra lagen ger samma personkategorier ersättning för ideell skada efter de regler som gäller för statens personskadeförsäkring (mera om denna
försäkring nedan). Den sist nämnda lagen gäller för sjömän som utomlands ådrar sig personskada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse. utgår i huvudsak efter de regler som Ersättningen
anges i LAF. Ingen av de tre ersättningsformerna är tryggad genom
försäkring.
i
sou 1.923656 Försäkringsformer 199
Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)
TFA för anställda är en kollektivavtalsgrundad ansvarsförsäkring av
”no fault”-karaktär, som för den anställde kompletterar den
lagreglerade arbetsskadeförsäkringen, samtidigt som den i stor
befriar arbetsgivaren från skadeståndsansvar för arbets-
utsträckning
skador. All TFA (med undantag för bankområdet) meddelas av AMF-trygghetsförsäkring, dock inte med helt samma villkor för alla
I fråga om ersättningsskyddets konstruktion försäkringstagare. företer försäkringen likheter med patient- och läkemedelsförsäkring-
arna.
TFA tecknas av kommuner samt av enskilda och kooperativa företag till förmån för anställda, av LRF och LRF/SSR till förmån för lantbrukare respektive skogsbrukare och av SFR till förmån för
Som ovan nämnts gäller TFA, till skillnad från övriga
yrkesfiskare. AMF -försäkringar, för både arbetare och tjänstemän, och den gäller
också för ett företags ägare m.fl.
är alltid försäkringstagare till TFA för anställda.
Arbetsgivaren
anses genom tecknandet av försäkringen ha tagit på
Arbetsgivaren
ett skadeståndsansvar för arbetsskador (se prop. 1975/76:197 s.
sig
68); ett ansvar som dock, om man uteslutande följer försäkringsvillkoren, åtminstone delvis, samtidigt avlyfts honom genom försäkringen. Villkoren förbud för den som omfattas av TFA
stadgar nämligen
mot att föra skadeståndstalan med anledning av personskada som utgör arbetsskada mot arbetsgivaren eller mot annan som omfattas av TFA; förbudet gäller oavsett om det utgår någon ersättning från
eller villkoren äger den anställde över huvud
försäkringen ej. Enligt
inte föra skadeståndstalan mot juridisk person som tecknat taget avtal om TFA. När ersättning utgår, kan AMF ha viss regressrätt
mot arbetsgivaren, se nedan. Arbetsgivare är naturligtvis försäkringstagare också till sin egen
försäkring. Förbudet mot skadeståndstalan gäller också för honom, dvs. han kan inte föra skadeståndstalan mot någon annan som omfattas av TFA. I om sådana skador, som arbetsgivaren inte
fråga
ens teoretiskt skulle ha kunnat hålla någon annan ansvarig för,
framträder ett i försäkringen ingående drag av vanlig sjuk- och
olycksfallsförsäkring särskilt tydligt.
Villkoren för lantbrukarnas TFA nämner - till skillnad från TFA för anställda och lantbrukarnas AGS och GLA - om vem som är
ingenting försäkringstagare; vid AGS och GLA anges däremot den försäkrade, dvs. i allmänhet den enskilde lantbrukaren, som försäkringstagare. I villkoren för lantbrukarnas TFA betecknas den enskilde bara som lantbrukaren eller ”den skadade. Villkoren innehåller förbud för lantbrukaren att föra skadeståndstalan med anledning av personskada som utgör arbetsskada mot annan lantbrukare, anställd eller annan som omfattas av TFA. I överensstämmelse med vad som gäller för anställda äger lantbrukare dessutom ej
200 —
Försäkringsformer _
rätt att föra skadeståndstalan mot juridisk person som tecknat avtal om TFA. LRF nämns inte i villkoren. Under arbetet med lantbrukarnas försäkringspaket förutsattes visserligen (prop. 1977/78: 154 s. 44 f) att varje lantbrukare skulle vara försäkringstagare till sina egna försäkringar. I avsaknad av särskild bestämmelse härom i villkoren för TFA ligger det emellertid närmast till hands att anse LRF, som tecknar försäkringsavtalet, som försäkringstagare. Anledningen till att villkoren för TFA har utformats på sätt som skett, torde vara att parterna vill betrakta TFA för lantbrukare som en ansvarsförsäkring av samma typ som TFA för anställda. Liksom i fråga om arbetsgivares TFA framträder emellertid av vanlig sjuk- och draget olycksfallsförsäkring särskilt klart vid sådana egna skador som lantbrukaren eljest fått bära själv; det verkar inte sannolikt att en skadad lantbrukare med framgång skulle kunna rikta några skadeståndsanspråk mot LRF . Vad som anförts om försäkringarna inom lantbrukets område torde gälla även för yrkesfiskets och skogsbrukets område. Inte heller TFA för - till skillnad mot AGS och GLA yrkesfiskarna och skogsbrukarna utpekar någon försäkringstagare; villkoren anger endast ”yrkesfiskaren”, ”skogsbrukaren” och ”den skadade. Detta betyder att SFR respektive LRF/SSR - som tecknar försäkringen om TFA - torde ses som försäkringstagare.
TFA har samma arbetsskadebegrepp som LAF. Skada som beror
på
annat än olycksfall kallas i TFA för Även LAF har
arbetssjukdom.
vissa speciella bestämmelser för sådan skada men använder inte någon särskild term för dem; rätten till är båda
ersättning enligt försäkringarna mer begränsad när det gäller arbetssjukdom.
TFA börjar så snart som sådant träder i
gälla försäkringsavtalet
kraft, för nyanställda i ett företag som redan har TFA alltså redan första arbetsdagen. Båda försäkringarna har en föreskrift om att arbetssjukdom (fast LAF inte använder den skall anses ha
termen)
inträffat den dag skadan visade sig. Ersättning för sådan skada kan utgå från bägge försäkringarna även om den skadade inte
längre
arbetar när skadan visar sig; det förutsätts därvid att den skadade omfattats av respektive försäkring då han utsattes för den
skadliga
inverkan. TFA kan ge för inkomstförlust, för
ersättning sjukvårdskostnader
och andra utgifter samt för sveda och värk. Vid invaliditet kan
försäkringen också ge ersättning för lyte och men och olägenheter i
övrigt till följd av skadan. kan
Slutligen försäkringen ge ersättning
för rehabilitering samt vid dödsfall. skall
ersättning Ersättningarna
beräknas efter
skadeståndsrättsliga grunder.
LAF ger med samma som den allmänna
ersättning belopp
försäkringen för förlust av arbetsinkomst av 7,5 upp till en årslön
basbelopp. TFA ger kompletterande för denna lönedel ersättning
och för den faktiska förlusten av lönedel 7,5
ersättning överstigande
basbelopp. Annan ekonomisk förlust ersätts efter skadeståndsrättsliga regler. Vid bestående invaliditet lämnas i form av
ersättningen
livränta, som värdesäkras om av
enligt lagen (1973:213) ändring
i sou 193555 _ 201
Försäkringsfonner
skadeståndslivräntor. Livräntan beräknas grundval av den s.k.
på
ekonomiska invaliditeten. Vid dödsfall lämnas för och för
ersättning begravningskostnad
förlust av underhåll till efterlevande. Förlust av underhåll beräknas, liksom Övriga poster, efter Dock skall
skadeståndsrättsliga regler.
alltid utgå, till make eller sambo 25 000 kr, till barn 2 500 kr för
varje
år som återstår till det år barnet som fyller 20 år och till förälder, sammanbodde med den döde och som från
uppbar underhållsbidrag
honom och inte har sin
huvudsakliga försörjning av förvärvsarbete,
25 000 kr. I det praktiska arbetet det ofta till så, att den allmänna
går
försäkringskassa, som har att pröva om från
frågan ersättning
arbetsskadeförsäkringen, med den skadades medgivande sänder
över sitt beslutsunderlag till AMF, som därefter om
prövar frågan
tillkommande från TFA.
ersättning
Enligt villkoren lämnas inte från TFA till den som
ersättning
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan. Inte
själv
heller ersätts skada som föranletts av att den skadade varit
uppenbarligen påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.
Rätten till ersättning från TFA kan också vara
begränsad p.g.a.
villkorens regel om mellan olika
samordning ersättningsmöjligheter,
vilken regel i sin tur skall sammanställas med om AMF:s
regeln
regressrätt.
Har den skadade (eller ersättningsberättigad rätt till efterlevande) ersättning enligt skadeståndsrättsliga grunder från annan, är han
skyldig att överlåta denna rätt till AMF. AMF:s återkravsrätt är emellertid begränsad såvitt som tecknat avtal om
gäller arbetsgivare
TFA och anställd eller annan som omfattas av TFA. Mot sådan person får återkrav göras endast om skadan vållats
gällande
uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller om den som vållat skadan varit av alkohol eller annat berus-
uppenbarligen påverkad ningsmedel.
Ersättning från TFA utgår inte i den mån för samma
ersättning
intresse (inkomstförlust, sveda och värk osv.) kan utges från stat,
kommun, försäkringsanstalt, arbetsgivare eller annan. Samordning
sker dock inte om AMF det har rätt till återkrav.
enligt föregående
Samordning sker inte heller med från som
ersättning försäkring,
tecknats och i sin helhet betalats av den skadade, såvida det inte är
fråga om ersättning som lämnas
enligt skadeståndsrättsliga regler
eller ersättning för kostnader. De ovan antydda ersättningsreglerna gäller för TFA för anställda.
De för arbetsgivares
egen person respektive lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare villkoren är annorlunda i två hänseen-
gällande
den. Dels tas vid beräkning av inkomstförlust inte till sådan
hänsyn
del av årsinkomst som trettio dels samordnas
överstiger basbelopp,
202 Försäkringsformer
helt även med av den skadade själv tecknad och betald ersättningen försäkring med dagersättning. Fr.0.m. den 1 1986 för anställda inom det statliga april gäller området avtal om ersättning vid personskada (PSA) med ett innehåll som till stora delar överensstämmer med TFA.
Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), Avtalsgrupplivförsäkring
och genom avtal (GLA) för
(AGL) Grupplivförsäkring lantbrukare, och skogsbrukare yrkesfiskare
Grupplivförsäkring av typ tjänste- meddelas av staten, enligt reglementet (1962:698) angående statens gruppliva) , för i statens och för arbetstagare som försäkring arbetstagare tjänst inte innehar statlig anställning men för vilka avlöningsvisserligen förmånerna fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen samt —— särskilt bestämmer (bl.a. lärare och kyrkomusiker) genom beslut av - för arbetstagare vid vissa staten närstående regeringen institutioner och företag, b) staten, enligt kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl., för värnpliktiga, sjövärnskårens personal, hemvärnets personal, civilförsvarspliktig personal, vapenfria tjänstepliktiga och vissa frivilliga inom försvaret, staten, förordningen (1965:459) om grupplivförsäkring åt c) enligt i arbetsmarknadsutbildning m.fl., för den som deltar i deltagare arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut, staten, förordningen (1976:554) om grupplivförsäkring åt d) enligt vissa doktorander, för dem som uppbär utbildningsbidrag för
doktorander, e) staten, enligt förordningen (1980:535) om grupplivförsäkring för vissa lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter, för lokalanställda som inte är eller har varit svenska arbetstagare innebär vissa undantag/begränsningar i medborgare (förordningen förhållande till försäkringen under a, Arbetsmarknadens (AFA), med grundf) Försäkringsaktiebolag val i kollektivavtal mellan SAF och LO, främst för arbetare men även för ägare och delägare i företag som tecknar AMF-försäkring samt för vissa äldre försäkringsavtal, Folksam, överenskommelse mellan Kooperationens g) enligt (KFO) och LO, för arbetare inom koope- Förhandlingsorgaisation rationen, Folksam, mellan Arbetarrörelsens Förhandh) enligt uppgörelse och Handelsanställdas Förbund, för lingsorganisation (AFO) anställda inom fackföreningsrörelsen och den närstående företag,
i) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan konsortiet och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), för lantbrukare,
j) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan konsortiet och SFR, för yrkesfiskare,
k) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan konsortiet och LRF/SSR, för skogsbrukare.
l) Kommunernas Försäkringsaktiebolag (KFA), enligt överenskommelse mellan å ena sidan Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och å andra sidan Svenska kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen och SACO/SR-K, för kommunalanställda arbetstagare, med undantag för om omfattas
arbetstagare av statlig grupplivförsäkring eller i AFA,
försäkring
m) Folksam, Förenade Liv, SPP och RKA, enligt uppgörelse mellan SAF och PTK, för privatanställda tjänstemän och arbetsledare samt arbetsgivare till sådana arbetstagare, samt
n) Folksam, enligt uppgörelse mellan KFO och PTK, Handelsanställdas Förbund m.fl. , för tjänstemän och arbetsledare (nedan talas endast om tjänstemän) inom kooperationen.
Också andra, mera speciella överenskommelser förekommer med villkor som mer eller mindre ansluter till någon av de tidigare försäkringarna.
Det kan ifrågasättas om statens är försäk-
försäkringar verkligen ring i egentlig bemärkelse. Den enskilde tjänstemannen betalar inte
för - är en av någon premie försäkringen försäkringsskyddet anställningsförmånerna. Ej heller debiteras eller beräknas någon premie för de olika arbetsgivarmyndigheterna.
I övrigt företer de uppräknade försäkringarna både likheter och olikheter, dock att likheterna torde överväga. Liksom i fråga om flera andra försäkringstyper går det för tjänstegrupplivförsäkringarna inom den privata sektorn en viss skiljelinje mellan tjänstemän och arbetare. När det gäller tjänstemannaförsäkring, är det den på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen som är förebild för
medan arbetarsidan - och inom den sektorn övriga, på offentliga AFA:s försäkring varit stilbildande. Den fortsatta
framställningen koncentreras därför främst på dessa statens
försäkringar, försäkring för anställda samt
lantbrukarförsäkringen, yrkesfiskarförsäkringen och skogsbruksförsäkringen.
Alla försäkringarna arbetar i form med
någon begreppen (helt eller halvt) grundbelopp, barnbelopp/tilläggsbelopp och begravningshjälp/minimibelopp. Helt uppgår, beroende på den
grundbelopp försäkrades ålder och arbetstid m.m., till sex basbelopp enligt
högst lagen om allmän försäkring (139 800 kr för år 1986). Barnbeloppet, som i vissa fall även kan utgå till beroende
syskon, uppgår på
barnets/syskonets ålder till högst två 600 kr för år
basbelopp (46
1986), medan till
begravningshjälpen uppgår 0,5-1 basbelopp
(11 650 kr~23 300 kr för år
1986).
En viktig skillnad är Från under a-h och l
följande. försäkringarna
utgår grundbelopp endast om den försäkrade vid sin död efterlämnar någon av vissa i särskilt Finns
försäkringsvillkoren angivna anhöriga.
inte någon sådan inte även om den
anhörig, utgår något grundbelopp
försäkrade genom särskilt förmånstagarförordnande utpekat någon som mottagare av grundbelopp. Om det å andra sidan finns
någon
”rätt” anhörig, även om det
utgår grundbelopp på grund av särskilt förmånstagarförordnande skall tillfalla någon utomstående.
Beträffande försäkringarna under att
i, j och k gäller grundbelopp
utgår om den försäkrade efterlämnar
förmånstagare (förmånstagare
enligt villkoren eller förmånstagare grund av särskilt förordnan-
på de).
Försäkringarna under m och n har en särskild konstruktion. Om Övriga villkor i fråga om arbetad tid osv. är alltid
uppfyllda, utgår
grundbelopp. Villkoren i den senare gruppen ett förmånstaupptar
garförordnande till en TGL-institution respektive Kooperationens
Pensionsanstalt för gemensamma ändamål eller liknande. Detta förordnande, som har visat sig kunna till konflikter mellan
ge upphov
försäkringsbolaget och de efterlevande, sätts dock ur kraft om den försäkrade själv gör ett eget
förmånstagarförordnande.
I är den anställdes make/sammanboende
samtliga försäkringar
medförsäkrad under vissa förutsättningar, bl.a. att han inte omfattas av egen TGL eller AGL. Medförsäkrads död till
ger upphov utbetalning av begravningshjälp och helt eller halvt barnbelopp.
Alla försäkringarna i villkoren ett
upptar förmånstagarförordnan-
de, med make som förmånstagare i första hand, som skall när
gälla
annat förordnande inte har meddelats. Den enskilde försäkrade har alltid rätt att ändra standardförordnandet att särskilt förord-
(dock
nande enligt vissa villkor bara får avse
fysisk person).
Den anställdes rätt att meddela förut-
förmånstagarförordnande
sätter att han är försäkringstagare, och villkoren betecknar honom också som sådan. I vissa villkor, t.ex. AFA:s, förenas detta med föreskrift, att de skyldigheter som enligt FAL åvilar
försäkringsta-
gare mot försäkringsgivaren i stället skall åvila om det
arbetsgivaren,
inte är fråga om uppgifter som den försäkrade har att lämna till försäkringsgivaren. I andra villkor, t.ex.
SPP:s, anges arbetsgivaren som försäkringstagarens ombud.
Vid försäkringarna under a-e, m och n är den anställde försäkringstagare också till försäkringen på den medförsäkrades liv. I övriga fall är den medförsäkrade ägare till sin egen försäkrzng. Det har diskuterats om det i förmåns-
försäkringsvillkoren intagna
tagarförordnandet skall kunna anses härstamma från behörig person
(jfr Roos s. 181 ff, och Hellner s. 539). Rätten att insätta
förmånstagare tillkommer enligt 102 § FAL försäkringstagaren, och
enligt 2 § förstås med försäkringstagare den som med
försäkringsgi-
vare har ingått avtal om Mot av dessa
försäkring. bakgrund
bestämmelser kunde det måhända finnas större att om
fog fråga sig,
senare tillkomna individuella förordnanden härrör från
behörig
person; den i villkoren valda konstruktionen har sannolikt
tillgripits
därför att FAL, till skillnad från viss utländsk inte tillåter
lagstiftning, att försäkringstagaren delegerar sin rätt att utse till förmånstagare
den försäkrade. Den för konstruk-
gruppförsäkringarna särpräglade
tionen som - delvis - att
med flera personer parallellt berättigade
förordna om förmånstagare är emellertid sedan som
länge godtagen praktisk och ändamålsenlig (jfr NJA 1983 s. 725).
Som nämnts ovan kan den enskilde försäkrade särskild
genom anmälan till försäkringsbolaget ändra ett förmånsta-
eljest gällande
garförordnande. Genom överensskommelse mellan Folksam, SPP, Förenade Liv och RKA har inrättats ett centralt s.k.
TGL-register,
vilket förs av Förenade Liv. Då av de får en
något fyra bolagen
anmälan om förmånstagare förordnandet i det centrala
registreras
registret. På den blankett som den enskilde förutsätts använda vid
förordnandet omnämns den centrala registreringen och att
upplyses
vid byte av förordnandet fortsätter att om den
anställning gälla på
i
nya arbetsplatsen tjänstegrupplivförsäkring är tecknad i något av de
fyra bolagen och gäller för eller
försäkringen privat kooperativt
anställda tjänstemän och arbetsledare. Denna - som innebär
lösning
att ett förordnande ibland görs innan den enskilde omfattas av den
som förordnandet försäkring angår anses vara av värde då den enskilde i samband med ny inträder
anställning i ett nytt avtalsområde.
De flesta försäkringarna har sexton timmars arbetstid
per vecka som villkor för full TGL och åtta timmar som villkor för halv TGL. Den som har en veckoarbetstid åtta timmar kan vara
understigande
berättigad till normalt
begravningshjälp. Härjämte avtrappas grund-
beloppets storlek successivt från 55 års ålder och fram till slutåldern.
De statliga försäkringarna för anställda, lokalanställda vid svenska
utlandsmyndigheter samt värnpliktiga gäller från första anställnings-
dagen resp. från den tidpunkt då färd för För
inryckning påbörjas.
två ~ bortsett
Övriga statliga försäkringar gäller från begravnings-
- att hjälp försäkringsskydd inträder efter att vederbörande varit
närvarande vid arbetsmarknadsutbildning fem i dagar följd resp. åtnjutit utbildningsbidrag under fem dagar. Vid AFA-försäkringarna för är för arbetstagare reglerna skyddets
inträde olika beroende på om tecknas av
försäkringen på grund sådan kollektivavtalsenlig som medför att skyldighet garantiregeln
Försäkringsformer
kan bli tillämplig eller” ej. Om det föreligger kollektivavtalsenlig skyldighet, tecknas försäkringen, som tidigare nämnts, från den dag
TGL-skyddet inträder då omedelbart som anges i kollektivavtalet. för alla arbetstagare som den är arbetsföra och arbetar.
dagen
inträder för som den dagen är
Skyddet samtidigt arbetstagare
frånvarande från arbetet, under förutsättning att han inte har varit borta mer än nittio dock om den anställde får
dagar; gäller ej skyddet
mer än halvt eller halv förtidspension enligt AFL. För
sjukbidrag
senare tillkommande, arbetstagare inträder skyddet den
nyanställd
han som arbetsför börjar utföra arbete för arbetsgivaren.
dag Om det inte kollektivavtalsenlig skyldighet att teckna föreligger
som kan medföra att blir tillämplig, inträder
försäkring garantiregeln
- både vid för helt och vid
TGL-skyddet nyteckning företag
- först sedan den anställde under en av nittio
nyanställning period
efter ikraftträdande såsom arbetsför varit
dagar försäkringens
anställd i minst sextio Som arbetsför anses ej den som har hel
dagar.
mer än halv förtidspension eller mer än halvt sjukbi-
sjukpenning,
AFL eller LAF.
drag enligt
Villkoren för lantbrukarnas försäkring innehåller inte någon uttalad om ikraftträdande för den enskil-
huvudregel försäkringens de. Under rubriken Försäkringens giltighetstid anges att försäkring-
en, om lantbrukaren vid den tidpunkt då försäkringen enligt ovanstående bestämmelser skall träda i kraft inte sedan minst en vecka i är arbetsför till minst femtio träder i kraft först följd procent, sedan lantbrukaren under minst en vecka i av läkare bedömts
följd
som arbetsför till minst femtio och arbete i för
procent fullgjort
lantbrukaren normal utsträckning. skall alltså utläsas ur de reglerna om
Huvudregeln tidigare
Dessa torde innebära följande (jfr
försäkringsavtalets omfattning. ovan).
För den lantbrukare som var verksam när trädde i
gruppavtalet
kraft, den 1 juli 1978, och som då redan hade uppfyllt intäktskraven, trädde i kraft omedelbart. För nyetablerad lantbrukare
försäkringen
träder i kraft så snart han börjar verksamhet, som kan
försäkringen
antas 7 500 kr i nettoinkomst 15 000 kr i
ge lägst respektive
bruttoinkomst. För den lantbrukare som inte kan antas
nyetablerade
dessa krav eller den lantbrukare som är verksam sedan flera
uppfylla
år men inte har intäktskraven, träder försäkringen i
tidigare uppfyllt
kraft i och med ingången av beskattningsåret efter det då han först intäktskraven. För lantbrukare ligger det
uppfyllde nyetablerad
sålunda ett visst mått av skönsmässighet i reglerna. Med hänsyn till de förhållandevis satta kraven omfattas emellertid i stort sett alla
lågt
nyetablerade lantbrukare av försäkringen. Vad nu sagts om lantbruksförsäkringen torde äga sin tillämplighet
också försäkring; beträffande skogsbrukarnas på yrkesfiskarnas
Försäkringsformer 207
försäkring gäller som villkor för försäkringsskydd att skogsbrukaren har eller under något av de två senaste åren har haft en fastställd sjukpenninggrundande inkomst på minst 6 000 kr av egen verksamhet i skogsbruksrörelse.
För dem som var såsom arbetsföra anställda och avlönade hos kommun när avtal om trädde i kraft,
KFA-försäkring började försäkringen gälla omedelbart. För övriga, dvs. för dem som då inte var arbetsföra och för nyanställda, inträder den
försäkringsskyddet dag då de såsom arbetsföra utföra avlönat arbete hos
börjar arbetsgivaren.
Den träder i
på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen kraft i och med att träder i kraft. Den anställde
anställningsavtalet behöver alltså inte ha faktiskt tillträtt sin och än mindre
anställning ha utfört något arbete för Skillnaden mellan AFA-
arbetsgivaren. försäkringen och SAF/PTK-försäkringen kan åtminstone till en del förklaras med den tidigare redovisade skillnaden i
premieberäkningsteknik. Premien för bestäms i procent
AFA-försäkringen på företagets årslönesumma för de aktuella gruppen av arbetstagare. För SAF/PTK-försäkringen betalas däremot en i kronor bestämd premie för varje försäkrad. Det alltså för SAF/PTK-
spelar försäkringens del inte någon roll om den försäkrade är frånvarande från arbetet och inte uppbär någon lön, medan för
AFA-försäkringen en försäkrad som inte drar lön inte heller för
höjer underlaget premieberäkningen.
Sedan försäkringsskyddet inträtt det med
gäller några undantag hela anställningstiden, oavsett om den försäkrade är i arbete eller
ej och i huvudsak oavsett om lön utgår. Arbetstagare som är anställd för att utföra arbete under mindre än åtta timmar
per vecka har dock
AFA:s, KFA:s och statens - i enligt försäkringar TGL-skydd varierande omfattning - endast under då han utför arbete och
dag enligt SAF/PTK-försäkringen inget skydd alls.
Såvitt gäller försäkringsskyddet under frånvaro från arbetet är villkorsskrivningen varierande för de olika försäkringarna. I SAF/ PTK-försäkringen och försäkringen för tjänstemän inom
kooperationen anges två fall av frånvaro när försäkringen inte gäller:
grundutbildning som Värnpliktig och vissa fall av för I det
ledighet utbildning. senare fallet kan försäkringarna emellertid i stället med
gälla ”efterskydd”, se nedan. För AF A-försäkringen och för
försäkringen arbetare inom kooperationen gäller att sedan
försäkringsskyddet inträtt består det så länge arbetstagaren är anställd för att utföra arbete minst 8 timmar per vecka (försäkringsgrundande
anställningstid). Frånvaro utöver sex månader i följd av annan orsak än
sjukdom eller för vård av barn räknas dock inte som
försäkringsgrundande anställningstid. Försäkringsskyddet kan efter den försäkringsgrundande anställningstiden se nedan. I
förlängas genom efterskydd,
” 208 Försäkringsformer
övriga försäkringar anges vid vilka typer av frånvaro försäkringen fortsätter att gälla. För lantbrukarnas och yrkesfiskarnas resp. försäkring gäller dock inte några inskränkningar av denna art. Försäkringarna gäller så länge arbetstagaren står kvar i sin tjänst; för den som fortsätter att arbeta efter ordinarie pensionsålder kan dock gälla vissa begränsningar.
För den som lämnar sin tjänst av annat skäl än att han uppnått pensionsåldern kan försäkringen fortsätta att gälla under längre eller kortare tid, s.k. efterskydd. För sådant efterskydd tas inte ut någon särskilt beräknad premie av arbetsgivaren.
Statens, AFA:s och KFA:s försäkringar ger i stort sett likartat efterskydd. Vid förtidspensionering eller annan arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller olycksfall gäller vid dessa försäkringar efterskyddet under obegränsad tid (fram till ordinarie slutålder och ibland längre samt oavsett om gruppavtalet upphör att gälla). Vid arbetslöshet och vid nyanställning hos arbetsgivare som inte har TGL gäller enligt statens försäkringar och KFA:s försäkring skyddet under lika
tid som dock - med vissa modifikationer lång anställningen varat, högst 104 veckor. Statens försäkring för värnpliktiga ger dock efterskydd endast vid arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller olycksfall, som uppkommit under tjänstgöringen. Enligt AFA:s försäkring gäller efterskydd under 180 dagar (allmän efterskyddstid) för den som fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under minst 180 dagar. För den som blir arbetslös under allmän
efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består. Efterskyddet gäller dock sammanlagt högst två år. För den som fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under mindre än 180 dagar gäller efterskyddet lika många dagar som den försäkringsgrundande anställningstiden varat. gäller även vid
Försäkringsskydd sjukdom som inträffat under försäkringsgrundande anställningstid eller under efterskyddstid. För den som haft försäkringsskydd vid sjukdom gäller efter sjukdomstiden ett efterskydd som beräknas genom att sjukdomstiden jämställs med försäkringsgrundande anställningstid.
SAF/PTK-försäkringen och försäkringen för tjänstemän inom kooperationen ger efterskydd i huvudsakligen samma utsträckning som statens och KFA:s försäkringar och dessutom vid ledighet för utbildning, om de försäkrade uppbär studiemedel eller studiestöd (då övriga försäkringar gäller med ordinarie skydd).
Lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare som upphör med sin verksamhet eller som faller ur försäkringen därför att de inte längre uppfyller intäktskraven, har efterskydd enligt regler som överensstämmer med AFA:s försäkring.
Enligt lantbrukarförsäkringen, yrkesfiskarförsäkringen, skogsbrukarförsäkringen, försäkringen för tjänstemän inom kooperationen
Försäkringsformer
och har en försäkrad som lämnar
SAF/PTK-försäkringen gruppen
rätt att utan hälsoprövning teckna I om
fortsättningsförsäkring. fråga
dessa gruppers försäkringar är en av att den
förutsättningarna
försäkrade inte i stället kommer i av TGL eller annan
åtnjutande
försäkring med motsvarande förmåner. medför
Övriga försäkringar
inte rätt till
fortsättningsförsäkring.
De försäkringar som har krav ”arbetsförhet” för ikraftträdan-
på
det (AFA m.fl.) har inte några ytterligare föreskrifter om
hälsoprövning. Enligt SAF/PTK-uppgörelsen, som inte har sådant krav, är
arbetsgivaren inte skyldig att teckna under tid då
försäkring
tjänstemannens hälsotillstånd är sådant, att han
enligt försäkrings-
bolagens hälsoprövningsregler inte kan försäkras, dvs. den som varit sjuk mer än 90 eller För statens
dagar uppbär sjukpension.
försäkring, som inte heller kräver arbetsförhet”, gäller att den, som vid har helt eller hel
anställningens början sjukbidrag förtidspension,
inte omfattas av så sådan förmån
försäkringen länge utgår. Samtliga försäkringar utom de på SAF/PTK-uppgörelsen resp.
KFO/PTK-uppgörelsen grundade, innehåller villkor som inskränker
försäkringstagarens/den försäkrades rätt att förfoga över försäkring-
en. Han får inte utan överlåta eller
försäkringsgivarens medgivande
pantsätta försäkringen och inte heller avge
oåterkallelighetsförkla-
ring. Villkoren för KFA:s försäkring ger över huvud taget inte denna möjlighet till förfogande. Det kan råda tveksamhet om verkan av
inskränkningar av det slag som nämnts och om vad som om
gäller
förbudet överträds. I om den
fråga på SAF/PTK-uppgörelsen
grundade försäkringen medverkar åtminstone SPP till
pantsättning,
men inte till överlåtelse.
Samtliga försäkringar har också samordningsbestämmelser, som
innebär att den som omfattas av flera
tjänstegrupplivförsäkringar
med likartade förmåner inte kan få ut mer i än vad
försäkringsförmån
som kan utgå från en
försäkringsgivare.
A
vtalsgruppsjukfdrsdkring (A GS)
AGS meddelas av
a) AMF-sjukförsäkring för privatanställda arbetare,
samtliga
kommunalt och landstingskommunalt anställda, som inte har
statligt reglerade anställningsvillkor, lantbrukare, yrkesfiskare och skogs-
brukare samt
b) Folksam för inom anställda
kooperationen arbetare.
Lantbrukarnas och yrkesfiskarnas AGS-försäkringar ger samma förmåner som AGS för anställda men har av naturliga skäl andra villkor om vilka som
personer skyddas av försäkringen och om försäkringens giltighet i tiden.
Försäkringsformer
För sjukförmåner, som är tryggade privatanställda tjänstemän ges
inom ramen för bl.a. ITP- och KTP-planerna.
genom försäkring,
Dessa förmåner beskrivs nedan i samband med pensionsförsäkringarna.
Varje försäkrad är försäkringstagare till sin egen AGS-försäkring. Alla de som enligt FAL åvilar en försäkringstagare, skyldigheter,
åvilar dock eller SFR, om det inte är fråga
arbetsgivaren resp. LRF
om som den försäkrade har att lämna till försäkringsgiva-
uppgifter
ren. lämnas fr.0.m. för sjukperiod som
Ersättning insjuknandedagen
varar mer än För utgår ersättning med
sju dagar. insjuknandedagen
- av storlek beroende sjukpenningens -— mellan 40 och 73 procent av
Efter utges dagersättning så länge sjukpenningen. insjuknandedagen
den försäkrade från försäkringskassan. Även
uppbär sjukpenning
bestäms i förhållande till sjukpenningens storlek.
dagersättningen Under de närmaste 90 dagarna efter insjuknandedagen uppgår
till mellan 6 kr och 17 kr. Detta betyder att
dagersättningen
är 100 procent under de första 91 dagarna. Om
kompensationsnivån även efter 91 sjukdagar är dagersättningsjukpenning utgår angivna
en alltid 6 kr. Vid halv sjukpenning utges halv dagersättning. kan även utgå i form av månadsersättning till den som
Ersättning
- sätts då i
erhåller förtidspension eller sjukbidrag ersättningen
relation till hur nedsatt den försäkrades arbetsförmåga är och den är dessutom beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid För dem som förtidspensione-
insjuknandetidpunkten.
ras under 1986 hel med 180-l 215 kr.
utgår månadsersättning
från AGS är - till skillnad mot t.ex. sjukpension enligt
Ersättningen
ITP- och - inte skattepliktig inkomst, men den kan
KTP-planerna bl.a. reducera en pensionärs avdrag för nedsatt skatteförmåga.
För anställda i kommuner och landsting gäller att den försäkrade kan få från AGS för sjukperiod som varat utöver 30 dagar;
ersättning
ersättning lämnas då med 6 kr per dag (vid halv sjukskrivning 3 kr per fr.0.m. den sjukpenning börjar utges. Utöver denna
dag) dag
avvikelse torde vad i angivits om AGS kunna tillämpas även på
övrigt kommun- och landstingsanställd personal.
AGS för anställda inträder då vederbörande varit
Skydd enligt
anställd 180 Om han då inte är arbetsför till
dagar (kvalifikationstid).
minst 50 procent sedan minst en vecka, gäller emellertid försäkringsförst när han under minst en vecka av läkare bedömts som
skyddet
arbetsför till minst hälften och arbete i för honom normal
fullgjort
Vid frånvaro från arbetet utöver sex månader i följd av
omfattning.
annan orsak än sjukdom eller hel ledighet enligt lagen om rätt till för vård av barn AGS.
ledighet gäller ej skydd enligt
Den som lämnar sin sedan han fullgjort i vart fall
anställning
kvalifikationstiden får behålla försäkringsskyddet under 180 dagar.
FÖrsäk-ringsformer
Vid arbetslöshet kan — dock
efterskyddet förlängas efterskydd gäller
högst under två år.
Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas AGS omfattar dem som uppfyller de i avsnittet 4.4.2 redovisade villkoren. Försäkringen träder i kraft när lantbrukaren, yrkesfiskaren och skogsbrukaren har ägt företaget eller del därav under 180 dagar och fortsätter att gälla så länge de är verksamma som lantbrukare, fiskare eller skogsbrukare. Det liknande hälsokrav vid ikraftträdan-
gäller
detidpunkten som enligt AGS för anställda (arbetsför till minst hälften under en vecka). Även är i huvudsak detsamma
efterskyddet
som för anställda vid AGS.
Läkekostnadsförsäkring respektive garantiförsäkring skall enligt
arbetsmarknadsparternas överenskommelse tecknas hos försäkringsbolag som förbundit sig att samverka med Nämnden SAF-PTK
för läkekostnadsförsäkring vid utlandstjänstgöring och som därmed bl.a. deltar i finansieringen av den kollektivavtalsgaranti om vilken
också stadgas i överenskommelsen. Garantin innebär att nämnden utger ersättning om en arbetsgivare försummat att teckna läkekost-
nadsförsäkring eller garantiförsäkring. beräknas som Ersättningen
om försäkring funnits. - För närvarande meddelas läkekostnadsförsäkring av följande bolag. Allmänna Brand, Ansvar, Atlantica,
Europeiska, Folksam, Holmia Försäkringar, Länsförsäkringsbola-
gen AB (LFAB), Skandia, Skånska Brand och
Trygg-Hansa.
Garantiförsäkring meddelas av Folksam Kredit, Svenska Kredit och
Vegete Kredit. Läkekostnadsförsäkringen ersätter vid och sjukdom
olycksfall bl.a. kostnader för läkar- och sjukhusvård, akut tandvård och för behandling nödvändiga resor inklusive eventuell hemtransport. Ersättning utgår också för kostnader i samband
med graviditetskontroll och förlossning.
Pensionsförsäkringar
Här behandlas endast EI som för en stor del av de
ITP-planen gäller mycket privatanställda
tjänstemännen och arbetsledarna
KTP-planen som gäller för tjänstemän och arbetsledare inom
kooperationen
STP-planen som gäller för privatanställda arbetare
AFO-planen som gäller för tjänstemän inom fackföreningsrörel-
sen och den närstående företag.
Härutöver finns många andra, mindre omfattande planer eller planliknande överenskommelser, som inte behöver vara grundande på kollektivavtal och som kan avse av t.ex. fria
pensionering
212 Försäkringsformer
företagare. Sådana överenskommelser kan ha skiftande innehåll och i olika avseenden avvika starkt från de här beskrivna planerna. Andra, t.ex. den för kooperativt anställda arbetare gällande STP- K-planen, ansluter nära till de ledande planerna.
Planerna behandlas här väsentligen bara i den utsträckning pensionsåtagandena enligt planen är tryggade genom försäkring; det förekommer också, såsom nämnts ovan, självfinansiering samt finansiering genom stiftelser.
Alla de ovan angivna planerna är sådana allmänna pensionsplaner som avses i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., vilket bl.a. innebär att arbetsgivarens kostnader för tryggande av pensionsutfästelserna är avdragsgilla kostnader enligt kommunalskattelagen.
Den nu tillämpade I TP-planen är resultatet av en överenskommelse mellan SAF och PTK med giltighet från 1977 och med vissa modifikationer från 1 april 1982. Planen löpte ut 31 mars 1985 men har prolongerats att gälla tills vidare. Enligt planen kan utgå
a) egenpension, som kan bestå av
ålderspension från ordinarie pensionsålder kompletteringspension (ITPK-pension) till ålderspension delpension garantitilläggspension (ITPG) till ålderspension sjukpension,
b) efterlevandepension, som kan bestå av D kollektiv familjepension till efterlevande make och barn D särskild änkepension till s.k. femårsänka, dvs. kvinna som varit
gift med den anställde mindre än fem år och som inte har barn
med honom (änkepension från ATP utgår inte) EI särskild änklingspension,
c) avgiftsbefrielse vid arbetsoförmåga (= I-försåkring), d) avgiftsbefrielse (slutbetalning) vid förtida pensionsavgång samt e) avgiftsbefrielse (avgiftsnedsättning) under delpensionstid.
Eftersom det är arbetsgivaren som betalar premierna, är förmånerna c-e närmast riktade mot honom, särskilt momentet c som innebär att inte behöver betala några premier under
arbetsgivaren tid då dvs. i regel när den anställde varit sjuk mer
sjukpension utgår, än tre månader.
Försäkring för delpension, sjukpension, särskild änkepension, särskild änklingspension, ITPG samt avgiftsbefrielse eller avgifts-
(tre fall) betecknas i villkoren som kollektiv riskförsäknedsättning
Det inte helt samma villkor för dessa förmånsslag som för ring. gäller
dvs. ålderspension, ITPK-pension och kollektiv övriga, vanlig familjepension.
Den kollektiva riskförsäkringen gäller för en tjänsteman fr.o.m.
månaden efter den när han 18 år.
fyller Övriga förmånsslag gäller
fr.o.m. månaden efter den då han 28 år. För den som vid
fyller
anställningstillfället redan har uppnått dessa åldrar, träder försäkringen i kraft redan i och med anställningsavtalet, under förutsätt-
ning endast att tjänstemännen vid anslutningstidpunkten är arbets-
för.
För vissa anställda med begränsad särskilda
anställningstid gäller
regler om ikraftträdandet och om För den
försäkringens giltighet.
som uttryckligen anställts som vikarie eller eller i
praktikant övrigt
för viss tid eller visst arbete kollektiv när
gäller riskförsäkring anställningen varat sex kalendermånader i följd; försäkringen i
övrigt gäller när anställningen varat ytterligare sex hela kalendermånader i följd. Deltidsanställd av
tjänsteman skyddas försäkringen
bara om han har en ordinarie arbetstid som till minst sexton
uppgår
timmar per helgfri vecka, räknat i genomsnitt under en period av tre kalendermånader. Ytterligare gäller försäkringen inte alls för den som börjar sin så sent att han inte — tillsammans méd
anställning
annan annan -
pensionsgrundande anställning enligt pensionsplan
kommer att hinna fullgöra 36 pensionsgrundande hela kalendermånader innan han uppnår ordinarie pensionsålder. Även sådan tjänsteman kan dock få ITPG.
Som ovan antytts gäller det ett allmänt krav på arbetsförhet hos den som skall anslutas till försäkringen.
Arbetsgivaren garanterar
arbetsförheten genom att underteckna den Anmälan om inträde, som skall upprättas för varje tjänsteman som skall anslutas. Med arbetsför menas bara att tjänstemännen kan utföra arbete i för honom normal omfattning. Det är alltså inte något hinder mot anslutning att han lider av någon sjukdom, även om det med
ganska
stor säkerhet kan förutses att den kommer att leda till arbetsoförmåga eller dödsfall. Som arbetsför anses också den som vid
anslutningstidpunkten är sjuk sedan mindre än nittio dagar. Enligt villkoren är vid kollektiv familjepension förmånstagarna
desamma som de medförsäkrade, dvs. make samt barn under 20 år eller barn som 20 år men som före denna ålder blivit helt och
fyllt
varaktigt arbetsoförmöget. Detta förordnande kan inte ändras vare sig av eller av den försäkrade/
försäkringstagaren/arbetsgivaren
arbetstagaren. Inte heller kan annan än den anställde insättas som
förmånstagare till Att är egenpension. förmånstagarförordnandena
oåterkalleliga framgår inte av villkoren, men anses följa av försäkringens konstruktion och syften. Som en konsekvens härav anses gälla att försäkringen inte kan överlåtas eller och detta
pantsättas,
gäller även om den anställde övertar försäkringen som direktbetalare (jfr NJA 1960 s. 411, särskilt s. 428).
Inte heller kan den försäkrade t.ex. föra över medel från
familjepensionen till egenpensionen. Däremot kan han i vissa fall få ut sin ålderspension i förväg med nedsatt belopp. Likaså kan han på
egen få rätten till familjepension spjälkad mellan tidigare begäran
och ny hustru. Efter det nya äktenskapets ingående kan detta dock inte ske utan den nya hustruns medgivande.
För tjänsteman som inte beräknas komma att uppnå full tjänstetid (360 månader) — varvid gäller att sjukdom och frånfälle före
- minskas
pensionsåldern inte reducerar tjänstetiden samtliga
förmåner utom ITPG med 1/360 för varje månad varmed den beräknade tjänstetiden kommer att understiga 360 månader.
kan utgöras av ITP, ITPK och
Ålderspension enligt ITP-planen
ITPG.
Vanlig ITP uppgår vid full tjänstetidsfaktor (trettio år) till viss
av den ”pensionsmedförande lönen”, i regel den aktuella procent
lönen vid pensioneringstillfället. (Löneökningar som inträffar när
den försäkrade uppbär sjukpension, se nedan, höjer dock inte
underlaget för ålderspensionen.) På lönedel upp till 7,5 basbelopp
om allmän försäkring (vilket är den lönedel där man
enligt lagen
också får ATP) utgår ITP med 10 procent, på lönedel mellan 7,5 och 20 med 65 procent och på lönedel mellan 20 och 30
basbelopp
basbelopp med 32,5 procent av lönen. ,
ITPK kännetecknas av att tjänstemannen fortlöpande tillgodoräk-
nas en som är bestämd i procent av lönen. För personer födda
avgift
före 1939 är storlek beroende av den försäkrades födelseår.
avgiftens
För över 28 år är avgiften för närvarande
övriga tjänstemän
1,36 procent av den pensionsmedförande lönen.
ITPK kan efter tjänstemannens val utgå som livsvarig eller
temporär av den vanliga pensionen. För den som väljer
förhöjning
förhöjning från 65 år uppgår ITPK till 2,5-3 procent av
livsvarig
slutlönen.
ITPG är en för som inte har tjänat in
tilläggspension tjänstemän tillräcklig ITP- och ITPK-pension. ITPG garanterar att tjänsteman-
nen, utöver och ATP, får en ålderspension som
folkpension
motsvarar lönedel Avsikten har
10 procent på upp till 7,5 basbelopp. varit att garantera en tjänsteman en minst lika stor pension som han under motsvarande förhållanden skulle ha fått som arbetare genom STP.
Sjukpension enligt ITP-planen börjar utgå när tjänstemannen
varit i nittio under den tiden har han normalt i stället haft
sjuk dagar;
från sin Så länge därefter på
sjuklön arbetsgivare. tjänstemannen
grund av sjukdom eller olycksfall år helt arbetsoförmögen äger han uppbära sjukpension med belopp som innebär att han tillsammans med sjukpenningen får 95 procent av lönedel upp till 7,5 basbelopp, 65 procent av lönedel mellan 7,5 och 20 basbelopp och 32,5 procent av lönedel mellan 20 och 30 basbelopp. Om sjukdomen blir så
sou 193655 Försäkringsformer 215
V
långvarig att tjänstemännen får sjukbidrag eller förtidspension enligt
lagen om allmän försäkring, blir motsvarande procentsatser 80 resp. 65 resp. 32,5. Även för full sjukpension krävs det att tjänstemännen har 1, dvs. att det kan beräknas att han från
tjänstetidsfaktorn anställningens början, dock tidigast 28 års ålder, skall hinna fullgöra
30 tjänsteår fram till ordinarie pensionsålder. Efterlevandepension utgår främst på de delar av tjänstemannens
lön som ligger över 7,5 basbelopp; för lönedel därunder utgår
nämligen (folkpension och) ATP. För efterlevande make/maka (men inte samboende) utgår efterlevandepension med hälften av tjänste-
mannens egenpension på lönedelar över 7,5 basbelopp (grundbe-
lopp). Efterlämnar tjänstemannen också barn under 20 år, höjs
med 30 procent för det första barnet, med 20 procent för
pensionen
det andra barnet och med 10 procent för varje ytterligare barn. (För efterlevande make och fyra barn under 20 år uppgår den samman-
alltså till (100+30+20+10+10=) 170 procent av
lagda pensionen
vad som utgår till efterlevande make ensam.) Av pension, som tillkommer efterlevande make och barn gemensamt, äger maken rätt till ett belopp motsvarande 75 procent av grundbeloppet och barnen rätt till resterande pensionsbelopp som skall fördelas lika mellan dem. Efterlämnar den avlidne endast barn skall pensionbeloppet fördelas lika mellan dem.
Härjämte utgår till änkling (som aldrig har rätt till folkpension
eller ATP till av att hustrun avlider) särskild änklingspension
följd
med 20 procent av tjänstemannens lönedel upp till 7,5 basbelopp. Den särskilda änkepensionen till s.k. femårsänka (se ovan) uppgår till 26 procent av tjänstemannens lönedel upp till 7,5 basbelopp.
Den för kooperativt anställda tjänstemän gällande KTP-planen
ger i huvudsak samma förmåner som ITP-planen. Däremot är KTP:s
än ITP:s, i det att KTP alltid
änkeskydd något förmånligare
garanterar änka en sammantagen pensionsrätt motsvarande hälften
av mannens totala ålderspension (folkpension+ATP+KTP) på
lönedel upp till 7,5 basbelopp.
Den på uppgörelse mellan Arbetarrörelsens Förhandlingsorgani-
sation (AFO) och Handelsanställdas Förbund grundade AFO-
planen, som gäller för tjänstemän anställda inom fackföreningsrörel-
sen och den närstående företag, är ett exempel på en typisk specialplan som endast i något litet avseende avviker från de ledande
Den är samma sätt som KTP-planen och
planerna. uppbyggd på
förvaltas av Kooperationens Pensionsanstalt (KP).
STP-planen, som grundar sig på uppgörelse mellan SAF och LO
och som administreras av skiljer sig i
AMF-pensionsförsäkring, många viktiga hänseenden från de tidigare beskrivna planerna. Den
enda förmån som kan utgå är egen ålderspension, tidigast från 65 års ålder. Och medan ålderspension i princip beräknas
tjänstemännens
på slutlönen, beräknas arbetarnas med utgångspunkt i medeltalet av
de tre högsta pensionslönerna i antal som uttryckta basbelopp
arbetaren uppburit under de fem år då han 55-59 år. Pensions-
fyllt
poängtalen baseras på årsinkomsten inom STP-området och beräknas på samma sätt som är 10
ATP-poäng. Högsta möjliga pension
procent av 7,5 basbelopp. Vidare krävs att den försäkrade har arbetat i viss under åren närmast före
utsträckning pensioneringen.
För full pension krävs att han har visst antal i normalfallet
tjänsteår,
30, med viss minsta arbetstid. Kravet på viss arbetstid under de sista åren före pensioneringen kan leda till att en försäkrad kan falla ur försäkringen och bli helt utan pension även efter års i
många sig
pensionsgrundande arbete. Varken fribrevsrätt eller fortsättningsförsäkring förekommer. Man bör dock observera de s.k. ”friåren”, som innebär att arbetaren kan vara utanför STP-området under visst antal år och ändå tjäna in hel STP.
Arbetare, födda t.0.m. 1940, kan få maximalt två friår. Antalet friår ökas därefter successivt så att arbetare, födda 1945 eller senare, kan få maximalt sju friår. Vid från till vissa
övergång STP-planen andra pensionsplaner tillgodoräknas STP-år som pensionsgrundande
tjänstetid. Därvid minskas det mot den totala svarande
tjänstetiden pensionsbeloppet med STP-beloppet. Om arbetaren vid övergången
ännu inte intjänat rätt till STP, ger i stället
AMF-pensionsförsäkring
s.k. ”kostnadsbidrag” till den som
pensionsgivare tillgodoräknar
STP-år som Vid till från dessa andra
tjänstetid. övergång STP-planen pensionsplaner tillgodoräknas tjänstetid inom dessa planer som
STP-år. Motsvarande pensionsrätt inräknas då i den totala STP som
beräknats på den sammanlagda tjänstetiden inom pensionsplaner-
na.
till
Allmänmotivering personförsäkringslagen
5 Behovet av -
ny lagstiftning en särskild personförsäkringslag
Sammanfattning: FAL ger inte det konsumentskydd man kan fordra i dag. Lagens reglering är också ofullständig i viktiga avseenden. Det finns därför behov av ny lagstiftning. Härvid är en särskild personförsäkringslag - och en skadeförsäkringslag ~ bättre än en ny samlad försäkringsavtalslag. I en samlad
lag skulle särreglerna för de olika slagen av bli för
försäkring många i förhållande till de gemensamma
reglerna.
För framstod det från som mest
försäkringsrättskommittén början angeläget att reformera reglerna om skadeförsäkring för konsumenter, något som även betonades i direktiven. Betänkandet Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för lagen med samma namn, berörde också huvudsakligen denna del av försäkringsavtalsrätten. (Lagen gäller dock också för sådana personförsäkringsmoment som ingår i konsumentförsäkringar.)
I denna andra av vårt arbete tar vi upp
etapp personförsäkringen, varmed vi avser livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Samtidigt arbetar vi sedan år 1983 med nya regler om skadeförsäkring, framför allt företagsförsäkring; vi har emellertid funnit att ett förslag i den delen bör -anstå till nästa etapp.
Personförsäkringen regleras visserligen tillsammans med skadeförsäkring i FAL. skäl talar emellertid för att ta upp
Åtskilliga
personförsäkringen till behandling för sig. Många av de frågor som uppstår vid sådan försäkring saknar motsvarighet vid skadeförsäkring. Viktiga exempel är frågorna om fribrev, återköp och belåning samt verkan av förmånstagarförordnande. Å andra sidan saknar en del väsentliga frågor på skadeförsäkringens område, t.ex.
angående ersättningens fastställande och vissa biförpliktelser för den försäkrade, större intresse för del. om
personförsäkringens Frågorna förhållandet till borgenärerna, som har viss också vid
betydelse
i 218 Behovet
av ny lagstiftning
skadeförsäkring, påkallar speciella lösningar vid personförsäkring.
Också för andra ämnen som är gemensamma för skadeförsäkring och
personförsäkring, exempelvis premiebetalning och försäkringstaga-
rens skiljer sig förhållandena så mycket att
upplysningsplikt,
måste bli delvis olika för de båda slagen av försäkring.
lösningarna
Till stor del innehåller visserligen FAL samma regler för person- och skadeförsäkring i dessa hänseenden, men det har visat sig att andra
bedömningar är påkallade nu. Ett ytterligare skäl att behandla personförsäkringen för sig är att FRL sätter sådan försäkring i en särställning, och det är nödvändigt
att även i en lagstiftning som rör försäkringsavtal beakta de särdrag som följer av detta. Särdragen sammanhänger delvis med den teknik med för verksamheten, som begagnas vid de flesta former
”grunder”
av Vidare är personförsäkringen i stor utsträck-
personförsäkring.
skild från skadeförsäkringen och meddelas av
ning organisatoriskt
särskilda bolag (jfr 1 kap. 3 och 4 §§ FRL). Förhållandena är visserligen inte helt desamma vid personförsäksom meddelas antingen för en tid av längst fem år eller mot en
ring
som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder.
premie
Sådan är inte underkastad krav på premiegrunder, och
försäkring
sjuk- och olycksfallsförsäkring kan meddelas även av skadeförsäk- Villkoren för sådan försäkring har emellertid under
ringsbolag.
senare år närmats till vad som gäller för livförsäkring med grunder,
och även i är det från försäkringsavtalsrättslig synpunkt övrigt likartade frågor som uppkommer.
I fråga om behovet över huvud taget av en reform kan sägas, att redan den tid av nära sextio år som har förflutit efter FAL:s tillkomst utgör ett starkt skäl att se över lagstiftningen om personförsäkringsavtal. FAL anses allmänt vara ett förnämligt lagverk, men
visserligen
att det inte riktats någon mera avgörande kritik mot lagen torde åtminstone till en del bero på att försäkringsbolagen i villkor och
praxis har infört för försäkringstagarna betydligt förmånligare regler
än dem FAL upptar. Om bolagen skulle utnyttja hela det utrymme för att undgå ansvar som FAL medger dem, skulle det i många fall numera framstå som oskäligt hårt. Det finns därför skäl att - i linje -
med strävandena inom annan konsumentskyddande lagstiftning
överväga behovet av nya regler, som bättre tryggar försäkringstagarnas intressen; en generös kan självfallet inte på längre sikt
praxis ersätta de garantier som en lagstiftning ger.
Till detta kommer att FAL:s av personförsäkringarna i
reglering
är och att det därför råder osäkerhet om
långa stycken fragmentarisk
en rad Detta bl.a. reglerna om
rättsläget på punkter. gäller
över vilka har stor betydelse för tredje
förfoganden försäkringen,
man. Och det i särskild utsträckning de olika formerna av
gäller och kollektivavtalsgrundad försäkring, som inte ens gruppförsäkring
är förutsedda i lagen. Visserligen har det för dessa försäkringar efter hand utbildats fungerande regelverk i praxis, men det finns ändå
behov av att få åtskilliga viktiga frågor lösta i lagen.
De vi vill föreslå kan inte ens provisoriskt rymmas inom
regler
FAL:s ramar. För att resultatet av vårt arbete med personförsäk-
skall kunna överblickas är det därför nödvändigt att
ringarna
åtminstone nu föra reglerna till ett särskilt lagförslag. Emeller-
ihop
tid har vi i nordiskt samråd kommit fram till att en särskild
också i det perspektivet är att föredra
personförsäkringslag längre framför en ny samlad försäkringsavtalslag.
För den ståndpunkten talar i stort sett samma skäl som vi nyss angav för att över huvud taget ta upp personförsäkringen till
behandling för sig. Personförsäkringslagstiftningen måste gå in på en rad frågor som helt saknar betydelse för skadeförsäkringen. Vidare
måste i de ämnen som är gemensamma för de båda slagen av
reglerna
åt i så stor utsträckning att en samlad lag skulle
försäkring skilja sig
bli skulle bli för många i förhållande till
svåröverskådlig; särreglerna
de gemensamma reglerna.
Vi föreslår alltså att FAL:s regler såvitt gäller personförsäkring skall ersättas av en särskild personförsäkringslag. Under de nordiska
överläggningarna har enighet nåtts i stora delar, både om personförsäkringslagarnas innehåll och om deras disposition. Detta gäller
särskilt de delar av lagen som angår det egentliga avtalsförhållandet mellan och I fråga om återstå-
försäkringsgivare försäkringstagare.
ende delar av alltså främst de som i olika avseenden
lagen, regler berör tredje man, har det fått betydelse att lagstiftningens bakgrund
har varit olika bl.a. i om de familjerättsliga reglerna. Också här
fråga
har vi dock kunnat nå likformighet i viktiga avseenden.
I nästa av vårt arbete räknar vi för närvarande med att
etapp föreslå en som skall innehålla även reglerna i
skadeförsäkringslag,
den nuvarande konsumentförsäkringslagen och alltså gälla för all skadeförsäkring. Det förefaller bl.a. vara den lösning, som skulle bäst gynna intresset av nordisk rättslikhet.
6 för
Tillämpningsområdet den nya lagen
Sammanfattning: bör omfatta liv-, sjuk- och olycksfalls- Lagen
försäkring. Försäkringar som meddelas av understödsföreningar lämnas tills vidare utanför Utanför lämnas också
lagen. arbetslöshetsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring och trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada. Lagen skall inte gälla för
återförsäkring eller någon form av socialförsäkring.
Eftersom vårt uppdrag avser en översyn av FAL, är det en naturlig utgångspunkt att den nya lagen i första hand skall omfatta de personförsäkringar som behandlas i FAL. Lagen skall alltså gälla för
livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring, i den mån
är att hänföra till enskild försäkring. Som kommer att
försäkringen
framgå nedan, har vi inte funnit några andra försäkringsformer som har sådan saklig likhet med dessa försäkringar att de lämpligen bör regleras i samma lag. Vi har övervägt att bryta ut gruppförsäkringarna och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna till en särskild lag men funnit att de gemensamma reglerna blir så många, att en samlad lag är att föredra. Framför allt i fråga om begränsningar av bolagets ansvar (4 kap. i förslaget), tredje mans rätt (6 och 7 kap.) och frågor som sammanhänger med skaderegleringen (8 kap.) skulle skilda lagar innebära onödiga upprepningar. Den nya lagen skall alltså i princip gälla för liv-, sjuk- och
olycksfallsförsäkring. Vissa frågor om det närmare tillämpningsom-
rådet uppkommer emellertid.
Till en början måste uppmärksammas den särskilda, inte affärs-
mässiga form av försäkringsrörelse som drivs av understödsförening-
ar, vilka meddelar olika former av personförsäkring. Deras verksamhet faller utanför FRL (se 1 2§ FRL) och regleras i stället i
kap. (1972:262) om (UFL). Föreningarna är i lagen understödsföreningar
regel huvudsakligen avsedda för anställda i visst eller vissa företag eller för andra med en sådan intressegemenskap av
personer liknande slag som gör en samverkan för personförsäkring naturlig (1 § UFL). De speciella förhållandena vid denna verksamhet medför
att en allmän lagstiftning om personförsäkring inte kan tillämpas i
full utsträckning på dessa försäkringar.
Men samtidigt är det naturligt att stora delar av den nya
regleringen skall gälla också för understödsföreningarna. Vi har
- med vissa därför utgått från att föreningarnas verksamhet modifikationer - skall omfattas av den nya lagstiftningen. Emellertid pågår det för närvarande inom finansdepartementet en översyn av UFL i bl.a. att ersätta de nuvarande hänvisningarna till
syfte
lagstiftningen om ekonomiska föreningar (se t.ex. 27, 29, 31 och 33 §§ UFL) med bestämmelser direkt för understödsföreningarna. Denna översyn bör samordnas med arbetet på en ny civilrättslig reglering av föreningarnas verksamhet. Vi har därför kommit överens med företrädare för finansdepartementet om att inte ta med
i förslaget till personförsäkringslag. I stället understödsföreningarna
skall vi, sedan detta betänkande avlämnats, i en särskild promemoria
vår syn hur och i vilken utsträckning den lagen bör presentera på göras tillämplig på föreningarnas verksamhet. Det framstår som från
flera synpunkter viktigt att det fortsatta lagstiftningsarbetet kan
bedrivas i sådan takt, att de nya civilrättsliga bestämmelserna träder i
Tillämpningsområdet den nya 221 för lagen
kraft samtidigt för försäkringsbolagen och understödsföreningarna. Arbetslöshets- och avgångsbidragsförsäkring intar på visst sätt en mellanställning genom att de i FRL och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till 4§ personförsäkringar (1 kap. respektive 2§ 6m0m.). Enligt FAL däremot räknas endast liv-, och sjukolycksfallsförsäkring till denna kategori. Arbetslöshets- och avgångsbidragsförsäkring skiljer från ordisig när personförsäkring att risken i stort genom sett inte har att göra med den försäkrades liv och hälsa utan avser ekonomisk förlust utan samband med sådana förhållanden (se om dessa avsnitt försäkringar 4.4.3 ovan). Därför passar regler för liv-, och sjuk- olycksfallsförsäkring mindre väl för dessa försäkringsformer. Vi har funnit att de inte lämpligen bör regleras i I om arbetspersonförsäkringslagen. fråga löshetsförsäkringen talar för den ståndpunkten också, att det redan finns en reglering i den särskilda om arbetslöshetslagen (1973:370) försäkring. När det gäller avgångsbidragsförsäkringen, får vi anledning att återkomma i nästa etapp av vårt arbete. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) är till sin konstruktion en ansvarsförsäkring av s.k. no avsnitt 4.4.3 fault-typ (se ovan). Försäkringen fungerar visserligen i en del fall, där någon ansvarsfråga inte ens teoretiskt skulle kunna bli aktuell, som en och sjukolycksfallsförsäkring, men detta förhållande kan vår enligt mening inte rubba försäkringens karaktär av ansvarsförsäkgrundläggande ring. Den faller alltså utanför de egentliga personförsäkringarna. Inte heller har vi funnit det att ändå låta den sakligt påkallat omfattas av Liksom får
personförsäkringslagen. avgångsbidragsförsäkringen
den i stället tas upp i nästa etapp av arbetet. Återförsäkring bör också lämnas utanför den nya av lagstiftningen, både teoretiska och praktiska skäl. torde i fall
Återförsäkring varje
från civilrättslig vara att hänföra till även synpunkt skadeförsäkring om den bakomliggande direktförsäkringen avser personförsäkring, och reglerna för direkt inte personförsäkring passar uppenbarligen alls i detta fall. Begränsningen till enskild innebär att de vi försäkring regler föreslår inte kan skillnaden mellan tillämpas på socialförsäkring; försäkringsformerna är så klar att något sådant inte kommer i fråga. Speciella frågor uppkommer vid de grupplivförsäkringar som meddelas av staten, i första hand statens tjänstegrupplivförsäkring. Försäkringarna har beskrivits ovan (avsnitt 4.4). Som där, framgår faller denna verksamhet utanför FRL och försäkringsinspektionens tillsyn. Med hänsyn till att staten som både synes uppträda försäkringsgivare och försäkringstagare, kan det om ifrågasättas försäkringarna ens faller inom FAL:s tillämpningsområde NJA II (se 1927 s. 350 f).
222 för den nya lagen Tillämpningsområdet
För dessa försäkringars del behövs inte några regler om ämnen som ansvarstid och uppsägning av försäkringen. premiebetalning, Däremot bör om begränsning av försäkringsgivarens vanliga regler ansvar vid brott mot biförpliktelser m.m. tillämpas även här, liksom det behövs bestämmelser om förfoganden över försäkringen och förhållandet till borgenärerna. Vissa delar av personförsäkringslagen bör alltså göras tillämpliga på statens grupplivförsäkringar. För närvarande är statens försäkringar visserligen inte grundade kollektivavtal, men vi har med tanke på deras nära anknytning till på andra former av funnit det naturligt att de tjänstegrupplivförsäkring - i delar - skall de som skall tillämpliga följa regler enligt förslaget för Av systematiska skäl har gälla kollektivavtalsgrundad försäkring. vi funnit det lämpligast att ta in bestämmelser härom i en särskild lag (se avsnitt 21.1 nedan). I måste vidare uppmärksammas de särskilda frågor sammanhanget som när en i en paketförsäkring, där uppstår personförsäkring ingår övriga moment avser skadeförsäkring. En kan omfattas av KFL, nämligen om den ingår personförsäkring som ett moment i någon av de försäkringstyper som räknas upp i 1 § den lagen; bl.a. förekommer för närvarande olycksfallsförsäkring som ett moment i reseförsäkring. Även företagsförsäkringar, som omfattas av FAL, kan innehålla liknande, begränsade personförsäk-
ringsmoment. bör man undvika att det för den dagliga hantering- Uppenbarligen en kommer att skilda för de olika moment som ingår i en gälla regler I som rör avtalets ingående och upphörande, paketförsäkring. frågor premiebetalning m.m. bör det av försäkringstiden, villkorsändring, skäl samma för hela paketet. I sådana fall som praktiska gälla regler nämndes i - där personförsäkringen utgör bara en föregående stycke mindre del av paketet - bör därför skadeförsäkringsreglerna gälla
också för personförsäkringsmomentet. Annorlunda förhåller det med om begränsning av sig reglerna försäkringsbolagets ansvar på grund av brott mot upplysningsplikav m.m., som blir tillämpliga bara i ten, framkallande försäkringsfall - främst i samband med - och vilkas undantagsfall skadereglering är starkt beroende av vilken det är fråga utformning typ av försäkring om. Detsamma t.ex. den särskilda regeln om s.k. symtomklaugäller suler vid och avsnitt 12.3.1 nedan). I sjuk- olycksfallsförsäkring (se dessa delar bör trots att försäkringen i personförsäkringslagen gälla, kommer att Också de för övrigt följa skadeförsäkringsregler. personförsäkringen helt speciella reglerna om förmånstagarförordnande och mot borgenärerna måste tillämpas även här. skydd har alltså i allt väsentligt samma Begreppet personförsäkring innebörd i vårt som i FAL. Vi har inte funnit det behövligt förslag eller ens att försöka detta begrepp eller lämpligt i lagen definiera
Tillämpningsområdet för den nya lagen
bestämma vilka typer av personförsäkringar som skall hänföras till liv-, sjuk- respektive olycksfallsförsäkring. Av de inledande bestämmelserna i lagförslaget (1 kap. 1 § första stycket) framgår dock att en försäkring för att omfattas av lagen måste till liv eller
anknyta någons hälsa. Härigenom torde det för personförsäkringen vara
typiska tillräckligt klarlagt; det torde knappast kunna i praktiken uppstå någon tvekan huruvida en viss är att beteckna som
försäkring personförsäkring eller inte.’ Vissa angränsande om innebör-
frågor den av ordet försäkring och om identitet” behandlas i
”försäkringens det följande till 1 2 §, avsnitt
(se specialmotiveringen kap. 19.1.2).
I ett avseende behövs emellertid en när det
precisering, nämligen gäller sådan sjukavbrottsförsäkring som tecknas av för
näringsidkare att täcka kostnaderna i rörelsen om blir eller
näringsidkaren sjuk avlider. Man har från branschens sida hävdat att sådan
försäkring inte bör omfattas av
personförsäkringslagen.
Sjukavbrottsförsäkring kan utformas på olika sätt. Det avgörande i detta sammanhang är vår hur
enligt mening ersättningen bestäms.
När ersättning utgår med i bestämda och försäk-
förväg belopp ringen alltså har karaktär av
summaförsäkring, uppvisar försäkringen inte några avgörande olikheter i förhållande till annan
personförsäkring; i varje fall är det i svårt att
praktiken skilja den typen av sjukavbrottsförsäkring från annan sjuk- eller livförsäkring som tecknas av
näringsidkare.
Men när ersättningen, såsom numera är fallet, helt eller
vanligen till delen skall beräknas efter de kostnader som
övervägande verkliga uppstår i rörelsen, ligger saken annorlunda till.
Försäkringen behandlas då i praktiskt taget alla - hos
sammanhang försäkrings-
och t.ex. i - som vilken annan bolaget beskattningshänseende företagsförsäkring som helst. Specifika personförsäkringsfrågor om förmånstagarförordnande m.m. blir över huvud taget inte aktuella. Det kunde visserligen vara att av bestämmelserna i
rimligt några förslaget skulle gälla också för sådan - det skulle närmast
försäkring vara en del bestämmelser i 4 kap. om begränsningar av
försäkringsbolagets ansvar. Enligt vad vi har inhämtat är emellertid sådana situationer mycket och man har från branschens sida
ovanliga, förklarat att man i sådana delar kommer att
följa personförsäkringslagen även om den inte är formellt Vi har därför stannat
tillämplig. för att lämna av helt
avbrottsförsäkring skadeförsäkringskaraktär utanför 1 1 §
personförsäkringslagen (se kap. förslaget).
Frågan till vilken typ av en viss skall
personförsäkring försäkring hänföras får vårt inte särskilt stor eftersom
enligt förslag betydelse,
1 Ang. svårigheterna att definiera det grundläggande begreppet försäkring, se SOU 1983:5 s. 37 ff, Hellner s. 6 f och Selmer s. 16.
i I i 224 den
Tillämpningsområdet för nya lagen
de flesta av de för alla tre
föreslagna reglerna är gemensamma
Redan detta innebär, att det knappast finns något behov av typerna. definitioner som de olika personförsäkringstyperna från
skiljer
varandra. Sådana bestämmelser skulle tvärtom kunna hämma det förekommer redan i dag blandformer som
produktutvecklingen;
kan vara svåra att bestämt hänföra till den ena eller andra typen men som alldeles klart är Sålunda innehåller exem-
personförsäkringar.
s.k. barn- och både liv-, sjuk- och
pelvis ungdomsförsäkring
olycksfallsförsäkringsmoment.
Vidare kunde definitioner skapa ett intryck av att varje
lagfästa
måste i alla avseenden hänföras till någon av de tre
försäkring
och att den valda var för hur
typerna indelningen avgörande
skulle behandlas i olika situationer. Detta är inte
försäkringen
avsikten: i vissa fall kan det vara att alla moment i en blandad
rimligt
samma ibland bör olika moment följa olika
försäkring följer regel,
Vi återkommer till i till 1 kap 1 §
regler. frågan specialmotiveringen förslaget (avsnitt 19.1.1).
I ett bestämt avseende bör emellertid en precisering göras,
när det gäller premiebefrielseförsäkring. Premiebefrielsenämligen
är till sin natur en - den medför rätt till
försäkringen sjukförsäkring
när den försäkrade blir sjuk, oavsett vad
premiebefrielse långvarigt beror på. I enlighet härmed innebär förslaget (1 kap. 1 §) sjukdomen att premiebefrielseförsäkring skall följa sjukförsäkringsreglerna,
även när den i ett liv- eller bl.a. är
ingår olycksfallsförsäkringsavtal; det i vissa speciella fall nödvändigt att försäkringsbolaget kan säga
upp en premiebefrielseförsäkring som är knuten till en livförsäkring, trots att livförsäkringen som sådan är ouppsägbar från bolagets sida
(se närmare i specialmotiveringen till 3 kap. 4 § förslaget).
I innehåller inte bestämmelser om till
övrigt lagförslaget några
vilken av en viss försäkring skall hänföras.
typ personförsäkring
av samma skäl har vi inte heller funnit det påkallat att
Huvudsakligen
i till den regel-i det norska
förslaget ta upp någon motsvarighet
vilken det i tveksamma fall
förslaget (§ 1-1 tredje stycket), enligt
ankommer på tillsynsmyndigheten att bestämma om en försäkring skall anses som Vi utgår från att, om frågan skulle
personförsäkring.
bli aktuell vid allmän domstol, försäkringsinspektionens särskilda skulle tas till vara att domstolen inhämtade
sakkunskap genom
från För bör man kunna räkna med att
yttrande inspektionen. Övrigt
redan i sitt allmänna tillsynsarbete ser till att det inte
inspektionen
kan råda oklarhet om olika rättsliga karaktär i några
försäkringars
viktiga avseenden.
A den 225
Målsättning för nya lagen
7 för den nya
Målsättningen lagen
7.1¶Individuell
försäkring
Sammanfattning: Främst på grund av försäkringens stora
betydelse för den enskilde och försäkringstagarens svårigheter att sätta sig in i försäkringen och påverka dess utformning bör
den nya lagen innehålla regler, som bättre än FAL skyddar honom mot alltför ogynnsamma villkor. Lagen bör dock i
princip inte reglera försäkringens sakliga omfattning, vilka
risker den skall täcka osv. - Vidare kräver utvecklingen inom
försäkringsväsendet en mer nyanserad och fullständig lagstiftning, som också har viss beredskap för nya försäkringsformer.
Lagen bör ge en någorlunda fullständig överblick över försäk-
ringstagarens rättigheter och skyldigheter. Rättsläget för
tredje man behöver också förtydligas och moderniseras.
Enligt våra direktiv har översynen av två
försäkringslagstiftningen
väsentliga syften: att förbättra det skydd lagstiftningen ger konsumenterna och att modernisera i takt med den
utveckling som ägt rum inom försäkringsväsendet efter FAL:s tillkomst. Vi diskuterar i detta avsnitt dessa huvudmål för den individuella del.
försäkringens
Motsvarande frågor rörande gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring tas upp i avsnitt 7.2 respektive 7.3.
Personförsäkringen avser att trygga den enskilde i situationer då han typiskt sett har ett starkt behov av Till en är
ersättning. början
det självfallet att han får att skaffa en
angeläget möjlighet sig
försäkring av det slag han behöver, förutsatt att risken är sådan att den går att försäkra. Och om meddelas men
försäkring visserligen
skyddet av någon anledning faller bort eller blir sämre än han räknat med; kan också detta sätta honom eller hans efterlevande i en svår situation - ibland
kanske svårare än om ingen försäkring alls hade meddelats och han därigenom fått att se över sina
anledning
förhållanden på andra sätt.
Det kan socialför-
visserligen sägas att genom ny lagstiftning på säkringens område skyddet vid personskador stärkts ytterligare
sedan direktiven tillkom; bl.a. kan framhållas om
lagen (1976:380) arbetsskadeförsäkring, som väsentligt förbättrat arbetstagarnas eko-
nomiska skydd vid skador i yrkeslivet. Genom vissa skadeståndsreformer har de skadelidande också fått ökade till full
möjligheter
kompensation i sådana fall, där någon annan kan göras för
ansvarig
ett dödsfall, ett olycksfall eller en utom 1975 års
sjukdom. (Se, ändringar i fråga om skadestånd
vid personskada (SFS 1975:1357),
Målsättning för nya lagen
även brottsskadelagen (1978:413); märk att denna lag ger ersättning även vid sådant vållande till personskada som straffbeouppsåtligt - Beträffande lagts bl.a. i 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken.) har (1975:1410) medfört en trafikolycksfallen trafikskadelagen i vid personskada. Andra betydande utvidgning ersättningsrätten den skadelidande på särskilda områnya försäkringsformer tryggar den; utanför faller här trygghetsförsäkring vid personförsäkringen arbetsskada (TFA) samt patient- och läkemedelsförsäkringarna, som alla täcker luckor som förekommit i skydallvarliga tidigare det. De sociala skälen bakom en skyddslagstiftning för försäkringstahar mot denna bakgrund inte fullt garna vid frivillig personförsäkring samma som Men det hindrar inte att de alltjämt måste tyngd tidigare. anses det finns fortfarande som inte vägande; många skyddsbehov kan täckas annat än med enskild försäkring. Vidare måste det beaktas att individuella ofta
personförsäkringar
är relativt som i väsentliga delar utformas komplicerade produkter, av ensamt. är i normala fall försäkringsbolaget Försäkringstagaren en konsument, och sett är hans erfarenheter och insikter i typiskt om avtalets innebörd begränsade. Även med en ambitiös fråga information från försäkringsbolagets sida har en försäkringstagare svårt att i detalj sätta sig in i vad det erbjudna försäkringsskyddet innebär och att bedöma, om de förmåner ger står i försäkringen relation till I viss utsträckning tryggas försäkringstarimlig premien. garna visserligen av den i FRL föreskrivna skälighetsprincipen (jfr avsnitt 2.3 ovan), men denna allmänt hållna grundsats utgör ensam för att alltid får ett knappast någon garanti försäkringstagaren lämpligt försäkringsskydd för sin premie. Man kan visserligen inte konstatera att försäkringsbolagen på sätt ett i förhållande till sina något olämpligt utnyttjar överläge kunder; snarare handla med och synes de i regel försäkringstagarnas deras bästa för Men ändå går det att finna anhörigas ögonen. villkor, t.ex. om av försäkringsskyddet i exempel på upphörande förtid, som kan ha tett men som stämmer illa tidigare sig naturliga med i modern konsumentlagstiftning. I andra fall synes principer villkoren ha tillkommit främst för att förenkla bolagens administrativa rutiner, något som visserligen kan göra försäkringen billigare men som ändå inte alltid ter angeläget ur de enskilda sig tillräckligt I den mån sådana villkor innebär försäkringstagarnas perspektiv. mera nackdelar för den enskilde, kan man med skäl påtagliga ifrågasätta deras berättigande. Å andra sidan bör erinras om ett par förhållanden, som i viss mån minskar behovet av framför allt detaljerade regler just på personförsäkringsområdet.
För det första bör beaktas att tillsynslagstiftningen i flera avseenden neutraliserar nackdelarna för försäkringstagarna av deras bristande sakkunskap. För både personförsäkring och skadeförsäk-
den förut berörda skälighetsprincipen, som försäkringsinring gäller
skall beakta i sin kontrollverksamhet bl.a. när det gäller
spektionen premiesättningen (7 kap. 2 § och 19 kap. 5 och 6 §§ FRL). Inspek-
tionens granskning av villkor och grunder ger också i övrigt en viss
för att inte avtalet blir obilligt för den enskilde (se avsnitt 4
garanti
och 8.2 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i
försäkringsverksamheten). Vi återkommer i flera sammanhang till
de möjligheter tillsynen ger att på ett smidigt sätt reglera konsumentskyddet vid personförsäkring (se närmast avsnitt 8.2 nedan).
Vidare kan man inte bortse från att livförsäkringsbolagen enligt FRL är förbjudna att dela ut vinst till aktieägare och garanter (12 kap.
2 §). Åtminstone för livförsäkringsrörelsens del skall överskottet av
rörelsen i stället sättas av till en återbäringsfond (den restlösa
återbäringens princip; 12 kap. 5 §). Endast från kort personförsäkring som drivs av skadeförsäkringsbolag (jfr avsnitt 5 ovan) kan vinstutdelning komma i fråga.
Detta innebär inte bara att den emellanåt framförda uppfattning-
en, att livförsäkringsbolagens handlande väsentligen dikteras av eget vinstintresse, ter sig verklighetsfrämmande. På grund av regeln blir det också naturligt att ta stor hänsyn till de försäkringstekniska
bakom olika och villkor. Man kan med ännu
Synpunkterna grunder större skäl än vid skadeförsäkring göra gällande, att en inskränkning som av försäkringstekniska skäl görs i den enskilde försäkringstaga-
rens rätt kommer kollektivet av försäkringstagare till godo. Argumentet förefaller ha särskild tyngd inom livförsäkringen med dess
avancerade försäkringsmatematiska metoder.
På försäkringskunnigt håll anser man inte sällan att vad som är
”skäligt” på personförsäkringsområdet är just vad som stämmer med
försäkringstekniska hänsyn och därmed också med kollektivets intressen; något utrymme för billighetssynpunkter i det enskilda fallet skulle alltså i princip inte finnas. Denna ståndpunkt är dock knappast hållbar. När man här - liksom i många andra sammanhang - en nackdel för den enskilde mot
väger betydande en mycket begränsad uppoffring för dem som ingår i kollektivet, finns det inte anledning att anse hänsyn till kollektivet böra i alla lägen ta överhanden. Önskemålet att tillgodose kollektivet med ett försäkringsskydd till låg kostnad måste vägas omsorgsfullt mot de
konsekvenser en strikt tillämpning av de försäkringstekniska princi-
perna kan få för de enskilda, och även på personförsäkringsområdet
framstår försäkringstagarens skyddsintresse som det primära när
reglerna skall utformas (jfr SOU 1977:84 s. 101 f). Men resonemang-
228¶Målsättning för den nya lagen SOU 19å6:56
et belyser i varje fall det vid
speciella intresseläget personförsäkring;
man kan inte utan vidare föra över alla bakom KFL till
överväganden i den nya lagstiftningen.
Vi finner bör innehålla som i större alltså att den nya lagen regler utsträckning och på flera områden tillvaratar den enskilde försäkringstagarens intressen. Detta syfte med medför att
lagstiftningen
reglerna i allt väsentligt mäste vara De regler till
tvingande.
försäkringstagarnas skydd som vi föreslår är av delvis olika slag. Det ena slaget av regler är sådana som finns redan i FAL och som
avser att skydda försäkringstagaren mot alltför om stränga påföljder,
han åsidosätter någon av sina avtalet.
förpliktelser enligt Exempel på
sådana regler är de som rör brott mot försum-
upplysningsplikten,
mad premiebetalning och framkallande av Här
försäkringsfallet.
föreslår vi delvis nya som i vissa situationer skall mildra
regler,
påföljderna av en försummelse. Men härjämte föreslår vi en del andra regler, som ger En
försäkringstagaren nya positiva rättigheter.
betydelsefull bestämmelse av detta gäller
slag försäkringstagarens
självständiga rätt att få teckna en försäkring. Som kan också
exempel
nämnas att försåkringstagaren i viss skall ha rätt att få
utsträckning försäkringen ändrad, varjämte den principiella rätten till återköp
skrivs in i lagen. , I ett bestämt och hänseende det emellertid inte
viktigt synes
lämpligt att lagen söker reglera förhållandet mellan ens parterna genom dispositiva regler. Liksom när det konsumentförsäk-
gällde
ringarna anser vi, att som huvudprincip man inte bör i
lagen ange
vilka risker försäkringen skall täcka, och ännu mindre för vilka belopp den skall gälla (jfr SOU 1977:84 s. 105 Det råder nordisk
f).
enighet om denna av Den stämmer också
uppläggning lagstiftningen.
med vad man tidigare sett som främsta detta
lagstiftarens uppgift på
område -— att ge ramen inte att
kring försäkringsförhållandet,
bestämma de som skall
produkter försäkringsbolagen erbjuda
allmänheten. Frågan tas upp i våra direktiv, den och vi har övervägt särskilt i anslutning till olycksfallsförsäkringen, där villkorens olycks-
fallsbegrepp spelar en väsentlig roll som av risken. Även begränsning
om en lagreglering av skulle kunna
skyddets omfattning någon gång
vara till fördel för konsumenterna, har vi emellertid funnit att det inte heller i dag är motiverat med annat än det som något synsätt tidigare präglat lagstiftningen. Skulle man ha ambitionen att reglera
också produktens utformning, skulle med lagstiftningen nödvändig-
het bli mycket detaljerad, och t.o.m. då måste man befara att
regleringen inte i tillräcklig utsträckning går att anpassa efter de
särskilda förhållandena i olika fall. I alla händelser finns det risk för att en sådan lagstiftning på ett olyckligt sätt skulle ettiband
lägga på den framtida utvecklingen av försäkringsformerna.
Det är mot denna bakgrund man får bedöma de som
förslag
SOUl986:56 Målsättning för den nya lagen 229
emellanåt framförs om att även personer med vissa handikapp eller sjukdomar skulle få försäkring på samma villkor som andra (jfr
avsnitt 17.3 nedan). I den utsträckning ett begärt skydd inte kan
förenas med försäkringsteknikens krav, går det inte att passa in i det traditionella systemet för enskild försäkring. Att ålägga försäkringsbolagen att meddela försäkring mot en premie som inte täcker risken har hittills inte kommit i fråga, och något sådant ligger klart utanför vårt uppdrag. Självfallet kan starka humanitära skäl tala för att även
dessa personkategorier får ett fullgott skydd för sjukdom, olycksfall
osv., men enligt vår mening bör detta åstadkommas ett
genom utvidgat ansvar från det allmännas sida, t.ex. genom att socialförsäkringen byggs ut för deras del.
En annan sak är att de svårigheter som
försäkringstekniska
åberopats i sådana situationer ibland har visat sig kunna övervinnas.
Det finns anledning att tro att möjligheterna till försäkringsskydd för
olika kategorier efter hand kommer att även om inte
utvidgas, lagstiftaren ingriper.
Liksom nu bör försäkringsbolagen alltså i princip ha full frihet att själva bestämma vilka risker de skall överta, liksom parterna fritt kan komma överens om storleken av försäkringsbeloppen och formerna för utbetalningen. Det bör dock betonas att vi i våra överväganden har utgått från erfarenheterna under de senaste årtiondena, med en utveckling mot mera omfattande ansvarsområden och färre undantag. Om bolagen i framtiden skulle visa sig inte vilja hålla fast vid denna praxis, måste man överväga regler av annat slag.
Med detta är dock inte sagt att personförsäkringslagen helt skulle
kunna förbigå frågan om de risker försäkringarna omfattar. Spörsmålet hänger nära samman med regler om bl.a. upplysningsplikt,
fareökning och försäkringsfallets framkallande. Det är ett välkänt
problem att tvingande regler till försäkringstagarens skydd - t.ex.
när han i god tro förnekat en sjukdom vid försäkringsavtalets ingående eller av ursäktliga skäl ökat faran - kan kringgäs genom att den aktuella risken helt eller delvis utesluts från täckning genom en
0-bjektivt utformad undantagsklausul. Skiljelinjen mellan området
för sådana villkor och området för FAL:s
ansvarsbegränsande
tvingande regler är ett omdebatterat ämne i litteraturen* Att lösa detta problem helt men vi har
går knappast genom lagstiftning,
funnit att man för de praktiskt fallen bör ge bestämmelser,
viktigaste
som otvetydigt inskränker att detta sätt
bolagens möjligheter på
minska försäkringstagarens I fall föreslår vi absoluta
skydd. några
regler; i andra fall har vi funnit det föreskrift
nödvändigt att ge lagens
en mera allmän utformning, varefter det får ankomma på tillsynsmyndigheten att se till att tillämpningen blir rimlig. Till en del är det
‘ Jfr Hcllner s. 77 och 162 med hänvisningar och Sclmer s. 189 ff.
fråga om de villkorstekniska metoder använder för att
bolagen
avgränsa sitt ansvar (se vidare avsnitt 12.1 nedan). FAL:s regler om livförsäkring innehåller avsnitt om
kapitalförsäkring och om livränteförsäkring. om är Reglerna kapitalförsäkring
närmast anpassade efter s.k. sammansatt dvs.
kapitalförsäkring,
försäkring som faller ut när den försäkrade dör eller senast när han uppnår en viss ålder. Normalfallet är att en försäkring är tecknad på
försäkringstagarens eget liv. Lagen uppmärksammar dock även
försäkring tecknad på annans liv, liksom försäkring som faller ut vid en bestämd tidpunkt, oavsett om försäkringstagaren då iever eller inte -
(s.k. sparkasseförsäkring en försäkring som dock inte nytecknas längre), se 110 §. Reglerna om livränteförsäkringar är anpassade till både livräntor på försäkringstagarens
eget liv och livräntor på annans liv (se särskilt 118 § andra
stycket).
Under tiden efter FAL:s tillkomst har det skett en
betydande utveckling av försäkringsformerna. Särskilt detta den kollekgäller
tiva försäkringen; till den återkommer vi senare (avsnitt 7.2 och
7.3).
Men också inom individuell framträder samma tendens.
försäkring
Även om den sammansatta fortfa-
kapitalförsäkringen antalsmässigt
rande har en viktig ställning, särskilt vid mindre
försäkringsbelopp,
förekommer många andra slag av försäkring; framför allt har olika former av pensionsförsäkring växande betydelse. För särskilda
förhållanden finns möjlighet att ”skräddarsy” försäkringslösningar;
vad som utåt framstår som en försäkring utgör ofta en kombination av olika elementära försäkringar. träffas individuellt avtal
Vanligen
om försäkringsbelopp och om tid när skall Ofta
ersättning utgå.
inverkar dock den skatterättsliga bestämmande
lagstiftningen på utformningen av avtalet.
Uppenbarligen måste modern försäkringslagstiftning ta hänsyn
även till försäkringsformer som år mer komplicerade än de som var vanliga vid tiden för FAL:s tillkomst. Det är emellertid omöjligt att i detalj behandla alla problem som kan komma upp vid skilda typer av personförsäkring. Vi får främst inrikta oss på att reglera sådana frågor som blir aktuella vid de vanligast förekommande typerna. Utöver de försäkringsformer som förekommer i dag måste man också räkna med en viss utveckling i framtiden. Här utgör en fortskridande inflation med stark inverkan på långvariga personför-
säkringsavtal en pådrivande faktor. Detta innebär bl.a. att lagstifta-
ren måste ägna intresse åt som kan ändras efter
försäkringar
tecknandet, ett ämne som för Övrigt bör redan på
uppmärksammas
grund av vissa nu förekommande villkor (se 3 kap. 5 och 8 §§ samt
7 kap. 2 § i lagförslaget).
Även om man tar till att FAL:s avsnitt om
hänsyn försäkringsavtal
i allmänhet (1-33 §§) även för måste vidare
gäller personförsäkring,
lagens reglering anses fragmentarisk även såvitt gäller de mest
i
i sou 193556 . 231
Målsättning för den nya lagen
grundläggande försäkringsformerna. Rätten till återbäring samt möjligheterna till återköp, överlåtelse och pantsättning framgår
endast indirekt av bestämmelser med mer (I viss
speciellt syfte. utsträckning belyses dock rättsläget på dessa områden av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.) Om förtida uppsägning kan endast
några, för övrigt ganska ovissa slutsatser dras av 99 och 121 §§.
Enligt vår mening bör pcrsonförsäkringslagen ge en någorlunda fullständig överblick över försäkringstagarnas rättigheter och skyldigheter. Och de väsentliga principerna bör bestämmas genom lagstiftningen, inte i den ordning som gäller för antagande av grunder eller genom försäkringsvillkoren. Inte minst från informationssyn-
punkt är det av vikt att lagen ger besked - inte därför att man kan räkna med att så många enskilda försäkringstagare skall läsa lagen, men därför att lagen i sin tur kan läggas till grund för annan information. Vid tvist är det ofta också av värde att man har en lagregel att rätta sig efter, inte endast t.ex. ett försäkringsvillkor vars rätta tolkning eller giltighet kan vara kontroversiell och svårbedömd. Den väsentliga synpunkten blir, efter vad som tidigare framhållits, behovet att skydda försäkringstagaren. Men dessutom bör klarhet
skapas på åtskilliga punkter där rättsläget i dag är tveksamt och
omtvistat.
Med det ovan angivna undantaget för själva försäkringsskyddets
omfattning, bör alltså lagen ge en relativt fullständig översikt över
försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter. Det innebär att vi i
lagförslaget tar upp ett antal ämnen som inte behandlas i FAL; som
viktiga exempel kan nämnas reglerna om bolagets informationsskyldighet mot försäkringstagaren (2 kap. förslaget) och regeln om återupplivning av försäkringen efter premiedröjsmål (5 kap. 3 §).
Det finns emellertid också en rad ämnen som vi anser inte behöva
regleras i en personförsäkringslag. Det kan däremot vara nödvändigt
att ta upp vissa av dessa frågor i samband med arbetet på en
skadeförsäkringslag. Personförsäkringiär i de flesta fall summaförsäkring, och som ovan
nämnts skall lagen inte innehålla några regler om sådana försäkringsbelopps storlek. Inte heller beräkning av ersättning som bestäms av den verkliga förlusten, främst ersättning för sjukvårds- och läkekostnader vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, är ett ämne som bör behandlas i denna lagstiftning. Det kan erinras om att konsument-
försäkringslagen inte innehåller några regler ens om beräkningen av
värdet av skadad egendom?
Av vikt för beräkningen av ersättning för personskada är
behandlingen av ersättning som utgår från annan källa, t.ex. från
socialförsäkring. Vid de flesta former av livförsäkring, både kapital-
2 Se SOU 1977:84 s. 115 foch prop. 1979/80:9 s. 162.
försäkring och livränteförsäkring, är det en närmast sak att självklar
beloppen utgår utan hänsyn till parallella Den
ersättningsformer.
justering som kan komma särskilt vid skadestånd, får ske
ifråga,
genom reglerna för beräkning av skadestånd eller annan motsvarande ersättning. En som även från
samordning påverkar ersättningen
personförsäkring kan visserligen bli aktuell vid som avser
försäkring
att ge ersättning för förlorade inkomster eller för utgifter på grund av personskada. Men inte heller denna bör
fråga lämpligen regleras i en
lag om personförsäkring; förhållandena varierar så att det
mycket
g inte är möjligt att allmänt föreskriva hur en skall ske.
samordning
Även en del mera som
speciella tjänster försäkringsbolagen
lämnar sina kunder faller klart utanför ramen för den
egentliga försäkringsavtalslagstiftningen. Så är fallet bl.a. när man från
bolagets sida i samband med tecknandet av en
livförsäkring hjälper försäkringstagaren att planera sina förhållanden i
övrigt, t.ex. genom upprättande av testamente. Inte heller behöver man särskilt avtalsförhålreglera det speciella landet när försäkringstagaren belånar sin hos försäk-
livförsäkring ringsbolaget (s.k livlån). Sådana lån ger till en del visserligen upphov
frågor, t.ex. om lånen skall vara eller och om
ouppsägbara ej
verkningarna av försummad Dessa bör
räntebetalning. frågor
emellertid även i fortsättningen i sina
detaljer regleras genom
bestämmelser i grunderna och genom överenskommelse mellan parterna. Däremot föreslår vi att rätten att belåna
själva försäkring-
en hos försäkringsbolaget skall skrivas in i avsnitt
lagen (se 11.8.3).
Härjämte behövs det regler om verkningarna i förhållande till
tredje
man av belåning (se avsnitt
14.4.2). j
Vidare synes det saknas att i den
anledning nya lagen ta upp
bestämmelser motsvarande 26-28 §§ FAL. För de fallen att försäkringsbolaget kommer på obestånd eller mister sin koncession och
(26
27 §§) finns regler om särskild administration m.m. i
försäkringsrö-
relselagen, som tillvaratar intressen. Försäk-
försäkringstagarnas
ringstagarens rätt att säga upp i en sådan situation
försäkringen
garanteras i vårt förslag av en allmän om för
regel uppsägningsrätt
honom (3 kap. 3 § förslaget). - I 28 § FAL
förbjuds försäkringsbo-
laget att åberopa förbehåll om att skall om
försäkringen upphöra
försäkringstagaren kommer på obestånd. Sådana villkor bör naturligtvis inte förekomma, men något uttryckligt förbud mot sådana
just
förbehåll torde knappast behövas i 3 4§
lagen (jfr kap. förslaget). Frågan torde ha mycket ringa praktisk betydelse. En speciell fråga
som här bör tas upp är i vad mån personförsäkringslagen skall innehålla regler om för integritet. I
skydd personlig
direktiven till kommittén anförs att om
frågan försäkringstagarens
upplysningsplikt kan behöva bedömas även från
integritetssynpunkt.
Särskilt när någon ansöker om torde
sjukförsäkring försäkringsbola-
get ofta begära ingående upplysningar om hälsotillstånd och andra förhållanden av privat natur. Det kan enligt direktiven finnas skäl att
införa vissa regler om vilka uppgifter som försäkringstagaren skall
vara att lämna. Vidare bör frågan om sekretesskydd för
skyldig uppgifter som lagras hos försäkringsbolagen uppmärksammas. Enligt vår uppfattning är det en viktig uppgift för lagstiftningen att tillgodose skyddet för den personliga integriteten vid tecknande av
försäkring, särskilt personförsäkring. Den information som försäkringsbolagen skaffar om den som skall försäkras är ofta av mycket
känsligt slag. Att ge försäkringstagarna garantier mot att informa-
tionen begagnas på ett sätt som medför intrång i deras personliga
är av värde också från synpunkt; för
integritet försäkringsbolagens
de goda relationerna mellan försäkringstagaren och bolaget är det av vikt att känner säker i detta avseende. -
försäkringstagaren sig
Dessa synpunkter sammanfaller delvis med dem som ligger till grund för annan svensk lagstiftning med syfte att skydda den personliga
integriteten, främst datalagen (1973:289) och vissa delar av sekre-
Vi har övervägt att i förslaget till personförsäkringslag ta upp särskilda regler om integritetsskydd. Emellertid får beaktas att problemet inte är inskränkt till personförsäkringens område, om
också dess praktiska betydelse är stor vid dessa försäkringar. Även vid sakförsäkring kan försäkringsbolagen emellanåt komma in på
områden som för den enskilde ter
försäkringstagaren sig Ömtåliga.
Av sådana skäl har vi funnit det naturligt att bestämmelser om skydd för den personliga integriteten i stället tas in i FRL och att frågorna
härom behandlas av försäkringsverksamhetskommittén, som sysslar
med sådana mera allmänna principer om det sätt varpå bolagens
verksamhet skall drivas. Försäkringsverksamhetskommittén, vars
syn på dessa frågor stämmer med vår, har efter samråd åtagit sig att utreda behovet av en lagstiftning på området. - Också mer allmänna frågor om sekretess i verksamhet hör naturligt
försäkringsbolagens till området för försäkringsrörelselagstiftningen.
Vi kommer alltså inte att föreslå några regler om integritetsskydd.
Frågan om vilka uppgifter försäkringstagaren skallvara skyldig att
lämna vid tecknandet av behandlar vi dock delvis i
försäkringen samband med reglerna om upplysningsplikten (specialmotiveringen till 4 kap. 1 § förslaget).
Vad som hittills sagts om målsättningen för den nya lagen har främst avsett avtalsförhållandet mellan försäkringsbolaget och för-
säkringstagaren. Problem av delvis annat slag uppkommer i fråga om förhållandet till tredje man. Det gäller reglerna om försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen till förmån för tredje man, de familjerättsligt färgade reglerna om fördelning av försäk-
ringsbelopp som utfaller vid den försäkrades död samt reglerna om
234¶Målsättning för den nya lagen SOU 19t36:56
borgenärernas möjligheter att angripa försäkringen.
I dessa delar blir det fråga om andra och mer skiftande av typer avvägningar än när det förhållande till
gäller försäkringstagarens
försäkringsbolaget; någon genomgående synpunkt, liknande konsu-
mentskyddsintresset, gör sig inte gällande.
Däremot finns det dessa områden behov av en och
på förtydligad
delvis mer fullständig Särskilt när det förmånsta-
lagstiftning. gäller
garförordnanden finns det åtskilliga oklarheter i Vidare
rättsläget.
finns det behov av i en del där
modernisering frågor, utvecklingen
efter FAL:s tillkomst har ändrat här
förutsättningarna. Viktigast
torde vara att om förhållandet till ses över
reglerna borgenärerna
bl.a. i belysning av den nya
Emellertid behöver man inte lita enbart till
personförsäkringsla-
gen när det gäller förhållandet till tredje man. Annan
lagstiftning
innehåller regler av betydelse: främst
utsökningsbalken, giftermåls-
balken och ärvdabalken. Förhållandet till denna
lagstiftning behandlas i avsnitt 8.
Gruppförsäkring
Sammanfattning: Personförsäkringslagen måste reglera också
gruppförsäkringarna, som sätt avviker från indivi-
på åtskilliga
duell försäkring. Något av en här mellan
skiljelinje går obligatorisk gruppförsäkring, där de försäkrade automatiskt
ansluts till försäkringen av en
genom åtgärder organisation
eller liknande, och frivillig gruppförsäkring. Det finns skäl att
reglera båda försäkringstyperna i och personförsäkringslagen,
reglerna bör så långt som vara desamma för båda
möjligt
typerna. Lagstiftningen bör inriktas att tillvarata de
på
försäkrades intressen i förhållande till Den
försäkringsbolaget.
enskildes förhållande till den som ordnar hör
försäkringen
däremot till andra rättsområden, närmast associationsrätten, och utanför vårt -
ligger utredningsområde. De speciella kollektivavtalsgrundade försäkringarna, som arbetsgivare
tecknar för sina anställda, behandlar vi i nästa avsnitt.
En mycket stor del av de personförsäkringar som meddelas i Sverige är såtillvida av kollektiv natur, som de för en större eller
gäller
mindre -
grupp av personer arbetstagare, föreningsmedlemmar
eller andra enligt villkor i ett avtal, som sluts inte med de enskilda försäkrade utan med någon som kan anses representera gruppen eller företräda dess intressen. De som
försäkringar arbetsgivare
tecknar för sina anställda och som grundas kollektivavtal
på
v den nya lagen 235
Målsättning för
behandlar vi i nästa avsnitt. kollektiva försäkringar kallas här
Övriga
Antalet försäkrade uppgick här år 1984 vid
gruppförsäkringar.
till ca 5 384 000 och vid frivillig sjuk- och
frivillig grupplivförsäkring
till ca 2745 000, varav ca 2500000 vid ren
olycksfallsförsäkring
med en ersättningstid på mindre än fem
gruppolycksfallsförsäkring
år.
Också de speciella försäkringar som har tillskapats för lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. (se avsnitt 4.4) berörs något närmare i avsnitt 7.3. De hänförs emellertid i lagförslaget till gruppförsäkringar (9 kap. förslaget).
De olika av gruppförsåkring har beskrivits i det föregående typerna Som där, kan deras utformning växla avsevärt.
(avsnitt 4.3). framgår En skillnad av betydelse utgör här anslutningsformen. principiell
Vid vissa är skyddet obligatoriskt för alla medlemmar
försäkringar
i en eller annan grupp utan att man frågar efter de
organisation
enskilda försäkrades önskan. Detta gäller vissa gruppförsäkringar som tecknar för sina medlemmar, försäkringar för
fackföreningar
av och sparare (s.k. ekonomigrupper) och en del
grupper låntagare
såsom när en idrottsarrangör tecknar en
speciella försäkringar,
för i en tävling. Normalt har de
olycksfallsförsäkring deltagarna
försäkrade inte kontakt med försäkringsbolaget innan
mycket
inträffar. Oftast känner bolaget inte till vilka de
försäkringsfall
försäkrade är, bara att en viss grupp är försäkrad. Ett utmärkande för de obligatoriska försäkringarna är att de
drag
inte ådrar direkta skyldigheter mot
gruppmedlemmarna några
utan endast sådana biförpliktelser som närmast
försäkringsbolaget
- att den försäk-
utgör en förutsättning för försäkringsskydd t.ex.
rade inte får framkalla försäkringsfall med uppsåt eller grov vårdslöshet eller att han skall iaktta vissa säkerhetsföreskrifter. Däremot är han inte att betala premie till bolaget; det är
skyldig själv
om en speciell form av avtal till förmån för tredje man, där den
fråga
som tecknar normalt saknar behörighet att förplikta
försäkringen
medlemmarna mot utomstående. En annan sak är att, när det är om t.ex. för medlemmarna i en förening, dessa ofta
fråga försäkring
indirekt bidrar till kostnaden för försäkringen genom en medlemseller liknande sätt. -Frånsett det nu sagda kan de olika
avgift på av försäkring skilja sig väsentligt från varandtyperna obligatorisk
ra. I andra fall är anslutningen frivillig. Ingen medlem i gruppen behöver bli försäkrad mot sin kan medlemmen
vilja: antingen
reservera eller också krävs det för anslutning att han genom
sig
anmälan eller ansökan för en önskan att gå med i
ger positivt uttryck
Också här förekommer en rik flora av olika försäk-
försäkringen.
ringstyper, som meddelas för grupper av anställda och förenings- medlemmar liksom för villaägare och andra
ekonomigrupper, kategorier.
236¶Målsättning för den nya .
lagen sou 1986:56
Premien för en kan för av
frivillig försäkring erläggas varje period
gruppmedlemmarna själva, men betalningen kan också skötas t.ex. genom löneavdrag. Även syftet med kan variera; det
försäkringen
förekommer att skall inte till den försäk-
försäkringsbeloppet utgå
rade eller hans efterlevande utan till t.ex. en någon annan, kreditinrättning som lånat den försäkrade som
pengar (en ordning
för övrigt förekommer också vid Admini-
obligatorisk försäkring).
strationen av försäkringen kan skötas hos men
väsentligen bolaget,
det förekommer också mer eller mindre
självadministrerade
försäkringar, där den som har ordnat försäkringen för en
förteckning
över gruppens medlemmar och förmedlar kontakten mellan dem och bolaget. Över hela att administration av
linjen gäller bolagets
gruppförsäkringarna är i grad förenklad, hög något som gör dem
billiga.
Enligt våra direktiv särskilda har vi att pröva, i vilken utsträckning bestämmelser bör för del. Vissa
uppställas gruppförsäkringarnas
sådana specialregler förekommer i de .norska och finländska
lagförslagen. Ett väsentligt
skäl för att ge särskilda lagregler av denna typ är försäkringarnas stora och i samhället. Det är
utbredning betydelse
fråga om en speciell försäkringsform, som vuxit fram efter FAL:s tillkomst och länge har av bestämmelser som inte varit
reglerats
anpassade efter försäkringens Även om man i rett
särdrag. praxis sig
ganska väl med FAL:s bestämmelser, råder oklarhet på väsentliga
punkter om rättsläget. Vi anser det uppenbart att en ny personför-
säkringslag måste innehålla bestämmelser som direkt tar sikte att
på
lösa de många praktiska som
problem gruppförsäkringen ger upphov
till.
De regler vi föreslår för individuell är till största
personförsäkring
delen tvingande till förmån. Det är
försäkringstagarsidans naturligt
att bestämmelserna om med dess stora sociala
gruppförsäkring,
betydelse, får i stort sett samma karaktär.
Visserligen kan man lika litet här som vid individuell försäkring konstatera några aktuella missförhållanden som gör det nödvändigt med en tvingande till de försäkrades tvärtom
reglering skydd; tycks
bolagen i sina villkor och sin ta stor till den enskilde.
praxis hänsyn
Och vidare kan det sägas att gruppens företrädare - ett en
företag,
-
förening många gånger har en och en att sakkunskap förmåga
tillvarata gruppmedlemmarnas intressen som utöver den
går långt
ordinäre konsumentens. Förhållandena kan dock växla. I alla händelser har en enskild medlem i den grupp som önskar sällan
försäkring någon praktisk
möjlighet att påverka de närmare villkoren i den som
försäkring
erbjuds, och här som i så många andra fall kan det vara svårt för en juridiskt oerfaren privatperson att få en överblick över sitt
rättsläge.
Och när inte gruppens företrädare kan eller vill ge den försäkrade en
effektiv hjälp, är denne typiskt sett i ett sådant i sina
underläge
mellanhavanden med bolaget som annars brukar anses karakteristiskt för konsumentförhållanden. Även om den situationen inte blir aktuell så ofta, kan man inte bortse från den när man bedömer behovet av lagstiftning i dessa frågor. Vidare måste man också när
det gäller gruppförsäkringen hålla i minnet att personförsäkringsla-
gen är avsedd att gälla under lång tid och även under andra förhållanden än de nuvarande. Den bör därför ge de försäkrade en garanti för ett minimiskydd, även om denna i inte ter särskilt
dag sig angelägen.
Det bör alltså införas särskilda om i
lagregler gruppförsäkring,
första hand med syfte att tillvarata de enskildas rätt men också för att
klargöra rättsläget i frågor som nu är oklara. Som redan framgått,
föreligger det en markerad olikhet mellan gruppförsäkringar och de
typiska fallen av individuell försäkring. Detta gäller i synnerhet frågorna om avtalets ingående och upphörande, som får en särprägel av trepartsförhållandet mellan försäkringsbolaget, gruppen och den
enskilde försäkrade. I andra -
åtskilliga avseenden t.ex. när det
gäller begränsningar av bolagets ansvar på grund av brott mot
liksom i om förhållandet till -
biförpliktelserna, fråga borgenärerna
saknar den speciella konstruktionen däremot i stort sett betydelse, och reglerna kan då ofta vara desamma på båda områdena.
I fråga om utformningen av gruppförsäkringsreglerna står det
klart att det inte att ha helt samma för
visserligen går regler frivillig
och obligatorisk försäkring; som framhållits ovan finns det skillnader i fråga om försäkringarnas konstruktion m.m. som måste få en viss betydelse. I sakliga hänseenden är emellertid skillnaden mellan de båda formerna som regel inte särskilt stor. Bl.a. får man i de flesta fall räkna med att även premien för en obligatorisk försäkring får en indirekt ekonomisk betydelse för de enskilda, och bortsett från en
del speciella typer av kortvarig försäkring (se avsnitt 17.9 nedan) är
de enskildas behov av skydd genom lagstiftningen i stort sett detsamma oavsett hur anslutning till sker. bör
försäkringen Reglerna
därför i så stor utsträckning som möjligt vara för
gemensamma
frivillig och obligatorisk försäkring. Som kommer att av det framgå
följande är det också bara i vissa avseenden, där
begränsade
praktiska skäl gör detta nödvändigt, som vi föreslår olika regler för de båda formerna.
En försäkrad
kan också många gånger ha både obligatorisk och frivillig försäkring i samma försäkringsbolag; det förekommer sålunda att vissa slag av frivillig gruppförsäkring meddelas som komplement
till ett grundskydd genom obligatorisk försäkring. I andra fall kan t.ex. en fackförening lika gärna välja en frivillig som en obligatorisk lösning av frågan om försäkringsskydd. Det skulle i sådana fall te sig svårförståeligt och inkonsekvent om olika regler tillämpades i närliggande situationer.
--n- ~~. n. . A A 238 den nya 1986:56
Målsättning för lagen
Det har senare tid förts en diskussion om lämpligheten av
på
kollektiva skadeförsäkringar (se SOU 1985:34 och
obligatoriska regeringens beslut 1986-04-10, dnr 2809, 5417/85). En utgångspunkt för vårt förslag är emellertid att obligatoriska gruppförsäkringar
kommer att meddelas också i fortsättningen på personförsäkringens
område. Något annat har inte satts i fråga under diskussionen
rörande kollektiva skadeförsäkringar, och från ren försäkringssyn-
punkt innebär personförsäkringar av detta slag fördelar för gruppmedlemmarna genom den billiga administrationen och den förenklade riskprövningen. Det är därför en naturlig uppgift för oss att lägga fram förslag till regler som ger den enskilde ett tillfredsställande skydd också vid dessa försäkringar. Vad som kan diskuteras är däremot om det ingår i vårt uppdrag att föreslå ett regelsystem som skulle tillvarata de försäkrades intressen mot företrädare i olika situationer av detta slag. Att gruppens ge föreskrifter om hur en premie som en organisation
exempelvis
eller en betalar skall påverka föreningsavgifter eller
arbetsgivare löneförmåner, eller om organisationens (arbetsgivarens) skyldighet
att tillvarata intressen, skulle emellertid gå
gruppmedlemmarnas
utanför vårt uppdrag. Man kommer här in på bl.a. associations-
långt
rättens eller arbetsrättens område, som ligger utanför vårt utred- Den nya personförsäkringslagen bör alltså inriktas på
ningsområde.
att ge de enskilda en tryggad ställning i förhållande till försäkrings- I den mån det behövs en av förhållandet till
bolaget. reglering
företrädare, kan den komma till stånd i samband med gruppens t.ex. på associationsrättens område. Till stor del har
lagstiftning
emellertid lämnat åt parterna att själva ordna sina
lagstiftaren
inbördes förhållanden av detta slag på lämpligt vis. I med det har vi i av vårt förslag till
enlighet sagda 9kap.
tagit upp tvingande bestämmelser om både
personförsäkringslag och obligatorisk gruppförsäkring. I viss utsträckning har vi frivillig
kunnat göra hänvisningar till de tidigare bestämmelserna i lagen, eftersom i sak reglerna är desamma som vid individuell försäkring. önskemål från försäkringshåll har vi emellertid också i vissa
Enligt
sådana fall i intresse gett självständiga bestämmelser för
tydlighetens
del. Vi återkommer till frågan på olika ställen i
gruppförsäkringens det följande.
Som nämnt innehåller både det norska och det finländska förslaget till personförsäkringslag vissa särregler om kollektiv försäkring, också dessa upptagna i särskilda kapitel. Någon nordisk rättslikhet området har inte visat sig möjlig att uppnå, eftersom försäkrings-
på
förhållandena i är alltför olika i de skilda länderna. På flera
praktiken
enskilda har vi dock nått överensstämmelse mellan de
punkter
nordiska också för gruppförsäkringarnas del.
förslagen
i
Målsättning för den nya lagen 239
Kollektivavtalsgrundad försäkring
Sammanfattning: Vi föreslår att personförsäkringslagen skall innehålla ett kapitel med särskilda regler om kollektivavtalsgrundade försäkringar. Dessa av arbetsmarknadens parter utformade system avviker så starkt från annan försäkringsverksamhet, att en lagreglering är påkallad både för att slå fast deras grundläggande karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktioner och villkor, som
främst genom sin arbetsrättsliga prägel skiljer sig från vad som
annars brukas inom försäkring. Lagstiftningen skall ta de försäkrades intressen till vara i särskilt viktiga avseenden, i den mån man inte kan vara säker på att det sker på annat sätt. Lagens regler skall därför i princip vara tvingande; de skall dock kunna frångås genom centralt kollektivavtal. Också förhållandet till tredje man behöver regleras. — De likartade
försäkringarna för andra yrkesutövare (lantbrukare m.fl.) bör
med hänsyn till sin konstruktion hänföras till gruppförsäkring
enligt 9 kap. förslaget. Avsteg från lagens regler bör för deras del kunna ske efter godkännande av regeringen eller myndig-
het som regeringen bestämmer.
Som ovan intar de
framgår (avsnitt 4.4), kollektivavtalsgrundade
- -
försäkringarna nedan kallade ka-försäkringar på flera sätt en
särställning i förhållande till annan försäkring. Särskilt är
viktig försäkringarnas anknytning till ett anställningsförhållande; det är i
första hand fråga om en anställningsförmån för de försäkrade. Både försäkringarnas konstruktion och det sätt på vilket de tillkommer avviker starkt från varje individuell försäkring; när det
privat gäller
t.ex. premiesättningen, liknar vissa försäkringar mera den allmänna
socialförsäkringen. Lika litet som vid obligatorisk gruppförsäkring
har de försäkrade några skyldigheter mot bort-
försäkringsbolaget,
sett från biförpliktelserna i samband med Helt
försäkringsfall.
specifika är de garantimoment som till förmån för de anställda,
gäller
när någon försäkring inte har tecknats trots att kollektivavtal om försäkringen finns, och när en arbetsgivare underlåter att betala
premien för en tecknad försäkring.
Den reglering vi föreslår för annan i
försäkring passar långa stycken inte för ka-försäkringarna. I viss det också utsträckning tycks
saknas egentligt behov av lagregler för dessa Man kan
försäkringar.
utgå från att de försäkrades intressen i allmänhet blir väl
tillvaratagna
genom att försäkringarna tillkommer under medverkan av deras
egna organisationer, som i varje fall på huvud- och Centralorganisa-
tionsnivå har tillgång till området. De till
expertis på hänsyn
240 den nya
Målsättning för lagen
konsumentskyddet som i andra sammanhang spelar en så viktig roll
för vårt lagförslag väger därför inte lika tungt här. I ännu högre grad
än vid annan försäkring skulle en tvingande lagstiftning också, hur
den än utformades, på sikt kunna få en olyckligt hämmande inverkan
Man kan räkna med att i framtiden, liksom
på produktutvecklingen.
under de senaste decennierna, nya försäkringslösningar kommer att aktualiseras, kanske med helt andra konstruktioner än de som för närvarande förekommer, och att dessa åtminstone sedda i sin helhet kommer att tillgodose de försäkrades intressen lika bra som eller bättre än de nuvarande. Det finns ingen anledning att försvåra sådana lösningar genom att arbetsmarknadens parter att på
tvinga
enskilda punkter hålla fast vid de principer som i dag ter sig motiverade. Från dessa parters sida har man också framhållit att det
är av väsentlig betydelse för en smidig konfliktlösning på arbetsmarknaden att försäkringsvillkoren i en förhandlingssituation kan
ändras på ett enkelt och praktiskt sätt, obundet av tvingande lagreglering; sådana överenskommelser sägs inte sällan spela en viktig roll för arbetsfreden.
Med tanke på vad som nu har sagts kunde det synas tveksamt om
ka-försäkringen alls bör regleras i personförsäkringslagen. Goda skäl
talar emellertid för att det ändå bör införas en lagstiftning också om
dessa försäkringar, fast den bör ha begränsad omfattning och göras
dispositiv för vissa områden.
Det är för det första allmänt sett att klargör
naturligt lagstiftningen
innebörden av en verksamhet med utbredning och
ka-försäkringens betydelse; ka-försäkringarna utgör för en mycket stor del av befolkningen en väsentlig del av den sociala tryggheten. Samtidigt skiljer de sig så starkt från annan försäkringsverksamhet, att en
lagreglering är påkallad både för att slå fast deras grundläggande
karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktioner och villkor, som avviker från vad som annars brukas inom försäkring. Det är framför allt fråga om att betona arbetsrättens kan förhållandet mellan å
inflytande på systemet. Visserligen
ena sidan och å andra sidan arbetsgivaren och de
försäkringsbolaget
anställda inte betraktas som kollektivavtalsrättsligt, men arbetsrät-
ten får ändå Från arbetsmarknadsparternas sida väsentlig betydelse.
framhålls också, att det ofta är - inte försäkringsrätts-
arbetsrättsliga
- skall behandlas liga principer som bör avgöra hur en viss fråga (jfr även Victorin i Festskrift till Hellner s. 779 ff, särskilt s. 786).
Ett annat skäl för lagstiftning om ka-försäkring har att göra med
av området för sådan försäkring; även om man ville
avgränsningen
lämna helt utanför lagstiftningen, skulle det ju vara
ka-försäkringen
att närmare bestämma vilka försäkringar som skulle
nödvändigt
räknas dit.
De ur alla ka-försäkringarna tillkommer
synvinklar viktigaste
Målsättning för den nya lagen
genom de stora överenskommelserna SAF-LO och SAF-PTK samt motsvarande överenskommelser på de kommunala och
kooperativa
avtalsområdena. Det förekommer emellertid också andra försäkringar, som visserligen företer de för karakteristiska
ka-försäkringen
dragen men som inte sluts på så hög organisationsnivå att man kan vara säker på att de försäkrades intressen alltid blir
tillgodosedda
med tillräcklig sakkunskap. För dessa del är det
försäkringars
angeläget med en lagstiftning som tar till
hänsyn ka-försäkringens
speciella karaktär och som i vissa
samtidigt ger de försäkrade skydd särskilt viktiga avseenden.
Vi har alltså kommit fram till att bör
personförsäkringslagen
innehålla särskilda om och att bör
regler ka-försäkring lagstiftningen
ha två huvudsyften: att och att ta de
belysa ka-försäkringens särdrag
försäkrades intressen till vara där man inte kan vara säker att det
på
sker på annat sätt. Vidare är det med om sådant
nödvändigt regler
som rör förhållandet till
tredje man och som alltså inte kan regleras i kollektivavtal eller främst
försäkringsvillkor, förmånstagarförord-
nanden och förhållandet till borgenärerna. - Eftersom det som
regel
är fråga om mycket stora kollektiv, är det särskilt från
kostnadssyn-
punkt viktigt att reglerna möjliggör en enkel och enhetlig admini-
stration av försäkringarna.
Syftet att skydda de försäkrade mot alltför försäk-
oförmånliga ringsvillkor talar för att reglerna skall vara tvingande. Som framgått
gör sig den synpunkten dock bara i
gällande begränsad omfattning.
När det gäller de nyss stora överenskommelserna finns det
angivna
knappast något behov av att göra reglerna tvingande till för de
skydd
enskilda, och som redan angetts skulle en sådan vara
lagstiftning
förenad med flera nackdelar. Men med tanke
på försäkringarnas
stora sociala betydelse bör att avvika från å
möjligheterna lagen
andra sidan inte heller göras vidare än så. Som kommer att redovisas
närmare i det följande (avsnitt 18 och 19.10), medger de vi regler
föreslår för ka-försäkringens del parterna en frihet vid
betydande utformningen av försäkringarna. Endast på begränsade områden,
som är särskilt viktiga för de enskilda, till deras
uppställs regler skydd. Regleringen framstår som en miniminorm, som det under nuvarande förhållanden normalt inte skall finnas att
anledning gå
ifrån. En rimlig garanti för att avsteg inte kommer att ske annat än när det finns vägande skäl för avvikelsen får man vår
enligt mening
genom att medge avtalsfrihet bara för i stort
sett de organisationer som har byggt upp de nuvarande dvs. arbetsmarknadens
systemen, huvudorganisationer. För att ansluta till den som
terminologi
använts i den föreslår vi dock att
arbetsrättsliga lagstiftningen,
avvikelse från lagen skall få ske genom kollektivavtal mellan en
arbetsgivarorganisation och en central alltarbetstagarorganisation,
så i praktiken på förbundsnivå (se vidare till
specialmotiveringen
242 den nya lagen
Målsättning för
1 4 §, där har Vi betecknar i det följande ett
kap. regeln tagits in).
sådant avtal som ett centralt kollektivavtal.
Som framgått tidigare (avsnitt 4.4.2 och 4.4.3), har vissa kollektiva
— -
försäkringar för småföretagare lantbrukare, yrkesfiskare m.fl.
väsentligen samma villkor som ka-försäkringar; i huvudsak meddelas försäkringarna också av samma bolag.‘ Särskilt med tanke på att det
här inte finns någon motsvarighet till den viktiga överbyggnad till
försäkringsavtalet som arbetsmarknadsparternas överenskommelse
om försäkringen och dessa parters uppdragsavtal med försäkrings-
utgör för del (jfr avsnitt 18.1 nedan),
bolaget ka-försäkringarnas
passar dessa försäkringar emellertid inte in i det lagstiftningstekniska mönstret för De hör i stället hemma i kapitlet om
ka-försäkringarna. gruppförsäkring (9 kap. lagförslaget). För att försäkringarna även i
skall kunna i fråga om
fortsättningen följa ka-försäkringarna
villkorens m.m. måste emellertid en viss möjlighet att
utformning
avvika från lagens regler tillskapas även för dem. Godkännande av de avvikande villkoren bör i dessa fall lämnas av regeringen eller
som regeringen bestämmer, t.ex. statens jordbruks-
myndighet
nämnd. Även den regeln har tagits in i 1 kap. 4 § förslaget.
Mot den nu föreslagna ordningen skulle kunna invändas, att det
trots allt är möjligt att försäkringsvillkoren får en utformning som
framstår som mot en enskild försäkrad - inte generellt, men
obillig
vid tillämpning i ett visst fall. Risken är väl obetydlig för närvarande, men här som annars får man hålla i minnet att vi måste inrikta oss på en som skall på ett tillfredsställande vis också i en
lagstiftning fungera
avlägsen framtid, då situationen och den allmänna inställ-
ganska
på arbetsmarknaden och inom försäkringsbranschen kan vara
ningen
en annan än i Om avvikelse sker från regler, är
dag. lagens
bestämmelsen om jämkning av oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen det väsentliga skydd en enskild försäkrad har att lita till. Denna
är enligt motiven tillämplig också på kollektivavtal, fast den
paragraf av naturliga skäl får ringa praktisk betydelse där (prop. 1975/76:81
s. 114; se vidare Victorin, a.a. s. 777 f). Emellertid har man i litteraturen velat ge regeln en mycket begränsad räckvidd i sådana försäkringsförhållanden som vi nu diskuterar, låt vara att det
att det också finns starka skäl att använda ett mera
medgetts
konsumentorienterat synsätt (se Victorin, a.a. särskilt s. 785 f). I
fall med en sådan kunde å
varje begränsad tillämpning lagregeln synas
TS på längre sikt ge de försäkrade ett otillfredsställande skydd. s
Vi har därför att i införa en särskild å
övervägt lagtexten jämknings-
i
1 Diskussioner har även förts om liknande försäkringar för praktiserande skolungdomar och andra som är verksamma i yrkeslivet eller som är under yrkesutbildning utan att vara anställda.
Förhållandet till annan m. m. 243
lagstiftning
regel för de aktuella situationerna, vilken främst skulle ta sikte på fall där ett villkor visserligen i och för sig kan synas rimligt men i den enskilda tvisten leder till ett oskäligt resultat? Som exempel kan man tänka sig att i ett särskilt fall den försäkrade av speciella personliga skäl har underlåtit att inom föreskriven tid anmäla ett inträffat skadefall till bolaget; det är tänkbart att förhållandena ter sig så ömmande att ersättning ändå bör utgå.
Emellertid har argumenten för en sådan särskild
försäkringsrätts-
lig generalklausul inte framstått som tillräckligt starka. Vid tillkoms-
ten av regeln i 36 § avtalslagen utgick man från att tidigare speciella
generalklausuler om jämkning av olika typer av avtal nu skulle bli obehövliga (se prop. 1975/76:81 s. 114 f). Det skulle strida mot denna tanke och över huvud medföra rättstekniska och
taget
praktiska komplikationer om man nu skulle gå ifrån lagstiftarens ståndpunkt just för de försäkringar det här gäller. Av betydelse för vår inställning är, att 36 § avtalslagen mycket väl bör kunna tillämpas
på det sätt som vi enligt det föregående finner önskvärt. Vid
tillämpningen måste hänsyn tas till inte bara arbetsrättsliga utan även
försäkringsrättsliga principer; bl.a. måste tillkomsten av en lagstiftning på ka-försäkringens område rimligen påverka rättsläget, även
om lagen under vissa förutsättningar är dispositiv. Vi anser därför att också på längre sikt de försäkrades intressen kan anses
tillvaratagna
på ett betryggande sätt utan att en särskild införs i
jämkningsregel lagen.
l
l
8 Förhållandet till annan m.m.
i lagstiftning
l
De civilrättsliga reglerna i FAL om personförsäkring har endast till
en del avtalsrättslig karaktär, om man med detta menar att de rör I
förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare. Lagen
innehåller även regler som rör förhållandet till borgenärer och andra tredje män och som sålunda kan sägas vara av natur.
sakrättslig
Dessutom förekommer viktiga, närmast bestämmel-
familjerättsliga
ser i avsnittet om förmånstagarförordnande. återfinns
Samtidigt
bestämmelser i närliggande ämnen inte bara i utan
försäkringsvillkor
även i annan lagstiftning samt i för
grunderna många försäkringstyper. Detta ger upphov till åtskilliga frågor om hur personförsäkrings-
z lagen bör förhålla sig till annan
lagstiftning och till grunderna. _
2 En bestämmelse av det diskuterade slaget skulle kunna lyda t.ex.: Skulle tillämpningen av ett villkor som avses i 1 kap. 4 § andra stycket i ett enskilt fall leda till oskäligt resultat, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.
244 Förhållandet till annan m. m.
lagstiftning
8.1 och
Försäkringsrörelselagen grunderna
Sammanfattning: Grunderna innehåller bestämmelser av stor
för det enskilda I de för avtals-
betydelse försäkringsavtalet. förhållandet viktigaste delarna bör grundernas huvudsakliga
innehåll bestämmas av I händelse av
personförsäkringslagen.
motstridande bestämmelser gäller lagen framför grunderna.
Försäkringsrörelselagen (1982:713) innehåller, utom regler av rent
associationsrättslig karaktär, också bestämmelser om hur försäkringsverksamheten skall bedrivas. Indirekt har dessa bestämmelser
stor betydelse för personförsäkringsavtalen, men lagen torde inte
innehålla några regler som kan tillämpas direkt i rättsförhållandet
mellan försäkringsgivare och försäkringstagare eller i förhållandet mellan olika personer som gör anspråk på försäkringsbelopp.
FRL föreskriver att grunder skall upprättas för alla långvariga former av personförsäkring (1 kap. 5 § och 2 kap. 6 §). Grunderna skall innehålla bestämmelser om ett antal uppräknade ämnen. Några
av dessa, exempelvis beräkning av premiereserv (2 kap. 6 § punkt 2),
rör inte direkt avtalsförhållandet mellan försäkringstagare och
försäkringsgivare. Andra, såsom försäkringstagarens rätt till återköp
och fribrev (punkt 3) och verkan av underlåten premiebetalning (punkt 5), avser däremot detta avtalsförhållande. I dessa delar skulle
innehåll kunna i eller i
grundernas ingå försäkringsavtalslagen
allmänna försäkringsvillkor, om inte detta framstod som opraktiskt.
Grunderna, som till sin rättsliga natur närmast utgör ett komplement till skall fastställas av regeringen eller av
bolagsordningenf
försäkringsinspektionen (2 kap. 3 och 4 §§). Detta innebär att
tillkommer i en som klart avviker både från
grunderna ordning
lagstiftning och från allmänna avtalsvillkor, inklusive försäkringsvillkor.
För grundernas innehåll gäller soliditets- och skälighetsprinciperna: grunderna skall trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt dels meddela försäkingångna försäkringsavtal,
ringar till en kostnad som är med hänsyn till försäkringens art
skälig
(7 kap. 2 § FRL). Dessutom innehåller lagen vissa föreskrifter om de ämnen grunderna skall behandla, varvid dock inte mycket sägs om vad de skall innehålla i sak 3-8 §§). Emellertid visar
(7 kap.
grundernas innehåll att man vid deras utformning på många punkter
inte bara till FRL utan också till FAL. - Som
tagit hänsyn tidigare
nämnts har om soliditet och skälighet i
(avsnitt 2.3), frågorna
lagstiftning
försäkringsverksamheten nyligen behandlats av försäkringsverksamhetskommittén (se SOU 1986:8).
De nuvarande villkoren för livförsäkring hänvisar bl.a. till de ”grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda
enligt lagen om försäkringsrörelse”. I viss utsträckning, t.ex. beträffande s.k. ”avtrappning” vid dröjsmål med avsnitt
premiebetalningen (se 13 nedan), upptar villkoren samma bestämmelser som i
ingår grunderna. I den information som tillställer sina kunder
bolagen meddelas en del uppgifter om innehållet i och deras
grunderna konsekvenser för försäkringstagarna. är däremot
Själva grunderna svårtillgängliga för försäkringstagarna. De innehåller för
regler beräkning av premier, återköpsvärden osv. och består delvis av försäkringsmatematiska formler och symboler, som kan förstås bara av den som har i I vissa
specialkunskaper försäkringsteknik. avseenden är bestämmelserna
synnerligen detaljerade.
Grunderna är bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Och genom att villkoren regelmässigt hänvisar till blir deras
grunderna innehåll i viss mening tvingande rätt även för det enskilda försäkringsavtalet, låt vara att ett från grunderna avvikande avtal ändå torde vara civilrättsligt bindande. I den mån grundernas
sakliga innehåll bestäms direkt av FRL, gäller naturligtvis det. I bör
övrigt emellertid de för slås fast i
väsentliga principerna försäkringsavtalet den civilrättsliga lagstiftningen, inte i den som för
ordning gäller fastställande av grunder. Detta får två sätt.
betydelse på
För det första bör i de för
personförsäkringslagen försäkringstagarna viktigaste frågorna ange huvudlinjerna av vad grunderna skall innehålla. Detaljerna måste däremot överlämnas till Så
grunderna. föreslår vi t.ex. att den principiella rätten till skall
återbäring framgå uttryckligen av lagen (3 kap. 10 § förslaget). Hur stor återbäringen blir och hur den skall tilldelas försäkringstagaren kommer dock att bestämmas av grunderna, i enlighet med soliditets- och skälighetsprinciperna.
För det andra bör en hänvisning till grunderna inte ha någon verkan, om dessa innehåller bestämmelser som i förhållande till lagens regler är till nackdel för försäkringstagaren. Eftersom grunderna blir en del av att villkoren
försäkringsavtalet genom hänvisar till grunderna, följer emellertid detta av den allmänna regeln om villkor som står i strid mot 4 § Om
lagen (1 kap. förslaget). sådana bestämmelser av skulle tas in i kan
misstag grunderna, bolaget alltså inte åberopa dem; försäkringstagaren har den rätt personförsäkringslagen tillerkänner honom.
246 Förhållandet till annan lagstiftning m. m. sou 1986:56
8.2¶Tillsynsverksamhetens betydelse
Sammanfattning: är en viktig del av
Tillsynsverksamheten konsumentskyddet. Flera av personförsäkringslagens regler förutsätter att försäkringsinspektionen aktivt följer utveckling-
en på villkorsområdet.
Som nämnts i avsnitt 7.1 är försäkringsinspektionens tillsynsverk-
samhet en faktor som minskar behovet av civilrättsliga detaljregler
Inspektionen övervakar att soliditets-
på personförsäkringsområdet.
och och utövar dessutom en allmän
skälighetsprinciperna följs
som i viss mån garanterar att bolagen inte
sundhetsbevakning,
tillämpar olämpliga villkor eller rutiner.
-
Det förekommer också ganska ofta att försäkringsbolagen
enskilt eller genom sina gemensamma organisationer tar upp
om med inspektionen för att
frågor planerade villkorsändringar
under hand få veta dess uppfattning. Däremot finns det inte något
krav på obligatorisk förhandsgranskning av försäkringsvillkoren.
Denna fråga togs upp i våra direktiv, där föredragande statsrådet
anförde följande.
Ett alternativ som bör övervägas är därför att, efter mönster från flera andra europeiska länder, införa en skyldighet för försäkringsbolagen att i förväg låta tillsynsmyndigheten granska allmänna försäkringsvillkor för åtminstone vissa branscher. I samband härmed skulle kunna kontrolleras inte bara att försäkringsskyddet får skälig omfattning utan också att villkoren fyller rimliga krav på förståelighet och överskådlighet. I väsentliga delar har tillsynsmyndigheten i
redan nu möjlighet att ingripa mot försäkringsbolagen fall som avses här. Det kan emellertid finnas skäl att vidga tillsynsmyndighetens möjligheter till ingripande.
Frågan togs upp på nytt i försäkringsverksamhetskommitténs direk-
tiv (Dir 1978: 105), där statsrådet tog upp systemet med
föredragande
grunder och anförde.
En utökad tillsyn över försäkringsvillkoren kan tänkas minska behovet av systemet med grunder. Det kan diskuteras om systemet är förenligt med den nya regeringsformens föreskrifter om normgivningsmaktens fördelning. Kommittén bör ta upp frågan i vad mån systemet i nuvarande utformning kan behållas för framtiden. I viss utsträckning kan grunderna tänkas bli
om försäkringstagarens centrala ersätta av tvingande civilrättslig lagstiftning rättigheter. Samråd bör därför ske med försäkringsrättskommittén och utredningen för översyn av försäkringsrörelselagen.
Emellertid har försäkringsverksamhetskommittén i sitt nyss nämnda betänkande 1986:8, avsnitt avstånd från tanken på
(SOU 8.2) tagit förhandsgranskning av försäkringsvillkor, och vi delar det synsättet. Även om en obligatorisk förhandsgranskning i vissa avseenden
skulle kunna förstärka den konsumentskyddande verkan av de regler
Förhållandet till annan lagstiftning m. m. 247.
vi föreslår, bör dessa också kunna fungera väl inom ramen för ett
system utan sådan granskning. Vi utgår då från att försäkringsinspek-
tionen under alla förhållanden visar stor aktivitet och vaksamhet när det gäller att tillvarata konsumentintressena.
I ett system utan obligatorisk förhandsgranskning uppkommer den
allmänna frågan, vilken betydelse inspektionens uppfattning kan få i en civilrättslig tvist om försäkringsvillkor. Denna fråga får särskild
aktualitet i anslutning till vissa i vårt förslag. Vi har för en del
regler
situationer funnit det omöjligt att i lagen detaljerat ange vilka villkor som är tillåtna; det har visat sig nödvändigt att låta förhållandena vid den särskilda typen av liv-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring vara
avgörande. Som exempel kan nämnas att bolaget enligt föreslagna
3 kap. 4 § skall kunna förbehålla sig rätt att säga upp en sjuk- eller olycksfallsförsäkring i förtid om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. (Andra exempel, se 3 kap. 2 § och 4 kap. 5 §.) l Ett som vill använda ett sådant kan i ta
bolag, villkor, förväg
kontakt med inspektionen för att få klarhet om dess inställning till villkoret. Har inspektionen ingenting att erinra, torde man i de allra flesta fall kunna utgå från att villkoret också godtas i en civilrättslig tvist. Om inspektionen inte vill godta villkoret, måste man däremot räkna med att en domstol, efter att ha inhämtat yttrande från inspektionen, kan komma att underkänna villkoret. Det är inte fråga om att låta inspektionens yttrande få bindande verkan, men dess särskilda sakkunskap får självfallet stor betydelse framför allt när det
gäller att väga tyngden av olika försäkringstekniska hänsyn. Det bör understrykas att inspektionens prövning av sådana villkor
som nu diskuterats måste göras generellt, med hänsyn till kollektivets och den enskilde försäkringstagarens typiska intressen vid ett visst slag av försäkring. Vid denna prövning kan det vara svårt att förutse alla konsekvenser villkoret kan leda till i praktiken. Ett godkännande av villkoret utesluter därför inte att dess tillämpning i ett särskilt fall kan visa sig obillig och att villkoret då kan jämkas enligt 36§
Vi återkommer på flera ställen nedan till tillsynsverksamhetens
betydelse för utformningen av reglerna; se närmast avsnitt 10 om
bolagens informationsskyldighet.
8.3¶Familjerätten
Sammanfattning: Personförsäkringslagen tar upp familjerätts-
liga ämnen i samma utsträckning som FAL. I sak bygger vi till
stor del på lösningarna i förslagen till ny äktenskapslagstift-
ning.
FAL innehåller åtskilliga viktiga familjerättsliga bestämmelser. Särskilt bör nämnas 104 § andra stycket, som inverkar på beräkningen av giftorätt och laglott i ett stort antal situationer. kan
Samtidigt många av de allmänna reglerna i giftermålsbalken och ärvdabalken få betydelse för behandlingen av och
försäkringar försäkringsbelopp. Som exempel kan nämnas att ofta blir
vanliga bodelningsregler tillämpliga på försäkringar, när försäkringstagaren och hans make skiljer sig.
De familjerättsliga reglerna har emellertid utretts av
familjelagssakkunniga, vilkas betänkande (SOU
Äktenskapsbalk 1981:85)
också berör reglerna i FAL. Betänkandet har sedermera till
lagts l grund för propositionen 1986/87:1 om m.m. och en
äktenskapsbalk lagrådsremiss den 4 december 1986 med förslag till ändringar i bl.a. FAL.‘ För oss har den självklara varit att ansluta till
utgångspunkten de familjerättsliga principlösningar som sålunda lagts fram; vår uppgift är att söka reglera de särskilda försäkringsrättsliga problem E som uppkommer i sammanhanget. Som framgår av det följande, kommer den föreslagna personförsäkringslagen att reglera i stort sett samma familjerättsliga frågor som FAL behandlar i Dessa
dag. frågor behandlar vi vidare i avsnitt 14.
l
8.4¶Utsökningsrätten
Sammanfattning: Personförsäkringslagen upptar utsökningsrättsliga bestämmelser i huvudsakligen samma ämnen som FAL. I sak innebär reglerna bl.a. en anpassning till utsökningsbalken.
FAL innehåller viktiga regler om utmätningsfrihet för livförsäkring (104, 116 och 118 §§) samt för sjuk- och olycksfallsförsäkring (123 §). Vid sidan av dessa regler gäller bestämmelserna i utsökningsbalken (UB), som kompletterar det skydd som ges av den försäkringsrättsliga lagstiftningen. UB:s regler har betydelse främst för livränteförsäkringar och kan bara i undantagsfall tillämpas på kapitalförsäkring och kapitalförsäkringsbelopp.
Vi redovisar vår syn på förhållandet till i avsnitt 15.
borgenärerna Våra mynnar ut i att det fortfarande finns behov av
överväganden särskilda regler om utmätningsfrihet för försäkringar men att i —~ reglerna - frånsett vissa andra reformbehov bör anpassas närmare till de principer som ligger till grund för UB och till utvecklingen på försäkringsmarknaden. Detta fordrar mer nyanserade och därför också mer omfattande än i FAL, trots att vi huvudsakligen tar j regler
‘
Ang. lagrådrådremissen, se numera prop. 1986/87:86.
lagstiftning
upp bara de ämnen som behandlas i den lagen. Man skulle kunna tänka att sig placera dessa nya regler i UB, vilket delvis skulle stämma med av det finländska utkastet. dispositionen Vi har emellertid stannat för att i stället föreslå särskilda om regler förhållandet till borgenärerna i personförsäkringslagen (7 kap.). Detta är den traditionella placeringen, vartill kommer att de
I
föreslagna reglerna är så pass omfångsrika att det skulle erbjuda vissa svårigheter att passa in dem i UB. Liksom nu kommer detta skydd att I kompletteras av UB:s regler. -— Dessutom föreslår vi en
ny bestämmelse i UB om skydd för från bl.a. begravningshjälp försäkring (5 kap. 6 § tredje stycket UB). I 117 § FAL finns bestämmelser om konkursbos rätt att utkräva
£ tillgodohavande som konkursgäldenären har hos försäkringsgivare. I Bestämmelsen utgör i realiteten en sorts 34 § återvinningsregel (jfr I I fjärde stycket konkurslagen). I samband med en reformering av
konkurslagens återvinningsregler ändrades också 117§ något (se SFS 1975:248 och prop. har inte framförts att 1975:6). Något förslag I överföra denna bestämmelse till och inte konkurslagstiftningen, I heller vi anser att det finns skäl för sådant I något (se 7kap. 7§ I också förslaget; jfr lagförslag 6 och avsnitt 21.4).
I
I I
Skattelagstiftningen
Sammanfattning: Den skatterättsliga behandlingen har stor betydelse för försäkringars och värde. utformning Några väsentliga ändringar i skattereglerna föreslår vi dock inte.
FAL innehåller inte bestämmelser av även några skatterättslig natur, om ett par av lagens regler indirekt har för betydelse beskattningen av försäkringar. Däremot har stor för skattelagstiftningen betydelse personförsäkringslagen. Detta gäller såväl inkomstbeskattningen som skatten på arv och gåva. Om en försäkring kan som godtas pensionsförsäkring (P-försäk-
ring) enligt kommunalskattelagen, innebär det att premierna i
princip är vid medan utfallande avdragsgilla inkomstbeskattningen, belopp beskattas som inkomst. Kommunalskattelagens utgångspunkt är, att bara försäkringar som fyller ett verkligt pensioneringsbehov skall kunna vara avsnitt 2.7.1 P-försäkringar (se ovan). Förutsättningarna för att en skall behandlas som försäkring P-försäkring anges i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen. Man har där valt konstruktionen att föreskriva att försäkringsvillkor, som är avgörande för att skall kunna anses som försäkringen P-försäkring, skall tas in i Avtalet skall dessutom försäkringsavtalet. innehålla villkor att försäkringen inte få ändras så att den inte längre
i i 250 Förhållandet till annan lagstiftning m. m.
föreskrifterna för P-försäkring, vidare förbud mot pantsätt-
uppfyller
och samt föreskrifter om överlåtelse. På denna väg
ning belåning
kommer att ge försäkringsavtalet ett innehåll som inte
skattereglerna
kan ändras genom senare överenskommelse eller omintetgöras genom överlåtelse. För att denna konstruktion skall bli effektiv måste överlåtelse och
andra förfoganden, som förbjudits i kommunalskattelagen, göras
civilrättsligt ogiltiga. En bestämmelse härom finns i 3 § andra stycket FAL, och vi föreslår en motsvarande regel i personförsäkringslagen
(6 kap. 16 §).
har hittills inte varit föremål för förmögenhetsbe-
Försäkringar
hos I prop. 1986/87:61 föreslås emel-
skattning försäkringstagaren.
lertid att sammansatta kapitalförsäkringar och livsvariga livförsäk-
ringar (D-försäkringar) vid förmögenhetsbeskattningen skall tas upp
till sitt tekniska återköpsvärde (se avsnitt 2.7.1 ovan).
Även i arvs- och gåvoskattehänseende är försäkringar särbehand-
lade. Vad en får från en P-försäkring är numera helt
förmånstagare
fritt från arvs- och gåvoskatt, medan för annan livränteförsäkring vissa För kapitalförsäkringar är vissa arvs- och
medges grundavdrag. gåvoskatteförmåner knutna till och beroende av en privilegiering
som direkt av FAL, att försäkringen varit utmät-
följer nämligen
116 § första Om försäkringen har varit
ningsfri enligt stycket.
får före beskattning göra ett
utmätningsfri varje förmånstagare
om sex om allmän försäkring.
grundavdrag basbelopp enligt lagen Sådant och olycksfallsförsäkring. Till
avdrag får göras också vid sjuk-
för dessa regler ligger överväganden att försäkringarna fyller grund
ett försörjningssyfte som är av särskild betydelse vid den försäkrades död. Man bör inte införa bestämmelser som innebär att det
naturligtvis
mellan de olika regelsystemen; den som
uppkommer motsättningar
vill ha sin försäkring behandlad som P-försäkring, skall inte därmed vara tvungen att avstå från skyddet mot borgenärerna osv. I stort sett har av denna art emellertid inte uppkommit i vårt
några problem
arbete. I saknar vi att gå in på inkomst- och
övrigt anledning förmögenhetsbeskattningen av försäkringar.
Däremot det direktiven i vårt uppdrag att överväga
ingår enligt
behovet av i den behandlingen av
ändringar arvsskatterättsliga
I denna del har emellertid läget numera ändrats genom
försäkringar.
tillsättandet av arvs- och (Fi 1984:02). Vi har
gåvoskattekommittén
tillsammans med den kommittén kommit fram till att det ankommer den att göra de principiella övervägandena rörande arvsbeskatt-
på
av Vi bara fram de förslag till de
ningen försäkringar. lägger
i arvs- och som behövs för att anpassa den
ändringar gåvoskattelagen i personförsäkringslagen (se vidare. avsnitt
lagen till det nya systemet
21.9 nedan).
Systematiken i lagen *251
9 i
Systematiken lagen
Sammanfattning: Den föreslagna lagen innehåller, efter vissa inledande bestämmelser, sju kapitel om individuell försäkring, ett om och ett om gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring; de båda sistnämnda kapitlen hänvisar delvis till reglerna om individuell försäkring. är i allt Kapitelindelningen väsentligt gemensam för de nordiska förslagen.
Systematiken i lagen ger upphov till flera särskilda En av frågor. dessa rör förhållandet mellan å ena sidan individuell och å försäkring andra sidan gruppförsäkring och försäkkollektivavtalsgrundad ring. Vi har valt att samla om reglerna gruppförsäkring respektive kollektivavtalsgrundad försäkring i var sitt särskilt kapitel; låt vara att reglerna delvis får sitt materiella innehåll till genom hänvisningar reglerna om individuell försäkring. Det innebär att den som vill veta vad som gäller om eller gruppförsäkringar kollektivavtalsgrundade försäkringar måste bläddra en del fram och tillbaka i lagen. Lösningen kan sägas innebära att vi i viss mån prioriterar den läsare som är intresserad av individuell Detta kan försäkring. visserligen inte motiveras med de olika försäkringsformernas och utbredning betydelse för enskilda - snarare tvärtom - men är vår enligt mening ändå försvarbart. Kollektiv försäkring är —- bortsett från de som komplikationer samman med kollektiva natur - i hänger just försäkringens allmänhet enklare än individuell Särskilt beträffande de försäkring. försäkringar som vilar på kollektivavtal torde det mera sällan komma att finnas behov av något ingående studium av Vi räknar med lagen. att bestämmelserna kommer att studeras främst av ett relativt litet antal experter, som snabbt lär hitta i hur den än är sig lagen uppställd. Att placera ut bestämmelserna om och gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring på de ställen i där de övriga kapitel sakligt sett hör hemma skulle göra En sådan lagen svåröverskådlig. ordning skulle också bryta den gemensamma nordiska systematiken; de finländska och norska för särbestämförslagen upptar övrigt inga melser alls om kollektivavtalsgrundad försäkring. En liknande fråga rör sjuk- och FAL har olycksfallsförsäkring. skilda regler för livförsäkring och och sjuk- olycksfallsförsäkring. Reglema om sjuk- och är emellertid få, olycksfallsförsäkring ganska och beträffande förmånstagarförordnande hänvisas till väsentligen vad scm gäller om Vi har om och livförsäkring. övervägt sjukolycksfallsförsäkring som inte bedrivs med skall grunder regleras särskilt i ett eget kapitel med bestämmelser om sådan fullständiga
försäkring. Med denna teknik skulle lagen emellertid bli betydligt längre, och upprepningarna skulle bli talrika. Vi har därför föredra-
Å git att föreslå regler som skall vara gemensamma för all individuell
personförsäkring, varvid när så erfordras specialregler för sjuk- och olycksfallsförsäkring får införas i de särskilda paragraferna. Avgö-
rande har här varit att behovet av sådana särregler har visat sig
begränsat. Vi har disponerat den föreslagna personförsäkringslagen på
följande sätt, varvid som redan angetts 2-8 kap. i första hand gäller för den individuella försäkringen.
Efter 1 kap., som innehåller inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m., följer i 2 kap. bestämmelser om försäk-
ringsbolagets informationsplikt.
De civilrättsliga bestämmelserna om själva avtalsförhållandet har samlats i 3-5 kap. I 3 kap. behandlas rätten att teckna försäkring, tiden för bolagets ansvar, parternas möjligheter att säga upp
för eller m.m. I 4 finns regler
försäkringen upphörande ändring kap. om begränsning av bolagets ansvar på grund av brott mot upplys-
ningsplikten, framkallande av försäkringsfall m.m. samt om vissa
speciella ansvarsbegränsande försäkringsvillkor. I 5 kap. har getts
bestämmelser om premiebetalningen.
Regler av betydelse för tredje man finns främst i 6 och 7 kap. I
6 kap. har tagits in regler om förfoganden över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning och förmånstagarförordnande samt även en
regel om hur försäkringsbeloppet skall fördelas när något förmån-
inte finns. Förhållandet till -
stagarförordnande borgenärerna
och - i 7
försäkringstagarens förmånstagarens regleras kap.
I 8 kap. finns vissa avslutande bestämmelser för individuell
försäkrings del, bl.a. om utbetalning av försäkringsbelopp, preskription och regress. Slutligen behandlas gruppförsäkringarna i 9 kap. och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna i 10 kap.
Som ovan nämnts, har det såvitt gäller de första fem kapitlen varit
möjligt att nå en mycket god parallellitet, både sakligt och formellt,
med de finländska och norska utkasten. I övriga kapitel har olikheter i de bakomliggande förhållandena medfört att överensstämmelsen blivit mindre (jfr avsnitt 5 ovan). Kapitelindelningen är dock i stort sett densamma i alla tre utkasten.
till 2 253
Allmänmotivering kap.
10 Information
Allmänmotivering till 2 kap.
Inledning
Sammanfattning: Försäkringens komplicerade karaktär, sär-
skilt vid livförsäkring, och dess för den enskilde
betydelse gör
det angeläget att får tillfredsställande infor-
försäkringstagarna
mation om försäkringsavtalets innebörd. härom finns
Regler
för del i KFL, och det är att
konsumentförsäkringens naturligt
ta upp liknande bestämmelser i en personförsäkringslag.
Som framgått utgör det ett skäl till att behöver
försäkringstagarna
särskild hjälp vid avtal om att främst
personförsäkring, livförsäkring-
ar ofta är komplicerade som är svåra att bedöma utan
produkter
särskild sakkunskap på området. för den
Försäkringens betydelse
enskilde gör det också att han träffar ett val.
viktigt riktigt
Visserligen är den allmänna kvaliteten de som
på produkter
försäkringsbolagen erbjuder i viss mån garanterad, utom
genom
bolagens sakkunskap, genom tillsynen över bolagen; försäkringsta-
garen kan utgå från att är och att villkoren inte
premien rimlig
allmänt sett är obilliga. Men detta är inte
uppenbarligen tillräckligt
för att försäkringstagaren, som när det gäller individuell
försäkring
praktiskt taget alltid är att anse som ”konsument”, skall kunna bedöma en försäkrings värde för honom och tillvarata sina
just
intressen i det enskilda Han behöver veta
försäkringsförhållandet.
mer både om avtalets närmare innebörd och om de som
rättsregler
gäller på området. Vikten av information i dessa avseenden erkänns också allmänt inom
försäkringsbranschen.
I viss kan utan tvivel ansvaret för informationen om
utsträckning
det allmänna -
personförsäkring läggas på på myndigheter och
organ som tillvaratar konsumenternas ibland försäk-
intressen, på ringsinspektionen (se nedan). Väsentligen måste emellertid uppgif-
ten fullgöras av försäkringsbolagen i deras kontakter med sina kunder.
Enligt 7 kap. 16§ FRL och verkställande
åligger det styrelsen
. la 254 Allmänmotivering till 2 kap. sob 1986256
direktören i ett att övervaka, att anskaffningen av
försäkringsbolag ansökningar om försäkring hos bolaget sker på ett sätt som stämmer
med I ingår den information som
god försäkringssed. anskaffningen
lämnas till kunden innan en försäkring tecknas. Enligt motsvarande
bestämmelse i den tidigare gällande lagen (1948:433) om försäkrings-
rörelse —- 302 § — hade rätt att meddela närmare
regeringen
bestämmelser om anskaffningsverksamheten och att utse en särskild nämnd att handlägga sådana frågor. Denna del av 302 § togs inte med i den nya i propositionen hänvisades bl.a.
till att träffat inbördes överenskommelser om
försäkringsbolagen
(se nedan), som varit så utformade att det
anskaffningsverksamheten
inte funnits för regeringen att utfärda särskilda föreskrifter
anledning
(prop. 1981/822180 s. 199 f). om finns vidare i
Lagbestämmelser informationsskyldigheten
och i KFL. I 3§ första stycket marknadsfö-
finns en allmän om för näringsidkare att
ringslagen regel skyldighet
informera konsument som han avtal med: underlåter han vid
ingår
av vara, eller annan nyttighet att lämna
marknadsföring tjänst
information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt, kan marknadsdomstolen ålägga honom att lämna sådan information. I och för är denna också vid personförsäkring. När
sig regel tillämplig
KFL tillkom ansågs emellertid den allmänna informationsskyldigheten böra konkretiseras för konsumentförsäkringens del. Den lagen innehåller i 5-8 §§ om också inte preciserade,
ganska utförliga,
föreskrifter om vad innebär, och det
marknadsrättsliga skyldigheten
är att regler också i en lagstiftning om naturligt ta upp sådana - KFL har
personförsäkring. Informationsskyldigheten enligt preci-
serats i riktlinjer som tillkommit genom förhandlingar mellan konsumentverket, försäkringsinspektionen och branschen. - med
Som antytts ovan har försäkringsbolagen utgångspunkt
från krav - bestämt hur
försäkringsrörelselagstiftningens själva
skall gå till, senast genom en överens-
anskaffningsverksamheten kommelse i 1986 (Marknadsföringsöverenskommelsen). Flertaapril
let av de som har koncession för verksamhet i Sverige inom
bolag
direktförsäkringsområdet är anslutna till överenskommelsen; på
grund av oenighet i vissa frågor om försäljningsorganisationens
är det dock också ett antal bolag som har ställt sig utanför
utformning
överenskommelsen avsnitt 3 i betänkandet i
(se Försäkringsmäklare
Sverige; SOU 1986:55). I överenskommelsen, vars syfte är att ange vid av försäkring, finns bestäm-
god försäkringssed marknadsföring
melser om reklam och andra om information
säljfrämjande åtgärder,
m.m. i samband med och om ombudens ställning m.m.
försäljning
för marknadsföringen är att den ”skall ske med ansvar
Huvudregeln
för kundens bästa och sådant sätt att en sund konkurrens mellan
på
och förtroendet för inte
bolagen främjas försäkringsverksamheten
sou 193655 till 2 255
Allmänmotivering kap.
skadas”. Det ges förbud mot av kunderna och
olikformig behandling
mot s.k. Däremot överenskommel-
kopplade erbjudanden. reglerar
sen inte bolagens informationsverksamhet efter det att
försäkringen
tecknats. Övervakningen av att överenskommelsen åvilar en
följs särskild marknadsföringsnämnd, det finns en varjämte skiljenämnd
för vissa ärenden. I samband med vissa som år 1961 skedde i om
ändringar lagen
försäkringsrörelse behandlades frågor information om
angående livförsäkring ganska utförligt; några konkreta åtgärder föreslogs
dock inte (se särskilt SOU 1960:11 s. 260 ff, prop. 1961:171 s. 193 f). Utomlands har dessa frågor debatterats främst i USA. För
livligt,
Sveriges del har de ägnats en ingående undersökning av kommitténs tidigare ordförande, Jan Hellner, i skriften ”Information om livförsäkring till konsumenter. I denna studie, vars tillkomst haft direkt samband med kommitténs för
uppdrag, redogörs tidigare
diskussion på området, och en rad och
principiella frågor detaljspörs-
mål
analyseras.
10.2 innehåll
Informationsreglernas
il Sammanfattning: Regler fordras om informationen både i
l samband med tecknande och senare stadier.
försäkringens på
Liksom KFL innehåller allmänt hållna om
förslaget regler
bolagens informationsskyldighet. Mera preciserade bestäm-
melser är knappast att utforma. Till viss del får
möjliga
ansvaret för informationen instanser som bevakar
läggas på
konsumenternas intressen, bl.a. när det
gäller jämförelser
mellan försäkringar hos olika
bolag.
Information har flera olika funktioner.
angående personförsäkring
Den skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma, om han alls skall teckna försäkring eller om han skall använda sina pengar på annat sätt. Den skall honom att
hjälpa välja den typ av försäkring
som passar honom bäst, helst också det försäkringsbolag där det är lämpligast för honom att teckna Under
försäkringen. försäkringsti-
den skall informationen för honom om han möjliggöra att bedöma, bör ändra eller sina över den
försäkringen dispositioner på grund av
förändrade förhållanden eller Han har personliga nya önskemål. också behov av om hur han kan den
upplysning lämpligen utnyttja tillgång försäkringen utgör, exempelvis genom belåning. Och i
händelse av med kan han
meningsskiljaktighet försäkringsbolaget
behöva ledning om hur han skall kunna tillvarata sitt intresse genom att få bolagets beslut överprövat.
m.till 2 sou 1986:56 256 Allmänmotivering kap.
De flesta av dessa funktioner har störst betydelse vid
naturligtvis
kunna motivera en livförsäkring, och vad som nu har sagts skulle
för försäkringsbolagen framför långtgående informationsskyldighet
allt vid sådan Samtidigt får man ta hänsyn till det
försäkring.
motstånd en ordinär konsument känner mot att fördjupa
naturliga
i dessa ofta tekniskt betonade frågor, i varje fall när
sig invecklade,
de inte ha aktualitet för hans vidkommande. En
tycks speciell
information som är alltför ambitiös kan lätt slå alldeles fel. Det gäller
att finna en medelväg, där kunden i en klar och lättillgänglig
lämplig
form får det mått av kunskaper som han kan tillgodogöra sig och
just
Hur informationen bäst skall utformas torde växla med den
utnyttja.
aktuella och delvis också med i
försäkringstypen omständigheterna
det individuella fallet. Den information i samband med att som i dag lämnas konsumenter en tecknas ombesörjs till stor del av försäkringsbo-
personförsäkring
ombud. Detta särskilt större livförsäkringar. Informa-
lagens gäller
tion förekommer också som överlämnas till dem
genom trycksaker
som reflekterar på försäkring, och i någon mån genom annonser riktade till allmänheten. Under försäkringstiden får försäkringstagaren normalt direkt från framför allt i samband
upplysningar bolaget,
med att premieavier översänds. Särskilt informationen ombud kan medföra vissa problem. genom Om ett ombud är beroende av är det av
provisionsinkomster,
skäl risk för att hans intresse i saken hans
naturliga färgar
om kunden en försäkring inom de
upplysningar; avbryter långvarig
första å andra sidan också detta ut ekonomiskt över åren, går ombudet. Här har bolagen ett ansvar för att de genom instruktioner till ombuden och informationsverksamhet motverkar att egen kunden får eller annars missvisande Viktig i
ofullständiga uppgifter.
denna del är den relativt omfattande utbildning av framför allt de fast
anställda som bolagen bedriver.
försäljarna
Vad angår informationen genom myndigheter och Liknande organ, lär den för del hittills inte ha haft någon större
personförsäkringens
Det kan emellertid finnas vissa möjligheter att utveckla omfattning. denna verksamhet bl.a. insatser av Konsumenternas försäkgenom i det s.k. Kontaktforum.’ Särskilt när ringsbyrå och genom samråd det av teknisk natur, bör viss information också kunna
gäller frågor ges av försäkringsinspektionen.
Konsumenternas försäkringsbyrå drivs av en stiftelse, som enligt sina stadgar skall driva en självständig rådgivningsbyrå som skall hjälpa och vägleia konsumenterna i försäkringsfrågor. Stiftelsens styrelse består av representanter fö konsumentverket, och FSAB. Verksamheten bekostas av FSAB. - Kontaktfoförsäkringsinspektionen rum är beteckningen på en informell verksamhet för samråd mellan företrädare för konsumetverket, försäkringsinspektionen och försäkringsbranscnen. Kontaktforum har ingen kansliorganisation och inga egna medel att förfoga över.
Givetvis är det inte möjligt att genom lagregler trygga att konsumentens behov av upplysningar blir tillgodsett i alla hänseenden. I viss utsträckning framstår sådana regler också som överflödiga. Normalt är det ju i försäkringsbolagets eget intresse att närmare informera om olika sidor av försäkringsförhållandet. Man kan också räkna med att en del försäkringstagare på grund av sina särskilda önskemål begär mera detaljerade uppgifter om de fördelar och nackdelar som en viss ordning medför, och då behövs inte heller några informationsregler. Trots det sagda finns det ett område, där
om informationsskyldighet är motiverade. Även lagbestämmelser
om de till stor del kommer att ansluta sig till nuvarande praxis och till
vad som gäller enligt Marknadsföringsöverenskommelsen, är det av
värde att slå fast vissa huvudprinciper som bör gälla. Dessa kan sedan läggas till grund för fortsatta överenskommelser om informationens utformning mellan branschens representanter och de myndigheter som bevakar konsumenternas intressen. Det finns alltså under alla förhållanden starka skäl att ta upp särskilda bestämmelser om information i en personförsäkringslag, liksom skett i KFL. I om uppbyggnad kan KFL delvis
fråga reglernas
tjäna som förebild. Vad angår situationen innan försäkring ännu tecknats (jfr 5§ framstår det som att försäkringstagaren får infor-
KFL), väsentligt
mation i åtskilliga avseenden innan han ingår ett så ekonomiskt och avtal som särskilt livförsäkringsavtalet brukar
viktigt långsiktigt
vara - med inom bransch-
något som också stämmer uppfattningen
en. Han bör till en få sakkunnig hjälp att överväga, i vilken
början
han och hans behöver trygga sig genom indivi-
utsträckning familj
duell vid sidan av de sociala förmåner och det skydd
försäkring
genom kollektiv han kan räkna med i händelse av
försäkring sjukdom, olycksfall eller dödsfall. Marknadsföringsöverenskommel-
sen betonar vikten av denna s.k. behovsutredning, men enligt uppgifter som vi fått förekommer det i inte helt obetydlig omfattning att även ganska stora försäkringar säljs helt utan sådan utredning, varvid ofta i stället en möjlig skattevinst kan åberopas som huvudsakligt argument för försäkringen. Det är av vikt att försäk-
ringsbolagen noga övervakar att Marknadsföringsöverenskommelsens bestämmelser följs i praktiken, och behovsutredningens bety-
delse bör framhävas i lagtexten. Vidare måste informeras om de
försäkringstagaren självfallet
väsentliga fördelarna och nackdelarna hos de produkter han kan välja mellan. Det räcker inte att man från bolagets sidan undviker missvisande uttalanden om försäkringsskyddets innebörd, utan det måste också krävas att kunden - även när han inte särskilt det
begär
- får sådana direkta upplysningar som har värde för honom, oavsett om de underlättar försäljningen av försäkringen eller ej.
l7
258¶Allmänmotivering till 2 kap.
Med hänsyn till avtalets betydelse för den enskilde bör lagstiftningen alltså ett informationsansvar, som ålägga försäkringsbolagen delvis går längre än man normalt kan vänta i som näringsverksamhet är inriktad Bl.a. är det att i sin på försäljning. viktigt bolagen information framhäver sådana av avgränsningar försäkringsskyddet som det annars kan vara lätt för den enskilde att förbise; om försäkringstagaren tror att hans försäkringsskydd är mera vidsträckt än vad som i är fallet, kan det få konsekvenser verkligheten allvarliga för honom och hans efterlevande. Vi föreslår flera särskilda regler om att sådana villkor skall framhävas särskilt: innan försäkringen meddelas (2 kap. 1 §), när försäkringsbrev utfärdas 2 §) och (2 kap. när försäkringen ändras 3 §). (2 kap. Med tanke på den ekonomiska som förmånen av betydelse återbäring har vid livförsäkring får särskild uppmärksamhet ägnas dess beräkning; synpunkten betonades redan i förarbetena till 1961 års lagstiftning (se SOU 1960:11 s. 260 Detsamma återff). gäller köps- och fribrevsvärdenas ett ämne som skall behandlas utveckling, närmare i specialmotiveringen. Ännu en där redan nu viktig punkt, stor omsorg lär nedläggas på informationen, är försäknaturligtvis ringens skattemässiga behandling, även om denna normalt inte bör göras till huvudargument för försäkringen. Även rörande försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter i övrigt enligt försäkringen kan upplysningar vara i detta skede, om också man inte behövliga kan vänta sig att i allmänhet kan försäkringstagaren tillgodogöra sig detaljinformation, som bara under kan få speciella förutsättningar aktualitet i framtiden. Bl.a. år det att han får klart för vilka viktigt sig möjligheter han har att få en tidsbegränsad (jfr försäkring förnyad avsnitt 11.3.2), något som vi anser böra särskilt i understrykas lagtexten (se 2 kap. 1 § lagförslaget). En särskild fråga i detta är hur en konsument skall få sammanhang möjlighet att träffa ett riktigt val, inte bara mellan de olika försäkringsprodukter som ett bolag har att erbjuda utan också mellan olika Bl.a. i om försäkringsbolag. fråga återbäringens beräkning förekommer olikheter av betydelse (vilka för övrigt belyses på ett förtjänstfullt sätt i en av FSAB utarbetad informationsbroschyr, som för närvarande används av livförsäkringsbolagen). Vissa invändningar kan emellertid riktas mot att man genom lagen skulle lägga ett huvudansvar för att kan ske det riktiga jämförelser på enskilda försäkringsbolaget. Det förefaller att låta knappast lyckat urvalet av relevanta fakta i sammanhanget göras i första hand som ett led i konkurrensen om kunderna; för ett ombud skulle det ofta te sig främmande, ibland direkt illojalt mot att lämna uppdragsgivaren, uppgifter som i realiteten innebär att kunden borde vända sig till ett annat försäkringsbolag. bör så som Bolagen naturligtvis långt möjligt utforma sin information på sådant sätt att en med andra jämförelse
bolag underlättas, men det synes inte möjligt att lägga ansvaret för detta på det enskilda bolaget ensamt. Samtidigt kan man inte vänta sig att en konsument normalt skall förmå att sammanställa materialet och dra riktiga slutsatser av detta. När det gäller dessa jämförelser torde det vara nödvändigt att främst lita till konsumentorganen;
Konsumenternas försäkringsbyrå lär ha goda möjligheter att över-
blicka materialet i allmänhet och välja ut de förhållanden som är av
betydelse i sammanhanget. I speciellt tekniska frågor, som t.ex. när
det gäller återbäringen, kan det som nyss nämnts vara naturligt att
jämförelserna görs av eller i samråd med försäkringsinspektionen.
Någon skyldighet att lämna information med sikte på sådana jämförelser synes därför inte behöva föreskrivas i lagtexten, lika litet
som i KFL. Som framhållits ovan bör emellertid bolagen i sin
marknadsföring sträva efter en enhetlig terminologi m.m. för att
underlätta jämförelser mellan deras erbjudanden (jfr . prop.
1979/80:9 s. 35 och 105). _
Efter försäkringens tecknande bör försäkringstagaren snarast,
genom försäkringsbrev jämte annat material, få skriftliga upplys-
ningar om avtalets närmare innehåll - en information vars värde inte
torde behöva närmare utvecklas (jfr 6 § KFL). Med hänsyn till att
personförsäkringsavtalen ofta är mycket långvariga, anser vi det
vidare angeläget med en bestämmelse om att försäkringstagaren skall få fortlöpande uppgifter om förhållanden av vikt för honom. Bl.a. kan detta vara av värde om han överväger att över
j förfoga. försäkringen, t.ex. genom belåning eller nytt förmånstagarförord-
[
nande, eller att säga upp avtalet i förtid. Slutligen bör föreskrivas en
informationsskyldighet för bolaget när en tvist kan aktualiseras, |
främst vid skadereglering men även när försäkringen upphör eller
ändras i förtid annat än på försäkringstagarens initiativ (jfr 7 § KFL), för att inte försäkringstagaren, eller andra som är berättigade till ersättning, av okunnighet skall underlåta att tillvarata sin rätt.
Enligt vår mening är det inte lämpligt och kanske inte ens möjligt
y 5 att
genom detaljerade lagbestämmelser söka ange de skiftande l
överväganden som gör sig gällande angående informationen i. olika
situationer. I alla händelser skulle sådana bestämmelser bli
mycket
vidlyftiga och komplicerade, och de skulle riskera att snart framstå
_ i som föråldrade; det kan vara upplysningar av annat slag som ter sig l
väsentliga i en framtid. bör därför bara vissa
Lagtexten ange
,V allmänna riktlinjer för informationen. Bl.a. synes det inte möjligt att
dra upp någon klar gräns mellan den information som
åligger
försäkringsbolagen och den för vilken konsumentskyddande organ
i bör svara. Det blir här fråga om en samverkan mellan bolagen och j
det allmänna, som eventuellt får preciseras närmare genom förhandlingar mellan branschens representanter och myndigheterna. Huvudansvaret för informationen måste dock klart ligga på försäk-
ringsbolagen själva.
260 Allmänmotivering till 2 kap. sou 1986256
Som framgått tar det framför allt sikte
sagda på livförsäkring.
Ocksåii fråga omsjuk- och behövs
olycksfallsförsäkring naturligtvis
viss information, men här motsvarar de krav som kan ställas
på
bolaget närmast vad som gäller enligt KFL. Trots denna skillnad anser vi att gemensamma regler kan ges om informationsskyldigheten, om de utformas så pass allmänt som vi föreslår. Informationsskyldighetens närmare innehåll skall behandlas i
specialmotiveringen.
10.3¶Ansvar för brister i informationen
Sammanfattning: Om försäkringsbolaget försummar sin informationsskyldighet, skall samma marknadsrättsliga sanktions-
system gälla enligt personförsäkringslagen som enligt KFL.
Dessutom föreslår vi för vissa fall ett ansvar, om
civilrättsligt bolaget försummar att informera om viktiga avgränsningar av
försäkringsskyddet; avgränsningen kan då inte åberopas mot
försäkringstagaren.
Bestämmelserna om information har in i 2 förslaget till
tagits kap. personförsäkringslag. Som framgått ovan, ansluter reglerna relativt
nära till vad som KFL. Vi föreslår också samma
gäller enligt marknadsrättsliga sanktionssystem som enligt den lagen, dvs. en hänvisning till marknadsföringslagen (1975:1418).
l
Några regler om civilrättsliga påföljder av information bristfällig
i
togs inte in i kommitténs förslag tillKFL. Kommittén framhöll bl.a.
i
att det i konsumentköplagen förekom bestämmelser som medförde ansvar av detta slag för säljare och tillverkare vid vilseledande uppgifter i annonser m.m. och i vissa fall vid underlåtenhet att lämna
uppgift enligt marknadsföringslagen (se 7 och 14 §§ konsumentkö-
plagen), men att förhållandena vid var annorlunda än vid
försäkring
:sr
köp; sambandet mellan m.m. och innehållet i
reklamuppgifter
enskilda försäkringsavtal var ofta mindre starkt, och i fall blev
varje
vid tvist ofta - Kommittén uttalade
bevissvårigheterna betydande.
tvn emellertid att frånvaron av en bestämmelse i inte borde
frågan ..›
,, utesluta att försäkringsgivare kan ansvara för innehållet i upplysningar om nya försäkringsvillkor o.d. (SOU s. 126 f). I
1977:84
propositionen anfördes också att missvisande information kan få
betydelse när fråga uppkommer om av ett försäkringsvilljämkning
kor med stöd av 36 § avtalslagen (prop. 1979/80:9 s. 39). Frågan om de civilrättsliga konsekvenserna av eftersatt information har aktualiserats ånyo vid kommitténs arbete med
personför-
till 2 261
Allmänmotivering kap.
samlad skadeförsäkringslag. Vid de nordiska har
överläggningarna
framhållits värdet av en bestämmelse om ansvar i detta
bolagets
avseende, inte minst för att det delvis osäkra
klargöra rättsläget på
området Det finländska till innehål-
förslaget personförsäkringslag
ler en bestämmelse om att bristande information vid
försäkringens
tecknande medför att avtalet skall anses innehålla vad
försäkrings-
tagaren har anledning förutsätta med stöd av de han
uppgifter
erhållit (2 kap. 5 §).
Rättsläget är i dag inte helt detsamma som när kommittén år 1977 tog ställning till frågan om av informationsan-
lagreglering bolagets
svar. På grundval av i KFL har en
informationsreglerna utveckling
skett i allmänna reklamationsnämndens Nämndenvhari
praxis. ett
flertal ärenden ett ansvar av detta varvid
tagit ställning för slag, man
ansett bolaget svara för missvisande i vart fall om
marknadsför-ing
denna haft betydelse för val av eller
försäkringstagarens försäkring
handlande efter nämndens
försäkringsavtalet. Enligt ståndpunkt
synes emellertid bolaget kunna i viss mån neutralisera bristerna i informationen genom att tillställa de
försäkringstagaren fullständiga försäkringsvillkoren (se André, Marknadsföringsansvar s. 386 ff).
Ansvaret har gått ut att som om en
på bolaget skall utge ersättning
felaktig uppgift blivit avtalsinnehåll. Hur långt en sådan
ansvarsregel
när är emellertid oklart, och området
några domstolsavgöranden på
är över huvud “
taget inte kända.
Frågan blir då om det skall lämnas åt
rättstillämpningen att avgöra
innebörden av ansvar för missvisande informa-
bolagets civilrättsliga
tion vid eller om detta åtminstone delvis skall
personförsäkring regleras i lagen.
Det står klart att ett ansvar redan i i vissa
dag föreligger
situationer. Om direkt orik-
försäkringsbolagets tjänstemän lämnat tiga uppgifter om försäkringens vilka omfattning, legat till grund för
avtalet, lär något tvivel inte råda om att kan av
uppgifterna åberopas
motsidan, och detsamma.t0rde gälla också om sådana
uppgifter
lämnats av bolagets ombud. Det är här snarare om att
fråga tillämpa
allmänna än om ett särskilt informa-
avtalsrättsliga principer regler
tionsansvar. Det är vidare tänkbart att om en informations-
positiv
skyldighet föreskrivs i detta kan
personförsäkringslagen, påverka
avtalet i en del lägen även om införs: i
inga civilrättsliga ansvarsregler
viss lär ha rätt att i
utsträckning försäkringstagaren bolagets
uppgifter intolka att i avseen-
försäkringsskydd föreligger väsentliga
den, ifall inte något annat direkt har angetts. I detta hänseende är särskilt att märka, att vid ett
personförsäkring försäkringstagaren på
helt annat sätt än vid kan förutsätta att
skadeförsäkring försäkringen
i princip omfattar alla de risker som faller under
försäkringstypen;
‘ Jfr NFT 1983: Lyngsø s. 18, Lundgaard s. 97, Poulsen s. 340 och Sommer s. 342.
villkoren innehåller normalt endast ett fåtal undantag från ansvaret.
Samtidigt får emellertid också beaktas att försäkringsavtalet liksom andra normalt bygger på att vissa
många avtalstyper
standardvillkor skall gälla, vilkas detaljer inte diskuteras mellan
innan avtalet När det i försäk-
parterna ingås. gäller begränsningar ringsskyddet, som kan te sig något mindre väsentliga och som inte
har berörts i samband med avtalsslutet, torde bolaget enligt allmänna principer för avtal av denna typ ha vissa möjligheter att göra begränsningen till avtalsinnehåll genom att snarast efter tecknandet ge mera fullständig information om vad skyddet närmare innebär. Försäkringstagaren torde visserligen ha rätt att reagera åtminstone
på oväntade och mera betydelsefulla inskränkningar i försäkringens
genom att göra gällande att han inte är bunden av avtalet
omfattning eller eventuellt ta upp förhandlingar med bolaget om kompletteran-
de skydd, men om han inte reagerar torde han i dessa fall bli bunden av villkoren? Det är alltså osäkert också med våra regler om
informationsplikt i vilken utsträckning man utan stöd av en uttrycklig
lagregel kan frånkänna olika villkor giltighet, därför att försäkringstagaren inte har fått godtagbar information om dessa.
Vi har funnit att just när det gäller den viktiga informationen om begränsningar i det avtalade försäkringsskyddet det finns skäl att
klargöra rättsläget genom att i lagen slå fast ett civilrättsligt ansvar
för brister i informationen. Ansvarsbestämmelsen bör till
anknytas
i de ovan som att lämna särskild
angivna regler ålägger bolaget
information om viktiga avgränsningar av skyddet. Bestämmelsen bör
gå ut på att försäkringens omfattning skall bedömas som om
avgränsningen i fråga inte gällde. Har försäkringstagaren ansökt om försäkring utan att en viktig
undantagsbestämmelse har kommit på tal vid hans kontakter med
bör ändå gälla om bolaget i bolagets representant, undantaget
försäkringsbrevet lämnar särskild information om villkoret (se
10.2 Eftersom denna skall översändas t» avsnitt ovan). information
samtidigt med första premiekravet, är försäkringstagaren då i praktiken ännu obunden av försäkringsavtalet; bolagen driver enligt
fast praxis inte in obetalda premier vid individuell försäkring. För övrigt har han här som annars rätt att omedelbart säga upp
3 - Vidare har vi ansett det
försäkringen (se kap. 3 § i lagförslaget).
rimligt att försäkringsbolaget också på ett senare stadium skall kunna åberopa en villkoren, om man sänder särskild x
avgränsning enligt
information härom. 3
“
I båda fallen bör emellertid försäkringstagaren ha ett rådrum på
2 Jfr Hellner i Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i Finland, 1979 s. 281-300 (särskilt s. 297 f).
sou 1986:56 till 2 263
Allmänmotivering kap.
fjorton dagar innan informationen får effekt. Han har då möjlighet att ta upp saken med bolaget och eventuellt teckna tilläggsförsäkring för en risk som annars faller utom försäkringsskyddet. Reglerna, som tagits in i 2 kap. 6 § förslaget, överensstämmer till stor del med dem som vi för en liknande situation föreslår för och
gruppförsäkringens ka-försäkringens del (se 9 kap. 5§ andra och 10 5§ stycket kap. andra stycket).
Bestämmelsens närmare innebörd skall behandlas i
specialmotive-
ringen. Det bör dock redan här betonas, att inte avser att
regeln
påverka de allmänna regler som för avtals och som
gäller ingående
bl.a. innebär att bolaget ansvarar för utfästelser som ombudet lämnar. Om den aktuella inte har till avtalsin-
avgränsningen gjorts
nehåll, spelar det inte någon roll vilken information bolaget lämnar senare. Inte heller utesluter den att även i
föreslagna regeln bolaget
andra fall kan ha ett ansvar för missvisande marknads-
civilrättsligt
föring. Bestämmelsen skall alltså inte tolkas motsatsvis.
11 F m.m.
Örsäkringsavtalet
Allmänmotivering till 3 kap.
11.1¶Inledning
Sammanfattning: 3 i den föreslagna lagen handlar
Kapitel främst om av försäkringsavtal, uppsägning och ingående
ändring av avtalet samt om rätten till försäkringens tekniska värde. I detta avsnitt presenterar vi de principiella ställnings-
taganden som ligger till grund för reglerna i kapitlet.
I 3 har samlats de centrala bestämmelserna om rätten att teckna
kap.
om och av försäkringen, om tiden för
försäkring, uppsägning ändring
försäkringsbolagets ansvar och om den ekonomiska uppgörelsen när försäkringen upphör. Dessa ämnen är bara delvis reglerade i FAL, medan däremot villkor och som innehåller utförliga
grunder regel
bestämmelser. På några punkter är för
bolagens praxis förmånligare försäkringstagarna än som framgår av villkoren.
Vi föreslår en mera utförlig reglering än FAL:s, främst med sikte på att tillvarata försäkringstagarnas intressen. Till stor del är det fråga om att anpassa lagstiftningen till bolagens nuvarande villkor och I fall vi vidare efter de som där
praxis. några går linjer
framträder. Någon fullständig reglering av avtalsmekanismerna har vi dock inte eftersträvat; som kommer att framgå nedan, måste våra
-
bestämmelser kompletteras med allmänna avtalsrättsliga regler.
De materiella ogiltighetsgrunderna svek osv. behandlar vi i motive-
ringen till 4 kap. (avsnitt 12).
Vi har till grund för reglerna i kapitlet lagt vissa principiella ställningstaganden, som kan sammanfattas på följande sätt:
EI Den som ansöker om en skall ha en självständig rätt att
försäkring
teckna den som medger för hans
försäkring försäkringstekniken
del; om det inte finns skäl mot att bevilja försäkring, skall
sakliga
han alltså inte vara beroende av försäkringsbolagets välvilja
(avsnitt 11.3). \
D skall träda i kraft så snabbt som detta är utan
Försäkringen möjligt att man samtidigt öppnar påtagliga möjligheter till spekulation mot bolaget (avsnitt 11.4).
D skall så som vara säker att få
Försäkringstagaren långt möjligt på
behålla försäkringen under hela den avtalade
försäkringstiden.
Bara i speciella fall skall bolaget kunna säga upp försäkringen eller ändra villkoren (avsnitt 11.5).
EI skall inte vara mer bunden av avtalet än som
Försäkringstagaren fordras av hänsyn till försäkringstekniken, skattereglerna m.m.
Normalt skall han kunna komma ur försäkringsförhållandet så
snart han önskar det (avsnitt 11.7). D värde vid tid tillhör
Försäkringens varje försäkringstagaren.
Värdet skall tillgodogöras honom eller hans rättsinnehavare när
försäkringen upphör, oavsett anledningen till upphörandet (avsnitt 11.8).
Försäkringstiden
Sammanfattning: ”Försäkringstiden” är ett mera sammansatt begrepp vid personförsäkring än vid skadeförsäkring. Några allmänna regler om försäkringstidens längd behövs emellertid
inte i personförsäkringslagen. Däremot föreslår vi att bolaget i många fall skall vara att underrätta försäkringstagaren
skyldigt i förväg, när försäkringstiden närmar sig sitt slut.
Vid personförsäkring förekommer ofta, till skillnad från vid skadeförsäkring, försäkringar som meddelas på tid som inte på förhand
- Andra skall här
kan anges vanligen då på livstid. försäkringar
kallas tidsbegränsade försäkringar; det är alltså fråga om försäkringar
som har avtalats att gälla för en bestämd tid eller tills den försäkrade har uppnått viss ålder. Även livförsäkringar som avlutas med
utbetalning av ett livsfallsbelopp är i denna bemärkelse tidsbegrän-
sade.‘
Oavsett om är eller inte, avser vi - i
försäkringen tidsbegränsad
det och i - hela tiden från
följande lagförslaget med försäkringstid
det att försäkringen trädde i kraft till dess har sina
bolaget fullgjort åtaganden enligt försäkringsavtalet. Tid under vilken bolaget bara
Däremot innebär inte den omständigheten, att försäkringsbeloppet för en livsvarig livförsäkring på begäran betalas ut när den försäkrade uppnår 90 års ålder, att en sådan försäkring är att anse som tidsbegränsad.
förvaltar ett till betalning förfallet räknas dock inte som
belopp försäkringstid. Från försäkringstiden måste man skilja premiebetalningstiden. Vid
livförsäkring avtalas regelmässigt att premie skall betalas under ett visst antal år, dock inte sedan den försäkrade avlidit. Det förekommer också att görs beroende av att en
premiebetalningen ytterligare
person (försörjaren) lever. Den längsta tid för vilken premiebetalning normalt avtalas är tills den försäkrade fyller 80 år. Vid
tidsbegränsad försäkring kan premiebetalningstiden givetvis inte
vara längre än den tid under vilken bolaget ansvarar, och vid vissa
sådana försäkringsformer måste av försäkringstekniska skäl premie-
betalningstiden sättas kortare än ansvarstiden. Om premiebetalning-
en upphör på grund av dödsfall, skall enligt grunderna den del av
senast förfallen och erlagd premie som på dödsfallsmånaden
belöper
och tid därefter återbetalas läggas till om
(eller försäkringsbeloppet,
ett sådant skall betalas ut). - Premien för en kan också
livförsäkring betalas en gång för alla (engångspremie). Någon premieåterbetal-
ning vid dödsfall kommer då inte i
fråga. Sjuk- och olycksfallsförsäkring är nästan alltid och tidsbegränsad,
premiebetalningstiden sammanfaller normalt med ansvarstiden
(bortsett från att en obetydlig avkortning av premiebetalningstiden kan erfordras av försäkringstekniska skäl).
Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, och ibland också vid livränteförsäkring, får vidare ansvarstiden fixeras i två olika avseenden. Det får anges dels under vilken tid täcker inträffande
försäkringen
försäkringsfall, dels under vilken längsta tid försäkringen täcker följderna av försäkringsfall. Det är den först nämnda ansvarstiden vi
syftar på, när vi talar om tidsbegränsad försäkring. Om t.ex. en
,livränteförsäkring skall ge livsvarig livränta till den försäkrades
ifall han avlider inom en viss bestämd en ,v.40 anhöriga tid, är det alltså y..
:ha
tidsbegränsad försäkring.
Tidsbegränsad livförsäkring enbart för dödsfall meddelas ibland med optionsrätt, dvs. en rätt att senast vid ansvarstidens slut utan ny
högst samma omfattning. Optionsrätten gäller enligt nu tillämpade
./.-}I1)P_‘.
villkor längst till 55 års ålder; den betingar numera som regel inte
någon tilläggspremie. Om ingen optionsrätt har avtalats men försäkringstagaren ändå önskar fortsätta försäkringen efter den
avtalade ansvarstidens slut, måste ny göras
hälsoprövning enligt
samma principer som vid nyteckning. Den avtalade
ursprungligen
ansvarstiden är alltså i denna bemärkelse definitiv; som kommer att framgå nedan, hindrar detta inte att den fortsatta försäkringen i flera sammanhang bör behandlas som ”samma” försäkring som den som
avsågs med det ursprungliga avtalet.
Även vid sjuk- och olycksfallsförsäkring kan den avtalade ansvars-
tiden vara avsedd att bli definitiv. Detta gäller särskilt när ansvarstiden sträcker sig till en tidpunkt då den försäkrade sannolikt har slutat förvärvsarbeta (65-70 års ålder). Vidare finns det och
sjukolycksfallsförsäkringar som är avsedda för barn och ungdomar och
som upphör definitivt när den försäkrade uppnår en viss ålder.
Syftet
med dessa försäkringar är främst att förbättra den ekonomiska situationen för den som genom eller drabbas av
sjukdom olycksfall
invaliditet innan han hunnit komma in i och
ATP-systemet,
försäkringarna innehåller därför ett relativt stort invaliditetskapital. Ofta ingår en rätt att vid slut utan
försäkringstidens hälsoprövning teckna en livsvarig livförsäkring.
I de nu omtalade typerna av sjuk- och olycksfallsförsäkring är den från början avtalade ansvarstiden relativt lång. I en annan typsitua-
tion ger bolaget försäkringen den allmänna uppläggningen, att försäkringstiden är kort (oftast ett år). Samtliga försäkringstagare
som tecknar försäkringen får denna försäkringstid, men avsikten är här att de flesta skall förnya försäkringsförhållandet för en eller flera perioder, dock längst till dess den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Bolaget skickar regelmässigt ut ny premieavi till alla försäk-
ringstagare vid försäkringstidens slut. Särskilt vanlig är denna ordning vid olycksfallsförsäkring.
Den senast beskrivna försäkringstypen har med
beröringspunkter
andra ettåriga försäkringar som tecknas av konsumenter, t.ex.
hemförsäkring. För deras del bygger KFL på huvudregeln, att alla försäkringar automatiskt förnyas för en ny, lika lång försäkringstid,
om inte någon av parterna har sagt upp försäkringen. Betalar inte
försäkringstagaren den nya premien, måste bolaget alltså säga upp
försäkringen för att bli fritt från ansvar. Vill bolaget av annat skäl undgå förlängningen, måste det ha särskilda skäl att inte längre meddela försäkring. Undantag gäller i huvudsak bara om parterna från början har kommit överens om att inte skall
försäkringen
förnyas (se närmare 14, 15 och 17 §§ KFL).
Några motsvarande regler gäller inte på personförsäkringens område. FAL medför ingen rätt för försäkringstagaren att förnya
försäkringen efter den första avtalstiden, och optionsrätt förekom-
mer knappast vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Enligt ett vanligt
olycksfallsförsäkringsvillkor förnyas visserligen avtalet genom att försäkringstagaren betalar den premie bolaget aviserar, men om
bolaget har särskilda skäl för att inte förnya avtalet” kan det vägra förnyelse. Villkoret har - i ett ärende som underställts försäkrings-
inspektionens prövning - ansetts medge bolaget att vägra förläng-
ning när den försäkrade drabbats av under den första
sjukdom försäkringstiden.
Av det nu att om har en
sagda framgår frågorna försäkringstiden helt annan karaktär vid personförsäkring än vid skadeförsäkring. De
skäl som vid konsumentförsäkringar motiverar att försäkringstiden
normalt inte skall vara längre än ett år (10§ KFL) har ingen motsvarighet här. Snarare skulle man kunna överväga som
regler skyddade försäkringstagaren mot att bolaget slentrianmässigt
bestämmer en kort försäkringstid i de fall där
försäkringstagaren
vore bättre betjänt av en lång försäkring. Vi diskuterar denna i
fråga
nästa avsnitt men kommer fram till att sådana regler trots allt inte bör införas.
Inte heller i övrigt har vi funnit behov av några allmänna regler om
försäkringstidens längd i personförsäkringslagen. Däremot behövs
det regler om ansvarstidens början och slut; dessa frågor behandlar vi i avsnitt 11.4. Vidare tar vi upp det informationsproblem som kan uppstå vid slutet av försäkringstiden, om denna är Om en
lång.
tidsbegränsad försäkring har gällt i flera år, kan det lätt hända att
försäkringstagaren glömmer bort att tiden löper ut och hans skydd
upphör. Vi föreslår därför i 3 7 och 8 §§ om att
kap. regler försäkringsbolaget i de praktiskt viktigaste fallen skall underrätta försäkringstagaren i förväg om att försäkringstiden löper ut och om
den rätt att teckna ny försäkring som han kan ha.
Att försäkringstiden vid är får personförsäkring vanligen lång
emellertid betydelse också på det sättet, att det behövs särskilda
regler om uppsägning och ändring av försäkringen under den
avtalade tiden (se avsnitt 11.5 och 11.7 nedan). Vidare har vi även i ett par andra avseenden de förhållandena
uppmärksammat speciella när ett långvarigt försäkringsförhållande formellt består av en rad
kortvariga avtal. Det gäller reglerna om s.k. symtomklausuler och om framkallande av försäkringsfall genom självmord. Dessa frågor
4;l4‘A behandlas i avsnitt 12.3.1 och 12.4.1.
-,...
Ms. 11.3 Rätten till cüøvnuxk
försäkring
11.3.1 Rätten att teckna
försäkring
Sammanfattning: Om det inte finns försäkringstekniska eller andra sakliga skäl för att avslå ansökan, skall en sökande ha
...-.w.«.w.-.».›4ru.mm.p_w›r›«
rätt att teckna den försäkring som svarar mot hans hälsotillstånd m.m. vid tiden för ansökan. Han mäste dock godta de
allmänna försäkringsvillkor bolaget tillämpar för den aktuella
- Vi den vid
7 typen av försäkring. godtar olycksfallsförsäkring
ganska vanliga ordningen med korta avtalstider och formellt fristående avtal för varje försäkringsår men föreslår en informationsregel, som skall garantera att kunden före tecknandet blir uppmärksam på de nackdelar konstruktionen kan innebära för honom.
till 3 269
Allmänmotivering kap.
Som framhållits i det föregående är den enskilde i hög grad beroende av att en begäran om ett korrekt och snabbt
försäkring-behandlas på
sätt. Att en individuell meddelas
personförsäkring kan vara mycket
angeläget från hans synpunkt; socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika kan ge ett i det enskilda fallet.
slag otillräckligt skydd
Det är av vikt att en snarast kan få ett
försäkringssökande
försäkringsskydd som är anpassat efter hans behov. Grundläggande för våra överväganden är visserligen att man inte kan begära att skall ifrån den
bolagen gå försäkringstekniska
bedömningen av risken. Men det bör inte heller förekomma att en
försäkringsansökan, som enligt en
försäkringsmässig bedömning
kunnat beviljas, avslås grunder, t.ex. motsätt-
på osakliga personliga
ningar till sökanden. Inte heller bör den att
omständigheten,
ansökan av administrativa skäl inte kan komma under omedelbar prövning, leda till att den avslås på grund av den senare
utvecklingen
försäkringsfall kanske inträffar medan ansökan obehandlad
ligger
hos i
bolaget.
Det är här regler av två som kommer i för
slag förgrunden
intresset. Dels är det vilka
frågan på grunder försäkringsbolaget skall
kunna vägra försäkring och vilka villkor en
på beviljad försäkring
skall gälla: det är alltså om rätten att erhålla bästa
fråga möjliga
skydd. Dels får man ta till när skall om
ställning skyddet inträda,
försäkringsavtal kommer till stånd. Den senare behandlar vi i
frågan
avsnitt 11.4. Vad angår frågan om en rätt att teckna är det till en
försäkring
början att märka, att KFL innehåller härom. 9 § får ett
regler Enligt
försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller om inte allmänheten, bolaget med hänsyn till risken för den sannolika skadans
försäkringsfall,
omfattning eller annan omständighet har särskilda skäl att inte meddela försäkringen. motiven Enligt kan vägran grundas - utöver -
på själva riskbedömningen bl.a. på sådana som att omständigheter
sökanden gjort sig skyldig till brott av särskild
betydelse från
försäkringssynpunkt eller att han fått en i annat
tidigare försäkring
bolag uppsagd därför att han
avsiktligt utnyttjat premiebetalnings-
reglerna för att skaffa sig gratis Den som utan
försäkringsskydd. sakliga skäl får avslag på .sin kan försäkringsansökan enligt 41 §
utverka allmän domstols att han har rätt att teckna
förklaring,
försäkring, varvid eventuellt kan förklaras vid
försäkringstiden börja
den tidpunkt som skulle ha gällt vid bifall till hans ansökan. Dessa regler innebär alltså att en konsument normalt har rätt att teckna t.ex. en om har sådan i sitt
hemförsäkring, bolaget försäkring
sortiment. Däremot inte konsumenten rätt till
ger lagen försäkring
på vissa villkor, t.ex. ”normala” eller villkor. Även om
”vanliga”
domstol har förklarat att konsumenten har rätt att teckna
försäkring,
till 3 270 Allmänmotivering kap.
måste komma överens om vilka villkor i fråga om parterna själva t.ex. och säkerhetsföreskrifter som skall gälla.
premie, självrisk
Endast om ställer rent oacceptabla villkor, kan det
bolaget upp
med en fortsatt vägran att meddela försäkring.
jämställas
Det kan vara tveksamt om KFL:s bestämmelser utan vidare bör
överföras till Bl.a. är variationerna i försäk-
personförsäkringslagen. långt större i personförsäkringen, och riskprövningen ringsformerna
sker ett helt annat sätt med hänsyn till försäkringstagarens
på
individuella förhållanden. Emellertid tycks bolagens praxis ganska
väl stämma med den som KFL innehåller för konsumentför-
regel
del; är inriktad på sakliga förhållanden.
säkringarnas prövningen
Det talar för att KFL:s med smärre jämkning mycket väl
regel någon
skulle kunna överföras till utan att detta
personförsäkringslagen
skulle innebära nämnvärd nackdel för branschen eller
någon försäkringstagarkollektivet.
Mot en med KFL kan anföras, att trots allt en rätt att
parallell
teckna individuell inte är fullt lika angelägen på person-
försäkring
eftersom så många ändå har ett grundskydd
försäkringsområdet,
ordnat och olika former av kollektiv försäk-
genom socialförsäkring
Vidare har det invänts att en sådan skulle leda till
ring. regel
för i vissa situationer, där den
svårigheter bolagen praktiskt viktiga
moraliska risken spelar en väsentlig roll, dvs. då det av andra skäl
än den försäkrades hälsotillstånd kan misstänkas att en utbetalning
snart kan bli aktuell. Bl.a. har nämnts fallen när en kund utan att
lämna en rimlig förklaring ansöker om mycket höga livförsäkringar
hos flera en när han vill överförsäkra sig på ett
bolag på gång,
sätt vid eller när han vid flera tidigare
påtagligt sjukförsäkring
tillfällen har lämnat Över huvud taget har man
oriktiga uppgifter.
från betonat att skulle leda till tillämpnings-
försäkringshåll regeln -å›i“:.m,.zc414
l. och medföra betydande olägenheter för branschen.
problem
Det framstår för oss som under alla angeläget att
omständigheter
. utesluta vissa för en om Om -.
grunder avslag på begäran försäkring. .
ett inträffar efter det att ansökan ingetts, anses det
försäkringsfall
vara en allmän att inte får avslå ansökan :_.n—.~;...w»-(
princip försäkringsbolaget
s. u;-.;/ —.
enbart av denna anledning (jfr Lyngsø, Dansk forsikringsret, 51).
måste om den försäkrades hälsa försämras efter .nar Detsamma gälla ... ,_ bör inte bero av den större eller
ansökningstidpunkten. Skyddet
mindre varmed försäkringsbolaget behandlat ärendet;
skyndsamhet,
bör få ett skydd anpassat efter hans hälsotillstånd
försäkringstagaren
vid Om hälsotillståndet i verket var dåligt
ansökningstillfället. själva
redan då, skall visserligen hänsyn tas till detta; bolaget bör då ha rätt att vägra försäkring eller - om risken trots allt är försäkringsbar
fordra en än normalt. Men framgår det av utredningen,
högre premie
att den försäkrade drabbats av en först efteråt, bör man
sjukdom
x
till 3
Allmänmotivering kap. 271
bortse från den. I verket lär detta stämma väl med
själva försäkrings-
bolagens synsätt. I Sverige, liksom också på flera håll utomlands, går
utvecklingen mot att man anknyter till riskprövningen ansöknings-
tidpunkten (jfr VerBAV 1981 s. 182). En som ansluter till
regel
denna praxis torde inte kunna möta
berättigade invändningar från försäkringshåll.
Mera tveksam kan frågan synas, om man generellt bör slå fast en
huvudregel om rätt till liknande sätt som skett i KFL.
försäkring på
Vad som för oss framstår som utslagsgivande är att en av
lagstiftning
personförsäkringslagens typ är avsedd att gälla under lång tid. Att
försäkringsbolagen i dag sätt missbruka sin rätt inte synes på något
att avslå ansökan om kan inte anses som
försäkring någon garanti
mot att man i under andra framtiden, samhällsförhållanden och
andra ekonomiska villkor, skulle visa sig betydligt mera återhållsam
med att bevilja En försåkringsskydd. möjlighet att i sista hand få
avslagsbeslutet prövat av domstol måste anses ha sådant värde för en
försäkringstagare, att man inte utan tvingande skäl bör avstå från att
här följa mönstret i KFL.
Personförsäkringens betydelse i många
enskilda fall och det relativt antalet
begränsade bolag motiverar att
försäkringsbolagen - såsom också torde ske i -
dagens praxis tar ett
något större ansvar för dem som behöver deras än man kan
tjänster
kräva av näringsidkare i allmänhet avsnitt 10
(jfr ovan).
2 Vi har därför stannat för att föreslå en regel av liknande typ också för personförsäkringens del, och vi menar att den inte
egentligen
strider mot hur
bolagen själva uppfattar sin verksamhet i dag. Regeln
kan sägas innefatta ett förbud mot
olikformig behandling av
kunderna, men självfallet måste den med beaktande
tillämpas av i personförsäkringens särdrag. Avslag på försäkringsansökan bör
I kunna godtas i de situationer där
ungefär bolagen i praktiken utnyttjar sin avslagsmöjlighet i Som dag. tidigare framgått skall regeln inte påverka bolagens hälsoprövning; den försäkringstekniska
grundvalen för försäkringen skall man inte ifrån. Också gå när den
”moraliska risken är måste kunna
påtaglig, bolagen vägra försäk-
ring. Till några särskilda fall återkommer vi i
specialmotiveringen.
Den regel vi föreslår har alltså sin förebild i 9§ KFL. Vi har
emellertid funnit att regeln i
personförsäkringslagen till sitt materiel-
la innehåll kan göras mer bestämd än den är i KFL. Som nämndes
ovan, säger 9 och 41 §§ KFL inte om villkoren för den
någonting
försäkring konsumenten har rätt till. För
personförsäkringarna är det
V emellertid möjligt att ge en sådan bestämmelse. Såväl premien som
övriga individuellt bestämda villkor styrs nämligen till allra största i delen av den försäkrades hälsotillstånd
(och ålder). Härjämte har
den försäkrades kön och ibland hans
yrke m.m. betydelse. För
bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd m.m. skall inverka
på
272 Allmänmotivering till 3 kap.
finns riktlinjer som prövningen av en försäkringsansökan detaljerade
av nästan alla Även för bedömningen av andra faktorer
följs bolag.‘
har bolagen fast praxis. - utom för sitt för riskprövningen används i dag
Riktlinjerna
ändamål - för att bestämma försäk-
egentliga enligt prorataregeln
ansvar, när uppgifter upptäcks t.ex. i samband
ringsbolagets oriktiga
med ett en bedömning av vilken försäkringsfall. Man gör i efterhand som skulle ha meddelats, om försäkringstagaren hade
försäkring
lämnat när han tecknade försäkringen. Sådana
riktiga uppgifter
ärenden av centrala
avgörs ofta efter yttrande livförsäkringsbolagens riskprövningsnåmnd (inom Återförsäkringsaktiebolaget Sverige),
vilket ytterligare medverkar till en fast och enhetlig praxis. Vi bygger
våra om av brott mot upplysningsplikten på detta
regler påföljder
system (4 kap. 2 och 3 §§). -— — Man kan alltså både branschens och vår uppfattning
enligt
med av säkerhet fastställa i efterhand, vilken
tillräcklig grad
som hade bort meddelas för en viss person. Så mycket
försäkring
bättre bör man kunna samma i samband med
göra bedömning
ansökan om en Det finns alltså i nuvarande praxis
försäkring.
för att i slå fast, inte bara att sökanden har rätt förutsättningar lagen till en utan också vilken han har rätt till. I
försäkring försäkring
härmed har vi i regeln om rätt till försäkring (3 kap. 1 §)
enlighet
att och skall bestämmas på
angett, premien övriga försäkringsvillkor
av den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstillfället.
grundval
är emellertid, liksom 9 § KFL, begränsad till att avse
Regeln
som normalt tillhandahåller allmänheten”. Ett
”försäkring bolaget
som bara meddelar för dödsfall blir alltså inte
bolag kapitalförsäkring
av denna att meddela t.ex. livränteförsäkring.
på grund regel tvunget
Likaså är sökanden att de allmänna villkor bolaget tvungen godta använder för och den och de
varje försäkringstyp premieförhöjning
som i hans fall. har
särvillkor försäkringstekniken påkallar Bolaget
också rätt att som villkor för försäkringen kräva att den som skall
försäkras och/eller genomgår läkarundersökavger hälsodeklaration när detta är bestämt i samt att
ning, bolagets riskbedömningsregler,
han fullmakt att inhämta om honom från ger bolaget uppgifter osv. Och om sökanden av alltför
sjukhus, försäkringskassa på grund
hälsa inte kan försäkras inte någon rätt till
dålig alls, finns naturligtvis
försäkring.
Här också den om sökanden
uppkommer tidigare antydda frågan,
- - skall fast han egentligen skulle vilja ha en långvarig försäkring
vara tvungen att godta också att försäkringsbolaget regelmässigt
‘ av Riktlinjer för riskbedömning av individuell personförsäkring, sammanställda det bara Ansvar Liv Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. Av de svenska livbolagen är som har andra regler för sin riskbedömning; i sak ligger reglerna dock nära varandra.
3 273
Allmi1nmotiveringtill kap.
meddelar den begärda försäkringstypen bara för ett år i taget. I våra direktiv betonas de det kan medföra för en
svårigheter försäkrings-
tagare om hans att
skydd upphör genom försäkringsbolaget vägrar
att förlänga en Det i vårt att
tidsbegränsad försäkring. ingår uppdrag
utreda olika sätt att stärka försäkringstagarens i sådana
ställning
fall.
Det enklaste sättet att åstadkomma detta vore en
naturligtvis regel
att - inom -
försäkringstagaren försäkringstekniskt rimliga gränser
hade rätt till så lång försäkringstid som han önskade. Det skulle
själv ge försäkringstagaren den långa försäkringens och, såvitt vi trygghet
har kunnat finna, ändå inte medföra nackdelar för
några påtagliga
honom.
Vi har emellertid avstått från att föreslå en sådan Vi har
regel.
funnit att den i vissa avseenden skulle både och
praktiskt principiellt
innebära ett alltför stort i Den
ingrepp bolagens handlingsfrihet.
- -
ettåriga olycksfallsförsäkringen som är det praktiska exemplet
drivs till största delen av Den saknar inte
skadeförsäkringsbolag.
betydelse för dem men utgör ändå en liten del av deras samlade
försäkringsbestånd. Försäkringens utformning har synbarligen i
första hand bestämts av en önskan att få rutiner som är samstämda med övriga försäkringar i beståndet; behandlas
försäkringarna
administrativt i stort sett efter KFL:s mönster. En till
övergång lång
försäkring skulle fordra nya koncessioner och former för
nya reservbildning m.m. Sammantaget måste man räkna med att en
påtvingad övergång till lång försäkring skulle kunna leda till att
åtminstone en del av skadeförsäkringsbolagen helt att
upphörde
meddela sjuk- och En sådan är -
olycksfallsförsäkring. utveckling
bl.a. med tanke det ändå ganska antalet som
på begränsade bolag
meddelar -
personförsäkring inte önskvärd.
Av minst lika stor för vårt i denna
betydelse ställningstagande
fråga har emellertid varit, att det inte behöver
egentligen uppkomma några problem för den försäkringssökande som är medveten om
problemet och som vet att han vill ha en lång försäkring; det finns nämligen också ett rikt utbud av lång sjuk- och
olycksfallsförsäkring,
främst från livförsäkringsbolagen. För att om utesluta risken
möjligt
att någon av misstag stannar för en kortare än han
försäkringstid
egentligen vill ha, föreslår vi att de bolag som meddelar
tidsbegrän-
sad försäkring skall vara att före tecknandet för
skyldiga påpeka försäkringstagaren vilka begränsningar som kan finnas i hans
möjligheter att få 2 1 § och
försäkringen förnyad (se kap. förslaget specialmotiveringen till den bestämmelsen).
Speciella frågor uppkommer när flera personer vill teckna försäkring tillsammans. Försäkringen liv (t.ex.
kan gälla på den ena försäkringstagarens när makar tillsammans
tecknar en försäkring på den ena makens liv) eller på
274 till 3
Allmänmotivering kap.
någon tredje persons liv (t.ex. när syskon tecknar en gemensam försäkring på någon av föräldrarnas liv).
Rätten till försäkring innefattar i princip en rätt att få till stånd också sådana arrangemang. Ett bolag kan ha som praxis att inte meddela
med flera försäkrade, men ett motsvarande resonemang kan försäkringar inte föras om försäkringar med flera försäkringstagare; antalet försäkringstagare påverkar inte typen av försäkring. Vissa särskilda förutsättningar måste dock gälla för sådana försäkringar.
Av praktiska skäl meddelar försäkringsbolagen denna typ av försäkring bara om försäkringstagarna godtar att bolaget i de flesta avseenden behandlar dem som en enhet. Försäkringstagarna måste alltså acceptera att premiekrav, uppsägningar och andra meddelanden rörande försäkringen skall sändas bara till en av dem med verkan för dem båda och att de skall vara solidariskt betalningsskyldiga för premien. Detta ligger i en av de förutsätt-
för rätten till försäkring som har angetts ovan, nämligen att ningar försäkringstagaren måste godta de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar.
Som nyss angavs kan den omständigheten att det skall vara flera försäkringstagare till en försäkring normalt inte medföra att försäkringen anses tillhöra en försäkringstyp som det aktuella bolaget inte meddelar. Frågorna om försäkringstypen får emellertid ändå betydelse.
Som regel är det avsikten att försäkringstagarna skall äga kvotdelar i försäkringen, t.ex. hälften eller en tredjedel var. I sådana fall uppstår normalt inte några svårigheter med avseende på försäkringstypen. Om t.ex. en försäkringstagare begär återköp av sin andel, är den kvarstående delen fortfarande en försäkring av samma typ som den ursprungliga.
Annorlunda blir förhållandena om försäkringstagarna har kommit överens om att de skall äga olika moment i försäkringen. Vad som närmast kan bli aktuellt är att den ena av två ägare till en sammansatt kapitalförsäkring
- en skall äga försäkringens spardel, medan den andra skall äga riskdelen modell som med en amerikansk term brukar kallas split dollar. Om i ett sådant fall en del av försäkringen upphör t.ex. på grund av uppsägning, ändras försäkringens karaktär radikalt. Om det är riskdelen som upphör, skulle den kvarvarande spardelen över huvud taget inte ha kunnat från början meddelas som försäkring. Resultatet skulle alltså strida mot tanken
inte behöver meddela försäkringar av bakom regeln att försäkringsbolaget en typ som bolaget inte normalt tillhandahåller allmänheten. Vidare kan det uppkomma åtskilliga praktiska och teoretiska svårigheter för försäkringsbolaget, om en av försäkringstagarna t.ex. vill pantsätta sin rätt eller göra ett förmånstagarförordnande, särskilt om förmånstagarförordnandet skall vara oåterkalleligt. Förfarandet är dessutom oklart från skattemässig synpunkt. Försäkringsbolagen bör därför inte kunna tvingas att medverka till konstruktioner av detta slag.
Rätten att teckna bör diskuteras också från en
försäkring slutligen
annan I rätt sedan lång tid ett
utgångspunkt. angloamerikansk gäller
krav att vid annans skall ha ett
på försäkring på liv försäkringstagaren ”intresse” i den försäkrades liv. Detta anses vara fallet i fråga om vissa inte och i fråga om kompanjoner och
(men alla) anhöriga
liknande. Varken i svensk eller kontinentaleuropeisk rätt gäller
liknande krav, och behov av regler om detta
något något praktiskt
- länders rätt ett krav
har inte visat sig. I andra gäller på samtycke
kap.
från den försäkrade vid försäkring på annans liv. Inte heller till detta finns motstycke i svensk rätt. Det synes inte heller finnas något behov av en regel härom. En sådan skulle dessutom kunna medföra
betydande svårigheter vid försäkring som efter försäkringstagarens
död kan komma att gälla på en person, som är bestämd
genom allmänna försäkringsvillkor eller på liknande sätt. Vi föreslår därför inte någon regel om samtycke av den försäkrade. Eftersom vid de allra flesta former av individuell den försäkrade
personförsäkring
måste lämna uppgifter till bolaget om sitt hälsotillstånd, får problemet i praktiken ingen större betydelse.
11.3.2 Rätten att en
förnya tidsbegränsad försäkring
Sammanfattning: Om inte något avtal om optionsrätt har
träffats, har försäkringstagaren inte absolut rätt att få en
någon tidsbegränsad försäkring förnyad mot försäkringsbolagets vilja. Bolagets möjligheter att vägra förnyelse är dock enligt förslaget begränsade av den allmänna rätten till försäkring. För sjuk- och olycksfallsförsäkringen föreslår vi en om regel
automatisk förlängning, som innebär att
försäkringen förnyas
om ingen av parterna har sagt upp den.
Som ovan förekommer det vid och
framgår (avsnitt 11.2) sjuk-
-
olycksfallsförsäkring och i någon utsträckning vid livförsäkring
enbart för dödsfall - att försäkringen har den allmänna
uppläggning-
en att försäkringstiden är kort, ofta ett år. Alla som
försäkringstagare
tecknar försäkringen får denna men avsikten är att
försäkringstid, försäkringstagaren skall förnya för en eller försäkringsförhållandet
flera perioder. Vad som sägs i detta avsnitt tar i allt sikte
väsentligt
enbart på dessa försäkringsformer. Vid sådana
tidsbegränsade
livförsäkringar som avslutas genom utbetalningen av ett livsfallsbelopp är läget ett annat. Inte heller får resonemangen aktualitet
någon
för sådana typer av kortvarig eller som
sjuk- olycksfallsförsäkring t.ex. reseolycksfallsförsäkring.
Att en försäkring konstrueras med kort avtalstid och formellt fristående avtal för varje försäkringsår, medför att
försäkringsbola-
get även efter flera års löpande försäkringsförhållande har full frihet att vägra förlängning av försäkringen, och detta trots att
försäkrings-
tagaren ofta torde ha utgått från att skyddet skulle vara om
varaktigt,
han bara fortsatte att betala premierna. Det praktiskt
viktigaste
uppsägningsfallet är att den försäkrade har fått sin hälsa försämrad. Från denna synpunkt framstår den socialt sett
ettåriga försäkringen
som något betänklig; den försäkrade kan oväntat mista sitt när
skydd
han behöver det bäst.
276 till 3
Allmânmotivering kap.
Den nuvarande är alltså inte helt tillfredsställande, och
ordningen det skulle vår mening vara mycket olyckligt om försäkringsenligt
i ökande utsträckning skulle gå över till korttidsavtal vid
bolagen
olika Vi bedömer emellertid risken för en sådan
försäkringsformer.
som liten; har i allmänhet visat förståelse för de
utveckling bolagen olägenheter en tidsbegränsad försäkring kan innebära för försäk-
har de svenska livbolagen just av sådana
ringstagaren. Enligt uppgift
skäl som här antytts i stor utsträckning slutat meddela ettårig
olycksfallsförsäkring.
Man måste emellertid överväga om man kan stärka försäkringsta-
ställning på de områden där ettårsförsäkringen är vanlig,
garens alltså främst vid sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas av Eftersom vi har förkastat tanken på en rätt
skadeförsäkringsbolag.
för till än bolaget vill gå med
försäkringstagaren längre försäkringstid
avsnitt), närmast frågan om en rätt
på (se föregående uppkommer för försäkringstagaren att förnya den tidsbegränsade försäkringen
för en ny period. Som ovan nämnts innehåller KFL av sådan innebörd.
regler
Rätten att uttrycks det sättet, att varje
förnya försäkringen på
försäkring automatiskt förnyas om ingen av parterna säger upp den till slut §) och att försäkringsbolaget måste ha
försäkringstidens (14
”särskilda skäl att inte längre meddela försäkring” för en uppsägning de som vid kan spela in
(15 §). Bland omständigheter bedömningen
till nackdel nämns i motiven stor risk för
försäkringstagarens försäkringsfall, upprepade försäkringsfall under den första perioden och försäkringstagarens uppträdande i övrigt under försäkringstiden
1979/80:9 s. 119 Även behov av
(prop. f). försäkringstagarens
försäkringen skall dock beaktas. Rätten till förnyelse framstår enligt förarbetena som något starkare än rätten till nyteckning. att man - med vår i om
Det är tydligt inställning fråga
- inte kan föreslå en om absolut rätt
försäkringstidens längd regel
för att få det skulle i
försäkringstagaren försäkringen förnyad; j
vara liktydigt med en regel om mer eller mindre 3
praktiken
försäkringstid. Regeln kunde också leda till att försäk- å
obegränsad
ringsbolagen, i stället för att meddela försäkring för kort tid, helt
i
försäkringsansökan i de fall man ansåg den sökandes
avslog
sikt vara kunde också a
hälsoutveckling på längre tvivelaktig. Regeln fördyra försäkringen för de försäkringstagare som vet att de av någon
anledning inte kommer att önska förnyelse.
Det får alltså godtas att ett tidsbegränsat avtal om personförsäk-
bara för den avtalade och att parterna efter
ring gäller perioden periodens slut står i princip obundna i en ny förhandlingssituation.
Emellertid förefaller det klart att den allmänna regeln om rätt till - som det skall när
försäkring enligt föregående tillämpas någon
ansöker - bör om en ny försäkring gälla även här. Bolaget skall inte
kunna vägra förnyelse av en försäkring, som det inte hade kunnat
vägra försäkringstagaren att nyteckna; försäkringstagarens ställning
bör i princip vara densamma i de båda situationerna. I sak kommer detta att stämma med KFL.
I enlighet härmed har vi utformat 3 kap. 1 § i så att den
förslaget
även omfattar en rätt att få en Det
tidsbegränsad försäkring förnyad.
innebär att försäkringstagaren har rätt till om det inte finns
förnyelse försäkringsmässiga eller andra sakliga skäl mot fortsatt försäkring,
men å andra sidan också att har rätt att vägra eller
bolaget förnyelse
begära höjd premie om det finns sådana skäl. När premien - såsom oftast är fallet - är beroende av den försäkrades ålder, har
bolaget
alltid rätt att kräva den som motsvarar den försäkrades ålder
premie
vid förnyelsetidpunkten. Och till skillnad från vad som gäller när det
är fråga om uppsägning i förtid av en lång försäkring, får vid bolaget
sin prövning också beakta försämringar av den försäkrades hälsotillstånd. I praktiken torde man dock kunna räkna med att den försäkrades ställning blir något starkare i
förnyelsesituationen,
eftersom det hör till ovanligheterna att ett tar upp
försäkringsbolag en försäkring till saklig omprövning; sannolikt är också hälsopröv-
ningen mera liberal i denna situation.
Härjämte bör ånyo erinras om den förut berörda informationsregeln i 2 kap. 1 §, som vi fäster stor vikt vid. Genom informationen får sökanden redan före tecknandet att överväga, om hans
anledning
behov av en eller om han bör en
tillgodoses kortvarig försäkring välja
längre form.
Även om man det nu tillåter att
enligt sagda försäkringsbolagen
vägra förnyelse när försäkringstekniska eller andra skäl talar
sakliga
emot fortsatt försäkring, bör man emellertid överväga att i ta in
lagen
en regel, motsvarande 14 § KFL, om att försäkringen skall
förnyas
om ingen av parterna säger upp den till slut.
försäkringstidens
Fördelen med en sådan regel är främst att man i alla de fall, där det är parternas avsikt att försäkringen skall förnyas, minskar risken för att det skall uppstå oavsiktliga luckor i skyddet i samband med
förnyelsen.
i
En sådan regel passar dock mindre väl för livförsäkring. När livförsäkringar tecknas för kort tid, har det praktiskt taget alltid sin grund i förhållandena i det enskilda fallet. Avsikten är då att försäkringen inte skall förnyas alls eller bara efter nya överväganden
i vid den första försäkringstidens slut.
Vid sjukförsäkring och är däremot en
olycksfallsförsäkring förny-
elseregel av detta slag lämplig. Även dessa försäkringar kan visserligen tecknas för kort tid under sådana omständigheter som nyss angavs beträffande livförsäkring (t.ex. den tidigare nämnda
reseolycksfallsförsäkringen). Det helt övervägande antalet försäk-
ringar har emellertid denna bara av skäl, och
uppläggning praktiska
278 till 3
Allmänmotivering kap.
det är parternas avsikt att de skall förnyas. För dessa
fortlöpande l
försäkringar föreslår vi alltså en förnyelseregel efter förebild av 14 §
KFL (3 kap. 8 § förslaget). Detaljerna skall behandlas i specialmoti-
l
veringen.
l
l
11.4 Tiden för ansvar
bolagets
Sammanfattning: Om ett försäkringsavtal kommer till stånd,
bör som huvudregel bolagets ansvar räknas från det att
i
försäkringstagaren ansökte om försäkring på sådana villkor i
som bolaget kan godta. I vissa fall får bolaget dock kräva i
förskottsbetalning som förutsättning för sitt ansvar eller skjuta
upp ansvaret tills återförsäkring har tecknats.
Den första frågan av intresse för en sökandes möjligheter att få
försäkringsskydd är, som utvecklats i föregående den om
avsnitt,
rätten att teckna försäkring. Härefter uppkommer frågan, när bolagets ansvar skall inträda.
Med att bolaget ansvarar kan man i och för sig mena, inte bara att bolaget bär risken för försäkringsfall, utan också att det bär risken för att den försäkrades hälsa skall försämras så att försäkring inte
kan meddelas alls eller bara mot Denna senare
längre högre premie.
fråga har vi emellertid redan behandlat: den föreslagna bestämmelsen i 3 1 § innebär att risken för hälsoförsämring i detta
kap.
avseende går över på bolaget redan i och med ansökan om en bestämd Vad som återstår att ta ställning till är frågan om
försäkring. ansvaret för försäkringsfall.
Det bör understrykas att vad vi diskuterar nu inte är detsamma
om när bindande Försäk- l
som frågan försäkringsavtal föreligger.
kan den behandlade regeln i
ringstagaren visserligen enligt tidigare
3 1 § bli berättigad till försäkring redan genom ansökan, men
kap. l det innebär inte att försäkringsavtal därigenom anses föreligga, bara
att är tvunget att sluta avtal med visst innehåll. Och att
bolaget
ansvarstiden (såsom skall föreslås nedan) räknas från det att ansökan
l
har inte annan innebörd än att - om sedermera ett
görs, någon
bindande avtal kommer till stånd - täcker
försäkringen försäkrings-
I
fall som inträffar efter ansökningstidpunkten. l
l
När vi i fortsättningen talar om ansvarets inträde eller försäkringens ikraftträdande, förutsätts alltså hela tiden att ett försäkringsavtal förr eller senare kommer till stånd. Om försäkringsbolaget har rätt att avslå ansökan, t.ex. därför att den som skall försäkras inte har undergâtt föreskriven läkarundersökning, eller om parterna av annan inte når fram till något avtal, blir det självfallet inte
anledning
aktuellt att tillämpa regler om ansvarets inträde. Skulle
någon
sökande avlida sedan han fullgjort allt vad som ankommer honom
på
men innan försäkring har beviljats, får det nödvändiga avtalet anses slutet med dödsboet.
Liksom vid skadeförsäkring (jfr 11 och 13 §§ KFL; också 11 §
jfr
FAL) kan tiden för ansvarets vara bestämd i
början försäkringsav-
talet eller framgå av Avtalet kan
omständigheterna. exempelvis ange
att ansvaret börjar vid en då en
tidpunkt tidigare gällande försäkring
upphör eller då den försäkrade ger sig av på en utrikes resa.
Enligt nu gällande försäkringsvillkor inträder bolagets ansvar när bolagets huvudkontor har mottagit fullständiga ansökningshandlingar, förutsatt att försäkringen enligt tillämpade bedömningsgrunder
kan beviljas mot normal premie och utan förbehåll samt att det inte
av ansökningshandlingarna eller på annat sätt framgår att försäkring-
en skall träda i kraft senare. Med fullständiga
ansökningshandlingar
avses alla de handlingar, t.ex. ansökan och läkarutlåtande, som
bolaget rutinmässigt begär vid försäkringar av den aktuella typen,
men inte sådana extra handlingar som - t.ex. med
bolaget anledning
av innehållet i det första läkarutlåtandet - vill ha i det särskilda fallet. Kan försäkring beviljas endast mot eller med
förhöjd premie
förbehåll, inträder bolagets ansvar först sedan bolaget erbjudit
försäkring på dessa villkor och försäkringstagaren antagit erbjudan-
det.
Villkorens är förmånligare för än
huvudregel försäkringstagaren
både allmänna och FAL:s
avtalsrättsliga principer regler (11§);
enligt F AL börjar ansvaret först när eller försäk-
försäkringsbolaget
ringstagaren avsänt antagande svar på den andres anbud, itvivelsmål klockan tolv dagen för avsändandet.
KFL:s motsvarande regel (11 § andra stycket) är att försäkringsti-
den därmed som också ansvaret -
(och regel jfr 13 §) löper från och
med dagen efter den då lämnade meddelande till
försäkringstagaren
försäkringsbolaget att han ville teckna försäkringen. Annan tid för ansvarsinträdet kan dock avtalas. Om konsumenten sänder in en ansökan om men bolaget inte vill gå med på att ansvaret
försäkring
inträder i enlighet med regeln i 11 § andra stycket, skall bolaget ange det i sitt svar till konsumenten, varefter avtal om ansvarsinträdet måste träffas (prop. 1979/80:9 s. 116).
Rätten att teckna så som vi har utformat den, bör
försäkring,
förenas med en rätt för att få för den
försäkringstagaren försäkring
tid han själv vill. Han bör alltså få bestämma ansvarstidens
själv
början, med bara den begränsningen att reglerna inte får öppna
påtagliga möjligheter till spekulation mot försäkringsbolaget. Den
viktigaste förutsättningen för ansvarsinträdet blir därför, att sökanden på ett sätt har visat att han är beredd att
otvetydigt ingå
försäkringsavtal med ett visst innehåll. Det finns inte anledning att
skjuta fram ansvarstiden tills har fått allt det material det
bolaget
behöver för sitt ställningstagande. Det är i stället att man i
tillräckligt
efterhand kan konstatera, att det fanns sakliga förutsättningar för försäkring vid den tidpunkt lagen anger för ansvarsinträdet. Det måste härvid dock krävas att sökanden i förekommande fall genomgår läkarundersökning m.m. i så nära anslutning till ansök-
ningstidpunkten, att det finns möjlighet att göra en tillförlitlig
bedömning av hans hälsotillstånd vid den - Om det å
tidpunkten.
andra sidan visar sig att det inte fanns att den
förutsättningar bevilja
sökta försäkringen, saknar om ansvarsinträdet som
reglerna tidigare
nämnts intresse.
När någon har ansökt om en bestämd med av
försäkring angivande försäkringstyp, försäkringsbelopp m.m., bör alltså ansvarstiden
räknas från ansökan om det att i med
går bevilja försäkring enlighet
denna. Liksom enligt KFL bör den avgörande tidpunkten vara när ansökan avsändes av försäkringstagaren, inte när den kom in till bolaget; ansvaret skall räknas från och med efter avsändandet.
dagen
Risken för att en ansökan försenas på bör alltså bäras av
posten
bolaget.
I de fall då bolaget skickar ut till hushållen och
masserbjudanden
försäkringssökanden sänder ansökan direkt till utan att
bolaget försäkringsombud medverkar, kan regeln visserligen någon gång leda till tvist: försäkringstagaren (eller hans att efterlevande) påstår
ansökan skickades i tid, medan att den i
bolaget gör gällande själva
verket avsändes efter försäkringsfallet. Bevisbördan för avsänd-
ningstiden ligger emellertid på försäkringstagarsidan. Blotta påstå-
endet att ansökan sänts i tid räcker sålunda inte för att skall
bolaget
bli ansvarigt, utan påståendet får åtminstone te sig sannolikt med
hänsyn till omständigheterna i övrigt. De praktiska komplikationer-
na torde inte bli så stora att de motiverar, att man i
personförsäk-
ringslagen avviker från den princip som gäller enligt KFL; risken för sådana tvister torde snarare vara mindre inom än
personförsäkringen inom skadeförsäkringen.
Regeln att bolagets ansvar räknas från tiden för ansökan bör
gälla,
om det inte av ansökan eller omständigheterna i att
övrigt framgår
försäkringstagaren vill ha försäkringen i kraft först senare. En sådan bestämmelse stämmer i sak med 11 § andra KFL. Emellertid
stycket
följer av det föregående att bestämmelsen i
personförsäkringslagen
- -
till skillnad från KFL som huvudregel bör vara tvingande till
försäkringstagarens förmån. Självfallet skall parterna på försäkrings-
tagarens begäran kunna bestämma en annan tidpunkt för ansvarets början, men bolaget skall i normalfallet inte kunna ensidigt
skjuta
upp sitt ansvar. Vissa undantag från huvudregeln måste dock göras
(se nedan).
Huvudregeln skall som ovan nämnts tillämpas i de fall där för
bolaget godtagbara villkor för försäkringen har angetts redan i
ansökan, och detta oavsett om det är normala villkor eller sådana särskilda villkor som
försäkringstagaren vet att han måste acceptera. Även när försäkringsavtalet kommer till efter mellan
förhandlingar
parterna, bör samma träder i kraft så snart
princip gälla: försäkringen
försäkringstagaren på ett otvetydigt sätt har visat att han är beredd att teckna försäkring på villkor som också kan Det
bolaget godta.
kan ske genom att han antar ett anbud från bolaget eller genom att han - i slutskedet av — ansöker om
förhandlingarna försäkring på
villkor som bolaget kan acceptera. I det senare fallet
ger en sådan regel ett snabbare ansvarsinträde än FAL och KFL. skall
Detaljerna behandlas i specialmotiveringen.
En praktiskt viktig fråga är, hur man skall se situationen om en
på
ansökan visserligen har kommit in till ombud men inte till
bolagets
dess huvudkontor, när försäkringsfall inträffar. Det kan tänkas att ansökan av ena eller andra orsaken blivit hos ombudet.
fördröjd
Enligt vår mening år det att bär risken för
naturligt bolaget
förseningar som på detta sätt är att hänföra till det ombud det anlitar. Ansvaret bör alltså räknas från det att ansökan avsänds eller lämnas till ett av bolagets ombud, även om ombudet inte har fullmakt att
bevilja försäkring.
Som anges i tidigare avsnitt, hindrar i 3 1 § inte att
regeln kap. försäkringsbolaget meddelar försäkring bara mot sådan förhöjd
eller sådana särvillkor i som av
premie på övrigt försäkringsmässiga
hänsyn är påkallade i det särskilda fallet. Av liknande skäl kan det ibland vara nödvändigt att i om ansvarstiden
bolaget fråga får ge
avtalet ett annat innehåll än som av i första
framgår huvudregeln,
hand genom att kräva kontant som för
betalning förutsättning
ansvaret (s.k. kontantklausul). En bestämmelse om detta finns i 11 § KFL och bör också finnas i Vi föreslår att
personförsäkringslagen.
försäkringsbolaget skall få använda kontantklausul, om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av annan särskild
någon omständighet (3 kap. 2 §). Ett praktiskt viktigt fall är, att en genast börjande livränta tecknas mot engångspremie; bolaget bör uppen-
barligen inte vara att sina innan
skyldigt börja utbetalningar premien
har betalats. Särskilt vid kan vidare
kortvarig olycksfallsförsäkring
omständigheterna likna dem som enligt KFL motiverar att förskotts-
betalning krävs.
Regeln, att det krävs någon ”särskild omständighet” eller liknande för att bolaget skall få använda av kontantklausul, kommer att
sig
få mycket av sitt faktiska innehåll
genom bolagens praxis och genom försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet (jfr avsnitt 8.2 ovan).
Regeln är emellertid av natur. Även om villkoret i det
civilrättslig
enskilda fallet skulle ha underställts och av
inspektionens prövning
den lämnats utan erinran, kan en domstol tänkas finna att det inte
har förelegat tillräckliga skäl för förbehållet och att försäkringen
därför har trätt i kraft i enlighet med huvudregeln. Men som
nämndes tidigare, är det klart att inspektionens bedömning får väsentlig betydelse också för den civilrättsliga prövningen, särskilt
när försäkringsbolaget hänvisar till försäkringens art och allmänna konstruktion som motivering för förbehållet. Om domstolen finner att det är försvarbart att generellt ställa upp krav på förskottsbetalning vid den aktuella typen av försäkring, gäller förbehållet mot den enskilde försäkringstagaren även om det inte skulle ha varit motiverat att ställa upp ett individuellt förbehåll av samma innehåll i just hans fall. Om det å andra sidan är fråga om ett individuellt förbehåll i det enskilda fallet, måste naturligtvis också domstolen i
sin prövning mera ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet. Undantagsvis kan det i båda typerna av fall bli tal om att
tillämpa 36§ avtalslagen.
I de nu tillämpade villkoren för liv- och sjukförsäkring finns dessutom en liknande bestämmelse om det fallet att bolaget skall
____________.___________,.________.A_.____.__.__mm._a..ad
teckna återförsäkring; om bolaget skall återförsäkra en viss del av försäkringen inträder ansvaret för den delen först när återförsäkring har beviljats. Oftast är det försäkringens storlek som medför att återförsäkring måste tecknas. Frågan är om man bör ta in en motsvarande bestämmelse i personförsäkringslagen.
En sådan regel har den nackdelen, att den slår ojämnt mot olika
försäkringstagare. Eftersom försäkringsbolagen inte har samma
gränser för när återförsäkring skall tecknas, blir ansvarsinträdet olika beroende på vilket bolag försäkringstagaren har vänt sig till. Ofta är inte medveten om att en del av l
försäkringstagaren försäk-
ringen inte har trätt i kraft. Inte heller tror vi att frågan kan ha någon särskilt stor praktisk betydelse för bolagen, bl.a. därför att nästan alla svenska försäkringsbolag deltar i ett pool-system för återförsäk-
i
i ring, som medger att återförsäkringen i de flesta fall automatiskt träder i kraft samtidigt med direktförsäkringen. Eftersom emellertid
sina eller andra i
bolagen enligt grunder försäkringstekniska regler
inte får meddela försäkringar över en viss storlek enbart på egen risk,
å
bör den civilrättsliga lagstiftningen inte tvinga dem till det, även om
det bara gäller få fall och för begränsad tid. Man får alltså godta att
g
bolagen även i fortsättningen kan ta förbehåll av detta slag. l
är det att kunden så snabbt som får besked å
Självfallet viktigt möjligt
om, att en del av försäkringen inte kan träda i kraft omedelbart.
g
Bestämmelserna om ansvarstidens början finns intagna i 3 kap. 2 §
om ansvarets - och även om
förslaget. Frågan början frågan
ansvarets slut - skall behandlas närmare i specialmotiveringen.
283_
11.5¶Bolagets möjligheter att säga upp försäkringen
eller att ändra den
Sammanfattning: Förutsättningarna för avtalet kan rubbas under en lång försäkringstid. Bolagen har ett starkt intresse av att åtminstone delvis kunna neutralisera sådana rubbningar. Å andra sidan är det ett väsentligt intresse för försäkringstagarna att skyddet inte försämras eller upphör i förtid.
Avvägningen
mellan dessa intressen diskuteras i avsnitt 11.5.1-11.5.3.
Flertalet personförsäkringar tecknas på lång tid; avtalstider på
femtio år är inte ovanliga. Redan förändringarna i penningvärdet
medför här avsevärda svårigheter. Också i andra avseenden är det svårt att kalkylera risken på så lång sikt som här kan behövas. Bl.a.
bygger livförsäkringen på antaganden om ränta, dödlighet och framtida förvaltningskostnader, som med nödvändighet måste bli
osäkra. Vidare kan nya problem dyka upp under försäkringstiden; bl.a. är det tänkbart att ändringar på närliggande rättsområden,
såsom socialförsäkring, familjerätt eller Skatterätt, någon gång kan på ett radikalt sätt ingripa i försäkringsförhållandet. Det sagda
motiverar att man vid personförsäkring på ett annat sätt än vid
skadeförsäkring måste ge bolagen möjligheter att neutralisera rubbningar i de förutsättningar dagens försäkringar bygger på.
Å andra sidan är det ett viktigt intresse för försäkringstagaren, att hans skydd inte tas ifrån honom i förtid eller villkoren för
försäkringen ändras på ett sätt som väsentligt inskränker skyddet.
Försäkringens bestånd är av särskild betydelse här, främst på grund av risken att den försäkrades hälsa har försämrats så att ny försäkring inte går att få.
Dessa frågor tas upp nedan i detta avsnitt. Frågorna om
bolagets
möjligheter att säga upp försäkringen eller ändra villkoren på grund av kontraktsbrott från försäkringstagarens sida diskuteras i avsnitt 12 och 13.
11.5 .1 Livförsäkring
Sammanfattning: Försäkringsbolaget skall aldrig kunna förbehålla sig rätt att säga upp en till i
livförsäkring upphörande
förtid. Däremot skall bolaget i viss utsträckning kunna förbehålla sig rätt att ändra villkoren under avtalstiden.
Livförsäkringsavtal har sedan länge - bortsett från vissa kontraktsbrottsfall -— ansetts vara bindande för under hela
försäkringsbolaget
den avtalade tiden, även när denna är mycket lång. Det finns visserligen inte någon bestämmelse i lag, som skulle hindra bolagen från att i avtalet förbehålla sig rätt till uppsägning i förtid, men sådana förbehåll har inte ansetts förenliga med de grundläggande principerna för verksamheten. I nu tillämpade villkor för individuell livförsäkring anges också uttryckligen, att avtalet inte kan sägas upp
av bolaget.
Bolagets bundenhet har ansetts gälla inte bara själva försäkringens bestånd utan också den avtalade premien och villkoren i övrigt. Det förekommer sålunda inom livförsäkringen inte heller förbehåll om att bolaget skall ha rätt att ändra premien eller andra villkor under avtalstiden. Däremot tar bolagen regelbundet förbehåll om att
grunderna kan komma att ändras (med det undantaget att premien som regel inte kan höjas).
Något annat är de s.k. indexförsäkringarna, där parterna redan i det ursprungliga avtalet har kommit överens om att premierna fortlöpande skall ändras efter ett index. Dessa försäkringar berörs närmare i slutet av avsnitt 11.5.3. Försäkringsbolagets bundenhet av långvariga avtal har diskuterats livligt under senare år. Man har pekat på att prognoser om den kommande utvecklingen av räntor, dödlighet och - framför allt omkostnader måste bli mycket osäkra, när de skall gälla för många årtionden framåt? Särskilt har man framhållit betydelsen av de
fortlöpande ändringarna i penningvärdet?
Som konkreta åtgärder för att komma till rätta med dessa svårigheter har man diskuterat, om en möjlighet skulle öppnas att driva mot som kunde ändra - i
livförsäkring premier bolaget ensidigt
- i förhållande till Som skäl för
praktiken höja försäkringsbeloppet.
att sådana premiesystem skulle få införas kan man hänvisa till rättvisan mellan olika grupper av försäkringar och olika grupper av försäkringstagare; systemet med fasta premier kan leda till att försäkringar med för låg premienivå kommer att belasta andra
försäkringar, med högre premienivå, vilka därigenom t.ex. kan gå
ett - dock mindre miste om en annars möjlig återbäring. Som
- av sänkta önskvärt alternativ har man diskuterat möjligheten försäkringsbelopp mot oförändrad premie. Däremot har det inte föreslagits att bolaget också skulle få en möjlighet att helt komma
ifrån försäkringen.
Bortsett från de tidigare antydda kontraktsbrottsfallen (brott
mot
Se avhandlingar till den sjuttonde nordiska livförsäkringskongressen, Stockholm 1977, avhandlingsämne 1. 2 Se bl.a. avhandlingar till den artonde nordiska livförsäkringskongressen, Köpenhamn 1981, avhandlingsämne 2, samt Christian Hörup i NFT 1983 s. 73 ff och där lämnade hänvisningar.
i
Allmänmotivering till 3 kap. 285
upplysningsplikten m.m.) står det enligt vår mening klart att man vid individuell livförsäkring inte bör tillåta att försäkringstagarens skydd
tas ifrån honom genom att försäkringen upphör i förtid; detta gäller även om försäkringens uppsparade värde betalas ut till honom. Det är svårt att tänka sig att behov av sådan uppsägningsrätt skulle kunna uppkomma i framtiden (utom i krigsfall och liknande katastrofsituationer, då man får räkna med att särskild lagstiftning ingriper). Personförsäkringslagen bör därför innehålla en bestämmelse som
slår fast principen om livförsäkringens ouppsägbarhet (3 kap. 4§
förslaget). Naturligtvis blir det då inte heller tillåtet med villkor som innebär att försäkringen under vissa omständigheter auto-
upphör
matiskt, utan uppsägning, eller om att försäkringen är bara
giltig
under vissa allmänna förutsättningar som t.ex. att den försäkrade tillhör någon viss organisation. (Om förhållandena vid
gruppförsäk-
ring och ka-försäkring se avsnitt 7.2, 7.3, 17 och 18.)
Såvitt gäller ändringar i villkoren, är det värdefullt för
visserligen försäkringstagarna om de så långt som möjligt kan vara säkra på att
premien inte kommer att höjas eller villkoren i övrigt kommer att försämras under avtalstiden. Men samtidigt kan man inte förneka, att de ovan angivna argumenten för en större rörlighet har avsevärd tyngd. Vi har kommit till den slutsatsen, att det vore olämpligt att i lagen införa ett förbud mot alla ändringar av livförsäkringsvillkor. Man kan nämligen befara att ett sådant förbud skulle kunna få flera
negativa konsekvenser för försäkringstagarna.
Det kunde tänkas att bolagen - för att i möjligaste mån skydda sig
mot en negativ utveckling i framtiden - skulle vilja höja premierna
över vad som kunde framstå som nödvändigt med tanke på den närmast överblickbara framtiden; tillgång till en ändringsmöjlighet
kan alltså medverka till lägre bruttopremier. Höjda premier skulle
- i den mån blev bättre än man befarat -
visserligen utvecklingen komma försäkringstagarna tillgodo i form av återbäring, men den
höga premienivån skulle kunna avhälla många från att teckna den försäkring de behövde. Allvarligare är emellertid risken att
bolagen
- i medvetande
om att villkoren för ett slutet avtal aldrig kunde ändras - i större utsträckning skulle gå över till att meddela bara
kortvarig försäkring; kanske med en längsta försäkringstid av tio år
och kanske utan möjlighet till En sådan vore
optionsrätt. utveckling olycklig. Ett långvarigt avtal med i viss mån rörliga villkor är enligt
vår mening bättre för försäkringstagaren än ett kort avtal med fasta villkor; vi föreslår nämligen att försämring av den försäkrades hälsa
skall kunna till av villkoren - en
aldrig utgöra anledning ändring
vedertagen princip redan i dag, som bör slås fast i som en viktig
lagen del av försäkringsskyddet. Med en så begränsad ändringsmöjlighet
blir den långvariga försäkringen klart att föredra.
Man bör alltså godta att bolagen i viss kan ändra
utsträckning
villkoren för livförsäkring. Allmänt sett räknar vi med att det mest
blir fråga om ändringar på grund av att de allmänna förutsättning-
arna för försäkringen har ändrats och att ändringarna kommer att avse premien. Som nyss nämndes skall hälsoförsämring inte få beaktas, men det kan inte uteslutas att den försäkrades individuella förhållanden i övrigt någon gång kan få betydelse. Vad som närmast kommer i fråga här är att den försäkrade går över till ett farligare
yrke.
Rätten att ändra villkoren bör emellertid inte vara oinskränkt och
framför allt vid kort försäkring saknas det anledning att
ovillkorlig;
tillåta Inte heller bör en kunna stödjas enbart på
ändring. ändring
lagen; det bör fortfarande krävas att bolaget har förbehällit sig
ändringsrätt i det ursprungliga avtalet. Lagens uppgift blir alltså att
ange, när sådana förbehåll får tas. Den närmare utformningen av regeln behandlas i avsnitt 11.5.3.
11.5.2¶Sjuk- och olycksfallsförsäkring
Sammanfattning: Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring skall bolaget för vissa fall kunna ta förbehåll både om villkorsändring och om upphörande i förtid.
För den karta och del, där man arbetar
sjuk- olycksfallsförsäkringens
med formellt fristående avtal för varje försäkringsår, är läget speciellt. Där har man i allmänhet inte något behov av att kunna säga upp försäkringen eller ändra villkoren under den avtalade försäk-
ringstiden. I stället uppkommer frågor om bolagets möjligheter att
vägra förnyelse av försäkringen när den avtalade tiden löper ut
11.3.2 och om att ändra villkoren i
(avsnitt ovan) möjligheterna samband med att förnyelse beviljas (avsnitt 11.6 nedan). Av sjuk- och olycksfallsförsäkring med lång avtalstid finns två
typer. Vid den ena typen, som numera knappast nytecknas alls, är premie och andra villkor från början bestämda för hela avtalstiden. Om denna är längre än fem år, skall försäkringen drivas med
försäkringen liknar alltså starkt livförsäkring. Vid den
grunder;
andra typen är avtalstiden lång, men premie och övriga
visserligen
villkor bestäms bara för kortare i taget - ofta bara ett år.
perioder
Försäkringen kan efter bolagets val drivas med eller utan grunder.
Vid av den senare förbehåller sig alltså bolaget i
försäkring typen
det ursprungliga avtalet rätt att ändra villkoren under avtalstiden. Så förekommer det t.ex. regelmässigt vid sjukförsäkring villkor, som skall garantera att försäkringsbeloppen hålls anpassade till den försäkrades inkomstförhållanden, om inkomsterna går ned. När
tecknas inhämtar försäkringsbolaget upplysningar om försäkringen
sou 1986:56 Allmänmotivering till 3 kap. 287
den försäkrades inkomstförhållanden, och de som
ersättningsbelopp
skall motsvara mistad inkomst bestäms med till inkomsterna.
hänsyn
För sjukperiod som varar högst sju dagar får från enskilda
bolag
försäkringsersättning inte utges för inkomstbortfall. Vid längre sjukperioder tillåts kompensationen vara 100 procent före skatt under de första 91 dagarna; därefter endast 95
procent (jfr
regeringens skrivelse 1984/85: 187 och försäkringsinspektionens skri-
velse 1985-06- 10, Dnr 56/85). Går inkomsten efter tecknandet ned så mycket att ersättningen skulle 100 procent av förlorad
överstiga
inkomst, anpassas försäkringen efter de nya inkomstförhållandena genom att försäkringsbeloppet (och i samband härmed också premien) sätts ned. Liknande regler tillämpas vid sådan
sjukavbrottsförsäkring för näringsidkare, som skall betala näringsidkarens
fasta utgifter för kontor eller liknande, medan han är Andra
sjuk.
vanliga villkor avser att försäkringen skall ändras om den försäkrade får förtidspension eller liknande förmån eller om han yrke eller
byter fritidssysselsättning. Vi diskuterar lämpligheten av vissa av dessa
villkor i specialmotiveringen till 3 4 och 5 §§.
kap.
De nu angivna villkoren är oftast utformade så, att i yttersta fall försäkringen skall upphöra helt när en viss förändring har inträffat; om t.ex. en näringsidkare helt har avslutat sin verksamhet, får han inte behålla sin sjukavbrottsförsäkring. Ofta innebär villkoret att försäkringen skall upphöra automatiskt med verkan från nästa premieförfallodag, alltså utan och även om inte
uppsägning bolaget
har fått kännedom om förändringen.
Vi finner det uppenbart att man måste samma
medge bolagen möjligheter att ändra villkoren vid sjuk- och olycksfallsförsäkring
som vid livförsäkring. Skälen är snarast starkare vid dessa försäkringar, och en relativt liberal till kan
tillgång ändringsförbehåll förhoppningsvis leda till en önskvärd utveckling mot längre försäk-
ringsformer. Inte heller här bör för
hälsoförsämring få utgöra grund
villkorsändringar, men andra ändringar i den försäkrades förhållanden kan väntas få större betydelse än vid I viss
livförsäkring.
utsträckning får man räkna med att även andra villkor än
premien
kan beröras.
Till skillnad från vid livförsäkring har vi också funnit, att
bolagen
vid sjuk- och olycksfallsförsäkring bör kunna ta förbehåll om upphörande i förtid. En sådan ordning är motiverad i det
tydligen ovan angivna fallet med sjukavbrottsförsäkringen och även vid
vanlig sjukförsäkring, när den försäkrades inkomster går ned så att det inte längre finns något utrymme för
privat försäkring.
Däremot bör man i allmänhet vara med att villkor
försiktig godta
som innebär att försäkringen skall automatiskt, utan
upphöra
uppsägning. Det brukar visserligen sägas från att den
försäkringshåll ordningen är fördelaktig också för försäkringstagaren, att han
genom
i till 3 -
288¶Allmânmotivering kap.
får tillbaka av när förhållandet uppdagas. Vi
misstag erlagda premier
menar emellertid att en så begränsad fördel inte kan uppväga den nackdel som det innebär, att försäkringstagaren kanske under flera år svävar i en att han har försäkringsskydd. Om
oriktig föreställning
det inte är alldeles klart för försäkringstagaren att skyddet upphör när en viss händelse inträffar, bör det naturliga vara att han får en underrättelse om upphörandet, så att han kan inrätta sig efter detta. Något totalt förbud mot villkor om automatiskt upphörande bör dock inte införas.
11.5.3 Gemensamma frågor
Sammanfattning: Vi föreslår en allmänt hållen regel angående när förbehåll om upphörande eller ändring skall tillåtas; regeln skall få sitt närmare innehåll genom praxis. Ett förbehåll får dock avse fallet att den försäkrades hälsa har försämrats.
aldrig
eller ändring får göras bara i samband med att
Uppsägning
förfaller till och får alltså aldrig avser
premie betalning
slutbetald är garanterad både
försäkring. Försäkringstagaren
tid för eftertanke och rätt att själv säga upp försäkringen.
Vi har alltså funnit att vid alla former av
försäkringsbolaget
personförsäkring bör kunna förbehålla sig rätt att ändra försäkringsvillkoren under avtalstiden. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring skall också kunna förbehåll om förtida av
bolaget göra upphörande
försäkringen. I de föregående avsnitten har vi antytt några situationer där vi anser det befogat med olika typer av förbehåll. Vad som här återstår att diskutera är den tekniska utformningen av lagens
regel.
Enligt vår mening talar övervägande skäl mot att försöka ange i vilka konkreta fall förbehåll skall vara tillåtet. Det skulle vara svårt att formulera en sådan regel redan med sikte på dagens förhållanden, och en skulle låsa den framtida utvecklingen på ett
detaljerad regel
olyckligt sätt. Vi föreslår i stället den mera allmänna bestämmelsen, att ett förbehåll av detta slag skall få användas bara om det är ”påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild 4 och 5 §§). Det är alltså fråga om en
omständighet” (3 kap.
bestämmelse av den flera gånger tidigare berörda typen, som är av karaktär men vars närmare tillämpning kommer att
civilrättslig
påverkas av bl.a. synsätt (jfr avsnitt 8.2
tillsynsmyndighetens ovan).
Ett alternativ som i branschen diskuterats med avseende på av för livförsäkring är, att det skulle fordras
ändring premien
till 3 289
Allmänmotivering kap.
godkännande av försäkringsinspektionen för att den genomföra
ändring som förbehållet avser. När det gäller sådana som
ändringar
berörs av FRL:s principer om soliditet och torde det alltid
skälighet
krävas godkännande av men i har vi inte velat
inspektionen, övrigt
föreslå en sådan ordning i Emellertid är det klart att det under
lagen.
alla förhållanden blir lättare för att vid sin
försäkringsinspektionen
allmänna granskning godta ett ändringsförbehåll, om förbehållet innehåller att den faktiska skall av
ändringen godkännas inspektio-
nen.
Såsom framgått redan i föregående avsnitt, bör av
försämringar
den försäkrades hälsa inte i något fall kunna utgöra skäl för
uppsägning eller ändring av försäkringen. Vi föreslår en ytterligare
sådan absolut begränsning av att
bolagets möjligheter, nämligen
uppsägning eller ändring inte skall få ske för en slutbetald försäkring. Det skulle te sig mindre ibland direkt stötande, om
naturligt, bolaget
skulle kunna t.ex. höja premien eller sänka när
försäkringsbeloppet, försäkringstagaren redan fullgjort hela sin del av det ursprungliga
avtalet. Den tröskeleffekt som i det fallet att alla
uppkommer
premier utom en är betalda får i mån av behov mildras genom villkoren.
I linje härmed bör en eller av
rimligen uppsägning ändring
villkoren kunna ske bara i samband med att ett
premiebelopp
förfaller till betalning; skall inte behöva ta
försäkringstagaren
ställning till sådana åtgärder under en tid, för vilken han redan har betalat premie. Likaså bör, i den man
utsträckning accepterar
automatiska upphöranden och dessa få verkan först vid
ändringar,
nästa premieförfallodag. Detta överensstämmer för med
övrigt
praxis i dag. - När sker över s.k.
premiebetalbetalningen premie-
konto, där årspremien enligt särskild överenskommelse
delas upp på t.ex. tolv månadsbetalningar, bör få göras bara vid
villkorsändring huvudförfallodagen. Detaljerna skall behandlas i specialmotivering-
en.
Vid försäkring med är innehåll en del av
grunder grundernas
försäkringsavtalet. Även ändring av grunderna skall därför omfattas
av de speciella om rätt att ändra
reglerna bolagets försäkringen.
Bestämmelsen i 7 kap. 2 § andra FRL innebär emellertid att
stycket
det alltid är pâkallat med ett förbehåll om rätt för att ändra
bolaget
grunderna. Av stor betydelse är också att skall
naturligtvis grunderna
prövas av regeringen eller
försäkringsinspektionen. Försäkringsbolagets tillgång till förbehåll av de nu angivna slagen
kan emellertid också en del andra till
påkalla regler försäkringsta-
garnas skydd. Redan vid avtalsslutet bör få klart
försäkringstagaren
för sig att avtalet avviker från det mönstret för bindande
vedertagna
avtal. Vi föreslår därför att, om eller kan
uppsägning ändring
förekomma, detta skall särskilt framhävas i
försäkringsbrevet (se
290 till 3 kap.
Ailmdnmofivering
2 kap. 2§ förslaget); självfallet skall information härom lämnas också innan försäkringen meddelas.
Vidare bör försäkringstagaren ha möjlighet att själv säga upp
försäkringen, när bolaget ändrar premien eller andra villkor. Som
framgår av det följande, vill vi emellertid lagfästa den vittgående
allmänna rätt att säga upp avtal om personförsäkring som redan finns. Någon särskild bestämmelse om rätt till uppsägning i det nu aktuella fallet behövs därför inte. Inte heller fordras något speciellt
om rådrum för försäkringstagaren att fatta ett beslut.
stadgande
Enligt förslaget skall nämligen information om de nya villkoren sändas ut tillsammans med premiekravet, och genom att försäkringstagaren alltid har minst en månad på sig att betala den nya premien, får han också tid att överväga om han vill fortsätta
tillräcklig försäkringen på de ändrade villkoren. För att försäkringstagaren
skall få ett så gott beslutsunderlag som möjligt, föreslår vi en särskild
regel om att sådana ändringar som begränsar försäkringsskyddet
skall vara särskilt framhävda i informationen (2 kap. 3§ andra
stycket).
Det är tänkbart att försäkringstagaren vid ett meddelande om kommande premiehöjning finner att han i och för sig skulle vilja behålla försäkringen men att han inte kan eller vill betala högre
än som avtalades från Problem uppstår i första hand
premier början.
för den som på grund av försämrat hälsotillstånd inte skulle kunna få en annan Vi från att i
försäkring. utgår försäkringsbolagen enlighet
med nuvarande praxis beaktar försäkringstagarnas intressen vid
ändring av premierna och låter den försäkringstagare, som så önskar,
i stället fortsätta försäkringen med oförändrad premie och sänkt
försäkringsbelopp. bör vid sin tillsyn sär- Försäkringsinspektionen
skilt observera detta Under sådana förutsättningar anser vi
problem. inte någon speciell skyddsregel vara nödvändig för dessa fall.
‘
bör det att den här diskuterade att å
Slutligen påpekas, möjligheten
ändra premien inte skall förväxlas med de livförsäkringar med rörlig
å
som förekommer redan i I dessa fall har parterna i det s
premie dag.
avtalet kommit överens om att ä
ursprungliga premien fortlöpande
ändras i skall ändras, ofta med anknytning till något index. Samtidigt försäkringsbeloppet, om också inte med samma procentsats som
Den som så önskar har regelmässigt rätt
premien. försäkringstagare att avbryta premiehöjningarna. Något särskilt skydd för försäkrings-
tagarna i denna situation och vi anser därför inte
synes inte behövligt,
att det finns skäl att reglera dessa villkor i lagen.
11.6 i samband med av
Villkorsändring förnyelse
avtalet
Sammanfattning: Inom den ram som dras upp av den allmänna
regeln om försäkringstagarens rätt till försäkring har försäk-
ringsbolaget frihet att ändra villkoren i samband med att en
tidsbegränsad försäkring förnyas. Även individuella omständigheter som hälsoförsämring får beaktas. Försäkringstagaren är garanterad tid och möjlighet att ta till ställning ändringar-
na.
Såsom nämnts tidigare föreslår vi en speciell regel om av
förnyelse sjuk- och olycksfallsförsäkring (3 kap. 8 §). Om inte vill bolaget gå
med på förnyelse, måste det säga upp med minst en
försäkringen
månads uppsägningstid; om ingen av parterna har sagt upp försäkringen vid avtalstidens slut, förnyas avtalet automatiskt för ett år. I vissa sammanhang räknar vi visserligen med att det förnyade avtalet avser samma försäkring som det tidigare avtalet (se avsnitt 12.3.1 och 12.4.1 nedan), men det kommer ändå att vara ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna; låt vara att det nya avtalet kommer att hämta det mesta av sitt innehåll från det föregående avtalet.
I tidigare avsnitt har vi redogjort för den allmänna rätten att
teckna försäkring (3 kap. l §) och för hur den regeln påverkar bolagets möjligheter att vägra förnyelse av en tidsbegränsad försäkring. Försäkringsbolaget fâr avslå en ansökan om en ny försäkring
bara om det finns försäkringstekniska eller andra skäl för
sakliga
avslaget, och där det inte finns skäl för avslag på en ansökan om ny
försäkring kan bolaget inte heller vägra förnyelse av en tidsbegrän-
sad försäkring. I samband med är
nyteckning försäkringstagaren tvungen att godta de allmänna försäkringsvillkor som bolaget
tillämpar för den aktuella typen av försäkring, och han måste också acceptera den premie och de eventuella förbehåll som kan påkallas i av hans hälsotillstånd m.m.
Dessa regler kommer att bestämma också vad som skall om
gälla försäkringsbolagets möjligheter att ändra villkoren för försäkringen i
samband med förnyelse. För att systemet skall fungera på avsett sätt, är det nödvändigt att ge i stort sett till
bolagen obegränsad tillgång villkorsändringar.
När en försäkringstagare rätten 3 1§ att
utnyttjar enligt kap.
nyteckna en försäkring, är han som att de
sagt tvungen godta
allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella
försäkringen. På motsvarande sätt bör han, när han har rätt till förnyelse av försäkringen, vara tvungen att godta de allmänna villkor
292 Allmänmotivering till 3 kap. sou 1986:56
som bolaget vid förnyelsetidpunkten för den aktuella
tillämpar försäkringen. Det stämmer med tanken att försäkringstagarens ställning skall vara densamma oavsett om hans begäran avser nyteckning eller förnyelse. Det skulle också vara mycket opraktiskt för bolaget om alla försäkringstagare hade rätt att hålla fast vid sina olika gamla villkor.
Eftersom bolaget enligt förslaget skall kunna helt vägra förnyelse på grund av omständigheterna i det enskilda fallet - t.ex. hälsoför-
- måste sämring bolaget vidare kunna höja premien eller göra andra individuella villkorsändringar av sådana skäl. Naturligtvis kan
inte - lika bolaget litet här som vid nyteckning göra negativa avvikelser från normalvillkoren utan saklig grund,t.ex. när anledningen är en personlig misstro mot kunden utan stöd av några påtagliga omständigheter.
Några materiella begränsningar av bolagets möjligheter att ändra villkoren i samband med behövs alltså inte i
förnyelse lagen. Däremot bör de nyss behandlade om i samband
reglerna information
med villkorsändringar gälla också vid förnyelse (2 kap. 3§ andra stycket).
De föreslagna reglerna i 3 kap. 8§ gäller bara sjuk- och olycksfallsförsäkring; beträffande livförsäkring föreslår vi inte några regler om förfarandet vid förnyelse (se avsnitt 11.3.2 ovan). Inte heller behövs det någon regel i lagen om villkorsändringar i samband med förnyelse av Om har
livförsäkring. försäkringstagaren optionsrätt, bestäms bolagets möjligheter att ändra villkoren av optionsbestämmelserna. I annat fall måste det till mellan för
förhandlingar parterna att någon förnyelse skall komma till stånd, och därvid måste även de nya villkoren diskuteras.
11.7¶Försäkringstagarens rätt att
säga upp
försäkringen eller att få den ändrad
11.7.1 för
Uppsägning upphörande
Sammanfattning: Försäkringstagaren skall ha rätt att när som helst avbryta premiebetalningen. Som skall han också ha
regel rätt att få försäkringen avvecklad omedelbart vid uppsägning.
Enligt en sedan länge vedertagen uppfattning har försäkringstagaren vid personförsäkring i rätt att säga upp försäk-
princip obegränsad ringen för upphörande under Flera goda skäl kan
försäkringstiden. åberopas för denna princip: ingås ofta med så lång
personförsäkring försäkringstid att försäkringstagaren inte rimligen bör vara bunden
under hela denna tid; tekniken vid personförsäkring tillåter i princip att försäkringen sägs upp när som helst - åtminstone sedan någon tid förflutit - utan förlust för innebär
försäkringsbolaget; livförsäkring
ofta ett sparande som inte bör vara bundet längre än försäkringste-
kniken och hänsyn till skattelagstiftningen tvingar till.
Vad som avtalas om premiebetalningstid medför sålunda inte att försäkringstagaren förbinder sig att betala premie under hela den
avtalade tiden. Ofta medger försäkringsbolagen uppsägning med
omedelbar verkan även under en period, för vilken premie redan har betalats; annars kan försäkringen upphöra först vid nästa premiebe-
talningstillfälle (jfr 98 § FAL). Detta anses gälla för all personförsäkring, såväl livförsåkring som sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vissa begränsningar av försäkringstagarens handlingsfrihet finns dock (se nedan).
Vid försäkring utan sparmoment innebär försäkringstagarens
uppsägning helt enkelt att försäkringen skall upphöra t.ex. från nästa
Detsamma gäller vid försäkring med spar-
premieförfallodag.
moment, som ännu inte har fått något tekniskt återköpsvär-
positivt
de. Eventuellt begär försäkringstagaren att försäkringen skall
upphöra omedelbart och överskjutande premie betalas tillbaka. Avräkningsfrågorna i sådana fall behandlar vi i avsnitt 11.8.2.
När det gäller försäkringar med sparmoment som har ett positivt
tekniskt återköpsvärde, tar sig uppsägningen formen av en begäran att försäkringsbolaget skall återköpa försäkringen; försäkringsför-
hållandet avslutas alltså genom att bolaget betalar ut försäkringens
tekniska återköpsvärde, I sådana fall gäller i dag vissa inskränkningar i försäkringstagarens handlingsfrihet.
Återköp kan tillåtas när det är säkert att försäkringsfallet förr eller senare kommer att inträffa; det typiska fallet är att vid sammansatt
- där betalas ut när den
kapitalförsäkring försäkringsbeloppet
försäkrade uppnår en bestämd ålder eller när han avlider dessförinnan - försäkringstagaren har betalat ett antal årspremier men sedan vill sluta med försäkringen. Vid livränteförsäkring, där den försäkrades eller medförsäkrades död kan medföra att utbetalningarna
aldrig påbörjas eller att de upphör innan tillgodohavandet har
förbrukats, brukar återköp däremot inte medges annat än i undan-
tagsfall. Dessutom lägger ofta skattereglerna hinder i vägen.
P-försäkringar får nämligen återköpas endast om särskilda skäl
föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det eller
det tekniska áterköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr (se anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). Vidare upptar grunderna vissa inskränkningar i återköpsrätten,
vilka har till syfte främst att hindra att försäkringstagarna skaffar sig skattefördelar genom att belåna nytecknade engångsbetalda försäk-
ringar (eller andra försäkringar med koncentrerad premiebetalning)
hos banker eller andra kreditinstitut. Inskränkningen har formen av en begränsning av återköpsvärdet under de första femton försäk-
ringsåren. Om det begränsade återköpsvärdet tas ut, kommer den
återstående delen av försäkringen att helt sakna återköpsrätt till dess femton år förflutit från tecknandet.
Vi anser att principen om försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen har sådan vikt att den bör uttalas i personförsäkringslagen. Och försäkringstagaren bör som regel ha rätt att när som helst säga upp försäkringen till omedelbart upphörande. En sådan
möjlighet kan vara sakligt påkallad i många fall, och regeln motiveras
dessutom av sitt sammanhang med andra i vårt som
regler förslag, utgår från att försäkringstagaren har en fri (jfr uppsägningsrätt avsnitt 11.5 om villkorsändringar). Regeln har tagits in i 3kap.
3 §.
Emellertid kan försäkringstagarens rätt inte vara helt oinskränkt.
När det gäller rätten att få försäkringen återköpt av bolaget måste
man acceptera de begränsningar som finns i dag. Man kan inte
begära att försäkringsbolaget skall gå med på ett försäkringstekniskt
oförsvarbart återköp, t.ex. när den som har tecknat en försäkring för egen ålderspensionering får veta att han lider av en livshotande sjukdom. Inte heller är det vår sak att ompröva de begränsningar i återköpsrätten som har gjorts av skattetekniska skäl. När återköp är uteslutet - helt eller för viss tid - kan försäkringstagaren i stället
begära att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev; se nästa avsnitt).
Däremot kan uppsägningsrätten vara absolut i den bemärkelsen,
. att försäkringstagaren i och med blir befriad från att
uppsägningen betala ytterligare premier för försäkringen. Vidare bör uppsägningen genomgående få omedelbar verkan (om försäkringstagaren begär det). Även om det föreligger hinder mot återköp, kan beräkningen
av det tekniska återköpsvärdet som ligger till grund för fribrev-
svärdet göras med utgångspunkt från förhållandena vid uppsäg-
ningen.
Försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen kan alltså vara absolut i flera avseenden - men inte i alla. Uppenbarligen kan det inte komma i fråga att i lagtexten ange under vilka förutsättningar återköp skall tillåtas; de försäkringstekniska resonemang som här blir avgörande skulle bli alltför komplicerade för att kunna uttryckas
i lagtext. Lagen kan alltså bara ange den allmänna principen, att rätt .l:_n}..v/;v.;—v;__;trazuulr:@n»I.f.i-§;n£aL1.:l;‘;
till återköp skall finnas när beskaffenhet gör det
försäkringens möjligt. Detaljutformningen av reglerna måste överlämnas till
grunderna, men det blir inte möjligt för ett försäkringsbolag att helt utesluta återköpsrätten för en viss försäkringstyp, som i och för sig är
lämplig för återköp, t.ex. därför att bolaget anser det genomsnittligt
klokare av försäkringstagarna att i stället begära fribrev.
i
Allmänmotivering till 3 kap. 295
11.7.2¶Ändring av försäkringen
Sammanfattning: Vi föreslår regler om två konkreta möjligheter att få en livförsäkring med sparmoment ändrad: försäk-
ringstagaren skall ha rätt att gå över till premiefri försäkring
(fribrev), och han skall kunna avbryta sparandet och fortsätta
försäkringen som ren riskförsäkring. Härjämte har försäkringstagaren ofta flera andra möjligheter att få en försäkring
ändrad, men vi föreslår inte någon uttrycklig regel om detta.
Den som har tecknat en lång personförsäkring kan under försäkringstiden komma i situationer, där han måste ompröva sitt försäkringsinnehav. Som ovan angetts kan en anledning härtill vara
att försäkringsbolaget ändrar villkoren för försäkringen. Vanligare
torde emellertid vara att förhållandena på försäkringstagarens egen sida inte längre är desamma: hans förmåga och vilja att betala premier kan ändras, liksom hans behov av försäkringsskydd.
Enligt de regler vi hittills behandlat har försäkringstagaren i denna situation två alternativ: att behålla försäkringen och att säga upp den till upphörande, eventuellt i kombination med att han tecknar en ny försäkring av annat slag. (Ibland kan han också belåna försäkringen.) Ofta skulle emellertid den bästa lösningen för honom vara, att försäkringen ändrades på det ena eller andra sättet. Försäkringen kan helt eller delvis byta karaktär utan att samtidigt behöva byta i_ identitet - som kan ha bl.a. för förhållandet till
något betydelse borgenärerna.
il Varken FAL eller KFL innehåller om av
några regler ändring
försäkring i den bemärkelse som avses nu. I försäkringsvillkor och grunder för finns bestämmelser om rätt för försäkrings-
livförsäkring
tagaren att få utbytt mot fribrev (se vidare nedan), men
försäkringen
några andra konkreta ändringsmöjligheter behandlas som regel inte. (Villkoren för s.k. indexförsäkring brukar dock innehålla, att
har rätt att gå över till fast premie; jfr avsnitt
försäkringstagaren
I stället allmänt att man vid ändring av
11.5.3.) anges i grunderna försäkringsavtal skall använda de ”försäkringstekniska antaganden”
som gäller för den eller de aktuella försäkringstyperna.
Emellertid förekommer det i praktiken i inte obetydlig omfattning att försäkringar ändras i det ena eller andra avseendet, och såvitt vi
har kunnat utreda går försäkringsbolagen enligt fast praxis med på
alla rimliga som föreslår; alternativet,
ändringar försäkringstagarna
för bolaget, är ofta att helt förlora kunden. I den mån ändringen innebär ett ökat riskåtagande från bolaget, krävs dock ny hälsoprövning.
296 Allmänmotivering till 3 kap.
Möjligheten att få försäkringen ändrad är en förmån för viktig försäkringstagaren. Vi har emellertid funnit att vi inte bör föreslå någon allmän regel om detta ämne. Det skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att i ett tillfredsställande lagtext på sätt ange vilka ändringar skulle ha en rätt till, försäkringstagaren obetingad och här kunde en preciserad befaras med tiden bli även regel inaktuell och låsa utvecklingen av nya Som försâkringsformer. framgått ovan tycks det inte heller finnas något påtagligt behov av en uttrycklig lagregel; bolagens praxis ger redan försäkringstagarna stor frihet. Detta betyder emellertid inte att skulle sakna lagförslaget betydelse för försäkringstagarens att få till stånd en rättsliga möjligheter ändring av försäkringen; bestämmelserna i 3 1 och 3 §§ inverkar kap. även på den frågan. (Dessutom föreslår vi - såsom skall framgå nedan regler om två praktiskt betydelsefulla möjligheter att ändra en livförsäkring med sparmoment.) Till att börja med torde 3 3 § uppsägningsrätten enligt kap. förslaget analogt innebära att försäkringstagaren normalt har rätt att få sådana ändringar i försäkringen som minskar ansvar, bolagets t.ex. sänkning av försäkringsbeloppen eller av ansvarsförkortning tiden. Vidare lär den bestämmelsen i förening med l§ 3kap. medföra att försäkringstagaren har rätt att utan ny hälsoprövning byta ut en standardförsäkring mot en annan standardförsäkring, under den att den nya inte viktiga förutsättningen försäkringen medför större ansvar för bolaget än den gamla. Som tidigare angetts, torde man allmänt kunna säga att reglerna i 3 1 § innefattar ett kap. förbud mot olikformig behandling av kunder; sådana bolagets ändringar som bolaget normalt tillåter försäkringstagarna att göra får alltså inte vägras en enskild försäkringstagare, om det inte finns sådana sakliga skäl för bolagets som skulle kunna inställning motivera avslag på en ansökan om ny Däremot behöver försäkring. bolaget naturligtvis inte gå med på allehanda udda ändringar, som avviker från bolagets vanliga rutiner. Inte heller finns det något hinder mot att bolaget tar betalt av försäkringstagaren för de kostnader som ändringen medför. Som nyss nämnts föreslår vi regler om två speciella ändringsmöjligheter, som försäkringstagaren normalt skall ha rätt till. Härigenom får försäkringstagaren direkt i lagen anvisning på ett par praktiskt mycket användbara sätt att ändra försäkringen. Den ena möjligheten är gammal och välkänd, den andra är - såvitt vi har kunnat finna ny för svenska förhållanden. Båda avser livförsäkring med sparmoment. Den första ändringsmöjligheten är att till försäkringen övergår premiefri försäkring (fribrev), som gäller för ett lägre belopp än det
till 3 297
Allmänmotivering kap.
ursprungligen avtalade. Fribrev utfärdas om
försäkringstagaren avbryter premiebetalningen i förtid. Han kan en antingen göra
framställning till bolaget om att få fribrev utfärdat eller också helt enkelt låta bli att betala aviserade I det senare fallet premier. tillämpas ofta särskilda under det första året efter
regler premieav-
brottet (den s.k. trappan; se avsnitt
13.2)
Förutsättningen för att fribrev skall utfärdas är att
försäkringen
har ett tekniskt återköpsvärde, som inte är helt
obetydligt. (Om
värdet är mycket betalas det ut direkt till
lågt, försäkringstagaren;
det blir alltså i stället ett återköp.) Ju tid har betalats
längre premier
och ju högre det tekniska återköpsvärdet är, desto högre blir det nya försäkringsbeloppet. Detta bestäms så, att det tekniska
återköpsvär-
det blir detsamma omedelbart före och omedelbart efter utfärdandet av fribrevet. Lagen bör ge uttryck för den principiella rätten att få försäkringen ändrad till fribrev, där det är tekniskt har in i
möjligt. Regeln tagits
3 kap. 3 §. Detaljer om för fribrev,
förutsättningarna fribrevsbelopp
m.m. måste däremot liksom nu att
regleras i grunderna. Möjligheten
ändra försäkringen tillbaka till en
premiedragande försäkring
behandlar vi i avsnitt 13.3. Den andra ändringsmöjligheten avser som nämnts också livförsäkring med sparmoment. Vi har här tagit upp en regel om rätt för
försäkringstagaren att avbryta sparandet i och fortsätta försäkringen försäkringen som ren riskförsäkring (3 kap. 9 §).
Det uppsparade värde som i en med
ligger livförsäkring spar-
moment kan tas i anspråk på flera sätt. Om
försäkringstagaren själv
finner att han behöver han ofta att av
beloppet, väljer begära återköp
försäkringen, när sådant är tillåtet Om
(se föregående avsnitt).
försäkringen har pantsatts, kan det hända att med stöd
panthavaren
av den regel vi föreslår i 6 11 § I
kap. tillgodogör sig återköpsvärdet.
båda dessa fall kan emellertid ha ett starkt
försäkringstagaren
intresse av att få fortsätta som ren - det
försäkringen riskförsäkring
är tänkbart att hans hälsotillstånd har försämrats så att han inte kan få ny försäkring alls eller bara mot än
betydligt högre premie
tidigare. Utan en till fortsatt skulle ett
möjlighet försäkring återköp
kunna te sig så att rätten härtill framstod som
oförmånligt,
värdelös. Vi har alltså funnit det att i tillförsäkra försäk-
angeläget lagen
ringstagaren en sådan rätt att fortsätta bör
försäkringen. Samtidigt försäkringsbolaget åläggas en skyldighet att upplysa försäkringstaga-
ren om möjligheten till fortsatt
försäkring. Av försäkringstekniska skäl kan inte fortsättningsförsäkringen
för oförändrat - som skulle
gälla försäkringsbelopp något innebära
ett ökat riskansvar för Vårt
bolaget utan rätt till ny hälsoprövning.
298 till 3 Allmänmotivering kap.
innebär i stället att försäkringstagaren har rätt att fortsätta
förslag
med riskåtagande för bolaget* Eftersom
försäkringen oförändrat
det avtalet skulle sjunka mot noll
riskåtagandet enligt ursprungliga
- skulle ha
vid försäkringstidens slut då hela försäkringsbeloppet
- man därför en med
motsvarats av sparande får försäkring
fallande Vi återkommer i special-
kontinuerligt försäkringsbelopp.
till de komplikationer detta medför.
motiveringen
11.8 Rätten till värde
försäkringens
11.8.1¶Inledning
Sammanfattning: Försäkringens värde tillhör försäkringstaga-
ren. Det skall honom eller hans rättsinnehavare
tillgodogöras senast när försäkringen upphör.
Vid personförsäkring uppkommer ofta efter hand hos försäkringsbo-
ett av uppsparade medel, vilka ännu inte har
laget tillgodohavande
i för att täcka den försäkrade risken eller för
tagits anspråk
kostnader. Detta kan inträffa flera olika sätt. Det tillhör den
på
traditionella tekniken för livförsäkring för dödsfall att försäkringstabetalar lika stora trots att risken för dödsfall
garen premier årligen,
är mindre i av än senare. Vidare måste
början försäkringstiden
alltid ske vid de där utbetalning av
uppsparing försäkringsformer
är t.ex. den vanliga sammansatta
försäkringsbelopp garanterad,
I dessa fall det uppsamlade beloppet vid
kapitalförsäkringen. uppgår
slutet av till Endast vid ren
försäkringstiden försäkringsbeloppet. med s.k. naturliga premier förbrukas hela premien riskförsäkring
Även sådan kan dock ha ett visst värde, om
fortlöpande. försäkring
försäkringen mitt under en period, för vilken premie redan
upphör
har betalats.
KFL innehåller i 29 § bestämmelser om avkortning av premien när en i förtid. Om försäkringen upphör under den första försäkring upphör försäkringstiden, har bolaget rätt till s.k. korttidspremie, dvs. den premie som skulle ha bestämts om försäkringen från början hade tecknats för den tid, under vilken den faktiskt kom att gälla. Om det i stället är fråga om en förnyad försäkring, har bolaget bara rätt till s.k. proratapremie (”premie som svarar mot den risk som försäkringen har täckt). Det innebär som regel
‘ Den norska kommittén föreslår en annorlunda utformning av fortsättningsförsäkringen: försäkringen skall under hela den återstående giltighetstiden gälla för ursprungligt försäkringsbelopp, minskat med återköpsbeloppet (se NOU 1983: 56 s. 71). Vi anser den svenska regeln försäkringstekniskt korrektare. (Jfr också det finländska lagutkastet 3 kap. 8 §.)
att bolaget får behålla så stor del av den erlagda premien, som svarar proportionellt mot den del av försäkringstiden som försäkringen har gällt; om försäkringen upphör efter halva försäkringstiden, skall alltså halva premien betalas tillbaka. När risken är olika stor under olika tider - t.ex. vid försäkring av fritidsbåtar, som ligger uppdragna under vintern - kan man också ta hänsyn till det. Reglerna gäller oavsett anledningen till att försäkringen upphör. Korttidspremie är förmånligare för bolaget än proratapremie. Vi har som en allmän princip utgått från att försäkringens värde tillhör försäkringstagaren och skall tillgodogöras honom eller hans rättsinnehavare senast när försäkringen upphör. Vi har sett det som en konsekvens av FRL:s regel att skall drivas utan vinst,
livförsäkring
och vi har funnit det naturligt att sträcka ut till sjuk- och
principen olycksfallsförsäkring, i den mån sådan försäkring har uppsparade
värden. En annan ordning skulle också göra att om
reglerna försäkringstagarens uppsägningsrâtt m.m. ofta framstod som
meningslösa. - I sak stämmer vårt väl med de
förslag överväganden
som ligger bakom FAL. Där har frågan emellertid helt överlämnats till FRL och grunderna (se 101 § FAL och SOU 1925:21 s. 197).
Principen om försäkringstagarens rätt till försäkringens värde skall tillämpas vid avvecklingen av försäkringsförhållandet, oavsett anledningen till att försäkringen upphör. Den skall också gälla när bolaget
av någon anledning är fritt från ansvar utan att något formellt beslut om upphörande träffas, t.0.m. om anledningen är svek från
försäkringstagarens sida (jfr Hellner s. 535). Den får också betydelse
i en del andra situationer, där den närmast kan sägas innebära att
förhållandet mellan bolaget och försäkringstagaren skall regleras på ett försäkringstekniskt riktigt sätt.
Vi behandlar olika praktiska konsekvenser av denna princip nedan
(avsnitt 11.8.2-11.8.5). Den vanligen långa försäkringstiden och den
speciella tekniken vid framför allt livförsäkring medför, att lösningarna inte kan bli riktigt lika enkla som i KFL.
11.8.2 Den ekonomiska när
uppgörelsen försäkringen upphör
Sammanfattning: När en försäkring upphör, skall det göras en
avräkning mellan parterna och försäkringens värde betalas ut
till försäkringstagaren. Detta gäller oavsett anledningen till upphörandet och även om kan åberopa någon grund bolaget
för ansvarsfrihet i
övrigt.
I avsnitt 11 .7.1 behandlar vi ett sätt för att
försäkringstagaren tillgodogöra sig försäkringens värde, nämligen att han begär återköp av försäkringen. Lika litet som man kan i lagen ge detaljerade regler
om under vilka förutsättningar återköp skall vara tillåtet, kan man där ange hur stort återköpsbeloppet skall vara. Dessa frågor måste
överlämnas till grunderna (se 3 kap. 3 § förslaget). Ett mera allmänt för principen om försäkringstagarens rätt uttryck
till försäkringens värde har vi gett i 3 kap. 6 §. Regeln gäller för andra fall av förtida upphörande än återköp, t.ex. när bolaget säger upp
i förtid eller när av någon anledning är fritt från
försäkringen bolaget
ansvar för en händelse som automatiskt innebär att försäkringen upphör (främst den försäkrades död). Om försäkringen i den sistnämnda typen av fall hade kunnat återköpas, blir avräkningen dock i princip densamma som vid ett vanligt återköp.
Ovan har nämnts att återköp i formell bemärkelse förekommer endast vid försäkring med sparmoment men att även rena riskförsäkringar kan ha ett försäkringstekniskt värde, eventuellt bara i den enkla formen att den senast erlagda premien ännu inte har förbrukats helt.‘ Också när en sådan försäkring upphör i förtid, skall det enligt
förslaget göras en avräkning mellan parterna och försäkringens
värde betalas ut till försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.
är att inte i något fall skall tjäna på att
Principen försäkringsbolaget
en i förtid. Å andra sidan skall bolaget normalt
försäkring upphör
inte heller behöva förlora på försäkringen; bolaget skall ha rätt att behålla så mycket av erlagda premier, som svarar mot de kostnader
som har för Om försäkringen avbryts i uppkommit försäkringen. början av försäkringstiden och premierna inte uppgår till kostnader-
nas belopp, kan det dock inte undvikas att bolaget gör en förlust;
något ytterligare krav mot försäkringstagaren kommer av naturliga
skäl inte i fråga.
Även beräkningen av dessa värden måste överlämnas till villkor
och grunder och till försäkringsinspektionens övervakning av dessa.
Allmänt kan man knappast säga mer, än att uppgörelsen skall vara
försäkringstekniskt korrekt. Såvitt gäller återbetalning av oförbru-
kad premie, har vi i samråd med branschens företrädare kommit fram till att man bör följa de principer som gäller enligt KFL. Detta kan visserligen innebära att bolaget i vissa fall inte kan tillgodoräkna
t.ex. hela den som har betalats till det ombud som
sig provision
ombesörjde försäkringen, men försäkringstagarens rätt bör åtminstone inom vissa gränser vara oberoende av hur bolaget i det enskilda fallet har ordnat sitt förhållande till ombudet.
Synsättet är inte självklart. Inom försäkringsbranschen har man framför allt tidigare - närmast med anknytning till köprätten - hävdat att försäkringstagaren genom premiebetalningen byter premien mot en vara, nämligen det framtida försäkringsskyddet. Den erlagda premien skulle med detta synsätt omedelbart uppgå i
därför försäkringens tekniska återköpsvärde och någon separat premieåterbetalning inte komma ifråga. Under senare år har man dock allmänt medgett återbetalning av oförbrukad fortfarande är
premie, även i fall när det tekniska återköpsvärdet negativt.
i
Allmänmotivering till 3 kap. 301
Samtidigt bör lagens bestämmelse (och tillsynen) medge bolagen
en viss rörelsefrihet. Man måste - särskilt i av den
början nya
- räkna med att förhållandevis
lagstiftningens giltighetstid godta
enkelt utformade beräkningsregler, även om de inte ger exakt
riktigt
resultat i varje enskilt fall. Vidare bör kunna innebära, att
reglerna ingen återbetalning skall ske om det möjliga värdet uppenbarligen är
så lågt att det inte står i rimlig proportion till kostnaderna för
uträkning och utbetalning.
11.8.3¶Belåning av försäkringen
Sammanfattning: Försäkringstagaren skall ha rätt att belåna försäkringen hos bolaget, när detta är försäkringstekniskt
möjligt.
Ett enklare och mindre ingripande förfogande över försäkringens
värde är att försäkringstagaren belånar hos
försäkringen försäkrings-
bolaget. (Han kan naturligtvis också låna pengar av någon annan och pantsätta försäkringen hos denne. Den möjligheten behandlar vi i avsnitt 14.4 nedan).
Belåning tillåts som regel i sådana fall, där återköp är möjligt. Vid sådana försäkringar enbart för dödsfall där
återköpsvärdet sjunker
mot slutet av försäkringstiden medges belåning dock inte. Som ovan nämnts, innehåller grunderna också belåningsspärrar som skall hindra att försäkringstagaren skaffar sig skatteförmåner att
genom
omedelbart belåna en nytecknad försäkring.
För den som måste ta värdet av sin försäkring i anspråk är
belåning
ett bra sätt, även om en belåningsom regel inte ger försäkringstagaren riktigt lika mycket pengar som ett återköp. Det finns därför skäl att i lagen slå fast principen, att belåningsrätt skall finnas där så är möjligt (se 3 kap. 3 § förslaget). På samma sätt som i om
fråga
återköp och fribrev måste dock de närmare förutsättningarna för förfogandet, beloppens storlek m.m. regleras i grunder och villkor. Och lika litet som i fråga om återköp har vi att
anledning ifrågasätta
de begränsningar som i av till
dag gäller hänsyn skattelagstiftning-
en.
Belåning av försäkring ger också upphov till en del speciella kontraktsrättsliga frågor: om lånet skall vara från ouppsägbart
i bolagets sida, vad som skall gälla vid försummad
räntebetalning
444 m.m. Som anges i avsnitt 7.1 anser vi inte att dessa behöver
frågor
lösas i personförsäkringslagen. Vi återkommer i avsnitt 14.4.2 till belåningens verkningar i förhållande till man.
tredje
rXwW,rr*rA—“*“V“‘ .
302 till 3 Allmänmotivering kap.
11.8.4 Rätten till återbäring
Sammanfattning: För den grundbundna försäkringens del slår
vi fast rätten till återbäring i lagen. De närmare förutsättning-
arna och måste dock även här överlämnas till villkor
detaljerna
och Därutöver den allmänna regeln om
grunder. gäller försäkringstagarens rätt till försäkringens värde.
rätt till återbäring är en direkt följd av den
Försäkringstagarens
berörda i FRL, att livförsäkring skall drivas utan
tidigare principen
vinst. uppgår under nuvarande förhållanden till
Återbäringen
betydande belopp, och rätten att på detta sätt få del i verksamhetens vinst är därför en viktig del av de förmåner försäkringen erbjuder. i formell bemärkelse förekommer bara vid livförsäkring.
Återbäring
Även vid och kan dock ibland en
lång sjuk- olycksfallsförsäkring
motsvarande ske vid slutet av försäkringstiden, fast
utbetalning
beloppen inte brukar bli så stora.
med med principerna för Systemet återbäring sammanhänger
av Av säkerhetsskäl bestäms premierna försik-
beräkning premier.
och det uppstår därför normalt ett överskott på försäkringsverk-
tigt,
samheten. Detta tillförs såsom återbäring. Åter-
försäkringstagarna
storlek beror således utfallet av verksamheten. Utfäs-
bäringens på
telse om får inte annat sätt än i med
återbäring göras på enlighet reglerna om tilldelning (7 kap. 8 § tredje stycket FRL).
Det bör dock observeras att FRL:s föreskrifter om återbäringsfond m.m. inte för utländska försäkringsbolag som driver
gäller
verksamhet i Dessa har också en något större
Sverige. bolag
rörelsefrihet i om än de svenska bolagen. Här
fråga premiesättningen
kan man alltså tänka mot nettopremier, dvs.
sig försäkring försäkring mot lägre premier utan rätt till återbäring.
betecknas ibland som en del av vilken v.h6;‘::._¢.r1J.1
Återbäringen premierna,
till man brukar säga att kostnaden för
återgår försäkringstagarna;
är minus för fördel-
försäkringen premien återbäringen. Principerna
och av överskottet kan emellertid lika väl motivera
ning utbetalning
att återbäringen i stället betraktas som ett tillägg till det avtalade - försäk- -
försäkringsbeloppet; utöver detta belopp, som tillkommer «
ringstagarna oavsett utfallet av försäkringsverksamheten, utgår
återbäringen, vars storlek är beroende av verksamhetens förlopp. Vilket betraktelsesätt man bör inte påverka utformningen av -,‘..n4n.n-oer.-x..r.x:
väljer . reglerna om återbäring.
i första hand av FRL. Som nämnts är
Återbäringen regleras
att all skall drivas till försäk-
principen, livförsäkringsverksamhet
förmån och allt överskott därför avsättas till en
ringstagarnas
och komma dem till Detta medför att
återbäringsfond godo.
i
_g till 3 kap.
Allmdnmotiverifig 303 A
praktiskt taget alla livförsäkringar är förenade med rätt till återbär-
ing. Eftersom bruttopremierna för individuell livförsäkring är
desamma hos praktiskt taget alla bolag* men återbäringen växlar, både till belopp och till system för tilldelning, utgör återbäringen en av de faktorer som kan bestämma en försäkringstagares val mellan olika försäkringar och försäkringsbolag. Detta har vi berört på tal om
bolagets informationsskyldighet (avsnitt 10).
Bland de regler i FRL som särskilt rör är den förut
återbäringen
nämnda skälighetsprincipen 2 §). Den har ansetts
(7 kap. principen
medföra att det för varje försäkring skall beräknas en
fortlöpande
s.k. retrospektiv reserv, som utgör skillnaden mellan
på försäkringen
belöpande inkomster och utgifter (varvid till även hör
”utgifterna” avsättningar till det konsolideringskapital, som måste byggas upp
innan någon återbäring kan ske). Närmare bestämmelser om beräkningen av retrospektiv reserv finns i beträffande
grunderna återbäring till försäkringstagarna” (återbäringsgrunderna, se 7 kap.
8§ FRL). Skillnaden mellan den retrospektiva reserven och det tekniska återköpsvärdet brukar kallas tekniska vinst
försäkringens och ligger till grund för beräkning och av tilldelning återbäring.
Vad beträffar återbäringens förekommer i huvudsak två
beräkning
metoder som brukar kallas
Vinstsamling respektive beloppshöjning.
Vinstsamling innebär att återbäring tilldelas vid
försäkringens
upphörande med ett belopp lika med den tekniska vinsten. Den tekniska vinstens storlek påverkar således inte riskdel;
försäkringens
l återbäringsbeloppet blir detsamma vid dödsfall som vid
återköp.
i Även vid är att tilldelas först
beloppshöjning huvudregeln återbäring
vid försäkringens upphörande, men dess storlek bestäms därvid som
i
om den tekniska vinsten hade använts som för en
engångspremie
F
tilläggsförsäkring. Härigenom förstärks även försäkringens riskdel;
med denna metod utgår det alltså ett vid
högre återbäringsbelopp
dödsfall än vid ett återköp som görs vid samma Detta
tidpunkt.
påverkar i sin tur den reservens under
retrospektiva utveckling försäkringstiden (se sifferexempel i NFT 1983 s. 317). För försäkringar med pågående periodisk utbetalning tillämpas i regel belopps-
höjning, och ett tilldelas vid
återbäringsbelopp varje utbetalningstill-
fälle.
De nu beskrivna inte av FRL eller
beräkningsmetoderna framgår
dess förarbeten. De alternativ som nämns i 7
kap. 8 § andra stycket har (med en redaktionell ändring) förts över från 1948 års och
lag återger tidigare praxis. Det var då brukligt att återbäring tilldelades
varje försäkring årligen och användes för något av de ändamål som omtalas i lagen.
Ansvar Liv, som meddelar försäkring endast för helnyktra, har något lägre riskpremier för män än övriga bolag.
304 till 3 Allmänmotivering kap.
måste för vilka
Uppenbarligen principerna premieberäkningen,
bestämmer uppkomsten av sådant överskott som skall återbäras, liksom hittills komma till uttryck i FRL. Detsamma gäller princi-
perna för fördelning av återbäringen mellan olika försäkringar.
Denna reglering hör inte hemma i personförsäkringlagen.
Däremot verkar det berättigat från både saklig och systematisk att den om rätt
synpunkt, grundläggande regeln försäkringstagarens
till finns med i har
återbäring personförsäkringslagen. Rättigheten
sådan ekonomisk betydelse för försäkringstagarna, att den inte bör uteslutande genom grunderna. Även den civilrättsliga
regleras
av rätten till återbäring måste emellertid bero i första
regleringen
hand av de som fastslås i FRL, och några detaljregler kan
principer inte ges i den civilrättsliga lagen (se 3 kap. 10 § förslaget).
Det kunde i med det verka närliggande att
enlighet föregående
direkt slå fast rätten att få återbäring i en civilrättsligt tvingande regel och eventuellt göra denna tillämplig på alla former av personförsäkring. Vi har emellertid funnit att man av praktiska skäl bör begränsa till som drivs med grunder; för
tillämpningsområdet försäkring
försäkring utan grunder kan det antas att överskotten blir små. Och inte ens området för bör regeln om rätt
på grundbunden försäkring
till återbäring vara absolut; det bör inte uteslutas att överskottet ibland kan komma försäkringstagarna till godo på annat sätt, t.ex. av Avgörande för vår
genom generella ändringar premienivån.
här har varit, att alla kommer att omfattas av
inställning försäkringar
den allmänna i 3 6§ om försäkringstagarens rätt till
regeln kap.
värde; även om formellt återbäringssystem är
försäkringens inget
anordnat, skall försäkringens värde alltid tillgodogöras försäkringseller hans rättsinnehavare i form. Återbäring är bara tagaren någon ett av de sätt, varpå försäkringens värde kan tillföras försäkringstagaren. Den återbäring som tillkommer en viss försäkring kan som nämnts
tillgodgöras försäkringstagaren som vinstsamling eller beloppshöj-
ning. I mindre omfattning förekommer också att återbäringen
genom reduktion av kommande premier. I amerikansk
tillgodogörs
rätt har det sedan lång tid förelegat en betydande valfrihet. Enligt staten New Yorks lag skall exempelvis alltid fyra bestämda ”options” stå öppna, och det förekommer även andra möjligheter än dessa fyra. I Sverige har det däremot hittills varit ovanligt att försäkringstagaren haft frihet att välja det sätt att tillgodogöra sig återbäring som passar honom bäst. mot att lämna valfrihet
Huvudargumentet
har varit kostnaderna. Såvitt gäller en frihet att byta form för under finns det också i vissa fall
tillgodogörandet försäkringstiden,
hinder. Vi anser det inte tillräckligt motiverat att
försäkringstekniska
införa en tvingande om valfrihet för försäkringstagaren.
lagregel
får i stället prövas i den ordning som gäller för grundernas
Frågan
kap.
fastställande. I den mån försäkringstagaren har en valfrihet, är det
dock viktigt att han görs uppmärksam på den när försäkringen
tecknas. Eftersom olika bolag har olika system för återbäringen, kan försäkringstagaren också välja det system han vill ha genom valet av
försäkringsbolag; återbäringssystemet hör till de ämnen som det är
angeläget att bolaget tar upp i den information som lämnas innan en
försäkring meddelas. När återbäringen för en kapitalförsäkring för dödsfall enligt avtalet skall tillgodogöras genom vinstsamling eller beloppshöjning, kan försäkringstagaren för närvarande med bolagets medgivande få
tilldelning och utbetalning av en del av återbäringen redan under
försäkringstiden. Vi har för detta speciella fall övervägt en regel om rätt för försäkringstagaren att få återbäring utbetald redan under
försäkringstiden. Vi lägger emellertid inte fram något sådant förslag. Vi har nämligen i samråd med försäkringsverksamhetskommittén
kommit fram till att frågan snarare hör till den kommitténs
sakområde. Försäkringsverksamhetskommittén har tagit upp ämnet
i sitt betänkande (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (s. 273 ff).
11.8.5 Premiejustering efter ansvarsfrihet
Sammanfattning: Ansvaret och rätten till premie skall följas åt.
Därför skall eller återbäringen om
premien justeras, bolaget
på grund av premiedröjsmål har varit fritt från ansvar under
någon del av försäkringstiden.
Om en försäkring helt eller delvis har trätt ur kraft därför att
försäkringstagaren inte har betalat premien, kan försäkringen enligt
nu tillämpande och villkor om
grunder återupplivas samtliga
utestående premier betalas inom ett år från den
ursprungliga
förfallodagen (se närmare i avsnitt 13.3 nedan). De flesta svenska bolag behåller hela den sålunda erlagda premien och behandlar den på vanligt sätt, trots att bolaget tekniskt sett inte har lämnat fullgod motprestation; bolaget har ju under en del av den tid som premien avser varit helt eller delvis fritt från ansvar. Detta brukar motiveras med att den motsvarar
överskjutande premiedelen ungefär dröjs-
målsränta och för kostnader i av
ersättning bolagets anledning
dröjsmålet ett argument som kan vara riktigt i vissa fall men knappast i alla. Ett har dock en annan såvitt
bolag ordning gäller
livförsäkring: man tar visserligen in hela den obetalda men
premien
gör sedan en
försäkringsteknisk avräkning. Försäkringstagarens tillgodohavande belastas med dröjsmålsränta och gottskrivs den del
306 till 3
Allmänmotivering kap.
av som inte har motsvarats av risk för bolaget. Överskottet
premien
som regel till försäkringens återbäring men kan också användas
läggs
för sänkning av nästkommande premie.
-
Vårt förslag till personförsäkringslag bygger - liksom KFL på
att och ansvaret skall följas åt. Det innebär å
grundtanken premien
ena sidan att inte har rätt till premie för tid då det har varit
bolaget
utan ansvar och å andra sidan att försäkringstagaren är skyldig att betala för tid då han har varit skyddad. Undantag gäller bara
premie
där på grund av egen försummelse bär
för ett par specialfall, bolaget
visst ansvar utan rätt till premie (se 3 kap. 7 och 9 §§ förslaget). Eftersom i inte driver in obetalda premier vid
bolagen praktiken
individuell blir den konsekvensen dock att
försäkring, viktigaste bolaget måste jämka premien, om det på grund av premiedröjsmål
har varit fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden.
innebär alltså, att alla bolag skall gå över till systemet med
Förslaget
skall behandlas i special-
försäkringsteknisk avräkning. i Detaljerna motiveringen.
om premiejustering efter ansvarsfrihet har tagits in i 3 kap.
Regeln
6 § trots att sambandet med premiebetalningsreglerna
förslaget,
också hade kunnat motivera en placering i 5 kap. De finländska och norska kommittéerna föreslår inte någon motsvarande regel, och därvid har önskemålet om parallellitet i uppställningarna fått bli
bestämmelsen kan tas in som en andra punkt i 3 kap. 6 §
avgörande;
Det nära sammanutan att den gemensamma paragrafföljden bryts.
med rätten till försäkringens värde är också ett skäl för den
hanget
placering vi föreslår.
..
&
.;-
”
sou 1og6;56 Allmänmotivering till 4 kap. 307
12 av
Begränsningar försäkringsbolagets
ansvar
Allmänmotivering till 4 kap.
12.1 -
Inledning reglernas karaktär m.m.
I detta avsnitt - och i 4 -
Sammanfattning: kap. lagförslaget
behandlas huvudsakligen sådana av
begränsningar försäkrings-
bolagets ansvar som beror på att eller den
försäkringstagaren
försäkrade har brutit mot någon av de s.k. till
biförpliktelserna försäkringsavtalet. I allmänhet utformas visserligen förutsättningarna för bolagets ansvar och försäkringsskyddets omfatt-
ning bäst genom förhandlingar mellan parterna och konkurrens mellan bolagen, men för ett par särskilda situationer föreslår vi tvingande som minskar för
regler bolagets utrymme ansvarsbegränsningar. Reglerna handlar om försäkringstaga-
rens upplysningsplikt, framkallande av samt
försäkringsfallet
om s.k. symtomklausuler och fareökningsbestämmelser. Förslaget ansluter relativt nära till FAL.
Vi har tidigare (i avsnitt att som inte bör
7.1) angett lagen huvudregel
bestämma vilka risker försäkringen skall omfatta; det skall vara
eller - bolagets genom förhandlingar parternas sak att bestämma omfattningen av den risk bolaget skall överta. Men detta är bara huvudregeln; avtalsfriheten bör inte gälla i alla lägen ens detta
på
område. I 4 kap. föreslår vi ett antal med att för vissa fall
regler syfte
inskränka bolagens möjligheter att friskriva
sig från ansvar eller göra gränserna kring ansvarsområdet alltför stela. Reglerna handlar om
verkningarna av att försäkringstagaren har lämnat oriktiga uppgifter
vid avtalets ingående eller framkallat och om
själv försäkringsfallet
vissa former av undantag från ansvarsområdet
(s.k. symtomklausuler och fareökningsbestämmelser). I FAL är motsvarande bestämmelser utspridda på olika ställen (se 4-10, 18-20,
99 100, 121 och 124 §§). Tvingande bestämmelser av denna typ torde återfinnas i
försäkrings-
avtalslagstiftningen i nästan alla länder. Såvitt gäller grunden för att av detta
lagstiftningen bör uppta regler
kan det först erinras om att - att
slag, huvudregeln bolaget självt
till 4 sou 1986:56 308 Allmänmotivering kap.
- mer bestämmer hur dess ansvar skall avgränsas grundar sig på än teoretiska. Om de svenska försäk-
praktiska överväganden på
hade allmänheten försäkringar med många
ringsbolagen erbjudit
som ledde till att ofta uteblev, skulle det ha
undantag, ersättningen
funnits skäl att ge tvingande regler också på denna punkt;
goda
liknande förekommer andra områden. Oavsett vad
lagstiftning på
som i det enskilda fallet må kunna läggas försäkringstagaren till last, är det en om en stor andel av blir
dålig försäkring försäkringstagarna
utan den väntade - Att vi i huvudsak har avstått från
ersättningen.
att föreslå om ansvarets beror alltså främst på att
regler avgränsning
vi har funnit att branschens och konkurrens-
egen produktutveckling
en mellan i stort sett garantier för en
bolagen ger tillräckliga av naturligtvis har även ändamålsenlig utformning försäkringarna; betydelse i sammanförsäkringsinspektionens tillsynsverksamhet
hanget.
Det finns emellertid delar av där varken
försäkringsavtalsrätten,
konkurrensen mellan bolagen eller den enskilde försäkringstagarens att förhandla med sitt ger tillräckliga resultat. Ingen
möjlighet bolag
tar vid avtalets ingående upp förhandlingar om vad
försäkringstagare
som skall om han av oaktsamhet lämnar om
gälla, oriktiga uppgifter
sin hälsa eller om han skulle Inte heller konkurrerar
begå självmord.
inbördes i sådana frågor. Det finns också frågor om den
bolagen
- där
teknik bolagen använder för vissa ansvarsbegränsningar
villkoren ofta är lika för alla bolag som den enskilde inte så lätt kan sätta in i och ännu mindre har att påverka. De
sig någon möjlighet
vi föreslår i 4 avser sådana områden, där
regler kap. väsentligen
till mot alltför drako-
försäkringstagarnas viktigaste möjlighet skydd
niska villkorsbestämmelser i lagstiftning. De regler
ligger tvingande
vi föreslår ansluter relativt nära till gällande rätt. Liksom när det gäller motsvarande bestämmelser i FAL, uppstår med vårt för
förslag frågan om gränsen mellan tillämpningsområdet
de och de s.k. som
tvingande reglerna omfattningsbestämmelserna,
i bestämmer fritt över. De regler vi föreslår i 4 kap.
bolagen princip
drar på olika områden upp klara gränser för vad som kan
visserligen
avtalas mellan parterna och för vad ett bolag kan åberopa som grund för att avslå ett Men utanför dessa områden
ersättningsanspråk.
det ett fält, där det är osäkert om en villkorsbestämmelse är
uppstår
de bestämmelserna eller är tillåten med
förbjuden enligt tvingande
stöd av den allmänna avtalsfriheten. I sådana fall får räckvidden av bestämmelser fastställas med
lagens
av allmänna för varvid syftet med de
hjälp principer lagtolkning,
måste få stor Man kan tänka sig fall där
tvingande reglerna betydelse.
en villkorsbestämmelse i och för faller utanför var och en av de
sig
bestämmelserna men där konsekvenserna av villkoret
tvingande
strider mot de som bär upp lagens bestämmelser.
uppenbart syften
Som exempel på sådana situationer kan nämnas det norska rättsfallet NRt 1979 s. 554 dock -
(som avsåg skadeförsäkring) där Høyesterett
utan att ta ställning till om någon enskild av FAL:s tvingande bestämmelser var - underkände en i villkoren
tillämplig gjord ansvarsbegränsning genom att hänvisa till en grundläggande princip i försäkringsavtalslagens regler. Vi återkommer nedan tvingande
till något fall där ett liknande betraktelsesätt skulle kunna bli aktuellt för del avsnitt 19.4.6). — En jämförelse med
personförsäkringens (se
de delvis mycket konkret utformade reglerna i lagen får särskild betydelse, om det blir fråga om att tillämpa 36 § avtalslagen.
Vi har diskuterat denna fråga också under arbetet med en skadeförsäkringslag. Vi överväger där en bestämmelse av innebörd, att lagens regler om framkallande av försäkringsfall, brott mot säkerhetsföreskrifter m.m. skall tillämpas också på försäkringsvillkor som begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av om någon på den försäkrades sida har vållat skadan eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat denna, eller om vissa försiktighetsmått har underlåtits vid hantering, tillsyn eller förvaring av den försäkrade egendomen.
En bestämmelse av det slaget ger i stort sett uttryck för vår allmänna inställning hur dessa frågor bör lösas, men vi har ännu inte kommit till något slutligt resultat för skadeförsäkringens del. För personförsäkringen har frågan mindre praktisk betydelse, eftersom biförpliktelserna (frånsett upplysningsplikten) här spelar en ganska undanskymd roll. Vi har därför funnit att det i varje fall inte i personförsäkringslagen finns tillräckliga skäl att ta in en allmän regel av det diskuterade slaget.
Det kan samtidigt finnas anledning att något beröra förhållandet
mellan dessa regler och försäkringstekniken. Till grund för all privat
försäkringsverksamhet ligger försäkringsmässiga överväganden av
risken, vilka är avgörande för om försäkring skall meddelas och i så fall mot vilken premie och på vilka villkor i övrigt. Det är
premierna
som skapar det ekonomiska för verksamheten. Om man
underlaget
lämnar dessa utgångspunkter, man sig från det som
avlägsnar
kännetecknar i varje fall individuell enskild försäkring. Det bör emellertid också framhållas att lagregler som inskränker bolagens möjligheter att begränsa sitt ansvar inte på något sätt behöver strida
mot försäkringsteknikens krav. En risk som på grund av en
lagbestämmelse måste omfattas av försäkringen kan kalkyleras och beaktas vid prövningen av en försäkringsansökan på samma sätt som
en risk som bolaget övertar frivilligt. Man får bara se till att inte risken är av sådant slag att den från andra synpunkter är olämplig att försäkra, t.ex. att lätt kan missbrukas eller att
försäkringen premien
blir så hög att försäkringen inte kan tecknas av dem som behöver den. Reglerna måste också ge förutsebara - och därmed
någorlunda
-
kalkylerbara resultat.
Det råder delvis delade meningar om vilken terminologi man bör använda för denna typ av (eller rättare sagt: för den typ av
regler
villkorsbestämmelser, som reglerna tar sikte på); se Hellner s. 132f och Selmer s. 142 f.
det sätt att se saken som hittills torde ha varit vanligast i
Enligt Sverige, avser reglerna biförpliktelser för försäkringstagaren (därvid
skyldigheten att betala premien ses som hans huvudförpliktelse).
Försäkringstagaren har alltså en plikt att lämna riktiga upplysningar
vid avtalets ingående, att inte själv framkalla försäkringsfall osv. Denna terminologi har delvis använts i FAL; se rubriken före 4-10 §§.
en annan handlar om förutsättningar för
Enligt mening reglerna ansvar (se det norska lagförslaget, 4 kap.). försäkringsbolagets Bolaget har ingått avtalet och beräknat premien med utgångspunkt från att lämnade uppgifter är riktiga osv., och reglernas viktigaste
funktion är att ange vad som gäller om dessa förutsättningar visar sig
vara oriktiga.
Det finns goda skäl för båda dessa synsätt, men ingendera
terminologin passar enligt vår mening riktigt bra för alla de regler
som avses. När det gäller mera bestående riskförhållanden, kan det ibland vara naturligt att tala om förutsättningar för avtalet; uppkommer risken mera tillfälligt genom den försäkrades handlande, ter det
att tala om en för honom att inte handla på detta
sig lämpligare plikt
vis. Eftersom valet av terminologi inte har någon betydelse för
sakliga innehåll, har vi inte funnit det nödvändigt att
reglernas
ansluta strängt till någondera linjen. Som en sammanfattande beteckning har vi i stället valt den i sammanhanget neutrala
kapitelrubriken Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar, som
åtminstone ger ett ganska klart besked om vad kapitlet handlar om.
Såvitt gäller verkningarna av att försäkringstagaren vid tecknandet
lämnar oriktiga har vi dock i lagtexten använt den
uppgifter, traditionella pliktterminologien.
Upplysningsplikten
12.2.1¶Inledning
Sammanfattning: FAL:s regler är delvis stränga: även ett
ganska ursäktligt brott mot upplysningsplikten kan leda till att
alls KFL har en men den
ingen ersättning utgår. mjukare regel,
kan inte oförändrad föras över till personförsäkringslagen; där
bör man ha bestämmelser, som anknyter mer till
utförligare försäkringstekniken.
Försäkringstagarens och den försäkrades skyldighet att lämna upp-
vid avtalets ingående har stor betydelse vid personförsäklysningar
ring, främst därför att uppgifterna om den försäkrades hälsotillstånd år avgörande för om skall meddelas och för
försäkring premiesättningen. FAL innehåller utförliga regler om upplysningsplikten
(4-10 §§), vilka har sitt kanske viktigaste i
tillämpningsområde personförsäkringen. Vid de försäkringar som omfattas av KFL har
upplysningsplikten i allmänhet mindre betydelse, och det är därför naturligt att KFL innehåller bara en i ämnet
paragraf (30 §). Vid
sidan av både FAL och KFL gäller allmänna om
avtalsrättsliga regler
ogiltighet av avtal vid bl.a. svek.
FAL:s regler innebär i huvudsak, att kan
försäkringsersättningen
falla bort helt eller reduceras den s.k. om
enligt prorataregeln,
försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har eftersatt sin upplysningsskyldighet på sådant sätt att det rubbar för
grunderna bolagets riskbedömning. Avgörande för nedsättningens storlek är den oriktiga uppgiftens för och även en betydelse riskbedömningen,
ringa oaktsamhet kan medföra att hela ersättningen uteblir. I våra direktiv framhålls, utan att man särskilt nämner
personförsäkringen,
att en sådan påföljd kan te med tanke
sig mycket sträng, särskilt på
bolagens möjligheter att anpassa premien med hänsyn till möjlighe-
ten av oaktsamhet av denna
typ.
Genom KFL har en omläggning skett för konsumentförsäkringar-
nas del; bl.a. medför ringa oaktsamhet inte någon påföljd, och i övrigt sker nedsättningen efter en Såsom skall
skälighetsbedömning.
utvecklas nedan, kan KFL:s system emellertid inte oförändrat föras över till personförsäkringen. har delvis en annan
Försäkringsskyddet
karaktär, och andra försäkringstekniska synpunkter framträder. Det behövs mer utförliga regler på detta område, och utform-
reglernas
ning bör påverkas av den speciella tekniken vid framför allt
livförsäkring.
12.2.2 innehåll
Upplysningspliktens
Sammanfattning: Försäkringstagaren och den försäkrade skall
lämna riktiga och svar de som försäk-
fullständiga på frågor
ringsbolaget ställer till dem. Däremot skall de som regel inte ha
någon skyldighet att lämna uppgifter spontant; undantag görs
bara då ett förtigande kan anses som svek eller handlande i
strid mot tro och heder. kan brott mot
Bolaget åberopa upplysningsplikten, om försäkringstagaren eller den försäk-
rade lämnar oriktig eller av oaktsamhet
uppgift uppsåtligen
som inte är ringa. Att inte
försäkringstagaren insåg uppgiftens
betydelse för bolaget, hindrar inte från att
bolaget åberopa uppgiftens oriktighet.
FAL innebär att försäkringstagaren spontant skall lämna bolaget riktiga upplysningar om alla de förhållanden som han inser (eller
hade bort inse) vara av betydelse för bolagets bedömning av hans
ansökan (se 7 §). Denna regel har emellertid i praktiken knappast
någon självständig betydelse. Upplysningar inhämtas i stället genom att försäkringstagaren får fylla i ett mer eller mindre utförligt
frågeformulär, som bolaget tillställer honom. Formuläret innehåller frågor om den försäkrades hälsotillstånd och de övriga förhållanden,
som bolaget anser ha betydelse för riskbedömningen. Det ligger nära
till hands att uppfatta bruket av frågeformulär på det sättet, att formuläret uttömmande anger vilka upplysningar bolaget anser sig behöva. Försäkringstagaren skulle alltså i allmänhet ha fullgjort sin
upplysningsplikt, när han har lämnat riktiga och fullständiga svar på
frågorna i formuläret och, i förekommande fall, ställt till
sig förfogande för läkarundersökning (och därvid avgett särskild hälsodeklaration) samt lämnat de tilläggsupplysningar som bolaget finner anledning att begära.
Personförsäkringslagens bestämmelser bör enligt vår mening utgå
från den praxis som nu i korthet har beskrivits. Försäkringstagaren
bör inte ha någon självständig upplysningsplikt utan endast en skyldighet att riktigt och fullständigt besvara de frågor som försäk-
ringsbolaget ställer. Det får ankomma på bolaget att formulera frågorna så att svaren ger de nödvändiga Anser
upplysningarna.
bolaget sedan att information behövs, får skaffa
ytterligare bolaget
sådan - från För
antingen försäkringstagaren själv eller från andra. att bolaget skall få erforderligt underlag för sin bedömning, är det då ofta nödvändigt att försäkringstagaren (eller den försäkrade) ger
bolaget fullmakt att begära upplysningar om honom hos läkare, försäkringskassa m.fl. Härvid måste hänsyn tas till de krav på skydd ._
för den personliga integriteten som har berörts tidigare (se avsnitt 7.1
ovan). Självklart får bolaget över huvud taget inte ställa frågor om sådant som inte kan ha någon betydelse för dess bedömning av
försäkringsansökan.
Däremot bör man inte till att avse
begränsa upplysningsplikten bara uppgifter som försäkringstagaren själv inser kan ha betydelse
för bolagets bedömning (jfr å ena sidan 7§ och å andra sidan 6§
FAL). Om upplysningsplikten endast går ut på att försäkringstaga-
ren skall besvara bolagets frågor, bör man kunna kräva att han
,. besvarar dessa vilken han än kan ha om av nøgmg .
riktigt mening betydelsen de begärda upplysningarna. Uppgifter om tillfälliga besvär och
kortare sjukperioder, som för den enskilde framstår som tämligen betydelselösa, kan för en erfaren riskbedömare bilda ett mönster som ger anledning att undersöka den försäkrades hälsa närmare i något avseende. För att en sådan skall kunna upprätthållas i
regel
praktiken fordras det emellertid att frågorna är så konkret utfor-
Allmänmotivering till 4 kap. 313
made, att det inte kan råda någon tveksamhet om vad som i det enskilda fallet är rätt svar. Att försäkringstagaren slarvat när han besvarat frågor av typen annan omständighet som kan påverka bolagets bedömning av ansökan” innebär alltså normalt inte att han har åsidosatt sin upplysningsplikt.
Den nyss nämnda huvudprincipen, att inte
försäkringstagaren skall ha någon självständig upplysningsplikt, bör självklart genombrytas i sådana situationer där skulle göra
försäkringstagaren sig skyldig till svek eller förfarande i strid mot tro och heder att
genom förtiga en viss omständighet. Ett från äldre tid är att
skolexempel försäkringstagaren står i begrepp att utkämpa en duell, något varom av lättförstådda skäl ingen fråga ställs. Ett modernare exempel kunde vara att han vet att han är eftersökt av en och
terroristgrupp tecknar försäkringen just för att skydda sig själv och familjen mot följderna av ett attentat. Sådana mycket speciella omständigheter bör vara
försäkringstagaren alltjämt skyldig att spontant upplysa bolaget om.
En särskild fråga är hur länge försäkringstagaren skall vara skyldig att lämna upplysningar till bolaget. Det kunde till en början ifrågasättas att en sökande, som insjuknar efter det att han har genomgått läkarundersökning eller fyllt i frågeformuläret och avsänt det, skulle vara skyldig att upplysa försäkringsbolaget om
sjukdomen. Såsom framgår ovan (avsnitt 11.3.1) skall emellertid
enligt förslaget bolagets prövning genomgående avse den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Det saknas då att
anledning begära, att försäkringstagaren efter denna tid skall meddela
bolaget om en inträffad försämring. Såvitt gäller andra av
omständigheter betydelse för prövningen (t.ex. yrke), där skall ha rätt att ta
bolaget hänsyn även till ändringar som inträffar mellan ansökningstidpunkten och avtalsslutet, bör det dock vara för att i
möjligt bolaget samband med ansökan ålägga sökanden en att anmäla
skyldighet eventuella förändringar. Någon förpliktelse att lämna
kompletterande upplysningar helt spontant bör försäkringstagaren dock inte ha. I viss utsträckning kommer dessa fall att behandlas enligt den regel vi föreslår i 4 kap. 7 §; se specialmotiveringen till den paragrafen.
Att hälsoprövningen skall vara inriktad på förhållandena vid ansökningstidpunkten skall naturligtvis inte hindra bolaget från att begära kompletterande upplysningar efter denna tidpunkt; man måste skilja på den tid, vid vilken uppgifterna inhämtas, och den tid till vilken de hänför Detta bör för skull av
sig. tydlighetens framgå lagtexten, liksom det bör framgå vid vilken tid rätten att begära ytterligare upplysningar upphör. I sistnämnda del föreslår vi att det avgörande skall vara när ”har till om en
bolaget tagit ställning frågan försäkring skall meddelas” (se 4 kap. 1 §). › Upplysningsplikten blir i första hand aktuell när parterna ingår det
314 Allmänmotivering till 4 kap.
första avtalet om försäkringen. Men också inför av en
förnyelsen tidsbegränsad försäkring skall bolaget ha rätt att begära uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd m.m. (se avsnitt 11.3.2 ovan samt specialmotiveringen till 3 kap. 8 §). Under löpande försäkringstid skall det däremot enligt förslaget föreligga en upplysningsplikt bara i ett par speciella fall.
Det ena fallet avser sjuk- och olycksfallsförsäkring, i första hand sådan med periodisk ersättning. Här måste försäkringsbolaget fortlöpande kunna inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden (se närmare specialmotiveringen till 4 1 §). Det
kap. andra fallet - där vi föreslår en
något annorlunda utformning av reglerna - avser en skyldighet för att under vissa
försäkringstagaren förutsättningar anmäla ändringar i den försäkrades yrkesverksamhet m.m. (4 kap. 7§ förslaget). Den frågan behandlas i avsnitt 12.3.2. nedan.
I det närmast föregående har vi beskrivit upplysningspliktens innehåll genom att ange i vilken utsträckning försäkringstagaren är
att lämna till En annan - och för skyldig upplysningar bolaget. lagstiftningens syften viktigare - sida av denna fråga är vad som skall anses utgöra brott mot upplysningsplikten.
Den första förutsättningen för att en oriktig uppgift skall kunna få någon inverkan på bolagets ansvar är naturligtvis att uppgiften har haft betydelse för av dvs. att
bedömningen försäkringsansökan, bolagets beslut skulle ha blivit ett annat om hade
riktiga uppgifter lämnats. Med denna allmänna begränsning är det främst försäkringstagarens subjektiva förhållande till - hans eller
oriktigheten uppsåt vårdslöshet - som blir avgörande.
Lika litet som enligt FAL och KFL bör någon överträdelse av upplysningsplikten anses föreligga, om försäkringstagaren är i god tro i den bemärkelsen att han varken inser eller hade bort inse att uppgiften är oriktig. I enlighet med det föregående bör oriktigheten däremot alltid kunna åberopas om försäkringstagaren är medveten om att han lämnar en oriktig uppgift, och detta även när han felaktigt tror att uppgiften inte har någon betydelse för bolaget; om han inser uppgiftens betydelse torde regelmässigt svek föreligga.
Även i fall av oaktsamhet måste emellertid kunna få
bolagen åberopa oriktiga uppgifter; uppgifternas avgörande betydelse för försäkringens utformning gör det nödvändigt att betona vikten av noggrannhet när uppgifterna lämnas. Svårigheterna att styrka vetskap på försäkringstagarens sida kunde medföra, att en regel som inskränkte sig härtill gav bolagen otillräckliga möjligheter att reagera mot oriktiga uppgifter. I likhet med vad som KFL
gäller enligt föreslår vi dock att ringa oaktsamhet inte skall kunna medföra
några påföljder. Här kan försäkringstagarens insikt eller bristande insikt om uppgiftens vikt för försäkringsbolaget få viss betydelse: när han
sou 1936:56 Allmänmotivering till 4 kap, 315
av oaktsamhet har underlåtit att skaffa riktig uppgift om ett visst förhållande, kan det påverka bedömningen om han inte rimligen kunde inse att förhållandet hade betydelse för bolaget.
Förslaget utgår sålunda från att försäkringstagaren i allt väsentligt fullgör sin upplysningsplikt genom att besvara frågorna i det
frågeformulär eller motsvarande som bolaget tillställer honom. Uppgifterna lämnas alltså skriftligen. Reglerna bör dock utformas så
att de kan tillämpas också när bolaget inhämtar kompletterande uppgifter muntligen, t.ex. per telefon. I praxis åberopar bolagen visserligen inte oriktiga uppgifter som lämnats muntligen, men det är
nödvändigt att här räkna också med denna möjlighet.
Frågan vem som är skyldig att lämna upplysningar till försäkrings-
bolaget har knappast någon självständig betydelse. Någon skyldighet
i verklig bemärkelse kan inte sägas föreligga; den enda sanktionen
mot vägrade upplysningar är att bolaget inte meddelar någon
försäkring. Av betydelse är däremot vem som - genom att lämna
- kan föranleda att helt
oriktiga uppgifter försäkringsersättningen
eller delvis uteblir.
I FAL handlar 4-7 §§ bara om oriktiga uppgifter som lämnas av
försäkringstagaren själv. Härjämte förutsätter lagen att försäkrings-
bolaget kan ta ett förbehåll om att uppgifter som har lämnats av annan skall ha inverkan på ansvaret. I 10§ andra stycket föreskrivs att bolaget i sådant fall inte får göra gällande strängare påföljd än om uppgiften hade lämnats av KFL däremot
försäkringstagaren själv. (30 §) räknar bara med försäkringstagaren själv som uppgiftslämna-
re.
Vid personförsäkring är det om den försäkrades
uppgifterna
hälsotillstånd som är de När en skall
viktigaste. försäkring gälla på
l tredje mans liv eller hälsa, är det därför främst hans uppgifter som
kommer att ligga till grund för försäkringen. I enlighet härmed bör
det i lagen direkt att både och den
anges försäkringstagaren försäkrade är skyldiga att lämna uppgifter till försäkringsbolaget och
att en oriktig uppgift får samma verkan oavsett vem av de två som lämnar den. Att även den försäkrades uppgifter skall beaktas är så självklart, att det inte behöver krävas något förbehåll från bolagets sida härom.
Däremot finns det vid individuell inte att låta
försäkring anledning
andra personers få för ansvar. Om
uppgifter betydelse bolagets uppgifter som bolaget har inhämtat från läkare, försäkringskassa
eller annan visar sig vara oriktiga, skall det inte drabba försäkringstagaren. Om bolaget känner tveksamhet inför någon viss uppgift, finns alltid möjligheten att ställa motsvarande fråga direkt till försäkringstagaren. Inte heller bör en sådan anteckning som avses i 10 § andra stycket FAL få någon verkan, om den inte har motsvarats
316¶Allmänmotivering till 4 kap. sou 1986:56
av frågor till försäkringstagaren eller den försäkrade. Någon särskild regel om detta är inte behövlig. Vad som nu sagts kan naturligtvis inte gälla, om den som lämnar uppgifterna handlar som ställföreträdare för försäkringstagaren, t.ex. när en förmyndare tecknar försäkring på ett barns liv eller hälsa i barnets namn. Om förmyndaren lämnar oriktiga uppgifter måste detta i princip gå ut över barnet, även om det i sådana fall ibland också kan finnas skäl att tillämpa de särskilda skälighetsregler som vi föreslår (se vidare specialmotiveringen till 4 kap. 1-3 §§).
Till förhållandena vid och återkom-
gruppförsäkring ka-försäkring
mer vi senare (avsnitt 17.5 och 18.4).
12.2.3 Påföljder vid
försäkringsfall
Sammanfattning: Vi håller i sak fast vid de nu gällande huvudreglerna: vid svek är bolaget fritt från ansvar, vid annan
överträdelse av upplysningsplikten tillämpas prorataregeln. Vi
föreslår emellertid att huvudreglerna skall kunna frångås, om de leder till uppenbart oskäligt resultat för
försäkringstagarsi-
dan. Sedan en livförsäkring för dödsfall i två år, skall
gällt oriktiga uppgifter kunna åberopas bara om försäkringstagaren
eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
Som ovan nämnts, gäller vid sidan av FAL och KFL allmänna
avtalsrättsliga regler. Om försäkringstagaren har gjort sig skyldig till
svek eller förfarit i strid mot tro och heder, är försäkringsavtalet sålunda ogiltigt och försäkringsbolaget fritt från ansvar. Detta anges i FAL genom en hänvisning i 4§ till avtalslagen, medan man för KFL:s del har funnit en sådan hänvisning onödig (se prop. 1979/80:9 s. 142). Delvis till skillnad från vad som gäller vid civilrättslig ogiltighet i allmänhet, anses försäkringsbolaget ha rätt att behålla hela den erlagda riskpremie som på förfluten tid; även i
belöper dessa fall betalas dock försäkringens sparvärde ut till försäkringsta-
garen (se Hellner s. 147). - Det är tveksamt i vad mån bestämmelserna om svek kan åberopas vid försäkring på tredje mans liv, om det är den försäkrade som har förfarit svikligt och försäkringstagaren har varit ovetande om detta.
Svek leder i allmänhet till att försäkringsavtalet blir ogiltigt i sin helhet. Bara om den del av som berörs av den svikliga
försäkringen
uppgiften är ringa och helt fristående från huvuddelen, anses partiell
ogiltighet kunna kommai fråga. I fråga om personförsäkringar skulle
detta kunna bli aktuellt för premiebefrielsemomentet (se Hellner s. 153 och Selmer s. 151).
vid annan relevant överträdelse av upplysningsplikten är
Påföljden
6 och 7 §§ FAL tillämpning av den s.k. prorataregeln. Den kan
enligt
att - en omräkallmänt sägas innebära försäkringsskyddet genom
av - till förutsätt-
ning försäkringen anpassas försäkringsbolagets för avtalet. Tre svenska livförsäkringsbolag tillämpar den ningar
”klassiska” som innebär att försäkringsbeloppet sätts
prorataregeln,
ned efter förhållandet mellan den totalpremie som faktiskt avtalats
och den totalpremie som skulle ha tagits ut med riktiga uppgifter.
Reduktionen blir på så sätt densamma när under försäkringstiden
den än sker. Övriga svenska bolag tillämpar såvitt gäller livförsäkring
en variant av den klassiska som efter sin upphovsman kallas
regeln, Phragméns Den innebär att den del av försäkringsbeloppet,
regel
som vid omräkningstillfället inte är täckt av sparande, reduceras efter förhållandet mellan det som har lagts till
dödlighetsantagande
för avtalet och det som skulle ha bestämts med
grund antagande
Vid försäkring med sparmoment betyder det att
riktiga uppgifter.
reduktionen blir stor i början av försäkringstiden och mindre ju
tiden för att helt utebli vid slut. - För
längre går, försäkringstidens och del tillämpar man genomgående sjuk- olycksfallsförsäkringens
den klassiska eftersom sådan försäkring numera alltid
prorataregeln;
drivs som ren riskförsäkring har emellertid skillnaden mellan
reglerna inte någon betydelse här.
KFL har ett annat system. I 30 § föreskrivs att försäkringsersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till försum-
melsens betydelse för försäkringsfallet och för omfattningen av
skadan samt den försäkrades uppsåt eller oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. I första hand skall alltså frågan om orsakssamband mellan den oriktiga och ha betydel-
uppgiften försäkringsfallet
se, men även andra omständigheter spelar in (se prop. 1979/80:9 s.
143 f).
Svek och handlande i strid mot tro och heder (30 och 33 §§ avtalslagen) torde vara de allmänna ogiltighetsgrunder som oftast
kan göras gällande i försäkringsförhållanden. Vi har inte funnit
någon anledning att som huvudregel avvika från hur sådana fall behandlas i den allmänna avtalsrätten; den försäkringstagare som gör sig skyldig till ett så allvarligt illojalt förfarande bör normalt inte ha någon rätt till försäkringsersättning. Emellertid finns det flera skäl att ändå frikoppla dessa fall från avtalslagen och göra dem till
föremål för särskild reglering i försäkringsavtalslagstiftningen.
Ett skäl är att försäkring i praktiken inte riktigt kan följa det enkla mönstret för verkan av ogiltighet i allmänhet; som framgår ovan anses den erlagda riskpremien vara konsumerad, trots att försäk-
Fil. dr. Edvard Phragmén, 1863-1935, verkst. direktör i Allmänna Lifförsäkringsbolaget, ordförande i Svenska Aktuarieföreningen m.m.
ringstagaren inte har rätt till något försäkringsbelopp. Det finns onekligen goda sakliga skäl för denna ordning, men den kan inte utan svårigheter anpassas till det vanliga avtalsrättsliga mönstret (se
Hellner s. 147).
Vidare framstår det, framför allt just vid personförsäkring, som angeläget att oredliga förfaranden från den försäkrades sida (vid
försäkring på främmande liv) kan åberopas av bolaget även om ond
tro inte kan bevisas hos försäkringstagaren. Å andra sidan kan framhållas att total ogiltighet ibland framstår som en alltför hård påföljd, bl.a. i sådana fall där det oredliga förfarandet bara har haft
ett mycket begränsat inflytande på avtalet. En stel regel av detta slag
stämmer mindre väl med allmänna tendenser i modern civilrättslig
lagstiftning.
Vi föreslår därför att svek och handlande i strid mot tro och heder i samband med tecknande av försäkringen skall bli föremål för
särskild reglering i personförsäkringslagen. De nya bestämmelserna
kommer att som speciallagstiftning ersätta avtalslagens regler för dessa fall. I fråga om övriga allmänna ogiltighetsfall, som endast sällan förekommer i försäkringsförhållanden, bör vanliga avtalsrätts-
liga regler alltjämt gälla.
Den normala påföljden av svek eller handlande i strid mot tro och heder skall enligt vårt förslag vara att försäkringsbolaget är fritt från ansvar, oavsett om det är försäkringstagaren eller den försäkrade som har handlat detta sätt. Det att inte behöver
på betyder bolaget
utge någon risksumma till försäkringstagaren men ändå får behålla de erlagda riskpremier som avser förfluten tid. Av den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagförslaget följer dock att bolaget även i dessa fall måste ställa försäkringens tekniska värde till försäkringstagarens förfogande. Vi återkommer nedan till en möjlighet att för
mycket speciella situationer lindra påföljden enligt huvudregeln. För övriga fall är KFL:s skälighetsregel onekligen smidig; den ger
goda möjligheter att komma till ett tilltalande resultat i det enskilda fallet. Prorataregeln är stelare och kan ibland leda till obilliga resultat. Den försäkrade eller hans efterlevande riskerar, på grund av en inte alltför allvarlig oaktsamhet, att helt eller till stor del gå miste om det skydd man räknat med. Visserligen har upplysnings-
för - större vid
plikten väsentlig betydelse försäkringsbolagen
personförsäkring än vid annan - och det är av
konsumentförsäkring
vikt att inskärpa omsorg, när den försäkrade lämnar begärda
uppgifter om sin hälsa. Inte heller om man anlägger preventionssyn-
punkter av detta slag ter sig dock prorataregeln helt tillfredsställande. Den slår ojämnt, genom att det avgörande inte är skuldgraden
hos försäkringstagaren utan betydelsen för försäkringsbolaget av den
aktuella uppgiften; även slarv utan ohederliga avsikter kan i olyckliga fall leda till att hela eller stora delar av försäkringsskyddet
i
till 4 kap. 319
Ällmänmotivering
faller bort. Sådana konsekvenser torde ibland kunna verka stötande för rättskänslan. Att märka är också att prorataregeln tillämpas även om den felaktiga uppgiften inte har något samband med orsaken till försäkringsfallet - den försäkrade avled av en helt annan sjukdom
än den som uppgiften rörde. Detta är visserligen en försäkringsmate-
matiskt riktig regel, men för många människor kan den förefalla överraskande och föga rimlig.
Samtidigt bör det emellertid framhållas att ändrade medicinska
bedömningar efter hand har medfört, att bolagens riskprövningsreg-
ler framför allt vid livförsäkring numera är avsevärt liberalare än
tidigare och att någon mera betydande nedsättning av bolagets
ansvar därför kommer i fråga bara när det är uppgifter om ganska
allvarliga sjukdomstillstånd som har förtigits.
Från centrala riskprövningsnämndens i ärenden rörande
praxis oriktiga uppgifter kan nämnas följande. I ett antal slumpvis utvalda fall, som prövades av nämnden under åren 1982 och 1983 och som samtliga avsåg livförsäkring, hade sökanden förtigit följande sjukdomar
m.m. Procentuppgiften inom parentes avser den minskning av risksumman som nämndens bedömning motsvarar, om bolaget tillämpar Phragméns regel. - I de fyra första fallen skulle premiebefrielseförsäkring ha meddelats
mot förhöjd premie ( 100-150 procent), i övriga fall skulle ansökan om premiebefrielse ha
e avslagits. D sedan tolv år behandling för högt blodtryck med successivt ökande
medicinering; det diastoliska trycket hade legat mellan 95-110 och det
systoliska mellan
160- 170 (avdrag 32 procent), D diabetes sedan lång tid tillbaka (avdrag 32 procent), D vid flera tillfällen före ansökan sökt läkare för bukbesvär, varvid
återkommande inflammationer konstaterats
i bukspottkörteln (avdrag
32 procent), D under de två närmast föregående åren några gånger sökt läkare vid
psykiatrisk klinik, varvid diagnosen alkoholmissbruk satts men någon
sjukskrivning ej skett (avdrag 32 procent), D Parkinsons sjukdom, som föranlett
sju veckors sjukskrivning ett par
månader före ansökan; diagnosen hade satts månaden före ansökan (avdrag 32 procent),
D behandling på sjukhus vid flera tillfällen, senast under ett par månader
halvannat år före ansökan, för ifrågasatt schizofreni
(avdrag 32 pro-
cent), D behandling sedan ett tiotal år med medicin mot höga blodfetter och sedan
åtta år tryck över bröstet som också behandlades med medicin (avdrag 49 procent),
D bröstsmärtor sedan halvannat år, som läkare ett halvår före ansökan
bedömt som angina och ordinerat medicin dessutom
pectoris för; storrökare sedan trettio år (avdrag 49 procent),
D förhöjt blodtryck, som behandlades; ca fyra månader före ansökan hade
vidare konstaterats och
hjärtförstoring EKG-förändringar (avdrag 49 procent),
El knappt två år före ansökan vård på sjukhus för akut inflammation i
bukspottkörteln, varvid även konstaterats diabetes (avdrag 49 pro-
cent), EI led praktiskt och medicinerade för
taget varje dag av angina pectoris detta; nio månader före ansökan vårdad för alkoholförgiftning (avdrag 62 procent).
Från andra synpunkter framstår prorataregeln som naturlig just i de
nu aktuella försäkringsförhållandena. Bolagens riskbedömning är,
som förut framhållits, särskilt utvecklad vid personförsäkring. Beslut om att avslå ansökan eller att kräva höjd premie sker i stor
efter fasta normer? När konstateras vara
utsträckning upplysningar
kan dessutom de som borde ha legat till grund för
oriktiga uppgifter
beslutet ofta skaffas fram i efterhand, genom sjukhusjournaler 0.dyl.
är det att med säkerhet fastställa, vilket
Därigenom möjligt god
resultatet av skulle ha blivit om riktiga uppgifter hade
bedömningen
lämnats. Naturligtvis kan man inte bortse från, att den grundläggande bedömningen av den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstillfället i viss mån innefattar subjektiva värderingar; detta led av
prövningen enligt prorataregeln är inte lika enkelt och okomplicerat
som de efterföljande leden. Det bör dock betonas att det i centrala
riskprövningsnämndens avgöranden deltar läkare med stor erfarenhet av riskbedömning och att avgörandena inte grundar sig enbart på den behandlande läkarens (eller motsvarande) uppfattning om en
utan främst de om sjukdomens
sjukdoms svårighetsgrad på uppgifter
och faktiska som kan utläsas ur m.m. Det
symtom förlopp, journaler är alltså sörjt för att bedömningen så långt som möjligt sker enligt
fasta normer och efter omsorgsfull prövning.
Av stor betydelse för valet av regel är också att vid personförsäk-
ring det i betydande utsträckning förekommer, att oriktigheten av
lämnade uppgifter upptäcks redan före inträffat försäkringsfall, i
samband med att försäkringstagaren begär premiebefrielse på grund
av sjukdom eller genom att nya upplysningar om hans hälsotillstånd kommer fram när han tecknar ny försäkring.
Av de 136 fall av oriktiga uppgifter vid livförsäkring som under en period av knappt två år prövades av centrala riskprövningsnämnden hade mindre än tjugu procent upptäckts i samband med dödsfall. I drygt hälften av fallen hade oriktigheten upptäckts när försäkringstagaren ansökte om premiebefrielse på grund av sjukdom. Återstående knappt trettio procent upptäcktes vid annat tillfälle, t.ex. i samband med ansökan om ny försäkring.
Som skall utvecklas närmare i nästa avsnitt, är det i denna situation
att av den klargörs snarast
lämpligt följderna oriktiga uppgiften
överenskommelse mellan försäkringstagare och
möjligt, genom
2 De ovan nämnda riktlinjerna för. riskbedömning av individuell psrsonförsäkring,
sammanställda av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige.
I till 4 321
Allmänmotivering kap.
försäkringsbolag eller genom Detta utan
rättsligt avgörande. går svårighet med tillämpning men en
av prorataregeln knappast genom
skönsmässig bedömning. Samtidigt framstår det som lämpligt att ha
samma huvudregel oavsett när
oriktigheten upptäcks. Försäkringstekniska hänsyn har sålunda en särskild tyngd just på personförsäkringens område, och prorataregeln har framför allt av
denna anledning ett helt annat här än vid de försäk-
berättigande
ringar som KFL avser. Vidare saknas en del av de skäl som vid dessa försäkringar talar mot prorataregeln: t.ex.
konsumentförsäkringar,
villaförsäkring, består ofta av flera sinsemellan helt olika
försäkring-
ar (brand-, inbrotts-, och det kan då vara
ansvarsförsäkring etc.),
svårt att tillämpa ett moment som kanske inte alls
prorataregeln på
berörs av den oriktiga
uppgiften.
Vi anser därför att övervägande skäl talar för att för
personför-
säkringarna som huvudregel hålla fast vid när det
prorataregeln, gäller påföljden av annan försummelse av upplysningsplikten än svek
och förfarande i strid mot tro och heder (se 4 2 §
kap. lagförslaget).
Regelns närmare utformning får liksom hittills och ske genom villkor
grunder.
Vårt förslag i denna del stämmer med det finländska förslaget men avviker från det norska. Den norska kommittén föreslår nämligen en skälighetsregel, som i mycket liknar 30 § KFL. Vid prövningen av hur stor nedsättning som skall göras skall man enligt förslaget ta särskild hänsyn till skuldgraden hos den som lämnat den oriktiga uppgiften, för oriktighetens betydelse bolagets riskbedömning samt det eventuella orsakssambandet mellan det förtigna förhållandet och försäkringsfallet (§ 4-2). Vi har diskuterat för att denna fråga ingående vid nordiska överläggningar om möjligt nå enighet också på denna punkt. Vi har dock kommit fram till att det finns goda sakliga skäl för att ha olika regler. Anledningen är främst att man i Norge inte har det stöd för en retroaktiv av bedömning försäkringens utformning, som man i Sverige och Finland har i branschens gemensamma riktlinjer för riskbedömningen. En norsk domstol har alltså inte samma möjligheter som en svensk eller finländsk att i efterhand bedöma vilket beslut skulle ha fattat försäkringsbolaget om det hade fått riktiga uppgifter. Branschgemensamma riktlinjer används visserligen också i Norge, men de är betydligt mera kortfattade än de svenska och finländska och med mindre detaljerad indelning. Som ett - visserligen drastiskt exempel kan nämnas att medan de svenska anvisningarna om inverkan av alkoholmissbruk omfattar ca 50 rader, motsvarande norska anvisning ryms på en enda rad.
I 6 § andra stycket FAL finns vidare en regel som innebär, att om en oriktig uppgift har föranlett att försäkringsbolaget inte återför-
tagit
säkring såsom eljest skulle ha skett, dess skall
ansvarighet lämpas
därefter. Resultatet blir att av en beror av
följden oriktig upplysning
det särskilda bolagets kan slå hårt mot
återförsäkringspraxis. Regeln
försäkringstagaren. Den nu gällande regeln synes i allmänhet inte ha tillämpats av bolagen, och vi föreslår därför att den helt. Den
utgår
till 4 322 Allmänmotivering kap.
extra risk som detta sätt kommer att belasta försäkringsbolagen
på
torde sakna större särskilt som sådana fall knappast är
betydelse,
där medför att återförsäkring inte
vanliga oriktiga upplysningar
tecknas. Även om vi sålunda vill hålla fast vid de huvudregler som gäller på
detta område i dag, är det tydligt att - som också direktiven antyder - dessa ibland kan medföra hårda konsekvenser för
försäkringsta-
Vi har funnit det att överväga i vad mån det är
garsidan. angeläget
att för särskilda fall mildra verkningarna av huvudregler-
möjligt
na. Till en har vi inom åtskillig början tagit upp en tanke som framträtt från senare år: att genom en skälighetsregel
civilrättslig lagstiftning
och andra en möjlighet att ge domstolar rättstillämpande organ undvika som med till omständigheterna i det resultat, hänsyn särskilda fallet framstår som från social synpunkt eller ter
olyckliga
klart stötande för en utbredd rättsuppfattning. Flera exempel
sig
förekommer skadeståndsrättens område särskilt 6 kap. 2§
på (se
och från avtalsrätten kan bl.a. framhållas 36§
- en bestämmelse som är
avtalslagen tillämplig på oskäliga
men inte så ofta torde kunna åberopas i de här
försäkringsvillkor
aktuella situationerna.
Det kan tillämpning av prorataregeln
visserligen sägas, att en strikt som orättvis i vid försäkinte gärna kan betecknas vanlig mening: exakt vad eller hans rättsinnehava-
ringsfall utgår försäkringstagaren
re är till i förhållande till kollektivet, varken mer eller
berättigad
mindre. Ändå kan resultatet ibland bli klart stötande, särskilt genom att det inte finns säkert samband mellan å ena sidan graden av
något
skuld hos den som har lämnat den uppgiften och å andra
oriktiga
sidan den som får för rätten till ersättning. Vi
betydelse oriktigheten
har därför funnit att det för vissa fall bör finnas en möjlighet
speciella
att tillerkänna eller hans rättsinnehavare större
försäkringstagaren
än som skulle av Och som redan
ersättning följa huvudreglerna.
- liksom det har vi funnit att den särskilda undantagsregeln antytts - bör också
norska förslagets allmänna skälighetsregel (§ 4-2) gälla
när eller den försäkrade har till
försäkringstagaren gjort sig skyldig
svek eller förfarande i strid mot tro och heder. I dessa fall är det med en - normalt bör
visserligen befogat mycket sträng bedömning
- men det kan förekomma fall där bolaget vara helt fritt från ansvar det skulle framstå som hårt om alls utgick;
orimligt ingen ersättning
så kan vara fallet t.ex. om har betalat en för hans
försäkringstagaren
förhållanden under många år när oriktigheten
hög riskpremie
och den skulle ha föranlett bara en
upptäcks riktiga uppgiften
obetydlig premiehöjning.
Vi skall i där
specialmotiveringen peka på några typsituationer,
den särskilda kan bli tillämplig. Redan här bör det
undantagsregeln
till 4 323
Allmänmotivering kap.
emellertid understrykas att avsteg från bör ske bara i
huvudreglerna
klara undantagsfall. eftersom man annars alltför
avlägsnar sig långt från summaförsäkringens skall vara grundsatser; oskäligheten uppenbar. Vid livförsäkring är det vanligt att förhållandena på det
viset är ömmande, att dödsfallet har drabbat de närstående hårt och de har stort behov av men det måste anses
ersättningen, oförenligt
med fundamentala att åsidosätta
försäkringstekniska principer
huvudregeln redan av sådana skäl. Det fordras att mer
några
speciella omständigheter i det särskilda fallet gör det att
oskäligt
försäkringstagaren eller de efterlevande går miste om hela eller stora delar av det avsedda skyddet.
Den andra punkt där en verkar vara torde
uppmjukning berättigad
betydligt oftare bli aktuell. I flera länder förekommer lagbestämmelser om att oriktiga saknar sedan viss tid -
upplysningar betydelse
från ett till tio år - gått efter tecknande, om inte
försäkringens oriktigheten gjorts gällande under denna tid; försäkringen blir efter
fristens utgång ”oantastbar”. sådana länder är USA,
Exempel på Spanien, Japan, Ungern och Argentina. På andra håll, där lagstift-
ning saknas, är villkor med denna innebörd vanliga (t.ex. i
Belgien,
Frankrike, Italien och Luxemburg). Undantag görs för svek
vanligen
och liknande graverande förfaranden av försäkringstagaren; dock inte i USA, där oantastbarheten gäller även vid svek. - Villkor om oantastbarhet används allmänt i norsk men lär inte
personförsäkring
förekomma i nordiska länder.
övriga
Till förmån för en sådan regel kan åberopas, att en
försäkringsta-
gare sällan kan vara helt säker på att han inte av oaktsamhet har
lämnat oriktiga uppgifter som svar på de många och ingående frågor
som ibland ställs i formulären. Det är om han vill ha säkerhet
rimligt
mot att hans skydd av sådana orsaker visar sig bristfälligt eller
ger
upphov till tvist med försäkringsbolaget. Ett ytterligare argument
som brukar anföras är att oantastbarheten ökar
livförsäkringens
värde som kreditsäkerhet. Mot skyddsregler av denna har å
typ andra sidan anförts att de uppmuntrar till
oredlighet: försäkringsta-
garen vet att han är skyddad om bara den fastslagna tiden går utan att
förutsatt att inte svek kan -
oriktigheten upptäcks, el.dyl. styrkas
något som brukar vara svårt.
En bestämmelse av det skulle inte sakna
angivna slaget praktisk
betydelse. För livförsäkringens del förekommer inte så sällan, vid
sjukdomar som förlöper långsamt, att åberooriktiga upplysningar
pas också åtskilliga år efter det att tecknades.
försäkringen
Av uppgifter från centrala riskprövningsnämnden framgår sålunda följande: Av de 136 fall som prövades under en period av knappt två år hade nästan hälften, 47 procent, upptäckts under de två första åren efter avtalet. Ca 36 procent hade upptäckts under de tre närmast följande åren och drygt 12 procent under den återstående tiden fram till tio år efter avtalet; knappt 5 procent upptäcktes mer än tio år efter tecknandet.
324 till 4
Allmänmotivering kap.
Liksom på finländskt och norskt håll har vi funnit att goda skäl talar för att införa en oantastbarhet av detta vid
lagstadgad slag
livförsäkring för dödsfall. Vid andra former av personförsäkring värdet av en sådan regel vara mera diskutabelt; här synes däremot har argumenten till förmån för regeln inte alls samma styrka? Den frist vi föreslår för oantastbarheten är två år, vilket stämmer med de finländska och norska förslagen och med nyare lagstiftning i andra länder. Bestämmelsen har tagits in i 4 kap. 4§ lagförslaget. Oantastbarheten kan emellertid inte vara generell efter den bestämda fristens Det skulle kunna vara klart stötande om en
utgång. försäkringstagare, som uppsåtligen hade vilselett försäkringsbolaget på väsentliga punkter, skulle vara berättigad till fullt försäkringsbe-
så snart tvåårsfristen hade löpt till ända. Oantastbarhetsregeln
lopp
bör alltså inte för svek. Inte heller bör regeln medföra att
gälla
får rätt till trots att sådan
försäkringstagaren premiebefrielse
inte skulle ha med uppgifter; här liksom i
försäkring beviljats riktiga i bör premiebefrielseförsäkring behandlas som lagförslaget övrigt sjukförsäkring.
I om härutöver från oantastbarheten är
frågan något undantag
har varit något delade inom kommittén. Den
befogat, meningarna
norska kommittén föreslår att undantag skall göras bara för svek, och det är också den man valt i Finland. I den svenska kommittén
lösning
har vi diskuterat om undantaget borde utsträckas till alla fall där den har lämnats medvetet avsikt
oriktiga uppgiften (fast någon sviklig
inte kan styrkas). Vi har emellertid i denna del stannat för att i huvudsak följa de övriga nordiska länderna och alltså göra undantag bara för svek, varmed här - som i så andra fall - dock bör
många
likställas förfarande i strid mot tro och heder. En oriktig uppgift kan ofta lämnas utan någon avsikt att nå en fördel i fråga om premien eller i beträffande försäkringen. Däremot torde det vara
övrigt mycket ovanligt att någon lämnar oriktig uppgift om ett förhållande,
som är av sådan betydelse att det skulle kunna påverka försäkringsbeslut mera märkbart, utan att vara medveten om att
bolagets
är Om för alla fall av
uppgiften oriktig. regeln gjorde undantag medvetna oriktigheter, skulle den alltså enligt vår bedömning
komma att nästan helt sakna praktisk betydelse. Det stämmer också väl med rättsläget i andra länder, att undantag från oantastbarheten görs bara i sådana kvalificerade situationer som avses i 30 och 33 §§
FAL i 8 och 9 §§ en del bestämmelser om
Ytterligare upptar
verkan av att bolaget känt eller bort känna till det rätta förhållandet,
3 l Finland och Norge föreslår man att regeln skall gälla för all livförsäkring. Vi har emellertid funnit att en sådan bestämmelse många gånger skulle vara direkt egendomlig att tillämpa vid livförsäkring för livsfall.
till 4 325
Allmänmotivering kap.,
att bolaget får kännedom om oriktigheten men inte omedelbart reagerar m.m., vilka också utgör inskränkningar i bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten. Vi föreslår vissa
motsvarande regler, såsom skall framgå av specialmotiveringen
(4 kap. 4 och 11 §§ i lagförslaget). Även från dessa regler skall det delvis göras undantag för svek och förfarande i strid mot tro och heder.
12.2.4 före
Oriktigheten upptäcks försäkringsfall
Sammanfattning: När en oriktig uppgift före försäkupptäcks
ringsfall, skall parterna genom förhandlingar anpassa avtalet
till de nya upplysningarna. Härvid har försäkringstagaren rätt
till fortsatt försäkring på de villkor och med det
lägre försäkringsbelopp som bolaget skulle ha bestämt, om riktiga
uppgifter hade lämnats från början. Om
försäkringstagaren
eller den försäkrade har gjort till svek eller
sig skyldig
liknande, har de dock bara rätt till fortsatt
undantagsvis försäkring.
Som nämndes i föregående avsnitt, är det vid inte
personförsäkring
att av lämnade i samband
ovanligt oriktigheten uppgifter upptäcks
med ansökan om Om svek eller liknande
premiebefrielse. föreligger,
kan bolaget i så fall omedelbart säga upp avtalet till §
upphörande (4
FAL). I det motsatta fallet - när den har lämnats i
oriktiga uppgiften
god tro - kan inte vidta alls
bolaget någon åtgärd (5 § FAL).
För övriga fall innehåller FAL i 8 § den bestämmelsen, att
bolaget
utan oskäligt uppehåll skall meddela vilken
försäkringstagaren
ansvarsbefrielse bolaget gör anspråk på. Däremot FAL, lika
upptar litet som KFL, några regler om hur själva avtalet skall behandlas för framtiden. I praktiken brukar bolagen emellertid alltid se till, att avtalsförhållandet även formellt anpassas till de vunna
upplysning-
arna. Om bolaget med kännedom om de förhållandena inte
riktiga
skulle ha meddelat någon försäkring
alls, sägs försäkringen upp helt. Om försäkring skulle ha kunnat meddelas mot eller
högre premie på
andra villkor i brukar avtalet ”skrivas om i med
övrigt, enlighet prorataregeln; försäkringen anges i det nya avtalet gälla för det försäkringsbelopp som den avtalade premien räcker till, varjämte
försäkringen förses med de eventuella förbehåll som bort införas från början. Däremot anses inte ha rätt att utan
försäkringstagaren ny hälsoprövning fortsätta försäkringen med oförändrat försäkringsbelopp och höjd premie.
L
Det ligger i båda parters intresse att följderna av en överträdelse
av blir klarlagda så snart som möjligt; för
upplysningsplikten
är det viktigt både att han inte betalar premie för
försäkringstagaren
en försäkring som inte ger honom det skydd han tänkt sig och att han, när så är möjligt, får tillfälle att skaffa sig ett bättre skydd. Nuvarande praxis med ”omskrivning av avtalet får anses innebära
en både rimlig och lämplig lösning, som bör läggas till grund för en
lagreglering av situationen. Härvid bör man ge vissa bestämmelser både om den fortsatta försäkringens utformning och om förfarandet.
Om riktiga uppgifter från början skulle ha lett till helt avslag på
ansökan, blir det naturligtvis inte tal om någon fortsatt försäkring.
För övriga fall bör man lagfästa bolagens nuvarande praxis:
skall ha rätt till fortsatt försäkring med det
försäkringstagaren
försäkringsbelopp som den avtalade premien räcker till och med de förbehåll som skulle införts om hade lämnats från
riktiga uppgifter
början. Inom denna ram får bolaget alltså inte ta hänsyn till de ytterligare försämringar av den försäkrades hälsotillstånd som kan ha
- som hindrar inträtt efter tecknandet. Naturligtvis är det ingenting
att samtidigt avtala om andra ändringar av försäkringen.
parterna
Det kan vara tveksamt om rätten till fortsatt försäkring bör stå öppen också om försäkringstagaren eller den försäkrade har gjort sig
till svek eller handlande i strid mot tro och heder. Så är inte
skyldig
fallet i och försäkringsbolaget har i denna situation ett starkt
dag,
intresse av att få avsluta hela avtalsförhållandet för gott. Vi har utgått från att man också för framtiden bör behålla denna ordning som
oavsett vad en av kunde leda
huvudregel: tillämpning prorataregeln till, skall försäkringen upphöra att gälla.
Som angavs i föregående avsnitt kan det emellertid uppkomma situationer, där det vid skulle vara alltför strängt till
försäkringsfall
och med vid svek eller handlande i strid mot tro och heder att låta hela falla bort också till
försäkringsskyddet (se specialmotiveringen
4 2 §). Det kan också nämnas att ett tidigare svek mot
kap.
inte automatiskt skall leda till att bolaget får rätt
försäkringsbolaget
att avslå en ansökan specialmotiveringen till
om ny försäkring (se
3 1 §). En sådan omständighet är naturligtvis ett starkt stöd för
kap.
en avvisande från sida, men det kan förekomma fall
hållning bolagets
där ändå bör meddelas. På motsvarande sätt kan det
försäkring
framstå som att försäkringstagaren får behålla
undantagsvis skäligt
åtminstone en del av sitt försäkringsskydd, trots att han har ertappats med svek. Så kan t.ex. vara fallet om den uppgiften bara
oriktiga
avsett ett förhållande av mindre för premiesättningen och
betydelse
den försäkrades hälsa under mellantiden har blivit starkt försämrad, så att han inte kan få ny försäkring; en situation som mycket
längre
väl kan när i samband med att
föreligga oriktigheten upptäcks försäkringstagaren ansöker om premiebefrielse.
För sådana undantagssituationer föreslår vi en viss möjlighet till fortsatt trots sveket (se 4 kap. 3 § lagförslaget och
försäkring, specialmotiveringen till den paragrafen).
Däremot saknas det anledning att för övriga fall, som omfattas av den principiella rätten att få försäkringen ändrad enligt proratare-
föreslå till den skälighetsregel som enligt geln, någon motsvarighet det skall vid försäkringsfall. När försäkringsfall föregående gälla
ännu inte har inträffat, torde det praktiskt taget aldrig föreligga tillräckligt starka sociala eller humanitära skäl för att avvika från de och det bör gå lättare att
försäkringsmatematiska principerna, genomföra en uppgörelse om försäkringstagaren vet att proratare-
gäller oinskränkt. Naturligtvis skall den för svekfallen avsedda
geln
inte utformas på sådant sätt, att resultatet kan bli
specialregeln
för än om han hade lämnat den
förmånligare försäkringstagaren utan uppsåt; tvärtom skall försäkringstaoriktiga uppgiften svikligt
vid svek normalt inte ha rätt till fortsatt försäkring alls. garen fortsatta utformning blir alltså i första hand ett
Försäkringens
ämne för förhandlingar mellan parterna. Lagens regler bör utformas så att de sådana Initiativet bör komma från
främjar förhandlingar.
i form av en av försäkringen, på sätt
försäkringsbolaget uppsägning
som skall beskrivas nedan. Att det blir att en oriktig uppgift föreligger och att avtalet
klarlagt på grund härav inte kan upprätthållas i sin ursprungliga form,
behöver inte att det också står klart exakt hur avtalet skall
betyda
ändras eller om det skall hävas. Ofta krävs det ytterligare utredning innan det riktiga beslutet kan fattas, varvid bolaget är beroende av
frivillig medverkan från försäkringstagarens sida. Bolagets uppsäg-
ning måste därför i samtliga fall kunna få formen av en uppsägning till varefter det får ankomma att
upphörande, på försäkringstagaren
ta initiativ till fortsatt försäkring på nya villkor. För att det skall bli lättare för honom att denna rätt, bör det krävas att bolaget i
utnyttja sin gör honom uppmärksam på hans möjligheter. Man uppsägning
bör vidare bestämma en relativt lång uppsägningsfrist för försäkatt framställa sitt krav; vi föreslår en frist på tre
ringstagaren
månader. Om skulle inträffa innan nytt avtal har
försäkringsfall
träffats eller har gått ut, gäller försäkringen med
uppsägningsfristen
det som av i 4 2 §, dvs. som regel med
skydd följer reglerna kap.
Detaljerna skall behandlas i
nedsättning enligt prorataregeln. specialmotiveringen.
För att bolaget skall få säga upp försäkringen, måste det vara klarlagt att ett relevant brott mot upplysningsplikten föreligger; det räcker alltså inte med att en sett oriktig uppgift har
objektivt
konstaterats. Ofta krävs det kontakt mellan bolaget och försäkringsför att reda ut redan då skulle bli ense tagaren frågan. Om parterna om hur försäkringen i fortsättningen skall vara utformad, finns det
naturligtvis ingen anledning för bolaget att därefter ändå vidta en
formell uppsägning. Det är bara när enighet inte kan nås enklare
på
sätt, som bolaget behöver tillgripa denna utväg.
Bolagen skulle på detta vis alltid kunna säga upp till
försäkringen
upphörande vid brott mot Det innebär dock inte
upplysningsplikten.
att sådan uppsägning behöver bli den reaktionen från
vanliga
bolagens sida. Det finns skäl att anta att inte kommer att
bolagen
utnyttja denna möjlighet utan i stället kommer att säga upp
försäkringen för ändring, om det är klart att försäkringstagaren har
rätt till fortsatt försäkring och det också att fastställa vilka villkor
går
som bör gälla för den fortsatta Vill
försäkringen. försäkringstagaren
inte behålla försäkringen i denna form, får han sin rätt
utnyttja enligt
3 kap. 3 § att själv säga upp försäkringen till omedelbart
upphöran-
de.
Också när oriktigheten av lämnade före
uppgifter upptäcks försäkringsfallet, kan det givetvis få betydelse om bolaget har känt
till det rätta förhållandet m.m. Om
(jfr föregående avsnitt). bolaget
inte skulle kunna åberopa de vid
oriktiga uppgifterna försäkringsfall,
kan bolaget inte heller säga upp
försäkringen.
12.3 från
Undantag försäkringen
Försäkringsbolaget har både nu rätt och
enligt gällande enligt
förslaget principiellt rätt att självt bestämma för det ansvar
gränserna
det skall ta på sig genom försäkringsavtalet, men som angetts inledningsvis i detta avsnitt bör en del göras. Under
inskränkningar
rubriken ”Undantag från försäkringen m.m.” föreslår vi ett par regler som inskränker till vissa typer av ansvarsbe-
bolagets tillgång gränsningar, nämligen sådana som brukar kallas symtomklausuler och fareökningsbestämmelser (4 kap. 5-7 §§ lagförslaget).
12.3.1¶Symtomklausuler m.m.
Sammanfattning: En symtomklausul är ett allmänt undantag från försäkringen, som avser som den försäkrade
sjukdomar
har redan när försäkringen tecknas men som inte bygger på upplysningar om den försäkrades hälsa. Eftersom sådana villkor kan innebära ett kringgående av reglerna om upplysningsplikten, skall de få användas bara när det är påkallat av
speciella omständigheter.
Med symtomklausuler menar man sådana försäkringsvillkor som innebär, att försäkringen inte omfattar av sjukdom eller
följderna
till 4 329
Allmänmotivering kap.
lyte som den försäkrade hade när tecknades och som då
försäkringen
hade visat symtom. Undantaget kan ha denna generella utformning eller vara begränsat till att avse viss eller vissa
angivna sjukdomar.
Det kännetecknande är att
undantaget inte är grundat på upplys-
ningar som har inhämtats om den försäkrades hälsotillstånd; undantaget görs alltså oavsett om några uppgifter har inhämtats och oavsett vad eventuellt inhämtade kan innehålla. Vi
uppgifter
behandlar i detta sammanhang också vissa liknande som
undantag
inte kräver att skall ha visat före tecknandet.
sjukdomen symtom
Bestämmelser av den sistnämnda förekommer i såvitt
typen Sverige,
vi har kunnat finna, bara vid och för små
sjuk- olycksfallsförsäkring
barn. Symtomklausuler i bemärkelse förekommer däremot
egentlig
inom både kollektiv och individuell dock inte inom
försäkring, individuell livförsäkring.
Undantag av de nu angivna är utformade som rent
slagen objektiva begränsningar av ansvar, men de avser försäkringsbolagets
samtidigt till stor del omständigheter som omfattas av
upplysnings-
plikten. Man kan alltså hävda att en
försäkringstagaren genom
symtomklausul berövas en del av det skydd som lagen avser att ge honom vid felaktiga t.ex. när han har handlat
uppgifter, i god tro.
Bolaget skulle komma i ett bättre läge genom att låta bli att om
fråga
sjukdomar och sjukdomssymtom av intresse och i stället göra ett allmänt undantag. En sådan har också att ordning den nackdelen, trots den till synes klara
undantagsbestämmelsen försäkringsskyd-
dets egentliga omfattning blir först i samband med försäk-
fastlagd
ringsfallet i stället för vid avtalet. Särskilt betänkliga från den enskilde
försäkringstagarens synpunkt
är de nyss berörda undantag som inte kräver att sjukdomen skall ha visat symtom före tecknandet, eftersom inte ens försäkringstagaren själv då kan fastställa vilket konkret han har; han
försäkringsskydd
kan ju inte veta vilka dolda sjukdomar han bär Så ett
på. långt
undantag berör bara sjukdomar m.m. som inte visat några symtom före tecknandet, kan undantaget dock inte sägas ha något att göra med en möjlig försummelse av
upplysningsplikten; försäkringstaga-
ren har normalt inte kunnat lämna om av
några uppgifter sjukdomen betydelse för riskbedömningen. Det är i än vid de högre grad egentliga symtomklausulerna fråga om en objektiv begränsning av
ansvaret. Villkoren för de ovan nämnda innehåller dels
barnförsäkringarna
ett undantag för m.m. som har visat före
sjukdomar symtom
tecknandet, dels ett för m.m. som inte har visat
undantag sjukdomar
symtom. I sistnämnda del innebär villkoret att som
försäkring
tecknas innan barnet år inte omfattar av
fyllt fyra följder ”sjukdom,
kroppsfel eller visat
psykisk utvecklingsstörning, där symtomen sig
först sedan försäkringen tecknats, om det är sannolikt att åkomman
330 till 4 sou 1986:56
Allmänmotivering kap.
funnits sedan födelsen eller har sitt ursprung från olycksfallsskada eller som under första levnadsmånaden eller att
sjukdom uppkommit
till åkomman funnits vid födelsen”. Med ”anlag” avses bara
anlag
sådana som oberoende av levnads-
genetiskt betingade rubbningar
sätt och kommer att orsaka dödsfall, sjukdom eller handikapp.
miljö
därför inte på t.ex. diabetes, astma och allergi,
Undantaget tillämpas
där det i måste tillkomma från levnadssätt och
regel någon påverkan
för att sjukdomen skall manifesteras.
miljö
På grund av undantag som i sin tur görs från undantaget gäller ändå för dolda sjukdomar, om antingen barnet före
försäkringen
tecknandet har s.k. fyraårskontroll hos läkare utan att
genomgått
framkommit eller barnet hinner fylla åtta år innan några symtom visar blir alltså aktuell om
symtomen sig. Ansvarsbegränsningen
tecknas före och bryter ut
försäkringen fyraårskontrollen sjukdomen
före åtta års ålder.
Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet (VAB) anförde i en skrift 1981 till konsumentombudsmannen klagomål över en Ärendet överlämnades till försäkringsintidigare lydelse av detta villkor. spektionen. I ett infordrat yttrande till inspektionen anförde Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) bl.a. följande. officiell statistik över antalet fall Enligt vad som kan utläsas från tillgänglig Vårdbidrag eller förtidspensioner/sjukbidrag är utan tvivel av nybeviljade orsaken ofta från födelsen bestående sjukdom eller handikapp. Särskilt markant synes detta vara i den lägsta åldersklassen, dvs. upp till fyra års ålder. Skulle från födelsen bestående orsaker som är oupptäckta vid tecknande i den lägsta åldersklassen) medföra försäkringens (dvs. flertalet rätt till ur försäkringen, skulle premien enligt branschens ersättning bedömning bli så hög att försäkringen inte kunde bli säljbar. En försäkring med en sådan prohibitiv premienivå skulle inte få den önskvärda spridning- —- om den tillhandahölls - sannolikt komma att en, men kunde i stället övervägande tecknas i de fall föräldrar av en eller annan anledning har skäl att misstänka att barnet har något oupptäckt, medfött fysiskt eller psykiskt handikapp. Ett sådant moturval skulle ytterligare pressa premienivån uppåt och därigenom medföra en helt oacceptabel situation, sett från försäkringsmässiga synpunkter. Sedan försäkringsinspektionen förklarat att den inte fann villkorskonstruktionen VAB i en skrift till regeringen bl.a. en oskälig, begärde omedelbar om dessa frågor. Regeringen överlämnade skriften till utredning oss.‘
i vad mån till symtomklausuler och liknande
Frågan tillgången bör för gruppförsäkringens och ka-försäkringens undantag begränsas
del skall behandlas senare, i avsnitt 17.5 och 18.4. För den individuella del finner vi det uppenbart, att man inte
försäkringens
skulle kunna tillåta att klausuler av det berörda slaget fick en
vidsträckt och i syfte att undgå verkningarregelbunden användning
‘ Beslut vid regeringssammanträde den 25 mars 1982, dnr 3382 (ek0n0midepartementet).
na av reglerna om upplysningsplikten. De bevissvårigheter som
nästan alltid uppkommer, när bolaget vill åberopa en sådan klausul, gör visserligen att det inte så ofta framstår som attraktivt för bolaget att låta en symtomklausul helt ersätta undersökningen av den försäkrades hälsa. Men det finns också möjligheten att bolaget
kombinerar undantaget med inhämtande av begränsade upplysning-
ar, och frågan är allmänt sett av sådan vikt att lagstiftaren inte kan gå förbi den.
Det finns situationer, där försäkringsbolaget har fullt legitima skäl för att vilja ställa upp ett sådant förbehåll. Ett sådant fall är när man inte alls eller bara med stora svårigheter kan inhämta upplysningar om den försäkrades hälsa. Som exempel kan nämnas att ett företag vill teckna liv- eller olycksfallsförsäkring för en medarbetare som redan avrest på en utrikes tjänsteresa. Sådant förbehåll kan också bli
aktuellt i den mån det i övrigt anses förenligt med god försäkringssed
att meddela försäkring på tredje mans liv utan hans kännedom och samtycke; ett som nämnts i den norska diskussionen är att
exempel den som är berättigad till underhållsbidrag vill teckna försäkring på
den bidragsskyldiges liv. Särskilt vid enkla och billiga försäkringar
som säljs under speciella förhållanden kan det vidare vara försvarbart om bolaget ställer upp en symtomklausul i stället för att inhämta
upplysningar. Som exempel kan nämnas enkla reseförsäkringar, som säljs i en automat på en flygplats.
Det hittills har i första hand sikte på de egentliga
sagda tagit
symtomklausulerna, som alltså i viss utsträckning bör accepteras. Vad gäller sådana undantag som gäller oavsett om några symtom på sjukdomen ännu har visat sig när försäkringen tecknas, ter sig visserligen sådana villkor klart negativa ur den enskilde försäkringstagarens synvinkel. Åtminstone från teoretisk synpunkt torde det också saknas tvingande försäkringstekniska skäl att ställa upp sådana villkor; risken att den försäkrade bär på dolda anlag till en sjukdom kan kalkyleras och beaktas vid premiesättningen lika bra som risken att han senare drabbas av sjukdom eller olycksfall. Å andra sidan är som nyss framhållits undantaget av rent objektiv art och har inget att göra med upplysningsplikten. Det kan också framstå som inkonsekvent att tillåta att risken för en sjukdom helt undantas, men förbjuda att den undantas endast när den föreligger före viss tidpunkt. En regel med detta innehåll skulle stämma mindre väl med
vår inställning, att försäkringens sakliga omfattning i princip inte bör regleras i lagen.
Man kan inte heller bortse från risken för att försäkringsbolagen
utan möjlighet till undantaget skulle anse sig av försäkringsmässiga
skäl böra upphöra att meddela av nuvarande typ,
barnförsäkring något som skulle vara olyckligt från konsumentsynpunkt. Som förut
utvecklats (avsnitt 7.1), bör sociala behov som inte kan förenas med
försäkringsteknikens krav tillgodoses genom ett vidgat ansvarstagan-
de från det allmännas sida, inte genom att försäkringsbolagen tvingas meddela ekonomiskt -
oacceptabla försäkringar. Vidare får man
räkna med att det i framtiden kan underlätta ett skydd vid vissa andra
svårförsäkrade sjukdomsrisker, om bolaget har möjlighet att åtmin-
stone till en början använda sig av klausuler av det diskuterade slaget när risken försäkras.
Vi har därför med någon tvekan funnit att villkor av denna
typ inte bör förbjudas helt. Emellertid förutsätter vi att
försäkringsinspektio-
nen fortlöpande prövar om sådana är Det är väl
undantag befogade.
tänkbart att, när större erfarenheter vunnits av
barnförsäkringen,
det visar sig att undantaget kan tas bort helt utan
mjukas upp eller mera allvarliga konsekvenser för Som av det
premien. framgår
föregående anser vi att dessa klausuler över huvud taget bör tillåtas bara i -
sällsynta undantagsfall. Det kan också erinras om att villkoret i fråga i speciella fall kan underkännas med stöd av 36§ avtalslagen, även om det allmänt sett framstår som godtagbart för
den aktuella försäkringstypen.
De undantagsbestämmelser vi här diskuterar måste alltså behandlas olika beroende på i vilket de förekommer. På
sammanhang
motsvarande vis som i flera tidigare behandlade har vi kommit
frågor
fram till att det inte går att på ett tillfredsställande sätt i lagen detaljerat ange i vilka fall de olika villkoren får användas. Vi föreslår i stället att de skall vara tillåtna när det är av
påkallat försäkringens
beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet” (4 kap. 5 § lagförslaget); alltså även här en civilrättslig bestämmelse som skall få sitt närmare innehåll genom praxis, bl.a. försäkringsinspektionens
bedömningar (jfr avsnitt 8.2 och 11.4 ovan). Den föreslagna lagtexten gör inte skillnad på symtomklausuler i egentlig bemärkelse
och sådana villkor som inte kräver att symtom har visat sig. Det är emellertid självklart, att man måste vara betydligt mera restriktiv med att godta undantag av det senare
slaget.
Såsom framgått ovan, kan ett i långvarigt
praktiken försäkrings-
förhållande formellt bestå av en tidsbegränsad försäkring som förnyas en eller flera gånger (avsnitt 11.2 och 11.3.2). I sådana fall är
det naturligt att en symtomklausul bara får avse sjukdomar m.m.
som den försäkrade hade när det första avtalet slöts. Man kan alltså inte godta en bestämmelse, som blir automatiskt tillämplig vid varje
förnyelsetillfälle och tar undan alla då uppkomna sjukdomar från
ansvarsområdet.
»För tydlighetens skull bör det än en gång påpekas att de regler vi nu behandlat bara avser undantag som inte är grundade på upplysningar om den försäkrades hälsa; om bolaget genom inhämtade uppgifter har fått veta att den försäkrade lider av en viss
sjukdom och bolaget vill göra undantag för följderna av den
till 4 333
Allmänmotivering kap.
sjukdomen, kräver ett sådant förbehåll inte några särskilda omständigheter. Självfallet kan bestämmelsen inte heller
åberopas,
när villkoren för för
olycksfallsförsäkring gör generellt undantag
olycksfall som orsakas av oavsett när den Och
sjukdom, uppträder.
på samma sätt som en sjukförsäkring kan vara till att avse
begränsad
viss eller vissa sjukdomar, kan den också helt ta undan viss eller vissa sjukdomar från ansvarsområdet (fast dessa
möjligheter knappast
torde utnyttjas i dagens svenska I dessa fall
försäkringspraxis).
föreligger det ingen konflikt med om
reglerna upplysningsplikten,
utan man befinner sig på det fält där fritt bestämmer sitt
bolaget
ansvarsområde.
Fareökningsbestämmelser
Sammanfattning: Om bolaget har gjort försäkringens giltighet
och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden (yrke, bostadsort skall i
osv.), bolaget varje premiekrav uppmana försäkringstagaren att anmäla ändringar i dessa
förhållanden. Försummar försäkringstagaren det, får
bolaget
begränsa sitt ansvar med hänsyn till de ändrade förhållandena. När bolaget gör från ansvaret för
undantag speciellt angivna
verksamheter som t.ex. eller skall det
flygning boxning, gälla
en kausalitetsregel. Om det inte finns ett adekvat orsakssamband mellan skadan och den verksamheten, skall
undantagna
försäkringstagaren ha ersättning trots att skadan inträffade medan han deltog i verksamheten.
I FAL finns bestämmelser om s.k. i 45-50 §§
fareökning (skadeförsäkring), 99§ (livförsäkring) och 121 § (sjuk- och olycksfallsförsäkring). Vissa av skadeförsäkringsbestämmelserna också för gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bestämmelserna är i allt väsentligt
tvingande. Varken lagtexten eller förarbetena närmare upptar någon bestämning av de faktiska förhållanden som kan utgöra fareökning enligt bestämmelserna. Vid skadeförsäkring kan relevant bara avse ett förhål-
fareökning
lande som har antecknats i eller som
försäkringsbrevet försäkrings-
tagaren har uppgett vid tecknandet, och ökningen måste vara sådan som försäkringsbolaget inte kan anses ha i Vidare
tagit beräkning.
krävs för att förhållandet skall kunna att faran
åberopas, antingen
har ökats med försäkringshavarens eller att den har ökats utan
vilja
hans vilja och att han utan har underlåtit att
skälig anledning
meddela den till Vid sådan
försäkringsbolaget. fareökning gäller,
beroende på villkoren, antingen prorataregeln eller kausalitetsre-
334 Allmänmotivering till 4
kap.
har rätt att säga upp försäkringen med 14
geln, varjämte bolaget
varsel. 48 och 49 §§ från fareöknings-
dagars Enligt gäller undantag
bestämmelserna bl.a. om har fått kännedom om fareökning-
bolaget
en och ändå underlåtit att ge försäkringshavaren besked om vilken ansvarsfrihet som samt om försäkringshavaren ökat faran
påkallas
för att förekomma skada på person eller egendom. Vid och (121 §) måste en relevant
sjuk- olycksfallsförsäkring avse ett förhållande som i försäkringsbrevet angivits fareökning
vara av för det räcker sålunda inte
betydelse férséikringsgivaren”;
med att uppgett förhållandet vid tecknandet.
försäkringstagaren
Vidare krävs det att den försäkrade har kännedom om ändringen; inte att den har tillkommit med hans vilja. Liksom vid skadeförsäk-
gäller vid sjuk- och olycksfallsförsäkring antingen prorataregeln ring
eller, efter avtal, Likaså gäller de ovan angivna
kausalitetsregeln.
bestämmelserna i 48 och 49 §§. Bolaget får inte säga upp försäkringen. Vid mera kortfattad. Försäk-
livförsäkring (99 §) är regleringen
(SOU 1925:21 s.
ringsavtalslagskommittén övervägde visserligen
195 om man borde bestämmelser inskrida mot
f) genom tvingande fareökningsbestämmelser, så att t.ex. fareökning utan eller obilliga
mot den försäkrades skulle vara utan inverkan på ansvaret, eller
vilja
så att ansvaret inte fick inskränkas utan tillämpning av vare sig
eller kausalitetsregeln. Med hänsyn till frågans ringa
prorataoch till att några missbruk inte yppats eller syntes
praktiska betydelse
vara att befara, emellertid några sådana regler inte behövli-
ansågs
ga. Däremot är krav och förutsebarhet stort vid
lagens på tydlighet
Den enda föreskriften är att bolaget får
livförsäkring. nämligen
att faran ökats av visst förhållande bara om
åberopa genom ändring
det iförsäkringsbrevet har angetts, såväl att sådan ändring innefattar av risken som ock vilken påföljd ändringen medför.
ökning
I om vilka förändringar som i praktiken kunde utgöra
fråga
relevant nämnde vid
fareökning försäkringsavtalslagskommittén
99 § först att livförsäkringsavtalet måste utgå från den grundsatsen,
att är för all fareökning, samt
försäkringsgivaren principiellt ansvarig
att det inte kan komma i att anse hälsoförsämring som relevant
fråga
Endast mot vissa fareökande omständigheter, som
fareökning.
i eller i resa till eller vistelse i
deltagande envig, i uppror krig,
trakt, genom förbehåll i
hälsofarlig plägade bolagen skydda sig
avtalet (SOU 1925:21 s. 195). Vid 121 § angav kommittén inledningsvis, att man även vid sjukoch borde se bort från hälsoförsämring som
olycksfallsförsäkring
Annorlunda saken till om faran ökades genom
fareökning. låg
av eller boningsort. Sådana
ändring uppgivet yrke, sysselsättning
måste då villkor omedelbart anmälas till
ändringar enligt gällande försäkringsbolaget (s. 222).
Allmänmotivering till 4 kap. 335
I nu tillämpade villkor för individuell används inte
försäkring begreppet fareökning. Undantag för flygning, krig, idrottsutövning, utlandsvistelse och atomkärnreaktioner förs med bestämmelser
ihop om framkallande av försäkringsfallet under den
gemensamma rubriken ”inskränkningar i försäkringens Såvitt vi har
giltighet. kunnat utröna, gör man inte heller sådana i försäk-
anteckningar ringsbreven som enligt 99 och 121 §§ FAL skulle vara nödvändiga om undantagen skulle anses avse fareökning. Ändring av den försäkrades yrkesverksamhet tas upp under rubriken ”ändrade förhållanden”
(olycksfallsförsäkring).
Vid ändring av yrke gäller enligt villkoren en
prorataregel. Försäkringstagaren skall anmäla ändringen till bolaget, men även om någon anmälan inte görs ändras försäkringen automatiskt i
enlighet med prorataregeln från nästa premieförfallodag. Om ny
försäkring inte skulle ha kunnat beviljas alls, träder ur kraft; av
försäkringen misstag erlagd premie betalas tillbaka när förhållandet upptäcks.
Övriga undantag är antingen suspensionsregler, som innebär att försäkringen tillfälligt sätts ur kraft, eller kausalitetsregler, som innebär att försäkringen inte omfattar skador som är en av den
följd undantagna risken.
Exempel på suspensionsregel är den individuella olycksfallsförsäkringens undantag för sport och idrott. Undantaget innebär att försäkringen ”inte gäller - - - under deltagande i” vissa uppräknade sporter. Exempel på kausalitetsregel är samma försäkrings undantag för atomkärnreaktion; försäkringen gäller inte skada som orsakats av kärnexplosion - - -”.
De allra flesta undantag från en försäkrings ansvarsområde kan sägas utgöra fareökningsbestämmelser i den bemärkelsen, att faran - och därmed bolagets ansvar - ökar om inte Vi
undantaget gäller. har inte funnit det att ett för
möjligt på lagtext tillräckligt klargörande sätt bestämma vad som är och vad som är
fareökning sådana allmänna ansvarsbegränsningar, som det vår
enligt grundläggande bedömning ankommer på bolaget självt att bestämma om. Gränsdragningen är besvärlig och delvis omtvistad i litteraturen
(jfr t.ex. Hellner s. 81 ff och 532 och s. 150 Det kan ibland
Lyngsø ff). t.o.m. vara svårt att bestämma vad som är från ett
undantag angivet eller underförstått ansvarsområde och vad som är
positiva uppgifter om ansvarsområdet. (Jfr t.ex. inte utanför
Försäkringen gäller Sverige med ”Försäkringen omfattar skador som inträffar i Sverige”.)
Vi använder därför inte begreppet fareökning i I stället
lagtexten. föreslår vi i 4 kap. 6 och 7 §§ konkreta om hur vissa typer av
regler förbehåll skall vara utformade. Som framhålls i avsnitt 12.1 kan bestämmelserna få viss betydelse också utanför sitt omedelbara tillämpningsområde.
till 4 kap. sou 1986:56
336¶Allmdnmotivering
Når premiens storlek är beroende av vilket yrke den försäkrade har, bör försäkringsbolaget kunna förbehålla sig rätt att ändra premien under försäkringstiden om den försäkrade byter yrke. Och om den försäkrade byter yrke utan att försäkringsbolaget får veta
reaktionen - liksom nuvarande villkor -
det, är den naturliga enligt nedsättning av ersättningen enligt prorataregeln.
Emellertid kan det uppenbarligen lätt hända, att försäkringstagaren inte tänker på att han bör anmäla en sådan förändring till försäkringsbolaget. Om villkoren då har den nuvarande utformning-
en - nedsättningen görs automatiskt från nästa premieförfallodag kan han utan att vara medveten om det komma att vara underförsäkrad under lång tid. Lagens regler bör därför utformas så att de ökar chanserna för att inträffade förändringar verkligen anmäls till bolaget och försäkringen även formellt anpassas till de nya förhål-
landena. Vi föreslår att bolaget i varje premiekrav skall påminna försäkringstagaren om hans skyldighet att anmäla yrkesbyten. Först
om försäkringstagaren försummar att efterkomma denna uppmaning, skall bolaget få begränsa sitt ansvar. Såsom anmärktes i avsnitt 12.2.2, bör denna ordning kunna gälla också när den försäkrade
byter yrke efter ansökningstidpunkten men innan första premien
betalas.
Nedsättningsregeln uttrycks i den föreslagna lagtexten (4 kap. 7 §)
en till 4 2 § andra och styckena, som
genom hänvisning kap. tredje
avser Att det sålunda kommer att samma
upplysningsplikten. gälla
lagtext för dessa två fall betyder emellertid inte att den prorataregel som skall tillämpas också måste vara densamma. Avsikten är att lagens regel skall konkretiseras i villkor och grunder, och denna
konkretisering kan göras på något olika sätt i de båda fallen. Vidare bör det observeras att villkor av denna typ kommer att falla under både den nu diskuterade bestämmelsen i 4 kap. och de tidigare behandlade reglerna i 3 kap. 4 och 5 §§ (se avsnitt 11.5 ovan). Det
i
närmare förhållandet mellan reglerna skall tas upp i specialmotive-
i
ringen till 4 kap. 7 §.
I det närmast föregående har vi - i med nuvarande
enlighet
i
villkorspraxis - talat bara om ändringar av den försäkrades yrke. Emellertid kan man inte utesluta att bolagen kan komma att införa
som är även annat sätt differentierade efter den i
premiesystem på
försäkrades levnadsförhållanden. bör ta hänsyn till
Lagtexten
I
möjligheten av en sådan utveckling. (Angående ett förekommande j villkor om ”ändring av fritidssysselsättning”, se specialmotiveringen i
till 4kap. 7§.)
Andra för ansvar ~ eller
typer av gränser bolagets tidsmässiga
för krig osv. - är som i
geografiska begränsningar, undantag flygning,
redan utformade så att ersättning alls utgår om
framgått ingen undantaget är tillämpligt (försäkringen gäller inte”). Här måste, av
sou 1986:56 Allmänmotivering till 4 337
kap.
skäl som angetts i det ansvaret för
föregående, försäkringens
utformning i allt väsentligt överlämnas till
försäkringsbolagen själva
och till granskningen från de sida, som bevakar de
myndigheters
enskilda försäkringstagarnas intressen. Vi föreslår dock en
lagregel
som i vissa fall skall mildra av en
verkningarna suspensionsklausul
(4 kap. 6 §). Sådana klausuler kan ibland vara stränga
otillbörligt
mot försäkringstagarna och leda till stötande resultat, när det är klart att det inte finns mellan
något orsakssammanhang försäkringsfallet
och den verksamhet som avser: den försäkrade blir under
undantaget
idrottsutövning överfallen och misshandlad av en ovän som råkar
gå förbi platsen.
Man får anta att ofta har valt formen av en
försäkringsbolagen
suspensionsklausul just för att undgå bevis- och bedömningsfrågor om orsakssammanhanget. Detta måste man vår också
enligt mening
godta i fråga om sådana som avser ett stort antal risker,
undantag
kanske delvis okända och svåra att överblicka. Som
exempel på
sådana undantag kan man nämna främst och
geografiska tidsmässiga
begränsningar, men även sådana som deltagande i krig och vistelse i land där krig råder. När det däremot som avser bara
gäller undantag
någon eller några få lätt definierbara risker, som t.ex. för
undantag
militärflygning eller kapplöpning till häst, bör det gälla en kausalitetsregel; full ersättning skall alltså utgå om inte skadan eller skadans
omfattning sammanhänger med den undantagna verksamheten.
Till skillnad från FAL har vi inte velat att
medge försäkringsbola-
get lägger bevisbördan i fråga om orsakssambandet på försäkringstagaren. Vi har inte funnit anledning att generellt gynna någon av parterna i detta avseende, utan får lösas
frågan enligt vanliga regler
om bevisbörda och beviskrav alltefter förhållandena i det enskilda fallet. Åtminstone i vissa situationer kan det vara att
naturligt tillämpa den s.k. överviktsprincipen (jfr NJA 1986 s. 3 med
hänvisningar).
Slutl:gen bör det, liksom enligt nu gällande rätt, inte vara möjligt att anse försämring av den försäkrades hälsa som en ansvarsbefriande fareökning. Detta bör av 7§
uttryckligen framgå lagen (4 kap.
andra stycket). Att inte heller
hälsoförsämring får leda till uppsägning från sida, har behandlats i avsnitt 11.5.3 ovan.
bolagets
Däremot har vi inte funnit skäl att föreslå särskild om
någon regel bolagets rätt att säga upp försäkringen när risken för försäkringsfall
ökar av annan Denna får anses uttömmande
anledning. fråga
behandlad i förslagets 3 4 § avsnitt 11.5 Vi från
kap. (jfr ovan). utgår
att och domstolarna skulle inta en
tillsynsmyndigheten mycket
restriktiv hållning till av denna art.
uppsägningsförbehåll
338 till 4 sou 1986:56
Allmänmotivering kap.
12.4¶Framkallande av försäkringsfallet
om framkallande av hör till dem som
Reglerna försäkringsfallet
särskilt berörs i direktiven, varvid det framhålls att det kan finnas skäl att förstärka för Dessa frågor har
skyddet försäkringstagaren.
dock större område. - På personför-
betydelse på sakförsäkringens
något olika, beroende på
säkringssidan gestaltar sig problemen
vilken det De bestämmelser vi föreslår har
typ av försäkring gäller.
till största delen samlats i 4 kap. 8 och 9 §§ lagförslaget.
12.4.1¶Livförsäkring
Sammanfattning: Med den att karenstiden förkortas
ändringen
till ett år vill vi i stort sett behålla i 100 § FAL om när den
regeln
försäkrade Om vid försäkring på tredje mans
begår självmord.
liv framkallar försäkringsfallet (= dödar
försäkringstagaren
den skall som svara fullt ut.
försäkrade), bolaget regel
Inom är det detta område om självmord
livförsäkringen på reglerna
som har störst intresse. hör till de risker som normalt täcks
Självmord
av Undantag gäller bara för självmord som står i mer
försäkringen.
eller mindre direkt samband med försäkringens tillkomst. Enligt är fritt från ansvar om den vars liv
100 § FAL försäkringsbolaget på
en för dödsfall berövat livet innan tre år förflutit
försäkring tagits sig
från det försäkringen togs eller senast återupplivades, såvida det inte
måste antas att försäkringen tagits eller återupplivats utan tanke på
och att skulle ha företagits även om
självmordet handlingen ej varit för handen. Regeln är dispositiv. Försäkringsförsäkringen
villkoren för dock med obetydliga modifikatio-
livförsäkring återger ner lagens regel.
Vi anser det att liksom nu täcker en så
angeläget livförsäkring
dödsorsak som när samband saknas mellan
viktig självmord,
och Beträffande närmare utform-
försäkringen självmordet. regelns ning har vi fäst väsentlig vikt vid vissa upplysningar angående
som inhämtats från expertis* Bl.a.
självmordsfrågor psykiatrisk
underströks det där, att det är mycket sällsynt att någon begår i full psykisk balans för att hjälpa upp sina anhörigas
självmord ekonomi. I många fall ligger psykisk sjukdom bakom självmordet; särskilt stor självmordsbenägenhet föreligger vid s.k. endogena
- somatiska föranledda
psykiska sjukdomar egentligen sjukdomar,
av biokemiska rubbningari kroppen - vilka kan drabba en person på
1 med docenten Uppgifterna inhämtade bl.a. vid en av kommittén anordnad hearing Ruth Ettlinger och bitr. överläkaren Börje Wistedt.
SOU 1586:56 till 4 339
Allmänmotivering kap.
mycket kort tid. Över huvud taget är det svårt för normala personer att under en längre period hålla fast vid en Det
självmordsplan.
framhölls emellertid också att regler som gjorde det möjligt att
mycket snabbt få försäkringstäckning vid självmord skulle kunna ha en ogynnsam verkan: vetskapen om försäkringsmöjligheten kunde
medverka till att en instabil en
psykiskt person genomförde
som kunnat om tiden - I
självmordsplan, förflyktigas fått gå något.
stort sett överensstämmande synpunkter har framförts på sakkunnigt håll i Norge? Det kan också nämnas att i praxis bolagen sällan lär vägra att utge ersättning även om självmord kan konstateras?
Enligt vår mening är det motiverat både av de här berörda förhållandena och av humanitära skäl att något mildra den nuvarande självmordsregeln. En tid av ett år från tecknande
försäkringens
bör vara tillräcklig för att utesluta fall där som ett
självmordet ingår
led i en plan att förbättra den efterlevande ekonomiska
familjens
ställning. Den föreslagna regeln blir absolut i den bemärkelsen att den såsom framför t.ex.
speciallagstiftning gäller avtalslagens regler
om ogiltighet av avtal; även om i extremt fall skulle
bolaget något
kunna visa att försäkringen ingått i en förhand
på uppgjord
självmordsplan, kan bolaget inte vägra vid efter
ersättning självmord
ettårsfristens utgång.
Och även vid inom ettårstiden bör
självmordsfall försäkringen
gälla, ifall de efterlevande kan göra att
antagligt, försäkringen togs
utan tanke på självmord; att som nu fordra också om att
utredning
handlingen skulle ha företagits även om inte hade
försäkringen
funnits, synes dels vara alltför strängt, dels kunna leda till stötande tvister om den orsaken till På denna har
egentliga självmordet. punkt
vi nått enighet med den norska kommittén, medan man finländsk
på
sida inte föreslår för utan samband med
något undantag självmord försäkringen.
Att likställa av
återupplivning försäkringen med nytecknande på
sätt som nu sker i 100 § F AL anser vi inte tillräckligt motiverat.
Läget
är ju i allmänhet ett annat, när har en
försäkringstagaren försäkring
som han av någon orsak försummat att betala men nu åter vill sätta i kraft, än när han tar en ny livförsäkring. I varje fall om man - som vi föreslår - sätter den lagstadgade så kort som
återuppplivningsfristen
till sex månader (se avsnitt är det inte samma sätt
13.3), på naturligt
att av en dra slutsatsen, att siktat
återupplivning försäkringstagaren på att uznyttja försäkringen. I fall har hela många försäkringstagaren
tiden varit inställd på att behålla det är alltså bara
försäkringen; fråga
om ett betalningsdröjsmål grund av ekonomi eller
på dålig dåliga
7 Ett yttrande i mars 1978 till den norska kommittén av professor dr. med. Nils Retterstøl. 3 Jfr Alvzrson i NFI 1970 s. 14.
340i till 4 kap.
Allmänmotivering
betalningsrutiner, som inte bör leda till att det tidigare skyddet faller bort. Och ännu mindre bör man räkna med att en ny karenstid skall
börja löpa varje gång en tidsbegränsad försäkring förnyas; bara
självmord inom ett år från det första avtalet bör kunna befria bolaget från ansvar.
Ytterligare har vi för livförsäkringens del funnit det självklart, att
oaktsamt framkallande av försäkringsfallet inte skall ha någon inverkan på bolagets ansvar. FAL:s bestämmelse härom (18 §) är visserligen dispositiv, men några avvikande villkor förekommer inte. Frågan om eget framkallande av sjukdom m.m. som kan leda till premiebefrielse behandlar vi i nästa avsnitt. Där behandlar vi också
frågan om hur självmordsförsök skall bedömas.
Som skall framgå av följande avsnitt, föreslår vi för sjukförsäkringen en särskild undantagsregel - delvis motsvarande 19 § första
FAL - om när den försäkrade har handlat under
stycket inflytande
av sinnessjukdom eller liknande eller var under femton år. Till skillnad från vad som föreslås i det finländska förslaget, har vi inte
funnit det lämpligt att låta den regeln gälla också för livförsäkring.
Försäkringsbolagen har tidigare haft liknande bestämmelser i sina villkor: man påtog sig ansvar om den försäkrade vid självmordet varit ”otillräknelig eller liknande. Bolagen fann sig emellertid tvungna att stryka detta villkor, sedan det visat sig att de efterlevande praktiskt taget alltid kunde förete läkarintyg om att så varit fallet. Det är också tänkbart att kännedom om denna skulle
möjlighet
kunna få sådan ogynnsam inverkan på psykiskt instabila personer
- Detta
som den psykiatriska expertisen varnat för (se ovan). hindrar inte att försäkringsbolaget vid djupgående psykiska abnor-
miteter, som allvarligt påverkar den sjukes verklighetsuppfattning,
kan bli ansvarigt för självmord under det första året efter tecknandet; i sådana fall - liksom när det gäller barn under femton år - saknas ofta det samband mellan och självmordet som kan
försäkringen
befria bolaget från ansvar.
Det hittills sagda har avsett den framkallande av
försäkrades försäkringsfallet och närmast tagit sikte på det fallet att försäkrings-
tagaren och den försäkrade är samma person, dvs. försäkringen
på Delvis andra om försäkringen har
gäller eget liv. frågor uppstår
tecknats på annans liv. Om vid sådan försäkring den försäkrade
begår självmord föreslår vi visserligen att samma regel skall gälla som
vid försäkring på eget liv, men det är att man i sådana fall
uppenbart
endast sällan kan finna det avsedda sambandet mellan försäkringen och självmordet. Någon gång kan i stället om brott mot
reglerna
bli aktuella: har t.ex. ställt frågor om
upplysningsplikten bolaget
vård för psykiska eller nervösa besvär, vilka besvarats oriktigt.
En helt annan situation föreligger om det är försäkringstagaren som framkallar dvs. dödar den försäkrade. Natur-
försäkringsfallet,
till 4 341
Allmänmotivering kap.
ligtvis skall försäkringstagaren själv då inte ha rätt till någon
försäkringsbelopp, och man kunde göra att
gällande försäkringsbo-
- när det är laget just den andra parten i som
försäkringsavtalet
framkallar försäkringsfallet - skall vara helt fritt från ansvar. Vi vill
emellertid inte föreslå en sådan Från andra kan det
regel. synpunkter vara mycket angeläget att försäkringsbeloppet utgår och då tillfaller
den försäkrades efterlevande; man kan i situationen inte bortse från livförsäkringens sociala betydelse. Ofta kan det också ha varit tillfälligheter som gjort att inte den försäkrade kommit att stå
själv
som försäkringstagare, och en om ansvarsfrihet för
regel bolaget
skulle bl.a. av detta skäl ge resultat. -— Det är dock
slumpartade
tänkbart att regeln om svek och handlande i strid mot tro och heder i samband med avtalets 2 § första
ingående (4 kap. stycket lagförslaget) någon gång kan gripa fritt från
in och göra bolaget ansvar,
nämligen om försäkringstagaren redan när han tecknade försäkring-
en hade för avsikt att döda den försäkrade och få ut
försäkringsbeloppet.
Vi föreslår i 6 15 § särskilda om
kap. lagförslaget regler fördelning
av när detta det ovanstående inte skall
försäkringsbeloppet, enligt
tillfalla behandlar
försäkringstagaren. Reglerna också det fallet, att
en framkallar
förmånstagare försäkringsfall.
Sjukförsäkring
Sammanfattning: Om den försäkrade uppsåtligen framkallar försäkringsfallet, skall bolaget vara fritt från ansvar. Om
framkallas -
försäkringsfallet genom grov vårdslöshet inbegri-
- skall
pet självmordsförsök ersättningen kunna sättas ned
efter en Full skall alltid
skälighetsbedömning. ersättning utgå
om den försäkrade var under femton år eller handlade under
inflytande av sinnessjukdom.
I
När det gäller den försäkrades framkallande av försäkringsfallet, bör man ha delvis andra för än för
regler sjukförsäkring livförsäkring;
vad vi i föreslår i om delvis
fortsättningen fråga sjukförsäkring gäller
också för
olycksfallsförsäkring.
Om en försäkrad drar kan det vara
uppsåtligen på sig sjukdom,
närliggande att han gör det i att få ut från
just syfte ersättning
försäkringen. Men även om han har annat bör i
något syfte, bolaget
dessa fall vara fritt från ansvar; att undantas är den
uppsåtsfallen
naturliga huvudregeln inom all försäkring, och det finns inte skäl att göra avsteg från den här. Detta bör gälla också vid premiebefrielseförsäkring, om den försäkrade drar arbetsoförmå-
uppsåtligen på sig
ga; som tidigare framhållits är premiebefrielseförsäkring till sin natur
342 Allmänmotivering till 4
kap.
en sjukförsäkring, även när den ingår i och tekniskt behandlas som
livförsäkring.
Som nämns i föregående avsnitt, skall oaktsamt framkallande av
försäkringsfallet vid livförsäkring inte ha någon inverkan på bolagets
ansvar ens om oaktsamheten är grov. Det kan vara tveksamt hur man skall ställa till den frågan vid sjukförsäkring. Här kan hänvisas till
sig att 32 § KFL ger en möjlighet till nedsättning av försäkringsersätt-
efter en i sådana fall, bl.a. vid vissa
ningen skälighetsbedömning
-
sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Enligt 12 § trafikskadelagen
liksom inom skadeståndsrätten - medför också grovt medvållande
av den skadelidande normalt en jämkning av ersättningen för
Visserligen kan humanitära skäl synas väga särskilt
personskada.
tungt i situationer, där den försäkrade oaktsamt har vållat sin egen
De preventionshänsyn som spelat en stor roll för personskada. KFL:s får betydligt mindre betydelse vid personförsäkring; den regel
försäkrade har normalt tillräcklig anledning att undvika personskador oavsett vad konsekvensen blir för försäkringsersättningens del. Å andra sidan kan det förekomma sjukdomsfall, där den försäkrades handlande synbarligen står på gränsen till uppsåt och där det närmast vore stötande att låta full t.ex. i vissa fall av
ersättning utgå,
- Vi har kommit fram till att en av
drogmissbruk. skälighetsregel
KFL:s typ är motiverad också i personförsäkringslagen, men vi utgår från att skall vara tolerantare mot den
bedömningen betydligt
försäkrade än när det av I motsats till de
gäller försäkring egendom.
nuvarande i 18-20 §§ FAL bör bestämmelserna i personför-
reglerna
säkringslagen göras tvingande. Oaktsamhet som inte är grov bör inte i något fall kunna inverka på ansvaret.
Framkallande av är ett av de relativt få områden där
försäkringsfall
vi föreslår olika för å ena sidan och å andra sidan
regler livförsäkring sjuk- och olycksfallsförsäkring och där det därför uppkommer
särskilda frågor om behandlingen av olika sammansatta försäkringar. Ett på sådan där det kan bli aktuellt med en
exempel försäkring,
särbehandling av olika moment i försäkringen, är den s.k. barn- och
som innehåller moment av liv-, sjuk- och
ungdomsförsäkringen,
om en likartad fråga rörande denna
olycksfallsförsäkring. (Se försäkring i avsnitt 19.3.4 nedan.) Ett praktiskt fall från gruppförsäkringens område är grupplivförsäkring med s.k. förtidskapital,
dvs. rätt att få ut en viss av försäkringsbeloppet vid
procent invaliditet eller liknande under Såvitt gäller rätten
försäkringstiden. till är det sett fråga om sjuk- och olycksfallsförförtidskapital sakligt
och kan därför efter skälighet om
säkring, förtidskapitalet jämkas
skadan har framkallats grov vårdslöshet. Om ett sådant
genom handlande från den försäkrades sida leder till döden, måste däremot full ersättning utges. — Ett annat exempel kan vara en kombinerad
försäkring för ålderslivränta och invaliditetslivränta.
sou 1986:56 till 4 kap.
Allmdnmotivering 343
Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring förekommer i 124 § FAL en bestämmelse om ansvarsfrihet för då den
försäkringsbolaget
försäkrade underlåter att efter förmåga vidta för att
åtgärder avvärja
eller begränsa skada; påföljden förutsätter bl.a. eller
uppsåt grov
vårdslöshet från den försäkrades sida, och vidare fritas från
bolaget
ansvar bara i den mån underlåtenheten kan anses ha för
betydelse
skadans inträde eller omfattning. Bestämmelsen avser både fall då säkerhetsföreskrift åsidosatts och fall där den försäkrade får anses ha en allmän räddningsplikt enligt avtalet, t.ex. då det att
gäller uppsöka läkare efter olycksfall eller vid sjukdom. Några säkerhets-
föreskrifter i egentlig mening lär för närvarande inte förekomma vid personförsäkring. Däremot innehåller villkoren ibland bestämmelser om att den som är sjuk skall stå under läkarvård m.m. , för att vara
berättigad till ersättning.
Det förefaller att ge särskilda bestämmelser om de
överflödigt slag
av förpliktelser som 124§ behandlar. I stället bör den allmänna regeln om framkallande av vid dessa
försäkringsfall försäkringstyper
utformas så, att den täcker också sådan underlåtenhet som nu berörts. Resultatet blir att, även om den försäkrade har brutit mot en i villkoren intagen föreskrift, kan sättas ned bara om
ersättningen
han därmed uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat en inträffad skada; det är alltså inte tillräckligt att han hade uppsåt att bryta mot föreskriften. Dessutom skall en skälighetsbedömning av storlek ske även i
nedsättningens
denna situation, om inte själva framkallandet var uppsåtligt.
Vidare förekommer i sjukförsäkringsvillkoren ofta undantagsbe-
stämmelser, enligt vilka försäkringen inte ger rätt till ersättning vid arbetsoförmåga som beror på missbruk av alkohol, narkotika m.m. Till skillnad från vad som är fallet vid - se nästa
olycksfallsförsäkring
avsnitt - vållar dessa villkor inte några lagtekniska problem. De får ses som tillåtna
undantag för vissa typer av sjukdom.
Såsom redan föreslår - i stort sett
antytts, vi ett par regler
motsvarande 19§ FAL — som begränsar bolagets möjligheter att
åberopa uppsåtligt eller oaktsamt framkallande av försäkringsfallet.
Den ena regeln tar sikte på det fallet att den försäkrade har befunnit sig i en sådan nödliknande situation, att hans handlande framstår som försvarligt. I sådana fall är det inte att beröva den
rimligt
försäkrade ersättningen även om riskerna år så att man
påtagliga
åtminstone kan tala om grov oaktsamhet. Så bör t.ex. den som blir brännskadad, när han rusar in i ett brinnande hus för att rädda ett
instängt barn, ha ersättning från sin sjukförsäkring. Denna regel har tagits in i 4 kap. 10 § lagförslaget.
Den andra regeln avser den som är under femton år eller som har handlat under inflytande av sinnessjukdom eller liknande. Dessa
kategorier skall enligt förslaget - liksom FAL - få enligt ersättning
från sin sjukförsäkring även om de framkallat försäkringsfallet själva
(se 4 kap. 8 och 9 §§). I fråga om åldersgränsen har vi valt att följa 19 § FAL i stället för 33 § KFL, som har gränsen tolv år; ersättningskravet framstår som särskilt angeläget när det gäller personskada på barn och ungdom, och som ovan framhållits gör sig
inte preventionssynpunkter gällande på samma sätt här som vid
skadeförsäkring.
En särskild fråga är, hur man skall bedöma det fallet att den försäkrade blir sjuk eller annars arbetsoförmögen som följd av ett självmordsförsök. Den norska kommittén föreslår att såvitt gäller livförsäkring ett självmordsförsök skall behandlas på samma sätt som
ett fullbordat självmord. Förslaget innebär att ett självmordsförsök
kan leda till premiebefrielse och rätt till invaliditetsränta, om försäkringen omfattar sådant moment.
Det synes mindre träffande att anse ett sjukdomstillstånd, som är resultatet av ett självmordsförsök, ha vållats uppsåtligen. Vid
allvarligt menade självmordsförsök är det inte naturligt att betrakta
ett fortsatt liv i som omfattat i —
sjukdom av ett uppsåt vanlig mening
inte ens av ett s.k. eventuellt uppsåt. Situationen avviker påtagligt
från fall där uppsåtsregeln annars tillämpas. Samtidigt talar vägande
sociala och humanitära skäl för en regel liknande den norska. Efter någon tvekan har vi kommit fram till att man rimligen bör tillämpa den nyss berörda regeln om grovt oaktsamt framkallande av
i dessa Genom den vi
försäkringsfallet lägen. skälighetsbedömning
föreslår kan man då komma fram till resultat som framstår som tillfredsställande med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vi återkommer till frågan i specialmotiveringen.
Vad som i föregående avsnitt sades om situationen när försäkrings-
tagaren framkallar försäkringsfall vid försäkring på tredje mans liv, bör på motsvarande sätt gälla också vid sjukförsäkring. Försäkrings-
tagarens handlande bör i princip inte gå ut över den försäkrade. Om t.ex. en förälder har tecknat en sjukförsäkring för sitt barn och senare i något sammanhang misshandlar barnet så att det drabbas av
sjukdom, bör barnet inte gå miste om sin försäkringsersättning bara
därför att det råkade vara försäkringstagaren som vâllade sjukdo-
men. I praktiken är det för övrigt ovanligt att sjuk- och olycksfalls-
försäkringar tecknas på tredje mans hälsa; även när det gäller små barn brukar den försäkrade göras till försäkringstagare.
12.4.3¶Olycksfallsförsäkring
Sammanfattning: I fråga om försäkringsfall som framkallats av oaktsamhet föreslår vi samma regler för olycksfallsförsäkring
som för sjukförsäkring. När det gäller uppsåtligt framkallade skador godtar vi den nuvarande utformningen av olycksfalls-
försäkringen, som innebär att sådana skador alltid faller
utanför försäkringen. Utan att föreslå någon lagstiftning
rekommenderar vi dock försäkringsbolagen att införa vissa
lindringar för barn och psykiskt sjuka personer.
Vad som i det föregående om oaktsamt framkallande av
sagts
försäkringsfall och om situationen när försäkringstagaren vid försäk-
ring på tredje mans liv eller hälsa skadar den försäkrade, gäller också för När det skador som den försäk-
olycksfallsförsäkringen. gäller
rade uppsåtligen vållar sig själv - och i ett par andra, mera speciella
- däremot för
frågor kompliceras resonemangen olycksfallsförsäk-
ringens del av denna försäkrings allmänna utformning, främst den teknik som i villkoren används för den grundläggande bestämningen av bolagets ansvarsområde.
Vid livförsäkring för dödsfall utgör ett dödsfall praktiskt taget alltid försäkringsfall. På liknande sätt utgör vid sjukförsäkring de allra flesta tillstånd av Om
sjukdom/arbetsoförmåga försäkringsfall. försäkringstagaren själv har framkallat försäkringsfallet, kan enligt
vårt - liksom för närvarande - beroende
förslag försäkringsbolaget
på omständigheterna vara fullt ansvarigt eller helt eller delvis fritt från ansvar.
Olycksfallsförsäkringen följer inte detta mönster. Man skulle med viss tillspetsning kunna säga att, medan det viktiga vid liv- och sjukförsäkring är vilken effekt en viss händelse har fått för den
försäkrade (död, sjukdom osv.), uppmärksamheten vid olycksfalls-
försäkring är koncentrerad på vilken typ av händelse som framkallat effekten.
Olycksfallsförsäkringen omfattar som utgångspunkt bara olycks-
fallsskada”. Sådan beskrivs i villkoren under rubriken ”begreppsförklaringar” eller liknande som en kroppsskada som drabbat den
försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall)”. En
skada som den försäkrade drar på sig frivilligt utgör alltså enligt dessa villkor över huvud taget inte något försäkringsfall.
Denna uppfattning av olycksfallsbegreppet är fast rotad inom
försäkringsbranschen och torde också stämma väl med allmänt språkbruk. Resultatet av att försäkringen konstrueras på detta sätt -
att ingen ersättning utgår för skador som den försäkrade uppsåtligen
vållar - stämmer i sak med den
sig själv vidare tidigare angivna
346 Allmänmotivering till 4 kap.
huvudprincipen, att bolaget skall vara fritt från ansvar för uppsåtligt vållade skador. Från dessa synpunkter uppkommer alltså inte
några problem.
Konstruktionen leder emellertid också till att man inte fullt ut kan tillämpa regeln i 19§ första stycket FAL om försäkringsfall som framkallas av den som är under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i BrB 33:2. Regeln kan vid av
visserligen tillämpas oaktsamhet framkallade skador men inte när framkallandet skett uppsåtligen; regeln gäller nämligen bara framkallande av försäkringsfall, och vid olycksfallsförsäkring är en skada som den försäkrade ådrar sig uppsåtligen som sagt inte Denna
något försäkringsfall. konsekvens framstår inte som helt tillfredsställande. är
Visserligen det kanske inte i dessa situationer fullt
naturligt språkbruk att säga att den försäkrade har drabbats av ett Men är
olycksfall. samtidigt det klart att ersättningsbehovet kan vara mycket angeläget i sådana fall, och det kunde med hänsyn härtill vara att
närliggande försäkringsbolagen ansvarade för sådana skador. Vi tror inte att antalet fall i praktiken är så stort att ett utvidgat ansvar skulle kunna ha någon betydelse för försäkringens ekonomi, och
några preventionssynpunkter torde knappast kunna göra
sig gällande.
Vi har emellertid funnit att vi bör avstå från att föreslå i
lagstiftning denna fråga. Några egentliga invändningar synes inte ha framförts mot det olycksfallsbegrepp som enligt det är fast rotat i
sagda praxis. För det helt antalet fall finns det inte
övervägande någon anledning att kritisera den nuvarande konstruktionen. En som
lagreglering ålade olycksfallsförsäkringsgivarna ansvar för uppsåtligt framkallade skador hos barn och psykiskt sjuka kunde vara
visserligen sakligt tilltalande men skulle samtidigt innebära en relativt
djupgående j ändring av försäkringens karaktär och ett i
ingrepp bolagens principiella frihet att själva bestämma
försäkringens grundläggande omfattningsområde. Sådana regler skulle tekniskt bli relativt komplicerade och falla utanför den ram, inom vilken
lagstiftningen enligt vår allmänna inställning bör hålla Det bör vara att vi
sig. tillräckligt på detta sätt har riktat bolagens och
försäkringsinspektionens uppmärksamhet på de olägenheter som är förenade med den nuvarande ordningen.
De regler vi föreslår innebär alltså att skador som den försäkrade ådrar sig uppsåtligen även i fortsättningen skall kunna helt undantas från olycksfallsförsäkring. (En annan sak är att frågor om vad som är
j frivilligt respektive ofrivilligt framkallad skada kan få en speciell I karaktär just när det är fråga om barn eller
psykiskt sjuka personer.) i Eftersom den särskilda självmordsregel vi föreslår i 4 8 § andra
kap. stycket är begränsad till att avse livförsäkring, kommer bolaget att vara fritt från ansvar även för vid - 1
självmord olycksfallsförsäkring en naturlig ordning eftersom olycksfallsförsäkringen inte på samma
sätt som livförsäkringen är inriktad på att trygga efterlevandes
försörjning.
Däremot skall givetvis reglerna om oaktsamt framkallande av
försäkringsfall gälla också för olycksfallsförsäkringen, och härvid blir
även undantaget förbarn och psykiskt sjuka tillämpligt.
Den norska kommittén har i denna del valt en annan lösning. Ståndpunkten innebär att man delvis överger det nuvarande olycksfallsbegreppet: frågan i vad mån medverkan till egen skada kan leda till ansvarsfrihet för bolaget regleras för samtliga försäkringsformer uttömmande i lagen (se NOU 1983: 56 s. 83).
Som inledningsvis nämnts beskrivs alltså olycksfallsskada i försäkringsvillkoren som en ”kroppsskada som drabbat den försäkrade
ofrivilligt genom plötslig yttre händelse”. I fortsättningen av villko-
ret anges emellertid bl.a. också att med olycksfallsskada ”avses dock inte - - - skada där det får antas att den skadevållande händelsen orsakats av att den försäkrade var eller var av
sinnessjuk påverkad
alkohol - - - eller narkotiska medel”. Dessa
ytterligare begränsningar av olycksfalls- eller olycksfallsskadebegreppet ger upphov till en del
särskilda frågor.
Villkoren lär i denna del strida mot det vanliga språkbruket. Den som t.ex. i tillstånd faller nedför
spritpåverkat en trappa och skadar sig eller som i förvirring orsakad av sinnessjukdom blir skadad i trafiken, torde de flestas vara att anse som skadad
enligt mening
genom ett olycksfall. Det förefaller naturligare att se bestämmelserna som undantag från det tidigare angivna ansvarsområdet än som en del av den grundläggande bestämningen, även om denna skillnad
inte behöver ha någon avgörande betydelse.
Sakligt sett framstår det som klart att man inte kan godta villkorsbestämmelserna om påverkan av alkohol, narkotika m.m. som objektiva begränsningar av ansvaret (jfr avsnitt 12.4.2 om motsvarande villkor vid sjukförsäkring). Sådana fall bör bedömas
enligt reglerna om framkallande av försäkringsfallet; den försäkrade har - beroende på påverkansgraden och omständigheterna i övrigt
-
framkallat försäkringsfallet genom större eller mindre grad av vårdslöshet. Någon särskild bestämmelse om detta i
lagtexten
behövs inte.
Undantaget för skador som orsakas av sinnessjukdom kan sägas ingå som ett led i allmänna mot
olycksfallsförsäkringens avgränsning
sjukdomsfall. Det kan emellertid också anföras goda skäl för en ordning utan detta undantag: det framstår som både och
naturligt
angeläget att försäkringen omfattar sådana som
typiska olyckor trafikolyckor, fall från höjder, explosioner och liknande, även om
sinnessjukdom på den skadelidandes sida har haft avgörande betydelse för händelseförloppet. I är det också åtminstone
praxis
något bolag som - trots villkorens - betalar även när
utformning
sinnessjukdom medverkat till skadan, om denna bara inte har framkallats uppsåtligen. Det brukar ibland hävdas att ett
visserligen
borttagande av undantaget skulle kunna leda till moturval och stora premiehöjningar, men vi har inte blivit om att det finns
övertygade
någon grund för sådana farhågor (jfr Alvarson, SFÅ 1971 s.
577).
Det bör för beaktas att - -
övrigt undantaget såsom framgått ovan
åtminstone för närvarande inte har när
någon självständig betydelse
den som är psykiskt skadar
sjuk uppsåtligen sig själv.
Vi lägger inte fram till heller i denna
något förslag lagstiftning
fråga. Skälen är desamma som vi ovan
angav för att inte genom
lagstiftning göra det allmänna undantaget för barn och psykiskt sjuka
tillämpligt på olycksfallsförsäkringen. Vi förutsätter emellertid att bolagen allvarligt överväger en ändring av villkoren på denna
punkt.
Allmänmotivering till 5 kap. 349
13 Premien
till 5 kap. Allmänmotivering
13.1 och
Premiebetalning premiedröjsmål
Sammanfattning: Vi föreslår samma regler om premiekrav och betalningsfrister som enligt KFL.
Försäkringstagarens huvudförpliktelse enligt avtalet är att betala premien, och underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet är den viktigaste formen av kontraktsbrott från hans sida. Det är därför naturligt att personförsäkringslagen ganska ingående reglerar dessa
Däremot är det - med allmänna frågor. lagförslagets uppläggning närmast självklart att lagen inte skall uppta några regler om
premiens storlek. Vi behandlar här nedan i tur och om när
ordning frågorna premiebetalningen skall ske resp. relevant dröjsmål anses föreligga (detta avsnitt), påföljderna av relevant dröjsmål (avsnitt 13.2), återupplivning (avsnitt 13.3) samt underrättelse om premiedröjsmål till andra än försäkringstagaren (avsnitt 13.4).
FAL har bestämmelser om premien i 12-17 §§. Första premie skall erläggas ”utan uppskov”, senare premie på premieperiodens första dag. Försäkringsbolaget får inte åberopa att första premien inte har betalats ”med mindre dröjsmål med premiens erläggande ägt rum”, och vid senare premie kan bolagets ansvar inte upphöra förrän en vecka efter det att bolaget har påmint försäkringstagaren om förfallodagen. Vissa av bestämmelserna gäller inte för försäkring som drivs med grunder för premieberäkningen, alltså en stor del av personförsäkringen (se 17 §); för sådan försäkring gäller i stället vad som anges i grunderna.
För personförsäkringens del innehåller och
bolagens grunder villkor -
regler gällande även för den grundfria försäkringen - som är förmånligare för försäkringstagarna än FAL. Första premie skall som regel betalas inom tio dagar från det att bolaget avsänt premieavi. Senare premie skall betalas inom en månad (respitmånaden) från förfallodagen, som är den nya premieperiodens första dag.
i 350 till 5
Allmänmotivering kap.
Villkoren uppställer inte något uttryckligt krav på att bolaget skall
avisera senare premie, men i praktiken skickas dels en vanlig avi några veckor före förfallodagen, dels en påminnelse under eller i
anslutning till respitmånaden.
Genom KFL har för konsumentförsäkringarna införts ett system som är väsentligt gynnsammare för försäkringstagarna än FAL:s regler och som åtminstone delvis är förmånligare också än nuvarande villkor för personförsäkring. Bolaget skall i princip alltid sända två
skriftliga meddelanden till försäkringstagaren: ett vanligt krav före
och - om inte betalas - en uppsägning med
förfallodagen premien
en ny betalningsfrist. Först om också den andra fristen försitts, får bolaget göra gällande att det är fritt från ansvar på grund av dröjsmålet. Första premie skall betalas inom fjorton dagar från det att kravet avsänts, senare premie inom en månad från krav.
Uppsägningsfristen är i båda fallen fjorton dagar. I fråga om detaljerna hänvisas till lagtexten (21-26 §§ KFL).
I fråga om tiden för betalning av premien vid personförsäkring framträder ungefär samma synpunkter som vid andra försäkringar
som tecknas av privatpersoner, och det är därför lämpligt att reglerna så mycket som möjligt anpassas till KFL:s bestämmelser. Det är för
övrigt ett viktigt önskemål i sig att det gäller samma premiebetalningsregler för alla försäkringar som tecknas av privatpersoner,
eftersom en olikhet lätt kan bli förvillande för försäkringstagarna.
mellan första och senare stämmer Att göra skillnad premien premier dessutom inte bara med KFL:s reglering utan också med gängse
villkor. Uppdelningen är vidare naturlig därför att försäkringstaga-
rens vilja att fullgöra avtalet framgår i särskild grad av den första
premiebetalningen.
Vi föreslår därför att, liksom KFL, första premien skall
enligt
betalas inom fjorton dagar efter krav och senare premie på 9 premieperiodens första dag, dock först en månad efter skriftligt krav l (5 kap. 1 § i förslaget; jfr 21 och 23 §§ KFL). Liksom enligt 12§ andra stycket FAL bör reglerna om senare premie gälla också när en
tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning
(jfr avsnitt 11.3.2 ovan).
i
Bortsett från när hela premien betalas på en gång vid försäkringens l tecknande, innehåller försäkringsavtalen för närvarande nästan alltid bestämmelser om fasta premieperioder; premie skall t.ex. betalas en gång om året på försäkringens s.k. årsdag. De ovan j angivna reglerna är avsedda för dessa huvudfall. Man får emellertid g räkna med att det vid sidan härav kommer att växa fram nya
som större frihet i fråga om
avtalstyper ger försäkringstagaren
Det är i första hand fråga om en försäkringstyp, %
premiebetalningen.
som med en amerikansk term kallas Universal Life och som bl.a. innebär att inom vissa ramar själv bestämmer tid
försäkringstagaren
sou 1986:56 Allmänmotivering till 5 kap. 351
och belopp för sina premiebetalningar (se vidare i avsnitt 15.2
nedan). Först om försäkringstagarens tillgodohavande hos bolaget
hotar att sjunka under en viss avtalad nivå, framställer bolaget något krav i formell bemärkelse. -
För dessa försäkringar behövs alltså en särskild regel om betalning av senare premie. Vi föreslår att betalningsfristen skall vara en månad, räknat från det att bolaget
avsände ett krav på premiebetalning (5 kap. 1 § andra stycket).
Vårt innehåller vidare bestämmelser - i allt
förslag väsentligt
motsvarande reglerna i KFL - om situationerna när ett premiekrav eller en uppsägning inte har kommit fram (8 kap. 6§) och när
försäkringstagaren på grund av sjukdom eller liknande har varit förhindrad att betala premien (5 kap. 2§ tredje stycket). Dessa
bestämmelser skall behandlas närmare i specialmotiveringen.
Till skillnad från i KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 135) föreslår vi också en bestämmelse om när premie, som betalas genom post eller bank, skall anses vara betald (5 kap. 5 §). En motsvarande regel har tagits upp i det norska utkastet. Eftersom det kan vara tveksamt vad som
i vissa sådana fall - i gäller särskilt fråga om en del nya betalningsformer som införts på senare tid - har vi ansett att en uttrycklig bestämmelse i lagen har sitt värde. Bestämmelsen skall kommenteras närmare i specialmotiveringen. Den svenska bestämmelsen stämmer i sak helt överens med regeln i 12 kap. 20 § tredje
stycket jordabalken om betalning av hyra.
13.2 av
Påföljder premiedröjsmål
Sammanfattning: För att bli fritt från ansvar vid premiedröjs-
mål måste bolaget säga upp försäkringen. Vi föreslår i stort sett
samma regler härom som i KFL.
Premierna är den ekonomiska grunden för
försäkringsbolagets
verksamhet och vederlaget för det skall
riskskydd försäkringen ge försäkringstagaren. Om premiebetalningen uteblir, måste påföljden
därför - förr eller senare - bli att bolaget befrias från det ansvar som premien skulle ha motsvarat. I enlighet härmed innebär
försäkringsvillkoren för sjuk- och olycksfallsförsäkring, där erlagda premier
fortlöpande konsumeras och något sparande inte äger rum, att försäkringen träder ur kraft vid Detta är
betalningsfristens utgång.
också KFL:s regel (25 §), fast är en annan.
betalningsfristen
När det med sparmoment finns det däremot
gäller livförsäkring
möjlighet att tillämpa en och för den enskilde
mjukare förmånligare ordning; man kan nämligen använda det kapital försäkringstagaren
sparat för att ge helt eller begränsat skydd under en inte obetydlig
tidsrymd. Metoderna för att ge försäkringstagaren sådant skydd vid dröjsmål växlar. I några länder har försäkringstagaren en jämförelsevis lång respittid, under vilken försäkringen gäller med oförmin-
skat belopp, för att därefter sjunka ned till (eller bli
fribrevsbelopp återköpt). Enligt fransk rätt skall bolaget som regel använda försäkringens hela sparvärde för att behålla försäkringsbeloppet på
den avtalade nivån - en ordning som betonar riskskyddet som det
centrala i försäkringsavtalet. Enligt svenska livförsäkringsvillkor gäller delvis olika regler för olika typer av försäkring. Det är också av betydelse om försäkringen
har något fribrevsvärde (jfr avsnitt 11.7.2 ovan). Reglerna är
försäkringsmatematiskt motiverade främst för försäkringar med
sparmoment, men de gäller i tillämpliga delar också för rena
riskförsäkringar (den s.k. trappan, se nedan).
Om en försäkring för dödsfall har betalats för minst två år, görs under ett år efter respitmånadens utgång en avtrappning av
bolagets ansvar. Det innebär att försäkringsbeloppet för varje påbörjad
månad efter respitmånaden minskas med en tolftedel av skillnaden
mellan detta belopp och försäkringens fribrevsbelopp eller, om
fribrevsvärde saknas, med en tolftedel av försäkringsbeloppet. Efter
detta respitår gäller försäkringen för sitt fribrevsbelopp, om försäk-
ringen har ett sådant. I annat fall träder försäkringen ur kraft.
Avtrappningsregeln gäller inte för livsfallsförsäkringar, och inte
heller för dödsfallsförsäkringar som inte har betalats för minst två år.
Dessa försäkringar sätts vid respitmånadens utgång ned till sitt
fribrevsbelopp, om det finns något sådant; annars träder försäkringen ur kraft.
Som redan antytts är i åtskilliga situationer den naturliga påföljden
av ett premiedröjsmål att försäkringen vid upphör betalningsfristens
utgång. Lagen måste ge bolaget tillgång till denna sanktion, som stämmer med allmänna principer om hävning av avtal vid väsentliga t kontraktsbrott. De möjligheter som finns att för vissa försäkringar ge ett utsträckt skydd är värdefulla men kan inte gärna i sina detaljer regleras i lagen. Lagtexten bör bara innehålla en erinran om möjligheten av fortsatt skydd, varefter den närmare ordningen liksom nu får fastställas i villkor och Det är här fråga om att
grunder. bestämma det kvarstående försäkringsskyddet med försäkringsmate-
matiska metoder, delvis i konsekvens med principen att försäkring-
ens värde tillhör försäkringstagaren, och försäkringsinspektionens tillsyn bör vara tillräcklig garanti för att skyddet utformas på ett sätt
som tillvaratar konsumenternas intressen. Det är också värdefullt att lagen håller möjligheten öppen för andra sätt än de nuvarande att skydda försäkringstagarna, t.ex. efter förebild av fransk rätt. Vi föreslår alltså att bolaget skall få säga upp försäkringen ”för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren
sou 1986:56 till 5 353
Allmänmotivering kap.
närmare föreskriver. Regeln har tagits in i 5 2§
kap. lagförsla-
get.
Enligt vad man uppgett från branschens sida finns det vid personförsäkring inte behov av någon regel, motsvarande 24 § KFL, om förseningsavgifter vid F rånvaron av en
premiedröjsmål. uttryck-
lig regel hindrar dock inte parterna att avtala om sådana
avgifter,
förutsatt att inte villkoren får en som innebär att
utformning syftet med lagens tvingande att regler omintetgörs (t.ex. genom betalning
av avgiften görs till en för
förutsättning bolagets ansvar).
Däremot upptar en särskild om av rätt
förslaget regel preskription
till premie (5 kap. 6 §). Regeln motsvarar i stort sett 40 § KFL. Med hänsyn till att i om m.m. i
praxis fråga premieuppskov är generösare personförsäkringen än i skadeförsäkringen, föreslår vi dock att
preskriptionstiden här sätts till ett år i stället för sex månader.
Återupplivning
Sammanfattning: Vi föreslår en återupplivningsfrist av sex
månader från utgången av uppsägningstiden. Under denna tid skall återupplivning ske utan skall
ny hälsoprövning; bolaget
alltså bära risken för hälsoförsämring som inträder under
återupplivningsfristen. skall kunna ske också
Återupplivning
när fribrev har utfärdats av annan än med
anledning dröjsmål premien.
Återupplivning innebär att en som av
personförsäkring, på grund
premiedröjsmål har trätt helt eller delvis ur kraft, åter
börjar gälla för det ursprungliga att försäkringsbeloppet genom försäkringstaga-
ren betalar utestående har flera fördelar för
premier. Återupplivning
försäkringstagaren, jämfört med tecknande av ny Den försäkring. viktigaste förmånen är att försäkringsbolaget vid inte
återupplivning
får ta hänsyn till sådana i den försäkrades hälsotillstånd
försämringar
som lar inträffat mellan det tecknandet och
ursprungliga premie-
dröjsnålet. Såsom skall framgå nedan, tar redan nu i viss
bolaget
utsträskning ansvar också för sådan som har
hälsoförsämring
inträffat efter dröjsmålet. Vidare vid
slipper försäkringstagaren
återupplivning de kostnader för ombudsprovision m.m. som belastar en nytecknad försäkring.
Nuvarande villkor för individuell som i denna del är
försäkring,
gemensamma för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring, bara i
medger begränsad utsträckning återupplivning efter dröjsmål med första
premhn. Om dröjsmålet avser senare däremot i
premie medges
princip återupplivning under ett år från den ordinarie
förfallodagen
354 till 5
Allmänmotivering kap.
(respitåret). Om återupplivning skall göras mer än tre månader efter förfallodagen, fordras det dock utredning som visar att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats efter utgången av respitmånaden. Har i sådant fall en försämring inträffat efter respitmånaden,
måste försäkringstagaren finna sig i premieförhöjning eller avslag på sin begäran om återupplivning. Man får alltså när tremånadersgrän-
sen passeras en viss tröskeleffekt, som ibland kan te sig överraskande
från försäkringstagarens synpunkt.
Som redan antytts får möjligheten till återupplivning anses vara en
väsentlig förmån för försäkringstagarna. Detta gäller särskilt rätten
till återupplivning utan ny hälsoprövning. Rätten bör därför i sina
i lagen. Vi har stannat för att återupplivning skall
huvuddrag regleras kunna ske till försäkringens ursprungliga belopp inom sex månader
från utgången av och att bolaget bör bära risken
uppsägningsfristen
för under hela denna tid. Detta ger en något enklare
hälsoförsämring
ordning än nuvarande villkor och är åtminstone för vissa situationer
också något förmånligare för försäkringstagarna.
Emellertid finns det inte tillräckliga skäl att ha en tvingande regel om rätt till återupplivning också när det med första
gäller dröjsmål premien för en försäkring. När försäkringstagaren inte har visat ens
så stort intresse för att han betalat första premien och
försäkringen
han sedan ändrar lär det inte sällan kunna misstänkas att
inställning,
orsaken är en av hälsan. Det är då rimligt att bolaget får
försämring
ompröva försäkringsavtalet. Vidare är det först när första premien
har betalats som försäkringstagaren, på grund av de relativt höga
omkostnaderna vid har ett ekonomiskt intresse i
nyteckning, försäkringen att skydda.
Däremot bör återupplivningsrätt finnas när dröjsmålet avser första
premien för en tidsbegränsad försäkring, som har förnyats på grund
av utebliven såsom redan framhållits flera gånger, bör
uppsägning;
man så som de som kan följa av
långt möjligt undanröja olägenheter att ett långvarigt försäkringsförhållande formellt består av en rad
fristående avtal.
Vidare bör försäkringstagaren ha rätt att återuppliva försäkringen
till dess tidigare omfattning, när det är han själv som har begärt att få försäkringen ändrad till försäkring (fribrev). Ofta framstäl-
premiefri
ler han en sådan därför att han har svårigheter att klara av
begäran
Det kan vara en - och mest beroende av
premiebetalningen. slump
- om han bara lämnar
försäkringstagarens personliga läggning
obetald eller tar kontakt med bolaget och begär fribrev. Det
premien
framstår som klart att hans rätt till återupplivning skall vara densamma i båda fallen, och åtminstone något försäkringsbolag tillämpar redan sådana regler. Återupplivningsfristen bör här räknas från det att meddelar försäkringstagaren att fribrev har
bolaget beviljats. Detaljerna i övrigt skall tas upp i specialmotiveringen.
sou 19:36:56 till 5 355
Allmdnmotivering kap.
De regler vi föreslår (5 kap. 3 § kan anses innebära
lagförslaget)
ett minimiskydd för nuvarande
försäkringstagaren. Enligt grunder
och villkor förekommer som nämnts en
Villkorlig återupplivningsrätt
under längre tid. Det är Önskvärt att
naturligtvis försäkringstagaren
får behålla denna möjlighet. Efter sexmånadersfristens kan
utgång
bolaget kräva utredning om att den försäkrades hälsa inte har försämrats.
Enligt nuvarande villkor skall vid
försäkringstagaren återuppliv-
ning betala in hela det utestående till
premiebeloppet bolaget.
Förslaget bygger på att denna skall behållas, trots att
ordning bolaget
under en del av den tid som avser har varit helt eller delvis
premien
fritt från ansvar. Praktiska skäl talar för detta eftersom det
system, riktiga premiebeloppet inte kan anges innan man vet vilken
dag
premien betalas. Som nämnts ovan föreslår vi
(avsnitt 11.8.5)
emellertid en särskild bestämmelse i som skall leda till att
lagen,
balansen mellan premie och ansvar återställs 6§
(3 kap. lagförslaget).
För närvarande fordrar för i vissa fall att
bolagen återupplivning
även ränta på den försenade betalas. Också räntan kan
premien
emellertid vara besvärlig att räkna ut, och man bör inte kräva att den betalas samtidigt med premien. Det innebär inte att
naturligtvis försäkringstagaren befrias från skyldigheten att betala ränta laglig på
grund av dröjsmålet, men fordran i annan
bolagets får göras gällande
ordning. Återupplivningen bör i princip träda i kraft omedelbart efter premiebetalningen, dvs. av skäl efter den då
praktiska dagen betalningen skedde.
13.4 Underrättelse om till andra
premiedröjsmål
än
försäkringstagaren
Sammanfattning: Om försäkringstagaren försummar att betala
premien i tid, skall vissa andra personer med intresse i
-
försäkring den försäkrade, panthavare och oåterkalleligen
insatt -
förmånstagare ha rätt till underrättelse om dröjsmålet.
Att premien för en betalas är i första hand en
försäkring naturligtvis angelägenhet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget.
Särskilt vid livförsäkring kan emellertid också andra ha ett
personer påtagligt intresse av att hålls i kraft fortsatt
försäkringen genom premiebetalning. Redan i dag åtar sig försäkringsbolagen på begäran
att underrätta panthavare om kommer i
försäkringstagaren dröjsmål
och att hålla i kraft för till dess
försäkringen panthavarens räkning
356 till 5 Allmänmotivering kap.
viss tid förflutit från det att underrättelsen avsändes (jfr motsvarande bestämmelser rörande brandförsäkring i 87 § FAL). Genom en sådan underrättelse får möjlighet att rädda försäk-
panthavaren
att själv betala premien eller att ta sin rätt tillvara på
ringen genom
annat sätt. Samma gör på begäran gentemot den
åtagande bolagen som har fått ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande.
Vi har funnit att detta system är så värdefullt att det bör lagfästas. Vid mans liv måste man dessutom räkna med att
försäkring på tredje
den i allmänhet har ett sådant berättigat intresse av vad
försäkrade
som händer med den på hans liv tecknade försäkringen, att han bör ha rätt till underrättelse. Visserligen fordras det inte något medgivande från den försäkrades sida för att annan skall kunna
någon
teckna en hans liv eller hälsa, men i praktiken kommer
försäkring på
det vid de flesta försäkringsformer att gälla ett liknande krav genom att inte meddelas om inte den som skall försäkras lämnar
försäkring
om sin hälsa ställer till förfogande för
uppgifter respektive sig läkarundersökning (jfr avsnitt 11.3.1 ovan). Och utom vid försäkring
av barn torde den försäkrade ha deltagit aktivt i
regelmässigt
av oftast den till förmån för den
planeringen försäkringen; gäller
försäkrade eller någon som står honom nära.
själv
Vi tror inte att man behöver befara missbruk av denna rätt
något
att underrättelse om Om försäkringen
begära premiedröjsmål.
saknar för den försäkrade, lär han göra sig besvär
betydelse knappast
med att anmäla intresse till Det bör också
försäkringsbolaget.
framhållas att inte hindrar från att ta betalt för
lagförslaget bolagen denna tjänst.
Däremot har vi inte funnit anledning att ge var och en som är ett återkalleligt förordnande rätt till underrät-
förmånstagare enligt
telse. Dels är i detta fall så pass osäker, att
förmånstagarens ställning hans intresse i försäkringen inte framstår som tillräckligt vägande,
dels skulle en sådan lätt kunna komma i konflikt med det
regel
sekretessintresse som bakom förbudet i 7 20 § FRL mot
ligger kap. att lämna om förmånstagarförordnande till förmånstagaren uppgift
själv.
Den sanktionen, om ett försäkringsbolag skulle försum-
naturliga
ma sin den nu föreslagna bestämmel-
underrättelseskyldighet enligt
inte kan mot den som skulle ha
sen, är att bolaget åberopa dröjsmålet
haft underrättelsen; om inträffar måste bolaget alltså
försäkringsfall
betala t.ex. hans fordran trots att premien inte är erlagd
panthavaren
Däremot saknas det skäl att låta försummelsen leda (jfr 87 § FAL). till att får bättre rätt än han annars skulle ha
försäkringstagaren själv
haft. Inte heller kan den som är försäkrad få rätt till något därför att han inte får en underrättelse, om
försäkringsbelopp begärd
han inte är eller förmånstagare. Det
samtidigt försäkringstagare
innebär att delvis kom-
visserligen bolagets underrättelseskyldighet
i
“ sou 1986:56 tz‘ll5 357
Allmänmotivering kap.
mer att vara osanktionerad, men detta menar vi behöver inte inge
några betänkligheter; vi räknar med att försäkringsbolagen skall
följa bestämmelsen oavsett om underlåtenhet medför någon sanktion.
Regeln om bolagets underrättelseskyldighet mot andra än försäkringstagaren har tagits in i 5 kap. 4§ lagförslaget. Detaljerna skall behandlas i specialmotiveringen.
358 Allmänmotivering till 6 kap.
14 över
Förfoganden försäkringen
Allmänmotivering till 6 kap.
Inledning
Sammanfattning: I 6 kap. lagförslaget behandlas försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen genom överlåtelse och pantsättning samt förmånstagarförordnande, av sådana Där finns också en verkningarna förfoganden. särskild regel av familjerättslig karaktär om hur försäkringsbeskall fördelas när finns. loppet inget förmånstagarförordnande - skall i förhållande till Försäkringstagaren försäkringsbolaget ha en självständig rätt att förfoga över försäkringen.
I detta avsnitt diskuterar vi en del bestämmelser om försäkringstaatt över sin försäkring till förmån för garens möjligheter förfoga man, överlåtelse eller tredje genom förmånstagarförordnande, I viss behandlas också verkningarna av att pantsättning. utsträckning belånar hos försäkringsbolaget. Vi försäkringstagaren försäkringen föreslår vidare en särskild regel om fördelningen av försäkringsbei vissa fall när förmånstagarförordnande saknas. Bestämmelloppet serna finns samlade i 6 kap. lagförslaget. Medan reglerna i 2-5 kap. i allt väsentligt tar sikte bara på förhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren (eller den försäkrade) och endast någon bestämmelse har omedelbar för man (t.ex. 5 4 §), blir det nu fråga om regler betydelse tredje kap. av båda slagen. Ett par bestämmelser handlar om försäkringstagarens rätt i förhållande till att förfoga över försäkringsbolaget andra tar sikte för tredje man av hans försäkringen, på verkningarna — t.ex. den om av förfoganden. Åtskilliga regler fördelning när saknas —— har försäkringsbeloppet förmånstagarförordnande klart familjerättslig karaktär. Som ovan, vill vi tillerkänna försäkringstagaren ett framgår betydande mått av rörelsefrihet i förhållande till försäkringsbolaget. Han skall sålunda ha rätt att säga upp sin försäkring när som helst, att få den av och att få den ändrad på olika sätt - allt återköpt bolaget
Allmänmotivering kap.
inom den ram som dras upp av Det försäkringstekniken. föreligger ett visst samband mellan dessa för och rättigheter försäkringstagaren de typer av som vi nu skall diskutera förfoganden alltså förfoganden till förmån för man. Även här det tredje uppkommer frågor om försäkringsbolagets att inskränka möjligheter försäkringstagarens rörelsefrihet. Vår utgångspunkt är att vid individuell försäkförsäkringstagaren ring skall ha en nära frihet i förhållande till nog fullständig försäkringsbolaget att bestämma om vem skall försäkringsbeloppet tillfalla och att överlåta eller Det är inte pantsåtta försäkringen. bolagets sak att bestämma hur försäkringstagaren skall över förfoga det värde som hans Detta stämmer i och för försäkring representerar. sig med hur man inom branschen ser på saken, men det kan ändå vara lämpligt att kommer till principen uttryck i den nya lagen. Endast i ett speciellt avseende bör av skäl tillåtas bolaget praktiska att härom i begränsa försäkringstagarens förfogandemöjligheter (se avsnitt 14.4.1 nedan). En del andra i inskränkningar handlingsfriheten, som inte beror skall beröras i de olika på försäkringsbolaget, avsnitten om samt överlåtelse förmånstagarförordnanden och pantsättning. Till förhållandena vid och gruppförsäkring ka-försäkring återkommer vi senare (avsnitt 17.7 och 18.6). Efter ett inledande avsnitt där vi redovisar vissa (14.2), principiella ställningstaganden rörande samspelet med familjerätten, behandlar vi samt överlåtelse och
förmånstagarförordnanden (avsnitt 14.3)
pantsättning (avsnitt 14.4). Som framgår ovan har det (avsnitt 5), på dessa områden inte varit att nå mer än en nordisk möjligt begränsad rättslikhet.
14.2 Förhållandet till
familjerätten
Sammanfattning: Vårt lagförslag behandlar familjerättsliga frågor i ungefär samma utsträckning som FAL. I allt väsentligt bygger våra i de förslag på övervägandena nyligen framlagda förslagen till ny m.m. Härutöver familjerättslig lagstiftning strävar vi efter ett enklare och klarare regelsystem.
Regeringen har i prop. 1986/87:1 lagt fram förslag till en äktenskapsbalk m.m. som Propositionen, bygger på familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk, tar även upp behandlingen av i samband med av personförsäkringar bodelning på grund äktenskapsskillnad. Bl.a. föreslås att pensionsförsäkringar enligt kommunalskattelagen i viss skall undantas från bodelutsträckning ning.
360 till 6 Allmänmotivering kap.
Vidare har i en 1986-12-04 om följdlag-
regeringen lagrådsremiss till m.m. föreslagit vissa ändringar i stiftning äktenskapsbalken FAL.‘ utformning av reglerna i
Viktigast där är ett förslag till ny
104 § FAL om av förmånstagarförordnanden (se vidare i jämkning
avsnitt 14.3.6 nedan). Det har för oss stått klart, att personförsäkringslagen måste innehålla en del bestämmelser av familjerättslig natur och att dessa
får anpassas till det regelsystem som i övrigt gäller på familjerättens
område. Vi har härvid vår utgångspunkt i de regeringsförslag
tagit
som fram och närmast sett det som vår uppgift att dra de
lagts
rättstekniska slutsatserna av de som dessa
principuppfattningar
förslag bygger på.
I har vår strävan varit —- förutom att förenkla regleringen
övrigt
- att också i denna del av
och skapa ett klarare rättsläge
nå nordisk rättslikhet, i den mån detta är
försäkringslagstiftningen
med tanke skillnaden i bakgrund mellan de
möjligt på familjerättslig
olika länderna. Till stora delar motsvarar de vi föreslår i sak de
regler
finländska och norska lagförslagen.
14.3¶Förmånstagarförordnanden
14.3.1¶Inledning
Sammanfattning: Det finns goda skäl att respektera försäk-
ringstagarens önskemål om vem som skall ha försäkringsbelop-
pet. Därmed är emellertid inte sagt att man också skall godta
den som ett förmånstagarförordnande i dag har för betydelse
förhållandet till borgenärerna och för arvsskatten.
är en form av förfogande över personför-
Förmånstagarförordnande
som förekomma i alla länder med en utvecklad
säkring synes
Ett sådant förordnande kan enklast beskrivas så, att
försäkringsrätt.
bestämmer att försäkringsbeloppet inte skall
försäkringstagaren
tillfalla honom eller hans dödsbo utan viss annan person,
själv förmånstagaren.
FAL bestämmelser om förmånstagarförordnanden främst i upptar 118 och 122 §§. Den grundläggande bestämmelsen i 102 § 102-112, ”Vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla
lyder: försäkringstagaren,
må han insätta denne som förmånstagare”. I lagen ges också annan, föreskrifter både om formen för och verkningarna av ett sådant förordnande, och skillnaden mellan återkalleliga och oåterkalleliga förordnanden Efter FAL:s tillkomst har förmånstagarför-
regleras.
Se numera prop. 1986/87:86.
ordnanden blivit synnerligen vanliga; bolagen försöker i allmänhet se till att ett sådant förordnande finns. Saknas det vid en försäkring som gäller för dödsfall, torde detta vanligen bero på ett förbiseende.
Förmånstagarförordnande kan ske både för livsfall och för dödsfall, men avgjort viktigast är förordnandet för dödsfall. I den situationen har förordnandet i dag framför allt två civilrättsliga
funktioner. Dels ger det försäkringstagaren möjlighet att låta någon
annan person få försäkringsbeloppet än den som skulle ha erhållit
beloppet om detta hade fördelats enligt vanliga regler om bodelning
och arv, och beloppet undantas då från dödsboförvaltningen och går
direkt från försäkringsbolaget till förmånstagaren. Dels medför förfogandet, under förutsättning att försäkringen varit fritagen från utmätning under försäkringstagarens livstid, skydd mot dennes
borgenärer även efter dödsfallet; förmånstagaren förvärvar alltså försäkringsbeloppet även om det skulle vara brist i dödsboet. Till
detta kommer att förmånstagarförordnandet medför betydande
fördelar i fråga om arvsskatt, något som saknar motsvarighet i övriga nordiska länder.
Av det sagda framgår att förmånstagarförordnandet är något mer
än bara ett slags förenklat testamente, som avgör vem försäkringen eller utfallande belopp skall tillfalla. Genom förordnandet kan man uppnå borgenärsskydd och skattefördelar på ett sätt som saknar
motsvarighet vid testamente. Denna särprägel hos förmånstagarfö-
rordnandet ger en viktig förklaring till att det fått så stark utbredning i Sverige. Nästan alla försäkringstagare önskar åtminstone någon av dessa mera indirekta fördelar som förordnandet för med sig, och det finns därför ett starkt motiv för dem att förfoga över
mycket försäkringen genom förmånstagarförordnande i stället för att låta den ingå i dödsboet och fördelas enligt vanliga regler.
s Allmänt sett är vår inställning den, att det finns starka principiella l skäl att respektera en försäkringstagares önskan om vad som skall i
ske med försäkringen vid försäkringsfall. Visserligen tecknas inga-
lunda alla livförsäkringar med tanke på dödsfall - omtanke om egen
det - och vad
försörjning eller skattehänsyn är ofta avgörande
olycksfallsförsäkringen angår, torde dödsfallsrisken över huvud
taget inte stå i Många förmånstagarförordnanden förgrunden.
kanske aldrig hade kommit till stånd om inte försäkringsbolaget påpekat den speciella nytta som de efterlevande kan ha av förordnandet enligt vad som här sagts. Men det saknas stöd för att anta annat än att förordnandena normalt ger uttryck för försäkringstagarens önskemål.
Mot en ordning som alla variationer i
tillgodoser upptänkliga
försäkringstagarnas önskemål talar emellertid intresset av att reglerna är enkla och så att kan ske med
lättillämpade, utbetalningar
minsta efter - ett intresse som är
möjliga dröjsmål försäkringsfall
angeläget inte minst från social Vidare bör det framhållas
synpunkt.
362 Allmänmotivering till 6 kap.
att den ståndpunkten, att försäkringstagarens önskemål om fördelningen av försäkringsbeloppet i allmänhet bör respekteras, inte
betyder att man alltid måste godta också de indirekta verkningarna
på borgenärsskyddet och arvsbeskattningen. Frågorna om förhållandet till borgenärerna behandlar vi nedan (avsnitt 15). Angående
arvsbeskattningen, se avsnitt 8.5 och 21.9.
14.3.2 Behövs institutet
förmånstagarförordnande?
Sammanfattning: Det finns ett påtagligt praktiskt behov av ett enkelt sätt att förfoga över en försäkring. I flera situationer kan ett förmånstagarförordnande inte ens teoretiskt ersättas med ett testamente. Det finns goda möjligheter att behålla institutet
förmånstagarförordnande och ändå skapa mer nyanserade regler för förhållandet till borgenärerna och arvsbeskattning-
en.
Enligt vår mening finns det alltså goda grunder för att alltjämt låta försäkringstagaren förfoga över försäkringen med sikte på försäk-
ringsfall. Man kan emellertid ställa frågan, om detta måste ske just
genom ett förmånstagarförordnande: fyller förordnandet någon
nödvändig funktion? Ett radikalt grepp skulle vara att helt och hållet avskaffa denna företeelse; ville att en som
rättsliga någon försäkring,
han lämnar efter sig vid dödsfall, skall tilldelas annan än den som skulle erhålla egendomen enligt allmänna regler om giftorätt och arv, kunde han hänvisas till att göra testamente. Man skulle då
automatiskt uppnå likformighet i fråga om utmätningsskydd och arvsbeskattning mellan alla personförsäkringar av samma slag och
mellan försäkring och tillgångar av annat slag. Dessutom skulle man undgå att förmånstagarförordnande och testamente strider mot varandra, något som nu ibland förekommer och ställer till åtskilliga
tolkningssvårigheter.
Enligt vår mening bör dock denna lösning uteslutas. Det finns ett
väsentligt behov av en enkel form för förfoganden över försäkringar,
utan att man skall behöva tillgripa den mera komplicerade testamentsformen. Det är mycket fler människor som har anledning att förfoga över försäkringar än som har skäl att disponera över sina
tillgångar i övrigt för dödsfalls skull. Förmånstagarförordnandet har ofta direkt samband med försäkringens belopp och utformning; när
behovet av försäkring utreds i samband med tecknandet, spelar frågan vem försäkringsbeloppet skall tillfalla en viktig roll. Genom
försäkringsbolagets medverkan kan man förfoga över tillgången på
ett enkelt och praktiskt sätt, som saknar motsvarighet vid annan
egendom. Förmånstagarförordnandet har dessutom slagit igenom i
kåp.
praktiken och torde vara väl känt för de flesta som tecknar
livförsäkring. Eftersom förmånstagarförordnande är ett rättsligt
institut som utnyttjas i annan än den
lagstiftning försäkringsrättsliga,
särskilt i lagar om inkomstskatt och arvs- och skulle också
gåvoskatt,
denna lagstiftning behöva omarbetas om avskaffades.
begreppet
Vidare finns det behov av om förordnande för livsfall och
regler
vid försäkring på annans liv, t. ex. när en tar
arbetsgivare försäkring
på en arbetstagares liv för till eller dennes
pensioner arbetstagaren
efterlevande. Det skulle vara opraktiskt att ha olika om
regler
förordnande för dessa situationer och om förordnande för dödsfall
vid försäkring på
eget liv.
Det är inte rationellt att låta ett
naturligtvis förmånstagarförord-
nande för viss person medföra en sådan rättsverkan som
speciell
mot - att låta dessa förmåner
skydd borgenärerna eller, omvänt,
helt falla bort därför tillfaller den
försäkringsbeloppet berättigade
som arv i stället för enligt ett förmånstagarförordnande. Vill man beröva förordnandena denna kan det emellertid ske
betydelse, på
annat sätt: man kan utnyttja konstruktionen
förmånstagarförvärv
för att liksom hittills ge ett sådant i de fall där det är
skydd sakligt
motiverat men låta inträda oavsett om ett
rättsverkningarna förord-
nande till viss person har skett eller Där inte ter
ej. skyddet sig
lämpligt, kan man utesluta det fastän förmånstagare har utsetts. På så sätt kan det med
vedertagna systemet förmånstagarförordnanden
fortsätta att och man undviker större än
gälla, ingrepp i rättssystemet som fordras av sakliga skäl. På liknande sätt kan man resonera när
det gäller förmånstagares privilegierade ställning i arvsskattehänse-
ende. Vi återkommer som dessa 15 och
sagt till frågor (avsnitt 21.9).
Vi har alltså kommit till resultatet att om
en ny lagstiftning personförsäkring liksom FAL bör innehålla regler om förmånstagar-
förordnande och förmänstagarförvärv. Och som
tidigare framgått
skall inte försäkringsbolaget, genom föreskrift i villkoren eller
på
annat sätt, vid individuell försäkring kunna inskränka
försäkringsta-
garens rätt att förfoga över detta sätt. Det innebär
försäkringen på
dock inte att förfoganderätten alltid kan vara helt den
undantagslös;
kan vara inskränkt allmänna eller av
enligt rättsprinciper på grund
särskilt avtal med man. Ett är när
tredje exempel försäkringstagaren
har fått försäkringen i med villkor att han inte skall ändra ett
gåva
bestämt förmånstagarförordnande; det saknas skäl att i dessa
just
situationer frångå grundsatsen att sådana villkor är bindande. Ett annat fall är när en har tecknat en
arbetsgivare försäkring på
arbetstagares liv och särskilt avtal med denne är förhindrad att
enligt
ändra det förordnande som till förmån för
ursprungliga gjorts
arbetstagaren eller dennes make och barn. Om i stället arbetstagaren är försäkringstagare men betalar kan
arbetsgivaren premierna,
arbetsgivaren ha ett självständigt intresse av ett förbehåll om att förordnandet till arbetstagarens anhöriga inte får ändras. Det finns goda skäl att i dessa och liknande situationer godta att försäkrings-
tagarens förfoganderätt är inskränkt. En ytterligare möjlighet är naturligtvis, att försäkringstagaren direkt till förmånstagaren har
lovat att förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förordnande). Denna möjlighet behandlar vi närmare nedan (avsnitt 14.3.5).
14.3.3¶Behörigheten att göra förmånstagarförordnande
m.m.
Sammanfattning: I fråga om behörigheten att göra förmånsta-
garförordnande föreslår vi att allmänna testamentsregler skall
gälla. Det innebär bl.a. att en förmyndare inte kan insätta - Ett
förmånstagare till en försäkring som ägs av myndlingen. förmånstagarförordnande skall göras genom ett skriftligt
meddelande till försäkringsbolaget. Vi avvisar tanken på att ett förordnande för dödsfalls skull skall kunna göras genom testamente, och vi godtar inte heller förmånstagarförordnan-
den i allmänna försäkringsvillkor för individuell försäkring.
Behörigheten att insätta förmånstagare tillkommer enligt 102 § FAL försäkringstagaren och framstår närmast som en personlig rättighet
för honom. Sålunda kan inte dödsboet efter en avliden försäkringstagare återkalla ett av honom meddelat förordnande (102§ sista
meningen). Inte heller lär en försäkringstagares konkursborgenärer
kunna sätta in förmånstagare eller återkalla ett av försäkringstagaren meddelat förordnande (se Hellner s. 552). Vi föreslår inte några ändringar i dessa delar. För ett särskilt fall har frågan om behörigheten att göra förmånp
stagarförordnande diskuterats ganska ingående i den juridiska i
litteraturen, nämligen när försäkringstagaren är omyndig.‘ Bl.a. är det omtvistat om man här bör anknyta till reglerna i ärvdabalken om rätt att göra testamente eller till föräldrabalkens allmänna regler om
omyndigas rättshandlingsförmåga.
för denna diskussion förändras genom vårt
Förutsättningarna i
att skall få endast begränsad i
förslag förmånstagarförordnandet
för mottagarens rättsställning; i fråga om både borgenärs-
betydelse och arvsbeskattningen föreslås behandlingen bli densamma skyddet oavsett om förvärvet grundar sig på ett förmånstagarförordnande
eller den särskilda fördelningsregel vi föreslår i 6 kap. 8§ (se
på
1 Se särskilt Almgren s. 30 ff och Hellner s. 540.
sou 1986:56 Allmänmotivering till 6 kap. 365
avsnitt 15.3 och 21.9 nedan). Om förslaget genomförs, synes flera
lösningar av behörighetsfrågan te sig fullt acceptabla; det väsentliga
torde bli att det finns en klar princip att rätta sig efter i
praktiken.
Valet mellan de båda regelsystemen har störst betydelse när
försäkringstagaren är en vuxen, omyndigförklarad person. För de
underåriga sammanfaller behörigheten enligt ärvdabalken och föräldrabalken, och i övrigt torde det för deras del sällan finnas något
praktiskt behov av försäkring med förmånstagarförordnande till
annan. För båda kategorierna av omyndiga måste vidare beaktas det förhållandevis stränga gåvoförbudet i 15 kap. 14§ föräldrabalken, som torde medföra att det bara i ganska speciella fall skulle vara tillåtet för förmyndaren att placera den omyndiges medel i en försäkring som skulle tillfalla någon annan. En anknytning till föräldrabalkens regler skulle också innebära att en omyndigförklarad inte under några omständigheter kunde göra ett giltigt förmåns-
tagarförordnande; om den omyndigförklarade hade gjort både ett
testamente och ett förmånstagarförordnande, kunde alltså testamen-
tet vara giltigt, medan förmånstagarförordnandet alltid skulle vara
ogiltigt.
Vi har mot denna valt att låta den naturliga likheten
bakgrund mellan förmånstagarförordnanden och testamenten bli avgörande.
Vi föreslår alltså att allmänna om rätt att göra testamente skall
regler
gälla också i fråga om (6 kap. 1 § andra
förmånstagarförordnanden stycket förslaget). Enligt 103 § FAL fordras, för att ett förmånstagarförordnande
skall bli gällande, att förordnandet skriftligen meddelas försäkrings-
bolaget eller också genom dettas försorg antingen tas in i försäkrings-
brevet eller antecknas på detta. Bakom formkravet ligger framför allt tanken, att det skulle leda till tolkningssvårigheter och tvister, om man efter den försäkrades död skulle ha att tillämpa formlösa förordnanden, som kanske gjorts för lång tid sedan. Ett viktigt skäl torde också vara att de angelägna utbetalningarna till de efterlevande inte bör fördröjas genom att tvekar om förordnandets
bolaget
innehåll eller rent av om dess existens. Till detta kommer sådana andra synpunkter som man annars brukar som stöd för krav
åberopa
på skriftlig form, bl. a. att förordnandet då kan väntas bli mera övervägt.
De skäl som talar för ett formkrav är enligt vår mening alltjämt bärande. I det vanliga fall då förordnandet meddelas försäkringsbolaget skriftligen brukar det visserligen göras på ett enkelt sätt, vanligen genom att ett kryss sätts i en viss ruta, och man kan inte vänta att en rättshandling som tar sig detta uttryck alltid skall ge försäkringstagaren någon särskild anledning till eftertanke. I klarhetens intresse bör emellertid vilja komma till
försäkringstagarens
uttryck på papper och bevaras i den formen. Huvudregeln bör alltså vara att förordnandet skall ges i ett skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Lika litet som enligt FAL bör det ställas något formellt krav på att försäkringstagaren skall ha undertecknat
meddelandet egenhändigt.
I vissa lägen kunde det vara praktiskt om ett förordnande i samband med försäkringens tecknande också kunde göras muntligen, närmast per telefon. Om t.ex. en enkel reseolycksfallsförsäkring avtalas vid ett telefonsamtal, kan det tyckas som en onödig
omgång att försäkringstagaren skall behöva skriva ett speciellt
meddelande till försäkringsbolaget om att han vill att ett dödsfallsbelopp skall tillfalla en viss person. För andra fall skulle en sådan regel emellertid vara mindre lämplig, och behovet av att få göra muntliga förordnanden i sådana eller liknande situationer kan inte anses så stort, att det motiverar ett avsteg från kravet på skriftlig form. Att ett eventuellt utfallande försäkringsbelopp här fördelas
efter de principer som enligt förslaget skall gälla i brist på förmånstagarförordnande (se avsnitt 14.3.4 nedan), innebär typiskt
sett knappast någon större olägenhet från försäkringstagarens
synpunkt.
Inte heller vill vi behålla den nuvarande möjligheten att ett
muntligt förordnande blir giltigt genom att försäkringsbolaget
antecknar förordnandet i försäkringsbrevet. Det är här bolaget som
ger förordnandet dess slutliga utformning, även om bolagen regel-
mässigt uppmanar försäkringstagaren att kontrollera det antecknade förordnandets riktighet. Man kan i denna situation inte bortse från
risken att bolaget i något avseende misstolkar försäkringstagarens
vilja; i varje fall kan det alltid i efterhand påstås att så varit fallet. Det
- och medför litet är alltså en klar fördel såvitt vi kan förstå ganska
- att i dessa fall alltid kräva ett förordnande.
besvär skriftligt
En fråga, som vi funnit i hög grad tveksam, är om man skall
utvidga möjligheterna till förmånstagarförordnanden genom att
tillåta att sådana görs genom testamente. För närvarande gäller att ett testamentariskt förordnande inte får samma rättsverkan som ett
förmånstagarförordnande enligt FAL, såvitt angår förhållandet till
borgenärerna och de skatterättsliga konsekvenserna. Inte heller torde ett testamentariskt förordnande ha någon verkan i konkurrens
med ett tidigare eller senare förmånstagarförordnande som skett i
vederbörlig form. Bara om inget förmånstagarförordnande alls har gjorts, anses en försäkringstagare kunna genom testamente förfoga
över försäkringen i förhållande till sina arvingar. Ett testamente kan
också i vissa fall inverka på förmånstagarförordnandets tolkning?
2 Jfr om dessa frågor Hellner s. 544 f. och Hellner, Selected Essays s. 295 ff. samt i SvJT 1982 s. 400 f., Almgren bl.a. s. 20, 25 f., NJA 1966 s. 355. NJA 1976 s. 24 och NJA 1982 s. 390.
Som redan antytts föreslår vi i det följande som i fall
regler, många
låter skyddet mot borgenärer och i om arvsskatt
verkningar fråga
inträda oavsett om något formligt
förmånstagarförordnande gjorts.
Frågan om man nu skall att förordnanden sker
godta genom
testamente får därför betydelse när ett annat,
huvudsakligen tidigare
förordnande skett genom meddelande till
vederbörligt försäkrings-
bolaget. Till stöd för en sådan regel kan framför allt att
åberopas,
testamente för de allra flesta framstår som det
personer naturliga
sättet att förfoga över egendom för dödsfalls skull och att det många gånger skulle direkt strida mot testators vilja, om hans förordnande skulle sakna verkan för -
försäkringen inte sällan den enda betydande tillgång han lämnar efter sig (jfr NJA 1976 s. 24). Det kan också framhållas, att möjligheten att göra nödfallstestamente t.ex. i muntlig form (se 11 kap. 3 § ärvdabalken) kan vara av värde för en försäkringstagare som inte är i stånd att göra ett formellt
riktigt förmånstagarförordnande. (Angående skriftliga meddelanden i nöd-
fall, se NJA 1982 s. 390.)
Mot att testamentsformen skulle få kan till en
utnyttjas början
invändas att både 1 §
testamentsbegreppet enligt lag (10 kap.
ärvdabalken) och allmänt över
språkbruk syftar på förfoganden
testators kvarlåtenskap och att det då vore att låta ett
egendomligt
testamente gälla också för som
egendom, enligt uttryckligt lagstad-
gande faller utanför FAL 6 1 §
kvarlåtenskapen (104§ resp. kap. förslaget). Vidare har man gjort gällande, främst från försäkrings-
håll, att möjligheten att ett okänt testamentariskt förordnande
föreligger kan komplicera och avsevärt fördröja utbetalningarna
efter ett dödsfall; för att risken att behöva betala två
undgå gånger
skulle bolagen regelbundet behöva göra tidsödande
undersökningar
innan de vågade betala ut vidare de
försäkringsbeloppet. (Se
yttranden till högsta domstolen av bl.a. Svenska
Försäkringsbolags
Riksförbund, som finns återgivna i rättsfallsreferatet NJA 1966 s.
355.)
I och för sig måste den senare anses Det
invändningen vägande.
vore en ringa vinst med en lagändring, som syftar till att bättre
tillgodose försäkringstagarens sista vilja, om den samtidigt ställde de
efterlevande utan hjälp från försäkringen vid den tid då de brukar behöva hjälpen allra bäst. Sådana borde dock till stor del
olägenheter
kunna undvikas, om man genom en särskild bestämmelse
skyddar försäkringsbolaget vid utbetalningar i god tro; en av detta regel slag
ter sig över huvud taget i en avsnitt
befogad personförsäkringslag (se
16.3 nedan). Utformas så, att normalt inte behöver
regeln bolaget
undersöka om det kan finnas okända testamenten efter
försäkrings-
tagaren, behöver man inte av sådana skäl vänta än nu med den
längre
definitiva utbetalningen till de efterlevande. Anträffas senare ett testamente som inverkar på rätten till får den
beloppet berättigade
rikta sina anspråk mot den som med orätt uppburit beloppet. Situationen blir alltså inte annorlunda än om tvisten rört andra tillgångar efter den avlidne. Samtidigt bör emellertid framhållas att sådana krav emellanåt kan träffa beloppets mottagare hårt, särskilt
om det gått någon tid efter utbetalningen och beloppet helt eller
delvis förbrukats.
Ännu en invändning mot testamenten som förmånstagarförord-
nanden är, att tolkningen av testamenten kan vara betydligt
besvärligare än tolkningen av förmånstagarförordnanden, vilka ju
oftast avfattas under bolagets medverkan och typiskt sett rör mindre
- bl. a. därför att avser bara
komplicerade frågor förfogandet
tillgångar av ett bestämt slag. Särskilt svårt kan det vara att dra gränsen mellan å ena sidan förordnanden om alla testators tillgångar utom hans försäkringar och å andra sidan förordnanden som
inbegriper dem. Sammanfattningsvis kan sägas, att vägande skäl kan åberopas
både för och emot den diskuterade regeln. Mot varandra står två intressen: å ena sidan att försäkringsbeloppet fördelas i överensstäm-
melse med försäkringstagarens vilja, å andra sidan att utbetalning-
arna till de efterlevande som nu kan ske snabbt och att beloppets
mottagare i allmänhet kan lita på att han får behålla pengarna. Den norska kommittén föreslår att testamentsformen skall få användas, medan den finländska kommittén ställer sig avvisande till
regeln.
Vi har inte kunnat bortse från risken att den lagändring vi diskuterar, hur reglerna än utformades i detalj, skulle leda till att
utbetalningen av försäkringsbeloppen i många fall försenades och på
detta sätt det ekonomiska skyddet för de efterlevande försämrades i en situation, som redan av personliga skäl brukar vara påfrestande. Detta menar vi är en från social synpunkt tungt vägande invändning mot den tänkta regeln. Vi räknar också med att i de allra flesta fall, där utbetalningen försenades på grund av osäkerhet om ett testamente, det ändå till sist skulle visa sig att de personer som angetts i det särskilda förmånstagarförordnandet också var de riktiga mottagarna av beloppet; dröjsmålet skulle alltså inte leda till någon
i bara till för de berättigade. Vad
ändring rättsläget, påfrestningar angår nödfallssituationer, där försäkringstagaren inte har möjlighet
att sända in ett förordnande på vanligt sätt, kan man undvika obilliga
resultat genom att som förmånstagarförordnande godta skriftliga
meddelanden som är avsedda för även om de
försäkringsbolaget,
- Främst av inte hunnit avsändas till bolaget (jfr NJA 1982 s. 390). dessa skäl har vi avstått från att föreslå en möjlighet till förmånstagarförordnande genom testamente.
Vi har också diskuterat en möjlighet att ta in förmånstagarförord-
- alltså utan
nanden i de allmänna försäkringsvillkoren någon
till 6 369
Allmânmotivering kap.
särskild viljeförklaring från sida. Såvitt
försäkringstagarens gäller
individuell inte finnas
personförsäkring, synes det emellertid något
behov av en sådan regel, särskilt inte om man i inför en
lagen
fördelningsregel av det slag vi föreslår. Situationen är en annan vid
gruppförsäkring och ka-försäkring (se avsnitt 17.7 och 18.6
nedan).
Ett förmånstagarförordnande kan förenas med eller
förbehåll
villkor. Ett sådant förbehåll kan avse att förordnandet är bara
giltigt
under en viss tid eller bara under vissa
förutsättningar. Försäkrings-
tagaren kan också meddela föreskrifter, t.ex.
av typ ändamålsbestämmelser, som begränsar att fritt
mottagarens möjligheter förfoga
över det utfallande Denna för
försäkringsbeloppet. befogenhet
vilar allmänna -
försäkringstagaren på rättsgrundsatser något olika
beroende på om förordnandet har gåvokaraktär eller sker mot vederlag - och behöver inte regleras i
personförsäkringslagen. Därjämte förekommer det i praktiken att försäkringstagare föreskriver, att försäkringsbeloppet i
äktenskap skall vara mottagarens enskilda egendom. Giltigheten av sådana föreskrifter har, såvitt vi känner till, inte varit föremål för men vi är
rättslig prövning,
närmast av den uppfattningen att de inte har avsedd verkan - en ståndpunkt som också har i förarbetena till den
intagits nya äktenskapsbalken (prop. 1986/87:1 s. 128).
14.3.4 av när
Fördelningen försäkringsbeloppet förmånstagarförordnande saknas
Sammanfattning: Vi föreslår en särskild om fördel-
lagregel
ningen av när avlider
försäkringsbeloppet försäkringstagaren
utan att ha Halva
gjort något förmånstagarförordnande.
beloppet skall tillfalla hans make, återstoden hans
arvingar.
Med de regler om utökad arvsrätt för efterlevande make som
kommer maken ofta att få hela -
nyligen föreslagits beloppet.
Syftet med bestämmelsen är främst att för
skapa underlag
bättre regler om förhållandet till m. m.
borgenärerna
Vi har redan berört
tidigare möjligheten att, för de relativt sällsynta
fall där något inte har det i
förmånstagarförordnande gjorts, lagen
skulle anges vilka som skall betraktas som Dessa
förmånstagare.
skulle i så fall göra ett förvärv av samma som om de hade utsetts
slag
av försäkringstagaren i särskild förhållandet
ordning (jfr arvingartestamentstagare), och försäkringsbeloppet skulle inte i någotdera
fallet ingå i dödsboet efter Vinsten av en sådan
försäkringstagaren.
konstruktion är främst, att man kan i
skapa ett nyanserat system
till 6 370 Allmänmotivering kap.
om och förhållandet till borgenärerna, som
fråga arvsbeskattningen
är lika för alla mottagare av försäkringsbelopp. Vi menar att det finns skäl att detta vis upphäva den - i
goda på
- skillnaden mellan fall där
många fall ganska konstlade inget
förordnande gjorts sådana där ett förordnande verkligen gjorts,
och
ofta bara därför att förutsatt detta. Det
ansökningsblanketten
framstår snarare som att man hittills har privilegierat
egendomligt
alla oavsett vem som varit
praktiskt taget förmänstagarförvärv,
och oavsett hans behov av Vi
förmånstagare försäkringsbeloppet.
- Vi föreslår alltså en
återkommer till den synpunkten (avsnitt 15). särskild fördelningsregel i lagen (6 kap. 8 §).
Familjelagssakkunniga föreslår i sitt betänkande Äktenskapsbalk en sådan bestämmelse i FAL förslaget skall
(103 a §). Enligt
i första hand tillfalla make.
försäkringsbeloppet försäkringstagarens
Om inte efterlämnar make, skall beloppet tillfalla
försäkringstagaren
hans och universella att fördelas mellan arvingar testamentstagare,
dem som om beloppet hade ingått i kvarlåtenskapen. Regeln
stämmer för med den norska FAL-kommitténs förslag. Skälen
övrigt
för de att i första hand efterlevande make
sakkunnigas ståndpunkt,
bör ha hela är framför allt att denna lösning är den tekniskt
beloppet,
enklaste och att den ansluter till nuvarande vanor vid förmånstagarförordnanden; nästan undantagslöst brukar maken här få de största (se betänkandet s. 281).
beloppen
De diskuteras i 1986-12-04
sakkunnigas förslag lagrådsremissen
om till m.m. Föredragande stats-
följdlagstiftning äktenskapsbalken
rådet uttalar att det kan finnas goda skäl för en regel av den typ som de har men att bör vila till dess att
sakkunniga föreslagit frågan
resultatet av arbete föreligger. Föredra-
försäkringsrättskommitténs
framhåller dock att den nya hans mening inte
ganden regeln enligt
bör medföra större förändringar i den fördelning som för närvarande siutationer än som är påkallat av tekniska skäl; görs i motsvarande bör alltså som möjligt till
fördelningen göras i så nära anslutning principer för bodelning och arv. fastlagda Vi framhöll redan i vårt remissyttrande över familjelagssakkunni-
att det kan vara tveksamt om de sakkunniga har anfört
gas förslag,
för en så avvikelse från de
tillräckligt vägande argument betydande
som deras innebär. Vi instämmer
vanliga fördelningsreglerna förslag
alltså i vad som uttalas i att fördelningen bör ske i
lagrådsremissen,
nära till för bodelning och arv.
anslutning fastlagda principer
är det emellertid av stor att är enkla
Samtidigt betydelse reglerna att tillämpa, så att inte utbetalningen av försäkringsbeloppet fördröjs
i onödan. Man bör inte utforma reglerna på sådant sätt, att bolaget måste med till dess det blivit klarlagt hur
dröja utbetalningen
och arvskifte faktiskt skall i det enskilda fallet.
bodelning göras
bör i stället ungefär på det sätt som Fördelningen göras schematiskt,
sou 1986:56 till 6 371
Allmânmotivering kap.
normalt sker vid fastställande av arvsskatt.
Vi har i enlighet härmed kommit fram till att halva
försäkringsbe-
loppet bör tillfalla make - alltså en schabloni-
försäkringstagarens serad tillämpning av den likadelningsprincip som vid bodelgäller ning. Återstoden skall tillfalla försäkringstagarens och arvingar
fördelas mellan dem enligt de som för arvsrätten.
regler gäller
Efterlämnar försäkringstagaren inte make, skall hela
givetvis belop-
pet tillfalla arvingarna.
Däremot har vi inte funnit det att också låta den särskilda
lämpligt
fördelningsregeln omfatta testamentstagare. Skälen för detta är i stort sett desamma som i det föregående anförts mot att
(avsnitt 14.3.3) tillåta förmånstagarförordnanden testamente.
genom
Till detta kommer en mera teknisk synpunkt. vi
Den nya jämkningsregel föreslåri fördelas
6 kap. 7 § skall inte gällai det fallet att försäkringsbeloppet enligt reglerna i 6 kap. 8 § (se avsnitt 14.3.6 nedan). När fördelningen skall ske i så nära anslutning till vanliga regler om bodelning och arv som vi föreslår, torde det praktiskt taget aldrig kunna påstås att resultatet är oskäligt; det skulle för övrigt vara svårt att finna fasta hållpunkter för skälighetsprövningen i sådana fall. Om man tog med testamentstagare i den särskilda fördelningsregeln, skulle det däremot
vara nödvändigt att också införa en jämkningsmöjlighet; testamentet kunde ju vara uppenbart oskäligt mot försäkringstagarens närmaste. Man skulle då emellertid få en från rättssystematisk synpunkt besvärlig kollision mellan å ena sidan den nya regeln om jämkning av förmånstagarförvärv och å andra sidan ärvdabalkens } av testamente. l regler om jämkning Över huvud taget skulle bedömningen kompliceras av en sådan utvidgning av regeln. l Inte heller sambo bör tas med bland i den
förmånstagarna nya
fördelningsregeln. Skälet i denna del är att aktuella
enligt lagförslag
sambor lika litet som nu har någon rätt till arv efter varandra och bara en begränsad rätt till bodelning (se 1986/87:1, avsnitt
prop. 2.6).
Såsom redan torde ha framgått, skall den nu diskuterade
regeln
(6 kap. 8 §) gälla bara vid försäkring på försäkringstagarens eget liv
och bara för belopp som faller ut med av hans död. Vid
anledning
l försäkring främmande liv och vid från försäk-
på livsfallsutbetalning
ring på eget liv behövs inte någon motsvarande regel. I dessa fall skall
l
försäkringstagaren ha försäkringsbeloppet själv, om han inte har
l utsett för det fallet.
någon förmånstagare
En närliggande fast inte så avser av
praktisk fråga fördelningen försäkringsbeloppet när försäkringstagaren (vid försäkring på annans liv) eller en förmånstagare genom brottslig gärning uppsåtli-
gen dödar den försäkrade (jfr avsnitt 12.4.1 ovan; också 18§
jfr
FAL).
I fråga om förmånstagare bör man här i 15
tillämpa reglerna kap.
ärvdabalken om förverkande vilket
av rätt till arv eller testamente, innebär att beloppet fördelas som om hade dött före
gärningsmannen
den försäkrade 4§
Som framgår ovan föreslår vi emellertid att försäkringsbolaget skall vara att betala ut försäkringsbeloppet även om det är
skyldigt
som dödar den försäkrade, och för den situatio-
försäkringstagaren
nen räcker det vår mening inte att hänvisa till ärvdabalken.
enligt kan ha ett förmånstagarförordnande som Försäkringstagaren gjort
innebär att han inte skall ha del av beloppet, och i enskilda fall
själv
kunde det vara fullt rimligt att följa ett sådant förord-
naturligtvis
nande. I andra fall kunde däremot en sådan ordning leda till stötande resultat, särskilt om förhållandena var sådana att det kunde antas att
i verkligheten skulle få del av beloppet genom
försäkringstagaren Eftersom reglerna inte lämpligen bör gå ut på att förmånstagaren. man skall bedöma rimligheten av förmånstagarförordnandet i det
enskilda fallet, har vi funnit att man vid fördelningen av försäkrings-
bör helt bortse från vad försäkringstagaren kan ha bestämt.
beloppet
Vi har då funnit det naturligt att i stället anknyta till den särskilda
som har diskuterats ovan. Beloppet skall alltså
fördelningsregel
tillfalla de till den försäkrade som skulle ha ansetts som
anhöriga
om han hade varit försäk-
förmånstagare enligt fördelningsregeln,
(6 kap. 15§ förslaget). Om detta skulle innebära att
ringstagare
blir att anse som förmånstagare, får man tillämpa
försäkringstagaren
reglerna i 15 kap. ärvdabalken.
både FAL och ärvdabalken gäller emellertid för situationer
Enligt
av denna för fall där gärningsmannen är under
typ ett undantag
femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken - dvs. när har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet jämställd med
har för del kritiserats i
sinnessjukdom. Regeln försäkringsrättens
litteraturen (se Hellner s. 184), och den har väckt livlig diskussion
när i ett par uppmärksammade fall från senare år försäkringsbolagen
betalat ut till personer som under själslig abnormitet dödat
ersättning
den försäkrade.
Även om man accepterar tanken bakom lagens reglering, att den som är skall från alltför hårda konsekvenser av
psykiskt sjuk skyddas
sin finns det fall där en av principen framstår
sjukdom, tillämpning
som klart stötande. I en situation som i viss mån erinrar om den diskuterade - när en psykiskt abnorm person krävs på skadestånd för sitt handlande —- 2 3 § att han
gäller enligt kap. skadeståndslagen är i den mån det är skäligt. Den otillräknelige ersättningsskyldig
rätt till försäkringsersättning skulle kunna bedö-
gärningsmannens
mas på liknande sätt. En lämplig regel skulle i så fall vara att, om den som dödade den försäkrade var under femton år eller i
uppsåtligen
sådant sinnestillstånd som avses i 33 2 § brottsbalken, han hade
kap.
rätt till bara i den mån det var skäligt med hänsyn till
ersättning
I skulle ersättningen tillfalla den försäk-
omständigheterna. övrigt
rades anhöriga enligt vad som har sagts ovan.
till 6 373
Allmänmotivering kap.
Det står emellertid klart att i
regeln försäkringslagstiftningen
hänger omedelbart samman med den nyss omtalade bestämmelsen i ärvdabalken. Man kan inte göra skillnad mellan å ena sidan det fallet, att gärningsmannen gör
anspråk på försäkringsersättning på grund av ett förmånstagarförordnande som den (eller arvinge, enligt
regel vi föreslår i 6 kap.
8 §), och å andra sidan det fallet att han gör anspråk på t.ex. ett av arv eller testamente.
penningbelopp på grund
Reglerna om dessa situationer bör ändras Men att föreslå
samtidigt.
ändring i av detta klart utanför vårt
arvsrättsliga regler slag ligger
uppdrag. Av sådana skäl föreslår vi i förhållande till FAL inte
någon
ny regel. Vi utgår emellertid från att kommer att
frågan uppmärk-
sammas vid en kommande av ärvdabalken.
översyn
Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden
Sammanfattning: Vi föreslår att oåterkalleliga förmånstagar-
förordnanden skall kunna förekomma i samma
utsträckning
och med i stort sett samma verkningar som i dag. Vi föreslår inte något formkrav för Förkla-
oåterkallelighetsförklaringen.
ringen måste dock avges till förmånstagaren och kan alltså inte tas emot av
försäkringsbolaget.
Enligt vad som framgår särskilt av 102 § FAL kan en
försäkringsta-
gare förbinda sig att låta ett förmånstagarförordnande stå vid makt. Det gängse är att ett
uttrycket försäkringstagaren gör oåterkalleligt förmånstagarförordnande”, och detta skall begagnas i lagförslaget.
Det har två skilda
I oåterkalleliga förmånstagarförordnandet något
z funktioner. Den ena är att säkerställa vid ett i
förmånstagaren övrigt
ordinärt benefikt förordnande mot att senare
försäkringstagaren
kommer på nya tankar och därför ändrar förordnandet. Den andra funktionen är att göra det att ett förordnande som tillkommer
möjligt
i samband med ett avtal blir lika bindande som
förpliktande övriga
delar av avtalet; exempel ger oåterkalleliga förordnanden i samband med och vid som
skilsmässouppgörelse försäkringar arbetsgivare
tecknar för att anställda.
pensionera
Enligt vår mening bör förordnanden också i
oåterkalleliga
framtiden kunna användas för att dessatbåda
tillgodose syften.
Däremot har vi inte funnit om att en makes
anledning att ge regler
eller arvinges rätt den särskilda
enligt fördelningsregeln (se föregå-
ende avsnitt) skulle kunna Vill
göras oåterkallelig. försäkringstaga-
ren uppnå en sådan effekt, får han i ett
vanlig ordning göra
förmånstagarförordnande till förmån för dem han vill gynna.
FAL innehåller inte några bestämmelser om formen för oåterkal-
374 Allmänmotivering till 6 kap.
lelighetsförklaringar. Av ordalydelsen i 102 §, att försäkringstagaren
emot förbundit sig att låta förordnandet stå
”gent förmånstagaren
vid makt, dock att det måste ha skett en förklaring till
framgår
eller en representant för honom.
förmånstagaren
Man har diskuterat om försäkringsbolaget skulle kunna tjänstgöra
för förmånstagaren enligt reglerna om negotiorum
som representant
Hellner s. 555 med Vi har emellertid i
gestor (se hänvisningar).
samråd med de finländska och norska kommittéerna kommit fram till att en sådan inte stämmer särskilt väl med de tankar som
ordning bakom systemet med oåterkalleliga förmånstagarförordnanligger
den. Skälet till att inte bör få återkalla förordnan-
försäkringstagare
det eller över till förmånstagarens nackdel är att
förfoga försäkringen
man bör den förväntan som
respektera på försäkringsbeloppet oåterkallelighetsförklaringen har framkallat hos förmånstagaren.
Om han inte har fått kännedom om utfästelsen och därför inte har
sådan förväntan, det till stor del saknas skäl att
någon synes inskränka försäkringstagarens handlingsfrihet.
Vi tror inte att det vållar stora problem, att
några praktiska
utfästelsen måste göras till förmånstagaren själv eller någon som direkt representerar honom; det särskilda fallet att förmånstagaren är behandlar vi i specialmotiveringen till 6 kap. 2 §. En
omyndig
annan sak är, att det ofta är lämpligt att dessutom underrätta
försäkringsbolaget om att förordnandet har gjorts oåterkalleligt.
man att förordnandet och vid
Därigenom tryggar bolaget följer
behov motarbetar otillåtna förfoganden över försäkringen.
Vi har diskuterat om i klarhetens intresse borde fordras
skriftform j
för utfästelser om behov av detta tycks å
oåterkallelighet. Något
emellertid inte ha framträtt i och i likhet med de andra
praxis,
nordiska kommittéerna har vi ansett det saknas tillräckliga skäl att ,j
detta vis. bör alltså inte ske i
komplicera systemet på Någon ändring
nuvarande ordning.
Man har i praxis och litteratur antagit att ett förmånstagarförord- g
nande av benefik natur, som gäller till förmån för försäkringstagarens make, kan göras oåterkalleligt bara genom ett äktenskapsfö-
i rord. Frågan, i vad mån man bör upprätthålla ett sådant formkrav, diskuterar vi i specialmotiveringen till 6 kap. 2 §.
FAL också två - inbördes olikartade - bestämmelser om
upptar
att ett kan bli oåterkalleligt utan någon förmånstagarförordnande
uttrycklig utfästelse därom.
102§ sista får ett förordnande inte återkallas
Enligt meningen
efter död. Bestämmelsen innebär att delägare
försäkringstagarens
- samma sätt
och borgenärer i dödsboet efter försäkringstagaren på
om testamente - inte kan ändra eller återkalla den som gäller i fråga dödes förordnanden. Vi finner denna naturlig, men någon
ordning
uttrycklig bestämmelse i ämnet anser vi inte behövs (se vidare i
specialmotiveringen, avsnitt 19.6.2).
Den andra bestämmelsen återfinns i 118 § andra stycket. Om den, under vars livstid en livränta skall utgå, är någon annan än försäkringstagaren själv, skall han anses vara insatt som förmånstagare. När det första livräntebeloppet betalats ut till honom, skall insättandet anses oåterkalleligt, om inte annat framgår av omstän-
digheterna.
Vi föreslår inte några motsvarande regler. Vi räknar inte med att det i praktiken skall kunna förekomma, att någon tecknar en
livränteförsäkring av denna sort utan att det samtidigt blir uttryckli-
gen bestämt vem som skall vara förmånstagare; försäkringsbolagen
lämnar sina kunder god service i sådana frågor. Inte heller verkar det finnas behov av en bestämmelse om oåterkallelighet efter första utbetalningen. När det gäller livränta till efterlevande - vilket torde vara det - redan
vanligaste följer oåterkalleligheten av det nyss
diskuterade förbudet mot återkallelse efter försäkringstagarens död. Om det i stället gäller en livränta till annan, som skall utgå medan försäkringstagaren ännu lever, kan man utgå från att bolaget tar upp frågan om en eventuell oåterkallelighet redan vid tecknandet; det framstår för övrigt inte som självklart att presumtionen skall vara för
oåterkallelighet. l En oåterkallelighetsförklaring får givetvis i första hand den
verkan, att är bunden av förordnandet. Skulle
försäkringstagaren
han göra ett nytt förordnande fortsätter det oåterkalleliga förordj, nandet ändå att vara verksamt. Naturligtvis kan dock förmånstagaren samtycka till en återkallelse av förordnandet. Det bör också vara
möjligt att inskränka oåterkallelighetens verkningar så att förordnandet (eller bara oåterkalleligheten) upphör om exempelvis make till vars förmån förordnandet gäller gifter om sig. Oåterkalleligheten
kan också vara begränsad till att gälla för viss tid, osv.
Oåterkallelighet medför vidare enligt nu gällande rätt att försäk-
i
ringstagaren inte får utan förmånstagarens samtycke vidta förfogan-
de som inskränker förmånstagarens rätt (108 § andra stycket FAL). Inte heller i detta avseende vill vi föreslå någon ändring (se 6 kap. 9 §).
Enligt 113 § FAL (som gäller bara för kapitalförsäkring) har
förmånstagaren vid oåterkalleligt förmånstagarförordnande sakrättsligt skydd mot t.ex. överlåtelse och pantsättning av försäkring-
en, om han i god tro har fått försäkringsbrevet i sin besittning. Vi föreslår likartade regler i 6 12 och
(för alla typer av försäkring) kap.
13 §§ (se vidare i avsnitt 14.4.2 nedan).
376 Allmänmotivering till 6 kap.
14.3.6¶Familjerättsliga mot anspråk försäkringen
Sammanfattning: Vid försäkringstagarens död skall man som
huvudregel följa det förmånstagarförordnande han kan ha
gjort. Förordnandet skall kunna bara om resultatet
jämkas
med hänsyn till omständigheterna är mot make eller
oskäligt
bröstarvinge till försäkringstagaren. skall vara en
Jämkningen
fråga mellan förmånstagaren och den som
begär jämkning;
förekomsten av en försäkring skall alltså inte
längre påverka
fördelningen av bobehållningen.
Hur en försäkring skall behandlas vid bodelning efter
skilsmässa, får bestämmas i äktenskapslagstiftningen. En
särskild jämkningsregel skall dock för det fallet att
gälla
försäkringstagaren vid sin död låg i skilsmässa eller var skild
men inte hade gjort bodelning. Den efterlevande maken skall
då ha rätt till jämkning för att få ut sin andel i
bodelningen.
Rätten att påkalla jämkning de nya förfaller
enligt reglerna
om inte talan mot förmånstagaren väcks inom ett år från det att
bouppteckning avslutats eller dödsboanmälan gjorts.
De regler vi föreslår motsvarar i allt det till
väsentligt förslag
ny utformning av 104 § FAL som regeringen nyligen förelagt
lagrådet.
Frågorna om hur försäkringar skall behandlas i samband med en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har diskuterats i förarbetena till den nya äktenskapsbalken (se betänkandet Äktenskapsbalk s. 261-266 och 269-275 samt prop. 1986/87:1 s. 161-165, 173-175, 204, 318-320, 324-326, 333 f, 389 och 390). Vi saknar anledning att anlägga ytterligare synpunkter på dessa frågor.
Däremot hör frågorna om hur försäkringen skall behandlas vid försäkringsfall traditionellt till försäkriugslagstiftningen (liksom behandlingen vid försäkringstagarens död, även om det inte är försäkringsfall), trots att det även här ofta uppkommer familjerättsliga frågor. Den viktigaste frågan är i vilken mån man skall kunna frångå ett av försäkringstagaren gjort förmånstagarförordnande för att tillgodose olika familjerättsliga anspråk - alltså det ämne som för närvarande behandlas i 104 § FAL.
Också denna fråga har behandlats av familjelagssakkunniga (se betänkandet s. 266-268, 275-278 och 467-469). De sakkunniga föreslår att nuvarande regler i 104 § andra och tredje styckena skall upphävas. För det särskilda fallet att försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit göras föreslås en särskild jämkningsregel som skall hindra att den andra makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet.
sou 1935:56 till 6 377
Allmänmotivering kap.
Även det ämnet tas i 1986-12-04
upp lagrådsremissen om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m., där statsföredragande
rådet anför bl.a. följande.
Den nordiska enigheten I Finland har man på detta område är begränsad. inte någon direkt motsvarighet till 104 § andra stycket (vissa bestämmelseri den finländska dock en liknande och i arvslagstiftningen fyller funktion), Danmark kan jämkning inte göras gällande mot make eller bröstarvinge. I Norge, där man hittills har haft regler som legat relativt nära de svenska, har forsikringsavtalelovutvalget föreslagit att försäkringsavtalslagens nuvarande regler skall ersättas av en mera skönsmässig bedömning. Om en tillämpning av förordnandet skulle vara klart urimelig” mot make eller bröstarvinge som försäkringstagaren försörjde eller var skyldig att försörja, skall jämkning kunna ske. Vid prövningen skall man fästa vikt vid syftet med förordnandet, den försörjdes och förmånstagarens behov och om den försörjde hade fått besked om förordnandet i skälig tid före dödsfallet (se NOU 1983: 56 s. 14, 115 och 127-129). Det nuvarande är behäftat svenska regelsystemet med påtagliga brister. Reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt när de skall användas tillsammans med bestämmelserna i arvs- och om
gåvoskattelagen
beskattning av förmånstagarförvärv. Utöver vad de sakkunniga har behandlat uppkommer det åtskilliga svårlösta problem, t.ex. om någon av dei 104 § andra stycket angivna rättigheterna har kränkts av flera försäkringar av olika slag och det råder tvist om i vilken ordning försäkringarna skall tas i anspråk; skillnaden mellan försäkringarna kan vara av skattemässig art eller avse utmätningsskyddet. Besvärliga tillämpningsfrågor uppkommer också om försäkringstagaren har gjort ett testamente som skall tillämpas samtidigt med förmånstagarförordnandet. Det är sannolikt få försäkringstagare som kan överblicka det samlade resultatet av sina förfoganden. Reglerna är enligt min mening krångligare än som bör godtas i ett ämne som berör praktiskt taget alla medborgare. Till detta kommer att reglerna inte utgör något verksamt skydd mot illojala förfoganden. Redan genom ett meddelande till förmånstagaren att förordnandet ur skall vara oåterkalleligt sätter försäkringstagaren reglerna spel. En annan möjlighet är att försäkringen överlåts till förmånstagaren eller från början tecknas i hans namn, så att han blir ägare till försäkringen redan före försäkringsfallet. Å andra sidan om dessa kan reglerna, möjligheter inte utnyttjas, leda till att försäkringstagarens vilja sätts åt sidan i många fall där han har haft goda skäl för sitt förordnande och där det skulle ha varit fullt rimligt att förordnandet följdes.
Liksom de sakkunniga anser jag att varje lösning som innebär att man gör hypotetiska beräkningar och en mekanisk jämkning efter samma linjer som nu blir olämplig. Även med olika tänkbara inom den förändringar nuvarande ramen blir systemet krångligt. Resultatet blir ofta svårt att förutse och inte sällan otillfredsställande. Men samtidigt innebär den ståndpunkt i fråga om laglotten och skyddet för efterlevande make som jag har intagit i propositionen om äktenskapsbalk m.m. (avsnitt 2.5.1-2.5.4) att jag inte kan ansluta mig till de sakkunnigas förslag att helt avstå från en allmän jämkningsmöjlighet. Jag menar visserligen att man bör i större respektera försäkringstagarens vilja utsträckning än enligt nuvarande regler. Men särskilt med tanke på barn som inte bor eller har bott tillsammans med båda föräldrarna bör man inte
378 till 6 Allmänmotivering kap.
utesluta varje möjlighet till jämkning. Ett förordnande bör även i fortsättkunna jämkas eller sättas åt sidan helt, om en tillämpning av ningen förordnandet skulle leda till ett oskäligt resultat. Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Bedömningen bör således göras mer nyanserad än för närvarande. Särskilt bör man beakta vilka skäl försäkringstagaren har haft för sitt förordnande samt de ekonomiska förhållandena på ömse sidor. Jag förordar alltså en jämkningsregel av detta slag.
Liksom för närvarande bör jämkning kunna begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Men för att göra det möjligt att ta hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga bör jämkning enligt den nya regeln, till skillnad från vad som gäller för närvarande, vara möjlig vid alla och oavsett om förmånstagarförordnandet har typer av personförsäkring kunnat återkallas. En annan sak är att bedömningen huruvida jämkning skall ske naturligtvis påverkas av sådana omständigheter som vilken typ av försäkring det gäller och av om förordnandet har gjorts oåterkalleligt. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om även en efterlevande sambo skall kunna påkalla jämkning. Enligt den nya sambolagen har sambor emellertid inte rätt att vara med och dela på annan egendom än sådan som utgör bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande. Försäkring ingår alltså inte i den egendom som skall delas mellan sambor. . De har inte heller rätt till arv efter varandra. J ämkningsregeln bör därför inte göras tillämplig på sambor. bör vara en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och Jämkningen den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring bör alltså inte längre påverka fördelningen av den egentliga bobehållningen. En sådan ändring, som ligger i linje med huvudtankarna bakom försäkringsavtalslagen, gör systemet begripligare för den enskilde och medför en avsevärd förenkling. Det är främst i skärningspunkten mellan å ena sidan de vanliga reglerna om och arv och å andra sidan de speciella fördelningsreglerna i bodelning försäkringslagstiftningen som de nuvarande svårigheterna har uppstått. För närvarande är krav på jämkning enligt 104§ andra stycket bara underkastat den allmänna tioåriga preskriptionen enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130); jfr NJA 1976 s. 90. Att jämkningskrav på så sätt kan framställas även efter lång tid kan leda till olyckliga resultat i enskilda fall. Det har därför vid olika tillfällen framförts önskemål om införande av en särskild tidsfrist av Svenska Försäkringsbolags Riksförbund i (se yttrande det angivna rättsfallsreferatet). Önskemålen är enligt min mening befogade, och de vinner i styrka om jämkningen i fortsättningen skall göras efter en g skälighetsbedömning. Jag föreslår därför att möjligheten att begära jämkning enligt den nya j * till en tid av ett år från det att bouppteckning efter regeln begränsas försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Regeln stämmer i huvudsak med vad som enligt 7 kap. 4§ andra stycket ärvdabalken j av gåva. En motsvarande bestämmelse ingår i l gäller om krav på nedsättning i det norska förslaget. död pågår mål om äktenskapsskillnad i Om det vid försäkringstagarens mellan försäkringstagaren och hans eller hennes make, skall enligt 9 kap. 11§ äktenskapsbalken bodelning göras enligt de regler som gäller för
i
, bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma gäller givetvis om det vid dödsfallet redan har dömts till äktenskapsskillnad men bodelning inte har gjorts.
Vid en sådan bodelning behandlas försäkringar, om de inte innefattar rätt till egen pension (dvs. sådan pension som avses i 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken), som andra tillgångar. Det värde som försäkringen hade vid den tidpunkt som är avgörande för bodelning beaktas alltså i bodelningen. Om det vid försäkringsfallet gäller ett förmånstagarförordnande till förmån för någon annan än maken, kommer emellertid försäkringsbeloppet att tillfalla förmånstagaren. Detta kan leda till att maken inte kan få ut sin andel i bodelningen.
De sakkunniga föreslår att försäkringen i denna situation skall beaktas med det värde den hade före försäkringsfallet och att förmånstagaren vid behov skall vara tvungen att avstå så mycket av försäkringsbeloppet som behövs för att maken skall få ut sin andel i bodelningen. Som mest kan förmånstagaren bli tvungen att avstå från hälften av det värde försäkringen hade före dödsfallet.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Genom en regel av det slag som de sakkunniga har föreslagit förhindras att den efterlevande makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet. Den ettårsfrist som jag nyss har föreslagit bör dock gälla också för den nu behandlade typen av jämkningskrav.
Resonemanget i lagrådsremissen stämmer väl med vårt eget betraktelsesätt, och vi har tagit in ett i allt väsentligt motsvarande förslag i 6 kap. 7 § personförsäkringslagen. Vi föreslår dock den olikheten i förhållande till 104 § FAL att jämkningsregeln i ett visst fall också
skall kunna tillämpas vid försäkring på annans liv, nämligen när
försäkringstagaren avlider före den försäkrade.
Om förmånstagare är insatt i ett sådant fall, tillfaller försäkringen som regel honom.‘ Reglerna i 104 § synes inte ha varit avsedda att tillämpas i denna situation} men det lär i praxis förekomma att försäkringsbolagen åtminstone beaktar värdet av den på annans liv tecknade försäkringen när det gäller att - med anledning av en
-
försäkring på försäkringstagarens eget liv beräkna giftorätt och
laglott enligt 104 §. Som skall utvecklas närmare i specialmotiveringen (avsnitt 19.6.7), kan det i en del sådana situationer vara
befogat att även försäkring på främmande liv dras in i jämkningsförfaran-
det.
Förmånstagarförordnandet kan avse både försäkringstagarens och den försäkrades död eller vara begränsat till endera. Bestämmelsen i 110§ FAL, som avser denna situation, framstår närmast som en tolkningsregel. Innebörden kan inte gärna vara att försäkringen skall tillfalla förmånstagaren även om förordnandet uttryckligen har begränsats till att avse den försäkrades död. 2 Se NJA II 1927 s. 518.
380¶Allmänmotivering till 6 kap. sou 1986:56
14.3.7¶Tolkning av förmånstagarförordnanden
Sammanfattning: Vi föreslår att det — i huvudsak på samma sätt som i FAL -
ges tolkningsregler för praktiskt viktiga,
konkreta fall. I mera speciella situationer kan man däremot räkna med att frågan om förordnandets utformning kommer
att diskuteras med försäkringsbolagets tjänstemän och att
oklarheter på det sättet kan undvikas.
105 § FAL innehåller regler om hur några särskilda förmånstagarförordnanden skall tolkas. Reglerna gör det bl.a. möjligt för en
försäkringstagare att på ett kort sätt uttrycka vissa vanligt förekom-
mande önskemål om försäkringen och känna sig säker på att hans vilja inte kommer att missförstås.
När en individuell livförsäkring tecknas kan försäkringstagaren
välja ett standardförordnande eller göra ett speciellt förordnande, som han formulerar själv. Även vid där man förutsätter
försäkringar
att försäkringstagarna omsorgsfullt överväger sina förordnanden,
upptar blanketterna till försäkringsansökan vanligen ett antal färdig-
formulerade alternativ. Dessa är ofta ganska långa och komplice-
från de som nämns rade, och de skiljer sig uttryck i 105 § FAL kanske för att förordnandet skall täcka även sådana situationer som när en förmånstagare, som insatts i första hand, avlidit före försäkringstagaren eller vill avstå från sitt förvärv till förmån för någon annan.
Att sådana färdigformulerade förordnanden tas upp har otvivelaktigt en styrande effekt på förordnandenas innehåll. Detta gäller särskilt de förordnanden som ingår i allmänna försäkringsvillkor för kollektiva försäkringar men även de som upptas i ansökningsblanketter, liksom lagens tolkningsregler. Detta framgår bl.a. av den utbredning som förordnanden till ”naermeste paarørende” respektive ”anhöriga” har fått i Danmark och Finland (se 105 § i respektive lands lag). Det är dock att märka att man i dessa länder inte har den
styrande effekt av arvsskattereglerna som vi har i Sverige.
Vi anser det inte önskvärt och delvis inte ens möjligt att söka i
större omfattning påverka förmånstagarförordnanden genom tolkningsregler. Förhållandena växlar starkt. Där skattelagstiftningen
har en styrande effekt, såsom genom reglerna om när en en
försäkring skall anses som P-försäkring, är det meningslöst att genom
söka motverka effekten - som skulle förutsät-
tolkningsregler något ta att försäkringstagaren i stället tecknade en K-försäkring. På
samma sätt är det vanligen meningslöst att söka motverka den styrande effekt som arvsskattereglerna kan ha, om detta i något fall skulle anses önskvärt. Å andra sidan bör man inte genom tolknings-
sou 1986:56 till 6 381
Allmänmotivering kap.
regler särskilt uppmuntra förmånstagarförordnanden vilka till syftar
skattelättnad, utan hänsyn till eller kanske bekostnad av
på
motstående intressen.
De tolkningsregler vi föreslår har delvis till att ut
uppgift fylla
sådana förordnanden som måste vara kortfattade, t.ex. sådana som förekommer i reseförsäkringar med enkla villkor och sådana som upptas i försäkringsvillkoren för kollektiv Här saknas
försäkring.
vanligen alla hållpunkter för att fastställa någon individuell
vilja.
Utom när det på grund av beskaffenhet eller liknande
försäkringens
bör gälla särskilda förefaller det då bättre att
regler, lagstiftaren
genom tolkningsregler anger en normalfördelning än att de allmänna
försäkringsvillkoren eller ansökningsblanketterna innehåller detalje-
rade föreskrifter, vilka försäkringstagarna oftast inte känner till eller funderar närmare på. kan
Tolkningsreglerna naturligtvis också göra
tjänst när individuellt formulerade förordnanden är eller
otydliga
alltför kortfattade.
Att märka är emellertid att man från sida lär i
försäkringsbolagens
allt större ta upp vem bör
utsträckning frågan försäkringsbeloppet
tillfalla, när en individuell livförsäkring tecknas. Vi räknar därför med att det i varje fall inte behövs tolkningsregler för mera
speciella
situationer, t.ex. då försäkring tecknas på annans liv. Inte heller synes det nödvändigt att ge sådana regler för försäkringar enbart för livsfall. Vid försäkringar av dessa kan man vänta att
slag sig frågan
kommer att diskuteras med eller ombud och att
bolagets tjänstemän
oklarheter då kan undvikas.
De tolkningsregler vi föreslår kommer därför att avse bara vissa särskilt praktiska fall. Delvis sammanfaller de med de bestämmelser som nu finns i FAL, varvid dock vissa preciseringar gjorts. Dessutom föreslås några andra regler, utan i FAL; de avser i
motsvarigheter
allmänhet att uttryckligen ange principer som antas redan nu.
gälla
Vi återkommer till tolkningsreglerna i
specialmotiveringen. Ett par
mera principiella frågor skall dock tas upp redan här.
Det brukar göras gällande att skall
förmånstagarförordnanden
tolkas subjektivt, liksom vid testamenten särskilt s.
(se Almgren
72 ff). Som huvudregel är detta vid indivi-
otvivelaktigt berättigat
duellt utformade förordnanden, som kan antas vad försäk-
uttrycka
ringstagaren har avsett i det enskilda fallet; i den mån
tillräcklig
praxis utbildas, torde dock vissa förekommande
vanligt uttryck
normalt tillämpas på visst sätt varje gång de förekommer, alldeles som vid testamenten.
Vid standardiserade förordnanden, bl.a. när
försäkringstagaren
valt mellan ett antal i är det
formuleringar ansökningsblanketten, däremot svårt eller omöjligt att tillämpa subjektiva tolkningsprinci-
per. Ofta är det osäkert, hur mycket försäkringstagaren reflekterat över vad blankettens formulering kan innebära. Även vid individuel-
382 till 6 Allmänmotivering kap.
la är det i fall ovisst, hur han förstått av
formuleringar många mycket
förordnandets innehåll. Ett försök att fastställa vad han skulle ha förordnat, om han ställts inför frågan om sina önskemål (s.k. resultat - bl.a. tolkning) skulle ofta ge mycket osäkra
hypotetisk
kunde av ett i ett standardförordnande bero på
tolkningen uttryck
vad som rent tillfälligtvis kom fram om den enskilde försäkringstavid tiden för tecknandet eller hans allmänna
garens inställning
situation vid samma tid. Vi har därför inte funnit det att i lagen ta in någon allmän
lämpligt
motsvarande inledningen till 11 kap. 1 § ärvdabalken (jfr 105 §
regel
Förordnandena måste enligt vår mening tolkas med hänsyn FAL). till en rad olika särskilt om förordnandet är mer
omständigheter,
eller mindre standardiserat, och bara vid individuella förordnanden i
bemärkelse spelar den subjektiva tolkningsmetoden någon egentlig
mera framträdande roll. vid tolkning av
Speciella frågor uppkommer
standardförordnanden vid och ka-försäkring - ett
gruppförsäkring
ämne som vi återkommer till senare (avsnitt 17.7).
vanligen att föredra att lagstiftaren genom
Som angavs ovan, är det
av försäkringsbeloppet än tolkningsregler anger en normalfördelning att de allmänna försäkringsvillkoren eller ansökningsblanketterna
innehåller föreskrifter, vilka försäkringstagarna inte
detaljerade
känner till eller funderar närmare Detsamma gäller när någon
på.
viss har fast i (se t.ex. NJA 1975 s.
tolkningsprincip slagits rättspraxis
302 och 1978 s. 120 och där angivna rättsfall). Om försäkringsbolaget
anser att någon i lag eller praxis antagen tolkningsregel passar illa i
det enskilda fallet, kan bolaget rikta försäkringstagarens uppmärksamhet en att själv ta ställning. på frågan och ge honom möjlighet
14.4¶Överlåtelse och pantsättning
14.4.1¶Inledning
har i princip rätt att
Sammanfattning: Försäkringstagaren överlåta försäkringen. Hans handlingsmöjlighe-
eller pantsätta ter kan dock vara inskränkta t.ex. på grund av avtal med tredje man. Dessutom medför ibland hinder mot
skattelagstiftningen förfoganden.
Beträffande överlåtelse och flera skilda
pantsättning uppkommer
ett avser rätt i förhållande till försäk-
problem: försäkringstagarens
att över försäkringen, ett annat rör förutsätt-
ringsbolaget förfoga
för att ett skall vara giltigt i förhållande till
ningarna förfogande
Allmänmotivering till 6 kap. 383
medkontrahenten, ett tredje de verkningar förfogandet kan ha mot tredje man (försäkringsbolaget eller annan). Det är i stort sett dessa frågor som skall tas upp här. Däremot tar vi inte i detta avsnitt upp de inskränkningar i
förfoganderätten som kan bero på familjerättsliga regler (t.ex. förbud mot dödsrättshandlingar). Sådana inskränkningar som grun-
das på rättsförhållandet till tredje man (t.ex. villkor vid gåva av
försäkring, anställningsavtal mellan försäkringstagare-arbetsgivare
och försäkrad-arbetstagare) har berörts ovan på tal om förmånsta-
garförordnanden (avsnitt 14.3.2). I övrigt följer dessa inskränkning-
ar av allmänna civilrättsliga, särskilt familjerättsliga, grundsatser
som inte är för försäkringsförhållanden och som därför inte
speciella behöver regleras särskilt i en personförsäkringslag.
Redan i avsnitt 14.1 framhålls att försäkringstagaren gentemot
försäkringsbolaget bör ha en i princip obegränsad rätt att överlåta
eller pantsätta sin försäkring. Bolagen har som regel inte något beaktansvärt intresse av att hindra överlåtelse eller pantsättning av individuella försäkringar. De kostnader som sådana transaktioner kan medföra för administrationen av försäkringarna torde vara
alltför obetydliga för att motivera att förfogandena förbjuds; den föreslagna lagstiftningen hindrar för övrigt inte att bolagen tar betalt
för sitt arbete med registrering av t.ex. en ny ägare till försäkringen. I ett speciellt avseende föreslår vi emellertid att försäkringsbolaget
skall kunna inskränka försäkringstagarens förfogandemöjligheter,
nämligen när det tänkta förfogandet inte skall avse hela försäkringen. En pantsättning torde oftast avse försäkringen i dess helhet
(principen om ”pantens odelbarhet”), om också ett eventuellt
”överhypotek” kan pantsättas till annan eller komma försäkringstagaren själv till godo. Överlåtelse av en försäkring avser däremot ibland en del av försäkringen; en sådan uppdelning kan bli aktuell t.ex. i samband med en bodelningsuppgörelse efter skilsmässa. bör normalt ha rätt till förfoganden av den
Försäkringstagaren
typen. En överlåtelse av en del av en försäkring avser som regel en
kvotdel av försäkringen. En särskild fråga är om försäkringstagaren
också skall ha rätt att i stället överlåta ett visst moment i
försäkringen. Vad som närmast kommer i fråga är att försäkringsta-
garen till en sammansatt kapitalförsäkring skulle ha rätt att till annan överlåta enbart riskdelen i försäkringen alltså det som brukar kallas split dollar. Som framhålls ovan på tal om rätten att teckna
försäkring (avsnitt 11.3.1), behöver ett försäkringsbolag emellertid
inte medverka till försäkringar av detta slag. I konsekvens härmed bör bolaget ha möjlighet att i villkoren föreskriva, att ett förfogande
kap.
som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den är utan verkan mot bolaget.
Men i allmänhet finns det alltså ingen anledning att av hänsyn till försäkringsbolaget försöka motverka förfoganden över försäkringar. Enligt vår mening finns det inte heller i övrigt något skäl att som huvudregel inskränka rätten att överlåta och pantsätta individuell
försäkring. Vissa försäkringar, särskilt livförsåkringar som är kapi-
talförsäkring med sparmoment, lämpar sig väl som kreditsäkerhet, och de bör otvivelaktigt kunna pantsättas. Överlåtelse av sådana
försäkringar, exempelvis som led i en skilsmässouppgörelse, har
också sitt berättigande. Andra typer av personförsäkring, livränte-
försäkringar för egen ålderspensionering och sjuk- och olycksfalls-
försäkringar, har däremot mindre värde som kreditsäkerhet, och det kan även finnas skäl som talar mot att de överlåts. Någon inskränkning i den formella rätten till överlåtelse och pantsättning är emellertid inte påkallad heller för deras del. Vi föreslår därför att i
lagen införs en huvudregel om att försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom Överlåtelse och pantsättning
(6 kap. 9§). Som ovan nämnts kan dock förfoganderätten vara
inskränkt av andra skäl, t.ex. på grund av avtal med tredje man. Vidare gäller vissa inskränkningar i rätten att förfoga över försäkringar på grund av skattereglerna. FAL innehåller sålunda i 3 § en bestämmelse om att förfogande i strid mot försäkringsvillkor, som
enligt kommunalskattelagen skall tas in i försäkringsavtalet, är ogiltigt. En motsvarande regel bör ingå också i personförsäkringsla-
gen (6 kap. 16 §).
14.4.2 Formen för överlåtelse och pantsättning. Förhållandet till tredje man.
Sammanfattning: Vi föreslår inte något formkrav för överlåtel-
-
se eller pantsättning. Försäkringsbolagen skall i fortsättningen kunna välja om försäkringsbreven skall ha värdepapperska-
raktär eller inte. Vi föreslår regler om företrädesrätt vid dubbla förfoganden för båda fallen.
Det kunde ifrågasättas att ett särskilt formkrav för att
uppställa
överlåtelse och av personförsäkring skall få rättsverkan
pantsättning
mellan parterna. Ett krav på skriftlig form för dessa rättshandlingar skulle dock innebära ett visst avsteg från allmänna civilrättsliga grundsatser. Sådana formregler förekommer endast vid vissa speciella typer av avtal, såsom arrende och
fastighetsöverlåtelse, hyra,
kollektivavtal, och de skäl som talar för skriftform vid sådana avtal saknar samma tyngd vid personförsäkring. Dessutom medför form-
. till 6 3.85
Allmänmotivering kap.
krav alltid en risk för rättsförlust vid försummelse att iaktta formen, och den risken är betydande vid överlåtelse eller av
pantsättning
försäkring. Av liknande skäl anser vi inte att mellan
giltigheten
parterna av sådana transaktioner bör bero av ett meddelande till
försäkringsbolaget. Bolagen har visserligen utan tvivel ett intresse av
att få meddelande om förfogandet, men detta får annat
tillgodoses på
sätt. Vi föreslår därför inte krav viss form för att överlåtelse
något på
eller pantsättning av försäkring skall bli mellan
giltig parterna.
Det nu sagda gäller också för belåning av hos
försäkringen försäkringsbolaget. Som angetts tidigare (avsnitt 7.1) anser vi inte att
personförsäkringslagen behöver reglera de materiella villkoren för sådana s.k. livlån. Inte heller finns det
anledning att ställa upp något
formkrav för överenskommelsen mellan och
försäkringsbolagen försäkringstagaren.
En annan fråga är vad som skall fordras för att de nu diskuterade transaktionerna skall gälla mot försäkringstagarens och
borgenärer
vem som skall ha förträdesrätt i händelse av sinsemellan
oförenliga
förfoganden till flera personer. I detta hänseende gör nu gällande rätt beträffande livförsäkring en skillnad mellan och
kapitalförsäkring livränteförsäkring. Kapitalförsäkringsbrev är alltid värdepapper ”i teknisk mening,
dvs. brevet kan sägas vara bärare av rätten till Detta
försäkringen.
framgår av 113§ FAL, som vid dubbelöverlåtelse m.m.
ger den person företrädesrätt som först i tro får i sin
god försäkringsbrevet besittning. I bestämmelserna om livränteförsäkring (118
§) saknas hänvisning till 113 §, och man har av detta slutsatsen att
dragit livränteförsäkringsbrev saknar egenskapen av värdepapper i teknisk
mening (se härom t.ex. Hellner s. Detta får anses innebära att
624).
sådana brev skall behandlas samma som s.k. enkla
enligt principer
skuldebrev: denuntiation till ford-
gäldenären (försäkringsbolaget)
ras för mot man. —-
skydd tredje Försäkringsbrev för sjuk- och olycksfallsförsäkring är aldrig värdepapper i teknisk mening.
FAL:s regler ger till vid sådan
upphov tillämpningssvårigheter
livförsäkring som utgör en kombination av och
kapitalförsäkring livränteförsäkring, t.ex. livränteförsäkringar med garanterade utbe-
talningar. Man vet inte säkert vilka åtgärder som är för
nödvändiga
att förvärvare och skall vara mot man.
panthavare skyddade tredje
Det är naturligtvis besvärligt att för säkerhets skull vidta båda åtgärderna, dvs. både överlämnande av brevet och denuntiation till
försäkringsbolaget.
Frågan blir då, om en personförsäkringslag här bör föreskriva ett
värdepapperssystem eller ett denuntiationssystem. Båda
systemen har såväl fördelar som nackdelar. Ett kan vara
värdepapperssystem
enkelt att hantera särskilt vid lån med som
kortvarigt livförsäkring
säkerhet; låntagaren överlämnar brevet när han mottar lånet och
386 till 6
Allmänmotivering kap.
återfår brevet vid Den största olägenheten med
âterbetalningen. ett dödningsförfarande när brevet har
detta system är att det fordrar förkommit. är tämligen tidskrävande och
Dödningsförfarandet
innebär inte något särskilt effektivt skydd för en eventuell förvärvare. visar det att brevet i verket inte har
Många gånger sig själva
förkommit, och förfarandet har då varit onödigt. man numera - sedan
Vad angår ett denuntiationssystem kan
-
datorsystem har införts hos försäkringsbolagen knappast längre
invända att den av förfogandet skulle vara
erforderliga registreringen
av Ofta är det också önskvärt för alla
någon olägenhet betydelse.
att bolaget får meddelande om
parter, inbegripet försäkringsbolaget,
transaktionen, och detta även om sådan inte är nödvändig för
åtgärd
mot tredje man. - Från de enskildas synpunkt kan emellertid
skydd
ett meddelande till om att en försäkring har
försäkringsbolaget
ett meddelande om att pantsättning har pantsatts, jämte nytt vara särskilt vid
upphört, jämförelsevis komplicerade åtgärder
sådana lån som nyss berördes. Det kan finnas risk för att
kortvariga
man försummar att meddela vilket medför osäkerhet
upphörandet, om rättsläget.
Vi anser det varken eller att träffa ett bestämt
nödvändigt lämpligt
val mellan och denuntiationssystem. Som fram-
värdepapperssystem
gått skulle det medföra praktiska svårigheter att dra en skarp gräns efter sådana kriterier som skillnaden mellan livränteförsäkring och Det är också svårt att nu förutse vilket som
kapitalförsäkring. system
i framtiden kan visa bäst för olika särskilt som man
sig försäkringar, får ta hänsyn till utvecklingen inte bara inom försäkringsområdet
utan även inom andra områden, t.ex. bankernas Vi
inlåning.
inskränker oss därför till att föreslåregler som klargör innebörden av Det får sedan ankomma på försäkringsbolagen att de båda systemen. det som är för den särskilda typen av
välja system lämpligast
Det kan också komma i fråga att låta den
försäkring. naturligtvis
- alldeles
enskilde försäkringstagaren välja system för sin försäkring
som för närvarande en bankkund ofta kan välja, om han vid skall ha en motbok eller ej. Inte heller
insättning av pengar
till valfrihet för kunden bör därför uteslutas genom
möjligheten lagstiftningen.
I skall vi återkomma till utformningen av de
specialmotiveringen
om värdepappers- och denuntiations-
föreslagna reglerna respektive
system (se avsnitt 19.6.12 och 19.6.13). Reglerna bygger på När det förhållandet mellan å ena
skuldebrevslagens principer. gäller
sidan förvärvare eller panthavare och å andra sidan en förmånstagare, som inte har ett förordnande, får dock som regel
oåterkalleligt
träda tillbaka även om förvärvarens eller panthava-
förmånstagaren
rens rätt har tillkommit senare.
i sou 1986:56 till 7 387
Allmänmotivering kap.
15¶Förhållandet till
borgenärerna
till 7 kap.
Allmänmotivering
Inledning
Sammanfattning: Det finns fortfarande goda skäl att ha regler som skyddar mot bör
personförsäkringar utmätning. Reglerna emellertid mer än för närvarande inriktas sådana försäk-
på ringar som fyller ett försörjningssyfte.
Livförsäkringar och belopp som faller ut från dem intar en särställning när det gäller borgenärernas att ta i
möjlighet egendom . anspråk. FAL gör här skillnad mellan och
själva försäkringen
utfallande belopp.
Om inte särskilda regler gällde, skulle före försäk-
försäkringen ringsfallet kunna utmätas för försäkringstagarens skulder och i
ingå hans konkursbo på samma sätt som annan 116§
egendom. Enligt FAL undantas emellertid från under vissa
försäkringen utmätning förutsättningar: den skall eller hans
gälla på försäkringstagarens makes liv, och premiebetalningen skall vara
någorlunda jämn.
När försäkringstagaren dör och faller
försäkringen ut, blir resultatet olika beroende på om finns eller inte.
förmånstagarförordnande Saknas sådant förordnande i kvarlåtenska-
ingår försäkringsbeloppet pen och blir på samma sätt som återstoden av denna för
tillgänglig borgenärerna. Om återigen förmånstagarförordnande
finns, tillfaller däremot försäkringsbeloppet direkt; är
förmånstagaren beloppet sålunda inte tillgängligt för i
borgenärerna försäkringstagarens dödsbo. Om försäkringen inte varit under
utmätningsfri försäkringstagarens livstid, har försäkringstagarens om det inte är
borgenärer, fråga om ett oäterkalleligt förordnande, dock en viss rätt att ta försäkringsbeloppet i anspråk trots
förmånstagarförordnandet (se 104 och 116 §§).
Om försäkringen har varit tecknad
exempelvis på försäkringstagarens makes liv och denne dör, kommer utfallande belopp att tillfalla
försäkringstagaren själv enligt allmänna regler, om förmånstagarförordnande inte gjorts. Den avlidnes kan
borgenärer givetvis inte göra
388¶Allmänmotivering till 7 kap. sou 1986:56
anspråk på beloppet, men försäkringstagarens egna borgenärer kan
ta beloppet i anspråk på samma sätt som annan egendom som tillhör honom.
Reglerna om borgenärernas rätt skiftar åtskilligt mellan de olika
nordiska länderna. I Danmark och Norge är och
försäkringen
utfallande belopp i allmänhet skyddade mot oavsett
borgenärerna,
på vilka villkor försäkringen tecknats. Efter död
försäkringstagarens
är det emellertid en förutsättning att finns.
förmånstagarförordnande
I Finland gäller i huvudsak samma som i om
regler Sverige utmätningsskydd under försäkringstiden, medan reglerna om utfal-
lande belopp ansluter till vad som gäller i Danmark och Norge.
FAL:s regler bygger huvudsakligen på följande resonemang, som utvecklas i försäkringsavtalslagskommitténs motiv till lagen (jfr NJA II 1927 s. 525 ff). Det är väsentligt att en livförsäkring som tagits i
försörjningssyfte också får tillgodose detta ändamål. Denna synpunkt får emellertid vägas mot borgenärernas intresse att,
enligt
huvudprincipen i svensk rätt, kunna hålla till alla
sig gåldenärens
tillgångar för att få betalt för sina
fordringar. Försörjningssynpunk-
ten har mindre tyngd i sådana fall där hela inbetalas
premiebeloppet
en eller under kort tid på gång mycket en situation som kan
jämföras med andra former av kapitalplacering - än när premiebe-
talningen är fördelad över längre tidsrymd. I detta senare fall kan en
familjeförsörjare på ett sätt, som saknar motsvarighet inom andra
områden, genom en jämförelsevis ekonomisk
ringa uppoffring
omedelbart ge familjen ekonomiskt i händelse av hans för
skydd
tidiga död. En sådan form av sparande förtjänar all uppmuntran från statens sida. Att tillgångar som skapats på detta vis är
utmätningsfria
utgör inte någon orätt mot borgenärerna, så inte
länge premieutgif-
ten står i missförhållande till ekonomiska vill-
försäkringstagarens
kor. Detta gäller inte bara situationen efter död
försäkringstagarens
utan också under hans livstid; det vore om då
obilligt borgenärerna
skulle få ta i anspråk dessa pengar, som utgetts för ett
förnuftigt
ändamål, särskilt som den del av som kunde tas i
försäkringen
anspråk återköpsvärdet - under de första åren efter tecknandet är
ringa.
Det är tydligt att för
försäkringsavtalslagskommitténs motivering
det nuvarande systemet delvis från andra förhållanden än
utgår dagens. Socialförsäkring och andra anordningar för ålders- och
efterlevandepensionering ger numera ett skydd som medför, att den
trygghet en livförsäkring kan erbjuda som inte längre har regel
samma centrala betydelse. Det finns emellertid ändå starka skäl att fortfarande uppmuntra frivillig ålders- och
efterlevandeförsörjning
genom livförsäkring, inte minst därför att försäkringen innebär ett värdefullt Man kan också framhålla, att
sparande. borgenärerna
bara skulle få förhållandevis fördelar att man
måttliga genom
Allmänmotivering till 7 kap. 389
berövade försäkringstagaren hans riskskydd. T.ex. temporära försäkringar saknar ofta återköpsvärde och har därför före försäkringsfallet någon betydelse för en borgenär, medan de är
knappast väsentliga från gäldenärens synpunkt. Pensionsförsäkringar kan ofta jämställas med pensionsförmåner från en arbetsgivare, vilka vanligen är oåtkomliga för arbetstagarens borgenärer. Konsekvenserna för försäkringstagaren och hans familj av att försäkringen utmäts kan ibland bli mycket allvarliga; sociala anordningar ger ändå bara en minimitrygghet. Här bör vidare beaktas att vid en nordisk jämförelse de svenska reglerna inte framstår som särskilt gynnsamma för försäkringstagaren. Privilegieringen av livförsäkringen går betydligt längre i Danmark och Norge, delvis också i Finland, utan att detta synes ha medfört några olägenheter; man har där inte några planer på att inskränka det nuvarande skyddet för försäkringstagaren och hans efterlevande på någon väsentlig punkt.
Det finns alltså åtskilliga skäl som talar för att livförsäkringar även i fortsättningen skall ha en särställning när det gäller förhållandet till borgenärerna. Även om vi inte har funnit behov av någon mera genomgripande reform, bör emellertid de nu gällande reglerna diskuteras. Vad som bör övervägas är att genomföra de tankegångar som ligger bakom det nuvarande på ett mera konse-
regelsystemet kvent sätt. Det är framför allt fråga om att mera betona försörjningssynpunkten. Man skulle alltså ge skydd i de fall där försörjningssyftet och behovet var framträdande, men inte i andra fall. Och härvid skulle man fästa mindre vikt vid på vems liv försäkringen tecknats och hur premiebetalningen varit ordnad. En förändring i denna riktning innebär bl.a. en anpassning till principerna i utsökningsbalken. - Även en del mer tekniska i de nuvarande
jämkningar reglerna är påkallade av utvecklingen sedan FAL:s tillkomst.
Det bör dock samtidigt erinras om att lagstiftningens regler om undantag från utmätning ganska sällan har praktisk betydelse för de berättigades situation. Om en försäkringstagare som uppbär ett livsfallsbelopp har annan egendom som han vill behålla och om det i ett dödsbo finns som de efterlevande vill behålla (t.ex. en
egendom Villafastighet), måste försäkringstagarens skulder i praktiken betalas - i sista hand med det När det
utmätningsfria försäkringsbeloppet. gäller möjligheterna att t.ex. hålla ihop ett hem efter en skuldsatt försäkringstagares död är det inte reglerna om utmätningsskyddet utan försäkringen som sådan som är av betydelse.
15.2 före
Utmätning försäkringsfall
Sammanfattning: Vi utgår från nuvarande regler i 116 § FAL i
fråga om utmätning före Bara försäkringsfall. försäkring på
försäkringstagarens eller hans makes eller sambos liv skall vara
skyddad. I fråga om kraven på premiebetalningen föreslår vi däremot flera ändringar. Försäkringar mot engångspremie
skall bli utmätningsfria tio år efter tecknandet. Om försäk-
ringstagaren under de senaste tio åren har betalat ”för stora”
skall bara det få utmätas. -
premier, överskjutande beloppet
Försäkring som en arbetsgivare tecknar en anställds liv skall
på
inte kunna tas i anspråk för arbetsgivarens skulder.
Den grundläggande regeln om skydd mot av utmätning försäkring finns i 116§ första stycket FAL. Den gäller kapitalförsäkring, men stadgandet om livränteförsäkring (118 §) hänvisar till den, och
principen gäller på detta sätt all livförsäkring. Utgångspunkten är att livförsäkring jämställs med annan egendom som objekt för utmät-
ning, men 116 § anger vissa förutsättningar under vilka
försäkringen
inte får tas i anspråk för försäkringstagarens eller hans makes skuld. Förutsättningarna är olika för försäkringar med sparmoment och för rena riskförsäkringar. För båda av att
slagen försäkring gäller
premiebetalningen skall vara något så när fördelad i tiden.
jämnt Försäkringen måste dessutom vara tagen på försäkringstagarens eller
hans makes liv. I praktiken uppfyller de allra flesta de
försäkringar
krav som anges i bestämmelsen.
Som framgått anser vi det befogat att i stora de
drag bygga på
grundsatser som återfinns i nu gällande rätt. vill vi betona
Visserligen
försörjningssynpunkten mer än för närvarande, men en sådan bedömning kan sällan göras med någon säkerhet innan försäkringsfallet inträffar och försäkringen skall sitt
fylla egentliga syfte. Förutsättningarna för utmätningsskydd före försäkringsfallet bör
därför - liksom i — vara förhållandevis
dag generösa.
Liksom hittills bör den grundläggande förutsättningen vara, att
försäkringen gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv,
varvid med makar bör jämställas sådana sambor som avses i den föreslagna nya lagen om sambors gemensamma hem (se
prop.
1986/87:1). Däremot finns det enligt vår mening inte tillräckliga skäl
att privilegiera även försäkring t.ex. barns eller föräldrars liv
på på
samma vis. Sådana försäkringar tecknas mera sällan med tanke att
på
trygga en långsiktig försörjning; ofta är det i stället
skattemässiga
fördelar som åsyftas.
För närvarande skall vara
försäkringen ”tagen” på försäkringsta-
garens eller hans makes liv. Detta torde innebära att försäkringen
i
sou 193556 Allmänmotivering till 7 kap. 391
ursprungligen skall gälla på försäkringstagarens (eller hans makes) liv, och att om försäkringen övergår till utmätningsfriheten upphör
annan än maken. Enligt vår mening bör emellertid utmätningsfriheten bedömas med utgångspunkt i förhållandena när utmätning blir aktuell. Avgörande bör alltså vara på vems liv försäkringen gäller vid
denna tidpunkt. Om exempelvis någon tecknar försäkring på sitt
barns liv och senare, när barnet har fått egna arbetsinkomster och kan betala premierna, överlåter försäkringen till barnet bör inte kunna utmätas för barnets skulder.
försäkringen
nuvarande mäste premiebetalningen vara fördelad på
Enligt regel minst tio år, och under inget år får erläggas en premie överstigande
en femtedel av den premie som skulle ha utgått om premiebetalningen fördelats lika på tio år. En viss ojämnhet i premiebetalningen tillåts sålunda. Om den premiebetalningstiden översti-
sammanlagda
- —— är det hur den ger tio år vilket ofta förekommer avgörande som betalas under ett särskilt år förhåller sig till den
premie genomsnittliga premien under en tänkt tioårsbetalning. Den nu angivna regeln är den enda som gäller om premiebetal-
för försäkring med sparmoment. För rena riskförsäkringar
ningen
finns dessutom en hjälpregel i 116 § första stycket andra meningen.
En sådan försäkring är alltid utmätningsfri, om inte försäkringstaga-
ren under år betalat högre premie än som motsvarar två gånger
något premien för en ettårsförsäkring som tagits vid början av samma år, dvs. två gånger den s.k. naturliga premien. vår bör huvudprinciperna i dessa regler läggas till Enligt mening
för den nya regleringen. Vi föreslår emellertid också ett antal
grund
nyheter i förhållande till gällande rätt. En sådan har att göra med framväxten av nya försäkringsformer, som har andra för premiebetalningen än man hittills varit van system vid. Vi alltså på försäkringar av typen Universal Life (jfr
syftar
avsnitt 13.1 ovan).
En sådan liknar den vanliga försäkringsform som försäkring mycket betecknas D 90. Försäkringen är livsvarig, och den har en riskdel och en spardel. Skillnaden är att spardelens storlek inom vissa ramar hålls öppen i avtalet. Om man i avtalet bestämmer t.ex. försäkringsbeloppet 300 000 kr, måste försäkringstagaren hela tiden betala så höga premier att det räcker till att upprätthålla - inom vissa detta riskskydd. Men dessutom har han rätt att ramar - betala mer, varvid alltså en spardel byggs upp. När försäkringstagaren har betalat mer i premier än som behövs för risktäckningen, förekommer flera modeller för att beräkna dödsfallsförmånerna. Enligt den modell som bedöms som mest lämpad för svenska förhållanden betalas bara det överenskomna försäkringsbeloppet jämte återbäring. Försäkringstagarens fördel av att ha betalat högre premie än som behövs för riskskyddet ligger alltså i att dels riskpremien är mindre, dels underlaget för återbäring ökar.
392¶Allmänmotivering till 7 kap.
Eftersom i avtal av denna premiens storlek inte är bestämd i typ förväg, måste man för lagens regel om finna andra utmätningsskydd mått att jämföra den faktiska premiebetalningen med än som anges i FAL. Vi återkommer i till den närmare utformspecialmotiveringen ningen av regeln. Vidare har vi, i överensstämmelse med som sin tid förslag på familjerättskommittén lade fram (se SOU 1964:35 s. 467 ff), ansett att även försäkringar mot bör kunna bli engångspremie utmätningsfria tio år efter det att de tecknades. I detta kan också läge försäkringar av denna typ fylla ett även viktigt försörjningsbehov, om tanken från början Det varit att göra en lämplig kapitalplacering. framstår också som att liten av föga rimligt varje betalning överstor premie under de tio åren före skall medföra utmätningen att hela förlorat. Intresset av att utmätningsskyddet går försäkringstagaren inte skall kunna skaffa för utöver vad som skydd belopp motsvarar hans försäkringsbehov blir tillräckligt tillgodosett genom att borgenärerna får ta det i överskjutande beloppet anspråk. Till detaljerna återkommer vi i specialmotiveringen (avsnitt 19.7.2). I 117§ FAL görs en i det mot begränsning skydd borgenärerna som gäller i övrigt; i vissa fall kan som inte står i erlagda premier skäligt förhållande till försäkringstagarens villkor återkrävas från försäkringsbolaget av försäkringstagarens konkursbo. En motsvarande regel är motiverad också i 7 personförsäkringslagen (se kap. 7 §). Om en arbetsgivare tecknar en anställds liv eller försäkring på hälsa är försäkringen inte, såsom krävs för tecknad utmätningsfrihet, på försäkringstagarens eller hans makes liv (bortsett från det fallet att den anställde är identisk med Ibland är inte heller maken). förutsättningarna beträffande premiebetalning Det är uppfyllda. likväl klart att den anställde och hans inte bör risk att anhöriga löpa gå miste om försäkringsskyddet att utmäts för genom försäkringen arbetsgivarens skulder. Vi föreslår därför en särskild om regel utmätningsskydd för sådan försäkring är natur- (7 kap. 6 §). Regeln ligtvis inte avsedd att täcka det fallet att en tecknar en arbetsgivare försäkring på en anställds liv till sin egen förmån, dvs. för att skydda sina egna intressen om den anställde skulle avlida. För att hindra missbruk av regeln är det också med vissa nödvändigt begränsningar när den anställde är närstående till 7 arbetsgivaren (se kap. 7 §). Enligt 123 § FAL får sjuk- eller inte utmätas. olycksfallsförsäkring Denna princip bör enligt vår som även mening gälla huvudregel enligt den nya lagen (se vidare nedan i avsnitt 15.3 och 19.7.8).
- till 7 393
Allmiinmotivering kap.
15.3 efter
Utmätning försäkringsfall
Sammanfattning: Det bör inte ha någon betydelse för utmät-
ningsskyddet efter försäkringsfall huruvida försäkringen varit
utmätningsfri dessförinnan. Prövningen bör i stället inriktas på
frågan om försäkringen tillgodoser ett angeläget försörjnings-
ändamål. Till skillnad från gällande rätt bör vidare en förmånstagare kunna få ett visst skydd mot sina egna borgenä-
rer. Även försäkringstagaren själv bör kunna få skydd för ett
försäkringsbelopp som faller ut t.ex. när han uppnår en viss
ålder. I avsnittet behandlas också frågor om införsel i
utfallande belopp från livrånteförsäkring och återvinning i
konkurs av förmånstagarförordnanden och utfästelser att inte återkalla sådana förordnanden.
Om det inte finns något förmånstagarförordnande när försäkringsfall
inträffar, tillfaller enligt nuvarande regler försäkringsbeloppet försäkringstagaren själv eller, om han är död, dödsboet efter honom.
Beloppet blir därmed också tillgängligt för försäkringstagarens borgenärer med bara de begränsningar som följer av utsökningbalkens regler om utmätning av utfallande livräntebelopp (7 kap. UB).
FAL innehåller inte någon uttrycklig regel om detta fall.
Om det å andra sidan finns ett
gällande förmånstagarförordnande,
blir verkan av detta olika beroende på om försäkringen har varit
utmätningsfri under försäkringstiden. Har den varit utmätningsfri tillfaller försåkringsbeloppet förmånstagaren, och det kan inte till någon del åtkommas av försäkringstagarens borgenärer. Har försäk-
ringen inte varit utmätningsfri och består försäkringsfallet i försäkringstagarens död, kan hans borgenärer ta försäkringsbeloppet i
anspråk i den mån de inte kan få betalt ur hans kvarlåtenskap och det
inte är fråga om ett oåterkalleligt förordnande (104 § fjärde stycket
och 116 § andra stycket). Någon motsvarande regel för livsfallsutbetalning finns inte. I detta fall torde ett förmånstagarförordnande ge
fullt skydd mot försäkringstagarens borgenärer även om försäkring-
en inte varit utmätningsfri under försäkringstiden; här kan dock
återvinning av förmånstagarförordnandet i konkurs bli aktuell. Som framgår ovan (avsnitt 14.3.2), bygger vårt förslag på tanken
att rättsläget för den som tar emot ett försäkringsbelopp skall vara detsamma oavsett om det finns ett uttryckligt förmånstagarförordnande eller ej. Att en person är insatt som förmånstagare kan ofta bero på en tillfällighet och har inte något att göra med det faktiska behovet av skydd mot borgenärerna. Det är omotiverat att låta
försäkringstagaren påverka relationen till tredje man genom en
vil av detta - särskilt som man kan dra den
jeförklaring slag knappast
394 till 7
Allmänmotivering kap.
slutsatsen av ett förordnande, att försäkringstagaren just i det aktuella fallet skulle anse utmätningsskyddet vara särskilt angeläget. Andra faktorer bör vara avgörande beträffande detta skydd. Vad de allmänna för utmätning av belopp
angår förutsättningarna
som utfaller från och av försäkringen som sådan efter
livförsäkring försäkringsfall, vill vi som nämnt fästa avgörande vikt vid försörj-
ningssynpunkten. Skydd mot utmätning bör finnas där det är särskilt
att tillgodose mottagarens nödvändiga försörjning, men i angeläget
är det att får företräde. En reform i
övrigt rimligt borgenärerna
denna riktning står som nämnt i överensstämmelse med tankegängen
i utsökningsbalkens regler.
Det innebär att man i viss utsträckning måste avvika från
sagda
den nuvarande regleringen, som ju även i fråga om förhållandena
efter försäkringsfallet väsentligen bygger på sådana tekniska kriteri-
er som villkoren för I dag gäller att ett belopp
premiebetalningen. från en som vid försäkringstagarens död utmätningsfri försäkring,
tillfaller en förmånstagare, alltid från utmätning för den
undantas
—— är beroende av avlidnes skulder inte bara när mottagaren beloppet för sin försörjning utan också annars, t.ex. när en skuldsatt person utan nära sätter in en släkting som
anhöriga förmögen avlägsen
Om å andra sidan inte varit så
förmånstagare. premiebetalningen
jämnt fördelad som lagen fordrar för utmätningsfrihet, saknar de
efterlevande skydd enligt försäkringslagstiftningen även om de varit
helt beroende av den avlidne för sin och drabbas hårt av
försörjning
dödsfallet också från ekonomisk synpunkt. En sådan reglering ter sig knappast rationell. Vi föreslår därför att det nuvarande sambandet mellan utmät-
ningsskyddet före och efter försäkringsfall skall klippas av. Sedan
försäkringsfallet inträffat bör försäkringens konstruktion och pre-
miebetalningens fördelning i tiden inte längre tillmätas någon betydelse. Prövningen bör i stället avse frågan om försäkringen
under de aktuella förhållandena fyller en sådana försörjningsfunktion som medför att den bör skyddas mot borgenärerna (7 kap. 3 §
första stycket).
Främst av skäl föreslår vi också en schablonregel för
praktiska motsvarande högst sex basbelopp enligt lagen om allmän belopp
som tillfaller den försäkrades närmaste. Inte heller den
försäkring,
förutsätter att har varit utmätningsfri före
regeln försäkringen försäkringsfallet (se 7 kap. 3 § andra stycket).
Om om efter försäkringsfall på detta vis
frågan utmätningsskydd
skall bedömas är det nödvändigt att också beakta
självständigt,
mottagarens förhållande till sina egna borgenärer.
Lika litet som FAL i försäkringstagaren något skydd för dag ger
som han mot
belopp själv uppbär, skyddar lagen förmånstagaren
hans Vad förmånstagaren uppbär kan alltså obehindrat
borgenärer.
sou 1986:56 till 7 395
Allmänmotivering kap.
tas i anspråk av hans borgenärer i den mån annat inte av
följer utsökningsbalkens regler om skydd för livräntebelopp.
För oss framstår det emellertid som att också här låta
naturligt
bli - som sker
försörjningssynpunkter utslagsgivande något enligt
utsökningsbalken (5, 7 och 15 kap.). Särskilt om den försäkrades
make förordnats som och maken svarar för samma
förmånstagare
skulder som den avlidne, att
synes det mindre lämpligt försäkring
som inte kan tas i anspråk för den avlidnes skuld denna
på väg ändå skall bli tillgänglig för borgenärerna. Också annars det
synes otillfredsställande, om maken av sådan skulle miste om
anledning gå
belopp som avser att tillgodose hans särskilda behov efter dödsfallet;
detsamma gäller minderåriga barn, fast sådana sällan har
några
skulder av betydenhet. Det kan här framhållas att
nämnda regler inte är annat än livränta i teknisk
tillämpliga på
mening, sålunda inte på t.ex. belopp som utgåri rater under en
följd
av år utan att vara livränta. Ett skydd mot mottagarens är
borgenärer
därför motiverat också för att åstadkomma mellan
likformighet
försäkringsformer, som i realiteten inte åt
skiljer sig på något väsentligt sätt.
Av sådana skäl anser vi att de belopp som fordras för mottagarens
försörjning i princip bör undantas från också för dennes
utmätning
egna skulder, under förutsättning att tillfaller sådana
beloppen
närstående till den försäkrade som han har eller varit
försörjt skyldig
att 7 3§ första Och samma bör
försörja (se kap. stycket). skydd tillkomma försäkringstagaren, när han själv uppbär försäkringsbe-
- både vid
loppet försäkring på annans liv och försäkring på eget liv
som gäller för livsfall. Det är svårt att förstå varför
just försäkrings-
tagaren - som genom att teckna och betala har
försäkringen premien
den som - inte under
skapat trygghet försäkringen representerar några omständigheter skulle kunna få skydd mot borgenärerna.
När ett försäkringsbelopp som tillfaller en
förmånstagare enligt
det föregående skall vara mot bör det innebära
skyddat utmätning,
att försäkringstagarens borgenärer är definitivt avskurna från
möj-
ligheten att ta beloppet i anspråk. I förhållande till
förmånstagarens
borgenärer är det emellertid redan av skäl uteslutet att ha
praktiska
samma regel, och detsamma när tillfaller
gäller beloppet försäkrings-
tagaren själv. Beloppet kan skyddas i samband med
utbetalningen
men inte utan vidare vid i framtiden; om den
utmätning berättigade
använde beloppet till att finansiera av båtar
inköp fastigheter, bilar,
osv. - som kanske delvis betalades med andra medel - skulle hans
tillgångar så småningom komma att utgöra en bland-
oöverskådlig
av ^
ning utmätningsbart och utmätningsfritt.
Men samtidigt är det att det med
uppenbart grundläggande syftet
-
reglerna tryggande av det försörjningsändamål är försäkringen
avsedd att fylla - skulle förfelas om utan vidare kunde tas i
beloppet
396 till 7 kap. sou 1986:56
Allmänmotivering
anspråk av den berättigades borgenärer genast efter utbetalningen.
Vi föreslår därför en bestämmelse som i stort sett motsvarar 5 kap. 7 § andra stycket UB. Förutsatt att beloppet hålls avskilt, skall det
alltså vara skyddat så länge det tillgodoser ett försörjningsbehov,
dock minst två år (7 kap. 3 § tredje stycket förslaget).
En särskild fråga är hur personförsäkringslagen bör ställa sig till
institutet införsel (15 kap. utsökningsbalken).
Införsel kan äga rum bara i vissa i lagen särskilt angivna typer av inkomster. Utöver arbetstagares lön, som är det mest praktiska fallet, nämns bl.a. belopp som utgår som pension eller livränta” - för vår del alltså närmast utfallande belopp från livränteförsäkring. Införsel går till så att kronofogdemyndigheten ålägger gäldenärens arbetsgivare (eller motsvarande) att vid varje avlöningstillfälle innehålla ett införselbelopp och redovisa det till myndigheten. Samtidigt med införselbeloppet bestäms också ett förbehållsbelopp, motsvarande existensminimum, för gäldenärens och hans familjs behov. Införsel kan äga rum bara för vissa fordringar som har ansetts särskilt kvalificerade (familjerättsliga underhållsbidrag, skatter och allmänna avgifter m.m.). Ett förbud mot utmätning hindrar inte att införsel äger rum.
Några speciella överväganden är knappast påkallade när det gäller
införsel för försäkringstagarens skulder i belopp som tillfaller honom eller införsel för en förmånstagares skulder i belopp som tillfaller denne. I sådana fall bör införsel kunna äga rum under de förutsätt-
ningar som anges i utsökningsbalken, även om beloppen enligt de regler vi föreslår skall vara skyddade mot utmätning.
Situationen förändras om det blir fråga om införsel för försäkringstagarens skulder i livräntebelopp som tillfaller en förmånstagare. Här bryter sig olika intressen mot varandra på ett sätt som saknar
motsvarighet i de nyss angivna fallen. Utsökningsbalken tycks
knappast förutse situationer av detta slag, men lagtexten är i och för
sig inte oförenlig med införsel i periodiska förmåner som - på grund
av ett förfogande från gäldenärens sida - skall utgå till någon annan
i än honom själv.
Frågan blir alltså om försäkringstagaren genom att sätta in en förmånstagare skall kunna helt eller delvis hindra införsel på samma sätt som han (under vissa förutsättningar) skall kunna hindra utmätning för hans egna skulder. Bortsett från de fall när förmåns-
tagarförordnandet har gjorts oåterkalleligt och förmånstagaren har
skaffat sig skydd enligt 6 kap. 12 eller 13 § förslaget, har vi funnit att så inte bör vara fallet; med hänsyn till införselinstitutets syfte och
utformning är det naturligt att införselfordringen i princip har
företräde framför förmånstagarens anspråk (jfr prop. 1968:130 s. 54 och 97). Situationer där detta får praktisk betydelse torde dock bli
ganska sällsynta. Man måste skilja på livräntebelopp som utgår före respektive efter försäkringstagarens död.
Det är mindre vanligt att någon har en försäkring, som skall ge
till 7 397
Allmänmotivering kap.
periodiska förmåner till någon annan medan han
(en förmånstagare)
själv lever, men sådana fall förekommer. Man kan t.0.m. tänka
sig
att en försäkringstagare sätter in t.ex. sin make eller av sina
något
barn som förmånstagare till de utfallande för att
beloppen just undgå
utsökning. Ett sådan åtgärd kan vara särskilt lockande om försäkringstagaren har andra inkomster, som gör att han inte skulle få utmätningsskydd för egen del, medan har sämre
förmånstagaren
ekonomi och alltså kan åberopa de vi föreslår.
skyddsregler
I situationer av detta
slag synes det som sagt inte finnas något hinder i utsökningsbalken mot införsel för
försäkringstagarens
skulder, och i enlighet med den bör
principståndpunkt vi nyss intagit
inte heller ställa sådant hinder.
personförsäkringslagen upp något
Införsel bör alltså vara Av torde
möjlig. utsökningsbalkens reglering
följa att, till skillnad från vad som skall gälla våra om
enligt regler
det vid införsel blir - inte
utmätningsskydd, försäkringstagarens
förmånstagarens - ekonomiska förhållanden som avgör om införsel
kan ske. Som alltid när ett förmånstagarförordnande är
tillämpligt
bör dock den gälla, att får tas i bara om
regeln försäkringen anspråk
inte kan tas ut hos i vad mån
fordran försäkringstagaren själv;
införsel i försäkringen i det enskilda fallet bör ersättas med
någon
form av utsökning hos blir beroende av förrätt-
försäkringstagaren, ningsmannens bedömning av vad som är
praktiskt genomförbart.
När införsel av detta blir aktuell, skall
slag förbehållsprövningen
15 9 § UB alltså i första hand ta sikte
enligt kap. på försäkringstaga-
rens förhållanden. Har satt in utanför den
försäkringstagaren någon egna familjekretsen som förmånstagare och därmed avstått
från egen ekonomisk nytta av försäkringen, torde det som innebära att
regel
inget förbehållsbelopp alls skall bestämmas. Om han däremot har satt in någon av sina som och de
familjemedlemmar förmånstagare
utfallande beloppen på så sätt kommer honom och hans till
familj
godo, bör det finnas för en av mera
förutsättningar prövning vanligt
slag. Det kan också hända att används till
försäkringsbeloppen
av sådan mot -
fullgörande betalningsskyldighet förmånstagaren
t.ex. som underhållsbidrag till barn - som medför att
förmånstaga-
ren vid införsel skulle ha lika rätt som eller bättre rätt än
införselsökanden (sista delen av 9 § första
stycket).
Den lösning vi sålunda föreslår kan naturligtvis i något fall vara mindre lämplig, t.ex. om försäkringen har tecknats på försäkringstagarens makes liv för att ge skydd åt makens barn i händelse av hans död. Om man vill ha trygghet mot införsel skulder
för försäkringstagarens i sådana fall, får det emellertid ordnas genom att försäkringen
när så är möjligt överlåts till förmånstagaren eller genom att förmånstagarförordnandet görs oåterkalleligt.
Som ovan nämnts är det inte så med
vanligt försäkringar som ger periodisk ersättning till en under förmånstagare försäkringstagarens
i 398 Allmänmotivering till 7 kap.
livstid. Det typiska är i stället att sådana förmåner utgår efter försäkringstagarens död. I den situationen innebär 15 kap. 3 §
utsökningsbalken att införsel inte kan äga rum för försäkringstaga-
rens skulder, eftersom gäldenären är ett dödsbo. Den regeln bör kunna behållas oförändrad. Efter gäldenärens död finns det knap-
past något praktiskt behov av den periodiska indrivning som införsel
utgör. Bl.a. bör man i fråga om de familjerättsliga underhållsbidragen, som är de viktigaste införselfordringarna, observera att under-
hållsskyldigheten numera alltid upphör vid den bidragsskyldiges
död; den ytterligare indrivning som kan behövas avser alltså tidigare
uppkomna skulder. Det naturliga är därför att efter försäkringstaga-
rens död försäkringen som sådan blir föremål för utmätning, i den mån den inte skall skyddas därför att den tillgodoser ett försörjningsbehov.
Det skulle kunna sättas i fråga om inte möjligheterna till utmätning borde vara större än vanligt i denna situation, när det gäller en fordran som skulle ha kunnat tas ut genom införsel; allmänt sett är ju borgenärens ställning starkare då. Vi har emellertid inte funnit det påkallat med några sådana specialregler, främst därför att vi i_ allt
väsentligt ger utmätningsskydd bara i de fall där det föreligger ett beaktansvärt försörjningsbehov hos förmånstagaren. Om fordran
avser underhållsbidrag till försäkringstagarens barn, kan det också
finnas anledning att peka på möjligheten för barnet att i stället
jämkning enligt 6 7§ förslaget av förmånstagarförordbegära kap.
nandet.
Även den särskilda form av utmätning av pension eller livränta
som regleras i 7 kap. utsökningsbalken är utesluten när gäldenären
är ett dödsbo (7 kap. 1§ andra stycket). I övrigt väcker denna
utsökningsform inte några särskilda frågor för vår del; utmätning kan
ske enligt de allmänna regler vi föreslår i 7 kap. När försäkringser-
sättningen tillkommer en förmånstagare kommer härvid prövningen enligt 7 kap. 3 § första stycket förslaget att ersätta förbehållsprövningen enligt 7 kap. 4 och 8 §§ utsökningsbalken.
Om de regler vi föreslår skulle leda till att ett försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare skulle vara helt eller delvis utmät-
ningsbart och både försäkringstagaren och förmånstagaren har borgenärer som gör anspråk på beloppet, uppstår frågan vilka av
dessa som skall ha företräde framför de andra. Vad förmånstagarens borgenärer kan göra anspråk på är emellertid bara den rätt till
försäkringsbeloppet som deras gäldenär, dvs. förmånstagaren, kan ha. Om förmånstagaren inte kan värja sitt fång mot försäkringstaga-
rens borgenärer, är det alltså tydligt att han inte heller kan leda över något rätt till sina borgenärer. Någon uttrycklig regel härom är enligt
vår mening inte erforderlig. En speciell fråga rör möjligheterna till återvinning i konkurs av
Allmänmotivering till 399
7Vkap.
förmånstagarförordnanden och utfästelser att inte återkalla sådana förordnanden. Frågan behandlades inte alls i förarbetena till FAL, vilket är något märkligt med tanke på att återvinningsreglerna i 1921 års konkurslag hade tillkommit bara ett par år
tidigare.
Frågor om återvinning av förmånstagarförordnanden m.m. har för svensk rätts del senast behandlats av Gertrud Lennander i hennes arbete Återvinning i konkurs. I till doktrin
anslutning tidigare (se bl.a. Hellner s. 581 f) görs en i som är
uppdelning försäkringar utmätningsfria respektive utmätningsbara före försäkringsfallet. I fråga om utmätningsfria förs
försäkringar följande resonemang (se s. 107 foch 177). Det s.k. nackdelsrekvisitet, som innebär att endast förfoganden som är till nackdel för borgenärerna kan återvinnas, skall avse den när Eftersom försäk-
tidpunkt förfogandet gjordes. ringen inte kunde åtkommas av borgenärerna vid den när
tidpunkt förmånstagarförordnandet gjordes, är förordnandet inte till nackdel för borgenärerna. Om en gäldenär, som har en s.k.
utmätningsfri sammansatt kapitalförsäkring, innan det överenskomna livsfallsbeloppet skall betalas ut till honom sätter in en till
förmånstagare beloppet, kan detta förordnande alltså inte återvinnas
enligt reglerna om återvinning av gåva i 31§ även om
konkurslagen, beloppet betalas ut före konkursutbrottet; däremot kan ske
återvinning enligt otillbörlighetsregeln i 30 §, om förutsättningarna i det lagrummet är
uppfyllda. I fråga om utmätningsbara försäkringar måste först undersökas om över huvud har
förmånstagarförordnandet taget någon verkan mot borgenärerna. Om förordnandet har sådan verkan - främst när det är
oåterkalleligt - kan återvinning ske 30
enligt eller 31 §.
Dessa synpunkter bör i allt kunna bli också
väsentligt vägledande med det system vi föreslår, trots att enligt vårt förslag ett förmånstagarförordnande skall kunna ge skydd mot borgenärerna även om försäkringen inte varit utmätningsfri före I
försäkringsfallet. många fall skulle en mer vidsträckt av
tillämpning återvinningsreglerna kunna leda till olämpliga resultat, som stod i strid mot
försäkringslagstiftningens syften. Visserligen kan man inte bortse från att ett förmånstagarförordnande eller en oåterkallelighetsförklaring
någon gång främst kan framstå som ett sätt att dra undan från
tillgångar borgenärerna. Möjligheten till sådana förfaranden är emellertid
på det hela taget betydligt större enligt gällande rätt än med vårt
förslag, och med tanke att man så sent som år 1975 reformerat
på återvinningsreglerna utan att föreslå någon ändring för
försäkringens del (SFS 1975:244) har vi inte ansett oss böra föra fram några förslag till nyheter på området. De förfaranden som kan
otillbörliga förekomma bör kunna beivras tillräckligt effektivt med 30 § konkurslagen.
Enligt 123 § FAL får fordran som på grund av eller
sjuk-
400 till 7 . _
Allrynägrzmotivering kap.
olycksfallsförsäkring innestår hos försäkringsbolag inte utmätas.
Bestämmelsen hindrar inte utmätning enligt 7 kap. UB av utfallande
Dessa bör vår mening gälla också i
livräntebelopp. principer enligt den nya lagen. Och liksom beträffande utmätningsfria livförsäkringsbelopp bör skyddet mot den berättigades egna borgenärer utvidgas till att i viss mån gälla även efter utbetalningen (se ovan).
Det absoluta utmätningsskyddet för fordran på grund av sjuk- eller
har motiverats främst med att vid sådan
olycksfallsförsäkring
sociala hänsyn gör sig gällande med ännu större styrka än
försäkring
vid livförsäkring (jfr NJA II 1927 s. 541 f). Emellertid innehåller
regelmässigt ett dödsfallsmoment. Det saknas
olycksfallsförsäkring
enligt vår mening anledning att i fråga om förhållandet till borgenä-
rerna behandla ett dödsfallsbelopp från en olycksfallsförsäkring
annorlunda än ett belopp som utfaller från en vanlig livförsäkring. Detsamma när som utgår på grund av sjukdom eller
gäller ersättning
invaliditet i skall tillfalla någon annan än den
något undantagsfall försäkrade (se vidare i specialmotiveringen, avsnitt 19.7.8).
kap.
16 av m.m.
Reglering försäkringsfall
till 8
Allmänmotivering kap.
Inledning
Sammanfattning: Kapitel 8 handlar om regleringen av försäkringsfall. Där ges också regler om preskription, vissa tvister
mellan försäkringstagaren och samt förbud
bolaget mot regress från bolagets sida.
I 8 kap. har samlats en rad bestämmelser som rör av
regleringen försäkringsfall. Reglerna behandlar tiden för utbetalning av ersättning, utbetalning till fel person, oriktiga uppgifter efter försäkrings-
fall m.m. , preskription, risken för vissa meddelanden, tvist om rätten att teckna eller behålla en samt förbud för
försäkring försäkringsbolaget att regressvis återkräva utgiven har ersättning. Frågorna
aktualitet vid såväl individuella som
försäkringar gruppförsäkringar
och ka-försäkringar. Flera av är hämtade från KFL, varför
reglerna
vi i olika sammanhang ansett oss kunna hänvisa till förarbetena till denna lag.
16.2 Tiden för m.m.
utbetalning
Sammanfattning: Bolaget skall handlägga ärendena skynd-
samt. Ersättning skall i princip betalas ut inom en månad från
det att den ersättningsberättigade lagt fram sin I utredning.
vissa fall är bolaget skyldigt att betala ut i
ersättning
förskott.
I 37 § KFL åläggs bolaget att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att en skada skall kunna Vidare föreskrivs bl.a.
regleras. att skadan skall regleras skyndsamt. Som framgår av motiven (prop.
1979/80:9 s. 85) har bestämmelserna ansetts värdefulla för den skadelidande.
402 till 8 kap.
Allmiinmotivering
38 § KFL skall försäkringsersättning betalas senast en
Enligt månad efter det att den ersättningsberättigade anmält försäkrings-
fallet och lagt fram den utredning som med hänsyn till omständigheterna kan av honom. Tidsfristen gäller dock inte
skäligen begäras
som avser livränta och inte heller då rätten till ersättning
ersättning
är beroende av att en viss händelse inträffar efter utgången av fristen. I samma lagrum anges vidare att om den som begär försäkringserhar rått till med åtminstone ett
sättning uppenbarligen ersättning
visst belopp, detta skall betalas ut i förskott. Vad som sålunda föreskrivs i KFL och vad som uttalas i förarbetena till i denna del (prop. 1979/80:9 s. 84 ff och s.
lagen
161 ff) gör sig självfallet starkt gällande även beträffande personför-
och detta oavsett om skall beräknas efter den
säkring, ersättningen
skadelidandes verkliga förlust eller ej. Också vid personförsäkringar är en och korrekt av försäkringsärendena av
skyndsam handläggning
stor för de I 8 kap. 1 § föreslår vi
betydelse ersättningsberättigade.
därför som i allt väsentligt överensstämmer med 37 och 38 §§
regler
KFL.
Det skall alltså åligga försäkringsbolaget bl.a. att fullgöra betalmot den ersättningsberättigade inom en månad ningsskyldigheten
från det att rätten till försäkringsersättningen inträtt samt, om man
,kan fordra utredning av den ersättningsberättigade, sådan utredning fram. —- Som framgått (avsnitt 14.4.2) överlämnar vi till bolaget lagts
att om skall inordnas under ett
själva välja försäkringsbreven värdepapperssystem eller ett denutiationssystem. Om ett anspråk
stöds på ett försäkringsbrev som är att bedöma som ett värdepapper, skall därför beräknas även med utgångspunkt i den
betalningsfristen
då hållits tillhanda. - På samma
tidpunkt försäkringsbrevet bolaget
sätt som gäller i fråga om 37 § KFL kan bolaget, om det inte följer i 8 1 §, ådra mot den
reglerna kap. sig skadeståndsskyldighet
skadelidande (prop. 1979/80:9 s. 85).
16.3 till annan än rätt förmånstagare
Utbetalning
Sammanfattning: Bolaget skall självfallet se till att ersättningen betalas till rätt Sker till annan än den
person. betalning
som i och för har rätt till beloppet, behöver
förmånstagare sig
bolaget dock inte betala på nytt om det vid utbetalningen aktsamhet. Den får i stället vända
iakttagit skälig berättigade
mot den som fått ut Från denna regel undantas
sig beloppet. bl.a. fallet att betalningen grundas på en förfalskad handling;
då måste bolaget betala ytterligare en gång.
Allmänmotivering till 8 kap. 403
En försäkringstagare skall enligt vårt förslag inte kunna göra ett förmånstagarförordnande i ett testamente. Detta betyder att bolaget vid utbetalning av försäkringsersättning som regel inte behöver undersöka om försäkringstagaren upprättat något testamente, utan kan följa det förmånstagarförordnande som bolaget kan ha fått från försäkringstagaren (6 kap. 3 §) eller som kan ingå i försäkringsvillkoren vid gruppförsäkring och ka-försäkring (9 kap. 19 § och 10 kap. 12 §). Som framhålls i specialmotiveringen till 6 kap. (avsnitt 19.6.3) kan emellertid uppgifter om förmånstagare någon gång finnas i ett testamente.
Även om det inte torde vara några större svårigheter att få upplysning om försäkringstagarens arvingar kan man inte bortse från att ett bolag någon gång kan behöva göra en utredning även om dessa förhållanden. Detta kan gälla såväl då arvingar i allmänhet angivits i ett förmånstagarförordnande som då man har att tillämpa reglerna om förmånstagare i 6 kap. 8 §.
Familjelagssakkunniga föreslår i betänkandet Äktenskapsbalk att FAL kompletteras med en regel om att ett försäkringsbolag, som i god tro betalar ut ett försäkringsbelopp till någon som framstår som berättigad, inte skall vara skyldigt att senare betala motsvarande belopp till en förmånstagare. Regeln motiveras i betänkandet med de problem som uppstår om man inför en fördelningsregel i lagen med möjlighet för universella testamentstagare att få del av försäkringsbelopp (jfr SOU 1981:85 s.
470). Familjelagssakkunnigas förslag i denna del har ännu inte lett till någon lagstiftning (jfr avsnitt 14.3.4).
Av fruktan för att behöva göra två utbetalningar kan bolaget finna anledning att utföra tidsödande utredningar innan det anser
sig kunna betala ut ett belopp med stöd av om
reglerna förmånstagare. Emellertid är det ofta av stor betydelse för de efterlevande att de vid ett dödsfall snabbt får hjälp i en ekonomisk besvärlig situation. Därför är det ett väsentligt intresse inte bara för utan också
bolaget för försäkringstagaren och de efterlevande att
reglerna möjliggör utbetalning på ett tidigt stadium med ledning av de upplysningar som då föreligger. Om det någon gång inträffar att andra personer senare framställer anspråk på försäkringsersättning har de möjlighet att vända sig mot den som har fått ut beloppet; det är rimligt att bolaget slipper att betala beloppet två gånger, om den första
betalningen skett i god tro. Det har ansetts tveksamt om skuldebrevslagens
regler här kan tillämpas analogt (jfr Hellner s. 623). Vi föreslår därför i 8 kap. 2 § en regel att om ett har betalt ut
bolag försäkringsersättning till någon annan än den som i av haft rätt till
egenskap förmånstagare denna, bolaget är befriat från sin skuld om det vid utbetalningen har iakttagit skälig aktsamhet.
För att regeln skall få en rimlig avgränsning bör bolaget inte ens
404 till 8 sou 1986:56
Allmänmotivering kap.
när det är i god tro kunna med befriande verkan betala försäkringsersättning till fel person, om det senare visar sig att utbetalningen grundats på en handling som varit behäftad med kvalificerat giltighetsfel; handlingen är t.ex. förfalskad. Här skulle alltså gälla en liknande princip som enligt 17 och 30 §§ SkbrL. I specialmotiveringen till 8 kap. 2 § lämnas en närmare redogörelse för bestämmelsens
tillämpning. Regeln är således begränsad till de fall då ersättning egentligen
skall utgå till en förmånstagare. Även i andra sammanhang kan det
efter utbetalningen komma fram att ersättningen inte uppburits av
den som haft rätt till den. Detta kan förekomma vid bl.a. överlåtelse
eller pantsättning av försäkring. Frågan om bolaget då kan vara
skyldigt att betala på nytt till den som materiellt varit berättigad till
beloppet får lösas genom allmänna obligationsrättsliga principer; den fordrar inte särskild reglering i personförsäkringslagen.
16.4 Försummelse att anmäla m.m.
försäkringsfall
Sammanfattning: Den ersättningsberättigade skall rätta sig
efter bl.a. de försäkringsvillkor som rör regleringen av försäk-
ringsfall. Försummar han det och leder det till skada för
bolaget, kan ersättningen sättas ned. Nedsättning kan också ske om den ersättningsberättigade uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter till bolaget.
I 21-23 §§ FAL finns bestämmelser. om vad den som vill framställa
anspråk mot försäkringsbolaget har att iaktta. När ett försäkringsfall
har inträffat skall således bolaget utan uppskov erhålla anmälan om i detta. Vidare åligger det den som framställer anspråk på ersättning att biträda vid utredningen. Vid tillkomsten av KFL ansåg man inte motiverat att i lagen ta in några regler om vilka skyldigheter den ersättningsberättigade skulle ha mot bolaget, bortsett från bestäm-
melser om oriktiga uppgifter m.m. i samband med skadereglering
(prop. 1979/80:9 s. 86). Vi anser att samma synsätt bör gälla beträffande personförsäkring och att det därför skall överlämnas åt bolagen att i villkoren reglera de skyldigheter som kan komma att aktualiseras. Iakttas inte föreskrifterna, som kan ta sikte på skyldigheten att anmäla försäkringsfall inom viss tid eller att
medverka till utredningen av försäkringsfallet eller försäkringsgiva-
rens ansvarighet, skall bolaget ha en viss möjlighet att sätta ned försäkringsersättningen, dvs. skall inte under alla förhållan-
bolaget den vara att utge hel försäkringsersättning. En regel om skyldigt
detta har vi in i 8 3 § i vårt En förutsättning för att
tagit kap. förslag.
sou 1986:56 till 8 405
Allmânmotivering kap.
nedsättning över huvud taget skall kunna ske är att lidit
bolaget
skada genom att försäkringsvillkoren inte För
följts. nedsättning
krävs vidare att åsidosättandet av har sin i
försäkringsvillkoren grund
- försummelse alltså uppsåtligt eller oaktsamt förfarande av försäkringstagaren eller den försäkrade. På samma sätt som
gäller
vid brott mot upplysningsplikten kan därför t.ex. en försummelse av
försäkringstagaren gå ut över förmånstagaren. Ibland kan bolaget
råka ut för kostnader också när annan än
någon försäkringstagaren
eller den försäkrade åsidosätter sina Om denne i och
skyldigheter.
för sig är berättigad att få ut ett från är det
belopp bolaget naturligt
att bolaget även då har en att sätta ned
möjlighet försäkringsbelop-
pet.
Regeln att försummelse av den försäkrade kan drabba
försäkrings-
tagaren själv får sin betydelse t.ex. då en tecknar en
arbetsgivare
försäkring på en anställd. Bestämmelserna i 3 § kan också
tillämpas
vid s.k.
kompanjonförsäkring. Nedsättning skall göras efter vad som är skäligt med hänsyn till Den
omständigheterna. föreslagna regeln
motsvaras delvis av 31 § KFL (jfr 1979/80:9 s. 147
prop. ff).
För närvarande föreskriver villkoren för försäkringar som
regleras
av KFL att om över huvud aktualiseras, nedsätt-
nedsättning taget
ning skall i vart fall ske med ett belopp som motsvarar ökade
bolagets
kostnader i anledning av att villkoren inte följts. Enligt vårt i
förslag
förevarande del blir ett sådant villkor inte villkoret är
giltigt; svårförenligt med 31 § KFL.
I lagen bör vidare tas in en bestämmelse som av
reglerar följderna att den som är berättigad att uppbära
försäkringsersättning uppsåt-
ligen lämnar oriktiga uppgifter eller förtiger eller av vikt döljer något
(8 kap. 4 §). Bestämmelsen, som tar sikte på såväl som
livförsäkring sjuk- och olycksfallsförsäkring, har sin i 34 § KFL, och motsvarighet
vad som anförts i förarbetena till den bestämmelsen till stor del
gäller
även för 1979/80:9 s. 76 ff och s.
personförsäkringar (jfr prop.
157 f).
Nedsättning enligt 4 § kan, i motsats till vad som gäller enligt 3 §, grundas på förfarande endast av den som är berättigad att
uppbära
försäkringsersättning. De skäl som ligger bakom regeln - främst att komma åt och andra -
försäkringsbedrägerier illojala förfaranden
motiverar inte att t.ex. medvetet från
oriktiga uppgifter försäkrings-
tagaren leder till en nedsättning av som skall
försäkringsersättning
utgå till annan, en i 4§
exempelvis förmånstagare. Regeln bygger
inte som 3 § på tanken att skall ha rätt till för
bolaget kompensation
liden skada.
M,
Bestämmelsen i 4 § skall tillämpas endast i mera
allvarliga
situationer; den som framställer anspråk mot bolaget skall göra sig skyldig till vilseledande. Det är då att den
uppsåtligt naturligt ersättningsberättigade kan drabbas av nedsättning också då han
406 till 8 SGU 1986:56 Allmänmotivering kap.
lämnar som avser annan än honom själv. Den
oriktiga uppgifter
skälighetsbedömning som skall göras enligt bestämmelsen bör leda till rimligt resultat även i dessa fall.
De nu berörda bestämmelserna om nedsättning av försäkringsersättningen rör frågor vilka lika väl hade kunnat behandlas i 4 kap.,
som begränsningar av försäkringsbolags ansvar. För att nå gäller
överensstämmelse med de norska och finländska förslagen har vi emellertid valt att ta in reglerna i 8 kap.
16.5 av rätt till försäkringsersättning Preskription
Sammanfattning: Vi föreslår samma preskriptionsregler som
enligt KFL.
Regler om preskription av rätten till försäkringsersättning finns i 29 §
FAL och 39§ KFL. Reglerna innebär att preskription inträder om den som vill kräva ersättning inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från det att fordringen tidigast kunnat göras gällande. Det kan sättas i fråga om man i personför-
säkringslagen i stället bör helt följa den huvudprincip om tioårig
preskriptionstid som gäller enligt den senare tillkomna preskriptionslagen (1981:130). Frågan om en eventuell samordning av detta slag
beaktades emellertid vid tillkomsten av KFL. Departementschefen
ansåg sig inte ha anledning att i denna del frångå vad försäkringsrättskommittén tidigare föreslagit, nämligen en särskild utformning
av reglerna i enlighet med 39 § KFL (prop. 1979/80:9 s. 87). Särskilt med hänsyn till att det torde vara mycket opraktiskt att någon inte iakttar treårsfristen fast han vet att ett anspråk kan göras gällande, har vi stannat vid att föreslå att i personför-
preskriptionsreglerna
såkringslagen utformas i överensstämmelse med reglerna i KFL. Det skall tilläggas att enligt bolagens allmänna inställning man inte
åberopar preskription vid krav som grundas på livförsäkring.
Vi anser vidare att en som motsvarar 39 § andra stycket KFL
regel
bör finnas även i personförsäkringslagen. Detta innebär att den som anmält ett försäkringsfall inom den ovan angivna tiden på tre respektive tio år alltid skall ha sex månader på sig att väcka talan mot
sedan detta till väckt anspråk. Det bör alltså
bolaget tagit ställning
inte vara möjligt att, på sätt som anges i 30§ första stycket FAL,
den som har en fordran att inom viss kortare tid
förelägga
talan mot - har in
anhängiggöra bolaget. Preskriptionsreglerna tagits
i 8 kap. 5 §.
sou 193556 A Allmiinmotivering till 8 kap. 407
16.6¶Risken för vissa meddelanden
Sammanfattning: Om en uppsägning från bolaget försenas, bör den få verkan först en vecka efter det att den kommit fram, dock senast tre månader efter avsändandet.
I 15 § andra stycket, 18 § andra stycket och 25 § första stycket KFL finns regler om risken för vissa meddelanden från försäkringsbolaget
(”postrisken”). Enligt dessa regler gäller att om den som avses med
meddelandet gör sannolikt att meddelandet försenats eller inte alls kommit fram överförs postrisken till bolaget. Under alla förhållanden får dock ett meddelande från bolaget verkan tre månader efter det att bolaget avsänt meddelandet (jfr prop. 1979/80:9 s. 120 f, s. 125 och s. 135).
På olika ställen i vårt lagförslag har vi tagit in regler om bolagets rätt att under vissa förutsättningar säga upp en försäkring för
upphörande (se 3 kap. 4 § andra stycket, 3 kap. 8§ första stycket,
5 första och 10 - Ett meddelande om
kap. 2§ stycket kap. 7 §).
uppsägning från bolaget kan naturligtvis försenas sedan det avsänts. Vidare kan man inte bortse från att ett meddelande någon gång inte alls når adressaten. Med hänsyn till den betydelse uppsägningarna enligt nyssnämnda lagrum oftast har, anser vi att bestämmelserna bör med en särskild om (se 8 6 § i
kompletteras regel postrisken kap.
förslaget). Denna bör utformas i överensstämmelse med reglerna i KFL.
Även enligt 4 kap. 3 § i lagförslaget kan ett försäkringsbolag säga upp en försäkring, nämligen då försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosatt sin upplysningsplikt på visst sätt. Uppsägningstiden
blir då tre månader räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Eftersom enligt den regel om postrisken som vi föreslår ett bolags meddelande under alla förhållanden får verkan tre månader efter avsändandet finns inte anledning att låta meddelanden enligt 4 kap. 3 § omfattas av regeln om postrisken (jfr 18 § andra stycket KFL).
Regler om finns också angående gruppförsäkring i uppsägning
9 kap. 10 och 16 §§. är utformade så att ett beslut om
Reglerna
från sida i allmänhet blir väl känt för de
uppsägning bolagets
försäkrade. Här behöver därför inte regeln om postrisken gälla.
I lagförslaget finns, utöver de ovan behandlade reglerna, flera bestämmelser, bl.a. 3 kap. 7 och 9 §§ samt 5 kap. 4 §, vari bolaget åläggs att sända underrättelser till försäkringstagarna eller andra personer. Vi anser emellertid att också dessa underrättelser kan lämnas utanför en regel om Då sänder meddel-
postrisken. bolaget
andena får det närmast anses utföra åt i första hand
serviceåtgärder
försäkringstagarna. Sådana meddelanden bör därför gå uteslutande
i
408¶Allmänmotivering till 8 kap.
på mottagarens risk, varför bolaget inte skall kunna drabbas av konsekvenserna av att meddelanden på grund av förhållanden utom bolagets kontroll försenas eller inte alls kommer fram.
En påminnelse från 4 7 § aktualiseras i
bolaget enligt kap.
samband med att bolaget tillställer försäkringstagaren krav på premie. Som framgått föreslår vi att den underrättelse som skall utgå
från bolaget enligt 5 kap. 2§ på grund av utebliven premie skall
omfattas av regeln om postrisken. Det synes överflödigt att låta denna täcka även bolagets meddelanden enligt 4 kap. 7 §. - Enligt
4 kap. 11 § i vårt förslag åligger det försäkringsbolaget att reklamera
när bolaget anser sig enligt reglerna i 4 vara helt eller delvis fritt
kap.
från ansvar eller vara berättigat säga en Om
upp försäkring.
reklamationen fördröjs eller inte alls kommer fram bör inte detta, lika litet som nu, leda till att bolaget förlorar rätten till invändning (jfr 33§ FAL). Inte heller denna regel bör därför omfattas av bestämmelsen.
16.7 Tvist om rätten att teckna eller behålla en
försäkring
Sammanfattning: Om bolaget vägrar att meddela försäkring eller säger upp en försäkring i förtid, skall beslutet kunna prövas av domstol.
I 41-43 §§ KFL finns regler om domstolsprövning av försäkringsbo-
lagens beslut att vägra någon att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring (jfr prop. 1979/80:9 s. 40 f, 43, 50, 59, 167 ff; LU 1979/80:18 s. 32). Några motsvarande bestämmelser finns inte i FAL.
I 3 kap. i förslaget har vi tagit in regler om rätten att teckna en
försäkring och om rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring.
Vidare har i samma kapitel, liksom i 4, 5, 9 och 10 kap., tagits med bestämmelser om möjligheter att säga upp en försäkring i
bolagens
förtid samt formerna för uppsägning. I likhet med vad som gäller enligt KFL bör dessa regler vara förenade med bestämmelser om
domstolsprövning. Först därigenom får reglerna den tyngd som får
anses önskvärd. Förslaget i denna del har utformats i allt väsentligt i överensstämmelse med reglerna i KFL.
Ibland kan det vara svårt för den som omedelbart berörs av bolagets beslut t.ex. att säga upp en försäkring att avgöra om talan skall föras mot beslutet; vederbörande kan behöva en tid för att
närmare överväga de skäl som bolaget åberopat. Någon gång
till 8 409
Allmdnmotivéring kap.
försenas kanske en uppsägning, med att den får verkan senare
följd
än som varit bolagets avsikt. Då får dock inte verkan
uppsägningen
senare än tre månader efter den då den avsändes från
dag bolaget (jfr
8 kap. 6 §). I 42 § KFL föreskrivs emellertid att talan mot
bolagets
beslut om uppsägning skall väckas redan inom en månad efter att bolaget avsänt meddelande om beslutet.
Försäkringstagaren bör rimligen ha ett rådrum
att överväga talan vid domstol också när är Vi föreslår
tremånadersregeln tillämplig.
därför att talan skall väckas senast sex månader från det att
bolaget
avsänt bl.a. beslutet. Vid i förtid bör
uppsägning försäkringstagaren
dessutom alltid kunna dröja med att vända till domstol till dess att
sig
uppsägningen skulle fått verkan. Bestämmelserna har in i
tagits
7-9 §§.
16.8 Förbud mot
regress
Sammanfattning: Vi föreslår att regressrätten avskaffas vid
personförsäkring. Ett försäkringsbolag skall kunna aldrig
återkräva ersättning av den som är
ersättningsskyldig på grund av försäkringsfallet.
Bestämmelser om finns i 25 § FAL,
försäkringsgivarens regressrätt
vilka regler är även de som omfattas av
tillämpliga på försäkringar
KFL. För - och
personförsäkringar liv-, sjuk- olycksfallsförsäkring-
ar - i 25 § andra att inte får
gäller enligt stycket försäkringsbolaget
återkräva ett utgivet försäkringsbelopp av den som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är pliktig att utge skadestånd. Från huvudregeln finns dock ett för fallet att
undantag
vid olycksfalls- eller förbundit
sjukförsäkring försäkringsbolaget sig att utge ersättning för sjukvårdskostnader eller andra och utgifter förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, med verkliga
beloppet av utgifterna eller förlusterna. får då återkräva vad
Bolaget
det utgivit i med vad som vid varom
enlighet gäller skadeförsäkring
stadgas i 25 § första stycket. Härav följer att bolaget i dessa fall har regressrätt mot den som försäkringstagaren kunnat utkräva skadestånd av om denne eller oaktsamhet
uppsåtligen genom grov
framkallat och mot den som är att
försäkringsfallet enligt lag skyldig
utge skadestånd oavsett om han vållat skadan eller inte;
någon
regressrätt finns dock inte mot den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § svarar endast för annans vållande.
Det är att märka att om är
reglerna försäkringsbolagets regressrätt
dispositiva. Bolaget kan därföri villkoren förbehålla
sig regressrätt utöver vad bl.a. vid Även om
lagen anger, summaförsäkring.
410 till 8 kap.
Allmär-zmotivering
förbehåll inte gjorts är det möjligt för bolaget att komma överens
med försäkringstagaren då försäkringsersättning betalas ut att
bolaget skall inträda i försfäkringstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige (jfr Hellner s. 285, Hellner, Försäkringsgivarens regressrätt
s. 3). Frågan om regressrätt vid personförsäkring påverkas av vad som numera gäller enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen. Enligt denna
bestämmelse skall från ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll vid skadeståndets bestämmande alltid avräknas bl.a.
ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen
om allmän försäkring eller på grund av lagen om arbetsskadeförsäk-
ring, sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av
anställningsavtal, pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt periodisk ersättning som utgår på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring som meddelats på grund av kollek-
tivavtal. Till följd härav föreligger inte regressrätt vid försäkringar av
dessa slag.
Bolagens regressrätt har behandlats av skadeståndskommittén i betänkandet Skadestånd VI, Försäkringsgivares regressrätt m.m.
(SOU 1975:103). Efter genomgång av bolagens praxis kom kommittén fram till att då det gällde personförsäkringar det var mycket
ovanligt att bolagen förbehöll sig regressrätt i vidare omfattning än vad som följer av 25 § FAL (s. 147).
Vad angick bolagens utövande av regressrätt fanns enligt kommittén en klar tendens att bolagen utnyttjade denna möjlighet när den ansvarige skyddades av ansvarsförsäkring. Då ansvarsförsäkring saknades var bolagen däremot mera återhållsamma. Mot privatpersoner regressade då bolagen sällan eller aldrig om vållandet inte varit grovt. Vid grov vårdslöshet hos den ansvarige växlade praxis avsevärt. Om skadan vållats genom uppsåtlig brottslig gärning förekom såväl att bolagen regressade för hela skadan eller för skäligt
som att bolagen avstod från att framställa regresskrav. Om belopp småföretagare utan ansvarsförsäkring vållat en skada utan att visa grov vårdslöshet var det enligt kommittén ganska ovanligt att bolagen regressade. När oförsäkrade större företag var ansvariga för vållande hos arbetsledning brukade bolagen normalt utöva regress. Var staten ansvarig för en skada brukade i huvudsak alla bolag regressa och förhållandet var i allt väsentligt detsamma då det gällde kommun utan ansvarsförsäkring (s. 60). Sammanfattningsvis kunde kommittén inte konstatera att bolagen missbrukade rätten till avtalsfrihet beträffande regressmöjligheterna, och i vart fall vad gällde krav mot privatpersoner och småföretag som saknade ansvarsförsäk-
ring utnyttjades regressmöjligheterna mycket återhållsamt (s. 23). Enligt kommitténs uppfattning rörde det sig om små belopp i de fall bolagen enligt 25 § FAL kunde regressa därför att de vid personskada utbetalt ersättning för bl.a. kostnader. Vad gällde summaförsäkring var det som sagt ovanligt att bolagen förbehöll sig regressrätt. Kommittén ansåg emellertid att det var angeläget att hindra att bolagen i framtiden ändrade inställning och började
(s. 148). Bl.a. dessa omständigheter föranledde regressa i ökad omfattning kommittén att föreslå en ändring av 25 § FAL, enligt vilken regressrätten
skulle inskränkas genom tvingande regler. För personförsäkringens del gick förslaget ut på att regressrätt inte alls skulle föreligga. Skadeståndskommitténs betänkande har inte lett till någon lagstift-
ning.
Under remissbehandlingen av skadeståndskommitténs betänkan-
de upplystes från försäkringsbolagen att försäkringsvillkoren inom
konsument- och företagsområdena i de flesta fall innehöll bestämmelser som kodifierade bolagens restriktiva regresspraxis. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anslöt sig i egenskap av remissinstans till kommitténs förslag att helt slopa regressrätten inom
personförsäkringsområdet. Förbundet angav bl.a. att möjligheten
till regress enligt 25 § andra stycket FAL i regel inte tillämpades av
bolagen. .
Av vad vi inhämtat från försäkringsbranschen har under senare tid någon större förändring inte skett beträffande bolagens regresspraxis. Från branschen har uppgetts att bolagens villkor i huvudsak inte lämnar större utrymme för regress inom personförsäkring än vad som följer av FAL:s regler samt att det är mycket ovanligt att man
utnyttjar regressmöjligheterna; saknas ansvarsförsäkring förekommer aldrig regress mot privatpersoner.
Det är enligt vår mening av stort värde att kostnaderna för personskador fördelas på ett större kollektiv i stället för att de flyttas över på enskilda skadeståndsskyldiga med de negativa konsekvenser det kan medföra särskilt för oförsäkrade privatpersoner. Ett sådant synsätt talar för att om möjligt utesluta regressrätt inom personför-
säkring.
En omständighet som möjligen kunde motivera att regressrätten för bolagen i vart fall inte helt utesluts är den preventiva effekt som kan följa med en sådan rätt. När det gäller summaförsäkringar kan det ofta röra sig om betydande belopp som betalas ut från bolagen i form av t.ex. dödsfalls- och invaliditetskapital. Efter vad som
upplysts är det emellertid alldeles speciellt ovanligt att bolagen
utnyttjar möjligheten enligt 25 § FAL att förbehålla sig regressrätt vid summaförsäkring. I de få fall regress förekommer vid denna typ av försäkring kan denna i sig knappast ha någon större effekt, eftersom den skadelidande ofta kan fordra skadestånd av den skadeståndsskyldige vid sidan av vad som erhålls från bolaget; det är härvid fråga om s.k. kumulation. Man kan vidare utgå från att huvuddelen av de personer mot vilka regressanspråk görs gällande
skyddas genom egna försäkringar. Det straffrättsliga ansvar som kan
bli konsekvensen även av vårdslöst förfarande som medför personskada kan för Övrigt ha en preventiv verkan.
Mot denna bakgrund anser vi oss kunna föreslå att bolagen inte skall ha någon regressrätt vid personförsäkring (8 kap. 10 § försla-
get).
412 Allmänmotivering till 8 kap.
Den regel vi föreslår behandlar inte frågan om regress mellan flera försäkringsbolag som meddelat personförsäkring. Vid personförsäk-
är det i allmänhet fråga om s.k. summaförsäkring och alltså inte ring
där försäkringsersättningen beräknas efter faktiska kostförsäkring nader. Vi har därför avstått från att i personförsäkringslagen ta in särskilda regler om dubbelförsäkring; det får anses tillräckligt att bestämmelserna i 36 § KFL kan tillämpas analogt på personförsäk-
som täcker faktiska kostnader. Om det inte är fråga om en ringar
som subsidiärt (jfr prop. 1979/80:9 s. 160) kan försäkring gäller
därför i dessa fall vända sig till vart och ett av de försäkringstagaren
som han tecknat i. får härefter fördela bolag försäkring Bolagen
emellan sätt framgår av 36 § andra stycket KFL. ansvarigheten sig på
hindrar emellertid att bolagen träffar överenskommelser om Inget deras inbördes ansvar och sålunda om de krav bolagen kan rikta mot varandra sedan ersättning väl har utbetalats.
har en mycket stark anknytning till de skadestånds-
Regressrätten
I ett senare betänkande som skall behandla bl.a. rättsliga reglerna. bolagens regressmöjligheter vid skadeförsäkring kommer vi därför, såvitt nu kan bedömas, att föreslå att frågan om bolagens regressrätt
uteslutande i skadeståndslagen. I avvaktan härpå bör en regleras
som hindrar från att göra återkravsrätt vid regel, bolagen gällande personförsäkring, tas in i personförsäkringslagen.
I i
Allmänmotivering till 9 413 kap.
17¶Gruppförsäkring
till 9
Allmänmotivering kap.
17.1 Vissa allmänna
frågor
Sammanfattning: Reglerna om gruppförsäkring bör avse för-
säkring, som gäller för medlem i en förhand
på avgränsad
grupp av personer. Vid frivillig försäkring är det naturligt att anse den enskilde gruppmedlemmen som
försäkringstagare och ägare till försäkringen. Vad angår obligatorisk gruppförsäkring får visserligen anses redan försäkringsavtal ingånget
genom gruppavtalet, men i vissa avseenden finns det
anledning
att även här behandla den försäkrade som försäkringstagare. En medförsäkrad bör med den försäkrade
jämsfâállas grupp-
medlemmen i fråga om rätten att över i
förfoga försäkringen
den mån den gäller på hans person. allmänna om
Några regler
gruppföreståndarens ställning eller ansvaret för hans fel vill vi med tanke på situationernas skiftande art inte förslå.
Enligt vad som förut utvecklats är det att
(avsnitt 7.2) befogat
beträffande sådana som inte kollek-
gruppförsäkringar, grundas på
tivavtal mellan arbetsmarknadens i
parter, ge tvingande regler
ungefär samma avseenden som vid individuell Här skall
försäkring.
behandlas den närmare av dessa
utformningen regler.
I - liksom också i -
fortsättningen lagtexten används uttrycken
grupp och ”gruppmedIemmar” också i situationer när
försäkring
inte meddelats; det räcker om det faktiskt föreligger en avgränsad kategori av personer, som den enskilde tillhör - vare han
sig fyller
anslutningskraven eller ej. Är han ansluten till talar
gruppförsäkring
vi om försäkrad En sådan stämmer
gruppmedlem. terminologi
inte helt med vad som kan förekomma inom branschen men har stora fördelar från -
lagteknisk synpunkt. Ofta gäller en gruppförsäkring
också för vissa närstående till de försäkrade -
gruppmedlemmarna
framför allt makar eller sambor. Denna kallas medförsäk-
kategori
rade” (en term som har en annan innebörd vid individuell
försäkring;
se avsnitt 19.1.2
nedan).
A
414 till 9 kap.
Allmänmotivering
av den diskuterade lagstiftningen sammanhänger
Avgränsningen
innebörden av Som
med den närmare begreppet gruppförsäkring.
förut framhållits är likheten betydande med vissa typer av individuell
och att dra en klar skiljelinje kan vara besvärligt.
försäkring,
att erinra om den skillnad vi Här finns till en början anledning
förut berört mellan frivilliga och obligatoriska gruppförsäkringar (jfr
avsnitt Även om valet av ibland kan bero på
7.2). anslutningsform
måste det från få väsentlig
tillfälligheter, lagstiftningssynpunkt
om det ett avtalsförhållande mellan försäkrings-
betydelse föreligger
och den enskilde eller om han blir
bolaget gruppmedlemmen
enbart ett avtal som t.ex. hans arbetsgivare eller försäkrad genom
sluter med bolaget.
organisation
kan beträffande såväl frivillig som obligatorisk grupp-
Samtidigt vissa som kan påkalla en specialregleförsäkring urskiljas särdrag,
för de båda tillsammans. Ett sådant drag är att
ring kategorierna
endast för den som tillhör eller tidigare har
försäkringen gäller
tillhört att han eller någon närstående
gruppen genom antingen själv
medlem i denna. Utomstående kan inte anslutas till är eller varit
och utträder en medlem ur gruppen upphör försäkring-
försäkringen,
en att gälla för honom och medförsäkrade personer, genast eller efter viss frist avsnitt kan på detta vis sägas
(jfr 17.4). Medlemskapet en förutsättning för försäkringens giltighet.
utgöra Ett annat som förekommer är att även när
drag regelbundet förutsätter personlig anslutning, försäkringsvillko-
gruppförsäkring
formellt inte med den ren tas upp i ett avtal som bolaget ingår
enskilde utan med någon som företräder grup-
gruppmedlemmen
denne är att avtala på medlemmar-
pens intressen, antingen behörig
saknar sådan men vill ordna ett nas vägnar eller behörighet för dem. Ett sådant där villkoren för
försäkringsskydd avtal,
brukar kallas för Även om dessa
försäkringen anges, gruppavtal.
kan vara av skiftande karaktär, kan man utgå från att
avtal mycket
som till grund för det
det alltid upprättats någon handling ligger
enskilda Utan en sådan sammanhållande
försäkringsförhållandet.
sambandet mellan flera försäkringar för enskilda länk framstår som så och att det naturliga är att betrakta
personer lösligt tillfälligt,
dem som ett antal likartade individuella försäkringar och i stället
reglerna om denna försäkringsform. tillämpa
Ett annat kännetecken för är att försäkringarna
gruppförsäkring
såtillvida som försäk-
tecknas till förmån för gruppmedlemmarna
- inte skall tillfalla dem eller deras närstående
ringsbeloppen
Om denne däremot skulle teckna
exempelvis deras arbetsgivare.
i för att själv få
försäkring på vissa anställda nyckelbefattning
för extrakostnader m.m. i händelse av deras död, blir det
ersättning
vilken bör 2-8 i fråga om vanlig individuell försäkring, följa kap.
förslaget.
Man kan mot denna bakgrund fråga, hur avtalet om gruppförsäkring lagtekniskt sett bör konstrueras och vilken terminologi som bör begagnas. Den nuvarande rika floran av gruppförsäkringar har vuxit fram efter FAL:s tillkomst, och lagens regler har inte varit till stor
hjälp vid försäkringarnas utformning; denna har väsentligen präglats
av det praktiska livets behov. Det är en angelägen uppgift att i
personförsäkringslagen försöka passa in försäkringarna i ett sammanhängande regelsystem, som utan större svårigheter går att
förena med den ordning vi föreslår för de individuella försäkringarna.
Flera konstruktioner är här möjliga. Man kan se gruppavtalet som
det egentliga försäkringsavtalet, vilket då skulle avse försäkring på
annan person. Man kan också anse försäkringsavtalet bestå i det
individuella avtal som vid frivillig gruppförsäkring uppkommer genom den enskilde gruppmedlemmens anslutning till försäkringen.
Tvekan kan vidare uppkomma om vem som är försäkringstagare och ägare till försäkringen: är det den som sluter den
gruppavtalet,
enskilde gruppmedlemmen eller såväl denne som hans medförsäkrade? Det bör nämnas att enligt både det norska och det finländska
förslaget den som slutit gruppavtalet betecknas som försäkringstaga-
re, något som också stämmer med gällande villkor i dessa länder.
När det gäller valet av konstruktion har vi ansett oss böra fästa stor vikt vid det synsätt som präglar nuvarande praxis och det sätt varpå reglerna tillämpas i Det skulle vara att teoretiska
dag. betänkligt på grunder avlägsna sig från en ordning som länge har fungerat utan synbara olägenheter. Å andra sidan får lagstiftningen för att kunna
begripas av andra än försäkringsmän inte konstrueras på ett alltför invecklat eller inkonsekvent sätt. Terminologin bör vara förenlig med det naturliga synsättet hos försäkrade och andra utomstående som har intresse av gruppförsäkringsreglernas innehåll.
Följande drag i det nuvarande systemet bör särskilt framhållas.
Försäkringen för gruppmedlemmarna jämte medförsäkrade bygger visserligen på gruppavtalet, där villkoren anges. Men samtidigt
betecknas - och t.o.m. de medförsäkrade -
gruppmedlemmarna som försäkringstagare och anses ha de befogenheter som lagligen
tillkommer denna kategori. Detta gäller även vid obligatorisk
gruppförsäkring, trots att som nämnt gruppmedlemmen inte själv
medverkar vid avtalsslutet. Att märka är vidare, att visserligen gruppavtalet sluts med någon som tillvaratar intressen men
gruppens
att det långtifrån alltid föreligger någon formell för behörighet
denne. Avtal om gruppförsäkring för anställda kan med en
ingås arbetsgivare eller någon i arbetsledningen, utan att av dem har någon
fullmakt att handla på de anställdas vägnar, och när det gäller
föreningsmedlemmar kan gruppavtalet på motsvarande sätt slutas av föreningens styrelse utan att det föreligger någon laglig behörighet
416 till 9
Allmänmotivering kap.
för ledningen att ingå avtal som binder föreningsmedlemmarna. Det
står klart att gruppavtalet under sådana förhållanden inte enligt
rätt kan enskilda - ett förhål-
gällande förplikta gruppmedlemmar
lande som får särskild betydelse om dessa själva skall betala premien. Såvitt gäller förhållandet till de enskilda, framstår gruppavtalet alltså
närmast som en ensidigt utfärdad viljeförklaring av bolaget.
Vad som nu sagts utgör enligt vår mening vägande skäl för att man vid frivillig gruppförsäkring bör anse det individuella avtal som ingås
mellan gruppmedlemmen och bolaget som det egentliga försäkringsavtalet. Gruppavtalet får betydelse som grundval för försäkringsav-
talet och som en förutsättning för detta, men den person som
uppträder för gruppens räkning när gruppavtalet ingås kan inte gärna
behandlas som försäkringstagare i personförsäkringslagens mening (se dock nedan om uppsägning av försäkringen, avsnitt 17.4). Det är att anse som försäkringstagare i naturliga gruppmedlemmen sammanhanget; försäkringsskyddet uppkommer genom att han ansluter sig till försäkringen.
Från försäkringshåll har man betonat det tidigare nämnda förhållandet att även den medförsäkrade för närvarande behandlas som
försäkringstagare, såvitt försäkringen avser honom. Man har vid
utformningen av försäkringarna på olika sätt strävat att ge den medförsäkrade en självständig ställning. Sålunda anses han bl.a. som försäkringens ägare, till den del den avser honom, och han kan
över den t.ex. Det har
förfoga genom förmånstagarförordnande.
framhållits att det skulle leda till konsekvenser bl.a. vid
olyckliga tillämpning av reglerna om arv och giftorätt, om gruppmedlemmen
skulle anses äga också sin makes eller sambos livförsäkring. Detta kan man utan vidare hålla med om. Å andra sidan ter det sig föga naturligt att betrakta den medförsäkrade, som inte själv sluter något
försäkringsavtal, som försäkringstagare. Det är svårt att undvika att
hans rätt till väsentlig del beror av går denne ur
gruppmedlemmen:
anses det inte möjligt att låta hans anhöriga stå kvar i gruppen, gruppen, och detsamma gäller om den medförsäkrades anknytning till medlemmen - hans sambo t.ex. ifrån honom. Det
upphör flyttar
är också svårt att låta den medförsäkrade bli skyldig att betala
premien jämte gruppmedlemmen. Att likställa de båda kategorierna
synes därför knappast möjligt.
Detta innebär dock inte att man behöver försämra den medförsäkrades rätt i förhållande till nuvarande Enligt vår mening är
praxis.
det att den som för närvarande
rimligt lagen bygger på ordning tillämpas; att gruppmedlemmen är försäkringstagare när det gäller
avtalets m.m., hindrar inte att också den
ingående, premiebetalning
medförsäkrade har en rätt till ersättning från försäk-
grundläggande
m.m. Vi återkom-
ringen och rätt att göra förmånstagarförordnande mer senare till dessa frågor (avsnitt 19.9.3).
Vad åter angår obligatorisk gruppförsäkring, ter sig den angivna
konstruktionen mera diskutabel. Här ingås ju avtalet faktiskt av
någon annan än gruppmedlemmen för dennes räkning. Det före-
kommer ingen kontakt mellan medlemmen och försäkringsbolaget, och avtalet medför inga direkta skyldigheter för medlemmen mot bolaget vare sig i fråga om premiebetalning eller i andra avseenden. Vi har övervägt en reglering, där man skulle konsekvent betrakta representanten för gruppen som försäkringstagare och gruppmedlemmen som försäkrad. Denna lösning, som från teoretisk synpunkt framstår som den riktigaste, har emellertid visat sig medföra vissa
praktiska komplikationer; olikheten mot frivillig gruppförsäkring är i
många fall obetydlig och skulle också vara svår att förstå för den som inte är expert på området. För närvarande betecknas den försäkrade
gruppmedlemmen som försäkringstagare i villkoren, och det anses tydligen naturligt att behandla honom på samma vis i obligatorisk
som vid frivillig försäkring. Som förut utvecklats (avsnitt 7.2) anser vi oss böra sträva efter så enhetliga regler som möjligt vid skilda slag av gruppförsäkring. Vikten av detta har understrukits från branschens sida; att ge den obligatoriska försäkringen en helt annan konstruktion än de frivilliga anses bara medföra bekymmer i den praktiska
försäkringsverksamheten.
Sådana skäl kan tala för att gruppmedlemmen även här bör
behandlas som försäkringstagare. Att bygga lagstiftningen på att det
är gruppmedlemmen som tecknar den har
obligatoriska försäkringen
vi emellertid ansett som ett alltför markant avsteg från den faktiska
verkligheten. Det är här fråga om ett slags tredjemansavtal, visserligen av alldeles speciellt slag; avtalet kan medföra rättigheter
för den försäkrade, men inte sådana direkta skyldigheter mot bolaget som att betala premien. För detta fordras enligt allmänna avtalsrätts-
liga regler att den som slutit gruppavtalet har behörighet att företa
rättshandlingar på den försäkrades vägnar, och något sådant följer normalt inte utan vidare av relationerna mellan gruppföreträdaren och medlemmarna - inte av ett inte av förhållan-
anställningsavtal,
det mellan förening och medlem, inte av ett kundförhållande med en bank eller annan kreditinrättning. Gruppavtalets karaktär av tredjemansavtal framträder särskilt klart när den försäkrade inträtt i gruppen först efter det att gruppavtalet har ingåtts; om något slags fullmaktsresonemang kan det då inte bli tal. Det skulle därför vara missvisande att i lagen använda samma konstruktion för obligatorisk
som för frivillig försäkring.
Avtal om obligatorisk måste alltså anses ingånget
gruppförsäkring
redan genom och den som ingår gruppavtalet med
gruppavtalet,
bolaget är i denna bemärkelse försäkringstagare. På det sätt som nyss sades beträffande medförsäkrade vid frivillig gruppförsäkring behöver detta dock inte hindra att den försäkrade gruppmedlemmen
418 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56
anses som försäkringstagare i om rätten till
fråga försäkringsersätt-
ning och när det gäller rätten
att göra förmånstagarförordnande
m.m. På dessa liksom bl.a. när det mot
punkter, gäller skyddet borgenärerna, kan reglerna bli väsentligen desamma som vid frivillig gruppförsäkring. Och när det gäller gruppmedlemmarnas rättigheter
och skyldigheter i av finns det
egenskap försäkrade naturligtvis inga
skäl att ha olika regler för de båda
försäkringstyperna.
Det sagda innebär att man i
varje fall inte kan ange partsförhål-
landet vid de båda försäkringsformerna samma vis i
på lagen (se
9 kap. 3 § lagförslaget). inte
Iövrigt synes det emellertid nödvändigt att i lagen markera skillnaden mellan formerna särskilt I de mycket. ,flesta bestämmelser kan man i stället använda de konkreta termerna den försäkrade ”den medförsäkrade och
gruppmedlemmen,
den försäkrade om de berörda
parterna på försäkringstagarsi-
dan. Det framgår av det anförda att vi från att
utgår någon typ av
gruppavtal alltid föreligger. Emellertid kan man sätta i om
fråga
lagen i detalj bör reglera dess tillkomst. På har man
försäkringshåll
inte ansett att det finns något behov att de som
klargöra rättsregler
gäller i detta hänseende, och från framstår det
konsumentsynpunkt
inte heller som det för den försäkrades
erforderligt; avgörande ställning är ju vid frivillig försäkring i stället med försäkringsavtalet
den enskilde gruppmedlemmen, och vid
obligatorisk försäkring
uppkommer som sagt inga direkta för
förpliktelser gruppmedlem-
men mot bolaget. Vi anser därför att bestämmelser några speciella inte behövs i fråga om gruppavtalets i stället får allmänna
ingående;
. -— När det av
rättsprinciper tillämpas. gäller uppsägning gruppavtalet
har vissa däremot tett med tanke
lagregler sig nödvändiga på
konsekvenserna för de försäkrade (se avsnitt 17.4
nedan).
Ännu en allmän som behandlats i litteraturen om
fråga, utförligt gruppförsäkring, gäller gruppföreståndarens ställning (se Roos bl.a.
avsnitt 10; Hellner, Selected Essays s. 190; Grabe i NFT 1963 s.
149).
Som framgått är det ett i viss mån karakteristiskt för
drag
gruppförsäkringen att inte bara i samband med avtalsslutet utan också under försäkringstiden någon som står utanför
bolagets
organisation uppträder som mellanhand mellan och grup-
bolaget
pen, dock utan att han formellt är behörig att företräda denna. Man har diskuterat i vilken en sådan skall
utsträckning gruppföreståndare
anses handla på gruppens vägnar och vem som skall stå risken för hans eventuella misstag eller försummelser - t.ex. underlåtenhet att till bolaget vidarebefordra en anmälan att ansluter till
någon sig
försäkringen eller oriktig information till om
gruppmedlemmarna
vad försäkringen innebär. Här är emellertid att märka att en särskild
gruppföreståndare inte alltid finns under försäkringstiden. Ibland är
det flera personer på ett eller ett som
företag föreningskansli
* till‘9 419
SOU 1986:56 . Allmänmotivering kap.
medverkar vid administrationen av försäkringen, ibland sköts den helt och hållet av bolaget. De funktionärer som fullgör uppgifterna kan ha mycket skiftande ställning. Det kan vara fråga om en underordnad funktionär, t.ex. en kontorist som sköter löneavdrag för de anställda och sedan ombesörjer premiebetalningen. Men det kan också hända att försäkringen administreras av samma person som tecknat eller av en ställföreträdare för bolaget eller
gruppavtalet organisationen i fråga. Vidare kan gruppföreståndaruppgifterna växla; saknar bolaget uppgifter om de enskilda gruppmedlemmarna,
kommer att spela en viktigare roll.
naturligtvis gruppföreståndaren
Man har framhållit att med till gruppföreståndarens olika
hänsyn
funktioner det är svårt att anse honom representera ena
generellt
eller andra sidan (se Roos bl.a. s. 67 och 125). vår talar skäl för att i de allra flesta
Enligt uppfattning goda
situationer låta svara för en gruppföreståndares fel. Det
bolaget
förefaller rimligt att kollektivet i stället för den enskilde gruppmedlemmen drabbas av de som kan uppstå när administrationen
misstag
förbilligas genom att delvis läggas på en företrädare för gruppen, helst som en sådan lösning knappast torde ha någon nämnvärd betydelse för Detta synsätt stämmer tämligen väl med
premien.
åsikterna i litteraturenl, liksom också med vad som faktiskt lär i Emellertid anser vi det inte lämpligt att
tillämpas försäkringspraxis.
ge en föreskrift med ett sådant innehåll; förhållandena är
generell
alltför skiftande-, och får i viss mån bedömas med hänsyn till
frågan
den av och den konfliktsituation där den
typ gruppförsäkring
Vi kommer tillbaka till problemet på olika ställen i
uppkommer. fortsättningen. _
Också om en gruppföreståndare eller någon annan är
frågan
behörig att handla på vägnar eller ta emot meddelanden gruppens med verkan för gruppen blir aktuell i olika sammanhang; framför allt
torde den få betydelse vid ingående eller ändring av gruppavtal och
vid uppsägning av försäkringen. Situationerna kan emellertid variera i sådan grad, beroende på företrädarens ställning och gruppens art,
att de är svåra att reglera generellt i lagtext.
Som redan ställer vi inte upp något krav på fullmakt eller
framgått annan behörighet för den som ingår avtal om obligatorisk gruppför-
säkring. I stor utsträckning måste den som har ingått avtalet också ha rätt att säga upp försäkringen med verkan för de enskilda, varvid dock vissa bestämmelser måste ges till de försäkrades skydd. Vidare bör i lagen anges vem som är behörig att på gruppens vägnar motta uppsägning och premiekrav. Också till dessa frågor återkommer vi senare.
1 Hellner, Selected Essays s. 190; Roos s. 125; annan mening Grabe i NFT 1963 s. 148.
420 Atlmänmotivering till 9 kap. . sou 1986:56
Det bör i detta att vi hela tiden bara
sammanhang understrykas föreslår regler om gruppföreståndarens att handla behörighet på
medlemmarnas vägnar i förhållande till försäkringsbolaget. Frågan om hans befogenhet att företa som ut över de
rättshandlingar går
försäkrade lämnar vi öppen; den kan vara inskränkt på olika sätt, men med regler i sådana ämnen skulle vi komma in sådana
på frågor
- t.ex. av arbets- eller föreningsrättsligt slag som vi vill hålla
utanför lagstiftningen (se avsnitt 7.2 ovan).
Det norska förslaget innehåller en paragraf (§ 10-2) som räknar upp vilka frågor som skall behandlas i ett En sådan
gruppavtal. regel
kan naturligtvis ha sina fördelar både från och
informationssynpunkt
för att en ram för de enskilda försäkringarna på detta sätt skall kunna slås fast. Om något formkrav kan det dock inte bli och det är
fråga,
svårt att göra en preciserad uppräkning som passar vid alla skiftande typer av gruppförsäkring. Vi har inte funnit det med en
nödvändigt
bestämmelse av detta slag. I de följande avsnitten (17.2-17.8) behandlar vi
gruppförsäkringar
av mera ordinär typ. Därefter (i avsnitt 17.9) diskuteras frågan om - kort-
undantag bör göras för mera särpräglade försäkringstyper tidsförsäkringar m.m.
17.2¶Information
Sammanfattning: Också vid gruppförsäkring är informationen
från bolagets sida Särskilt gäller det
viktig. försäkringsbeske-
det, en handling som i sin växlande ofta får
utformning
väsentlig betydelse för att de försäkrade skall kunna bedöma skyddets innebörd. Vi föreslår lagregler om att
försäkringsbe-
sked skall utfärdas till och att ett försäk-
gruppmedlemmarna
ringsbesked som avviker från skall
gruppförsäkringsavtalet
kunna åberopas mot bolaget, om den som har fått beskedet är i god tro eller inte har fått rådrum att rätta efter ett ändrat
sig
besked. I övrigt innehåller förslaget särskilda, om också allmänt hållna för
informationsregler gruppförsäkringens
del.
På gruppförsäkringens område ter minst
sig informationsfrågorna
lika betydelsefulla som vid individuell (se härom avsnitt
försäkring
10). Visserligen är villkoren vid det hela taget
gruppförsäkring på
klara och överskådliga, och det torde inte vara lika svårt som vid individuell försäkring att välja rätt för den grupp som
försäkring
överväger att försäkra sig. Men å andra sidan är risken
betydligt
större att de försäkrade saknar kännedom om i
huvuddragen
försäkringen; de har ju inte deltagit i det avtal där villkoren bestämts, och när anslutningen alls sker på gruppmedlemmens initiativ torde den ofta ske utan närmare överväganden av de rättsliga konsekvenserna.
Såvitt angår obligatorisk gruppförsäkring måste redan av praktiska
skäl meddelanden av olika slag gå över arbetsgivaren eller organisationen, medan vid frivillig gruppförsäkring också information direkt till medlemmarna kommer i fråga. I båda fallen är det av vikt att i
lagen inskärpa bolagets skyldighet att tillse, att de försäkrade gruppmedlemmarna får behövliga uppgifter om sina rättigheter och skyldigheter enligt försäkringsavtalet. Även om försäkringarna
brukar vara anpassade till den särskilda typen av grupp, kan
gruppmedlemmarna ha svårt att bedöma sitt försäkringsbehov och
de förmåner en viss gruppförsäkring innebär i jämförelse med individuell försäkring. Förhällandena kan emellertid växla avsevärt med hänsyn bl.a. till gruppförsäkringens och gruppens art, och vi anser det inte möjligt att mera detaljerat reglera den allmänna informationsskyldigheten. Den bestämmelse vi föreslår är därför ganska allmänt hållen (se 9 kap. 4 §). Regeln skall behandlas
närmare i specialmotiveringen.
I detta sammanhang är det en handling som får särskild betydelse, nämligen det försäkringsbesked som redan nu brukar tillställas de försäkrade. Dess innehåll kan variera. När bolaget för en egen förteckning över gruppens medlemmar, utfärdas ibland individuella besked för dem, medan man vid försäkring som administreras av gruppen själv ofta saknar uppgifter om medlemmarna och därför bara kan distribuera material med allmänna uppgifter om försäk-
ringsförmånerna och villkoren i övrigt. Materialet sänds vanligen
inte direkt till de försäkrade ens när bolaget har en förteckning över dem, utan det passerar genom gruppföreståndaren eller någon annan mellanhand, som vidarebefordrar det till de enskilda gruppmedlemmarna.
Det är tydligt att dessa besked fyller en viktig funktion även när de inte är individuellt utformade. Med ledning av dem kan den försäkrade få klarhet om vad skyddet närmare innebär och bedöma,
om det finns behov att ytterligare trygga exempelvis försörjningen av
de efterlevande vid dödsfall. Vi har ansett det angeläget att liksom i de norska och finländska förslagen ta in en särskild regel om bolagets skyldighet att tillse att en gruppmedlem, som är ansluten från början eller senare blir ansluten till försäkringen, får ett försäkringsbesked. Vidare bör ett nytt besked sändas om försäkringen förnyas och de nya villkoren begränsar försäkringsskyddet i förhållande till de
eller annat sätt ändrar - Av
tidigare på väsentligt försäkringen.
praktiska skäl måste man tillåta att beskeden är generellt utformade och distribueras till gruppföreståndaren för vidare utdelning till de
422 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56
enskilda; beskeden skall avsändas ”på sätt”
ändamålsenligt (se
9 kap. 5 § förslaget; jfr också avsnitt 17.4
nedan).
Både i litteraturen (se Roos s. 80 ff; Hellner, Selected
Essays s. 192) och i det norska betänkandet (§ har en
10-4) föreslagits regel
som innebär, att den som fått skall kunna
försäkringsbesked göra
gällande dess innehåll i förhållande till
bolaget, om han är i god tro; i den norska bestämmelsen har endast när det av
undantag gjorts
beskedet klart framgår att han inte villkoren för medlem-
uppfyller
skap i gruppen eller inte har rätt till den förmån som beskedet
anger. En regel om skydd för godtroende mottagare av beskedet lär här stämma ganska väl med allmänna
avtalsrättsliga principer, anpas-
sade efter den situationen vid Även om
speciella gruppförsäkring.
villkoren i försäkringen bygger på det gruppavtalet har
tidigare ju
mottagaren inte deltagit i detta, och han kan därför ha för att ta
fog
fasta på den utfästelse han får direkt från
försäkringsbolaget.
Alldeles klart är dock inte Roos s. 84 och med tanke
rättsläget (jfr f),
på den betydelse beskedet har för de försäkrade finns det skäl
goda
att ta upp en uttrycklig bestämmelse av denna typ också i den svenska lagen. Av avgörande är här att den som med
betydelse synpunkten
fog kan tro sig vara försäkrad på grund av innehållet i ett försäkringsbesked saknar anledning att trygga eller sina efterle-
sig
vande på annat vis och därför riskerar att stå utan om beskedet
skydd skulle visa sig felaktigt.
En regel av det får till en i den
angivna slaget början betydelse
situationen att försäkringsvillkoren ändras till de försäkrades nackdel utan att den enskilde försäkrade medverkat. Innan en
gruppmedlem
får meddelande om ändringen, har han i allmänhet skäl att tro att han är skyddad enligt de äldre villkoren. blir också av vikt om ett
Regeln försäkringsbesked visar sig vara felaktigt. Det är att rimligt bolaget
ansvarar för fel av detta slag, och det även om har
gäller bolaget
överlåtit åt gruppföreståndaren att utfärda beskeden och
felaktighe-
ten alltså beror på ett misstag från hans sida. Det sist nämnda lär för övrigt stämma med inställningen hos redan i
försäkringsbolagen dag.
Man kunde sätta i fråga om det inte kan leda till missbruk från de försäkrades sida, ifall till i
en regel av denna typ kommer uttryck lagtexten. Vi tror emellertid att sådana farhågor är obefogade, om man kräver att den försäkrade skall ha studerat beskedet och annat material med omsorg för att anses ha varit i tro. Vad detta
god
närmare innebär skall behandlas i Här bör
specialmotiveringen.
emellertid särskilt påpekas att den försäkrade bl.a. måste anses skyldig att ta del av varje besked som tillställs honom, ett
inbegripet
rättelsebesked som bolaget sänder ut sedan en konstate-
felaktighet
rats. Det är att bestämmelse till sådana
angeläget lagens uppmuntrar
rättelser.
sou 1986:56 Allmänmotivering till 9 423
kap.
Vad angår frågan om verkan av ett nytt meddelande - oavsett om detta sänds ut därför att villkoren har ändrats eller för att rätta till en
felaktighet kan man inte gärna begära att bolaget skall visa att gruppmedlemmen faktiskt har fått ett nytt besked. Det måste vara tillräckligt att bolaget har avsänt ett besked eller annat meddelande om ändringen till en företrädare för gruppen. Dennes skyldighet att lämna meddelandet vidare till medlemmarna är visserligen i första hand en sak mellan honom och medlemmarna, men med tanke på möjligheten att det här uppstår ett dröjsmål behöver de försäkrade ett rådrum. Vi föreslår därför ett tillägg till med
godtrosregeln
innebörden, att ett äldre besked inte kan åberopas fjorton efter
dagar
det att ett nytt besked eller annat meddelande på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom. Sedan denna tid förtlutit är det rimligt att anta att en försäkrad haft
möjlighet att reagera på
att villkoren visat sig ogynnsammare än han från.
tidigare utgått
Regeln erinrar på detta vis om den bestämmelse vi föreslår rörande bristande information om av vid
avgränsning försäkringsskyddet
individuell försäkring (se ovan avsnitt 10.3 och 19.2.6).
Att märka är att regeln bara avser fallet då avtal kan anses slutet på vissa villkor, som beskedet avviker från. Om däremot avtal kan anses ingånget med det innehåll som beskedet anger, kan bolaget
självfallet inte ändra detta före försäkringstidens utgång genom att
senare skicka ett besked om mera ogynnsamma villkor för den försäkrade.
Enligt den norska regeln skyddas inte bara försäkrade
gruppmed-
lemmar och deras medförsäkrade utan också andra som har fått ett
försäkringsbesked och som är i god tro. Den praktiska betydelsen av detta är visserligen begränsad: en gruppmedlem som inte har anslutit
sig till frivillig försäkring kan normalt inte anses vara i tro
god
angående försäkringsskyddet, och än mindre kan detta antas i
fråga
om utomstående personer som av misstag tillsänds ett
försäkrings-
besked. I fråga om obligatorisk försäkring är det emellertid inte uteslutet att någon på grundval av ett besked kan ha att tro att
fog
han tillhör gruppen, t.ex. när denna bara omfattar anställda
upp till en viss ålder men denna begränsning inte har angetts i beskedet. Även om sådana situationer inte torde vara vanliga, har vi ansett det
rimligt att godtrosregeln gäller också här; i lär för praktiken övrigt
även detta stämma väl med bolagens Också i detta
inställning. läge
bör bolaget genom att snabbt sända besked kunna
nytt undgå
konsekvenser av felet.
Vid bedömningen av får man i första hand ta
godtrosfrågan hänsyn
till vad själva beskedet innehåller. En enstaka bör inte
oriktig uppgift
kunna åberopas, om det av beskedet i övrigt klart hur saken i
framgår
själva verket förhåller sig. Vidare måste tas till vad
hänsyn
mottagaren bort förstå på grund av annat material som tillställts
424¶Allmânmotivering till 9 kap. sou 1986:56
honom, låt vara att man inte kan ställa så stora krav på den enskilde i sådana fall. Härvid kan ibland beaktas även sådan information som den försäkrade får i senare skede, om han borde ha del av den
tagit
senast fjorton dagar före det också om inte
försäkringsfallet; gäller
informationen i -
utgörs av försäkringsbesked egentlig mening. Med
tanke på vad som nu sagts ter den norska som tar
sig formuleringen,
sikte just på själva beskedets inte så Liksom
utformning, lämplig.
enligt andra liknande lagbestämmelser bör det vara vad
avgörande
den som fått beskedet med till bort inse om
hänsyn omständigheterna
uppgifterna. Bl.a. skall han inte kunna åberopa ett besked, som efter vad han bort förstå som numera
bygger på försäkringsvillkor ändrats,
och detta även om beskedet inte är I de
uttryckligen tidsbegränsat.
flesta fall har emellertid då ett nytt besked redan avsänts för de försäkrades kännedom, vilket som nämnt medför att det äldre beskedet mister sin verkan oavsett tro hos de försäkrade.
god
En regel av denna innebörd har i till
tagits upp förslaget personförsäkringslag (9 kap. 5 § andra stycket).
17.3 Avtalets och ansvarets inträde
ingående
Sammanfattning: Några tvingande lagregler om gruppavtalets
eller det enskilda försäkringsavtalets eller om rätt att
ingående
sluta försäkringsavtal ter inte bl.a. med
sig påkallade; hänsyn
till försäkringarnas skiftande art skulle de bli
ganska kompli-
cerade, och de ter sig inte erforderliga från
konsumentsyn-
punkt. Bestämmelser om hur grupperna skall sammansättas hör i varje fall inte hemma i Däremot
personförsäkringslagen. finns det anledning att vid frivillig gruppförsäkring den skydda
enskilde gruppmedlemmen mot risken att hans anmälan till
försäkringen inte vidarebefordras från gruppföreståndaren till bolaget före försäkringsfallet. Bolaget bör stå risken för sådana
händelser.
I det föregående har framhållits att i avseenden
många problemen
vid gruppförsäkring är desamma som vid individuell och
försäkring
bör lösas på motsvarande sätt. Detta är dock inte fallet när det
gäller
avtalsslutet och ansvarets inträde. Ett skäl är att ett avtal
naturligtvis
om frivillig gruppförsäkring tillkommer vis, varvid vid
på speciellt
sidan av den enskilde gruppmedlemmens till
anslutning försäkringen
det förekommer ett gruppavtal som till för
ligger grund försäkrings-
avtalet. En annan orsak är att gruppens företrädare sett har
typiskt
bättre möjlighet att tillvarata de försäkrades intressen än en privatperson som tecknar försäkring för egen del. Från konsument-
till 9 425
Allmänmotivering kap.
synpunkt ter sig inte tvingande regler i dessa avseenden som särskilt
angelägna.
På vissa särskilda punkter kan dock en
tvingande lagreglering
övervägas. En fråga som tidigare berörts är att
möjligheten gruppmedlemmen vid obligatorisk försäkring mot sin vilja får skyldigheter mot försäkringsbolaget genom att hans arbetsgivare
eller organisation hans vägnar avsnitt
ingår försäkringsavtal på (se
7.2 och 17.1 -
ovan). Liknande frågor kan emellertid uppkomma
också vid en del typer av frivillig gruppförsäkring. Som framgår av det föregående, sluts avtal om sådan försäkring i viss utsträckning på
det viset att en facklig organisation överenskommer med
försäkringsbolaget om försäkring av sådana medlemmar av organisationen som
inte inom viss tid reserverar sig (eller, mera korrekt
uttryckt, avböjer
den försäkring som erbjuds dem). När tiden utan att
utgått
medlemmen hört av sig, anses bindande
försäkringsavtal ingånget
för hans del. Det är alltså fråga om s.k. redan
negativ avtalsbindning;
medlemmens passivitet skulle med hänsyn till de särskilda förhållan-
dena ha förpliktande verkanÅ
Denna form av avtalsslut har från
tidigare uppmärksammats konsumentombudsmannens sida, varvid närmast
marknadsförings-
synpunkter varit aktuella. I en som utförts av
utredning, på uppdrag
konsumentverket, har professor Anna Christensen kommit till resultatet att även om inte har att
organisationerna någon behörighet
binda medlemmarna i förhållande till
försäkringsbolaget, gruppförsäkringen ligger inom fackföreningens erkända kompetensområde
och att därför en sådan underlåten reservation får
anslutning genom
godtas; därvid rekommenderas att bolaget lämnar
tydliga upplys-
ningar om reservationsrätten, om rätten att individuellt säga upp
försäkringen samt om vad som gäller angående av betalning
premierna. Förfarandet har under de
angivna förutsättningarna
accepterats från konsumentverkets sida.
Detta sätt att avtal om har
ingå frivillig gruppförsäkring länge
praktiserats, och förfarandet torde medföra flera fördelar från
gruppmedlemmarnas synpunkt. Försäkringsverksamhetskommittén
har inte haft några avgörande ens när det
invändningar mot systemet
gäller skadeförsäkring (se SOU 1985:34 bl.a. s. 136). I praktiken
lämnas tydlig information om reservationsrätten och inte
m.m., heller annars torde kunna riktas mot
några invändningar bolagens tillvägagångssätt vid försäkringsavtalets tillkomst. Det torde för
övrigt vara som medför att
just informationen, gruppmedlemmarna
kan bli bundna; medlemmarna får i förväg veta att bolaget erbjuder dem försäkringsskydd om de inte reserverar och deras underlå-
sig,
Jfr om liknande frågor, Grönfors, Avtalslagen s. 80, 81 ff, 91 ff med hänvisningar; se även 9§ avtalslagen.
426 till 9 sou 1986:56
Allmänmotivering kap.
tenhet att ta avstånd från avtalet mellan bolaget och organisationen räknas under sådana förhållanden som en sorts accept. Hur egentligen avtalet skall konstrueras är dock något oklart, och man
kunde sätta i fråga om inte rättsläget i dessa praktiskt viktiga
situationer kunde behöva klargöras genom lagregler.
Som tidigare nämnts har vi ansett det svårt att i lagtext reglera
frågan om gruppföreståndarens behörighet; situationerna är alltför
skiftande (se avsnitt 17.1). På motsvarande sätt skulle en mera
fullständig reglering av mekanismen vid gruppförsäkringsavtal med
reservationsmetoden innebära åtskilliga komplikationer. För det första skulle det vara svårt att utforma en sådan reglering utan att komma in centrala - som
på associationsrättsliga frågor något ligger
långt utanför vårt uppdrag. Vidare behövde reglernas utformning
- vilka sannolikt varieras för olika typer av grupper fackföreningar, kanske inte alla bör behandlas på samma sätt, andra organisationer,
ekonomigrupper osv. Också försäkringstypen, premiens storlek och premiebetalningssättet kunde tänkas få betydelse. En lagstiftning av
det angivna slaget skulle alltså bli invecklad och dessutom riskera att
snabbt bli föråldrad med utvecklingen på försäkringsrättens och
associationsrättens områden. Något egentligt behov av en fullständig avtalsrättslig reglering har såvitt vi kunnat finna inte heller framträtt;
det är som sagt de marknadsrättsliga frågorna som stått i förgrunden,
när konsumentverket tagit upp problemet.
Det bör särskilt framhållas att enligt vår bestämmelser som
mening reglerar reservationsanslutning egentligen inte behövs som skydd för den enskilde gruppmedlemmen. Att gruppmedlemmen inte redan genom gruppavtalet blir skyldig att själv betala premien följer av allmänna avtalsrättsliga principer. Här gäller alltså samma princip som vid obligatorisk försäkring. För betalningsskyldighet krävs att
gruppmedlemmen framstår som förpliktad genom en sådan passivi-
tet efter bolagets information som nyss berördes. Och för att skydda medlemmen mot att han på detta vis blir bunden av en försäkring som han egentligen inte önskar synes det tillräckligt att han har
att när som helst säga upp för egen och
möjlighet försäkringen
medförsäkrades En sådan har också tagits in i
räkning. regel lagförslaget (9 kap. 8 §).
Vi har alltså funnit övervägande skäl tala mot att mera ingående
reglera dessa avtalsrättsliga frågor i personförsäkringslagen. Möjlig-
heten till anslutning genom underlåten reservation bör emellertid framgå av den definition som ges beträffande frivillig gruppförsäk-
ring.
Det bör i detta framhållas att vår ståndpunkt i fråga
sammanhang om lagreglering av obligatorisk anslutning och reservationsanslut-
ning inte innebär att vi tagit ställning till motsvarande frågor vid kollektiv skadeförsäkring, där förhållandena på flera sätt är klart
I till 9
Allmiinmotivering kap. 427
skilda från dem som råder vid
personförsäkring.
Frågan blir sedan om det finns anledning att även i
gruppförsäk-
ringsreglerna ta upp en sådan bestämmelse om rätt till som
försäkring
vi föreslagit för den individuella del
försäkringens (avsnitt 11.3).
Normalt lär det inte i detta hänseende för
uppkomma några problem
de enskilda del; av andra
gruppmedlemmarnas någon särbehandling
än försäkringstekniska skäl torde inte bli aktuell. Ett som
spörsmål
uppmärksammats av riksdagen är däremot vilken vissa
betydelse sjukdomar hos en gruppmedlem kan ha I isammanhanget. anledning
av en motion (1980/81:908) har i betänkande 1980/81:22
lagutskottet
ansett det lämpligt att kommittén i samband med om
frågan lagstiftning angående kollektiva försäkringar
också prövar möjligheten för diabetiker och personer med andra att
sjukdomstillstånd
ansluta sig till Utskottet har i samband härmed
grupplivförsäkring.
påtalat att diabetiker inte
enligt försäkringsbolagens praxis medges
att ansluta sig till sådan eller i vart fall bara får försäkras
försäkring
till ett reducerat och att de ofta kan teckna
belopp visserligen
individuell livförsäkring men till premie än vid
högre grupplivförsäk-
ring. Anledningen till att diabetiker och andra med sådana personer sjukdomar som ökar sannolikheten för inte får
försäkringsfall
ansluta sig till försäkringen på samma villkor som andra är
självfallet av försäkringstekniskt slag. Även om av på grund gruppförsäkring-
ens konstruktion det finns att i större än vid
möjlighet utsträckning
individuell försäkring bortse från variationer bland de enskilda försäkrade, måste vissa risker anses vara av ett som en
slag påkallar
särbehandling. Förhållandena är här andra än inom den allmänna försäkringen, där man av sociala skäl kan sätta över
sig försäkrings-
mässiga hänsyn. På senare tid har emellertid inom
utvecklingen
personförsäkringen allmänt sett gått mot att man försäkrar risker som tidigare ansetts som svåra eller att täcka. Till stor del
omöjliga
beror detta på ändrade medicinska men också andra
bedömningar,
faktorer - bl.a. av försäkringsteknisk natur lär ha medverkat. Denna tendens framträder också inom I stor
gruppförsäkringen.
utsträckning meddelas försäkring utan någon hälsokontroll alls, och i sådana fall kan också personer som lider av
allvarligare sjukdomar
komma med i Även i vissa andra fall har t.ex.
försäkringen.
diabetiker inbegripits i
skyddet.
I fråga om individuell har vi den
livförsäkring intagit ståndpunk-
ten, att den allmänna bedömningen av vilka typer av risker som skall försäkras och vilka premier som skall tas ut i skall lämnas åt
princip
försäkringsbolagen. På motsvarande sätt är det naturligt att inom
gruppförsäkringen godta de rent försäkringstekniska överväganden
som bolagen gör i fråga om denna
försäkringens omfattning;
inställning stämmer bäst med rådande inom enskild
grundsatser
428 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56
försäkring både hos oss och utomlands liksom med den skälighets-
princip som har fastslagits i försäkringsrörelselagen. Av det sagda
framgår också att problemen till väsentlig del kan väntas bli lösta på frivillighetens väg. Under sådana förhållanden anser vi oss inte i
detta sammanhang böra föreskriva någon skyldighet för bolagen att
meddela försäkring i gruppförsäkringens form för personer, som
enligt försäkringstekniska överväganden inte kan ingå i en grupp på
samma villkor som dennas övriga medlemmar. Någon bestämmelse om rätt till försäkring framstår alltså inte som motiverad för gruppförsäkringens del, och inte heller bör i personförsäkringslagen några regler tas in om gruppernas sammansätt-
ning. Något tveksammare är om man även vid frivillig gruppförsäkring
har behov av lagregler om tiden för ansvarets inträde (jfr avsnitt 11.4 ovan). Det kunde hävdas att ansvaret mot de försäkrade i princip skall inträda dagen efter det att en ansökan om försäkringen har gjorts från gruppens sida. En regel av denna innebörd förekommeri
gruppförsäkringsvillkoren.
Det står emellertid klart att överenskommelse om gruppavtal i många fall träffas först efter långvariga förhandlingar mellan parterna, men samtidigt ofta i god tid före det planerade ikraftträ-
dandet av försäkringen. Komplikationer kan dessutom uppkomma
med hänsyn till de krav som måste ställas på gruppens karaktär och för att skall kunna meddelas. Såvitt vi
anslutningsgraden försäkring
kunnat finna bör den av ansvarets inträde som i dag
reglering
förekommer i villkoren leda till rimliga resultat från de försäkrades skäl talar för att låta parterna bestämma
synpunkt. Övervägande
tiden för ansvarets inträde i bör alltså kunna
gruppavtalet. Bolaget
inträdet till viss senare tidpunkt, exempelvis när en
uppskjuta
angiven procent av gruppens medlemmar har anmält sin anslutning. När anslutning sker med reservationsmetoden bör ansvaret normalt räknas från den tidpunkt då reservationstiden går ut. Vad obligatorisk försäkring angår, synes inte heller här det vara skäl att ge en om att ansvar skall gälla
tillräckliga tvingande regel
genast efter ansökningen; förhållandena kan variera också vid denna
försäkringsform. Vårt förslag innebär att ansvaret skall börja gälla
omedelbart sedan gruppavtalet ingåtts, om inte detta avtal föreskriver något annat. I ett avseende förefaller det behövligt att genom en
speciellt
tillvarata de försäkrades intressen i dessa samman-
tvingande regel
Man får se till att en enskild försäkrad inte på grund av något
hang.
förbiseende vid gruppens kontakter med försäkringsbolaget går miste om det avsedda skyddet. Det är t.ex. tänkbart att när en
förteckning över gruppmedlemmarna insänts vid frivillig försäkring,
gruppföreståndaren eller den som annars upprättat förteckningen
Allmänmotivering till 9 kap. 429
har glömt att ta med en viss medlem, som vill gå med i försäkringen
och
fyller anslutningskraven. Av skäl som förut angetts (avsnitt 17.1)
finner vi det att bär risken för sådana naturligt bolaget händelser, vilka för torde vara
övrigt sällsynta.
Regeln bör alltså bli att ansvaret inträder vid den i gruppavtalet bestämda tidpunkten mot alla som vid denna tid tillhör gruppen, om de och har anmält
uppfyller anslutningskraven sin anslutning till
bolaget eller till den som tar emot för
anmälningar bolagets räkning.
Fordras det detta ett
hälsodeklaration, utgör anslutningskrav, och
ansvaret beror av att en sådan deklaration avges och kan godtas. En sådan regel stämmer med en bestämmelse i det norska
förslaget
(§ 10-5) och med en praxis i svensk
vanlig försäkring.
Motsvarande princip bör också när
tillämpas anslutning till
gruppen sker vid en senare tidpunkt än när gruppavtalet börjar gälla. Den som anmäler sin det
anslutning på angivna sättet blir genast
försäkrad, om han Även i detta fall skulle
fyller anslutningskraven.
alltså en gruppföreståndares försummelse att vidarebefordra en uppgift gå ut över Om också man inte kan helt utesluta
bolaget. att en lagbestämmelse i missbrukas frågan gruppföreståndaren kan
felaktigt intyga att anmälan skett innan
muntlig försäkringsfallet
inträffade utgör det knappast någon avgörande mot
invändning regeln.
Här bör också observeras det nyss berörda fallet, att den enskilde
enligt gruppavtalet ansluts utan vidare, såvida han inte reserverat
sig
inom viss tid. Om ett inträffat under försäkringsfall denna frist, utger
bolaget enligt nuvarande praxis ersättning alltjämt under förut-
sättning att den försäkrade i och
övrigt uppfyller anslutningskraven
att inte avtal träffats om senare ansvarsinträde.
Någon lagregel
härom synes inte det en av
nödvändig; gäller utvidgning skyddet som
framgår av avtalet och inte utesluts av de
tvingande reglerna.
I det har bara diskuterats
föregående ansvaret mot gruppmedlem.
I och med att denne är skyddad, bör emellertid också
skyddet gälla
mot sådana medförsäkrade -
som anges i försäkringsavtalet även här under förutsättning att anslutningskraven enligt gruppavtalet är uppfyllda.
De nu behandlade reglerna har in i 9 6 och 7 §§
tagits kap. förslaget
till
personförsäkringslag.
430 till 9 kap.
Allmänm-otivering
17.4¶Ansvarets upphörande, fortsättningsförsäkring
m.m.
Den försäkrade bör liksom vid individuell Sammanfattning: fritt till
försäkring kunna säga upp en frivillig gruppförsäkring
Utom i de fall som direkt anges i
omedelbart upphörande.
bör däremot inte bolaget kunna säga upp vare sig en
lagen
eller en försäkringen i förtid och inte heller
frivillig obligatorisk
ändra villkoren under försäkringstiden. När en försäkring
att är det av vikt att den försäkrade i god tid får
upphör gälla,
om detta för att kunna ordna sitt försäkringsskydd på
vetskap
en om att är skyldigt att på annat sätt. Vi föreslår regel bolaget sätt sända meddelande till de försäkrade om
ändamålsenligt
för att bli fritt från ansvar mot dem. Samma sätt förhållandet de försäkrade bör också vid andra att underrätta gälla föreslås en bestämmelse om
meddelanden enligt lagen. Vidare
för den vars upphör, så
visst efterskydd medlemskap i gruppen
att han får rådrum att teckna Den rätt till fortsatt ny försäkring. som nuvarande villkor vid försäkring-
försäkring enligt gäller
ens skall förslaget bli lagfäst.
upphörande enligt
om situationen när att gälla eller
Också i fråga försäkringen upphör
del som för
förändras framstår en speciella regler behövliga
del. Vissa som behandlats i avsnitten
gruppförsäkringens problem
här om fribrev och
om individuell försäkring saknar betydelse; frågor
3 normalt inte bli aktuella, eftersom
återköp (jfr kap. 3 §) torde
brukar sakna och rätt att mot
försäkringen sparmoment, någon
har
försäkringsbolagets vilja förlänga ett tidsbegränsat gruppavtal
Vi finner inte att ta
veterligen inte ens diskuterats. någon anledning
om lagregler i dessa avseenden.
upp frågan tvingande
att den enskilde får
Av betydelse är däremot gruppmedlemmen
håller att upphöra eller har
vetskap om att hans försäkringsskydd på
för att trygga sig på annat vis. upphört, så att han kan vidta åtgärder förhållande kan bli ödesdiger för Hans okunnighet om ett sådant
eller hans efterlevande. Här framträder ett väsentligt honom för den försäkrade. Nuvarande försäkringsvillkor
skyddsbehov
om ett utsträckt försäkringsskydd i innehåller vissa bestämmelser ett visst dessa fall. Goda skäl talar för att även lagen bör föreskriva
minimiskydd när gruppförsäkring upphör.
bör vara att försäkringen automa-
Utgångspunkten för regleringen
tiskt om den inte sägs upp före försäkringstidens utgång (jfr
förnyas,
också enligt nuvarande
3 8 §). En princip av detta slag gäller kap. praxis.
Vad först gruppens initiativ, anses försäkring-
gäller uppsägning på
Allmänmotivering till 9 kap. 431
en enligt rådande uppfattning upphöra genom att gruppavtalet uppsägs. Detta avtal utgör för de enskilda
ju grundvalen försäkring-
arna, och det är att även i konstruera
naturligt lagen regeln på detta
vis. medför alltså att
Uppsägningen försäkringarna upphör för
gruppmedlemmarna och medförsäkrade. Det synes inte möta
några
betänkligheter att ge den som har slutit gruppavtalet att
behörighet
också vare
säga upp detta, sig gruppförsäkringen är frivillig eller
obligatorisk; man kan från att han handlar i medlem-
vanligen utgå
marnas intresse. Det är emellertid tänkbart att delade
meningar kan
råda i gruppen om en försäkring till bör behållas, och motsättningar
gruppföreträdare är inte uteslutna. Vidare kan kom-
uppsägningen
ma oväntat Till för vissa gruppmedlemmar. skydd för de enskilda
försäkrade bör därför föreskrivas en
uppsägningstid, och bolaget bör
ha en skyldighet att meddela genast gruppmedlemmarna om situationen, vilket bl.a. får betydelse i om rätten till fortsätt-
fråga
ningsförsäkring.
Vad sedan den enskilde angår gruppmedlemmen bör han, i
överensstämmelse med den vi för de individuella
princip föreslagit personförsäkringarna, kunna när som helst
säga upp en frivillig gruppförsäkring för omedelbart upphörande för sin och medförsäk-
rades del. En sådan rätt framstår som ett
viktigt skydd för en
gruppmedlem bl.a. när han vid inte har
reservationsanslutning
avböjt försäkringen i tid (jfr avsnitt 17.3 - Vid ovan). obligatorisk
försäkring kan det däremot inte bli tal om rätt till individuell
någon
uppsägning. Är den försäkrade
missnöjd exempelvis med att medlemsavgiften i en förening delvis används till försäkringspremie,
får han ta upp saken inom
föreningen. Det är då fråga om en
associationsrättslig konflikt, vilken som nämnt faller utanför
lagförslagets område (se avsnitt 7.2).
Andra problem när
uppkommer bolaget vill säga upp försäkring-
en. Till en är att märka situationen när
början bolaget inte längre vill
meddela försäkring i Med för gruppen fråga. hänsyn till de enskilda
försäkrades trygghet bör en av som inte
uppsägning bolaget, grundas
på något av de kontraktsbrott från de försäkrades sida som anges i lagen, få verkan för dem först vid
försäkringstidens utgång.
Försäkringsbolaget bör alltså inte ha att
möjlighet säga upp
försäkringen i förtid, utan en uppsägning får gå ut att
på försäkringen
inte skall förnyas. En sådan torde inte
regel innebära någon
nämnvärd olägenhet från
försäkringsbolagens synpunkt med tanke
de korta avtalstider på oftast ett år - som brukar vid
gälla
gruppförsäkring. Att bolaget gör förbehåll om att sådan
försäkring
skall kunna i förtid lär i vara
upphöra dag ovanligt, och något större
behov av detta lär utom vid
knappast föreligga väsentliga kontrakts-
brott bl.a. avsnitt 17.6 - (jfr nedan). Inte heller bör ha
bolaget
möjlighet att ändra villkoren under
löpande försäkringstid. Änd-
i
432¶Allmänmotivering till 9 kap.
vid behov i samband med förnyelse av
ringar får genomföras
försäkringen.
Vad förfarandet vid av gruppavtalet, framstår
angår uppsägning
det som önskvärt att i lagtexten ange någon som bolaget kan rikta till, med tanke de svårigheter som finns att avgöra
uppsägningen på
vem som i olika företräder Enligt vår mening sammanhang gruppen. i den ende för är medkontrahenten gruppavtalet representant vidare att bestämma. får motparten som utan går Uppsägningen denne är ett företag eller en alltså ställas till (som vanligen
organisation).
Vid sidan härav ter det emellertid motiverat med ett särskilt
sig
för den försäkrade, i vart fall när en frivillig försäkring sägs
skydd
I litteraturen Roos s. 200) och i det norska
upp för upphörande. (se
har här av innebörd att ansvaret
betänkandet föreslagits regler
att den enskilde har först efter det gruppmedlemmen
upphör
i det norska att han på annat sätt varslats; därmed jämställs förslaget förhållandet I och för skulle det vara har fått reda på (§ 10-6). sig att här föreskriva en rätt till personligt meddelande önskvärt för alla försäkrade något som skulle
åtminstone gruppmedlemmar,
och även deras medförsäkrade, får garantera att dessa, vanligen om den situation som En sådan princip synes
vetskap uppkommit.
emellertid svår att (jfr avsnitt 17.2 ovan). Bolaget
upprätthålla
inte bara vid utan även ibland vid frivillig
saknar obligatorisk
kännedom om och adress.
försäkring gruppmedlemmarnas person
därför att anse uppsägning få Också i detta läge ter det sig nödvändigt att ett meddelande om sänds rättsverkan redan genom uppsägningen sätt för de försäkrades kännedom. (Jfr det
på ändamålsenligt
finländska förslaget 9 kap. 2 §.) som vill få en att
Ett försäkringsbolag, frivillig gruppförsäkring
skall alltså hos den som upphöra, inte bara säga upp försäkringen utan också se till att ett meddelande distribueras
ingick gruppavtalet
bland medlemmarna Har bolaget anledning att tro att dess i gruppen. det eller den som slutit
kontaktman inom företag organisation
inte kommer att klara av distributionen eller är ovillig
gruppavtalet
av detta se till att att ombesörja meddelanden slag, får bolaget av annonser i distributionen sker på annat vis. Man kan använda sig eller eller ge meddelan-
en personal- organisationstidning personliga eller arbetsplats är
den till medlemmarna, om deras bostadsadresser kända. Sker inte på godtagbart sätt, riskerar bolaget
uppsägningen
Men om meddelandet faktiskt att den inte kan åberopas av bolaget. saknar om hur avsändandet
har nått gruppmedlemmarna, frågan
skett naturligtvis betydelse.
Mera tveksamt kan det synas, om även vid obligatorisk försäkring bör söka varsla de enskilda om för upphörande.
bolaget uppsägning
dessa inte i avtalet, och de kan ibland ha ett oklart
Här har ju deltagit
begrepp om den försäkring som gäller för dem. En liknande
regel
som vid frivillig försäkring synes emellertid vara värdefull för att tillgodose de försäkrades kan metoderna att
trygghet. Naturligtvis
söka nå de försäkrade bli annorlunda i detta fall; det räcker
emellertid med att tillvägagångssättet framstår som ändamålsenligt,
och det lär inte heller här vara svårt att i finna sådana sätt
praktiken
att underrätta de försäkrade. Vi har funnit skäl tala för
övervägande
samma regel för all
gruppförsäkring.
Det synes tillräckligt att de meddelanden som sålunda skall utgå från bolaget riktas till de försäkrade gruppmedlemmarna. Dessa får sedan antas underrätta sådan närstående som är medförsäkrade om den förändrade situationen.
Det är tänkbart att bolaget bara vill få att för
försäkringen upphöra
vissa gruppmedlemmars del, sådana som slarvat med
exempelvis premiebetalningen eller lämnat oriktiga uppgifter om sina förhållan-
den. I så fall är det att försöker nå den
naturligtvis väsentligt bolaget
enskilde gruppmedlemmen med ett meddelande. Detta bör
rimligen
tillställas honom personligen, på den adress som bolaget har
tillgänglig eventuellt det företag där han arbetar. En allmän regel om sådant personligt meddelande har i
intagits lagtexten (9 kap.
20 §). Situationen torde inte uppkomma där medlemmen är helt anonym - då finnsmdet för att
naturligtvis ingen anledning bolaget
behandla honom annorlunda än andra i gruppen - och den lär därför över huvud taget sakna aktualitet vid - Som
obligatorisk försäkring.
framgår av fortsättningen blir bestämmelsen också i andra
tillämplig
situationer än som nu har behandlats.
Den enskilde gruppmedlemmens kan också
försäkringsskydd
upphöra att gälla på den att han inte tillhör
grund längre gruppen, antingen han lämnar den frivilligt eller av någon anledning blir
nödsakad till detta; han går Lex. ur den förening som ordnat försäkringen eller måste sluta sin anställning. Detta medför att även medförsäkrade mister sitt skydd. Även om
försäkringsförhållandet
på detta sätt upplöses på gruppmedlemmens initiativ, kan det synas rimligt att han också i denna situation får en viss frist för att ordna
sina försäkringsförhållanden på annat vis.
Ett utträde ur gruppen kan ha många anledningar, och man kan inte utgå från att med till medlemmen
hänsyn omständigheterna själv
bör stå sitt kast, när det Gällande
gäller försäkringsskyddet.
gruppförsäkringsvillkor brukar här innehålla bestämmelser om ett efterskydd, som tillämpas i flertalet utträdesfall. Det kan diskuteras vad som utgör ett lämpligt rådrum också i detta läge. Den norska kommittén har ansett en tid av en månad Vi har
tillräcklig.
emellertid, med tanke bl.a. på fall då en måste lämna
gruppmedlem
sin anställning utan att få nytt arbete, ansett böra utsträckas
skyddet
till tre månader - samma
frist som vi föreslår för att han skall begära
434 till 9 sou 1986:56
Allmänmotivering kap.
fortsättningsförsäkring (jfr nedan). - Liksom när det gäller sådan
är det emellertid rimligt att bolaget får göra förbehåll om
försäkring
att efterskyddet inte skall när gruppmedlemmen fått eller
gälla, uppenbarligen kan få motsvarande skydd på en ny arbetsplats eller i
en ny Då en förlängning av ansvaret inte någon
förening. fyller
funktion. - Det torde därför bli så i
angelägen knappast vanligt
att blir aktuellt mer än under en kort
praktiken efterskyddet
som bör medföra att kostnaderna för detta blir
övergångstid, något obetydliga.
ansvar skall alltså i fortsätta att gälla under minst
Bolagets princip
tre månader. Vill bolaget slippa att räkna med premie under del av en månad, finns det naturligtvis inget som hindrar att man i villkoren föreskriver att försäkringen i stället upphör i och med utgången av
- anser vi inte det finnas tredje månaden efter utträdet. Däremot
några tillräckliga skäl för ett efterskydd, när en gruppmedlem vid
lämnar försäkringen men står kvar i gruppen; han
frivillig försäkring
stannar t.ex. sitt arbete i det företag som försäkringen omfattar.
på
Man kan då säga att bristen på skydd är
på goda grunder
I allmänhet ter sådan skyddsregel inte heller
självförvållad. sig någon
motiverad, när bolaget uppsäger försäkringen på grund av kontraktsbrott från den enskildes sida, t ex. när han åsidosatt upplysningsplikten. (Om försummad premiebetalning, jfr dock avsnitt 17.6
nedan.) I försäkringsvillkoren brukar finnas regler om gruppmedlemmar-
nas rätt att under vissa förutsättningar utan hälsoprövning få teckna fortsättningsförsäkring, individuell eller kollektiv, för den händelse
försäkringen upphör genom att gruppavtalet träder ur kraft eller
_ gruppmedlemmen utträder ur gruppen. På detta sätt minskar risken för att en försäkrad, vars hälsa försämras under försäkringstiden, helt ställs utan villkoret kan sägas innebära en
försäkringsskydd;
form av för den enskilde. av denna förmån för
optionsrätt Betydelsen
gruppmedlemmen betonades redan vid 1961 års ändringar i lagen om
försäkringsrörelse (se prop. 1961:171 s. 191 f). Man kan fråga om det finns någon anledning att införa tvingande
regler i lagen om att den försäkrade skall kunna begära också ett skydd av detta slag. Det skulle kunna invändas, att man i så fall ger
regler om själva den försäkringsprodukt som bolaget skall tillhanda-
hålla, något som vi i stort sett velat undvika när det gäller individuell
försäkring (jfr avsnitt 7.1 ovan). Å andra sidan gäller det ett skydd
som stämmer väl med praxis och som är direkt sammankopplat med
om upphörande av den försäkringen. Med reglerna ursprungliga
hänsyn härtill synes det motiverat att avvika från vår principiella
till om Även om möjligheten till
inställning regler produkten.
-
fortsättningsförsäkring lär utnyttjas i relativ liten utsträckning
något som kan sammanhänga med att denna försäkringsform många
gånger är ekonomiskt mindre fördelaktig än den vanliga gruppför-
säkringen - anser vi den utgöra en kompletterande förmån av vikt från social synpunkt. Särskilt gäller detta vid livförsäkring, men också rätten att fortsätta sjuk- eller olycksfallsförsäkring kan ha värde när den försäkrade skulle sakna rätt att nyteckna en försäkring på grund av försämrad hälsa. Vissa villkor ger redan i en sådan
dag
rätt.
Vi har därför stannat för att man bör ta in om
regler fortsättnings-
—~ som skett också i de finländska och norska
försäkring i lagen något lagförslagen (9 kap. 4 § respektive § 10-7). I enlighet med vad som
gäller enligt nuvarande praxis bör en sådan rätt att begära fortsättningsförsäkring också tillkomma medförsäkrade. Vidare bör de försäkrade ha samma förmån vid obligatorisk försäkring; här framstår skyddet som minst lika angeläget som annars. Fortsättningsförsäkringen bör regleras av de bestämmelser som gäller
individuell försäkring respektive gruppförsäkring, beroende på dess
art; det senare alternativet har dock knappast aktualitet i dag. I detta avseende har bolaget frihet, förutsatt att skyddet är likvärdigt.
Rätten till fortsättningsförsäkring bör emellertid inte
gälla
generellt. På liknande sätt som då det gäller efterskydd ter en
sig
regel härom inte angelägen, om den försäkrade har fått annat i
skydd
samma avseende, t.ex. genom att han gått över till ett annat
företag
där försäkringsskyddet är ordnat på motsvarande sätt. I en sådan situation finns det inte skäl att
tillräckliga genom tvingande lagstiftning dessutom ge honom rätt till en fortsättningsförsäkring på grund av den tidigare gruppförsäkringen. Detta synes knappast
heller rimligt när han visserligen inte skaffat sig ett motsvarande skydd men uppenbarligen kan få detta, t.ex. genom att gå med i en
gruppförsäkring på den nya arbetsplatsen; också i detta läge bör han
kunna reda utan rätt till - står
sig fortsättningsförsäkring. Slutligen
det klart att vid vissa försäkringstyper, t.ex. försäkring mot risker vid
idrott av visst slag, låneskyddsförsäkring och vissa försäkringar för
lantbrukare, en fortsättningsförsäkring inte passar (jfr om vissa
ytterligare undantag avsnitt 17.9 nedan). Bolaget bör ha möjlighet
att i sådana fall göra förbehåll om att de berörda reglerna inte skall tillämpas. Man kan diskutera om alls är
fortsättningsförsäkring
angelägen när den försäkrade på eget initiativ lämnar
försäkringen,
trots att han fortfarande tillhör Att han skulle föredra
gruppen. denna dyrare försäkringsform framför att vara ansluten
till gruppförsäkring ter sig dock sannolikt, och för
föga någon undantagsregel
denna situation framstår därför inte som
påkallad.
Den information som bolaget enligt vad som förut utvecklats
(avsnitt 17.2) skall ge till gruppmedlemmarna under försäkringstiden
bör självfallet innehålla upplysningar också om rätten till fortsätt-
ningsförsäkring. En påminnelse härom kan vidare vara naturlig i
samband med av försäkringen från bolagets sida. En
uppsägning
bestämmelse om detta har upptagits i lagen.
De nu behandlade reglerna har tagits in i 9 kap. 8-13 §§ lagförslaget.
17.5 av ansvar
Begränsningar försäkringsbolagets
Sammanfattning: De bestämmelser om upplysningsplikt, symtomklausuler, fareökning och framkallande av försäkringsfallet som förordats för den individuella försäkringens del bör
kunna tillämpas också vid gruppförsäkring. Om väsentligen
någon annan än den försäkrade själv har lämnat oriktiga
till bör detta dock inte få åberopas mot den
uppgifter bolaget,
försäkrade.
Beträffande och framkallande av för-
upplysningsplikt, fareökning
säkringsfallet tillämpas i dag FAL:s bestämmelser också vid gruppförsäkring. Såvitt känt har det inte vållat några nämnvärda olägenheter att dessa tillkommit enbart med sikte på individuella försäk-
ringsavtal.
Att märka är dock att prorataregeln kan leda till mycket stränga resultat vid även mindre i den
grupplivförsäkring; oriktigheter
försäkrades upplysningar kan nämligen medföra att ansvaret faller bort på den grund att bolaget med kännedom om rätta förhållandet
inte skulle ha meddelat någon försäkring alls (jfr livförsäkringens
villkorsnämnds utlåtande nr 1/1980). Detta kan te sig särskilt
anmärkningsvärt med tanke på att upplysningsplikten här är utfor-
mad på sådant sätt att försäkrade med betydligt sämre hälsotillstånd
många gånger kan få försäkringsskydd utan att lämna oriktiga
uppgifter. De frågor som normalt kan förekomma är nämligen om den försäkrade är fullt arbetsför och om han varit viss tid
sjukskriven
under det senaste året, och svaren på sådana enkla frågor ger
inte alltid bild av risken - en
självfallet någon riktig allvarlig
kan latent eller tillåta arbete. Endast om den
sjukdom ligga
försäkrades svar ger befara sådan får han fylla i
anledning sjukdom
en hälsodeklaration. Inte sällan kan det detta sätt
utförligare på
synas bero på en slump om ersättning vägras på grund av åsidosatt upplysningsplikt eller tvärtom full utgår. Man kan sätta i
ersättning
fråga om inte sådana konsekvenser av prorataregeln borde direkt förhindras genom den nya Efter någon tvekan har vi
lagstiftningen.
dock funnit att stötande resultat bör kunna förebyggas av den
som vi föreslår 12.2.3). Genom att förenkla
skälighetsregel (avsnitt
det sättet får bolagen anses ha
upplysningsplikten på angivna
sou 1986:56 Allmänmotivering till 9 kap. 437
accepterat att hälsoprövningen inte leder till en fullt riktig bedömning. Ofta är det en rimligare lösning att bolagets ansvar bestäms på det mer nyanserade vis som sker vid individuell försäkring (se avsnitt 12.2.3 ovan). Branschen har också förklarat sig beredd att tillämpa
prorataregeln huvudsakligen på detta vis.
Under denna förutsättning synes det fullt möjligt att tillämpa också de nya regler vi föreslår för den individuella försäkringens del
vid frivillig gruppförsäkring, där i övrigt väsentligen samma synpunk-
ter gör sig gällande. Därvid bör observeras, att de bestämmelser som talar om - i
försäkringstagaren något som främst blir aktuellt fråga
om -
upplysningsplikten här avser den försäkrade gruppmedlem-
men (9 kap. 3 § lagförslaget). Att låta bestämmelserna i fråga
tillämpas också på uppgifter av den som ingår gruppavtalet skulle
däremot leda till föga rimliga konsekvenser. Den förenklade
riskprövning varpå gruppförsäkringen bygger avser i huvudsak den
försäkrades hälsotillstånd. Skulle i något fall en oriktig uppgift av annan person -— t.ex. av gruppmedlemmens arbetsgivare - ha haft
betydelse för försäkringsbolaget, bör det rimligen inte minska försäkringsersättningen så länge gruppmedlemmen var i god tro. Insåg medlemmen att bolaget fick felaktig uppfattning om risken,
kan saken annorlunda till - då kan förfarande i
ligga någon gång
strid med tro och anses för hans del. - På
heder föreligga
motsvarande sätt har vi funnit att oriktiga uppgifter som gruppmedlemmen lämnar om den medförsäkrade inte bör kunna mot
åberopas
denne. Också inom branschen synes man godta, att reglerna om
upplysningsplikt tillämpas endast vid oriktiga uppgifter från den
enskilde försäkrades sida.
Efter vad vi kunnat finna är det inte något behov av särregler för
frivillig gruppförsäkring när det gäller andra begränsningar av
försäkringsbolagets ansvar. Även vid obligatorisk gruppförsäkring måste man uppmärksamma frågan om rättsverkningarna av oriktiga riskupplysningar vid grupp-
avtalets ingående. Som förut framhållits (avsnitt 17.1), anser vi oss inte kunna generellt behandla den försäkrade gruppmedlemmen eller den medförsäkrade som försäkringstagare vid dessa försäkringar. Samtidigt är det tydligt att uppgifter om risken normalt kan inhämtas bara från den som ingår gruppavtalet, inte av den försäkrade. De försäkrade saknar här ofta möjlighet att kontrollera
att försäkringsbolaget fått korrekta uppgifter. Försäkringsbeskedet ger bara på vissa punkter upplysning om bolagets förutsättningar för
försäkringen. Om man skulle tillämpa bestämmelserna i 4kap.
1-4 §§ på de uppgifter som lämnas av den som ingår gruppavtalet,
kunde det leda till klart obilliga resultat.
Emellertid synes det inte att den konstruktion vi
nödvändigt
förordar leder till sådana konsekvenser. Det lär inte vara särskilt
438 Allmänmotivering till 9 kap.
vanligt att oriktiga riskupplysningar förekommer i samband med att gruppavtalet sluts, och enligt vad företrädare för försäkringsbranschen framhållit i kommittén anser man på försäkringshåll inte att det är behövligt eller ens rimligt att i denna situation åberopa oriktigheten mot en försäkrad som saknar skuld till denna. En tillämpning av de allmänna reglerna i 4 kap. påkallas tydligen inte av något mera vägande intresse för försäkringskollektivet. Under sådana förhållanden anser vi det inte möta några betänkligheter att i
slå fast, att eller ofullständiga uppgifter som lämnats av lagen oriktiga någon annan än den försäkrade inte kan åberopas av bolaget mot de försäkrade (9 kap. 14 §).
Över huvud taget grundas de enskildas rättigheter vid obligatorisk försäkring bara i begränsad utsträckning på uppgifter som lämnas om dem. Om det t.ex. gäller olika försäkringsbelopp beroende på den enskilde medlemmens ålder, anges detta direkt i villkoren och försäkringsbeskeden, men bolaget inhämtar inte uppgifter om de enskildas ålder.
Beträffande övriga regler om begränsningar av bolagets ansvar synes från individuell försäkring avvikande bestämmelser om obligatorisk gruppförsäkring vara obehövliga, liksom vid frivillig gruppförsäkring. Vi återkommer i den speciella motiveringen till några särskilda frågor om tillämpning av reglerna i 4 kap. vid gruppförsäkring.
17.6 Premien
Sammanfattning: Också vid gruppförsäkring bör den försäkrade skyddas mot följden av underlåten premiebetalning genom regler om betalningsfrister och återupplivning. För att gruppmedlemmen skall få möjlighet att bevara sitt försäkringsskydd i sådana fall skall bolaget sända meddelande om uppsägningen till honom själv, oavsett vem som skall betala premien enligt gruppavtalet.
Betalning av premien ordnas på växlande sätt vid de olika typerna av gruppförsäkring. Vid obligatorisk betalas premien t.ex. av
försäkring arbetsgivare eller fackförbund. Även vid försäkring, där
frivillig medlemmarna själva står för premien, är det att någon annan
vanligt ombesörjer inbetalningen till försäkringsbolaget. Allt oftare sker detta genom löneavdrag eller genom avdrag från ett bankkonto, antingen direkt till försäkringsbolaget eller till gruppföreståndaren, som sedan redovisar hela den samlade premien till bolaget. Över huvud taget är det sällsynt att bolaget säger upp försäkringen på grund av andra premiedröjsmål än varaktig underlåtenhet att betala försäkringen.
De bestämmelser vi föreslår om premiebetalningen vid individuell
försäkring bygger på huvudsynpunkten att försäkringstagaren, som
här förutsätts själv betala premien, trots dröjsmål med denna skall ha en möjlighet att reda upp situationen genom en försenad inbetalning. I detta syfte har vi gett vissa bestämmelser om betalningsfrister samt om krav och meddelanden till försäkringstagaren för att han även sedan försäkringen uppsagts skall kunna bevara sitt försäkrings-
skydd. Också vid frivillig gruppförsäkring bör det rimligen finnas en
för den som närmast berörs av en - här den
möjlighet uppsägning
försäkrade gruppmedlemmen - att behålla sitt skydd genom att själv erlägga premien eller tillse att denna snarast betalas. Särskilt viktigt är att han får vetskap om att betalningen har uteblivit, när denna sköts av någon annan än honom själv. Har en arbetsgivare eller gruppföreståndare av slarv eller annan anledning underlåtit att
erlägga den premie som belöper på gruppmedlemmen bör denne
själv kunna ingripa och betala det försenade beloppet. Som framhållits i litteraturen bör ett fel av en sådan mellanhand i princip inte gå ut över de försäkrade (jfr Roos s. 209 f; Hellner, Selected Essays s. 191 f).
Det nu sagda avser inte det första kravet på premien. Det är
naturligt att premiekrav sänds till den som enligt gruppavtalet skall
sköta -
premiebetalningen arbetsgivare, organisation, gruppföre-
ståndare eller annan. Att framställa kravet hos den försäkrade
gruppmedlemmen själv kunde naturligtvis medföra praktiska olä-
— för för - och en
genheter övrigt även försäkringstagarsidan
bestämmelse härom ter sig dessutom mindre behövlig, om medlemmen i varje fall kan räkna med att personligen få kännedom om en
senare uppsägning. När det gäller uppsägning på grund av premiedröjsmål får man se
saken på annat sätt. Inte heller här synes det emellertid möjligt att föreskriva, att uppsägningen ovillkorligen måste göras hos medlemmen själv. En sådan bestämmelse kunde medföra betydande
praktiska problem för bolaget, när detta inte för någon förteckning över Uppsägningen kan då bara genomföras gruppmedlemmarna.
med hjälp av eller annan som har tillgång till en
gruppföreståndare sådan förteckning.
Av sådana skäl har vi funnit, att också i detta fall uppsägningen bör ske dels hos den som ingått gruppavtalet med bolaget, dels genom
meddelande som avsänds på ändamålsenligt sätt för gruppmedlem-
mens kännedom. Om meddelandet bara avser försäkringen för en viss gruppmedlem, bör det dock ställas till honom personligen på hans bostadsadress eller arbetsplats, enligt den allmänna regel som vi förordar (se avsnitt 17.4 ovan); också i detta fall skall dock
uppsägning göras även hos den som har ingått gruppavtalet.
Kan man inte lita att meddelandena medlemmar på till gruppens kommer fram genom den som skulle
ombesörja premiebetalningen,
t.ex. därför att han misstänks ha blir det också
förskingrat pengarna,
annars nödvändigt att använda andra i metoder, såsom annonsering en förbundstidning om det gäller av
uppsägning många gruppmed-
lemmar eller meddelande som sänds till om
personligt varje medlem,
bolaget kan få adressuppgifter. Ett sådant meddelande är över huvud taget det säkraste sättet för att få
bolaget uppsägningen godkänd enligt den föreslagna regeln.
Vad sedan gäller att
försäkringstagarens möjligheter åberopa
sådana personliga ursäkter för som
premiedröjsmålet sjukdom,
frihetsberövande, utebliven lönebetalning och liknande avsnitt
(jfr
13.1) kan dessa skyddsregler ibland vara av värde för
gruppmedlem-
men och hans medförsäkrade. Vi har funnit det rimligt att de gäller också vid frivillig sådan bör
gruppförsäkring. Uppsägning på grund
alltså få verkan först en vecka efter det att hindret fallit dock bort, under alla förhållanden sedan tre månader från den annars
gått medgivna fristens utgång.
Som framgått är det en av viss att
invändning praktisk betydelse,
dröjsmålet berott av annan än den försäkrade
på försumlighet någon
gruppmedlemmen - t.ex. Här har vi funnit en
gruppföreståndaren.
liknande reglering lämplig. får verkan först en vecka
Uppsägningen
efter det att gruppmedlemmen fått reda i på att premien inte betalats tid; sedan tre månader gått från fristens bör dock under alla
utgång, omständigheter uppsägningen gälla. En gruppmedlem som ägnar
sina försäkringsförhållanden intresse måste antas efter denna
något
tid på något sätt ha fått reda vad som inträffat. - På detta vis bör
på
man enkelt kunna komma till rätta med de allra flesta fall där försäkringen enligt avtalet skall betalas av annan någon än gruppmedlemmen. Bolaget får alltså kännedom
styrka gruppmedlemmens
om dröjsmålet, om man inte vill avvakta tremânadstidens
utgång.
Även i dessa fall kan man vänta att sig bolaget reagerar sent, om inte hela gruppens premie uteblir. Mestadels kommer därför gruppmedlemmen i realiteten att ha betydligt tid för
längre på sig betalningen än lagen anger. Vad som nu sagts avser frivillig gruppförsäkring. Vid obligatorisk
försäkring är situationen något annorlunda. Här sköts
premiebetal-
ningen alltid av en företrädare för gruppen, och det blir inte om
fråga
inbetalning enbart av den premie som en viss försäkrad.
belöper på
Att kräva kännedom om hos den enskilde
styrkt dröjsmålet
gruppmedlemmen framstår då inte som realistiskt. - Även här bör
meddelande om uppsägning sändas sätt för de
på ändamålsenligt
försäkrades kännedom; därmed får dessa att snarast
möjlighet
reagera, om det företag eller den organisation som tillvaratar gruppens intressen skulle missköta Man får emellertid räkna med
sig.
till 9
Allmänmotivering kap. 441
att en enskild försäkrad i fall saknar att få till stånd
många möjlighet
en betalning av hela den uteblivna ens
premien (eller återupplivning,
jfr nedan). Med tanke på detta har vi funnit det att åtminstone
rimligt
ge den försäkrade, som ju normalt inte kan lastas för dröjsmålet, en motsvarande rätt till som i andra fall där
fortsättningsförsäkring
försäkringen upphör (jfr 17.4). Detta blir av särskilt när betydelse
den försäkrades hälsa försämrats så att han saknar att få
möjlighet
likvärdig individuell av Vi föreslår en
försäkring vanligt slag.
bestämmelse med detta innehåll. Det kan synas tveksamt om regler av
angående återupplivning försäkringen bör ges ens vid frivillig gruppförsäkring. Vissa praktiska
komplikationer kan uppkomma bl.a. när större delen av en grupp upphör att betala premien. Också annars torde
återupplivning passa
mindre väl vid vissa Med tanke den summariska
försäkringar. på
riskprövning som förekommer vid och till de
gruppförsäkring
obetydliga kostnader som en här medför framstår över
nyteckning
huvud taget en som mindre från den
återupplivningsrätt angelägen
försäkrades synpunkt än vid individuell Å andra sidan
försäkring.
förutsätts i vissa att en kan
gruppförsäkringsvillkor återupplivning
ske, och bolaget bör kunna skydda sig mot att gruppen blir för liten genom de villkor i som tar sikte denna situation. Vi har
övrigt på
stannat för att låta bestämmelser om även
återupplivning gälla på
gruppförsäkringens område, oavsett vilket slag av försäkring det är
fråga om. Av skäl är det emellertid att
praktiska nödvändigt
återupplivning av obligatorisk försäkring tillåts endast för hela gruppen; en av är inte heller
uppdelning premien för gruppen möjlig
i detta läge. - Vidare bör kunna om att rätt till bolaget göra förbehåll återupplivning inte skall föreligga, om förbehållet av
påkallas
försäkringens beskaffenhet eller andra särskilda skäl - t.ex. grup-
pens sammansättning. Ytterligare ett undantag får göras från
återupplivningsreglerna,
nämligen när det medförsäkrade. Det är tänkbart gäller att gruppmedlemmen inte är så mån om att han vill
skyddet återuppliva det,
men att den medförsäkrade har motsatt inställning. Av
försäkrings-
tekniska skäl är endast för medförsäkrade svår att
återupplivning
genomföra. En godtagbar är vår att den
lösning enligt mening
medförsäkrade också vid kan få rätt till
frivillig gruppförsäkring
fortsättningsförsäkring ofta ett dyrare skydd, som dock i vissa fall kan vara av värde.
De nu berörda reglerna har in i 9 15-18 §§ i
tagits kap. lagförsla-
get.
442 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56
17.7¶Förfoganden över försäkringen
Sammanfattning: I stort sett bör liknande regler gälla om förfoganden över gruppförsäkring som när det gäller individuell försäkring. Vid gruppförsäkring är det dock genomgående den försäkrade som skall ha rätt och förfoga över försäkringen. - Vi anser att det vid gruppförsäkring finns goda skäl att godta ett förmånstagarförordnande som görs genom allmänna - som i är Försäk-
försäkringsvillkor något dag vanligt. ringsbolagen bör vid dessa försäkringar ha rätt att i villkoren förbjuda överlåtelser och pantsättning av rätten enligt försäkringen.
För närvarande tillämpas FAL:s regler om förmånstagarförordnande av försäkringstagaren på gruppmedlemmarnas förfoganden av samma slag, fast reglerna i vissa hänseenden synes mindre väl
—— de förekommande förenliga med praxis bl.a. när det gäller vanligt generella förmånstagarförordnandena i villkoren. De bestämmelser rörande förmånstagarförordnanden som vi förordat tidigare (avsnitt 14) ter sig i väsentliga hänseenden lika lämpliga vid frivillig gruppförsäkring, under förutsättning att reglerna om försäkringstagaren även på denna punkt gäller den försäkrade gruppmedlemmen. Ur dennes är situationen helt densamma som om han haft
perspektiv en individuell försäkring. Motsvarande synpunkter framträder när det gäller förfoganden av medförsäkrade. Som tidigare sagts (avsnitt 17.1) bör i enlighet med nuvarande praxis även dessa få disponera över för egen del, framför allt genom att insätta
försäkringen förmånstagare. I detta hänseende bör de alltså likställas med försäkringstagare. Samma princip bör av naturliga skäl tillämpas även i övrigt i fråga om rätten till utfallande belopp; den medförsäkrade skall givetvis ha rätt att själv uppbära ersättning ur olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring i händelse av skada eller sjukdom.
Också vid obligatorisk försäkring ter det sig rimligt att den försäkrade får förfoga över försäkringen, i första hand genom förmånstagarförordnande, såvitt försäkringen gäller på hans person. Även detta stämmer med försäkringspraxis.
Från försäkringshåll har framhållits värdet av att bolaget liksom nu kan inta ett förmånstagarförordnande i de allmänna försäkringsvillkoren - som inte skulle tillåtas de
en typ av förordnanden enligt
reglerna om individuell försäkring. Betydelsen av ett föreslagna sådant förordnande minskar visserligen om man, som vi föreslår, inte tillmäter förmånstagarförordnande så stor rättslig betydelse i fråga om mot eller i skattehänseende. Med den
skyddet borgenärerna förordade regeln om fördelning av försäkringsbeloppet när förord-
nande saknas (avsnitt 14.3.4) kommer vidare efterlevandeskyddet
att ordnas på ett sätt som torde stämma väl med de försäkrades
genomsnittliga intressen. Särskilt i fall där gruppmedlemmens arbetsgivare eller organisation ombesörjer och åtminstone delvis
bekostar försäkringen kan det dock synas rimligt, att den som sluter
gruppavtalet också får ett visst inflytande på försäkringsbeloppets
fördelning; av sociala skäl kanske en speciell kategori av efterlevande, t.ex. en sambo, anses behöva ett bättre skydd än den nämnda subsidiära fördelningsregeln ger. Härtill kommer att ett system med enbart individuella förordnanden medför vissa extra kostnader för bolaget, vilka i sista hand drabbar kollektivet. Som förut framhållits är värdet av en billig administration ett av vikt för
argument gruppförsäkringens del. Vi anser därför att den nuvarande möjligheten att inta i bör
förmånstagarförordnande försäkringsvillkoren behållas vid både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring. - Det
står emellertid klart att ett vanligt skriftligt förordnande av gruppmedlemmen eller den medförsäkrade bör ta över ett villkorsförordnande, oavsett när det individuella förordnandet tillkommit.
Om ett villkorsförordnande godtas som ett giltigt förmånstagarförordnande, uppkommer frågan om detta bör tolkas på samma vis som ett individuellt förordnande. Den försäkrade har inte som
ju något
helst inflytande på ett villkorsförordnande och detta bara
godtar
genom att ansluta sig till försäkringen; vid gör
obligatorisk försäkring
han inte ens detta. Det är att i ett sådant inte fästa
naturligt läge
någon vikt vid vad den försäkrade för egen del kan ha läst
egentligen
in i förordnandets text. Å andra sidan bör det inte heller ha
någon betydelse hur parterna i gruppavtalet har sett på frågan, om detta
inte har kommit till uttryck i förordnandet. En objektiv tolkning bör alltså vara det avgörande. Man får ställa hur en normal
frågan,
försäkrad haft anledning att förordnandets och
uppfatta ordalag,
bestämma dess innebörd i enlighet härmed.
Det kunde förefalla mera tveksamt om den angivna objektiva
tolkningen är motiverad också vid obligatorisk gruppförsäkring. Vid
frivillig gruppförsäkring kan det sägas att villkorsförordnandets
utformning utgjort en av förutsättningarna för att gruppmedlemmen anslutit sig till försäkringen, men någon sådan anslutning sker ju inte
vid obligatorisk Också då bör emellertid den enskilde
försäkring.
försäkrade ha rätt att lita på att villkoren i en så viktig fråga som vilka efterlevande försäkringen skyddar bild av Om han
ger en riktig läget.
inrättar sig efter förordnandet och t.ex. från att hans barn är
utgår
tillgodosedda på det sätt han önskar, skall inte hans planer kullkastas genom att okända faktorer - t.ex. avsikter eller
gruppföreträdarens
-
gängse försäkringspraxis påverkar försäkringsbeloppets fördel-
ning. Till detta kommer att en objektiv är
tolkning självfallet ägnad
att förenkla skaderegleringen, förutsatt att förordnandet är klart
formulerat. Regeln är alltså motiverad vid alla av
slag gruppförsäkring.
I enlighet med det sagda har vi i bestämmelsen om villkorsförordnanden markerat en viss olikhet mot tolkningen av individuella förordnanden: vissa allmänna tolkningspresumtioner i 6 kap. 5 och 6 §§ skall gälla bara om ”inte annat framgår av förordnandet”
(9 kap. 19 §; jfr 6 kap. 4 §). Vad gäller andra förfoganden än förmånstagarförordnande över försäkringen har i praktiken överlåtelse och pantsättning av den
försäkrades rätt enligt gruppförsäkring visat sig medföra administrativa och rättsliga problem. Om försäkringen senare ändras i olika avseenden, kan det uppstå tveksamhet om det fortfarande är fråga
om ”samma försäkring”, dvs. om den försäkring som avsågs med
överlâtelsen eller pantsättningen finns kvar eller har upphört och ersatts av en annan försäkring (se vidare i avsnitt 19.1.2). Om många medlemmar i t.ex. en föreningsgrupp överlåter sina rättigheter, anses det också - som dock utanför den
uppstå svårigheter ligger föreslagna lagstiftningen - i fråga om gruppens att fatta möjligheter beslut exempelvis om uppsägning av gruppavtalet. Vid obligatorisk
försäkring kan vidare den som har ordnat försäkringen ofta med fog invända att hans avsikt med att ordna ett försäkringsskydd för gruppen aldrig var att låta försäkringen utnyttjas på detta sätt. Av sådana skäl finner vi att öppna en för
rimligt möjlighet försäkrings-
bolagen att genom en klausul i sina allmänna villkor hindra
överlåtelse och pantsättning av rätten enligt försäkringen.
Rätten att förfoga över försäkringen och att uppbära utfallande
belopp framgår av 9 kap. 3 § tredje stycket. Övriga regler om förfoganden över gruppförsäkring har tagits in i 9 kap. 19 §.
17.8¶Utmätningsskydd, skadereglering m.m.
Sammanfattning: Vid gruppförsäkring kan tillämpas samma
regler om skydd mot borgenärer och om utbetalning av försäkringsbeloppet m.m. som vid individuell försäkring. I
fråga om borgenärsskyddet bör även medförsäkrad anses som
försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans person.
Vad angår de tidigare (avsnitt 15) föreslagna reglerna om skydd mot borgenärerna, gör sig samma synpunkter gällande i fråga om
gruppförsäkring som vid individuell försäkring. Att den försäkrade
gruppmedlemmen härvid bör likställas med försäkringstagaren ter sig helt naturligt både vid frivillig och obligatorisk försäkring. Med
hänsyn till att den medförsäkrade får förfoganderätt över försäkringen, såvitt den avser honom, framstår det vidare som konsekvent att
sou 193656 Allrriänmotivering till 9 kap. 445
också behandla honom som försäkringstagare när det gäller borge-
närsskyddet. Det kan anmärkas att de begränsningar i utmätningsfriheten under
försäkringstiden, som skall gälla beträffande livförsäkringar (avsnitt
15.2), inte torde få någon betydelse beträffande grupplivförsäkring; premiebetalningsvillkor torde det inte finnas
med hänsyn till gängse
någon möjlighet att utmäta sådana försäkringar enligt lagförsla-
get.
Även de regler som föreslagits rörande utbetalning av försäkringsoriktiga uppgifter m.m. efter försäkringsfallet och preskripbelopp,
tion torde utan vidare kunna på gruppförsäkring. I detta
tillämpas
skede framträder inte något av de särdrag som fått motivera speciella regler om sådana försäkringar.
17.9 för vissa slag av gruppförsäkring Särregler
Sammanfattning: Ibland avtalas att gruppförsäkringar skall
gälla endast kort tid eller att de skall ge skydd åt besökande i viss lokal eller liknande. Vi föreslår att vissa av gruppförsäk-
ringsreglerna inte skall gälla för dessa slag av försäkringar.
Den föregående diskussionen har rört de mera ordinära av
typer gruppförsäkring som gäller under en längre tid för en grupp personer med vissa utmärkande drag. Det förekommer emellertid också gruppförsäkringar som på ena eller andra sättet så klart
skiljer sig
från att man kan sätta i fråga, i vad mån de här
normaltypen
diskuterade reglerna alls bör tillämpas på dem.
Detta gäller till en början vissa kortvariga gruppförsäkringar, t.ex.
sådana som meddelas bara för deltagande i en viss resa eller i en viss idrottstävling, eller för medverkan i annan fritidsverksamhet under en begränsad tid. De problem rörande meddelanden om
uppsägning, efterskydd, förnyelse av försäkringen och fortsättningsförsäkring
som har berörts i det föregående har ringa betydelse vid dessa
försäkringar. I många fall, t.ex. i fråga om efterskydd, skulle de
bestämmelser vi föreslår leda till föga rimliga resultat. Likaså skulle
återupplivning efter premiedröjsmål normalt sakna i dessa mening
fall, och över huvud taget är det anledning att bara ge gruppen ett
minimiskydd vid uppsägning på sådan grund. Inte heller i om fråga
information ter det sig i dessa fall motiverat att ålägga försäkrings-
bolagen lika långtgående förpliktelser som vi här har förordat för
gruppförsäkring i allmänhet. Avtalet tillkommer ofta under sådana förhållanden att information till gruppens medlemmar är svår att ge; den enda kontakt bolaget har med gruppen får gå genom
gruppens företrädare, och under försäkringstiden saknar också information
genom honom betydelse.
Också i fråga om en annan särpräglad gruppförsäkringstyp framträder sådana synpunkter. Det gäller försäkringar som avser
besökande i olika lokaler, t.ex. varuhus, eller på vissa ofta riskabla områden och avser att skydda dem mot olycksfall under vistelsen där; om ansvarsförsäkring är det dock inte fråga, eftersom försäk-
ringen gäller oberoende av skadeståndsskyldighet för innehavaren.
Här är gruppens medlemmar inte alls kända i förväg, och de enskilda medlemmarna har i allmänhet inte ens kännedom om försäkringens existens förrän försäkringsfall inträffar. Det står klart att information till gruppens medlemmar dessförinnan knappast har någon mening
och att skyddsregler med sikte på uppsägning av försäkringen även
här saknar nämnvärt intresse. Det kunde t.o.m. diskuteras om det alls finns skäl att behandla dessa försäkringar som gruppförsäkring. Att låta dem för individuella försäkringar är dock inte
följa reglerna
heller lämpligt, och i vissa särskilda avseenden - främst då det gäller situationen efter det att har inträffat - bör tvingande
försäkringsfall regler gälla till de försäkrades skydd. Enligt vår mening är det naturligt att de tvingande reglerna för gruppförsäkringar endast i begränsad utsträckning tillämpas på försäkringar av dessa båda slag. Konstruktionen av försäkringsavta-
let bör vara densamma som vid andra gruppförsäkringar; i regel är
det här fråga om obligatoriska försäkringar. De allmänna informa-
tionsreglerna har i vår lagtext fått en sådan utformning att de utan olägenheter bör kunna gälla också i dessa fall. Däremot bör någon
skyldighet att utfärda försäkringsbesked inte föreskrivas. Tvingande
regler om situationen i samband med uppsägning framstår som nämnt som obehövliga, men däremot bör gruppmedlemmarna här
liksom annars skyddas mot verkningarna av oriktiga upplysningar
från gruppföreträdarens sida. Ett visst rådrum bör också gälla vid
uppsägning på grund av premiedröjsmål, så att gruppens företrädare
kan behålla försäkringsskyddet genom att snarast betala premien. Bestämmelserna om förmånstagarförordnande bör vara desamma som vid annan gruppförsäkring; i praktiken är det framför allt
möjligheten till förordnande genom försäkringsvillkor som har
intresse. Det saknas skäl för en särreglering av skyddet mot
borgenärerna, fast utmätning av själva försäkringen för den försäk-
rades skulder framstår som helt opraktisk i dessa fall. Och rättsläget då försäkringsfall inträffat - både möjligheten att begränsa ansvaret
på grund av omständigheterna vid försäkringsfallet och den ersätt-
- bör motsvara vad som vid
ningsberättigades ställning gäller personförsäkring i allmänhet.
I 9 2 § har vi infört en som inskränker tillämpningen av
kap. regel
vad som nu har sagts, såvitt angår de
gruppförsäkringsreglerna enligt båda angivna formerna av gruppförsäkring.
sou 193656 Allmdnmotivering till 10 kap. 447
18¶Kollektivavtalsgrundad försäkring
till 10
Allmänmotivering kap.
18.1¶Tillämpningsområdet m.m.
Sammanfattning: För att de särskilda om ka-försäk-
reglerna
ring skall bli tillämpliga bör det krävas att försäkringen tecknas
av en arbetsgivare för hans anställda och att
försäkringsvillko-
ren följer ett kollektivavtal som villkoren hänvisar till. Vidare
skall försäkringen meddelas av ett som finns
försäkringsbolag
angivet i detta kollektivavtal. Däremot bör det inte ha
någon betydelse om den arbetsgivare som tecknar försäkringen är
bunden av kollektivavtal om -
något försäkring. I de stora ka-försäkringssystemen finns bestämmelser om ersättning till
anställda hos sådana som inte har tecknat försäk-
arbetsgivare
ring trots att de enligt kollektivavtal varit skyldiga att göra det.
Sådan ersättning bör jämställas med från ka-
ersättning försäkring.
Som anges ovan (avsnitt 7.3), har vi funnit att
personförsäkringsla-
gen bör innehålla ett särskilt kapitel om ka-försäkring.
Regleringen
skall markera ka-försäkringarnas i det
plats försäkringsrättsliga
systemet och ta de försäkrades intressen till vara i särskilt
viktiga
avseenden. Allmänt sett föreslår vi en mindre
detaljerad lagstiftning
för ka-försäkringarna, där vissa delar av avtalsomrâdet lämnas helt utan reglering. Liksom i om
fråga gruppförsäkringen (9 kap.
förslaget) blir tekniken en blandning av bestämmelser och
speciella hänvisningar till lagens tidigare kapitel (se 10 2 §). kap.
Den första frågan är vilka försäkringar som skall omfattas av
Eftersom den vi tänker oss i stor -
kapitlet. reglering utsträckning
fast inte - innebär
genomgående mindre långtgående krav på
försäkringsbolagen, kan frågan på ett sätt sägas vara vilka försäkringar som skall ”undgå” bestämmelserna i
de strängare lagens
tidigare kapitel. Försäkringar som anställningsförmân kan förekom-
ma i många former, men den särskilda här måste av
regleringen
praktiska skäl inriktas på de stora systemen.
r
448¶Allmänmotivering till 10 kap. sou 1986:56
Den första förutsättningen bör vara att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för hans anställda; i enlighet med nuvarande praxis bör försäkringen dock därutöver kunna gälla för andra personer med anknytning till verksamheten, t.ex. arbetsgivaren Vidare
själv.
måste det fordras att försäkringen grundas på ett kollektivavtal; som redan antytts, bör man enligt vår mening kräva att villkoren för försäkringen har fastställts i ett kollektivavtal. Med kollektivavtal avses enligt 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ett (skriftligt) avtal mellan en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation; avtalet kan alltså på arbetsgivarsidan ingås antingen av en enskild arbetsgivare eller av hans organisation. Vi har funnit att man, för att så långt som möjligt få garantier för en väl genomtänkt utformning av försäkringen, här bör kräva den mera kvalificerade av dessa avtalsformer. Det kollektivavtal som försäkringen följer skall alltså ha ingåtts mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Som framgår ovan (avsnitt 7.3), kräver vi vidare medverkan av en central arbetstagarorganisation om villkoren skall avvika till den försäkrades nackdel från de regler vi föreslår.
Genom kravet att försäkringen skall grundas på ett kollektivavtal blir kollektivavtalet en rättskälla för försäkringsförhållandet. För att den försäkrade som tar del av villkoren skall få klart besked om vad som
gäller - och även med tanke på framtida ändringar av försäkringen
avsnitt 18.3 - bör det därför vara ett formkrav att
(se nedan) kollektivavtalet finns angivet i försäkringsvillkoren.
Däremot bör det i sammanhanget inte spela någon roll om den enskilde arbetsgivaren är bunden av något kollektivavtal eller inte; det är ju främst tilltron till arbetsmarknadsparternas förmåga att vid fastställandet av villkoren ta de enskilda försäkrades intressen till vara på ett betryggande sätt som är grunden för den tänkta
särbehandlingen av ka-försäkringarna. Ka-försäkringarna meddelas i stor utsträckning av bolag där arbetsmarknadsparterna har ett betydande inflytande, och även när
så inte är fallet är samarbetet mellan parterna och försäkringsbolaget
av stor betydelse. Om lagstiftningen skall kunna begränsas på det sätt
som vi föreslår, är det inte tillräckligt att försäkringsvillkoren har fastställts av arbetsmarknadsparterna. Villkoren måste också tillämpas i enlighet med parternas intentioner, och parterna måste vid
behov kunna få ändringar i försäkringen genomförda på ett smidigt sätt. I själva verket är valet av försäkringsbolag regelmässigt en betydelsefull del av parternas försäkringsuppgörelser. Därför bör
ännu ett krav ställas: försäkringen skall meddelas av det eller de
försäkringsbolag som i kollektivavtalet har fått arbetsmarknadspar-
ternas uppdrag att genomföra deras överenskommelse.
Det skulle kunna invändas att en sådan - som i sak stämmer
regel
med vad som för närvarande - har en konkurrenshäm-
tillämpas
mande effekt. Utöver vad som angetts ovan måste här emellertid
beaktas följande.
Premierna för ka-försäkringarna är till stor del och
enhetliga
oberoende av försäkringsrisken i det enskilda särskilt
företaget; gäller detta i AMF-systemet, där premiesättningen i stor utsträckning bygger på principen om kostnadsmässig solidaritet mellan
arbetsgivarna inom ett avtalsområde (se avsnitt 4.4.2 ovan och avsnitt 7.5 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten). Premier som var relaterade till verksamheten i det enskilda företaget skulle för vissa företag kunna bli
mycket betungande eller rent av göra försäkringen omöjlig. Om
hänsyn skulle tas till de enskilda försäkrades ålder och personliga förhållanden i övrigt, kunde detta också försvåra rörligheten på arbetsmarknaden för t.ex. äldre arbetskraft.
Ett system med fordrar emellertid att
enhetliga premier premie-
sättningen kan avse hela det kollektiv som förutsätts i kollektivavtalsuppgörelsen, och detta i sin tur underlättas väsentligt av att
eller -
försäkringen meddelas av bara en försäkringsgivare vilket
också förekommer - av flera som har resultatut-
försäkringsgivare
jämning mellan sig (jfr avsnitt 4.4.2 ovan). När den i och för sig önskvärda konkurrensen är praktiskt möjlig, bör den alltså äga rum i samband med att arbetsmarknadsparterna bestämmer vilket eller
vilka försäkringsbolag som skall få uppdraget.
Den nuvarande ordningen på AMF-området har för övrigt varit föremål för näringsfrihetsombudsmannens (NO) uppmärksamhet utan att NO ansett sig böra vidta några åtgärder (NO:s beslut 1984-04-19 i ärende 87/83; jfr också försäkringsinspektionens beslut 1983-11-15 i ärende 654/82).
Vi återkommer i specialmotiveringen till den närmare bestämningen av begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring (avsnitt 19.10.1). Liksom när det gäller gruppförsäkringarna enligt 9 kap. förslaget måste man vid ka-försäkring ta ställning till hur försäkringen rättsligt
skall anses konstruerad. Sett som helhet har systemet påtagliga
likheter med arbetsmarknadsparterna träffrivillig gruppförsäkring:
far med en motsvarande
försäkringsbolaget principuppgörelse,
gruppavtalet, som de enskilda arbetsgivarna ansluter sig och sina anställda till; ville man dra parallellen ända ut, skulle de anställda alltså närmast inta en ställning motsvarande de medförsäkrades vid
frivillig gruppförsäkring. Sedd mera ur den enskildes synvinkel
framstår närmast
försäkringen som en typ av obligatorisk gruppför-
säkring, som arbetsgivaren tecknar för sina anställda.
Vi har utformat reglerna på ett sätt som ligger i linje med dessa betraktelsesätt. är alltså i den
Arbetsgivaren försäkringstagare
bemärkelsen att det är han som med bolaget,
ingår försäkringsavtalet
och det är han som är för och att
betalningsskyldig premien behörig
450 till 10 sou 1986:56
Allmdhmotivering kap.
t.ex. ta emot en från sida. I fråga om rätten till
uppsägning bolagets försäkringsersättning och när det gäller rätten att utse förmånstagare
och förhållandet till borgenärerna, skall däremot varje försäkrad anses som såvitt hans liv
försäkringstagare, försäkringen gäller på
eller hälsa.
I härtill frågan om arbetsgivarens avtal anslutning uppkommer med ger upphov till en försäkring för samtliga försäkringsbolaget
anställda och medförsäkrade eller en för försäkrad. I
försäkring varje
den delen och olika när det gäller å ena
är synsättet terminologin
sidan de försäkringar som meddelas främst av SPP och som grundas på ITP-planen m.fl. liknande planer och å andra sidan de försäkring-
ar som ingår i AMF-systemet.
I och när det TGL räknar man
ITP-systemet gäller tjänstemännens
med att försäkrad till försäkring. Detta
varje ger upphov en egen
med att man i i vissa delar bygger upp
sammanhänger ITP-systemet
den enskildes succesiva avsättningar på i
pensionsskydd genom
huvudsak samma sätt som i individuell försäkring; det är alltså
att vid tillgodohavande som möjligt varje tidpunkt ange hur stort
finns avsatt för en viss försäkrad person. Vidare kan försäkringen
med bibehållet tillgodohavande efter anställningens upphörande
fortsätta att gälla som fribrev eller med den enskilde som självbetalare. Om den försäkrade tar anställning hos en annan ITP-ansluten det till grund för den
arbetsgivare, läggs tidigare tillgodohavandet
fortsatta av Det har framhållits att
uppbyggnaden pensionsskyddet.
det med det nuvarande skulle vara främmande att anse systemet anställda i ett försäkrade en enda försäk-
samtliga företag genom ring.
Inom är närmast den motsatta. Inte
AMF-systemet uppläggningen
- inträffar finns
förrän pensionsfallet - eller annat försäkringsfall
något tillgodohavande avsatt för den enskilde försäkrade, och inte heller finns för den som lämnar sin anställning att
någon möjlighet
fortsätta som Man anser där att det tecknas en
självbetalare.
en osv. för företag; det
STP-försäkring, TGL-försäkring varje
förekommer t.o.m. som det synsättet, att t.ex. TGL är en försäkring, behåller sin identitet oavsett hur som ansluts. Också
många företag
här skulle en avvikelse från den nuvarande konstruktionen av
försäkringsförhållandet uppenbarligen medföra betydande svårighe-
ter, som inte skulle av den tekniska fördelen att
kompenseras
skulle ett betraktelsesätt inom hela
reglerna bygga på enhetligt ka-försäkringsområdet.
Naturligtvis läggs även i STP-systemet anställning hos olika arbetsgivare samman vid beräkningen av den pension som skall utgå, men de olika anställningarna ger inte upphov till särskilda avsättningar för den enskildes räkning. Till stor del har detta sin grund i metoderna för premiesättningen;
i
. e sou 1986:56 Allmänmotivering till 10 451
kap.
premien för varje företag beräknas som tidigare nämnts på företagets lönesumma utan hänsyn till personalens ålderssammansättning m.m.
För vår del har vi ansett de
praktiska synpunkterna på lagstiftningen utslagsgivande i detta läge. Det väsentliga måste vara det sakliga
innehållet i de försäkrades skydd, och här saknar frågan om antalet försäkringar betydelse. Vi har därför försökt utforma på ett
lagtexten
sätt som är förenligt med båda de nu beskrivna
synsätten; lagförsla-
get lämnar alltså öppet vilken terminologi som skall användas
exempelvis i försäkringsvillkoren.
Ovan har berörts de särskilda garantiregler som ofta när en
gäller,
arbetsgivare har underlåtit att teckna trots att han
ka-försäkring
enligt kollektivavtal är skyldig att göra det, och när en arbetsgivare underlåter att betala premie för en tecknad Som
försäkring. framgått
finansieras - med varierande teknik -
garantiutbetalningar något
med medel som kommer från hela det kollektiv som är anslutet till
försäkringen.
Den garanti som gäller när en försummar
arbetsgivare premiebe-
talningen vållar inte några teoretiska problem; det är från avtalsrätts-
lig synpunkt fråga om en för arbetsgivaren och de försäkrade ovanligt
förmånlig försäkring, som fortsätter att gälla trots att
ingen premie
betalas. Annorlunda förhåller det sig när ersättning betalas ut trots
att arbetsgivaren inte ens har fullgjort sin skyldighet att teckfia försäkring. När någon försäkring formellt inte föreligger, kan det
vara tveksamt om den - t.ex. i förhållande till
utgående ersättningen
-
borgenärerna verkligen kan anses som försäkringsersättning.
Emellertid är det uppenbart att sådan samma
ersättning fyller
syften som ersättning från en tecknad försäkring och att de skäl som motiverar att försäkringsersättning i vissa avseenden särbehandlas, t.ex. när det gäller familjerättsliga och förhållandet till
förfoganden borgenärerna, gör sig gällande med samma styrka här. För att
undanröja alla tvivel bör lagstiftningen därför genom en
uttrycklig regel jämställa garantiersättning med ersättning från en ka-försäk-
ring. Vi har tagit in en sådan i 10 1§
regel kap. tredje stycket förslaget.
I det följande tar vi upp i den särskilda vi
huvuddragen reglering föreslår för ka-försäkringen. Avsnittsindelningen följer kapitelindelningen i lagens tidigare delar.
5 452 Allmdnmotivering till 10 kap. sou 1986:56
18.2¶Information
Sammanfattning: Informationen om ka-försäkringarna är vik-
tig. Såvitt möjligt bör informationen till och
arbetsgivare
anställda därför vara minst lika som vid annan
fullödig
försäkring. Framför allt det mycket stora antalet omfattade företag och individer medför emellertid att man inte kan kräva riktigt lika stor exakthet i informationsflödet här som vid annan försäkring. Ansvar för informationen bör i viss utsträck-
ning åläggas inte bara försäkringsbolagen utan även arbets-
marknadsparterna.
Frågorna om information till de försäkrade och deras är
arbetsgivare
av stor betydelse för att skall ett
ka-försäkringen fungera på
tillfredsställande sätt. Man kan räkna med att -
ka-försäkringarna
vid sidan av - för de flesta anställda svarar för det
socialförsäkringen grundläggande och viktigaste försäkringsskyddet. om Kunskap
skyddets närmare utformning är avgörande för att de berörda skall kunna överblicka sin situation och vid behov teckna
kompletterande
egna försäkringar. Informationen är också en för att de
förutsättning
enskilda genom sina skall kunna
organisationer påverka skyddets utformning, något som i dag sker i betydande utsträckning genom
diskussioner i fackklubbar, på kongresser osv. Som ovan
framgår (avsnitt 4.4.2), sätter och
arbetsmarknadsparterna försäkringsbola-
gen också till avsevärda resurser för att tillgodose informationsbehoven.
Reglerna om försäkringsbolagets i 2 förslainformationsplikt kap.
get är anpassade efter förhållandena vid individuell
försäkring.
Liksom i fråga om behövs därför särskilda
gruppförsäkringen regler
om detta ämne för del.
ka-försäkringens
Den grundläggande ambitionsnivån för - liksom för den
reglerna
faktiska informationen bör vara minst lika hög vid ka-försäkring som vid annan Målet försäkrad en
försäkring. skall vara att ge varje
fullgod information, som på ett enkelt och såvitt
möjligt fullständigt
sätt klargör vad som gäller för honom. Från
principiell synpunkt
finns det inte att sämre information vid
någon anledning godta ka-försäkring än vid annan försäkring.
Detta är utgångspunkten, som bör komma till framför allt i
uttryck
den möda som ned informationens De
läggs på utformning. typiska
avser emellertid stora kollektiv -
ka-försäkringarna mycket betyd-
ligt större än de flesta som faller under 9
gruppförsäkringar kap.
förslaget. Som exempel kan nämnas att AMF-försäkringarna omfattar ca 125 000 företag med flera försäkrade individer och
miljoner
omkring 350 000 medför att man - även
försåkringsfall per år. Detta
sou 1986:56 . Allmânmotivering till 10 kap. 453
- räkna med om ambitionsnivån är hög inte kan i alla avseenden samma exakthet i informationsflödet som vid främst individuell
försäkring. Som framgår ovan (avsnitt 17.2), är det redan vid gruppförsäkring
att garantera att från försäkringsbolaget utsänd information
omöjligt
når alla försäkrade. I de stora ka-försäkringssystemen kan man inte
- utreda - att alla ens vara säker på eller i varje fall inte i efterhand
t.ex. ett meddelande om nya villkor, når
informationshandlingar,
omfattat en eller ett par av 125 000 försändelser kan
varje företag;
komma bort i hanteringen. Regler som gjorde t.ex. nya villkors
beroende av att en informationshandling hade nått den
giltighet
försäkrade skulle alltså kunna vålla avsevärda problem framför allt
vid skaderegleringen.
Det är för övrigt inte bara sådana praktiska synpunkter som brukar åberopas i sammanhanget. Från arbetsmarknadsparternas sida hävdar man att ett kollektivavtal om nya försäkringsvillkor, på samma sätt som kollektivavtal i allmänhet, bör gälla för alla som omfattas av kollektivavtalet från och med den dag som anges i avtalet, oavsett om den enskilde har fått kännedom om avtalet.
Vidare måste man räkna med att de informationshandlingar som tillställs de försäkrade i stor utsträckning är standardiserade. Försäkringsbeskeden kan t.ex. redogöra för vilka förmåner som kan utgå under olika förhållanden och sedan överlämna åt den enskilde att själv bedöma vilka delar som är aktuella för honom. Det kan vara orimligt att belasta beskeden med detaljerade uppgifter om undantag eller specialbestämmelser som kan ha betydelse bara för ett fåtal försäkrade; i beskedet ges då bara en erinran om att de speciella bestämmelserna finns, medan närmare information hålls tillgänglig för dem som önskar den.
Liksom vid gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget har vi ingående
diskuterat vilket skydd lagstiftningen bör ge den som får ett
försäkringsbesked med uppgifter om ett försäkringsskydd som är förmånligare för honom än som följer av försäkringsavtalet eller som
ännu inte har fått besked om en av villkoren. Överens-
försämring
kommelser om rena försämringar av försäkringsskyddet är visserligen inte vanliga men kan förekomma t.ex. som anpassning till
ändringar i den allmänna försäkringen och kan då avse viktiga
förhållanden.
Som angetts ovan, menar arbetsmarknadsparterna att åtminstone villkoren i ett nytt kollektivavtal i princip skall gälla från och med den dag som anges i kollektivavtalet. Det oftast mycket stora antalet försäkrade innebär att det redan från ekonomisk synpunkt är viktigt att beslutade ändringar slår igenom på avsett vis. Sådana hänsyn måste dock vägas mot vikten av att de försäkrade har tillgång till riktig information om sitt och kan anpassa sig till
försäkringsskydd
f
detta, t.ex. genom att teckna Det är
kompletterande försäkring.
naturligtvis få försäkringsfall som inträffar under den korta tid som kan förflyta innan de försäkrade ett eller annat sätt får reda
på på
villkorsändringen; för premiernas storlek lär det helt sakna
betydel-
se, om de äldre villkoren tillämpas när detta inträffar. Men i det enskilda fallet kan lösningen få stor betydelse. Man kan inte utan vidare sätta likhetstecken mellan ett kollektivavtal, vilket
genom arbetstagarna t.ex. avstår från en viss löneförmån, och ett avtal om
begränsning av försäkringsskyddet. Ett avtal av sistnämnda kan slag
få konsekvenser för en enskild och hans efterlevande som saknar motstycke i fråga om de flesta ämnen som brukar behandlas i kollektivavtal.
Vi har funnit att en här, liksom vid
rimlig kompromisslösning gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget, blir att anse de villkor som framgår av tidigare försäkringsbesked mista sin två veckor betydelse
efter det att försäkringsbolaget sätt har avsänt
på ändamålsenligt
besked om de nya villkoren; den försäkrade har då som haft
regel
möjlighet att vid behov komplettera sitt innan de
skydd, nya
villkoren börjar gälla för hans del. Inträffar ett
försäkringsfall
senare, skall det regleras enligt de nya villkoren även om den försäkrade i det enskilda fallet faktiskt inte har fått
del av de nya villkoren. På motsvarande sätt bör vara bundet av ett
bolaget försäkringsbesked, där t.ex. försäkringsbeloppet ett tryckfel
genom har blivit för högt angivet, till dess två veckor förflutit från det att bolaget har sänt ut nya besked eller annan rättelse. Men naturligtvis bör det speciella i dessa fall, liksom vid
skyddet gruppförsäkring,
gälla bara om den försäkrade är i god tro. Om han vid av
läsning
beskedet måste förstå att är - t.ex. därför att
uppgiften oriktig angivna belopp är orimligt höga eller som anknyter till uppgifter
varandra uppenbarligen inte stämmer överens - skall han inte kunna åberopa regeln. Detsamma gäller om han annat sätt än genom
på
nytt besked från bolaget har fått veta att är eller
uppgiften oriktig
föråldrad (se 10 kap. 5 § förslaget). När har förflutit
fjorton dagar
från det att han fick kännedom om oriktigheten eller borde ha insett denna, kan han inte
längre åberopa uppgiften. Denna reglering kan synas ge ett otillräckligt skydd om den
försäkrade får reda på avtalets riktiga innehåll i ett skede när han har svårt att komplettera t.ex. om det först en kort tid före hans
skyddet,
pensionering visar sig att hans pensionsskydd är sämre än vad han har räknat med. Vi utgår dock från att sådana situationer är mycket sällsynta i praktiken. I alla händelser skulle en särskild
godtrosregel
för dessa fall bli svår att utforma, eftersom hänsyn måste tas till flera olika omständigheter, bl.a. den tid den försäkrade varit felinformerad och återstående tid fram till hans pensionering.
En fråga som är för är vem som skall
specifik ka-försäkringen
i
Allmänmotiverxing till 10 kap. 455
lämna den informationen till arbetsgivare och anställda.
nödvändiga
Med tanke att vi i bara reglerar förhållandet mellanå ena
på övrigt
sidan och å andra sidan försäkringstagaren och de
försäkringsbolaget
försäkrade är det svaret på denna fråga i första hand:
naturliga
Emellertid lämnas för närvarande allmän infor-
försäkringsbolaget.
- - i stor mation både före och efter försäkringens tecknande av Parternas företrädare i
utsträckning arbetsmarknadsparterna.
kommittén har förklarat att organisationerna anser sig ha ett ansvar för informationen och att detta ansvar enligt
självständigt
deras bör Vi ansluter oss till detta synsätt. De
mening lagfästas.
vi föreslår därför delvis försäkringsbolaget och
regler ålägger
ett gemensamt ansvar för informationen
arbetsmarknadsparterna tanke att arbetsmarknadsparterna inte är
(10 kap. 4 §). Med på i och inte heller är näringsidkare, bör man
parter försäkringsavtalet
dock inte så att man låter marknadsföringslagens sanktions-
gå långt
system gälla också för dem.
i informationsreglerna skall behandlas i specialmotive- Detaljerna ringen (avsnitt 19.10.4 och 19.10.5).
18.3 m.m.
Försäkringsavtalet
i 3 är anpassade efter
Sammanfattning: Reglerna kap. förslaget
förhållandena vid individuell försäkring och passar inte för I vissa av de ämnen som behandlas i det kapitlet
ka-försäkring.
bör i stället införas särskilda för ka-försäkring, främst i
regler
om ansvarsinträdet samt och ändring av
fråga uppsägning
bör här ansluta till vad som gäller enligt
försäkringen. Reglerna
kollektivavtalsrätten.
I 3 finns om rätten att teckna försäkring, om
kap. förslaget regler
och av om rätten till återbäring
uppsägning ändring försäkringen,
och till värde m.m. Reglerna är utformade med
försäkringens iövrigt
sikte på förhållandena vid individuell försäkring och passar inte vid olika former av kollektiv För ka-försäkringarnas del
försäkring.
innebär redan det förhållandet att som regel tecknas
försäkringarna
att tills att en stor del av i 3kap. saknar
gälla vidare, reglerna
aktualitet. Det bör alltså inte gälla för ka-försäkringen.
kapitlet
I stället i 3 kap. bli föremål bör ett par av de ämnen som behandlas för särskild i om ka-försäkring. Det är här närmast
reglering kapitlet
om att i bekräfta vissa förekommande villkorsbestäm-
fråga lagen
melser, som tillbaka kollektivavtalsrätten och som är särskilt
går på
för de försäkrade.
viktiga
456 Allmänmotivering till 10 sou 1986:56
kap.
Sålunda bör lagen ställa upp en om ansvarets
huvudregel inträde,
som stämmer med den flera berörda om
tidigare gånger principen
kollektivavtalets genomslagskraft: när en kollek-
arbetsgivare enligt
tivavtal är skyldig att teckna en viss skall
försäkring, försäkringen
gälla från det att blev bunden av eller
arbetsgivaren kollektivavtalet
från den senare även om försäk-
dag som anges i kollektivavtalet,
ringsavtalet ingås först senare. Eftersom regeln i 3 1 §
kap. förslaget
om rätt att teckna
försäkring inte skall gälla för ka-försäkringen, kan
frågan om tiden för bolagets ansvar komma i upp bara när bolaget princip är villigt att meddela kan därför
försäkring. Regeln göras
tvingande till de enskildas förmån (se 10 6 §
kap. förslaget).
Vidare bör villkoren kunna innehålla att varken
försäkringsbolaget eller arbetsgivaren kan säga upp försäkringen så länge arbetsgi-
varen är bunden av ett kollektivavtal om avsnitt
försäkringen (jfr
4.4.2 ovan). Till för de försäkrade bör dessutom
skydd försäkrings-
bolagets möjligheter att ändra villkoren under
försäkringstiden göras beroende av kollektivavtalsparternas godkännande.
Övriga ämnen som behandlas i 3 saknar som kap. sagt i stor utsträckning aktualitet för ka-försäkringens del. En som bör
fråga
beröras är dock av de överskott som kan i
behandlingen uppkomma
verksamheten. Liksom inom förekommer vid
gruppförsäkringen
ka-försäkring olika modeller. Vid t.ex.
tjänstegrupplivförsäkring
används ofta ett års överskott för att sänka nästa års premier. Frågan har emellertid större i de olika
praktisk betydelse pensioneringssy-
stemen, där överskotten i stor används för att värdesäk-
utsträckning ra utgående pensionsförmåner.
Det kan uppenbarligen inte komma i att ta in bestämmelser i
fråga
personförsäkringslagen om hur överskotten skall användas; redan de olika försäkringarnas skiftande medför att detta är en
utformning
fråga som måste lämnas till och
arbetsmarknadsparterna försäkrings-
bolagen. Liksom i fråga om den individuella
försäkringen (3 kap.
10 § förslaget) har vi emellertid funnit att ämnet är av sådan vikt att det bör nämnas i lagen. Vi föreslår därför en liknande för
regel ka-försäkringens del (10 kap. 10§ med är i förslaget). Syftet regeln
första hand att frågan skall också av sådana
uppmärksammas
berörda som inte direkt är
försäkringsexperter.
Ett par andra frågor som blir aktuella vid ka-försäkring saknar till största delen vid individuell men har
motsvarighet försäkring behandlats på tal om gruppförsäkringen de (avsnitt 17.4). Detgäller
försäkrades möjlighet till efterskydd, fribrev eller
fortsättningsför-
säkring om det ordinarie träder ur kraft för deras
försäkringsskyddet
del, närmast därför att de lämnar sin före
anställning pensionsål-
dern.
Efterskydd förekommer vid försäkring enligt ITP-planen samt vid
Allmänmotivering kap. 457
tjänstegrupplivförsäkring och
avtalsgruppsjukförsäkring. Skyddet gäller framför allt för den som av eller arbetslöshet på grund sjukdom inte kan komma in i något annat och kan som försäkringssystem längst gälla fram till den ordinarie slutåldern. Privattjänstemän kan också ha_rätt till fribrev (delar av och fortsätt- ITP-försäkringen) ningsförsäkring (delar av ITP-försäkringen samt TGL-försäkring). På samma sätt som sades av nyss angående användningen överskott på verksamheten, bör man vår inte i enligt mening lagen införa detaljerade bestämmelser om och efterskydd fortsättningsförsäkring vid ka-försäkring. Förhållandena skiftar här mer än betydligt vad som är fallet vid och kan inte gruppförsäkring, lagstiftningen gärna ställa upp krav som det i vore för praktiken omöjligt
arbetsmarknadsparter och försäkringsbolag att Vidare bör
uppfylla. det beaktas att frågorna om framför allt tilldrar stor efterskydd sig uppmärksamhet från parternas sida - avsevärda av förstärkningar skyddet har skett under det senaste årtiondet - och att det därför
knappast finns något behov av en en sådan måste under lagreglering; alla förhållanden bli så vag och allmänt hållen att den i praktiken knappast skulle innebära något utvidgat för de enskilda. skydd Emellertid är också denna allmänt av sådan att fråga vikt, lagstiftningen inte bör förbigå den helt. Det är att lämpligt lagen innehåller en påminnelse om att åtminstone av dessa någon möjligheter ofta finns, bl.a. därför att man kan räkna med att i lagen stor kommer att som en för den information utsträckning ligga grund som lämnas till de berörda 10 9 § (se kap. förslaget).
18.4 av ansvar
Begränsningar försäkringsbolagets
Sammanfattning: Reglerna i 4 kap. förslaget om begränsning av ansvar bör också för ka-försäk-
försäkringsbolagets gälla
ring. Om någon annan än den försäkrade har lämnat själv oriktiga uppgifter till bolaget, bör dock detta inte få åberopas mot den försäkrade.
I 4 kap. förslaget finns om
regler försäkringsbolagets möjligheter att
bli helt eller delvis fritt från ansvar om försäkringstagaren eller den försäkrade bryter mot sina s.k. Där finns biförpliktelser. också bestämmelser om vissa typer av som ett ansvarsbegränsningar, på eller annat sätt har med av beröring någon biförpliktelserna. Till skillnad från vad som sades om 3 är i 4 kap. reglerna kap. inte genom sin utformning speciellt anpassade till den individuella försäkringen.
till 10 sou 1986:56
458 Allmänmotivering kap.
är vår av sådan allmän karaktär, att det är
Reglerna enligt mening
att de personförsäkring. Vi föreslår
rimligt tillämpas vid alla typer av
därför att 4 skall också för Vi räknar inte
kap. gälla ka-försäkring. med att arbetsmarknadsparterna skall utnyttja den formella möjlig-
heten att träffa avtal om avvikande villkor. En annan sak är att förhållandena vid ka-försäkring kan medföra
att av bestämmelserna i kapitlet tillämpas på ett något någon
annorlunda sätt för dessa försäkringars del än när det gäller individuell Närmast kunde detta bli aktuellt vid 4 kap.
försäkring.
5 §. Med så stora kollektiv som det ofta är fråga om vid ka-försäkring är det i att t.ex. inför en utvidgning av
praktiken omöjligt
inhämta om de enskilda försäk-
försäkringsskyddet upplysningar
rades hälsotillstånd. Detta kan tala för att man bör tillåta s.k. i större här än vid framför allt
symtomklausuler utsträckning
individuell Å andra sidan bör man beakta att den
försäkring.
det till största delen är fråga om minskar
obligatoriska anslutning
riskerna för s.k. moturval - som annars brukar vara det skäl som i - och att första hand åberopas som försvar för sådana undantag kollektivets storlek bör det att acceptera ett visst
göra möjligt
moturval när sådant kan förekomma. Det är alltså långt ifrån att och liknande undantag skall godtas
självklart symtomklausuler
ens inom Framför allt sådana undantag som inte
ka-försäkringen.
kräver att ännu har visat när försäkringen tecknas
några symtom sig
eller är alltid starkt för den enskilde och
skyddet utvidgas negativa
bör så långt som möjligt undvikas.
I är det vid ka-försäkring sällsynt att försäkringsbolaget praktiken
inhämtar från den enskilde anställde. I den mån detta
upplysningar
förekommer har vi dock inte funnit skäl att föreslå några specialregler för Den som slarvar med uppgiftslämnandet får
ka-försäkring.
finna i 4 kap. 2 § förslaget, och den som lämnar
sig nedsättning enligt uppgifter i god tro skall ha fullt skydd. oriktiga
Annorlunda ställer saken sig om någon annan än den anställde,
närmast har lämnat oriktiga uppgifter till försäkringarbetsgivaren,
en. Ett kan vara att intygar att den anställde
exempel arbetsgivaren
trots att så inte är fallet, eller lämnar oriktig uppgift om är arbetsför, sin årslönesumma för den aktuella av anställda. Vi har för gruppen motsvarande fall i kommit fram till att oriktiga
gruppförsäkring
av eller motsvarande inte bör gå ut
uppgifter gruppföreståndaren
över de enskilda 17.5). Minst lika starka skäl talar för den
(avsnitt
när det av en arbetsgivare; den
regeln gäller oriktiga uppgifter
enskilde - som kanske har lämnat till
själv riktiga uppgifter
- har här någon möjlighet alls att kontrol-
arbetsgivaren knappast
lera vilka som lämnas om honom. Vi föreslår alltså en
uppgifter
. till 10 459
Allmänmotivering kap.
sådan regel (10 kap. 11 §). Men självfallet kan den oriktiga uppgiften
ändå åberopas, om den anställde själv har lämnat den till arbetsgivaren eller om den anställde annars handlat svikligt eller i strid mot tro och heder.
I detta sammanhang måste emellertid ett viktigt
uppmärksammas särdrag hos ka-försäkringen, som innebär att frågorna om oriktiga eller ofullständiga uppgifter vid försäkringens tecknande inte har alls
samma betydelse som vid framför allt individuell försäkring. Särdraget kan närmast förklaras med ka-försäkringens nära funktionella samband med socialförsäkringen och kollektivavtalen om t.ex.
sjuklöneförmåner. _ Vid individuell försäkring grundas försäkringsbolagets åtagande
till största delen på försäkringstagarens uppgifter om förhållandena vid tiden för tecknandet. Vid ka-försäkring är förhållandena vid tiden för tecknandet - och därmed också om dessa
uppgifterna
förhållanden - av underordnad dessa
betydelse. Enligt försäkringars
konstruktion är det avgörande för vilken ersättning som skall utgå till den enskilde i stället hur förhållandena utvecklar sig under försäkringstiden - hur lång tid han arbetar, vilken lön han har osv. Och
härvid fäster man knappast någon principiell vikt vid vilka uppgifter
om detta som kan ha lämnats i olika skeden, utan man utgår vid skaderegleringen från hur förhållandena faktiskt har varit. (Liknan-
de konstruktioner förekommer vid obligatorisk gruppförsäkring; jfr
avsnitt 17.5 ovan.)
Om det t.ex. vid ett pensionsfall visar sig att den försäkrade under en följd av år har haft en helt annan lön än den som arbetsgivaren uppgett, beräknas alltså pensionen på den faktiska lön som har utgått - oavsett om den är högre eller lägre än den uppgivna. Det spelar inte någon roll om arbetsgivaren har varit i god tro om uppgifternas riktighet, t.ex. därför att han har missförstått reglerna om hur man beräknar den pensionsmedförande lönen. Om lönen har varit högre än vad som uppgetts, kan arbetsgivaren visserligen bli skyldig att betala tilläggspremie, men förfarandet avviker ändå klart från vad som skulle kunna förekomma vid annan privat försäkring.
Vi har inte funnit någon anledning att försöka ändra den
på
utformningen av försäkringarna som sålunda beskrivits; den är en naturlig konsekvens av närheten till den allmänna försäkringen och bör normalt inte som orättvis av dem som berörs. Vad man
upplevas
bara måste se till är, att lagstiftningen ger ett visst skydd för den som
har fått ett på oriktiga uppgifter grundat försäkringsbesked från
bolaget om vilka förmåner som skall utgå till honom och som i god tro har litat på beskedet (se 10 5 § i jfr också avsnitt
kap. lagförslaget;
18.2 ovan).
18.5¶Premien
Sammanfattning: Några bestämmelser om premiebetalningsti-
der, återupplivning m.m. behövs inte för ka-försäkringens del.
Den enda bestämmelse vi föreslår gäller uppsägningstidens längd vid utebliven premiebetalning: fristen föreslås bli en månad.
Att de sammanlagda premier som behövs för verksamheten också betalas är naturligtvis lika viktigt för ka- försäkringen som för annan
Som framgår av det föregående (avsnitt 4.4), sker försäkring.
emellertid till stor del i former som väsentligt avviker från
uppbörden vad som tillämpas inom individuell försäkring och vid gruppförsäkring. De regler vi i tidigare avsnitt föreslår om premiebetalningstider
m.m. framstår alltså som opraktiska för ka-försäkringens del. Inte heller lär det finnas något behov av regler om dessa frågor; de kan utan vidare lämnas till reglering genom avtal.
Också frågan om verkan av utebliven premiebetalning har i
liten betydelse. l de stora systemen gäller garantiregler, praktiken
som medför att de anställda hos alla arbetsgivare som enligt kollektivavtal är skyldiga att hålla försäkring egentligen inte berörs av ett När det inte finns och
premiedröjsmål. några garantiregler
alltså kan bli aktuell, bör lagen dock innehålla en
uppsägning
bestämmelse om uppsägningstidens längd. Med hänsyn till att det som är så försäkrade som berörs föreslår vi här en
regel många
minsta uppsägningstid av en månad i stället för de fjorton dagar som
skall gälla vid individuell försäkring och gruppförsäkring (se 10 kap.
7 § förslaget). De övriga regler vi föreslår i 5 kap. förslaget torde inte ha något
direkt värde för ka-försäkringens del. Så ligger t.ex. värdet av
återupplivningsreglerna i 5 kap. 3 § i att återupplivningen sker utan hälsoprövning, och någon sådan förekommer knappast vid
ny ka-försäkring. De enda bestämmelser som någon gång skulle kunna komma till är de i 5 kap. 5 § om när premie skall anses
användning
betald. Vi har dock inte velat betunga lagtexten med en särskild
till den utan förutsätter att den vid behov
hänvisning paragrafen
ändå; bestämmelserna torde i stort sett bara återge vad som
tillämpas redan är praxis i försäkringsbranschen.
till 10 461
Allmänmotivering kap.
18.6 över
Förfoganden försäkringen
Sammanfattning: Rätten att förfoga över en ka-försäkring skall
tillkomma den försäkrade. Emellertid bör villkoren - liksom vid -
gruppförsäkring kunna förbjuda överlåtelse och pantsättning av den försäkrades rätt. i
Förmånstagarförordnanden
villkoren bör av flera skäl tillåtas. Som skall ett
regel
individuellt förordnande av den försäkrade ta över villkorsförordnandet, men möjligheten att göra ett eget förordnande kan begränsas genom ett centralt kollektivavtal.
Som framhålls i det är det att
föregående (avsnitt 7.3), nödvändigt
lagen också för ka-försäkringens del innehåller om förhållan-
regler
det till tredje man, däribland över
regler om förfoganden försäkring-
en. Vi menar visserligen att de vi föreslår i 6 i
regler kap. förslaget
stort sett bör kunna också för dessa men
tillämpas försäkringar,
försäkringarnas konstruktion medför att det delvis blir om en
fråga speciell tillämpning.
Den avgörande är här, liksom vid att
punkten gruppförsäkring,
varje enskild försäkrad skall anses som såvitt
försäkringstagare gäller
rätten till och över
försäkringsersättning förfoganden försäkringen.
Detta gäller oavsett om man anser att det tecknas en särskild försäkring för varje anställd eller för
en gemensam försäkring samtliga anställda i företaget. Den till ersätt-
grundlägganderätten
ning från försäkringen skall alltså tillkomma och
den försäkrade, reglerna i 6kap. om överlåtelse och
förmånstagarförordnanden, pantsättning skall tillämpas på förfoganden från hans sida, inte på
åtgärder som vidtas av I samband med en överlåtelse
arbetsgivaren.
av företaget övertar förvärvaren
visserligen den gamle arbetsgiva-
rens roll som i avtalsförhållandet till
försäkringstagare försäkrings-
bolaget, men eftersom bara innebär och
försäkringen förpliktelser
inga direkta förmåner för såvitt
arbetsgivaren, försäkringen gäller på
anställdas_ m.fl. person, är detta ”överlåtelse av
knappast någon försäkringen”. Med den föreslagna kan uppläggningen arbetsgivaren
inte heller pantsätta
försäkringen.
Liksom i fråga om behövs det emellertid också ett
gruppförsäkring
par specialregler om förfoganden över för ka-försäk-
försäkringen
ringens del. När träffar överenskommelse
arbetsmarknadsparterna
om en försäkring, har de ett bestämt
skyddsbehov för ögonen; oftast är det den anställde själv (och därmed indirekt hans som skall
familj)
skyddas. I fråga om är det uttalade
tjänstegrupplivförsäkringen
syftet att tillgodose make/sambo och barn till den
underåriga
anställde. (Det är för till sistnämnda som
övrigt hänsyn syfte ligger
i till 10 sou 1986:56
462 Allmänmotivering kap.
bakom den nu undantagsbestämmelsen i 104§ tredje gällande
stycket FAL.)
- och också av sådana Av sådana skäl som nu antytts självfallet skäl som anförts beträffande gruppförsäkringen (avsnitt
praktiska
17.7 - bör man i kunna ta in förmånstagarför-
ovan) ka-försäkring
ordnanden i (se 10 kap. 12 § förslaget). Det är
försäkringsvillkoren
att som huvudregel ger företräde åt ett
visserligen naturligt lagen
individuellt förordnande från den enskildes sida, men även rätten att förordnande bör kunna uteslutas genom ett centralt göra ett sådant kollektivavtal. Även om man inte kan räkna med att sådana villkorsbestämmelser skall bli kan det förekomma situatio-
vanliga,
ner där vill försäkra sig om att de medel som avsätts
organisationerna
till också kommer till avsedd användning; som
försäkringarna
kan man tänka förbud mot att sätta in annan förmåns-
exempel sig
till i och förbud mot
tagare barnbeloppen tjänstegrupplivförsäkring att sätta in förmånstagare till belopp som utgår på grund av egen
sjukdom eller eget olycksfall.
Av liknande skäl bör det också vara möjligt att i försäkringsvillkoren de enskilda att överlåta eller pantsätta sin rätt enligt
förbjuda
en Bl.a. har ofta ett självständigt
ka-försäkring. arbetsgivaren
intresse av att hans anställda själva uppbär de olika
verkligen
han har tillförsäkrat dem och inte hamnar i ett läge där
ersättningar
de trots saknar medel för sin försörjning. För denna
försäkringen
talar ofta också de skäl som för
regel naturligtvis praktiska
del anförts i det (avsnitt 17 .7).
gruppförsäkringens föregående
18.7¶Förhållandet till borgenärerna
En skall aldrig kunna tas i Sammanfattning: ka-försäkring för skulder. I om utmätning m.m.
anspråk arbetsgivarens fråga
för den försäkrades skulder bör 7 kap. förslaget tillämpas på
samma vis som vid annan försäkring.
Också förhållandet till hör till de ämnen som med
borgenärerna
måste även för Däremot har
nödvändighet regleras ka-försäkringen.
vi här inte funnit behov av för sådan försäk-
något specialregler
ring.
Konstruktionen med försäkrad som försäkringstagare såvitt
varje
rätten till innebär att försäkringen inte
gäller försäkringsersättning under kan tas i anspråk för arbetsgivarens några omständigheter
skulder. bortses från att man i fall möjligen kan tänka sig
(Här något
med analog tillämpning av 33 § konkurslagen; jfr prop.
återvinning
1975:6 s. 216 Och i om utmätning m.m. för den försäkrades
ff.) fråga
sou 1986:56 -
Allmänmotivering till 10 kap. 463
skulder bör reglerna i 7 kap. förslaget kunna med bara den
tillämpas
justeringen att vad som där sägs om försäkringstagaren i stället skall avse den försäkrade. Som framgår av specialmotiveringen till 7
kap. (avsnitt 19.7), innebär reglerna att en ka-försäkring före försäkrings-
fallet praktiskt taget aldrig kan tas i anspråk av
borgenärerna.
18.8 av m.m.
Reglering försäkringsfall
Sammanfattning: Reglerna i 8 kap. om skaderegleringen m.m. bör gälla även för ka-försäkringar.
Också de bestämmelser om vi tänker oss
skaderegleringcn (8 kap.
förslaget) bör utan vidare kunna I
tillämpas på ka-försäkringen.
«.~
\» detta skede skiljer sig ka-försäkring knappast på något avgörande
.. sätt från annan försäkring. Inte heller i om ämnen som
fråga övriga
behandlas i 8 - -
kap. preskription, regress m.m. synes några speciella synpunkter göra sig gällande för dessa försäkringars del. Vi
—-— föreslår därför att 8 i sin helhet skall även för ka-
kap. gälla försäkring.
Bestämmelserna i 8 kap. 7 § saknar visserligen betydelse för ka-försäkringarna, därför att de syftar tillbaka på regler i förslaget som inte skall gälla för deras del. Som framgår av lagtexten (10 kap. 2 §), har vi ändå valt att hänvisa till hela 8 kap. På samma vis som i fråga om gruppförsäkringen har vi funnit att en utformning som uteslöt varje regel i de tidigare kapitlen som saknar betydelse för ka-försäkringen skulle göra lagtexten utan att
tungläst egentligen medföra någon motsvarande vinst.
464 till 1 1 §
Specialmotivering kap.
19 till
Specialmotivering personförsäkringslagen
19.1¶Specialmotivering till 1 kap.
Kapitlet innehåller fem paragrafer. I 1§ anges lagens allmänna
tillämpningsområde, i 2 § definieras vissa viktiga begrepp. I 3 § ges
en erinran om FRL:s föreskrifter om ”grunder” för försäkringsverksamheten, varefter i 4 § anges i vilken utsträckning lagens bestämmelser är I 5 §, bestäms vilka regler som skall
tvingande. slutligen,
för en som ingår i en försäkring som
gälla personförsäkring huvudsakligen avser skadeförsäkring.
19.1.1 till 1 1 §
Specialmotivering kap.
l § Denna lag tillämpas på livförsäkringar, sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar som tecknas hos försäkringsbolag. En försäkring kan tecknas pä försäkringstagarens eller någon annans liv eller hälsa. Som personförsäkring räknas inte sådan avbrottsförsäkring för näringsidkare där försäkringsersättningen helt eller till övervägande del skall beräknas efter verkliga utgifter eller förluster. Premiebefrielseförsäkring räknas som sjukförsäkring, även om den ingår i ett liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal. Lagen gäller inte för återförsäkring.
Bestämmelserna i 2-8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.
I lagförslagets första paragraf anges lagens tillämpningsområde.
bakom har redovisats i den allmänna
Övervägandena regleringen
motiveringen (avsnitt 6).
Första stycket
för den är i stort sett
Tillämpningsområdet föreslagna lagen
detsamma som för FAL:s om lagen skall
regler personförsäkring;
alltså för och Av skäl
gälla privat liv-, sjuk- olycksfallsförsäkring.
som anges i allmänmotiveringen avser förslaget dock inte försäkring-
ar som meddelas av understödsföreningar.
inte allmän definition av vad som är
Förslaget upptar någon Av andra meningen i stycket framgår personförsäkring (jfr 2 § FAL).
sou 1986:56 tilll 1 § 465
Specialmotivering kap.
dock att försäkringen skall till liv eller hälsa, och i
anknyta någons praktiken torde det sällan vara någon svårighet att avgöra vad som är en Redan FRL:s bestämmelser om vilka försäk-
personförsäkring. ringar som får meddelas av olika typer av 3 och 4 §§)
bolag (1 kap. medför att civilrättsliga gränsdragningsproblem
knappast kan uppkomma; frågorna prövas redan i samband med fastställande av grunder m.m.
En precisering av i
personförsäkringsbegreppet görs dock lagtexten, nämligen att sjukavbrottsförsäkring för inte
näringsidkare räknas som personförsäkring om helt eller till överväi_ försäkringen gande del har karaktär av Med ”till
skadeförsäkring. uttrycket ‘ övervägande del avses att tyngdpunkten i försäkringen på ett avgörande sätt ligger på den som skall beräknas efter
ersättning verkliga utgifter eller förluster; en sammantagen av
bedömning försäkringens karaktär blir här avgörande för hur hela
försäkringen skall behandlas.
Medan det alltså oftast är lätt att mellan
skilja personförsäkring och skadeförsäkring - även när moment av de olika i ett
slagen ingår och samma vid 5 § - kan det ibland vara svårare
försäkringspaket, jfr att bestämt ange till vilken en viss
typ av personförsäkring försäkring skall hänföras. Som nämnt innehåller bl.a.
tidigare förslaget ett par regler som gör skillnad mellan å ena sidan llvförsäkring och å andra sidan sjuk- och olycksfallsförsäkring, och då hur
frågan uppkommer försäkringar av blandad karaktär skall behandlas.
(Beträffande premiebefrielseförsäkring, se nedan.)
Vad som utåt framstår som en försäkring utgör ofta i verket
själva en kombination av två eller flera som skulle ha kunnat
försäkringar, meddelas var för sig. I sådana fall bör man de olika momenten
på l genomgående tillämpa de regler som gäller för respektive försäkl Mer svårbedömd blir situationen om av momenten ringstyp. något t.ex. ett i en - kan
sjukförsäkring ingående livförsäkringsmoment meddelas i denna utformning bara tillsammans med huvudmomenl tet. Hur sådana skall behandlas kan inte
försäkringar anges * generellt, utan får avgöras från fall till fall med till vilken
hänsyn regel det är fråga om och vad som framstår som med
rimligt tanke på den aktuella försäkringens
utformning. 1 Det normala bör vara att det momentet får
tillfogade följa huvudförsäkringens regler, så att i det ovan angivna exemplet även livförsäkringsmomentet t.ex. kan sägas upp om bolaget har rätt att säga upp sjukförsäkringen till förtida upphörande (jfr 3 kap. 4 §). Om de olika momenten skulle framstå som - men j ungefär likvärdiga ändå inte kunna meddelas var för - eller det momentet i sig tillfogade är av särskild betydelse för kan det dock ibland
försäkringstagaren, vara rimligt att i någon form olika de olika
tillämpa regler på momenten. Det skulle innebära att i att
bolaget exemplet var tvunget
466 till 1 kap. 2 §
Specialmotivering
meddela fortsatt på jämförliga villkor, även om det
livförsäkring
hade rätt till förtida uppsägning.
enligt sjukförsäkringsreglerna Frågans praktiska betydelse lär vara begränsad.
För ett bestämt fall ger den föreslagna lagtexten direkt besked:
premiebefrielseförsäkring skall genomgående följa sjukförsäkrings-
kan sådan försäkring knappast meddelas separat,
regler. Visserligen
men är ändå till utformning och ändamål så skild från
försäkringen
huvudförsäkringen, när denna t.ex. avser livförsäkring, att man utan
svårigheter kan tillämpa särskilda regler på den. En sådan uppdel-
är för fall direkt och även för övriga fall leder
ning något nödvändig,
den vår till resultat (se specialmotiveringen till
enligt mening rimliga
3 kap. 4 § samt 4 kap. 4, 8 och 9 §§).
Andra
stycket
Här framgår lagförslagets uppdelning på regler om individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Som framgår av 9 kap. 2§ och 10 kap. 2 §, gäller viktiga delar av
om individuell också för de båda andra former-
reglerna försäkring
na.
19.1.2 till 1 kap. 2§
Specialmotivering
2§ I denna lag betyder
den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringstagaren: försäkringsbolag; om försäkringstagarens rätt övergår till någon annan, tillämpas vad som i lagen sägs om försäkringstagaren på förvärvaren, den försäkrade: den på vars liv eller hälsa en försäkring har tecknats, förmånstagare: den som på grund av ett förmånstagarförordnande enligt denna lag eller enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 eller 15 § har rätt att i försäkringstagarens ställe erhålla försäkringen eller från den utfallande ersättning,
där bolagets betalningsskyldighet vid försäkkapitalförsäkring: livförsäkring ringsfall är bestämd till visst belopp, livrânteförsäkring: livförsäkring med periodisk utbetalning där bolagets betalningsskyldighet är beroende av en eller flera personers liv, tidsbegränsad försäkring: försäkring som skall gälla för en bestämd tid eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder.
är den som har avtal om försäkring med
Försäkringstagaren ingått _.
ett en definition som nära lydelsen i 2§
försäkringsbolag”, ligger ..
kommentar. Om en _
FAL och inte fordrar någon utförlig försäkring
- namn - är det t.ex. tecknas av en i myndlingens
förmyndare
som är att anse som försäkringstagare, vilket
naturligtvis myndlingen
innebär att t.ex. ett brott mot upplysningsplikten från förmynda.rens sida kan ut över (se vidare vid 4 kap.1-3 §§).
gå myndlingen
Definitionen av bildar bakgrund till reglerna i
försäkringstagare
9 3§ och 10 3§ om vem som skall anses som
fpecialmotivering
försäkringstagare vid gruppförsäkring respektive kollektivavtalsgrundad försäkring. Dessa frågor har behandlats i
allmänmotiveringen (avsnitt 17.1 och 18.1).
Till definitionen av försäkringstagare har i förslaget fogats en bestämmelse att ställningen som försäkringstagare går över på annan som förvärvar försäkringstagarens rätt avtalet; stämmer
enligt regeln med allmänna rättsgrundsatser och finns ofta intagen i
försäkringsvillkoren. Bestämmelsen innebär att förvärvaren får samma
rättigheter mot försäkringsbolaget som den
ursprunglige försäkringstagaren hade. Likaså kan bolaget framställa invändningar mot förvärvaren t.ex. på grund av oriktiga i samband med tecknandet av
uppgifter försäkringen, även om förvärvaren är ovetande om de
omständigheter som ligger till grund för invändningen (se Hellner s.
620).
Rätten enligt försäkringsavtalet kan över till annan
gå någon genom frivillig överlåtelse från försäkringstagaren, genom familjerättsligt fång såsom arv och bodelning, genom exekution och genom tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Det bör dock observeras att ett förmånstagarförordnande, som upptar flera förmånstagare med rätt efter varandra, kan vara utformat så att den i första hand utsedde förmånstagaren inte får förfoganderätt till försäkringen. I sådana fall kan rätten till försäkringen delvis hållas svävande under en längre eller kortare tid, och det finns då ingen som kan utöva en försäkringstagares samtliga rättigheter mot försäkringsbolaget, t.ex. avtala om en av Dessa skall behandlas
ändring försäkringen. frågor närmare i specialmotiveringen till 6 kap.
När en arbetsgivare tecknar individuell för
försäkring någon anställd, kan försäkringen konstrueras på två olika sätt: med arbetsgivaren som försäkringstagare och den anställde (och hans anhöriga) som förmånstagare eller med den anställde som försäkringstagare, medan arbetsgivaren i avtalet bara åtar sig att betala premien. Betydelsen av vilken konstruktion parterna väljer kommer åtminstone att minska med vårt 7
lagförslag (se kap. 6 §).
Den försäkrade är den till vars liv eller hälsa en
personförsäkring knyter sig. Begreppet är väl inarbetat i litteraturen och brukar användas i försäkringsvillkoren men förekommer bara
på något enstaka ställe i FAL (116 §). I KFL både i
(2 §) används begreppet den nu angivna bemärkelsen och som den vars intresse
beteckning på har försäkrats mot skada med FAL:s termino-
(försäkringshavaren, logi).
Vid sidan av försäkrad använder man ibland i försäk-
begreppet ringsvillkor uttrycket medförsäkrad, när en försäkring är beroende av flera liv. Om en man tecknar en som skall ge honom
försäkring
- själv livsvarig ålderspension och efter hans död livsvarig efterlevandepension till hans hustru, kallas hustrun medförsäkrad
därför att försäkringens bestånd är beroende också av hennes liv. Oftast, men inte nödvändigtvis, är den medförsäkrade förmånstagare till de belopp som är beroende av att han lever. Vi har inte behövt använda denna term i bestämmelserna om individuell försäkring. I den mån det någon gång blir aktuellt där, bör man kunna tillämpa reglerna om den försäkrade också på medförsäkrad; man kan i det ovan angivna exemplet tänka sig att hustrun, för att åstadkomma en
sänkning av premien, uppgett högre ålder än sin verkliga.
Termen medförsäkrad har - med delvis annan innebörd - större betydelse vid gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring; se härom avsnitt 17.1 och 18.1.
Förmånstagare är ett centralt begrepp i personförsäkringen, och det
har därför ansetts påkallat att ta upp begreppet redan i denna
inledande paragraf. Normalt grundas en förmånstagares rätt på ett förmånstagarförordnande, som kan ha gjorts av försäkringstagaren
eller —- vid gruppförsäkring och — finnas intaget i
ka-försäkring försäkringsvillkoren. Som framgår av lagtexten, anses emellertid
också den som har rätt till ett försäkringsbelopp enligt de särskilda
fördelningsreglerna i 6 kap. 8 eller 15 § som förmånstagare. (Make
eller bröstarvinge, som får del av en försäkring med stöd av
jämkningsreglerna i 6kap. 7§ förslaget, anses däremot inte som
förmånstagare.) Begreppen kapitalförsäkring och livränteförsäkring används i lagförslaget bara i 7 kap. 2 och 8 §§ i fråga om utmätningsskyddet
före försäkringsfall. Vi använder begreppen på samma sätt som de används i FAL och i den försäkringsrättsliga doktrinen*
Som kapitalförsäkringar räknas alltså där bolaget livförsäkringar,
vid försäkringsfall skall betala ut ett i avtalet bestämt belopp (jämte eventuell återbäring), som skall utgå oavsett vilka efterlevande eller förmånstagare som kan finnas. kan betalas ut på en gång
Beloppet
eller i rater, t.ex. genom tio lika stora årsbetalningar. Till kapital-
försäkringarna hör alla vanliga s.k. T- och D-försäkringar, däribland
den vanliga sammansatta (se avsnitt 4.2 ovan).
kapitalförsäkringen Hit hör också garantimomentet i äkta s.k. försörjningsräntor (som
numera inte kan tecknas som enligt kommunal-
pensionsförsäkring skattelagen). Att en vilket
innebär att någon utbetalning inte sker om den avtalade ansvarstiden förlöper utan hindrar inte att försäkringen kan ha
försäkringsfall, karaktär av kapitalförsäkring. Som räknas sådana försäkringar, där bolaget livränteförsäkringar
är betalningsskyldigt bara under förutsättning att en person, eller en
l Som bekant används begreppet kapitalförsäkring med en annan innebörd i kommunalskattelagen (anvisningarna till 31 §). Begreppet utgör där motsatsen till pensionsförsäkring.
sou 1986:56 Specialmotivering till 1 kap. 2§ 469
av flera personer, lever. Det enklaste är en
exemplet livsvarig
försäkring för egen ålderspensionering. Avlider den försäkrade före
första utbetalningsdagen, sker ingen utbetalning alls; annars pågår utbetalningarna så länge han lever. Betalningsskyldigheten kan
också, liksom vid kapitalförsäkring, utlösas av ett dödsfall. Försäkringen avser då efterlevandelivränta. Som ett krav för
ytterligare
utbetalning tillkommer då att en medförsäkrad person (t.ex. den avlidnes make) lever. Finns ingen medförsäkrad i livet, görs trots
Å dödsfallet ingen utbetalning. Till livränteförsäkring räknas - åtmin-
stone - också sådan som kan i
i civilrättsligt försörjningsränta ingå
f pensionsförsäkring; utbetalning får där göras bara till den försäks rades make eller sambo och barn. l
De allmänna har behand-
frågorna kring tidsbegränsad försäkring lats i avsnitt 11 (särskilt 11.2). Med tidsbegränsad avser vi försäkring
alltså en försäkring som har avtalats att för en viss tid, t.ex. ett
gälla
år, eller tills den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Det har för
denna gränsdragning inte någon betydelse om det är fråga om en ren
riskförsäkring, som upphör utan utbetalning om den avtalade tiden
förflyter utan att försäkringsfall inträffar, eller en som
försäkring
E enligt avtalet alltid skall avslutas med betalning av ett försäkrings-
belopp. En vanlig sammansatt kapitalförsäkring, som avslutas
i genom utbetalning av det överenskomna livsfallsbeloppet, är alltså i denna bemärkelse tidsbegränsad även om sträcker
försäkringstiden
över flera årtionden. Som nämnts räknas en
sig tidigare livsvarig
Ä däremot inte som trots att
livförsäkring tidsbegränsad, försäkrings-
beloppet på begäran betalas ut när den försäkrade uppnår 90 års ålder.
Nära anknytning till de tidsbegränsade försäkringarna har begreppet förnyelse av försäkring. Vi använder i lagförslaget begreppet förnyelse bara med syftning på tidsbegränsade försäkringar, även om
detta inte alltid är uttryckligen angivet (jfr t.ex. å ena sidan 3 kap. 8 §, 4 kap. 8 § och 5 kap. 1 § och å andra sidan 9 kap. 4 §). Förnyelse
betyder härvid en förlängning av försäkringstiden, oavsett om
förlängningen grundas på lagens regler härom (3 kap. 8 § och 9 kap.
10 § förslaget), på en överenskommelse om automatisk förlängning i ä det ursprungliga avtalet eller på ett särskilt avtal vid den första
försäkringstidens slut.
Ett avtal om förnyelse behöver naturligtvis inte träffas just vid slutet av den första försäkringstiden; huvudsaken är att avtalet går ut på en förlängning av försäkringsskyddet. Om någon, som har tecknat försäkring för ett år, efter sex månader kommer överens med bolaget om att förlänga ansvarstiden till fem år, får det ses som en förnyelse. Om överenskommelsen bara innebär att försäkringen för det återstående halvåret skall ha en annan utformning, t.ex. höjda försäkringsbelopp, är det däremot inte någon förnyelse.
(A470 Specialmotivering till 1 kap. 2 § sou 19S6:56
De regler vi föreslår innebär att en förnyad försäkring i allt
väsentligt
skall behandlas som om försäkringen från hade avtalats att
början
gälla även för den nya försäkringstiden (se t.ex. 4 kap. 8 § och 5
kap.
1 §). Detta förutsätter naturligvis att efter
försäkringen förnyelsen
har en utformning som i huvudsak svarar mot vad som gällde enligt det ursprungliga avtalet (samma det måste
försäkringstyp osv.);
åtminstone i vidsträckt bemärkelse vara om samma försäk-
fråga
ring. Något krav på att villkoren skall vara helt desamma bör dock inte uppställas (se vidare nedan; också till
jfr specialmotiveringen
4 kap. 8 §). Det kan vidare vara — bl.a. med av vad som
lämpligt anledning
förekom i samband med av till KFL
lagrådsbehandlingen förslaget
(se prop. 1979/80:9 s. 195-197) - att i beröra
sammanhanget något användningen av det grundläggande till stor begreppet försäkring;
del torde vår dock redan ha av det
inställning framgått föregåen-
de. Försäkring är ett uttryck med skiftande innebörd: det kan efter
omständigheterna syfta på den produkt försäkringsbolaget säljer
eller på försäkringsavtalet. Vi har funnit att man med fördel kan använda ordet på dessa skiftande sätt även i Med det
lagtexten.
viktiga förbehållet att det inte får kunna tveksamhet om
uppkomma
uttryckets innebörd i ett aktuellt finns det inte
sammanhang, någon
anledning att ställa krav på att det skall ha helt samma innebörd var det än förekommer; tvärtom motverkar ett sådant krav ett
smidigt och enkelt språkbruk.
I enlighet härmed ordet i ibland
syftar försäkring förslaget på försäkringsavtalet (t.ex. i 3 kap. 4 § om av uppsägning försäkringen)
och ibland närmast på produkten i 4 5 § om från
(t.ex. kap. undantag försäkringen). Begreppet försäkringen är flertydigt i ett speciellt avseende, när det gäller gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring:
ordet kan syfta ömsom på det sammantagna
försäkringsarrange-
manget för alla försäkrade, ömsom den enskildes
på försäkrings-
skydd. Dessa frågor har behandlats i
allmänmotiveringen (avsnitt
17.1 och 18.1). Som nyss antyddes, ibland hur en
uppkommer frågan mycket
försäkring kan ändras utan att man behöver anse den som en ny
försäkring. Frågan kan uppkomma t.ex. vid tillämpning av bestäm-
melserna om självmord 8 §) eller om
(4 kap. premiebetalning (5 kap.
1§), vidare när bolaget använder sig av en s.k. symtomklausul (4 kap. 5 §) och i samband med frågor om förhållandet till borgenärerna (närmast 7 2 §). För och ka-försäk-
kap. gruppförsäkringens ringens del torde frågan ha störst betydelse för tillämpningen av
förmånstagarförordnanden som de försäkrade har gjort i stället för det standardförordnande som ingår i försäkringsvillkoren (se avsnitt
till 1 kap. 2 § 471
Specfalmotivering
4.4.3 ovan; till det Hellner s. 553 och Roos s. 166 och
jfr följande
187 f).
Åtminstone vid av de ovan berörda reglerna i 4 och
tillämpning
5 är det som till försäkringstagarsidans fördel att man
kap. regel
anser det vara om samma försäkring, och enligt vår mening bör
fråga
ofta utfalla på det viset. Om det har förelegat ett
bedömningen
obrutet avtalsförhållande som har avsett samma försäkringstyp för dödsfall osv.), bör man
(olycksfallsförsäkring, livförsäkring
normalt kunna anse att det är om samma försäkring även om
fråga t.ex. har dock specialmotiveringen till försäkringsbeloppet höjts (jfr
19.4.8; också det avvikande betraktelsesättet i 4 kap. 8 §, avsnitt jfr 1986/87:61 s. 7, 36, 85 och 90). Bara om
skattesammanhang, prop.
kommer överens om som mera radikalt ändrar
parterna förändringar
karaktär, bör det t.ex. vara möjligt för försäkringsbo-
försäkringens laget att införa symtomklausul enligt 4 kap. 5 § första stycket
en ny
förslaget.
Mer svårbedömd är situationen när det är fråga om tillämpning av Som framgått blir frågan främst aktuell
förmänstagarförordnanden.
vid och ka-försäkring, när den försäkrade har gjort
gruppförsäkring
ett individuellt förordnande. Vid kollektiv försäkring kan nämligen en ändras i viktiga avseenden utan att det förekommer
försäkring
direkt kontakt mellan och den enskilde försäkrade.
någon bolaget
Vid individuell kan man som_ regel räkna med att
försäkring
om ett eventuellt nytt förmånsta-
försäkringsbolaget tar upp frågan
i samband med att en försäkring ändras; om detta
garförordnande
skulle blir till stor del densamma som vid
förbises, bedömningen
gruppförsäkring (se nedan).
försvåras av att man när det gäller tillämpning av
Bedömningen
inte kan säga att den ena eller andra
förmånstagarförordnanden
är till den enskildes fördel. Vilken modell man än
lösningen generellt
måste man räkna med att vissa försäkrade skulle ha önskat sig
väljer,
den motsatta Vi finner det därför inte möjligt eller ens
lösningen.
önskvärt att i utan den får bedömas med
reglera frågan lagen,
från konstruktionen av försäkringsavtalet och insti-
utgångspunkt tutet förmånstagarförordnande. Till stor del bör praktiska svårighe-
ter kunna undgås genom att försäkringsbolagen i sin information gör
de försäkrade uppmärksamma på frågan.
Ett förutsätter att det finns en försäk-
förmånstagarförordnande
ring. Ett meddelande till ett försäkringsbolag om vem som skall vara om den som lämnar meddelandet skulle
förmånstagare, någon gång
teckna en i kan inte bli något
försäkring bolaget, uppenbarligen
På motsvarande sätt måste man
giltigt förmånstagarförordnande.
räkna med att ett som regel förfaller om
förmånstagarförordnande ett bestående försäkringsförhållande avbryts.
I härmed bör ett individuellt till
enlighet förmånstagarförordnande
kap.
en gruppförsäkring anses förfalla om den försäkrade lämnar försäkringen, oavsett om han lämnar och därför inte kan gruppen längre vara med i eller han - vid -
försäkringen frivillig försäkring själv
säger upp försäkringen. Förordnandet gäller alltså inte om han senare kommer med i En sådan
försäkringen igen. huvudregel
stämmer bäst med konstruktion och formkravet för
försäkringarnas
förmånstagarförordnanden, och det framstår också som den mest praktiska regeln. Även om det ibland kan verka - och bäst
rimligt
överensstämmande med den försäkrades önskemål att förordnandet fortsätter att gälla, skulle det vara att
omöjligt precisera
förutsättningarna för en sådan En bättre
tillämpning. väg för att
undvika resultat i strid mot de enskildas önskemål är som sagt att de försäkrade i olika sammanhang informeras om vad som så att
gäller,
de kan inrätta sig efter det.
Detta utesluter inte att det i enskilda fall kan finnas omständigheter som gör det rimligt att anse ett äldre förordnande bestå, om den försäkrade återkommer till en försäkring som han tidigare har tillhört. För en gruppmedlem som säger upp en frivillig försäkring men sedan ångrar sig och vill återinträda, kan det verka självklart att hans förordnande skall fortsätta att gälla. Om hans begäran om att åter få vara med i försäkringen kommer så snart att den närmast framstår bör som ett återtagande av uppsägningen, man kunna anse förordnandet gälla utan hinder av lagens formkrav. Det förekommer också obligatoriska försäkringar för föreningsmedlemmar, där många medlemmar mer eller mindre regelbundet vandrar in och ut ur försäkringen. Exempelvis kan en försäkring för fackföreningsmedlemmar ha den uppläggningen att försäkringen omfattar bara sådana medlemmar som är yrkesverksamma som anställda, inte sådana som arbetar som egna företagare. En sådan konstruktion skiljer sig sakligt sett inte från det fallet att alla medlemmar i princip omfattas av försäkringen men har försäkringsskydd bara när de arbetar som anställda. I varje fall synes det i dessa fall rimligt att ett förmånstagarförordnande fortsätter att gälla så länge den enskilde är medlem i föreningen, även om han tidvis står utanför försäkringen.
Vidare förfaller ett individuellt förordnande om gruppen säger upp försäkringen och tecknar ny i ett annat Detsamma
försäkring bolag.
gäller om en gruppmedlem lämnar och i stället kommer
försäkringen
med i en annan gruppförsäkring, och detta även om den nya gruppen har försäkring i samma I båda fallen blir det
bolag. nämligen fråga
om ett nytt avtalsförhållande, där ett förordnande som i
gjorts
anslutning till ett annat avtal inte kan
tillämpas. .-».-...
Om det däremot har ett obrutet avtalsförhållande som
förelegat
har avsett samma bör man även typ av försäkring, när det gäller
- vagnen-mans.,
förmånstagarförordnanden ofta kunna utgå från att det är fråga om
samma försäkring trots att denna har undergått sedan
förändringar
förordnandet gjordes. Det för bör vara om
avgörande bedömningen
ändringarna är så vittgående att karaktär har änd- .manga
försäkringens
v rats.
till 1 473
Specialmotivering kap. 2 §
Försäkringens karaktär har naturligtvis ändrats om man helt och hållet har bytt försäkringstyp, t.ex. ersatt en med en
livförsäkring
sjukförsäkring. Om man däremot till en har en
livförsäkring fogat
olycksfallsförsäkring, som innehåller ett särskilt
dödsfallsmoment,
behöver det inte vara uteslutet att ett
tillämpa förmånstagarförord-
nande som gjorts för också det
livförsäkringen på dödsfallsbelopp
som kommer från
olycksfallsförsäkringsmomentet.
Vidare måste man räkna med att karaktär
försäkringen byter på
ett avgörande sätt, om ett gruppavtal om frivillig försäkring görs om till att avse Här
obligatorisk försäkring (eller tvärtom). blir det för
övrigt fråga om nya partsförhållanden, och det är redan av det skälet svårt att anse det vara om samma
fråga försäkring. Däremot
förefaller det inte om vid
naturligt att se det som en ny försäkring, obligatorisk försäkring en gruppmedlem t.ex. vid sin pensionering
visserligen kan få stå kvar i försäkringen med oförändrade förmåner men då måste betala premien
själv.
Den vanligaste av är emellertid av
typen förändring höjning
försäkringsbeloppen för livförsäkring. Även
här bör det avgörande vara om innebär att ändrar karaktär.
ändringen försäkringen Så är
enligt vår mening inte fallet om t.ex. från 100 000 till
beloppet höjs
150 000 kr. Höjningen är men
visserligen betydande, försäkringens
funktion för de efterlevande måste ändå antas vara i huvudsak densamma. Är det i stället om t.ex. från 5 000 till
fråga höjning
55 000 kr, bör bli den motsatta.
bedömningen Höjning görs
visserligen med samma belopp som i men
föregående exempel,
höjningen innebär samtidigt att kan en annan
försäkringen fylla
funktion; från att ha varit en blir den ett
begravningsförsäkring
hjälpmedel för de efterlevandes efter ett dödsfall.
omställning
Försäkringen bör alltså ses som en ny och det
försäkring, tidigare förmånstagarförordnandet bör inte längre anses ens för det gälla lägre beloppet.
Det som hittills sagts har närmast sikte
tagit på gruppförsäkringen
men kan i stor också Om en
utsträckning tillämpas på ka-försäkring.
försäkrad lämnar sin förfaller alltså ett individuellt
anställning,
förmånstagarförordnande som han har gjort. Förordnandet kan inte
tillämpas om han senare får ny anställning hos samma arbetsgivare
eller hos annan som har i samma
arbetsgivare försäkring bolag (och
naturligtvis ännu mindre om han får hos en
anställning arbetsgivare
som har i annat Inte försäkring bolag). heller fortsätter äldre individuella förordnanden att om försäk-
gälla arbetsgivaren byter
ringsbolag; även i den situationen ändras avtalsförhållandena på ett avgörande sätt.
Som framgår i den allmänna motiveringen (avsnitt 18.1), lämnar lagtexten i 10 kap. förslaget öppet om det vid ka-försäkring meddelas en försäkring för
474 till 1 3 § sou 1986:56
Specialmotivering kap.
varje anställd eller en gemensam försäkring för samtliga anställda vid företaget. Den föreslagna lagtexten kan emellertid inte förenas med synsättet att t.ex. AFA:s tjänstegrupplivförsäkring är en försäkring som är gemensam för samtliga anslutna företag. Här får emellertid de bestämmelser vi föreslår för ka-
speciella
försäkringens del betydelse (se avsnitt 7.3 och 18.6 ovan samt 19.1.4
10 12§ kan vid ka-försäkring ett
nedan). Enligt kap. förslaget
förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i villkoren. Vidare gör regeln i 1 kap. 4 § andra stycket det möjligt för arbetsmarknadsparterna att genom ett centralt kollektivavtal helt förbjuda de enskilda att göra individuella förmånstagarförordnanden; i så fall skall villkorsförordnandet alltid tillämpas. Det ligger inom ramen för den handlingsfrihet som förslaget sålunda ger
att genom ett centralt kollektivavtal bestämma att ett parterna individuellt förordnande, som har gjorts för en tidigare ka-försäkring av samma slag och som inte senare har ändrats eller återkallats, också skall tillämpas på den försäkring som avses med kollektivavtalet. —- Om en sådan överenskommelse träffas, är det naturligtvis av största vikt att de försäkrade får tydlig information om vad som
gäller.
19.1.3¶Specialmotivering till 1 kap. 3 §
3§ I försäkringsrörelselagen (1982:713) finns bestämmelser om särskilda regler (grunder) för vissa slag av personförsäkring.
Innehållet i många personförsäkringsavtal bestäms till stor del av vad
som föreskrivs i de av regeringen eller försäkringsinspektionen
fastställda grunderna för verksamheten. Grunderna har sådan omedelbar betydelse för det enskilda avtalsförhållandets utform-
att vi har ansett det lämpligt att erinra om deras existens (jfr
ning,
1 kap. 5 § samt 2 kap. 3 och 6 §§ FRL).
För vilka typer av försäkring grunder skall finnas är inte uttömmande bestämt i FRL. För flera försäkringar är frågan
beroende av en bedömning från försäkringsinspektionens sida, och
för upprättas grunder bara i vissa av de i 2 kap.
många försäkringar
6§ ämnena 10§ FRL). När vi t.ex. i 3 kap. 3§
angivna (1 kap.
hänvisar bara till ”grunderna” utan närmare precisering,
förslaget
det omedelbart av sammanhanget vilken typ av grunder som
framgår
avses: i den nämnda alltså grunderna rörande ”försäk-
paragrafen
rätt till och fribrev” respektive ”belåning av
ringstagarnas återköp försäkringsbrev hos bolaget”.
Förhållandet mellan grunderna och den föreslagna personförsäk-
har behandlats i avsnitt 8.1. Grunderna är i princip
ringslagen
bindande för bolaget, men om grundernai något fall skulle råka få ett innehåll som strider mot lagens bestämmelser, gäller lagen framför
grunderna.
19.1.4¶Specialmotivering till 1 kap. 4§
4§ Bestämmelser i försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare eller för den försäkrade, är utan verkan mot honom om inte annat anges i lagen.
Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisa- , tion, och 2. sådan försäkring för grupper av näringsidkare, studerande eller andra som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Första stycket
Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1), innebär inriktningen av den nya lagstiftningen att bestämmelserna till största delen måste vara tvingande. Tekniken för att ange vilka bestämmelser som är tvingande respektive är densamma som i KFL;
dispositiva
avvikelse från lagen till nackdel för försäkringstagarsidan får ske bara när detta direkt framgår av den aktuella paragrafen.
Vi har efter viss tvekan valt den enkla tekniken att låta förbudet mot avvikande villkor avse lagen i dess helhet, trots att vissa delar av lagen berör sådana ämnen som ändå inte skulle kunna regleras genom bestämmelser i villkoren. Det gäller främst 2 kap. 1-5 §§, som är av näringsrättslig natur, och hela 7 kap., som behandlar förhållandet till tredje man. Även 6 kap. innehåller åtskilliga bestämmelser om ämnen som knappast skulle kunna regleras i villkoren, t.ex. bestämmelserna i 11-13 §§ om panthavares och
förvärvares sakrättsliga skydd; försäkringsbolaget kan inte genom
föreskrifter i villkoren t.ex. inskränka en
panthavares rättigheter.
Inte heller skulle bolaget kunna införa andra om formen för
regler förmånstagarförordnande m.m. Tvingande civilrättsliga bestämmel-
ser av sedvanlig art är däremot i 1 och 9 §§ om
reglerna 6kap. försäkringstagarens rätt att förfoga över försäkringen. , Reglerna om tolkning av förmånstagarförordnanden (6 kap.
* 4-6 §§) intar här något av en mellanstållning. Det är där svårt att säga om en viss lösning är till fördel eller nackdel för
försäkringstagaren,
och det är redan av den svårt att hänföra till det
anledningen reglerna
indispositiva området. Under alla förhållanden kan reglerna i praktiken sättas ur spel genom att man i villkoren inför preciseringar av olika förordnanden, som medför att inte blir
tolkningsreglerna tillämpliga. Vi har tidigare (i avsnitt framhållit att bolagen 14.3.7)
bör iaktta viss försiktighet när det införandet av sådana
gäller preciseringar.
En bestämmelse i villkor eller grunder som till
försäkringstagarens
nackdel avviker från en tvingande bestämmelse är
ogiltig; lagens
bestämmelse tillämpas i stället för villkoret. Liksom i andra liknande sammanhang skall varje enskilt moment i villkoren med
jämföras
den tvingande normen för sig, när det gäller att avgöra vad som är till nackdel för försäkringstagaren. Om lagen t.ex. föreskriver en frist för betalning av premie om en månad och en om
uppsägningstid
fjorton dagar vid dröjsmål, kan alltså en villkorsbestämmelse om bara en veckas uppsägningstid inte bli tillåten att den första
genom
betalningsfristen sätts till två månader. Trots att försäkringstagaren
enligt villkoren har tid att betala än vad
sammanlagt längre på sig
lagen kräver, är villkoret om villkoret om två
uppsägningstid ogiltigt;
månaders ordinarie betalningsfrist gäller däremot.
Som framhålls ovan (avsnitt 8.1), får inte heller grunderna innehålla bestämmelser som avviker från lagens bestämmelser till försäkringstagarsidans nackdel. Detta behöver emellertid inte sägas uttryckligen i lagen. Grunderna är visserligen bindande för försäkringsbolaget, men de blir en del av försäkringsavtalet bara genom att försäkringsvillkoren hänvisar till dem. Grunderna blir på det viset en del av villkoren, och de omfattas därigenom av bestämmelsen i detta
stycke. Reglerna är tvingande till förmån för försäkringstagaren och
senare förvärvare av försäkringen samt till förmån för deras
rättsinnehavare: panthavare och förmånstagare. Bolaget kan alltså
inte förbehålla sig rätt att göra gällande andra invändningar mot någon senare rättsinnehavare än dem som bolaget hade kunnat
åberopa mot försäkringstagaren själv. Detta hindrar naturligtvis inte försäkringstagaren från att i ett förmånstagarförordnande eller
gåvobrev avseende försäkringen bestämma t.ex. att
förmånstagaren/
förvärvaren inte skall ha rätt att överlåta eller pantsätta försäkringen. Likaså blir senare rättsinnehavare bundna av de den
uppgörelser ursprunglige försäkringstagaren kan ha träffat med bolaget med
anledning av en tvist dem emellan, även om uppgörelsen strider mot någon av de tvingande bestämmelserna. ansluter i dessa
Reglerna
avseenden helt till liknande bestämmelser i andra
lagar.
Vidare är lagen tvingande till förmån för den försäkrade. Vid individuell personförsäkring har ju den försäkrade iden egenskapen normalt inte några rättigheter, men vi föreslår att den försäkrade i två fall skall ha rätt till underrättelse från försäkringsbolaget om vad som händer med den hans liv eller hälsa tecknade
på försäkringen:
vid brott mot 11 §) och vid
biförpliktelserna (4 kap. premiedröjsmål (5 kap. 4 §).
Vid - där de försäkrade
gruppförsäkring och ka-försäkring enligt vårt förslag har praktiskt taget alla rättigheter enligt försäkringsav-
talet - är visserligen varje försäkrad enligt 9 3 § och 10 3 §
kap. kap.
Specialmotivering till 1 4§ 477
kap.
i stor att anse som Men även när så
utsträckning försäkringstagare. inte är fallet skall han ha den rätt till t.ex. olika meddelanden från
som i - Som framhålls i den försäkringsbolaget anges lagen. allmänna motiveringen (avsnitt 17.1), ser vi det däremot över huvud taget inte som vår uppgift att förhållandet mellan den
reglera enskilde försäkrade och den som ordnar (t.ex. en
försäkringen fackförening eller arbetsgivare).
Andra stycket
Här öppnas två att avvika från i den
möjligheter lagens regler, utsträckning dessa enligt det föregående avser sådant som kan regleras i försäkringsvillkoren. För försäk-
kollektivavtalsgrundad ring är avvikelse tillåten om vilar ett centralt
försäkringen på kollektivavtal. För andra försäkringar med likartad funktion får avvikelse ske efter godkännande av eller som
regeringen myndighet regeringen bestämmer. Skälen för reglerna har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt 7.3).
För att en försäkring skall anses som en
kollektivavtalsgrundad försäkring enligt förslaget, krävs det enligt 10 kap. 1§ bl.a. att försäkringsvillkoren följer ett i villkoren kollektivavtal
angivet mellan en arbetsgivarorganisation och en
arbetstagarorganisation. För att försäkringsvillkoren skall få avvika från
lagens regler, gäller enligt detta stycke att kollektivavtalet måste ha
på arbetstagarsidan ingåtts av en central organisation. Som framgår av
allmänmotiveringen syftar regeln i första hand på de stora mellan
uppgörelserna arbetsmarknadens -
huvudorganisationer dessa uppgörelser måste åtminstone i detta sammanhang betecknas som kollektivavtal
(jfr 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet). Men lagen kan frångås också genom uppgörelser direkt förbundsnivå 6 §
på (jfr samma lag).
Som kommer att utvecklas närmare i till
specialmotiveringen 10 kap. (avsnitt 19.10), behöver en som tecknar
arbetsgivare ka-försäkring inte själv vara bunden av det kollektivavtal som i i försäkringen följer; han kan teckna eller
försäkringen frivilligt enligt i i ett annat kollektivavtal. Detta åtagande gäller även om försäkringsi l l villkoren avviker från lagens regler. För att skall anses
försäkringen l som en ka-försäkring, krävs det emellertid 10 1 § också, l enligt kap. att försäkringen tecknas i ett som av det
försäkringsbolag framgår kollektivavtal som försäkringen Även den som är
följer. arbetsgivare oorganiserad eller som är bunden av ett annat, icke centralt kollektivavtal måste därför teckna i det som
försäkringen bolag anges i det centrala kollektivavtalet. Han kan alltså inte ”låna” t.ex. AMF-bolagens villkor (om dessa skulle avvika från lagen) och teckna en likadan försäkring i annat
något bolag.
478 till] kap. 4§
Specialmotivering
Skälet för denna ordning är i första hand att de parter som har träffat det centrala kollektivavtalet självfallet har haft sina medlemsgruppers förhållanden för ögonen när de utformat försäkringen, och det är inte säkert att försäkringen passar lika bra för en annan grupp. Man kan t.ex. tänka sig att vissa villkorsbestämmelser, som sedda för sig framstår som ofördelaktiga för de enskilda, för de avtalsslutande organisationernas medlemmar kompenseras genom sådana delar av kollektivavtalet som inte har ordnats genom försäkring. Kravet att försäkring med villkor som avviker från lagen skall tecknas i det bolag som anges i det centrala kollektivavtalet ger försäkringsbolaget och arbetsmarknadsparterna möjlighet att avstyra försäkringen i sådana fall där den skulle vara olämplig. Om försäkringsbolaget av förbiseende skulle meddela försäkringen för ett kollektiv där den inte passar, kan man också räkna med att parterna tar ett visst ansvar för den uppkomna situationen.
I frågan om i vilken utsträckning arbetsmarknadsparterna kan väntas utnyttja möjligheten att avvika från lagen måste hänsyn tas till
bestämmelsernas olika karaktär. Som framgår ovan (avsnitt 7.3), räknar vi allmänt med att bestämmelserna för närvarande skall kunna tillämpas i stort sett utan avvikelser.
Vissa bestämmelser bör även på längre sikt kunna tillämpas
genomgående även på ka-försäkringens område. Det gäller de allmänna reglerna i 4 kap. förslaget om begränsning av försäkrings-
bolagets ansvar och den speciella bestämmelsen om skydd för den försäkrade mot verkan av oriktiga uppgifter som lämnats av någon annan än honom själv (10 kap. 11 § förslaget). Det är här fråga om regler till skydd för de enskilda, som framstår som viktiga från försäkringsrättslig synpunkt utan att för den skull komma i konflikt med ett arbetsrättsligt betraktelsesätt, och man behöver därför
knappast räkna med att arbetsmarknadsparterna skall använda sig av
den formella möjligheten att avvika från lagen i dessa delar.
Inte heller räknar vi med att arbetsmarknadsparterna skall träffa avtal om villkor som avviker från reglerna i 10 kap. 5 § andra stycket förslaget om skydd för den som i god tro har fått ett oriktigt
försäkringsbesked. Reglerna är resultatet av ingående diskussioner i
kommittén och en sammanjämkning av motstående synpunkter på det sätt som har redovisats i allmänmotiveringen till 10 kap. (avsnitt 18.2). Vi utgår därför från att genomgående skall tilläm-
reglerna
pas.
Annorlunda förhåller det sig med en del andra regler som vi föreslår i 10 om ansvarstid, uppsägning av försäkring m.m.
kap.,
Även om också dessa för närvarande framstår som rimliga och
regler
riktiga, får man räkna med att parterna i ett ändrat läge kan vara beredda att avvika från dem för att uppnå en som helhet betraktad
rimlig lösning ett försäkringsbehov. Inte heller kan på uppkommet
man utesluta att kan vilja begränsa de försäkrades
parterna möjligheter att göra individuella förmânstagarförördnanden, t.ex. i
fråga om de s.k. barnbeloppen vid tjänstegrupplivförsäkring (se
avsnitt 18.6 ovan).
Den andra möjligheten till avsteg är i första hand avsedd för de försäkringar för lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. som beskrivsi avsnitt 4.4 samt sådana försäkringar för praktiserande skolelever m.fl. som har diskuterats. Kravet att till utformning och funktion
försäkringen
skall kunna jämställas med en ka-försäkring innebär att det skall vara fråga om försäkringar som ger ett grundskydd av samma typ som ka-försäkringarna för grupper av personer som deltar i utbildning = eller arbete utan att vara anställda. Det är alltså inte avsikten att
i avsteg från lagens regler skall medges för t.ex. sådana olycksfallsför-
säkringar som ideella föreningar av olika slag kan teckna för dem i som deltar i verksamhet.
föreningens
19.1.5¶Specialmotivering till 1 kap. 5 §
5§ Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring enligt 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap. samt 9 kap. 2 § första meningen, 3, 14 och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 5-29 och 40-43 §§ konsumentförsäkringslagen. l Ingår personförsäkringen som en del i en annan skadeförsäkring, gäller för personförsåkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap., 9 kap. 2 § första f meningen, 3, 14 och 19 §§ samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna lag, dels 2, 3, 11-17, 26-28 och 31-33 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Vid 1 § har diskuterats behandlingen av sådana försäkringar som utgör en kombination av olika personförsäkringstyper. I denna paragraf behandlas de likartade frågor som uppkommer när en
försäkring innehåller både skade- och personförsäkringsmoment.
j i Regleringen förenklas om - som vi avser - den tredje etappen av i
vårt arbete leder fram till en kapitelindelad skadeförsäkringslag, som
ersätter både KFL och återstående delar av FAL.
Reglerna utgår från att en personförsäkring ”ingår som en del i”
en försäkring enligt KFL eller FAL. Bestämmelserna gäller alltså bara det fallet att personförsäkringsmomentet utgör en underordnad
del i en skadeförsäkring (som då meddelas av ett skadeförsäkrings-
bolag). Detta stämmer med nuvarande förhållanden: det torde inte
förekomma att försäkringar som huvudsakligen avser personförsäkring förses med tilläggsmoment avseende skadeförsäkring, vilket
bl.a. sammanhänger med förbudet enligt 1 kap. 3 § FRL för
livförsäkringsbolag att meddela annat än personförsäkring. Vi har i den allmänna motiveringen (avsnitt 6) redogjort för hur
man enligt vår mening bör göra valet mellan person- och skadeför-
säkringsregler, när en personförsäkring ingår i ett skadeförsäkrings-
-
paket. När det gäller hanteringen av försäkringen avtalets
och osv. - bör
ingående upphörande, förnyelse, premiebetalning
480 till 1 kap. 5 §
Specialmotivering
personförsäkringen följa skadeförsäkringens regler, medan personförsäkringslagen skall gälla i frågor som rör brott mot biförpliktelserna, skaderegleringen och förhållandet till tredje man. Självfallet bör personförsäkringslagens bestämmelser vara tvingande i den utsträckning som framgår av 1 kap. 4 § förslaget, även när de tillämpas på försäkringar som i övrigt följer skadeförsäkringsreg-
ler.
Såvitt gäller individuell försäkring, föreslår vi för enkelhets skull att - bortsett från 1 kap. 4 § - bara vissa hela kapitel i personför-
säkringslagen skall tillämpas (4 och 6-8 kap.), även om det också
skulle ha kunnat vara sakligt motiverat att göra en del enskilda
paragrafer i övriga kapitel tillämpliga. Vi räknar emellertid med att försäkringsbolagen - även om formellt skadeförsäkringsregler gäller - i sin praxis skall ta hänsyn till principerna i personförsäkringslagen
så långt de kan tillämpas, t.ex. när det gäller rätten till försäkring
(3 kap. 1§) och rätten till försäkringens värde (3 kap. 6 §). När huvudförsäkringen är en konsumentförsäkring, gäller ofta samma
principer enligt KFL. På områdena för gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad
försäkring förekommer för närvarande knappast blandade skadeoch personförsäkringar och behovet av sådana avtalstyper torde över huvud taget vara mindre där. Vi har emellertid i detta stycke tagit med också de regler i 9 och 10 kap. som behövs för sådana fall, främst bestämmelserna om konstruktion. För konsumentför-
försäkringens säkringarnas del behövs dock inte någon hänvisning till 10 kap.,
eftersom försäkringar som grundas på kollektivavtal är helt undantagna från KFL. Också de flesta gruppförsäkringar faller utanför KFL.
Som nämnt förekommer det för närvarande inte att personförsäkringar förses med tilläggsmoment som avser skadeförsäkring. Skulle sådana former komma att införas, räknar vi med att skadeförsäkringsmomentet skall följa personförsäkringslagens regler om t.ex. avtalets ingående, förnyelse och premiebefrielse, så långt dessa bestämmelser kan tillämpas på skadeförsäkring. När det gäller fareökning, säkerhetsföreskrifter osv. får man däremot - del -
i analogi med vad som föreslås för personförsäkringens tillämpa skadeförsäkringsregler. Vi har inte funnit något praktiskt behov av uttryckliga regler om detta.
kap. 1§
19.2 till 2
Specialmotivering kap.
Kapitlet har rubriken Information och upptar sex paragrafer. De fyra första behandlar i tur och ordning information före tecknandet, information omedelbart efter tecknandet, information under försäkringstiden och i samband med förnyelse samt information vid
skadereglering m.m. I 5 § finns en hänvisning till marknadsförings-
lagen, som skall tillämpas om något bolag underlåter att lämna föreskriven information. I 6 §, slutligen, föreskrivs civilrättsligt ansvar om försäkringsbolaget försummar att lämna information om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet.
Bortsett från 6 § och dess hänvisning till regler i 1-3 §§ har bestämmelserna, liksom i konsumentförsäkringslagen, näringsrättslig karaktär. Det innebär bl.a. att en försäkringstagare, som inte får den information han skall kan I
enligt lagen ha, inte grunda något
skadeståndskrav mot direkt på reglerna i detta Som
bolaget kapitel.
framhålls i allmänmotiveringen, betyder detta dock inte att skadeståndsansvar på grund av brister i informationen alltid skulle vara uteslutet. Man kan tänka sig fall, där ett bolag blir skadeståndsskyl-
A digt enligt allmänna avtalsrättsliga regler på grund av påtagligt dålig
i rådgivning, t.ex. om bolaget efter genomgång av kundens förhållan- 7 den råder honom att teckna en försäkring som inte alls motsvarar hans behov. Sådana fall mäste dock antas vara ganska sällsynta*
19.2.1 till 2 1 §
Specialmotivering kap.
1 § Innan en försäkring meddelas, skall försäkringsbolaget lämna kunden en ;z information som är utformad så att den underlättar hansbedömning av försäkringsbehovet och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som kunden behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. I fråga om tidsbegränsad försäkring skall särskild information lämnas om försäkringstagarens möjligheter att vid försäkringstidens slut förnya försäkringsförhållandet.
Information behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.
Paragrafen behandlar försäkringsbolagets informationsskyldighet
innan en försäkring meddelas. Huvudtankarna bakom
reglerna framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2).
Som framgår av första är bestämmelserna så
stycket, tillämpliga
länge försäkring inte har meddelats. Härigenom markeras att
informationsskyldigheten inte upphör i och med att försäkringstaga-
ren avger en ansökan om Också efter denna tidpunkt och
försäkring.
fram till bolagets beslut kan han behöva ytterligare
nämligen
‘ Jfr NFT 1983: Lyngsø s. 18, Lundgaard s. 97, Poulsen s. 340 och Sommer s. 342.
upplysningar om försäkringen i de avseenden paragrafen anger.
Finner försäkringstagaren då att inte motsvarar hans
försäkringen
förväntningar, kan han ta kontakt med för att få till
bolaget förslag
annan lösning; här kan också erinras om att har
försäkringstagaren
rätt att när som helst säga upp försäkringen (3 kap. 3 §). - Om en kund till synes redan har bestämt vilken försäkring han vill teckna, när han kontaktar bolaget första gången, måste bedöma med
bolaget
hänsyn till omständigheterna om det ändå skall lämna information eller om möjligen bestämmelsen i andra stycket är tillämplig.
Första stycket
Här anges de upplysningar som skall lämnas innan försäkring meddelas. Bestämmelserna avser både information direkt från
bolaget och de muntliga eller skriftliga upplysningar som bolagets
ombud lämnar till presumtiva försäkringstagare. Bestämmelserna i första och andra meningarna ger endast vissa allmänna riktlinjer för bolagens handlande; informationens närmare omfattning och
utformning får bero på försäkringens art och i det omständigheterna
enskilda fallet, exempelvis den kännedom försäkringstagaren kan antas redan ha om den aktuella försäkringstypen. Vad som i fortsättningen sägs i anslutning till dessa regler anger alltså bara vissa
huvudprinciper, vilka bör ligga till grund för bolagens praxis och för
eventuella överenskommelser mellan branschens representanter och
berörda myndigheter.
Informationen skall ha flera syften. Kunden skall med hjälp av informationen kunna bestämma om han alls skall teckna försäkring, vilken typ av försäkring han i så fall skall välja och helst också i vilket bolag han skall teckna den. Det finns anledning att framhålla att denna paragraf ställer stora krav på ansvarskänsla och omsorg hos bolagen och deras ombud. Informationen måste delvis avvika från vad som annars vore naturligt för ett affärsdrivande företag, inställt
-
på försäljning. Ett ytterligare syfte med informationen är
naturligtvis, att försäkringstagaren skall lära känna vad den försäkring han tecknar närmare innebär.
Den första, och i allmänhet viktigaste, frågan är alltså om kunden alls bör teckna försäkring. Det kan finnas flera olika skäl för detta. Han kan behöva förbättra sin egen ålderdomsförsörjning. Hans familjeförhållanden och ekonomiska förhållanden kan vara sådana, att han behöver ett mot de ekonomiska följderna av ett
skydd
dödsfall eller en långvarig Och även om han inte har
sjukdom.
sådana behov, kan vara en gynnsam form av sparande för
försäkring
honom. De olika skälen kan i kombination.
naturligtvis föreligga
Behovet av genom den behovs-
skydd försäkring klarläggs genom utredning som regelmässigt görs innan en individuell livförsåkring
meddelas. I sin mest utvecklade form är den en uttömmande kartläggning av kundens och hans familjs förhållanden. I utredningen klarläggs vilka förmåner från det allmänna och i form av
m.m. som kan påräknas vid ålderdom, dödsfall och
tjänstepension
sjukdom, varjämte det redovisas om t.ex. en efterlevande make kan uppnå det bodelningsresultat han skulle önska vid den andre makens död. En riktigt utförd undersökning av detta slag ger kunden ett gott underlag för att bedöma om hans skydd behöver förstärkas.
Denna del av informationen fungerar, såvitt vi har kunnat finna, redan i stort sett tillfredsställande. Som angetts i allmänmotiveringen tycks det emellertid fortfarande i viss utsträckning förekomma att försäkringsombud förmedlar även relativt stora försäkringar utan att ens föra möjligheten till behovsutredning på tal. Vi menar att det är ett oavvisligt krav, att i varje fall den som överväger att teckna en
livförsäkring av någon betydenhet skall få ett erbjudande om behovsutredning. I enlighet härmed anges i paragrafens första
mening att bolaget skall lämna en information som bl.a. underlättar
bedömningen av försäkringsbehovet. Kravet på behovsutredning avser som sagt främst livförsäkring.
Även vid sjukförsäkring görs dock sådana utredningar, om också av
- och av mindre omfattning. Här är bolagen i eget intresse på grund
s.k. -
den tidigare (avsnitt 11.5.2) nämnda 95-procentsregeln
verksamma för att hindra överförsäkring. Däremot kan man inte kräva att skall erbjuda sådana utredningar eller
bolagen spontant orientera om tänkbara alternativa försäkringsformer när det är fråga om enkla - och framför allt relativt -
billiga försäkringar av den typ
som ofta erbjuds allmänheten genom massutskick, t.ex. olycksfallsförsäkring för barn och ungdom. Sådana utredningar skulle dra en i förhållande till premien oförsvarlig kostnad (även om det inte finns något hinder mot att bolaget tar betalt för utredningen). Allmänt sett är också behovet av olycksfallsförsäkring lättare för den enskilde att bedöma än behovet av livförsäkring. Om bolaget i sitt sortiment har även försäkringar, som är av samma typ som den erbjudna försäkringen men som i något viktigt avseende awiker från den, bör man dock kunna kräva att den alternativa formen åtminstone nämns även i ett masserbjudande. Skillnaden mellan försäkringarna kan vara t.ex. att den ena gäller bara under fritid och den andra även under skoleller arbetstid eller att den ena bara täcker olycksfall medan den andra täcker även sjukdom.
Sedan det väl har konstaterats att kunden har behov av försäkrings-
skydd i någon form, uppkommer frågan om valet av försäkringsform.
Detta val är svårt av flera skäl, till att med därför att valet i
börja
praktiken inte är inskränkt till olika former av individuell försäkring. Många gånger kan det med tanke behovet vara lämpligare att
på
kunden i stället ansluter sig till någon gruppförsäkring, som kan ge
484 Specialmotivering till 2 kap. 1 § SOU 1986:56 j
skydd till betydligt lägre kostnad. Även om detta är önskvärt i sådana situationer, är det svårt att kräva att de bolag som meddelar enbart individuell försäkring skall lämna information av detta slag. Men åtminstone om bolaget i fråga meddelar båda typerna av försäkring och det finns anledning att tro att kunden skulle kunna ansluta till någon gruppförsäkring i bolaget, bör det kunna begäras att ombudet tar upp frågan även om han inte själv är expert på området. Och om kunden ställer en direkt fråga om vilket skydd en gruppförsäkring skulle kunna ge, är det självklart att ombudet under alla omständigheter måste besked. -
ge ett rättvisande Vad som nu sagts ger oss också anledning att betona vad vi i den allmänna motiveringen sade om Önskvärdheten av information från det allmännas sida.
Även när det står klart att försäkringsbehovet måste tillgodoses med individuell försäkring, kan valet av försäkringsform vara svårt.
Valet kan stå mellan försäkring med engångsbelopp och försäkring med periodisk utbetalning. Valet kan också avse ren riskförsäkring
eller försäkring med sparmoment. I sistnämnda del vill vi särskilt betona vikten av att försäkringstagaren får klart för sig hur ofördelaktigt det är att teckna en försäkring med sparmoment, om han sedan inte kan eller vill behålla tillräckligt längel
försäkringen Att kostnaderna för anskaffningen av försäkringen vanligen får
belasta försäkringens värde under de första åren efter tecknandet (”zillmering”), är ett förhållande som inte bör förbigås i de fall där det kan ha betydelse för
försäkringstagaren.
Det kan för försäkringstagaren vara aktuellt med ett val mellan försäkringssparande och sparande i annan form. Redan att göra en rättvisande jämförelse med banksparande är förenat med stora
svårigheter, och dessa ökar betydligt om jämförelsen skall avse
sparande t.ex. i aktier, fastigheter eller liknande. Det är viktigt att försäkringssparandet inte för kunden framställs som något självklart överlägset alternativ.
Den information som skall till för kundens val av
ligga grund
försäkringsform avser i första hand innehållet i försäkringsvillkor och grunder. Av naturliga skäl kan inte alla delar av villkoren redovisas. Beroende på försäkringens art måste ett urval ske, så att inte kunden får mer information än han kan tillgodogöra sig. Det bör emellertid observeras att det informationskrav som ligger i paragrafens andra mening är delvis fristående från vad som sägs i första meningen. Det är alltså inte tillräckligt att bolaget ger kunden den information om
försäkringsvillkoren osv. som behövs för att bestämma försäkrings-
behovet och lämplig försäkringsform. Informationen skall också göra det möjligt för kunden att självständigt bedöma om han bör acceptera kostnaden för skyddet.
Förhållandet betonas i Hellner, Information om livförsäkring s. 38 f och 59.
Särskilt när det gäller skriftlig information fordras, för att den skall bli effektiv, att den inte tyngs av för mycket detaljer utan omedelbart intresse för en försäkringstagare. Informationen måste också vara
framställd på ett lättbegripligt och någorlunda pedagogiskt sätt. Det
är och ofta direkt önskvärt att bolaget i broschyrer och
försvarligt
liknande material koncentrerar sig på förhållanden av central för en ordinär kund. Samtidigt bör det framgå att
betydelse
uppgifterna ger en förenklad bild av verkligheten och att den som . i olika avseenden kan få det av
önskar kompletterande upplysningar
ik fr eller direkt i detta skede är att s ombudet från bolaget. Det väsentliga kunden får underlag för en av frågan, om den försäkring
bedömning
att teckna för hans förhållanden. För detta han överväger passar fordras att han får kännedom, förutom om den premie som kan antas utgå, om de bestämmelserna i villkoren och i eventuella
viktigaste Sådana ekonomiskt betydelsefulla frågor som återbäring grunder. vid och försäkringens värde vid återköp eller belåning livförsäkring
bör särskilt beröras, liksom hur premien och utfallande belopp behandlas i skattehänseende. Vidare är det viktigt att kunden redan vid tecknandet får information om att det finns möjligheter att i ett senare skede få försäkringen ändrad i olika hänseenden. Som framhållits i litteraturen bör informationen ange om ett om framtida förmåner eller kostnader är säkert eller
antagande
osäkert? Detta blir aktuellt bl.a. vid illustrationer av vad återbäring kan där siffror osäkra om
innebära, givna bygger på antaganden
resultatet av verksamhet; förhållandet understryks redan i
bolagets
i fall i den information som ges i frågan? Att
dag varje skriftliga
inflationen utgör ett väsentligt osäkerhetsmoment vid alla beräkav en värde är visserligen välkänt men
ningar långvarig försäkrings
kan ändå behöva betonas när kalkyler görs om en försäkrings ekonomiska konsekvenser. Och i fall reglerna rörande livförsäkringens beskattning år under översyn, får man från bolagets sida göra en reservation för att de konsekvenserna kan bli andra än
skattemässiga enligt gällande rätt.
Det hittills sagda har främst avsett livförsäkring. I fråga om sjuk-
och olycksfallsförsäkring torde skyddets omfattning och de olika ersättningsformerna ha störst intresse. Praktiskt viktiga begränsning-
ar i försäkringsskyddet bör i regel framhållas, inte bara om de avviker från vad som är normalt för försäkringstypen utan också
annars (jfr nedan).
I de andra förhållanden” som nämns i lagtexten ingår även de
3 Se Hellner, Information om livförsäkring s. 32 f och 38 f. 3 Angående utformningen av återbäringsillustrationerna, se vidare Hellner, Information om livförsäkring s. 50 ff, och Bergman i NFT 1983, s. 310 ff. Båda uttalar sig positivt om en övergång från nuvarande illustrationer till prognoser.
särskilda grunderna för försäkringen, i den mån sådana finns. Såvitt gäller dessa har det ibland från branschhåll invänts, att de till största delen utgörs av formler, som inte kan
försäkringsmatematiska
förstås annat än av fackmän, och att det därför inte att lämna
går
information om dem. Självfallet måste informationen här förenklas och sammanfattas i stor utsträckning. Men är det
samtidigt åtskilliga
viktiga ämnen som regleras i grunderna, och information om dessa kan inte underlåtas helt bara därför att den är svår. Ofta kan det dock vara tillräckligt att ange att ett visst ämne regleras i samt
grunderna huvudprincipen för regleringen. Ofta är de av viktigaste grundernas
regler också direkt återgivna i villkoren. Att det går att informera även om invecklade regler och ett
sammanhang på begripligt sätt,
visar bl.a. den av FSAB utarbetade inom
broschyren Återbäring
individuell livförsäkring. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 10.2), innebär
bestämmelserna inte att försäkringsbolaget är att för en
skyldigt
jämförelse ge uppgifter om villkoren för motsvarande i
försäkringar andra bolag. Men i den mån några upplysningar
ges om konkurrenters försäkringar eller jämförelser annars görs med förhållanden
på försäkringsmarknaden i allmänhet, får naturligtvis inte uppgifterna
vara missvisande att av vikt för en
exempelvis genom omständigheter
korrekt jämförelse förbigås. Av värde är om en sådan
gemensam information från de berörda bolagen kan lämnas som för närvarande sker beträffande inom individuell
återbäring livförsäkring (jfr ovan). Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 10.2), ser vi det som ett
väsentligt mål för informationen att kunden så snart som skall
möjligt
bli medveten om sådana av som
avgränsningar försäkringsskyddet
det annars kunde vara lätt för honom att förbise; han bör innan han binder sig för en försäkring få klart för om det finns
sig, viktiga
situationer som inte täcks av försäkringen. I tredje meningen i detta stycke finns därför den första av de tre regler som ålägger bolaget att lämna särskild information om av
viktiga avgränsningar försäkrings-
skyddet; de andra två reglerna finns i 2 och 3 §§ också 9 4
(jfr kap.
och 5 §§ samt 10 kap. 5 §).
Med ”avgränsningar av avses alla typer av
försäkringsskyddet”
villkor som sätter -
en gräns för försäkringens giltighet tidsmässiga
eller geografiska för vissa typer av risker
begränsningar, undantag
osv. I fråga om vilka
avgränsningar som är så viktiga att de måste tas upp särskilt i informationen, får i första hand beaktas dels hur pass
praktiskt betydelsefull avgränsningen kan vara, dels om den går
utöver vad som är vid av det aktuella eller
vanligt försäkringar slaget
utöver vad kan antas tro om
försäkringstagaren skyddets omfattning;
dock kan det inte att annat än i rena
begäras försäkringsbolaget
undantagsfall skall göra en individuell bedömning av vilka begräns-
- En annan
ningar som skall tas upp vid en enskild försäkring.
av är, om villkoret innebär att försäkringen i
omständighet betydelse
visst fall inte alls eller bara att rätten till ersättning är gäller i särskilda situationer som förekommer vid sjuk-
begränsad (något och olycksfallsförsäkring).
Broschyrer och annat informationsmaterial får alltså inte inrikta sig bara på försäkringens fördelar, utan måste ta upp också de viktiga av som kan gälla. Och texten skall
avgränsningar försäkringsskyddet
stå sådan och vara utformad så, att den lätt drar till sig
på plats
läsarens Däremot behöver naturligtvis inte vill-
uppmärksamhet.
korstexten om t.ex. ett för skador i samband med flygning
undantag
vara i sin helhet; det räcker med en kortfattad uppgift om
återgivet
- i skall
att det gäller ett sådant undantag. Inskränkningarna skyddet
tas upp även i den informationen; ofta torde det vara
muntliga
lätt för ombudet att vid samtal med kunden göra sig en
ganska
om vilka bestämmelser som kan vara särskilt aktuella för
uppfattning
hans del. I finns en särskild regel om tidsbegränsad
fjärde meningen försäkring. Som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3.2),
är det vår en förutsättning för att man skall kunna
enligt mening
den nuvarande som bola-
acceptera ettåriga olycksfallsförsäkringen,
get även efter flera års försäkringsförhållande kan vägra att förnya, att redan från får rättsläget helt klart för
försäkringstagaren början
Också vid andra av även sådan
sig. typer tidsbegränsad försäkring,
med avtalstider, är det att försäkringstagaren redan vid
längre viktigt
det första avtalets tänker framtiden. Vi föreslår därför
ingående på
att skall vara att ta upp dessa frågor som
försäkringsbolaget skyldigt
ett särskilt och viktigt moment i sin information. Bolaget skall alltså, innan den första försäkringen meddelas,
beröra om av försäkringsförhållandet. Om frågan förlängning kan få optionsrätt, skall han upplysas försäkringstagaren fullständig
om det. Om inte kan skall försäkringstagaren i
optionsrätt erbjudas,
_stället få klara besked om under vilka förutsättningar bolaget är berett att eller meddela annan ny försäkring,
förnya försäkringen
respektive när så inte kan ske. Om det är om en men ändå
fråga visserligen tidsbegränsad
långvarig försäkring, som gäller t.ex. fram till det att den försäkrade fyller 70 år, bör det räcka med en enkel uppgift om att försäkringen fram till den och kan därefter inte
gäller angivna tidpunkten
Vid med måste informa-
förnyas”. ettårig försäkring årlig förnyelse
tionen däremot vara mera Vad som framför allt måste
nyanserad.
komma omständigheter som kan leda till fram är, vilka ogynnsamma Det räcker alltså inte med upplysatt bolaget vägrar förlängning. kan sedan förnyas för ett år i
ningar av typen ”Normalt försäkringen
Om t.ex. inte för den händelse
taget. försäkringen förnyas
kap.
försäkringstagaren skulle bli invalidiserad eller eljest få sin hälsa allvarligt försämrad, måste detta anges. Om förbehåller
bolaget sig
helt eller delvis fri måste prövningsrätt (t.ex. av typ ”särskilda skäl) naturligtvis också den närmare innebörden härav redovisas. Slutligen skall ett par speciella frågor om informationen före tecknandet * tas upp. Försäkringsbreven för nytecknade försäkringar brukar i praktiken nästan alltid utfärdas den första i en månad. För per dagen ansökningar som kommer in under första hälften av t.ex. maj månad utfärdas försäkringsbrev per den medan som
lmaj, ansökningar
kommer in under senare delen av får
maj försäkringsbrev per den
1 juni. Detta blir sedan som bl.a. är
försäkringens ”årsdag”, huvudförfallodag för premien. I många fall är villkoren också
utformade så att försäkringen en
upphör på ârsdag.
Om någon vill teckna en under
livförsäkring som ger riskskydd
hans aktiva tid, erbjuds han t.ex. att teckna en med
försäkring
tabellformen T 65, där T ren och 65 i
betyder riskförsäkring dagligt
tal sägs innebära att försäkringen gäller tills han blir 65 år.
Enligt
villkoren upphör försäkringen dock den som inträffar
på årsdag
närmast före hans 65-årsdag; han kommer alltså att vara oförsäkrad under en större eller mindre del av sitt sextiofemte år. Vårt förslag hindrar inte bolagen från att hålla fast vid denna utformning av försäkringarna. Det är emellertid att försäk-
viktigt
ringstagaren görs uppmärksam på förhållandet redan vid tecknanså att han - om han så önskar - kan teckna det, t.ex. en T66 i stället; att skyddet sträcker över hela den tiden kan i ett
sig planerade
enskilt fall vara av stor betydelse. skall
Visserligen försäkringstaga-
ren få en underrättelse om från kort
upphörandet försäkringsbolaget
före försäkringstidens slut 7 § men den underrätt-
(3 kap. förslaget),
elsen har bara begränsat värde om han då av sin ålder eller
på grund
sitt hälsotillstånd inte kan få ny
längre försäkring.
En speciell sida av informationen till är den
försäkringstagaren
rådgivning han kan behöva för över
dispositioner försäkringen,
närmast genom förmånstagarförordnande. Dessa samman-
frågor
hänger med frågan om vilken försäkring som är för hans
lämplig
behov och torde alltid tas upp vid de lär
behovsutredningen; vanligen
också beröras i tryckt informationsmaterial från
bolagen. Någon
särskild föreskrift om för att om innebör-
skyldighet bolaget upplysa
den av olika dispositioner över har vi inte ansett huzzxkv
försäkringen behövlig.
Andra stycket
Andra stycket motsvarar i sak 5§ andra KFL, och vi kan stycket därför hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen
(prop.
till 2
Specialmotivering kap. 2 § 489
1979/80:9 s. 36 och 105 f). Förhållandena kan dock i mån vara
någon annorlunda vid personförsäkringar.
Om en kund begär att få teckna enkel och
olycksfallsförsäkring
förklarar att han avstår från information, skall
bolaget naturligtvis
efterkomma hans därefter skall dock lämna
begäran; bolaget
information enligt 2§ (se nedan). Om det däremot gäller en stor
livförsäkring mot hög premie, som någon vill teckna utan föregående
kontakt med någon representant för kan det finnas
bolaget,
anledning att höra efter om kunden har haft ett för
riktigt underlag
sitt beslut och om han känner till de alternativ som kan finnas. Eventuellt kan man också översända material rörande
skriftligt
förhållanden som lätt förbises och sedan rådrum ge honom något innan försäkring meddelas. Men om kunden förklarar att han inte är intresserad av någon information, kan
bolaget naturligtvis inte göra
mera; informationskravet får inte leda till att ikraftträdandet av
försäkringen fördröjs mot försäkringstagarens vilja.
Enligt den föreslagna lydelsen skall information underlåtas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.
Regeln
ger alltså förutsättningar för en smidig anpassning till förhållandena i det enskilda fallet.
19.2.2 till 2 2 §
Specialmotivering kap.
2 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren ett försäkringsbrev och den information om försäkringsvillkoren som han behöver. Har bolaget förbehållit sig att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden, skall detta särskilt framhävas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet.
Bestämmelsen motsvarar delvis 6 § KFL. När är
försäkringsavtalet
ingånget, skall bolaget sända ut ett till
försäkringsbrev försäkrings-
tagaren. Brevet skall skickas med första
samtidigt premiekravet.
Valet av den tidpunkten samman med den vi har
hänger avgränsning
gett reglerna i 6 § och skall kommenteras närmare där. Det är
viktiga
att premiekravet inte får sändas
före försäkringsbrevet. Skulle försäkringstagaren någon gång betala första premien innan bolaget
har framställt krav, får brevet skickas snarast något därefter.
Samtidigt med försäkringsbrevet skall få den försäkringstagaren
information om försäkringsvillkoren som han behöver”. Villkoren för personförsäkringar är normalt inte mer omfattande än
visserligen
att de kan skickas ut i sin helhet, och under nuvarande förhållanden räknar vi också med att så alltid skall ske. Vi har emellertid velat hålla en möjlighet i annan öppen också för villkorsinformation något form, där texten gjorts mera och där bestämmelser som
lättillgänglig
kan få betydelse bara i enstaka fall, t.ex. under har
skaderegleringen,
till 2 2 §
490 Specialmotivering kap.
- en som har uteslutits eller förkortats utveckling påbörjats åtminstone område. Men självfallet kan ett
på skadeförsäkringens
inte underlåta att lämna information om villkoren med bolag till att kunden inte ”behöver” den, och lika självfallet har
hänvisning
kunden alltid rätt att få ett av de fullständiga villkoren, när
exemplar
han så önskar. Om det finns grunder för försäkringen, bör det av försäkringsbrevet eller annat material ett enkelt sätt framgå vad grunder är och
på
vilken dessa kan ha för den aktuella försäkringen. Det bör
betydelse
också att kan få del av grunderna hos
framgå försäkringstagaren
om han så önskar. Däremot finns det av naturliga skäl inget bolaget, krav att eller delar av dem rutinmässigt skall sändas ut
på grunderna till försäkringstagarna.
I vems liv eller hälsa
försäkringsbrevet anges naturligtvis på samt försäkringstiden. Om premie och försäkförsäkringen gäller
ringsbelopp är fasta, anges även de. Om de är rörliga, anges i stället för deras Att dessa uppgifter tas in i brevet är
principerna beräkning.
så att vi inte har ansett det behövas någon uttrycklig
självklart,
bestämmelse härom. Däremot om vissa andra saker som
ges regler
skall antecknas i brevet: förbehåll om att försäkringen skall kunna i förtid eller ändras under försäkringstiden samt viktiga
upphöra
av skall vara särskilt framhävda. Det är alltså
avgränsningar skyddet om villkor, som det är angeläget att försäkringstagaren fråga viktiga
är medveten om under försäkringstiden. Dessa förbehåll och framgår visserligen också av de
begränsningar
samlade och ofta av broschyrer och annat
försäkringsvillkoren,
informationsmaterial. Bolaget skall ha upplyst om dem
skriftligt
1 §. och liknande material kan emellertid lätt
enligt Broschyrer
försvinna, och information bort. Det enda papper
muntlig glöms
man kan vara säker på att försäkringstagaren bevarar, är
någorlunda
Kanske bevarar han också villkoren, men det är
försäkringsbrevet.
få som läser dem i deras helhet. Det finns därför
förmodligen igenom
skäl att kräva anteckning i försäkringsbrevet av dessa förbehåll,
goda
och på sådan plats och på sådant sätt att den
anteckningen skall göras drar till sig läsarens uppmärksamhet. I om vad som är viktiga avgränsningar av försäkringsskydfråga
det” kan vi hänvisa till vad som sades vid föregående paragraf. innebär inte att skall i sin helhet i
Regeln undantagen återges
En sådan ordning skulle vara närmast olämplig;
försäkringsbrevet.
kunde bli så omfattande, att informationssyftet i
anteckningarna
förlorat. Anteckningen kan i stället göras kortfattad
praktiken gick
och förses med en till den villkorsbestämmelse som
hänvisning
undantaget ”Försäkringen gäller inte vid vissa former
reglerar (t.ex. av se 8.3 i försäkringsvillkoren”). Undantaidrottsutövning, punkt
få i personförsäkring, och med den här
gen är som regel ganska
SOU 1986:56 - Specialmotivering till 2 3 § 491
kap.
föreslagna tekniken bör man i stort sett
slippa gränsdragningsfrågor;
alla praktiskt betydelsefulla kan antecknas utan att texten
undantag blir oöverskådlig.
Försäkringsbolagen har ibland flera olika i bruk
försäkringsvillkor
samtidigt för en och samma försäkringstyp, men vill av tekniska skäl ändå utfärda försäkringsbreven efter en gemensam mall.
Undantags-
bestämmelserna i de olika villkoren kan vara olika utformade
något
men rör sig som regel på gemensamma områden och
(krig, sport
idrott osv.). Om de fullständiga villkoren och dessa är relativt
bifogas
g. kortfattade och torde man
lättlästa, då kunna hänvisa bara till E.
försäkringsvillkoren utan angivande av någon särskild punkt (t.ex.
”Försäkringen gäller inte vid vistelse i vissa främmande länder, se villkoren”). På så vis kan man fortsätta med av
enhetlig utformning försäkringsbreven.
Det kan inte anses tillräckligt att en avgränsning finns antecknad i en lös bilaga till den handling där försäkringstid, försäkringsbelopp osv. tas upp. Och även om bilagan har fogats ihop med huvudhandlingen på ett varaktigt sätt, är en viss försiktighet påkallad; man måste räkna med att de flesta har en benägenhet att ta lätt på innehållet i bilagor även till viktiga handlingar. Syftet med regeln är att avgränsningen skall presenteras för försäkringstagaren på ett sådant sätt att han snabbt lägger märke till den och sparar handlingen lika självklart som han sparar huvudhandlingen; det avgörande måste bli en helhetsbedömning av om informationen uppfyller de kraven.
En mellanform
som bör kunna accepteras är att man på huvudhandlingen gör mycket kortfattade anteckningar om de undantag som gäller (t.ex. ”Försäkringens giltighet är begränsad i samband med krig, sportutövning och i vissa andra fall”) och samtidigt hänvisar till en vidhäftad bilaga, där fylligare information ges.
Meningen är inte att sådana inskränkningar skall behöva omnämnas, som har att göra med kontraktsstridigt eller annars direkt felaktigt handlande från försäkringstagarens eller den försäkrades sida - t.ex. att bolaget kan bli fritt från ansvar grund av eller
på premiedröjsmål
brott mot upplysningsplikten. Inte heller behöver man erinra om
reglerna om framkallande av försäkringsfall; kan försäkringstagaren knappast utgå från att försäkringen obetingat skall omfatta t.ex.
självmord.
19.2.3 till 2 3 §
Specialmotivering kap.
3§ Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen
förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.
Om bolaget ändrar försäkringen, skall bolaget samtidigt med premiekravet för den period då de nya villkoren skall börja gälla tillställa försäkringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Nya avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda.
Första stycket
Försäkringstagarens behov av information under försäkringsförhåb
landets gång varierar starkt med arten av försäkring. Vid många typer, t.ex. enklare olycksfallsförsäkring, behöver han kanske ingen information alls, förrän han ställs inför ett konkret problem som har med försäkringen att göra. Däremot finns det ett påtagligt behov av löpande information vid alla livförsäkringar med sparmoment. Förhållandena skiljer sig inte särskilt mycket från t.ex. banksparandet; samma information är behövlig.
Sådan information kan avse aktuellt försäkringsbelopp jämte den
återbäring som skulle utgå vid försäkringsfall, återköps- och belåningsvärdena samt den återbäring som försäkringstagaren skulle
kunna tillgodogöra sig utan att säga upp försäkringen. Även vid
livränteförsäkringar som inte kan återköpas bör upplysningar om det försäkringstekniska tillgodohavandets storlek lämnas under den s.k. uppskovstiden, dvs. innan påbörjats; medan utbeutbetalningarna talningarna pågår kan andra uppgifter vara av intresse.
Flera försäkringsbolag lämnar redan nu en gång om året information till försäkringstagarna om de flesta av de förhållanden som berörts ovan. Man har också upplyst oss, att övriga bolag av konkurrensskäl kommer att följa efter så snart de har skaffat den ADB-utrustning m.m. som behövs för sådana rutiner. Vi har
att i ställa upp ett krav att informationen skall
övervägt lagen på
lämnas årligen, men avstått trots att vi anser det viktigt att försäkringstagarna får regelbunden information. För närvarande skulle det vara omöjligt för flera att uppfylla ett
försäkringsbolag
sådant krav, och det skulle därför vara att förena kravet
nödvändigt med en möjlighet till dispens av t.ex. försäkringsinspektionen. Vi
anser det inte påkallat med en så relativt krånglig reglering. Den önskade informationen växer uppenbarligen fram av sig själv, utan något krav i Vi har alltså funnit det tillräckligt att överlämna åt
lagen.
att under medverkan av försäkringsinspektionen och
bolagen själva
konsumentverket utveckla lämpliga rutiner på området.
I om som förnyas torde det
fråga tidsbegränsade försäkringar
sällan behövas så länge förnyelsen sker på
någon ny information, oförändrade villkor. bör lämna uppgift om t.ex.
Bolaget visserligen
sådana ändringar i skattelagstiftningen eller i den allmänna försäkringen som kan anledning att se över sina
ge försäkringstagaren
men annars behövs ny information först när
försäkringsförhållanden,
bolaget ändrar Det fallet behandlas i andra stycket.
försäkringen. Så för försäkringen pågår, är premiekralänge premiebetalningen
vet det naturliga tillfället för bolaget att lämna sin information;
uppgifter om återköpsvärden osv. tar liten plats och vållar knappast
några extrakostnader för papper och utsändande. Vid tidsbegränsad
sjuk- och olycksfallsförsäkring som förnyas är förnyelsetidpunkten alltid också ett premiebetalningstillfälle. Vid livförsäkring sträcker
sig emellertid bolagets ansvar ofta åtskilliga år efter det att försäkringen är slutbetald, och då blir kostnaden för särskild information mera märkbar. Åtminstone ett försäkringsbolag lämnar dock redan nu information även till dessa försäkringstagare, i särskilt brev en gång om året. Det får efter omständigheterna avgöras i vilken utsträckning man kan fordra samma service även av övriga
försäkringsgivare.
Ett viktigt område, där försäkringstagaren kan behöva information med jämna mellanrum, är förfoganden över
försäkringen, främst genom förmånstagarförordnande. Särskilt livförsäkringsavtal
ingås ofta för mycket lång tid, och bör då och då
försäkringstagaren
tänka över om de dispositioner han har fortfarande är
vidtagit
lämpliga eller bör ersättas med nya. Uppgifter som vi har fått tyder
på att förmånstagarförordnanden ändras i mycket liten utsträckning,
även när förhållandena kunde motivera en sådan åtgärd.
Vi föreslår inte någon uttrycklig regel om bolagets informationsskyldighet i detta avseende. Att i premiekravet skriva ut vem som är
förmånstagare till försäkringen kan av integritetsskyddsskäl vara
mindre lämpligt, eftersom man inte kan vara säker på vem i en familj som öppnar och läser ett brev av det slaget. Vi menar emellertid att detta är ett viktigt ämne, som bolagen bör ha sin
uppmärksamhet
riktad bör åtminstone under
på. Försäkringstagaren någon gång försäkringstiden få upplysningar om av de som huvuddragen regler gäller om fördelning av försäkringsbelopp m.m. samt en uppmaning
att tänka över sina egna förhållanden. Som framhålls ovan
(avsnitt
i
19.1.2), är det särskilt viktigt att om en av
frågan ändring
i
förmånstagarförordnandet tas upp, om försäkringstagaren begär höjning av försäkringsbeloppet eller någon annan väsentlig ändring av försäkringen. Som framgår av sista meningen i stycket reglerar paragrafen delvis också försäkringsbolagets informationsskyldighet efter försäkrings-
fall (jfr 4 §). I detta skede är bolaget skyldigt att lämna
upplysningar
till den som gör anspråk på ersättning, även om bolaget skulle anse att rätt till ersättning helt saknas. Den bestämmelsen
föreslagna
innebär också att bolaget har en mot den som
informationsskyldighet
kan antas vara berättigad till men som av
ersättning någon anledning
inte har framställt något krav, t.ex. därför att han inte är medveten om sin rätt.
Kan försäkringsbeloppet inte betalas ut genast vid krav, skall bolaget alltså underrätta försäkringstagaren eller den som annars kräver ersättning om orsaken till detta och om vilka åtgärder bolaget vidtar för att få utredningen fullständig. Särskilt när det gäller komplicerade olycksfallsskador kan det dröja avsevärd tid innan full
494 till 2 3 §
Specialmotivering kap.
kan betalas ut, och det är då viktigt för den berättigade att
ersättning
han hålls informerad om bolagets handläggning av hans
fortlöpande
ärende.
Andra stycket
I detta stycke anges bolagets informationsskyldighet när försäkring-
en ändras. är gemensam för ändringar under löpande
Regleringen
och i samband med förnyelse av en
försäkringstid ändringar
försäkring. I båda fallen kan ändring göras bara med
tidsbegränsad
verkan från början av en ny premieperiod (3 kap. 5 och 8 §§).
Reglerna kan av naturliga skäl gälla bara när ändringen görs genom
ett beslut från sida, inte när en löpande försäkring ändras
bolagets
automatiskt med stöd av 3 kap. 5 § tredje stycket. När har beslutat om en av försäkringen, skall
bolaget ändring
tillställa försäkringstagaren den information om ändringen
bolaget
som han behöver. Som nämndes vid föregående paragraf, är villkoren för oftast så kortfattade, att de utan
personförsåkring
kan skickas ut i sin helhet. Det kan dock inte anses
olägenhet
att bara skickar ut de nya villkoren eller att
tillräckligt bolaget
ändringarna har markerats i villkorshåftet, t.ex. med avvikande färg eller med streck i marginalen, utan det skall lämnas en särskild som visar skillnaderna i förhållande till de äldre
redogörelse
villkoren. Men naturligtvis kan man i enklare fall - t.ex. om det bara är om ändrade belopp - låta den separata redogörelsen vara
fråga
kortfattad, varvid den egentliga informationen lämnas i marginalen
det villkorshäftet (”dödsfallsersättningen har höjts från
på nya 10 000 till 12 000 kr”). Också när det är fråga om måttliga justeringar av kan man räkna med att redogörelsen är kortfattad; det
premien, anges t.ex. i premieavin att höjningen beror på att försäkringsbelop-
på att skadekostnaderna har ökat. pen har räknats upp eller
Lika litet som vid föregående paragraf betyder regelns utformning
att ett kan underlåta information om en villkorsändring med
bolag
till att inte ”behöver” någon informa-
hänvisning försäkringstagaren
tion; man torde kunna från att i denna
utgå försäkringstagaren
bemärkelse behöver om alla villkorsändringar som kan
upplysningar
göras. Formuleringen har i stället valts dels för att få överensstämmelse med 2 §, dels med tanke vissa ändringar av grunderna (se
på nedan).
sista i skall nya avgränsningar av
Enligt meningen stycket
vara särskilt framhävda. Regeln står i samklang
försäkringsskyddet
med berörda stycket och 2 §. Här är det tidigare regler i 1 § första emellertid inte om att samtliga avgränsningar av skyddet skall
fråga
framhävas, utan bara i begränsande riktning behöver tas
ändringar något krav på att begränsning-
upp. Å andra sidan gäller det här inte
i
till 2 4§ 495
Specialmotivering kap.
en skall vara särskilt viktig; alla nya i skall
inskränkningar skyddet
framhävas. Det bör framhållas, att man i detta måste se
sammanhang
varje del av villkoren som en enhet för Den att
sig. omständigheten
en viss begränsning av sett mer än väl
försäkringsskyddet sakligt
uppvägs av en förbättring i del, medför alltså inte
någon närliggande
att information om kan underlåtas. är det
begränsningen Självfallet
tillåtet att i anslutning härtill också lämna information om förbättringarna, bara inte den information som kräver
lagen därigenom
skyms bort.
Informationen skall sändas ut samtidigt med för den
premiekravet premieperiod när de nya villkoren skall börja gälla. Härigenom får
försäkringstagaren alltid betalningsfristen (en månad) på sig att
överväga om han vill godta försäkringen i dess nya Och
utformning.
eftersom bolagen i eget intresse aviserar i
regelmässigt premien god
tid före förfallodagen, har man i också för att
praktiken garanti
informationen kommer i tid innan skall
god de nya villkoren börja
tillämpas.
Till ändring av försäkringen räknas också det fallet att
grunderna
ändras, och i den mån det är av betydelse för att
försäkringstagarna
få kännedom om en viss av skall information
ändring grunderna,
lämnas. Information bör alltså lämnas om som är av
varje ändring
betydelse för den enskilda värde. Av stor vikt är
försäkringens
naturligtvis också sådana ändringar som medför en ökad valfrihet för
försäkringstagarna, t.ex. om möjlighet ges att välja andra former för tillgodoräknande av återbäring.
Emellertid är av sådan natur att de saknar
många grundändringar
g intresse för de enskilda när de avser
försäkringstagarna (t.ex. grunderna för bolagets skyldighet att teckna I återförsäkring).
sådana fall bör information helt kunna underlåtas.
19.2.4¶Specialmotivering till 2 4 § kap.
4§ I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras, om inte försäkringstagaren själv har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription,
skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.
Såvitt gäller informationen vid av motsvarar
reglering försäkringsfall
bestämmelsen i sak 7 § KFL, och vi kan därför hänvisa till den paragrafens förarbeten (prop. 1979/80 s. 37 f och 108 ff). I mycket stor utsträckning lämnas redan tillfredsställande information i dessa fall, dvs. när det gäller möjligheter till prövning av tvister och risk för
preskription.
496 till 2 kap. 4 §
Specialmotivering
Vi föreslår emellertid också att information om möjligheter till överprövning skall lämnas i ett par andra fall. Det är när försäkring-
en upphör i förtid av annan anledning än att försäkringstagaren själv
säger upp den och när försäkringen ändras under försäkringstiden
annat än på försäkringstagarens begäran. Såvitt gäller upphörande-
fallen regleringen av bestämmelsen i 8 kap. 8 § andra
kompletteras
förslaget, att tiden för att väcka talan med anledning av en
stycket
från sida inte förrän bolaget har
uppsägning bolagets börjar löpa
angett sin för och upplyst försäk-
motivering uppsägningsbeslutet
ringstagaren om vad han kan göra för att få beslutet överprövat,
De fall vi främst har tänkt på i denna paragraf är när försäkrings-
bolaget säger upp försäkringen t.ex. på grund av brott mot upplysningsplikten och när bolaget ändrar en sjukförsäkring, därför
att bolaget anser överförsäkring föreligga. I sådana fall bör information alltid lämnas, även om försäkringstagaren till synes accepterar
bolagets beslut. När det gäller andra ändringar av försäkringen, såsom höjning av
- som kräver premien eller ändring av de allmänna villkoren något förbehåll i villkoren, om det skall kunna ske genom bolagets ensidiga beslut — måste man göra en mer nyanserad bedömning. Här bör information inte krävas annat än om försäkringstagaren protesterar mot ändringen, t.ex. därför att han anser att ändringen går utanför det i villkoret intagna förbehållet, eller om det annars finns särskild anledning att tro att han inte vill acceptera beslutet.
Informationen i dessa avseenden brukar ofta i första hand ta upp olika nämnder: hänvisningen kan avse en intern klagonämnd inom
av de nämnderna - i första
bolaget, någon branschgemensamma hand Livförsäkringens villkorsnämnd eller Olycksfalls- och sjukför-
- och allmänna reklamationsnämnden. Det
säkringsnämnden ligger
i båda parters intresse att dessa enkla och utvägar att lösa en
billiga
konflikt används i största möjliga utsträckning. Det måste emellertid
av informationen, att till prövning i
tydligt framgå möjligheten
allmän domstol också står öppen.
Om vägrar att en tidsbegränsad försäk-
försäkringsbolaget förnya
ring och försäkringstagaren inte vill godta detta beslut, avser hans protest inte att den gamla försäkringen upphör utan att han inte får teckna i denna är alltså inte
någon ny; bestämmelserna paragraf tillämpliga. I praktiken är bolaget emellertid även i denna situation
att informera om vilka möjligheter han
tvunget försäkringstagaren
har att få beslut överprövat, nämligen på grund av
bolagets
bestämmelsen i 8 7 § andra som i den delen helt
kap. stycket,
stämmer överens med den ovan i 8 8§ andra
angivna regeln kap. stycket. De principer som ligger bakom lagens informationsregler
torde för innebära att bolaget inte kan underlåta den
övrigt
informationen, ens om skulle vara berett att acceptera att
bolaget
till 2 kap. 5 § 497
Specialmotivering
talefristen enligt 8 kap. 7 § aldrig löpte ut.
När det råder tvist om försäkringsbeloppet, måste bolaget också i
god tid lämna upplysningar om risken för preskription, lämpligen
genom en redogörelse för bestämmelserna i 8 kap. 5 §.
19.2.5¶Specialmotivering till 2 kap. 5 §
5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) . om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.
Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.
Bestämmelsen motsvarar 8 § KFL. Informationsreglerna i 2 kap. är alltså till största delen av marknadsrättslig natur. Genom den regel om civilrättsligt ansvar för vissa speciella brister i informationen som vi föreslår i 6 § kommer det dock delvis att gälla ett dubbelt
sanktionssystem.
Beträffande paragrafens tillämpning kan hänvisas till KFL:s motiv (se särskilt prop. 1979/80:9 s. 110 f) samt - om senare överväganden -
betänkandet (Ds E 1981:4) Handläggning av konsument-
skyddsfrâgor på försäkringsområdet, prop. 1981/822180 och prop. 1982/83:51. Angående syftet med tillsynen över bolagens informa-
tionsverksamhet vill vi härutöver bara framhålla, att det enligt vår
mening inte är tillräckligt att riktigheten av i marknadsföringen
lämnade sakuppgifter kontrolleras. En minst lika viktig uppgift för tillsynen måste vara att se till, att informationen också är fullständig i den bemärkelsen att kunden får upplysningar om alla viktiga förhållanden rörande försäkringen
Hänvisningen till marknadsföringslagen avser all den information
bolagen skall lämna enligt denna inte bara 2 Det
lag”, enligt kap.
marknadsrättsliga systemet gäller alltså även för t.ex. informations-
skyldigheten enligt 3 kap. 7 § (underrättelse om försäkringens upphörande) och 3 kap. 9 § (underrättelse om rätt till fortsatt
försäkring); jfr också 9 kap. 4 och 5 §§ samt 10 kap. 4 och 5 §§. Eftersom det i dessa föreslås en särskild
paragrafer civilrättslig
sanktion vid försummelse, torde de sanktionerna
marknadsrâttsliga
dock knappast få där.
någon självständig betydelse
19.2.6 till 2 6 §
Specialmotivering kap.
6§ Om försäkringsbolaget har underlåtit att lämna särskild information enligt 1, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av skyddet enligt försäkringsavtalet, får avgränsningen inte åberopas av bolaget. Vad som nu sagts gäller
‘ Jfr vårt remissyttrande över betänkandet Handläggningen av konsumentskyddsfrågor på försäkringsområdet (prop. 1981/82:180, bilagedelen, s 780) samt Hellner, Information om livförsäkring s 62.
i i 498 till 2 6§
Specialmotivering kap.
dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till försäkringstagaren eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har information inte lämnats enligt 1 §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om bolaget har iakttagit föreskriften i 2§ sista meningen.
Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
10.3). Den tar sikte på sådana avgränsningar av försäkringsskyddet
som avses i 1 § första stycket tredje meningen, 2 § sista meningen och 3 § andra stycket andra meningen. Vilka typer av avgränsningar som avses och hur informationen om dem bör utformas har berörts närmare vid 1-3 §§.
Som anges i allmänmotiveringen, kan inte medföra att
regeln
får ett sämre skydd än han skulle ha enligt det
försäkringstagaren ingångna avtalet. Om man från bolagets sida vid förhandlingarna
med kunden uttalanden som innebär att avgränsningen i fråga
gjort inte gäller enligt försäkringen, kan bolaget inte rädda situationen
så information efter avtalsslutet. Bevisbördan för
genom aldrig tydlig
att avtal på detta sätt har slutits med annat innehåll än försäkringsvillkoren föreskriver åvilar emellertid försäkringstagaren, och det torde i princip krävas bestämda och konkreta uttalanden om skyddet från bolagets sida för att man skall anta att ett sådant avvikande avtal föreligger. Som förut framhållits lär det vara allmänt känt att
försäkringsskyddet regleras av vissa allmänna försäkringsvillkor,
som närmare den försäkrade risken, och en kund bör
avgränsat därför inte kunna ta fasta på exempelvis mera vaga uttalanden om försäkringens förträfflighet från ett ombuds sida. Det behov av
konsumentskydd som får här tillgodoses genom den föreligger
särskilda regeln om informationsansvar.
Om inte har informerat 1, 2 eller 3 § om en
bolaget enligt
eller inte detta ett tydligt sätt, är
avgränsning gjort på tillräckligt följden enligt den föreslagna att i princip inte regeln avgränsningen
får åberopas mot eller hans rättsinnehavare. Som
försäkringstagaren framgår av paragrafens andra mening ställs frågan om avgränsning-
ens sin spets först när ett har inträffat. Har
giltighet på försäkringsfall bolaget inte fullgjort informationsskyldigheten skall försäkringen
emellertid genomgående behandlas som om avgränsningen inte hade funnits i villkoren, och kan inte t.ex. premien med
bolaget höja hänvisning till att försäkringen har fått ett ”felaktigt” innehåll.
Av andra i att det finns två,
meningen paragrafen framgår något olika för försäkringsbolaget att undgå principiellt möjligheter
ansvaret för bristande information. Den första och mest praktiska är att tillställer ett meddelande med ny
bolaget försäkringstagaren
information, där misstaget förklaras och avgränsningarna presenteras. Fjorton dagar efter avsändandet upphör det särskilda ansvaret; dvs. kan vid försäkringsfall som
avgränsningen göras gällande
i i
Specialmotivering till 2 kap. 6§ 499
g
inträffar mer än fjorton dagar efter avsändande. Meddelandet går på
försäkringstagarens risk. Såvitt angår information före försäkringens
meddelande, kan försäkringsbrevet tjäna som ”särskilt meddelande” (tredje meningen). I såfall får alltså brister i upplysningarna före
försäkringens meddelande betydelse bara när försäkringsfall inträf-
far innan försäkringsbrevet översänts eller kort därefter.
När bolaget har skickat ut kompletterande information i efterhand skulle det kunna hända att en försäkringstagare tar kontakt med bolaget och uppger t.ex. att han inte skulle ha velat förnya försäkringen, om han hade känt till den nya avgränsningen vid
premiebetalningstillfället. Om en sådan framställning kommer inom
rimlig tid från det att den kompletterande informationen avsändes,
utgår vi från att bolaget skall respektera försäkringstagarens inställ-
ning och betala tillbaka den erlagda premien. I vissa fall torde försäkringstagaren ha en direkt rätt att få avtalet att återgå, om en väsentlig förutsättning för hans avtal har brustit. Någon särskild regel om detta speciella fall har vi inte ansett nödvändig.
Den andra möjligheten för bolaget att undgå ansvar för bristande information är att försäkringstagaren på annat sätt har fått känne-
dom om avgränsningen minst fjorton dagar före försäkringsfallet.
Det bör särskilt observeras att det krävs kännedom; det räcker alltså inte med att han kanske ”bort få kännedom” om avgränsningen, t.ex. genom att läsa villkoren. Däremot ligger det naturligtvis inte i den mått den om
föreslagna formuleringen något på bevisning
försäkringstagarens kännedom som bolaget måste prestera. Här blir allmänna principer tillämpliga; liksom annars lär man t.ex. ha rätt att utgå från att den som fått ett brev som behandlar den aktuella frågan också har tagit del av brevets innehåll.
500 Specialmotivering till 3 kap. 1 § sou 1986:56 A
19.3¶Specialmotivering till 3 kap.
Kapitlet har rubriken Försäkringsavtalet m.m. och omfattar tio
paragrafer. Det behandlar främst frågor som rör försäkringsavtalets
ingående och upphörande samt möjligheterna till ändring och
förnyelse av avtalet. Kapitlet innehåller också två paragrafer om
försäkringstagarens rätt till försäkringens ekonomiska värde (6 och
10 §§). Reglerna i kapitlet gäller inte för gruppförsäkring och
ka-försäkring. i Det bör anmärkas att den föreslagna personförsäkringslagen inte
avses ersätta eller i någon väsentlig mån ändra allmänna avtalsrättsliga regler sådana de framträder t.ex. i avtalslagen. Utom på de relativt få punkter där förslaget upptar uttryckliga särbestämmelser (t.ex. 3 kap. 4§ och 4 kap. 2 och 3 §§) gäller vanlig avtalsrätt för
förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Det
är alltså fortfarande till de allmänna man måste gå för att
reglerna
avgöra om och när ett bindande försäkringsavtal har kommit till stånd och för att finna principer för tolkning av avtalet. I frågan om när ett bindande avtal skall anses ha kommit till stånd, minskas dock den allmänna avtalsrättens betydelse av de regler vi föreslår om tiden för bolagets ansvar (2 §).
19.3.1¶Specialmotivering till 3 kap. 1 §
l § Om någon har ansökt om en sådan försäkring som försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och bolaget har fått de uppgifter som det har begärt, får bolaget avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för avslag med hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet. Avslag får inte grundas på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökan har avsänts eller lämnats till bolaget. Premien och övriga försäkringsvillkor skall bestämmas på grundval av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan.
Första stycket gäller också om försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.
Paragrafen handlar om försäkringstagarens rätt att - inom försäkringsteknikens ramar - få det försäkringsskydd han önskar. I första stycket behandlas rätten att teckna en ny försäkring, i andra stycket
rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring. Bestämmelserna
motsvarar till stor del 9 § och 15 § första stycket KFL.
Första stycket
Första meningen i stycket motsvarar 9§ KFL: en ansökan om försäkring får avslås bara om det finns särskilda skäl för det med
hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet.
Risken för försäkringsfall är åtminstone vid liv- och sjukförsäkring till allra största delen beroende av - förutom bl.a. ålder och kön den försäkrades hälsotillstånd. Andra meningen kan därför sägas vara en viss precisering av vad som sägs i första meningen om
riskbedömningen: försäkringsfall eller hälsoförsämring som inträffar efter ansökningstidpunkten får inte påverka bedömningen. Tredje
meningen, slutligen, ger ett annat uttryck för samma tankegång:
omständigheter som är av sådan natur att de inte får påverka
bedömningen av om försäkring skall beviljas, får inte heller
p_ i föranleda eller andra särvillkor.
premieförhöjning
i
Utgångspunkten är alltså att en sökande har rätt att få den försäkring han begär och att få den meddelad mot normal premie och på normala villkor i övrigt. Första förutsättningen för detta är emellertid att hans ansökan avser försäkring av sådan typ som det aktuella bolaget normalt tillhandahåller allmänheten; bolaget är alltså inte tvunget att gå in på nya eller mycket speciella försäkringsformer för att tillmötesgå enskilda kunder. Denna begränsning torde
dock ha ganska liten betydelse när det gäller individuell personför-
säkring, särskilt livförsäkring, eftersom sådana försäkringar ofta
består av flera fristående moment som kan fogas samman till
paket
olika sätt. Inte heller behöver ett utanför den krets -
på bolag gå
t.ex. - som dess verksamhet avser 1979/80:9
helnyktra (jfr prop. s 112).
Att det skall vara fråga om som normalt
försäkring bolaget
tillhandahåller allmänheten, betyder också att försäkringstagaren måste vara beredd att acceptera de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring. En sökande har alltså inte rätt att få försäkring t.ex. med upphävande av ett visst undantag som bolaget normalt tillämpar, och detta oavsett vilken betydelse undantaget kan synas ha i det enskilda fallet och även om sökanden förklarar sig beredd att betala tilläggspremie för att slippa
undantaget. Annorlunda förhåller det sig naturligtvis om bolaget
normalt brukar täcka den undantagna risken mot en tilläggspremie; i så fall får man inte utan sakliga skäl vägra en enskild kund att teckna
tillägget.
Vidare måste sökanden, för att ha rätt till försäkring, underkasta sig de krav på utredning som bolaget ställer upp för att få underlag för sin prövning av ansökan. Han måste alltså lämna uppgifter om sin (och eventuellt sina anhörigas) hälsa och om andra förhållanden som
kan vara av betydelse, t.ex. yrke, fritidssysselsättningar och bostads-
ort, liksom han måste underkasta sig de medicinska undersökningar som bolaget begär. För att bolaget skall kunna kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter får bolaget också kräva fullmakt av honom att inhämta uppgifter från sjukhus m.fl. Om
försäkringskassa,
försäkringen skall gälla på tredje mans liv eller hälsa, är det i stället denne som måste uppfylla sådana krav för att rätt till försäkring skall
föreligga. Denna rätt för bolaget att få ett fullgott underlag för sitt ställningstagande har i lagtexten sammanfattats i orden ”och bolaget
har fått de som det har —— Men får
uppgifter begärt. självfallet
bolaget inte ställa upp krav av detta slag som inte är försäkringstekniskt motiverade eller som går utöver de undersökningar bolaget brukar göra i liknande situationer. Om ett bolag skulle ställa omotiverade krav på utredning, som kunde antas närmast ha till syfte att avskräcka kunden från att fullfölja ansökan, får detta anses jämställt med en direkt vägran att meddela försäkring. (Se vidare om dessa frågor vid 4 kap. 1 §.)
Skulle sökanden underlåta att svara på bolagets frågor, får bolaget avslå ansökan - förutsatt att avser sådana förhållanden som
frågorna
kan ha betydelse för bedömningen av ansökan. Detsamma gäller om den som skall försäkras inte inställer sig till läkarundersökning, när sådan behövs. Sökandens underlåtenhet äri dessa fall en självständig
- man kommer alltså inte in om särskilda
avslagsgrund på frågan
skäl. Sedan bolaget avslagit ansökan kan försäkringen inte förklaras
gälla enligt 8 kap. 7§ förslaget på den grund att sökanden senare
visar att de förhållanden han vägrade att upplysa om (respektive
läkarutlåtandet) skulle ha saknat betydelse för bedömningen av
ansökan. Om sökanden skulle avlida innan bolaget har fått fullstän-
dig utredning, kan bedömningen någon gång bli en annan (se
nedan).
Men även om dessa grundläggande förutsättningar för rätten till
försäkring är uppfyllda, skall försäkringsbolaget enligt förslaget
kunna avslå ansökan, begära högre premie än normalt eller förse försäkringen med förbehåll som inte görs i andra försäkringar av samma typ. Den viktigaste grunden för ett sådant beslut från bolagets sida är ett icke fullgott hälsotillstånd hos den som skall försäkras.
Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3.1), syftar
värt förslag inte till att ändra den försäkringstekniska grundvalen för bolagens prövning av sökta försäkringar. Eftersom det är fråga om privat frivillig försäkring, måste man utgå från att bolagens beslut
- av till skall vila på ekonomiska kalkyler inte minst hänsyn
försäkringstagarkollektivet. Avslag, premieförhöjning och särskilda
förbehåll är alltså fullt tillåtna när de grundar sig på en försäkringsteknisk bedömning av hälsotillståndet och den därmed sammanhängande risken för försäkringsfall. Ofta kan prövningen utmynna i en kombination av dessa åtgärder, t.ex. att ansökan om premiebefriel-
seförsäkring avslås och huvudförsäkringen meddelas mot förhöjd
premie. För närvarande tillämpar praktiskt taget alla försäkringsbolag
§g
samma för sin och någon konkurrens mellan
regler riskprövningf
förekommer inte i detta avseende. Det bör emellertid
bolagen
framhållas att det enskilda - i den mån skiftar - har
bolaget praxis
både rätt och att hålla till sin egen praxis. Ett bolag är
skyldighet sig
alltså inte en viss risk bara därför att något skyldigt att acceptera annat bolag gör det, men det kan inte heller hänvisa till andra bolags för att en risk som brukar acceptera. Bara om
praxis avböja bolaget
ett har en som är klart mera restriktiv än vad som ur
bolag praxis
medicinsk eller synpunkt framstår som rimligt,
försäkringsteknisk
kan det bli om att underkänna ett som stämmer med
fråga avslag vanliga inställning till sådana fall. bolagets
En onormalt stor risk för försäkringsfall kan vara knuten till den försäkrades person också på ett något mera speciellt sätt, nämligen genom att han har visat sig vara mera utsatt för olycksfall än andra. Det ligger dock i sakens natur att försäkringsbolaget endast mera sällan känner till sådana förhållanden beträffande den som ansöker
om ny försäkring; frågan får större betydelse när det gäller förnyelse
(se nedan vid andra stycket). Bolaget har rätt att beakta också en sådan risk, när det finns utredning som visar att sökanden är klart mera utsatt än andra och att tidigare skador inte har berott på
slumpen. I den föreslagna lagtexten sägs att avslag får grundas på ”risken för försäkringsfall. Häri ingår det fallet, att visserligen sannolikheten
för att försäkringsfall Över huvud taget skall inträffa inte är större än normalt men man i stället kan befara att ett försäkringsfall skall få allvarligare konsekvenser än normalt; frågeställningen har alltså i
första hand betydelse vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Den som
skall försäkras lider då av någon sjukdom eller annan kroppslig svaghet, som befaras medföra att ett olycksfall eller en ny sjukdom
skall få allvarligare följder för hans framtida förvärvsförmåga eller
hälsotillstånd än normalt. I sådana fall kan bolaget, beroende på vad
tillämpade riskprövningsregler och praxis innehåller, vara berättigat
” att avslå ansökan eller höja premien. Risken för försäkringsfall kan emellertid även ligga i andra omständigheter än den försäkrades person. Den som skall försäkras kan leva i hälsovådlig miljö eller ägna sig åt farlig verksamhet på sådant vis att risken för försäkringsfall klart överstiger den normala. Det torde vara sällsynt att stegrade risker av detta slag leder till avslag på en ansökan; normalt kan den särskilda risken mötas med en
premiehöjning eller ett undantag från ansvarsområdet. Lagförslaget
‘ Till grund för prövningen ligger, som tidigare nämnts, Riktlinjer för riskbedömning av individuell personförsâkring, sammanställda av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. Av de svenska livbolagen är det bara Ansvar Liv som har andra regler för sin riskbedömning; i sak ligger reglerna dock nära varandra.
i,
504 Specialmotivering till 3 kap. 1 §
hindrar dock inte avslag på sådana grunder, och man kan t.ex. tänka sig att ett bolag generellt vägrar att meddela
vissa typer av försäkring till personer som är bosatta utomlands eller i vissa särskilt utsatta främmande länder; en sådan vägran torde för vara tillåten
övrigt
redan därför att ansökan då inte avser sådan som
försäkring bolaget
normalt tillhandahåller allmänheten.
Det bör observeras att sista meningen i första
stycket inte gäller sådana riskfaktorer som angetts nu. Andra av riskbil-
förändringar
den än sådana som avser hälsotillståndet får beaktas även om de inträffar efter ansökan. Om bolaget t.ex. får veta att den försäkrade - -
efter ansökan men före utfärdandet av har
försäkringen gått
över till ett farligare yrke, kan alltså bestämma med
bolaget premien
hänsyn till det nya yrket. Som tidigare nämnts, bör denna situation för övrigt kunna behandlas 4 7§ att
enligt kap. förslaget genom
bolaget redan i första premiekravet den försäkrade att
uppmanar
anmäla yrkesbyte.
Bolagets prövning skall, som redan framgått, göras med utgångs-
punkt från hälsotillstândet vid ansökningstidpunkten; en inträffad hälsoförsämring får alltså inte leda till vare eller premie-
sig avslag
höjning. Man kan säga att risken för över
hälsoförsämring går på
bolaget i och med ansökan, även om detta får betydelse bara om det så småningom också kommer till stånd ett mellan
försäkringsavtal
parterna (jfr vid 2 §). I enlighet härmed har försäkringstagaren inte
någon skyldighet att spontant upplysa försäkringsbolaget om försäm-
ringar i hans hälsotillstånd som har inträffat efter
det att han avgav sin ansökan. - Den avgörande är när ansökan avsändes
tidpunkten
eller lämnades till bolaget. Beträffande innebörden
av detta uttryck, se vid 2 §.
Att riskbedömningen skall utgå från förhållandena vid tiden för ansökan - som framhållits -
betyder tidigare inte att bolaget är
förhindrat att fortsätta sina undersökningar efter denna och
tidpunkt
ta hänsyn till vad som då kan komma fram om hälsotillståndet vid ansökningstidpunkten. Svårbedömda situationer kan då emellertid uppstå om den försäkrade råkar ut för en innan
hälsoförsämring
är klara -
undersökningarna en redan tidigare känd sjukdom
kommer kanske in i en allvarligare fas. Att som
hälsoförsämringen
sådan inte får beaktas framgår av men det skulle i vissa fall
lagtexten,
kunna påstås att försämringen visar att hälsotillståndet redan vid ansökningstidpunkten var sämre än som framgick utåt. Vi menar för vår del att till sådana bör kunna
hänsyn upptäckter tas bara i mycket
speciella fall, där det är helt klart att det vid ansökningstidpunkten hade inträtt en avgörande försämring som skulle visa
oundvikligen
sig inom en snar framtid. (Som kan erinras om att den
jämförelse som har förtigit en sjukdom inte kan undgå följderna av förtigandet
genom att visa att han senare har tillfrisknat från sjukdomen eller har
Specialmotivering kap. V
levt längre än man statistiskt kan vänta för med den
en person sjukdomen; se vidare vid 4 kap. 1 § och 4 § första
stycket.)
Förbudet mot att ta hänsyn till hälsoförsämring i första hand
gäller prövningen av den ursprungliga ansökan. Om sökanden innan försäkring beviljats ändrar sig och begär en annan
typ av försäkring, uppkommer frågan om bolaget då får ta till sådan
hänsyn försämring av hälsotillståndet som inträffat efter den första ansökan. Om den nya utformningen inte innebär större ansvar för bolaget än den ursprungligen sökta försäkringen, bör fortfarande vara
bolaget förhindrat att beakta det ändrade hälsotillståndet. Det om
gäller sökanden vill sänka försäkringsbeloppen eller förkorta ansvarstiden och likaså om han vill göra ändringar som är neutrala i förhållande till ansvarets Om han däremot - kanske med
omfattning. just anledning av sitt försämrade hälsotillstånd - vill som medför
göra ändringar större ansvar för måste hans i den delen ses som en
bolaget, begäran helt ny ansökan. har alltså rätt att vid av
Bolaget prövning utvidgningen utgå från hälsotillståndet vid den tidpunkt då sökanden gjorde sin nya framställning (men får naturligtvis inte beakta sådana ytterligare försämringar som inträffar därefter). Om sökanden ändrar sig tillbaka till den ansökan, kommer hälsoför-
ursprungliga sämringen åter att helt sakna betydelse för hans möjligheter att få försäkring.
Som nyss nämnts går risken för hälsoförsämring i viss bemärkelse över i och med att sökanden
på försäkringsbolaget begär försäkring på sådana villkor som bolaget kan godta. Detsamma
gäller enligt allmänna om lämnar ett
avtalsrättsliga principer bolaget erbjudande om försäkring, som är så bestämt att det är att som ett anbud
uppfatta i avtalslagens mening; detta kan förekomma t.ex. om den
försäkring sökanden ursprungligen begärt inte kan alls eller i fall
beviljas varje inte i begärd form och i stället en eller flera
bolaget erbjuder alternativa utformningar av försäkringsskyddet. kan då inte
Bolaget återkalla sitt erbjudande även om den försäkrades hälsa försämras allvarligt innan sökanden har tagit ställning till
erbjudandet.
Det är därför viktigt från bolagets synpunkt att
försäkringstagaren inte kan komma efter lång tid och få till stånd en att
försäkring genom acceptera bolagets erbjudande. Här gäller emellertid avtalslagens allmänna bestämmelser om och kan undvika
acceptfrister, bolaget spekulation i den försäkrades hälsoutveckling genom att bestämma en relativt kort frist.
Vidare är bolaget förhindrat att avslå en ansökan av att
på grund försäkringsfall inträffat efter ansökningstidpunkten. Om vid livförsäkring den som skall försäkras avlider sedan han vad som
gjort ankommer honom -— inklusive -
på eventuell läkarundersökning men innan bolaget fattat sitt beslut, får det avtalet anses
nödvändiga slutet med dödsboet. Om han ä andra sidan avlider t.ex. utan att ha
506 till 3 kap. 1 §
Specialmozivering
besvarat vissa kompletterande frågor som bolaget ställt eller innan läkarundersökning gjorts, trots att sådan behövs, brister det i
förutsättningarna för försäkringen. Bolaget blir då normalt berätti-
gat att vägra försäkring, inte därför att försäkringsfallet har inträffat utan därför att bolaget inte får det underlag för sin prövning som det enligt det föregående skall ha. Bara om de efterlevande i något undantagsfall skulle kunna lägga fram tillfredsställande utredning på sätt - t.ex. om den avlidne kort dessförinnan av annan i_ annat - blir
anledning genomgått en lika ingående läkarundersökning bolaget skyldigt att meddela det begärda skyddet.
Det som nu sagts om bolagets skyldighet att meddela försäkring har sikte på situationer, där man kan vara relativt säker på att
tagit försäkringstagaren skulle ha fullföljt avtalet om inte försäkringsfallet
. kommit emellan. Så är i första hand fallet när ansökan skulle ha kunnat normala villkor; man kan då utgå från att
beviljas på
försäkringstagaren i samband med ansökan har fått veta vilken premien skulle bli och att han har godtagit denna. Ibland kan försäkringstagaren också ha varit medveten om att försäkring skulle kunna beviljas bara mot en förhöjd premie som han var beredd att och som angetts i ansökningsblanketten; ansökan hade acceptera kanske föregåtts av mera informella förhandlingar. Även i dessa fall har de efterlevande rätt att få det försäkringsskydd som den avlidne
begärt (förutsatt att kraven på läkarundersökning osv. är uppfyll-
da).
Annorlunda blir situationen om försäkring skulle kunna beviljas bara mot förhöjd premie eller med särskilda förbehåll men det finns att tro att utgått från att han kunde få
anledning försäkringstagaren
försäkring på normala villkor eller det i varje fall är osäkert om han förstått vilka villkoren skulle bli. Man kan inte begära att försäkringsbolaget skall tillhandahålla skydd, om det inte framstår som sannolikt att försäkringstagaren skulle ha varit beredd att acceptera de villkor kunnat erbjuda. Bolagen brukar i
försäkring på bolaget dag vid livförsäkring hänskjuta sådana fall till prövning av styrelsen
för Om prövningen mynnar uti
Återförsäkringsaktiebolaget Sverige.
att sannolikt skulle ha fullföljt avtalet, betalar
försäkringstagaren
det sökta försäkringsbeloppet. Vi förutsätter att denna
bolaget
bibehålls. Det är knappast nödvändigt eller ens möjligt att
praxis
behandla dessa skiftande situationer i lagen.
De nu bör naturligtvis gälla också vid sjukangivna principerna och olycksfallsförsäkring. Här kan emellertid försäkringstagaren
huruvida han godtar de villkor bolaget kan erbjuda själv ge besked att inte har lett till döden). Bolaget torde
(förutsatt försäkringsfallet
sällan kunna göra att han inte skulle ha godtagit
ytterst gällande
villkoren även om inte inträffat. Bolaget blir alltså
försäkringsfallet
tvunget att ge det begärda skyddet.
- 3 507
Specialmotivering till kap. 1 §
De särskilda skäl som krävs för avslag på en ansökan kan enligt
förslaget också ligga i någon annan omständighet. I de situationer där
den möjligheten blir aktuell torde det endast sällan vara tal om premiehöjning eller andra avvikelser från normalvillkoren, utan
bolaget vill helt avböja försäkringen. Det viktigaste fallet - vid sidan
av uteblivna m.m. - är när det uttalad s.k.
hälsouppgifter föreligger
moralisk risk, varmed avses risk att skall
försäkringstagaren utnyttja
W... försäkringen på ett ohederligt sätt. Det kan ske genom att han .,.,_._... lämnar
oriktiga uppgifter vid tecknandet eller i samband med skadereglering eller genom att han simulerar
avsiktligt framkallar försäkringsfall. Exempel på situationer när
avslag på sådan grund brukar förekomma har lämnats i avsnitt 11.3.1.
Vi har funnit det klart att skall kunna i
bolaget vägra försäkring
sådana fall, förutsatt att det finns några påtagliga
omständigheter
som ger stöd för bolagets misstanke; en allmän känsla av misstro mot sökanden är inte tillräckligt. Genom att sett
avslagsbeslutet praktiskt
måste vara försett med motivering och delges sökanden (8 kap. 7 § förslaget), torde man kunna räkna med att sådana beslut inte fattas annat än på väl genomtänkta grunder.
I praktiken är det oftast fråga om att sökanden har
tidigare
ertappats med oriktiga uppgifter i Sådana
försäkringssammanhang.
omständigheter kan tala starkt för att ny försäkring inte skall beviljas, särskilt om den sökta till samma
försäkringen tycks inbjuda
typ av missbruk som den (som när som
tidigare någon, tidigare
försökt missbruka en simulerade
sjukförsäkring genom försäkrings-
y fall, söker ny sådan försäkring). Det förhållandet att sökanden i i något tidigare sammanhang uppträtt på ett inkorrekt sätt bör dock inte mekaniskt och utan närmare prövning leda till att ansökan alltid avslås. Man måste beakta omständigheterna vid det tidigare tillfället, bl.a. om missbruket då framstod som uppsåtligt, och överväga om de ger anledning att befara ett upprepande. Om händelsen framstår som en engångsföreteelse, bör den inte hindra ny försäkring. Sökandens förhållanden kan ha förändrats i olika avseenden så att det inte längre finns anledning att befara oegentligheter från hans sida; man kan t.ex. tänka sig att sökanden vid ett tillfälle lämnade
tidigare oriktiga uppgifter under inflytande av sin make i ett äktenskap som
numera är upplöst. Normalt bör rätten att ansökan inte
avböja
användas som en form av för misskötsamhet.
”privatstraff” tidigare
Men om sökanden eller i strid mot tro och
har uppträtt direkt svikligt heder eller annars grovt åsidosatt sina mot bör
skyldigheter bolaget,
avslag kunna grundas de erfarenheterna.
på tidigare
När man prövar om avslag är motiverat i sådana fall som nu har diskuterats, bör man åtminstone i också kunna beakta
gränsfall
sökandens behov av den begärda försäkringen. Den som står utanför
i
508 Specialmotivering till 3 kap. 1 §
de stora kollektiva försäkringsanordningarna och inte har tillräckligt
skydd för sig och sin familj genom den allmänna försäkringen, bör inte vägras att teckna en individuell försäkring annat än när mycket starka skäl talar för det. Å andra sidan kan ibland också risken för missbruk framstå som särskilt stor just när behovet av försäkringsskydd är stort.
Till inte obetydlig del kan bolaget dock undanröja den moraliska risken genom att kontrollera sökandens uppgifter extra noga. Särskilt såvitt gäller sjukförsäkring bör det också vara möjligt att till stor del förhindra oriktigheter t.ex. genom föreskrifter om särskild
läkarundersökning vid försäkringsfall. Sådana möjligheter bör över-
vägas innan en ansökan avslås helt.
Vidare har man från försäkringshåll tagit upp ett par särskilda situationer, där man ifrågasatt om någon rätt till försäkring skall föreligga. De fall man har nämnt är när försäkringsbolaget vill avslå en ansökan därför att
D försäkringstagaren begär en försäkring som är klart olämplig för
honom; försäkringen ger inte ett skydd som passar hans familje-
förhållanden m.m. och bolaget befarar att i efterhand bli utsatt för
kritik om försäkringen meddelas, D en arbetsgivare som vill teckna försäkring för sina anställda kan
väntas inom en relativt snar framtid i stället ansluta till något av
arbetsmarknadsparternas system och då avbryta den nu aktuella
försäkringen,
D inte vill medverka till en som ger
försäkringsbolaget försäkring
utmanande skatteförmåner eller liknande,
D inte vill medverka till att antastbara
bolaget tjänstepensionsför-
måner meddelas, dvs. sådana som arbetsgivaren kan återkalla om
den anställde lämnar sin - som kan bli aktuellt i
tjänst något speciella fall.
I den först nämnda situationen torde bolaget normalt inte kunna
vägra att meddela den sökta försäkringen (om inte omständigheterna
är sådana att det finns anledning att tro att sökanden saknar rättslig handlingsförmåga). Om sökanden information från
trots grundlig
bolagets sida vidhåller sin ansökan, kan bolaget inte göra annat än att utfärda försäkringen och för framtiden dokumentera vad som förekommit i ärendet.
Även i fallet med arbetsgivaren som man tror kommer att gå över till ka-försäkring torde det vara svårt att finna hållbara grunder för
ett avslag. I den mån önskan att avböja försäkringen grundar sig på
omsorg om försäkringstagaren - som ju kan göra en avsevärd förlust om han efter kort tid - gäller det som sades i
avbryter försäkringen
föregående stycke. Och om önskan är att undvika onödiga kostnader
till 3 kap. I
Specialmotiverifig 509
för bolaget, skulle ett kunna för
avslag sägas ståi strid mot grunderna regeln om försäkringstagarens fria rätt att säga upp en personförsäk-
ring till upphörande (3 kap. 3 § får i stället förslaget). Bolaget
anordna sitt premie- och provisionssystem sådant sätt att förluster
på
av denna art hålls nivå.
på låg
När det att en som utmanande
gäller vägra försäkring ger
skattefördelar eller liknande är inte lika enkel. Det
bedömningen
förefaller visserligen klart att inte skall vara
försäkringsbolagen
skyldiga att ~ eller kanske inte ens bör - meddela som
försäkringar
enligt sin egen konstruktion ger sådana resultat; här borde man oftast kunna falla tillbaka att rätten till
på försäkring bara gäller försäkringar som bolaget ”normalt tillhandahåller allmänheten”. Om det däremot är bara i det enskilda fallet - och kanske i med
förening
andra åtgärder från sida - som
försäkringstagarens försäkringen ger
detta resultat, är det mera tveksamt om skall
försäkringsbolaget
försöka bedöma den moraliska halten hos och
försäkringstagaren
eventuellt hindra honom från att genomföra sina Att
planer. bolaget
får inblick i mer komplicerade förfaranden av detta torde dock
slag
vara opraktiskt. Det är om i sådana fall åtminstone
naturligt bolaget
avråder från transaktionen. I alla händelser står det klart att är
avslag
motiverat, om försäkringsavtalet framstår som en förberedelse till
brottsligt förfarande av försäkringstagaren.
Vidare bör kunna att meddela antastbara
bolaget vägra tjänstepensionsförmåner. Här
gäller det en väl avgränsad typ av försäkring med speciell kan med hävda att det inte
utformning. Bolaget fog
tillhandahåller allmänheten av det
försäkringar slaget.
Som nämns i allmänmotiveringen föreslår vi inte
(avsnitt 11.7.2),
någon allmän regel om rått för att få en
försäkringstagaren försäkring
ändrad. Enligt grunderna för i första har
huvudregeln meningen
emellertid försäkringstagaren rätt att få en
standardförsäkring utbytt
mot en annan -
standardförsäkring utan ny hälsoprövning förutsatt
att den nya försäkringen avser samma typ av risk som den
tidigare
och inte medför större ansvar för Normalt har
bolaget. försäkrings-
- tagaren under samma förutsättningar också att få
möjlighet
försäkringen ändrad i olika avseenden, t.ex. av
sänkning försäkrings-
beloppen eller ändrad tid och form för I sådana
utbetalningarna.
frågor kan dock villkoren innehålla att inte kan ändras;
försäkringen
en sådan kan medverka till en enkel och
inskränkning billig
administration som kommer till
försäkringstagarna godo.
Andra
stycket
En tidsbegränsad kan vara förenad med dvs
försäkring optionsrätt,
en rätt att utan ny hälsoprövning teckna ny försäkring när den gamla
gär ut. Denna möjlighet förekommer främst vid den
livförsäkring;
I L. 510 till 3 kap. 1 §
Specialmotivering
föranleder numera som inte av premien för den
regel någon höjning första Som angetts i allmänmotiveringen (avsnitt försäkringen.
har vi inte funnit det att föreslå någon regel om
11.3.2), lämpligt
är alltså utgångsoptionsrätt i lagen. Om inte annat har avtalats, rätt - att en förslaget —- liksom enligt gällande
punkten enligt
ansökan om av försäkring skall prövas på samma sätt som
förnyelse
en ansökan Den vi föreslår stämmer i sak
om ny försäkring. regel
med 15 § första stycket KFL.
innebär till en att får vägra
Regeln början försäkringsbolaget
om den försäkrades hälsotillstånd gör honom oförsäkrings-
förnyelse
bar. Den avgörande tidpunkten är här inte när försäkringstagaren
ansökte om den försäkringen utan när han framställer
ursprungliga
sin om förnyelse. Bolaget får alltså ta hänsyn till sådana
begäran
av hälsotillståndet som har inträtt under den första
försämringar
Om inte är så allvarlig att den
försäkringstiden. hälsoförsämringen
föranleder för den
avslag, kan bolaget i stället begära högre premie
. eller förse försäkringen med något förbehåll.
n.. Vidare kan det, som vid första ha visat sig att den
antyddes stycket,
4‘i1.ltu försäkrade är mera utsatt för än andra. Vid annan
olycksfall än konsumentförsäkring är det vanligt med villkor skadeförsäkring
som rätt att vid skada. Ett
ger bolaget säga upp försäkringen
motsvarande allmänt villkor kan man visserligen _inte godta vid
men om den försäkrade vid olycksfallsförsäkring m. .». som har under råkat ut för en rad
löpt några perioder försäkringsfall
som inte kan tillskrivas torde bolaget ha sakliga skäl att
slumpen, fortsatt försäkring med hänvisning till risken för ytterligare avböja Liksom när det gäller tillämpning av första stycket försäkringsfall.
måste emellertid i vissa situationer en avvägning göras mot försäk-
ringstagarens försäkringsskydd;
-
hänsynstaganden kan alltså emellanåt inverka på bedömningen jfr
1979/80:9 s. 43 och 120. torde dock delvis bli en
prop. Avvägningen annan här än när det gäller skadeförsäkring, eftersom på personför-
uu- flesta har ett relativt säkringssidan de allra gott grundskydd genom -A den allmänna försäkringen m.m.
Men också andra som kan föranleda avslag på en
omständigheter,
-A-v-v—~w~ ansökan kan medföra rätt för bolaget att vägra
-4 om ny försäkring,
- bostadsort Den försäkrades levnadsförhållanden yrke,
förnyelse.
osv. - kan ha förändrats så att sig kunna bolaget inte längre anser
:*-=r<--w› meddela När det och olycksfallsförsäkring
försäkring. gäller sjukv-
i inkomstförhållanden med periodisk ersättning, kan den försäkrades
ha förändrats så att det inte finns utrymme för privat
längre något
Även under försäk-
=“"_" försäkring. försäkringstagarens uppträdande
får Om försäkringstagaren har lämnat oriktiga ringstiden betydelse.
i samband med ett försäkringsfall, kan det ge bolaget
uppgifter
att vägra Varje oriktighet bör dock inte kunna
anledning förnyelse.
i
Specialmotivering till 3 kap. 1 § 511
få denna effekt; bara om handlande kan beteck-
försäkringstagarens
nas som svikligt eller liknande, kan man säga att han har förbrutit sig mot bolaget på sådant vis att detta bör ha rätt att
avbryta försäkringsförhållandet. När det gäller bolagets möjligheter att vägra fortsatt försäkring på
grund av oriktiga uppgifter i samband med tecknandet av
försäkring-
en, kan viss ledning hämtas från reglerna i 4 kap. 3 § förslaget (se
specialmotiveringen till den paragrafen). Det kan dock inte gärna
fordras lika starka skäl för att vägra förnyelse som för att säga upp
försäkringen för upphörande i förtid. Har försäkringstagaren grovt
åsidosatt sin upplysningsplikt, kan detta tänkas motivera att han inte får förnya försäkringen, även om han 4 3 § skulle vara
enligt kap.
berättigad att behålla ett visst under den avtalade
försäkringsskydd
tiden.
Det som nu sagts har närmast tagit sikte på situationen när
försäkringstagaren vid försäkringstidens slut tar kontakt med bolaget
och begär förnyelse av varvid för
försäkringen, förutsättningarna
fortsatt försäkring tas upp till diskussion — alltså en situation som förekommer främst vid individuell livförsäkring. För sjuk- och
olycksfallsförsäkringens del bygger förslaget på att försäkringen automatiskt förnyas vid försäkringstidens utgång. Om inte bolaget
vill gå med på förnyelse, måste det säga upp
enligt förslaget försäkringen med minst en månads uppsägningstid (3 kap. 8 §).
Om det inte har inträffat något försäkringsfall under den
gångna
försäkringsperioden, får bolaget naturligtvis bara undantagsvis
kännedom om sådana förändringar som skulle kunna föranleda att förnyelse vägrades. Den enda kontakten mellan parterna är när
försäkringstagaren betalar aviserad premie för den nya perioden,
och de enda förändringar normalt får kännedom om är
bolaget
sådana som avses i 4 7 §
kap. förslaget (ändrat yrke osv.).
Om i sådant fall bolaget har aviserat premie för den kommande
försäkringstiden och försäkringstagaren har betalat kan premien,
bolaget inte längre vägra honom försäkring för den tiden, även om hans hälsotillstånd är så försämrat att han är
egentligen oförsäkrings-
bar (se närmare vid 3 kap. 8 §). Och även om inte har
premien
betalats, är det för sent för bolaget att säga upp med
försäkringen
hänvisning till den försäkrades hälsa när har
förnyelsetidpunkten
passerats; uppsägning måste ske före den första försäkringstidens slut. Däremot kan bolaget vid nästa den
förnyelsetillfälle åberopa
försämrade hälsan Det är över
för att då säga upp försäkringen. huvud taget inte något krav att skall
bolagets vägran grunda sig på
förändringar i riskbilden; vägran kan också bero på omständigheter som förelåg redan när den tecknades men
ursprungliga försäkringen
som då inte upptäcktes eller tillmättes betydelse.
till 3 1 § sou 1986:56
512 Specialmotivering kap.
tar närmast sikte på förhållandena när villkoren Den föreslagna lagtexten - det talas om att inte innehåller någon bestämmelse om förnyelse ”försäkringstagaren ansöker om förnyelse”. Vad som sägs i första stycket om tiden för ansökan osv. kan då lätt tillämpas även i förnyelsefallet. Om det däremot finns bestämmelser om förnyelse i villkoren, blir det i praktiken aktuellt att pröva frågan om rätt till förnyelse bara om bolaget säger upp meddelar att han inte vill godta försäkringen och försäkringstagaren uppsägningen; alternativt kan han vilja ha ett på något sätt förändrat försäkringsskydd. Vad som sägs om tiden för ansökan bör då gälla den tidpunkt när detta meddelande avsändes eller lämnades till bolaget.
har rätt att upplysningar av försäk-
Bolaget naturligtvis begära nya
även om är föremål för automatisk
ringstagaren, försäkringen
vid 8§ och 4kap. 1§). Detta förekommer
förnyelse (se 3kap.
särskilt vid där bolagen med jämna mellanrum
sjukförsäkring,
kräver om den försäkrades inkomstförhållanden för
in nya uppgifter
att inte skall Om försäkringstagaren inte överförsäkring uppstå. svarar är detta - liksom i nyteckningssituapå bolagets nya frågor, - en för
tionen självständig grund bolaget att vägra försäkring.
Nuvarande villkor innehåller som sagt ofta att sjuk- och olycksautomatiskt. förbehåller sig dock rätt
fallsförsäkring förnyas Bolagen
att vägra försäkring i vissa fall. Villkoren kan i den delen vara olika utformade; ofta att får vägra förnyelse om det har
anges bolaget
”särskilda (jfr 15§ första skäl att inte längre meddela försäkring
stycket KFL).
Som angetts i avsnitt 11.2, har ett villkor av detta innehåll varit föremål för prövning av försäkringsinspektionen. Ärendet gällde en barnolycksfallsförsom bolaget inte ville förnya sedan barnet drabbats av en säkring, hade behandlats, men det hade förflutit alltför tumörsjukdom. Sjukdomen kort tid efter för att man skulle kunna var säker på behandlingen slutresultatet. Frågan om fortsatt försäkring hade prövats av centrala riskprövningsnämnden, som hade förordat uppskov i tre år. Anledningen var att man befarade att ett olycksfall skulle kunna få allvarligare konsekvenser för det aktuella barnets framtida förvärvsförmåga än normalt. Inspektionen uttalade med anledning av klagomål över bolagets beslut bl.a. Det åberopade villkoret är allmänt hållet och det kan följande: ifrågasättas huruvida det är lämpligt att låta bolaget ensidigt avgöra om särskilda skäl motiverar en vägran att förnya avtalet. Emellertid är omständigheterna inte sådana att villkoret i och för sig kan anses vara oskäligt.
beslut i detta ärende strider inte mot den regel vi föreslår.
Bolagets
Ett försämrat hälsotillstånd hos den försäkrade bör naturligtvis så som mötas med en eller särskilda
långt möjligt premiehöjning
från ansvarsområdet, men får ske när försäk-
undantag uppsägning
gör det nödvändigt. Man bör dock kunna
ringsmässiga överväganden
av denna - som torde förekomma bara vid kräva att villkor typ - får en än som nu är
olycksfallsförsäkring tydligare utformning
i
till 3 2 § 513
Specialmotivering kap.
fallet. Det bör framgå direkt att en ökad risk för försäkringsfall i form av försämrat hälsotillstånd kan
ge bolaget anledning att vägra
förnyelse. Minst lika viktig som villkorens utformning är dock den
information om dessa frågor som bolaget enligt 2 kap. 1 § förslaget
skall lämna; i det nyss berörda ärendet kom bolagets beslut av allt att döma som en fullständig överraskning för barnets föräldrar.
19.3.2 till 3 2 §
Specialmotivering kap.
2 § Om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som har angetts i ansökan om försäkringen, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnade ansökan till bolaget. Har försäkringstagaren avgett antagande svar på ett anbud från bolaget, räknas tiden från och med dagen efter den då svaret avsändes eller lämnades till bolaget.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om försäkringstagaren har begärt att försäkringen skall träda i kraft först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då försäkringstagaren betalar Skall
premie för försäkringen. bolaget återförsäkra en viss del av försäkringen, får bolaget förbehålla sig att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas.
Om ansvaret har avtalats att inträda en viss dag, sker det kl. 0.00. Skall ansvaret upphöra
en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.
I om hur tiden för ansvar skall
paragrafen ges vissa regler bolagets
, räknas. I den hur ansvarstiden skall
viktigaste frågan, nämligen lång
; vara, råder det dock avtalsfrihet (jfr 10§ KFL). Bestämmelserna i
avser väsentligen preciseringar i fråga om tidens och slut, och början
de kan därför inte väntas bli aktuella särskilt ofta.
Första stycket
Första stycket handlar om ansvarstidens Som av
början. framgår allmänmotiveringen (avsnitt 11.4), skulle det däremot vara något
missvisande att säga att handlar om ansvarets inträde.
reglerna
Bolaget kan inte bli förrän det ett bindande
ansvarigt föreligger
försäkringsavtal; reglerna förutsätter alltså för sin att det
tillämpning
har kommit till stånd ett sådant avtal. Om under alla
bolaget
omständigheter skulle ha avslagit ansökan, kan inte
någon försäkring
bli gällande bara därför att en skada inträffar innan har
bolaget
meddelat sitt beslut (förutsatt, att står i
naturligtvis, avslagsbeslutet
överensstämmelse med reglerna i En annan sak är att, när
1§).
huvudregeln i styckets första mening är detta oftast leder
tillämplig,
till att bolagets ansvar kommer att omfatta även tid innan avtalet
ingicks.
Regeln i första innebär att ansvar räknas från
meningen bolagets
i I 514 till 3 2 §
Specialmotivering kap.
tiden för ansökan om försäkringen. Grunden för regeln är att försäkringstagaren skall ha rätt till skydd från det att han på ett otvetydigt sätt har visat att han är beredd att teckna försäkring på villkor som också bolaget kan godta. Ofta dröjer det en tid innan man definitivt kan fastställa att det går att bevilja försäkring på de villkor som angetts i ansökan, men detta saknar betydelse. Det är tillräckligt att man i efterhand kan konstatera att det vid ansöknings-
tidpunkten fanns förutsättningar för att bevilja den sökta försäkring-
en; för att detta skall kunna konstateras krävs det, som tidigare nämnts, oftast att sökanden lämnar uppgifter om sitt hälsotillstånd
och i förekommande fall undergår läkarundersökning.
För att ansvarstiden skall räknas ända från ansökan krävs det att
försäkring kan beviljas på normala villkor eller på sådana specialvill-
kor som framgår av ansökan. Ansökan måste därför vara så
att det utan vidare framgår vilken försäkring som avses:
preciserad försäkringstid och försäkringsbelopp måste som försäkringsform, regel vara angivna. Detta torde sällan vålla några praktiska problem,
eftersom de flesta om individuell försäkring tillkommer
ansökningar
under medverkan av försäkringsombud eller är skrivna på av bolaget tillhandahållna blanketter, där försäkringens utformning framgår av den förtryckta texten. Men om någon på egen hand skriver ett brev
till ett försäkringsbolag, där han begär en ”livförsäkring på
200 000 kr”, kan det alltså knappast tjäna som utgångspunkt för
av ansvarstiden.
beräkning
Skulle en innehålla flera alternativ t.ex. ifråga
ansökningsblankett
om storlek men försäkringstagaren ha försum-
försäkringsbeloppens
mat att markera vilket alternativ han vill ha, bör det dock inte leda till att ansökan anses I stället får man utgå från
otillräckligt preciserad.
att har avsett att ansöka om det alternativ som
försäkringstagaren
leder till det ansvaret för (Förutsättningen för
lägsta bolaget.
resonemanget är att har inträffat; annars bör
ju försäkringsfall bolaget naturligtvis klara ut saken genom att fråga försäkringstaga-
ren vilket alternativ han vill ha.)
Vid - med sikte om rätt till
1 § diskuterades på frågan försäkring
- har ansökt om en bestämd
det fallet att den, som i och för sig försäkring, avlider innan hans ansökan behandlats i bolaget och det är oklart om han kände till och skulle ha den premie och de
godtagit
villkor i som med till hans hälsotillstånd kunde
övrigt bolaget hänsyn erbjuda. Om den prövning, som enligt nuvarande praxis görs i
sådana fall, mynnar ut i att försäkringstagaren sannolikt skulle ha godtagit försäkringen, måste ansvarstiden räknas från ansökan
såsom enligt huvudregeln i denna paragraf.
Den ansökan om försäkring som avses i första meningen är naturligtvis oftast den första ansökan som kunden gör i det aktuella ärendet; efter att med ombudet ha gått igenom sina egna förhållan-
I
Specialmotivering till 3 kap. 2 § 515
den och olika försäkringsmöjligheter, ansöker han om en
försäkring
som bolaget så småningom också Regeln är emellertid
beviljar.
tillämplig också på senare som han gör t.ex. efter
ansökningar
förhandlingar med bolaget, där olika alternativa har
möjligheter
diskuterats. Kunden kan t.ex. från ha ansökt om en
början
försäkring som sedan visade för för honom, varefter han gör
sig dyr
en ny ansökan om en med
försäkring lägre premie.
Den avgörande tidpunkten är när avsände
försäkringstagaren
eller lämnade ansökan om till nuva-
försäkringen bolaget”. Enligt
rande villkor räknas ansvarstiden ofta först från det att ansökan kom in till bolagets huvudkontor, men i avses med
förslaget bolaget
inte bara något av kontor utan även
bolagets försäkringsombud
(inklusive s.k. fritidsombud) och andra som utåt företräder
bolaget.
Självfallet finns det inte något krav på att den som tar emot ansökan skall vara behörig att besluta huruvida skall Man
försäkring beviljas.
bör också kunna anse ansökan som lämnad ”till om
bolaget”, någon
av misstag lämnar in en ansökan om till ett skadeför-
livförsäkring säkringsbolag som ingår i samma koncern och uppträder under
likartad firma eller till ett som - utan att i
skadeförsäkringsbolag ingå
samma koncern —— samarbetar med det livbolag som skall ha ansökan.
Om en ansökan blir tid hos det ombud som
liggande någon
förmedlar försäkringen, hindrar det alltså i princip inte att sökanden får från det att ansökan lämnades till ombudet. Om emellertid
skydd
anledningen till dröjsmålet är att ansökan är t.ex. så att
ofullständig
sökanden ännu inte har bestämt vilket försäkringsbelopp han vill ha, torde det oftast inte finnas förutsättningar för att
âlägga försäkrings-
bolaget något ansvar, om försäkringsfall inträffar innan ansökan kompletterats. Som framhållits ovan måste det vara en
förutsättning
för bolagets ansvar i detta skede, att ansökan är
fullständig
åtminstone på så vis, att det med ledning av i den att
uppgifterna går
bestämma omfattningen av bolagets ansvar. Skulle sökanden
ha gett klart besked till ombudet om att han avser att teckna och
försäkring
att han bara tvekar mellan två olika stora borde
försäkringsbelopp,
man dock kunna anse ansökan som för det
giltig lägre beloppet (jfr
ovan). Vidare är det inte hinder mot av huvudre-
något tillämpning
geln att försäkringstagaren inte har till en sådan
tagit ställning fråga
som vilket förmånstagarförordnande han skall ha; om
något gällande
förordnande inte har kommit till stånd, får man vid behov
tillämpa
de särskilda regler vi föreslår i 6 8 §
kap. förslaget.
Tiden räknas fr.o.m. efter den då ansökan avsändes eller
dagen
lämnades till bolaget. Om ansökan avsänds en alltså
måndag, börjar
ansvarstiden på tisdag kl. 0.00. Denna regel sig, liksom i
grundar
KFL, främst på praktiska överväganden SOU 1977:84 s.
(jfr 199).
Ordet avsände syftar i första hand avlämnande för
på postbeford-
ran, dvs. när försäkringstagaren lämnar ansökan på ett postkontor
eller den på en brevlåda. Men även andra former av
lägger
avsändande kan någon gång förekomma, t.ex. när någon sänder ett bud till kontor. I sådana fall kommer dock
försäkringsbolagets
ansökan oftast att lämnas till bolaget samma dag som den avsändes, och saknar då betydelse. För att
själva avsändandetidpunkten
ansökan skall kunna räknas som avsänd krävs det att den på ett ändamålsenligt sätt har lämnats för direkt befordran till bolaget; om någon ger sin ansökan till en god vän, som skall lämna in den på bolagets kontor vid lämpligt tillfälle, kan ansökan inte anses avsänd i denna bemärkelse.
Eftersom de flesta ansökningar om individuell personförsäkring lämnas direkt till ett behöver det i praktiken
försäkringsombud, sällan uppstå någon tveksamhet om utgångspunkten för beräkningen
av ansvarstiden. Vissa kan dock vid försäk-
svårigheter uppkomma
- -
ringar främst olycksfallsförsäkring t.ex. för barn och ungdom
som säljs genom masserbjudanden till hushållen. Ansökan om sådan
försäkring kan komma in till bolaget ganska långt efter det att
erbjudandet sändes ut, och om då ett försäkringsfall inträffar i omedelbar anslutning till ansökan uppstår lätt misstanken att ansökan i verket avsändes först efter - och med anledning av
själva
-
försäkringsfallet. Som framhålls i (avsnitt 11.4), ligger bevisallmänmotiveringen
bördan för i denna situation på försäkrings-
avsändandetidpunkten
tagarsidan; påståendet om att ansökan avsänts före försäkringsfallet
måste te sig åtminstone sannolikt med hänsyn till omständigheterna. Normalt bör man utgå från den dag då ansökan kom in till bolaget och därifrån räkna bakåt den tid som normalt skall åtgå för postbefordran; de allra flesta brev kommer ju fram på utsatt tid. Om ansökan kommer in till bolaget t.ex. en torsdag, kan man alltså räkna
med att den lämnats för postbefordran på onsdagen eller tisdagen
var den Om vill göra
(beroende på postats). försäkringstagaren
gällande att ansökan avsänts tidigare än så - t.ex. att den lagts på en brevlåda efter sista posttur på måndag kväll eller fördröjts under
- som stöder
befordringen måste han förebringa någon utredning detta påstående.
Emellertid kan man inte ställa hur stränga beviskrav som helst på
(eller hans efterlevande). Även om det kan försäkringstagaren
framstå som att råkar ut för ett försäkringsfall
märkligt någon
omedelbart efter det att han har ansökt om försäkring, är det - om man ser till hela antalet under t.ex. ett år - i och för sig
ansökningar
inte osannolikt att detta inträffar då och dä. I viss mån kan det också sägas att den risken för missbruk av detta slag är
ganska obetydliga
ett pris som måste betalas för den enkla och billiga försäljningsformen; att bolaget valt denna form får inte försämra skyddet för dem
som faktiskt har avsänt sin ansökan före
försäkringsfallet.
Försäkringsavtalet kan också komma till stånd genom att försäk-
ringstagaren accepterar ett anbud från försäkringsbolaget. Ett praktiskt exempel är att den försäkring sökanden begärt inte kan
beviljas alls eller inte i begärd form och att bolaget därför erbjuder en eller flera alternativa av I sådana fall
utformningar försäkringen.
räknas ansvarstiden enligt andra meningen i stycket från det att försäkringstagaren avgav sin accept. Det närmare bestämmandet av tidpunkten görs på samma sätt som enligt första
meningen.
Andra
stycket
Reglerna i första stycket är som tidigare nämnts till
tvingande försäkringstagarens fördel, men de är inte undantagslösa. I andra
stycket behandlas tre olika möjligheter att avvika från
huvudregler-
na: önskemål från försäkringstagaren, s.k. kontantklausul och förbehåll om
återförsäkring.
Den som söker försäkring kan av olika skäl önska att
försäkringen
skall träda i kraft först vid en senare Han tecknar kanske
tidpunkt.
försäkringen därför att han anser sig behöva ett särskilt skydd under en planerad utlandsvistelse eller för att ersätta en äldre försäkring som är på väg att löpa ut. Att försäkringstagaren skall ha rätt att på detta vis skjuta fram tidpunkten för ansvarsinträdet är närmast självklart. För tydlighetens skull har dock en bestämmelse om detta
tagits in i styckets första mening.
Sökanden kan också vilja ha skydd av från en
försäkringen tidigare
tidpunkt än som följer av reglerna i första Ett är att
stycket. exempel
en reseolycksfallsförsäkring beställs per telefon eller vid besök
på
bolagets kontor med tanke på avresa redan samma dag. Vi har inte velat föreslå någon särskild om detta fall. kunde vålla
regel Regeln
tillämpningssvårigheter, bl.a. därför att det här kunde bli särskilt svårt att avgöra om beställningen verkligen gjordes före ett inträffat försäkringsfall. Vidare förefaller det praktiska behovet av en särskild regel litet. Vid den typ av försäkring där frågan oftast blir aktuell, är bolagen redan nu regelmässigt beredda att ta ansvar från den första kontakten med kunden. Det är dock viktigt att
bolagen tar upp
frågan om ansvarstiden med kunden, hör efter vilka önskemål han har och talar om från vilken tidpunkt han tidigast kan räkna med att
få skydd.‘
Som nämns vid 2 kap. 1 §, brukar försäkringsbolagen nästan alltid utfärda försäkringsbreven per den första dagen i en månad. För
‘ Parterna kan t.o.m. avtala att försäkringen skall omfatta tid före ansökan, förutsatt att det vid avtalet fortfarande är okänt huruvida något försäkringsfall har inträffat _en situation som av naturliga skäl kan föreligga bara vid försäkring på tredje mans liv eller hälsa.
518 till 3 kap. 2§ sou 1986256
Specialmotiver-ing
som kommer in under första hälften av t.ex. månad .:
ansökningar maj
i
utfärdas försäkringsbrev per den 1 maj, medan ansökningar som
kommer in under senare delen av maj får försäkringsbrev per den 1 juni. Detta blir sedan försäkringens årsdag, som b1.a. är huvudför-
fallodag för premien.
Lagförslaget hindrar inte att man fortsätter med denna ordning, som har administrativa fördelar för bolagen. Men självklart kan
dateringen av försäkringsbrevet inte påverka beräkningen av
ansvarstiden, om frågan skulle ställas på sin spets. Om en ansökan kommer in den 20 maj och försäkringsbrev utfärdas per den 1 juni och det sedan visar sig att ett försäkringsfall inträffat den 25 maj, omfattas skadan alltså normalt av försäkringen.
Det andra undantag som nämns är s.k. kontantklausul, dvs. ett förbehåll att bolagets ansvar skall inträda tidigast när försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Sådana förbehåll är relativt vanliga inom t.ex. norsk livförsäkring men används i Sverige endast i speciella fall. Enligt förslaget skall kontantklausul få användas om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet” - en regel av civilrättslig natur, som skall få sitt närmare innehåll genom bolagens praxis och de bedömningar som görs i tillsynen. Samspelet mellan civil- och tillsynsrätt i dessa
frågor har berörts närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 8.2 och
11.4). Kontantklausul bör naturligtvis, som tidigare nämnts (avsnitt
11.4.), kunna användas vid genast börjande livräntor mot engångspremie och vid försäkring med så kort avtalstid att hela eller större delen av tiden skulle vara förbi innan en rutin med premiekrav och
uppsägning hunnit genomföras (t.ex. reseolycksfallsförsäkring).
Någon gång kan också omständigheterna i det enskilda fallet ge
bolaget anledning att ställa upp ett krav på betalning i förväg. Det
är att det - närmast mot av
mest praktiska exemplet bakgrund
tidigare erfarenheter - finns anledning att misstänka att kunden inte avser att betala någon premie utan tänker utnyttja de vanliga
premiebetalningsreglerna för att skaffa sig gratis försäkring för en
tid.
Ett avtal med kontantklausul kan ibland dessutom innehålla att försäkringen skall träda i kraft först vid en i avtalet angiven senare tidpunkt; en livränta skall t.ex. börja utgå den 1 juli, förutsatt att premien betalas dessförinnan. Men som regel träder försäkringen i kraft omedelbart när premien betalas, varvid man får använda
reglerna i 5 kap 5 § förslaget för att bestämma när betalningen skall
anses ha skett. Ett i villkoren om - i
förbehåll att försäkringen enlighet med de tankar som ligger bakom reglerna i paragrafens första - först fr.o.m. den då
stycke gäller dagen efter betalningen
skedde är dock också tillåtet enligt den föreslagna regeln.
Vissa enkla av - t.ex. för
typer försäkring olycksfallsförsäkring
- tecknas att sökanden betalar
skolungdom genom premien; inbetalningskortet tjänar alltså som ansökan om försäkringen. Då får
emellertid kravet att kontantklausuler, i den mån det här är fråga om en sådan, skall vara påkallade av någon särskild omständighet”
sällan självständig betydelse, eftersom försäkringen knappast skulle
kunna träda i kraft tidigare enligt regeln i första stycket första meningen (jfr bestämmelserna i 5 kap. 5 § om när premie skall anses
betald). Det sista undantag från huvudreglerna som upptagits i andra
avser förbehåll för återförsäkring. Sådana förbehåll används
stycket
för närvarande bara när - eventuellt i med
försäkringen förening
- ett tidigare meddelade försäkringar för samma person innefattar så stort riskåtagande från bolagets sida, att bolaget måste söka
återförsäkring för hela eller en del av försäkringen. Regler om för vilka belopp återförsäkring måste sökas finns i bolagens grunder och tekniska regler. I praktiken tillämpar bolagen emellertid mindre detaljerade regler, som leder till att återförsäkring ofta söks för något
högre belopp än som skulle vara nödvändigt enligt grunderna osv.
Den föreslagna lagbestämmelsen tillåter även förbehåll som på detta
vis anknyter till bolagets egen återförsäkringspraxis.
När ett sådant förbehåll blir aktuellt, är det emellertid viktigt att
försäkringstagaren så snart som möjligt görs uppmärksam på att hela
inte kan träda i kraft omedelbart. Det är visserligen inte
försäkringen
alltid möjligt att göra en bestämd bedömning av behovet av återförsäkring redan när ansökan sätts upp - särskilt inte om det finns samma - men det ombud eller
tidigare försäkringar på person
den tjänsteman som hjälper till med ansökan bör kunna ge åtminstone ett preliminärt besked, som får preciseras senare.
Tredje stycket
Tredje stycket innehåller två dispositiva regler, som preciserar
ansvarstidens början och slut. Om det i försäkringsavtalet har angetts att ansvarstiden t.ex. börjar den 1 mars och slutar den 31 augusti, omfattar bolagets ansvar även dessa båda dagar i deras helhet. Det finns ett visst praktiskt behov av regler om detta. Bl.a. var det - inom - med
tidigare ganska vanligt särskilt skadeförsäkringen
villkor som innebar att ansvarstiden började kl. 12 på dagen, och om något klockslag inte anges i avtalet skulle det därför kunna råda tveksamhet om vilken tidpunkt som avsetts. Reglerna gäller i första hand sådana fall som angavs nyss, dvs. när avtalet anger datum men inte De blir emellertid också
klockslag.
tillämpliga om bolaget t.ex. har tagit ett förbehåll, enligt vilket
försäkringen träder i kraft dagen efter den då återförsäkring
beviljas.
520 Specialmotivering till 3 kap. 3 § sou 1986:56 I
Frågorna om ansvarstidens slut vållar sällan
några rättsliga
svårigheter, och bortsett från den i detta
speciella klockslags-regeln
stycke har vi inte funnit behov av några bestämmelser i ämnet. De problem som uppstår rör i stället om information till
frågorna
försäkringstagaren i samband med ansvarstidens försäk-
utgång;
ringstagaren måste få veta att hans skydd Dessa
upphör. frågor
behandlar vi i anslutning till 3 7 och 8 §§.
kap.
19.3.3 till 3 3 §
Specialmotivering kap.
3 § Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp försäkringen. Han har därvid rätt att få försäkringen återköpt om inte av försäkringsbolaget, rätt till återköp saknas på grund av försäkringens beskaffenhet, eller att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i försäkringsvillkoren eller grunderna. I 5 kap. 3§ finns regler om återupplivning av en försäkring som har ändrats till fribrev. Om försäkringstagaren har rätt att påfordra återköp, har han också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren eller grunderna.
Första stycket
Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.7.1), skall försäkrings-
tagaren ha en i princip oinskränkt för rätt att säga upp sin försäkring omedelbart upphörande. Detta gäller inte bara livförsäk-
långvariga
ringar med inslag av sparande; även den som har tecknat en
ettårig
sjuk- eller olycksfallsförsäkring men som kort därefter får samma
skydd t.ex. som anställningsförmån en ny har ett på arbetsplats,
befogat intresse av att få säga upp De
försäkringen. föreslagna
bestämmelserna innebär i förhål-
knappast några betydande nyheter
lande till nuvarande praxis.
Vid skriftlig uppsägning torde allmänna i avtalsrättsliga principer
förening med 3 kap. 2 § innebära att
tredje stycket förslaget
försäkringen normalt fortsätter att gälla t.o.m. utgången av den
dag då uppsägningshandlingen kom in till Om försäkringsbolaget.
försäkringstagaren råkar ut för ett efter det att
försäkringsfall
uppsägningen har avsänts men före den nyss
angivna tidpunkten,
omfattas skadan alltså av trots Om
försäkringen uppsägningen. uppsägningen görs muntligen, bör försäkringen däremot anses
upphöra omedelbart om inte annat framgår av
omständigheterna.
I det enklaste fallet, när inte har eller
försäkringen något återköpsfribrevsvärde, innebär uppsägningen att att försäkringen upphör
gälla vid uppsägningen och att en del av premien betalas tillbaka (om inte försäkringstagaren hellre vill att skall fortsätta att
försäkringen
till 3 3 § 521
Specialmotivering kap.
gälla under den tid, för vilken han redan har betalat
premie).
Avräkningsfrågorna i samband med omedelbart
upphörande
behandlar vi vid 6 §.
Något mer komplicerad blir situationen när har ett
försäkringen positivt försäkringstekniskt värde, som skall tillgodogöras försäk-
ringstagaren vid uppsägningen. Detta kan ske genom att
försäkrings-
- dvs.
bolaget återköper försäkringen betalar ut försäkringens
-
återköpsvärde eller genom att försäkringen övergår till fribrev.
Fribrev och återköp i formell bemärkelse förekommer bara vid grundbunden försäkring, och inte heller där undantagslöst. Vid grundbunden sjukförsäkring som drivs med s.k.
naturliga premier
uppstår inte några fribrevs- eller Och vid annan
återköpsvärden. grundbunden försäkring fordras det självfallet att försäkringstagaren
har betalat in av en viss storlek. vidare
premiebelopp (Se vid 6 §.)
Men när det finns ett värde att kan som
tillgå, försäkringstagaren
regel välja om han vill ha fribrev eller få försäkringen återköpt. Vissa inskränkningar i valfriheten finns dock.
Enligt den föreslagna skall ha rätt att
lagtexten försäkringstagaren
få försäkringen återköpt, ”om inte rätt till saknas
återköp på grund
av försäkringens beskaffenhet”. Som framhålls i
allmänmotiveringen
kan man av skäl inte rätt
försäkringstekniska medge någon generell
till återköp av Härtill kommer de
livränteförsäkringar. begränsning-
ar av återköpsrätten som har av skattetekniska skäl
uppställts (se
avsnitt 11.7.1 Även sådana kommer att vara
ovan). begränsningar
j tillåtna med den nya
lagen.
Återköp kan emellertid också vara uteslutet av andra skäl än som V framgår av denna paragraf, av ett förbehåll från
nämligen på grund g någon annan än försäkringsbolaget. Om försäkringstagaren har fått
försäkringen i gåva eller genom testamente, kan ha
givaren/testator
föreskrivit att inte får Ett sådant förbehåll
försäkringen återköpas.
kan också vara i ett Vidare
intaget förmånstagarförordnande. innebär ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande eller en pantsättning att försäkringstagaren inte får på av egen hand begära återköp
försäkringen (se vidare vid 6 kap. 9 och 11 §§ förslaget).
Däremot finns det sällan hinder mot att
några försäkringstagaren
får fribrev, om bara har sådant värde. Om
försäkringen något
fribrevsvärdet är alltför lågt i förhållande till kostnaderna för fortsatt administration av försäkringen, brukar dock innehålla att
grunderna
försäkringen i stället skall Den
återköpas. föreslagna lagtextens hänvisning till försäkringsvillkoren eller innebär att grunderna
sådana inskränkningar i fribrevsrätten måste också i framti-
godtas g
den. (Beträffande en särskild som från
fråga, försäkringshåll tagits
upp i detta sammanhang, se vid 4 §.)
I 522 till 3 4§ sou 1986:56
Specialmotivering kap.
Andra stycket
En försäkring som har övergått till fribrev kan återupplivas till det
ursprungliga försäkringsbeloppet genom att försäkringstagaren inom
sex månader tar upp igen. Detta stycke innehål-
premiebetalningen
ler en erinran om den möjligheten.
Tredje stycket
Stycket ger uttryck för principen att försäkringstagaren skall ha rätt
att belåna sin försäkring hos försäkringsbolaget, när detta är
försäkringstekniskt möjligt (jfr avsnitt 11.8.3). Möjligheten till belåning hänger som regel ihop med möjligheten
till återköp. Vid sådana försäkringar enbart för dödsfall där
återköpsvärdet sjunker mot slutet av försäkringstiden medges dock inte belåning. Som nämns i allmänmotiveringen, innehåller lagförinte några regler om själva belåningsavtalet mellan bolaget och slaget försåkringstagaren; dessa frågor får som tidigare regleras i villkor
och grunder. Om belåningens verkan mot tredje man finns däremot bestämmelser i- 6 kap 12 och 13 §§ förslaget.
19.3.4¶Specialmotivering till 3 4 § kap
4§ Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna upphöra i förtid i andra fall än som anges i denna lag.
Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget göra förbehåll om rätt att säga upp försäkringen vid slutet av en premieperiod, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Förbehållet får inte avse rätt att säga upp försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Uppsägning med stöd av förbehållet skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen.
Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att säga upp försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan uppsägning skall upphöra vid slutet av en premieperiod, om någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat
om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att försäkringstagaren denna inte fullgörs.
En försäkring kan upphöra i förtid på två sätt: genom en uppsägning och att det inträffar någon viss händelse, som enligt
genom
skall medföra att försäkringen upphör automa-
försäkringsvillkoren
tiskt. Uppsägningar från bolagets sida behandlas i denna paragrafs andra automatiska i tredje stycket. - I första
stycke, upphöranden
anges den allmänna regeln att bolaget får göra förbehåll om
stycket
upphörande i förtid bara i de fall som anges i lagen.
S(.)U 1986:56 till 3 kap. 4 § 523
Specialmotivering
Första stycket
För närvarande finns inte någon lagbeståmmelse som hindrar försäkringsbolaget från att förbehålla sig oinskränkt rätt att säga upp
en försäkring i förtid, t.ex. om bolaget finner att skadeutvecklingen
är alltför ogynnsam. Som framhålls i allmänmotiveringen, förekommer dock sådana förbehåll över huvud taget ganska sparsamt inom
personförsäkringen och inte alls inom livförsäkring.
Genom den föreslagna bestämmelsen i första stycket blir denna
praxis lagfäst. Eftersom reglerna i andra och tredje styckena inte ger bolaget någon tillgång till uppsägningsförbehåll eller liknande vid
individuell livförsäkring, kommer sådan försäkring att kunna sägas upp i förtid bara i de två fall som anges i personförsäkringslagen,
nämligen vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och vid premiedröjsmål (5 kap. 2 §). Lagtextens formulering innebär naturligtvis inte att försäkringsvillkoren måste innehålla ett förbehåll om
rätt för bolaget att säga upp försäkringen i dessa fall.
Åtminstone teoretiskt kan man också tänka sig att försäkringsavtalet - utan - är allmänna
någon gång uppsägning ogiltigt enligt avtalsrättsliga principer, t.ex. vid tvång. Däremot kommer, som
tidigare angetts, de allmänna ogiltighetsgrunderna svek och handlande i strid mot tro och heder från försäkringstagarens sida (30 och
33 §§ avtalslagen) i fortsättningen inte att kunna åberopas vid personförsäkring utöver vad som följer av 4 kap. 2 och 3 §§ förslaget
(jfr avsnitt 12.2.3 ovan).
Andra och tredje styckena
Också för sjuk- och olycksfallsförsäkring är brott mot upplysningsplikten och premiedröjsmål de enda uppsägningsanledningar som anges direkt i lagen. Men härjåmte har försäkringsbolaget, enligt
reglerna i dessa stycken, vissa möjligheter att i villkoren ta förbehåll antingen om att bolaget skall ha rätt att säga upp försäkringen eller
° om att försäkringen i en viss situation skall upphöra automatiskt, utan uppsägning. Förutsättningen är i båda fallen att förbehållet är ”påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet”, det sistnämnda uttrycket motsvarar vad man i andra sammanhang brukar kalla särskilda skäl.
Våra allmänna i fråga om till
överväganden bolagens tillgång
förbehåll av detta slag och av har redovisats i
utformningen reglerna
avsnitten 11.5.2 och 11.5.3. Våra i om
utgångspunkter fråga reglernas tillämpning kan sägas vara att förbehåll om upphörande
inte bör godtas om det är att i stället ändra och
möjligt försäkringen
att förbehåll om för är att föredra framför
uppsägningsrätt bolaget
förbehåll om automatiskt upphörande.
Vid sådan skadeförsäkring som omfattas av FAL är det att
vanligt
524 Specialmotivering till 3 kap. 4§ sou 1986:56
villkoren medger bolaget rätt att säga upp försäkringen efter ett försäkringsfall. Sådana villkor förekommer inte -— och bör inte förekomma - inom där de av skäl
personförsäkringen, naturliga
kunde bli aktuella bara vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vi har ansett detta så viktigt, att vi föreslår en uttrycklig regel härom i lagen. Detsamma gäller förtida upphörande på grund av att den försäkrade
råkat ut för en hälsoförsämring. Ett förbehåll om uppsägningsrätt
eller om automatiskt upphörande får alltså inte vara utformat så eller åberopas under sådana — att
omständigheter försäkringen
upphör därför att försäkringsfall har inträffat eller den försäkrades hälsotillstånd försämrats.
En särskild fråga är vilken betydelse denna regel får för s.k. lång sjukförsäkring med kort ersättningstid. Försäkringen kan exempelvis tecknas för en tid av tio år men ge ersättning för högst två års arbetsoförmåga. Om den försäkrade blir långvarigt sjuk efter tre år, utgår ersättning under två år. Därefter upphör försäkringen automatiskt, trots att det återstår fem år av den ursprungliga avtalstiden. Försäkringen påminner till sin konstruktion om en livförsäkring för dödsfall, som upphör när den försäkrade avlidit och det överenskomna försäkringsbeloppet betalats ut.
Man torde kunna se saken så, att det för sådan sjukförsäkring gäller två begränsningar av försäkringsbolagets åtagande: en tidsmässig och en beloppsmässig. Den tidsmässiga begränsningen innebär att bolaget ansvarar under högst tio år, den beloppsmässiga att ansvaret är begränsat till det belopp som motsvarar ersättning för två års arbetsoförmåga (även om beloppet ibland inte kan fastställas i kronor vid avtalets ingående). När försäkringen upphör före tioårstidens utgång beror det alltså inte omedelbart på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att den försäkrades hälsa har försämrats utan på att det avtalade försäkringsbeloppet har betalats ut.
Villkoren kan alltså inte sägas strida mot regeln i andra stycket andra meningen. Villkoren framstår inte heller i övrigt som olämpliga, under förutsättning att försäkringstagaren informeras om försäkringens speciella innebörd. Att kräva ytterligare ansvar av bolaget skulle bl.a. rycka undan grunden för premieberäkningen och göra försäkringen dyrare för försäkringstagaren. - Vi återkommer nedan till valet mellan uppsägning och automatiskt upphörande.
i förekommer det - och var
Som nämns allmänmotiveringen,
- att vid
tidigare regel försäkringsbolaget olycksfallsförsäkring
förbehåller sig att försäkringen skall ändras eller upphöra om den
försäkrade får ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag. Om
den försäkrade får hel sådan förmån, träder försäkringen ur kraft. Om han får partiell förmån, görs ny hälsoprövning. Beroende på hur denna utfaller kan försäkringen upphöra helt, fortsätta på ändrade villkor eller fortsätta på oförändrade villkor.
Villkoren om vid sjukbidrag eller förtidspension upphörande
måste sägas innebära på grund av hälsoförsämring och
upphörande
kommer därför att bli otillåtna enligt förslaget. Som motiv för dessa
villkor har visserligen anförts att försäkringen väsentligen är upp-
. till 3 4 § 525
Specialmotivering kap.
byggd kring begreppet förvärvsmässig invaliditet, attiden som är
pensionerad inte har att förlora och att
någon förvärvsförmåga
försäkringen därför inte passar för en Emellertid kan man
pensionär.
inte bortse från att förtidspensionering och sett
sjukbidrag typiskt
har sin grund i att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats. Särskilt bestämmelsen om ny vid
hälsoprövning partiell pensionering
tycks för övrigt visa ganska klart att det är om eller
fråga upphörande ändring på grund av hälsoförsämring.
Även om rätten till vid invaliditet är ett
ersättning förvärvsmässig försäkringsmoment av stor betydelse, bör av betydelsen övriga
moment inte underskattas. Detta rätten till
gäller särskilt ersättning vid medicinsk invaliditet, dvs. vid en för framtiden bestående nedsättning av den försäkrades fysiska eller funktionsför-
psykiska
måga. Normalt är en så konstruerad att
olycksfallsförsäkring
ersättningen bestäms av den högsta av de båda
invaliditetsgraderna (den förvärvsmässiga och den medicinska). Om den försäkrade har
fått hel förtidspension eller helt kan förvärvsmäs-
sjukbidrag, någon
sig invaliditet inte komma i men bör utan
längre fråga, försäkringen
olägenhet kunna fortsätta att gälla för medicinsk invaliditet. Härigenom kan även en förtidspensionär det värdefulla
upprätthålla
skydd som rätten till ersättning vid Givetvis
olycksfallsskada utgör.
får inte heller utlösa av
förtidspensioneringen någon sänkning försäkringsbeloppet eller höjning av premien (se vidare vid 5 §).
Enligt vad vi erfarit, har det numera börjat förekomma
olycksfalls-
försäkringar som tillgodoser dessa krav. Även bestämmelsen
om ny
hälsoprövning vid partiell har förtidspensionering slopats i denna nya försäkringsutformning.
Såvitt gäller den del av villkoret som avser när den
upphörande
försäkrade får vanlig ålderspension delvis annor-
blir resonemanget lunda. Självfallet har rätt att från utforma
bolaget början försäkring-
en så, att försäkringstidens slut sammanfaller med den beräknade tidpunkten för den försäkrades ordinarie den
ålderspensionering;
tidpunkten är ju som känd i Däremot kan man inte
regel förväg.
godta en villkorskonstruktion som överlämnar åt
försäkringstagaren
att helt på egen hand hålla reda när
på försäkringen upphör (jfr
3 kap. 7 och 8 §§ Om bestämts med
förslaget). försäkringstiden
utgångspunkt i den beräknade och den
pensioneringstidpunkten
försäkrades pensionsålder därefter sänks, har inte
bolaget något
berättigat krav på att få säga upp med av
försäkringen anledning
detta; försäkringen bör fortsätta att under hela den avtalade
gälla
tiden -
vid behov i förändrad form
på det sätt som nyss angetts.
Vid olycksfallsförsäkring förekommer ett liknande villkor om ändring eller upphörande av när den försäkrade ändrar
försäkringen
fritidssysselsättning. Detta villkor kommenteras närmare vid 4
kap.
7 §.
/526 till 3 4 §
Specialmotivering kap.
De skäl som försäkringsbolaget kan åberopa för förtida upphöran-
de sammanfaller alltså inte med dem som kan åberopas för att avslå en ansökan om Så kan t.ex. dålig hälsa åberopas för
försäkring.
avslag på en ansökan men inte utgöra skäl för förtida upphörande. Detsamma sådana som inte har någon direkt
gäller omständigheter
Om ett försäkringsbolag t.ex. har sin
försäkringsteknisk betydelse.
verksamhet till ett visst län för närvarande inte
begränsad (vilket
förekommer inom kan bolaget alltså inte förbe-
personförsäkring),
hålla att skall om den försäkrade bosätter
sig försäkringen upphöra
utanför det länet. Inte heller kan ett bolag som i princip meddelar
sig bara för helnyktra (vilket däremot förekommer) säga upp försäkring
därför att den försäkrade sitt nykterhetslöfte. I
försäkringen bryter
sådana fall måste försäkringstagarens krav på trygghet väga över önskemål om en kundkrets; den försäkrades
bolagets enhetlig
hälsotillstånd kan i mellantiden ha blivit så försämrat att ny
ju försäkring inte går att få.
Som redan bör man vara restriktiv med att godta angetts, som innebär att skall upphöra auto-
försäkringsvillkor försäkringen
matiskt när viss händelse inträffar. Även när starka skäl talar
någon
för att en skall utan är det enligt vår
försäkring upphöra dröjsmål,
klart otillfredsställande om detta sker utan något meddelan-
mening
de till som kan komma att under lång tid sväva i
försäkringstagaren, den föreställningen att han fortfarande har försäkringsoriktiga skydd.
För att minska av förbehåll om automatiskt
olägenheterna
- där sådana ändå måste förekomma - föreslår vi en
upphörande
särskild i sista av villkoren
regel meningen paragrafens tredje stycke: skall föreskriva en skyldighet för försäkringstagaren att till bolaget
anmäla sådana händelser som kan föranleda att försäkringen skall och skall i samband med erinra
upphöra, bolaget premiekravet
om denna skyldighet och om följderna av att den
försäkringstagaren
inte Även om en sådan erinran inte har riktigt lika god
fullgörs.
informationsverkan som en så får man härigenom en
uppsägning, för att åtminstone en någorlunda uppmärksam försäkringsgaranti
får kännedom om - Konstruktionen överens-
tagare upphörandet.
stämmer med den vi föreslår i 4 kap. 7 §. För att denna villkorskonstruktion skall kunna godtas, måste det i villkoren och konkret vilka händelser det är
premiekravet anges
skall anmäla, och måste
försäkringstagaren anmälningsskyldigheten
avse sådant som är närmare till att få kännedom
försäkringstagaren
om än dvs. händelser med nära anknytning till
försäkringsbolaget,
den försäkrades förhållanden. Följaktligen blir det inte
personliga
med förbehåll om att skall upphöra automatiskt
möjligt försäkringen
t.ex. vid krig eller ockupation. Visserligen kan bolaget förbehålla sig ansvarsfrihet under sådana förhållanden (jfr 4 kap. 6§ förslaget),
sou 193655 Specialmotivering till 3 kap. 4 § 527
men försäkringen förblir formellt när
gällande och kan ge skydd normala förhållanden inträder igen; skillnaden saknar inte
praktisk betydelse, eftersom den försäkrades hälsotillstånd under mellantiden kan ha försämrats så att han inte skulle kunna
längre få ny försäkring.
Men utgångspunkten bör som sagt vara att skall
försäkringen kunna upphöra först efter en uppsägning från bolagets sida. Det bör observeras att bolaget knappast har något beaktansvärt intresse över huvud taget av att försäkringen skall upphöra före den avtalade försäkringstidens utgång. Bl.a. utgör det förhållandet att risken kan ha ökat på annat sätt än att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats sällan något giltigt skäl för att skall i
försäkringen upphöra förtid; det bör normalt vara att från kan
tillräckligt bolaget början förbehålla sig ansvarsfrihet när den försäkrade befinner i särskilt
sig riskfyllda situationer (jfr 4 kap. 6 § förslaget). Och risken för sådant missbruk av försäkringen som består i att den försäkrade simulerar t.ex. sjukdom får angripas på andra sätt än genom förbehåll om upphörande som drabbar även de hederliga
försäkringstagarna.
Det finns visserligen från allmän ett intresse av att
synpunkt sjukförsäkringar inte ger den ersättningsberättigade en överkompensation vid försäkringsfall, och det är av denna att
anledning befogat försäkringsbolaget får säga upp försäkringen i dessa situationer. Men detta intresse väger knappast tillräckligt för att man också skall
tungt
att utan att får godta försäkringen upphör försäkringstagaren kännedom om det. Man måste från att han har räknat med det
utgå avtalade skyddet, och det är inte säkert att vad som formellt är överförsäkring alltid i praktiken innebär
någon orimlig överkompensation med tanke på hans förhållanden i den försäkrade kan
övrigt; t.ex. genom försäkringsfallet ha blivit invalidiserad på sådant sätt att han måste genomföra en av sin bostad.
dyrbar ombyggnad
En speciell situation dock om blivit helt
föreligger försäkringen onyttig för försäkringstagaren därför att kan ske
inga utbetalningar ens om sjukdom osv. inträffar. Så kan bli fallet vid sådan
lång sjukförsäkring med kort ersättningstid som har beskrivits i
tidigare detta avsnitt. När ingen ytterligare ersättning kan det i
utgå, ligger försäkringstagarens intresse att försäkringen upphör så fort som möjligt. Ett annat fall, där det inte är till för
egentligen någon nytta försäkringstagaren att försäkringen formellt fortsätter att är
gälla, vissa sjukförsäkringar vid Sådan kan
utlandstjänstgöring. försäkring ha mycket speciell utformning med avseende hur
på ersättningen skall beräknas m.m. - är helt
försäkringen anpassad till förhållandena vid utlandstjänstgöring. Villkoren innehåller därför att försäkringen inte gäller för försäkringsfall som inträffar sedan utlandstjänstgöringen upphört eller avbrutits. Dessutom anges det att försäkringen upphör när tjänstgöringen upphör eller avbryts (om
i 528 till 3 4§ sou 1986:56;
Specialmotivering kap.
inte - Denna konstruktion bör bortsett
sjukperiod pågår). godtas,
från att inte heller här skall kunna ske förrän vid Ö
upphörandet utgången av den löpande premieperioden. (Däremot kan naturligtvis försäkringstagaren begära omedelbart upphörande med stöd av
3 §.)
Som nyss nämnt kan enligt lagtexten upphörande ske bara vid slutet av en premieperiod och alltså inte för slutbetald försäkring; med ”premieperiod” menas nämligen den tid som förflyter mellan
två premiebetalningstillfällen. Här uppkommer dock ett speciellt med försäkringar som tidigare har övergått till fribrev. Som problem
nämndes vid 3 §, innehåller grunderna ibland att fribrev inte utfärdas om fribrevsvärdet skulle bli alltför lågt i förhållande till kostnaderna för fortsatt administration av försäkringen; i stället betalas då
återköpsvärde ut. Emellertid kan den situationen
försäkringens uppstå, att fribrev visserligen utfärdas men penningvärdet sjunker
och det efter en tid framstår som irrationellt att fortsätta försäkringen. Från försäkringshåll har man väckt frågan om det skulle vara förenligt med 4 § att bolaget i den situationen beslöt om återköp av
försäkringen.
Eftersom bolaget i den situation där valet mellan fribrev och återköp först skall göras har en viss valfrihet i detta hänseende (3 kap 3 § förslaget), kan det enligt vår mening inte finnas något hinder mot att - med stöd i villkor eller grunder —~ vid utfärdande av
bolaget
fribrevet tar ett förbehåll om att detta kan återköpas om fribrevsvärdet skulle komma att understiga t.ex. ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän Om något sådant förbehåll inte har tagits,
försäkring. finns det däremot inte någon möjlighet att återköpa försäkringen mot försäkringstagarens vilja. Däremot är det naturligtvis fullt tillåtet för bolaget att rikta försäkringstagarens uppmärksamhet på utvecklingen och ge honom möjlighet att själv begära återköp. Det finns anledning att tro att många försäkringstagare med små fribrev skulle se positivt på ett sådant erbjudande.
Förutsättningen för att förbehåll om upphörande i förtid skall vara tillåtna är, som redan nämnts flera gånger, att förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständig-
het. Det framgår av lagtextens utformning att bedömningen av om
förbehållet är motiverat skall göras med utgångspunkt från förhål-
landena när förbehållet gjordes, dvs. när försäkringsavtalet ingicks.
Om det objektivt sett inte då fanns anledning att ta ett visst förbehåll,
det ingen roll hur välmotiverad sedan uppsägningen i det
spelar
enskilda fallet kan te när förbehållet är ogiltigt, kan försäkringen
sig;
inte i förtid. Denna är nödvändig bl.a. för att man
upphöra ordning
skall få en av olika bolags villkor: det skall inte
likformig bedömning
löna för ett att ”chansa” med ett diskutabelt förbehåll i
sig bolag
förhoppning om att det småningom skall framstå som rimligt. Man
sou 1986:56 Specialmotivering till3 kap. 4 § 529
kan dock inte räkna med att distinktionen skall få betydelse
praktisk
särskilt ofta.
Inte heller är det säkert att alltid har rätt att säga upp
bolaget
försäkringen så snart ett visst förbehåll formellt är tillämpligt. För det första kan förbudet mot av eller
uppsägning på grund försäkringsfall
hälsoförsämring ibland medföra att ett förbehåll, som allmänt sett framstår som godtagbart, inte får åberopas i ett enskilt fall. Och vidare torde det åligga försäkringsinspektionen att inom ramen för sin allmänna kontrollera att inte utnyttjar sin
tillsyn bolagen
uppsägningsrätt på ett oskäligt vis, t.ex. i strid mot likabehandlings-
principen. Detta gäller även om inspektionen tidigare skulle ha
uttalat sig positivt om tillåtligheten av förbehållet; man måste räkna med att sådana uttalanden görs efter en och
översiktlig bedömning
utan reservation för att en uppsägning under särskilda förhållanden kan bedömas på annat vis. - Självfallet kan också allmän domstol ta hänsyn inte bara till förbehållets allmänna lämplighet utan också till hur dess tillämpning i det enskilda fallet stämmer med
principerna för försäkringsverksamhetens bedrivande.
När bolaget vill sin rätt att en eller
utnyttja säga upp sjukolycksfallsförsäkring, är det viktigt att försäkringstagaren får tid och möjlighet att ta ställning till om han skall godta uppsägningen och att
vid behov skaffa annat i stället. Vi föreslår
sig försäkringsskydd därför en minsta uppsägningstid av en månad. Försäkringen upphör
en månad efter det att avsände om inte de
bolaget uppsägningen, särskilda uppskovsreglerna i 8 kap. 6§ är tillämpliga. Normalt skall
uppsägningen naturligtvis sändas minst en månad före premieperio-
dens slut, men om avsändandet av skulle bli
någon anledning
försenat har vi inte funnit det rimligt att bolaget för den skull skall vara bundet för ännu en premieperiod. Det är tillräckligt att försäkringstagaren har en månad på sig från avsändandet, under vilken fortfarande En absolut för
försäkringen gäller. förutsättning
att försäkringen skall är dock att åtminstone
upphöra uppsägningen
avsänds före premieperiodens slut.
I ordet ”avsändes” att alltid skall vara
ligger uppsägningen
skriftlig. Vidare följer det av bestämmelserna i 2 kap. 4 § och 8 kap.
8 § att bolaget måste lämna en motivering till uppsägningsbeslutet
och underrätta försäkringstagaren om vad han skall göra, om han vill ha beslutet överprövat. och underrättelsen om över-
Motiveringen prövningsmöjligheterna är dock inte någon förutsättning för att
uppsägningen skall få verkan. Effekten av underlåtenhet i dessa avseenden är i stället att fristen för att väcka talan
försäkringstagaren
enligt 8 kap. 8 § inte ut 18 och 42 §§ Även
löper (jfr KFL). marknadsrättsliga sanktioner kommer i fråga (2 kap. 5 § försla-
‘
get).
Några motsvarande regler föreslås inte när det är fråga om
530 till 3 5 §
Specialmotivering kap.
automatiskt verkande förbehåll; bl.a det i sakens natur att
ligger
information om här som regel inte kan lämnas
någon upphörandet
förrän redan har trätt ur kraft. Vi räknar dock med att
försäkringen
i så stor som möjligt skall lämna motsvarande
bolagen utsträckning
information i dessa fall. Om får kännedom om
bolaget undantagsvis
att det har inträffat en händelse som skall föranleda att försäkringen vid slutet av den innevarande premieperioden, är det
upphör
att tillställer en underrättelse
naturligt bolaget försäkringstagaren
som till sitt innehåll motsvarar en uppsägning. Och när upphörandet först i efterhand, måste naturligtvis motivera sin
upptäcks bolaget
för samt honom om hur han
ståndpunkt försäkringstagaren upplysa kan få bolagets inställning prövad (2 kap. 4 §).
Denna paragraf är en av de relativt få i lagförslaget som upptar olika för olika av personförsäkring. Eftersom förbehåll
regler typer
om i förtid inte är tillåtna vid livförsäkring, har det
upphörande
materiell till vilken kategori en viss försäkring hänförs.
betydelse
Som blandade försäkringsformer kan nämnas den s.k.
exempel på
barn- och som innehåller moment av både
ungdomsförsäkringen,
liv-, och I och för sig är livmomentet i
sjuk- olycksfallsförsäkring.
sådan väl skilt från de momenten; det skulle från
försäkring övriga
den vara att olika regler på de olika
synpunkten möjligt tillämpa
momenten. Emellertid är livförsäkringsmomentet oftast av liten - kanske bara till ett halvt
betydelse dödsfallsbeloppet uppgår
om allmän Tonvikten alltså
basbelopp enligt lagen försäkring. ligger
så klart och att det vår mening är
på sjuk- olycksfallsdelen, enligt
att i detta sammanhang hänföra hela försäkringen till den
naturligt
kategorin. - En annan sak är att det ytterst sällan torde finnas skäl
för förtida upphörande av sådan försäkring. enligt lagen
En annan konsekvens av förslaget är att premiebefrielseförsäkring kan bli föremål för förtida upphörande, även om den ingår i ett — I övrigt kan vi i denna del hänvisa till vad som
livförsäkringsavtal. sades i specialmotiveringen till 1 kap. 1 §.
19.3.5 till 3 5 §
Specialmotivering kap.
5§ får inte göra förbehåll om att försäkringen skall Försäkringsbolaget kunna ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget göra förbehåll om rätt att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod. Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring av försäkringen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att ändra försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan åtgärd från bolagets sida skall ändras vid början av en ny premieperiod, om någon viss händelse inträffar.
i sou 193655 Specialmotivering till 3 5 § 531
kap.
En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.
Paragrafen är uppbyggd på samma sätt som 4 §. I första stycket anges den allmänna principen, att inte får ta förbehåll
försäkringsbolaget
om ändring i andra fall än som anges i Därefter behandlas i
lagen.
andra stycket sådana som görs genom ett meddelande från
ändringar försäkringsbolaget till försäkringstagaren och i tredje stycket auto-
matiska ändringar. Reglerna är gemensamma för alla typer av försäkring, även om man inte kan vänta sig att de skall tillämpas på samma vis överallt.
Som framgår kallar vi inte ett meddelande om från
villkorsändring
bolaget för en uppsägning; även om också en sådan
terminologi
kunde försvaras, är begreppet träffande för ett
uppsägning knappast
meddelande om en måttlig
premiejustering.
Det bör betonas att bara tar sikte under
paragrafen på ändringar försäkringstiden. Ändringar i samband med att försäkringen förnyas
behandlas i 8 §.
Första stycket
Här anges som sagt den allmänna att inte
regeln, bolaget får ta
förbehåll om att skall kunna ändras under
försäkringen försäkrings-
tiden i andra fall som anges i till är den
lagen. Bakgrunden regeln
allmänna principen, att ett ingånget avtal inte kan ändras av ena parten, om han inte har stöd i för sin eller har ett
lag begäran tagit
förbehåll om i det avtalet. De två
ändringsrätt ursprungliga
ändringsmöjligheter som anges direkt i lagen avser brott mot
upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och premiedröjsmål (5 kap. 2 §).
Som förbehåll om att skall kunna ändras räknas
försäkringen
naturligtvis i första hand sådana förbehåll, vilka har
enligt bolaget
rätt att införa nya villkor eller ändra under
premien försäkringstiden.
Sådana ändringar kan vara avsedda att ske som en
fortlöpande anpassning till utvecklingen i om
eller bara om de antaganden fråga dödlighetsutveckling, räntor och omkostnader som avtalet
bygger på
skulle visa sig grovt
oriktiga.
Däremot räknar vi som av inte det fallet,
ändring försäkringen”
att det direkt av det avtalet att
ursprungliga framgår försäkringen
under vissa förhållanden skall ha en annan än den
omfattning
vanliga. Som exempel kan man tänka sig att försäkringen övergår till att gälla för lägre belopp när den försäkrade viss ålder och att
uppnår
någon viss typ av för inte
ersättning (t.ex. tandvårdskostnader)
lämnas vid försäkringsfall som inträffar utomlands. Parterna har full
532 till 3 kap. 5 §
Specialmotivering
frihet att träffa avtal om sådana variationer av skyddet. En intar de fall, där det visserligen förutsätts i det
mellanställning avtalet att premien eller försäkringsskyddets omfattursprungliga
skall ändras under vissa omständigheter och att detta skall ske
ning
utan formellt beslut från sida i det enskilda fallet, men
något bolagets i
det inte kan utläsas direkt ur det ursprungliga avtalet vad som konkret skall gälla under de ändrade förhållandena. Det avgörande här måste enligt vår mening bli, vad som krävs utöver själva avtalet för att fastställa dettas innebörd. Om avtalet hänvisar till någon välkänd faktor, som står utanför bolagets kontroll, bör situationen likställas med den där hela avtalsinnehållet
av de ursprungliga villkoren. Det mest praktiska exemplet är framgår
om allmän försäkring. Om villkoren anger
basbeloppet enligt lagen
att ger rätt till ett invaliditetsbelopp motsvarande tio
försäkringen
eller att årspremien utgör en tiondels basbelopp, kan det
basbelopp
inte anses som förbehåll om ändring av försäkringen. Man kan också tänka sig olika former för anknytning till något av arbetsmarknadsparternas försäkringssystem eller till den allmänna försäkringen. Men om i stället avser något internt regelsystem för
hänvisningen
bolaget eller för försäkringsbranschen, då bör villkoret ses som ett förbehåll om ändring. Ett villkor med lydelsen ”Om den försäkrade bosätter utomlands, från nästa
varaktigt sig övergår försäkringen
premieförfallodag till att gälla på de villkor bolaget vid den tiden för sådan skulle alltså innefatta ett förbehåll
tillämpar försäkring”
om Detsamma gäller det vanliga villkoret att premie skall
ändring. utgå enligt av bolaget vid varje tid tillämpad tariff.
Andra och tredje styckena
I om hur man vår bör se på olika typer av
fråga enligt mening
förbehåll, kan vi i stor utsträckning hänvisa till vad som sades vid 4 §; som framgår ansluter paragraferna nära till varandra. Villkoren för individuell för närvarande inte
livförsäkring ger
att ändra villkoren under avtalstiden, men
bolaget någon möjlighet
som nämndes i 11.5.1) kan man inte
allmänmotiveringen (avsnitt
utesluta att sådana förbehåll kommer att införas i framtiden. Vid tar förbehåll som skall
sjukförsäkring bolagen regelmässigt
hindra Oftast har villkoren den utformningen att
överförsäkring.
får verkan först för som börjar efter det att
ändringen sjukperiod har meddelat försäkringstagaren om ändringen. Detta är bolaget
vår en även om villkoren - utan att
enligt mening naturlig ordning,
komma i konflikt med lagen - också skulle kunna sätta ersättningen i direkt relation till den försäkrades inkomstförhållanden vid
försäkringsfallet.
Framför allt vid olycksfallsförsäkring tar bolagen också mera
lång
i sou 1986:S6 Specialmotivering zz1z3 kap. 5§ 533
allmänna ändringsförbehåll. Bl.a. förbehåller man sig rätt att införa nya villkor vid kommande premieförfallodagar om de förutsättningar som ligger till grund för de allmänna villkoren ändras”. Ett krav är att försäkringstagaren underrättas om ändringen senast en
vecka före förfallodagen.
En så långtgående ändringsmöjlighet för försäkringsbolaget har
naturligtvis vissa nackdelar för försäkringstagaren, genom att han inte kan veta säkert vilket skydd han egentligen kommer att ha under
g försäkringstiden. Enligt vår mening talar trots det övervägande skäl
A för att man bör godta denna typ av förbehåll när det gäller
försäkringar med lång avtalstid. En viktig omständighet är här, att
bolagen utan tillgång till dessa förbehåll kunde befaras gå över till att i större utsträckning meddela försäkring bara för ett år i taget. Som
framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 11.5.1) är i detta perspektiv en långvarig försäkring med vittgående ändringsmöjligheter klart att
föredra, eftersom bolaget är förhindrat att säga upp försäkringen eller ändra villkoren därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Vidare torde konkurrensen mellan bolagen medföra, att det knappast är realistiskt att räkna med mera betydande, generella försäm-
av - Allmänt torde man dock kunna
ringar försäkringsskyddet. säga
att det är lättare att ett förbehåll, ju mera
godta preciserade
förutsättningar som har angetts för att ändringen skall få göras och ju närmare den tänkbara ändringen är beskriven.
Villkoren för lång olycksfallsförsäkring innehåller också den nyss
angivna bestämmelsen, att premien vid varje förfallodag beräknas på
grundval av bl.a. då gällande premietariff”. Här har villkoren inte
något uttryckligt krav på underrättelse i viss tid till försäkringstaga-
ren - förbehållet är alltså i denna bemärkelse självverkande - men i
praktiken får försäkringstagaren ändå god tid på sig att ta ställning till den nya premien genom att premien regelmässigt aviseras långt i
förväg. Också sådana förbehåll blir möjliga enligt förslaget. Därmed är naturligtvis inte sagt att försäkringsbolaget kan
förbehålla sig rätt att ensidigt höja premien för alla typer av försäkring. Här, liksom när det gäller andra ändringar, måste det finnas tillräckliga sakliga skäl för förbehållet, något som det i första hand ankommer på försäkringsinspektionen att övervaka. Vid korta försäkringstider finns det väl endast sällan anledning att godta ett förbehåll av detta slag. I övrigt får en avvägning göras mellan de olika intressen som skall beaktas. Flera skäl tycks dock tala för en relativt liberal syn på dessa förbehåll. Bolagen bör, som ovan nämnts, inte
avskräckas från att meddela långvarig försäkring. Möjligheten till
ändring kan också medföra att försäkringen från början kan meddelas mot en något lägre än som annars kanske varit
premie nödvändigt av säkerhetsskäl. granskning Försäkringsinspektionens
och konkurrensen mellan - liksom FRL:s krav på skälighet i
bolagen
534¶Specialmotivering till 3 kap. 5 § SOU 1986:56ii
j
- torde hindra omotiverade av
premiesättningen höjningar premi-
en.
Som redan nämnts, kommer det enligt förslaget att gälla ett förbud mot ändring till försäkringstagarens nackdel på grund av att försäkringsfall har .
i inträffat eller den försäkrades hälsa försämrats. Det blir alltså inte tillåtet med villkor som innebär att försäkringsskyddet skall minska eller premien för oförändrat skydd höjas, om den försäkrade får hel eller partiell förtidspension (jfr ovan vid 4 §). Om försäkringen från början är anpassad till en förvärvsarbetande person, kan man visserligen inte räkna med att försäkringen skall fortsätta i oförändrad form; det kunde tvärtom vara direkt olämpligt. Framför allt sådana moment i försäkringsskyddet som skall ersätta den försäkrade för förlorad inkomst saknar aktualitet, när han inte längre förvärvsarbetar. I stället kanske hans behov av ersättningen för sjukvårdskostnader och vid invaliditet är större efter pensioneringen, om han dessförinnan kunde räkna med ersättning i sådana delar från sin arbetsgivare eller från någon ka-försäkring. Det är inte möjligt att i detalj ange hur försäkringen efter ändringen skall vara utformad för att stämma med lagen, men principen är klar: den enskilde skall efter ändringen ha ett totalt sett lika gott försäkringsskydd som tidigare. Det bör vara en särskilt angelägen uppgift för försäkringsinspektionen att granska sådana villkor, eftersom man inte kan räkna med att den som tecknar försäkring skall ägna full uppmärksamhet åt sådana alternativa villkor som kan bli aktuella för hans del bara under speciella förhållanden.
En ändring av premien eller andra villkor kan göras bara vid början
av en ny premieperiod. Ingen ändring (till försäkringstagarens
nackdel) kan alltså göras i en slutbetald försäkring. När det är fråga om kontobetalda försäkringar, dvs. där årspremien enligt särskilt avtal skall betalas t.ex. genom månatliga överföringar från försäkringstagarens banklönekonto, kan ändring göras bara vid den årliga
huvudförfallodagen. Enligt 19 § KFL får en villkorsändring som försäkringsbolaget genomför under försäkringstiden verkan fjorton dagar efter det att
bolaget avsände meddelande om ändringen till försäkringstagaren.
Eftersom vid personförsäkring villkorsändringar skall få ske bara vid
början av en ny premieperiod ligger det emellertid närmare till hands att jämföra med bestämmelsernai 17 § KFL om ändringar i samband med förnyelse. Enligt den paragrafen måste ett meddelande om ändringen, för att denna över huvud taget skall få verkan, sändas till
senast fjorton dagar före försäkringstidens slut. försäkringstagaren
Sådana kan emellertid leda till utrednings- och bedömnings-
regler
när de är eller vara tillämpliga. Vid personför-
svårigheter, påstås
kan de också vara av tveksamt värde för försäkringstagarna; i
säkring den mån ändringar görs är de som regel till försäkringstagarnas
fördel. Och om sådana ändringar av premien,
regler skall gälla även kan de vålla kostnader för omräkning m.m., om
oproportionerliga
det visar sig att information om en premieändring har sänts ut någon dag för sent till ett helt kollektiv.
Vi föreslår i stället den informationsregel som framgår av 2 kap. 3§ förslaget. Enligt den skall information om de nya villkoren
tillställas försäkringstagaren samtidigt med premiekravet för den premieperiod, när villkoren skall börja gälla. Försäkringstagaren har alltså premiebetalningsfristen (minst en månad) på sig att överväga
om han vill godta försäkringen i dess nya utformning. Och eftersom bolagen i eget intresse regelmässigt aviserar premien i god tid före
förfallodagen, har man i praktiken garanti för att informationen
kommer i god tid innan de nya villkoren skall börja tillämpas. Till detta kommer att informationsplikten i den viktigaste delen är civilrättsligt sanktionerad genom de bestämmelser vi föreslår i 2 kap. 6 §. Om bolaget skulle underlåta att lämna särskild information om
viktiga nya avgränsningar av försäkringsskyddet, kan avgränsningen
inte göras gällande mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.
Den enda formella förutsättningen för att en villkorsändring skall träda i kraft på den nya premieperiodens första dag är alltså att bolaget dessförinnan har fattat ett beslut om ändringen. Vi anser oss kunna utgå från att bolagen i praktiken inte skulle tillämpa nya villkor till försäkringstagarnas nackdel, om utsändandet av informationen hade blivit mera märkbart försenat. Och om ingen information alls sänds ut, kan som sagt åtminstone nya avgränsningar av
försäkringsskyddet inte göras gällande mot försäkringstagarna.
Om något skulle brista i sin att
försäkringsbolag skyldighet informera försäkringstagarna om villkorsändringar, kan detta dess-
utom beivras i den ordning som anges i 2 kap. 5§ förslaget, dvs.
genom tillämpning av marknadsföringslagen.
19.3.6¶Specialmotivering till 3 kap. 6 §
6§ När en försäkring upphör skall försäkringsbolaget ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, även om bolaget i övrigt är fritt från ansvar. Om bolaget i annat fall, på grund av dröjsmål med premiebetalningen, har varit helt eller delvis fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden, skall premie eller återbäring anpassas efter detta. Närmare bestämmelser om dessa frågor skall finnas i försäkringsvillkoren eller grunderna. I denna den allmänna principen om rätten till
paragraf uttrycks
försäkringens värde. Det uppsamlade matematiska värde som
försäkringen kan ha tillhör alltid försäkringstagaren.
Regeln i första meningen är allmängiltig, och dess innebörd är inte
beroende av anledningen till att regeln skall tillämpas. Den gäller
oavsett om försäkringen upphör i förtid eller vid den avtalade
försäkringstidens slut, och den gäller även om försäkringstagaren har
brutit mot någon av sina - t.ex. att
förpliktelser mot bolaget genom lämna oriktiga vid tecknandet eller att inte betala
uppgifter genom premien. Att försäkringstagaren av sådan miste om det anledning går
skydd försäkringen var avsedd att ge, påverkar inte hans rätt till det tekniska värdet. Regeln är överordnad i förhållande till 3 3 och
kap.
10 §§; återköp är bara ett sätt att ställa värde till
försäkringens försäkringstagarens förfogande, och återbäring är en del av värdet
(även om värdet stundom kan bestå enbart av
återbäring).
Det försäkringstekniska värde som bestämmelsen avser byggs till största delen - särskilt när det gäller
försäkringar med sparmoment -
upp genom försäkringstagarens premiebetalning. Till en del
uppstår värdet genom att av räntor osv. blir
utvecklingen dödlighet,
förmånligare än man har räknat med, som vid
något livförsäkring
normalt ger upphov till Värdet kan emellertid också
återbäring. uppkomma t.ex. genom att försäkringstagaren har betalat premie för
längre tid än försäkringen faktiskt kom att
löpa.
Från sådana värden måste man skilja både den vinst som
skadeförsäkringsbolagen enligt FRL får göra på sjuk- och olycks-
fallsförsäkringsrörelsen som helhet och det överskott för
bolagen
som kan sägas uppkomma på vissa av de enskilda försäkringarna. Om t.ex. den försäkrade vid försäkring för egen
ålderspensionering
avlider efter flera års premiebetalning men innan
utbetalningarna har påbörjats, är hela den erlagda premien förbrukad.
De premier som har betalats in skall här användas för till dem som
utbetalningar
får en längre livstid; premierna kan alltså inte betalas tillbaka till de efterlevande, även om försäkringen omedelbart före dödsfallet hade ett positivt tekniskt återköpsvärde. Man kan säga att det ligger i en livförsäkrings konstruktion, att det tekniska återköpsvärdet förändras språngvis vid den försäkrades (eller en medförsäkrad
persons)
död. - Däremot finns det även i sådana fall ofta en viss
återbäring
som skall betalas ut.
Försäkringens värde (utöver försäkringsbeloppet) ställs, som redan framgått, oftast till försäkringstagarens förfogande i form av
eller - vid i förtid ——
återbäring upphörande genom återköp av försäkringen. Bortsett från återköps- och återbäringsvärden kan
försäkringen ha ett värde i form av oförbrukad om
premie, nämligen försäkringen upphör under en period för vilken premie redan har
betalats. Också ett sådant värde skall tillgodogöras försäkringstagaren, även om lagen inte heller här ger några närmare bestämmelser om hur värdet skall beräknas.
Bestämmelser om beräkningen av det värdet skall i
överskjutande
stället finnas i villkoren eller grunderna. I samråd med branschen utgår vi från att man i stort sett skall
följa konsumentförsäkringslagens regler: under det första försäkringsåret tillämpas korttidspre-
sou 1986:56 . till 3 6 § 537
Specialmotivering kap.
mie, därefter proratapremie (se 29 § KFL). Hänvisningen till villkor eller grunder innebär att bolagen får en viss frihet när det gäller
utformningen av försäkringstagarens i detta avseende. rättigheter
Bl.a. blir det möjligt att liksom nu beräkna värdet av oförbrukad premie bara för hela månader. Likaså bör reglerna kunna innehålla att ingen återbetalning alls görs när det
möjliga beloppet uppenbar-
ligen är så lågt att det inte kan motivera kostnaderna för
uträkning
och utbetalning. Som antyddes i allmänmotiveringen får man godta
att beräkningsmetoderna - särskilt i början av lagens tillämpningstid
i -— är relativt enkla.
En särskild fråga är om skall kunna kräva
försäkringstagaren
återbetalning av premie, när försäkring som drivs med grunder
fortfarande har ett negativt återköpsvärde. I praxis torde bolagen
bevilja återbetalning även i sådana fall, men det är tveksamt om den regel vi föreslår kan sägas medföra någon i detta
skyldighet
avseende.
Utgångspunkten för regeln är nämligen att försäkringsförhållan-
det så långt som skall avslutas utan förlust för av
möjligt någon
parterna. Bolaget skall inte göra någon vinst på att försäkringen upphör i förtid, men det skall inte heller behöva göra en förlust.
Förlust är visserligen i många fall oundviklig, därför att försäkringen
upphör innan anskaffningskostnader m.m. ännu har blivit täckta; försäkringen blir då en förlust för båda parter. I varje fall när det beror på ett beslut från sida att
försäkringstagarens försäkringen
upphör på detta vis, förefaller det dock inte självklart att bolaget skall tvingas öka sin förlust genom att betala tillbaka en del av (den
otillräckliga) premien till försäkringstagaren; det bör här beaktas att försäkringstagaren enligt förslaget får en ovillkorlig rätt att säga upp
försäkringen.
Detta är emellertid en teknisk fråga som i första hand får lösas i
den försäkringsrörelserättsliga och genom lagstiftningen försäkringsinspektionens granskning av grunder och villkor. Vår regel säger
bara att det värdet - vilket detta nu är - skall
försäkringstekniska ställas till försäkringstagarens förfogande.
När det i bestämmelsen sägs att värdet skall ställas till ”försäk-
ringstagarens” förfogande, måste detta naturligtvis läsas med tilläg-
get ”eller hans rättsinnehavare; det kan vara en förmånstagare, en
panthavare osv. som är berättigad till beloppet.
I fråga om för av det tekniska värdet torde
tidpunkten utbetalning
man i allmänhet kunna i 8 1 §
tillämpa reglerna kap förslaget analogt;
värdet kan som regel betalas ut direkt när
försäkringen upphör.
Om försäkringstagaren underlåter att betala för försäk-
premierna
ringen och detta leder till att första
försäkringen upphör, gäller
meningen i denna Om han i stället
paragraf. återupplivar försäkring-
i ”i
* 538 till 3 kap. 6§ sou 1986556
Specialmotivering
i en genom att inom viss tid betala den utestående premien, blir andra
meningen tillämplig. Regeln där är visserligen formellt tillämplig “ också när någon återupplivning inte sker utan försäkringen övergår j?
till att gälla som fribrev, men i denna situation torde försäkringen T inte ha sådant som skall i
något premietillgodohavande enligt regeln
beaktas.
Kärnan i regeln är att bolaget inte har rätt till premie utöver vad som motsvarar det ansvar bolaget har burit (jfr 13 § andra stycket KFL). Å andra sidan har bolaget enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser verkligen rätt till premie för detta ansvar, även om
inte betalas frivilligt. I driver bolagen dock inte in .
premien praktiken
obetalda vid individuell Vi har inte ansett det .
premier försäkring. nödvändigt med någon uttrycklig erinran i lagen om den allmänna
principen.
När skall - både
återupplivning sker, försäkringstagaren enligt
nuvarande villkor och enligt 5 kap. 3 § förslaget - betala in hela den utestående premien trots att bolaget under en del av den förflutna tiden har varit helt eller delvis fritt från ansvar. Enligt den nu
föreslagna regeln skall bolaget emellertid ha rätt att tillgodoräkna sig
bara en del av denna premie. Resten skall återföras till försäkringstagaren i form av återbäring eller som reduktion av kommande
premier. Bolaget skall härvid naturligtvis ha rätt att tillgodoräkna sig den
som svarar direkt mot det skydd försäkringstagaren har haft
premie
samt ersättning för den ränteförlust som uppkommit genom att premien betalats för sent. Men härjämte måste bolaget vara
i
berättigat att tillgodoräkna sig en viss premie för den förmån som rätten till återupplivning innebär för försäkringstagaren.
Också när det gäller dessa beräkningar skall det finnas närmare bestämmelser i villkoren eller grunderna. Liksom i fråga om
försäkringens värde vid upphörande får man godta att beräkningen
av framför allt små värden görs schablonartat; man kan t.ex. tänka sig en bestämmelse ivillkoren om att bolaget för sådan tid har rätt till en viss procentsats av den normala premien för samma tid.
I bestämmelsen sägs ingenting om när värdet av den överskjutande
premien skall tillföras försäkringstagaren; frågan har praktisk
betydelse bara när det gäller att reducera kommande premier. Man kan alltså fråga sig om det är den nästkommande premien som skall . reduceras eller om avdraget kan skjutas fram till den sista premiebetalningen för försäkringen. Eftersom det bara är de tekniska svårigheterna att beräkna det korrekta premiebeloppet som medför
att försäkringstagaren vid återupplivning måste betala in hela den
utestående premien, förefaller det riktigast att premiereduktionen
görs så snart detta är dvs. som regel redan vid
praktiskt möjligt,
i ”
Specialmotivering till 3 kap. 7§ 539
första premiebetalningstillfället efter Vid all föråterupplivningen.
säkring med återbäringssystem får man dock räkna med att i
bolagen
stället kommer att välja att den till
lägga överskjutande premien återbäringen.
19.3.7 till 3 7 §
Specialmotivering kap.
7 § Om en tidsbegränsad livförsäkring är avtalad för längre tid än ett år, skall försäkringsbolaget minst en och högst sex månader före försäkringstidens slut avsända en påminnelse till
försäkringstagaren om att försäkringen kommer att upphöra och om den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha. Om försäkringen har förnyats på grund av utebliven uppsägning, räknas ettårstiden från det att det första avtalet ingicks.
Försummar bolaget att sända påminnelse enligt första stycket och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för bolagets ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter försäkringstidens slut.
Första stycket
Som framhålls i kan
allmänmotiveringen (avsnitt 11.2), försäkrings-
tagaren behöva viss information vid slutet av försäkringstiden för en
tidsbegränsad försäkring. Om försäkringen har under flera år gällt
kan det lätt hända att han förbiser att försäkringstiden ut och
löper
skyddet upphör. I denna paragraf föreslås därför att skall
bolaget
vara att viss tid före slut sända ett
skyldigt försäkringstidens
meddelande till kunden om upphörandet.
Den föreslagna för alla
regeln gäller tidsbegränsade livförsäkring-
ar och - på grund av i 8 § —- för sådana
hänvisningen tredje stycket
sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som inte skall Bestämmel-
förnyas.
sen gäller inte bara när försäkringstagaren förlorar ett
riskskydd,
utan också när en tidsbegränsad livränta slutar
utgå.
Påminnelsen är naturligtvis viktigast när innebär att
upphörandet
ett riskskydd försvinner. Den är inte fullt lika när det
angelägen gäller kapitalförsäkringar som-»avslutas genom att försäkringsbolaget
betalar ut ett överenskommet livsfallsbelopp. För även om försäkringstagaren inte får kännedom om förrän vid
upphörandet just
försäkringstidens slut, har han ju i denna situation fortfarande den ekonomiska trygghet som var avsedd
försäkringen att ge, nämligen
genom det utbetalda försäkringsbeloppet. Ett liknande synsätt kan anläggas när en tidsbegränsad livränta att inte heller
upphör utgå;
här medför upphörandet förlust av Även i de nu
något riskskydd.
angivna fallen är en underrättelse i dock av värde för
förväg
försäkringstagaren, för att han skall kunna överväga sitt behov av fortsatt försäkring och planera sina förhållanden i Att
övrigt.
underrättelsen här är mindre hari stället kommit till
något angelägen
uttryck på det viset, att sanktionsregeln i andra bara för
stycket gäller
540 till 3 7§
Specialmotivering kap.
ren dödsfallsförsäkring (och sjuk- och olycksfallsförsäkring). att om upphörandet föreligger bara när Skyldighet påminna
försäkringen är avtalad att gälla för längre tid än ett år; man får alltså från den som har angetts i försäkringsbrevet. När
utgå försäkringstid
en försäkring har tecknats för så kort tid som högst ett år, bör bolaget ha rätt att räkna med att själv håller reda på när
försäkringstagaren
tiden går ut. Annorlunda ställer det sig med en försäkring som visserligen gäller för kort tid, kanske ett år i taget, men som har varit föremål för automatisk förnyelse; som framgått är den konstruktionen särskilt vanlig vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Här finns det skäl att kräva en underrättelse när försäkringen upphör, eftersom den praktiskt - från -
sett särskilt försäkringstagarens synpunkt ligger mycket
nära en försäkring som gäller tills vidare. I andra meningen i stycket har därför tagits in en särskild regel om beräkningen av ettårstiden, som resultat. Underrättelse enligt denna paragraf blir ger detta aktuell bara vid utgången av den försäkringstid, efter vilken någon - när den försäkrade
ytterligare förnyelse inte skall ske oftast
uppnår en i villkoren angiven slutålder. Denna bestämmelse gäller däremot inte om en tidsbegränsad bara särskild överenskommelse mellan
försäkring förnyas genom
som detta vis förekommer som
parterna. Försäkringar förnyas på
regel bara under speciella förhållanden, som ger försäkringstagaren
anledning att själv bevaka sitt skydd.
I påminnelsen skall först och främst lämnas uppgift om när Dessutom skall försäkringstagaren erin-
försäkringsskyddet upphör.
ras om ”den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha”. Härmed främst och annan, mera begränsad rätt
åsyftas fullständig optionsrätt
till ny försäkring som försäkringstagaren kan ha enligt villkoren för den försäkringen. Om han inte har sådan särskild rätt till
utlöpande
ny bör bolaget i stället lämna en kortfattad information
försäkring,
om den allmänna rätten till försäkring enligt 3 kap. 1 § förslaget, om inte t.ex. den försäkrades ålder medför att ny försäkring över huvud taget inte kan erbjudas; i sådana fall skulle en information om lagens bestämmelse närmast vara vilseledande. Påminnelsen skall avsändas minst en och högst sex månader innan
försäkringen upphör. Regeln att påminnelsen inte får sändas tidigare
än sex månader har in därför att meddelandet bör komma så
tagits nära försäkringstidens slut, att försäkringstagaren känner anledning
att tämligen omgående ta ställning till om han behöver skaffa annat försäkringsskydd eller på annat sätt se om sina förhållanden. Fristen anges i den föreslagna lagtexten i förhållande till försäkoch ansvarstiden - i
ringstidens slut. Eftersom försäkringstiden varje fall i samband med försäkringens upphörande -praktiskt taget alltid
sammanfaller vid har vi ansett oss kunna använda
personförsäkring,
det mera lättillgängliga uttrycket försäkringstiden. Detta uttryck är
för övrigt också det mest korrekta när det är fråga om försäkring för kapitalbelopp, som skall betalas ut i rater. Skulle i något annat
undantagsfall ansvarstiden enligt avtalet löpa ut före försäkringsti-
den, är det dock i förhållande till ansvarstidens utgång som fristen bör beräknas. - behöver underrättelse
Naturligtvis någon enligt denna paragraf inte sändas när en försäkring av någon anledning
upphör i förtid.
Andra stycket
Sanktionsregeln i andra stycket avser sådan livförsäkring som gäller
enbart för dödsfall samt - - och
enligt 8§ tredje stycket sjuk» olycksfallsförsäkring. Situationen när en kapitalförsäkring avslutas med utbetalning av ett livsfallsbelopp eller tidsbegränsade periodiska
förmåner slutar att utgå omfattas alltså av första stycket men inte av andra. Skälet är, som tidigare angetts, att underrättelsen i dessa fall inte är så angelägen att det är påkallat att föreskriva någon sanktion;
särskilt när det gäller kapitalförsäkring med livsfallsbelopp skulle
den sanktion vi föreslår också kunna innebära en orimlig överkompensation för försäkringstagaren. - Däremot kan även försummelse
att fullgöra informationsskyldigheten vid försäkring som inte omfat-
tas av andra stycket medföra sanktioner enligt 2 kap. 5 §. Under särskilda förhållanden kan försummelsen också tänkas medföra viss skadeståndsskyldighet; här kan hänvisas till vad som allmänt sagts om skadestånd vid bristande information i avsnitt 10.3.
Om bolaget försummar att sända påminnelse vid sådan försäkring som bestämmelsen avser, är den föreslagna sanktionen fortsatt ansvar utan rätt till premie. Om vid livförsäkring för dödsfall den försäkrade avlider under den förlängda ansvarstiden, måste bolaget
betala det avtalade försäkringsbeloppet.
En rimlig avvägning mellan parternas intressen synes här vara att det förlängda ansvaret vid försummelse begränsas till sex månader. Tanken är att försäkringstagaren inom en så pass lång tid kan väntas reagera på att han inte får något krav på ny premie för försäkringen
och då själv ta kontakt med bolaget. Men om bolaget upptäcker
försummelsen innan sexmånadstiden har gått ut, skall bolaget naturligtvis genast sända meddelandet. Bolagets ansvar upphör då en månad efter avsändandet. Även om meddelandet avsänds mindre än en månad före sexmånadstidens utgång, upphör ansvaret dock alltid vid utgången av denna; bolagets ansvar kan alltså inte förlängas genom meddelandet. Självfallet bör man kunna räkna med att bolaget skall sända ett meddelande till försäkringstagaren om
även om försummelsen undantagsvis skulle upptäckas
upphörandet
först efter sexmånadstidens utgång, i varje fall om detta sker i så pass
i
i 542 till 3 7§
Specialmotivering kap.
nära anslutning till upphörandet att det kan finnas risk att försäk-
tror att han fortfarande har försäkring. Över huvud
ringstagaren
taget räknar vi dock med att försummelser av detta slag skall bli ytterst sällsynta; bolagen har väl fungerande rutiner för information av detta slag.
Påminnelsen går, liksom andra meddelanden av detta slag, på
försäkringstagarens risk; för att bolaget skall undgå det förlängda
ansvaret räcker det alltså att bolaget kan visa att påminnelsen har avsänts från bolaget. Normalt kommer påminnelsen naturligtvis att ske med en blankett, som utformats särskilt med sikte på denna bestämmelse i lagen. Det finns dock inte anledning att kräva en på detta sätt formaliserad påminnelse i varje enskilt fall. Om försäkringstagaren på annat vis har fått skriftlig information från bolaget, som på ett tydligt sätt innehåller de upplysningar som avses i
- - är detta paragrafen t.ex. inför tecknandet av ny försäkring tillräckligt. Däremot kan bolaget inte undgå ansvar genom enbart
muntliga upplysningar eller genom att visa att försäkringstagaren till
äventyrs hade märke till att försäkringen löpt ut.
på egen hand lagt En motsatt kunde ge till besvärliga bevis- och
ordning upphov bedömningsfrågor och skulle förta mycket av regelns värde. Regeln om förlängning av bolagets ansvar är lätt att tillämpa när det gäller vanlig kapitalförsäkring för dödsfall; försäkringen fortsät-
ter att gälla för det avtalade försäkringsbeloppet under högst sex månader. Detsamma en som skall ge
gäller livränteförsäkring,
- - om den
efterlevandepension livsvarig eller tidsbegränsad
försäkrade avlider inom en i avtalet angiven tid; om bolaget försummar att påminna försäkringstagaren om att tiden går ut och den försäkrade avlider inom sex månader därefter, måste den avtalade livräntan utges.
Annorlunda ställer det sig när det är fråga om sådan livränteför-
säkring som brukar kallas uppfostringsränta. En sådan försäkring
skall ge periodisk ersättning till den försäkrades barn fram till en viss tidpunkt, om han skulle avlida före den tidpunkten. Det finns i dessa fall knappast något ansvar som kan förlängas vid försummelse att
påminna om försäkringens upphörande; ansvaret innebär ju bara
skyldighet att utge livränta fram till en viss tidpunkt, och dödsfallet inträffade efter denna tidpunkt.
Det bör i sammanhanget anmärkas att bestämmelserna i denna
paragraf är avsedda att tillämpas bara när ett försäkringsavtal upphör
i sin helhet. Någon underrättelse behöver alltså inte sändas när
i en upphör men huvudförsäk-
premiebefrielsemomentet försäkring
ringen fortsätter; enligt nu tillämpade villkor meddelas inte premiebefrielseförsäkring för tid efter det att den försäkrade fyllt 65 år, medan däremot kan gälla åtskilliga år däref-
själva livförsäkringen
ter.
i
Specialmotivering till 3 8 § 543
kap.
19.3.8 till 3 8 §
Specialmotivering kap.
8 § Ett avtal om tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information när en försäkring ändras i samband med förnyelse.
Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen får inte sändas tidigare än sex månader före försäkringstidens slut.
Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt. Skall avtalet inte förnyas, gäller i stället vad som föreskrivs i 7§ om livförsäkring enbart för dödsfall.
Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.3.2), finns det anledning
att med sikte främst den och
på ettåriga sjuk- olycksfallsförsäkringen
införa regler om automatisk förnyelse efter förebild av KFL (14-17 §§). Syftet med reglerna är framför allt att hindra att det
uppstår oavsiktliga luckor i försäkringsskyddet i samband med
förnyelsen. Däremot innebär bestämmelserna i inte att
princip
försäkringstagaren får en starkare rätt till än som av
försäkring följer
3 kap. 1 §; se härom specialmotiveringen till den paragrafen. Regler-
na är dispositiva, dvs. parterna kan redan i det avtalet
ursprungliga
komma överens om att försäkringen inte skall eller om att
förnyas
förnyelse skall avse annan tid än ett år.
Automatisk förnyelse har främst vid
praktisk betydelse försäkring
med korta avtalstider. Formellt också med
gäller reglerna försäkring
lång avtalstid, men där får man räkna med att parterna använder sig av möjligheten att avtala bort Detsamma
förnyelsen. gäller många kortvariga försäkringar som tecknas för speciella ändamål, t.ex. reseolycksfallsförsäkring. Däremot räknar vi inte med att bolagen
skall utnyttja den formella avtalsfriheten till att regelmässigt avtala bort den automatiska förnyelsen vid sådana försäkringar som i praktiken ändå är avsedda att förlängas eller t.ex. göra förnyelsen beroende av att premien betalas före förnyelsedagen; den automa-
tiska förnyelsen och premiebetalningsregeln i 5 kap. 1 § tredje stycket är viktiga förutsättningar för vår bedömning att de tidsbegränsade sjuk- och olycksfallsförsäkringarna bör godtas i nuvarande
utformning.
Självfallet kan man dock inte begära att dessa försäkringar skall vara livsvariga; man måste räkna med förbehåll om att
försäkringen
inte längre skall förnyas sedan den försäkrade en viss ålder,
uppnått
t.ex. 70 år. Reglerna i 7 och 8 §§ innebär tillsammans att det vid
upphörandet av ett försäkringsförhållande, som har varat mer än ett
år, alltid kommer att utgå ett meddelande från till försäk-
bolaget ringstagaren: en påminnelse 7 § eller en 8 §. enligt uppsägning enligt Däremot är bolaget naturligtvis inte att skicka någon skyldigt påminnelse enligt 7§ vid t.ex. en kortvarig reseolycksfallsförsäk-
ring.
544 till 3 8 § . SOU l986:56
Specialmotivering kap.
sker direkt vid den löpande försäkringstidens utgång, Förnyelsen
förutsatt att av parterna har sagt upp försäkringen; den
ingen
innebörden av är att försäkringen fortsätter att
praktiska förnyelsen
utan avbrott. 17§ KFL förnyas försäkringen för ”den
gälla Enligt
som närmast svarar mot den
vanligen tillämpade försäkringstid
senast gällande försäkringstiden. I förening med att konsumentför- - - innebär normalt tecknas för ett år i taget jfr 10 § KFL
säkringar
detta att försäkringen som regel förnyas för en tid av ett år. Även på området för den nu föreslagna bestämmelsen är det visserligen med ettårsförsäkring, men det förekommer också försäkring
vanligt
Här förefaller det därför lämpligast med en med längre avtalstider. som direkt tar sikte på förnyelse för ett år; en regel med samma
regel
innehåll som i KFL skulle i en del fall framstå som praktiskt I den mån denna inte är Lex. vid
ohanterlig. ordning lämplig
försäkring med kortare avtalstider än ett år, får parterna utnyttja avtalsfriheten till att bestämma andra förnyelsetider. Förnyelsen medför inte någon skyldighet för försäkringstagaren lämna om sitt hälsotillstånd osv. till att spontant nya upplysningar trots att det formellt är fråga om ingående av ett nytt
bolaget, försäkringsavtal. Enligt förslaget är nämligen upplysningsplikten
normalt begränsad till att försäkringstagaren och den försäkrade
och fullständiga svar på bolagets frågor (4 kap. 1 §).
skall ge riktiga Om bolaget vill ha nya uppgifter, måste det alltså ställa nya frågor. kan vid vara
Visserligen försäkringstagaren någon gång nyteckning
skyldig att spontant lämna uppgifter utöver vad bolaget har begärt, om förhållandena är sådana att det skulle utgöra svek eller förfarande i strid mot tro och heder att inte lämna upplysningen (se närmare vid 4 1 §). Ett sådant torde dock sällan kap. resonemang
kunna föras när det är fråga om förnyelse av ett försäkringsförhål-
lande som kanske har pågått under flera år och som parterna typiskt sett varit inställda på att förnya.
Eftersom uppsägning bör ske i god tid före förnyelsetidpunkten, blir det i praktiken inte tillräckligt att sända ut frågorna samtidigt
med Särskilda problem kan här
premiekravet för den nya perioden.
om sänder ut frågorna i god tid men
uppstå, visserligen bolaget
inte svarar före den när uppsägning senast
försäkringstagaren dag
måste ske. Som angavs i specialmotiveringen till 1 § andra stycket,
bör försäkringstagarens underlåtenhet att besvara bolagets frågor anses utgöra tillräcklig anledning för bolaget att vägra förnyelse.
Om inte ställer några frågor i samband med förnyelsen,
bolaget
kommer den fortsatta att meddelas på grundval av de
försäkringen
som lämnades när försäkringen ursprungligen tecknandes
uppgifter (eller vid den senare tidpunkt när bolaget begärde nya upplysning-
om ett eventuellt brott mot får då
ar). Frågan upplysningsplikten
sou 1986:56 till 3 8 § 545
Specialmotivering kap.
bedömas utifrån dessa med de faktiska förhål-
uppgifter, jämförda
landena vid den tidpunkten.
Förnyelsen kan stoppas genom att någon av parterna säger upp
försäkringen att upphöra vid den löpande försäkringstidens utgång.
Försäkringstagaren har oinskränkt rätt till sådan han
uppsägning:
behöver inte ange skäl för och
något uppsägningen uppsägningen
behöver inte heller ske i viss form eller viss tid före
försäkringstidens
slut.
För uppsägning från vissa
försäkringsbolagets sida gäller däremot begränsningar. Den materiella begränsningen av uppsägningsrätten
framgår av 3 kap. 1 §; bara om det finns
bolaget får vägra förnyelse
särskilda till risken för
skäl för vägran med hänsyn försäkringsfall
eller någon annan till 1 §
omständighet (se specialmotiveringen andra stycket).
I formellt hänseende kan i andra
uppsägningsregeln stycket sägas
vara en kombination
av reglerna i 4 § andra stycket och 7§ första
stycket. Uppsägningstiden är en månad, men för att uppsägningen
skall få verkan räcker det att den avsänds före
förnyelsetidpunkten;
sänds uppsägningen först före fortsätter
tjugo dagar förnyelsen,
försäkringen alltså att gälla tio dagar efter Av
förnyelsedagen.
samma skäl som vid 7 § vidare att inte får skickas
gäller uppsägningen
tidigare än sex månader före slut. Vid
försäkringstidens försäkring
med helårspremie blir det alltså inte att sända
möjligt uppsägningen
t.ex. tillsammans med det sista
premiekravet.
Parterna kan förlora uppsägningsrätten att de avtal
genom ingår om en ny försäkringsperiod. Om bolaget aviserar premie för det nya
försäkringsåret och försäkringstagaren betalar kan av premien, ingen parterna längre säga upp försäkringen enligt denna paragraf;
möjligheterna att säga upp försäkringen i den situationen av
framgår
reglerna i 3 och 4 §§. I vad mån bolaget kan säga upp
försäkringen
innan försäkringstagaren har betalat aviserad
(av misstag) premie,
torde få bedömas i enlighet med om återkallande
avtalslagens regler
av anbud.
Som framhålls i allmänmotiveringen har i
(avsnitt 11.6), bolaget
princip oinskränkt rätt att ändra villkoren för i samband
försäkringen
med förnyelsen. kan alla av den
Ändringen gälla försäkringar
aktuella typen eller bara en enskild det
försäkring. Exempel på
sistnämnda är av att den försäkrades
premiehöjning på grund
hälsotillstånd har försämrats och av
minskning sjukförsäkringsför-
månerna (och premien) på grund av att den försäkrades inkomster har gått ned.
För villkorsändring i samband med samma
förnyelse gäller
informationskrav som för under
villkorsändring löpande försäkrings-
tid. Vi kan därför hänvisa
till vad som sades vid 5 § andra stycket och vid 2 kap. 3 §.
till 3 9 §
546 Specialmotivering kap.
19.3.9 till 3 kap. 9 §
Specialmotivering
9 § Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har försäkringstagaren rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring med de ändringar som föranleds av återköpet. betalas ut avsända en underrät- Bolaget skall senast när återköpsbeloppet telse till försäkringstagaren om hans rätt till fortsatt försäkring enligt första Försummar det, ansvarar det under sex månader från stycket. bolaget utbetalningen som om sådan försäkring hade begärts. Om bolaget under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds. om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från Begäran det att bolaget har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.
Första stycket
praktiskt viktiga former av livförsäkring
Paragrafen ger vid vissa rätt att och fortsätta försäk-
försäkringstagaren avbryta sparandet
som ren Huvudtankarna bakom förslaget har
ringen riskförsäkring.
redovisats i Återköpet kan ha
allmänmotiveringen (avsnitt 11.7.2). av försäkringstagaren själv eller av en panthavare (6 kap. begärts
11 § förslaget).
bara för med sparmoment. I första hand
Regeln gäller försäkringar
avses som medför rätt till utbetalning
kapitalförsäkringar garanterad
av ett som är avsett att byggas upp genom
försäkringsbelopp,
Hit hör främst livstidsförsäkring för dödsfall och
premiebetalningen. den vanliga sammansatta kapitalförsäkringen. Försäkringsbeloppet
kan vid dessa även vara avtalat att utbetalas i
försäkringsformer
rater, och kan då också innefatta en fortsättnings-
försäkringsavtalet
livränta den försäkrades en medförsäkrad persons liv. på eget eller Avsikten är att skall vara även om fortsätt-
paragrafen tillämplig
inte - är också avsedd att
ningslivräntan återköps. Paragrafen
en särskild typ av livränteförsäkring för dödsfall,
tillämpas på med s.k. familjegaranti (i regel tillhörande nämligen försäkringar skattekategori P), om en sådan försäkring undantagsvis återköps.
Dessa stämmer till sin tekniska kon-
försäkringsformer nämligen
struktion överens med de med
nyssnämnda kapitalförsäkringarna utbetalning i rater och fortsättningslivränta. är däremot inte tillämplig på en tidsbegränsad försäk- Paragrafen
som gäller enbart för dödsfall. Trots att även sådan försäkring
ring
kan ha ett innehåller den inte sparmoment i
återköpsvärde, något
bemärkelse. Skälen till att dessa försäkringar inte
försäkringsteknisk
med i är dels att i regel inte motsvarar
tagits förslaget återköpsvärdet
mer än eller års dels att den fortsatta
något några premier,
om inte skall försämras, skulle betinga en
försäkringen, riskskyddet
- blir inte heller
högre premie än den ursprungliga. Paragrafen
sou 1986:56 Specialmotivering till 3 9§ 547
kap.
tillämplig på en livränteförsäkring utan
familjegaranti, exempelvis en försäkring av ålders- och efterlevandelivränta eller av enbart efterlevandelivränta. Här föreligger det visserligen en av
typ sparande, men det finns inte något riskmoment som kan från
skiljas sparmomentet. Fortsatt försäkring skall gälla med de
ändringar som föranleds av och när en ren
återköpet, livränteförsäkring återköps finns det inte någon del av att fortsätta.
försäkringen
Regelns värde för försäkringstagaren främst i att den
ligger fortsatta försäkringen skall meddelas utan ny När
hälsoprövning. den nya premien fastställs, får bolaget alltså inte ta hänsyn till sådan försämring av den försäkrades hälsa som kan ha inträffat efter det att den ursprungliga försäkringen tecknades. Detta även hälsoför-
gäller sämring som inträffar under de sex månader som
försäkringstagaren enligt tredje stycket har på sig för att bestämma om han skall
begära fortsatt försäkring. Den risk för s.k. moturval som detta kan innebära får täckas av för den
premierna ursprungliga försäkringen.
Den fortsatta försäkringen, när sådan är samma
begärs, försäkring som den ursprungliga, trots att åtminstone vid
vanligt återköp försäkringstagarens meddelande till försäkringsbolaget oftast går ut på att försäkringen skall identitet har
upphöra. Försäkringens betydelse i olika sammanhang, t.ex. vid av
tillämpning självmordsregeln i 4 kap 8 § förslaget.
Beträffande den fortsatta som
försäkringens utformning är, framhålls i allmänmotiveringen, att riskåta-
utgångspunkten bolagets gande skall vara oförändrat; sparandet faller däremot bort i och med återköpet. Riskåtagandet vid livförsäkringar av det som omfat-
slag tas av regeln sjunker mot noll vid slut
försäkringstidens (vid livstidsförsäkring blir riskåtagandet noll när den försäkrade
uppnår 90 års ålder), och den fortsatta skall därför med ett
försäkringen gälla sjunkande dödsfallsbelopp. Bolagen uppger att de för närvarande inte har någon försäkringsform som helt passar för detta ändamål men att en konstruerad som en s.k. -
försäkring uppfostringsränta med till efter inträffat dödsfall -
möjlighet återköp skulle komma närmast. Vid skattekategori P kan motsvarande sätt en
på försäkring av temporär efterlevandepension erbjudas. Om den försäkrade har fullgod hälsa, kan naturligtvis även andra
försäkringsformer väljas. Som framhålls i räknar vi allmänt med att
allmänmotiveringen, parterna skall förhandla sig fram till en av
lämpligare utformning försäkringen än som följer direkt av
lagtexten.
Premiebetalningstiden för den fortsatta försäkringen bör om
vara lika som för den möjligt lång ursprungliga försäkringstagaren bör inte i onödan tvingas betala för i snabbare takt än
riskskyddet han skulle ha gjort oförändrat avtal. Emellertid kan av
enligt försäkringstekniska skäl en uppfostringsränta eller efter-
temporär
548 till 3 9 § SOU .1986:56
Specialmotivering kap.
levandepension inte ha premiebetalningen utslagen på hela försäkringstiden; försäkringstagaren måste alltså finna sig i att premiebe-
talningen koncentreras något. Om premiebefrielseförsäkring ingick i det ursprungliga avtalet,
bör sådan i regel ingå även i det ändrade. Premiebefrielseförsäkringen innebär nämligen inte något ökat riskåtagande för bolaget, om -
- för den såsom i regel kan antas komma att bli fallet premien fortsatta är än för den ursprungliga och premie-
försäkringen lägre betalningstiden i vart fall inte längre. Om däremot premiebefrielse-
efter skulle innebära ett ökat riskåtagande för
försäkring ändringen
bolaget kan inträffa om den försäkringen hade
(vilket ursprungliga
avkortad premiebetalningstid), bör det inte krävas att den fortsatta
utan ny hälsoprövning utfärdas med premiebefrielseförsäkringen försäkring.
i denna paragraf har nära sakligt samband med bestäm-
Reglerna
melserna i 5 3 § om återupplivning efter m.m.
kap. premiedröjsmål
De samordningsfrågor som kan skall behandlas i
uppkomma specialmotiveringen till 5 kap.
Andra stycket
För att försäkringstagaren skall bli medveten om sin rätt till fortsatt
åläggs bolaget i andra en skyldighet att underrätta försäkring, stycket
honom om denna Underrättelsen skall vara skriftlig och
möjlighet.
sändas eller lämnas till försäkringstagaren senast när återköpsvärdet betalas ut; men är det bra om underrättelsen kan lämnas
naturligtvis tidigare.
Om försummar sin ansvarar det
bolaget underrättelseskyldighet,
under sex månader som om fortsatt enligt första
högst försäkring
stycket hade begärts. Bolaget kan emellertid bli fritt från ansvar igen
att skicka underrättelsen i efterhand. Ansvaret upphör när genom underrättelsen avsänds från bolaget.
Detta är en olikhet i förhållande till 7 §, där bolaget i en liknande situation blir fritt från ansvar först en månad efter avsändandet av ett försenat meddelande. Grunden för denna olikhet är följande.
Om bolaget sänder ett meddelande enligt 7 § i rätt tid, är försäkringsta-
av den utlöpande under ytterligare minst en garen skyddad försäkringen månad. Därför är det naturligt att hans skydd också fortsätter intill en månad efter det att ett försenat meddelande har avsänts.
I den situation som avses i 9 § kan man däremot inte i lagen ställa upp något krav på att bolaget skall skicka meddelandet någon viss tid i förväg.
till fortsatt försäkring med Självfallet bör bolaget ta upp möjligheten försäkringstagaren så snart ett återköp kommer på tal, så att han kan begära sådan försäkring samtidigt som han begär återköp. Men begäran om återköp kan komma i ett brev med önskemål om omedelbar utbetalning, och det måste därför godtas att meddelandet kan lämnas så sent att försäkringsta-
är oförsäkrad när han får det. I enlighet härmed bör garen i praktiken
sou 1986:56 Specialmotivering till 3 10 § 549
kap.
bolagets ansvar upphöra i och med avsändandet, även när meddelandet sänds först i efterhand.
Tredje stycket
Försäkringstagaren har sex månader
på sig att överväga om han skall fortsätta med försäkringen. Under denna tid har han inte
något
skydd av försäkringen. Eftersom fristen räknas från avsändandet av underrättelsen, bör bolaget i denna när rätten till
ange den sista dag fortsatt försäkring kan utövas. Underrättelsen
går på försäkringsta-
garens risk, och fristen löper alltså ut även om meddelandet inte kommer fram till honom. Denna omfattas inte av
typ av meddelande den föreslagna regeln i 8 6 §.
kap.
Om bolaget skulle helt försumma att sända den föreskrivna underrättelsen, kan man inte om sex månader
tillämpa huvudregeln
från avsändandet. För att inte skall bevara bevis om
bolagen tvingas
sådana underrättelser under också en
obegränsad tid, ges i stycket
yttersta frist om ett år från det att betalades
återköpsbeloppet ut,
dvs. sex månader efter det att ansvar andra
bolagets enligt stycket
-
upphörde.
Bolagets ansvar enligt den fortsatta inträder normalt
försäkringen
dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnade sin begäran till bolaget (jfr 3 kap. 2 § och 5 3 § Detta bör
kap. förslaget).
gälla även om bolaget i sin underrättelse har olika
erbjudit utformningar av skyddet (jfr ovan) men bara försäkringstagaren
meddelar att han vill ha ”fortsatt utan att ta till
försäkring”, ställning
de olika erbjudandena. Till dess en mera
ändamålsenlig utformning
har överenskommits, får då antas i sin
försäkringen gälla grund-
form.
19.3.10 Specialmotivering till 3 10 §
kap.
10§ Vid försäkring som bedrivs med grunder för premieberäkningen har försäkringstagaren rätt till återbäring enligt vad försäkringsvillkoren eller särskilda grunder föreskriver därom. Av försäkringsavtalet
skall framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försäkringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form.
Första meningen handlar om rätt till
försäkringstagarens återbäring.
De principiella bakom har redovisats i
övervägandena regeln allmänmotiveringen (avsnitt 11.8.4). Genom att rätten till återbäring
skall få sitt egentliga innehåll i villkor och framstår
grunder,
bestämmelsen främst som erinran om att
grundbunden försäkring
normalt är förenad med rätt till Ett skäl till att
återbäring. avgörande
regeln har kunnat ges ett så förhållandevis obestämt innehåll är, som framhålls i allmänmotiveringen, att alla kommer att
försäkringar
omfattas av den allmänna bestämmelsen i 3 6 §. Även om
kap. något
550 Specialmotivering till 3 kap. I0 §
formellt återbäringssystem inte har anordnats, skall det försäkringstekniska värdet ställas till försäkringstagarens förfogande när försäkringen upphör.
Andra meningen ställer krav på att försäkringsavtalet skall ge försäkringstagaren viss information om återbäringen. Regeln innebär praktiskt sett att försäkringsbrevet skall innehålla bestämmelser om hur den återbäring som kan uppstå skall tillgodoräknas försäkringstagaren. Härutöver skall försäkringstagaren på grund av informationsreglerna i 2 kap. 1 § i många fall ha fått upplysningar om återbäringssystemet innan försäkringen tecknades, och han skall ofta också ha löpande informationen om återbäringen under försäkringstiden (2 kap. 3 §). Även regeln i denna paragraf om vad som skall framgå av avtalet omfattas av det marknadsrättsliga sanktionssystem som anges i 2 kap. 5 §.
Som anges i allmänmotiveringen, har försäkringstagaren ibland frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja återbäringen. Detta gäller i första hand när försäkringen tecknas. Möjligheterna att byta återbäringssystem under försäkringstiden brukar däremot vara begränsade; bl.a. kan man av försäkringstekniska skäl inte utan ny hälsoprövning tillåta att försäkringstagaren går över från vinstsamling till beloppshöjning. I den mån det finns en valfrihet även under försäkringstiden, skall den emellertid framgå av försäkringsbrevet.
19.4 till 4
Specialmotivering kap.
Kapitlet, som har rubriken Begränsningar av försäkringsbolagets
ansvar, omfattar elva paragrafer. Där har samlats en rad regler om
bolagets möjligheter att friskriva sig från ansvar eller begränsa
ansvaret, främst därför att motparten har eftersatt sina förpliktelser
enligt försäkringsavtalet. Bestämmelserna handlar om upplysningsplikten (1-4 §§), undantag från försäkringen m.m. (5-7 §§) samt
framkallande av försäkringsfall (8 och 9 §§). Vissa gemensamma bestämmelser ges i 10 och 11 §§. Regler av liknande karaktär finnsi
5 kap. (premiedröjsmål) och 8 kap. (oriktiga uppgifter efter försäk-
ringsfall m.m.). Vissa skäl kunde naturligtvis tala för att även dessa bestämmelser skulle tas in i 4 kap., men den nu valda dispositionen har valts för att nå nordisk enighet.
I flera av de situationer som behandlas i kapitlet uppkommer
frågan om försäkringsbolaget kan åberopa allmänna avtalsrättsliga principer som grund för att försäkringsavtalet är ogiltigt eller för att
bolaget är fritt från ansvar; det föreligger alltså en viss konkurrens mellan de här föreslagna reglerna och den allmänna avtalsrätten sådan den kommer till uttryck bl.a. i avtalslagen.
för - liksom för FAL - är att den
Utgångspunkten förslaget
allmänna avtalsrätten gäller även på försäkringsområdet; så kan t.ex.
avtalslagens regler om ogiltighet på grund av tvång eller ocker tillämpas, även om sådana situationer naturligtvis är mycket sällsynta. I två praktiskt betydelsefulla fall skall emellertid den föreslagna
personförsäkringslagen ensam bestämma försäkringsbolagets reak-
tionsmöjligheter, nämligen när det gäller svek och förfarande i strid mot tro och heder i samband med avtalets ingående samt självmord vid livförsäkring (jfr avsnitten 12.2.3, 12.2.4 och 12.4.1 ovan). Frågan kommenteras närmare vid de paragrafer där den blir aktuell.
Vidare kan gränsen mellan reglerna i detta kapitel och försäkrings-
villkorens s.k. omfattningsbestämmelser vålla vissa svårigheter. Som
framgår ovan (avsnitt 7.1 och 12.1), skall försäkringsbolagen i
princip ha frihet att bestämma vilka risker försäkringarna skall omfatta. Men samtidigt ges här vissa regler som inskränker bolagens möjligheter att begränsa sitt ansvar, främst när det är fråga om risker som på det ena eller andra sättet är beroende av försäkringstagarens eller den försäkrades handlande, och det kan ibland vara svårt att avgöra om en viss villkorsbestämmelse tillhör de ”fria” omfattningsbestämmelserna eller faller under lagens tvingande regler. - Vi har
diskuterat frågan i allmänmotiveringen (avsnitt 12.1), och den
återkommer nedan i samband med reglerna om undantag för särskild verksamhet eller särskilda risker samt framkallande av försäkringsfall (6, 8 och 9 §§).
19.4.1¶Specialmotivering till 4 1 § kap.
l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget också under försäkringstiden begära sådana upplysningar om den försäkrades ekonomiska förhållanden som är av betydelse för försäkringens utformning. Försäkringstagaren och den försäkrade skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor.
I denna paragraf anges omfattningen av å ena sidan försäkringsbolagets rätt att begära upplysningar och å andra sidan försäkringsta-
garens och den försäkrades plikt att lämna de begärda upplysning-
arna. Frågan har behandlats utförligt i allmänmotiveringen (avsnitt
12.2.2). Reglerna har nära samband med dem i 3 kap. 1 §, särskilt
regeln att bolagets riskprövning skall utgå från den försäkrades
hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten (se avsnitt 19.3.1 ovan).
Huvudregeln för upplysningspliktens utsträckning i tiden anges i första meningen; skyldigheten att svara på bolagets frågor gäller till dess att bolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall
meddelas eller förnyas. När det gäller nyteckning, kan detta ske genom att bolaget avger ett bindande anbud eller accepterar en
ansökan från försäkringstagaren. Försäkringstagaren är alltså skyl-
dig att lämna de uppgifter bolaget behöver för sitt beslut att meddela försäkring men inte uppgifter som kan ha senare. Om
bolaget vilja
i ett senare skede - när misstanke om brott mot
bolaget upplys-
kanske - och försäk-
ningsplikten uppstått ställer ytterligare frågor
ringstagaren lämnar oriktiga svar, utgör det alltså inte något brott
mot upplysningsplikten som kan åberopas enligt 2 eller 3 §. Om
försäkringstagaren t.ex. i samband med skaderegleringen upprepar
tidigare oriktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd vid tiden för tecknandet, kan inte heller 8 4 § för att sätta
kap. förslaget åberopas
ned hans rätt till ersättning utöver vad som följer av reglerna i
4 kap. Däremot blir upplysningsplikten enligt första meningen aktuell igen, om det under försäkringstiden blir klarlagt att försäkringstaga-
ren vid tecknandet har brutit mot upplysningsplikten på sådant sätt
att bolaget har rätt att säga upp försäkringen och försäkringstagaren begär fortsatt försäkring på ändrade villkor. Enligt 3 § tredje stycket
har bolaget i denna situation rätt att få de upplysningar bolaget behöver för sin bedömning, och därvid är det avsikten att 1 § skall
gälla.
Som framgår av lagtexten och som berörts ovan (se senast avsnitt
kan också aktualiseras i samband med
19.3.8), upplysningsplikten
av en Detsamma gäller om
förnyelsen tidsbegränsad försäkring. försäkringstagaren av en försäkring efter den begär återupplivning
frist som anges i 5 3§ den frist som kan finnas
kap. (eller längre
Specialmotivering till 4 kap. 1 § 553
angiven i villkoren). Även i något annat sammanhang kan försäkringstagaren efter tecknandet vara skyldig att lämna uppgifter till bolaget (se, utom andra meningen i denna paragraf, 4 kap. 7 §).
I samband med tecknandet av får alltså
försäkringen bolaget fortsätta att ställa frågor intill dess bolaget har tagit ställning till om det är berett att meddela försäkring och på vilka villkor det skall ske. Bolaget kan ställa kompletterande frågor med anledning av de svar som lämnats i det första frågeformuläret, men kan också ta
bolaget upp nya frågor av betydelse för bedömningen av risken. Emellertid skall riskprövningen 3 1 § göras med i den
enligt kap utgångspunkt försäkrades hälsotillstånd vid för ansökan, vilket innebär
tidpunkten att uppmärksamheten måste koncentreras på förhållandena vid den tiden; som framhålls vid 3 kap. 1 §, kan man bara i undantagsfall tänka sig att låta den senare utvecklingen inverka på bedömningen av hälsotillståndet vid ansökningstidpunkten.
Av 2 och 3 §§ framgår visserligen att försäkringstagarens subjektiva förhållande till de lämnade har stor för
uppgifterna betydelse frågan om följderna av eventuella
oriktigheter. Upplysningsplikten är emellertid i och för och den
sig objektiv: försäkringstagaren försäkrade skall lämna riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor.
Detta innebär, som framhålls i allmänmotiveringen, att det inte är något självständigt försvar för försäkringstagaren att han inte insåg att en efterfrågad kunde ha någon betydelse för bolagets
uppgift bedömning. Inte heller kan den som har förtigit en viss sjukdom undgå konsekvenserna av förtigandet genom att visa att han senare har tillfrisknat från Om försäkringstagaren medvetet
sjukdomen. eller av icke oaktsamhet har lämnat en och den
ringa oriktig uppgift riktiga uppgiften skulle ha påverkat bolagets beslut, är upplysningsplikten enligt 1 § åsidosatt. (Se dock vid 4 och 11 §§ om olika begränsningar av bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten.)
Bestämmelserna är också objektiva i den bemärkelsen, att någon hänsyn inte tas till de subjektiva förhållandena hos en senare förvärvare av försäkringen. Förvärvaren drabbas alltså av de oriktiga uppgifter den kan ha lämnat i ond
ursprunglige försäkringstagaren tro, även om förvärvaren var i god tro när han övertog försäkringen. Delvis till skillnad från vad som inom är inte
gäller skadeförsäkringen heller panthavare, eller annan man
förmånstagare tredje skyddad mot sådana invändningar från sida.
försäkringsbolagets
Upplysningsplikten är densamma för försäkringstagaren och den försäkrade. Var och en av dem skall svara de som ställs till
på frågor honom, och en oriktig får samma effekt vem av dem som än
uppgift lämnar den. En från den försäkrade alltså ut över
oriktig uppgift går försäkringstagaren även om denne år i tro. Som framhålls i
god
allmänmotiveringen, upptar förslaget inte någon motsvarighet till
10 § andra stycket FAL; det krävs inte något förbehåll från bolagets sida för att den försäkrades uppgifter skall kunna åberopas.
Upplysningsplikten innebär i huvudsak en skyldighet att svara på
försäkringsbolagets frågor. Med undantag för de fall där ett förtigande av någon speciell omständighet skulle utgöra svek eller
förfarande i strid mot tro och heder, finns det ingen skyldighet att
lämna uppgifter om sådant som bolaget inte frågar om. Det betyder
bl.a. att den försäkrade inte spontant behöver underrätta bolaget om hans levnadsförhållanden ändras efter det att han har lämnat sina uppgifter (jfr 4 kap. 7 §). Inte heller behöver uppgifter, som har lämnats i god tro men som senare visar sig vara felaktiga, rättas spontant. Men om försäkringstagaren lämnar uppgifter utöver vad
bolaget begär, ansvarar han naturligtvis för uppgifternas riktighet.
Man kan t.ex. tänka sig att den som skall teckna en livränteförsäk-
ring för egen ålderspensionering oriktigt uppger att han lider av någon sjukdom, som bör ge honom en premiereducering; vid sådan försäkring begär bolaget inte några hälsouppgifter. När upplysningsplikten är begränsad till en skyldighet att svara på
bolagets frågor, innebär det att stora krav ställs på de frågeformulär bolagen använder. Frågorna måste vara så konkret utformade, att det inte kan råda någon tvekan om vilka uppgifter som skall lämnas;
det bör t.ex. uttryckligen framgå att samtliga sjukhusvistelser skall
uppges. Man bör så långt som möjligt undvika att grunda prövningen på frågor som förutsätter att den försäkrade själv bedömer arten av de besvär eller sjukdomssymtom han kan ha; sålunda bör t.ex. frågor om den försäkrade är ”fullt frisk eller ”arbetsför” inte användas
utan konkretiseringar, som visar närmare vilka uppgifter bolaget vill
ha (t.ex. om den försäkrade är sjukskriven, om han av hälsoskäl har
fått lättare arbetsuppgifter osv.). Det är visserligen inte förbjudet att
ställa allmänna frågor av typ ”andra omständigheter som skulle kunna påverka bedömningen av ansökan, men svaren på sådana frågor kan normalt inte läggas till grund för en invändning om brott mot upplysningsplikten (även här med undantag för fall av svek eller förfarande i strid mot tro och heder). Vidare bör formuläret ta
till att sökanden ofta kan vara osäker olika -
hänsyn på uppgifter
t.ex. vilket år han behandlades för en viss sjukdom eller den behandlande läkarens namn. För att inte sökanden av oförstånd skall
välja att svara ”nej” på frågor om den aktuella sjukdomen, bör
formuläret innehålla en tydlig uppmaning till honom att redovisa sin osäkerhet och berätta så mycket han minns om behandlingen.
Å andra sidan kan formuläret inte göras hur utförligt som helst, och det måste begäras att försäkringstagaren visar en viss omsorg och uppmärksamhet när han läser och besvarar frågorna. Man kan dock inte begära att t.ex. den som riktigt uppger att han har vårdats för
få
Specialmotivering till 4 kap. I § 555
exempelvis magbesvär också spontant skall uppge att besvären hade sin grund i alkoholmissbruk. Om uppgifterna ger anledning till misstanke om sådant missbruk, är det bolagets sak att utreda hur det närmare förhåller sig med detta.
Upplysningsplikten är, som redan nämnts, begränsad till att avse sådant som kan ha betydelse för bedömningen av ansökan. Detta
betyder naturligtvis inte att det skulle vara förbjudet för bolaget att
ställa frågor om t.ex. sådana lindriga sjukdomar som ensamma inte
har någon betydelse för riskbedömningen; även sådana sjukdomar
kan ha betydelse för bedömningen av sökandens totala hälsotillstånd och tillsamman med andra sjukdomar eller kroppsfel leda till att försäkring vägras eller meddelas bara mot förhöjd premie (jfr avsnitt
12.2.2 ovan).
Däremot får bolaget inte ställa frågor om sådant som över huvud
taget inte har saklig betydelse, och oriktiga eller ofullständiga svar på
sådana frågor leder inte till någon sanktion. De frågor som ställs avser naturligtvis i första hand den försäkrades hälsa, ålder och yrke samt - vid - hans inkomstförhållanden och rätt till
sjukförsäkring
kontanta sjukförmåner. Men även andra omständigheter kan vara av betydelse. Det kan åtminstone i vissa fall vara rimligt att bolaget
begär uppgifter om tidigare försäkringar i andra bolag m.m. Sådana uppgifter kan ibland ge bolaget anledning till särskild försiktighet, t.ex. om försäkringstagaren tidigare fått en försäkring uppsagd i
annat eller om han teckna utöver vad
bolag tycks vilja livförsäkringar
som verkar rimligt med tanke på hans förhållanden. Här liksom
annars måste bolaget naturligtvis ta skälig hänsyn till försäkringstagarens personliga integritet vid sina undersökningar. Som framgått ovan upphör upplysningsplikten som huvudregel i
och med att bolaget beslutar sig för att bevilja eller förnya en begärd
försäkring. För sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar där försäk-
ringsbeloppens storlek är satta i relation till den försäkrades inkomstförhållanden, i första hand försäkring med periodisk ersättning, är emellertid den regeln otillräcklig. Som anges i allmänmoti-
veringen (avsnitt 11.5.2), måste bolaget vid sådan försäkring se till
att det kvarstår en viss självrisk (den s.k. 95-procentsregeln). Det är
därför nödvändigt att bolaget under försäkringstiden fortlöpande
kan få tillgång till aktuella om den försäkrades inkomst-
uppgifter
förhållanden, och de uppgifter som på detta sätt lämnas under
bör - såvitt avser eventuella m.m. -
försäkringstiden oriktigheter
bedömas på samma sätt som uppgifter som lämnas vid avtalets
ingående.
I paragrafens andra mening ges därför en särskild regel om rätt för
bolaget att begära nya uppgifter under försäkringstiden. Regeln är inskränkt till sjuk- och olycksfallsförsäkring, och de uppgifter som
begärs får bara avse de ekonomiska för försäkring-
förutsättningarna
en - alltså inte den försäkrades hälsotillstånd m.m.
Denna fråga skall inte förväxlas med situationen när bolaget ställer nya frågor inför förnyelsen av en tidsbegränsad sjuk- och olycksfallsförsäkring. I detta läge har bolaget rätt att fråga om alla omständigheter som är av betydelse för försäkringen.
I bestämmelsen anges inte när eller hur ofta under
försäkringstiden bolaget får begära nya uppgifter. I praktiken kan man räkna med att
det blir aktuellt med nya bara en om året, inför
uppgifter gång försäkringens huvudförfallodag. Reglerna i 3 kap. 4 och 5 §§ innebär
nämligen att uppgifter om ändrade ekonomiska förhållanden, som medför att försäkringen måste ändras eller upphöra helt, inte kan leda till uppsägning annat än i samband med utgången av en premieperiod. Det blir alltså inte möjligt för att —— såsom
bolaget
nu villkor - ändra med omedelbar
enligt tillämpade försäkringen
verkan så snart ändrade förhållanden En annan situation
föreligger. föreligger, om försäkringstagaren lämnar som svar oriktiga uppgifter på frågor under försäkringstiden. Bolagets möjligheter att reagera
med anledning av sådana uppgifter skall kommenteras vid 2 §.
I övrigt kan vad som ovan sagts om upplysningsplikten i samband med avtalets ingående i huvudsak tillämpas också under
försäkrings-
tiden. I konsekvens med vad som gäller i
nyteckningssituationen
leder en vägran från försäkringstagarens sida att lämna nya uppgifter till att bolaget får rätt att säga upp till av den
försäkringen utgången löpande premieperioden - låt vara att det enligt 3 kap. 4 § krävs att
bolaget har tagit ett förbehåll om detta i villkoren.
Särskilda frågor om upplysningsplikten uppkommer om försäk-
ringstagaren eller den försäkrade är omyndig. Flera olika situationer
kan tänkas. Det mest praktiska fallet är naturligtvis försäkring av
barn och ungdom, men frågorna torde i princip bli desamma när det
gäller någon som är omyndigförklarad. Av skäl som kommer att
framgå nedan framstår det inte som och - med tanke
lämpligt på
skyddet för försäkringstagarsidan - inte heller som tillräckligt med en regel motsvarande 33 § första stycket KFL.
När den som är under arton år skall vara - till en
försäkringstagare
försäkring på eget eller annans liv - tecknas försäkringen i de allra flesta fall under medverkan av hans förmyndare. Om
förmyndaren
därvid lämnar oriktiga uppgifter, torde det vara klart att oriktigheten
kan åberopas av försäkringsbolaget även efter det att försäkringsta-
garen har uppnått myndig ålder. Och när en underårig
enligt allmänna regler undantagsvis är behörig att teckna försäkring utan
förmyndarens medverkan, måste det rimligen vara en följd av behörigheten att han också får ansvara för de oriktiga uppgifter han lämnar.
Men oftast lämnar den underårige uppgifter bara i egenskap av försäkrad, antingen därför att t.ex. förmyndaren skall vara försäk-
eller -
ringstagare när den omyndige själv skall vara försäkringsta-
~ därför att gare förmyndaren uppträder som ställföreträdare för honom. Om då den underårige lämnar medvetet oriktiga
uppgifter
men - som i
förmyndaren ansökningsformuläret bekräftar den
försäkrades -
uppgifter är i god tro, kan man fråga sig om oriktigheterna även här skall leda till att ersättningen helt eller delvis uteblir. Från försäkringstagarens kunde en sådan
synpunkt tillämp-
ning av bestämmelserna emellanåt leda till resul-
påtagligt stränga
tat.
Att i av försäkrad lämna om sitt hälsotillstånd
egenskap uppgifter
torde inte vara att betrakta som en rättshandling i egentlig mening. Inte heller förefaller det lämpligt att här
analogivis tillämpa föräldrabalkens regler om underårigas rättshandlingsförmåga. I och
för sig skulle alltså situationen falla under bestämmelserna om brott mot upplysningsplikten. Härvid får dock göras för barn
undantag
som på grund av sin ålder och inte kan väntas inse
utveckling
betydelsen av uppgifterna; från deras sida kan bolaget inte räkna med några uppgifter som kan till för och
läggas grund försäkringen, någon upplysningsplikt enligt 1 § kan följaktligen inte anses förelig-
ga.
Vilken åldersgräns som här skall gälla kan synas tveksamt och torde i någon mån bero på arten av de När
begärda upplysningarna.
det gäller att lämna uppgifter som skall till för en
ligga grund
personförsäkring torde under alla förhållanden den gräns på tolv år som anges i 33 § KFL framstå som väl låg. I praxis lär man inte begära uppgifter från den som är under sexton år, och en sådan gränsdragning bör allmänt sett kunna anses som mera rimlig. Beträffande äldre försäkrade bör däremot de oriktiga uppgifterna i princip tillmätas relevans. Stötande konsekvenser kan undvikas genom den
skälighetsregel vi föreslår i 2 § tredje stycket; som jämförelse kan nämnas
det delvis liknande synsätt som råder inom skadeståndsrätten
(jfr
2 kap. 2 § skadeståndslagen). Tillämpningen av skälighetsregeln i de
nu avsedda fallen skall beröras något närmare i motiven till 2 §.
Även när den försäkrade är omyndigförklarad eller annars lider av någon allvarlig psykisk abnormitet, förefaller ett liknande synsätt lämpligt. Naturligtvis kan förhållandena här skifta starkt, beroende främst på den försäkrades sinnestillstånd. bör emellertid vara
Regeln att de oriktiga uppgifterna i princip får trots åberopas omyndigheten
etc., utom när den försäkrade av sitt tillstånd över
på grund psykiska
huvud taget inte har insett samt att
uppgifterna betydelse, obilliga
resultat får undgås genom av i 2 §
tillämpning skälighetsregeln tredje
stycket (jfr även det delvis liknande vid av
resonemanget tillämpning
2 kap. 3 § skadeståndslagen).
till 4 2 §
558 Specialmotivering kap.
19.4.2 till 4 kap. 2 §
Specialmotivering
2 § Har försäkringstagaren eller den försäkrade vid avtalets ingående förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är bolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall. Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade i annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat oriktiga eller och bolaget inte skulle ha meddelat försäkring om ofullständiga uppgifter upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle bolaget ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, är bolagets ansvar begränsat till vad som svarar mot den premie som har avtalats och de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.
Första stycket
handlar om svek och förfarande i strid mot tro och heder;
Stycket
ordet ”förfarif” är valt för att markera att även en underlåtenhet att lämna kan omfattas av inte bara
upplysningar regeln. Stycket gäller
svek osv. som består i brott mot fast regeln
upplysningsplikten,
har sitt tillämpningsområde där, utan också
naturligtvis viktigaste
andra sådana förfaranden i samband med avtalets ingående. Ett annat svek kan vara att någon tecknar försäkring på
exempel på
annans liv i avsikt att därefter döda honom och få ut försäkringsbeatt berätta om sådana avsikter faller knappast under den
loppet; vanliga upplysningsplikten.
förfaranden vid avtalets ingående. Det
Regeln gäller svikliga
omfattar inte bara vad som inträffade i samband med det
uttrycket
första avtalet om utan även vad som kan ha skett i
försäkringen
samband med en av varje förnyelse innebär
förnyelse försäkringen; av att försäkringstagaren eller ju ingående av ett nytt avtal. Följderna
den försäkrade har åsidosatt sin upplysningsplikt enligt den speciella i 1 § andra under försäkringstiden om
regeln meningen (uppgifter
ekonomiska förhållanden) regleras däremot uteslutande av prorata-
regeln i denna paragrafs andra stycke.
av svek eller förfarande i strid mot tro och heder är inte
Päföljden - som FAL och - att försäkringsavtalet är ogiltigt. enligt avtalslagen
I stället är som ”fritt från ansvar för inträffade
bolaget huvudregel
dvs påföljden är densamma som när den försäkrade
försäkringsfall”, framkallar Försäkringstagaren har uppsåtligen försäkringsfall (8 §).
alltså i svekfallen normalt inte rätt att få ut någon del av det avtalade tekniska värde, som enligt
försäkringsbeloppet (utom försäkringens
3 6 § alltid skall betalas). Till skillnad från FAL öppnar förslaget
kap.
dock en att trots sveket tillerkänna ett
möjlighet försäkringstagaren visst nämligen genom den skälighetsregel som ges försäkringsskydd,
i tredje stycket; se närmare vid den bestämmelsen.
Som framhålls vid rubriken för detta avsnitt (19.4), är bestämmelserna i 2 och 3 §§ avsedda att uttömmande reglera de civilrättsliga påföljderna av svek och förfarande i strid mot tro och heder.
Försäkringsbolaget kan alltså inte - för att undgå verkningarna av
skälighetsregeln i 2 § tredje stycket - vid sidan av dessa bestämmel-
ser göra gällande att avtalet är ogiltigt enligt 30 eller 33 § avtalslagen.‘ Vi räknar dock inte med att denna begränsning skall få någon
påtaglig praktisk betydelse, eftersom bolaget enligt förslaget som
regel skall vara fritt från ansvar i svekfallen.
Förslaget innebär också att avtalet inte kan förklaras
ogiltigt enligt närliggande avtalsrättsliga principer, t.ex. förutsättningsläran, om
detta väsentligen skulle som i
grundas på omständigheter regleras
personförsäkringslagen. Däremot blir det som sagt fortfarande möjligt att tillämpa andra allmänna som helt eller
ogiltighetsregler,
till väsentlig del avser andra
omständigheter (t.ex. ogiltighet på grund av tvång eller ocker).
Att försäkringsavtalet trots sveket behåller sin
principiella giltig-
het medför också att har rätt att och behålla
bolaget uppbära
riskpremie för den förflutna tiden vilket i och för överensstämmer
sig
med den ordning som redan har olika
tillämpas. Bolagen något
system för att bestämma denna beroende om de
riskpremie, på
tillämpar den klassiska eller
prorataregeln Phragméns regel (se
avsnitt 12.2.3 ovan). Detta är emellertid en
försäkringsteknisk fråga
som får lösas i grunderna och tillsynen över dem.
Andra
stycket
I detta stycke anges för de brotten mot
huvudreglerna ”vanliga” upplysningsplikten. Förutsättningarna för att reglerna skall vara
tillämpliga framgår till stor del av vad som sagts vid 1 §. Det skall vara fråga om objektivt eller som har
oriktiga ofullständiga uppgifter
lämnats av försäkringstagaren eller den försäkrade.
Uppgifterna
skall ha angått sådana omständigheter, att skulle ha
riktiga uppgifter
påverkat bolagets beslut om Om t.ex. en
försäkringen. livförsäkring och en sjukförsäkring tecknas på grundval av gemensamma (oriktiga) uppgifter och de riktiga uppgifterna skulle ha haft bara betydelse
för bedömningen av kan brott mot
sjukförsäkringen, något upplysningsplikten alltså inte göras gällande i fråga om livförsäkringen; ett
annat exempel är att har bara för
uppgifterna betydelse premiebefrielseförsäkringen.
I specialmotiveringen till 3 4 § framhålls att det inte är helt
kap.
‘ Här b›ortses från den opraktiska möjligheten att 33 § avtalslagen kan tillämpas på annan ;grund än misstag från bolagets sida; jfr Grönfors, Avtalslagen s. 163 med hänvisningar.
560 till 4 2 §
Specialmotivering kap.
samma som kan åberopas för att avslå en ansökan
omständigheter
om som för att säga upp en försäkring i förtid; som
försäkring
nämns att hälsa kan åberopas för att avslå en ansökan
exempel dålig
men inte för att säga upp försäkringen i förtid. Liknande frågor uppkommer när när det gäller förhållandet mellan att avslå en ansökan och möjligheten att helt
möjligheten eller delvis vägra ersättning på grund av oriktiga uppgifter. Enligt den har bolaget visserligen (förutsatt att kraven föreslagna lagtexten
eller oaktsamhet är uppfyllda) rätt att reagera så snart
på uppsåt
uppgifter skulle ha medfört att bolaget hade vägrat försäkring
riktiga
eller meddelat bara på andra villkor. Men uppenbarligen
försäkring
är en sådan reaktion bara om det förhållande som den
befogad
har betydelse, i första
oriktiga uppgiften avsåg försäkringsmässig
hand för riskbedömningen i vid bemärkelse. Om ett har sin verksamhet begränsad t.ex. till en
försäkringsbolag
viss del av landet eller till att avse endast helnyktra, får bolaget avslå en ansökan från som inte hör till den bestämda kundkretsen.
någon
- om den Däremot framstår det inte som rimligt att bolaget försäkrade genom oriktiga uppgifter blivit försäkrad trots att han inte - också skulle kunna vid tillhör denna krets helt vägra ersättning eftersom skulle ha vägrat försäkring om
försäkringsfall; bolaget
hade fullgjorts, är det helt bortfall av ersättning-
upplysningsplikten
en som blir aktuellt. Att verksamhet har en speciell
bolagets
är inte ett tillräckligt tungt vägande skäl att vägra den
inriktning,
enskilde ersättning, knappast ens om svek före-
försäkringstagaren ligger.
Vi om denna skall behöva antydas i har övervägt begränsning men inte funnit detta nödvändigt. Några bolag med enbart
lagtexten,
regional verksamhet förekommer inte på personförsäkringsomrädet, och det enda bolag som har sin verksamhet begränsad till helnyktra (Ansvar Liv) uppger att man inte skulle åberopa en oriktig uppgift om helnykterhet som grund för ansvarsfrihet. Om något bolag skulle inta en annan i denna eller liknande fråga, bör
attityd någon skälighetsregeln i tredje stycket kunna tillämpas.
En annan situation uppstår om den försäkrade i själva verket missbrukade alkohol i sådan utsträckning att han inte skulle ha fått försäkring mot normal premie i något bolag eller kanske rent av inte någon försäkring alls. I sådana fall är det naturligtvis påkallat med en reaktion i form av ansvarsbegränsning vid försäkringsfall eller uppsägning enligt 3 §. Vidare bör ett bolag alltid kunna sätta ned sitt ansvar med hänvisning till sin premiesättning. Det kan nämnas att Ansvar - till att verksamheten bara avser just med hänvisning — för män. Nedsättning bör helnyktra tillämpar något lägre dödsfallspremier kunna ske efter förhållandet mellan den premie som har avtalats och den premie som skulle ha utgått i ett annat bolag. På Ansvar uppger man emellertid att man för närvarande inte skulle göra ens en sådan reduktion.
kap.
Vid sidan av att uppgifterna skall ha haft saklig betydelse fordras det
att försäkringstagaren (eller den försäkrade) har lämnat den oriktiga eller ofullständiga uppgiften uppsåtligen eller av oaktsamhet som
inte är ringa. Däremot krävs det, som framhållits flera gånger tidigare, inte att den som lämnade uppgiften också insåg den
efterfrågade omständighetens betydelse för bolagets bedömning; om
han gjorde det, föreligger som svek. Dock kan man tänka att
regel sig försäkringstagarens bristande insikt kan ha betydelse för bedömning-
en, när han har lämnat den oriktiga uppgiften av oaktsamhet; försummelsen att ta reda på det riktiga förhållandet kan ibland
bedömas som ringa, om försäkringstagaren inte rimligen kunde inse
ämnets betydelse. Om t.ex. ett ombud som medverkat vid försäk-
ringens tillkomst har bagatelliserat uppgiftslämnandet och gett sken
av att det inte är så noga med detaljerna, ligger det nära till hands att bedöma försäkringstagarens oaktsamhet som
ringa.
Påföljderna av ett relevant brott mot är i
upplysningsplikten
huvudsak desamma som enligt 6§ första och andra styckena FAL. Om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring alls, är bolaget fritt
från ansvar. Skulle bolaget ha krävt högre premie, sätts ersättningen
ned till det belopp som svarar mot den avtalade Om
premien.
bolaget, slutligen, skulle ha meddelat försäkring på andra villkor i övrigt, är ansvaret begränsat till vad som följer av ett sådant
”hypotetiskf” avtal. I denna del av regeln ligger en i nyhet
förhållande till FAL: om vid med
försäkringstagaren sjukförsäkring periodisk ersättning har lämnat oriktiga uppgifter om sina inkomst-
förhållanden, innebär regeln att bolaget kan sätta ned ersättningen till den nivå som skulle ha bestämts om hade
riktiga uppgifter
lämnats.
Med uttrycket att bolaget inte skulle ha meddelat försäkring” avses att bolaget inte skulle ha meddelat försäkring av den typ som avtalats, t.ex. livförsäkring för dödsfall. Den omständigheten att bolaget eventuellt skulle ha varit berett att meddela en helt annan typ
-
av försäkring t.ex. en olycksfallsförsäkring som möjligen också
skulle ha kunnat omfatta det aktuella försäkringsfallet - medför inte
något ansvar för bolaget. Om bolaget däremot, med riktiga
upplysningar om den försäkrades hälsa, skulle ha varit berett att meddela försäkring av den sökta typen men för ett lägre försäkringsbelopp, får bolaget utge det lägre beloppet i den mån den avtalade premien räcker till det. Som nämns i allmänmotiveringen, upptar förslaget däremot inte någon motsvarighet till återförsäkringsregeln i 6 § andra stycket andra meningen FAL. Bolaget
kan alltså inte åberopa, att det med vetskap om rätta förhållandet skulle ha återförsäkrat hela eller en del av risken. Det avgörande för är alltså vilket beslut skulle
bedömningen bolaget
ha fattat, om försäkringstagaren hade sin
fullgjort upplysningsplikt
enligt 1 §. Man får här också ta hänsyn till vad som skulle ha kommit
fram vid de ytterligare utredningar bolaget skulle ha gjort, om
korrekta uppgifter hade lämnats.
Antag t.ex. att en försäkringstagare lider av sjukdomarna A och B men själv bara känner till A. Han svarar uppsåtligen nekande på en fråga om A; han tror oriktigt att sjukdomen saknar betydelse för bolagets bedömning, och han tycker av någon anledning att det är obehagligt att berätta om den för
Även beträffande B svarar — bolagets representant. han ~ i god tro nekande. När så småningom försäkringsfall inträffar, upptäcks det att han vid tiden för tecknandet led av både A och B. Det kan dock inte antas att bolaget med vetskap om A skulle ha låtit göra undersökningar som medfört att även B konstaterats. Vid bestämmande av bolagets ansvar skall hänsyn tas till A men inte till B.
Om bolaget skulle ha meddelat försäkring mot högre premie, sätts
försäkringsbeloppet ned pro rata. Hur stor nedsättningen blir, beror
på om bolaget tillämpar den klassiska regeln eller Phragméns regel
(se avsnitt 12.2.3 ovan). Den närmare innebörden av den föreslagna
lagregeln kommer sålunda liksom nu - att bestämmas genom
bolagens villkor och grunder och tillsynen över dem.
Om bolaget skulle ha meddelat försäkring med något visst förbehåll, beror bedömningen av vilket försäkringsfall som inträffar.
Om bolaget t.ex. skulle ha gjort undantag från premiebefrielseförsäkringen för arbetsoförmåga på grund av ryggbesvär, blir anledningen till att försäkringstagaren begär premiebefrielse avgörande.
Om är någon annan än beviljas full
anledningen ryggbesvär,
trots de Om bolaget skulle ha
premiebefrielse oriktiga uppgifterna.
varit berett att meddela försäkring bara för en kortare tid än som begärts - t.ex. därför att den försäkrades hälsoutveckling på längre sikt bedömdes som osäker - blir det avgörande när försäkringsfallet inträffar; dessutom kan det bli aktuellt med nedsättning av ersätt-
ningen, om bolaget skulle ha begärt högre ârspremie än som
avtalats.
Delvis speciella frågor uppkommer när det gäller brott mot
andra - under
upplysningsplikten enligt 1§ meningen uppgifter
försäkringstiden om den försäkrades ekonomiska förhållanden. Om den försäkrade har uppgett att hans inkomster är oförändrade men det sedan visar sig att inkomsterna i själva verket gått ned efter det att försäkringen tecknades, blir bolagets möjligheter att reagera mot
oriktigheten delvis beroende av när denna upptäcks. Oriktigheten kan åberopas bara i den mån riktiga uppgifter skulle ha påverkat
beslut om försäkringen. kan därför inte åberopa
bolagets Bolaget
för att sätta ned för tid innan bolaget med
oriktigheten ersättningen
riktiga uppgifter från den försäkrade skulle ha kunnat åstadkomma
en ändring enligt 3 kap. 4 eller 5 §, dvs. som regel vid utgången av den premieperiod under vilken uppgifterna lämnades. (Beträffande
att ändra möjligheterna försäkringen för framtiden, se vid 3 §.) Visar det sig däremot att den försäkrade redan från början lämnat
oriktiga uppgifter om sina inkomster, kan detta naturligtvis åberopas
genast.
Tredje stycket
Här ges den speciella skälighetsregel, som gör det möjligt att i undantagsfall gå ifrån huvudreglerna i paragrafens två första
stycken; huvudreglerna får inte tillämpas i den mån det skulle leda
till uppenbart oskäligt resultat. Som framhålls i allmänmotiveringen
är skälighetsregeln avsedd att tillämpas med stor återhållsamhet.
”Oskäligt” betyder här ungefär detsamma som ”obilligt”. Detta
stämmer med uttryckets vanliga innebörd i civilrätten men avviker i
viss mån från den speciella försäkringstekniska betydelse begreppet
har i FRL.
Personförsäkring är till största delen summaförsäkring, där de försäkringsmatematiska principerna har särskilt stor betydelse.
Försäkringsbelopp m.m. står i direkt förhållande till den avtalade
premien, och det finns från denna synpunkt knappast något utrymme
för att ta hänsyn till billighetssynpunkter som hänför sig t.ex. till de efterlevandes sociala och ekonomiska situation (jfr avsnitt 7.1 ovan). Det ligger alltså en viss motsättning i förhållande till FRL i den
föreslagna undantagsregeln. Som framhålls i allmänmotiveringen
(avsnitt 12.2.3), anser vi emellertid att införandet av en sådan regel är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna behålla de nuvarande huvudreglerna och att detta kan ske utan att man gör någon ändring i FRL; bolagen anses nu ha rätt att i situationer av den typ vi har tänkt på ta hänsyn till billighetssynpunkter och göra utbetalningar utöver vad som rättsligen kan krävas.
I detta sammanhang bör erinras om, att den omständigheten att försäkringstagaren eller hans efterlevande befinner sig i en svår ekonomisk situation inte ensam kan medföra att regeln skall användas; sådana skäl kan mycket ofta åberopas efter ett försäkringsfall. Det bör också särskilt framhållas att bristande orsakssam-
band mellan den förtigna sjukdomen och försäkringsfallet inte är något självständigt skäl att tillämpa undantagsregeln; som framhålls i allmänmotiveringen är det försäkringsmatematiskt ohållbart att
tillämpa prorataregeln i förening med en kausalitetsregel. Men ändå
kan det förekomma fall där resultatet av huvudreglerna skulle framstå som - och detta även om
oacceptabelt undantagsvis
situationen inte är sådan att sociala skäl direkt kan åberopas. Några tänkbara fall skall antydas nedan.
En försäkringstagare kan ha mycket starka personliga skäl att inte nämna en tidigare sjukdom, samtidigt som han är övertygad om att
förhållandet inte kan ha någon betydelse för bolagets bedömning.
Anledningen kan vara att han är personligt bekant med ombudet eller att hans make är med när uppgifterna lämnas; han kan känna det omöjligt att inför dem uppge en sjukdom som han kanske under
lång tid har hemlighållit för sin omgivning. Visserligen har den som ansöker om försäkring alltid möjlighet att fylla i hälsouppgifterna
själv och lämna dem till bolagets huvudkontor i ett slutet kuvert, och det bör vara en självklar sak för ombudet att alltid nämna den möjligheten för kunden. Det är emellertid långt ifrån säkert att så alltid sker.
Som nämndes vid 1 § kan man tänka sig att försäkringstagarens oaktsamhet ibland kan betecknas som ringa, om ombudets uppträdande har gett honom anledning att ta lätt på uppgiftslämnandet. Även när så inte är fallet - t.ex. därför att var
försäkringstagaren
medveten om att uppgiften var oriktig - kan ett sådant uppträdande av ombudet tillsammans med andra omständigheter medföra att det framstår som oskäligt att ge full åt oriktigheten.
genomslagskraft
Som tidigare framhällits går oriktiga ut över den som
uppgifter
annars skulle ha varit berättigad till även om
försäkringsbeloppet,
han själv är ovetande om oriktigheterna. Denna princip måste upprätthållas i de allra flesta fall. Men det kan förekomma speciella situationer där resultatet inte bör accepteras, om det samtidigt föreligger starka sociala skäl för att ge åtminstone ett visst försäkringsskydd. Så kan vara fallet t.ex. om en make har tecknat och betalat en försäkring på den andra makens liv för att skydda sig själv och de gemensamma barnen i händelse av dödsfall och det sedan visar sig att den försäkrade har lämnat uppgifter utan
oriktiga
makens vetskap. Ett annat exempel kan vara att en förmyndare svikligen har lämnat oriktiga uppgifter i samband med tecknande av
försäkring för sin myndling, som senare har fortsatt försäkringen med egen premiebetalning under många år.
Också annars kan det t.o.m. vid svek i något undantagsfall vara motiverat att tillerkänna försäkringstagaren ett visst skydd, särskilt om det har gått lång tid sedan försäkringen tecknades och den riktiga uppgiften bara skulle ha medfört en måttlig premiehöjning; märk att den särskilda oantastbarhetsregeln i 4§ inte vid svek och
gäller
liknande förfaranden. Om försäkringstagaren har betalat in stora riskpremier under en följd av år, kan det framstå som alltför strängt att han eller hans efterlevande skall stå helt utan skydd. (Om
uppgiften haft betydelse bara för rätten till premiebefrielse, bör den
som ovan nämnts inte ha någon betydelse alls för rätten till ersättning
A
från huvudförsäkringen.) i
Speciella situationer kan uppstå om det förhållande som den 3
i
oriktiga eller ofullständiga hade betydelse enbart för uppgiften avsåg
bedömningen av den s.k. moraliska risken.
Antag att den som söker livförsäkring tidigare har ertappats med allvarligt ohederligt uppträdande i försäkringssammanhang och att bolaget därför enligt 3 kap. 1 § skulle ha rätt att vägra försäkring. Genom att svara nekande på frågor om tidigare försäkringar m.m. döljer sökanden emellertid detta, och försäkring meddelas. En tid därefter omkommer han i en flygolycka. Det finns inte någon misstanke om att han skulle ha lämnat oriktiga uppgifter i övrigt när försäkringen tecknades. Uppenbarligen skulle det vara stötande om bolaget i denna situation kunde åberopa reglerna i första eller andra styckena för att helt befria sig från ansvar.
En annan speciell situation, där kan tänkas få viss
skälighetsregeln
praktisk betydelse, har redan berörts: när underåriga och andra
omyndiga har lämnat felaktiga uppgifter i egenskap av försäkrade.
Som framhålls vid 1 §, kan en strikt
tillämpning av reglerna i första eller andra stycket i vissa sådana fall tänkas leda till stötande hårda resultat.
Frågan torde främst kunna komma upp beträffande
ungdomar
mellan sexton och arton år; för dem kan det finnas att
anledning
tillämpa den särskilda skälighetsregeln, t.ex. om den försäkrade glömt att upplysa om en sjukdom eller skada som inte var aktuell vid den tid när upplysningarna gavs. Man får räkna med att
skälighetsbedömningen påverkas av vilken typ av försäkring det är fråga om
och vem det är som kräver ett
försäkringsersättning; anspråk på
invaliditetsersättning från den unge själv torde sålunda i väga
regel betydligt tyngre än ett anspråk på dödsfallsersättning från hans
förmyndare.
På liknande sätt kan man tänka sig en varierande
skälighetsbedömning när det gäller omyndigförklarade och andra som lider av
psykisk abnormitet, där dessutom graden av avvikelse från normalt sinnestillstånd bör beaktas. En som en
uppgift omyndigförklarad
lämnar kan i ett fall anses ha sådan karaktär av medvetet svek att oriktigheten bör kunna åberopas fullt ut av medan den vid
bolaget,
starkare psykisk abnormitet inte skall leda till någon minskning av
ersättningen.
19.4.3 till 4 3 §
Specialmotivering kap.
3 § Om försäkringsbolaget under försäkringstiden får kännedom om att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sägs i 2 § första eller andra stycket, får bolaget säga upp försäkringen för upphörande eller ändring. Uppsägningen skall göras med tre månaders uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen.
Skulle bolaget, om upplysningplikten hade fullgjorts, ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring med det försäkringsbelopp som svarar mot den avtalade premien och på de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas före uppsägningstidens utgång. Om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt elleri strid mot tro och heder, har försäkringstagaren rätt till
fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring.
I uppsägningen skall anges under vilka förutsättningar en försäkringstagare enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren begär att få försäkringen ändrad, har bolaget rätt att få de nya upplysningar som bolaget behöver för sin bedömning.
Första och andra styckena
Som nämns i allmänmotiveringen är det vid personförsäkring vanligt
att oriktigheten av lämnade uppgifter upptäcks redan innan försäkringsfall inträffar; särskilt ofta görs upptäckten i samband med att
försäkringstagaren ansöker om premiebefrielse. Vid sjukförsäkring
visserligen oriktigheterna oftast i samband med försäk-
upptäcks (dvs. ersättningsgrundande sjukperiod), men här är det ringsfall
även i denna situation nödvändigt att ta ställning till avtalets framtida
i denna paragraf är från denna synpunkt av
utformning. Reglerna
större än de i 2 §, som behandlar bolagets ansvar
praktisk betydelse
efter Ämnet har behandlats relativt utförligt i den
försäkringsfall. allmänna motiveringen (avsnitt 12.2.4). Förslaget saknar motsvarig-
het i FAL men stämmer till största delen med bolagens nuvarande
praxis.
Förutsättningen för att paragrafens bestämmelser skall kunna
är att det har konstaterats ett relevant brott mot upplys-
tillämpas
Den närmare innebörden av detta framgår av vad som
ningsplikten.
vid 1 och 2 §§. Den omständigheten att bolaget under sagts ovan
försäkringstiden upptäcker en oriktig uppgift är alltså inte tillräcklig
för att avtalet skall kunna sägas upp; om har lämnats i god
uppgiften
tro eller av bara oaktsamhet, skall avtalet fortsätta att gälla i sin
ringa ursprungliga utformning. Såvitt gäller uppgifter som lämnats enligt
1 § andra är det också en förutsättning för att en
meningen
denna skall kunna sättas i kraft, att
uppsägning enligt paragraf bolaget med riktiga uppgifter skulle ha kunnat säga upp försäkringen
enligt 3 kap. 4 § eller ändra den enligt 3 kap. 5 §.
Men när man upptäcker ett sådant brott mot upplysningsplikten som omtalas i 2 §, får försäkringen. Inte heller
bolaget alltså säga upp här medför svek eller förfarande i strid mot tro och heder att avtalet automatiskt är Av skäl har regeln utformats så att
ogiltigt. praktiska
formellt för upphörande i bolaget har rätt att säga upp försäkringen
i allmänmotiveringen räknar vi med samtliga fall, men som framhålls att man i praxis skall inskränka sig till att säga upp avtalet för ändring i de fall där detta är den lösningen. Som också nämnts
riktiga
räknar vi vidare med att man i många fall inte skall behöva
tidigare,
formell alls utan kunna komma fram till
tillgripa någon uppsägning
en ny utformning av avtalet under hand.
Om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring alls ifall upplysningsplikten hade fullgjorts, har bolaget en absolut rätt att säga upp
försäkringen för upphörande; för denna situation upptar förslaget
inte någon skälighetsregel motsvarande 2 § tredje stycket. Om
riktiga uppgifter däremot bara skulle ha föranlett premiehöjning eller andra villkor i övrigt, blir bedömningen beroende av vilket
förfarande som ligger försäkringstagaren till last. Om försäkringstagaren (eller den försäkrade) har gjort sig skyldig
till svek eller förfarande i strid mot tro och heder, föreligger som regel inte någon rätt till fortsatt försäkring, vilket stämmer med att bolaget i sådana fall normalt är fritt från ansvar vid försäkringsfall. I andra fall däremot har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring,
även om bolaget säger upp försäkringen för upphörande. Förutsätt-
ningarna för detta är att han begär fortsatt försäkring före uppsäg-
ningstidens utgång och att han lämnar bolaget de nya upplysningar bolaget behöver för sin bedömning (tredje stycket).
Den fortsatta försäkringen får en utformning som nära ansluter till
vad som enligt 2 § gäller vid försäkringsfall; försäkringsbeloppet blir
det som svarar mot den avtalade premien, varjämte försäkringen förses med de förbehåll som bolaget skulle ha tagit om upplysnings-
plikten fullgjorts. Vid gruppförsäkring torde fortsatt försäkring
oftast kunna utfärdas bara som individuell försäkring. Vid sjukför-
säkring med periodisk ersättning anpassas försäkringsbeloppen till
den försäkrades inkomstförhållanden. Det skall alltså inte
verkliga ha någon avgörande betydelse om oriktigheten upptäcks före eller efter ett försäkringsfall. Rätten till fortsatt försäkring har betydelse
för försäkringstagaren främst genom att bolaget inte får ta hänsyn till sådan hälsoförsämring som kan ha drabbat den försäkrade efter det
att den ursprungliga försäkringen tecknades.
Vid svek och förfarande i strid mot tro och heder skall rätt till
fortsatt försäkring föreligga bara i speciella undantagsfall; enligt sista
meningen i stycket kommer fortsatt försäkring i fråga bara i den mån det skulle vara ”uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. I det helt övervägande antalet fall måste bolagets önskan att komma ur avtalsförhållandet väga över, när det har förekommit ett så pass
allvarligt illojalt beteende på försäkringstagarsidan; man bör kräva
ännu starkare skäl här än när det gäller att tillämpa regeln i 2 § tredje
stycket.
Även med den nu angivna utgångspunkten kan det dock vara
befogat att fortsatt försäkring meddelas i några av de typsituationer
som har angetts vid 2 § tredje stycket, förutsatt att omständigheterna i det enskilda fallet ger stöd för en sådan bedömning.
tillräckligt
Exempel på detta kan vara att den svikliga uppgiften bara avsett ett förhållande som skulle ha medfört en inte alltför stor premiehöjning och den försäkrades hälsotillstånd under tiden efter försäkringens
tecknande har försämrats så att ny försäkring inte längre går att få. Särskilt vid livförsäkring kan det också vara att helt eller
rimligt
delvis bortse från sveket, om den försäkrade har lämnat oriktiga
uppgifter utan försäkringstagarens vetskap; vid försäkring på främ-
mande liv är bolaget efter avtalets ingående normalt inte beroende av den försäkrades handlande, och det kan då vara att hans
oskäligt bristande hederlighet berövar försäkringstagaren hela skydddet.
Även när grunden för den ansökan skulle ha
avslag på ursprungliga
varit s.k. moralisk risk, kan det någon gång finnas skäl att låta försäkringstagaren behålla försäkringen om det har förflutit ett antal år sedan försäkringen tecknades och hans förhållanden har utvecklats så att det inte längre finns någon påtaglig anledning att befara
ohederlighet från hans sida (jfr vid 3 kap. 1 § ovan).
Uppsägningstiden är alltid tre månader, räknat från det att uppsägningen avsändes från bolaget, oavsett om avser
uppsägningen upphörande eller ändring. Den långa uppsägningstiden visserfyller
ligen inte någon funktion i de fall där skall och
försäkringen upphöra
bolaget skulle vara fritt från ansvar vid Av
försäkringsfall. praktiska
skäl - bl.a. därför
att det från början kan vara oklart om en
uppsägning slutligen skall leda till upphörande eller ändring - är det
emellertid nödvändigt att ha samma tid för samtliga fall.
Under uppsägningstiden fortsätter försäkringen att gälla i sin ursprungliga form, men med de begränsningar som följer av 2 §.
Genom att är så väl kan man räkna med
uppsägningstiden tilltagen
att parterna under denna tid skall hinna komma överens om hur försäkringen i fortsättningen skall vara utformad den inte skall
(om
upphöra helt); i många fall torde de alternativen vara
möjliga
klarlagda redan när bolaget sänder ut sin När ny
uppsägning.
överenskommelse nås under
uppsägningstiden, upphör naturligtvis
det gamla avtalet att gälla omedelbart. Om
uppsägningstiden
undantagsvis skulle löpa ut medan fortfarande
förhandlingar pågår,
av allmänna - i
får det avgöras med ledning avtalsrättsliga principer
förekommande fall kompletterade med 3 kap. 1 och 2 §§ - ivad mån bolaget på grund av vad som förekommit vid förhandlingarna bär
något ansvar vid inträffande försäkringsfall.
Tredje stycket
Särskilt när bolaget använder av att säga upp
sig möjligheten försäkringen för upphörande, är det viktigt att försäkringstagaren får
veta att det ändå kan finnas möjligheter för honom att få behålla försäkringen i förändrad form. I första meningen i detta stycke
åläggs därför bolaget att i uppsägningen erinra försäkringstagaren
om reglerna i andra stycket om rätt till fortsatt försäkring. Om bolaget har bildat sig en uppfattning om i vad mån rätt till fortsatt
I
Specialmotivering till 4 kap. 4 § 569
försäkring föreligger i det aktuella fallet, bör naturligtvis även detta anges liksom vad försäkringstagaren skall göra om han vill ha fortsatt
försäkring. Skulle bolaget upptäcka att informationen i ett visst fall har försummats, får bolaget sända informationen i efterhand och räkna uppsägningsfristen från det att avsändes.
kompletteringen
Bolaget är skyldigt att upplysa om reglerna i andra stycket också när det väljer att säga upp endast för
försäkringen ändring.
Den grundläggande informationen får
om reglerna i andra stycket inte utelämnas ens om bolaget om att
för sin del är övertygat någon rätt till fortsatt försäkring inte finns, t.ex. därför att
försäkringstaga-
ren har gjort sig skyldig till svek. Saknas den föreskrivna informationen får uppsägningen ingen verkan, och detta även om t.ex. en domstol vid en senare skulle komma till att rätt till
bedömning någon
fortsatt försäkring faktiskt inte fanns. Utan information fortsätter försäkringen att gälla, dock med ansvaret bestämt 2 §.
enligt I tredje meningen i berörda att stycket ges den tidigare regeln försäkringstagaren måste lämna de kompletterande upplysningar
bolaget behöver, om han vill ha fortsatt försäkring. Situationen är i princip densamma som vid nyteckning, och som förut antytts blir de
vanliga reglerna om upplysningplikten tillämpliga.
19.4.4 till 4 4 §
Specialmotivering kap.
4 § Försäkringsbolaget fär inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts om bolaget, när det mottog upplysningarna, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse.
Vid livförsäkring för dödsfall får bolaget åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningarna lämnades eller om bolaget har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid.
Första stycket första och andra inte om
meningen stycket gäller försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
Bestämmelserna i denna paragraf begränsar bolagets möjligheter att
åberopa brott mot upplysningsplikten. Första stämmer nära
stycket
med 9§ FAL, medan i andra är en En
regeln stycket nyhet.
ytterligare begränsning av liknande slag finns i 11 §, som är gemensam för hela kapitlet.
Första stycket
Regeln i första motsvarar i stort sett första delen av 9§
meningen
FAL. Förslaget dock att det
går på det viset ett steg längre än FAL, för tillämpning av räcker att insett eller bort inse att
regeln bolaget
uppgifter var oriktiga eller det krävs alltså
lämnade ofullständiga;
inte att bolaget ägt eller bort äga kännedom om det rätta förhållandet. Syftet med detta är att stimulera bolagen till att noga granska
försäkringstagarens uppgifter och så långt som möjligt pröva deras riktighet. Den praktiska betydelsen av denna skillnad i lagtextens
utformning torde dock inte vara särskilt stor (jfr Hellner s. 161).
Denna regel (liksom 11 §) innebär visserligen att en försäkrings-
tagare, som mer eller mindre grovt brutit mot upplysningsplikten,
någon gång kan få ersättning från försäkringen utöver vad som från försäkringssynpunkt framstår som rättvist och rimligt. Syftet med
reglerna i lagförslaget är emellertid i första hand att så många
försäkringar som möjligt skall gälla i enlighet med sin lydelse och ge försäkringstagaren det skydd han har tänkt sig. Naturligtvis bör detta
inte ske genom att bolagen i stor utsträckning betalar trots att
försäkringen visar sig vara grundad på oriktiga uppgifter; tvärtom är
det bl.a. från kollektivets synpunkt viktigt att de utbetalningar som görs vilar på riktig grund. Men detta torde man uppnå bättre genom regler som stimulerar bolagen till noggrann kontroll av de uppgifter som lämnas än genom föreskrifter om stränga sanktioner mot
försäkringstagarna. En försäkring som inte ger skydd i enlighet med
sin lydelse kan sägas vara misslyckad, även om resultatet moraliskt framstår som motiverat med tanke på försäkringstagarens beteende. Det bör observeras att regeln enligt tredje stycket inte gäller vid svek och förfarande i strid mot tro och heder - alltså de allvarliga fallen av illojalt beteende.
Brott mot upplysningsplikten kan sålunda inte åberopas om bolaget insett eller bort inse att uppgifterna var oriktiga eller ofullständiga. Ett viktigt sådant fall är när bolaget på annat vis redan
har tillgång till riktiga uppgifter. Om den tjänsteman i bolaget som fattar beslut om försäkringen faktiskt har tagit del av den riktiga uppgiften, är det självklart att
bolaget skall anses ha känt till det riktiga förhållandet oavsett hur
uppgiften kommit till tjänstemannens kännedom. När uppgiften inte
har kommit fram till den som fattar beslutet, kan det däremot ofta vara svårt att avgöra vad som skall krävas för att ”bolaget” skall ha anses ha känt till förhållandet.
Det kan uppenbarligen inte vara tillräckligt att uppgiften finns
antecknad i någon handling i bolagets besittning eller att den är känd för någon av de anställda, t.ex. någon som råkar vara personligt bekant med försäkringstagaren. Det måste krävas att uppgiften finns på en plats, där det rimligen kan begäras att bolaget skall söka efter den, eller att den är känd för någon som har anledning att se till att den kan beaktas vid prövningen av ansökan. När det gäller att bedöma vilka ansträngningar som kan krävas av bolaget, får man bl.a. beakta storleken och arten av den försäkring det gäller samt i
vilken mån försäkringstagarens uppgifter har gett bolaget anledning
till särskild vaksamhet.
i i
j Specialmotivering till 4 kap. 4 § 571
Den riktiga uppgiften kan finnas t.ex. i rörande en
handlingarna tidigare försäkring. Man torde visserligen inte kunna att begära
bolaget rutinmässigt skall leta fram handlingarna till redan avslutade försäkringar, men äldre som finns bevarade bör tas fram
handlingar
åtminstone om den nya försäkringen skall avlösa en
tidigare försäkring och om försäkringstagaren annars i samband med
ansökan berättar att han haft i Försäk-
tidigare försäkring bolaget. ringstagaren kan då ha anledning att utgå från att bolaget på nytt tar
del av de gamla och att han därför inte behöver
handlingarna
upprepa alla uppgifter han lämnade där.
Bolaget kan också få kännedom om det förhållandet
riktiga genom
att försäkringstagaren muntligen uppger det för ombudet. Man kan t.ex. tänka sig att försäkringstagaren berättar att han en varit
gång
sjuk på visst sätt men sedan inte kan lämna närmare uppgifter om tid, läkare eller och att ombudet därför - i samråd med
diagnos försäkringstagaren - inte antecknar något om sjukdomen i frågefor-
muläret. Någon gång kan det också vara för ombudet att
möjligt
genom egna observationer få kunskap om sjukdomar som försäkringstagaren inte uppger för honom. Situationen kan vara en annan,
om försäkringstagaren själv fyller i frågeformuläret. Om han därvid
nämner en viss sjukdom och ger ombudet ett av att
(oriktigt) intryck
han också antecknar den i formuläret, bör det
knappast läggas
bolaget till last om ombudet inte kontrollerar att
anteckningen verkligen blir gjord.
Men bolaget behöver som sagt inte ha haft till de
tillgång riktiga
uppgifterna. Det räcker att bolaget insett att lämnade var
uppgifter oriktiga eller ofullständiga. Regeln är tämligen självklar när den
ansvarige tjänstemännen - eller någon som bort vidarebefordra sin upptäckt till honom - faktiskt har förstått att inte kan
uppgifterna
vara riktiga. Om en vuxen
försäkringssökande uppger att han väger 15 kg och bolaget inte ställer bör
någon kompletterande fråga, bolaget inte kunna åberopa brott mot upplysningsplikten, även om
man inte kunde ana att den verkliga vikten var 150 kg. Bolaget får här anses ha att skulle meddelas utan
godtagit försäkringen uppgift
om den försäkrades vikt.
Svårare är när det blir om att ”bort
bedömningen fråga bolaget
inse” att var eller skall
uppgifterna oriktiga ofullständiga; bolaget
alltså ha godtagit sökandens och inte
uppgifter gjort några komplet-
terande trots att till det.
efterforskningar, uppgifterna gav anledning
Här måste dock relativt krav ställas -
höga på bolagen uppgifterna
måste granskas kritiskt och vid behov. En
kompletteringar begäras
inte oväsentlig roll spelar här av ombuden
utbildningen (fältmän-
nen); dessa har en stor del av ansvaret för att bolaget får ordentliga uppgifter till grund för sin prövning, men de har samtidigt ett eget intresse av att en tillämnad inte om intet att
försäljning går genom
sökanden blir avskräckt när han skall besvara frågorna i formuläret.
Det kan också vara svårt att generellt ange vilka åtgärder bolaget måste vidta för att bevara sin rätt, t.ex. om sökanden lämnar uppgifter om ett sjukdomsförlopp som klart avviker från det normala. Den första åtgärden bör naturligtvis vara att ställa kompletterande frågor till sökanden och på detta sätt försöka få ett
underlag för bedömningen. Om också svaren på de nya frågorna
framstår som osannolika och någon annan utredning inte finns att tillgå, torde bolaget ha att välja mellan att vägra försäkring och att meddela försäkring men avstå från möjligheten att åberopa brott
mot upplysningsplikten på den aktuella punkten. Men vanligen skaffar sig bolaget också annan kompletterande utredning, genom att begära uppgifter från försäkringskassa, sjukhus
osv. och eventuellt genom att den som skall försäkras får genomgå
särskild läkarundersökning. Om utredningen kan anses bekräfta
sökandens uppgifter, kan man inte längre påstå att bolaget ”bort inse” att uppgifterna var oriktiga. Visar det sig senare att så ändå var fallet, kan detta åberopas enligt 2 eller 3 §.
För att bolaget skall kunna inhämta sådana uppgifter från andra som nu nämnts krävs det visserligen att den som avser
uppgifterna
lämnar sitt samtycke till åtgärden, men som angetts vid 3 kap. 1 § har bolaget rätt att vägra försäkring om samtycke inte lämnas. Om ett
bolag skulle meddela försäkring trots att samtycke vägrades, torde
bolaget riskera att enligt den nu diskuterade regeln förlora sin rätt att åberopa brott mot upplysningsplikten; en sådan vägran måste ofta vara ett starkt tecken på att lämnade uppgifter är oriktiga.
Förslaget föreskriver inte någon allmän undersökningsplikt för bolaget (om också bolaget får anses skyldigt att i viss utsträckning ta
fram uppgifter som finns inom dess egen organisation). Om de
uppgifter försäkringstagaren lämnar verkar rimliga, kan bolaget
alltså grunda sitt beslut på de lämnade uppgifterna utan kontroll med
försäkringskassa, sjukhus osv. och åberopa -brott mot upplysningsplikten, om det senare visar sig att uppgifterna var oriktiga. Från
denna synpunkt kan FAL:s formulering framstå som något strängare
mot bolaget enligt denna skulle man kanske kunna hävda att bolaget ”bort äga kännedom” om sådana förhållanden som kunnat upptäckas genom en enkel rutinkontroll. Denna olikhet torde dock inte ha mer än teoretisk betydelse, eftersom bolagen i eget intresse alltid företar sådana kontroller så snart det är fråga om mera
betydande försäkringar.
Regeln i andra meningen motsvarar senare delen av 9§ FAL. Regeln behandlar två situationer, dels den när det förhållande som
den oriktiga uppgiften avsåg saknade betydelse för bolaget redan när
försäkringen dels den när förhållandet senare har
tecknades,
upphört att ha betydelse.
till 4 573
i Specialmotivering kap. 4 §
Exempel på den förstnämnda situationen är när en
försäkringsta-
gare förtiger en sjukdom, som inte skulle ha haft för
någon betydelse
bolagets villighet att meddela försäkring eller för villkorens utform-
ning; förtigandet påverkar då inte försäkringstagarens rätt till ersättning från försäkringen. Regeln framstår delvis som en spegel-
bild av bestämmelsen i 1 § att bolaget bara får ställa om sådant
frågor
som är av betydelse för dess framhålls vid den
bedömning. (Som
bestämmelsen, betyder detta dock inte att det i skulle ha
exemplet
varit förbjudet för bolaget att om den aktuella
fråga sjukdomen.)
De riskprövningsregler kan ändras så att en viss
bolaget tillämpar sjukdom inte längre har för betydelse bedömningen eller, tvärtom,
så att en sjukdom som inte beaktats nu tillmäts
tidigare betydelse.
För att bolaget utan hinder av den nu diskuterade bestämmelsen skall kunna åberopa en eller
oriktig ofullständig uppgift krävs det, att
det förhållande som har både de
uppgiften avsåg betydelse enligt regler som tillämpades när tecknades
försäkringen och de regler som gäller när oriktigheten som lindrar hälsokraven
upptäcks. Ändringar
skall alltså tillämpas till fördel, medan
försäkringstagarens ändringar
i skärpande inte får emot honom. torde få
riktning åberopas Regeln tillämpas analogt vid mindre förändringar av riskprövningsreglerna
-
ändringen innebär t.ex. att en viss en mindre
sjukdom ger premiehöjning än förut.
En har - med motsatt -
angränsande fråga utgång behandlats av Livförsäkringens Villkorsnämnd (beslut nr 4/1981). Vid anslutning till en gruppförsäkring hade sökanden svarat oriktigt på frågor om sjukhusvård m.m. och därigenom förtigit en sjukdom, som rätteligen skulle ha föranlett avslag på ansökan. Några år senare förenklades riskprövningsreglerna för den aktuella gruppen, och i samband därmed reducerades det använda frågeformuläret avsevärt. Den sjukdom sökanden led av skulle - om den kommit till kännedom - fortfarande
bolagets ha föranlett avslag på ansökan, men det bedömdes att sökanden skulle ha kunnat besvara frågorna i det nya formuläret riktigt utan att uppge sin sjukdom. Villkorsnämnden fann inte detta utgöra anledning att rekommendera utbetalning av billighetsskäl.
Det kan emellertid också vara de faktiska förhållandena som ändras så att de kommer att överensstämma med
försäkringstagarens uppgifter (jfr SOU 1925:21 s. 79). Ett
exempel är att en gruvarbetare som tecknar - där
olycksfallsförsäkring yrket har betydelse för
premien uppger att han är kontorist. Om han sedermera
övergår
till kontorsarbete och därefter drabbas av ett bör han ha
olycksfall,
rätt till full ersättning.
Ett motsvarande resonemang kan däremot när det
knappast föras,
gäller uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd. Eftersom
bolagen
regelmässigt frågar om den försäkrade ”lider eller har lidit” av angivna sjukdomar, kan man sällan tänka att förhållandena
sig
ändras så att de helt överensstämmer lämnade
med (oriktiga)
till 4 4 §
574 Specialmotivering kap.
Som kan därför inte den, som har fått
uppgifter. tidigare antytts mot normal att förtiga en premiehöjanlivförsäkring premie genom de av försäkringsersättningen genom att sjukdom, undgå nedsättning
visa att han tillfrisknat från eller levt längre än man
sjukdomen
statistiskt kan vänta för en person med den aktuella sjukdomen. till sådana individuella variationer är inbyggd i premietarif- Hänsyn ferna, och att i efterhand normalpremie till dem som inte dör i den ge
skulle vara försäkringsmatematisk ohållpremiehöjande sjukdomen
bart.
Andra stycket
I detta den s.k. oantastbarhetsregeln. Bestämmelsen
stycke upptas
avser bara för dödsfall, och den är inte tillämplig när
livförsäkring
eller den försäkrade förfarit svikligt eller i strid
försäkringstagaren
mot tro och heder och avsnitt 12.2.3 ovan). Regeln
(se tredje stycket
innebär att de brotten mot inte kan
vanliga upplysningsplikten
när mer än två år förflutit från det upplysningarna
åberopas
lämnades. Bolaget kan inte efter denna tid vägra ersättning eller säga Däremot kan även efter tvåårstidens
upp försäkringen. bolaget premiebefrielse, eftersom premieutgång vägra försäkringstagaren
genomgående skall behandlas
befrielseförsäkring enligt förslaget som sjukförsäkring (1 kap. 1 §).
Oantastbarheten kan gå om intet på två sätt: genom att dödsfall inträffar inom tvåårstiden att inom samma tid och genom bolaget
lämnar försäkringstagaren besked enligt 11 §. Att premiebefrielse
aktualiseras har däremot betydelse i samman-
ingen självständig
- Vilket av de två alternativen som blir aktuellt kommer att
hanget. bero på i vilket sammanhang oriktigheten upptäcks.
När utan att dödsfall har inträffat, t.ex. i
oriktigheten upptäcks
samband med att ansöker om premiebefrielse,
försäkringstagaren
blir det om hinner reklamera enligt 11 § innan
avgörande bolaget
fristen ut. är bolaget också bevarat vid sin rätt om det
går Naturligtvis
inom fristen säger upp försäkringen enligt 3 §; en sådan uppsägning uppfyller de krav som anges i 11 §. När efter dödsfallet, blir det däremot 3
oriktigheten upptäcks
när detta inträffade. skall bolaget även i
avgörande Visserligen
denna situation 11 §, men om utgången var ge besked enligt beroende av när beskedet skulle de efterlevande kunna lämnades, skaffa oantastbarhet genom att dröja med att anmäla försäkrings- j
sig
fallet tills fristen ut. 5
löpt
Tredje stycket
Bestämmelserna i första första meningen och andra stycket
stycket
gäller inte vid svek och förfarande i strid mot tro och heder. Regeln
i sou 1986:56 till 4
Specialmotivering kap. 5r§ 575
är generellt utformad, men dess betydelse skiftar vilken
beroende på
bestämmelse som är aktuell. Om bolaget kände till det rätta förhållandet torde man inte kunna tala om svek och knappast heller om förfarande i strid mot tro och heder. Om bolaget bara förstod att lämnade var
uppgifter oriktiga
eller ofullständiga (men inte kände till rätta kan
förhållandet),
bestämmelsen i tredje stycket däremot under vissa förhållanden tänkas bli aktuell - de
svikliga uppgifterna skulle alltså kunna åberopas. Regeln kan naturligtvis också om bara tillämpas bolaget
hade bort inse att var
uppgifterna oriktiga.
Däremot gäller den särskilda för svek osv. inte
undantagsregeln
när det är fråga om som saknar för
uppgifter betydelse bolaget
(första stycket andra meningen). Som är det en
framgått utgångspunkt för reglerna om att om upplysningsplikten, oriktiga uppgifter
sådant som saknar för risken inte skall leda till
betydelse några
konsekvenser. Förhållandet mellan den särskilda och andra
undantagsregeln
stycket torde inte vålla det finns
några tolkningsproblem; knappast
något tekniskt samband mellan och
oantastbarhetsregeln frågan
huruvida svek eller förfarande i strid mot tro och heder förekommit.
19.4.5 till 4 5 §
Specialmotivering kap.
5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får försäkringsbolaget göra särskilt undantag för sådana sjukdomar och kroppsfel som den försäkrade hade när avtalet ingicks, bara om undantaget 1. grundar sig på upplysningar om den försäkrade som bolaget har inhämtat, eller 2. är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. Om en tidsbegränsad försäkring förnyas, får ett undantag enligt första stycket 2 bara avse sjukdom eller kroppsfel som den försäkrade hade när det första avtalet ingicks. i samband Om försäkringsskyddet utvidgas med förnyelsen, gäller dock första stycket i denna del.
I paragrafen och regleras bolagens tillgång till s.k. symtomklausuler
liknande förbehåll. Ämnet har behandlats i
allmänmotiveringen
(avsnitt 12.3.1).
Från de förbehåll som avses här får man sådana skilja villkorsbestämmelser som innebär att över huvud
försäkringen taget inte
täcker följderna av och oavsett när de
sjukdom kroppsfel, uppträder.
Sådana villkor, som förekommer främst i och
olycksfallsförsäkringen
som kan avse alla sjukdomar eller bara vissa hör till de
uppräknade,
allmänna omfattningsbestämmelser som bestämmer fritt
bolaget
över. När villkoren har denna det inte roll
utformning, spelar någon
vilka upplysningar om en viss den försäkrade sjukdom har gett eller
-
[S76 Specialmotivering till 4 kap. 5 §
skulle ha kunnat ge ifall han blivit tillfrågad; omfattningsbestämmelser av detta slag gäller utan undantag. Bestämmelserna handlar i stället om det fallet att försäkringen i täcker eller död på grund av sjukdom osv.
princip arbetsoförmåga
men inte vill ta ansvar för följderna av sådana sjukdomar
bolaget
som den försäkrade hade redan när försäkringen tecknades. Även ett sådant förbehåll kan avse alla sjukdomar eller bara vissa uppräknade. Förbehållet kan också ha den omvända formen, att det anges
vara en förutsättning för försäkringens giltighet att den försäkrade
vid tecknandet är fullt arbetsför eller liknande. Till denna kategori måste även räknas förbehåll om att för äldre
ersättningstiden
är och om att det skall förflyta viss karenstid
sjukdomar begränsad
efter tecknandet innan återfall i äldre kan ge rätt till
sjukdom
ersättning.
Svårare att bedöma är sådana villkor som innebär att försäkringen
ersättning eller ingen ersättning alls för försäkringsfall
ger sämre inom viss tid efter tecknandet, när denna begränsning åtminstone formellt oavsett om det är fråga om ”ny” eller ”gammal”
gäller
Sådana villkor får bedömas från fall till fall, varvid den
sjukdom.
torde bli under hur lång tid begränsningen
viktigaste omständigheten
Om bara inom t.ex. så
gäller. begränsningen gäller försäkringsfall
kort tid som en månad från tecknandet, förefaller det klart att villkoret i tar sikte på ”gamla” sjukdomar och alltså
praktiken
omfattas av bestämmelserna i denna Om däremot försäk-
paragraf.
ger begränsad ersättning under så lång tid som två år, vilket
ringen
förekommer i kollektiv bör bedömningen bli den
sjukförsäkring,
motsatta; har i full frihet att träffa avtal om att parterna princip skall för olika stora förmåner under olika delar av
försäkringen gälla
och att om i ett
försäkringstiden, tillämpa reglerna symtomklausuler
sådant fall som nu angetts skulle avsevärt inskränka denna frihet.
Första stycket
för är att i skyddet, som har
Utgångspunkten förslaget begränsningar
med den försäkrades hälsotillstånd att göra, så långt som möjligt skall grundas på upplysningar som bolaget tar in när försäkringen tecknas. Om det av de inhämtade framgår att den
uppgifterna
försäkrade lider av en viss sjukdom och bolaget vill helt eller delvis
undanta arbetsoförmåga på grund av den sjukdomen, har bolaget en
rätt till det. Denna som i och för är självklar med
obetingad regel, sig
den av punkt l i detta
uppläggning vi har gett lagförslaget, framgår
stycke.
I den mån inte sig på inhämtade
försäkringens utformning grundar
bör däremot vara att försäkringen skall
upplysningar, huvudregeln
för den försäkrade sådan han är. I härmed sägs i den
gälla enlighet
sou 1986:56 till 4 5 § 577
Specialmotivering kap.
föreslagna lagtexten, att symtomklausuler och liknande förbehåll är tillåtna bara om förbehållet är av beskaffen-
påkallat försäkringens
het eller någon annan särskild Förbehåll av detta
omständighet”.
slag bör förekomma bara om det är eller förenat
praktiskt omöjligt
med avsevärda att inhämta och det
olägenheter upplysningar samtidigt finns påtagliga försäkringsmässiga skäl att göra undantag
för äldre sjukdomar. De fördelar i form av framför allt
lägre premier som användandet av symtomklausuler kan medföra måste
vägas omsorgsfullt mot de nackdelar för den enskilde som sådana förbehåll kan innebära. Allmänt
sett kan man säga att det är lättare att godta symtomklausuler i egentlig bemärkelse än sådana förbehåll som inte kräver att några ännu har visat
symtom på sjukdomen sig. Exempel
på situationer där olika typer av förbehåll
bör godtas vid individuell försäkring har lämnats i avsnitt 12.3.1. För del
gruppförsäkringens
har frågan behandlats i avsnitt 17.5.
Reglerna om i 4 1-4 §§ skall vara
upplysningsplikten kap. förslaget tvingande till försäkringstagarens fördel. Därför kan över bolaget
huvud taget inte åberopa ett om
undantag av typ symtomklausul, bolaget - utan att få svar som motiverar klausulen - faktiskt har
ställt frågor till den försäkrade om den som klausulen avser.
sjukdom
Om har ställt vissa men inte om den
bolaget visserligen frågor frågor
eller de sjukdomar som avses med måste man däremot
undantaget, göra en allmän prövning av undantagets tillåtlighet.
Det avgörande blir om det framstår som att använder en
försvarligt bolaget
symtomklausul i stället för att ställa till den
ytterligare frågor
försäkrade. Ifall undantaget avser bara viss och
någon sjukdom
bolaget lätt hade kunnat ställa en om den, talar detta till
fråga
bolagets nackdel vid Om å andra sidan - såsom
prövningen. ofta
förekommer vid -
gruppförsäkring bolaget bara frågar om den
försäkrade är arbetsför och symtomklausulen avser alla
sjukdomar,
blir bedömningen densamma som om alls
ungefär inga upplysningar
hade inhämtats; som innebär det dock inte att
framgått tidigare
förbehållet utan vidare skall godtas.
Förbehåll av liknande kan ibland förekomma i samband med
slag
att under ändrar villkoren
försäkringsbolaget försäkringstiden för en
långvarig försäkring. Om bolaget inför nya och för försäkringstagar-
na förmånligare standardvillkor kan
för en viss typ av försäkring, bolaget önska att dessa förbättringar skall gälla också för redan tecknade försäkringar. kan då emellertid anse det nödvän-
Bolaget
digt att från det förbättrade undanta sådana som
skyddet sjukdomar
redan har visat symtom, som det är att
samtidigt praktiskt omöjligt
inhämta nya från
hälsoupplysningar samtliga försäkringstagare.
(Undantaget kan också ha den formen, att det vara en
anges förutsättning för de nya villkorens giltighet att den försäkrade vid
ändringstidpunkten är arbetsför eller liknande.)
till 4 6 §
578 Specialmotivering kap.
Om bolaget inte begär någon extra premie för det nya skyddet,
finns det tillräcklig anledning att motsätta sig att utvidgknappast
detta vis. Om motsvaras av en
ningen begränsas på utvidgningen premiehöjning, föreligger däremot i praktiken en typ av en nyteck-
och det bör därför krävas sådana speciella omstän-
ningssituation,
som avses i bestämmelsen för att förbehållet skall få
digheter
användas. Som redan framgått är det knappast tillräckliga skäl, att bolaget i en sådan situation inte kan begära in nya hälsouppgifter från alla Det bör dessutom fordras att det finns
försäkringstagare.
skäl för förbehållet - t.ex. så att det på
vägande försäkringsmässiga
kan antas att det skyddet annars skulle
goda grunder utvidgade
komma att omfatta ett stort antal redan inträffade sjukfall. Nackdelarna för den enskilde av en framträder särskilt
symtomklausul
i en sådan situation, när en försäkrad som redan lider av den
tydligt
aktuella betalar den extra utan att få något extra
sjukdomen premien
En annan sak är att - utan att komma i konflikt med
skydd. bolaget
bestämmelserna i denna - kan förbehålla sig att försäkring-
paragraf
en inte skall omfatta sådana förluster i form av förlorad arbetsink-
omst m.m. som har uppkommit innan utvidgningen gjordes.
Andra stycket
Som framhålls i bör man inte tillåta att
allmänmotiveringen, villkoren för tidsbegränsade försäkringar av den typ som fortlöpande
innehåller förbehåll, som innebär att sjukdomar m.m. som
förnyas
under en automatisk tas undan från
uppkommit försäkringsperiod
ansvarsområdet för nästa En som förbjuder sådana
period. regel
villkor har in i första i detta Däremot är det -
tagits meningen stycke.
som framhållits flera - som hindrar att
gånger tidigare ingenting
i samband med förnyelsen och
bolaget begär nya hälsoupplysningar
med av vad som då kommer fram inför ett nytt undantag i
anledning försäkringen.
Den i första meningen gäller bara i den
speciella begränsningen
mån oförändrade villkor. Om bolaget i
försäkringen förnyas på
samband med t.ex. genom att upphäva
förnyelsen utvidgar skyddet,
ett för viss gäller i stället de
tidigare undantag någon sjukdom,
i första kan alltså förbehålla sig att
vanliga reglerna stycket. Bolaget
det inte skall för dem som blivit sjuka innan
utvidgade skyddet gälla
om det finns tillräckliga sakliga skäl för ett
utvidgningen gjordes,
sådant förbehåll.
19.4.6 till 4 kap. 6 §
Specialmotivering
har förbehållit sig ansvarsfrihet när den försäk- 6 § Om försäkringsbolaget rade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna som inträffar under sådana risker, ansvarar bolaget ändå för försäkringsfall
i
Specialmotivering till 4 kap. 6§ i 579
omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.
Som redan framhållits åtskilliga gånger, får bolagen i princip själva
bestämma vilka yttre risker försäkringarna skall täcka. I denna paragraf ges emellertid en regel, som skall hindra att vissa typer av
ansvarsbegränsningar får en mot försäkringstagarna oförmånligare utformning än som är försäkringsmässigt motiverat. För undantag
som avser någon eller några få klart urskiljbara risker skall det enligt
förslaget alltid gälla en kausalitetsregel.
Den föreslagna regeln avser delvis vad man brukar kalla fareök-
ningsbestämmelser. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt
12.3.2) är emellertid detta begrepp svårtolkat, och den nya
regeln
förutsätter inte att villkorsbestämmelsen kan betecknas som avseende fareökning. Det avgörande för om regeln skall vara är i
tillämplig
stället vilken typ av risk undantaget avser. Här liksom på andra ställen är det den faktiska innebörden av villkorsbestämmelsen som är avgörande för hur den skall behandlas, inte vilken dräkt
språklig
undantaget har fått (jfr prop. 1979/80:9 s. 65).
Regeln skall inte tillämpas på sådana undantag som avser ett stort antal risker, kanske delvis okända och svåra att överblicka.
Försäkringsbolaget kan alltså fritt använda suspensionsklausuler
t.ex. när det gäller undantag för deltagande i krig och vistelse i land där krig eller politiska oroligheter råder, liksom när görs
undantag
för skador som i den försäkrades Att
uppstår yrkesverksamhet. genomgående tillämpa en kausalitetsregel - eller ett krav på att den
försäkrade skall ha utsatt sig för risken frivilligt - i sådana fall skulle kunna ge upphov till svåra utrednings-och för
bedömningsfrågor;
vissa fall brukar försäkringsvillkoren dock som mildrar
uppta regler verkningarna av den objektiva begränsningen.
Självfallet har regeln inte heller någon inverkan på allmänna tidsmässiga eller geografiska begränsningar av ansvaret som bolaget gör. Om en försäkring t.ex. gäller enbart i Sverige, är bolaget utan vidare fritt från ansvar för skador som inträffar utanför landet, oavsett anledningen till att den försäkrade reste utomlands och oavsett orsaken till skadan. Skulle en sådan begränsning i något udda fall leda till stötande resultat - t.ex. om någon under en skidtur i svenska fjällen åker vilse och kommer in på norskt område - kan det bli aktuellt med en tillämpning av 36 § avtalslagen, om bolaget vill åberopa klausulen.
När det det gäller undantag för flygning, viss sport eller idrott och liknande begränsade riskområden, skall det däremot
genomgående gälla en kausalitetsregel. Den som under i en deltagande boxnings-
match blir skadad av en nedfallande skall ha full
taklampa, ersättning
från sin Som av den
olycksfallsförsäkring. framgår föreslagna
lagtexten, utgår denna från att det villkoren en
enligt gäller
suspensionsregel för sådana situationer. I den mån så för närvarande
580 till 4 7§
Specialmotivering kap.
är fallet, förutsätter vi emellertid att en villkorsändring görs; det bör alltså redan av villkoren framgå att försäkringen gäller när orsakssamband saknas. Inte heller får villkoren ge intryck av att bevisbör-
dan i denna fråga vilar ensidigt på försäkringstagaren (jfr avsnitt
12.3.2 ovan).
För att skall kunna åberopas av bolaget måste skadan
undantaget
ha orsakats genom en risk som är typisk för den undantagna verksamheten. Så skall t.ex. ett undantag för fotbollsspel inte kunna
om en efter en match snubblar och skadar sig i
tillämpas spelare
när händelsen är en direkt följd av en
omklädningsrummet (utom
skada som inträffat redan under matchen). Däremot fordras det enligt förslaget inte att den försäkrade skall ha utsatt sig för den
särskilda risken frivilligt. Detta är tämligen självklart när det är fråga
om t.ex. skador som orsakas av kärnexplosion eller radioaktiv
strålning men gäller också undantag för sport, flygning m.m., fast
där inte torde kunna uppstå särskilt ofta. Men om t.ex.
frågan
villkoren för en gör för flygning med
olycksfallsförsäkring undantag
är alltså i fritt från ansvar för skador
privatflygplan, bolaget princip
som uppstått på grund av sådan flygning, även om den försäkrade t.ex. har förts ombord på planet i medvetslöst tillstånd för att transporteras till sjukhus. I en situation som den nu antydda får man dock räkna med att 36§ avtalslagen kan tillämpas, och i något liknande fall kan den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 10 § förslaget bli aktuell.
19.4.7 till 4 7 §
Specialmotivering kap.
7 § Försäkringsbolaget kan göra försäkringens giltighet och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i
att anmäla ändringar i 3 kap. 4 och 5 §§ och ålägga försäkringstagaren sådana förhållanden till bolaget. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första premiebetalningen efter ändringen, är bolagets ansvar vid försäkringsfall
är begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.
Bolaget får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.
Första stycket
Premiens storlek och utformning i övrigt är ibland
försäkringens
beroende av den försäkrades levnadsförhållanden. Det mest prak-
tiska exemplet är att premien för sjuk- och olycksfallsförsäkring
växlar med den försäkrades Även sådana omständigheter som
yrke.
till 4
Specialmotivering kap. 7§ 581
bostadsort, konsekvent helnykterhet och liknande kan ha
betydelse.
Det kännetecknande för de villkorsbestämmelser som avses är, att hänsyn till sådana omständigheter tas inte bara vid tecknandet; bolaget förbehåller sig rätt att ändra eller villkoren i
premien Övrigt,
om förhållandena skulle ändras under Dessutom
försäkringstiden.
föreskriver villkoren konsekvenser för om
försäkringsskyddet någon
ändring av försäkringen inte kommer till stånd trots att förhållandena ändras. Liksom vid kan man föregående paragraf säga att villkoren typiskt sett tar sikte skillnaden är att
på fareökning; bolaget
i de nu avsedda fallen oftast år berett om bara att ge fortsatt skydd, premien och i till den
försäkringens utformning övrigt anpassas
ökade risken. Inte sällan innehåller villkoren dock att i
försäkringen
yttersta fall skall upphöra i förtid, t.ex. om den försäkrade
övergår
till ett yrke som anses så att alls
farligt ingen försäkring kan
meddelas. Bolaget förbehåller sig alltså att försäkringen skall kunna
upphöra
i förtid eller ändras under För att villkoren
försäkringstiden. skall få
ha sådan utformning krävs det att förbehållet är tillåtet 3 4
enligt kap.
och 5 §§ förslaget. Medan dessa
paragrafer anger förutsättningarna
för att villkor av detta över huvud slag taget skall få användas, anger 4kap. 7§ vilka konsekvenser det får för om
försäkringsskyddet
någon ändring av försäkringen inte kommer till stånd. Bestämmelserna i 3 kap. har dock även i den situationen: om
betydelse bolaget
på grund av dessa bestämmelser hade varit förhindrat att åberopa ett förbehåll om ändring eller kan en försummad
upphörande i förtid,
anmälan naturligtvis inte få konsekvenser 4 7 §.
några enligt kap.
Anknytningen till 3 kap. 4 och 5 §§ hade i och för sig kunnat motivera, att reglerna i stället hade handlar placerats i 3 kap. Samtidigt reglerna emellertid om begränsning av bolagets ansvar på grund av försummelse från försäkringstagarens sida. Med tanke på sambandet med övriga regleri 4 kap. har vi därför placerat reglerna i detta kapitel. Det är också den disposition av förslaget som överenskommits med de övriga nordiska länderna.
Som framgått är det med sådana
vanligt ändringsförbehåll som
innebär att automatiskt skall till ändrade
försäkringen anpassas
förhållanden, oavsett om någon anmälan görs. Men bestämmelserna gäller förstås också vid sådana förbehåll som ut att
går på bolaget
skall fatta ett särskilt beslut om av Om
ändring försäkringen. någon
anmälan inte görs och därför inte kommer i tillfälle att ändra
bolaget försäkringen, är bolagets ansvar
begränsat på det sätt som anges i paragrafen. Lagregeln kan på detta vis sägas minska behovet av förbehåll om automatisk
ändring.
För att några konsekvenser för
försäkringsskyddet skall kunna
inträda fordras det att i samband med krav har
bolaget på premien
påmint försäkringstagaren om hans att anmäla föränd-
skyldighet
ringar till bolaget. I praktiken måste innehålla
varje premiekrav
till 4 7 §
582 Specialmotivering kap.
denna som nämnts kan påminnelse lämnas även
påminnelse; tidigare vid krav första premien för försäkringen. på
Vidare krävs det att den uteblivna anmälan kan läggas försäkringstill last som eller ringa oaktsamhet. Om påminnel-
tagaren uppsåt ej
sen har varit utformad på lämpligt sätt, kan man dock som regel utgå från att en relevant försummelse förekommit; bara om försäkringst.ex. haft för att tro, att en viss ändring i hans tagaren fog arbetsförhållanden inte kunde ha någon betydelse för försäkringsbobör det bli tal om att anse försummelsen som ringa.
j laget,
Ett meddelande om ändrade förhållanden torde enligt allmänna risk. Det bör emellertid observeras
regler gå på försäkringstagarens
att åvilar försäkringstagaren och att det är
anmälningsskyldigheten
bara försummelse från hans sida som kan få betydelse. Om
gäller på någon annans liv eller hälsa, är det alltså inte
försäkringen
att den försäkrade har slarvat. Inte heller har det någon
tillräckligt
i detta sammanhang vem som har rätt till ersättning från
betydelse försäkringen.
ett om ändrad
Enligt vanligt försäkringsvillkor gäller reglerna
också om den försäkrade efter avtalets ingående
yrkesverksamhet
ändrar Även sådan skall anmälas till
”fritidssysselsättning””. ändring
och oavsett om anmälan sker ändras försäkringen från nästa
bolaget,
samma som vid yrkesbyte. Ett
premieförfallodag enligt regler gäller så allmänt hållet villkor ger inte försäkringstagaren rimliga möjlig-
heter att bedöma vilka det är han skall anmäla (jfr ovan vid
ändringar
3 4 och 5 §§). För att villkoret skall kunna åberopas måste det,
kap.
åtminstone de vi föreslår, krävas att det i villkoren
enligt regler
som skall anmä-
uttryckligen anges vilka nya fritidssysselsättningar
las. I detta bör också att den försammanhang tas upp det fallet, säkrades förhållanden ändras på ett sätt som medför en minskning av risken. Om anmäler en sådan ändring till
försäkringstagaren har han ofta möjlighet att välja mellan höjda försäkringsbolaget,
och sänkt premie; däremot kan han inte genom att underlåta
belopp
anmälan få rätt till utan bolagets sam-
höjda försäkringsbelopp
tycke.
Särskilda kan om anmäler en
frågor uppstå försäkringstagaren
av detta slag, men bolaget försummar att sätta ned premien
ändring
- en situation som torde bli I ett sådant fall skulle det
ovanlig.
” närmare till hands att anta att bolaget, som straf
naturligtvis ligga
för sin försumlighet, skulle få ansvara för det högre försäkringsbesom efter svarar mot den avtalade premien. Man kan
lopp ändringen
dock räkna med en allmän av detta innehåll. Det
knappast regel
torde i stället bli en bedömning av vilket val försäkrings-
avgörande
i det enskilda fallet sannolikt skulle ha gjort om han hade fått tagaren ett meddelande från eller sänkt
bolaget: höjda försäkringsbelopp
J i
Specialmotivering till 4 kap. 8 § 583
premie. Om han sannolikt skulle ha valt en förhöjning av försäkringen och en sådan ändring också hade varit möjlig enligt de regler
bolaget tillämpar, bör bolaget ansvara med de högre beloppen.
Andra stycket
I detta stycke uttrycks den redan nu tillämpade principen, att bolaget aldrig kan åberopa hälsoförsämring hos den försäkrade som en grund
för ansvarsfrihet. Som framgår av 3 kap. 4 och 5 §§ förslaget, kan
hälsoförsämring inte heller utgöra anledning till uppsägning eller ändring av försäkringen.
19.4.8 till 4 8 §
Specialmotivering kap.
8§ Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar.
Har den försäkrade begått självmord, ansvarar bolaget dock vid livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att försäkringsavtalet ingicks eller om det måste antas att försäkringen tecknades utan tanke på självmordet. Om en tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall har förnyats, räknas ettårstiden från dagen för det första avtalet.
Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.
Första stycket
Första stycket ger för den allmänna huvudregeln inom
uttryck
försäkringsrätten, när den försäkrades själv framkallar den försäkrade händelsen: vid uppsåtligt framkallande är försäkringsbolaget helt fritt från ansvar. Huvudregelns betydelse minskas dock avsevärt av de speciella bestämmelserna i paragrafens båda andra stycken,
främst självmordsregeln i andra stycket.
Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.3) har regeln i första stycket för närvarande knappast någon självständig betydelse för olycksfallsförsäkringens del; med denna försäkrings konstruktion
är en skada som den försäkrade ådrar sig frivilligt över huvud taget
inte något försäkringsfall.
Vad som är uppsåtligt framkallande får bedömas enligt allmänna principer; frågan kan vålla svårigheter särskilt när den försäkrade visserligen har framkallat själva den skadevållande händelsen uppsåtligen men denna har fått svårare följder än han hade räknat med (jfr Hellner s. 183 med hänvisningar, och Selmer s. 172). Här skall bara framhållas att det inte krävs att den försäkrade har handlat med sikte på att få ut försäkringsersättning. Också när han har skadat
sig själv eller ådragit sig sjukdom av någon helt annan anledning,
t.ex. för att slippa militärtjänst, är fritt från ansvar.
bolaget
Andra
stycket
Reglerna i detta stycke gäller bara vid livförsäkring. Även om en
*sjuk- eller olycksfallsförsäkring innehåller ett dödsfallsmoment, är bolaget alltså vid sådan försäkring alltid fritt från ansvar vid självmord. När en livförsäkring är förenad med rätt till s.k.
förtidskapital vid invaliditet och långvarig sjukdom, tillämpas reglerna i detta stycke bara på det egentliga livförsäkringsmomentet i
försäkringen. — Om den försäkrade i stället blir sjuk eller invalidise-
rad som följd av ett misslyckat självmordsförsök, kan 9§ tilläm-
pas.
Självmordsregeln diskuteras ingående i allmänmotiveringen (av-
snitt 12.4.1). Av skäl som utvecklas där är regeln i första meningen uppbyggd på samma sätt som 100 § FAL. Skillnaderna är att karenstiden har förkortats till ett år och att det inte längre har någon betydelse huruvida självmordet skulle ha begåtts även om försäkringen inte hade funnits. Vidare skall det inte börja löpa någon ny karenstid, om en försäkring med stöd av 5 kap. 3 § förslaget återupplivas inom den sexmånadsfrist som anges där; om försäkringen med stöd av villkoren återupplivas vid en senare tidpunkt, löper däremot ny karenstid på samma sätt som vid nyteckning.
Ettårstiden räknas från det att försäkringsavtalet ingicks, därför att det är de eventuella självmordsplanerna vid den tiden som bör vara avgörande. Noga taget skulle den rätta tidpunkten kanske vara
när försäkringstagaren avgav den viljeförklaring som kom att utgöra
hans del av avtalet (jfr 3kap. 1 och 2§§). Den tidpunkten kan emellertid vara svår att fastställa i efterhand, och av praktiska skäl utgår förslaget därför från den tidpunkt när bindande avtal före-
låg.
Liksom enligt FAL är det vid dödsfall inom ettårsfristen bolagets sak att visa att det är fråga om självmord. För att bolaget ändå skall bli ansvarigt krävs det sedan, att de efterlevande gör det antagligt att det inte fanns något samband mellan självmordet och tecknandet av
försäkringen; det ligger i sakens natur att någon fullständig bevisning
inte kan förebringas i en sådan fråga.
Det kan ibland efter ett dödsfall vara svårt att avgöra om det är fråga om ett självmord. En sådan situation är när någon kör av vägen med sin bil och därvid dödas: var det självmord eller en vanlig
olycka? Sådana fall skiljer sig dock i princip inte mycket från många
andra, där orsaken till en skada är oklar. Även om frågorna i det enskilda fallet kan vara svåra, är de av en typ som både försäkringsbolag och domstolar är vana att handlägga.
Mer svårbedömda är sådana situationer som till det yttre ser ut som - den försäkrade har t.ex. en dos av
självmord tagit dödlig
någon medicin och kanske rent av efterlämnat ett avskedsbrev
men där man ändå har skäl att fråga sig, om han verkligen hade för avsikt att dö. Det kan t.ex. finnas omständigheter som att
tyder på
han hade räknat med att bli påträffad i sådan tid att han kunde räddas - hans avsikt skulle alltså
bara ha varit att göra ett ”misslyckat självmordsförsök”. Sådana fall kan, efter vad vi har inhämtat, antas förekomma relativt ofta. Bedömningssvårigheterna förstärks av att det inte finns någon allmänt accepterad definition av man
självmord;
får räkna med att uppfattningen här kan ändras bland den medicin-
ska expertisen.
För oss framstår det som att om ansvarsfrihet vid
naturligt regeln
självmord inte skall tillämpas om skäl talar för att den
övervägande
försäkrade trots allt hade räknat med att överleva ”sjåvmordsförsöket”. Och som av
framgår av 9 § skall inte ens de grövsta former oaktsamhet ha någon inverkan på bolagets ansvarighet vid livförsäkring. Frågan får för övrigt betydelse bara vid dödsfall inom det första året efter tecknandet, eftersom det är bara under denna tid som bolaget kan bli fritt från ansvar den särskilda
enligt självmordsregeln.
När mer än ett år har förflutit från avtalets ingående, har bolaget
inte längre möjlighet att vägra utbetalning med hänvisning till att den försäkrade begått självmord. Bolagets bundenhet gäller dock bara
det försäkringsbelopp som bestämdes när försäkringen tecknades. Om senare har av
försäkringstagaren begärt höjning försäkringsbe-
loppet, löper karenstid med avseende på förhöjningen under ett år från det att tilläggsavtalet ingicks. Däremot inte
börjar någon ny
karenstid med av sådana av
anledning förhöjningar försäkringsbe-
loppet som avtalades redan när försäkringen tecknades. Detta gäller i första hand när är knuten till index men också vid
premien något
mera individuella överenskommelser om att
försäkringsbeloppet
skall höjas under för rätts del VerBAV
försäkringstiden (jfr tysk
1982 s.184).
I andra i för
meningen stycket ges en specialregel tidsbegränsade
försäkringar. Ettårsfristen räknas från dagen för det första avtalet, och någon ny karenstid alltså inte med av att
börjar löpa anledning försäkringen förnyas. Regeln förutsätter inte att det är fråga om
automatisk förnyelse, som har överenskommits redan i det första avtalet, utan gäller också när sker särskild
förnyelse genom
överenskommelse mellan parterna vid slutet av den första försäk-
ringstiden.
Förutsättningen för att skall kunna tillämpas fullt ut är dock
regeln
att det nya avtalet avser samma som det
väsentligen försäkring gamla. Mindre villkorsändringar i samband med bör förnyelsen visserligen inte tillmätas någon betydelse, men om försäkringstagaren begär höjning av försäkringsbeloppet, börjar ny karenstid löpa
med avseende På samma sätt som när det
på förhöjningen. gäller
långvariga försäkringar (se ovan) bör man dock inte räkna med någon ny karens, om försäkringsbeloppet på något vis är knutet till
ett index (t.ex. så att den aktuella försäkringsformen alltid meddelas
för ett visst antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring).
Tredje stycket
Den undantagsregel som ges i detta stycke motsvarar 19§ första stycket FAL och 33 § första stycket KFL; åldersgränsen femton år är
hämtad från FAL. Regeln har berörts i allmänmotiveringen (avsnitt
12.4.2). Regeln gäller bara för sjukförsäkring (och därmed bl.a. för all
premiebefrielseförsäkring, oavsett till vilken form av huvudförsäkring denna är kopplad; se 1 kap. 1 §). Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.3) skulle det vara vilseledande att låta regeln
formellt avse även olycksfallsförsäkring; eftersom uppsåtligt fram-
kallad skada vid sådan försäkring över huvud taget inte är försäk-
ringsfall, skulle regeln vara verkningslös. Som framhållits tidigare,
menar vi emellertid att det är angeläget att bolagen mildrar sina villkor i detta avseende.
19.4.9 till 4 9 §
Specialmotivering kap.
9 § Om den försäkrade, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller
har framkallat ett försäkringsfall eller på annat sätt, av grov oaktsamhet förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsbolagets ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller dock inte om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.
I andra fall än som sägs i första stycket får bolaget inte åberopa att den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.
Paragrafen handlar om försäkringsfall som framkallas genom oaktsamhet från den försäkrades sida. Förslaget innebär att oakt-
samhet vid personförsäkring skall kunna åberopas bara i mycket
- vid inte alls och vid och
begränsad utsträckning livförsäkring sjuk-
olycksfallsförsäkring bara vid grov vårdslöshet. Oaktsamhet kan
alltså enligt förslaget åberopas i samma utsträckning som enligt de
dispositiva reglerna i 18 och 20 §§ FAL, medan påföljden av relevant
- efter - liksom
oaktsamhet nedsättning skälighet reglernas
tvingande karaktär är hämtad från KFL (32 §). Vad som nedan sägs
om sjukförsäkring gäller också premiebefrielseförsäkring, även om
den ingår i ett liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal.
Första stycket
Stycket handlar om försäkringsbolagets möjlighet att vägra ersätt-
ning från sjuk- eller olycksfallsförsäkring därför att den försäkrade
i
Specialmotivering till 4 kap. 9§ 587
har framkallat försäkringsfallet genom grov oaktsamhet. Detta begrepp torde i svensk rätt tolkas mycket restriktivt, när det gäller vållande till egen personskada (jfr Bengtsson, Om jämkning av skadestånd s. 71 ff). Möjlighet att beröva den skadelidande hans rätt till ersättning för de egna skadorna anses finnas bara när han har
gjort sig skyldig till oaktsamhet eller hänsynslöshet av mycket allvarligt slag; han skall ha visat uppenbar likgiltighet för sitt eget liv
eller sin egen hälsa och/eller handlat på ett sätt som medfört allvarliga risker även för andra. Vårt förslag syftar inte till någon ändring i dessa delar.
Regeln gäller också vid sådan vårdslöshet som består i brott mot säkerhetsföreskrifter. Om t.ex. villkoren för en olycksfallsförsäkring föreskriver användande av hjälm vid färd med motorcykel och den försäkrade blir skadad när han kör motorcykel utan hjälm, kan
paragrafen alltså bli tillämplig. Förutsättningen är dock att den
försäkrade genom att inte använda hjälm (eventuellt i förening med olämpligt körsätt osv.) har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet. Om
försummelsen med hänsyn till omständigheterna vid körningen
framstår som mera ursäktlig, skall full ersättning utgå.
Med detta synsätt får säkerhetsföreskrifter av olika slag inte så stor
självständig betydelse; bedömningen av den försäkrades handlande
skulle i de flesta fall bli densamma redan enligt den allmänna
aktsamhetsregel som kan sägas ligga i lagregeln. I viss mån måste
man dock räkna med att aktsamhetsplikten skärps genom en säkerhetsföreskrift. När bolaget genom en föreskrift i villkoren markerar att det fäster särskild vikt vid ett visst handlingssätt, kan man också begära att den försäkrade iakttar särskild försiktighet i detta hänseende. Detta gäller dock bara när det är fråga om preciserade föreskrifter, som tar sikte på konkreta situationer. Allmänna föreskrifter om att den försäkrade skall ”visa tillbörlig aktsamhet” eller liknande kan inte ha någon sådan skärpande effekt; villkor av den typen torde inte heller förekomma i svensk person-
försäkring.
Vad som nu sagts om säkerhetsföreskrifter gäller också sådana villkorsbestämmelser som innebär att den försäkrade, för att få rätt till ersättning, måste underkasta sig läkarvård m.m. Den som försummar att följa sådana föreskrifter saknar rätt till ersättning bara i den mån han därigenom av grov oaktsamhet har förvärrat den inträffade skadan. - En annan sak är att sådan försummelse ofta
leder till att bolaget inte får tillräckligt underlag för sin prövning av ersättningsanspråket; om så är fallet kan ersättningen ibland sättas
ned på grund av bestämmelsen i 8 3 § förslaget.
kap.
Om en skada har framkallats eller förvärrats genom grov vårdslöshet, betyder det inte att bolaget automatiskt är fritt från ansvar; liksom enligt KFL skall det göras en skälighetsbedömning,
som tar hänsyn till i det enskilda fallet.
omständigheterna Som anges
i allmänmotiveringen, vi från att skall vara
utgår bedömningen
liberal mot den försäkrade; bl.a. är det att relativt stor
ofrånkomligt
hänsyn tas till sociala
försäkringsskyddets betydelse.
Vid sjukförsäkring och förekommer villkor
olycksfallsförsäkring
som gör undantag från ansvarsområdet för skador som beror
på
alkohol, narkotika m.m. Som anges i
allmänmotiveringen (avsnitt
12.4.2 och 12.4.3), kan sådana villkor inte som
godtas objektiva omfattningsbestämmelser såvitt gäller olycksfallsförsäkring; här får
man i stället tillämpa reglerna i denna om oaktsamt
paragraf
framkallande av försäkringsfall. Eftersom de som
omständigheter
avses med villkoren kan beaktas redan
enligt lagbestämmelsen,
kommer dessa villkor i det närmaste att sakna
självständig betydelse.
Villkoren är inte heller av den arten, den att de kan sägas skärpa
allmänna aktsamhetsplikt som i ligger lagregeln (jfr ovan).
Som framhålls i bör detta
allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.2)
stycke bli också när den försäkrade blir
tillämpligt arbetsoförmögen
som följd av ett självmordsförsök, åtminstone när det är om
fråga
sjukförsäkring. Däremot torde man inte kunna räkna med att en skada av denna typ över huvud faller inom en
taget olycksfallsförsäkrings omfattningsområde; det är svårt att beteckna ett sjukdoms-
tillstånd, som är resultatet av ett självmordsförsök, som en
”kropps-
skada som drabbat den försäkrade
ofrivilligt genom plötslig yttre
händelse (olycksfall)”. Men i sjukförsäkring skall bestämmelsen som sagt kunna användas; skador i samband med självmordsförsök får normalt anses vållade av grov oaktsamhet. Det är svårt att ange för hur
generella principer skälighetspröv-
ningen skall göras i dessa fall; klart är dock att i
bedömningen
allmänhet måste vara generös mot den försäkrade. Ofta talar åtminstone humanitära skäl för att en stor del av den avtalade
ersättningen skall utgå. Självfallet påverkas också av bedömningen
vad som gäller för fullbordade det kan erinras om att
självmord; enligt det norska förslaget självmord och skall självmordsförsök
behandlas lika. blir i beroende av omstän-
Bedömningen hög grad
digheterna i det enskilda fallet. Som framhållits vid föregående är det i ofta
paragraf, praktiken
svårt att avgöra om det har varit om ett menat
fråga allvarligt
självmordsförsök, dvs. om den försäkrade verkligen har avsett att beröva sig livet. En fördel med att hänföra till
självmordsförsök
denna paragraf är, att frågan här inte får så
avgörande betydelse;
vanligen framstår den försäkrades handlande i alla händelser som grovt oaktsamt, och skälighetsbedömningen kan bli densam-
ungefär
ma. I andra meningen i första återkommer den som för
stycket regel
uppsåtsfallen finns i 8 § tredje stycket: oaktsamhet kan inte åberopas
I
till 4 10 § 5.89
Specialmotivering kap.
om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken. även
Regeln gäller naturligtvis
om det är någon annan än den försäkrade som
gör anspråk på
från -
ersättning försäkringen något som dock är ovanligt vid sjukoch olycksfallsförsäkring från från (bortsett dödsfallsersättning olycksfallsförsäkring).
Andra stycket
I förtydligande syfte sägs här vad som redan av
följer lagens
tvingande karaktär: oaktsamhet får inte i andra fall än som
åberopas
anges i första Oaktsamhet kan alltså vid
stycket. aldrig åberopas
livförsäkring, och oaktsamhet som inte är grov saknar för
betydelse
rätten till ersättning från en sjuk- eller
olycksfallsförsäkring.
19.4.10 till 4 10 §
Specialmotivering kap.
l0§ Försäkringsbolaget kan inte åberopa sådana förbehåll som avses i 6 § eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om den försäkrade handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att handlingen kan anses försvarlig.
Bestämmelsen motsvarar till stor del 19§ andra och 121 §
stycket tredje stycket jämfört med 49 § andra stycket FAL.
I paragrafen hänvisas först till 6 §. Sådana från ansvars-
undantag
området som avses där får inte om den
enligt förslaget åberopas,
försäkrade handlade för att förebygga skada eller
på person egendom och hans handlande med till
hänsyn omständigheterna
framstår som försvarligt. Om t.ex. villkoren för en
olycksfallsförsäkring gör undantag för flygning med sportflygplan och den försäkrade
blir skadad när han utför en brådskande med ett sådant
sjuktransport plan, skall ersättning alltså utgå.
Vidare innebär bestämmelsen att i 8 och 9 §§ om
reglerna
framkallande av försäkringsfall inte får om den försäkrade
åberopas
har handlat i en nödliknande situation. Även den som har förstått att han måste bli skadad genom de han har rätt till
åtgärder vidtog
ersättning från sin sjukförsäkring, om hans handlande framstår som försvarligt. Som exempel kan man tänka sig en person som för att rädda en medvetslös arbetskamrat in i en fabrikslokal där
springer
giftig gas strömmar ut.
Paragrafen gäller inte bara om den försäkrade försöker bistå någon annan, utan även när han handlar för att
skydda sig själv.
Regeln kan här sägas i viss mån samverka med den
räddningsplikt
som i allmänhet åvilar den försäkrade. Den som i rädsla inför en skogsbrand hoppar i en iskall sjö och därvid ådrar
sig lunginflamma-
tion, kan alltså få ersättning från sin även om hans
sjukförsäkring
handlande i och för sig framstår som grovt oaktsamt därför att det
till 4 10§ »SOU 1986:56
- 590 Specialmotivering kap.
fanns mera flyktväg. Likaså kan den som
någon mycket lättillgänglig
blir skadad när han i hårt väder går ut i båt för att bärga sina få om hans handlande framstår som försvar-
fiskeredskap ersättning,
vid en mellan risken för att han skulle bli skadad och
ligt avvägning värdet av redskapen.
I härtill bör det framhållas, att kravet på att handlandet
anslutning
kan anses här inte innebär att den försäkrade inte får ha
försvarligt
handlat oaktsamt. Bortsett från den del av paragrafen som hänvisar till 6 §, är förutsättningen för att 10 § skall vara av intresse att bolaget skulle vara helt eller delvis fritt från ansvar i 8 eller
enligt reglerna
9 §. Och detta förutsätter i sin tur att den försäkrade har ådragit sig skada uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet. är avsedd att vara liberalare mot den försäkrade än den
Regeln
allmänna skadeståndsrättens för handlande i nöd. Detta
undantag
både i om för vilka situationer regeln skall gälla och i
gäller fråga
om kravet på försvarligt handlande. Man kan som exempel
fråga
anta att den försäkrade, i att hindra en brand
syfte uppkommen från
att vidtar åtgärder som han förstår kommer att leda till att
sprida sig,
både han och en annan blir allvarligt rökskadade. Om själv person den försäkrade då mot ett skadeståndskrav från den andre personen invänder att han handlade i nöd, kan hans invändning bli underkänd därför att nödsituation inte
antingen någon tillräckligt trängande
anses ha eller därför att hans handlande trots nödsituatio-
förelegat
nen anses gentemot den andre. Men i ingetdera fallet
oförsvarligt
skall det vara uteslutet att tillerkänna honom ersättning från hans
egen personförsäkring.
har fått en sådan form, att regeln i princip kan
Paragrafen
även av den som har till yrke att bispringa människor i nöd,
åberopas
t.ex. en brandman eller den som arbetar i Man kan
fjällräddningen.
normalt räkna med att har beaktat de särskilda yrkesriskerna
bolaget
vid av i första hand genom höjning av
utformningen försäkringen,
Villkoren kan emellertid också helt undanta skador som
premien.
uppkommer i den försäkrades yrkesutövning, och i så fall kan ingen även om en nödsituation har förelegat. En objektiv
ersättning utgå
av denna skador som
ansvarsbegränsning typ har obetingad giltighet;
inträffar under yrkesutövningen är över huvud taget inte försäkringsfall. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ saknar alltså betydelse, och därför blir inte heller det särskilda i denna paragraf aktuellt.
undantaget
Och som är det inte sådana av
framgått tidigare, begränsningar
risken som avses i 6 §. När det förhållandet mellan å ena sidan denna paragraf och
gäller
å andra sidan 8 och 9 §§ har i framställningen ovan inte använts några med Anledningen är att denna
exempel olycksfallsförsäkring.
konstruktion även här ger upphov till en del speciella
försäkrings
dock bara vid uppsåtligen vållad
frågor. Svårigheter uppkommer
skada; när den försäkrade har ådragit sig skadan genom oaktsamhet,
gäller vad som ovan sagts om sjukförsäkring. Utgångspunkten är att vid olycksfallsförsäkring en skada som den försäkrade ådrar sig frivilligt som nämnt inte är något försäkringsfall.
Försäkringsbolaget behöver alltså inte åberopa bestämmelsen i 8 § första stycket för att bli fritt från ansvar. Följaktligen kan inte heller undantagsregeln i 10§ användas för ändå ålägga bolaget ansvar. Bolaget är alltså som regel fritt från ansvari situationer av den typ som antytts ovan, om den försäkrade avsiktligt har skadat sig själv. Detta gäller när han har försökt bistå någon annan, när han har försökt rädda egendom som tillhör honom och när hans
själv nödläge
har bestått i att han har varit sjuk.
Däremot torde detta inte gälla om den risk den försäkrade sökte
avvärja innebar att ett (ersättningsbart) olycksfall skulle drabba
honom själv, om han inte vidtog någon åtgärd. Som ett dramatiskt exempel kan man tänka sig den som fastnar i en stor maskin och måste hugga av sig ena handen för att inte bli indragen i maskinen
’ och dödad. Om risken för en snar olycksfallsskada varit någotsånär påtaglig, får man i sådana situationer anse den faktiskt inträffade skadan som en följd av den påbörjade eller förestående
olyckshän-
delsen. Det är alltså inte på grund av bestämmelsen i denna
paragraf som bolaget bör bli ansvarigt, utan på grund av själva försäkrings-
åtagandet; det förefaller naturligt att den försäkrade inte kommer i ett sämre läge därför att han försöker en skada som omfattas
avvärja av bolagets åtagande.
19.4.11 till 4 11 §
Specialmotivering kap.
1l§ Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar eller har rätt att såga upp en försäkring, skall bolaget ge försäkringstagaren skriftligt meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller uppsägningsrätt kan föreligga.
Meddelande enligt första stycket skall lämnas också till den försäkrade och till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rätt är känd för bolaget. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt.
Försummar bolaget att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får bolaget inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.
Första stycket
Paragrafen ålägger försäkringsbolaget en skyldighet att ”reklamera” när bolaget upptäcker t.ex. ett brott mot upplysningsplikten.
592 till 4 kap. 11 §
Specialmotivering
Motsvarande bestämmelser finns i FAL i fråga om brott mot
upplysningsplikten (8 §) och i fråga om fareökning (121§ tredje stycket jämfört med 48 §). Bolagets skyldigheter enligt paragrafen
sammanfaller till en del med kraven enligt 2 kap. 4 § förslaget på
information under skaderegleringen.
De bestämmelserna torde ha störst betydelse vid brott
föreslagna
mot upplysningsplikten och vid sådana ändringar av den försäkrades levnadsförhållanden som avses i 7 §. bestämmelser i kapitlet
Övriga
förutsätter för sin tillämpning att det har inträffat ett försäkringsfall, och då är det att bolaget gör sin inställning klar i samband
naturligt
med att framställer Även
försäkringstagaren anspråk på ersättning.
för dessa fall kan dock paragrafen få
underrättelseskyldigheten enligt
Om exempelvis den försäkrade blir invali-
självständig betydelse. diserad som följd av ett olycksfall, innehåller försäkringsvillkoren
ofta att rätten till invaliditetsersättning skall prövas först viss tid efter t.ex. ett år. får i ett sådant fall inte dröja ända till
olyckan, Bolaget
den med att göra invändning t.ex. om att
slutliga skaderegleringen
är fritt från ansvar enligt ett sådant förbehåll som avses i 6 §.
bolaget
i för Om de som ger skäl för invändningen blir kända
omständigheter
redan i samband med att försäkringstagaren anmäler skadan,
bolaget
måste bolaget redan då ge besked om sin inställning. Beskedet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål vilket i sak stämmer med motsvarande bestämmelser i FAL. Beskedet behöver alltså inte lämnas genast, utan har rätt till en viss frist innan det behöver
bolaget
ta till om skall vidtas. Det är emellertid inte
ställning några åtgärder
att det första besked som lämnas denna paragraf är
nödvändigt enligt
beslut i behöver t.ex. inte ha tagit
bolagets slutliga frågan; bolaget
till hur stor nedsättning av ersättningen som skall göras.
ställning
Särskilt i om brott mot kan utredningen ofta
fråga upplysningsplikten
ta tid; tider ett halvår eller mera är inte ovanliga när
ganska lång på
det att få fram sjukhusjornaler och liknande. Om utredningen
gäller
av sådan verkar kunna dra ut tiden, bör bolaget vara
anledning på
att ge försäkringstagaren ett kortfattat besked t.ex. om att
skyldigt
har varefter ett mera besked
oriktiga uppgifter upptäckts, preciserat
får lämnas när utredningen framskridit längre. Skulle bolaget bara ge det första beskedet besked inom rimlig tid men sedan inte ge slutligt från det att blivit förlorar bolaget
utredningsmaterialet tillgängligt,
sina möjligheter att åberopa ansvarsfrihet. Fristen för att lämna besked löpa när bolaget får
bolaget börjar
kännedom om det förhållande som medför att bolaget kan vara fritt från ansvar Det krävs alltså eller ha rätt att säga upp försäkringen. faktisk om förhållandet sida; det är inte
kunskap på bolagets
att ”bort inse att förhållandet förelåg. Däremot
tillräckligt bolaget
krävs det i och för sig inte att den tjänsteman som får del av uppgiften också att eventuellt kan vara fritt från
uppmärksammar bolaget
ansvar; risken för förbiseenden här vilar Inte heller
på bolaget.
behöver bolaget ha tillgång till som gör det att
utredning möjligt
bedöma försäkringstagarens förhållande till t.ex. en
subjektiva
oriktig uppgift; det räcker med att bolaget får kännedom om själva
oriktigheten.
Andra
stycket
Som framgår av första stycket skall meddelandet i första hand sändas till försäkringstagaren; han skall alltid ha meddelande om
bolagets invändning, även om hela försäkringsbeloppet på grund av ett
förmånstagarförordnande skall tillfalla någon annan. Om försäkringstagaren är avliden bör meddelandet tillställas dödsboet, bl.a. därför att någon av dödsbodelägarna kan avse att framställa
jämkningsanspråk enligt 6 kap. 7 § förslaget.
Emellertid är det att också andra än
uppenbart försäkringstagaren
kan ha ett befogat intresse av att så snabbt som få kännedom
möjligt om försäkringsbolagets I andra invändningar. paragrafens stycke
anges vilka andra personer som skall ha rätt till meddelande. Bestämmelserna överensstämmer delvis med dem i 5 kap. 4 § andra stycket förslaget om rätt till underrättelse om premiedröjsmål.
Först nämns den försäkrade. Den som är försäkrad en
enligt personförsäkring utan att samtidigt vara försäkringstagare har visserligen i den egenskapen inte någon rätt till från ersättning
försäkringen. Normalt har han emellertid ändå ett påtagligt intresse av vad som händer med den på hans liv tecknade försäkringen; ofta gäller den till förmån för honom själv i av förmånstagare
egenskap
eller för hans
anhöriga.
Härefter nämns panthavare med tillägget ”om hans rätt är känd för
bolaget”. Om bolaget inte känner till pantsättningen, föreligger naturligtvis inte någon underrättelseskyldighet.
Vad gäller förmånstagare, måste man skilja på förhållandena före
och efter det försäkringsfall där förmånstagarförordnandet skall
tillämpas. Den som har fått ett oåterkalleligt förordnande bör visserligen alltid ha rätt till meddelande, förutsatt att oåterkalleligheten är känd för Men i om andra förordnanden skulle
bolaget. fråga
man inte kunna en före
ålägga bolaget underrättelseskyldighet
försäkringsfall utan att komma i konflikt med förbudet i 7 kap. 20 § FRL mot att lämna om till
uppgift förmånstagarförordnande
förmånstagaren. I detta skede framstår förmånstagarens intresse i försäkringen inte heller som tillräckligt starkt för att motivera en rätt till meddelande. -
Efter försäkringsfallet bör däremot alla förmånstagare ha rätt till meddelande.
l 594 till 4 kap. 11 §
Specialmotivering
Tredje stycket
Om försummar sin reklamationsskyldighet blir försäkringsbolaget
konsekvensen att bolaget inte får åberopa invändningen gentemot den som skulle ha haft meddelandet. Om det finns två förmånstagare
till en livförsäkring men bolaget efter ett försäkringsfall av förbise-
ende sänder meddelande bara till den ene, innebär regeln alltså att bolaget måste betala till den som inte fick något meddelande men har kvar sin invändning mot den andre. Och den som inte har fått något meddelande förlorar inte sin rätt genom att bolaget till äventyrs kan
visa att han på annat sätt - t.ex. genom den andre förmånstagaren hade fått kännedom om invändning. Men om t.ex. den
bolagets
försäkrade inte har någon rätt till ersättning från försäkringen,
därför att annan är insatt som förmånstagare, får
exempelvis någon
han inte rätt till därför att
naturligtvis något försäkringsbelopp
bolaget försummar att meddela honom om invändningen.
I konsekvens med hur sådana fall i allmänhet brukar behandlas (jfr 8 § FAL) görs undantag från ansvarsregeln när försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder -— en möjlighet som i första hand blir aktuell vid brott mot
upplysningsplikten. Självfallet skall bolaget ge besked så snart som
även i dessa fall, men det skulle kunna leda till stötande
möjligt
resultat om den som gjort sig skyldig till ett så pass allvarligt beteende skulle få rätt till full på grund av ett förbiseende från
ersättning bolagets sida.
A
till 5 kap. 595
Specialmotivering
19.5 till 5
Specialmotivering kap.
Kapitlet har rubriken Premien och upptar sex paragrafer. Inledande 1 och 2 §§ handlar om tiden för premiebetalning respektive uppsäg-
ning på grund av dröjsmål. Reglerna stämmer här nära överens med
vad som gäller enligt KFL. Reglerna i 3 § om återupplivning saknar förebild i den tidigare lagstiftningen men ansluter relativt nära till
försäkringsbolagens praxis. I 4 § finns bestämmelser om skyldighet
för bolaget att i vissa fall underrätta panthavare m.fl. om ett premiedröjsmål inträffar. Också dessa bestämmelser stämmer åtminstone delvis med nuvarande I 5§ ges regler om när
praxis.
premie skall anses betald, varefter i 6 § finns en särskild bestämmelse
om preskription av rätt till premie. Reglerna i 5 och 6 §§ gäller också för gruppförsäkringar (9 kap.
15 § tredje stycket). I övrigt gäller reglerna i kapitlet inte för vare sig
gruppförsäkring eller ka-försäkring. I stället finns särskilda bestämmelser i 9 kap. 15-18 §§ respektive 10 kap. 7 § andra stycket.
Särskilt vid gruppförsäkring förekommer flera olika former för
premiebetalningen; premien betalas ofta av eller genom någon
annan än försäkringstagaren. Vid individuell försäkring är däremot
- han står för
vanligen försäkringstagaren själv premiebetalare premiekostnaden och han ombesörjer själva inbetalningen. Vid
utformningen av reglerna måste man emellertid även här ta hänsyn till möjligheten att premien i den ena eller andra bemärkelsen skall betalas av någon annan.
Ett sådant fall är när försäkringstagaren har uppdragit t.ex. åt en bank att betala premien från hans konto i banken. Han kan ha en
stående överföring till ett s.k. premiekonto hos försäkringsbolaget
(se vidare nedan) eller han kan ha kommit överens med bolaget om att premieavierna fortlöpande skall skickas till banken i stället för till hans bostadsadress eller liknande. Här riktar sig försäkringsbolagets krav formellt direkt till försäkringstagaren, även om premiekravet sänds till banken. Normalt framstår banken bara som en aviseringsadress, men det kan också hända att banken har ställning som ombud med mer eller mindre långtgående fullmakt att företräda försäkringstagaren.
Annorlunda är situationen när någon annan än försäkringstagaren, vanligen i samband med tecknandet av försäkringen, har åtagit
sig att betala premien och själv slutligt stå för premiekostnaden.
Praktiska exempel är för en anställd som betalas av hans
försäkring
arbetsgivare och försäkring för ett barn som betalas av någon av föräldrarna. I sådana fall riktas bolagets premiekrav inte i första
hand mot försäkringstagaren utan mot premiebetalaren, men konsekvenserna av ett premiedröjsmål drabbar ändå försäkringstagaren;
se vidare nedan vid 1 och 2 §§.
596 till 5 kap. 1 §
Specialmotivering
Parterna träffar ibland ett särskilt avtal om ”premiekonto” eller liknande, som syftar till att fördela försäkringstagarens kostnad för försäkringen jämnt över året. Avtalet innebär som regel att
försäkringstagaren hos sin bank begär en fast överföring, t.ex. så att
banken en gång i månaden från hans lönekonto för över den till
månadspremie omräknade årspremien till bolaget. Kontoavtalet kan
ingås i samband med tecknandet av försäkringen eller senare; systemet används särskilt av personer som har flera försäkringar i
samma bolag.
Ett avtal om premiekonto avspeglas i allmänhet inte i själva
försäkringsavtalet, även om de båda avtalen skulle ingås samtidigt. I
försäkringsavtalet anges i stället att premien skall betalas (vanligen) en gång om året, på den s.k. huvudförfallodagen. Anledningen är att försäkringstagaren kan vilja sluta betala över premiekonto, utan att
för den skull avbryta försäkringen eller ändra betalningsterminerna.
Konstruktionen får betydelse både för frågan om när premien skall anses förfalla till betalning och för bolagets möjligheter att reagera
mot betalningsdröjsmål från den som har premiekonto; se vidare
nedan.
19.5.l till 5 1 §
Specialmotivering kap.
l§ Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien.
Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien. Om särskilda premieperioder inte har avtalats, skall senare premie för försäkringen betalas inom en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien.
Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning. Fristerna för premiebetalningen är desamma som enligt 21- 23 §§ KFL: fjorton dagar för första premie och en månad för senare premie och förnyelsepremie. Vi kan till stor del hänvisa till vad som sades om dessa paragrafer i prop. 1979/80:9 s. 130 ff.
Fristerna räknas från det att avsände sitt krav (som
bolaget
naturligtvis skall vara skriftligt). Premien förfaller alltså till betalning på avsedd tid, även om kravet av inte når fram till
någon anledning
försäkringstagaren. En sådan kan accepteras därför att
ordning
bestämmelserna i 2§ och 8 kap. 6§ ger tillfredsställande garantier för att försäkringsskyddet inte upphör utan att försäkringstagaren
har fått ordentliga möjligheter att betala premien.
En skillnad i förhållande till KF L är däremot att det i den nya paragrafen inte sägs uttryckligen till vem premiekravet skall sändas. Anledningen är att, som angetts ovan, det vid personförsäkring förekommer relativt ofta att någon annan än försäkringstagaren har åtagit sig att stå för premiekostnaden. I sådana fall är det enligt förslaget tillräckligt att bolaget sänder kravet till betalaren; det behövs alltså inte någon underrättelse till försäkringstagaren för att premien skall förfalla till betalning (jfr den motsatta ordningen enligt 2 §). Men självfallet kan ett krav till någon annan ån försäkringstagaren inte ha den effekten, om inte försäkringstagaren har begärt att kravet skall sändas till denne.
Första stycket
Liksom KFL öppnar den föreslagna en
personförsäkringslagen möjlighet för försäkringsbolaget att i viss utsträckning använda
kontantklausuler, dvs. att göra betalningen av första premien till ett villkor för att bolagets ansvar skall inträda. Den möjligheten har behandlats närmare vid 3 kap. 2 §.
Andra stycket
Försäkringsbolaget har genomgående rätt att få premien betald i förskott; med de undantag som ligger i uppsägningsfristerna behöver
bolagen inte meddela försäkring på kredit. Såvitt angår senare
premier är rätten att kräva förskottsbetalning dock begränsad på det
viset, att premien inte behöver betalas förrän på den nya premieperiodens första dag. Detta gäller även om bolaget har aviserat premien mer än en månad före denna dag. Ett försäkringsbolag får alltså inte - i tanke att vid behov hinna
genomföra ett uppsägningsförfarande
före den nya periodens början - två månader före den nya perioden sända ut krav med en månads betalningsfrist.
Det bör emellertid observeras att förslaget inte innehåller några regler om hur långa premieperioderna skall vara. Vid individuell försäkring brukar premien som regel betalas en eller ibland två gånger per år, men det finns inte något hinder mot kortare eller
längre perioder; vid vissa typer av försäkring, även långvariga, är det
i praktiken inte ovanligt att hela premien betalas i samband med att
försäkringen tecknas. När försäkringstagaren har premiekonto av den typ som har
berörts ovan, ersätter kontoavtalets bestämmelser både lagens bestämmelse om betalning på periodens första dag och vad som har bestämts i försäkringsavtalet. Premien förfaller alltså till betalning först i den takt som anges i kontoavtalet. Detta gäller dock allmänt bara så länge kontoavtalets bestämmelser är till försäkringstagarens förmån; naturligtvis får kontoavtalet lika litet som själva försäkringsavtalet ges ett innehåll som strider mot den tvingande lagstiftningen. Det är t.ex. inte tillåtet att lägga ett kontoavtal så, att
upp
598 till 5 kap. I § SOU 1986256
Specialmotivering
under ett år successivt betalar in premien för nästa
försäkringstagaren
år. Om kontoavtalet innebär att årspremien skall betalas med en tolftedel blir regeln i styckets andra mening över huvud per månad, en premie som avser högst en månad förfaller till taget inte aktuell; på periodens första dag utan avisering. Emellertid före-
betalning
bara tio månader kommer det också att årspremien delas upp på
exempelvis en sommarmånad och julmånaden görs till betalningsfria
månader. I sådana fall avser varje delbetalning något mer än en månad, och blir då om kontoavtalets betalningsterminer är att
frågan anse som premieperioder i lagens mening.
vår mening talar både formella och sakliga skäl för att det
Enligt
bör vara tillräckligt att bolaget vid kontobetalning av
genomgående
denna ett krav på hela premien inför den i försäkringstyp skickar
avtalet angivna förfallodagen.
Kontoavtalet innebär här ett avsteg till försäkringstagarens fördel från vad som i förening med lagen;
gäller enligt försäkringsavtalet
han får genom kontoavtalet rätt att - visserligen mot ett visst tillägg - betala delar av senare än som annars bort ske. Denna
premien
innebörd av kontoavtalet framträder särskilt tydligt när en försäkgår över till premiekonto först efter ett par års vanlig
ringstagare
I sak skiljer sig situationen inte mycket från den, då
premiebetalning.
försäkringstagaren betalar hela årspremien med pengar som han har lånat i bank och som han sedan betalar tillbaka genom amortering månadsvis. Inte heller torde försäkringstagaren i allmänhet ha något behov av information i detta läge, eftersom betalningen i de allra flesta fall görs genom fasta banköverföringar, som han på annat sätt har lätt att hålla reda på. Den tvingande regeln i 1 § bör därför inte på denna typ av sidoavtal, så länge inte syftet med lagens
tillämpas kommer i fara. Vid uppsägning på grund av dröjsmål med regler
är försäkringstagaren i alla händelser skyddad av bestäm-
premien
melserna i 2 och 3 §§.
En annan sak vore, om t.ex. hela premien för en långvarig försäkring enligt skulle betalas i en post i samband med tecknandet men försäkringsavtalet samtidigt upprättade något som man kallade kontoavtal och som parterna innebar att premien i stället - utan avisering - skulle betalas en gång om året. I en sådan situation skulle en domstol säkerligen inte tveka att tillämpa de vanliga reglerna i denna paragraf.
I sista mening ges den särskilda regeln om betalning av
styckets
senare premie för sådan försäkring som inte har bestämda premie- (jfr avsnitt 13.1 ovan). Vid sådan försäkring skickar bolaget
perioder
normalt inte några krav i vanlig bemärkelse. I stället får försäkringstagaren en eller ett par gånger om året en uppgift om hur stort hans tillgodohavande på försäkringen är och vilka ramar som gäller om han vill göra en inbetalning. Ett sådant meddelande gäller inte som
krav i paragrafens mening, och underlåtenhet från försäkringstaga-
rens sida att betala premie leder inte till att bolaget får säga upp försäkringen.
Först om försäkringstagarens tillgodohavande hotar att sjunka
under den nivå som behövs för att det avtalade skall kunna
skyddet upprätthållas, ställer bolaget krav i vanlig mening; försäkringstaga-
ren får besked om att försäkringen kommer att upphöra, om han inte betalar ett visst minsta belopp. Även ett sådant meddelande måste innehålla en betalningsfrist om minst en månad och följas av en
2 §. Detta också om -
uppsägning enligt gäller tillgodohavandet på
grund av ett förbiseende från bolagets sida - redan har tillåtits bli så litet att det inte räcker till att betala skyddet för en månad. För att en uppmaning till premiebetalning skall kunna räknas som ett krav som - vid utebliven -
betalning ger bolaget rätt att säga upp försäkringen, måste uppmaningen alltså innehålla ett bestämt krav på ett visst angivet minsta belopp. Men naturligtvis finns det inte något hinder mot att bolaget samtidigt anger vilka högre belopp försäkringstagaren kan betala och effekterna av en sådan betalning.
Tredje stycket
Som framgått tidigare bör tidsbegränsade försäkringar, som är avsedda för regelbunden förnyelse, så långt som möjligt följa samma regler som försäkringar med lång avtalstid. I enlighet härmed
bestäms genom detta stycke att förnyelsepremie skall betalas inom en månad från krav, trots att det formellt är fråga om första premien
enligt ett nytt försäkringsavtal.
Regeln gäller bara sådan försäkring som är underkastad automatisk förnyelse, dvs. som förnyas om ingen av parterna säger upp den före avtalstidens slut. Detta betyder dock inte att regelns tillämp-
ningsområde är begränsat till de förnyelsesituationer som anges i
3 kap. 8 § förslaget. Bestämmelsen gäller också när förnyelsen följer
bara av villkoren för den första försäkringen. Däremot gäller de
vanliga reglerna om första premie i första stycket när en försäkring
kan förnyas bara genom särskild överenskommelse mellan parterna.
Och självfallet medför inte den omständigheten att försäkringstaga-
ren eventuellt har en optionsrätt, att försäkringen är underkastad
automatisk förnyelse.
19.5.2¶Specialmotivering till 5 kap. 2 §
2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren närmare föreskriver. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren.
Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla uppgift
om detta och om möjligheten att få försäkringen återupplivad enligt 3 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.
Om försäkringstagaren inte har kunnat betala premien inom den i andra stycket angivna fristen därför att han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.
Första och andra styckena
Styckena motsvarar, tillsammans med 8 kap. 6 §, första och andra styckena i 25 § KFL. De nu föreslagna reglerna avviker i en del närmast tekniska avseenden från KFL:s bestämmelser, men huvudprincipen är densamma: för att bli fritt från ansvar vid
premiedröjsmål, måste försäkringsbolaget ge försäkringstagaren en uppsägning med fjorton dagars uppsägningstid. oavsett om det är Reglerna gäller
första premie, senare premie eller som inte beta-
förnyelsepremie
las.
Om det är fråga om första premien och
bolaget har satt upp en s.k. kontantklausul, behövs dock inte någon uppsägning; bolaget är fritt från ansvar till dess premien betalas. Även i sådana situationer är det
visserligen naturligt att bolaget påminner försäkringstagaren om
premien och eventuellt också om det drar ut
säger upp avtalet på tiden, men för sådana meddelanden från inte de krav
bolaget gäller som anges i paragrafen.
Bolaget får reagera med en uppsägning, om premien inte betalas i rätt tid”. Vad som är rätt tid framgår av i 1 § om när olika
reglerna
premier skall betalas. Om det t.ex. gäller för en senare
premie premieperiod (1 § andra stycket) kan uppsägning alltså komma i
fråga tidigast på den nya periodens andra dag, och då som regel bara under förutsättning att det har gått minst en månad sedan försäkringsbolaget avsände krav på premien. Dessutom kan
förfallodagen
naturligtvis flyttas fram genom att villkoren en
medger längre
betalningsfrist eller genom att bolaget i det enskilda fallet har beviljat
anstånd med betalningen.
När det gäller försäkringar med månadsbetalning över premiekon-
to av den typ som har beskrivits ovan, är det däremot tillräckligt att den nya periodens första dag har passerats utan att har
premien
betalats. Vid mera blygsamma kan det dock vara att
belopp rimligt
bolaget inte omedelbart tillgriper av utan i
uppsägning försäkringen
stället ger försäkringstagaren en särskilt om det kan
påminnelse,
antas bero på ett rent förbiseende att betalning inte gjorts i tid. Men i princip kan uppsägningen i dessa fall bli det första meddelandet från bolaget (bortsett från det krav som skall sändas ut inför försäkringens
huvudförfallodag).
kap.
Vidare innehåller kontoavtalen regelmässigt regler, som ger bolaget rätt att säga upp kontoavtalet vid dröjsmål; hela den återstående delen av årspremien förfaller alltså till betalning. Om
försäkringstagaren vill rädda försäkringen genom betalning under
uppsägningstiden, räcker det därför ofta inte med att han betalar det delbelopp som har försenats.
Över huvud taget gäller dröjsmålsreglerna i så snart
princip
försäkringstagaren inte har betalat hela det belopp han varit
skyldig
att erlägga. Lika litet som enligt KFL har någon allmän
bolaget skyldighet att godta delbetalningar och på det ena eller andra sättet
anpassa försäkringen till den betalning som gjorts (jfr prop.
1979/80:9 s. kan alltså - med nuvarande
134). Bolaget i enlighet praxis - sända tillbaka det erlagda beloppet till försäkringstagaren
och anse hela obetald (och försäkringen alltså
premien uppsägbar).
I varje fall om det hela verkar vara ett missförstånd från försäkringstagarens sida, kan man dock vänta sig att bolaget gör
försäkringstagaren uppmärksam på bristen och ger honom möjlighet
att betala mellanskillnaden, innan någon annan åtgärd vidtas. Om bristen avser bara en obetydlig del av den aktuella torde för
premien, övrigt allmänna principer om hävning på grund av kontraktsbrott
att utan vidare. innebära, bolaget inte kan säga upp försäkringen
Om bristen beror på att försäkringstagaren har betalningssvårighe-
ter, kan en oftast nås om bara parterna får kontakt
rimlig lösning
med varandra; bolaget kan bevilja anstånd med premien under någon tid eller ändra försäkringen på sådant sätt att premien blir
mera överkomlig för försäkringstagaren. Särskilt när det gäller större
livförsäkringar är det naturligt för försäkringsbolagen att vara
verksamma på detta vis för att om möjligt kunna behålla
försäkring-
en.
Försäkringstagaren är bolagets motpart i försäkringsavtalet, och
uppsägningen skall därför skickas till honom, även om krav enligt 1 § har sänts till någon annan som har åtagit sig att stå för
premiebetalningen (t.ex. försäkringstagarens arbetsgivare). Naturligtvis är det
ofta lämpligt att även betalaren får en om men
påminnelse premien,
det är meddelandet till som är för om
försäkringstagaren avgörande
bolaget skall kunna bli fritt från ansvar.
Annorlunda ställer sig saken när det har avtalats att premiekravcn enligt 1 § skall sändas till någon som kan betecknas som försäkringstagarens syssloman, t.ex. en bank som har åtagit sig att sköta om premiebetalningen. Om inte avtalet mer eller mindre uttryckligt anger att andra meddelanden om försäkringen än krav enligt 1 § skall sändas till försäkringstagaren får denne antas
personligen, ha gett
banken fullmakt att ta emot meddelanden som
samtliga angår
premien, alltså även en av bankens
uppsägning på grund dröjsmål;
Specialmotivering kap.
att underrätta försäkringstagaren är en fråga mellan skyldighet dem. kan om försäkringstagaren har Speciella problem uppkomma lämnat adress till bolaget eller försummat att anmäla felaktig I samband med premiekrav enligt 1 § bör det adressändring. visserligen som regel inte uppstå några problem från lagstiftningens Premien förfaller till betalning fjorton dagar respektive en synpunkt. månad efter det att kravet avsändes, även om detta inte kommer Om inte betalas - vilket är fram till försäkringstagaren. premien naturligt om försäkringstagaren inte får del av kravet - har bolaget
alltså rätt att säga upp försäkringen enligt 2 §. Men om försändelsen med kravet enligt 1 § har kommit tillbaka till exempelvis med uppgift om att försäkringstagaren är okänd bolaget på den angivna adressen, kan man fråga sig om bolaget skall kunna med verkan sända även uppsägningen till den adressen. Regeln giltig i 8 kap. 6 § är oftast inte tillämplig, och även om så är fallet hjälper det försäkringstagaren bara under högst tre månader. här - delvis samma som Olika hänsyn gör sig gällande synpunkter ligger bakom utformningen av regeln i 8 kap. 6 §. Å ena sidan kan man inte att annat än i mycket extrema fall godta försäkringsbolaget skulle under kanske tid sakna möjlighet att säga upp en lång försäkring trots att någon premie inte betalades; självklart skall inte kunna skaffa sig gratis försäkring genom att försäkringstagaren göra för meddelanden från bolaget. Å andra sidan kan sig oåtkomlig man tänka fall där är helt utan skuld både till sig försäkringstagaren att inte kan nå honom och till att premien inte betalas och där bolaget det därför skulle vara oskäligt att hans skydd upphörde; det är t.ex. lika att bolaget inte kan åberopa dröjsmål med premiebesjälvklart om anledningen är ett misstag från bolagets sida. talningen, Situationer av detta slag förekommer emellertid ytterst sällan. Vidare kan förhållandena i det enskilda fallet variera starkt. Vi har därför inte funnit anledning att föreslå särskilda regler i ämnet; kan alltså med formell verkan sända uppsägningen till bolaget senast uppgivna adress. Man bör dock kunna försäkringstagarens vänta sig att ett försäkringsbolag som får veta att försäkringstagaren inte kan nås på den uppgivna adressen åtminstone gör rimliga för att söka rätt på honom innan en uppsägning ansträngningar skickas till den ursprungliga adressen. - - att KFL utgår i enlighet med praxis på det området från skall upphöra helt när uppsägningstiden har löpt ut. Vid försäkringen livförsäkring är det emellertid vanligt att försäkringen enligt villkoren eller kan fortsätta att gälla med nedsatt ansvarighet grunderna under eller kortare tid sedan premiebetalningen avbrutits; se längre närmare i (avsnitt 13.2). För att erinra om allmänmotiveringen denna talas i den personförsäkringslagen även möjlighet föreslagna
om uppsägning för begränsning av bolagets ansvar. Om försäkringen
har ett tekniskt värde men av någon anledning ändå skall upphöra omedelbart efter skall det i stället göras en
uppsägningstiden, avräkning mellan parterna enligt 3 kap. 6 § förslaget. Försäkringstagaren kan hindra att bolagets uppsägning får verkan
genom att betala premien under uppsägningsfristen. Om han inte
utnyttjar den möjligheten, har han som regel den för personförsäkring speciella rätten att i stället begära återupplivning av försäkringen (se vidare vid 3 §). Båda dessa möjligheter skall försäkringsbolaget
underrätta försäkringstagaren om i uppsägningen. Och till skillnad från vad som gäller enligt KFL föreslås det här att dessa uppgifter
skall vara en förutsättning för uppsägningens giltighet. För den ståndpunkten talar vår mening både uppgifternas betydelse för enligt
försäkringstagaren och det förhållandet att det är lätt för bolaget att lämna dem. - En viss motsvarighet till regeln förekommer i 12 kap.
44 § jordabalken.
Dessutom skall bolaget enligt 2 kap. 4§ informera försäkringstagaren om hur han kan få bolagets beslut omprövat; normalt torde det i detta skede dock räcka med en uppmaning till försäkringstagaren att ta kontakt med bolaget om han anser att uppsägningen är oriktig. På grund av bestämmelserna i 8 kap. 8 § måste bolaget - för att få talefristen enligt den paragrafen att börja löpa - också underrätta honom om skälen för uppsägningen. En underlåtenhet att lämna information enligt dessa lagrum medför dock inte att uppsägningen blir ogiltig; se vidare vid 8 kap. 8 §.
Tredje stycket
Stycket motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll 25 § tredje stycket KFL; den som på grund av plötslig sjukdom eller annat allvarligt
hinder inte kan betala premien i tid, får ett utsträckt skydd av försäkringen under högst tre månader. Den bestämmelse vi föreslår
är dock från försäkringstagarsynpunkt något förmånligare än KFL:s
regel.
Medan KFL:s regel kan tillämpas bara om hindret uppträder före den ordinarie förfallodagen, skall den regel vi föreslår gälla också om hindret uppkommer under uppsägningstiden. Även den som drabbas av plötslig sjukdom eller liknande bör ha rätt till två ordentliga chanser att betala premien. Tillgång till en så långt som möjligt garanterad betalningsfrist efter uppsägning framstår som en förut-
sättning för att reglerna i övrigt skall vara godtagbara från konsu-
_ mentskyddssynpunkt; det kan erinras om att kravet enligt 1 § ibland kan skickas till annan än och att den
någon försäkringstagaren själv ordinarie betalningsfristen löper ut även om premiekravet inte alls
kommer fram.
I KFL anges vidare att skall betalas ”omedelbart” när
premien
hindret faller bort. I motiven sägs dock också att man inte kan
begära
att den som varit intagen på sjukhus skall betala premien första dagen han är hemma igen (prop. 1979/80:9 s. 137). Vi föreslår den
utvidgningen av skyddet enligt lagtexten att betalningen måste göras
inom en vecka från det att hindret har fallit bort. En fast tidsgräns om en vecka efter det att hindret fallit bort bör också underlätta den
praktiska tillämpningen av regeln.
En av huvudprinciperna för lagförslaget är att ansvaret och rätten till premie skall följas åt (se avsnitt 11.8.5 ovan). I enlighet härmed har bolaget rätt till premie för tid som bolaget är ansvarigt enligt denna bestämmelse. Den ståndpunkten skulle visserligen teoretiskt
kunna ge upphov till en del besvärliga frågor, om det gäller en
skyldighet för den som blir plötsligt sjuk att vara försäkrad mot sin vil ja osv. Emellertid blir frågan om bestämmelsen har varit tillämplig i praktiken aktuell bara när ett försäkringsfall har inträffat under
tiden för det utsträckta skyddet och försäkringstagaren begär
ersättning för detta. Och i denna situation är det fullt rimligt att
bolaget också kan göra sitt premiekrav gällande.
19.5 .3 till 5 3 §
Specialmotivering kap.
3§ Om en uppsägning enligt 2§ har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, återupplivas försäkringen till sin tidigare omfattning om utestående premiebelopp betalas inom sex månader från utgången av den frist som anges i 2§ andra stycket.
En försäkring, som har ändrats till premiefri försäkring (fribrev) utan att en uppsägning enligt 2§ dessförinnan har fått verkan, återupplivas till sin tidigare omfattning, om försäkringstagaren inom sex månader från den dag då bolaget avsände ett meddelande om fribrevet till honom betalar det premiebelopp som skulle ha betalats om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få försäkringen återupplivad.
Återupplivas försäkringen, ansvarar bolaget från och med dagen efter den då premiebeloppet betalas.
Paragrafen handlar om försäkringstagarens möjligheter att återvinna sitt försäkringsskydd sedan han av någon anledning har upphört med
Första handlar om det fallet att försäk-
premiebetalningen. stycket
ringstagaren helt enkelt har underlåtit att betala en förfallen premie,
varefter försäkringsbolaget har sagt upp försäkringen. Andra stycket
tar sikte på situationen när en försäkringstagare har begärt att få försäkringen ändrad till fribrev men sedan ångrar sig och vill ha
- Ämnet har behandlats i
tillbaka det fullständiga skyddet. allmänmotiveringen (avsnitt 13.3), där också nuvarande villkors-
praxis har beskrivits.
av detta kan alltid leda till ett visst moturval, dvs. att
Regler slag
möjligheterna utnyttjas främst av sådana försäkrade vilkas hälsa har försämrats. Detta är emellertid en effekt som får accepteras med hänsyn till de starka skäl som i övrigt talar för regeln.
sou 1986:56 . till 5 605 Specialmotivering kap. 3 §
Reglernas direkta tillämpningsområde är till de fall som begränsat nu har beskrivits, fast de också bör kunna tillämpas i analogt någon närliggande situation (se vid andra stycket Däremot får nedan). bestämmelserna bara begränsad räckvidd om försäkringstagaren dessutom, efter det att fribrev har utfärdats eller en uppsägning på grund av premiedröjsmål har fått verkan, har av begärt återköp försäkringen. I sådana fall kan denna återupplivning enligt paragraf bara avse den riskdel som återstår av rätten till försäkringen; återupplivning sammanfaller här delvis, men inte helt, med rätten 3 9§ till fortsatt enligt kap riskförsäkring. Paragrafen ger alltså inte försäkringstagaren rätt att betala tillbaka någon återköpsvärdet och få försäkringen som en återupprättad sparförsäkring. Skälen för denna begränsning är flera. Det är att det viktigaste bara är i fråga om som det framstår som riskskyddet tillräckligt angeläget från social med en sitt synpunkt tvingande lagregel; sparande kan alltid Vidare försäkringstagaren placera någonstans. skulle en lagreglering i denna del en del erbjuda praktiska svårigheo ter, bl.a. därför att det måste till en om ränta uppgörelse på återköpsbeloppet mellan parterna innan kan återupplivning äga rum. Till detta kommer att saken torde ha liten praktisk betydelse dels därför att situationer av detta sällan förekommer, dels slag därför att bolagen nästan är beredda att försäkundantagslöst gå till mötes om bara m.m. kan lösas. ringstagaren räntefrågan Frågorna om med i 3 9§ skall samspelet reglerna kap. förslaget beröras närmare vid andra stycket.
Första stycket
Bestämmelserna ger försäkringstagaren en chans att ”rädda” sin försäkring trots att han har försuttit de frister för premiebetalningen som anges i 1 och 2 §§. Genom att betala den utestående premien inom en frist av sex månader får han att i försäkringen på nytt gälla sin tidigare omfattning. Som framgår av den står till föreslagna lagtexten, möjligheten återupplivning inte öppen när det är den första för premien försäkringen som inte har betalats. Sådan tidsbegränsad försäkring som fortlöpande förnyas skall emellertid här, liksom enligt 1§, behandlas på samma sätt som vi anser att det långvarig försäkring; förnyade avtalet avser samma som det försäkring ursprungliga avtalet. Undantaget för första gäller därför bara den allra premie första premien för en Om tidsbegränsad försäkring. bolaget säger upp försäkringen på grund av dröjsmål med en förnyelsepremie, har försäkringstagaren alltså rätt till avsnitt 19.1.2 återupplivning (jfr ovan). Fristen för att vid av begära återupplivning börjar löpa utgången
till 5 3 §
606 Specialmotivering kap.
dvs. fjorton dagar efter det att den frist som anges i 2 § andra stycket, har avsänt sin med av dröjsmålet. Det
bolaget uppsägning anledning
bör särskilt observeras att fristen för återupplivning inte skjuts fram av att den försäkrade t.ex. blir plötsligt sjuk och därför själva inte får omedelbar verkan (2 § tredje stycket). Redan
uppsägningen
till innebär också i detta fall ett
möjligheten återupplivning ju
för och det framstår som
väsentligt skydd försäkringstagaren, att regleringen genom att beräkna återupplivonödigt komplicera
- Inte heller
ningsfristen med utgångspunkt i 2§ tredje stycket.
fristen av att den s.k. trappan avsnitt 13.2 ovan);
påverkas gäller (se
trots att normalt är ett helt år, fristen för
avtrappningstiden löper
återupplivning ut efter sex månader. När skall betala hela
återupplivning begärs, försäkringstagaren
den utestående dvs. både det som lämnades
premien, premiebelopp
obetalt när försäkringen sades upp och de eventuella ytterligare som har förfallit till betalning
premiebelopp enligt försäkringsavtalet
därefter. Den som sedan skall parterna har avräkning göras mellan -
beskrivits i specialmotiveringen till 3 kap. 6§ (avsnitt 19.3.6).
vad förut framhållits 13.3), får bolaget i och för sig
Enligt (avsnitt
också kräva ränta men betalning av räntan får inte göras
på premien,
till en förutsättning för återupplivningen.
Andra stycket
Som framhålls i allmänmotiveringen kan det vara en slump om en fribrev eller bara låter bli att betala
försäkringstagare begär
för sin till återupplivning bör
premierna försäkring. Möjligheten
därför vara densamma. Sexmånadsfristen räknas här från den då avsände
dag bolaget
meddelande om fribrevet till Meddelandet skall
försäkringstagaren.
innehålla om till (jfr 2§ andra
uppgift möjligheten återupplivning
och 3 9 § andra stycket). Någon sanktion för det fall att
stycket kap.
inte lämnas föreslår vi dock inte.
uppgift
Bestämmelsen är formellt bara när försäkringen har
tillämplig
ändrats till fribrev. Den bör emellertid kunna tillämpas analogt i den snarlika situationen att försäkringstagaren begär en inte så långtgående av skall fortsätta
minskning försäkringen; premiebetalningen
men med Också här bör den som
lägre belopp. försäkringstagare
inom sex månader ha rätt att få tillbaka det ursprungliga
ångrar sig skyddet.
Som har bestämmelserna i denna paragraf nära
tidigare nämnts,
samband med dem i 3 9 § om rätt till fortsatt riskförsäk-
sakligt kap.
efter Vissa uppstår om en försäk-
ring återköp. samordningsfrågor
vill använda av flera av de möjligheter som står till
ringstagare sig
buds.
sou 193555 Specialmotivering till 5 3 § 607
kap.
En försäkringstagare, som har fått fribrev eller som av
på grund dröjsmål med premiebetalningen har fått sin att försäkring uppsagd
gälla med begränsat ansvar, kan vända sig till bolaget och
begära
återköp av försäkringen. Om han sedan och vill ha hela
ångrar sig
eller delar av sitt skydd tillbaka, innebär i 3
reglerna kap. 9 § och
5 kap. 3 § tillsammans att han vid har rätt att vrida
varje tidpunkt
klockan sex månader tillbaka i tiden. Förutsatt att han betalar den premie som behövs, skall han alltså kunna få tillbaka det försäkringsskydd han hade sex månader tidigare.
Som framgått tar bestämmelserna dock bara sikte det
tidigare på riskskydd försäkringen innebär; om försäkringstagaren vill ha
tillbaka en spardel som han har avstått från, måste han träffa en särskild överenskommelse med om detta. Däremot
bolaget ger
naturligtvis bestämmelserna i 3 kap. 9 § honom även i de nu aktuella situationerna tillgång till den motsatta av
ändringen försäkringen,
dvs. att avveckla spardelen och behålla riskdelen.
Antag t.ex. att en försäkringstagare begär fribrev den 1 januari ett år. Fristen enligt 5 kap. 3 §går då ut den 1 juli. Den 1 mars samma år återköper bolaget på hans begäran försäkringen. Fristen enligt 3 kap. 9 § går ut den 1 september. Efter någon tid vill försäkringstagaren ha tillbaka sitt skydd. De föreslagna reglerna innebär då följande.
Under tiden 1 januari-l
mars (dvs. före återköpet) har han enligt 5 kap. 3§ rätt att återuppliva försäkringen till dess ursprungliga omfattning, om han betalar den premie som skulle ha erlagts för tiden efter den 1 januari. Han kan också
utnyttja möjligheten enligt 3 kap. 9 § att förvandla försäkringen till en ren riskförsäkring, baserad på försäkringens värde omedelbart innan fribrevet utfärdades. Man
får då se saken så, att försäkringen först återupplivas och därefter förvandlas till en riskförsäkring.
Under
tiden 1 mars-1 juli har han rätt enligt 5 kap. 3§ att återuppliva riskdelen till denna hade omedelbart innan fribrevet
den omfattning utfärdades, om han betalar den riskpremie som skulle ha erlagts för tiden efter den 1 januari. Resultatet blir alltså detsamma som om han den 1 januari i stället hade begärt återköp och fortsatt riskförsäkring enligt 3 kap. 9 §.
Under tiden 1 juli-l september, slutligen, kan han få fortsatt riskförsäkring enligt 3 kap. 9§ med utgångspunkt från försäkringens fribrevsvärde. Fribrevsvärdet torde för övrigt böra bli avgörande även om fribrev ännu inte har utfärdats utan försäkringen
gäller med ett sjunkande ansvar enligt den s.k. trappan; den del av försäkringsbeloppet enligt avtrappningsregeln som överstiger fribrevsvärdet
motsvaras inte av något egentligt tekniskt värde för den enskilda försäkringen.
Tredje stycket
Återupplivning föreslås gälla fr.o.m. dagen efter den då den utestående premien betalas, vilket stämmer med vad vi föreslår i fråga om det vanliga ansvarsinträdet 3 2 §. är vald
enligt kap. Regeln
för att frågan om den exakta för inte skall få
tidpunkten betalningen
betydelse alltför ofta, och man torde kunna från att ett
utgå
608 till 5 §
Specialmotivering kap. 4
inte skulle vägra ansvar för ett försäkringsfall som
försäkringsbolag inträffat samma som betalningen gjordes, om det verkligen var dag klarlagt att betalningen hade gjorts före försäkringsfallet. (Angåen-
de när betalning skall anses ha skett, se vid 5 §.) Det bör observeras att det inte krävs något godkännande från eller över huvud någon kontakt mellan parterna för att
bolaget taget
skall kunna ske. Försäkringstagaren kan utan vidare
återupplivning
betala med den eller på annat sätt. Skulle
ursprungliga premieavin
av anse att återupplivning inte kan ske -
bolaget någon anledning
kommer kanske för sent - får bolaget ta kontakt med
betalningen
och höra efter om han i stället vill teckna en ny
försäkringstagaren
bestämmelse motsvarande 26 § KFL behövs inte i
försäkring; någon
denna lag.
19.5.4 till 5 kap. 4 §
Specialmotivering
4§ Om det har begärts, skall försäkringsbolaget sända meddelande enligt 2 § också till den försäkrade och till den som har fått försäkringen i pant eller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Förär förmånstagare enligt summar bolaget att sända meddelande till någon sådan person, får bolaget inte mot honom åberopa att premien inte har betalats. Som i 13.4) kan särskilt vid
anges allmänmotiveringen (avsnitt
även andra än själv ha sådant
livförsäkring försäkringstagaren
intresse i en att de har ett intresse av att få
försäkring, berättigat
kännedom om att håller på att upphöra på grund
försäkringsskyddet
av bristande I denna om
premiebetalning. paragraf ges bestämmelser
för att underrätta vissa sådana personer.
skyldighet bolaget
dock bara om
Underrättelseskyldigheten gäller genomgående
har I första hand kan man naturligtvis räkna underrättelse begärts. med att kommer från den som skall ha underrättelsen, men
begäran
-
den kan också komma från försäkringstagaren. Försäkringsbola-
ett bevis om detta, alltså get bör ge den som gör framställningen form av bekräftelse att underrättelse vid behov kommer att
någon på
lämnas. Det bör framhållas att inte hindrar bolaget från att ta ut
förslaget
en för denna service. Däremot blir det inte möjligt för
rimlig avgift
bolaget att, som ibland förekommer nu, kräva att den som begär att han skall hållas underrättad också dröjsmål betala åtar sig att vid i ofta har han dock anledning att
premien försäkringstagarens ställe;
göra detta i eget intresse. De som kan få rätt till underrättelse är den försäkrade (vid
främmande liv), panthavare och förmånstagare enligt försäkring på
ett förordnande. om underrättelser till den
oåterkalleligt Frågan
försäkrade kan vålla vissa om han är omyndig. Om en
svårigheter,
ett barns bör den andre försäkring på liv ägs av den ene föräldern, föräldern ha rätt att få underrättelse om eventuella premiedröjsmâl,
till 5 5 § 609
Specialmotivering kap.
om han är förmyndare eller vårdnadshavare för barnet.
I lagtexten sägs att panthavare osv. skall ha ett meddelande
enligt
2 §”. Meddelandet skall alltså innehålla de uppgifter som 2 §
enligt
skall finnas i uppsägningen till Däremot är det
försäkringstagaren.
naturligtvis inte nödvändigt att meddelandet är en exakt av
kopia
uppsägningen; tvärtom får man räkna med att vill kunna
bolaget
lämna också andra i meddelandet, som har
uppgifter uppgifter
betydelse bara för den som får underrättelsen.
Hänvisningen till 2 § innebär också att underrättelsen skall avsändas samtidigt med Om avsändandet
uppsägningen. försenas,
får bolaget i underrättelsen sätta ut en särskild för
fjortondagarsfrist
betalningen; syftet med bestämmelsen är ju att en
exempelvis
panthavare skall kunna hindra att försäkringen att
upphör genom
t.ex. själv betala premien. Skulle ett försäkringsfall inträffa innan denna särskilda frist har gått till ända, men efter det att
uppsägningen
enligt 2 § andra stycket har fått verkan mot är
försäkringstagaren, bolaget ansvarigt mot panthavaren men inte mot försäkringstagaren
eller annan som skulle vara till Fristen
berättigad försäkringsbelopp.
räknas från det att avsände underrättelsen, och de särskilda
bolaget reglerna i 2 § tredje stycket och 8 kap. 6 § blir inte tillämpliga därför
att panthavaren blir plötsligt sjuk eller liknande eller försändelsen av någon anledning inte kommer fram.
Som nyss nämndes, medför en eventuell försummelse att sända underrättelse denna inte att
enligt paragraf försäkringstagaren själv
kan kräva från kan
ersättning försäkringen. Försäkringstagaren
alltså ha sämre rätt än osv. Däremot kan
panthavaren panthavaren
inte ha sämre rätt i detta avseende än Om
försäkringstagaren. försäkringen trots uppsägningen fortsätter att gälla på grund av
bestämmelserna i 2 § tredje stycket eller 8 kap. 6 §, är också panthavaren bevarad vid sin rätt, även om det har gått mer än
fjorton
dagar sedan bolaget avsände en underrättelse till honom.
I den mån det ovanstående blir
försäkringsbolaget enligt skyldigt
att utge trots för inte
försäkringsbelopp att premie försäkringen
betalats, stannar förlusten på bolaget; något regresskrav mot
försäkringstagaren kommer alltså inte i fråga.
19.5.5 till 5 5 §
Specialmotivering kap.
5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när betalningsuppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.
Bestämmelserna är utformade efter förebild av i 12
reglerna kap.
20 § tredje stycket jordabalken om betalning av Vi kan därför
hyra.
beträffande paragrafens innebörd hänvisa till förarbetena till den
61i0 till 5 6§
Specialmotivering kap.
lagstiftningen (prop. 1983/84:137 s. 126). Härutöver bör för person-
försäkringens del bara följande framhållas. De föreslagna reglerna om betalningsuppdrag till post eller bank
tar i första hand sikte på uppdrag av engångskaraktär, som skall verkställas omedelbart. Som framgått tidigare betalas emellertid
försäkringspremier genom fasta överföringar från t.ex.
många
banklönekonto till ett s.k. premiekonto hos
försäkringstagarens
gäller också för dessa uppdrag. Som
försäkringsbolaget. Reglerna
regel uppstår det dock vid sådana överföringar inte några praktiska
med anknytning till tidpunkten för betalningen; överföringproblem
en görs på fasta dagar i överensstämmelse med kontoavtalets bestämmelser. Om det ändå skulle inträffa att någon överföring inte görs utsatt dag och detta beror på slarv från bankens sida eller på
på fel i bankens (eller försäkringsbolagets) tekniska utrustning, får
premien anses betald den dag som följer av överföringsuppdraget.
Är orsaken däremot att det inte finns täckning på försäkringstagarens konto i banken, måste naturligtvis anses obetald.
premien
är inte inskränkt till de vanliga
Reglernas tillämpningsområde betalningsformerna postgiro, bankgiro osv. utan gäller för alla typer
av till post eller bank. Om en försäkringstagare under en
uppdrag
semesterresa skickar ett brev till sitt bankkontor, där han ber
vanliga
banken från hans konto och betala en premie, skall
ta ut pengar
anses betald när brevet kommer in till banken (förutsatt att
premien
har lämnat sådana om försäkringen
försäkringstagaren uppgifter
m.m. att banken har möjlighet att utföra uppdraget). Detta gäller däremot inte om i stället skriver till en god vän
försäkringstagaren
och ber honom betala premien; då anses premien betald först när den
gode vännen t.ex. betalar beloppet på ett postkontor.
19.5.6 till 5 6 §
Specialmotivering kap.
6§ Försäkringsbolaget förlorar rätten till obetald premie när ett år har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.
Bestämmelsen överensstämmer med 40 KFL (se prop. 1979/80:9 s. 166, 203f och föreslås dock bli ett år i
208). Preskriptionstiden
stället för sex månader som KFL. Skälet är att det framför allt
enligt
vid större i viss utsträckning förekommer att bolaget
livförsäkringar
med om försäkringstagaren kommer i
medger uppskov premien,
ekonomiskt och en tid om bara sex månader kan
tillfälligt trångmål, då vara alltför knapp. Som framgått tidigare har preskriptionsregeln
över huvud liten betydelse, eftersom bolagen i varje fall
taget mycket
vid individuell försäkring inte driver in obetalda premier.
SOU 1986:36 Specialmotivering till 6 kap. I § 611
19.6 till 6
Specialmotivering kap.
Kapitlet har rubriken Förfoganden över försäkringen och omfattar sexton paragrafer. I kapitlet behandlas försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnan-
de, överlåtelse och pantsättning m.m. samt förfogandenas rättsverkningar i förhållande till tredje man. Motsvarande frågor behandlasi FAL i 3, 102-113,118 och 122 §§.
Förslaget ansluter i sina huvuddrag till gällande rätt. I fråga om jämkningsreglerna i 7 § - och delvis också i fråga om fördelnings-
~
regeln i 8 § bygger förslaget på stållningstagandena i lagrådsremis-
sen 1986-12-04 om följdlagstiftning till m.m.
äktenskapsbalken Kapitlet inleds med sju paragrafer som handlar om förmånstagar-
förordnanden. I 1-3 §§ ges grundläggande bestämmelser om formen för och verkningarna av sådana förordnanden. Regler om tolkning av förordnanden finns i 4-6 §§, varefter i 7 § upptas den nya jämkningsregel som skall ersätta 104§ andra och tredje styckena FAL. Därefter följer i 8 § den särskilda fördelningsregel som skall
tillämpas när inget förmånstagarförordnande finns.
I 9-11 §§ behandlas överlåtelse och pantsättning, varefter i 12 och 13 §§ ges relativt utförliga regler om när olika förfoganden över försäkringen får rättsverkan mot tredje man och om företrädesrätt vid dubbelöverlåtelser m.m. I 14§ uppställs förbud för förmånstagaren att förfoga över sin rätt i förtid. I 15 och 16 §§, finns
slutligen, speciella regler om förverkande av förmånstagarrätt (motsvarande
15 kap. ärvdabalken) respektive om förfoganden i strid mot kommunalskattelagens bestämmelser om pensionsförsäkringar.
19.6.1 till 6 1 §
Specialmotivering kap.
l § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7§, 8§ eller 15§ andra stycket tillämpas, ingår försäkringen inte i försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I 7 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för försäkringstagarens skulder.
Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden.
Vad som i 9kap. 2§ ärvdabalken föreskrivs om förordnande
genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.
Första stycket
Förmånstagarförordnande får numera anses vara ett självständigt
rättsinstitut, fristående från t.ex. instituten gåva och testamente. I flera hänseenden kan dras från om
visserligen paralleller reglerna
sådana förfoganden, men i andra fall - där avtalsförhållandet mellan
står i - får
försäkringstagaren och försäkringsbolaget blickfånget
man snarare se förordnandet som en till bolaget riktad betalnings-
anvisning.
I första meningen fastslås den redan nu gällande principen, att
försäkringstagaren har rätt att genom ett förmånstagarförordnande
bestämma vem som skall ha försäkringen eller utfallande belopp. Utom vid (se 19.1.4 ovan) kan bolaget alltså inte
ka-försäkring
genom en vlllkorsbestämmelse hindra försäkringstagaren från denna form av förfogande. Förordnandet kan gälla till förmån för fysisk eller juridisk person.
-
Förordnandet kan vara avsett att tillämpas vid försäkringsfall
- och det kan för som kan vara livsfall eller dödsfall gälla
försäkringstagarens död även om dödsfallet inte är försäkringsfall,
främst när försäkringen är tecknad på någon annans liv eller hälsa.
I praxis har fastslagits att ett förmånstagarförordnande som regel
skall antas avse inte bara det avtalade försäkringsbeloppet utan även
sådana belopp som utgår i form av återbäring eller premiereglering
(NJA 1977 s. 587). Förslaget är inte avsett att innebära någon
ändring av denna praxis. Men liksom försäkringstagaren kan dela upp det egentliga försäkringsbeloppet mellan flera förmånstagare,
kan han också förordna att skall tillfalla en
försäkringsbeloppet
och annan.
person återbäringen någon
Rätten att utse förmånstagare tillkommer vid individuell försäk-
ring i första hand försäkringstagaren, dvs. den som har ingått
försäkringsavtalet med bolaget. Om rätten till försäkringen övergår
till någon annan, övergår även rätten att utse förmånstagare till honom. Rätten kan dock vara innehållslös för honom, om den förste innehavaren har gjort ett oåterkalleligt förordnande (jfr 1 kap. 2 § och nedan vid 2 och 9 §§).
Rätten att utse förmånstagare är en rättighet av personlig art, på
liknande sätt som rätten att göra testamente. Därför övergår inte rätten att utse förmånstagareg- och därmed inte heller rätten att återkalla eller ändra ett förordnande - till t.ex. försäkringstagarens dödsbo eller konkursbo. Detta har vi i samråd med övriga nordiska › länder funnit så självklart, att vi inte föreslår någon motsvarighet till sista meningen i 102 § FAL; regeln kan för de flesta fall sägas framgå av 1 § första meningen och 2 § första meningen i förening. En annan sak är att den, som genom bodelning eller arv eller efter exekution blivit ny ägare till försäkringen, i den har rätt att själv
egenskapen utse ny förmånstagare.
Rätten kan också övergå till någon annan
enligt försäkringsavtalet
överlåtelse från försäkringstagaren och genom
genom frivillig tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Den som har förvärvat
i sou 193656 till 6 I § 613
Specialmotivering kap.
försäkringen på något av dessa sätt har rätt att utse
själv ny
förmånstagare. Ett förordnande, som upptar flera
förmånstagare
med rätt efter varandra, kan dock ofta vara utformat så att den i första hand utsedde förmånstagaren inte får rätt att bestämma vem som skall ha de belopp som kan utfalla när hans rätt har
egen upphört.
Ett förordnande
med flera förmånstagare med rätt efter varandra kan ha mycket skiftande utformning med avseende på vilken rätt som tillkommer den som utsetts i första hand.
Förordnandet innebär ofta att förmånstagaren har rätt till de belopp som utfaller under hans livstid t.ex.
men inte kan förfoga över försäkringen genom att begära återköp. Ett ovanligt fall är att försäkringen omedelbart tillfaller förmånstagaren med full äganderätt och att andrahandsförordnandet, som alltså har gällt bara för det fall att förste förmånstagaren skulle avlida före den försäkrade, därmed förlorar sin verkan även om det skulle återstå utbetalningar vid den förste förmånstagarens död. l en sådan situation skulle man alltså få tillämpa fördelningsregeln i 8 §, om inte förmånstagaren har gjort ett eget förmånstagarförordnande. I åter andra fall kan förordnandet ge förste förmånstagaren vissa förfogandemöjligheter utan att försäkringstagarens andrahandsförordnande helt mister betydelse; förordnandet kan t.ex. innebära att andrahandsförordnandet skall gälla, om inte förste förmånstagaren av annat
har gjort ett eget förordnande innehåll.
En särskild fråga som tagits upp från branschens sida rör det fallet, att den i första hand utsedde förmånstagaren har fått rätt att göra eget förmånstagarförordnande men inte utnyttjat den möjligheten. Om försäkringen då vid hans död tillfaller den som försäkringstagaren har utsett till förmånstagare i andra hand, är frågan från vem denne skall anses göra sitt förvärv: från försäkringstagaren eller från den förste förmånstagaren. Skillnaden kan ha
- Det verkar mest både civilrättslig och arvsskatterättslig betydelse. naturligt att anse förvärvet ske från försäkringstagaren, som har gjort det förordnande som förvärvet grundar sig på. Har förste förmånstagaren gjort ett eget förordnande, får förvärvet däremot anses ske från honom, även han har gjort exakt samma förordnande som försäkringstagaren.
Vi har om man bör i
övervägt lagen ställa upp en presumtion ifrågan
huruvida den i första hand utsedde skall anses ha fått
förmånstagaren förfoganderätt till försäkringen eller ej (jfr NJA 1978 s. 120 och där
angivna rättsfall). Vi har emellertid funnit det olämpligt med en sådan regel; förhållandena kan skifta alltför för att
mycket någon
rimlig presumtion skall kunna ställas upp. Som framhålls i allmän-
motiveringen (avsnitt 14.3.7) anser vi det inte heller att lämpligt bolagen genom förtryckt text på ansökningsblanketterna styr försäk-
ringstagarnas förfoganden; det är långt ifrån säkert att den av bolaget
valda lösningen stämmer med önskemål i det
försäkringstagarens
enskilda fallet. Man bör i stället vid behov rikta
försäkringstagarens
uppmärksamhet på frågan och ge honom tillfälle att själv ta ställning till den.
Ett förmånstagarförordnande innebär att försäkringstagaren
till 6 1 § «
614\ Specialmotivering kap.
bestämmer vem som i hans ställe skall ha försäkringen eller utfallande belopp. Ett förordnande som går ut på att försäkringstagaren uppdrar åt någon annan att efter eget gottfinnande bestämma vem som skall ha försäkringen, saknar därför verkan; försäkringsbeloppet får alltså fördelas på samma vis som när inget förordnande alls har gjorts. Möjligen kan ett sådant förordnande vara giltigt om det har angetts efter vilka riktlinjer mottagaren skall utväljas, t.ex. så att beloppet skall tillfalla den som har vårdat försäkringstagaren under
hans sista sjukdomstid.‘
andra meningen i första stycket medför tillämpningen av ett
Enligt förmånstagarförordnande att försäkringen faller utanför försäkringsförmögenhet och regeln stämmer i det
tagarens kvarlåtenskap;
med vad som nu. Försäkringen och från den
väsentliga tillämpas
utfallande belopp blir - med de undantag som anges i 6 kap. 7 § och
- för och
7 kap. oåtkomliga försäkringstagarens borgenärer (vid dödsfall) hans dödsbodelägare så snart ett förmånstagarförordnande tillämpas. Detta gäller oavsett om det är fråga om försäkring på
försäkringstagarens eller någon annans liv, oavsett om förordnandet
vid livsfall eller dödsfall och oavsett om en i första hand
tillämpas
insatt förmånstagare får förfoganderätt till försäkringen eller inte.
Detsamma när de speciella fördelningsreglerna i 8 och 15 §§ gäller
och när en make eller bröstarvinge får del av försäkringen
tillämpas
med stöd av bestämmelserna i 7 § (jfr NJA 1978 s. 329). Om det finns flera förmånstagare och den i första hand utsedde inte får
till försäkringen, innebär det sagda att försäkringen som förfoganderätt sådan för en tid inte kan utmätas för någons skulder; försäkringen kommer att hänga i luften” till dess att den tillfaller den förmånstagare som har rätt till samtliga återstående belopp.
Andra
stycket
I fråga om behörigheten att utse förmånstagare hänvisas här till
ärvdabalkens regler om rätt att göra testamente. Skälen för den valda
regleringen har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.3).
Hänvisningen avser till att börja med 9 kap. 1 § ÄB. Härav följer att en underårig som har fyllt sexton år och som förvärvsarbetar kan
sätta in förmånstagare till en tjänstegrupplivförsäkring som gäller för
honom, liksom han kan använda en del av sina inkomster till att
teckna en frivillig gruppförsäkring eller en individuell försäkring och
själv utse förmånstagare.
Av 9 kap. 1 § ÄB, jämförd med 13 kap. 2 §, framgår vidare att den som är över arton år har rätt att göra förmånstagarförordnande även om han är är bara att förordnandet inte
omyndig. Förutsättningen
Jfr vad som gäller om s.k. blanko-testamenten; se Walin. Årvdabalken I s. 137.
sou 1986:56 Specialmotivering :m 6 kap. 1§ 615
upprättas under inflytande av sådan rubbning av själsverksamheten
som avses i det senare lagrummet. Vidare är förordnandet ogiltigt om det har tillkommit under inflytande av tvång, svek eller liknande
(13 kap. 3 §). N
Som framgår anser vi inte att någon hänvisning till 13 kap. 1 § AB behövs. Att ett förmånstagarförordnande är ogiltigt i sådana fall som
avses i den paragrafen framgår med tillräcklig tydlighet av hänvis-
ningen till 9 kap. 1 § och reglerna i 3 § detta kapitel om formen för
förmånstagarförordnanden.2
Lika litet som i fråga om testamenten är ogiltigheten självverkande i den bemärkelsen att bolaget utan vidare skall vägra att följa ett förordnande som upprättats t.ex. av en underårig. Om inte förordnandets giltighet bestrids av någon som annars skulle ha rätt till försäkringsbeloppet, skall förordnandet följas. Vi har inte funnit det påkallat att föreslå några sådana regler om bevakning, klanderfrist osv. som gäller för testamenten utan räknar med att frågor av detta
- som över huvud -
slag taget är mycket sällsynta genom bolagets
medverkan ändå klaras ut relativt snabbt. Om ingen överenskommelse kan nås mellan de berörda får bolaget i sista hand sätta ned
försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen.
Tredje stycket
Enligt 9 kap. 2 § ärvdabalken är ett testamentsförordnande till den, som inte är född eller avlad vid testators död, som huvudregel utan verkan. Den som har utsett t.ex. sina syskon till testamentstagare kan dock bestämma att egendomen vid syskonens död skall tillfalla syskonens barn, och ett sådant förordnande är under vissa förutsättningar giltigt även om något sådant barn ännu inte är fött eller avlat vid testators död (se vidare i lagtexten). Tanken bakom reglerna är att testator inte skall kunna binda utvecklingen för längre tid än han själv någorlunda säkert kan överblicka.
I detta sammanhang bör också uppmärksammas den särskilda
lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.
Lagen är efter sin ordalydelse tillämplig på förmånstagarförordnan-
den och innebär att ett förordnande till förmån för den, som inte är född eller avlad vid tiden för förordnandets tillkomst, inte är giltigt. Om en ännu barnlös man tecknar en försäkring och gör förmånstagarförordnandet mina barn”, skulle förordnandet alltså inte gälla till förmån för hans senare födda barn. Det har emellertid bestritts
att lagen verkligen skall tillämpas på insättande av förmånstaga-
re.3
2 Se Walin, Ärvdabalken I s. 292. 3 Se Almgren s. 61 ff och Hellner s. 547 samt där lämnade hänvisningar.
Som framgår skiljer sig ärvdabalken och 1930 års åt i om
lag fråga
vid vilken tidpunkt mottagaren måste vara född eller avlad för att förordnandet skall vara giltigt. Medan ärvdabalken från
utgår
förhållandena vid testators död, är det förordnandets tillkomst som är avgörande enligt 1930 års lag. Denna olikhet motiverades i förarbetena till 1930 års lag med att ett testamentes
rättsverkningar inträder först vid testators död, medan verkningarna av ”rättshand-
i levande livet” lingar företrädesvis gåvor - som regel inträder i anslutning till förordnandets tillkomst (se NJA II 1930 s. 400).
De allra flesta förmånstagarförordnanden är avsedda att
tillämpas
vid försäkringstagarens död. Det är därför att även i det nu
naturligt
aktuella avseendet behandla förmånstagarförordnanden samma
på
sätt som testamenten, inte som gåvor. I detta stycke föreslås därför en regel som får sitt huvudsakliga innehåll till
genom hänvisningen
ärvdabalken. För att täcka även de fall som kan uppstå vid
försäkring
på annans liv anges den avgörande vara när förordnandet
tidpunkten
skall tillämpas första Oftast är detta dock lika med
gången. försäkringstagarens död.
Vi föreslår också ett tillägg till 1930 års som klargör att
lag, reglerna i den lagen inte skall tillämpas på förmånstagarförordnan-
den (se avsnitt 21.8 nedan).
19.6.2¶Specialmotivering till 6 2 § kap.
2§ Försäkringstagaren kan, före den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla
ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot har utlovat att
förmånstagaren förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).
På samma sätt som i 102 § FAL här mellan förmånsta-
skiljs vanliga garförordnanden och oåterkalleliga sådana. kan Försäkringstagaren
när som helst ändra eller återkalla sitt förordnande, om han inte har lovat förmånstagaren att förordnandet skall stå fast. Som en precisering av gällande rätt anges dock att återkallelse eller
ändring
inte kan göras efter den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning. Skälet för är att det - bl.a. med tanke
regeln på
förhållandet till borgenärerna - bör stå klart så snart som möjligt
efter ett försäkringsfall av
vem som är rätt mottagare beloppet.
Med den tidpunkt då ersättningen ”förfaller till avses
betalning”
vid försäkring med man bortser
engångsbelopp försäkringsfallet;
alltså från den tid som bolaget enligt 8 1 § kan ha innan
kap. på sig
ersättningen måste betalas ut. Vid med utbetal-
försäkring periodisk
ning avses i stället var och en av de överenskomna
förfallodagar-
na.
Den som vid s.k. sammansatt kapitalförsäkring har gjort ett förmånstagarförordnande med avseende på livsfallsbeloppet, kan alltså inte återkalla
till 6
Specialmotivering kap. 2 § 617
förordnandet efter det att han har uppnått den för utbetalningen överenskomna åldern. Den till som har satt in en förmånstagare periodiska utbetalningar kan däremot när som helst återkalla förordnandet med verkan för kommande poster.
Av skäl som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5) uppställer
förslaget inte något formkrav för och
oåterkallelighetsförklaringen,
inte heller behövs det anmälan till för att
någon försäkringsbolaget
utfästelsen skall vara bindande för Eftersom den
försäkringstagaren.
som påstår att ett förordnande till hans förmån har oåterkal-
gjorts
leligt torde ha bevisbördan för att så finns det verkligen är fallet, anledning att tro att förklaringen utan krav i i de allra
något lagen
flesta fall dokumenteras vis. Och som
på tillförlitligt framgår av 13 §,
måste förmånstagaren ibland anmäla sin rätt till om han vill
bolaget
vara skyddad mot nya från sida.
förfoganden försäkringstagarens
Utfästelsen skall liksom gällande
enligt rätt göras till förmånstaga-
ren. I en del fall kan det dock i stället bli aktuellt att den tas emot av någon annan på hans vägnar. Omyndiga förmånstagare torde i relativt stor kunna
utsträckning
ta emot sådana utfästelser självaÅ I andra fall, t.ex. i om barn
fråga
som är så små att de inte kan förstå utfästelsens innebörd, får denna riktas till förmyndaren. Om är den ene av två
försäkringstagaren
föräldrar som gemensamt är bör utfästelsen förmyndare för barnet, kunna tas emot av den andre föräldern. Bestämmelsen i 13
kap. 2 §
föräldrabalken torde inte hindra när det är om en detta, fråga rättshandling enbart till barnets förmån, som barnet skulle ha kunnat ta emot självt om det varit man torde ett par år äldre. Någon god alltså knappast behöva förordnas i dessa typer av fall? Som nämns i skall försäk-
allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5)
ringsbolaget inte kunna ta emot utfästelsen
på förmånstagarens
vägnar enligt allmänna regler om negotiorum En annan
gestio.
situation uppstår om som han utser
försäkringstagaren, samtidigt
förmånstagare, förklarar att förordnandet skall vara
oåterkalleligt
och ber underrätta om detta. Förutsatt att
bolaget förmånstagaren
underrättelsen också kommer fram till får försäk-
förmånstagaren,
ringstagaren därmed anses ha gett en utfästelse att
förmånstagaren
förordnandet skall stå fast.
En liknande fråga uppstår om förordnandet upptar flera förmånstagare, t.ex. A, B och C, med rätt jämte eller efter varandra, och försäkringstagaren avger en oåterkallelighetsförklaring bara till A. Frågan är då vad som gäller, om det framgår av utfästelsen att förordnandet skall vara oåterkalleligt också i fråga om B och C. Också här bör förordnandet ibland kunna bli oåterkalleligt trots att
‘ Se Walzn, Föräldrabalken s. 269 f. och 275.
2 Se Walin a.a. s. 324.
618 till 6 2 §
Specialmotivering kap.
utfästelsen inte görs direkt till förmånstagaren. Om försäkringstagaren har avsett eller utgått från att A skulle underrätta B och C om utfästelsen och dessa verkligen också fått del av den, bör försäkringstagaren ha på ett bindande sätt utfäst sig att förordnandet skall stå fast även såvitt gäller dem.
i 8 kräver gåva mellan makar
Enligt reglerna kap. giftermålsbalken
- inte bara för att gåvan skall vara skyddad mot
äktenskapsförord
man utan även för mellan makarna själva. Kravet
tredje giltigheten
har i ansetts även för utfästelse att
på äktenskapsförord praxis gälla
inte återkalla ett när utfästelsen haft
förmånstagarförordnande,
1953 s. 228; jfr också Hellner s. 556 med hänvis-
gåvokaraktär (NJA ningar).
Genom införs ett nytt system för
8 kap. 1§ äktenskapsbalken
mellan makar (se prop. 1986/87:1 s. 10, 71-76, 142-144, 296-308
gåvor
och om mellan makarna själva skall
387). Frågan gåvans giltighet
bedömas samma som gäller för gåvor mellan andra än
enligt regler
makar. För att skall kunna åberopas mot givarens borgenärer
gåvan
fordras dock som att har registrerats vid domstol.
regel gåvan
är i den nya balken reserverat för
(Begreppet ”äktenskapsförord”
makarnas överenskommelser om egendomsordningen i äktenska- När vid domstolen, blir den också giltig
pet.) gåvan registreras
mellan makarna, om den inte redan är det enligt allmänna regler. Genom den blir det direkt klarlagt, att en
nya lagstiftningen
utfästelse att inte återkalla ett till make är
förmånstagarförordnande
mellan makarna utan vid Därmed saknar
giltig registrering tingsrätt.
också för förhållandet till bröstarvingar som
registreringen betydelse
framställer 7 §; i den skiljer för
anspråk enligt regeln paragrafen
inte formellt och oåterkalleliga förordnanden (även
övrigt på vanliga
om naturligtvis är en faktor som kan påverka
oåterkalleligheten
- Däremot krävs det både att utfästelsen registreras
bedömningen).
och att i 12 eller 13 § detta är uppfyllda, för
förutsättningarna kapitel
att förmânstagaren skall få skydd mot försäkringstagarens borgenärer. En av förekommer vid sådan
oåterkallelighet speciellt slag
som tecknar för en anställd, där den
pensionsförsäkring arbetsgivare anställde själv insätts som förmånstagare till ålderspensionsmomen-
tet och hans anhöriga som förmånstagare till efterlevandemomentet. På av utfästelse från arbetsgivaren till den anställde är sådana
grund
förordnanden som till förmån för den anställde.
regel oåterkalleliga brukar antecknas i försäkringsbrevet, men någon Oåterkalleligheten
utfästelse till de anhöriga görs inte. Med den anställdes medgivande oftast hans kan arbetsgivaren därför ändra
(i praktiken på begäran)
den del av förordnandet som avser efterlevandepensionering; ett sådant förordnande får alltså bara delvis de verkningar som normalt tillkommer ett förordnande. I och med den anställdes
oåterkalleligt
död emellertid att ändra förordnandet; hans
upphör möjligheten
dödsbodelägare inträder inte i hans rätt att lämna medgivande till
sådana förfoganden. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5), går det inte
att göra fördelningsregeln i 8 § ”oåterkallelig” genom ett löfte till den av lagen utpekade förmånstagaren att inte göra något annat förordnande. Om försäkringstagaren avger ett sådant löfte och sedan ändå gör ett förordnande, gäller förordnandet.
Ett oåterkalleligt förordnande innebär naturligtvis att försäkrings-
tagaren inte utan förmånstagarens medgivande får återkalla eller ändra förordnandet. Däremot anses inte utan
försäkringstagaren
särskilt löfte vara att betala ytterligare för försäk-
skyldig premier
ringen. I och för sig finns det inte heller något hinder mot att han gör ett nytt förordnande, som dock inte kan inkräkta på den förste förmånstagarens rätt. Det oåterkalleliga förordnandet kan vara begränsat eller villkorat på ett sätt som gör att det finns utrymme för ännu ett förordnande, och i annat fall kan det nya förordnandet ligga ”i reserv för den händelse att det oåterkalleliga förordnandet skulle förfalla t.ex. genom förmånstagarens död. Om däremot ett förordnande till t.ex. ”i första hand A och i andra hand B” har gjorts oåterkalleligt i förhållande till båda förmånstagarna och A avlider
före försäkringsfallet, kan försäkringstagaren inte utse en ny
förmånstagare med rätt framför B. - Det oåterkalleliga förordnandets verkningar i framgår av 9, 12 och 13 §§; se också
övrigt specialmotiveringen till 7 kap.
19.6.3¶Specialmotivering till 6 3 § kap.
3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget.
Förslaget upptar bara ett sätt att göra förmånstagarförordnande,
nämligen genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Kra-
vet på skriftligt meddelande uppfylls dock redan genom att försäkringstagaren t.ex. sätter kryss för ett av de förtryckta alternativen på ansökningsblanketten eller undertecknar blanketten sedan ombudet markerat vilket förordnande som skall gälla.
Det bör att —— i likhet med FAL men i
påpekas förslaget 103§
motsats till vad som gäller på testamentsrättens område - inte ställer upp något allmänt krav på att förordnandet skall vara undertecknat av försäkringstagaren. I praktiken kan man dock räkna med att ett bolag, som får in ett icke undertecknat förordnande, tar kontakt med försäkringstagaren och ber honom bekräfta förordnandet. Skulle det någon gång ändå bli aktuellt att ett förordnande som saknar
tillämpa
underskrift, blir det en om förordnandet
vanlig bevisfråga verkligen
härrör från försäkringstagaren. En sådan fråga har en annan och
620 Specialmotivering till 6 kap. 3 § SOU l986:56
enklare karaktär än en fråga om försäkringstagaren har gjort ett muntligt förordnande och vad det i så fall innehåller.
I kravet på skriftligt meddelande till bolaget ligger att meddelandet skall vara riktat till bolaget och att försäkringstagaren skall ha vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att få meddelandet överbringat till bolaget, t.ex. postat det (se Almgren s. 17 ff). Det är dock inte nödvändigt att förordnandet ännu har kommit in till bolaget när försäkringsfallet inträffar. Däremot har ett förordnande inte någon verkan om försäkringstagaren bara har upprättat det och sedan låtit det ligga i en skrivbordslåda.
Vilka åtgärder försäkringstagaren måste ha vidtagit för att få fram
meddelandet till bolaget får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Särskilt med tanke på att vi inte föreslår
någon motsvarighet till reglerna i 10 kap. 3 § ärvdabalken om
nödtestamenten, bör skriftliga förordnanden som försäkringstagaren gör under sådana förhållanden som avses i det lagrummet ofta kunna behandlas som för försäkringsbolaget avsedda meddelanden (jfr UfR 1977 s. 118 och NJA 1982 s. 390).
Däremot kan ett muntligt förordnande enligt förslaget inte längre göras giltigt genom att bolaget antecknar det i försäkringsbrevet.
Och även om det inte finns något hinder mot att bolagen fortsätter att göra anteckningar på breven om de förordnanden som görs, kan man
ifrågasätta värdet av den ordningen. Anteckningen kan vålla
oklarheter och missförstånd om försäkringstagaren senare anmäler ett nytt förordnande, som inte blir antecknat, och dessutom kan
försäkringstagaren behöva visa upp brevet i något sammanhang där
han inte vill att förordnandet skall bli känt.
Som nämnt (avsnitt 14.3.3) kan försäkringstagaren inte heller göra ett giltigt förmånstagarförordnande genom ett testamente; vårt
förslag i den delen stämmer med gällande rätt men avviker från vad den norska kommittén föreslår. Detta betyder dock inte att ett
testamente inte kan ha betydelse för fördelningen av försäkringsbeloppet. Försäkringstagaren kan genom ett förmånstagarförordnande underrätta försäkringsbolaget om att förmånstagare skall vara den
person som anges i hans testamente. För att det skall föreligga ett
förordnande, måste det dock krävas att det
tillräckligt preciserat
testamente som avses har blivit angivet med t.ex. datum (om inte
testamentet förordnandet). Men om försäkringstagaren har bifogas
ett förmånstagarförordnande, kan han inte ändra eller
gjort vanligt
återkalla det genom ett testamente (jfr NJA 1976 s. 24). Däremot är det möjligt att testamentet kan bidra till tolkningen av förmånstagarförordnandet, särskilt om testamentet har tillkommit vid ungefär samma tid som förordnandet. Vidare får naturligtvis ett testamente
för av om det gäller ett
betydelse fördelningen försäkringsbeloppet
till förmån för dödsboet eller dödsbodelä-
förmånstagarförordnande garna efter försäkringstagaren.
till 6 4§ 621
Specialmotivering kap.
19.6.4 till 6 4 §
Specialmotivering kap.
4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller vad som sägs i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.
I 5 och 6 §§ ges ett antal regler om hur förmånstagarförordnanden skall tolkas i olika fall. både för förordnan-
Reglerna gäller vanliga
den och för oåterkalleliga sådana. Däremot är
tillämpningsområdet
begränsat på det viset, att det är bara 5 § andra stycket som gäller vid försäkring på annans liv. I denna paragraf
anges den gemensamma förutsättningen för att reglerna skall bli aktuella, att ”inte
nämligen
annat med till får anses av
hänsyn omständigheterna framgå
förordnandet”.
Tolkningsreglerna i 5 och 6 §§ är alltså bara presumtioner. Som tidigare framhållits, finns det dock endast sällan som kan
utredning
bryta presumtionen. Många förordnanden görs bara genom en kryssmarkering på en förtryckt blankett, och om det dessutom har gått lång tid sedan förordnandet saknas oftast
gjordes, varje
hållpunkt för att lägga in någon annan i förordnandet än
betydelse
som anges i lagens regler. I många fall (och nästan alltid i ärenden om arvsskatt) får tolkningsreglerna alltså i samma effekt som
praktiken
absoluta regler.
Men när det finns utredning som med av säkerhet
rimlig grad tyder
på att försäkringstagaren har haft en annan avsikt med sitt förordnande, bör man inte tveka att avvika från den presumtion som
anges i lagen. Tolkningsreglerna skall bara fungera som hjälpregler
när individuella och bör inte
tolkningsdata saknas, utredningskraven
ställas alltför Det bör dock betonas att det -
högt. liksom vid
-
testamentstolkning är bara försäkringstagarens avsikter vid
förordnandets tillkomst som kan tillmätas NJA 1976
betydelse (jfr s. 24).
19.6.5 till 6 5 §
Specialmotivering kap.
5 § Vid försäkring på försäkringstagarens liv eller hälsa gäller ett förmånstagarförordnande bara för försäkringstagarens död.
Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt angår en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om dei fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade hade varit berättigade att träda i förmånstagarens ställe. Saknas sådana avkomlingar men finns det andra förmånstagare, tillfaller hela försäkringen dem.
Första stycket
Regeln i detta stycke motsvarar 107 § FAL och tar i första hand sikte på s.k. sammansatt kapitalförsäkring, där skall betalas ut
ersättning
vid försäkringstagarens död eller när han en bestämd ålder.
uppnår
till 6 5 § soU 1986:56
622 Specialmotivering kap.
också för andra försäkringar av blandad karaktär, t.ex.
Regeln gäller
en som innehåller ett dödsfallsmoment. Om
olycksfallsförsäkring
inte annat har angetts i förordnandet, kan man i dessa fall ganska säkert räkna med att försäkringstagaren har avsett att själv uppbära de som kan utbetalas under hans livstid.
belopp
också för förordnanden, även om det
Regeln gäller oåterkalleliga
vid sådana förordnanden kan vara vanligare att förordnandet skall också för livsfall. Ett förordnande för livsfall är dock något så
gälla
att man kan räkna med att det som regel framgår
pass speciellt,
uttryckligen av förordnandet.
Andra stycket
handlar om vad som skall gälla, när ett förmånstagarförord-
Stycket
nande inte kan verkställas beträffande en eller flera förmånstagare. - en om innehåller - indirekt och tillsammans med 4 § regel
Stycket
att ett förordnande kan fortsätta att trots att det inte kan
gälla
verkställas enligt sin samt tolkningsregler för sådana fall.
ordalydelse
De bestämmelserna gäller för försäkring på eget eller
föreslagna
annans liv och för både livsfalls- och dödsfallssituationer. De bygger de som testamentsrättens område.
på principer gäller på
Första i handlar om s.k. och
meningen stycket representationsrätt
stämmer i huvudsak med 11 6§ ärvdabalken. Andra meningen
kap.
handlar om s.k. accrescens och motsvarar 7§ samma kapitel. Här skall till en behandlas de allmänna förutsättningarna för att
början
av skall bli Förutsättningarna är två.
någon reglerna tillämplig.
Den första är att förordnandet ”inte kan verkställas” såvitt angår en viss Vad som i första hand kommer i fråga är att
förmånstagare.
är avliden. Han kan också helt eller delvis avstå från
förmånstagaren
sin rätt. kan även i det sällsynta fallet, att
Reglerna tillämpas
har förverkat sin rätt att döda den
förmånstagaren genom själv
försäkrade (15 §).
Den andra är den som anges i 4 §, nämligen att
förutsättningen
”inte annat med till får anses framgå av
hänsyn omständigheterna
förordnandet”. Om försäkringstagaren har gjort ett andrahandsförordnande för den situation som inträffat, skall det gälla i
naturligtvis
stället för Om t.ex. har som
lagens regler. försäkringstagaren
insatt ”i första hand min make, i andra hand min
förmånstagare
broder kan alltså inte maken avstå från sin rätt med verkan att A”,
försäkringsbeloppet tillfaller bröstarvingarna.
Här kan uppstå svårbedömda situationer, särskilt om det finns flera förstaoch andrahandsförordnanden utan att försäkringstagaren har angett tillräckligt tydligt hur de skall förhålla sig till varandra, t.ex. ”i första hand A och B, i andra hand C och D”. Hur ett sådant förordnande skall tolkas om t.ex. A har avlidit är så beroende av omständigheterna i det före försäkringsfallet, enskilda fallet, att det är omöjligt att ställa upp praktiskt användbara
till 6 5 § 623
Specialmotivering kap.
tolkningsregler i lagen. Som en allmän princip gäller dock att andrahandsförordnandet skall tillämpas bara i den mån det kan antas vara avsett att vara sekundärt just till den del av förstahandsförordnandet som inte kan verkställas. I övrigt får bedömningen göras utifrån de enskilda förhållandena och med ledning av den praxis som utbildat sig på testamentsrättens område.
Förmånstagarförordnandet behöver emellertid inte gå ut på att
något annat förordnande skall gälla i stället för det förordnande som inte kan verkställas. Om det kan antas att inte har
försäkringstagaren
avsett att gynna någon annan än den
förmånstagare som han angett i förordnandet, skall reglerna i paragrafen inte heller I
tillämpas.
stället tillfaller försäkringsbeloppet då
försäkringstagaren själv (vid utbetalning för livsfall) eller de förmånstagare som av 8 §. framgår
En sådan tolkning av förordnandet kan särskilt nära till hands
ligga
vid utbetalning för livsfall och vid förordnanden, som
oåterkalleliga
ofta tillkommer för att tillgodose önskemål.
speciella (Självfallet
innebär inte den att förordnandet har varit oåter-
omständigheten
kalleligt i den del som inte kan verkställas, att försäkringstagaren utan särskild utfästelse också har bundit för den av
sig utfyllnad
förordnandet som anges i detta stycke.)
Enligt 106 § FAL skall ett förmånstagarförordnande som gäller för
försäkringstagarens död anses förfallet, om förmånstagaren avlider
före försäkringstagaren. stämde vid införandet med vad som
Regeln
då död. Sedan dess har testamentsrät-
gällde om testamentstagares ten ändrats (11 kap. 6§ ärvdabalken), och vi föreslår nu i
första
meningen av detta stycke motsvarande för
ändring förmånstagarför-
ordnandenas del. Regeln gäller för både livsfalls- och dödsfallssituationen, men som redan antytts kan man från att presum-
utgå
tionen till förmån för lagens regel är svagare vid
livsfallsutbetalning;
om försäkringstagaren att han inte avsett att
själv påstår någon
representation skulle kunna äga rum, torde hans som
påstående
regel få tas för gott om inte andra talar mot
omständigheter påståendet.
Vid försäkring på tredje mans liv kan det ett
gälla förmånstagar-
förordnande för den försäkrades död. Vi föreslår för denna situation, att en t.ex. avliden förmånstagares skall träda i hans
avkomlingar
ställe, om de haft rätt till det i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade. Skälen för denna som också vid
reglering, gäller
utbetalning för livsfall från sådan bäst av ett
försäkring, framgår exempel.
Antag att ett par makar båda har egna barn från tidigare äktenskap men inga gemensamma och att mannen tecknar en
försäkring på
hustruns liv. Om han då sätter in sina egna barn som
förmånstagare,
är det naturligt att hans barnbarn får träda i ett avlidet barns ställe. Utser han i stället hustruns barn till är det lika
förmånstagare,
624 till 6 6 §
Specialmotivering kap.
att hennes barnbarn får vara förmånstagare i andra
naturligt
hand. Andra meningen i stycket motsvarar som nämnt 11 kap. 7 § ärvdabalken. Om ett förordnande inte kan verkställas beträffande en av flera och i första meningen inte kan
förmånstagare regeln
får de övriga förmånstagarna dela på hela försäkringsbe-
tillämpas, Som framgått är förutsättningen dock att försäkringstagaren loppet.
inte har andrahandsförordnande för denna situation och
gjort något
att det inte heller får anses framgå av förordnandet, att de övriga rätt under alla förhållanden skall vara begränsad till
förmånstagarnas
de som för deras del har angetts i förordnandet.
belopp
19.6.6 till 6 kap. 6 §
Specialmotivering
6§ Har försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande: make: den som är gift med försäkringstagaren när förordnandet tillämpas; om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller förordnandet inte, barn: försäkringstagarens bröstarvingar, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren, make och barn: make är förmånstagare till halva försäkringstagarens försäkringen och hans bröstarvingar till återstoden; efterlämnar försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela försäkringen maken eller bröstarvingarna, arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter försäkringstagaren, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller för arvsrätten.
De som paragraf stämmer i
tolkningsbestämmelser ges i denna
huvudsak med motsvarande i 105§ FAL, såsom dessa har
regler
tolkats i av den paragrafen i praxis. (Jfr också förslaget till ny lydelse
1986-12-04 om följdlagstiftning till äktenskapsballagrådsremissen
ken m.m.) En skillnad i förhållande till 105 § FAL är clock att de nya bestämmelserna skall också vid som är livs-
gälla försäkringsfall
fall. Reglerna i paragrafen gäller bara vid försäkring på försäkringsta- Som en förutsättning gäller att försäkgarens eget liv. ytterligare ringstagaren skall ha använt någon av de beteckningar som anges i utan Som anges i allmän-
paragrafen att namnge förmånstagaren. motiveringen (avsnitt 14.3.7), kan förhållandena vid försäkring på
främmande liv skifta i så att det är svårt att ställa upp
hög grad
allmänna för och detsamma gäller för sådana mera
regler tolkningen,
individualiserade förordnanden där förmånstagaren nämns vid namn. är det dock inte som hindrar att man i
Självfallet någonting
enskilda fall utanför det hämtar
egentliga tillämpningsområdet
från sådan kan tvärtom ibland
ledning lagens regler; tillämpning
i sou 1986:56 till 6
Specialmotivering kap. 6 § 625
ligga mycket nära till hands, t.ex. om vid
försäkringstagaren
försäkring på främmande liv har utsett den försäkrades
arvingar”
till förmånstagare. Framför allt bör det betonas att vi inte har avsett att nägra motsatsslut skall dras för de situationer som faller utanför
paragrafens tillämpningsområde.
Liksom enligt FAL gäller ett förordnande till make till förmån för den som är med när förordnandet skall
gift försäkringstagaren
tillämpas. Regeln att förordnandet inte om det vid den tiden
gäller
pågår mål om mellan makarna är
äktenskapsskillnad visserligen
formellt en nyhet i förhållande till nuvarande men lydelse av FAL, regeln har i analogi med 3 kap. 8 § och 11 8 §ärvdabalken sedan
kap.
länge tillämpats i praxis. Regeln har i vårt förslag utformats så, att den blir tillämplig också i det fallet att den ena maken är
speciella
förmånstagare till försäkring som gäller den andra makens liv och
på
som utgår så den försäkrade maken lever. Om förordnandet
länge
inte har alltså ett sådant förordnande att
gjorts oåterkalleligt, upphör
gälla om någon av makarna väcker talan om
äktenskapsskillnad.
Förutsatt att inte har varit enskilda
försäkringen försäkringstagarens
egendom, kommer den andra maken dock att få del av
försäkringens
värde i samband med den med bodelning som skall göras i samband
äktenskapsskillnaden.
När ett förordnande till make förvärvar tillämpas vid dödsfall, maken försäkringen med rätt 3 ärvdabalken inte
enligt kap. (om
annat framgår av Det innebär att
förordnandet). försäkringsbeloppet
är föremål för efterarv i det NJA
enligt reglerna kapitlet (jfr 1975 s. 302).
Det bör särskilt observeras att ett förordnande till make inte med stöd av denna bestämmelse kan tolkas såsom avseende en sambo till försäkringstagaren. Men naturligtvis hindrar inte detta att ett sådant förordnande utan stöd av Om lagen ges det innehållet. försäkringstagaren är gift men ändå sammanlever med någon annan, måste det dock krävas mycket om en sådan
speciella omständigheter tolkning
skall kunna godtas. Regeln angående barn stämmer i sak helt med FAL:s regel. Strängt taget är regeln inte nödvändig i vårt förslag, eftersom samma resultat åstadkoms av den allmänna i 5 § andra första
regeln stycket
meningen. Vi har emellertid funnit det att innebörden av
rimligt
detta praktiskt mycket förordnande också kommer till
viktiga
uttryck i denna mera lättlästa form. Innebörden av begreppet make och barn ett sätt har angetts på som nära överensstämmer med den nyss nämnda
lagrådsremissen.
Av att maken skall ha del i
formuleringen framgår försäkringsbelop-
pet även om har varit enskilda
försäkringen försäkringstagarens
egendom. Det har rått osäkerhet om huruvida FAL varit avsedd att tillämpas så, även om detta framstår som den
naturliga ordning-
en. 4(l
626 till 6 7§
Specialmotivering kap.
Även den särskilda regeln om när det finns bara make eller bara barn överensstämmer med vad som föreslås i lagrådsremissen. I
fall kommer man visserligen till samma resultat genom att
många
de bestämmelser vi föreslår i 5 § andra stycket, men för vissa
tillämpa
speciella situationer passar de reglerna inte.
Antag att ett par makar har ett gemensamt barn, varjämte mannen har ett bam i ett tidigare äktenskap. Mannen har en försäkring på sitt eget liv och har gjort förordnandet make och barn. Om hustrun avlider före mannen och bestämmelserna i 5 § andra stycket tillämpas vid mannens död, medför det att barnet i det första äktenskapet får tjugufem procent av försäkringsbeloppet och barnet i det senare äktenskapet sjuttiofem procent.
Också begreppet arvingar har utformats något annorlunda än i FAL, vilket med att detta allmänna innebörd kan
sammanhänger begrepps
skifta i ärvdabalken ibland bara på de
något; begreppet syftar
arvingar enligt lag som inte uteslutits från arv genom testamente.
Det för oss har varit att man når störst klarhet, om man
avgörande
exakt samma innebörd som det har i 1-5 kap.
ger begreppet
ärvdabalken. Med denna innebörd bör det inte kunna uppkomma
tveksamhet om vilka personer som skall antas omfattade av
någon
förordnandet.
innebär denna att det oftare än
Samtidigt lösning naturligtvis
beträffande de övriga begrepp som behandlas i paragrafen är befogat
att avvika från tolkningsregeln. Om försäkringstagaren genom
testamente har avvikit från den legala arvsordningen när det gäller
kan det ibland finnas anledning att tro att han med
kvarlåtenskapen, förmånstagarförordnandet ”arvingar” har åsyftat sina universella
testamentstagare, särskilt om dessa också är arvingar enligt lag. Samtidigt kan man dock inte bortse från att förordnandet ”arvingar” ofta görs slentrianmässigt utan närmare eftertanke, att gälla i andra hand efter ett förstahandsförordnande om detta av någon anledning inte kan verkställas. I sådana fall kan det ofta vara svårt att läsa in några som helst avsikter i förordnandet, och det får då tillämpas på det sätt som anges i lagen.
19.6.7 till 6 7 §
Specialmotivering kap.
7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot make eller bröstarvinge efter försäkringstagaren, kan förordnandet jämkas så att
helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid försäkringen prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.
Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för
make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel försäkringstagarens
i sou 193655 \/ Specialmotivering till 6 kap. 7,§ 627
därför att försäkringen tillfaller är denne
någon annan som förmånstagare, skyldig att avstå vad som fattas.
Den som vill begära jämkning enligt första eller andra stycket, skall väcka talan mot förmånstagaren efter
inom ett år från det att bouppteckning försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med de nya regler i 104 § FAL som föreslås i 1986-12-04 om
lagrådsremissen följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. (Angående paragrafens lydelse enligt lagrådsremissen, se bilaga 3.) I anför föredraspecialmotiveringen
gande statsrådet bl.a. följande.
Andra stycket
Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden omfattas inte av den nuvarande regeln i 104 § andra stycket. Sådana förordnanden har i stället ansetts kunna jämkas i vissa situationer med analog tillämpning av 6 kap. 6 a§ GB och 7 kap. 4 § ÄB (jfr NJA 1948 s. 232 och Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 612-616). Eftersom den nu föreslagna jämkningsregeln skall vara tillämplig också på oåterkalleliga förordnanden, torde det sedan lagändringen har trätt i kraft knappast gå att hävda en sådan analogi längre. Däremot är det möjligt att ett förmånstagarförordnande någon gång kan jämkas enligt andra bestämmelser make
för att tillgodose andra personer än försäkringstagarens och barn. Vad som närmast kan komma i fråga är jämkning med stöd av 3 kap. 3 § ÄB till förmån för en tidigare avliden makes efterarvingar, när den efterlevande maken har använt kvarlåtenskapen efter den först avlidne till att teckna försäkring med annan förmånstagare.
Den nya regeln innebär att jämkningsfrågan i fortsättningen skall avgöras efter en skälighetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Frågan om jämkning skall i princip frikopplas från vad som skulle ha gällt om försäkringsbeloppet hade ingått i kvarlåtenskapen, och resultatet kan alltså bli både mer och mindre förmånligt för maken eller bröstarvingarna än enligt nuvarande bestämmelser i 104 §. Jämkning skall dock göras bara så långt som det är nödvändigt för att undvika ett resultat som är oskäligt mot maken eller bröstarvingarna.
Förslaget innebär vidare att en försäkring med förmånstagarförordnande inte längre påverkar fördelningen av den egentliga bobehållningen. Denna skall alltså fördelas enligt vanliga regler utan hänsyn till försäkringarna. De berördas lotteri bobehållningen som inverkar
är i stället en omständighet på skälighetsbedömningen.
Jämkningen kan göras helt eller delvis. Jämkning så att hela försäkringsbeloppet tillfaller den som begär jämkning kan komma
i fråga t.ex. om försäkringsbeloppet är förhållandevis litet och det samtidigt finns betydande tillgångar i övrigt, som enligt ett testamente skall tillfalla förmånstagaren. Om en förmånstagare har fått flera försäkringsbelopp, kan det kanske ibland vara rimligt att ett av förordnandena jämkas helt medan de övriga lämnas orörda.
Liksom har gällt hittills kan jämkning begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Jämkningsmöjligheten står alltså formellt öppen också för t.ex. barnbarn till försäkringstagaren, fast sådana situationer naturligtvis är sällsynta. Om det vid försäkringstagarens död pågick mål om äktenskapsskillnad mellan honom eller henne och den andra maken eller det
628 till 6 kap. 7§ SOU 1986256
Specialmotivering
redan hade dömts till äktenskapsskillnad, gäller för den andra maken i stället den speciella regeln i tredje stycket. En sambo däremot kan över huvud taget inte kräva jämkning av ett förmånstagarförordnande som gjorts av den andra sambon.
Jämkning kan göras oavsett vem som är förmånstagare. Om t.ex. ett av försäkringstagarens barn har utsetts till förmånstagare, kan alltså något av de övriga barnen påkalla jämkning. Och i princip kan jämkning göras även om den som begär jämkning själv är förmånstagare till ett lika stort försäkringsbelopp som det som skall tillfalla den förmånstagare jämkningen skall gå ut över. Det måste dock vara ovanligt att det i en sådan situation framstår som skäligt med en jämkning.
De viktigaste av de omständigheter som skall beaktas vid prövningen av om jämkning skall ske har angetts i lagtexten på ett sätt som i huvudsak överensstämmer med innehållet i det lagförslag som har lagts fram i Norge (se avsnitt 2.3.2).
Först nämns skälen för förordnandet. Som har framhållits tidigare kan man i allmänhet räkna med att försäkringstagaren har goda skäl för sitt förordnande. Försäkringen kan vara en fortsättning på ett stöd som försäkringstagaren har lämnat förmånstagaren redan under sin livstid; förmånstagaren kan t.ex. vara ett syskon eller en god vän som av någon anledning har behövt hjälp med sin försörjning. Oftast har i sådana fall försäkringstagarens närmaste en tryggad ekonomi genom egna tillgångar, genom sin andel i kvarlåtenskapen eller genom andra försäkringar. Det torde vara mycket ovanligt att någon ger sin enda försäkring till någon utomstående och lämnar make och barn utan rimlig försörjning.
Man kan emellertid inte bortse från att ett förmånstagarförordnande någon gång kan ha utformats framför allt med tanke på att t.ex. något av barnen inte skall få del av försäkringen. Som jag i annat sammanhang har framhållit på tal om laglottsinstitutet (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.5.1) kan en förälder av olika skäl vilja bryta kontakten med ett barn från ett tidigare förhållande och även ställa barnet utanför fördelningen av kvarlåtenskap och försäkringar. I sådana fall kan det ibland bli aktuellt med en jämkning. Särskilt gäller detta om det inte finns någon nämnvärd kvarlåtenskap för barnet att få del av, kanske rentav därför att försäkringstagaren har gett bort det mesta av sin egendom till make och andra barn. Men självfallet kan en försäkringstagare också ha fullt respektabla skäl för att göra skillnad mellan sina barn. Försäkringstagaren kan t.ex. vilja tillgodose i första hand de yngre barnen, som ännu inte har avslutat sin skolgång, eller ett barn som på grund av sjukdom eller liknande behöver hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl av denna typ för förordnandet, måste hänsyn tas till omständigheterna i övrigt - särskilt behovet av ekonomiskt stöd på ömse sidor.
Över huvud taget bör man enligt min mening fästa stor vikt vid förmånstagarens respektive makens eller bröstarvingens ekonomiska förhål- Ianden. Det bör inte förekomma annat än i ganska särpräglade fall att jämkning görs utan att den som begär jämkning behöver ekonomiskt stöd. Utgångspunkten är att försäkringstagarens förordnande skall respekteras, även om det innebär att t.ex. medlemmarna av försäkringstagarens familj behandlas olika. Den som har normala inkomster och kan försörja sig själv och sin familj skall alltså normalt inte kunna få någon jämkning till stånd. Men naturligtvis måste dessa synpunkter vägas mot omständigheterna i övrigt, särskilt skälen för förordnandet. Om förmånstagarförordnandet ingår i en kedja av åtgärder som försäkringstagaren har vidtagit i syfte att t.ex. en viss bröstarvinge inte skall få någon del i försäkringstagarens
till 6 7§ 629
Specialmotivering kap.
tillgångar, kan det från mera allmän rättvisesynpunkt finnas skäl för jämkning även om bröstarvingen inte har något uttalat behov av ekonomiskt stöd.
Även i övrigt har de ekonomiska förhållandena stor betydelse. Man bör t.ex. i viss utsträckning kunna ta hänsyn till om förmånstagaren i god tro har förbrukat en del av försäkringsbeloppet innan förmånstagaren fick veta att jämkningskrav skulle framställas. Eventuella svårigheter att klara en återbetalning bör då kunna vägas in i bedömningen. Och självfallet kan det praktiskt taget aldrig bli tal om att jämka ett förordnande som har skett mot vederlag, i varje fall inte om vederlaget har utgjort en rimlig kompensation för förordnandet.
I detta sammanhang bör man uppmärksamma den i praktiken ojämförligt vanligaste situationen, nämligen att förordnandet gäller till förmån för försäkringstagarens make eller sambo. Om detta görs med förbigående bara av deras gemensamma barn torde det sällan kunna bli tal om jämkning, även om barnen är underåriga och saknar tillgångar. Det får då normalt antas att barnen får sina behov tillgodosedda genom den kvarlevande föräldern. Och naturligtvis finns det ännu mindre skäl till jämkning om barnen är vuxna och självförsörjande. Som regel kan barnen i sådana fall också räkna med att så småningom få del av beloppet vid den efterlevandes död.
Om den avlidna maken eller sambon efterlämnar barn som inte är också den efterlevande makens eller sambons barn, kan det däremot finnas anledning till jämkning om barnen behöver hjälp med sin försörjning och inte får det i rimlig utsträckning genom sin rätt till arv eller genom pension efter försäkringstagaren. En jämkning av förordnandet kan ligga särskilt nära till hands om det nya äktenskapet eller samboförhållandet har varat bara en kort tid och barnen har haft anledning att räkna med att försäkringen skulle gälla till förmån för dem.
Som framgått skall emellertid prövningen göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett förhållande som ofta måste få betydelse är i vad mån maken eller bröstarvingen i förväg har känt till att försäkringsbeloppet skall tillfalla någon annan (jfr det norska lagförslaget).
Om försäkringstagaren har gett maken och bröstarvingarna grundad anledning att räkna med att försäkringen skall tillfalla dem, talar det till förmån för jämkning. Om de i stället långt i förväg har känt till att försäkringen gäller till förmån för någon annan, minskar det påtagligt deras möjligheter att genomdriva en jämkning. Särskilt gäller detta om försäkringen redan från början har tecknats med detta förordnande och förordnandet kanske rentav har gjorts oåterkalleligt. I en sådan situation talar starka skäl för att man bör respektera förmånstagarens förväntan på försäkringen.
En annan omständighet som kan inverka på bedömningen är vilken typ av försäkring det är fråga om.
Till en början kan sägas att det sällan torde finnas skäl att jämka ett förordnande till en pensionsförsäkring De
enligt kommunalskattelagen. begränsningar i olika avseenden som gäller för sådan försäkring innebär att försäkringen kan gälla bara för sådana personer och sådana belopp, att det normalt inte kan betecknas som oskäligt att förordnandet följs. Detta är naturligtvis särskilt fallet när förordnande har gjorts till förmån för make eller sådan sambo som avses i skattelagstiftningen. I sammanhanget bör även framhållas att bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB i princip innebär att sådana pensionsförsäkringar är undantagna från bodelning mellan makar. Däremot kan man naturligtvis
inte utesluta att också vid pensionsförsäkring fördelningen mellan olika bröstarvingar någon gång kan framstå som oskälig
med hänsyn till deras olika ekonomiska behov.
Liknande resonemang som i fråga om pensionsförsäkringar kan föras när det gäller belopp som utfaller från tjänstegrupplivförsäkring. Sådan försäkring är enligt 104§ tredje stycket FAL undantagen från den nu gällande jämkningsregeln, i den mån försäkringsbeloppet tillfaller make, sambo eller bröstarvinge. Undantaget har motiverats med att dessa försäkringar, som i allmänhet är grundade på kollektivavtal, är avsedda att tillgodose vissa bestämda behov - i första hand skydd för den försäkrades make eller sambo och underåriga barn - och att det skulle strida mot detta syfte att tillåta laglottsjämkning till förmån för vuxna barn (se prop. 1969: 124 s. 99, 150 och 156). Bestämmelsen har emellertid fått en utformning som också gör det möjligt för den försäkrade att låta hela beloppet tillfalla t.ex. ett vuxet barn.
Jag föreslår inte något formellt undantag, motsvarande nuvarande tredje stycket i 104 §. Man torde dock kunna säga att det aldrig finns skäl att jämka en tjänstegrupplivförsäkring som sådan, om beloppet fördelas i enlighet med det standardförordnande för försäkringen som ingår i kollektivavtalet. Om den försäkrade har avvikit från denna ordning genom ett eget förordnande, blir bedömningen däremot densamma som vid annan försäkring. Och naturligtvis måste de belopp som utgår från tjänstegrupplivförsäkringen beaktas i helhetsbedömningen, om det finns flera försäkringar.
När det gäller individuell försäkring, kan det ibland också finnas skäl att beakta hur premiebetalningen har varit ordnad och om försäkringen är förenad med något sparmoment eller är av ren riskkaraktär. En försäkring med sparmoment kräver högre premie än en ren riskförsäkring och medför alltså - typiskt sett - att ett större belopp dras bort från den egentliga bobehållningen. Uppenbarligen ligger det närmare till hands att jämka ett förmånstagarförordnande till någon utomstående, om försäkringen har haft ett betydande sparmoment och premiebetalningen kanske dessutom har varit koncentrerad till en kortare tid före dödsfallet, än om det varit fråga om en ren riskförsäkring.
Tredje stycket
Innebörden av denna regel illustreras bäst med följande exempel, som har hämtats från betänkandet (s. 469).
En man har tagit en kapitalförsäkring på 200 000 kr på sitt eget liv med i första hand sin make och i andra hand sina arvingar som förmånstagare. Försäkringen har ett återköpsvärde som uppgår till 50000 kr. Makarna ansöker om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig att mannen utöver försäkringen har 20000 kr och hustrun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200000 kr tillfaller hans arvingar. Förmånstagarförordnandet till make har förfallit i och med ansökan om äktenskapsskillnad (jfr den nya lydelsen av 105 §). Vid bodelningen beaktas emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet, och den efterlevande makens andel uppgår till (20 000 + 50 000 + 10 000) : 2 = 40 000 kr. Vid bodelningen får hustrun sin egen egendom och mannens egendom vilken tillsammans uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr får arvingarna avstå ur försäkringsbeloppet.
Som framgår blir det normalt inte aktuellt att tillämpa denna regel på rena riskförsäkringar, som saknar återköpsvärde. Det är därför inte någon risk att, som antytts av en remissinstans, en tjänstegrupplivförsäkring dras in i en bodelning med den försäkrades tidigare make. Fjärde stycket
I stycket anges den särskilda preskriptionsfrist som föreslås gälla för
i
j Specialmotivering till 6 kap. 8 § 631
jämkningskrav enligt andra och tredje Bestämmelsen stämmer
styckena.
nära överens med 7 kap. 4 § andra stycket AB men skiljer sig från den regeln på det sättet, att inte bara bouppteckning utan även dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ÄB medför att ettårsfristen börjar löpa.
Genom bestämmelsen att kravet skall riktas mot förmånstagaren framgår också att försäkringsbolaget i stort sett står utanför jämkningsfrågan. För närvarande anses bolaget ha en viss plikt att undersöka om det finns några anspråk enligt 104§ andra stycket, innan utbetalning till förmånstagaren görs (se Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 623 med hänvisningar). Några sådana undersökningar kan inte anses påkallade i det nya system som jag föreslår, främst därför att jämkning i fortsättningen skall bli betydligt ovanligare än för närvarande.
Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.6), har den regel vi
föreslår ett något mera vidsträckt tillämpningsområde än som
föreslås i lagrådsremissen, genom att regeln skall kunna tillämpas
också vid försäkring på annans liv. är dock att det är
Förutsättningen fråga om tillämpning av ett förordnande som gäller för försäkrings-
tagarens död. Lika litet som i andra fall under försäkringstagarens livstid kan jämkningsregeln alltså användas om den försäkrade
avlider före försäkringstagaren och försäkringsbeloppet på grund av
ett förmånstagarförordnande skall tillfalla någon annan. Om däre-
mot försåkringstagaren avlider först och det gäller ett förmånstagar-
förordnande för det fallet, blir regeln tillämplig.
I vad mån jämkning också bör tillgripas i det enskilda fallet synes här bli särskilt beroende av det grundläggande syftet med försäkringen. Om någon har tecknat försäkring på annans liv och satt in t.ex. den försäkrades barn som förmånstagare för både sin egen och den försäkrades död, framstår det som naturligt att man respekterar förordnandet och låter barnen få försäkringen vid försäkringstaga-
rens död. Bedömningen påverkas här starkt av att försäkringen skulle ha varit både praktiskt och principiellt undandragen anspråk
från försäkringstagarens familj, om den försäkrade hade avlidit före
försäkringstagaren. Om förmånstagarförordnandet å andra sidan har
gällt bara för försåkringstagarens död - och han alltså räknat med att
själv uppbära försäkringsbeloppet, om den försäkrade skulle dö före
honom - kan i
det beroende på omständigheterna övrigt ligga
närmare till hands med en jämkning.
19.6.8¶Specialmotivering till 6 kap. 8 §
8 § Om det inte finns någon annan förmånstagare, gäller följande i fråga om försäkringsersättning som utfallet med anledning av försäkringstagarens död. Hans make är förmånstagare till halva ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som
skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid försäkringstagarens död.
Första stycket
Hår ges särskilda regler om fördelningen av i
försäkringsbeloppet
vissa fall. Skälen för reglerna har i
angetts allmänmotiveringen
(avsnitt 14.3.4). Den som förvärvar ett med stöd
försäkringsbelopp
av denna paragraf är förmånstagare i och de regler vi
lagens mening,
föreslår om förhållandet till och om
borgenärerna arvsbeskattningen
skall gälla på samma sätt för honom som för den som sin rätt
grundar på ett förmånstagarförordnande från vidare i försäkringstagaren (se
avsnitt 19.7 och 21.9 nedan).
Reglerna gäller bara i fråga om belopp som utfaller med
anledning av död”, vilket innebär bl.a. att
försäkringstagarens
reglerna inte kan tillämpas vid försäkring annans liv. Vidare krävs
på
det att det ”inte finns någon annan Detta kan bero
förmånstagare.
på att försäkringstagaren helt enkelt inte har förmånsta-
gjort något
garförordnande eller på att ett förordnande som han gjort är ogiltigt av någon anledning. Det kan också bero att förordnandet inte kan
på
verkställas, t.ex. därför att förmånstagaren är avliden
och reglerna i 5 § andra stycket inte kan tillämpas. Reglerna i skall även
paragrafen
användas i vissa fall som i 15 §.
regleras
Halva beloppet skall tillfalla make, om han
försäkringstagarens
har sådan, och återstoden hans arvingar. de nya arvsregler
Enligt
som föreslås i prop. 1986/87:1 kommer make i att vara
fortsättningen
arvinge i betydligt flera fall än för närvarande.
många När dessa nya regler är tillämpliga, kommer de tillsammans med bestämmelserna i denna paragraf att innebära att make ofta får hela
försäkringsbelop-
pet - hälften som make och hälften som Den andel maken
arvinge.
erhåller som förvärvas med den rätt som av 3
arvinge följer kap.
ärvdabalken, vilket innebär att blir föremål för efterarv.
beloppet Som framgår av allmänmotiveringen skall resul- (avsnitt 14.3.4),
tatet av reglerna i denna inte kunna med
paragraf angripas
jämkningsregeln i 7 §.
Andra
stycket
Fördelningsreglerna skall inte tillämpas på försäkringar med ett
högsta försäkringsbelopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen om
allmän försäkring. Sådana har oftast karaktären av
försäkringar begravningshjälp, som enligt villkoren regelmässigt skall tillfalla
försäkringstagarens dödsbo. Ofta är försäkringsbeloppet bara ett
eller ett par tusen kronor (även om belopp motsvarande ett
basbelopp förekommer vid ka-försäkring), och kostnadsaspekten får
därför stor betydelse; beloppen motiverar inte kostnaderna för att
sou 1986:56 till 6 9 § 633
Specialmotivering kap.
utreda försäkringstagarens och fördela släktskapsförhållanden
beloppet enligt arvsrättens regler. Som antytts är det till största delen fråga om och och man är inom de
ka-försäkring gruppförsäkring,
kollektiv som ordnar och helt eller delvis finansierar
försäkringen
också angelägen om att kommer till
försäkringsbeloppet verkligen
avsett ändamål, något som man menar underlättas om
beloppet
tillkommer dödsboet som sådant i stället för de enskilda dödsbodel-
ägarna.
19.6.9 till 6 9 §
Specialmotivering kap.
9 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över
försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt. Försäkringsbolaget kan dock i försäkringsvillkoren föreskriva att ett förfogande, som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel
av den, är utan verkan mot bolaget.
Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall försäkringstagaren anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt.
Första stycket
Stycket handlar om försäkringstagarens rätt att över försäk-
förfoga
ringen på andra sätt än genom Att rätten
förmånstagarförordnande.
till en liksom de flesta andra kan t.ex.
försäkring, rättigheter,
överlåtas är i och för och en allmän bestämmelse
sig självklart,
härom i lagen behövs bara som ett mot att i
skydd bolaget
försäkringsavtalet tar in föreskrifter som
begränsar försäkringstaga-
rens i dessa avseenden.
rättigheter
Som framgår vid 9 19§ och 10 12§ skall vid
kap. kap. bolagen
kollektiv försäkring kunna både överlåtelse
förbjuda och pantsättning. För den individuella försäkringens del tillåter däre-
förslaget
mot bara en i rätt: får i
inskränkning försäkringstagarens bolaget
villkoren föreskriva att ett som inte avser hela försäk-
förfogande,
ringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot Denna
bolaget.
fråga har behandlats i den allmänna avsnitt 11.3.1
motiveringen (se
och 14.4.1
ovan).
För del en annan av
pensionsförsäkringarnas framgår begränsning
försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen av
16 §; enligt paragrafen är ett förfogande i strid mot kommunalskattelagens bestämmelser om sådana utan verkan.
försäkringar
i
Andra stycket
I detta stycke behandlas en annan typ av inskränkning, nämligen den som följer av att har ett
försäkringstagaren gjort oåterkalleligt
förmånstagarförordnande. På i huvudsak samma sätt som i 108§
i 634 till 6 9§ .
Specialmotivering kap.
andra FAL i att försäkringstagaren i denna
stycket anges stycket
situation skall anses ha lovat förmånstagaren att inte förfoga över ett sätt som inskränker förmånstagarens rätt.
försäkringen på
Detta emellertid inte att ett sådant förfogande under alla
betyder är uteslutet. kan försäkringstagaren, i omständigheter Exempelvis samband med att han gör förmånstagarförordnandet oåterkalleligt,
förbehålla försäkringen (jfr NJA 1939 s. 85 sig rätt att t.ex. pantsätta
och 89). I så fall blir pantsättningen giltig, även om panthavaren
känner till att förordnandet har oåterkalleligt. Vidare kan
gjorts förmånstagaren senare gå med på att försäkringstagaren naturligtvis
över försäkringen, och samtycket kan lämnas formlöst.
förfogar
Vilka förfogandemöjligheter som skall anses uteslutna genom ett förordnande får avgöras efter en bedömning av de
oåterkalleligt
ett tänkt förfogande skulle få i det enskilda fallet.
rättsverkningar
Under att försäkringstagaren underrättar förvärvaren
förutsättning
om det förordnandet, bör överlåtelser dock normalt
oåterkalleliga
inte möta något hinder; förordnandet gäller även efter överlåtelsenÅ En annan sak är, att det bara i situationer står någonting att
speciella
vinna att överlåta förvärva en försäkring med
på respektive oåterkalleligt förmånstagarförordnande; ett sådant fall kan vara om
förordnandet är tidsbegränsat och tiden är på väg att löpa ut. - Till och med om har lovat förmånstagaren att själv
försäkringstagaren fortsätta premiebetalningen, bör han kunna överlåta försäkringen;
överlåtelsen minskar inte möjligheter att
förmånstagarens rättsliga hålla försäkringstagaren fast vid betalningslöftet. och belåning av försäkringen hos
Pantsättning försäkringsbolaget
torde däremot som inte kunna ske utan förmånstagarens
regel
Man kan dock även här tänka sig förfoganden, som är till
samtycke.
för utan att inskränka förmånstagarens rätt
nytta försäkringstagaren
och som därför bör vara tillåtna. Detta kan gälla t.ex. i det inte helt fallet att vid_s.k. sammansatt kapitalförsäkring det oåter-
ovanliga
förordnandet bara rätten till dödsfallsbelopp. Det är
kalleliga gäller
då som hindrar att pantsätter rätten till
ingenting försäkringstagaren
i vad mån någon är beredd att godta en sådan pant
livsfallsbeloppet;
beror bl.a. hur lång tid som återstår till livsfallsutbe-
naturligtvis på
talningen.
mot att försäkringstagaren förfogar över
Förmånstagarens skydd
ett sätt som inskränker hans rätt bestäms av 12 och
försäkringen på
13 §§. Om dessa leder till att han mister sin rätt till
regler
‘ Beträffande gällande rätt har annan mening uttalats av bl.a. Hellner (s. 558) och Almgren (s. 256), som menar att försäkringstagaren inte får överlåta försäkringen. Redan av lagtextens utformning (111 § FAL) tycks dock framgå att lagstiftaren har räknat med att överlåtelse skall kunna ske. Det är också svårt att se hur en överlåtelse skulle kunna innebära en inskränkning av förmånstagarens rätt (108§ andra stycket).
försäkringen, t.ex. därför att han inte anmält sin rätt hos
försäkrings-
bolaget (13 §), kan han i stället ha andra möjligheter till gottgörelse; allmänna rättsprinciper torde innebära att han
praktiskt taget alltid har rätt till ersättning av försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Ledning får här sökas i vad som om skadestånd i
gäller vanliga
avtalsförhållanden respektive, när förordnandet haft gåvokaraktär,
vid underlåtenhet att uppfylla gåvoutfästelse.
Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt
14.4.1) kan en försäkringstagares rätt att förfoga över försäkringen också vara inskränkt på andra sätt, t.ex. på grund av ett arbetsavtal eller på grund av föreskrift vid gåva. Dessa frågor behandlas inte i lagförslaget.
19.6.10 Specialmotivering till 6 10 §
kap.
10§ Överlåts försäkringen, förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.
Bestämmelsen i denna paragraf stämmer i sak med 111§ FAL. Liksom man ansåg vid tillkomsten av den har vi funnit det
paragrafen
onödigt att tynga lagtexten med bestämmelser om de allmänna verkningarna av en överlåtelse (jfr NJA II 1927 s. 519). Redan av lkap. 2§ i vårt förslag framgår för övrigt att en ny ägare till
försäkringen intar samma ställning som den ursprunglige försäk-
ringstagaren. hindrar detta inte att i
Självfallet försäkringstagaren
Överlåtelseavtalet t.ex. förbehåller sig rätt att även efter överlåtelsen få använda
försäkringen som pant.
Liksom 111 § FAL tar bestämmelsen alltså bara upp den verkan
som överlåtelsen får för ett icke oåterkalleligt förmånstagarförordnande som gjorts av den ursprunglige försäkringstagaren. Att ett
oåterkalleligt förordnande som regel står sig mot ny ägare följer av reglerna i 12 och 13 §§ (jfr även 9 §). Om förvärvaren känner till utfästelsen, är förmånstagaren alltid skyddad. Är förvärvaren i
god tro, är förmånstagaren ändå skyddad om han har följt reglerna i 12
eller 13 §.
Beträffande sådana förordnanden som kan återkallas
uppställer
regeln en presumtion; förordnandet förfaller om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen. Bestämmelsen har i sak samma innehåll som rätt, men vi har funnit det
gällande lämpligt
att markera av att förordnandet skall fortsätta att
möjligheten gälla
på ett tydligare sätt än som skett i 111 § FAL.
Man kan nämligen räkna med att kan vara i
presumtionen oriktig
flera praktiska situationer. Särskilt kan detta vara fallet vid överlåtelser inom en familj. Om t.ex. en man har tecknat en
försäkring på
sitt eget liv och satt in sin hustru och de gemensamma barnen som förmånstagare och han sedan överlåter försäkringen till hustrun, kan
i
636¶Specialmotivering till 6 kap. I0§
det ligga nära till hands att förordnandet till förmån för barnen skall fortsätta att gälla. En liknande situation om en
föreligger arbetsgi-
vare har tecknat en pensionsförsäkring på en anställds liv, med den
anställde som förmånstagare till ålderspensionen och hans anhöriga som förmånstagare till och efterlevandepensionen, försäkringen
sedan överlåts till den anställde.
Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt uppställer 14.4.2),
förslaget inte något formkrav för överlåtelse av Redan ett
försäkring.
formlöst överlåtelseavtal innebär alltså att ett
tidigare förmånstagar-
förordnande förfaller (om detta är parternas
avsikt). Visserligen
krävs det överlämnande av underrättel-
försäkringsbrevet respektive
se till bolaget för att förvärvaren skall få skydd mot överlåtarens borgenärer (12 och 13 §§), men dessa regler gäller inte för förhållandet till förmånstagaren, när förordnandet inte är oåterkalleligt. Inte heller när förordnandet skall fortsätta att gälla, fordras det någon underrättelse till bolaget; ett sådant krav skulle göra den del av paragrafen som handlar om att ”annat får anses förutsatt vid överlåtelsen” verkningslös.
Men självfallet är det ändå ofta viktigt att parterna underrättar försäkringsbolaget om överlåtelsen och därvid också ger besked om
huruvida ett tidigare förmånstagarförordnande skall fortsätta att gälla eller inte. De frågor som uppstår om bolaget inte får tillräckliga upplysningar, och därför betalar ut försäkringsbeloppet till fel
person, behandlas i till 8 2 §.
specialmotiveringen kap.
Parternas möjligheter att träffa överenskommelser om förmånstagarförordnande är i och för sig inte begränsade till den speciella möjlighet som anges i lagen. Om överlåtaren vill t.ex. förbehålla sig
rätt att själv uppbära en del av försäkringsbeloppet —- men ändå
överlåta hela - kan
försäkringen det göras i den formen, att förvärvaren åtar sig att sätta in överlåtaren som förmånstagare. Även i övrigt kan parterna komma överens om att förvärvaren skall göra
ett visst förmånstagarförordnande. Om förvärvaren på grund av en
sådan överenskommelse är förhindrad att i framtiden återkalla eller ändra ett visst förordnande, innebär det dock inte att förordnandet är oåterkalleligt i den bemärkelse som avses i lagförslaget; för att detta skall uppnås krävs det att förvärvaren också ger förmånstagaren en sådana utfästelse som avses i 2 §.
Däremot kan överlåtaren inte förbehålla sig själva rätten att utse förmånstagare efter överlåtelsen; här gäller lagens bestämmelse om att denna rättighet tillkommer förvärvaren (6 kap. l § jämförd med 1 kap. 2 §).
Vid 1 § första stycket diskuteras frågan, från vem en i andra hand insatt förmånstagare skall anses göra sitt förvärv, om den förste förmånstagaren har låtit det ursprungliga andrahandsförordnandet stå kvar trots att han har haft möjlighet att ändra eller återkalla det. Vi föreslår för den situationen,
. till 6
Specialmotivering kap. 11 § 637
att förvärvet alltså från
skall anses ske från den som har gjort förordnandet, försäkringstagaren.
Motsvarande
fråga uppstår när det har avtalats att ett förmånstagarförordnande skall bestå efter överlåtelse: skall förmånstagaren
anses göra sitt förvärv från den ursprunglige eller från förvärvaren?
försäkringstagaren
Trots att frågorna är likartade bör situationerna
enligt vår mening behandlas olika. Den avgörande skillnaden är att det i överlåtelsefallet beror av förvärvarens inställning om förordnandet skall bestå. Genom att acceptera detta villkor för förvärvet av försäkringen får förvärvaren anses ha avgivit en viljeförklaring till förmånstagarens fördel. Förmånstagaren bör därför anses få försäkringen från förvärvaren; det framstår för övrigt också som naturligt att ett förmånstagarförvärv anses ske från den som är att se som försäkringstagare.
1916.11 Specialmotivering till 6 11 § kap.
ll § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen. Återköp får dock ske bara om panthavaren har underrättat försäkringstagaren och denne inte inom två månader har återlöst
panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från försäkringsbolaget. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring som försäkringstagaren är berättigad att få ut från bolaget.
Förbehåll
om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot försäkringstagaren.
Paragrafen reglerar panthavares möjligheter att göra sig betald ur en
pantsatt försäkring. I huvudsak samma behandlas i FAL i
frågor
112 §. Reglerna är tvingande till förmån.
försäkringstagarens
Som framgår tar bestämmelserna sikte förhållandet mellan
på panthavaren och försäkringstagaren. En medför visserpantsättning ligen inte att ett tidigare förmånstagarförordnande förfaller, men i
förhållande till förmånstagaren har praktiskt
panthavaren taget alltid bättre rätt; undantag gäller bara när ett
oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande är skyddat enligt reglerna i 12 eller 13 § samt när det i pantavtalet har bestämts att skall stå tillbaka för viss
panthavaren förmånstagare.
Första stycket
I stycket anges tre olika sätt vilka kan få betalt ur
på panthavaren
försäkringen. För att han över huvud taget skall få vidta för
åtgärder
att realisera panten, t.ex. genom att av
påkalla återköp försäkringen,
måste naturligtvis allmänna vara
förutsättningar för pantrealisation uppfyllda (jfr dock nedan). Dessa kan emellertid inte
förutsättningar
behandlas i en av denna
lagstiftning typ.
Den första som nämns är att
möjlighet panthavaren uppbär
till 6 II §
638 Specialmotivering kap.
när det faller ut. Panthavaren har rätt att
eförsäkringsbeloppet,
försäkringsbeloppet (eller den del av beloppet som behövs
uppbära
för att täcka hans även om ännu inte har
fordran) pantfordran
förfallit till betalning* I med allmänna panträttsliga principer omfattar panträt-
enlighet
ten normalt också sådan återbäring som betalas ut tillsammans med
försäkringsbeloppet.
Den andra som nämns är att panthavaren kan påkalla
möjlighet
av För att han skall få utnyttja denna möjlighet
återköp försäkringen.
krävs det dock att försäkringen är förenad med återköpsrätt. Denna form av pantrealisation kommer alltså i fråga främst för kapitalför-
säkringar med sparmoment. Försäkringsbolagen beviljar visserligen
ibland av men någon rätt till återköp
återköp livränteförsäkringar,
inte. Om i ett enskilt fall är berett att återköpa en
föreligger bolaget
sådan samtycker till åtgärden, kan försäkring och försäkringstagaren denna möjlighet dock utnyttjas utan hinder av lagen. Lagens tvingande karaktär hindrar inte att försäkringstagaren i den situationen med bindande verkan går med på en annan typ av pantrealisation än de i lagen uppräknade; det är förbehåll redan i pantavtalet om andra sätt att göra panträtten gällande som är förbjudna.
Dessutom måste panthavaren före återköpet ge försäkringstaga-
ren en att lösa tillbaka panten genom att betala det belopp
möjlighet
som skulle kunna få ut från försäkringsbolaget. Skälet
panthavaren
- - är att ett för denna regel som stämmer med 112 § FAL återköp ofta medför en särskild typ av värdeförstöring för försäkringstagaren. Om har under bara ett begränsat antal år, är
försäkringen gällt
det kan få ut betydligt lägre än de
återköpsvärde panthavaren
kostnader som har ned på försäkringen och
försäkringstagaren lagt
som genom går förlorade. Ett återköp kan också vara
återköpet
allvarligt för försäkringstagaren på det viset, att hans hälsa kan ha försämrats så att han inte längre kan få teckna ny försäkring. nämns att kan begära utbetal-
Slutligen möjligheten panthavaren
ning av sådan återbäring som försäkringstagaren har rätt att få ut från Bestämmelsen alltså på sådan âterbäring som kan
bolaget. syftar
betalas ut under I torde det emellertid
försäkringstiden. praktiken
vara relativt sällan som denna möjlighet står panthavaren till buds; det är att inte har någon självständig rätt
vanliga försäkringstagaren att få återbäringen utbetald före försäkringsfallet.
Men även om inte har någon rätt att få ut
försäkringstagaren
under har han ofta viss möjlighet att
återbäringen försäkringstiden,
få en del av den utbetald efter en diskretionär prövning av försäkringsbolaget (se avsnitt 11.8.4 ovan). Om bolaget är berett att
Se om denna och närliggande frågor Lennander, Panthavares skyldigheter s. 86 ff.
en sådan göra utbetalning, kan på samma sätt som nyss sades
beträffande återköp av livränteförsäkringar -s denna möjlighet med
försäkringstagarens samtycke utnyttjas utan hinder av lagens
bestämmelser. Denna typ av pantrealisation torde för övrigt vara den
förmånligaste för försäkringstagaren, eftersom det egentliga försäkringsskyddet och försäkringens återköpsvärde förblir intakt.
Andra stycket
Som redan framgått, är reglerna i första stycket avsedda att vara
tvingande till försäkringstagarens fördel. Den viktigaste effekten av
förbudet mot andra former för pantrealisationen är, att
panthavaren inte kan förbehålla sig rätt att sälja försäkringen t.ex. på offentlig
auktion.
19.6.12 till 6 12 §
Specialmotivering kap.
l2§ Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut försäkringsersättning eller eljest förfoga över försäkringen, gäller följande.
Ett förfogande över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning, belåning hos försäkringsbolaget eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir gällande mot försäkringstagarens borgenärer när den, till vars förmån förfogandet sker, får försäkringsbrevet i sin besittning.
Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare om den, till vars förmån det senare förfogandet sker, i god tro får försäkringsbrevet i sin besittning.
Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 14.4.2) överlämnar vi
åt försäkringsbolagen att bestämma i vilken
utsträckning försäkrings-
breven skall ha värdepapperskaraktär. i denna
Reglerna paragraf
handlar om det fallet att brevet har den karaktären och ger besked
om när olika förfoganden får verkan mot försäkringstagarens
och om företrädesrätten vid dubbelöverlåtelser m.m. -
borgenärer Reglerna bygger på principerna i skuldebrevslagen (1936:81) och
113 § FAL.
Förutsättningen för att reglerna i paragrafen skall bli tillämpliga är
alltså att försäkringsbrevet har den karaktären. Särskilt om
angivna
man byter system för någon viss är det därför
försäkringstyp, viktigt
att bolaget bemödar sig om att framhäva brevets karaktär på ett så tydligt sätt, att det inte uppstår missförstånd bland kunderna eller hos banker och andra kreditinrättningar.
Medan 113 § FAL uttryckligen bara nämner överlåtelse och
pantsättning (med tillägget ”eller annat förfogande) behandlar den
föreslagna paragrafen även belåning av försäkringen hos försäkrings-
bolaget och utfästelse att inte återkalla ett förmånstagarförordnan» de. Någon saklig skillnad torde detta dock inte innebära. I den mån
det förekommer andra typer av förfoganden, torde reglerna lätt kunna tillämpas analogt även på dem. Det bör dock observeras att den som är förmånstagare enligt ett återkalleligt förordnande inte får
något skydd enligt dessa regler, även om han får försäkringsbrevet i
sin besittning.
19.6.13¶Specialmotivering till 6 kap. 13 §
l3§ Är försäkringsbrevet inte sådant som sägs i 12 §, blir ett förfogande över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot försäkringstagarens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till försäkringsbolaget. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till bolaget först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.
Belåning av försäkringen hos bolaget ger bolaget bättre rätt till försäkringen än försäkringstagarens övriga borgenärer när lånebeloppet betalas ut. Har försäkringstagaren tidigare förfogat över försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om bolaget är i god tro vid utbetalningen.
När försäkringsbrevet inte har värdepapperskaraktär, är det enligt vanliga principer underrättelse till gäldenären (dvs. försäkringsbola-
get) som blir avgörande för när skyddet mot försäkringstagarens borgenärer skall inträda vid överlåtelse m.m.
För att ett system utan värdepapper skall fungera, krävs det i
praktiken att bolaget har inrättat ett registreringssystem. Det fordras visserligen inte någon formell registrering för att skyddet skall
uppnås; tvärtom räcker det med att anmälan görs till en person som har sådan ställning i bolagets organisation, att man kan förvänta sig att anmälan så småningom skall komma fram till den tjänsteman som skall registrera den. Men just därför är det viktigt att bolaget har ett system som gör det möjligt att på ett betryggande sätt följa de olika
förfoganden som görs; uppenbarligen kan bolaget lätt drabbas av
skadeståndsskyldighet om det på grund av brister i organisationen
eller liknande vid en förfrågan lämnar eller ofullständiga
oriktiga
uppgifter till den som t.ex. överväger att låna ut pengar mot säkerhet i en försäkring. Däremot kan bolaget inte drabbas av något sådant ansvar om ett tidigare har anmälts så kort tid före
förfogande
förfrågan, att det inte kan att det redan skall vara
rimligen begäras
känt för alla tjänstemän som sådana frågor.
handlägger
Den som i förlitan på en oriktig uppgift t.ex. lånar ut pengar med försäkringen som säkerhet, måste stå tillbaka för det tidigare förfogandet, och detta även om den till vars förmån det tidigare förfogandet skett till äventyrs kände till det senare förfogandet när han gjorde sin anmälan;
till 6 14 § 641
Specialmotivering kap.
kravet på god tro vid anmälan gäller bara för att ett senare förfogande skall kunna få bättre rätt än ett tidigare.
19.6.14 till 6 14 §
Specialmotivering kap.
14 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.
Bestämmelsen motsvarar i sak 109 §FAL NJA II 1927 s. Vi
(se 518).
har emellertid inte funnit det att
nödvändigt uttryckligen ange att
regeln gäller också vid oåterkalleliga förordnanden; regeln är i stället allmänt utformad. Vidare har ”under
tidsbestämningen försäkrings-
tagarens livstid” i förslaget ersatts med innan rätt
förmånstagarens
inträtt”; 109 § kan inte ha varit avsedd att efter sin
tillämpas
ordalydelse t.ex. i det fallet att mans liv
försäkringen gäller på tredje
och det där förordnandet skall inträffar
försäkringsfall, tillämpas, medan försäkringstagaren ännu lever.
Att förmånstagarens rätt inträder är oftast detsamma som att försäkringsfallet inträffar. Vid försäkring som är tecknad på främmande liv kan hans rätt också inträda att
genom försäkringstagaren
avlider. Och vid som skall betalas ut i rater inträder en i
försäkring
andra hand utsedd rätt först när den förste förmåns-
förmånstagares
tagarens rätt
upphör.
En konsekvens av att inte kan i t.ex.
förmånstagaren förväg
överlåta den rätt som förordnandet medför är att hans rätt inte heller kan utmätas eller tas i i konkurs. Inte heller kan den bli
anspråk
föremål för i samband med
familjerättsliga anspråk exempelvis bodelning.
En särskild fråga är, vilka konsekvenser det får om
förmånstaga-
ren i strid mot det förbudet överlåter sin
uppställda eller pantsätter rätt. Det har i litteraturen hävdats att bör betraktas som
förfogandet
ogiltigt på samma sätt som den typ av arvsavtal som i
förbjuds
17 kap. 1 § ärvdabalken s. 217 Det skulle innebära
(se Almgren f).
att ett avtal om t.ex. överlåtelse av framtida rätt
förmånstagarens
skulle vara ogiltigt bara av som hade ett
om det angreps någon berättigat intresse av dess undanröjande och att
förmånstagaren
skulle - sedan -
hans rätt inträtt kunna avtalet med
godkänna
verkan att det som från den då det
ansågs giltigt tidpunkt ingicks.
Goda skäl talar för den till ärvdabalkens som
analogi regler
sålunda hävdats. Vi har därför inte funnit att föreslå
anledning någon
särskild regel i som skulle leda till annat
personförsäkringslagen,
resultat.
642 till 6 15 §
Specialmotivering kap.
19.6.15 Specialmotivering till 6 kap. 15 §
l5§ Om någon annan än försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken.
Om vid försäkring på annans liv eller hälsa försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8 § första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit Om försäkringstagaren härigenom skulle
försäkringstagare. komma att anses som förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 1 § första stycket och 4§ ärvdabalken.
Vad som sägs i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.
bestämmelser om fördelning av försäk-
Paragrafen upptar speciella när försäkringstagaren (vid försäkring på annans liv ringsbeloppet eller hälsa) eller en förmånstagare har framkallat försäkringsfallet
brottslig handling. I de flesta sådana situationer
genom uppsåtlig skall man enligt förslaget följa principerna i 15 kap. ärvdabalken.
För ett särskilt fall, där dessa principer inte kan tillämpas på vanligt sätt, ges dock särskilda regler i andra stycket.
Första stycket
Bestämmelsen i detta stycket får framför allt tillämpning om någon
- eller som är förmånstagare enligt ett särskilt förordnande enligt
i 8 § - den försäkrade eller en förmånstagare som
reglerna dräper
har bättre rätt än han själv. Bestämmelsen omfattarockså det fallet att t.ex. en panthavare berövar den försäkrade livet, kanske just för att försäkringsbeloppet skall falla ut; det bör dock observeras att det inte är något krav, att brottet skall begås för försäkringens skull.
När bestämmelsen tillämpas, innebär det att gärningsmannen
mister sin rätt till försäkringsbeloppet i den utsträckning som följer
av 15 ärvdabalken. Den som den försäkrade mister all
kap. dräper
rätt till Den som dödar en mister
försäkringen. förmånstagare
däremot bara den rätt han annars skulle ha kunnat vinna genom dennes död. Om t.ex. förmånstagarförordnandet gäller med lika rätt för A och B och A dödar B, han därmed miste om att
går möjligheten
få också B:s andel av däremot har han kvar sin
försäkringsbeloppet; ursprungliga rätt till hälften av beloppet.
Andra stycket
i 15 ärvdabalken kan tillämpas om en
Reglerna kap. knappast
vid främmande liv den
försäkringstagare försäkring på dräper
försäkrade. Dels är det inte om att försäkringstagaren skulle
fråga
sou 1986:56 till 6 16 § 643
Specialmotivering kap.
göra ett förvärv som direkt kan härledas från den
dräpte, dels ger reglerna inte svar på frågan om vem som skulle ha rätt till
försäkringsbeloppet i stället för försäkringstagaren. Därför
ges speciella bestämmelser om den situationen i detta stycke. Skälen för reglerna har angetts i allmänmotiveringen 12.4.1 och
(avsnitt 14.3.4).
Försäkringsbeloppet skall i första hand tillfalla den försäkrade; till skillnad från första stycket andra även vid skador som
gäller stycket
inte leder till döden. Om skadan har lett till döden tillfaller i
beloppet
stället de personer som 8 § skulle ha fått om den
enligt det,
försäkrade hade varit försäkringstagare. I överensstämmelse med den vanliga får dock inte
principen försäkringstagaren själv någon
rätt till även om han
försäkringsbelopp, ingår i den angivna kretsen.
-
Den som får ett belopp dessa är att anse som
enligt regler förmånstagare, vilket har betydelse bl.a. för och arvsbeskattningen
förhållandet till borgenärerna.
Tredje stycket
Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 1 § tredje stycket ärvdabalken och 19 § första stycket FAL. Som framgår i
allmänmotiveringen (avsnitt
14.3.4), är vi delvis kritiska mot dessa Vi anser emellertid att
regler.
införandet bör ske arvsrättens och
av nya regler samtidigt på försäkringsrättens områden och föreslår därför tills vidare samma regel som i FAL.
19.6.16 till 6 16 §
Specialmotivering kap.
16 § Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot Överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller också om bestämmelserna i 8 eller 15 § är tillämpliga.
Paragrafens första stycke har med redaktionella förts över
ändringar
från 3 § andra stycket FAL. Andra stycket innebär att inte heller de särskilda fördelningsreglerna i 8 och 15 §§ kan leda till ett resultat som står i strid mot skattelagstiftningens bestämmelser
om pensions-
försäkringar.
Enligt 9 kap. 19 § och 10 kap. 12 § förslaget skall liknande regler gälla för vissa förfoganden i strid mot villkorsbestämmelser vid gruppförsäkring och ka-försäkring (se närmare i avsnitt 19.9.19 och 19.10.12 nedan).
644 till 7 1 §
Specialmotivering kap.
19.7 till 7 kap.
Specialmotivering
har rubriken Förhållandet till borgenärerna och omfattar
Kapitlet
åtta paragrafer. Efter de inledande bestämmelserna i 1 § följer 2-7 §§ om och 8 § om och Bestäm-
livförsäkring sjuk- olycksfallsförsäkring.
melserna lika för individuell och
gäller försäkring, gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring. Når reglerna tillämpas på grupp-
eller skall dock vad
försäkring kollektivavtalsgrundad försäkring, som sägs om försäkringstagaren alltid gälla den försäkrade, oavsett om han i övrigt är försäkringstagare (se 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 §
förslaget). Såvitt skyddet för utfallande belopp, har denna
gäller förskjutning dock knappast någon praktisk betydelse.
19.7.1¶Specialmotivering till 7 kap. 1 §
l § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder i enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom får tas i anspråk för skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkförsäkringstagarens och inte kan utgå ur försäkringstagarens förmögenhet eller ringsfallet kvarlåtenskap. Om verkan av oåterkalleliga förmånstagarförordnanden finns bestämmelser i 6 kap. 9, 12 och 13 §§.
Första stycket
6 1 § första stycket förslaget medför tillämpningen av ett Enligt kap. förmånstagarförordnande att försäkringen och från den utfallande faller utanför försäkringstagarens förmögenhet och kvarlåbelopp
Med den paragrafen som enda bakgrund skulle det vara
tenskap.
att utforma bestämmelserna om förhållandet mellan
nödvändigt förmånstagaren och försäkringstagarens borgenärer som regler om
när m.m. får äga rum. Emellertid har vi funnit att det i de
utmätning
flesta fall är bättre inte
framställningstekniskt att ange när utmätning
får äga rum; bl.a. är det att utforma reglerna på det viset
nödvändigt
när det som tillfaller själv. Ett syfte
gäller belopp försäkringstagaren med första meningen är alltså att upphäva de utsökningsrättsliga verkningarna av 6 kap. 1 § första stycket. Samtidigt uttrycker
- för vårt liksom för FAL
meningen utgångspunkten förslag nämligen att försäkringar i princip kan tas i anspråk av borgenärerna
på samma sätt som andra tillgångar. Det bör emellertid observeras att inte innebär att utsök-
regeln ningsbara försäkringsbelopp ingår i försäkringstagarens förmögen-
het eller i 6 1 § fortfarande. Detta
kvarlåtenskap; regeln kap. gäller
förhållande markeras att försäkringen enligt andra
ytterligare genom
meningen i förevarande stycke får tas i anspråk för försäkringstaga-
rens skulder bara i den mån hans förmögenhet respektive kvarlåtenskap inte förslår (jfr 116§ andra stycket FAL). Gentemot dödsbo-
delägarna och gentemot försäkringstagaren själv har förmånstagar-
förordnandet alltså verkan även om förordnandet inte ger mer än
begränsat skydd mot borgenärerna. Andra meningen innehåller också den tämligen självklara regeln,
att en borgenär kan göra anspråk på ett försäkringsbelopp som tillfallit en förmånstagare bara om borgenärens fordran på försäk-
ringstagaren har uppkommit före försäkringsfallet. Om fordran har uppkommit senare, har ju borgenären saknat anledning att räkna
med försäkringen som en möjlighet att få betalt. Den närmare bedömningen av när en fordran skall anses ha uppkommit före
försäkringsfallet” får överlämnas till rättstillämpningen (jfr Welam-
son, Konkursrätt s. 439 ff).
Med undantag för 7§ (samt 8§ andra andra meningen) stycket
handlar reglerna i genomgående om att
kapitlet möjligheterna
utmäta försäkring eller utfallande Av 27 § första
försäkringsbelopp. stycket konkurslagen (1921:225) följer att rättigheter som är skyd-
dade mot inte heller ingåri konkurs. Däremot hindrar ett
utmätning
förbud mot utmätning inte att en rättighet i vissa fall kan tas i anspråk genom införsel (15 kap. 2 § UB). Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt är de för införsel dock
15.3), praktiska förutsättningarna
delvis begränsade. Bl.a. kan införsel för skulder
försäkringstagarens
inte äga rum efter hans död (15 kap. 3 § UB), och när försäkrings-
beloppet tillfaller en förmånstagare medan försäkringstagaren lever,
kan införsel för vförsäkringstagarens skulder äga rum bara i den mån fordran inte kan tas ut hos honom själv. Det bör i sammanhanget också observeras att, även om införsel kan ske för försäkringstagarens skulder, förmånstagarförordnandet fortfarande gäller i förhål-
landet mellan försäkringstagaren och förmånstagaren. Om ett förbehållsbelopp bestäms, skall försäkringsbolaget därför betala ut detta till förmånstagaren.
Första stycket hänvisar också till ”lagstiftningen i övrigt”. Härmed avses i första hand UB (men naturligtvis även t.ex. övriga delar av
personförsäkringslagen, främst 6 kap.). Liksom FAL måste förslaget
alltså läsas tillsammans med UB:s bestämmelser om bl.a. utmätning av livräntor 8 § och 7 1-5 §§). UB här ett
(5 kap. kap. ger kompletterande och delvis längre gående skydd än det vi föreslår,
vilket innebär att bestämmelser till stor del
personförsäkringslagens
får betydelse främst för samt från
kapitalförsäkring kapitalbelopp sjuk- eller olycksfallsförsäkring.
Även UB:s förbud mot av som inte kan
utmätning egendom
överlåtas (5 kap. 5§ första kan ibland få för
stycket) betydelse personförsäkringar. En försäkring kan ha förvärvats genom gåva
med villkor att den inte får överlåtas eller pantsättas, och försäkring-
en får då inte utmätas för gåvotagarens skulder; i vad mån försäkringen kan tas i anspråk för givarens skulder, avgörs främst av
konkurslagens regler om återvinning i konkurs (närmast 30 eller
31 §). En annan och något vanligare situation är att försäkringen har tecknats i anslutning till ett med den
anställningsförhållande, anställde som försäkringstagare och arbetsgivaren som premiebeta-
lare. Oftast är den anställde då redan på grund av förhållandet till arbetsgivaren förhindrad att förfoga över försäkringen genom överlåtelse eller pantsättning, och försäkringen kan då inte heller
utmätas. (Ang. det fallet att arbetsgivaren är försäkringstagare, se
7 kap. 6 § förslaget.)
Däremot utgör ett i försäkringsvillkoren överlåtelseförbud
intaget
inte något hinder mot utmätning. Vid och ka-
gruppförsäkring
försäkring skall bolagen visserligen kunna ta in ett förbud mot bl.a. överlåtelse i villkoren, men ett sådant förbud från bolagets sida hindrar inte utmätning (se 9 19§ och 10 kap. 12 §; jfr också
kap.
6 kap. 16 §). — Vid ka-försäkring innebär emellertid oftast förhållandet mellan den anställde och arbetsgivaren, att den anställde inte
kan förfoga över försäkringen. När så är fallet kan försäkringen inte
heller utmätas, även om villkoren inte innehåller något överlåtelseförbud.
Den praktiska betydelsen av de sist berörda frågorna torde dock vara mycket begränsad, eftersom de flesta ka-försäkringar och praktiskt taget alla saknar värde
gruppförsäkringar utmätningsbart före försäkringsfall. Det är i stort sett bara vid försäkring enligt
ITP-planen (och liknande pensionsplaner) som det efter hand byggs upp ett försäkringstekniskt tillgodohavande för den enskilde, men
vid sådan försäkring föreligger ett sådant förhållande
regelmässigt
mellan den anställde och arbetsgivaren som det nyss
enligt sagda hindrar utmätning.
En angränsande fråga uppkommer vid individuell livränteförsäkring, när flera förmånstagare har insatts med rätt efter varandra (”. .. i första hand till A, så länge han lever, därefter till B, så länge han lever” osv.). Om förmånstagarförordnandet är utformat så att den i första hand insatte förmånstagaren inte får förfoga över försäkringen till nackdel för senare förmånstagare (t.ex. genom att begära återköp), kan försäkringen som sådan inte utmätas för förmånstagarens skulder. Däremot hindrar ett sådant förordnande inte utmätning av den aktuelle förmånstagarens rätt till försäkringen - alltså utmätning belopp
enligt t.ex. 7 kap. UB av utfallande eller utmätningen med förbehåll för senare förmånstagares rätt. Bara om försäkringstagaren också har förbjudit förmånstagaren att förfoga över sin egen rätt, är utmätning helt utesluten så långt förbudet sträcker sig.
Vissa andra bestämmelser i UB återger allmänna utsökningsrättsliga
principer, som kommer att också på personförsäkringslagens gälla
område. Sålunda kan en som är utmätningsfri enligt
försäkring
7 kap. 2§ förslaget tas i mät, om försäkringstagaren har pantsatt försäkringen eller anvisar den till (5 kap.
utmätning 13 och 15 §§_ UB). Vidare innebär bestämmelsen i 5 kap. 12 § UB att ett försäkringsbelopp som är skyddat mot utmätning enligt 7 kap. 3 § förslaget första eller andra stycket inte kan tas i mät hos mottagaren förrän tidigast dagen efter 3 § stycket, som i
utbetalningen (jfr tredje regel ger ett betydligt längre gående skydd).
I paragrafen nämns för tydlighets skull också att försäkringen kan tas i mät för annan berättigads skulder. För en förmånstagare är alltså det - även utan denna bestämmelse -
rättsliga utgångsläget detsamma som gäller i allmänhet: utsökning kan äga rum. En annan sak är att förmånstagaren enligt 6 kap. 14 § förslaget inte kan
förfoga över sin rätt innan denna ännu har inträtt (oftast = före
försäkringsfallet) och att rätten under den tiden därför inte heller kan tas i anspråk av hans borgenärer. Som framhålls i
allmänmotiveringen (avsnitt 15.3), har vidare försäkringstagarens borgenärer företräde framför förmånstagarens när av är
ingen skyddsreglerna tillämplig.
Andra
stycket
Förekomsten av ett enkelt förmånstagarförordnande har inte någon betydelse för möjligheten att ta en försäkring i mät före försäkringsfallet. Inte heller ett förmånstagarförordnande utgör
oåterkalleligt före försäkringsfallet hinder mot för
något principiellt utmätning försäkringstagarens skulder; som framhålls i specialmotiveringen till 6 kap. 9 § (avsnitt 19.6.9), hindrar ett oåterkalleligt förordnande inte överlåtelse av försäkringen. En från praktisk synpunkt avgörande begränsning av utmätningsbarheten ligger dock här i övriga regler i 6 kap. om förordnanden. Om har
oåterkalleliga förmånstagaren skaffat sig skydd mot 12 eller
försäkringstagarens borgenärer enligt 13 §, måste utmätning för försäkringstagarens skulder ske med förbehåll för förmånstagarens rätt; förordnandet fortsätter att gälla också mot ny ägare av I fall innebär detta att
försäkringen. många försäkringen saknar värde för försäkringstagarens borgenärer.
På motsvarande sätt innebär reglerna i 6 kap. att de försäkringsbelopp som omfattas av ett oåterkalleligt förordnande alltid tillfaller förmånstagaren, oavsett om förutsättningarna för utmätningsskydd enligt 7 kap. är Den enda för
uppfyllda. möjligheten försäkringstagarens borgenärer att kunna ta beloppet i anspråk är att begära återvinning enligt konkurslagen av oåterkallelighetsförklaringen och - vid behov - av förmånstagarförordnandet som sådant avsnitt
(jfr 15.3 ovan).
I 648 till 7 kap. 2 §
Specialmotivering
19.7.2¶Specialmotivering till 7 kap. 2 §
2§ Innan något försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring som gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv tas i mät endast i den män det under något av de senaste tio åren har betalats premie för försäkringen med belopp som överstiger 1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den premie som beräknas belöpa på det året, 2. för kapitalförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av det försäkringsbelopp som enligt försäkringsavtalet gällde efter betalningen och 3. för livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångspremie vid början av det året.
Lltniätningcn får avse ett belopp som förhåller sig till det vid utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som det (ivcrstigande premiebeloppct förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.
Första stycket
I denna paragraf behandlas utmätningsskyddet före försäkringsfallet; för tiden därefter gäller reglerna i 3 §, både i fråga om skyddet för försäkringen som sådan och i fråga om skyddet för utfallande belopp. Huvuddragen av förslaget och skälen för de ändringar i förhållande till FAL vi funnit nödvändiga har behandlats i allmänmotiveringen
(avsnitt 15.1 och 15.2).
Innan något försäkringsfall ännu har inträffat, kan det i praktiken inte bli tal om utmätning för någon annans skulder än försäkringstagarens. Om försäkringstagaren avlider utan att det utgör försäk-
ringsfall och försäkringen därvid tillfaller en förmånstagare, kommer enligt lkap. 2§ förslaget reglerna om försäkringstagaren att bli tillämpliga på förmånstagaren. Reglerna är emellertid utformade så
att, när förutsättningarna för skydd är uppfyllda, utmätning inte kan ske för någons skulder. V
Liksom enligt 116 § FAL är det bara försäkring på försäkringsta-
garens eller hans makes liv som skyddas enligt denna paragraf. Men medan FAL kräver att försäkringen är ”tagen” på någon av dessa
personers liv, är det enligt förslaget tillräckligt att försäkringen vid
utmätningstillfället ”gäller” på en sådan persons liv (jfr SOU 1964:35
s. 466). En försäkring som har tecknats av t.ex. en förälder på ett barns liv, kan alltså bli skyddad mot utmätning om försäkringen överlåts till barnet. Som framgår av 4 §, jämställs sambo med make. Vidare fortsätter skyddet att gälla även om makarna skiljer sig
respektive samboförhållandet upphör.
Kravet att försäkringen skall gälla på eget eller makes liv vållar inte några svårigheter vid gruppförsäkring och ka-försäkring; på grund av reglerna i
9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget är sådana försäkringar i detta sammanhang alltid att anse som försäkringar på eget liv.
Det har inte någon betydelse för skyddet enligt denna paragraf om
det finns något förmånstagarförordnande rörande försäkringen. Inte
ens ett oåterkalleligt förordnande utgör något principiellt hinder mot
utmätning av försäkringstagarens rätt. Om förmånstagaren har
skaffat sig skydd enligt 6 kap. 12 eller 13 § måste emellertid
förslaget,
utmätningen ske med förbehåll för förmånstagarens rätt. Som
tidigare framhållits, innebär denna begränsning att försäkringen
mycket ofta helt saknar värde för försäkringstagarens borgenärer.
Liksom 116 § FAL ställer förslaget som förutsättning för utmät-
ningsskydd upp krav på jämnt fördelad premiebetalning. Fastän utvecklingen av försäkringsformerna gör det nödvändigt att nu ange
gränserna för den ”tillåtna” ärspremien på annat sätt, är reglerna avsedda att sakligt sett vara i huvudsak desamma som i FAL. En viktig skillnad är däremot, som angetts i att en
allmänmotiveringen,
överstor betalning i fortsättningen inte skall leda till att hela utmätningsskyddet går förlorat; i princip skall bara det för mycket erlagda beloppet kunna tas i anspråk (jfr SOU 1964:34 s. 71 f och 1964:35 s. 467 f). Vidare innebär att en
förslaget premiebetalning
som ligger mer än tio år tillbaka i tiden inte kan medföra att
någon del av försäkringen blir utmätningsbar.
Gränsen för den tillåtna” premiebetalningen har av tekniska skäl angetts på olika sätt för olika typer av försäkring.
I punkt 1 anges gränsen för tidsbegränsad försäkring endast för dödsfall. På kapitalförsäkringsområdet omfattar punkten främst sådan livförsäkring som inom branschen kallas T-försäkring. Gränsen är satt till fem gånger den s.k. naturliga premien, dvs. den premie som skulle ha ut om hade bara för det
tagits försäkringen gällt
aktuella året. En liknande regel finns i 116§ första stycket andra meningen FAL, men gränsen är där satt till två gånger den naturliga
premien. Bakgrunden till vårt förslag på denna punkt är följande. Regeln i FAL är endast en hjälpregel; om försäkringstiden är
minst tio år och blir en
premiebetalningen någorlunda jämn, T-försäkring skyddad redan enligt 116 § första stycket första mening-
en. Med vår måste däremot utformas så att den
uppläggning regeln
ensam ger det avsedda
skyddet.
Av bolagens statistiska uppgifter till försäkringsinspektionen kan utläsas att av ca 8500 under år 1984 nytecknade T-försäkringar ca 3900 hade slutåldern 65 år och ca 800 en högre slutålder än 65 år. Som framgår av nedanstående exempel, kan - i vart fall vid högre slutålder än 65 år -
Fortsättningsförsäkringar till grupplivförsäkring - vilka trots hög slutålder i regel har kort försäkringstid - har i möjligaste mån uteslutits ur detta material.
årspremien för en T-försäkring med konstant premie (vilket är den normala utformningen) överstiga två gånger den naturliga premien. Försäkringsbeloppet antas vara 100 000 kr: Kön och in- Naturlig premie Konstant års- Premiekvoter trädesålder första året premie om
slutåldern är
65 år 70 år
| A | B | å C A | S A | |
| Man 30 år 395 | 40 år 509 | 760 967 | 897 1,92 1 159 1,90 | 2,27 2,28 |
| Kvinna 30 år 372 | 40 år 449 | 624 765 | 723 1,68 903 1,70 | 1,94 2,01 |
Slutsatsen av dessa exempel skulle i och för sig endast bli att faktorn två borde höjas till tre. Emellertid har det från branschen framhållits att premiegrunderna tid efter annan ändras och att den naturliga premien i olika åldrar är starkt beroende av hur belastningssystemet för driftskostnader utformas. Enligt de nuvarande grunderna består driftskostnadsbelastningen vid T-försäkring väsentligen av ett av den försäkrades ålder oberoende tillägg till dödlighetsintensiteten. Om man i framtida grunder i stället skulle välja att utforma tillägget procentuellt, skulle den naturliga premien få ett annat förlopp (lägre i låga åldrar, högre i höga åldrar), medan den utjämnade premien för en T-försäkring med lång försäkringstid skulle kunna bli i stort sett oförändrad. Kvoten mellan den utjämnade premien och det första försäkringsårets naturliga premie blir då högre. Den naturliga premien för en 30-åring skulle genom en sådan omfördelning av driftskostnadsbelastningen kunna komma att sänkas till ungefär hälften, och kvoten mellan utjämnad och naturlig premie skulle då komma att uppgå till 4 ä 5 i början av försäkringstiden. Några konkreta planer på en omläggning av driftskostnadsbelastningen i den angivna riktningen finns inte för närvarande, men frågan kan komma att aktualiseras under den översyn av premiegrunderna som nyligen påbörjats. Lagen bör därför enligt branschen utformas så att en sådan omläggning kan ske utan att behov av lagändring uppkommer.
De av branschen framförda Synpunkterna ter sig rimliga. Visserligen kommer, om faktorn sätts till fem, en T-försäkring med fem års försäkringstid och engångspremie att bli i det närmaste utmätningsfri, men möjligheterna till missbruk torde ändå vara små. Vi har därför stannat för att föreslå att gränsen sätts till fem gånger den naturliga premien.
Punkt 1 omfattar även tidsbegränsad livränteförsäkring endast för
dödsfall, dvs. försäkringar som innebär att livränta utgår bara om den försäkrade avlider inom en begränsad tid. Vanligast är försäk-
ringsformen ER, där sluttidpunkten för försäkringstiden även utgör
för utbetalningarna om den försäkrade har avlidit. Det
sluttidpunkt synes naturligt att dessa försäkringsformer jämställs med T-försäkring när det gäller gränsen för utmätningsfri premiebetalning.
Punkt 2 anger gränsen för annan kapitalförsäkring (D-försäk-
Specialmotivering till 7 2§ 651
kap.
ring), dvs. i första hand livsvarig och s.k. sammansatt
försäkring kapitalförsäkring.
Som framhållits är det här framväxten
tidigare, av nya försäkringsformer (av typ Universal Life) som det med en
gjort nödvändigt annan av regeln än i FAL. av
utformning Den gräns på 15 procent försäkringsbeloppet vi föreslår innebär dock för i stort sett
skydd samma försäkringar som nu av 116§ första första
skyddas stycket meningen FAL. För vissa ökar
försäkringar utrymmet för skyddad betalning något, för nägra försäkringar - främst vissa med relativt kort avtalstid och indexpremie - minskar
utrymmet något. Enligt vår mening motiverar regelns enkelhet de som kan
olägenheter uppstå i något fall. Detta särskilt som en för stor
gäller något betalning inte längre skall medföra att hela
utmätningsfriheten går förlorad.
De femton procenten skall räknas det som
på försäkringsbelopp enligt försäkringsavtalet gällde efter premiebetalningen. Den återbäring som kan ha uppkommit vid betalningstillfället ökar alltså inte utrymmet för skyddad Med
premiebetalning. försäkringsbelopp menas eller - vid
dödsfallsbeloppet försäkring med utbetalning i rater -
kapitalvärdet av raterna. Vid försäkring där bolagets ansvar under viss tid är begränsat till summan av
erlagda premier (försäkring med uppskjuten dödsrisk) får man från det
utgå dödsfallsbelopp som enligt avtalet skall efter slut. Om försäk-
gälla uppskovstidens
har flera under ringstagaren gjort inbetalningar ett är, skall summan av de betalda med det som
permierna jämföras försäkringsbelopp gällde direkt efter den sista permiebetalningen.
Punkt 3, slutligen, avser livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1, alltså livränteförsäkringar som gäller även (eller enbart) för livsfall eller som enbart för dödsfall men inte är
visserligen gäller tidsbegränsade. Hit hör b1.a. flertalet inom
försäkringsformer pensionsförsäkringsområdet, och man kan inte utan relativt komplicerade formler utgå från de som kan komma att utbetalas från
belopp
Vi har i stället valt att - med samma försäkringen. procentsats knyta an till den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade nytecknats mot engångspremie vid början av det aktuella året. För pensionsförsäkring kan metoden användas även i de fall
naturligtvis sådan försäkring c av
enligt kommunalskattelagen (elfte stycket punkt 1 i anvisningarna till 31 §) inte får tecknas mot
engångspremie. Liksom i fråga om de för dödsfall har
tidsbegränsade försäkringarna frågan om den storlek här relativt liten
utmätningsfria premiens betydelse; vid dessa det sällan i
försäkringar ligger försäkringstagarens intresse att göra större än han behöver.
premiebetalningar
Vissa försäkringsformer med s.k.
(b1.a. pensionsförsäkringar försörjningsränta tecknade före år 1976) utgör en kombination av kapital- och För dessa får man beräkna den
livränteförsäkring.
652 Specialmotivering till 7 kap. 3 § sou 1986256
högsta utmätningsfria premien genom att addera de belopp som kan räknas fram enligt punkterna 2 och 3.
Andra stycket
Flera olika metoder kan tänkas, när det gäller att fastställa hur mycket av försäkringens värde som skall få utmätas efter en överstor” premiebetalning. Som nämnt bör man utgå från den överskjutande delen av premien, men om det har förflutit en längre tid efter betalningen har de inbetalda som regel
beloppen undergått en värdestegring hos försäkringsbolaget. Vi har funnit att en enkel
och rimlig metod är anknytning till lagen om
basbeloppet enligt
allmän skall — enkelt - efter en
försäkring. Borgenärerna uttryckt överstor betalning få ta i anspråk lika många basbelopp eller delar därav som försäkringstagaren har betalat för mycket.
Antag att den tillåtna premien för en viss försäkring är 5 000 kr/år. I juli 1977, då basbeloppet var 11 500 kr, betalade försäkringstagaren årspremie med 16 500 kr, alltså precis ett basbelopp för mycket. Under år 1986 skulle då 23 300 kr (= basbeloppet för 1986) ha fått utmätas.
Som tidigare framhållits skall premiebetalningar som ligger mer än
tio år tillbaka i tiden från utmätningstillfället över huvud taget inte beaktas.
19.7.3¶Specialmotivering till 7 kap. 3 §
3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon annan än den försäkrade, gäller första meningen bara om den försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.
Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter den försäkrades död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.
Första stycket
Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar närmast 104 § första stycket FAL men har delvis annat tillämpningsområde och innehåll än den regeln. De föreslagna reglerna är delvis olika,
beroende på om utmätningskravet avser försäkringstagarens eller en
förmånstagares skulder. Man får också i viss mån skilja mellan
kapitalförsäkring och livränteförsäkring.
Bestämmelsen i 104 § första stycket FAL gäller bara försäkrings-
belopp som tillfaller en förmånstagare efter försäkringstagarens död.
Utan att det framgår direkt av lagen anses emellertid samma regel gälla också för belopp som tillfaller en förmånstagare vid utbetalning under försäkringstagarens livstid. De föreslagna bestämmelserna i första stycket av denna paragraf kan tillämpas i båda dessa fall men dessutom i flera andra, som inte omfattas av utmätningsskyddet
enligt FAL. Reglerna kan sålunda tillämpas när försäkringstagaren själv tar
emot en livsfallsutbetalning från en försäkring som gäller på hans
eget liv. De kan också bli tillämpliga på belopp som utfaller från en
försäkring på annans liv, både när beloppet tillfaller försäkringsta-
garen och när det tillfaller en förmånstagare (som kan vara den
försäkrade). I fråga om skyddet för utfallande belopp kommer det
alltså enligt förslaget att spela mindre roll än för närvarande hur försäkringen har konstruerats.
Som redan framhållits, har vi funnit att den avgörande förutsätt-
ningen för skydd efter försäkringsfallet bör vara den berättigades
relation till den försäkrade; det är ju mot följderna av hans död osv. man har försäkrat sig. I enlighet härmed talas i stycket om någon som den försäkrade försörjt eller varit att och i andra
skyldig försörja
stycket om belopp som utfaller efter den försäkrades död. Däremot bör det framhållas att t.ex. uttrycket ”tillfaller någon annan än den försäkrade” inte avspeglar någon annan systematisk förändring i förhållande till FAL. Lika litet som enligt den lagen har den försäkrade vid personförsäkring enligt vårt förslag i den egenskapen någon rätt till ersättning från försäkringen. För att ha rätt till ersättning måste han samtidigt vara antingen försäkringstagare eller förmånstagare (se för gruppförsäkringens och kaförsäkringens del 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget). Motsvarande gäller för den försäkrades borgenärer. Dessa kan vid försäkring på annans liv ha möjlighet att göra anspråk på utfallande belopp bara om den försäkrade också är förmånstagare. En viktig skillnad i förhållande till FAL:s är att
regler utmätnings-
skyddet för utfallande belopp inte är beroende av att förutsättningarna för skydd enligt 2 § är Det har här alltså inte någon
uppfyllda.
betydelse hur premiebetalningen har varit ordnad eller om försäk-
ringen har gällt på försäkringstagarens eller hans makes liv; i och
med försäkringsfallet kan försäkringen och från den utfallande
belopp bli skyddade trots att försäkringen inte har varit det förut. Å andra sidan kan det också inträffa att utfallande belopp från en
försäkring, som under försäkringstiden varit 2§, skyddad enligt
omedelbart kan tas i mät därför att varken första eller andra stycket i
3 § är tillämpligt.
Samtidigt som reglerna enligt det föregående innebär vissa
utvidgningar av det utmätningsskyddade området, medför förslaget
också klara begränsningar av skyddet i förhållande till FAL. En
principiellt viktig nyhet är att skydd mot utmätning enligt förslaget
bara kan tillkomma fysiska personer, vilket sammanhänger med den
betydligt större vikt vi vill lägga vid försörjningssynpunkten (se
avsnitt 15.1 ovan). Detta innebär bl.a. att det inte går att få
utmätningsfrihet enligt personförsäkringslagen genom ett förmånstagarförordnande till dödsboet efter försäkringstagaren eller den
försäkrade (jfr dock den nya regel vi föreslår i UB, avsnitt 21.5
nedan).
Det bör i det sammanhanget observeras att det i fortsättningen som regel inte kommer att kunna bero på ett förbiseende att ett belopp tillfaller dödsboet; utom i fråga om de allra minsta försäk-
ringsbeloppen kommer det att krävas ett uttryckligt förmånstagar-
förordnande till boet (se 6 kap. 8§ förslaget). Ett förordnande till det egna dödsboet är den metod försäkringstagaren bör använda, om han inte önskar att fördelningsreglerna i 6 kap. 8§ skall bli
därför att han vill att skall
tillämpliga (Lex. försäkringsbeloppet
användas för att betala hans skulder eller tillgodose en legatarie).
Om det vid försäkring på annans liv skulle ett förordnande till
gälla
den försäkrades kan alltså - bortsett från den
dödsbo, beloppet
särskilda regel vi föreslår i UB — tas i mät för både försäkringstagarens och den försäkrades skulder; vid konkurrens har naturligtvis
försäkringstagarens borgenärer företräde.
Som kommer att utvecklas närmare nedan, varierar skyddets
utformning något, beroende på från vems borgenärer utmätnings-
kravet kommer och på vilken typ av försäkring det är fråga om. Förutsättningarna för att något skydd över huvud taget skall föreligga är emellertid i allt väsentligt gemensamma för de olika fallen.
Den första förutsättningen är, att eller från den
försäkringen utgående ersättning tillfaller någon som behöver försäkringen för sin försörjning eller för fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar
honom. Regeln är hämtad från bestämmelserna i 5 kap. 8 § första meningen och 7 kap. 1-5 §§ UB om rätt till eller livränta och
pension
skall tillämpas på samma vis som de bestämmelserna (se Walin m.f1., Utsökningsbalken s. 193 ff och 222 ff med hänvisningar till förarbe-
tena). Det föreligger visserligen den olikheten att UB:s regler handlar om periodiskt utfallande belopp, medan personförsäkrings-
lagens bestämmelse också gäller för försäkringar med engångsbelopp. Det torde emellertid inte möta några svårigheter att - t.ex. med av tariffer för -
hjälp försäkringsbolagens livränteförsäkring
ett med motsvarande förmåner. -
jämföra kapitalbelopp periodiska
Andra meningen i 5 8 § UB motsvaras i vårt närmast av
kap. förslag
7 kap. 7 §.
Den nu - - är den
angivna förutsättningen försörjningsbehovet
enda som gäller när försäkringsbeloppet tillfaller den försäkrade, i
egenskap av försäkringstagare eller förmånstagare. Den som saknar
ordnad ålderdomsförsörjning men har en s.k. sammansatt
kapital-
försäkring kan alltså få skydd för ett som betalas ut
livsfallsbelopp
t.ex. när han fyller 65 år.
Men om beloppet skall tillfalla någon annan än den försäkrade, uppställs ytterligare ett krav: den försäkrade skall ha varit mottagarens försörjare. Mottagaren är som regel en men kan
förmånstagare
vid försäkring på annans liv också vara
försäkringstagaren.
Liksom i andra liknande t.ex. 5 2 §
sammanhang (se kap. skadeståndslagen) föreligger den avsedda försörjarrelationen alltid,
om den försäkrade vid var att
försäkringsfallet skyldig enligt lag försörja den berättigade, alltså oavsett om skyldigheten fullgjordes
eller inte. Men dessutom är kravet om den försäkrade före
uppfyllt
försäkringsfallet faktiskt har försörjt den utan att vara
berättigade
skyldig till det, t.ex. när den ena av två sambor försörjer den andra eller någon regelbundet understöder ett eller en vän som
syskon god behöver hjälp med sin försörjning.
Självfallet krävs det inte att den försäkrade skall ha stått för hela försörjningen av den berättigade, men å andra sidan är det inte heller tillräckligt att han då och då har lämnat mindre till honom.
bidrag
Det skall ha varit fråga om ett regelbundet understöd (i elleri
pengar form av t.ex. mat och som har en del av den
bostad) utgjort väsentlig
berättigades försörjning. Så är t.ex. oftast förhållandet mellan föräldrar och hemmavarande barn och ofta mellan äkta makar och sambor. Frågan huruvida makar eller sambor har till
bidragit
varandras försörjning kan dock ibland
vara svår att avgöra. Enligt vår mening bör i den delen vara relativt
bedömningen generös,
framför allt efter dödsfall. En sådan inställning är
nämligen knappast till något allvarligt men för borgenärerna, eftersom utmätningsskydd
ändå bara ges i den utsträckning den efterlevande maken eller sambon behöver beloppet för sin fortsatta
försörjning.
Om två makar har hemmavarande barn som
de gemensamt försörjer och vardera makens ekonomiska situation är sådan att ingen av dem ensam skulle kunna barnen och bör
försörja sig själv,
man oftast kunna anse makarna bidra också till varandras
försörj-
ning, även om den efterlevande maken skulle ha kunnat leva ensam på sina inkomster. När det inom en av detta finns ett
kärnfamilj slag
uttalat behov av försäkringsbeloppet för familjens fortsatta försörjning, bör det inte bli avgörande för utmätningsskyddet om det är
maken eller barnen som har satts in som förmånstagare. Om däremot två makar utan hemmavarande barn har ungefär jämnstora inkomster av sådan storlek att var och en ensam skulle kunna leva på en rimlig nivå, kan man inte säga att någon av dem försörjer den andre; i den situationen torde den icke försäkrade maken för övrigt inte heller behöva för sin försörjning. Vardera
försäkringsbeloppet
maken har då bara det mer skydd mot utmätning som
begränsade
anges i andra stycket.
De två -
förutsättningarna försörjningsbehov och försörjarbero-
ende av den försäkrade - för att
är båda var för sig nödvändiga något utmätningsskydd enligt första stycket skall finnas. En särskild fråga är hur de två förutsättningarna förhåller sig till varandra, särskilt när försäkringsbeloppet betalas ut för livsfalls skull och den försäkrade alltså fortfarande lever. Skall man vid bedömning av den berätti-
gades behov av försäkringsbeloppet utgå från att försörjningshjälpen
från den försäkrade kommer att fortsätta även efter det att försäkringsbeloppet har betalats ut eller skall man godta att försäkringsersättningen träder i stället för det tidigare underhållet?
Också här gäller det alltså bedömningen av den berättigades
försörjningsbehov.
Frågan måste besvaras med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Det kan t.ex. i samband med en skilsmässouppgörelse vara avtalat att den ena maken skall betala underhållsbidrag till den andra fram till det att försäkringsbeloppet betalas ut, och en
sådan överenskommelse måste naturligtvis respekteras. Någon gång
kan ett försäkringsbelopp också vara avsett att utgöra ett sådant
underhållsbidrag till barn som betalas i form av engångsbelopp enligt
7kap. 7§ andra stycket föräldrabalken. Och om ett underhåll
betalas utan att någon rättslig skyldighet föreligger, t.ex. till ett
syskon eller en god vän, och den försäkrade förklarar att han nu tänker upphöra med bidragen, måste även det godtas om det inte
finns anledning att betvivla uppgiftens riktighet.
Är det däremot fråga om t.ex. sådan underhållsskyl-
lagstadgad
dighet mellan föräldrar och barn som fullgörs med
underåriga periodiska bidrag och föräldern kan bedömas ha förmåga att fullgöra
underhållsskyldigheten även i framtiden, torde man inte kunna säga
att barnet har behov av försäkringsbeloppet för sin försörjning;
föräldrabalkens regler tillsammans med förälderns bidragsförmåga utgör normalt säkerhet för barnets försörjning. Om å
tillräcklig
andra sidan föräldern inte kan beräknas kunna fullgöra underhållsskyldigheten i framtiden, måste man som regel räkna med att barnet
behöver försäkringsbeloppet för sin försörjning.
Det bör i detta sammanhang observeras, att försäkringsbolagen
kap.
praktiskt taget aldrig torde kunna bli tvingade att ta ställning till om
det utfallande beloppet är skyddat mot utmätning enligt detta stycke (eller enligt andra stycket). Om inte utmätning eller annan åtgärd från kronofogdemyndighetens sida har gjorts (jfr 6 kap. 3 och 12 §§
UB), skall beloppet betalas ut till den berättigade.
En sammanställning av de olika fall där bestämmelserna i första
stycket kan tillämpas och av förutsättningarna för utmätningsfrihet
kan i enlighet med det föregående göras på följande sätt. En
gemensam förutsättning är att försäkringsbeloppet tillfaller en fysisk
person.
Försäkring på Typ av belopp Mottagare Förutsättning (-ar)
Försäkringsta- Livsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov garens liv garen Försäkringsta- Livsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov garens liv gare + försörjarberoen-
de av försäkringsta-
garen Försäkringsta- Dödsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov garens liv gare + försörjarberoen-
de av försäkringsta-
garen Annans liv Livsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov
garen + försörjarberoen-
de av den försäk-
rade Annans liv Livsfallsbelopp Den försäk-
Försörjningsbehov
rade som för-
månstagare Annans liv Livsfallsbelopp Någon annan
Försörjningsbehov
förmånstagare + försörjarberoen-
de av den försäk-
rade Annans liv Dödsfallsbelopp Försäkringsta-
Försörjningsbehov
garen + försörjarberoen-
de av den försäk-
rade Annans liv Dödsfallsbelopp En förmånsta-
Försörjningsbehov
gare + försörjarberoen-
de av den försäk-
rade
Som redan antytts, är innebörd olika beroende
reglernas något på
varifrån borgenärskravet kommer. Man får å ena sidan krav
skilja på
från försäkringstagarens när tillfaller en
borgenärer, försäkringen
658 till 7 3 §
Specialmotivering kap.
förmånstagare, och å andra sidan krav från förmånstagarens borgenärer; lika med det sistnämnda fallet behandlas situationen när
försäkringsbeloppet tillfaller försäkringstagaren själv och kravet kommer från hans borgenärer. När det i tredje meningen i stycket
talas om den berättigade, kan det alltså syfta på både försäkringsta-
garen och en förmånstagare.
När det finns en förmånstagare, innebär tillämpning av de föreslagna bestämmelserna som regel ett definitivt slut på möjligheterna för att ta försäkringen i
försäkringstagarens borgenärer
anspråk. Bara om det finns flera förmånstagare insatta med rätt efter varandra, är det att pröva frågan om utmätning för
möjligt
- om den förste
försäkringstagarens skulder på nytt nämligen förmånstagarens rätt upphör och försäkringen tillfaller den som är
insatt som förmånstagare i andra hand.
När utmätningskravet kommer från den berättigades egna borgenärer, gäller däremot två väsentliga begränsningar i utmätningsskyd-
det. För det första gäller skyddet bara fram till dess att ersättningen betalas ut; därefter föreligger skydd mot de egna borgenärerna bara i den som framgår av tredje stycket. För livränteförsäk-
utsträckning
dessutom att skyddet är begränsat till att avse rätten till
ringar gäller
livräntan som sådan, vilket innebär att utfallande belopp efter hand kan tas i anspråk 7 kap UB. Detta
genom utmätning enligt
överensstämmer med vad som gäller enligt 5 kap. 7 och 8 §§ UB. Om 7 UB inte sker, kan även
utmätning enligt kap. naturligtvis utfallande livräntebelopp få skydd enligt tredje stycket.
Andra stycket
om utmätningsskydd aktualiseras oftast när den försäkrade
Frågan
avlider och ett försäkringsbelopp tillfaller hans efterlevande. Vanli-
har den försäkrade också varit försäkringstagare, och de gen
är då kan också ha tecknats
anhöriga förmånstagare. Försäkringen
av den försäkrades make, och kan då tillfalla efterlevande
beloppet
maken i av eller t.ex. makarnas barn som
egenskap försäkringstagare
förmånstagare.
För att man inte i alla dessa vanliga fall skall behöva göra de
som krävs för utmätningsskydd enligt första stycket, bedömningar
föreslår vi i detta ett schabloniserat grundskydd för den
stycke
försäkrades närmaste. kommer att lösa utmätningsfrågan för
Regeln en stor andel av alla dödsbon att de närmaste i varje fall
och tryggar får behålla ett relativt väl omställningsbelopp ur försäkring-
tilltaget
en.
till förmån för den försäkrades make eller
Schablonregeln gäller
sambo också för den försäkrades barn och för
(jfr 4 §). Den gäller
barn till hans make eller sambo. I enlighet med allmänna regler
till 7 3 § 659
Specialmotivering kap.
räknas som barn självfallet även adoptivbarn, men däremot inte fosterbarn. Det bör också observeras att regeln inte gäller för bröstarvingar i senare led. Fosterbarn och barnbarn kan alltså få
skydd mot utmätning bara under de förutsättningar som anges i
första - Barn kan bara om de är
stycket. åberopa schablonregeln
under 20 år vid dödsfallet. Däremot är det inte något krav att barnet också är under 20 år när ersättningen betalas ut.
Jämför vad som enligt tionde stycket i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen gäller om efterlevandepension till barn; jämför också 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken om föräldrars underhållsskyldighet mot barn. Åldersgränsen 20 år har även betydelse för förmånerna från vissa tjänstegrupplivförsäkringar.
Regeln innebär alltså att vissa belopp får tas undan från
utmätning
utan någon prövning av den berättigades behov av och utan
beloppet
något krav på att den försäkrade skall ha den
försörjt berättigade.
Det belopp som får tas undan är för varje berättigad sex
basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, oavsett vilken typ av försäkring det gäller. I fråga om försäkring med periodisk ersättning gäller
skyddet för de belopp som betalas ut först, dvs. till dess summan av
gjorda utbetalningar uppgår till sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet. Det går alltså inte att ”spara” utmätningsskyddet till senare utbetalningar.
Beloppet sex basbelopp stämmer med det grundavdrag som enligt arvs- och gåvoskattelagen görs vid beskattningen av förmånstagarförvärv av kapitalförsäkring. Sex basbelopp är också ett vanligt ersättningsbelopp från tjänstegrupplivförsäkring.
Tredje stycket
Under de förutsättningar som anges i första och andra får
styckena en förmånstagare som regel skydd mot både och försäkringstagarens
sina egna borgenärer fram till det att försäkringsbeloppet betalas ut. När det utfallande beloppet är skyddat dessa
enligt regler, betyder
det som tidigare framhållits att är
försäkringstagarens borgenärer
definitivt avskurna från att ta i Av
möjligheten beloppet anspråk.
skäl som redovisas i kan man
allmänmotiveringen (avsnitt 15.3)
däremot inte ge ett efter också mot
obegränsat skydd utbetalningen
den berättigades borgenärer. I detta vars innehåll med vissa
stycke,
avvikelser motsvarar 5 7 § andra en
kap. stycket UB, ges därför regel
om begränsning av det fortsatta
utmätningsskyddet. Grundförutsättningen för fortsatt skydd är att försäkringsbeloppet
hålls avskilt. Detta kan ske genom att sätts in en särskild
beloppet på
bankräkning eller på annat sätt som klart markerar
beloppets
avskilda karaktär. Om den berättigade inte utan låter
lyfter beloppet
det förvandlas till en annan i samma får det
försäkring bolag,
660 till 7 4 §
Specialmotivering kap.
med att betalas ut, men det är
visserligen jämställas beloppet
ett effektivt sätt att hålla beloppet avskilt.
samtidigt
Härutöver krävs det för fortsatt antingen att det har gått
skydd
mindre än två år sedan förföll till betalning eller att den
beloppet behöver beloppet för sin försörjning; den förmånstagare berättigade
som bara har kunnat i andra stycket kan
åberopa schablonregeln
alltså oftast inte räkna med mer än två års skydd efter utbetalningen. - Det bör observeras att tiden räknas ”förföll från det att beloppet till tvåårstiden alltså även om den berättigade inte
betalning”; löper
Orden förföll till betalning” har här samma
lyfter beloppet.
innebörd som motsvarande i 6 2 § förslaget (se avsnitt
uttryck kap.
19.6.2 ovan).
I ett avseende den bestämmelse vi föreslår från
viktigt skiljer sig
5 7 § andra UB. I fråga om kravet på försörjningsbe-
kap. stycket
hov” har för den bestämmelsens del framhållits att det är fråga om skadeståndets varav har ansetts att ett utbetalt skade-
syfte, följa
som hålls avskilt skall undantas från utmätning i sin
ståndsbelopp
även om bara behöver en del av beloppet för sin
helhet, gäldenären Utsökningsbalken s. 193). försörjning (se Walin-Gregow-Löfmarck,
Den vi föreslår på denna punkt i stället till vad vi
regel anknyter
föreslår i första av denna Om det har gått mer än två
stycket paragraf.
år från utbetalningen, skall man alltså bara ta undan så stor del av det avskilda från som kan bedömas
försäkringsbeloppet utmätning
behövas för den fortsatta eller underhålls-
berättigades försörjning
skyldighet som åvilar honom.
19.7.4 till 7 kap. 4 §
Specialmotivering
4§ Vid tillämpning av 2 och 3 §§ jämställs med make sådan sambo som avses i 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.
Vi har funnit det att även sådana sambor som avses i den
naturligt föreslagna lagen om sambors gemensamma hem (se prop. 1986/87:1)
skall omfattas av i 3 § andra samt att
schablonregeln stycket
som sådana sambor tecknar på varandras liv skall kunna
försäkringar
få mot Om en make eller sambo har tecknat
skydd utmätning.
- t.ex. för att de försäkring på den andra partens liv skydda barnen —- har vi vidare funnit det riktigt att utmätgemensamma skall kunna bevaras fastän äktenskapet blir upplöst
ningsskyddet
eller samboförhällandet upphör. Bestämmelsen nämner om make som är avliden . Skälet
ingenting
är att det efter den försäkrades död (== försäkringsfallet) inte längre har för på vems liv försäkringen
någon betydelse utmätningsskyddet har gällt.
19.7.5 till 7 5 §
Specialmotivering kap.
5§ Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom, får utmätning för försäkringstagarens skulder äga rum i den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs inom tre år från det att den berättigades rätt inträdde. Efter den tiden är borgenärernas rätt förfallen.
Även om i för inte är
förutsättningarna övrigt utmätningsfrihet uppfyllda, bör det finnas en tidsperiod efter vilken en förmånstagare kan känna sig trygg för krav från försäkringstagarens borgenärer.
Perioden föreslås här bli bestämd till tre år, räknat från det att
förmånstagarens rätt inträdde.
När det finns flera förmånstagare med rätt efter varandra, måste alltså varje ny förmånstagare som får rätt till åtminsto-
försäkringen
ne teoretiskt räkna med att kunna bli utsatt för krav under tre år; i praktiken är det naturligtvis ytterst ovanligt att krav framställs flera
år efter ett försäkringsfall, särskilt när försäkringsfallet har utgjorts av försäkringstagarens död. Från principiell synpunkt kan man
emellertid knappast godta att den förste förmånstagarens eventuella behov av försäkringen skall medföra att försäkringen automatiskt är skyddad också i senare innehavares hand.
19.7.6¶Specialmotivering till 7 kap. 6 §
6 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för arbetsgivaren själv, får försäkringen och från denna utfallande ersättning inte tas i anspråk för arbetsgivarens skulder på annat sätt än som sägs i 7 §.
Vad som nu sagts gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har annan anknytning till dennes verksamhet eller är medförsäkrad som närstående till någon annan försäkrad.
Enligt 10 kap. 3 § förslaget skall vid den vanligaste typen av
som en tecknar sina anställdas liv -
försäkring arbetsgivare på
- försäkrad anses som vid
ka-försäkring varje försäkringstagare tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringser-
sättning i övrigt. Det innebär att sådan försäkring inte i någon form kan tas i anspråk för skulder. Detta särskilda skydd
arbetsgivarens
för alla de - utom - som
gäller kategorier arbetsgivaren själv enligt
10 kap. 1 § kan omfattas av en dvs. anställda,
ka-försäkring,
styrelseledamöter m.fl. och medförsäkrade.
Denna princip bör gälla också för andra försäkringar för anställda,
dvs. när försäkringen inte är kollektivavtalsgrundad i förslagets
mening. Bestämmelser härom har tagits in i denna paragraf. När bestämmelserna är tillämpliga utesluter de inte bara utmätning utan även införsel för skulder. Som framgår särskilt av
arbetsgivarens
andra stycket är det en för att skall vara
förutsättning paragrafen
tillämplig, att försäkringstagaren är dvs. att han har arbetsgivare,
anställda. Andra stycket kan alltså inte i om den som
tillämpas fråga
har ”annan anknytning” till en verksamhet, om
näringsidkares näringsidkaren inte har några anställda.
Bara i ett avseende föreslås regleringen bli olika för
ka-försäkring
och annan försäkring för anställda. Vid ka-försäkring medger
förslaget inte någon form av ianspråktagande för arbetsgivarens
skulder. För den ordningen talar naturligtvis i första hand den stora sociala betydelsen av dessa försäkringar, men också att man knappast behöver räkna med någon risk för att skall
försäkringen
användas för att dra undan medel från Genom att en
borgenärerna.
ka-försäkring måste bygga på en överenskommelse mellan arbets-
marknadsorganisationer, kan man utgå från att försäkringen har en
rimlig utformning och är begränsad till beaktansvärda sociala
skyddsbehov.
Ett liknande synsätt är naturligtvis ofta motiverat även vid andra försäkringar, som tecknas efter en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd. Här kan man emellertid inte bortse från risken att ett helt oinskränkt skydd skulle kunna användas som ett medel för
att uppnå otillbörliga förmåner på borgenärernas bekostnad. Risken
för sådana förfaranden kan vara särskilt i t.ex. små
påtaglig
aktiebolag, där de anställda och deras är de enda
anhöriga
aktieägarna. Som kommer att framgå vid nästa paragraf, föreslår vi därför en viss möjlighet att i sådana situationer ta en del av
försäkringens värde i anspråk för skulder. arbetsgivarens
Det bör att bestämmelserna i denna -
uppmärksammas paragraf
och i 7 § — inte har någon betydelse när försäkringen har tecknats med den anställde som försäkringstagare och med arbetsgivaren bara som premiebetalare. Om det inte är om en kan
fråga skenhandling
försäkringen i sådana fall över huvud inte tas i för
taget anspråk
arbetsgivarens skulder enligt de vi föreslår; vad som
regler möjligen kan komma i fråga är återvinning enligt konkurslagen av premiebe-
talningen.
19.7.7¶Specialmotivering till 7 7 § kap.
7§ Om vid livförsäkring försäkringstagaren eller dödsboet efter honom försättsi konkurs och försäkringstagaren under de tre senaste åren före den i 29§ konkurslagen (1921:225) angivna fristdagen eller senare har betalat premie för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återkräva vad han har betalat för mycket. Om inte försäkringstagaren har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.
Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det belopp som konkursboet annars
i
Specialmotivering till 7 kap. 7§ 663
hade kunnat återkräva av bolaget. Har beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Också beträffande talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också om i stället offentligt ackord har fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847).
Vid sådan försäkring som avses i 6 § får krav enligt denna paragraf göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt som anges i 29 a § konkurslagen. Paragrafen behandlar samma ämne som 117§ FAL. Förslaget avviker dock i ett par avseenden från vad som gäller enligt den paragrafen. Vi föreslår ovan att det i fortsättningen inte skall ha
någon betydelse för utmätningsskyddet efter försäkringsfall om försäkringen har varit utmiitningsfri före försäkringsfallet (se vid 3 §).
Utfallande belopp kan vara skyddade mot utmätning även om försäkringen t.ex. har tecknats mot engångspremie, och detta skall
gälla även för livförsäkringsbelopp som tillfaller försäkringstagaren
själv. Det är främst med hänsyn till dessa nya regler påkallat att
borgenärernas möjligheter att angripa oskäligt stora premiebetalningar vidgas något i jämförelse med gällande rätt. Delvis överens-
stämmer vårt förslag med det förslag till ändringar i 117§ som familjerättskommittén på sin tid lade fram (SOU 1964:34 s. 73 f och 1964:35 s. 469 § 7-2 i det norska och 7 3 § i det
ff); jfr förslaget kap. i finländska förslaget.
En viktig skillnad i förhållande till gällande rätt - som går tillbaka
s. - är att
på familjerättskommitténs förslag (SOU 1964:35 474) reglerna enligt förslaget skall kunna tillämpas också på livränteför-
säkring, trots att sådan försäkring regelmässigt inte är förenad med
återköpsrätt för försäkringstagaren själv. Bolagets intresse av att hindra olämpliga återköp bör enligt vår mening stå tillbaka för
önskemålet att komma åt illojala transaktioner från försäkringstaga-
rens sida; jfr 13 kap. 4§ förslaget till» äktenskapsbalk (prop.
1986/87:1 s. 16, 204 och 332-334). I den mån det är fråga om
pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagen, är det emellertid
ett förhållande som måste
uppmärksammas. Enligt punkt 1 av till 31§ kommunalskattelagen anvisningarna
måste villkoren för innehålla förbud mot
pensionsförsäkringar
återköp av försäkringen. får ske bara om det tekniska
Återköp
återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr eller om särskilda skäl
föreligger och riksskatteverket Anvisningsstället medger återköp.
bör kompletteras med en bestämmelse som tillåter återbetalning
enligt personförsäkringslagens regel av för mycket erlagda premier
(se avsnitt 21.7 nedan).
Vidare saknar det betydelse för tillämpningen av förevarande
paragraf om försäkringen är utmätningsbar eller utmätningsfri enligt
det föregående. Också om en försäkring är skyddad mot utmätning t.ex. därför att den har gjorts oöverlåtbar i samband med en
gåva,
kan borgenärerna återvinna vad
försäkringstagaren/gåvotagaren
själv har betalat för mycket.
Enligt sista stycket i 117 § FAL får krav enligt den paragrafen inte göras gällande till nackdel för den som är förmånstagare enligt ett
oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Förslaget upptar inte
någon motsvarande regel. Skälet till detta är de regler vi föreslår i 6 kap. 12 och 13 §§. Om förmånstagaren har fått försäkringsbrevet i
sin besittning respektive anmält sin rätt till försäkringsbolaget, är han
skyddad även mot krav enligt förevarande paragraf. Det är då bara
genom återvinning enligt konkurslagen av utfästelsen att inte
återkalla förordnandet som borgenärerna kan få möjlighet att ta
försäkringen i anspråk; motsvarande gäller för övrigt om försäkring-
en är pantsatt.
Första stycket
Stycket behandlar krav som framställs innan har
försäkringsbeloppet
betalats ut. Bortsett från de olikheter som har berörts ovan stämmer bestämmelserna i allt väsentligt med FAL. Att paragrafen är tillämplig också när konkursen inträffar först efter försäkringstaga-
rens död (jfr SOU 1964:35 s. 471) får som regel praktisk betydelse
bara i de fall som avses i andra stycket.
Andra stycket
Bestämmelserna möjliggör krav på återbetalning även sedan försäkringsbeloppet har betalats ut. Skälet för denna i förhållande till
nyhet
FAL är, som framgår ovan, de ändrade om utmätningsskyddet
regler
för utfallande belopp som vi föreslår. I överensstämmelse med
familjerättskommitténs förslag (se SOU 1964:34 s. 73 och SOU
1964:35 s. 472) föreslås att krav mot en förmånstagare skall kunna ske bara om han har uppburit beloppet under den frist som normalt
gäller för återvinning enligt 31 § konkurslagen av gåva. I fråga om försäkringstagaren själv bör däremot någon sådan frist inte gälla.
Egendom som tillfaller gäldenären under konkursen ingår som regel i konkursen (27 § första stycket konkurslagen). I så fall behöver bestämmelserna i förevarande paragraf inte tillämpas. En förutsättning för att egendomen skall ingå i konkursen är emellertid att egendomen är av beskaffenhet att kunna utmätas, och som framgår ovan vid 3 § skall även belopp som tillfaller försäkringstagaren i viss utsträckning vara skyddade
V mot utmätning.
Tredje stycket
Stycket överensstämmer med tredje stycket i 117 § FAL.
kap.
Fjiirde .stycket
I detta stycke finns den vid om
föregående paragraf antydda regeln
försäkringar för anställda m.fl. Som framhâllits kan
återkravsregeln
inte användas eftersom vid sådan
på ka-försäkring, försäkring varje
försäkrad anses som försäkringstagare vid av bl.a. 7
tillämpning kap. Vid arbetsgivarförsäkring som inte är kan kollektivavtalsgrundad
återkrav däremot göras om den försäkrade eller den till
gällande,
vars förmån försäkringen annars är sådan närstående till
gäller arbetsgivaren som anges i 29 a § konkurslagen.
När bestämmelsen i detta stycke blir aktuell, bör man vid skälighetsprövningen beakta - utöver premiens allmänna skälighet med hänsyn till arbetsgivarens förhållanden - vilka
försäkringsför-
måner arbetsgivaren har tillförsäkrat sådana anställda som inte är närstående till honom. Om den närstående har fått bara samma förmåner som övriga anställda, bör oftast inte återkrav komma
något
i fråga; syftet är inte att en närstående skall behandlas
arbetsgivares
sämre än andra anställda utan att en inte skall kunna
arbetsgivare på
sina borgenärers bekostnad förmåner som inte skulle ha
ge anhöriga
getts till andra anställda under motsvarande förhållanden.
Det kan att vi inte har funnit skäl att
slutligen påpekas komplicera
denna paragraf med motsvarande
någon omräkningsbestämmelse
2 § andra stycket. Eftersom fristen är så kort som tre år och hela återkravsmöjligheten dessutom beroende av en skälighetsbedömning, bör det vara tillräckligt att återkravet avser nominella
belopp.
19.7.8 till 7 8 §
Specialmotivering kap.
8§ Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller den försäkrades skulder. Om den försäkrade
inte är försäkringstagare, får försäkringen inte i någon form tas i anspråk för försäkringstagarens skulder. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till Iivräntan.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade
och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll
till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.
Om ersättningen skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som enligt i 2-6 §§ gäller om utmätning av tidsbegränsad livförsäkring som endast avser dödsfall och från livförsäkring utfallande ersättning.
Som framhålls i har och
allmänmotiveringen (avsnitt 15.3), sjukolycksfallsförsäkring en alldeles speciell social betydelse, som gör det
naturligt att behålla och i viss mån t.o.m. stärka det mot
skydd
666 till 7 kap. 8 §
Specialrriotivering
borgenärerna som nu ges i 123 §FAL; jfr också vad som enligt 5 kap.
7 § UB gäller om skydd för skadestånd med anledning av personska-
da.
Denna speciella betydelse har försäkringen emellertid bara när
ersättningen - såsom oftast är fallet —- skall tillfalla den försäkrade själv, dvs. den person som har drabbats av sjukdom eller olycksfallsskada. När den utfallande ersättningen skall tillfalla någon annan, liknar förhållandena mera dem vid livförsäkring; det är t.ex. från de
anhörigas synpunkt inte stor skillnad på om ett dödsfallsbelopp kommer från en livförsäkring eller en olycksfallsförsäkring. Paragra-
fen har utformats i enlighet med detta. Till stor del stämmer reglerna med dem i 3 § (se avsnitt 19.7.3 ovan).
Skyddet enligt första stycket gäller även innan något försäkrings-
fall har inträffat. Detta skydd har dock knappast någon självständig
betydelse, eftersom sjuk- och olycksfallsförsäkringar då sällan har
något utmätningsbart värde. Också här är det avgörande emellertid om ersättningen skall tillfalla den försäkrade. En viss tveksamhet i
den delen kan möjligen uppstå vid olycksfallsförsäkring som även
innehåller ett dödsfallsmoment; dödsfallsbeloppet skall ju då normalt tillfalla en förmånstagare. Man får emellertid enligt vår mening
-
här se till vad som är huvudsyftet med försäkringen nämligen
skyddet för den försäkrade själv. En sådan försäkring bör alltså inte till någon del kunna utmätas före försäkringsfall.
I praktiken gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring nästan alltid på
försäkringstagarens eget liv, och ersättningen skall tillfalla honom själv; utom i fråga om de nyss nämnda dödsfallsbeloppen förekom-
mer knappast förmånstagarförordnanden. För de fåtaliga fall där
den försäkrade är någon annan än försäkringstagaren, men ersättningen ändå skall tillfalla den försäkrade, ges emellertid en ytterligare skyddsregel för den försäkrade i första stycket andra meningen;
försäkringen kan inte i någon form tas i anspråk för försäkringsta-
skulder - alltså inte införsel. Vi menar att en garens ens genom
sådan regel inte behöver inge några farhågor; försäkring av detta slag
används inte för att dra undan tillgångar från borgenärerna.
När det någon gång förekommer att ersättningen från en sjukeller olycksfallsförsäkring skall tillfalla någon annan än den försäkrade - en kan t.ex. finna att
arbetsgivare någon gång anledning
hälsa -
teckna en sådan försäkring på en särskilt viktig arbetstagares skall enligt tredje stycket livförsäkringsregler tillämpas. Eftersom sjuk- och olycksfallsförsäkring nästan alltid tecknas mot naturliga
premier, har vi funnit det lämpligast att anknyta till vad som skall
gälla för de s.k. T-försäkringarna (se 2 § första stycket l).
/
Specialmotivering till 8 kap. I § 667
19.8 till 8
Specialmotivering kap.
Kapitlet har rubriken Reglering av försäkringsfall m.m. och behandlar bolagets skyldigheter i samband med av regleringen försäkrings-
fall samt vissa andra frågor, många med sikte tiden efter att ett
på
försäkringsfall inträffat. Bestämmelserna bygger till stor del på reglerna i KF L. En nyhet är att bolaget i god tro i princip skall kunna betala ett försäkringsbelopp med befriande verkan till annan än den som i egenskap av förmånstagare haft rätt till det.
Kapitlet innehåller tio paragrafer och inleds med bestämmelser
om bolagets skyldighet att skyndsamt handlägga ett försäkringsären-
de och om tidpunkten då utbetalning senast skall ske (1 §). Regeln om betalning i god tro har tagits in i 2 §. I 3 och 4 §§ finns
bestämmelser om bl.a. försäkringstagarens skyldighet att följa försäkringsvillkor som tar sikte på regleringen av försäkringsfall och om följderna av att bolaget får oriktiga uppgifter av betydelse för bedömningen av försäkringsfallet. Regler om preskription av rätt till
försäkringsersättning har tagits in i 5 §. I 6 § finns bestämmelser om risken för förseningar av meddelanden från bolaget och i 7-9 §§
regler om domstolsprövning av vissa beslut av bolaget. I den
avslutande 10 § har tagits in en bestämmelse om förbud mot regress
från personförsäkring.
19.8.1¶Specialmotivering till 8 kap. 1 §
l § Sedan försäkringsbolaget fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras. Bolaget skall handlägga ärendet skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberättigades behöriga intressen.
Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättningen inträtt och utredning, som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har lagts fram för bolaget.
Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i förskott. Vad vi föreslår i denna paragraf överensstämmer i stort med vad som föreskrivs i 37 och 38 §§ KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 84 ff och
161 ff).
Första
stycket
För att tillgodose den intresse åläggs här
ersättningsberättigades
bolaget att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att
försäkringsfallet skall kunna regleras samt att handlägga försäkrings-
ärendet så skyndsamt som inträder då
möjligt. Bolagets skyldigheter
det fått en underrättelse om Oftast får
försäkringsfallet. bolaget
668 till 8 1 §
Specialmotivering kap.
kännedom om försäkringsfallet först genom en anmälan från någon
som påstår sig vara berättigad till ersättning från bolaget. Det kan
dock någon gång förekomma att bolaget på annat sätt får reda på att
ett försäkringsfall inträffat. Bolaget kan t.ex. genom folkbokföring-
en upptäcka att någon avlidit på vars liv en försäkring varit tecknad. Även i sådana situationer bör bolaget kunna utgå från att de efterlevande tar kontakt med bolaget, varefter regleringen av försäkringsärendet inleds. Om bolaget med kännedom om att ett försäkringsfall inträffat noterar att något krav inte framställs inom rimlig tid, får det dock anses åligga bolaget att ta initiativ till en
reglering.
Ibland kan det för bolaget utan vidare vara klart att ett försäkringsfall inträffat. Så är fallet vid t.ex. en sammansatt kapitalförsäkring, där den försäkrade uppnått den ålder vid vilken ett försäkringsbelopp under alla förhållanden skall utgå. I en sådan
situation är det rimligt att bolaget självmant inleder regleringen. Det
kan dock inte uteslutas att bolaget av naturliga och godtagbara skäl härvid inte kommer särskilt långt; det kan t.ex. ibland vara omöjligt för bolaget att få förbindelse med den som bör vara berättigad till
beloppet.
På samma sätt som för närvarande gäller enligt 37 § KFL måste bolaget verka aktivt för att erforderlig utredning kommer fram i
försäkringsärendena. Bolaget skall t.ex. ge besked om vilka upplys-
ningar och handlingar som bör lämnas av den som påstår sig vara
ersättningsberättigad (jfr prop. 1979/80:9 s. 162).
Andra
stycket
Här ges en regel om den tid inom vilken försäkringsersättningen skall betalas ut, dvs. en regel om fordringens förfallodag. Bolaget skall betala ut ersättningen högst en månad efter det att rätten till denna
inträtt och bolaget fått den utredning som skäligen kan begäras i
ärendet. Trots att betalningsfristen satts till en månad får det anses åligga bolaget att sträva efter att betala så snart som möjligt. Rätten
till ersättning kan naturligtvis enligt försäkringsavtalet uppkomma
vid skilda tidpunkter, och kan den i vissa fall inträda ganska lång tid efter att försäkringsfallet inträffat; under ett antal år skall t.ex. utges vissa belopp. Med uttrycket ”efter det att rätten till ersättningen inträtt” åsyftas inte endast att försäkringsfall inträffat. När det t.ex.
gäller invaliditetsersättning i olycksfallsförsäkring finns det i försäk-
ringsvillkoren ofta föreskrifter om att invaliditeten skall fastställas först när minst ett år förflutet efter olycksfallet. Rätten till ersättning inträder då tidigast ett år efter olyckan.
Som anförs under paragrafens första stycke kan bolaget många
gånger inte vidta några särskilda åtgärder förrän bolaget fått en
anmälan om ett försäkringsfall. Främst vid livförsäkring kan det emellertid som framgått någon gång inträffa att bolaget utan anmälan och utan närmare utredning får anses skyldigt att inleda
skaderegleringen. Däremot torde bolaget inte bli skyldigt att också
göra en utbetalning utan några som helst kontakter med den ersättningsberättigade eller annan i dennes ställe. Även i så pass klara fall som t.ex. vid sammansatt kapitalförsäkring måste bolaget, alltefter omständigheterna, beträffande den försäkrade få del av antingen personbevis som visar att han är vid liv vid den ålder som anges i försäkringsavtalet eller intyg som utvisar att han
tidigare
avlidit. Ofta behövs också viss släktutredning innan kan
betalning
ske.
I försäkringsvillkoren brukar anges vad som närmare skall iakttas av den som önskar framställa anspråk mot bolaget. Vanligtvis krävs att bolaget får del av viss utredning innan det är skyldigt att utge ersättning. Denna utredning kan vara av varierande art. Bolaget har alltid rätt att före en utbetalning få försäkringsbrevet om detta är att
bedöma som ett värdepapper. Många gånger måste flera sakuppgif-
ter lämnas till bolaget efter ett försäkringsfall. Vid sjuk- och
olycksfallsförsäkring behöver bolaget normalt få tillgång till läkarin-
tyg av vilket försäkringsfallet kan bedömas. Om ersättning skall utges för förvärvsmässig invaliditet krävs ofta den försäkrades medverkan för att bolagets ansvar skall kunna klarläggas. I sådana fall måste man nämligen som regel beakta även frågor om rehabili-
tering och omskolning. Då det gäller ersättning för förlorad
arbetsförtjänst kan bolaget behöva ta del av utredning som visar den försäkrades inkomstförhållanden, t.ex. i form av intyg från arbetsgivaren om den försäkrades lön. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, där ersättning skall utgå efter verkliga utgifter eller förluster, kan det ibland bli nödvändigt med en särskild om eller
utredning någon några
poster. Bolaget får då uppskjuta utbetalningen i motsvarande del i
avvaktan på sådan utredning. Vid ka-försäkring gäller regelmässigt att bolaget måste få besked av arbetsgivaren om försäkringen
omfattar den som påstås vara försäkrad.
Det förekommer att det inte är den ersättningsberättigade utan bolaget som skaffar fram utredning i ett ärende. Om t.ex. bolaget fått fullmakt att inhämta vissa upplysningar från läkare kan bolaget ibland anses företräda den ersättningsberättigade, varför den angivna månadsfristen inte börjar löpa förrän bolaget fått del också av
sådana upplysningar.
När ersättning skall utges till viss eller vissa förmånstagare kan bolaget behöva infordra upplysning innan sker om
utbetalning
förmånstagaren inte mera exakt angivits i förordnandet. Om det rör ersättning som utfaller på grund av dödsfall får
bolaget många gånger tillräckliga uppgifter om förmånstagarna genom den släktutredning
670 till 8 I § SOU l986:S6
Specialmotivering kap.
som pastorsämbetet svarar för och som fogas till dödsfallsintyget.
Det är dock att också annan utredning erfordras. Det kan
vanligt t.ex. krävas att släktskapet klarläggs. I andra fall är förmånstagaren
kanske inte alls släkt med den avlidne eller också kan han vara bosatt på okänd ort. Någon gång då försäkringstagaren förordnat eget barn som förmånstagare, kan det vara helt klart att den avlidne har barn som dock inte kan identifieras utan en närmare undersökning. Särskilt vid gruppförsäkringar med villkorsförordnanden är det vanligt att bolaget behöver en ganska ingående utredning innan en
utbetalning är möjlig, nämligen när ersättning enligt försäkringsvill-
koren skall tillfalla den avlidnes samboende. l dessa fall förekommer det relativt ofta att den avlidnes släktingar bestrider ett påstående om att ett samboförhållande förelegat vid tiden för dödsfallet. Först då
fått del av den utredning som läggs fram i frågan och vilken
bolaget
kan bli rätt omfattande börjar mänadsfristen att löpa.
För att inte - sätt av motivtexten till 8 2 §
bolaget på framgår kap.
- skall riskera att, normalt efter en behöva utge
domstolsprocess,
dubbel ersättning kan det ibland ha anledning att sätta ned
försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen (jfr NJA II 1927 s. 296 och
298). Ett alternativ kan vara att bolaget kommer överens med dem
som påstår sig vara ersättningsberättigade att utbetalning skall anstå
tills parterna i rättslig ordning fått prövat vem som har rätt till
beloppet.
Ibland kan bolaget anse sig behöva på egen hand komplettera
utredningen innan det tar slutlig ställning till ett anspråk. Bolaget
önskar t.ex. närmare kontrollera om försäkringstagaren eller den försäkrade brutit mot upplysningsplikten i samband med att försäk-
ringsavtalet ingicks. I andra fall vill bolaget undersöka om självmord
ligger bakom den försäkrades död eller inhämta yttrande från en rådgivande nämnd. Föreskriften i andra stycket innebär att försäk-
ringsersättningens förfallodag skall anses bestämd i förväg (jfr prop.
1975: 102 s. 117 och 125, prop. 1979/80:9 s. 163 foch prop1983/84:138
s. 6). Om försäkringsbolaget inte gör en utbetalning inom den
föreskrivna tiden blir bolaget därför skyldigt utge ränta enligt
reglerna i 3 § första stycket och 6 § räntelagen (1975:635). Även om
bolaget, t.ex. av skäl som nyss angetts, har fog för att ta längre tid på sig för att ta ställning till det anspråk som framställs och den
utredning som presenteras, kan bolaget inte därigenom undgå
skyldighet att betala ränta.
Räntelagen är dispositiv. Bolagen kan därför i försäkringsvillko-
ren ha särskilda regler om dröjsmålsränta. Allmänt torde dock gälla att försäkringsinspektionen inte räntebestämmelser som
godkänner
mera påtagligt avviker från vad som följer av räntelagenÅ l
Räntelagsutredningen har år 1985 lämnat förslag till ny räntelag (SOU 1985:11). Betänkandet har ännu ej lett till någon lagstiftning.
till 8 kap. 2§ 671
Specialmotivering
Tredje stycket
Här har intagits en föreskrift om att verkställa
bolagens skyldighet
utbetalning ä conto. En liknande regel finns i 38 § andra stycket KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 164 f).
Regeln innebär att om förskottsbetalning begärs av den ersätt-
ningsberättigade och om det är klart att viss ersättning skall utgå bolaget inte får avvakta med betalning i denna del till dess att
utredningen i övrigt är färdig. Utbetalning enligt denna bestämmelse
bör bli aktuellt särskilt då skall beräknas efter faktiska
ersättning
kostnader.
Bestämmelsen bör någon gång kunna tillämpas då regeln i 6 kap.
8 § om legala förmånstagare aktualiseras. Det kan i en sådan situation tidigt stå klart att hälften av försäkringsbeloppet skall tillfalla efterlevande make i denna egenskap, samtidigt som det är svårt att få utrett hur beloppet i övrigt skall fördelas; det är kanske oklart om det finns andra än maken. kan då inte
arvingar Bolaget
underlåta att i förskott betala halva till
försäkringsbeloppet
maken.
Enligt 6 kap. 7§ kan make och bröstarvingar under vissa förut-
sättningar genom jämkning få del av försäkringsersättning till vilken
annan insatts som Som torde
förmånstagare. framgått jämkningsfal-
len bli sällsynta och dessutom svårbedömda. I allmänhet åligger det inte bolaget att betala ut något belopp i förskott innan en sådan tvist
slutligen avgjorts.
Förskottsbetalning skall ske inom samma tid som för
gäller utbetalning av försäkringsersättning i skall alltså även övrigt. Bolaget
här betala så snart som möjligt och inte senare än vid månadsfristens
utgång (jfr andra stycket). En om begäran förskottsbetalning
grundas ibland på att den ersättningsberättigade är i särskilt stort behov av ekonomisk hjälp. Rimligen bör då visa särskild
bolaget skyndsamhet.
19.8.2 till 8 2 §
Specialmotivering kap.
2 § Har försäkringsbolaget betalat ut försäkringsersättning till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till ersättningen och därvid iakttagit skälig aktsamhet, är bolaget befriar från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling som är förfalskad eller som är ogiltig på grund av att den har tillkommit under tvång som avses i 28 § avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av någon som
omyndig eller som handlat under inflytande
av rubbad själsverksam-
gar et.
Regeln innebär att ett som en
försäkringsbolag i god tro betalar försäkringsersättning till någon annan än den som i av
egenskap
förmånstagare har rätt till ersättningen i inte kan att
princip åläggas
till 8 2 §
672 Specialmotivering kap.
betala en gång. Undantag görs endast för fall då
ytterligare
en handling som varit behäftad med
utbetalning grundats på
kvalificerat Bestämmelsen skall tillämpas endast när
giltighetsfel. är som förmånstagare. Här regleras sålunda någon berättigad just
inte det fallet att inte betalats till en försäkringstagare eller
ersättning
en panthavare, trots att denne varit materiellt ersättningsberättigad. omfattar inte heller den situationen att försäkringsersätt-
Reglerna
ningen med stöd av jämkningsreglerna i 6 kap. 7 § skall tillkomma
t.ex. försäkringstagarens make; maken är här inte förmånstagare (jfr
1 kap. 2 §). skall, då utbetalning aktualiseras, i princip kunna stödja
Bolaget
det förmånstagarförordnande som har meddelats bolaget. På
sig på
samma sätt skall vid gruppförsäkring eller kollektivavtals-
bolaget
som kunna följa ett eventuellt villkorsför-
grundad försäkring regel
ordnande enligt 9 kap. 19 § eller 10 kap. 12 §. Om bolaget t.ex. fått ett från försäkringstagaren eller om det
förmånstagarförordnande
finns ett villkorsförordnande kan det emellertid i vissa fall, på grund av inträffa att förordnandet förlorat sin
försäkringstagarens åtgärder,
Ett förordnande kan ha återkallats eller ändrats. Dessutom
giltighet.
kan ett förordnande som inte är oåterkalleligt ha förfallit enligt 6 10 § på grund av att försäkringen överlåtits eller vara ogiltigt
kap. därför att försäkringstagaren tidigare gjort ett annat, oåterkalleligt
förordnande. Då det belopp kan det
gäller periodiskt utgående
inträffa att den som insatts som avlider eller avstår
förmånstagare
från sin rätt mot till förmån för sina barn.
bolaget
De som kan grunda ogiltighet av ett förmånsta-
omständigheter
kan under en längre eller kortare tid vara okända för
garförordnande
En av ett förordnande är t.ex. inte för sin
försäkringsbolaget. ändring
beroende av att mottagit ett ändringsmeddelande
giltighet bolaget
avsnitt Ibland kanske den som förordnats
(jfr 19.6.3). oåterkalleligt till inte utnyttjar möjligheterna i 6 kap. 13 § att förmånstagare
anmälan till förhindra att felaktigt betalar ut
genom bolaget bolaget
till en senare insatt Vidare kan
försäkringsbeloppet förmånstagare.
det förekomma att ett trots att inte är att
bolag, försäkringsbrevet
bedöma som ett inte underrättas om en överlåtelse av
värdepapper,
en försäkring eller får meddelande därom först efter en längre tid.
Beträffande där försäkringsbreven har värdepappersförsäkringar
kvalitet kan det antas att alltid tar del av försäkringsbreven i
bolagen
samband med av Överlåtelser av
utbetalningar försäkringsbelopp.
sådana försäkringar torde därför normalt bli kända för bolaget som då får klart för att ett förmånstagarförordnande kan ha förfallit på
sig
av överlåtelse. Men det kan hända att försäkringsbrevet blivit
grund
kvar hos Om denne tillställer bolaget försäk-
försäkringstagaren.
utan att särskilt att försäkringen överlåtits kan
ringsbrevet ange
överlåtelsen förbli obekant för bolaget.
i
Specialmotivering till 8 kap. 2 § 673
När det gäller av ett med
ogiltighet förmånstagarförordnande
anledning av att ett förordnande återkallats eller ändrats är bolaget i regel omedvetet om ogiltigheten under endast den tid som det tar att befordra ett meddelande från till -
försäkringstagaren bolaget
normalt högst ett par dagar.
Frågan är vilka åtgärder bolaget bör vara skyldigt vidta innan det med befriande verkan betalar till en utpekad förmånstagare. Det kan i allmänhet inte rimligen begäras att bolaget skall undersöka om
på
grund av omständigheter som diskuterats ovan, någon annan än den
som anges i förmånstagarförordnandet hos bolaget är berättigad till
ersättning. Endast då det förekommer någon särskild anledning får bolaget anses skyldigt att närmare undersöka förhållandena. Om bolaget t.ex. kort före försäkringsfallet har fått besked av försäkringstagaren om att denne avsett att återkalla eller ändra ett
förmånstagarförordnande eller fått upplysning om att en återkallelse
eller ändring av ett förordnande avsänts till bolaget, får anses
bolaget skyldigt att dröja några dagar med utbetalning i avvaktan att ett på
eventuellt meddelande når bolaget. Har bolaget fått reda att den
på
försäkrade vid stått utanför en tid och
gruppförsäkring försäkringen
finns det ett individuellt förordnande, måste ofta undersöka
bolaget
förhållandena närmare. I allmänhet får man nämligen räkna med att individuella förordnanden förfaller när någon åter kommer med i en
gruppförsäkring (jfr avsnitt 19.1.2 ovan).
Som framgår av 6 10 § innebär en överlåtelse av en
kap. försäkring inte nödvändigtvis att ett förmånstagarförordnande förfaller. På
grund härav kan ett bolag, trots kännedom om överlåtelsen, inte
undgå att före utbetalning närmare undersöka om förmånstagarför-
ordnandet skall stå fast eller inte, t.ex. genom kontakter med
försäkringstagaren och förvärvaren av försäkringen. En sådan
kontroll kan även vara motiverad då det finns starka skäl att anta att en överlåtelse ägt rum. Bolaget kan av försäkringstagaren ha fått en trovärdig uppgift om att denne haft för avsikt att inom den närmaste tiden överlåta försäkringen. Det kan vara lämpligt att i
bolaget
sådant sammanhang tar kontakt med försäkringstagaren och den som utpekats som blivande innehavare av försäkringen.
Någon gång kan ett förmånstagarförordnande som finns hos
bolaget vara så vagt formulerat att det inte med bestämdhet kan avgöras vem av flera personer som skall ha rätt till försäkringsbeloppet. Då kan bolaget inte med befriande verkan betala till någon som senare visar sig inte vara till får
berättigad ersättning. Bolaget skydda
sig genom att sätta ned beloppet hos länsstyrelsen. Detsamma
gäller
då det eljest är oklart vem som skall äga uppbära försäkringsbeloppet, t.ex. ide s.k. sambofallen, vilka berörs i motiveringen till 8 kap. 1 §.
Som framgått måste ett för att risken att få utge
bolag, undgå
försäkringsersättning två gånger, ibland visa en betydande aktivitet
innan en utbetalning kan ske. För det särskilda aktsamhetskrav som alltså kan ställas på bolaget förutsätts normalt att vissa förhållanden
är kända för bolaget, t.ex. att ett förmånstagarförordnande nyss avsänts från försäkringstagaren.
I vissa fall kan det emellertid vara tveksamt om bolaget skall anses ha känt till ett visst förhållande på sådant sätt att aktsamhetskravet blir aktuellt. Detta är utan tvekan fallet om förhållandet är helt klart för den person inom bolaget som brukar fatta beslut om utbetalning av sådan ersättning som det är fråga om. Vidare kan en omständighet anses känd för bolaget om den finns antecknad i bolagets handlingar som rör den aktuella försäkringen eller i en handling som utan större svårigheter kan hänföras till en viss försäkring hos bolaget. Om
någon lämnat en muntlig uppgift i en betydelsefull fråga bör det
krävas att uppgiften getts till någon som för utomstående framstått som behörig att på bolagets vägnar ta emot beskedet. Har en uppgift lämnats t.ex. till någon i bolagets växel utan att vidarebefordras inom försäkringsbolaget, kan bolaget inte lastas för att det inte före
utbetalningen vidtagit kontroller som med hänsyn till uppgiften
innehåll i och för varit motiverade. =
sig
Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.3) anser vi
att även om ett bolag iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen,
det inte alltid skall kunna undgå att senare utge ersättning på nytt till den som materiellt varit till densamma. Om en utbetal-
berättigad ning enligt reglerna om förmånstagare grundats på en handling som
varit behäftad med allvarligt giltighetsfel skall bolaget kunna förpliktas utge beloppet på nytt. Detta gäller enligt andra meningen när en handling som haft betydelse för bolagets beslut om utbetalning varit förfalskad eller eljest ogiltig på grund av att den tillkommit under allvarligt tvång eller att den utfärdats av någon som varit omyndig eller som handlat under inflytande av rubbad själsverksam-
het (jfr 17 och 30 §§ SkbrL). De handlingar som åsyftas med
bestämmelsen skall vara av den arten att de har en omedelbar betydelse för beslutet. Främst torde härvid komma i fråga förmånstagarförordnanden samt återkallelser och ändringar av sådana förordnanden men även överlåtelsehandlingar kan bli aktuella.
Också testamenten faller under regelns tillämpningsområde, fast bolaget, som framgått av inte så ofta har
allmänmotiveringen,
anledning att ta hänsyn till dessa. Som får anses gälla att
huvudregel
ett bolag, som har att beakta ett testamente i samband med utbetalning av en måste förvissa om att
försäkringsersättning, sig
testamentet vunnit laga kraft. Bolaget bör dock kunna följa även ett testamente som godkänts i sådan att det kan förväntas
utsträckning
att det kommer att stå sig. Av flera dödsbodelägare har t.ex. endast någon eller några enstaka inte godkänt testamentet. Om bolaget från
vederbörande dödsbodelägare får ett trovärdigt besked att man avser att inte föra klandertalan, bör bolaget ha möjlighet att lägga testamentet till grund för utbetalning. Om testamentet i ett sådant fall likväl klandras och befinns ogiltigt, kan bolaget därför som regel inte senare att betala till den som är materiellt -
förpliktas berättigad
förutsatt att inte ogiltigheten grundas på sådant förhållande som anges i andra meningen i förevarande paragraf. Även om klandertalan inte förs kan bolaget tvingas att betala ytterligare en gång om det kommer fram att testamentet är ogiltigt på grund av förfalskning i enlighet med vad som anges i andra meningen; sådan ogiltighet behöver inte göras gällande genom särskild klandertalan. Enligt reglerna i 13 och 14 kap. ärvdabalken kan ett testamente verkställas även om det på vissa angivna grunder är ogiltigt; förutsättningen är att särskild klandertalan inte förs. Självfallet kan ett bolag alltid utan risk lägga ett testamente till grund för betalning om testamentet kan verkställas enligt dessa regler. Om det någon gång skulle bli aktuellt för bolaget att i samband med utbetalning beakta ett muntligt testamente bör reglerna i andra
meningen om tvång eller bristande rättshandlingsförmåga kunna
tillämpas analogt.
I fråga om t.ex. en överlåtelse som är ogiltig på grund av att
försäkringstagaren är omyndig torde regeln i andra meningen
aktualiseras främst i fall då omyndigheten grundats på omyndighets-
förklaring enligt 10 föräldrabalken. Om en överlåtelse skulle
kap.
vara ogiltig till av att den gjorts av underårig, som inte varit
följd berättigad att över försäkringen, kan ett bolag som följt förfoga överlåtelsehandlingen inte heller undgå att utge ersättningen på nytt
till den som varit berättigad, t.ex. en legal förmånstagare. I detta fall skulle denna för emellertid i allmänhet följa redan
skyldighet bolaget
av första ålder torde ofta framgå av
meningen; försäkringstagarens
- om för
bolagets egna handlingar. Frågan möjligheten omyndiga att göra förmånstagarförordnande regleras i 6 kap. 1 § andra stycket
(jfr avsnitt 14.3.3 och 19.6.1).
19.8.3¶Specialmotivering till 8 kap. 3 §
3§ Om försäkringstagaren eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försummelsen har medfört skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Har någon annan på sådant sätt orsakat skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.4) framgår inte
av lagen utan av försäkringsvillkoren vad som skall iakttas av den
som önskar framställa ett anspråk på försäkringsersättning. i Regeln
denna paragraf, som alltså tar sikte på förhållandena efter att ett försäkringsfall inträffat, har delvis sin motsvarighet i 31 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 146 ff).
I bolagens villkor finns normalt bestämmelser som anger inom vilken tid ett försäkringsfall skall anmälas till bolaget och i vilken omfattning den som har ett anspråk skall medverka i regleringen av försäkringsfallet. Villkoren torde därför ofta ge besked om att anmälan skall göras till bolaget inom viss bestämd tid från försäkringsfallet. Det bör dock vara möjligt för att i stället
bolaget
föreskriva att anmälan skall göras t.ex. snarast möjligt efter
försäkringsfallet. Skyldigheten att medverka i regleringen av ett
försäkringsfall innebär ofta att den som gör anspråk på ett belopp har att inge läkarintyg och andra som kan vara av
handlingar betydelse för bedömningen av försäkringsfallet och bolagets ansvar. Man kan
emellertid inte begära att det av villkoren skall framgå i detalj vilka
handlingar som skall ges till bolaget. Bolaget måste ha möjlighet att
först i det enskilda fallet ange exakt vilka som fordras för
handlingar
att det skall kunna betala ut ett Vidare kan ett
försäkringsbelopp.
bolag med stöd av villkoren föreskriva att den försäkrade, som vid
sjuk- och olycksfallsförsäkring ofta är den som framställer anspråk
mot inställer för t.ex. hos läkare som
bolaget, sig undersökning bolaget anvisar. Många gånger åligger det den försäkrade enligt
försäkringsvillkoren att tillställa bolaget en fullmakt sedan ett försäkringsfall inträffat, så att bolaget från läkare kan få nödvändiga
hälsoupplysningar.
Om villkorsbestämmelserna och de med stöd av dessa utfärdade anvisningarna inte följs kan detta medföra att drabbas av
bolaget
kostnader som eljest inte skulle ha En försenad
uppkommit.
anmälan kan t.ex. föranleda en större utredning hos bolaget då det finns anledning misstänka att försäkringstagaren eller den försäkrade brutit mot upplysningsplikten. Den som kan behövas från
utredning
bolagets sida i ett sådant fall kan bli svårare och därmed att få
dyrare
fram om en längre tid förflutit från Ibland blir
försäkringsfallet.
följden av en anmälan som inte i rätt tid att kvaliteten på
gjorts
utredningen blir sämre än eljest; det blir svårt att avgöra om ett
påstått försäkringsfall har sin grund i en olycka eller en sjukdom.
Bolaget kan även av andra skäl drabbas av ökade kostnader. Om bolaget t.ex. inte tillställs läkarintyg om en anmäld sjukdom och det inte i efterhand går att få fram intyg därför att den
erforderligt
försäkrade tillfrisknat, kan bolaget behöva göra en mera ingående
bedömning av försäkringsfallet för att få konstaterat om det yrkade
beloppet är motiverat. Likaså kan ett drabbas av ökade
bolag
i
sou 1986:56 Specialmotivering nu 8 kap. 3 § 677
kostnader genom att den försäkrade inte medverkar i den
utredning
som är nödvändig för att fastställa bolagets ansvar; det kan vara fråga om att ersättning skall utges för förvärvsmässig invaliditet där
rehabilitering och omskolningsmöjligheter har betydelse.
För att nedsättning skall kunna komma i fråga krävs att
bolaget
lidit skada genom att villkoren inte Även om villkoren
följts.
åsidosatts på en viktig punkt kan det därför inte bli fråga om nedsättning om bolaget t.ex. utan kostnad fått tillräcklig information genom annan än den som framställer anspråket mot bolaget. Nedsättning torde främst bli aktuell då det är den ersättningsbe-
rättigade själv som åsidosatt villkoren, alltså försäkringstagaren, en förmånstagare eller en panthavare. Reglerna bör också kunna
tillämpas på dödsbo, när försäkringstagaren avlidit och försäkrings-
skall ersättning utges till boet något som kan komma i fråga då särskilt förmånstagarförordnande inte finns och är så
ersättningen begränsad att reglerna i 6 kap. 8 § inte blir tillämpliga. Om dödsboet
har försummat att villkoren kan det därför bli aktuellt att sätta
följa
ned - Det kan här
försäkringsersättningen. erinras om att vid obligatorisk gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring
den försäkrade är att anse som försäkringstagare då bl.a. denna
paragraf skall tillämpas (jfr 9 kap. 3§ tredje stycket och 10 kap.
3 §). Som framgår av bestämmelsen är nedsättning möjlig även om det är annan än den ersättningsberättigade som har orsakat de ökade kostnaderna. På detta sätt kan en kostnadsökning, som föranletts av t.ex. en underlåtenhet av den försäkrade att inställa hos läkare,
sig
drabba försäkringstagaren - en arbetsgivare har kanske tecknat en
försäkring på en anställd utan att sätta in någon förmånstagare.
Nedsättning skall göras efter vad som skäligt med hänsyn till omständigheterna. Detta innebär att hänsyn kan tas bl.a. till graden av försummelse, totala kostnader för av
bolagets regleringen försäkringsfallet samt bolagets ökade kostnader på grund av att
villkoren inte följts. Vidare måste man beakta rimligheten i ett åsidosatt försäkringsvillkor. Härigenom kan man komma till rätta med oskäligt stränga föreskrifter i villkoren utan att behöva tillämpa
36 § avtalslagen.
Då det gäller kravet försummelse bör framhållas att kännedom
på
om försäkringsvillkoren normalt bara kan fordras hos
försäkringsta-
garen själv. Man kan sällan begära att någon annan har anledning att sätta sig in i dessa. Om någon visat en endast ringa oaktsamhet - t.ex. dröjt med en anmälan till bolaget endast en kort tid - torde det normalt inte komma i fråga att jämka I andra fall kan bestämmelsen
beloppet.
komma till användning då orsakat mera betydande kostnader
någon
för bolaget; när de ökade kostnaderna varit endast en
obetydliga, får
jämkning många gånger anses opåkallad - i vart fall om försummel-å sen inte är att anse som grov.
19.8.4 till 8 kap. 4 §
Specialmotivering
4 § Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Enligt denna bestämmelse kan försäkringsersättning, som eljest skulle ha utgått, sättas ned som en följd av vad som förevarit först efter ett försäkringsfall. Regeln har sin motsvarighet i 34 § KFL (jfr
1979/80:9 s. 76 ff och 157 f). Som förutsättning för nedsättning prop.
att den ersättningsberättigade förfarit uppsåtligt och att hans gäller
förfarande inneburit en risk att bolaget skulle komma att utge ett för
högt belopp. Regeln kan tillämpas endast då rätt till ett försäkrings-
belopp i och för sig finns; har t.ex. ett försäkringsfall framkallats uppsåtligen av den försäkrade blir det vid en sjukförsäkring över huvud taget inte aktuellt att använda regeln. Bolagets frihet från ansvar i denna situation följer uteslutande av 4 kap. 8 § första
stycket.
Bestämmelsen kan bli aktuell t.ex. vid olycksfallsförsäkring när
försäkringstagaren i en anmälan till försäkringsbolaget förtiger att
den försäkrade av grov oaktsamhet framkallar försäkringsfallet (jfr
4 kap. 9 §). Andra fall är när vid olycksfallsförsäkring någon oriktigt
att han haft vissa kostnader som ryms i yrkandet mot bolaget uppger eller att han drabbats av vissa skador, eller att någon vid en sjukförsäkring förtiger att han under en sjukperiod faktiskt haft vissa arbetsinkomster som rätteligen skall beaktas då försäkringsbeloppet fastställs.
Som framhålls i specialmotiveringen till 4 kap. 1 § (avsnitt 19.4.1
ovan) kan ersättningen inte sättas ned med stöd av 8 kap. 4§ om
någon efter ett försäkringsfall t.ex. upprepar oriktiga uppgifter som
lämnats då försäkringen tecknades.
Regeln tar sikte i första hand på att en person agerar så att bolaget riskerar att få utge en för hög ersättning ur försäkringen. Bestämmelsen kan emellertid få betydelse även då en ersättningsberättigad t.ex. försöker att lura till sig ett belopp som skall tillfalla någon annan. Så kan vara fallet då en förmånstagare förtiger att det finns
ytterligare en förmånstagare som också skall ha del av försäkrings-
ersättningen. Om det med hänsyn till reglerna i 8 kap. 2 § finns risk
att bolaget trots tidigare utbetalning kan åläggas att utge ersättning
också till den andra förmånstagaren, kan ersättningen till den som förtigit de rätta förhållandena sättas ned.
sou 1986:56 Specialmotivering till 8 kap. 4 § 679
Nedsättning är möjlig också då en ersättningsberättigad - utan att
försöka få ut högre ersättning än vad han har rätt till - lämnar
själv oriktiga uppgifter som har betydelse för bolagets ersättningsskyldig-
het mot någon annan. En sambo, som i av
egenskap förmånstagare
har rätt till visst belopp, försöker t.ex. genom falska
uppgifter hjälpa
också sina egna barn till ersättning; ersättningen till sambon kan då reduceras.
Bestämmelsen har utformats efter den vanligaste situationen då
nedsättning bör komma i fråga, nämligen då grunden för nedsättning
uppmärksammas av bolaget redan innan betalas ut.
ersättning
Självfallet är bolaget oförhindrat att sedan väl utbetalts
ersättning
återkräva ett visst belopp på grund av att först efter
bolaget
utbetalningen fått kännedom om de rätta förhållandena.
Till skillnad mot vad som gäller 3 § kan med stöd
enligt nedsättning
av 4 § komma i fråga endast vid skuld hos den ersättningsberättigade. Om t.ex. den försäkrade eller utan att ha
försäkringstagaren, själv rätt till försäkringsersättning, lämnar felaktiga uppgifter till bolaget
kan det alltså inte bli fråga om att sätta ned försäkringsersättningen. - Också
annars skall i allmänhet nedsättning enligt 4 § ske endast då det är den som eftersatt sina
ersättningsberättigade personligen skyldigheter. Om den berättigade är omyndig år det emellertid i regel förmyndarens agerande som är av betydelse; det kan dock
ibland vara att låta detta ut över den Är det
oskäligt gå omyndige.
någon utomstående som t.ex. lämnar oriktig information till bolaget får regeln anses tillämplig om det framkommer att den ersättningsberättigade varit den drivande kraften i förfarandet mot bolaget. Bedömningen blir emellertid inte lika klar då den berättigade i och för sig varit medveten om att annan inte korrekt
någon gett
information men inte själv varit särskilt aktiv. Man får då göra en skälighetsbedömning från fall till fall, varvid hänsyn får tas till bl.a. den till den -
ersättningsberättigades förhållande agerande faktorer
som också kan få vid av hur omfattande en
betydelse avgörandet nedsättning bör vara. Bedömningen i nedsättningsfrågan skall göras efter vad som är skäligt med hänsyn till Normalt kan nedsättning omständigheterna.
bli aktuell endast om fått information på en
bolaget oriktig punkt
som har avgörande för av rätten till
betydelse bedömningen
försäkringsersättning. Självfallet måste man också ta hänsyn till hur pass graverande den ersättningsberättigades förhållande är. Även om det inte förutsätts att den förfarande
ersättningsberättigades
föranlett kostnader eller annan skada för bolaget, är det vanligtvis i dessa fall som av bör komma i
reducering försäkringsersättningen fråga.
19.8.5¶Specialmotivering till 8 5 § kap.
5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.
Bestämmelsen motsvaras av 39 § första och andra styckena KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 86 ff och 165 f).
Här ges särskilda regler om av anspråk på försäk-
preskription
ringsersättning; det skall således vara fråga om ett krav som grundas
direkt på ett försäkringsavtal. Om någon framställer ett anspråk på
skadestånd mot ett bolag t.ex. på grund av att bolaget inte utan
uppskov vidtagit erforderliga åtgärder för att reglera försäkringsfal-
let eller inte handlagt ärendet tillräckligt (jfr 8 kap. 1 §) är
skyndsamt
därför bestämmelsen inte tillämplig. På ett sådant krav skall i stället
reglerna i preskriptionslagen (1981:130) tillämpas. Bestämmelsen tar
inte heller sikte på den tid inom vilken den har
ersättningsberättigade
att anmäla ett försäkringsfall till bolaget. Beträffande denna skyldighet gäller särskilda regler i villkoren. Följderna av en försenad anmälan till bolaget behandlas under 8 kap. 3 §.
Ett anspråk mot bolaget preskriberas om inte talan väcks mot
inom Talan skall föras vid bolaget den tid som anges i paragrafen. domstol och kan väckas genom ansökan om eller ansökan
stämning om lagsökning eller betalningsföreläggande. Preskriptionsavbrott
kan även åstadkommas genom att bolaget erkänner ett krav på viss bestämd försäkringsersättning (jfr prop. 1976/77:5 s. 187) eller att
den ersättningsberättigade bevakar sitt anspråk i bolagets konkurs
(jfr NJA II 1927 s. 406).
För att den treåriga preskriptionstiden skall krävs dels
börja löpa
att en fordran uppkommit, t.ex. genom att en viss händelse visat sig ha fått en viss skadeeffekt, dels att det för den ersättningsberättigade varit känt att kravet kunnat göras gällande. Detta innebär att vederbörande haft vetskap om att det över huvud taget funnits en försäkring och dessutom insett att händelsen kunnat grunda ett ersättningsanspråk. Om t.ex. vid en den ersätt-
olycksfallsförsäkring
ningsberättigade inte förstått att vissa sjukliga besvär föranletts av ett inträffat olycksfall börjar den inte att
treåriga preskriptionstiden
löpa. Ibland kan det ta ännu längre tid innan en utredning kommit så långt att ett preciserat anspråk kan framställas mot bolaget. För att preskription inte skall inträda, måste likväl ett anspråk dessförinnan framställas mot bolaget (jfr Hellner s.
196).
Särskilt vid livförsäkring kan det någon gång inträffa att det är obekant att en försäkring finns; arvingarna efter en avliden person
sou 193556 Specialmotivering till 8 kap. 6 § 681
känner t.ex. inte till att denne omfattats av en
kollektivavtalsgrundad
försäkring eller att denne själv tecknat en
försäkring på eget liv utan
att förmånstagarförordnande I sådana fall har de
gjorts. ersättnings-
berättigade det särskilda skydd som av om den
följer reglerna längre preskriptionstiden på tio år.
Sedan preskription inträtt kan en
tidigare ersättningsberättigad inte längre få bolaget förpliktat att utge Vid något försäkringsbelopp.
t.ex. en livförsäkring kan efter heller
preskription ej göras ällande
någon rätt till t.ex. återbäring (jfr prop. 1976/77:5
s. 189 och prop. 1979/80:119 s. 82).
Preskriptionsreglerna är av sådan vikt att bolaget bör informera om dem i enlighet med 2 kap. 4 §.
19.8.6¶Specialmotivering till 8 6 § kap.
6 § Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning enligt 3 kap. 4 eller 8 §, 5 kap. 2 § eller 10 kap. 7 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet korn fram och senast tre månader efter den dag då försäkringsbolaget avsände uppsägningen till honom. Uppsägningen får dock aldrig verkan tidigare än som anges i uppsägningshandlingen.
I denna har införts en särskild om för vissa
paragraf regel postrisken
av de meddelanden som bolaget enligt lagen har att tillställa försäkringstagarna. Bestämmelsen har närmare behandlats i allmän-
motiveringen (avsnitt 16.6). I övrigt kan hänvisas till vad som anförts
i förarbetena till den motsvarande regeln i 15 § andra stycket KFL, vilket i allt får också här (jfr 1979/80:9
väsentligt tillämpning prop.
s. 120 f).
Reglerna har utformats så att en uppsägning aldrig får verkan före den tidpunkt som avsett.
bolaget
19.8.7 till 8 7 §
Specialmotivering kap.
7 § Om ett försäkringsbolagi strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan.
Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol.
Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.
Bolagets möjligheter att avslå en begäran om en försäkring eller en
förnyelse av en försäkring behandlas i 3 1 §. De formkrav som
kap.
bolaget har att iaktta då bolaget inte önskar förnyelse framgår av
samma kapitel. Vid t.ex. tidsbegränsad sjuk- och olycksfallsförsäk-
ring gäller enligt 3 kap. 8 § som huvudregel att bolaget måste säga
upp försäkringen minst en månad före försäkringstidens utgång; annars förnyas försäkringen. Då det gäller tidsbegränsad livförsäk-
ring förekommer automatisk förnyelse endast om det särskilt avtalats; i annat fall måste försäkringstagaren ansöka om
förnyelse.
Även vid tidsbegränsad sjuk- och krävs ibland
olycksfallsförsäkring en sådan ansökan (3 kap. 8 § tredje stycket).
Enligt förevarande bestämmelse har den som av ett bolag vägrats
att teckna eller förnya en försäkring möjlighet att få bolagets beslut
prövat av domstol. Såvitt gäller domstolsprövning då någon vägrats att teckna en försäkring finns regler i 41 § KFL. Förarbetena äger i huvudsak tillämpning på den nu aktuella bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:9 s. 167 f). Det bör emellertid beaktas att tidsfristen för att väcka talan i lagförslaget har bestämts till sex månader från det att bolaget avsänt bl.a. sitt beslut. Skälen härför framgår av allmänmoti-
veringen (avsnitt 16.7). Bolaget kan inte nöja sig med muntliga besked på sätt är möjligt
vid vägran att meddela en försäkring som regleras av KFL. För sökanden respektive försäkringstagaren är det av värde att skriftligen få del av bolagets beslut och skälen för detsamma; därigenom blir det ofta lättare för honom att ta ställning till om han skall begära
domstolsprövning. Det får antas att ett ovillkorligt krav på skriftligt
besked inte bör öka bolagets arbetsbörda i nämnvärd omfattning;
redan i dag torde det från bevissunpunkt vara naturligt för bolaget att
använda sådant förfarande sedan det fattat sitt beslut.
Det är viktigt att bolaget klart anger vad som är den avgörande anledningen till beslutet. Den som berörs av detta måste få en möjlighet att ta ställning till om han skall godta beslutet eller inte. Motiveringen kan dock göras kortfattad om - såsom oftast torde vara fallet - t.ex. ändå väl känner till de faktiska
försäkringstagaren
förhållanden som ligger bakom bolagets beslut. Visar det sig senare att vederbörande är missnöjd och kanske överväger att begära domstolsprövning, får beslutet i efterhand kompletteras med en
fylligare redogörelse för bolagets syn på saken.
Särskilt då bolaget fäst avseende vid hälsotillståndet hos någon, kan det vara naturligt att bolaget till skydd för denne inte utan vidare i detalj anger skälen för beslutet. I sådana fall är det tillräckligt att bolaget meddelar endast att det tagit hänsyn till vederbörandes hälsotillstånd och att ytterligare information kan erhållas av t.ex. viss läkare.
Av bestämmelsen följer bl.a. att domstol, som finner att bolaget inte haft godtagbara skäl för att vägra någon att teckna en försäkring, på yrkande av den som önskat teckna försäkringen kan förordna att
sou 193556 Specialmotivering till 8 kap. 8 § 683
försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha
gällt
om bolaget bifallit ansökan. Denna av 3 2 §.
tidpunkt framgår kap.
Den som med stöd av förevarande bestämmelse för talan vid domstol har dock rätt att få räknad från en
på yrkande försäkringstiden
senare tidpunkt än som skulle
eljest ha gällt.
Så länge bolaget inte sina bestämmel-
fullgjort skyldigheter enligt
sen finns inte någon risk att t.ex. en förlorar rätten
försäkringstagare
att få bolagets beslut prövat av domstol. Ofta torde det i
ligga
bolagets intresse att snarast få om beslutet skall föras till
klarlagt
domstol för prövning. Det kan därför antas att då
bolaget exempelvis säger upp en tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring för att
undgå förnyelse det redan i samband med uppsägningen iakttar den förevarande bestämmelsen: skickar alltså underrättelse om
bolaget
beslutet och skälen för detta samt om hur man kan få
upplysning
beslutet prövat av domstol. Bolaget är emellertid inte förhindrat att t.ex. först underrätta försäkringstagaren om beslutet och senare ange
skälen för bolagets ställningstagande.
Som anförts ovan förnyas en tidsbegränsad eller
sjuk- olycksfalls-
försäkring om bolaget inte säger upp får
försäkringen. Uppsägning
inte ske tidigare än sex månader före
försäkringstidens utgång
(3 kap. 8 §). I dessa fall behöver därför talan aldrig väckas under
själva försäkringstiden. Tidsbegränsad livförsäkring förnyas inte på
samma sätt som sjuk- eller Sådan
olycksfallsförsäkring. försäkring
kan emellertid om det, och
förnyas försäkringstagaren begär inget
hindrar att frågan om väcks än sex månader före
förnyelse tidigare
försäkringstidens slut. Enligt förevarande bestämmelse skall försäkringstagaren dock vända sig till domstol senast sex månader efter att bolaget avsänt bl.a. sitt beslut, och detta trots att då
försäkringstiden
ännu inte behöver ha löpt ut. Vi anser att detta får det
godtas; gäller
här, till skillnad mot de fall som avses i 8 kap. 8 §, inte en eventuell domstolsprövning om ett redan träffat avtal skall bestå eller inte utan om ett avtal skall förnyas eller inte.
19.8.8¶Specialmotivering till 8 8 § kap.
8 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig.
Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan.
Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.
Paragrafen, som har sin motsvarighet i 42 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 168), behandlar försäkringstagarens att få domstols-
möjligheter
prövning av ett bolags beslut att säga upp en försäkring i förtid (jfr 3 kap. 4 §, 5 kap. 2 §, 9 16§ och 10 7 §). Bestämmelsen
kap. kap.
omfattar alltså inte uppsägning som sker på grund av att ett bolag inte
önskar förnya en individuell försäkring, gruppförsäkring eller
ka-försäkring; för individuell försäkring finns för detta fall regler i
3 kap. 8 § och 8 kap. 7 §. Uppsägning av gruppförsäkring och ka-försäkring på grund av att försäkringsbolaget inte vill att försäkringen skall förnyas kan utan stöd av reglerna i 8 kap. 7§ självfallet komma under domstolsprövning genom att det påstås att bolaget inte iakttagit sina skyldigheteri samband med uppsägningen,
varför uppsägningen inte fått någon verkan. Under 8 § faller inte tvister om återupplivning enligt 5 3 § och 9 18 §.
kap. kap.
I lagen finns inte några särskilda bestämmelser om
domstolspröv-
ning av uppsägning av en försäkring som kan tänkas gälla tills vidare. Detta hindrar inte att också en sådan uppsägning någon gång kan prövas av domstol; det kan t.ex. göras gällande att uppsägningen varit formellt felaktig på grund av att inte
försäkringsbolaget följt
avtalade villkor
angående uppsägningsförfarandet.
Av skäl som framgår av har -
allmänmotiveringen (avsnitt 16.7)
liksom i - tidsfristen för att väcka talan mot
8kap. 7§ bolaget
bestämts till en längre tid än i KFL, nämligen sex månader från det
att bolaget sänt bl.a. uppsägningen.
För att ett uppsägningsbeslut skall bli gällande förutsätts att
bolaget också annars iakttagit sina skyldigheter enligt olika bestäm-
melser i lagen. Vid premiedröjsmål skall t.ex. i bolagets meddelande
enligt 5 kap. 2 § ha angetts att uppsägningen får verkan fjorton dagar
efter den dag meddelandet avsändes, om premien inte betalas inom fristen; har denna uppgift inte lämnats kan uppsägningen över huvud taget inte göras gällande av bolaget.
Bestämmelsen innebär att en uppsägning från bolagets sida gäller,
om försäkringstagaren underlåter att inom den i paragrafen angivna
tiden begära domstolsprövning av bolagets beslut. Detta innebär att
bolaget i princip inte kan förpliktas utge något försäkringsbelopp
med anledning av en händelse som inträffar efter det att
uppsägning-
en fått verkan. Huruvida det funnits skäl för uppsägningen saknar här betydelse. Av de regler vi föreslår i 5 kap. 5§ följer att en
försäkringstagare kan ha fullgjort skyldigheten att betala premie
utan att bolaget får kännedom om betalningen; en bank kan t.ex. försumma att meddela bolaget att betalning skett. Man kan förutsätta att bolaget inte i dessa situationer vägrar att utge
försäkringsersättning, om det efter en uppsägning inträffar en
händelse som gör att ersättning i och för sig skall utgå. I vissa fall är det tänkbart att ett bolag, som åberopar ansvarsfrihet på grund av
sou 1986:56 Specialmotivering till 8 8§ 685
kap.
uppsägning, till följd av egen försummelse kan bli att utge
skyldigt
skadestånd enligt allmänna Ett det
grundsatser. exempel ger
speciella fallet att det efter en grund av
uppsägning på premiedröjs-
mål visar sig att försummat att notera att
bolaget betalning gjorts
inom den tid som anges i 5 1 §.
kap.
Enligt 4 kap. 3 § första stycket kan säga upp en
bolaget försäkring
för bl.a. om det framkommer att
upphörande försäkringstagaren
eller den försäkrade har åsidosatt sin andra
upplysningsplikt. Enligt
stycket i samma paragraf har emellertid under
försäkringstagaren
vissa förutsättningar rätt till om
fortsättningsförsäkring. Begäran fortsättningsförsäkring skall göras före uppsägningstidens utgång.
Om detta försummas, kan inte med stöd av nu
försäkringstagaren
förevarande bestämmelse vid senare tidpunkt yrka vid domstol att
försäkringsbolaget åläggs att meddela fortsättningsförsäkring. Däre-
mot kan försäkringstagaren bestämmelsen domstols-
enligt begära
prövning av bolagets beslut att enligt 4 3 § första
kap. stycket säga
upp försäkringen och åberopa t.ex. att åsido-
upplysningsplikten
satts.
När en försäkring sägs upp får detta ofta även för andra
betydelse
än försäkringstagaren, bl.a. den som fått
försäkringen som pant eller insatts som förmånstagare. Avlider vid
försäkringstagaren försäkring på eget liv, kan t.ex. en förmånstagare inte få ut något försäkrings-
belopp om dödsfallet inträffat efter att
försäkringen sagts upp av
bolaget och om underlåtit att inom föreskriven
försäkringstagaren
tid väcka talan mot Om
bolagets uppsägningsbeslut. försäkringsta-
garen avlider innan tiden för att väcka talan ut får däremot
löpt
förmånstagaren i egenskap av rättsinnehavare emellertid anses ha rätt att begära av Även
domstolsprövning uppsägningsbeslutet.
dödsboet efter en avliden förmåntstagare kan samma sätt i stället
på
för försäkringstagaren väcka talan vid domstol; särskilt då försäk-
ringsbeloppet inte skall tillfalla någon förmånstagare har dödsboet
intresse av att få ett uppsägningsbeslut prövat.
Det bör beaktas att frågan om en kan
uppsägning någon gång
upptas till prövning på talan av t.ex. en även om
förmånstagare
försäkringstagaren avstått från att väcka talan mot bolaget. Han kan sålunda - samma -
på sätt som försäkringstagaren göra att gällande
bolaget vid en inte de formkrav
uppsägning följt som anges i 5 kap.
2 §, varför själva uppsägningen saknar verkan. Han kan vidare påstå att bolaget i sitt meddelande inte erinrat om
enligt den paragrafen vad försäkringstagaren haft att iaktta om han önskat få ett uppsägningsbeslut prövat, och att bolaget därför står kvar vid sina
förpliktelser enligt försäkringsavtalet.
I fråga om bestämmelsen i andra första kan
stycket meningen
hänvisas till vad som anförs i motsvarande del i 8 7 §. På samma
kap.
sätt som i de fall som avses i den paragrafen börjar talefristen inte
686 till 8 kap. 9 §
Specialmotivering
löpa förrän bolaget upplyst försäkringstagaren om vad han skall
iaktta för att få beslutet prövat av domstol. Här bör dock påpekas att om i förtid, är bolaget enligt 2 kap.
bolaget säger upp en försäkring
4 § att informera om att få beslutet prövat inte
skyldigt möjligheten
bara av domstol utan även av olika nämnder (jfr avsnitt 19.2.4).
Normalt kommer försäkringarna att upphöra långt innan fristen för att väcka talan löpt ut; den längsta uppsägningstiden i samband med förtida uppsägning är tre månader (4 kap. 3 §). Om bolaget emellertid väljer en uppsägningstid på mer än sex månader har
försäkringstagaren alltid rätt att vänta med att begära domstolspröv-
till den då skulle få verkan; detta får
ning tidpunkt uppsägningen
anses naturligt vid uppsägning av ett bestående avtalsförhållande.
19.8.9¶Specialmotivering till 8 kap. 9 §
9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.
Innan en tvist som avses i 7 eller 8§ avgörs skall domstolen inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.
Regeln har sin motsvarighet i 43§ KFL. Vi anser oss här kunna hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:9
s. 169).
19.8.10 till 8 10 §
Specialmotivering kap.
10 § Försäkringsbolaget får inte återkräva försäkringsersättning av den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättningsskyldig med anledning av detta.
Enligt denna bestämmelse äger ett bolag inte under några förhållanden regressrätt för vad som utgivits med anledning av avtal om
personförsäkring. Regeln har behandlats i den allmänna motivering-
en (avsnitt 16.8). Som framhålls där avser vi att i ett senare betänkande föreslå att regressrätten i stället skall regleras i skade-
Här regleras endast bolagets eventuella krav mot någon som är
Bestämmelsen tar inte sikte det fallet att
ersättningsskyldig. på
bolaget riktar ett återkrav mot den som fått försäkringsersättning t.ex. därför att det senare framkommit att den försäkrade uppsåtli-
gen framkallat försäkringsfallet. Som framhålls i allmänmotivering-
en (avsnitt 16.8) avser bestämmelsen inte heller frågan om regress mellan flera försäkringsbolag som meddelat personförsäkring.
kap.
19.9 till 9
Specialmotivering kap.
Kapitlet har rubriken Gruppförsäkring och är med sina
tjugo paragrafer lagförslagets mest omfattande kapitel. Huvudgrunderna
för förslagen framgår av den allmänna 7.2 och
motiveringen (avsnitt 17).
I 1§ upptas definitioner av vissa i 2§
gruppförsäkringstermer,
anges vilka bestämmelser i lagen som gäller för gruppförsäkringar.
Konstruktionen av frivillig respektive obligatorisk gruppförsäkring klarläggs i 3 §.
Bestämmelser om information vid finns i 4 och
gruppförsäkring
5 §§. I 6-13 §§ regleras frågor om tiden för bolagets ansvar,
förnyelse
och uppsägning av samt om och fortsätt-
försäkringen efterskydd ningsförsäkring.
Efter 14 §, som handlar om som har lämnats av
oriktiga uppgifter
någon annan än den försäkrade, bestämmelser om i
följer premien
15-18 §§ och om förfoganden över försäkringen i 19 §.
Kapitlet
avslutas med 20§ om hur meddelanden till de försäkrade skall distribueras.
19.9.1 till 9 1 §
Specialmotivering kap.
l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på förhand avgränsad grupp personer och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett för
egna åtgärder och utan betalningsskyldighet medlemmen mot bolaget, medförsäkrad: sådan närstående till gruppmedlem som är försäkrad
jämte honom.
Kapitlet inleds med vissa definitioner som har bara för
betydelse gruppförsäkringens del.
Gruppavtal utgör, enligt vad som framhållits i det en
föregående, nödvändig grundval för gruppförsäkring. avtal av detta Något slag
måste finnas för att en gruppförsäkring alls skall anses Det
föreligga.
innebär visserligen inte att ett definitivt måste
gruppavtal föreligga
innan försäkringsavtalet sluts. På vissa bl.a. när det
punkter, gäller
premiens storlek, beror innehåll vid
gruppavtalets frivillig gruppför-
säkring av hur som ansluter Men
många gruppmedlemmar sig.
försäkringarna för dessa måste bygga på det avtal som så
småningom
preciseras. Strider de mot detta, är det inte om
fråga gruppförsäkring
i
lagens mening.
688 till 9 1 §
Specialmotivering kap.
i ~ I definitionen anges den ena parten gruppavtalet försäkrings- Den andra parten kan variera: det kan t.ex. vara en
bolaget.
som vill ordna gruppförsäkring för alla eller vissa
arbetsgivare,
anställda, en som vill försäkra medlemmarna eller en bank
förening
som, kanske delvis för att indirekt tillgodose sina egna intressen, vill
ge ett försäkringsskydd åt låntagare. Något uppdrag från gruppens
sida behöver inte kan, liksom andra avtal till
föreligga; gruppavtal
förmån för man, också dem som inte deltagit i avtalet. En
tredje gälla
annan sak är att gruppens medlemmar inte kan ådra sig förpliktelser mot närmast att betala premien, redan genom att
försäkringsbolaget,
sluter ett för dem (se nedan vid 3 §).
någon gruppavtal
skall slutas för en på förhand avgränsad grupp
Gruppavtalet
Det bör att grupp, som det
personer. understrykas begreppet
används sålunda inte beror av vilka försäkringen kommer i lagtexten, att omfatta. Ibland kommer bara vissa gruppmedlemmar att skyddas av att inte alla ansluter sig eller, vid
försäkringen, antingen genom
reservationsanslutning, genom att en del medlemmar reserverar sig. skall alltså kunna konstateras redan när
Avgränsningen av gruppen sluts - självfallet inte så att gruppmedlemmarna redan gruppavtalet
då behöver vara kända, men i varje fall enligt kriterier som vid avtalsslutet kan anges. Vad som i övrigt utgör ”grupp” får bestämmas med hänsyn till
inom och de försäkringstekniska förutpraxis försäkringsbranschen
för att meddela en Bl.a. har här i
sättningarna gruppförsäkring.
så omfattande som personer tillhörande
praxis godtagits grupper
nykterhetsrörelsen och medlemmarna i en pensionärsorganisation
(SOU 1985:34 s. 27 f). Man har också meddelat särskild gruppförför där endast berott
säkring ”hustrugrupper”, grupptillhörigheten
att medlemmarna varit gifta med anställda hos en viss arbetsgi-
på
kan också bestå av personer som bara vare. En grupp i lagens mening har det gemensamt att de förut tillhört en viss avgränsad kategori
t.ex. tidigare anställda i ett företag eller, vid fortsättningsförsäkring,
som har varit av en viss försäkring. Som
personer tidigare skyddade
av den allmänna kan gruppen i
framgår motiveringen (avsnitt 17.9),
vissa fall t.o.m. vara helt att förhand bestämma, såsom
omöjlig på
när den består av besökande i en viss lokal. I skall vidare för försäkringen. Vid gruppavtalet anges villkoren är detta är ju här
obligatorisk försäkring självklart; gruppavtalet detsamma som försäkringsavtalet. Men även vid frivillig försäkring
skall gruppavtalet innehålla en fullständig reglering av försäkringen. Detta hindrar dock inte att utformningen av de enskilda försäkringsavtalen delvis kan hållas öppen genom att gruppavtalet ger gruppmedlemmarna möjlighet att välja mellan flera alternativ som anges i t.ex. i fråga om försäkringsbelopp och medförsäkrade.
gruppavtalet,
Är det däremot bara om en överenskommelse om att t.ex.
fråga
till 9 I § 689
Specialmotivering kap.
medlemmarna i en förening skall få viss rabatt
på bolagets personförsäkringar, blir självfallet inte gruppförsäkringsbestämmelserna tillämpliga.
Som gruppavtal får räknas också sådana omtalade
tidigare
pensioneringsavtal som sluts till förmån främst för anställda tjänste-
män (avsnitt 7.2 ovan).
Med gruppförsäkring avses i lagen de försäkringar som meddelas för enskilda medlemmar i en grupp och närstående till dessa. Medlemskap i gruppen är en förutsättning för att skall
försäkringen
gälla; den som inte tillhör gruppen kan inte omfattas av försäkringen (utom som medförsäkrad, jfr nedan). Lämnar en försäkrad gruppmedlem gruppen, kommer vidare att för
gruppförsäkringen upphöra
hans och hans medförsäkrades del, fast först efter en
vanligen
övergångstid; detta efterskydd regleras i 9 § (jfr 12 §). En efterverkan av medlemskapet är också att den försäkrade blir till
berättigad fortsättningsförsäkring (ll §, jfr 12 §).
När man skall om individuell
tillämpa reglerna personförsäkring på frivillig gruppförsäkring, i enlighet med vad som sägs i 2 §, är det gruppförsäkringen för de enskilda gruppmedlemmarna - och alltså
inte - som motsvarar
gruppavtalet den individuella försäkringen. Och lagen bygger delvis på samma synsätt vid försäk-
obligatorisk ring. Här är visserligen gruppavtalet också men i försäkringsavtal,
praktiskt viktiga avseenden anses den enskilde som försäkringstagare (jfr 3 §).
Gränsdragningen mot individuell försäkring har berörts
tidigare (avsnitt 17.1). Några praktiska svårigheter att konstatera försäkring-
ens art torde sällan uppkomma. Som förut framhållits är ett
karakteristiskt drag för gruppförsäkring att försäkringsbeloppen
skall tillfalla eller hans närstående - inte
gruppmedlemmen själv
gruppens företrädare, t.ex. gruppmedlemmens arbetsgivare. Detta framgår redan av paragrafens definition av gruppavtal, vilket skall slutas ”för personerna i gruppen; vidare ger bestämmelserna i 3 §
för - Det tredje stycket uttryck regeln. förekommer emellertid försäkringar som kan sägas vara till förmån både för företrädaren och för gruppmedlemmen, bl.a. när en bank tecknar en för en
försäkring
kredittagare med syftet att i händelse av dennes död banken skall få ut ett belopp motsvarande kredittagarens skuld till banken. Försäkringarna är konstruerade som gruppförsäkringar enligt 1 §. De skulle emellertid också kunna utformas som (flera) individuella
försäkring-
ar på främmande liv med banken som försäkringstagare och dess kredittagare som försäkrade; det skulle bl.a. medföra att meddelanden och annan information enligt inte behövde till
lagen gå
kredittagaren, något som skulle innebära en
betydelsefull försämring
av det avsedda skyddet för Om ett
gruppmedlemmen. kreditföretag
tecknar försäkringar av denna typ i större kan man sätta
utsträckning
690 till 9 1 §
Specialmotivering kap.
i om det inte i själva verket är fråga om en obligatorisk
fråga
och därför gruppförsäkringsregler bör tillämpas
gruppförsäkring
att finns som förutsättningarna för
(förutsatt någon handling fyller
att skall anses föreligga). Detta är i varje fall motiverat
gruppavtal
när den enskilde försäkrade eller hans efterlevande har rätt till en del
av (eventuellt vad som överstiger hans skuld). försäkringsbeloppet
Han har då sådant av försäkringsförhållandet att han eget intresse rimligen måste få inblick i detta. Som får också räknas s.k. gruppsparförsäkring, så
gruppförsäkring
den försäkrade omfattas av den grupplivförsäkring som
länge
är knuten till. När den försäkrade lämnar
gruppsparförsäkringen
fortsätter gruppsparförsäkringen som individuell försäkgruppen,
ring. I paragrafen definieras vidare frivillig och obligatorisk gruppför-
Innebörden av dessa begrepp och de väsentliga skillnaderna
säkring.
mellan dem har behandlats ingående i den allmänna motiveringen
(avsnitt 7.2 och 17.1). Som framgår av lagtexten är det avgörande, om gruppmedlemmen har någon möjlighet att påverka försäkrings-
inträde eller upphörande (utöver att han går in i resp.
skyddets
lämnar kan räknas som frivillig även
gruppen). Gruppförsäkringen
om han inte initiativ för att ansluta om
tagit något sig, nämligen för de gruppmedlemmar som inte avböjer försäkringen gäller
- Att den som sluter fått i
försäkringen. gruppavtalet tidigare
att ordna medför inte att gruppför-
uppdrag av gruppen försäkring
blir i mening, om den försäkring som sedan
säkringen frivillig lagens
avtalas för alla som tillhör utan att de enskilda gäller gruppen medlemmarna kan påverka detta. Det är tänkbart att en av medlemmarna i
obligatorisk försäkring
skall med för vissa inte närmare angivna
en grupp gälla undantag
medlemmar, t.ex. för sådana som redan har ett försäkringsskydd av samma slag. Också i detta fall bör emellertid försäkringen anses avse en grupp i bestämmelsens mening. I definitionen av ingår att den
obligatorisk gruppförsäkring
enskilde gruppmedlemmen inte är skyldig att betala premien. Skulle en med för de enskilda
obligatorisk försäkring betalningsskyldighet
mot meddelas - som förutsätter
gruppmedlemmarna bolaget något
att den som företrätt medlemmarna varit behörig att ådra medlemmarna regler - får reglerna om frivillig
förpliktelser enligt vanliga gruppförsäkring anses tillämpliga.
kan någon gång vara obligatorisk i den bemärkelsen, att En gruppförsäkring t.ex. en föreningsmedlem på grund av en föreskrift i föreningens stadgar är skyldig att ansluta sig till en försäkring på ett sätt som medför att han själv mot försäkringsbolaget. Sådana föreskrifter är ovanblir betalningsskyldig liga på personförsäkringsområdet men kan förekomma när det gäller skadeförsäkring (närmast ansvarsförsäkring). I enlighet med vår grundin-
sou 1986:56 Specialmotivering till 9 2 § 691
kap.
ställning, att förhållandet mellan den enskilde försäkrade och den som ordnar försäkringen faller utanför området för försäkringslagstiftningen, kommer en sådan försäkring enligt förslaget att betraktas som en frivillig gruppförsäkring.
Slutligen definieras uttrycket medförsäkrad. Det sätt varpå lagstift-
ningen konstruerats motiverar en viss begränsning av möjligheten för gruppmedlemmarna att genom till
anslutning gruppförsäkring
skydda också andra personer. Detta framstår visserligen som ett enkelt och billigt sätt att ordna deras Men måste den
skydd. samtidigt
medförsäkrade av praktiska skäl bli i viss mån beroende av gruppmedlemmen bl.a. i fråga om försäkringens bestånd (se 8§ första stycket) och informationen 20 §). För att denna ordning
(se
skall kunna fungera fordras att mellan medlem och medförsäkrad kan förutsättas en regelbunden kontakt och ett sådant lojalitetsförhållande att den medförsäkrade kan räkna med att medlemmen tillvaratar hans intressen. Det är också i sådana fall som medförsäk-
ring ter sig naturlig.
Förutsättningen för att någon skall kunna tillhöra kategorin
medförsäkrad har därför angetts vara att han är ”närstående” till den försäkrade gruppmedlemmen. Med närstående avses framför allt make, sambo och barn - alltså de kategorier som vanligen brukar omfattas av försäkringen. Men det finns inget hinder att även medförsákra t.ex. syskon eller samboende av samma kön, om det skulle finnas att meddela av denna typ.
anledning gruppförsäkring
Anställda och kompanjoner kan däremot inte såsom sådana räknas som närstående i paragrafens mening; för deras del saknas det
anledning att anknyta skyddet till en annan persons medlemskap i
gruppen på sätt som skett i lagen, utan de bör försäkras i egenskap av medlemmar i den grupp som de själva kan anses tillhöra.
19.9.2¶Specialmotivering till 9 2 § kap.
2 § För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-12, 17 och 18 §§ tillämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet.
Som fraxnhållits i den allmänna kan om
motiveringen, reglerna
individuell försäkring i stora delar
tillämpas på gruppförsäkring,
något som förenklar lagstiftningen. I vissa avseenden - beträffande information och - bör emellertid en ske
premiebetalning anpassning
efter förhållanden, och har ansetts
gruppförsäkringens lagstiftningen
här bli lättare att om en mera
tillämpa fullständig reglering görs i
9 kap. Nir det gäller och är
försäkringsavtalets ingående upphörande
vidare aldeles speciella bestämmelser motiverade.
692 till 9 2 §
Specialmotivering kap.
Enligt paragrafen skall reglerna i l, 4, 6, 7 och 8 kap. i princip
tillämpas också på gruppförsäkring. Att märka är emellertid att 9 kap. 14 § föreskriver visst avsteg från reglerna om upplysningsplikt i 4 och att 9 19 § innehåller vissa avvikelser från 6 kap.
kap. kap.
Även om det inte framgår av lagtexten är det naturligt att tillämpa bestämmelserna i de angivna kapitlen något annorlunda med tanke
på försäkringens särart. Frågan har i korthet berörts tidigare (se
särskilt avsnitt 17.5, om 4 kap.). Här kan tilläggas följande.
Vad angår tillämpningen av bestämmelsen i 4 kap. 5 § om symtomklausuler kan den bli aktuell bl.a. vid en vanlig föreskrift i vissa villkor - främst vid och
gruppsjukförsäkring grupplivförsäk-
ring med rätt till förtidskapital — att den försäkrade skall vara arbetsför då försäkringen söks. Frågan är om en sådan klausul kan godtas enligt det resonemang som förts rörande klausuler vid
individuell försäkring (avsnitt 12.3.1). Det gäller här ett förhållande som försäkringsbolaget utan svårighet kan ställa frågor om vid de
flesta typer av frivillig gruppförsäkring där medlemmarna själva
anmäler sig till försäkringen; vid oriktiga svar skulle sedan reglerna om upplysningsplikt bli tillämpliga. Vid dessa försäkringar synes
villkoret därför knappast böra accepteras vare sig för gruppmedlemmar eller för medförsäkrade.
Det ligger annorlunda till framför allt vid obligatorisk gruppför-
säkring och vid sådan frivillig försäkring där anslutning sker med
reservationsmetoden. I sådana fall föreligger uppenbarligen praktiska svårigheter att inhämta upplysningar från de enskilda försäkrade och det kan därför vara påkallat med ett förbehåll av det
angivna slaget. - Också vid vissa speciella typer av gruppförsäkring
där anslutning sker genom anmälan, kan det bli för komplicerat och opraktiskt att inhämta upplysningar, varför klausuler av denna typ kan godtas; en förutsättning bör då vara att ingen hälsodeklaration rimligen kan avges med hänsyn till de förhållanden under vilka
- bör anmälan sker. Slutligen kan som ett fall då symtomklausul vara möjlig nämnas situationen där en skall kom-
gruppförsäkring pletteras med förtidskapital (eventuellt utökat förtidskapital), vilket
för närvarande lär ske helt enkelt att den försäkrade får
genom besked om att försäkringen utvidgas på detta sätt, under förutsättning att han är fullt arbetsför. Metoden tycks ha så pass stora fördelar att den bör godtas; också här gäller att det framstår som alltför krångligt att bolagen skulle inhämta särskilda upplysningar i frågan.
De regler vi föreslår vid individuell försäkring om begränsning av ansvaret när den försäkrade deltar i vissa verksamheter eller på grund av hans levnadsförhållanden i (4 kap. 6 och 7 §§)
övrigt
bör utan vidare kunna tillämpas vid Vad gäller
gruppförsäkring.
4 kap. 8-10 §§ avser bestämmelserna enbart rättsverkningarna av
den försäkrades förhållande, och några särskilda problem uppkommer därför inte vid - Av 4 11 §§ att
gruppförsäkring. kap. framgår
meddelande som där avses skall lämnas inte bara till den som enligt 9 kap. 3 § är försäkringstagare utan också till berörd försäkrad och i vissa fall till förmånstagare. Vissa avvikande regler om förfogande över gruppförsäkring förekommer som sagt i 19 § och skall kommenteras vid den
paragrafen. Tillämpningen av 6-8 kap. i övrigt torde inte bereda några svårigheter i dessa sammanhang. Beträffande 7 kap. innebär
9 kap. 3§ tredje stycket att vad som sägs om försäkringstagarens skulder i stället skall avse den försäkrades skulder. Bestämmelsen i tredje meningen, som utformats med ledning av synpunkter från branschens sida, har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 17.9). Som där utvecklats bör från tillämpning-
en av flertalet regler i 9 kap. undantas vissa försäkringar av mera
speciell typ. Det gäller till en början den typ av försäkringar (alltid av obligatorisk art) som syftar till att skydda vissa tillfälliga besökande
en bestämd - eller ett område - mot
på plats en lokal personskada
av viss typ, i allmänhet mot olycksfall. Det kan här vara fråga om kunder i varuhus, besökande på nöjesfält eller liknande eller på
svårtillgängliga turistmål (varvid försäkringsskyddet också kan
omfatta - Vidare undantas som är
transport dit). försäkringar,
avsedda att ge ett skydd på högst under deltagande i en viss en_ månad verksamhet, exempelvis ett idrottsevanemang eller en resa. I den
mån försäkringen samtidigt omfattar andra kategorier, får undanta-
get anses inte vara tillämpligt för deras del - något som får betydelse bl.a. när vissa omfattas samtidigt med perso-
föreningsfunktionärer
ner som endast deltar i verksamheten. I så fall skall de förra
tillfälligt erhålla försäkringsbesked enligt 5 §, och uppsägningsreglerna i 8 och
10 §§ skall iakttas för deras del. I den mån försäkringsskyddet har en sådan speciell karaktär som bestämmelsen anger gäller 1, 4 och 6-8 kap. i samma omfattning som
för gruppförsäkringar i alltså av övrigt (varvid reglerna kompletteras
9 kap. 14 och 19 §§); vidare tillämpas reglerna om vem som är försäkringstagare och om avtalsslutet i 3 §, om information i 4§
(dock med hänsyn tagen till försäkringarnas särdrag; se motiveringen
till den paragrafen), om förbud mot förtida uppsägning i 13 §, om premien i 15 och 16 §§ samt om vissa meddelanden i 20 §.
19.9.3 till 9 3 §
Specialmotivering kap.
3§ Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstaga-
694 Specialmotivering till 9 kap. 3 § sou 1986:56 Å,
re. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.
Paragrafen anger konstruktionen av försäkringsförhållandet vid
gruppförsäkring.
Första stycket
Vad frivillig gruppförsäkring angår, står det klart att den försäkrade
gruppmedlemmen är försäkringstagare. I detta stycke sägs bara att avtalet ingås mellan gruppmedlemmen och försäkringsbolaget. Som
förut utvecklats (avsnitt 17.3), avstår vi från att närmare reglera
avtalsmekanismen. Här är allmänna avtalsrättsliga principer tillämpliga, med de modifikationer försäkringsavtalet och gruppförsäkring-
ens speciella drag motiverar. Självfallet utgör det en komplikation
med det dubbla systern av viljeförklaringar som förekommer vid
frivillig gruppförsäkring: dels gruppavtal, dels avtal om den enskilda gruppförsäkringen. Frågan hur försäkringsavtalet här skall anses
komma till stånd är i viss utsträckning oklart; problemet har i litteraturen behandlats främst med sikte på gruppavtalets ingående
(se Roos s. 81 ff med hänvisningar). Enligt vår mening är det rimligt att se på rättsläget påföljande sätt.
I normala fall träffar parterna i gruppavtalet en preliminär uppgörelse om där dock brukar lämnas Öppen
gruppförsäkringar, premien
tills det blir klart hur många som ansluter sig. En sådan överenskommelse kan anses villkorad av att den erforderliga anslutningsprocen-
ten uppnås. På» grundval härav utgår erbjudande om försäkring till
gruppmedlemmarna. När dessa anmäler sin anslutning, får detta betraktas som en accept av bolagets anbud. Härigenom har ett försäkringsavtal kommit till stånd på de villkor erbjudandet innefattar; både avtalets bestånd och premiens storlek beror alltså av hur många som ansluter sig. Förutsättningar för avtalet får vidare anses vara å ena sidan att gruppmedlemmen uppfyller de hälsokrav som uppställts, å andra sidan att premien beräknas efter gängse normer
(när inte beräkningen direkt anges i gruppavtalet). Skulle beräkning-
en ske på annat vis får det anses att inte bara gruppen är obunden av
utan också att gruppmedlemmen är obunden av
gruppavtalet försäkringsavtalet. Frågan om den enskilde gruppmedlemmens
bundenhet får emellertid i praktiken betydelse med vårt
ringa
förslag, eftersom han under alla förhållanden har rätt att när som helst säga upp försäkringen med omedelbar verkan (8 § andra
stycket).
Vad som nu har sagts om avtalsslutet gäller inte sådan försäkring där medlemmar i gruppen anses anslutna i och
enligt gruppavtalet
med att de inte avböjer försäkringen inom viss tid. Även detta är
till 9 kap. 3 § 695
Speciafmotivering
emellertid med lagens terminologi en frivillig gruppförsäkring. Det
är tydligt att avtalslagens regler om avtalsslut genom anbud och accept då är ännu svårare att tillämpa än vid andra former av sådan försäkring. Som nämnt (avsnitt 17.3) anser vi oss inte heller i detta fall böra i detalj reglera avtalsmekanismen.
Om gruppmedlemmen av förbiseende har underlåtit att avböja en försäkring som han inte vill ha, kan han enligt 8 § andra stycket säga upp med omedelbar verkan. Han är då skyldig att
försäkringen
betala premie bara för tiden mellan reservationstidens utgång och
uppsägningen. Att bolaget driver in sådana premiebelopp lär knappast vara praktiskt. Frågan när bindande försäkringsavtal föreligger får hållas isär från
ansvarets inträde. Enligt vad som sägs i 6 § föreligger avtalsfrihet i det senare hänseendet.
Andra stycket
Som framgår av detta stycke är konstruktionen en annan vid
obligatorisk än vid frivillig försäkring, ett förhållangruppförsäkring
de som behandlats i det föregående (avsnitt 7.2 och 17.1).
utförligt
Avtal till förmån för ingånget redan genom
gruppmedlemmen anses
gruppavtalet. Detta gäller också om han inträder senare i gruppen. Man får då se situationen så, att företrädaren för gruppen genom avtalet tillvaratar också kommande medlemmars intressen; försäkringen gäller för dem under förutsättning att de går med i gruppen
och uppfyller anslutningskraven.
Som utvecklats i annat sammanhang (avsnitt 17.1) medför inte
gruppavtalet någon skyldighet för gruppmedlemmarna att betala premien vid obligatorisk försäkring.
Tredje stycket
För lagens tillämpning är det väsentligt vem som i olika fall skall
anses vara försäkringstagare vid gruppförsäkring. Detta regleras i
tredje stycket. Huvudprincipen är att den som sluter avtal om gruppförsäkring med bolaget också är försäkringstagare. Vid frivillig gruppförsäkring
är detta den försäkrade I vissa hänseenden - i
gruppmedlemmen. fråga om rätten att förfoga över försäkringen, rätten i övrigt till utfallande belopp och skyddet mot borgenärerna - skall dock varje
försäkrad betraktas som försäkringstagare i den mån försäkringen avser hans person. Konstruktionen är som förut utvecklats motive-
rad av praktiska skäl: i fråga om avtalets ingående och upphörande,
information och premiebetalning skulle det leda till stora svårigheter om medförsäkrade ansågs ha sin egen försäkring. I praktiken innebär
696 till 9 kap. 3 §
Specialmotivering
emellertid regeln, att även den medförsäkrade i hänseen-
väsentliga
den är ”ägare till liknande sätt som
försäkringen pä försäkringsta-
garen äger en individuell försäkring. Reglerna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.1, 17.7 och 17.8).
Vid tillämpning av bestämmelserna om försäkringstagare den på
försäkrade gruppmedlemmen torde inte några särskilda
problem
uppkomma, inte heller i fråga om den medförsäkrades förfoganden
över försäkringen på egen person genom förmånstagarförordnande
eller på annat sätt. I praxis skiljer man redan på gruppmedlemmens och den medförsäkrades rätt i sådana Även om
lägen. gruppmed-
lemmen formellt skulle förfoga över hela får det
försäkringen,
verkan bara för hans eget vidkommande - han kan inte
disponera
över försäkringen i den mån den avser en medförsäkrads
person. Och gruppmedlemmen kan inte motsätta den medförsäkrades
sig förfoganden.
Vad åter angår tillämpningen av 7 kap. på medförsäkrad innebär 7 kap. 1 § att såvitt
försäkringen den avser hans person får med de begränsningar paragrafen anger tas i anspråk för hans skulder.
Inskränkningarna i utmätningsbarheten 7kap. 2 och 3 §§ enligt gäller naturligtvis också försäkringar den medförsäkrades liv. på
Föreskriften i 7 kap. 7 § om försäkringstagarens kan
premiebetalning
bli tillämplig på den medförsäkrade men torde i bara
praktiken
komma att gälla betalningar av den försäkrade
gruppmedlemmen.
Av bestämmelsen vidare vem som vid
framgår obligatorisk försäkring skall anses som försäkringstagare i vissa praktiska
situationer. Den frågan har behandlats i den allmänna
utförligt motiveringen (se avsnitt 17.1).
På liknande sätt som vid frivillig försäkring delas rätten till försäkringen upp mellan de försäkrade. i fråga om
Exempelvis
förmånstagarförordnande och rätten till ur sjukförsäkring
ersättning
har försäkrade gruppmedlemmar och medförsäkrade var för en
sig försäkringstagares befogenheter, såvitt försäkringen avser dem. Den
som slutit gruppavtalet har däremot i dessa avseen-
inga rättigheter
den. - På motsvarande sätt anses försäkrad som
varje försäkrings-
tagare vid tillämpning av reglerna i 7 om I
kap. borgenärsskyddet.
detta avseende är försäkrade och medförsäkrade
gruppmedlemmar
likställda.
Att märka är att den försäkrade däremot inte betraktas som
försäkringstagare vid tillämpning av 4 kap. Bl.a. reglerna om upplysningsplikt blir därför i princip på den som ingår tillämpliga gruppavtalet. Som framgår av 14§ saknar emellertid felaktiga
av denne för den försäkrades rätt. - Inte
upplysningar betydelse
heller anses den försäkrade som försäkringstagare när det
gäller
betalning av premien. Här innehåller 15-18 §§ en uttömmande
reglering för gruppförsäkringens del.
i
Specialmotivering till 9 4 § 697 kap.
. x l9.9.4 till 9 4 §
Specialmotivering kap.
4§ Innam ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar en bedömning av gruppmedlemmarnas försäkringsbehov och valet av försäkring. Bolaget skall ge dlen information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen.
Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för bedömning av frågan om de bör ansluta sig till försäkringen.
Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldigheten även mot annan som har anspråk mot bolaget.
Denna och behandlar infor-
följande paragraf försäkringsbolagens mationsplikt vid gruppförsäkring. Bestämmelserna är huvudsakligen gemensamma för frivillig och obligatorisk gruppförsäkring, fast de
inte kan tillämpas på riktigt samma sätt i båda fallen.
Första stycket
Paragrafen skiljer på informationen i flera skeden. Till en
början
behandlas fallet innan ett gruppavtal ingås. På detta stadium skall
bolaget ge gruppen upplysningar för bedömning av vissa frågor som i
detta ter försäk-
sammanhang sig väsentliga: gruppmedlemmarnas
ringsbehov, valet av försäkring och sådana förhållanden som behövs för att bedöma kostnaden för och förmånerna av
försäkringen
denna. Dessutom skall informationen, liksom vid individuell försäk-
ring, omfatta viktiga av avgränsningar försäkringsskyddet. När regeln talar om ingående av gruppavtal, avses det preliminära
avtal där bl.a. premiens storlek kan lämnas öppen. Den omständigheten, att avtalet inte på detta stadium får sin definitiva i
avfattning
alla delar, utgör alltså inte skäl för bolaget att vänta med informationen; innan gruppens företrädare ingår ett avtal av detta slag måste han rimligen veta vad det innebär.
Det bör observeras att informationen enligt lagtexten skall lämnas till ”gruppen”. Häri att den, alltefter vad som är kan
ligger lämpligt,
riktas antingen till en företrädare för gruppen eller till de enskilda gruppmedlemmarna. Innan gruppavtalet ingås är det naturligt att informationen i första hand ges till någon som redan förhandlar på gruppens vägnar eller annars kan antas ha intresse av att träffa
gruppavtal angående försäkringen. Under vissa omständigheter,
särskilt när gruppmedlemmarna kan väntas ha direkt
inflytande på
sitt kan det emellertid vara
försäkringsskydd, anledning att också ge
upplysningar åt medlemmarna, i den mån det finns praktiska sätt att nå dem - t.ex. eller liknande.
genom medlemstidningar Vad angår obligatorisk försäkring, finns det naturligtvis anledning
att mera koncentrera informationen på den som ingår gruppavtalet och följaktligen har att besluta om försäkring skall tecknas. Men det är tänkbart att i vissa fall också medlemmarna bör få vissa upplysningar; även här får beaktas i vad mån de kan antas påverka beslutet att - När det vissa av
ingå gruppavtal. gäller slag
gruppförsäkringar, bl.a. för besökande i varuhus m.m. (jfr 2 § tredje meningen) kan informationen självfallet bara riktas till den som
ingår gruppavtalet.
Som framhållits i den allmänna motiveringen kan förhållandena variera åtskilligt vid olika typer av gruppförsäkring, och det är ännu svårare än när det gäller individuell försäkring att ange vad
upplysningarna skall gå ut på. Vad gäller gruppmedlemmarnas försäkringsbehov, är det självfal-
let svårt att ta någon hänsyn till det individuella behovet. Man får också räkna med att den som företräder en grupp normalt har bättre insikt i dessa frågor än en privatperson, som tvekar mellan olika försäkringar. Informationen kan därför normalt vara ganska allmänt hållen och närmast gå ut på att påpeka vissa förhållanden som genomsnittligt kan antas vara av vikt för grupper som den aktuella och inte är alldeles lätta att inse, t.ex. luckor som i ett visst läge kan förekomma i av gängse eller i
ka-försäkringar slag socialförsäkring-
en. För föräldrar kan vissa speciella drag i barnförsäkring ha
betydelse i sammanhanget, t.ex. att invaliditetsskydd ibland före-
kommer enbart vid olycksfall.
Inte heller uppgifter till ledning för valet av försäkring torde i detta sammanhang behöva bli mera ingående. Oftast är det inte så många
typer av gruppförsäkringar man kan välja mellan, och naturligtvis
kan - särskilt vid små grupper eller när anslutningen kan tänkas bli
- om inte intresserade medlemmar
begränsad frågan uppkomma,
lika väl bör inrikta sig på individuella försäkringar.
Beträffande kostnaderna för försäkringen är att märka att dessa många gånger kan vara svåra att ange i förväg, framför allt eftersom
de vid frivillig gruppförsäkring beror av hur många som ansluter sig
och de anslutnas ålder. Man kan rimligen inte begära mer av bolaget på denna än att det ger vissa ungefärliga uppgifter om
punkt premien. Vid frivillig försäkring bör anges hur premien skall erläggas
och till vem - genom en gruppföreträdare eller direkt av gruppmedlemmarna till bolaget.
Förmånerna med försäkringen torde i allmänhet kräva något mera ingående information; här kan uttalanden i specialmotiveringen till 2 kap. 1§ ge viss ledning. Detsamma kan sägas om upplysningar
rörande viktiga begränsningar av försäkringsskyddet. Det bör
till 9 4 § 699
Specialmotivering kap.
framhållas att regeln inte utgår från att något visst
försäkringsskydd
under :alla förhållanden skulle vara normalt. Men om det förekommer umdantag från vad den försäkrade kunnat vänta med
sig hänsyn
till försäkringens allmänna och det sätt den i
beteckning varpå övrigt
preseniteras - t.ex. om i en gruppsjukförsäkring undantag görs för vissa förekommande - bör detta
vanligt sjukdomar motivera ett
särskillt påpekande. i rätten att över försäk-
Inskränkningar förfoga
ringen (jfr 19 §) bör också tas med i informationen.
Vidaire föreskrivs att gruppmedlemmarna vid
frivillig gruppförsäk-
ring skeall få särskild information för av om de skall
bedömning frågan
ansluta: sig. Detta gäller naturligtvis både när anmälan fordras för anslutning och när gruppavtalet innehåller bestämmelser om reservationsanslutning; inte minst i det sistnämnda fallet är det
väsentligt
att medlemmarna får veta vad innebär - normalt en
försäkringen förutsättning för att de alls skall anses ha ingått ett försäkringsavtal
(se avsnitt 17.3 ovan). Informationen får naturligen avse samma förhållanden som upplysningarna till företrädare i ett
gruppens tidigare skede; i fråga om valet av behövs dock
gruppförsäkring
knappast närmare uppgifter, eftersom detta val redan har träffats av
gruppföreträdaren.
Av stor vikt är att medlemmarna får reda på inte bara hur de skall bära sig åt för att bli försäkrade utan också hur de skall kunna träda ut ur försäkringen, om de i en framtid önskar detta. Måste medlemmarna för att inte bli försäkrade, är det
avböja försäkringen självfallet nödvändigt att de får uppgift om detta.
Sättet att informera kan variera
gruppmedlemmarna naturligtvis
med hänsyn till typen av grupp. Individuella meddelanden till
varje
medlem kan inte krävas, men i bör den metod användas som
Övrigt
gör det mest sannolikt att informationen når fram. Av skäl
praktiska
är det ofta nödvändigt att låta också dessa
upplysningar gå genom
gruppens företrädare.
Andra
stycket
I fråga om detta stycke kan i stora hänvisas till vad som anförts
drag
om individuell försäkring. Av blir särskilt informationen i
betydelse
samband med förnyelse, då de försäkrade behöver ha reda
på
eventuella ändringar i villkoren. Man får emellertid beakta att även andra förhållanden kan spela en roll vid Också i
gruppförsäkring.
detta skede är det av vikt att de försäkrade hålls underrättade om vad som händer om en medlem - eller -— får lämna
frivilligt ofrivilligt
gruppen, särskilt om hans ställning numera grund av ändrade
på
omständigheter inte är alldeles densamma som man kunde förutse när gruppavtalet ingicks. .
Av väsentlig betydelse blir som naturligtvis försäkringsbeskeden,
på ett koncentrerat sätt anger de viktigaste inslagen i den försäkrades skydd (se nedan vid 5 §). I de allra flesta fall torde bolaget ha fullgjort sina skyldigheter genom att sända sådant besked. År det bara fråga om ändring av premien behövs inte ens detta. Bara i speciella situationer bör det åligga bolaget att avsända villkoren i deras helhet; att märka är att dessa kan vara vidlyftiga och reglera frågor som saknar aktualitet för den enskilde försäkrade.
Vid tillämpning av detta stycke, som avser läget när försäkringsavtal redan föreligger, finns det knappast skäl att göra någon större
skillnad mellan frivillig och obligatorisk försäkring. Också i det
senare fallet bör medlemmarna ha vetskap om den aktuella innebörden av försäkringsskyddet. Beträffande sådana
försäkringar
som omtalas i 2§ tredje meningen står det emellertid klart att
tillämpningen får ske på ett speciellt vis. Vid korttidsförsäkringar är
det i praktiken av ringa betydelse för de försäkrade med information under försäkringstiden; vid försäkringar för varuhuskunder och liknande kan det knappast bli tal om någon information.
Liksom andra meddelanden får uppgifter enligt detta stycke sändas på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom (20 §), och häri ligger bl.a. att bolaget inte alltid behöver skicka personlig information till enskilda försäkrade ens när detta är möjligt. I många fall räcker det att över
upplysningarna går någon
företrädare för gruppen, exempelvis medlemmarnas arbetsgivare,
föreningsstyrelsen vid försäkring av föreningsmedlemmar, eller annars den som skall erlägga premien för gruppmedlemmarna;
företrädaren får uppmanas att vidarebefordra informationen till gruppens medlemmar. I andra fall får informationen tas in i någon tidning eller annan publikation som man med stor sannolikhet kan vänta att medlemmarna kommer att läsa. Hur pass ofta information bör utgå beror uppenbarligen på vikten av de nya förhållanden som de försäkrade bör få reda på. De regelbundna uppgifterna om
ersättningsbeloppens förändringar i anledning av penningvärdets
variationer behöver bara ges någon gång årligen. Ofta anknyter
ersättningen till det gällande basbeloppet, och något särskilt medde-
lande behöver inte sändas ut bara av den anledningen att detta
belopp har höjts. Men ändras exempelvis villkoren i fråga om
försäkringens omfattning finns det skäl att snarast underrätta
gruppmedlemmarna om detta. Vad angår situationen efter försäkringsfall, finns inte anledning att
i något avseende göra skillnad mellan och indivi-
gruppförsäkring duell försäkring (jfr också 5 § tredje stycket).
19.9.5¶Specialmotivering till 9 kap. 5 §
5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades
till 9 5 § 701
Specialmotivering kap.
kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om
viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.
Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.
Reglerna i 2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.
Som redan framgått har för de
försäkringsbeskeden stor betydelse
försäkrade; man kan inte med säkerhet räkna med att de kan ha möjlighet att ta del av några andra om
uppgifter försäkringens
innebörd. Det har främst av denna ansetts motiverat att
anledning
reglera frågorna om sådana besked mera än om
ingående frågorna
försäkringsbrev vid individuell 2 2 §). Reglerna
försäkring (jfr kap.
är gemensamma för frivillig och
obligatorisk försäkring.
Första stycket
Försäkringsbolaget skall avsända försäkringsbesked ändamålspå
enligt sätt för de försäkrades kännedom, dels när
gruppförsäkring
meddelats, dels vid vissa senare ändringar i försäkringsskyddet. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.2), får beskeden ofta distribueras genom den som företrätt vid
gruppen gruppavtalet
eller vid senare förhandlingar med bolaget; man kan inte alltid kräva
att försäkringsbeskeden tillställs Inte gruppmedlemmen personligen.
heller är det med särskilda besked till de medförsäkrade,
nödvändigt
utan gruppmedlemmen får förutsättas informera den medförsäkrade.
Det är också tänkbart att beskedet om innehåll i
försäkringens
stället bör de försäkrade en -
delges genom medlemstidning
åtminstone när det gäller helt okomplicerade besked om av
ändring
försäkringen — eller som bilaga till denna. Om vid
bolaget frivillig
försäkring känner till de enskilda försäkrades namn och en adress där de kan nås (eventuellt bör dock inrikta
på arbetsplatsen) bolaget sig
på ett besked som tillställs honom direkt från i kravet
bolaget; på
ändamålsenlighet får anses ligga också att beskedet skall nå honom så säkert som rimligen kan
begäras.
Bolaget får alltså fritt välja det som framstår som
tillvägagångssätt lämpligast från informationssynpunkt men har här det ansvar som
framgår av andra stycket. Anses förfarandet sett inte som
objektivt ändamålsenligt, kan bolaget riskera både och marknadsrättsliga civilrättsliga påföljer. Som framgår av fortsättningen får man dock
/
702 Specialmotivering till 9 kap. 5 §
lämna en ganska vid marginal vid bedömningen av vad som
bolaget
är lämpligt i olika situationer.
Av lagtexten framgår vidare att det räcker att beskedet avsänds på ändamålsenligt sätt, vare sig detta sker till de försäkrade själva eller till gruppens representant. Det fordras inte att beskedet nått den försäkrade.
Formuleringen i bestämmelsen om försäkringsbesked stämmer
med föreskriften i 20 § om sättet för uppsägning och andra meddelanden. Även när ett besked skall distribueras genom gruppföreträdarens försorg och eventuellt ifyllas av denne, får bolaget svara för att beskedet får en lämplig utformning för sitt ändamål.
Beskedet skall enligt första stycket innehålla upplysningar om de
väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen.
Av beskedet skall alltså till en början framgå inte bara vilka risker som omfattas utan också de ersättningsbelopp som utgår i olika situationer. Härvid är det dock inte alldeles nödvändigt att beloppen
för den enskilde försäkrades del, något som ibland kan
preciseras
medföra svårigheter. Det får då anses tillräckligt om han
praktiska
får uppgifter som omedelbart ger honom möjlighet att konstatera vad som gäller i fråga om honom, t.ex. att efter viss ålder
nedsätts en tabell. Att skyddet upphör vid
försäkringsbeloppet enligt
viss tidpunkt, exempelvis när den försäkrade uppnått viss ålder, bör
under alla förhållanden framgå av beskedet. - Det är
naturligtvis
inte krav att den försäkrade gruppmedlemmens
visserligen något på
namn anges, men det bör klart framgå att han får beskedet i
av medlem - t.ex. såsom anställd i visst egenskap i en viss grupp företag eller medlem i viss förening.
Vidare skall beskedet ange väsentliga inskränkningar i försäkringsskyddet. Närmast blir det fråga om undantag av någorlunda
som inte brukar vara så många vid ordinär
praktisk betydelse, gruppförsäkring. Exempel ger symtomklausuler av tillåtet slag, geografiska begränsningar och undantag för vissa farliga sysselsättningar (jfr 4 kap. 5 och 6 §§).
Allmänt sett bör man beträffande beskedets utformning ta hänsyn till att det skall läsas av personer, som normalt inte förhandlat med
försäkringsbolaget om försäkringens innehåll; det är också naturligt att flertalet gruppmedlemmar inte ägnar försäkringsskyddet större
intresse innan av särskild anledning blir aktuellt. De
skyddet någon
försäkrades vana att ta del av villkorstext beträffande så pass
avtalsförhållanden som kan också i
komplicerade gruppförsäkring
hög grad variera. Av sådana skäl är det av vikt att försäkringsbeskedet får en enkel och lättläst form. Det sagda motiverar samtidigt att man lämnar en fullständig redogörelse bara för sådana undantag som
ter någorlunda väsentliga i praktiken; beträffande mera speciella sig
bör det räcka att de försäkrade känner till deras
undantagsklausuler
existens utan att de i detta sammanhang får del av
detaljerna.
Enligt första stycket skall försäkringsbesked vidare utfärdas också vid vissa i i
ändringar försäkringsskyddet. Varje inskränkning
skyddet utgör skäl för ett nytt besked, även om den ter sig mindre
betydelsefull för den genomsnittlige försäkrade. däremot Utvidgas skyddet, eller ändras försäkringens utformning utan att kan skyddet
sägas ha försämrats i något avseende, räcker det däremot med att ett nytt besked utgår vid väsentliga Smärre av
förändringar. höjningar
ersättningsbeloppen i takt med inflationen kan sålunda ske utan att bolaget behöver dra på sig kostnader för att distribuera
nya
försäkringsbesked till gruppmedlemmarna.
Andra stycket
Här behandlas en civilrättslig påföljd av brister i informationen,
nämligen att en felaktig uppgift kan åberopas mot bolaget vid god tro
på motsidan. Regeln, som diskuterats ganska ingående i den allmänna (avsnitt 17.2), rör alltså bara
motiveringen positiva oriktiga
upplysningar i beskedet. Det kan gälla sådana förhållanden som
ersättningsbeloppens storlek eller förutsättningen för att ersättning
skall utgå, men också vilka som tillhör den försäkrade kretsen eller den tid varunder skyddet skall gälla. Också underlåtenhet att i beskedet ange ett undantag från försäkringen kan omfattas av regeln, om beskedet i övrigt har en som ett
formulering tyder på fullständigt skydd på denna punkt.
Denna situation får hållas isär från det ibland förekommande fallet att försäkringsavtalet sluts genom att ger
bolaget gruppmedlemmen ett erbjudande om försäkring, vari
det sägs att om han accepterar anbudet detta skall gälla som besked om Innehåller
försäkringen.
anbudet något som till fördel avviker från
gruppmedlemmens
villkoren enligt gruppavtalet, får man se saken så att ett
försäkrings-
avtal genom accepten slutits med annat innehåll än villkoren
(förutsatt att gruppmedlemmen är i god tro). Reglerna om verkan av
oriktigt försäkringsbesked och om rättelse av sådant besked blir inte aktuella i detta fall.
Regeln innebär också att en person som inte alls omfattas av försäkringen kan få ett försäkringsskydd, om han av tillställs
misstag
ett besked att han är försäkrad (förutsatt
att han är i god tro; jfr
nedan). Om misstaget begåtts av eller en grupp-
försäkringsbolaget
föreståndare som handlar på dess vägnar saknar här En
betydelse.
förutsättning för att någon som inte omfattas av försäk-
egentligen
ringen skall kunna åberopa beskedet bör dock vara att detta uttryckligen anger honom som försäkrad eller åtminstone utsäger att försäkringen gäller för viss grupp som han tillhör. l annat fall kan han inte förlita sig på beskedet utan att kontrollera om det
verkligen
avser honom.
704 till 9 kap. 5 §
Specialmotivering
Beskedet får emellertid inte en sådan verkan som beskrivits ovan i alla lägen. Till en i allmänhet bara det senast
början gäller regeln
utfärdade beskedet. Om ett nytt besked på ändamålsenligt sätt har avsänts, är det innehållet i detta besked som blir avgörande sedan fjorton dagar gått från avsändandet; inträffar därefter ett försäkringsfall, är det att bedöma enligt det nya beskedet. Här gäller alltså en liknande frist som 2 6 §. Vad som krävs för att
enligt kap.
avsändandet skall anses ändamålsenligt har behandlats under första stycket. Det bör emellertid framhållas att ett tidigare besked också kan mista sin verkan genom andra åtgärder från bolagets sida, nämligen om den försäkrade därigenom måste antas ha kommit i ond tro (jfr nedan). Ett meddelande om felaktigheten, som inte har karaktären av försäkringsbesked, kan t.ex. ha tillställts medlemmarna. dagar därefter kan det oriktiga beskedet inte längre
Fjorton åberopas.
om nytt besked får betydelse i två situationer. Dels mister
Regeln
ett äldre besked sin verkan ganska snart efter det att det nya beskedet avsänts. Eftersom det inte lär vara så vanligt att villkor försämras för de försäkrade torde detta ha begränsad praktisk betydelse. Dels har bolaget här en möjlighet att rätta till besked som fått ett felaktigt innehåll, antingen det gäller alla besked som utfärdats eller bara vissa av dem.
En annan av regeln om verkan av oriktiga
väsentlig begränsning
är, att den som fått beskedet inte får ha insett eller
försäkringsbesked bort inse felaktigheten. Detta är naturligtvis fallet när oriktigheten
senare har blivit rättad, men regeln gäller också när han på annat sätt
har kommit i ond tro (förutsatt att fjortondagarsfristen har löpt ut).
- Däremot har det inte om den som har rätt att
någon betydelse uppbära ersättning från försäkringen i egenskap av förmånstagare har råkat känna till att försäkringsbeskedet var oriktigt.
Genom kravet på god tro torde bolaget undgå ansvari de flesta fall där vederbörande inte alls omfattas av försäkringen. Endast undan-
då han visserligen är gruppmedlem men enligt villkoren tagsvis
- en
undantas på grund av något speciellt förhållande exempelvis
- torde han kunna
lägre åldersgräns för viss kategori av arbetstagare
beskedet mot bolaget. Om bolaget i beskedet har bekräftat
åberopa
att den försäkrade är fullt arbetsför, fast han i själva verket är sjukledig, bör bolaget däremot kunna göra gällande ond tro även om
om arbetsförhet inte härrör från den försäkrade utan
uppgiften exempelvis från hans arbetsgivare (jfr NOU 1983: 56 s. 179).
Den onda tron kan avse inte bara uppgiftens riktighet i och för sig utan också dess i tiden. Framgår det på något sätt av
giltighet
beskedet att det är kan det inte åberopas efter den
tidsbegränsat,
av beskedet. - huvudsak-
tidsgräns som kan utläsas Godtrosregelns
torde därför vara att den kan medföra att den
liga betydelse
kap.
försäkrade får större förmåner än villkoren eller att
medger undgår
träffas av vissa
undantag.
När frågan uppkommer vad mottagaren borde får man
ha insett, utgå från att han läst beskedet; det alltså inte att
verkligen går
åberopa t.ex. att han på grund av fick tillfälle att ta
sjukdom aldrig
del av det och därför inte haft att fatta misstankar.
någon anledning
- Vid bedömningen av vad den försäkrade bort
inse måste vidare, inte minst av
praktiska skäl, det avgörande bli vad som rent objektivt kan begäras av en försäkrad vid den aktuella Är
försäkringstypen.
beskedet utformat med inte
rimlig begriplighet, bör en gruppmedlem
kunna åberopa att han på grund av särskilda förhållan-
personliga
den, t.ex. språksvårigheter, missförstått vad det ut
egentligen gick
på. Som framhållits i den allmänna får också
motiveringen begäras
att den försäkrade tar del av sådant material rörande
försäkringen
som vid sidan av beskedet tillställts honom, åtminstone om materialet är utformat så att dess för utan
betydelse försäkringsskyddet
vidare framgår. Ett meddelande i en
iögonfallande förbundstidning
eller på en anslagstavla i en arbetslokal, att numera har
försäkringen
ändrats på viss punkt, bör alltså hindra att beskedet efter av
utgången fjortondagarsfristen kan åberopas i sin tidigare lydelse. Som nyss
framhölls kan bolaget på detta vis verkan av ett
omintetgöra felaktigt
besked också utan att ett nytt distribueras.
försäkringsbesked Godtrosregeln är tvingande mot Detta kan försäkringsbolaget.
alltså inte i villkoren eller i beskedet friskriva från av
sig följderna felaktigheter i försäkringsbeskedet. Däremot har bolaget möjlighet
att i beskedet reservera för att vissa av
sig exempelvis inskränkningar
mindre av - detta
väsentlig betydelse framgår gruppavtalet under
förutsättning att beskedet har den grad av som fordras
precision
enligt paragrafens första stycke. Ofta torde en sådan klart
uttryckt
reservation vara lämpligare som information än ett besked där en mängd villkor angetts i
detalj.
Tredje stycket
Stycket hänvisar till reglerna om individuell såvitt
försäkring, angår
besked om överprövningsmöjligheter och risk för samt
preskription
de marknadsmässiga av underlåtenhet att lämna infor-
påföljderna
mation. Här framträder inte några särskilda
synpunkter vid gruppförsäkring.
19.9.6 till 9 6 §
Specialmotivering kap.
6 § När CU gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räknas tiden för försäkzingsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges i gruppavtalet. Ansvaret nmfattar
alla gruppmedlemmar som då fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem
706 till 9 6 §
Specialmotivering kap.
ansluter sig senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen. Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter att inte avböja försäkringen, anses sig genom anslutning ske när tiden för avböjande går ut. Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet.
tiden för ansvarets inträde. Detta hör till de
Paragrafen reglerar
där för olika av gruppförsäkring är nödvändi-
frågor särregler typer ga; första och andra styckena gäller endast frivillig försäkring, tredje stycket endast obligatorisk försäkring.
Första stycket
Såtillvida avtalsfrihet att i får bestämmas vilken
gäller gruppavtalet
som helst då ansvaret Däremot är regleringen
tidpunkt börjar gälla.
det sättet tvingande, att bolaget inte kan i villkoren uppskjuta
på
ansvarets inträde mot vissa sådana som
gruppmedlemmar (t.ex. resterar med premie för en tidigare försäkring). Alla gruppmedlem-
mar som har anslutit och som måste alltså
sig fyller anslutningskraven
vara likställda. En kan också ansluta vid senare tidpunkt än nu
gruppmedlem sig
- han har kanske från inte velat med i
har sagts början gå
eller inte varit medlem i gruppen. Också för hans del
försäkringen
en ansvaret skall inträda dagen efter
gäller tvingande regel:
anslutningen.
Andra stycket
Ansvarsinträde förutsätter att medlemmen har anslutit sig till I andra skall anses ske i
försäkringen. stycket anges när anslutning
olika fall. Anslutning kan till en början ske genom anmälan. krav viss form inte. Anmälan kan alltså göras
Något på gäller
genom ett muntligt meddelande. Sker anmälan skriftligen, framgår av (”gör anmälan”) att det avgörande är när meddelandet
lagtexten
avsänds, inte när det kommer fram. Anmälan skall för att få verkan antingen hos försäkringsbogöras eller som mottar för dess räkning. Det
laget _hos någon anmälningar
kan vara samma som slutit med bolaget som nu
person gruppavtalet
handlar men det kan också vara en
på försäkringsbolagets vägnar,
annan funktionär inom ett eller en förening som sköter
företag
administrationen av i detta avseende. Ett uttryckligt
försäkringen
till denna fordras inte för att han skall vara
uppdrag just person
att motta anmälan, utan det räcker att bolaget faktiskt
behörig
att samlas in av någon sådan representant för
godtar anmälningarna
Om denne representant försummar att vidarebefordra en gruppen. anmälan. får bära risken för detta; gruppmedlemmen räknas
bolaget
ändå som ansluten (jfr avsnitt 17.3 ovan). kan ske också att gruppmedlemmen inte
Anslutning genom avböjer försäkringen (reservationsanslutning). Anslutning anses då
ske när reservationstiden ut. Eftersom regeln är tvingande endast
går
till de försäkrades fördel, finns inte hinder att bolaget - såsom
något
ofta lär ske i — låter ansvaret inträda redan under reserva-
praxis
tionstiden, förutsatt att bolaget inte debiterar sådana gruppmedlemmar premie som varit försäkrade under denna tid men sedan avböjer
försäkringen.
Anslutning kan alltid ske genom anmälan. Den som ansluter sig senare till (se första stycket tredje meningen) får alltså
försäkringen
försäkringsskydd efter det han förklarat att han vill ansluta sig
dagen
till Detta oavsett om gruppavtalet föreskriver
försäkringen. gäller reservationsanslutning. Självfallet måste han också fylla anslutnings-
kraven.
Tredje stycket
Vid obligatorisk räknas ansvaret, om inte annat sägs i
försäkring
från och med dagen efter den då detta avtal ingicks,
gruppavtalet,
såvitt dåvarande medlemmar Inträder någon senare gäller i gruppen. i gruppen, gäller ansvaret från och med dagen efter inträdet. Avvikelse från regeln kan bli aktuell, t.ex. om försäkringsskydd inte behövs förrän vid senare tidpunkt.
19.9.7 till 9 7 §
Specialmotivering kap.
7§ När ansvaret inträder mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som medförsäkrad till honom.
Paragrafen reglerar ansvarets inträde mot medförsäkrade. I och med att ansvaret 6 § mot gruppmedlemmen, inträder
enligt börjar gälla
det automatiskt också mot dem som har anslutits såsom medförsäk-
rade enligt försäkringsavtalet. Regeln gäller både vid frivillig och vid obligatorisk försäkring. Den är tvingande såtillvida att bolaget inte kan uppskjuta verkningarna av gruppmedlemmens anslutning i
förhållande till personer, som enligt gruppavtalet omfattas av försäkringsskyddet som medförsäkrade. Men självfallet finns inte något hinder mot att i avtalet föreskriva att medförsäkrade skall
uppfylla vissa anslutningskrav eller att endast gruppmedlemmarna,
inte deras anhöriga, skall omfattas av försäkringen.
708 till 9 kap. 8§
Specialmotivering
19.9.8¶Specialmotivering 9 8 § kap.
8§ Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga gruppmedlemmar och deras medförsäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mottagit uppsägningen, skall det genast sända meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna. I meddelandet skall anges om de försäkrade har rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 §.
Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans och hans medförsäkrades del.
Paragrafen behandlar uppsägning av försäkringen från gruppens och gruppmedlemmarnas sida.
Första stycket
Stycket är tillämpligt vid både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring och reglerar rättsverkningarna av att gruppavtalet sägs upp på
gruppens vägnar. Regeln har behandlats närmare i den allmänna
motiveringen (avsnitt 17.4). Det förutsätts att uppsägningen görs av
den som slutit gruppavtalet med bolaget. Om rätten enligt detta avtal
med bolagets godkännande har övergått till någon annan, t.ex. när
ett företag som slutit avtalet överlåts, är det dock förvärvaren som har rätt att säga upp avtalet.
Den uppsägning av gruppavtalet som behandlas i första stycket
avser antingen upphörande vid avtalstidens utgång (jfr 10 §) eller upphörande i förtid. Några regler om rätten att säga upp gruppavtalet i förtid innehåller inte dessa kan fritt regleras i
lagen; frågor
avtalet.
Följden av att man från gruppens sida säger upp gruppavtalet är att
samtidigt med detta alla på avtalet grundande försäkringar upphör
att gälla. De försäkrade gruppmedlemmarna och deras medförsäkrade kan inte hindra detta; en annan sak är att de kan vända sig mot den som gjort uppsägningen på deras vägnar med skadeståndsanspråk, men detta får i så fall grundas på det interna förhållandet
mellan dessa parter och regleras inte av personförsäkringslagen.
Bestämmelsen ger emellertid de försäkrade det skyddet att de får minst en månads rådrum efter att uppsägningen mottogs av bolaget. Av ”praktiska skäl bör enmånadstiden räknas från denna tidpunkt,
närmast med tanke på bolagets underrättelseplikt (jfr nedan).
Skyddsregeln kan sägas närmast rikta sig mot åtgärder av gruppens
- för en
företrädare kanske en arbetsgivare eller styrelsen förening
- men genom att den avser de försäkrades förhållande till bolaget får
den anses falla inom ramen för den försäkringsrättsliga lagstiftning-
en.
till 9 8 § 709
Specialmotivering kap.
Enligt 11 § har de försäkrade oftast möjlighet att begära fortsättningsförsäkring (jfr även 12 §). För att de skall kunna utnyttja denna möjlighet och över huvud taget få reda på sin försäkringssituation har vidare föreskrivits att bolaget skall underrätta den försäkrade
gruppmedlemmen om uppsägningen av och om de gruppavtalet
försäkrades rätt till fortsättningsförsäkring. Saknar de sådan rätt, skall detta påpekas i meddelandet. Sannolikt får de i de flesta fall kännedom om dessa förhållanden ändå, men vi anser det att
naturligt
under alla omständigheter ge dem detta skydd. Meddelandet skall, med tanke på den försäkrades behov av rådrum för att i tid ordna sitt försäkringsskydd, sändas genast efter det att motta-
uppsägningen
gits. Angående sättet för meddelandet gäller den allmänna regeln i 20 §.
Försummar bolaget att sända meddelande är
enligt paragrafen,
det tänkbart att bolaget kan bli mot en försäkrad
skadeståndsskyldigt
som av sådan anledning står utan I torde
försäkringsskydd. praktiken
ett ansvar huvudsakligen komma i när helt uraktlåter
fråga bolaget
att meddela om före
gruppmedlemmarna uppsägningen försäkrings-
tidens utgång; i sådana fall får man ofta anta ett orsakssamband mellan försummelse och skada.
Andra stycket
Här behandlas de enskilda rätt att vid
gruppmedlemmarnas frivillig gruppförsäkring säga upp sin försäkring. Liksom försäkringstagarna
vid individuell försäkring har de under alla förhållanden en sådan rätt, och någon inte.
uppsägningstid gäller Gruppmedlemmens
uppsägning får härvid verkan också för hans medförsäkrade. Däremot har den medförsäkrade 11 § rätt till
enligt fortsättningsför-
säkring (jfr även 12 §). - Att också den försäkrade
gruppmedlem-
men har sådan rätt torde sakna eftersom det
praktisk betydelse,
skydd han skulle få på detta sätt i allmänhet blir dyrare än
gruppförsäkringen.
Bestämmelsen anger inte hos vem uppsägningen skall ske. En
uppsägning hos bolaget får naturligtvis alltid anses Emellertid giltig.
bör också kunna hos företrädare för
uppsägning göras någon
gruppen, som vägnar sköter viss administration av
på bolagets försäkringarna. Om t.ex. en gruppmedlem underlåter att erlägga premien och på förfrågan av den som svarar för premiernas inbetalning bestämt meddelar att han vill upphöra med försäkringen, får detta räknas som en uppsägning enligt paragrafen.
Som förut framhållits kan motsvarande
(avsnitt 17.4), någon
individuell inte förekomma vid försäk-
uppsägningsrätt obligatorisk ring.
19.9.9¶Specialmotivering till 9 kap. 9 §
9 § Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbolagets ansvar mot honom och hans medförsäkrade tre månader efter utträdet. Detsamma gäller ansvaret mot medförsäkrad make efter äktenskapsskillnad och ansvaret mot medförsäkrad sambo sedan samboförhållandet upphört.
Paragrafen behandlar verkan av att den försäkrade lämnar gruppen eller inte längre tillhör den kategori som enligt avtalet kan medförsäkras. För att ge honom tid att anpassa sitt försäkringsskydd efter den nya situationen har föreskrivits ett efterskydd under tre månader. Enligt vad som närmare framgår av 12 § kan efterskyddet uteslutas om den försäkrade inte kan anses vara i behov av
i
skyddet.
Att fastslå att den försäkrade trätt ut ur gruppen torde i allmänhet inte vålla några svårigheter. De mest praktiska fallen är att han slutar sin anställning eller lämnar en förening som han tillhört. Enbart frånvaro från arbetsplatsen kan inte anses innebära att den anställde lämnat gruppen, även om han försummat att anmäla frånvaron; det fordras att uppsägning skett från någondera sidan. Under uppsägningstid får en anställd alltjämt betraktas som gruppmedlem, och vid process om avskedande eller uppsägning av arbetstagare eller om
uteslutning av föreningsmedlem kan utträde anses föreligga först när
avgörande i saken vunnit laga kraft. Om medlemmen accepterat att lämna sin anställning eller sitt medlemskap men kräver skadestånd,
exempelvis enligt lagen om anställningsskydd, saknar emellertid skadeståndsprocessen betydelse i sammanhanget. När medlemskap i en ekonomigrupp upphört kan ibland vara
svårare att urskilja. Den väsentliga tidpunkten torde här vara när avtalet med företrädaren för ekonomigruppen upphör att gälla, exempelvis när ett banklån är slutbetalt. Är det fråga om gruppförsäkring för studerande, torde man böra räkna tremånadsfristen från slutdagen för den sista termin gruppmedlemmen studerar.
Som utträde ur gruppen räknas inte här att försäkrad uppnår den
övre åldersgräns som gäller för försäkringsskyddet. Detta utgör ett
förhållande som framgår av villkor och försäkringsbesked och som han kan beakta i förväg vid sin ekonomiska planering.
Enligt andra meningen ges samma efterskydd när makar skils eller sambor separerar. Vid äktenskapsskillnad bör tremänadsfristen räknas från lagakraftägande dom, vid samboende från den tidpunkt då parterna faktiskt flyttade isär. När detta skedde kan naturligtvis emellanåt vara svårt att fastställa. Om det står klart att parterna bodde på olika ställen när försäkringsfallet inträffade, får det emellertid anses ankomma på den som kräver ersättning att göra
sannolikt att särboendet antingen var så tillfälligt att sammanlevnaden får anses ha bestått eller också att skedde mindre än
flyttningen tre månader före försäkringsfallet.
19.9.10¶Specialmotivering till 9 kap. 10 §
10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med förnyelse.
Meddelande om uppsägning från försäkringsbolagets sida skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en månad efter det att meddelandena avsändes. Om rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11§ föreligger, skall detta anges i meddelandet till gruppmedlemmen. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan.
Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt.
Paragrafen behandlar förnyelse samt uppsägning från försäkringsbolagets sida. Den gäller både frivillig och obligatorisk gruppförsäk-
ring. Uppsägning från de försäkrades sida regleras i 8 §.
Första stycket
Bestämmelsen föreskriver förnyelse av försäkringen, om inte avtalet
sagts upp för upphörande vid försäkringstidens slut.
kan också av kontraktsbrott i vissa
Självfallet uppsägning på grund fall hindra förnyelse. För försäkringsbolagets del kommer här i fråga uppsägning vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och vid premiedröjsmål (9 kap. 16 §); vid obligatorisk försäkring torde
endast den senare komma i fråga (jfr om brott
uppsägningsgrunden
- En sådan
mot upplysningsplikten 9 kap. 14 §). uppsägning
behöver inte avse i förtid, utan bolaget kan nöja sig med
upphörande
att förklara att inte kommer att förnyas när försäkrings-
försäkringen tiden utgår.
Den normala är ett år, men som framgår av tredje
förnyelsetiden
stycket är Oavsett vad avtalet innehåller kan den
regeln dispositiv. försäkrade gruppmedlemmen vid frivillig gruppförsäkring säga upp
den förnyade med stöd av 8 § andra stycket.
försäkringen
Lagförslaget innehåller inte bestämmelser om ändring av
några
villkoren för försäkringen i samband med förlängning. Om villkoren ändras, skall de försäkrade informeras om detta enligt 4§ andra stycket och 5 § första stycket andra meningen. Om en gruppmedlem inte vill godta de nya villkoren, finns vid frivillig gruppförsäkring en möjlighet för honom att med stöd av 8§ andra stycket säga upp
försäkringen till omedelbart upphörande.
Andra
stycket
Bestämmelsen reglerar förfarandet när
försäkringsbolaget vill säga upp försäkringen för upphörande till försäkringstidens utgång. Den
gäller både uppsägning av alla och av
försäkringar uppsägning försäkringen för viss gruppmedlem.
Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som ingått gruppavtalet (eller den som senare har trätt i hans ställe; jfr ovan vid 8 §). - Det bör framhållas att detta gäller också om det bara är en
enstaka frivillig som av vill
gruppförsäkring bolaget någon anledning
säga upp. Gruppens företrädare har i allmänhet större möjligheter att överblicka den rättsliga situationen och kan hjälpa den gruppmedlem som uppsägningen avser, eventuellt genom att förhandla
på
hans vägnar med bolaget.
Ett meddelande till den som slutit får emellertid inte
gruppavtalet
ensamt rättsverkan mot de försäkrade. För detta krävs också att bolaget avsänder ett meddelande till försäkrad som
gruppmedlem
berörs av uppsägningen. I meddelandet skall lämnas om
upplysning
den viktiga rätten till den allmänna
fortsättningsförsäkring. Enligt
regeln i 20 § skall meddelandet sändas på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom; avser det endast viss försäkrad eller vissa försäkrade skall det skickas till Vad
gruppmedlemmen personligen.
detta närmare innebär skall behandlas i till 20 §.
specialmotiveringen
Här bör bara framhållas, att bestämmelsen kan
knappast tillämpas
på samma vis vid och
frivillig obligatorisk gruppförsäkring.
Försäkringen upphör för den försäkrades del en månad efter det att båda meddelandena har avsänts. Sker kortare tid
uppsägningen
före försäkringstidens utgång, fortsätter alltså att
försäkringen gälla
under någon tid därefter.
Tredje stycket
I bestämmelsen anges, att i första är
förnyelseregeln stycket
dispositiv. Villkoren kan alltså innehålla att inte skall
försäkringen förnyas vid försäkringstidens utgång eller att förnyas på försäkringen
annan tid än ett år. Självfallet skall informationen 4 och 5 §§
enligt
omfatta också sådana villkor, om det inte är alldeles klart att försäkringen slutits för en begränsad period -— t.ex. för en viss
gruppresa.
19.9.11¶Specialmotivering till 9 11 § kap.
ll§ Upphör försäkringsbolagets ansvar enligt 8, 9 eller 10 §. har varje försäkrad rätt att utan hälsoprövning erhålla likvärdigt skydd genom fortsättningsförsäkring, som tecknas i försäkringsbolaget eller annat bolag
till 9 11 § 713
Specialmotiver-ing kap.
som det anvisar. Ansökan om fortsättningsförsäkring skall i fall som avses i 9 § göras inom den tid som anges där och i andra fall inom tre månader från försäkringens upphörande.
Paragrafen behandlar det viktiga kompletterande skydd som fortsättningsförsäkring utgör. Den avser både frivillig och obligatorisk försäkring.
Första meningen innehåller den om den
grundläggande regeln
försäkrades rätt att utan erhålla sådan
hälsoprövning försäkring.
Förutsättningen är att han ansöker om skydd inom tre månader från försäkringens upphörande; när den försäkrade i de fall som avses i 9 § utträder ur gruppen eller när den medförsäkrade mister sitt
skydd
skall dock tremånadstiden räknas från utträdet skilsmässan
resp.
(separationen). Både muntlig och skriftlig ansökan är som möjlig;
antyds av är det avgörande vid ansökan om denna
lagtexten skriftlig
avsänts inom fristen, inte när den kommit fram.
Vad beträffar formen för fortsättningsförsäkringen, har
bolaget
frihet att ordna försäkringsskyddet på det från
försäkringsteknisk
synpunkt bästa sättet, genom individuell försäkring av något slag eller möjligen genom annan än den Härvid
gruppförsäkring tidigare.
kan bolaget också hänvisa till annat som är berett
försäkringsbolag
att meddela försäkring av den avsedda
typen.
En viktig förutsättning är emellertid att är
skyddet likvärdigt”.
Den försäkrade skall ha samma förmåner som den
enligt tidigare
gruppförsäkringen, frånsett de olikheter som i
ligger försäkringsty-
pen; vid individuell får han ha
fortsättningsförsäkring naturligtvis
besväret att ordna i stället för att kunna lita
premiebetalningen själv
till en gruppföreträdare, och om av
indexreglering försäkringsbe-
normalt inte förekommer - som för
loppen enligt praxis något
närvarande är fallet - får han
finna sig i detta, även om en
indexreglering gällt enligt gruppförsäkringen. Mera fördelaktiga
villkor är han inte berättigad till; sålunda kan han inte fordra att få teckna fortsättningsförsäkring, om han numera överskridit den
åldersgräns som gällde för den tidigare försäkringen.
I kravet inte heller att skall vara lika
på likvärdighet ligger skyddet
billigt som enligt den Tvärtom är det normala
tidigare försäkringen.
för att denna, i fall såsom individuell
fortsättningsförsäkring varje
försäkring, är dyrare än den som att gruppförsäkring upphört gälla.
Paragrafen får emellertid anses innebära, att i om
bolaget fråga premien för individuell fortsättningsförsäkring skall gängse följa
tariff. Den försäkrade får alltså att den som en
godta erlägga premie
person i hans ålder skall betala om han är vid hälsa. Däremot får
god
bolaget inte ta hänsyn till eventuella i den försäkrades .
försämringar
hälsotillstånd; någon ny hälsoprövning skall ju inte ske, och häri ligger att den försäkrade i måste behandlas som en normalrisk.
regel
714 till 9 12 § sou 1986:56
Specialmotivering kap.
Inte heller får bolaget inskränka sig till att erbjuda en dyr försäkring
om en billigare typ ger ett acceptabelt skydd. I kravet på likvärdigt
detta vis också att skyddet inte skall vara dyrare än
skydd ligger på
som av försäkringstekniska skäl är nödvändigt.
Sedan väl fortsättningsförsäkring av ena eller andra slaget meddelats, skall regler för den aktuella formen
personförsäkringslagens tillämpas; detta har vi funnit så naturligt att någon uttrycklig regel
inte är En individuell fortsättningsförsäkring får emellertid
behövlig.
anses som av den försäkringen, om det skulle bli
förnyelse tidigare aktuellt med tillämpning av självmordsregeln i 4 kap. 8 § andra
Eftersom några hälsoupplysningar inte skall krävas, torde
stycket.
det inte heller komma i fråga att räkna oantastbarhet enligt 4 kap. 4 §
från ansökningen om fortsättningsförsäkringen, utan här får tiden för på grund av den tidigare gruppförsäkringen uppgiftslämnandet anses avgörande. Skulle fortsättningsförsäkring meddelas i form av gruppförsäkring
- som sällan kan antas förekomma - torde denna alltid bli av
något
natur. särskilda problem lär knappast uppkomma om
frivillig Några
man vill på denna försäkringsform; det förutsätts då
tillämpan9 kap.
att ett slutits på vilket fortsättningsförsäkringen kan anses
gruppavtal grundad.
19.9.12 till 9 12 §
Specialmotivering kap.
l2§ Försäkringsbolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i 9 och 11 §§ inte skall tillämpas, iden mån den försäkrade på annat sätt har fått eller uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare.
Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att 9 eller 11 § inte heller annars skall tillämpas.
Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
17.4), medger vissa undantag från de allmänna reglerna i 9 och 11 §§.
Också denna paragraf gäller både frivillig och obligatorisk gruppför-
säkring.
Första stycket
får göra förbehåll om att efterskydd inte skall
Försäkringsbolaget
och att rätt till inte skall föreligga, ifall
gälla fortsättningsförsäkring
den försäkrade fått motsvarande annat sätt ——han
antingen skydd på
t.ex. anställning och är försäkrad på samma vis på den nya
byter
- eller också han uppenbarligen kan få sådant skydd:
arbetsplatsen
han har kanske att ansluta sig till en gruppförsäkring av
möjlighet
samma slag men underlåter detta (ett fall som knappast torde vara så
då detta torde vara den billigaste lösningen av frågan om
praktiskt,
sou 1986:56 Specialmotivering till 9 13 § 715
kap.
försäkringsskydd). På detta vis undgår bolaget att meddela ett sådant
förlängt försäkringsskydd i en situation där den försäkrade saknar behov av denna extra förmån. Särskilt vid där den
efterskydd,
försäkrade inte särskilt betalar för det ansvaret, torde
förlängda
bolaget inte sällan ha ett vägande intresse av att kunna ett
åberopa
sådant förbehåll.
Som skydd av samma som bör man emellertid inte
slag tidigare
räkna skydd som den försäkrade skaffar annat
sig på sätt än genom gruppförsäkring. Tecknar han individuell försäkring eller försöker han trygga sin ekonomi på sikt genom andra
penningplaceringar,
saknar det betydelse i
sammanhanget.
Ett förbehåll minskar bara
enligt paragrafen bolagets skyldigheter
”i den mån” finns eller kan erhållas.
försäkringsskydd uppenbarligen
Skulle försäkringen på den nya arbetsplatsen ge sämre förmåner än den tidigare, gäller både och rätt till
efterskydd fortsättningsförsäk-
ring motsvarande skillnaden. För efterskyddets del får man här göra
jämförelse mellan den ersättning som i anledning av försäkringsfall
skulle utgått enligt den och
tidigare gruppförsäkringen enligt den nya försäkringen, medan i fråga om fortsättningsförsäkringen en mera
allmän uppskattning får göras av förmånerna. Att sådan
försäkring
begärs för skillnaden i förmåner torde dock vara opraktiskt.
Andra stycket
Bestämmelsen medger undantag från reglerna i 9 och 11 §§ när det är påkallat av försäkringens beskaffenhet. Med detta avses bl.a.
gruppförsäkringar som gäller vid viss verksamhet, t.ex. olycksfalls-
försäkring vid idrott. Ett framstår här ofta som omotive-
efterskydd rat, och en fortsättningsförsäkring kan medföra försäkringstekniska
eller t.o.m. vara att meddela -
problem omöjlig exempelvis när
försäkringen avser skydd bara vid vissa särskilda tillfällen. Bolagen kan åberopa sådana för att undan-
försäkringstekniska invändningar
ta 9 och 11 §§ från tillämpning. Också annars är det tänkbart att en
försäkring är av sådant slag att bolaget inte rimligen kan vara skyldigt
att ge ett likvärdigt skydd, t.ex. när försäkring för medlemmar i en
i ekonomigrupp bara gällt under viss kredittid.
Det kan här erinras om att motsvarande undantag enligt 2 § gäller utan vidare vid korttidsförsäkringar m.fl.
särpräglade gruppförsäk-
ringar.
19.9.13 till 9 13 §
Specialmotivering kap.
13§ Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att en gruppförsäkring skall kunna upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag.
Bestämmelsen, som gäller för både frivillig och obligatorisk försäkring, motsvarar 3 kap. 4 och 5 §§ och riktar sig framför allt mot
möjligheten att i försäkringsvillkoren föreskriva automatiskt upphö-
rande av försäkringen eller automatisk ändring av före
försäkringen
avtalstidens utgång, om viss händelse inträffar. En sådan klausul kan inte åberopas mot den försäkrade. Att ta in en klausul om upphörande i förtid i den försäkrades intresse år av
knappast praktisk betydelse med tanke på uppsägningsrätten i 8 § andra stycket.
19.9.14 Specialmotivering till 9 14 §
kap.
14§ Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.
Paragrafen, som motiverats i det föregående (avsnitt 17.5), innebär
en viss begränsning i bolagets möjlighet att mot den försäkrade
åberopa att upplysningsplikten enligt 4 kap. åsidosatts. För den
frivilliga gruppförsäkringens del innebär den till stor del bara ett
förtydligande; den som slutit gruppavtalet på gruppens vägnar är ju
inte försäkringstagare (jfr 3 §) och inte heller försäkrad,
9kap.
varför reglerna om inte blir honom.
upplysningsplikt tillämplig på
Det är dock tänkbart att gruppens företrädare i med en
maskopi
försäkrad lämnar oriktiga uppgifter om denne. I så fall får regeln om svikliga uppgifter av en försäkrad (4 kap. 2§ första anses
stycket) tillämplig, och försäkringsbolaget bör vara fritt från ansvar (jfr dock
tredje stycket samma paragraf). Detsamma gäller vid visst förfarande i strid mot tro och heder (jfr avsnitt 17.5).
Bestämmelsen har emellertid betydelse också för den frivilliga
försäkringen genom att uppgifter som lämnas av gruppmedlemmen
inte får åberopas mot den medförsäkrade. Om bolaget vill ha uppgifter om den medförsäkrades hälsa, som vid behov kan åberopas mot honom, måste uppgifterna alltså inhämtas direkt från den medförsäkrade.
Störst betydelse får bestämmelsen emellertid vid obligatorisk
försäkring. Den innebär här att reglerna om begränsning av bolagets
ansvar i huvudsak inte får någon verkan. Om t.ex. den som ingår
gruppavtalet lämnar felaktiga uppgifter till om ålderssambolaget
mansättningen inom gruppen går detta inte ut över de försäkrade. Uppgifter om de enskilda försäkrade inhämtas över huvud taget inte
vid obligatorisk försäkring. I den mån det är skillnader i försäkrings-
förmånerna - t.ex. med till åldern - detta av
hänsyn framgår försäkringsavtalet.
sou 1986:56 till 9 15 § 717
Specialmotivering kap.
19.9.15 till 9 15 §
Specialmotivering kap.
l5§ Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget.
Premien för en senare premieperiod
och första premien för en försäkring som har förnyats enligt 10 § skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget.
Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring,
Som tidigare framhållits har vi funnit det
lämpligt att ge mera utförliga bestämmelser om premien vid än när det
gruppförsäkring
gäller de ämnen som behandlas i 4 och 6-8
kap. (jfr 2 §). Även om reglerna om premiebetalningen i mycket överensstämmer med vad vi föreslagit för individuell förekommer vissa avvi-
personförsäkring,
kelser av stor och det torde
praktisk betydelse, göra tillämpningen
enklare med en mera fullständig reglering än att delvis hänvisa till 5 kap. I fråga om har dock en till
betalningssättet hänvisning
bestämmelsen i 5 kap. 5 § inte ansetts medföra och
några problem, detsamma gäller hänvisning till i 5 premiepreskriptionsregeln kap.
6 § 15 § - I 9
(se tredje stycket). kap. saknas motsvarighet till
stadgandet i 5 kap. 4 § om meddelande till annan än
försäkringsta-
garen om premiebetalningen; en sådan bestämmelse har ansetts
medföra stora praktiska komplikationer vid och gruppförsäkring,
den framstår inte som lika i detta fall som vid individuell
angelägen försäkring.
I 15 § anges tidpunkten då premien skall betalas.
Paragrafen gäller både frivillig och obligatorisk försäkring.
Första stycket
Regeln motsvarar i stort sett 5 kap. 1 § första stycket, och rörande dess innebörd kan hänvisas till till det
väsentligen motiveringen
lagrummet. Skillnaden ligger endast i att kravets adressat
angetts på annat sätt. Avgörande är vem som i
försäkringsavtalet anges som
premiebetalare. Även vid frivillig är detta ofta en annan
försäkring
än gruppmedlemmen: betalningen skall ombesörjas av
gruppmed-
lemmens arbetsgivare, den han tillhör eller den bank där
förening
han lånat pengar etc. Det är till denna
representant för gruppens intressen som premiekravet skall sändas. Ett krav bestämmel-
enligt
sen får anses ha skett även om det ställts till en funktionär inom ett aktiebolag eller en förening, såvida faller inom
premiebetalningen
dennes arbetsuppgifter. För säkerhets skull har emellertid
bolaget
anledning att adressera kravet till den som
antingen juridiska person
anges som premiebetalare eller till behörig ställföreträdare för denna.
Vad krav riktade till den försäkrade i de
angår gruppmedlemmen
fall där han skall erlägga premien, saknar lagförslaget regler om hur kravet närmare skall ske; det bör framhållas att kravet inte utgör ett sådant meddelande som avses i 9 kap. 20 §. Här gäller alltså samma
principer som för premiekrav enligt 5 kap. 1 § (jfr specialmotivering-
en till denna paragraf).
Andra stycket
till i 5 l§ andra stycket; regeln i
Stycket anknyter reglerna kap.
5 kap. 1 § tredje stycket om förnyelse av tidsbegränsad försäkring
motsvaras här av en till bestämmelsen om förnyelse i
hänvisning
9 10 §. Också kravet på premie för senare period skall riktas till
kap. den som enligt gruppavtalet skall betala premien, och denna regel
har samma innebörd som motsvarande regel i första stycket.
Tredje stycket
Här görs enbart en hänvisning till reglerna i 5 kap. 5 och 6 §§, vilka
på samma sätt vid gruppförsäkring som vid individuell
tillämpas försäkring.
19.9.16 till 9 16 §
Specialmotivering kap.
16§ Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren närmare föreskriver.
Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Om försäkringen kan återupplivas enligt 18 §. skall även detta anges. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.
Paragrafen reglerar försäkringsbolagets möjligheter att säga upp
vid premiedröjsmål. Den motsvarar delvis 5 kap. 2 §,
försäkringen
men särdrag har medfört vissa avvikelser från
gruppförsäkringens
den bestämmelsen. Reglerna i 16 § avser både frivillig och obligato-
risk gruppförsäkring.
Första stycket
Stycket innehåller huvudregeln om bolagets uppsägningsrätt. Regeln
stämmer helt med 5 2§ första stycket första meningen. Att
kap.
märka är att en av premiedröjsmål från en
uppsägning på grund
sida drabbar också en medförsäkrad. Liksom i andra
gruppmedlems
till 9 kap. 16 § 719
Specialmotiveririg
fall (se särskilt 8§ andra stycket och 9 §) är deras
försäkringar sammankopplade. — Som framgår av lagtexten kan försäkringsvill-
koren föreskriva något annat; över huvud här
taget är naturligtvis,
liksom annars, avvikelser från till de försäkrades
lagens reglering
förmån möjliga. Den närmare uppgörelsen mellan och de
bolaget
försäkrade får också regleras av grunderna eller villkoren.
Andra stycket
Här ges ett speciellt skydd för de försäkrade vid
gruppförsäkring;
bestämmelsen har motiverats i det En
föregående (avsnitt 17.6).
försäkrad gruppmedlem eller en medförsäkrad skall vid
premiedröjs-
mål ha en möjlighet att rädda situationen att
genom erlägga premien
för försäkringen inom en frist från det att ett särskilt
på fjorton dagar uppsägningsmeddelande avsänts till gruppmedlemmen. Dessutom
skall ett sådant meddelande skickas till den som har
ingått
gruppavtalet på gruppens vägnar. Fristen utgår från den dag det sista meddelandet avsänts. Har något meddelande inte
uppfyllt lagens
krav, börjar inte fristen löpa förrän ett nytt meddelande skickats i överensstämmelse med bestämmelsen.
Liksom i 5 kap. 2 § föreskrivs att meddelandet skall innehålla dels
upplysning om möjligheten att behålla försäkringsskyddet genom betalning inom fristen, dels uppgift om återupplivningsmöjlighet
enligt 9 18 §, i den mån sådan Det är här om ett
kap. föreligger. fråga
formkrav, som måste uppfyllas för att skall ha verkan.
uppsägningen
Om den närmare innebörden av informationskravet kan hänvisas till motiveringen till 5 kap. 2 §. -Däremot behöver meddelandena inte för att bli giltiga upplysa om innehållet i 9 17 §, som blir
kap. ju
aktuell bara i mera speciella situationer.
Angående sättet för meddelandet till den försäkrade gruppmedlemmen gäller den generella bestämmelsen i 20 §; här kan hänvisas till den allmänna 17.2 och och
motiveringen (avsnitt 17.6) special-
motiveringen till den paragrafen. Bolaget skall alltså sända meddel-
andet till gruppmedlemmen personligen (eventuellt med biträde av
gruppföreståndaren) om det gäller uppsägning av viss försäkring
eller vissa försäkringar, vilket däremot inte är när
nödvändigt samtliga försäkringar för gruppen skall upphöra att gälla, t.ex. när
premierna helt uteblivit. Är de försäkrades namn och adresser kända får det emellertid, på sätt som skall utvecklas vid 20 §, anses ändamålsenligt att särskilda meddelanden till dem också i detta
utgår
- Vid
läge. obligatorisk försäkring behövs självfallet inte några
“ personliga meddelanden.
Vad angår frivillig får bestämmelsen också läsas
gruppförsäkring
tillsammans med regeln i 17 § andra stycket. Av denna att
framgår
om orsaken till dröjsmålet är försummelse för de
av en representant
720 nu 9 kap. 17 § sou 1986:56
Specialmotiveriåg
försäkrade, uppsägningen ofta får verkan först vid en senare
tidpunkt än vid fjortondagarsfristens utgång.
Det är tänkbart att enligt gruppavtalet premien skall betalas av
- någon annan än gruppmedlemmen eller den somäslutit gruppavtalet.
En sådan premiebetalare behöver inte nödvändigtvis underrättas om uppsägningen; den får ändå verkan. Man får utgå från att den som slutit gruppavtalet tar kontakt med premiebetalaren om saken; när inte denne är anställd hos avtalskontrahenten, är det i allmänhet någon som har uppdrag att sköta ekonomiska angelägenheter för denne.
19.9.17 Specialmotivering till 9 17 §
kap.
17 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 16 § andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 16§ första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.
Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och hans medförsäkrade först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 16§ andra stycket.
Vid obligatorisk gruppförsäkring har varje försäkrad rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 och 12 §§, om ansvaret upphör enligt 16 §. Detsamma gäller medförsäkrad vid frivillig gruppförsäkring.
Paragrafen ger vissa särskilda bestämmelser till de försäkrades skydd. Första och andra stycket avser gruppförsäkring,
frivillig tredje stycket både obligatorisk och frivillig försäkring.
Första stycket
Stycket innehåller en regel motsvarande 5 2§ stycket
kap. tredje
angående verkan av vissa oväntade hinder för
premiebetalningen.
Att märka är att bestämmelsen tar sikte enbart på hinder för den försäkrade gruppmedlemmen, inte för någon annan som ombesörjer
premiebetalningen, även om denne angetts i gruppavtalet. Undan-
taget för ”någon liknande oväntad händelse” syftar alltså bara på händelser som avser gruppmedlemmen, inte exempelvis på oväntade svårigheter för en arbetsgivare att sköta betalningen. I sådana fall får
gruppmedlemmarna anses tillräckligt skyddade genom det särskilda uppsägningsmeddelande som skall utgå enligt 16 § andra stycket (se
även andra stycket i förevarande
paragraf).
Bestämmelsen nämner inte heller särskilt fallet att hinder uppkommer för den medförsäkrades del, även om denne i det enskilda
kap:
fallet sköter betalningen såvitt gäller honom. Det är den
ju
försäkrade gruppmedlemmen som är och i denna
försäkringstagare egenskap ansvarig för premien mot bolaget. Det är däremot tänkbart
att t.ex. en medförsäkrads svåra frihetsberövande
plötsliga sjukdom,
eller liknande i något fall utgör ett så och oväntat
allvarligt personligt
hinder för gruppmedlemmen att betala måste t.ex.
premien (han
sitta vid sin makes i ett kritiskt att det är att
sjukbädd skede)
jämställa med de förhållanden som anges i lagtexten och därför kan åberopas som en ”liknande oväntad händelse”.
Andra stycket
Bestämmelsen, som kommenteras också i den allmänna
motivering-
en (avsnitt 17.6), ger ett för den försäkrade utöver
ytterligare skydd
kravet på särskilt
uppsägningsmeddelande i 16 § andra stycket. Den
tar sikte på det fallet att för
speciella premien frivillig försäkring
enligt gruppavtalet skall erläggas inte av den försäkrade utan av någon annan för gruppens räkning samt att denne gör till
sig skyldig
försummelse vid fullgörande av detta Han kanske har
uppdrag.
underlåtit att redovisa premierna för i dess helhet eller
gruppen försummat att inbetala premie för vissa medlemmar som dock
(något
lär få begränsad i eftersom sällan
betydelse sammanhanget, bolaget
kan konstatera vems som resterar om inte detta särskilt
premie
anges). Regeln får däremot inte aktualitet i sådana fall av
vanliga
underlåten premiebetalning som när en eller hela
gruppmedlem
gruppen inte vill vara med i försäkringen, när en medlem trätt ut ur gruppen eller när han försummat att inbetala premie till en gruppföreståndare som mottar premierna från gruppmedlemmarna
på bolagets vägnar.
Om premien uteblivit på grund av försummelse av den som
enligt gruppavtalet har att ombesörja betalning på medlemmens
vägnar, räcker det enligt bestämmelserna inte med att
uppsägningsmedde-
lande tillsänts medlemmen sätt i
på ändamålsenligt enligt reglerna
20 § för att bolaget skall få att Det är
försäkringen upphöra.
nödvändigt att medlemmen också fått faktisk kännedom om dröjsmålet; uppsägningen får rättsverkan en vecka efter det han fått sådan vetskap - liksom enligt första stycket tre månader efter
dock högst
det att den Bestämmelsen lär
ursprungliga betalningsfristen utgått.
komma till praktisk bara när ett inträffat
användning försäkringsfall
efter utgången av denna frist men inom tre månader därefter. Det står klart att den försäkrade, eller den som annars kräver
ersättning
på grund av försäkringen, här har bevisbördan för att försummelse förekommit från sida. I allmänhet torde det inte
uppdragstagarens
råda någon tvekan om att sådana försummelser om
förelegat,
gruppmedlemmen för sin del vad han
fullgjort enligt tillämpade
i
722¶Specialmotivering till 9 kap. 17§
rutiner har att göra i fråga om premiebetalningen.
Om det framkommer att uppdragstagaren försummat sina skyldigheter åligger det försäkringsbolaget att visa att den försäkrade gruppmedlemmen likväl fått kännedom om dröjsmålet. Med hänsyn
till regelns skyddssyfte bör bolaget ha att styrka detta på vanligt sätt,
låt vara att liksom i så många andra fall man inte kan begära att full visshet nås om förhållandet. Om bolaget visar att ett meddelande faktiskt sänts - av bolaget eller av någon på dess vägnar, t.ex. en
- till den försäkrade under
gruppföreståndare gruppmedlemmen
riktig adress, får man utgå från att denne också tagit del av meddelandet. Däremot är det självfallet inte nog att ett skriftligt meddelande om uppsägningen avsänts till ett företag eller en föreningsrepresentant med anhållan att det vidarebefordras till de berörda försäkrade, inte heller att meddelandet bevisligen anslagits
på en arbetsplats eller i en föreningslokal eller tagits in i en
förbundstidning eller liknande. En konsekvens av regeln blir på detta vis att bolaget vid försummelse av en gruppföreståndare vid premiebetalningen blir ansvarigt för underlåtenhet från dennes sida
att på betryggande sätt vidarebefordra uppsägningsmeddelande till
den försäkrade.
Tredje stycket
Vid inte de särskilda i
obligatorisk försäkring gäller skyddsreglerna
första och andra styckena, och inte heller kan försäkringen återupplivas enligt 18§ för bara vissa försäkrade (se 18§ andra stycket). I stället får den försäkrade här en möjlighet att behålla ett likvärdigt
p
om också dyrare skydd genom fortsättningsförsäkring. Bestämmel-
sen har motiverats i det föregående (avsnitt 17.6 ovan). Hänvisning-
en till 11 § innebär bl.a. att ansökan om sådan försäkring skall göras inom tre månader från utgången av fjortondagarsfristen enligt 16 § andra stycket. De begränsningar som anges i 12 § gäller också i det aktuella fallet. Sålunda saknar en försäkrad rätt till fortsättningsför-
om med
säkring, obligatorisk försäkring för gruppen återupplivas
stöd av 18 §.
Motsvarande regler gäller i fråga om medförsäkrade vid frivillig försäkring. Anledningen är att dessa inte kan få försäkringen âterupplivad endast för egen del (se 18 § första stycket). Om inte den
försäkrade gruppmedlemmen själv har intresse av försäkringen, har
den medförsäkrade alltså möjlighet att behålla ett skydd för egen del på liknande sätt som vid obligatorisk försäkring. En annan utväg kan
naturligtvis vara att han betalar in premien för både gruppmedlemmen och sig själv (se 18 § första stycket).
kap.
19.9.18 till 9 18 §
Specialmotivering kap.
18 § Om en uppsägning enligt 16 § har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, återupplivas en frivillig gruppförsäkring till sin tidigare omfattning, om det utestående premiebelopp som belöper på den försäkrade betalas inom sex månader från utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket. Återupplivas försäkringen, ansvarar försäkringsbolaget från och med dagen efter den då premiebeloppet betalas. Återupplivning kan inte ske endast för medförsäkrade. ,
Vad som sägs i första stycket gäller också för obligatorisk gruppförsäkring. En sådan försäkring kan dock återupplivas endast för hela gruppen.
Bolaget får i villkoren göra förbehåll om att återupplivning inte kan ske, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet
eller någon annan särskild omständighet.
Paragrafen behandlar möjligheten till av återupplivning gruppför-
säkring sedan en uppsägning fått verkan 16 §.
enligt Möjligheten
torde ha mindre praktisk vid än vid
betydelse gruppförsäkring
individuell försäkring, eftersom det när en
frivillig gruppförsäkring
uppsagts inte brukar vara svårt att återinträda i gruppen;
hälsopröv-
ningen är ju oftast summarisk. Bestämmelser härom har dock ansetts ha så pass stort värde för de försäkrade att de bör tas in i lagen.
Första stycket
Stycket handlar om återupplivning av frivillig gruppförsäkring.
Reglerna överensstämmer delvis med bestämmelserna i 5 3§
kap.
första stycket. Också av skall ske
återupplivning gruppförsäkring
inom sex månader från den då fått rättsver-
tidpunkt uppsägningen
kan - alltså inom sex månader
från den i 16 § andra stycket stadgade
fjortondagarsfristens utgång. Att rättsverkningarna förskjuts enligt
l7§ spelar inte någon roll i detta
sammanhang. Undantag görs,
liksom i 5 kap. 3 §, för första för
premien försäkringen.
Återupplivning kan ske för gruppmedlemmen jämte medförsäkrade eller bara för gruppmedlemmen, men inte enbart för medförsäkrade. Om den medförsäkrade inte kan få sin
försäkring återupp-
livad, kan han i stället begära 17§
fortsättningsförsäkring enligt tredje stycket. Den återupplivade försäkringen som för ger samma skydd tidigare
den försäkrade. Liksom vid individuell 5 3§
försäkring (se kap.
tredje stycket) inträder ansvaret dagen efter den då utestående premie betalas, och det fortsätter att löpa under samma tid som
gällde före uppsägningen.
Om samtliga försäkringar har kan en sagts upp, naturligtvis
återupplivning enbart för vissa försäkrade medföra att
gruppen framstår som olämpligt sammansatt. Om anser
försäkringsbolaget
724 till 9 kap. I9 §
Specialmotivering
det svårt att förnya försäkringen av försäkringstekniska skäl, kan
bolaget emellertid säga upp den enligt 10§ till försäkringstidens
utgång och sedan eventuellt utforma gruppen på lämpligare vis.
Andra stycket
Av detta stycke framgår att reglerna om återupplivning vid frivillig _
gruppförsäkring också gäller vid obligatorisk gruppförsäkring. Av
i försäkringstekniska skäl har emellertid ett särskilt undantag från
återupplivningsreglerna ansetts motiverat vid obligatorisk försäkring
(se avsnitt 17.6); återupplivning kan ske endast för hela gruppen. Det
är alltså nödvändigt att hela premiebeloppet betalas, om försäkring-
arna skall återupplivas enligt paragrafen. I annat fall finns viss rätt till
fortsättningsförsäkring enligt 17 § tredje stycket.
Tredje stycket
Här ges en möjlighet för att i villkoren utesluta rätt till
bolaget
återupplivning också i andra fall ån första och andra styckena anger,
när det påkallas av speciella förhållanden av försäkringsteknisk
natur. För närvarande lär visserligen behovet härav inte vara så stort; vid där en framstår som
kortvariga försäkringar, återupplivning
opraktisk, torde det normalt bara bli fråga om premiebetalning vid
och då blir ändå inte ~ Det är
ett tillfälle, reglerna tillämpliga. emellertid tänkbart att nya gruppförsäkringsformer eller försäkring
av nya typer av grupper kan bli aktuella och att en återupplivningsmöjlighet då kan medföra särskilda komplikationer, t.ex. när
premien för en frivillig _gruppförsäkring med lång försäkringstid
uteblir för en grupp i dess helhet och sedan enstaka gruppmedlemmar vill återuppliva sina försäkringar. I sådana fall kan det vara
att åtminstone till en gör ett förbehåll som
rimligt bolaget början
utesluter eller begränsar rätten till återupplivning. Skulle en försäkrad likväl göra anspråk på denna förmån får det prövas, om de skäl
åberopar är så att förbehållet bör godtas. Den
bolaget vägande
allmänna frågan hur skall ske i sådana fall har
bedömningen behandlats tidigare (se avsnitt 8.2).
19.9.19 Specialmotivering till 9 19 §
kap.
19§ Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande
tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av göras genom att förordnandet ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet.
Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan, i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas.
kap.
Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.
Paragrafen behandlar de försäkrades rätt att förfoga över försäkringen. I princip är här varvid det som sägs om
6kap. tillämpligt,
försäkringstagaren avser den försäkrade (jfr 9 kap. 2 och 3 §§). I denna paragraf föreskrivs emellertid vissa avvikelser från reglerna om individuell försäkring.
Första och andra styckena
Bestämmelserna har behandlats tidigare (i avsnitt 17.7). Regeln i första stycket möjliggör att en bestämmelse om
förmånstagarförord-
nande tas in de allmänna villkoren för frivillig eller
obligatorisk
gruppförsäkring. Gör inte den försäkrade något eget förordnande, tillämpas ett sådant villkorsförordnande. Man får utgå från att han
del av detta och funnit det tagit godtagbart ett resonemang som också ligger bakom i första andra
tolkningsregeln stycket meningen (jfr nedan). Om den försäkrade gör ett eget förmånstagarförordnan-
de beträffande viss del av eller låter ett sådant
försäkringen
förordnande bero av viss förutsättning, tillämpas villkorsförordnandet i den mån inte det individuella förordnandet Den
gäller.
försäkrade har ocksämöjlighet att genom skriftligt meddelande till
försäkringsbolaget enligt 6 kap. 3 § endast förklara, att villkorsför-
ordnandet inte skall gälla. I så fall kommer fördelningsreglerna i
6 kap. 8 § att bli tillämpliga.
Även beträffande villkorsförordnanden de allmänna tolk-
gäller
ningspresumtionerna i 6 kap. 5 och 6 §§, dock bara om inte annat framgår av förordnandet. Genom denna formulering har vi, på sätt som utvecklats i den allmänna velat
motiveringen (avsnitt 17.7),
markera att en objektiv tolkningsmetod över huvud taget skall användas vid villkorsförordnanden; inget annat än villkorets text, uppfattac av en ordinär gruppmedlem eller medförsäkrad, skall inverka på förordnandets innebörd.
Tredje sryckét
Bestämmelsen har motiverats tidigare (avsnitt 17.7 ovan). Den
möjliggör för försäkringsbolaget att hindra vissa förfoganden över
försäkringen eller utfallande genom överlåtelse eller pant-
belopp sättning. Om inte bolaget samtyckt till har . förfogandet, förfogandet
ingen verkan. Detta gäller oavsett eventuell god tro hos förvärvaren
eller panthavaren (jfr 27§ skuldebrevslagen). Denna reglering
motsvaras av bestämmelser i 6kap. 16§ (jfr 3§ andra stycket FAL).
19.9.20 till 9 20 §
Specialmotivering kap.
20§ Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad gruppmedlem eller medförsäkrad uppsägning eller annat meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för den försäkrades kännedom. Ett meddelande som inte avser hela gruppen skall sändas till berörda gruppmedlemmar personligen.
Paragrafen ger en allmän regel om det sätt varpå ett meddelande enligt lagen eller enligt gruppavtalet skall sändas till försäkrad gruppmedlem eller medförsäkrad för att bli Den är sålunda
giltigt.
tillämplig på information enligt 4 § andra stycket, meddelanden från bolaget enligt 8 § första stycket, 10 § andra stycket eller 16 § andra stycket liksom på andra meddelanden som
bolaget enligt försäkrings-
villkoren skall ge de försäkrade. Liknande finns i 5 §
regler intagna om försäkringsbesked (se också samma tredje stycket paragraf).
Bestämmelsen i 20§ gäller inte premiekrav som avses i 15 §; när gruppmedlemmen skall betala premien räcker det inte att ett krav som tillställs honom skickas sätt, utan kravet
på ändamålsenligt
måste sändes till honom den adress har
personligen på bolaget
tillgänglig för att få verkan. Med hänsyn till av 20 §
utformningen har regeln om postrisken i 8 kap. 6 § inte gjorts tillämplig på gruppförsäkring (jfr avsnitt 16.6).
Paragrafen skiljer mellan å ena sidan meddelanden som avser gruppen i dess helhet, å andra sidan meddelanden som inte rör hela gruppen utan bara viss försäkrad eller vissa försäkrade. I båda fallen är det av avgörande betydelse för innebörden av regeln vad som i olika situationer kan anses som ett sätt att sända ett
ändamålsenligt
meddelande till den försäkrade. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen främst med sikte
på uppsägningsmeddelan-
den (se särskilt avsnitt 17.4). Som där har framhållits får
paragrafen
inte någon betydelse när det är utrett att den försäkrade faktiskt
tagit
del av det aktuella meddelandet; då saknar det hur bolaget
betydelse
förfarit i sammanhanget. Är det oklart om meddelandet nått den försäkrade, uppkommer emellertid frågan om ändamålsenligt avsän-
dande. Om detta kan tilläggas följande.
Vad som är ändamålsenligt får bedömas med hänsyn inte bara till vad som ter sig praktiskt från branschens utan också till det
synpunkt
mer eller mindre med meddelandet till den
angelägna syftet
försäkrade. Man får visserligen inte ställa orealistiska krav på
försäkringsbolagens administration av försäkringen, men i den mån
ett underrättelsesystem att ordna med kostnader och ter
går rimliga
sou 1986:56 Specialmotivering till 9 kap. 20 § 727
sig väsentligt för den försäkrades kan man fordra att systemet
skydd, också genomförs. Om försäkringsbolaget ändå har till tillgång
gruppmedlemmarnas namn och adresser, kan det sålunda ibland vara skäligt att bolaget utnyttjar detta vid distribution av meddelan-
den rörande försäkringen, även när dessa rör hela och
gruppen
därför personliga underrättelser inte är andra
nödvändiga enligt
meningen. Att i det angivna läget nöja sig med att föra in
exempelvis
underrättelser av väsentlig betydelse i en eller
förbundstidning
i liknande får anses i fall när det sådana
otillräckligt, varje gäller
meddelanden som föreskrivs i och då en
lagen underrättelseskyldig-
F het av större betydelse för den försäkrades i
trygghet stadgats ,i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller om bolaget, trots sin känne-
dom om de enskilda och deras adresser, bara
i gruppmedlemmarna
ger ett meddelande till gruppföreståndaren med anmodan om att
denne tar kontakt med medlemmarna om saken. Att efter
bolaget,
att ha iordningställt skriftliga meddelanden till de anställda hos en
arbetsgivare, översänder meddelandena till arbetsgivaren för distrir bution får dock anses ändamålsenligt, även om har
t bolaget tillgång
till medlemmarnas bostadsadresser. Och mera meddel-
rutinmässiga
anden, t.ex. om någon mindre av villkoren, bör i fall
jämkning varje
kunna ges på detta vis.
Vad sedan angår situationen när saknar kän-
försäkringsbolaget
nedom om de enskilda gruppmedlemmarnas personer eller i vart fall
om deras adresser, är det att litar till att en
naturligt bolaget
gruppföreståndare underrättar dem. Bolaget får då anses ha gjort
vad som kan begäras, när man låter honom vidarebefordra meddel-
andena. En annan sak är att bolaget i vissa fall får svara för
felaktigheter i de meddelanden gruppföreståndaren lämnar dess på
vägnar (jfr avsnitt 17.1 ovan), exempelvis om de har ett
oriktigt
innehåll eller saknar sådana som kan fordras för att en
uppgifter
uppsägning skall bli giltig (jfr t.ex. 16§ andra stycket). - En annan
metod, som får anses godtagbar i detta läge, är att låta ta in ett
meddelande, avsett för alla gruppmedlemmar, i en
i förbundstidning
eller ett medlemsblad som utgår till medlemmarna. För den händelse i bolaget har särskild anledning att sätta i fråga, om
gruppförestånda-
i ren kommer att sköta sina framstår detta som ett
åligganden, ändamålsenligt tillvägagångssätt, såvida inte bolaget vill begära listor i på medlemmarna från gruppföreståndaren.
X
Att man i fall som avses i första kan en
meningen godta
distribution genom en mellanhand eller i form av ett
tidningsmed-
i
, delande e.d. med att en under alla
sammanhänger gruppmedlem
i omständigheter kan förutsättas få kännedom om viktiga förhållani den, som rör hela gruppen, genom kontakter med andra medlem-
mar. Lagen innehåller också vissa särskilda som blir
skyddsregler
aktuella där inte systemet fungerar (se framför allt l7§ andra
728 till 9 kap. 20 §
Specialmotivering
- sådant kan stycket). Något inte utan vidare antas i fråga om meddelanden som gäller bara vissa försäkrade. Här måste
enligt
andra meningen personliga meddelanden För att kravet skall
utgå.
vara uppfyllt räcker det emellertid att ett sådant meddelande avsänds antingen av bolaget, i de fall där detta har över
förteckning gruppmedlemmarna, eller också av någon annan på bolagets vägnar.
I båda fallen åligger det bolaget att förebringa utredning om att meddelande faktiskt har avsänts till adress där gruppmedlemmen
enligt tillgängliga uppgifter kan nås — antingen till hans bostads-
adress eller till hans arbetsplats. Att meddelandet verkligen nått adressaten behöver inte konstateras heller i detta fall.
Det framgår av det anförda att om
några preciserade anvisningar
hur meddelande lämpligen skall tillståillzis de försäkrade
inte kan ges för alla situationer. Det finns att vid Lex. i
möjlighet förhandlingar
Kontaktforum (se avsnitt 10.2 ovan) dra mera bestämde.
upp riktlinjer i detta avseende.
Följden av att inte reglerna i paragrafen iakttas är att ett vederbörligt meddelande enligt lagen inte anses ha utgått. Detta kan i vissa fall medföra att den rättsverkan som avses med meddelandet inte inträder; giltig uppsägning anses t.ex. inte ha skett. I andra fall kan andra komma i för -
påföljder fråga bolaget exempelvis
föreläggande enligt 2 kap. 5§ vid information, eller i
bristfällig
speciella fall skadeståndsansvar enligt allmänna
kontraktsrättsliga
principer. Det sistnämnda kan tänkas bl.a. när en försäkrad miste
går
om möjligheten till underlå-
fortsättningsförsäkring genom bolagets
tenhet att på föreskrivet sätt sända meddelande 9 8§
enligt kap.
första stycket. är att ett orsakssamman-
Förutsättningen självfallet
hang kan anses utrett mellan bolagets försumlighet och en skada för den försäkrade.
kap.
19.10 till 10
Specialmotivering kap.
Kapitlet, som har rubriken Kollektivavtalsgrundad inneförsäkring,
håller tolv paragrafer och är uppbyggt på samma sätt som 9 om
kap.
gruppförsäkring: de inledande paragraferna innehåller allmänna bestämmelser och hänvisningar till medan i
lagens tidigare kapitel,
återstående paragrafer ges materiella regler på olika områden.
I 1 § bestäms vilka försäkringar som omfattas av i
reglerna kapitlet, varjämte det ges en specialbestämmelse som jämställer
utbetalning på grund av en garantibestämmelse med utbetalning från
en ka-försäkring. I 2 § anges vilka i de som
regler tidigare kapitlen skall tillämpas på ka-försäkringarna, varefter rättska-försäkringens
liga konstruktion beskrivs i 3 §. Härefter ges i 4 och 5 §§ om
regler
information, i 6-8 §§ bestämmelser om ansvarstiden och om uppsägning och ändring av försäkringen samt i 9_och 10 §§ regler om cfterskydd m.m. och om återbäring. I 11 och 12 §§, finns
slutligen,
bestämmelser om oriktiga uppgifter som lämnas av annan än den försäkrade själv samt om förfoganden över
försäkringen.
Det bör framhållas att i inte skall alla
reglerna kapitlet tillämpas på
försäkringar som i någon bemärkelse kan betecknas som kollektivavtalsgrundade, utan bara på sådana som uppfyller de krav som
anges i l §. Som framgår i allmänmotiveringen (avsnitt 7.3 och 18),
tar förslaget i första hand sikte de de
på försäkringar som grundas på
stora uppgörelserna SAF-LO och SAF-PTK samt motsvarande uppgörelser på de kommunala och kooperativa avtalsområdena. Försäkringar som inte uppfyller kraven i 1§ får - beroende
på
konstruktion -
försäkringens följa reglerna om gruppförsäkring
eller individuell
försäkring.
Samtidigt bör det också framhållas att ka-försäkring
enligt
förslaget kan tecknas även av arbetsgivare som inte själva är bundna av något kollektivavtal. Och de regler vi föreslår
är väsentligen desamma oavsett om tecknas i ett
försäkringen enligt åtagande
kollektivavtal eller skilda föreslås bara i
frivilligt; regler egentligen
fråga om tiden för bolagets ansvar (6 §) och till
möjligheterna uppsägning av försäkringen (7 §).
Som förslaget är kommer även för de
upplagt försäkringsvillkoren
arbetsgivare och anställda, som inte är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna men som att ansluta till deras
väljer sig
försäkringar, att följa vad som avtalas mellan
arbetsmarknadsparter-
na. Detta gäller inte bara när utan även när det
försäkringen tecknas,
blir tal om ändring av för i denna
försäkringen (8 §). Skälet förslaget
del är, att det främst är tilltron till arbetsmarknadsparternas förmåga att ge försäkringen en och tillvarata de
ändamålsenlig utformning
försäkrades intressen som är grunden för den särbehand-
föreslagna
lingen av ka-försäkringarna avsnitt 18.1 Om den enskilde
(jfr ovan).
730 till 10 kap. 1 §
Specialmotivering
arbetsgivaren kunde påverka utformningen av försäkringen eller hindra ändringar som arbetsmarknadsparterna ansåg påkallade, skulle denna förutsättning för lagstiftningen brista.
Till största delen kan man utgå från att försäkringsvillkoren är lika för de båda slagen av försäkring, men man måste räkna med någon olikheti sådana frågor som hänger nära samman med kollektivavtalsbundenheten. Av betydelse i det sammanhanget är att man vid frivillig anslutning kan ha att räkna med en viss risk för s.k. moturval, närmast i den formen att sådana arbetsgivare som av någon anledning kan förutse ett försäkringsfall bland sina anställda inom relativt kort tid skulle vara mer benägna att söka försäkring än andra. Av sådana skäl kan man ibland inte låta försäkringsskyddet träda i kraft lika snabbt vid frivillig anslutning som när arbetsgivaren är medlem i den avtalsslutande organisationen. — Om arbetsmarknadsparterna utan sådana sakliga skäl skulle vilja införa klart oförmånligare villkor för utanförstående arbetsgivare och deras anställda, får man räkna med att skälighetsprincipen i FRL skulle hindra försäkringsbolaget från att medverka (jfr betänkandet SOU 1986:8 Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten, avsnitt 8.6).
19.10,1 till 10 1 §
Specialmotivering kap.
l § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas på försäkringar som 1. tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda, 2. meddelas enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och 3. tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet.
Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan omfattas som medförsäkrade.
Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har tecknat försäkring trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring.
Första stycket
Som angetts ovan, skall de särskilda reglerna om ka-försäkring
tillämpas bara på försäkringar som uppfyller vissa bestämda krav.
Annan försäkring kan inte ens genom ett centralt kollektivavtal göras till ka-försäkring. Skälen för bestämmelserna framgår av
allmänmotiveringen (avsnitt 18.1).
Det är som skall kraven. Detta vållar inga
försäkringen uppfylla
svårigheter inom där man räknar med att det
AMF-systemet,
meddelas bara en per företag; här är det helt enkelt
försäkring
arbetsgivarens avtal med AMF som skall uppfylla kraven.
Inom ITP-systemet räknar man däremot med att varje försäkrad
ger upphov till en egen försäkring. Som framgår av beskrivningen av
sou 1986:56 Specialmotivering till 10 kap. I § 731
de olika systemen (avsnitt 4.4.2), sluter emellertid arbetsgivaren inledningsvis ett s.k. pensioneringsavtal med SPP, där han bl.a. åtar sig att till försäkring anmäla samtliga aktuella och kommande
tjänstemän (med vissa undantag). Här är det i första hand pensioneringsavtalet som måste uppfylla kraven enligt paragrafen; kraven
uppfylls därmed även för varje enskild försäkring, eftersom dessa
meddelas med hänvisning till pensioneringsavtalet.
Det första kravet är att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för
att ge försäkringsskydd åt hans anställda. En försäkring som en
företagare tecknar för att skaffa skydd uteslutande åt själv och
sig sina anhöriga (jfr andra stycket), blir alltså inte någon ka-försäkring
enligt förslaget, även om villkoren skulle hämtas från ett kollektiv-
i avtal. l överensstämmelse
med vad som tillämpas nu krävs det
emellertid inte att faktiskt har några anställda vid den
i företagaren
i tidpunkt när han tecknar försäkringen. Det är tillräckligt att han
i sluter ett generellt dvs. att han sluter avtal om
anslutningsavtal,
i
försäkring för samtliga anställda som han kan komma att få (se
närmare i avsnitt 4.4.2). Trots att försäkringen omedelbart efter
tecknandet kommer att gälla bara för företagaren själv, blir det med
vår en att villkor för
terminologi ka-försäkring (förutsatt övriga sådan försäkring är uppfyllda).
Försäkringen skall alltså tecknas av arbetsgivaren. Det är inte
tillräckligt att arbetsgivaren t.ex. i ett kollektivavtal åtar sig att till
arbetstagarorganisationen betala de medel som behövs för att
organisationen skall kunna teckna en försäkring för sina medlemmar. Det är inte ens tillräckligt att arbetsgivaren åtar sig att betala
premien för en sådan försäkring direkt till försäkringsbolaget;
arbetsgivaren skall vara försäkringstagare i avtalsförhållandet till
försäkringsbolaget (jfr 3 §).
Det andra kravet är att försäkringsvillkoren skall följa ett
kollektivavtal, som villkoren hänvisar till, och att detta kollektivavtal
har ingåtts mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagaror-
ganisation.
j E I Det är alltså tre avtals- eller beslutsnivåer som blir aktuella vid ka-försäkring
enligt förslaget. I normalfallet, dvs. när villkoren håller sig inom den ram
l
z som dras upp i 10 kap., skall det kollektivavtal som försäkringsvillkoren
- -
följer det ”produktstyrande” avtalet vara ingånget mellan en
arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation (denna paragraf).
Om försäkringsvillkoren skall avvika från lagens regler till nackdel för i försäkringstagarsidan, måste det produktstyrande avtalet vara ingånget l mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i (1 kap. 4 §). Ett kollektivavtal, slutligen, som medför att en arbetsgivare blir
skyldig att teckna försäkring - anslutningsavtalet - kan däremot ingås av E den enskilde arbetsgivaren och en lokal arbetstagarorganisation; som
framgår fordras det över huvud taget inte något kollektivavtal för beslut om
anslutnhg, utan arbetsgivaren kan teckna försäkringen frivilligt eller efter
en mera formlös överenskommelse med sina anställda (denna paragraf).
732 :11110 kap. 1 § sou 1986:56
Splecialmotivering
Att villkoren skall framgå av kollektivavtalet, betyder inte att
kollektivavtalsparterna måste ha konstruerat en egen försäkrings-
produkt eller att villkoren måste finnas återgivna i kollektivavtalet. Det är tillräckligt att kollektivavtalet hänvisar till villkoren för en redan existerande försäkring. Förutsättningen är bara att det genom angivande av t.ex. villkorens datum och nummer klart framgår
vilken försäkring som avses samt att hänvisningen avser samtliga
villkor för försäkringen, inte bara t.ex. de förmåner som skall utgå. I princip skall samtliga villkor kunna konstateras med ledning av
kollektivavtalet; om några mera betydande tillämpningsfrågor har
lämnats öppna, faller försäkringen i sin helhet utanför ka-
försäkringsbegreppet.
Som framgår av lagtexten är det ett direkt krav, att kollektivavtalet nämns i villkoren. Om detta underlåts, hamnar försäkringen utanför 10 kap. även om villkoren helt stämmer överens med kollektivavtalet. Däremot är det som sagt inte något krav att arbetsgivaren är bunden av detta eller något annat kollektivavtal. Naturligtvis innebär inte heller den omständigheten, att det kollektivavtal som försäkringen följer upphör att gälla, att försäkringen upphör att vara en ka-försäkring eller att eventuella från lagen avvikande villkor blir ogiltiga. Det tredje kravet är att det av kollektivavtalet framgår i vilket eller vilka försäkringsbolag försäkringen skall tecknas och att den också tecknas i ett sådant bolag.
Arbetsgivarna behöver alltså inte vara bundna till ett enda
försäkringsbolag. Kollektivavtalsparterna kan ha angett flera bolag,
som den enskilde arbetsgivaren får välja mellan (jfr avsnitt 4.4.2 och 4.4.3 angående privattjänstemännens TGL och läkekostnadsförsäk-
ring vid utlandstjänstgöring). Däremot kan kravet på att försäkrings-
bolaget skall framgå av kollektivavtalet inte anses uppfyllt, om avtalet lämnar arbetsgivarna full frihet att välja bolag. I så fall blir
försäkringen en vanlig gruppförsäkring eller individuell försäkring.
Sådana lösningar torde man emellertid inte behöva räkna med; även
bortsett från önskemålet om inflytande på villkorstillämpningen
torde frågor om betalning av garantifall m.m. regelmässigt göra det nödvändigt för arbetsmarknadsparterna att åstadkomma någon form
av kontroll över försäkringsbolag som skall medverka.
vilka
Andra stycket
Det principiella huvudsyftet skall alltså vara att ge försäkringsskydd åt försäkringstagarens anställda. Om denna förutsättning är upp-
fylld, kan emellertid skydd enligt avtalet gälla också för andra än
utan att försäkringen mister sin karaktär av ka-försäkring.
anställda
De personer som kan komma i fråga anges i detta stycke.
Först nämns arbetsgivaren själv, därefter annan som har anknytning till hans verksamhet. Sistnämnda uttryck gör det att
möjligt
låta försäkringen omfatta t.ex. styrelseledamöter och revisorer, beroende uppdragstagare, PRAO-elever och andra som deltar i verksamheten utan att vara anställda; i vad mån sådana
kategorier verkligen omfattas av försäkringen, framgår av villkoren.
Vidare nämns medförsäkrade, dvs. personer som inte själva har
någon anknytning till försäkringstagarens verksamhet men som är
närstående till annan försäkrad -
någon vanligen som make, någon
gång som barn.
Tredje stycket
Bestämmelsen i detta stycke de som förekom-
syftar på garantiregler
mer i de centrala uppgörelserna om Bestämmelsen,
ka-försäkringar.
som har behandlats i innebär att
allmänmotiveringen (avsnitt 18.1),
garantiersättningen skall behandlas som om den hade utgått från den
typ av ka-försäkring som det hade ålegat arbetsgivaren att teckna.
Regeln tar sikte på hur ersättningen skall behandlas hos den enskilde: i familjerättsliga sammanhang, i förhållande till
borgenä-
rerna osv. Den avser inte försäkringsbolagens interna av
hantering
garantisystemen och innebär alltså inte att de bestämmelser om upprättande av grunder, reservsåttning m.m. som kan för den
gälla aktuella försäkringen skall tillämpas också på garantisystemet; en
sådan regel skulle falla utanför vårt
uppdrag.
19.10.2¶Specialmotivering till 10 kap. 2 §
2 § För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel.
Vad som i 4 och 5 §§ sägs om anställda gäller också andra som omfattas av försäkringen.
Första stycket
Vilka regler i lagens tidigare kapitel som bör för kagälla försäkringarna har diskuterats i allmänmotiveringen (avsnitt 18.2-
18.8).
Andra
stycket
I reglerna om information vid gruppförsäkring (9 kap. 4 och 5 §§)
används uttrycket ”de försäkrade. Den är mindre
terminologin
lämplig vid ka-försäkring, eftersom det i många fall är först när en skada inträffat som man kan konstatera om den enskilde har
något
försäkringsskydd; ofta måste krav på arbetad tid osv. vara uppfyllda för att skydd skall föreligga. Därför och 5 §§) i
anges i detta kapitel (4
»734 till 10 3 §
Specialmotivering kap.
stället ”de anställda” som mottagare av informationen.
Men naturligtvis bör även de övriga kategorier som kan ha
försäkringsskydd få del av informationen, så långt detta är möjligt. Därför bestäms i detta stycke att dessa kategorier vid tillämpning av
informationsreglerna skall jämställas med de anställda. Med uttryck-
et ”som omfattas av försäkringen avses de som enligt villkoren kan få skydd om kraven på arbetad tid osv. är uppfyllda. Som kommer att framgå nedan, torde denna del av informationsansvaret inte behöva medföra nägra nämnvärda extrakostnader för bolagen och arbets-
marknadsparterna.
19.10.3 Specialmotivering till 10 3 §
kap.
3§ Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad försäkring med försäkringsbolaget och är försäkringstagare. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.
Den rättsliga konstruktionen av ka-försäkringarna har behandlats
tidigare (avsnitt 18.1). Arbetsgivaren ingår avtalet med försäkrings-
bolaget och är i denna bemärkelse att anse som försäkringstagare (1 kap. 2§ förslaget). Han intar dock denna ställning främst bara i
som rör avtalet - -
frågor själva ingående, ändring och upphörande samt i fråga om premiebetalningen. När det gäller övriga sidor av försäkringstagarbegreppet - rätten till ersättning från försäkringen,
över och förhållandet till -
förfoganden försäkringen borgenärerna
är varje försäkrad att anse som försäkringstagare. I fråga om den närmare innebörden av andra meningen kan i övrigt hänvisas till
specialmotiveringen till 9 kap. 3 § samt 6 och 7 kap. (avsnitt 19.9.3
samt 19.6 och 19.7).
19.10.4¶Specialmotivering till 10- kap. 4 §
4§ När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att teckna kollektivavtalsgrundad försäkring har ingåtts, skall försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse arbetsgivarnas skyldighet att teckna försäkring, kostnaderna för försäkringen och förmånerna av denna.
Under försäkringstiden skall bolaget och arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget. Denna och tar upp de frågorna om
följande paragraf viktiga
information vid ka-försäkring (jfr avsnitt 18.2 ovan). I stor utsträck-
i
Specialmotivering till 10 kap. 4 § 735
ning överensstämmer reglerna med vad vi föreslår för
gruppförsäk-
ringens del (se avsnitt 19.9.4). Som nedan, blir informa-
framgår
tionens innehåll dock delvis ett annat vid
ka-försäkring.
Första stycket
Här behandlas informationen före tecknandet 1 § och
(jfr 2kap.
9 kap. 4 § första
stycket). Av skäl som anges i allmänmotiveringen ansvarar både arbetsmarknadsparterna och försäkringsbolaget,
gemensamt och var för sig, för informationen.
Med arbetsmarknadsparterna avses de parter som har det
ingått kollektivavtal som försäkringen (det ”produktstyrande” avtaföljer
let). Om t.ex. två från de stora fristående
organisationerna parter
träffar kollektivavtal om till är det alltså
anslutning ITP-systemet,
SAF och PTK som är att informera de och
skyldiga arbetsgivare
anställda som berörs. En är att SAF och PTK
förutsättning självfallet
får kännedom om den överenskommelsen - som inte
ingångna
behöver ha formen av ett kollektivavtal - men med den reservatio- I nen har man från SAF:s, LO:s och PTK:s sida förklarat sig beredd att ; ta på sig informationsansvaret även mot utomstående
arbetsgivare
och anställda.
Med försäkringsbolaget avses det eller de som i det
bolag
produktstyrande avtalet har fått uppdraget att meddela
försäkring-
en, i det ovan använda exemplet alltså SPP. En för
förutsättning
bolagets informationsansvar är naturligtvis att också har
bolaget accepterat arbetsmarknadsparternas uppdrag. Vidare är det även
här en självklar att får om vilka
förutsättning bolaget uppgifter
företag som berörs av den träffade överenskommelsen.
Den information som skall lämnas avviker delvis från den som
skall lämnas enligt motsvarande bestämmelse i Eftersom
9kap. arbetsgivarna är skyldiga att teckna försäkring, saknar information
för bedömning av osv. intresse. Informationen
försäkringsbehovet
skall i stället inriktas på vad innebär samt
arbetsgivarnas skyldighet upplysningar om försäkringens huvudsakliga innehåll. I normala fall \
bör informationen detta kunna vara kortfattad.
enligt stycke
Andra stycket
Bestämmelserna om information under stämmer i
I försäkringstiden
i allt väsentligt med dem som föreslås för del
gruppförsäkringens (jfr
avsnitt 19.9.4). I den det förekommer att
utsträckning ka-försäkring-
ar tecknas i form av tidsbegränsad med får även
försäkring förnyelse, förnyelsesituationen rymmas inom begreppet ”under försäkringsti-
19 den .
Också här är ansvaret för informationen delat mellan
försäkrings-
bolaget och arbetsmarknadsparterna, utom såvitt gäller informa-
736 10 5 §
Specialmotiveringtill kap.
tionen med av den svarar av naturliga skäl
anledning försäkringsfall; försäkringsbolaget ensamt för.
Om informationen första stycket som regel kan vara
enligt
kortfattad, måste desto större vikt läggas vid informationen enligt detta Som framhålls i allmänmotiveringen, skall målet vara
stycke.
en information, som på ett lättläst och att ge varje försäkrad fullgod
såvitt möjligt fullständigt sätt klargör vad som gäller för honom.
I kommer informationsskyldigheten till största delen att
praktiken
enligt 5 §, vilka åtminstone i de
fullgöras genom försäkringsbesked
stora en om året. Också andra meddelanden systemen utges gång kan bli nödvändiga, främst när det sker ändringar i viktiga förhållanden, som och försäkrade bör känna till. Vilka
arbetsgivare
krav på skriftligt informationsmaterial som skall ställas får emellertid bedömas i förhållande till de informationsinsatser i övrigt som görs,
t.ex. genom utbildning av försäkringsrádgivare på arbetsplatserna
avsnitt 4.4.2 ovan). Om man på sådana alternativa sätt gör
(jfr
om tillgänglig för de berörda, minskar
kunskap försäkringen kraven på detaljredovisning i det tryckta materialet. naturligtvis
Över huvud taget måste man räkna med att den skriftliga informationen i allmänhet är Standardiserad; man kan inte belasta med om undantag och specialbe-
trycksaker detaljerade uppgifter
stämmelser som har bara för ett fåtal försäkrade. Det är
betydelse
tillräckligt att materialet innehåller en erinran om att de speciella bestämmelserna finns, medan närmare information får hållas tillför dem som Önskar den. I den mån man känner till att de
gänglig
som berörs av en specialreglering finns samlade på ett fåtal företag, bör det dock kunna krävas att de berörda får möjlighet att omedelbart ta del också av denna. Ett ämne för informationen under försäkringstiden är vad
viktigt
som när det ordinarie upphör, dvs.
gäller försäkringsskyddet till och fortsättningsförsäkring. Den informöjligheterna efterskydd
mationen är särskilt när dessa förmåner saknas; man
betydelsefull
måste räkna med att försäkrade inte spontant reflekterar över
många
sådant. Den begränsning av försäkringsskyddet som ligger i dess till bör alltså framhållas särskilt. Och
anknytning anställningen informationen måste självfallet lämnas tidigt under försäkringstiden,
inte först när anställningen upphör; då kan det av flera skäl vara för sent för den enskilde att skaffa ett skydd genom annan
sig försäkring.
19.10.5 till 10 kap. 5 §
Specialmotivering
5§ När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäksnarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de ringsbolaget anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsent-
Specialmotivering till 10 kap. 5 § 737
liga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.
Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen
inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande
i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de anställdas kännedom . i eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller s bort inse att uppgiften
är oriktig eller inte längre är giltig. i 3 Reglerna i 2 kap. 4 § tillämpas vid kollektivavtalsgrundad försäkring. Om bolaget underlåter
att fullgöra sin informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 2 kap. 5 §.
Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad vi i
9kap. 5§
föreslår för del. Vi kan därför hänvisa till vad
gruppförsäkringens
som sägs om formerna för avsändandet m.m. i
specialmotiveringen
till den paragrafen (avsnitt 19.9.5). Av skäl som anges vid 2 § riktas informationen här dock till de anställda” i stället för till de försäkrade. -
Paragrafen har också berörts i
allmänmotiveringen (avsnitt 18.2).
Första stycket
Som redan försäkrade
framgått skall syftet vara att nå samtliga med informationen: anställda, andra med
arbetsgivaren själv, anknytning
till hans verksamhet samt medförsäkrade. Detta dock inte
betyder
att beskeden behöver vara för de olika
specialutformade katego-
rierna eller att bolaget behöver använda olika kanaler för att nå dem -—
något som oftast skulle vara praktiskt därför att
omöjligt, bolaget
inte känner till vilka olika som finns vid ett enskilt
kategorier företag.
Det är tillräckligt att tillställer så
bolaget arbetsgivaren många
exemplar av ett gemensamt besked som behövs för att han skall kunna dela ut ett till som berörs av
exemplar varje person
försäkringen. Och i fråga om medförsäkrade behöver inte
bolaget
ens beräkna särskilda man måste från att det
exemplar; utgå
regelmässigt föreligger ett så nära förhållande mellan den anställde och den medförsäkrade, att också den medförsäkrade får del av den information som ges i den anställdes
exemplar.
En olikhet i till 9 5 § är att första
förhållande kap. stycket sista meningen den paragrafen talar om förnyelse av medan
försäkringen,
här talas om ändring av Skälet till denna olikhet är det
försäkringen.
redan flera gånger berörda förhållandet att
gruppförsäkringar
praktiskt taget undantagslöst gäller för ett år i taget med automatisk förnyelse. medan ka- som avtalas
försäkringar regel att gälla tills
vidare. Någon skillnad i medför denna
informationsskyldigheten
olikhet inte.
till 10 sou 1986:56
738¶Specialmotivering kap. 5 §
Andra stycket
Av skäl måste ett nytt besked eller annat meddelande
praktiska
andra vid anses vara ”avsänt” när
enligt meningen ka-försäkring
har avslutat ett utskick som enligt bolagets
försäkringsbolaget
avser alla berörda och detta även om det i
noteringar företag,
efterhand visar sig att någon försändelse inte har nått ett visst företag avsnitt 18.2 Som framgår av lagtexten, är det inte heller
(jfr ovan).
för att den från avtalet avvikande uppgiften
någon grund åberopa
efter att en enskild på grund av t.ex.
fjortondagarsfristens utgång,
semester eller sjukledighet inte har fått del av den nya informationen
inom fristen. Det är tänkbart att försäkringsbeskedet grundar sig på en oriktig som har fått från arbetsgivaren. Arbets-
uppgift, försäkringsbolaget
har t.ex. för lön för den anställde, och givaren uppgett hög har sedan för ett besked om storleken
löneuppgiften lagts till grund
av den anställdes kommande pensionsförmåner. Även i en sådan situation blir godtrosregeln i detta stycke i princip Emellertid förekommer individuella pensionsbesked av
tillämplig.
detta för närvarande bara inom t och i
slag jänstemannaförsäkringen,
beskedet på vilken lönesumma pensionsförmånerna anges där även har beräknats. Den enskilde kan därför inte med framgång hävda att han har varit i tro i om riktighet. Vid
god fråga pensionsuppgiftens
besked med annan är det däremot tänkbart att den
utformning
anställde kan vara i tro och beskedet, under de
god åberopa
förutsättningar som bestämmelsen anger.
Däremot lär inte förbudet i 11 § mot att åberopa oriktiga uppgifter av annan än den försäkrade få någon självständig betydelse här. Som framhålls ovan en underord- (avsnitt 18.4), spelar frågan om brott mot upplysningsplikten eftersom rätten till ersättning i första hand nad roll vid ka-försäkring, grundas på de faktiska förhållandena.
Tredje stycket
inte särskilt mycket från annan försäkring
Ka-försäkring skiljer sig
när man kommer till av enskilda skadefall (jfr avsnitt
regleringen
Därför bestäms i detta att de särskilda reglerna i
18.8 ovan). stycke
i samband med skall
2 kap. 4§ om information skaderegleringen också Informationsskyldigheten åvilar tillämpas på ka-försäkring.
försäkringsbolaget.
föreskrivs också information om möjligheterna till I 2 kap. 4§ i samband med att en försäkring i förtid eller
överprövning upphör
bestämmelsen torde få liten betydelse vid ändras. Den praktisk i som beror på att arbets-
ka-försäkring. Ändringar försäkringen
har träffat kollektivavtal kan varken
marknadsparterna ett nytt
eller de anställda göra någonting åt, och att försäk-
arbetsgivaren
sou 193555 till 10 6 § 739
Specialmotivering kap.
ringsskyddet för en enskild upphör därför att han lämnar sin
anställning torde inte ens kunna betecknas som ett i
upphörande
förtid. Detta hindrar inte att
naturligtvis bolaget ändå bör ge besked
om hur den enskilde kan gå tillväga ifall han är med ett
missnöjd
besked från sida om att han t.ex. inte kan få eller
bolagets efterskydd fortsättningsförsäkring.
Slutligen hänvisas i stycket också till det
marknadsrättsliga
sanktionssystem som anges i 2kap. 5 §. Även den
hänvisningen
gäller bara försäkringsbolaget. Skälen för det har angetts i allmän-
motiveringen (avsnitt 18.2).
Bortsett från bestämmelsen i andra stycket om rättsverkan av
felaktiga eller föråldrade är sålunda de informa-
försäkringsbesked
g tionsregler som skall för liksom motsvarande
gälla ka-försäkring,
E
bestämmelser för individuell och väsent-
försäkring gruppförsäkring,
ligen av marknadsrättslig karaktär och därmed för avtal
E oåtkomliga
l mellan parterna. kan alltså inte ens med stöd av
Försäkringsbolaget
l ett centralt kollektivavtal friskriva från t.ex. sin att
sig skyldighet
l
utge försäkringsbesked. Självfallet skulle inte heller arbetsmarknadsparterna kunna komma ifrån sin del av informationsansvaret
i
enligt 4 § genom ett kollektivavtal eller annat sätt; för deras del
på
l har frågan dock bara teoretiskt intresse, eftersom vi där inte föreslår
l l någon sanktion för brister i informationen.
l
l
l l9.10.6 till 10 6 §
Specialmotivering kap.
l
6§ När en arbetsgivare tecknar försäkring som han enligt kollektivavtal är
l
l skyldig att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och med den dag då
arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges
i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då Nansökan
om försäkring avsändes eller lämnades till bolaget. t om ansvarstidens
l paragrafen ges bestämmelser början, som delvis
avviker från vad vi föreslår i om individuell och
fråga försäkring
l
gruppförsäkring (3 kap. 2§ samt 9 kap. 6 och 7 §§). Ämnet har
berörts kortfattat i
allmänmotiveringen (avsnitt 18.3).
På samma bestämmelser i 3
sätt som när det gäller motsvarande
och 9 måste man om ansvarstidens från
kap. skilja reglerna början
l
regler om rätt att teckna försäkring och regler om när bindande avtal föreligger (jfr avsnitt 19.3.2 ovan). Vi föreslår inte bestäm-
I någon
l melse om rätt att teckna
ka-försäkring, och det är först när ett avtal l har kommit till stånd som det blir aktuellt att i
tillämpa reglerna
l denna
paragraf. En annan sak är att reglerna då ofta leder till att
bolagets ansvar kommer att omfatta även tid innan avtalet
ingicks.
I ett kollektivavtal alltid från vilken de avtalade
anges dag förmånerna skall utgå, och det är inte att de avtalas att
ovanligt utgå
740 till 10 kap. 6 §
Specialmotivering j_
retroaktivt. Mot denna bakgrund kunde det vara naturligt att låta bolagets ansvar räknas från den dag som angavs i kollektivavtalet. Det är vad som för närvarande tillämpas i de stora ka-försäkringssystemen.
En sådan ordning skulle emellertid kunna missbrukas av mindre nogräknade parter, som genom ett kollektivavtal med lång retroak- f tivitet kunde förvandla redan inträffade skadefall till ersättningsgrundande försäkringsfall. Därför föreslås i första meningen som
att bolagets ansvar skall räknas från det att arbetsgi-
utgångspunkt
varen blev bunden av kollektivavtalet. Regeln tar också hänsyn till
att kollektivavtalet ingås före avtalsperiodens början möjligheten
och att därför skall träda i kraft först någon tid efter
försäkringen
tecknandet.
Arbetsgivarens bundenhet kan uppkomma genom att han eller hans organisation tecknar kollektivavtal. Den kan också uppkomma
genom att en oorganiserad arbetsgivare går in i t.ex. något av SAF:s
förbund och därmed blir bunden av det kollektivavtal som gäller på hans verksamhetsområde. När arbetsgivaren därefter tecknar försäkring med viss retroaktiv verkan, blir han naturligtvis också skyldig att betala premie för den redan förflutna tiden, även om något försäkringsfall inte har inträffat.
När arbetsgivaren tecknar försäkringen frivilligt eller efter en överenskommelse med sina anställda som inte har formen av kollektivavtal, föreslår vi samma som för individuell
huvudregel
försäkring: ansvaret räknas från och med dagen efter den då ansökan
sändes eller lämnades till bolaget. Någon uppdelning i försäkringar
som kan meddelas på normala respektive särskilda villkor har inte synts påkallad här.
Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 18.3) har frånvaron
av en regel om rätt att teckna ka-försäkring gjort det möjligt att låta
i
vara till förmån. Försla-
paragrafen tvingande försäkringstagarsidans
därvid från att det alltid är till fördel att
get utgår arbetsgivarens försäkringsskyddet räknas från en så tidig tidpunkt som möjligt.
Även om en arbetsgivare skulle begära att få ansvarstiden räknad från en senare än som anges i det kollektivavtal han är
tidpunkt
bunden av måste alltså beräkna tiden på
(första meningen), bolaget
det sätt som anges i Däremot är det ingenting som
lagen. naturligtvis
hindrar att bolaget går med på att räkna ansvaret från en tidigare
Någon skyldighet att meddela försäkring för tid innan
tidpunkt. arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtal (första meningen)
medför dock inte ens om har bestämts i ett centralt
lagen tidpunkten
kollektivavtal; däremot kan genom överenskom-
bolaget naturligtvis
melse med de som slutit det centrala avtalet
arbetsmarknadsparter
ha bundit sig för en mera vidsträckt retroaktivitet.
sou 1986:56 till 10 7§ 741
Specialmotivering kap.
19.10.7 Specialmotivering till 10 7 §
kap.
7 § Försäkringsvillkoren får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen.
I annat fall kan en försäkring, som gäller tills vidare,
sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för upphörande i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall vara en månad, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen till arbetsgivaren.
I fråga om individuell och är det
försäkring frivillig gruppförsäkring
en huvudtanke i förslaget, att skall kunna komma
försäkringstagaren
ur försäkringsförhållandet i stort sett när han vill 3 3 § och
(se kap.
9 kap. 8 § andra När är bunden av kollektiv-
stycket). arbetsgivaren
avtal om försäkringen, får detta intresse vika för de försäkrades krav på obrutet försäkringsskydd. I första stycket ges alltså åt det
lagstöd vanligt förekommande försäkringsvillkoret, att varken arbetsgivaren
eller försäkringsbolaget får säga upp så
försäkringen länge arbetsgi-
I varen är bunden av kollektivavtal om För att ett sådant
försäkringen. i uppsägningsförbud skall vara giltigt mot arbetsgivaren, måste det
gälla även för (se vidare
försäkringsbolaget nedan).
Noga taget får enligt lagtexten inte själva uppsägningen förbjudas; villkoren får bara innehålla
att uppsägningen inte kan få verkan så länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet. Detta torde också vara den faktiska l innebörden av det nu använda villkoret. Om ett kollektivavtal
löper ut den 30 juni, kan alltså bolaget eller arbetsgivaren t.ex. i april säga upp försäkringen; blir arbetsgivaren inte bunden av nytt kollektivavtal om försäkringen, upphör försäkringen vid utgången av juni månad.
När det inte att
föreligger någon kollektivavtalsgrundad skyldighet
hålla försäkring, ges i andra stycket olika beroende
regler på försäkringens konstruktion. Reglerna blir tillämpliga också om
villkoren för kollektivavtalsbundna inte innehåller
arbetsgivare
något sådant uppsägningsförbud som avses i första
l meningen.
l De flesta ka-försäkringar som sagt tills vidare. Om arbets-
gäller
givaren inte är bunden av kollektivavtal, kan det då uppen-
l något
barligen inte komma i att i eller att
fråga lagen förbjuda uppsägning
E
begränsa uppsägningsmöjligheten till t.ex. vissa typer av kontrakts-
t
l brott. För denna situation innehåller därför bara en
förslaget regel
om uppsägningstidens som oberoende av om det är
längd, gäller
i
| bolaget eller arbetsgivaren En annan som säger upp försäkringen.
sak är att arbetsgivaren av avtal, som inte är kollektivavtal,
på grund
kan vara förhindrad i förhållande till sina anställda
att säga upp
försäkringen.
När försäkringen gäller för viss tid och inte är
arbetsgivaren
742 till 10 7§
Specialmotivering kap.
bunden av kollektivavtal, kan arbetsgivaren säga upp försäkringen
till varje förnyelsetidpunkt; någon rätt till uppsägning i förtid lär
villkoren inte medge honom. Naturligtvis kan även bolaget säga upp
försäkringen till en förnyelsetidpunkt. Vad som här behöver regleras
i i lagen är bara uppsägning i förtid från bolagets sida på grund av arbetsgivarens kontraktsbrott; med tanke på att försäkringar av detta slag normalt bara gäller för ett år i taget, lär någon allmän rätt till uppsägning under löpande avtalstid inte vara påkallad heller för bolagets del. Eftersom vidare frågan om brott mot upplysningsplikten spelar så liten roll vid ka- försäkring, föreslås i andra stycket att
bolaget skall kunna säga upp försäkringen bara vid premiedröjsmål.
Uppsägningstiden skall vara minst en månad.
Reglerna i paragrafen är tvingande till försäkringstagarsidans
förmån och kan frångås bara genom ett centralt kollektivavtal. Eftersom det rör sig om avtalsmekanismen, där arbetsgivaren är att
anse som försäkringstagare (jfr 3 §), blir utgångspunkten vad som
typiskt sett är till hans fördel. Som framhålls ovan (avsnitt 7.2), går vi inte in på frågorna om förhållandet mellan arbetsgivaren och hans anställda, t.ex. om arbetsgivarens skyldighet att teckna och behålla försäkringen. I praktiken torde denna distinktion dock spela liten praktisk roll; arbetsgivarens intressen kommer till största delen att sammanfalla med de anställdas.
Ett avtal som gäller tills vidare kan enligt vanliga principer sägas upp när som helst, med eller utan en i avtalet bestämd uppsägningstid. Ett sådant villkor som avses i paragrafens första mening är alltså
till arbetsgivarens fördel såvitt bolaget förbjuds att säga upp
i försäkringen, men till nackdel för honom såvitt samma förbud
gäller
honom själv. För att villkoren skall få gå ännu till
längre arbetsgiva-
rens nackdel —— t.ex. att föreskriva att får
genom försäkringen
upphöra först tre månader efter det att kollektivavtalet har upphört
att gälla eller genom att uppsägningsförbudet bara arbetsgigäller
varen, inte försäkringsbolaget - krävs det att villkoren vilar på ett centralt kollektivavtal.
När arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal, kan villkoren utan hinder av lagen innehålla en kortare för
uppsägningsfrist arbetsgivaren vid försäkring som gäller tills vidare och medge honom
rätt till förtida uppsägning vid försäkring som gäller för viss tid. Det
finns emellertid inte någon anledning att tro att försäkringsbolagen
skall införa sådana villkor —— som med tanke de enskildas
på skydd inte skulle vara lämpliga - och vi har därför inte funnit skäl att införa något förbud mot dem i lagen.
Om villkoren skall vara strängare mot en icke kollektivavtalsbunden - förbud för honom
arbetsgivare t.ex. genom att säga upp försäkringen så länge han har någon anställd som omfattas av
försäkringen - måste villkoren grundas på en central överenskommelse. Under den förutsättningen skulle ett sådant uppsägningsförbud alltså inte strida mot personförsäkringslagen, men det skulle framstå som så påfallande strängt i jämförelse med vad som för närvarande gäller för arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal, att det kunde riskera att förklaras verkningslöst enligt 36 § avtalslagen. (Om särskilda villkor för försäkringar som tecknas av icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare, se också vid rubriken till avsnitt
19.10.)
19.10.8 till 10 8 §
Specialmotivering kap.
8 § Försäkringsbolaget får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt att ändra försäkringen under försäkringstiden. Ändring får dock göras bara med godkännande av de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.
Som framgår vid föregående paragraf har försäkringsbolaget begrän-
sade möjligheter att säga upp en ka-försäkring. Särskilt med tanke på att det oftast är fråga om försäkring som gäller tills vidare måste
bolaget däremot kunna ändra försäkringen under försäkringstiden. I
denna därför bolaget att förbehålla sig rätt till
paragraf medges villkorsändringar.
I praktiken kommer initiativet till villkorsändringar ofta från
arbetsmarknadsparterna, men i vad mån bolaget är skyldigt att genomföra de ändringar parterna begär regleras inte i förslaget; det
är en fråga för avtalet mellan parterna och bolaget. I paragrafen regleras bara bolagets rätt i förhållande till arbetsgivare och
anställda: även om arbetsgivaren i försäkringsavtalet har medgett
bolaget fri ändringsrätt, får ändring ske bara på det sätt och vid den tid som av de som har träffat det
godkänts arbetsmarknadsparter kollektivavtal som försäkringen följer (jfr 4§). Och kravet på
godkännande av dessa parter gäller alltså även om arbetsgivaren inte är bunden av något kollektivavtal alls eller tecknar försäkringen enligt åtagande i ett annat kollektivavtal (jfr under rubriken till
avsnitt 19.10).
Bestämmelserna är tvingande men kan frångås genom ett centralt
kollektivavtal. Arbetsmarknadsparterna har alltså möjlighet att
genom ett sådant avtal bestämma att försäkringsbolaget skall kunna ändra utan deras hörande - en som man
försäkringen möjlighet
dock knappast kan vänta att parterna skall utnyttja ens i fråga om
sig
icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare.
Lagförslagets karaktär av skyddslagstiftning för försäkringstagar-
sidan medför emellertid att en villkorsändring får verkan även utan
744 till 10 9 §
Specialmotivering kap.
arbetsmarknadsparternas godkännande, om ändringen är till de
försäkrades förmån — i fall om inte är förenad med
varje ändringen
en Ett villkor till de försäkrades premiehöjning. nytt nackdel är däremot ogiltigt utan godkännande, och detsamma
gäller ändringar
som är neutrala i den bemärkelsen att de inte har för
någon betydelse
storleken av bolagets ansvar en av det i villkoren
(t.ex. ändring
intagna förmånstagarförordnandet). Vidare kan även en
naturligtvis
ändring till de försäkrades förmån, som utan görs parternas godkännande, vara ett brott från sida mot dess
försäkringsbolagets
avtal med och för del ett
arbetsmarknadsparterna arbetsgivarens
brott mot hans som medlem i
skyldigheter arbetsgivarorganisatio-
nen.
1910.9 till 10 9 §
Specialmotivering kap.
9§ När någon lämnar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller fortsättningsförsäkring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen. anses inte som
Fortsättningsförsäkring
kollektivavtalsgrundad försäkring.
Paragrafen innehåller en påminnelse om till efter-
möjligheterna
skydd, fribrev och när det ordinarie försäk-
fortsättningsförsäkring,
ringsskyddet upphör. Som framhålls i (avsnitt
allmänmotiveringen
18.3), går det inte att i ställa krav att dessa förmåner
lagtexten på
skall ges, men i allmänhet kan man räkna med att åtminstone någon av dem förekommer. Det mest praktiska fallet en anställd tas upp i första meningen: lämnar sin befattning hos Det finns emellertid också
arbetsgivaren.
åtskilliga andra fall, där det åtminstone i kan bli
viss/utsträckning
aktuellt med ett Dessa fall av andra
förlängt skydd. fångas upp
meningen. Som exempel kan nämnas att en anställd står kvar i sin befattning men minskar sin arbetstid under den
kvalifikatiorsgräns
som gäller enligt villkoren, att en styrelseledamot eller revisor lämnar sitt uppdrag och att en medförsäkrad make från den
skiljer sig
anställde. Kravet i 1 § att en skall tecknas av en
ka-försäkring arbetsgivare
för hans anställda medför att en mister sin karaktär av
försäkring
ka-försäkring om den försäkrade lämnar sin (ch får
anställning
fortsättningsförsäkring, som han betalar för - en
själv premien
möjlighet som för närvarande finns bara för privattjänstemin. En uttrycklig regel härom har in i i
tagits tredje meningen paragrafen.
Efter till
omvandlingen fortsättningsförsäkring följer försäkringen
alltså i allt om individuell i I
väsentligt reglerna försäkring 2-8k;ap.
vissa avseenden kan man dock räkna med att även som
försäkringen
fortsättningsförsäkring behåller en speciell karaktär. Det får sillunda
till 10 10 § 745
Specialmotivering kap.
antas att det förmånstagarförordnande som villkoren
enligt gällde
vid omvandlingen behåller sin därefter. Med
giltighet även hänsyn
till ITP-försäkringarnas karaktär och konstruktion torde
speciella också försäkringstagarens möjligheter att över sådan disponera
vara NJA 1960 s. -
försäkring begränsade (jfr 411). Ett villkorsför-
bud mot att göra eget förmånstagarförordnande (12 §) bör däremot inte kunna upprätthållas sedan till fortsätt-
försäkringen övergått ningsförsäkring.
Annorlunda blir situationen om den som lämnar sin får
anställning
fribrev. När försäkringen avser innebär fribrevet en
pensionering,
uppskjuten pensionsrätt som helt grundar sig på den
tidigare
anställningen. Det är därför att även i
naturligt försäkringen
fortsättningen behandlas som en ka-försäkring. Eftersom en fribrevsförsäkring som regel inte ändras så räknar vi dock inte
mycket,
med att frågan om skall få nämnvärd
tillämpliga regler någon
praktisk de bestämmelser som närmast kan bli aktuella -
betydelse;
6-8 kap. - är ju väsentligen desamma oavsett Den
försäkringstypen. arbetsrättsliga principen att intjänade rättigheter inte kan försämras
genom senare kollektivavtal, torde för innebära att
övrigt några negativa ändringar av försäkringen inte kan genomföras. Den
principen torde dock inte hindra att ett nytt
förmånstagarförordnande görs tillämpligt också på fribrevsförsäkringarna. I vi övrigt utgår
från att man skall kunna finna
på försäkringshåll praktiska lösningar
på de som kan
fåtaliga problem uppstå. Reglerna i paragrafen är enligt lagtexten tvingande, men genom
att de i praktiken helt överlämnar åt villkoren att bestämma om rätten till fortsatt saknar detta
försäkringsskydd praktisk betydelse.
Lagen garanterar inte att någon rätt till fortsatt finns i det
skydd
enskilda fallet. Genom att inte räknas som ka-försäk-
fortsättningsförsäkringen
ring, faller den utanför det område där kan
lagen frångâs genom
centralt kollektivavtal. Vad som före har med
omvandlingen gjorts
stöd av ett sådant kollektivavtal behåller dock sin
giltighet.
19.l0.10 till 10 10 §
Specialmotivering kap.
l0§ Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Av villkoren för skall framgå principerna tillgodoräknande av återbäringen.
Frågorna om vid har behandlats i allmän-
återbäring ka-försäkring motiveringen (avsnitt 18.3). Reglerna stämmer relativt nära med vad
vi föreslår för individuell
försäkring (3 kap. lO §).
En skillnad av systematisk natur är att bestämmelsen i 3 kap. 10 § gäller bara för grundbunden försäkring. Någon motsvarande begränsning har inte gjorts i fråga om ka-försäkringen. Ett skäl för denna olikhet är att vid individuell
746 Specialmotivering till 10 kap. 11 § sou 1986:56
försäkring försäkringstagaren alltid har rätt till försäkringens värde enligt den allmänna regeln i 3 kap. 6 §. Någon sådan bestämmelse föreslås inte för ka-försäkringens del, vilket medför att återbäringen får ökad principiell betydelse för sådan försäkring. Vidare har frågan om hur överskotten skall användas så stor ekonomisk betydelse även vid sådan ka-försäkring som inte bedrivs med grunder, att frågan från början bör tas upp mellan parterna.
Hur stor återbäringen blir och i vilken takt den kan gå tillbaka till
försäkringstagarsidan bestäms även här av de principer som framgår
av FRL; jfr avsnitt 7.6 och 8.6 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet
och skälighet i försäkringsverksamheten. Hur återbäringen skall
användas, fördelningen mellan arbetsgivarna och de anställda osv., ankommer däremot på arbetsmarknadsparterna att i samråd med
försäkringsbolaget ta ställning till när försäkringsvillkoren utfor-
mas.
Av skäl som anges vid föregående paragraf saknar det i praktiken
betydelse att även reglerna i denna paragraf i princip är tvingan-
de.
19.10.11¶Specialmotivering till 10 kap. 11 §
11 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.
Bestämmelsen har berörts i allmänmotiveringen (avsnitt 18.4; jfr också avsnitt 19.9.14). Lika litet som vid gruppförsäkring kan man räkna med att regeln skall få särskilt stor praktisk betydelse, men vi har ändå funnit det värdefullt att markera den principiella stånd-
punkten.
denna - och
Även bestämmelsen i paragraf kan sättas åt sidan
- ett centralt alltså mot de enskilda strängare regler införas genom kollektivavtal. Som framhålls i specialmotiveringen till lkap. 4§ (avsnitt 19.1.4), hör bestämmelsen emellertid till dem som, efter vad
vi räknar med, skall tillämpas genomgående.
19.10.12 till 10 kap. 12 §
Specialmotivering
l2§ Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet.
Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas.
Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån .än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.
i
Specialmotivering till 10 kap. § 747
12¶Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 18.6).
Som framhålls där, kan rätten att göra ett individuellt förmånstagarförordnande uteslutas genom ett centralt kollektivavtal. I övrigt kan vi hänvisa till till de likalydande reglerna i 9 kap.
specialmotiveringen 19§ (avsnitt 19.9.19).
20 om införande av
Lag personförsäkringslagen
Med hänsyn till att den nya kräver förhållandevis
lagstiftningen utförliga Övergångsbestämmelser, vilka delvis torde få betydelse
under åtskilliga år framåt, anser vi att bestämmelserna bör
lämpligen
tas upp i en särskild lag.
Det står klart att liksom vid annan lagstiftning om olika
avtalstyper
huvudprincipen blir att den nya lagen kan bara avtal
tillämpas på
ingångna efter lagens ikraftträdande. Vissa avsteg från denna
princip
är emellertid motiverade. Många av tecknas
typer personförsäkring
på lång tid, och vi anser det angeläget att i varje fall vissa av de nya regler som föreslås till skydd för och andra
försäkringstagaren berättigade på hans sida genast slår igenom - en ståndpunkt som
lagstiftaren på senare år ofta har intagit när det gäller tvingande
konsumentlagstiftning. I viss mån skedde detsamma redan vid FAL:s tillkomst, och KFL blev i stor utsträckning tillämplig på äldre konsumentförsäkringar. På sätt som anges i det följande bör alltså
vissa regler i personförsäkringslagen gälla också i fråga om äldre
försäkringar. Delvis kan här KFL:s övergångsregler tas till mönster, men de särskilda förhållandena vid - inte minst de
personförsäkring
avtalstiderna -
långa påkallar åtskilliga avvikelser från den ordning
som ansågs lämplig vid tillkomsten av den lagen. Bl.a. framstår det inte som möjligt att utan vidare låta de nya reglerna bli
tillämpliga på
försäkringar som förnyats efter ikraftträdandet. Det t.ex.
gäller
upplysningsplikten, där bolaget ofta i måste lita till de
praktiken uppgifter som ursprungligen lämnats från försäkringstagarens sida,
och vidare sättet att förordna där det inte kan
förmånstagare,
begäras att gamla förordnanden skall göras om i överensstämmelse
med personförsäkringslagens regler. I fråga om gruppförsäkringar och ka-försäkringar framträder
särskilda synpunkter. Det skulle vålla stora svårigheter att i fråga om de enskilda försäkrade i en grupp olika beroende på
tillämpa regler,
den tidpunkt då de blivit anslutna till måste
försäkringen; gruppen
behandlas enhetligt. Den avgörande tidpunkten skulle alltså vara när det ursprungliga avtalet slutits, men även detta visar sig medföra
tekniska De som för närvarande gäller är vidare så
problem. regler illa anpassade till gruppförsäkring och ka-försäkring att de snarast
bör ersättas i sin helhet med den nya lagstiftning som tar sikte på dessa försäkringsformer. Enligt vad som framhållits från branschens sida möter det inga större praktiska hinder att låta personförsäk-
ringslagen helt bli tillämplig på gruppförsäkringar och ka-försäkring-
ar, förutsatt att man får tillräcklig tid att förbereda övergången till det nya regelsystemet, och detta vid en tid på året som gör övergången så enkel som möjligt från administrativ synpunkt,
vid ett årsskifte. Om lagen i övrigt träder i kraft den 1 juli
nämligen
1989, skulle branschens förslag bestämmelserna i 9 och 10 kap.
enligt
därför träda i kraft först ett halvår senare. I övrigt är tanken att gruppavtalen skall sägas upp och förnyas på villkor som stämmer med den nya lagen.
Enligt vår mening är det emellertid svårfrånkomligt att vissa äldre regler om upplysningsplikten måste gälla också i detta fall; det skulle sålunda bli för ohanterligt att inhämta nya upplysningar från de försäkrade om deras hälsotillstånd i samband med ikraftträdandet. Dessutom måste man räkna med att en del äldre försäkringar kommer att bestå utan att uppsägning sker. Även här är det alltså nödvändigt att delvis låta den äldre regleringen gälla, varvid
om individuell försäkring i huvudsak kan vara
övervägandena vägledande (jfr 9 och 10 §§ nedan).
l § Bestämmelserna i 1-8 kap. personförsäkringslagen (1988:000) om individuell försäkring träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmelsernai l, 9 och 10 kap. om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring träder i kraft den 1 januari 1990.
För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal, om inte annat sägs nedan.
I den utsträckning bestämmelser i personförsäkringslagen enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar, gäller också 1 kap. 4 §, 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § den lagen. Om en äldre försäkring ingår som en del i en skadeförsäkring, tillämpas de bestämmelser som anges i 2-10 §§ bara i den utsträckning som framgår av 1 kap. 5 § personförsäkringslagen.
Med hänsyn till den föreslagna lagstiftningens omfattning och behovet av en omställningstid för försäkringsbolagen har vi ansett
det rimligt att lagen träder i kraft en relativt lång tid efter det att vårt
lagförslag avgetts. Försäkringsbolagen har regelbundet stora anhop-
ningar av ansökningar om individuell försäkring vid ärsskiftena, vilket medför ökad arbetsbelastning. Det är därför av praktiska skäl lämpligt att lagen, såvitt den reglerar individuell försäkring, träder i kraft vid ett halvårsskifte. Av skäl som ovan bör däremot i
angivits fråga om gruppförsäkring och ka-försäkring lagen träda i kraft vid ett
kalenderårsskifte.
Bestämmelsen i andra stycket för den nyss berörda
ger uttryck
huvudregeln i fråga om tillämpligheten av ny förmögenhetsrättslig lagstiftning: äldre avtal följer äldre lag. Reglerna i lkap. personförsäkringslagen hör inte till dem som enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar. Anledningen är
att de anknyter till de materiella bestämmelserna i de
följande
kapitlen och därför saknar får
självständig betydelse. Ett undantag dock göras i fråga om regeln i 1 kap. 4 § personförsäkringslagen, som
-
på motsvarande sätt som i 7 p. i övergångsbestämmelserna till KFL - bör också när villkor
gälla avviker från vad Övergångsbe-
stämmelserna i föreskriver. - Även vissa definitioner och
övrigt
bestämmelser om försäkringarnas konstruktion som uppta-
rättsliga
gits i de inledande paragraferna i 9 och 10 bör gälla också för
kap.
äldre försäkringar. Dessa regler har stycket.
tagits upp i tredje
2§ Bestämmelserna i 2kap. 3-6 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar.
Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ rör
personförsäkringslagen
information vid försäkringens tecknande eller i nära anslutning därtill och kan därför endast tillämpas på försäkringsavtal tillkomna efter lagens ikraftträdande. Däremot finns det anledning att tillämpa reglerna om information under försäkringstiden och i samband med skadereglering också på äldre är allmänt
försäkringar; reglerna
hållna och lär i stort sett stämma med vad som iakttas redan nu på de flesta håll, men det är av värde slår särskilt
att de generellt igenom
vid äldre långtidsförsäkringar. Om enligt dessa skyldigheterna
paragrafer skulle eftersättas, bör det vara att åberopa
möjligt
bestämmelsen i 2 kap. 5 §. - Regeln i 2 6 § bör kunna
kap. tillämpas
på äldre försäkringar, i den mån information 2 3§ har
enligt kap.
underlåtits.
Förnyas en äldre försäkring efter ikraftträdandet, bör rimligen försäkringstagaren ha samma rätt till information som vid förnyelse i andra fall. - 2
kap. 6 § bör tillämpas även på den förnyade
försäkringen, varvid man får beakta vad fått veta
försäkringstagaren
om villkoren både före och efter ikraftträdandet. Har han i varje fall när försäkringen från början meddelades fått kännedom om begränsningen i försäkringen, av 2 6§ att inte är
framgår kap. paragrafen tillämplig.
3§ Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 7-9 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar. I fråga om äldre försäkringar som förnyas efter ikraftträdandet tillämpas också 1 §, såvitt gäller rätt till senare förnyelse, samt 4 och 5 §§ samma kapitel.
Reglerna om rätt till försäkring och om tiden för ansvarets inträde i 3 kap. l och 2 §§ kan inte tilläm-
personförsäkringslagen självfallet
äldre Om en försäkring förnyas efter ikraftträ-
pas på försäkringar.
dandet, det sker automatiskt på grund av villkoren eller
antingen
enligt särskilt avtal, bör däremot i fortsättningen försäkringstagaren ha samma rätt till förnyelse som enligt 3 kap. 1 § andra stycket,
jämfört med första stycket.
att äldre försäkringar inte berörs kan knappast upprätt-
Principen
hållas konsekvent i fråga om 3 kap. i Övrigt, som delvis innehåller
för försäkringstagaren. Bestämmelsen i viktiga nya skyddsregler
genast efter lagens ikraftträdande för 3 kap. 3 § bör sålunda tillämpas alla att säger upp försäkringen kan
försäkringar; försäkringstagaren
inte gärna innebära någon så oväntad nackdel för bolagen att regeln bör inskränkas till tecknade efter ikraftträdandet. (Jfr
försäkringar
98 § FAL och Hellner s. 524 Förbehåll om uppsägningsrätt för
f)
som förekommer vid och olycksfallsförsäkring, kan
bolaget, sjuk-
däremot ha utgjort en sådan viktig förutsättning för försäkringsavtalet att de inte bör rubbas av den tvingande regeln i 3 kap. 4 §. Detsamma kan sägas om förbehåll om ändring av villkoren, något som enligt 3 kap. 5 § får aktualitet också vid livförsäkring. Reglernai 3 4 och 5 §§ bör däremot tillämpas på äldre försäkringar som
kap.
efter ikraftträdandet. - Bestämmelsen i 3 kap. 6 § stämmer
förnyas
med vad som redan gäller (jfr 101 § FAL), och någon
väsentligen
särskild övergångsregel är därför inte motiverad.
Vad bestämmelserna i 7 och 8§§ bör dessa utan
angår 3kap.
kunna också på äldre försäkringar genast efter
svårighet tillämpas
ikraftträdande med till det rådrum bolagen kan väntas
lagens hänsyn
få för att förbereda övergången till de nya reglerna. Om försäkringstiden för någon enstaka försäkring skulle löpa ut mindre än en månad efter den nya lagens ikraftträdande, får bolaget sända det nödvänmeddelandet redan före ikraftträdandet.
diga
Även 3 9§ om fortsatt efter bl.a. återköp bör
kap. försäkring
vår mening gälla också för äldre försäkringar. Beträffande
enligt
3 10§ är någon regel om tillämpning på äldre försäkringar kap. däremot knappast behövlig.
4§ Bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 7 § andra stycket personförsäkringsla- Om bolaget begär upplysningar med gen gäller även för äldre försäkringar. stöd av 4 kap. 1 §, tillämpas i den delen 2-4 §§ samma kapitel. Försäkringsbolaget får inte efter ikraftträdandet tillämpa bestämmelserna i 4, 6 och 7 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal, i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare. Bestämmelserna i 4 kap. 6 och 8-11 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar i fråga om försäkringsfall som inträffar efter ikraftträdandet.
Lag införande
Enligt p. 5 i övergångsbestämmelserna till KFL tillämpas de nya reglerna om begränsning av försäkringsbolagets ansvar även på äldre
försäkringar, om försäkringsfall inträffat efter ikraftträdandet. En
sådan princip har vi funnit rimlig också i personförsäkringslagen,
såvitt som anknyter till försäkringsfallet; 4 kap.
gäller biförpliktelser
6 och 8-11 §§ skall alltså också för äldre försäkringar. Däremot
gälla
är det vår alltför att låta av
enligt mening komplicerat påföljderna
eftersatt normalt följa den nya lagstiftningen med
upplysningsplikt
tanke att denna föreslås delvis bli ändrad (jfr 4 kap. 1 § och
på plikt
bl.a. den mera långtgående regeln i 7 §FAL). Bolaget bör emellertid kunna inhämta med stöd av 4 1 § t.ex. när
nya uppgifter kap.
försäkringen förnyas, och sker detta bör den nya lagens påföljder gälla. Man bör dessutom ge en motsvarande möjlighet som enligt 4 2 § tredje stycket att undvika uppenbart oskäliga konsekven-
kap. ser av att de äldre reglerna tillämpas.
Vidare finns det anledning att godta symtomklausuler m.m. i äldre försäkringsvillkor, även om de skulle stå i strid med 4 kap. 5 §; det är tänkbart att även en sådan klausul kan ha en förutsättning för
utgjort
att försäkring alls har meddelats. Möjligheten att jämka klausulen enligt 36 § avtalslagen torde här vara tillräcklig för att hindra obilliga resultat. Av liknande skäl bör regleringen i 4 kap. 7 § första stycket inskränkas till nya försäkringar.
5§ Om en premie för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet skall betalas efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna i 5 kap. personförsäkringslagen. Bestämmelserna i 5 kap. 4 § tillämpas dock bara om begäran om meddelande har framställts efter ikraftträdandet.
I fråga om premiebetalning efter det att den nya lagen trätt i kraft bör, på motsvarande sätt som vid KFL:s ikraftträdande (se 4 p. i
de nya i 5 tillämpas. Vi
övergångsbestämmelserna), reglerna kap.
anser det rimligt att detsamma också föreskrivs beträffande återupp-
vilka har i äldre villkor och
livningsreglerna, ju motsvarighet många
över huvud utgör ett för Den
taget viktigt skydd försäkringstagaren.
särskilda regeln i 5 kap. 4 §, med dess stränga påföljd för försummat meddelande, bör däremot tillämpas endast när begäran om meddelande framställts efter ikrafträdandet.
6 § Bestämmelserna i 6 kap. 1-3 och 9-11 §§ samt 14 § och 16 § första stycket personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar. Frågan om ett förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande har gjorts på föreskrivet sätt skall bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före ikraftträdandet.
I fråga om förfoganden som sker efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna och bestämmelserna i
i 6 kap. 12§ på äldre kapitalförsäkringar 6 kap. 13 § på äldre livränteförsäkringar.
Bestämmelsernai 6 kap. 4-8 och 15 §§ samt 16 § andra stycket tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan händelse som avses i 15 § inträffar efter ikraftträdandet.
införande personförsäkringslagen
När det gäller reglerna i 6 kap. personförsäkringslagen om förfogande över försäkringen är det
genom förmånstagarförordnande, naturligt att tillämpa den nya lagen på alla förfoganden som sker efter ikraftträdandet (jfr NJA II 1927 s. 547). Om inte
något förordnande gäller, bör det avgörande bli om
försäkringsfallet inträffat efter ikraftträdandet. Man torde kunna utgå från att även vid äldre försäkringar 6 kap. 8§ normalt stämmer med en avliden
om han inte förordnande. försäkringstagares vilja, gjort något Också vad angår andra förfoganden över tecknade före
försäkringar ikraftträdandet, närmast genom överlåtelse och pantsättning, stämmer det med allmänna att låta för
principer tidpunkten förfogandet bli utslagsgivande.
Som framgår av 14.4.2) för
allmänmotiveringen (avsnitt gäller närvarande att kapitalförsäkringsbrev är värdepapper i teknisk mening under det att livränteförsäkringsbrev, liksom
försäkringsbrev för sjuk- och olycksfallsförsäkring, anses sakna denna
egenskap; försäkringsbrev av sistnämnda slag behandlas i huvudsak
enligt samma principer som s.k. enkla skuldebrev.
Vi föreslår inte att personförsäkringslagen skall ge besked om till vilket system de olika försäkringarna skall höra, utan vi överlämnar till bolagen att själva bestämma om man vill ha
värdepapperssystem eller denuntiationssystem. Med tanke på bägge systemen
ger vi i 6 kap. 12 § respektive 6 13 § regler om bl.a. när över
kap. förfogande försäkringen blir gällande mot
försäkringstagarens borgenärer. Reglerna bör tillämpas också på äldre I
försäkringar. 1kap.2§ definieras kapitalförsäkring och
livränteförsäkring. Beskrivningen återspeglar vad som i dag avses i FAL.
De tolkningsregler som vi föreslår i 6 4-6 §§ sammanfaller
kap. delvis med nuvarande i FAL; också i de
regler övrigt återspeglar föreslagna bestämmelserna huvudsakligen principer som torde gälla redan i dag. Det är därför att de nya även
naturligt tillämpa reglerna på äldre försäkringar, om inträffar efter ikraftträ-
försäkringsfallet dandet.
Vårt förslag innebär att jämkningsregeln i 6 7 §
kap. personförsäkringslagen ersätter regeln i 104 § andra stycket FAL. Avgörande för tillämpning av den nya regeln bör vara när försäkringsfallet inträffar.
7§ Bestämmelserna i 7 kap. personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar, om beslut om utmätning, konkurs eller offentligt ackord meddelas efter ikraftträdandet.
En äldre försäkring får dock inte utmätas med stöd av 7 kap. 2 §, om den skulle ha undantagits från utmätning enligt 116§ första stycket lagen ( 1927:77) om försäkringsavtal.
För tillämpningen i 7
av reglerna om utmätning kap. personförsäkringslagen bör det avgörande bli när beslutet om
utmätning meddelas. Regeln i 7 kap. 2 § i vårt kan emellertid innebära
förslag
754 om av
Lag införande personförsäkringslagen
att vissa som varit fredade för utmätning nu
försäkringar tidigare
delvis kan tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer, något som kan leda till stötande resultat. Vi har därför funnit att sådana före bör vara undantagna från
försäkringar försäkringsfallet alltjämt
i samma som enligt äldre rätt.
utmätning utsträckning
När det om konkurs och offentligt ackord i 7 kap.
gäller reglerna
till stor del motsvarar rätt, bör tiden för 7 §, vilka gällande konkursbeslutet eller motsvarande vara avgörande för tillämpning-
en.
8 § Bestämmelserna i 8 kap. 1-4 och 10 §§ personförsäkringslagen tillämpas om försäkringsfallet inträffar efter ikraftträdandet. på äldre försäkringar, Bestämmelserna före i 8 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit ikraftträdandet och som inte vid denna tidpunkt är preskriberad enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i 8 kap. 6, 8 och 9 §§ tillämpas på äldre försäkringar, om avsänds efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 8 kap. 7 och uppsägningen 9 §§ gäller för äldre försäkringar, om 3 kap. 1 § är tillämplig.
i 8 1-4 §§ bör, liksom motsva-
Reglerna kap. personförsäkringslagen
rande regler i KFL (jfr 5 p. i övergångsbestämmelserna), tillämpas vid som inträffar efter ikraftträdandet. Även i fråga
försäkringsfall
om enligt 8 kap. 5 § har vi funnit KFL:s övergångsregel
preskription
Den i fråga om
(6 p.) ge en lämplig lösning. avgörande tidpunkten
bestämmelsen rörande (8 kap. 6 §) bör däremot naturli-
postrisken
när avsändes, och på samma sätt får man gen bli tiden uppsägningen 8 8 och 9 §§. Vad 8 7 § bör så snart
se på kap. gäller kap. regeln gälla
3 kap. 1 § är tillämplig.
Också beträffande om förbud mot regress i 8 kap. 10§
regeln
framstår det som att anknyta till tiden för försäkringsfallet,
lämpligt
som stämmer med vad som gäller rörande skadefallet vid ny
något Jfr lagförslag 4 skadeståndslagstiftning (jfr t.ex. prop. 1972:5 s. 593).
nedan där vi föreslår bl.a. att 25 § andra FAL skall upphöra
stycket att gälla.
9 § I fråga om äldre gruppförsäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 9 kap. 4 § andra stycket, 5 § tredje stycket samt 8-12, 14 och 19 §§ personförsäkringslagen i den omfattning som framgår av 9 kap. 2 § den lagen. l fråga om äldre försäkringar som förnyas efter ikraftträdandet tillämpas också 9 kap. 5 § första och andra styckena samt 6, 7 och 13 §§. försäkringsavtalet skall Om en premie för en äldre försäkring enligt i betalas efter ikraftträdandet, tillämpas 9 kap. 15-18 §§. Bestämmelserna om meddelandet avsänds efter 9 kap. 20§ tillämpas på äldre försäkringar, ikraftträdandet.
Beträffande som utvecklades inledningsvis, i
gruppförsäkring bör,
huvudsak samma som vid individuell försäkring.
principer gälla Begränsningen i rätten att åberopa oriktiga upplysningar (9 kap.
i I
Lag om införande av 755 Ö
personförsäkringslagen
14 §) bör dock tillämpas även på äldre gruppförsäkringar. I fråga om
den särskilda regeln om meddelande i 9 kap. 20 § är det naturligt att
tidpunkten för avsändandet blir avgörande.
l0§ I fråga om äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 4§ andra stycket, 5 § tredje stycket, 7-9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen.
Om en äldre försäkring ändras efter ikraftträdandet, tillämpas också 10 kap. 5 § första och andra styckena.
1 fråga om övergångsbestämmelserna rörande om kareglerna försäkring bör samma synpunkter vara vägledande som i fråga om gruppförsäkring (se ovan om 9 §).
21 Följdlagstiftning
I detta avsnitt tar vi upp förslag till dels helt ny lagstiftning, dels
ändringar i gällande lag. Som framhållits tidigare är det angeläget att nya civilrättsliga regler börjar gälla samtidigt för försäkringsbolagen och understöds- (se avsnitt 6). Våra lagförslag bygger på denna princip föreningarna
och vi har därför utgått från att FAL inte kommer att vara tillämplig
vid den tidpunkt då lagarna föreslås träda
på understödsföreningarna
i kraft.
Här skall påpekas att i 10 kap. 5§ äktenskapsbalken (jfr prop. 1986/87:1) hänvisas till FAL; genomförs vårt förslag till personför-
säkringslag måste även denna bestämmelse ändras.
i å ena sidan indivi-
Reglerna personförsäkringslagen angående
duell och å andra sidan och ka-försäkring
försäkring gruppförsäkring
föreslås träda i kraft vid olika tidpunkter. Detta föranleder i nâgra avseenden skilda tidpunkter för ikraftträdandet också av följdlag-
stiftningen.
21.1 till om av
Förslaget lag tillämpning
bestämmelser i
personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar som meddelas av staten
(lagförslag 3)
Bestämmelserna i 4kap., 6-8 kap. samt 10 kap. 5, 9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen (1988:000) gäller för grupplivförsäkringar som meddelas av staten. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses varje försäkrad som försäkringstagare, j såvitt försäkringen gäller på hans liv.
Försäkringsvillkor, som i jämförelse med de i första stycket angivna bestämmelserna är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare, är tillåtna om villkoren har godkänts av en central arbetstagarorganisation.
I avsnitt 4.4.3 redogörs för bl.a. de statliga grupplivförsäkringarna.
Gemensamt för dessa är att de inte meddelas av någon
försäkringar
Följdlagstzftning
särskild försäkringsgivare utan staten utfäster att under vissa
sig förutsättningar utge ersättning, som betalas av statens löne- och pensionsverk (SPV). I vissa frågor rörande fattas beslut
försäkringen av statens
grupplivnämnd.
Som framgår i allmänmotiveringen anser vi att de
(avsnitt 6), statliga grupplivförsäkringarna - oavsett om dessa som för närvarande följer av förordning eller om de har sin grund i kollektivavtal
det området - i bör på statliga princip följa de regler i personförsäkringslagen som gäller för
ka-försäkring.
På ka-försäkring skall bl.a. 4 och 6-8
tillämpas kap. personförsäkringslagen (jfr 10 kap. 2§). Motsvarande bör även för de
gälla statliga grupplivförsäkringarna och vi kan här hänvisa till vad vi anför om tillämpningen av nyssnämnda avsnitt
regler på ka-försäkring (jfr 18.4 och 18.6-18.8). Liksom för finns bland de
ka-försäkring tillämpliga bestämmelserna i personförsäkringslagen vissa
regler som saknar för de det
egentlig betydelse statliga försäkringarna; på statliga området kan man nog räkna med att det är ännu fler bestämmelser i de olika kapitlen som inte får aktualitet. För att inte tynga lagtexten har vi emellertid valt att även i den särskilda
lagen om statens grupplivförsäkringar hänvisa till i
fullständiga kapitel personförsäkringslagen; det finns inte anledning att anta att detta kommer att vid av
skapa nâgra svårigheter tillämpningen lagen.
Beträffande de särskilda reglerna om i 10
ka-försäkring kap. personförsäkringslagen kan 5, 9, 11 och 12 §§ även de
tillämpas på statliga grupplivförsäkringarna (jfr avsnitt 18.2-18.4 och 18.6 samt avsnitt 19.10.5, 19.10.9, 19.10.11 och Vad hänvis-
19.10.12). gäller ningen till 10 9 § bör att det för
kap. personförsäkringslagen tilläggas de statliga försäkringarna i inte blir om annat än
praktiken fråga efterskydd.
Reglerna i första andra har sin
stycket meningen lagförslaget motsvarighet i 10 kap. 3 § andra meningen
personförsäkringslagen (jfr avsnitt 18.1 och
19.10.3).
Utöver de ovan i 10
angivna reglerna kap. personförsäkringslagen passar bestämmelserna i det kapitlet inte särskilt väl på de
statliga grupplivförsäkringarna. Den information som arbetsgivaren skall ha enligt 4§ bör inom det statliga området av
följa myndigheternas allmänna gentemot varandra för
informationsskyldighet respektive,
de anställdas del, de staten har som De
skyldigheter arbetsgivare. försäkrades behov av information om är
försäkringen tillgodosett genom de försäkringsbesked som 5 § skall sändas för deras
enligt kännedom.
Vad gäller reglerna i 10 6-8 §§ är det inte att
kap. möjligt tillämpa dem på statens försäkringar, eftersom det här inte finns särskilt
något försäkringsbolag som meddelar försäkring. Man kan räkna med särskilt om -
försäkringarna grundas på kollektivavtal att vissa
frågor som behandlas i nyssnämnda paragrafer särskilt i
regleras
ingångna avtal. Eftersom det endast i är
speciella undantagsfall
aktuellt med premiebetalning vid statens kan bortses
försäkringar
också från regeln i 10 kap. 10 § om
återbäring. Reglerna om ka-försäkring i skall i personförsäkringslagen princip
vara tvingande. Emellertid ges i 1 4§ en att avvika
kap. möjlighet
från lagens regler till nackdel för de försäkrade eller deras rättsinnehavare, om försäkringen ett kollektivavtal mellan en
följer arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation (jfr avsnitt 19.1.4).
Liksom för ka-försäkringen bör man beträffande statens
grupplivförsäkringar räkna med att personförsäkringslagens regler normalt
skall följas. Emellertid bör av samma skäl som vid
ka-försäkring skapas en möjlighet att vid den statliga försäkringen avvika från
lagens bestämmelser. Regleringen bör så långt som vara
möjligt densamma som för ka-försäkringen.
Vi föreslår att sådana villkor som avviker från de bestämmelser i
personförsäkringslagen som skall gälla för statens försäkringar och
som är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare skall vara tillåtna om villkoren har av en central
godkänts arbetstagarorganisation. I vad mån sådana villkor kan också på andra än
tillämpas
den godkännande medlemmar och dessas
organisationens anhöriga,
- såvitt —— avgörs gäller försäkring för anställda av de regler som gäller på arbetsrättens område; från
försäkringslagstiftningens syn-
punkt är det tillräckligt att villkoren har av en central
godkänts
- Sedan en central
organisation. organisation har godkänt att
villkoren får tillämpas på organisationens medlemmar, kan de användas även vid försäkring för andra än anställda. Vi från att
utgår
regeringen tillser att för t.ex. och doktorander, vilka
värnpliktiga
också kan omfattas av statlig inte skall
grupplivförsäkring, gälla
villkor som allmänt sett är med till de försäkrades
olämpliga hänsyn
förhållanden.
Ikraftträdande
De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1990, då motsvarande bestämmelser för ka-försäkring börjar gälla.
I fråga om ka-försäkringen föreslår vi som att äldre
huvudregel
bestämmelser skall fortsätta att gälla för försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (se 1§ i lagförslag 2). Samtidigt föreslår vi emellertid omfattande undantag från huvudregeln (10 §); i stor utsträckning kommer den nya lagen att gälla även för äldre
försäkringar. Eftersom det inte finns något egentligt försäkringsavtal att utgå
från, är det i fråga om de statliga försäkringarna ofta svårt att
fastställa när en ny försäkring skall anses föreligga. Detta gäller
särskilt när försäkringen vilar på en författning. För många av
försäkringarna får man räkna med att de kommer att förbli samma försäkring under lång tid efter ikraftträdandet.
En huvudregel av samma innehåll som när det gäller ka-försäkring skulle alltså på den statliga sidan kunna leda till att äldre bestämmelser skulle få tillämpas under avsevärd tid. En sådan ordning är inte önskvärd. Med hänsyn härtill och till att det inte bör möta några hinder mot att här omedelbart tillämpa de nya reglerna fullt ut, föreslår vi att äldre bestämmelser skall tillämpas bara om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
Här skall påpekas att i 8 § statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) hänvisas till 18 och 19 §§ FAL. Vi föreslår emellertid inte att ändras så att där i stället hänvisas till
paragrafen
bestämmelser i personförsäkringslagen. Enligt vad vi inhämtat kan
man nämligen utgå från att 8 § i pensionsreglementet snart kommer
att ändras.
21.2 till om i
Förslaget lag ändring lagen (1927:77)
om
försäkringsavtal (lagförslag 4)
För liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring finns för närvarande särskilda regler i 97-124 §§ FAL. De frågor som behandlas i dessa paragrafer ersätts av nya regler i Vi föreslår
personförsäkringslagen.
därför att de angivna paragraferna i FAL att Som
upphör gälla.
framhållits, förutsätter lagförslaget att ny för understöds-
lagstiftning föreningarna kan genomföras samtidigt med personförsäkringsla-
gen.
l § Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.
Lagen gäller inte för återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (l979:84) om delpensionsförsäkring.
Lagen tillämpas inte på försäkringar som omfattas av konsumentförsäkringslagen (1980:38) eller personförsäkringslagen (1988:000). I förhållande till annan än försäkringstagaren gäller dock 3 § första stycket samt 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ även i fråga om konsumentförsäkringar. I I kap. 5 § personförsäkringslagen anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäkring.
Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).
Genom att 122 och 123 §§ FAL upphävs, skall dessa utgå
paragrafer
ur tredje stycket, där för närvarande anges ett antal i FAL som
regler tillämpas på konsumentförsäkringar. Enligt tredje stycket gäller som huvudregel att lagen inte är tillämplig på konsumentförsäkringar. Av paragrafen bör i fortsättningen framgå att lagen inte heller skall tillämpas på försäkringar som omfattas av personförsäkringslagen. Enligt 1 kap. 5 § personförsäkringslagen skall, om en personförsäkring ingår som en del i en skadeförsäkring, på personförsäkringen
tillämpas bl.a. vissa regler i FAL eller KFL (jfr avsnitt 6 och 19.1.5). Vi föreslår att en erinran om dessa bestämmelser i
personförsäkringslagen tas in i tredje stycket.
Övriga ändringar är redaktionella.
25 § Har vid skadeförsäkring försäkringsgivaren i ersättning för skada utgett belopp, som försäkringshavaren haft rätt att utkräva som skadestånd av annan, inträder försäkringsgivaren i rätten mot den skadeståndsskyldige, om denne har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller också är skyldig enligt lag att utge skadestånd oberoende av om han är vållande till skadan eller inte. Sådan rätt till återkrav föreligger dock inte mot den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972:207) svarar för skadan uteslutande på grund av annans vållande.
Reglerna i paragrafens nuvarande andra stycke ersätts av en
bestämmelse i 8 kap. 10 § personförsäkringslagen. Det stycket skall
Följdlagstzftning
därför upphöra att gälla. I föreslår vi endast vissa
övrigt språkliga ändringar.
Ikraftträdande
Ändringarna i FAL bör träda i kraft den 1 juli 1989, då om
reglerna individuell försäkring i personförsäkringslagen föreslås I
börja gälla. fråga om gruppförsäkring och bör 1 och 25 §§ i deras
ka-försäkring äldre lydelse, liksom 97-124 §§, dock till och med
tillämpas utgången av år 1989. Vidare bör 25 § i dess äldre om
lydelse tillämpas försäkringsfallet inträffat före ikraftträdandet.
21.3 till om i
Förslaget lag ändring konsumentförsäkringslagen (1980:38) (lagförslag 5)
4 § I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal även i fråga om försäkringar som avses i denna lag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även 3 § första stycket lagen om försäkringsavtal.
I 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (1988:000) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en konsumentförsäkring.
Om tillsyn över att försäkringsvillkor är skäliga finns bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1 982: 713) . I avsnitt 21 .2 föreslår vi att bl.a. 122 och 123 §§ FAL upphör att gälla. Som en följd härav skall hänvisningen till dessa paragrafer i första
stycket utgå. Som anges i avsnitt 21.2 följer av 1 kap. 5 § personförsäkringslagen att vissa regler i den lagen skall tillämpas på en personförsäkring som ingår som en del i en konsumentförsäkring (jfr avsnitt 6 och 19.1.5).
På sätt föreslås beträffande FAL bör i KFL erinras om reglerna i
1 kap. 5 § personförsäkringslagen.
Vi föreslår vidare att tredje stycket ändras så att där hänvisas till
numera gällande försäkringsrörelselag (1982:713).
Ändringarna i KFL bör träda i kraft samtidigt med reglerna i
personförsäkringslagen om individuell försäkring, den 1 juli 1989. I
fråga om för vilken i
gruppförsäkring, reglerna personförsäkringsla-
gen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990 och vilken under vissa
förutsättningar skall följa reglerna i KFL (jfr 1 § tredje stycket KF L),
bör 4§ första och andra styckena KFL i dess nya lydelse dock tillämpas först från och med den 1 januari 1990. Några särskilda
ikraftträdanderegler för ka-försäkring behövs inte här; KFL är inte
tillämplig på försäkringar som är grundade på kollektivavtal (jfr 1 §
tredje stycket KFL).
Följdlagsttftning
21.4 till om i
Förslaget lag ändring konkurslagen
(1921:225) (lagförslag 6)
34§ Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått överskott
på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan
men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående,
går den också åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Om rätt att i särskilda fall återkräva m.m. finns
försäkringspremier bestämmelser i 7kap. 7§ personförsäkringslagen
(1988:000).
Förslaget grundas på att reglerna i 117 § FAL ersätts av bestämmelser i 7 kap. 7 §
personförsäkringslagen.
Lagen bör träda i kraft den 1 1989. Bestämmelserna i 7
juli kap.
7 § personförsäkringslagen skall även tillämpas på gruppförsäkring.
Med hänsyn till att i om dessa
reglerna personförsäkringslagen
försäkringar föreslås träda i kraft den 1 1990, bör dock 34 §
januari konkurslagen i dess nya lydelse tillämpas på gruppförsäkring först
från denna tidpunkt.
i
Det skall anmärkas att reglerna i 7 7
kap. §personförsäkringslagen
aldrig kan tillämpas vid vid sådan skall
ka-försäkring; försäkring
enligt 10 kap. 3 § den försäkrade, som inte betalar anses
premien, som försäkringstagare vid av bl.a. 7
tillämpning kap.
Regeringen har den 30 1986 beslutat inhämta
april lagrådets
yttrande över ett förslag till ny I 4 9 §
konkurslag. kap. fjärde stycket förslaget finns en hänvisning med vad
till FAL i överensstämmelse som nu anges i 34 § konkurslagen.‘ En samordning mellan de båda lagförslagen får ske (under det fortsatta arbetet.
Se numera prop. 1986/87:90.
764 Följdlagstiftning
21.5 till om ändring i utsökningsbalken Förslaget lag (lagförslag 7)
5 kap. 6 § Medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller annan menighet eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte eller har samlats in bland allmänheten, får ej utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet. Sedan medlen har betalats ut, gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda. Vad som sägs i första och andra styckena gäller också begravningshjälp som eller av arbetsgivare, i tillfaller dödsbo på grund av försäkring utfästeLse den mån beloppet inte överstiger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid är det att ett särskilt belopp utgår till
ka-försäkring vanligt
dödsboet efter den försäkrade; skall täcka kostnader i
ersättningen
samband med betecknas i försäkringsvillko-
begravningen. Beloppet
ren som och dödsboet är villkoren
vanligen begravningshjälp enligt
då i allmänhet till avsnitt 4.4.3). Även
förmånstagare beloppet (jfr
vid förekommer på motsvarande sätt att ett försäk-
gruppförsäkring
skall användas till begravningskostnader; ibland är
ringsbelopp
det enda som utgår från försäkringen. I dessa fall,
begravningshjälp
liksom när tecknat en individuell försäkring där det utan
någon
tvekan är avsikt att utfallande ersättning skall
försäkringstagarens användas till begravningskostnader, är det enligt vår mening rimligt
att beloppet till viss del är skyddat mot utmätning.
Ett motsvarande är motiverat också då begravningshjälp
skydd
utbetalas till ett dödsbo av utfästelse av en arbetsgivare; för
på grund
kan vara i stället arbetsgivaren naturligt att göra en sådan utfästelse för att teckna en särskild försäkring. En om för som
regel utmätningsfrihet begravningskostnader
tillfaller dödsbo utanför i förslaget till 7 kap.
ligger regelsystemet
Vi föreslår därför att en bestämmelse tas in
personförsäkringslagen.
i förevarande där det nu finns regler om
som ett nytt stycke paragraf,
för medel som anvisats, insamlats eller utbetalts för
utmätningsfrihet
visst ändamål.
En för utmätningsfriheten synes vara ett belopp lämplig gräns
motsvarande det som för dödsåret (jfr 6 kap. 8 §).
basbelopp gäller För utmätningsfrihet bör, utöver denna beloppsbegränsning, gälla
att tillfaller dödsboet. Har försäk-
försäkringsbeloppet verkligen
t.ex. som satt in en av flera arvingar eller
ringstagaren förmånstagare
helt utomstående är försäkringsersättningen inte någon person, mot den föreslagna speciella bestämmel-
skyddad utmätning enligt
sen. Om det däremot föreskrivs i villkoren eller om försäkringstagaren i särskilt förordnande att skall tillfalla inte
angett beloppet
dödsboet utan bör detta i allmänhet kunna
samtliga dödsbodelägare
Följdlagsttftning
jämställas med att beloppet tillfaller dödsboet och därför leda till utmätningsfrihet; i dessa fall har man ofta att tolka
anledning
förordnandet så att det varit avsikten att medlen skall tillfalla dödsboet.
Liksom i övrigt enligt reglerna i denna bör förbudet mot
paragraf utmätning av begravningshjälp redan då står inne hos gälla beloppet försäkringsbolaget eller hos arbetsgivaren. Sedan betalats ersättning
ut skall för utmätningsfrihet krävas att medlen hålls avskilda.
Begravningshjälp skall inte kunna utmätas om det strider mot ändamålet med ersättningen, dvs. att täcka kostnaderi samband med begravning. Framkommer det att inte
begravningskostnaderna
uppgått till det belopp som betalts ut och som hålls avskilt, finns det inte något hinder mot av Vidare
utmätning överskjutande belopp.
bör utmätning kunna ske om det är att dödsboet inte har
uppenbart
för avsikt att använda för
ersättningen begravningskostnader;
beloppet hålls t.ex. avskilt under en tid utan att tas i
längre anspråk
för kostnader som tid tillbaka. Det förhållandet att
uppkommit lång
begravningskostnader först betalas av andra medel än den utbetalda
ersättningen innebär inte i sig att begravningshjälpen får mätas ut;
det kan ofta vara att t.ex. av
naturligt någon dödsbodelägarna
förskotterar kostnader för att sedan få ur dödsboet. Men
ersättning självfallet kan utmätning ske om avser utmätningsfordran just
-
begravningskostnader utmätningen strider då inte mot ändamå-
let.
Även i mera situationer kan det vara attt
speciella skäligt
begravningshjälp inte kan mätas ut, t.ex. då en
facklig organisation
betalar ut sådan hjälp till dödsboet efter en avliden medlem. Vi avstår emellertid från att lämna till i denna
förslag regler del; ämnet
ligger utanför vårt
uppdrag.
766 Följdlagstiftning
21.6 till om i
Förslaget lag ändring lagen (1928:281) allmänna arvsfonden (lagförslag 8)
_ om tillfaller allmänna arvsfonden i arv eller genom gåva 1 § Den egendom, som i egenskap av förmånstagare, skall eller testamente eller som tillfaller fonden med andra medel förvaltas av kammarkollegiet som utan sammanblandning en särskild fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Av medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall vid årets utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning. Ur fonden betalas kammarkollegiets kostnader för fondens förvaltning och fullgörandet av kollegietsgövriga uppgifter enligt denna lag med belopp som regeringen bestämmer.
Vi föreslår att första ändras så att det framgår av lagen att
stycket
skall avse även vad fonden får i egenskap av
fondens förvaltning En motsvarande har föreslagits av familjelagsförmånstagare. regel sakkunniga i betänkandet (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk (s. 68).
Redan i förekommer det att fonden är förmånstagare, t.ex.
dag ett till ”arvingar”, och regeln enligt förmånstagarförordnande
behövs alltså även med gällande rätt. Den föreslagna lydelsen omfattar också det fallet att fonden får försäkringsersättning som
förmånstagare enligt reglerna i 6 8 § personförsäkringslagen (jfr
kap.
nedan).
5 § Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omstänmed arvlåtarens vilja. Även i digheter kan anses överensstämma yttersta som har annat fall får arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken från kulturhistorisk synpunkt eller från är av väsentlig betydelse natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt. Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde som överstiger 800 000 kronor. Vill någon att ett arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt om hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, till äger besluta i insända handlingarna regeringen, om icke kollegiet ärendet. Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också när försäkringsbelopp har tillfallit fonden i egenskap av förmånstagare.
under vissa förutsättningar till annan helt eller Enligt 5 § får fonden delvis avstå från arv som tillfaller fonden. Har fonden fått egendom eller testamente kan fonden däremot inte besluta om genom gåva avstående.
Följdlagstiftning 767
Reglerna i 6 kap. 8§ innebär
personförsäkringslagen följande.
Om det inte finns någon annan skall halva försäk-
förmånstagare,
ringsbeloppet tillfalla försäkringstagarens make och återstoden hans
arvingar. Efterlämnar försäkringstagaren inte make, skall arvingar-
na få hela beloppet som medför att om
förmånstagare. Reglerna
försäkringstagaren saknar släktarvingar tillfaller
försäkringsbeloppet
allmänna arvsfonden. Detta fall starkt om situationen
påminner då
arvsfonden får
egendom genom arv, eftersom försäkringsersättning-
en inte tillfaller fonden till av
följd något förmånstagarförordnande.
Vi föreslår därför att fonden får en att besluta
möjlighet om
avstående i dessa fall. Även då det finns ett -
förmånstagarförordnande antingen gjort
av eller i - kan
försäkringstagaren själv intaget försäkringsvillkoren
fallet ibland likna mera arv än testamente. I förordnandet kan t.ex. ha angetts att förmånstagare skall vara i första hand
försäkringsta-
garens make eller en och i andra hand hans
namngiven person
arvingar. Sådana andrahandsförordnanden är vid både
vanliga
individuell försäkring och i villkorsförordnanden för
gruppförsäk-
ring. Ofta är inte medveten om förordnandet
försäkringstagaren
eller har han i varje fall inte reflekterat närmare över dess innebörd. Det framstår därför som att fonden även rimligt i dessa fall har möjlighet att avstå från
försäkringsbeloppet.
Fonden bör alltså kunna avstå från sin rätt i fall då ett
samtliga
försäkringsbelopp tillfaller fonden i av
egenskap förmånstagare.
Frågan om avstående måste efter förhållandena i det avgöras enskilda fallet. Har fonden särskilt angetts i ett förordnande, bör fonden naturligtvis inte avstå från
försäkringsbeloppet.
Frågan om avstående blir inte aktuell, om förmånstagarförordnandet kan tolkas så att det i stället för syftar på en testamentstagare på fonden. Detta kan främst bli aktuellt om förordnandet och testamentet har tillkommit vid samma NJA
ungefär tidpunkt (jfr 1976 s. 24; jfr
också avsnitt 14.3.7 och 19.6.4 Fonden brukar för redan
ovan). övrigt
i dag tolka
förmånstagarförordnanden på detta vis, och fonden gör då inte anspråk på
försäkringsbeloppet.
768 Följdlagstiftning
21.7 till om i
Förslaget lag ändring kommunalskattelagen (1928:370) (lagförslag 9)
Sextonde stycket i punkt l av anvisningarna till 31 § skall omedelbart underrätta försäkrings-
Ny ägare till pensionsförsäkring
av pensionsförsäkring får om förvärvet av försäkringen. Återköp givaren utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska återköpssärskilda skäl föreligger och värdet uppgår till högst 10 000 kronor eller om riksskatteverket ansökan medger det. Bestämmelserna i lagen på särskild hindrar inte heller återbetalning enligt 7kap. 7§ personförsäkringslagen
(1988:000) av försäkringstagarens tillgodohavande.
I 117 § FAL finns bestämmelser om att försäkringstagarens tillgodo-
i vissa fall kan tas i anspråk av hans
havande hos försäkringsbolaget
Den viktigaste förutsättningen är att försäkringstagaren
borgenärer.
med som inte stod i har betalat premier för försäkringen belopp Vi föreslår en liknande reglering i förhållande till hans villkor.
skäligt
innehåller dock den
7 kap. 7§ personförsäkringslagen. Förslaget
i förhållande till 117§ FAL, att krav av detta slag skall olikheten även vid och därmed också vid
kunna framställas livränteförsäkring
pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagen. till uppkommer det Genom det föreslagna tillägget anvisningarna
motsatsförhållande mellan i 7 kap. 7§ och det
inte något reglerna
allmänna återköpsförbudet enligt kommunalskattelagen.
1 1989. I fråga om gruppförsäkring
Lagen bör träda i kraft den juli först från och bör dock anvisningarna i deras nya lydelse tillämpas
med den 1 januari 1990. Bestämmelserna i 7 kap 7 § kan inte bli varför dessa inte behöver beaktas i
tillämpliga på ka-försäkringarna,
detta sammanhang (jfr avsnitt 21.4). bör för skull anges att
I övergångsbestämmelserna tydlighets
försäkring som
till återbetalning står öppen också vid
möjligheten
om m.m. tecknats före år 1976, då nuvarande regler återköpsförbud
femte av anvisningarna i deras lydelse enligt började gälla; jfr stycket
och 2 § om ikraftträdande av lagen
SFS 1972:254 lagen (1975:1348)
(1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen.
SOU 1936:56 769
Följdlagstzftning
21.8 till om i
Förslaget lag ändring lagen (1930:106)
om vissa till förmån för ofödda
rättshandlingar (lagförslag 10)
Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den, som inte är född eller avlad vid testators död, gäller också för förordnande genom annan rättshandling till förmån för den, som inte är född eller avlad vid tiden för förordnandet. Om förmånstagarförordnanden gäller dock särskilda bestämmelser i personförsäkringslagen (1988:000).
Enligt 6 kap. 1 § tredje stycket personförsäkringslagen skall vad som
föreskrivs i 9 kap. 2 § ärvdabalken om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gälla också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången (jfr avsnitt 19.6.1). Denna
reglering skall för personförsäkringens del gälla i stället för bestäm-
melserna i lagen om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.
Följdlagstiftning
21.9¶Förslaget till om ändring i lagen (1941:416) lag
om arvsskatt och
gåvoskatt (lagförslag 11)
De ändringar som föreslås i 32, 37 och 59 §§ är föranledda uteslutande av att reglerna i FAL ersätts av regler i personförsäkringslagen. Dessutom behövs vissa andra ändringar för att anpassa
skattereglerna efter den föreslagna försäkringslagstiftningen.
l § Skatt till staten utgår enligt denna lag för egendom, som förvärvas genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt).
För egendom, som förvärvas genom ett avstående enligt 5 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden, utgår arvsskatt till staten som om förvärvet skett genom testamente efter den avlidne.
Förslaget är en följd av att allmänna arvsfonden föreslås få en möjlighet att besluta om avstående också då försäkringsbelopp tillfaller fonden i egenskap av förmånstagare (jfr avsnitt 21.6).
l2§ Om en förmånstagare enligt personförsäkringslagen (1988:000) vid försäkringstagarens död erhåller förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda erhåller vid beräknande av arvsskatt anses som arvfallen egendom. Vad nu sagts gäller också vad som tillfaller någon enligt 6 kap. 7 § första stycket personförsåkringslagen.
Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make enligt vad som anges i föregående stycke år fritt från skatt. Vidare skall
a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv eller
b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som enligt 37§ 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.
Vad som på grund av insättningar av samma i ränte- och
person kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor skolat ske i den ordning, vari insättningarna i
att premiebetalning anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.
skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.
Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).
Följdlagstlftning
Vad som sägs i första och andra styckena gäller också i fråga om vad som tillfallit någon på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. För kapitalförsäkring som ej är livränteförsäkring och som gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv och för försäkring som tagits för olycksfall eller sjukdom tillämpas bestämmelserna i andra stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.
Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.
I paragrafen finns om av som
regler beskattning förmånstagarförvärv
sker vid försäkringstagarens död. En närmare för
redogörelse
reglernas tillämpning har lämnats i avsnitt 2.7.2. I korthet gäller
följande. Förmånstagarförvärv beskattas enligt första stycket i princip som
arv. Enligt andra och fjärde dock vissa särskilda
styckena gäller
förmåner vid beskattningen. Sålunda är förvärv av
pensionsförsäk-
ring helt fritt från arvsskatt, medan förvärv av annan livränteförsäkring är fritt från skatt i den mån det årliga beloppet inte
överstiger
2 500 kr. Vid utmätningsfri kapitalförsäkring och vid olycksfalls-
eller avräknas för ett
sjukförsäkring varje förmånstagare belopp
motsvarande sex basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För att inte efterlevande make i vissa fall skall bli strängare beskattad än om försäkringen hade ingått i kvarlåtenskapen, medges vidare i första stycket sista meningen skattefrihet för den del av makens förvärv som skulle ha utgjort hans giftorättsandel om försäkringen hade i boet, dvs. som hälften.
ingått regel Som framgått tidigare är det arvs- och gåvoskattekommitténs sak
att ta ställning till de som kommer
principiella problem upp i fråga
om behandlingen av avsnitt Vi har
personförsäkringar (jfr 8.5).
emellertid ansett oss i fall böra hur
varje ange, skattereglerna
tekniskt bör utformas om vårt förslag genomförs. Samtidigt har vi strävat efter att förenkla de nuvarande
reglerna.
I fråga om som tillfaller
förmånstagarbelopp försäkringstagarens
make föreslår vi att makens skattefria andel alltid skall bestämmas till hälften av förvärvet (andra stycket första En sådan
meningen).
regel leder i de flesta fall till samma resultat som nu gällande regler och innebär en väsentlig av systemet.
förenkling
Som nyss nämnts får vidare vid och
kapitalförsäkring olycksfalls-
eller sjukförsäkring för avräknas ett
varje förmånstagare belopp
motsvarande sex basbelopp enligt om allmän För
lagen försäkring.
närvarande är det för kapitalförsäkringens del en förutsättning för avdraget, att försäkringen har varit utmätningsfri 116 § enligt
FAL.
Enligt 116 § är en försäkring antingen helt utmätningsfri eller helt
utmätningsbar. De föreslagna reglerna i 7 kap. 2§ personförsäk-
ringslagen innebär däremot att det kan förekomma försäkringar som är delvis utmätningsbara; om försäkringen gäller
på försäkringstaga-
rens eller hans makes liv, är den alltid till viss del mot
skyddad utmätning. Reglerna innebär nämligen i dessa fall att om premiebetalning skett i ”för stor” omfattning, endast det överskjutande
beloppet kan utmätas (se avsnitt 19.7.2 ovan).
Liksom nu bör basbeloppsavdrag få göras bara vid försäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv; genom denna avgränsning fångar man in de situationer där försäkringen typiskt sett skall tillgodose ett försörjningsbehov. Liksom när det gäller utmätningsskyddet menar vi dock att det avgörande bör vara på vems liv
försäkringen gäller vid försäkringsfallet, inte på vems liv den ursprungligen har tagits.
Men utmätningsskyddet är som också beroende av hur
sagt
premiebetalningen har varit ordnad. När det gäller frågan, vilken
betydelse denna sida av i framtiden bör ha för
utmätningsreglerna
rätten till basbeloppsavdrag, gör vi följande bedömning.
Att låta avdragets storlek variera beroende på i vilken utsträckning försäkringen har varit kan komma i fråga;
utmätningsfri, knappast
det skulle innebära ett alltför Att kräva
komplicerat system. fullständig utmätningsfrihet framstår också som olämpligt, eftersom
det skulle förta mycket av värdet av de regler om utmätningsskyddet som vi föreslår. Exempelvis en författare eller annan fri yrkesutövare med oregelbundna inkomster kan ha skäl att år göra en
goda något
extra inbetalning till sin men
försäkring, knappast någon försäkrings-
tagare kommer att utnyttja denna möjlighet om han därmed berövar sina efterlevande förmånerna vid arvsbeskattningen.
Med den nyss angivna att det skall vara fråga om
begränsningen försäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv föreslår vi
därför att basbeloppsavdrag skall göras oberoende av om försäkringen har kunnat utmätas eller inte. Detta är den ojämförligt enklaste regeln, och den stämmer också bäst med de regler vi föreslår om
utmätning efter försäkringsfall (7 kap. 3§ förslaget). Enligt dessa regler kan ett försäkringsbelopp under vissa förutsättningar vara skyddat mot utmätning, även om försäkringen före försäkringsfallet
inte alls eller endast till viss del varit utmätningsfri; som framhålls ovan (avsnitt 15.3), kan man inte av det sätt på vilket premiebetalningen har varit ordnad dra några generella slutsatser om vilket
försörjningsbehov försäkringen fyller för förmånstagaren. Särskilt
kan erinras om att vad som tillfaller den försäkrades make eller hans
Följdlagstiftning
eller makens
barn under 20 år alltid är skyddat mot utmätning upp till
sex basbelopp (7 kap. att de
3 § andra stycket). Vi finner det naturligt försäkringsersättningar som av sociala skäl i allmänhet är
skyddade
mot utmätning också normalt skall vara fria från arvsskatt.
Man kan fråga sig om ett av kravet
borttagande på fullständig
utmätningsfrihet kommer att leda till att
många försäkringstagare
ökar på sin för att få ökade arvsskatteförmåner.
premiebetalning
Även bortsett från att då kan bli delvis
försäkringen utmätningsbar
torde man kunna från att i allmänhet inte
utgå försäkringstagarna
reagerar på detta sätt, och detta av det skälet att en ökad premiebetalning typiskt sett inte medför av försäk-
någon höjning ringsersättningen. Vid försäkringsfall utgår det avtalade försäkringsbeloppet, och den ökade premiebetalningen
har då varit till nytta för försäkringstagaren bara genom en viss av
ökning återbäringen. Inträffar försäkringsfallet i av början försäkringstiden, har arrange-
manget ofta varit klart Det har under senare
ofördelaktig. visserligen
år förekommit en av antalet sammansatta
ökning kapitalförsäkringar
mot engångspremie, men detta torde i första hand ha varit föranlett av att även sådana hittills har varit från
försäkringar undantagna
förmögenhetsbeskattning. Om förslagen i prop. 1986/87:61
genomförs, torde man kunna räkna med en avsevärd i antalet
nedgång
nytecknade sådana
försäkringarÅ
Inte heller lär den vi föreslår innebära ökade allmänna
ändring
möjligheter att snabbt omvandla tillgångar som fullvärderas vid
arvsbeskattningen till förmånligt behandlade försäkringar. För det första lägger försäkringstekniken hinder i vägen. Försäkringsbolagen
meddelar inte om det bedöms att ett dödsfall av
försäkring någon
anledning snart skall inträffa, och härvid har det inte någon betydelse i vilken takt sökanden vill betala för Och om
premie försäkringen. försäkring beviljas trots att försäkringstagaren räknar med ett
försäkringsfall relativt snart, har han ännu mindre skäl än annars att betala högre premie än han behöver. Den som vill åstadkomma ett
högt försäkringsbelopp, som kan fördelas på flera förmånstagare,
väljer även i denna situation att i stället teckna en stor mot
försäkring i lägsta möjliga premie.
Skulle man anse att från mera allmän är
personförsäkringar synpunkt
alltför förmånligt behandlade i kunde man
arvsskattesammanhang,
överväga att andra
begränsa privilegieringen på sätt än genom ett
krav Man kunde t.ex. att
på utmätningsfrihet. överväga begränsa
den krets som skall få till make och
basbeloppsavdrag (exempelvis
bröstarvingar) eller att bestämma ett högsta sammanlagt belopp som
Riksdagen har den 16 december 1986 beslutat om ändring i lagen om statlig förmögenhetsskatt i enlighet med förslagen i propositionen (se SFS 1986:1227, se även avsnitt 2.7.1 ovan).
får utgå skattefritt efter en försäkringstagare. överväganden av det slaget ankommer dock på arvs- och gåvoskattekommittén.
De nya reglerna i 6 kap. 7 § personförsäkringslagen om jämkning
av förmånstagarförordnanden till förmån för försäkringstagarens make och medför också behov av viss ändring i
bröstarvingar skattereglerna.
Vad som kan tillfalla försäkringstagarens make vid jämkning enligt 104 § andra stycket FAL är för närvarande fritt från arvsskatt,
därför att det är fråga om att tillgodose makens anspråk på giftorätt m.m. Vad som tillfaller laglottsberättigad bröstarvinge på grund av
jämkning beskattas däremot som arv. Kan arvingen inte anses som
förmånstagare, föreligger inte någon rätt till basbeloppsavdrag vid
arvsskatteberäkningen. Reglerna om skattefrihet för förvärv av
pensionsförsäkring och beloppsavdrag vid förvärv av annan livrän-
teförsäkring gäller däremot även då en arvinge gör ett förvärv genom
jämkning.
Med den nya bestämmelsen i 6 kap. 7 § första stycket personförsäkringslagen kommer makes rätt till jämkning inte att vara relaterad till makens bodelningsanspråk. Bestämmelsen ger möjlighet till resultat som är både mer och mindre förmånliga för maken än om
försäkringsbeloppet hade ingått i boet och fördelats enligt vanliga
regler. Vi föreslår även här den enkla regeln att hälften av makens förvärv skall vara fritt från skatt, medan en jämkning till förmån för
liksom nu i sin helhet bör beskattas som arv. Regler som
bröstarvinge
gjorde makes förvärv helt fritt från skatt eller som medgav
basbeloppsavdrag även vid jämkning skulle i alltför hög grad
uppmuntra till överenskommelser om jämkning, som träffades uteslutande i syfte att minska skatten. Och med den nya utformningen av jämkningsinstitutet saknas det helt skäl att, såsom sker i nuvarande praxis, ge make skatteförmåner på grund av försäkringsbelopp som tillfaller någon annan och som inte blir föremål för
jämkning. För närvarande beaktar skattemyndigheterna utan yrkande
bestämmelserna i 104 § andra stycket FAL såvitt gäller makes
giftorätt och rätt enligt 13 kap. 12 § giftermålsbalken. Reglerna om
vederlags- och laglotts jämkning beaktas däremot bara om det företes utredning om att sådan jämkning skall göras. Som regel måste
anteckning om jämkningen finnas redan i bouppteckningen (jfr 11 §
andra stycket AGL).
I fortsättningen kommer det inte att finnas någon möjlighet för myndigheterna att beakta den rätt till jämkning som kan
självmant
finnas 6 7 §. Det kommer alltså genomgående att krävas
enligt kap.
att finns dokumenterad i bouppteckningen eller i en
jämkningen bodelnings- eller skifteshandling som läggs till grund för beskattning-
en enligt 15 eller 16 § AGL. Naturligtvis finns också möjligheten att
jämkningen bestäms genom dom, men det är inte sannolikt att en dom meddelas innan beslut om arvsskatten fattas. En dom kommer i stället som regel att leda till 32 § b
efterbeskattning enligt respektive
återvinning av skatt enligt 59 § b AGL.
Som framgått innehåller personförsäkringslagen regler om såväl gruppförsäkring som kollektivavtalsgrundad försäkring (9 kap. respektive 10 kap.) och lagens regler skall tillämpas också på
grupplivförsäkringar som meddelas av staten (se avsnitt 21.1). På grund härav är de särskilda bestämmelserna om grupplivförsäkringar som avtalats av kommunal eller enskild arbetsgivare eller som
meddelats av staten inte längre erforderliga (sjätte stycket i denna
paragraf).
Ikraftträdande
I den omfattning som de föreslagna nya reglerna avser individuell försäkring, bör de träda i kraft den 1 juli 1989. Såvitt gäller de kollektiva försäkringarna, bör däremot äldre bestämmelser tillämpas
fram till den 1 januari 1990, då personförsäkringslagen skall börja
gälla för dessa försäkringar.
Om skattskyldigheten har inträtt före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, skall enligt allmänna principer på skatterättens område äldre bestämmelser tillämpas även därefter.
Reservation
Av ledamoten
Schönmeyr
Mot de i betänkandet framlagda, mycket omfattande förslagen reserverar jag mig formellt på endast ett fåtal punkter. Jag kan emellertid inte underlåta att allmänt göra den reflektionen att det
föreslagna, rigorösa regelsystemet är mycket långtgående och kan på
vissa punkter medföra betydande stelbenthet. Jag begränsar mig här till att peka på informationsavsnitten, som i den föreslagna lagen ges
en detaljrik utformning. Otvivelaktigt kan brister i informationen få
allvarliga konsekvenser för parterna i försäkringsavtalet och andra intressenter. Information är emellertid också en fråga om relationer mellan avsändare och mottagare, för vilka det är svårt att ställa upp för lång tid fastlagda regler. Bättre hade det enligt min mening varit om riktlinjer för informationen hade kunnat skapas genom samarbete mellan försäkringsinspektionen, konsumentverket och branschen. En fortlöpande till förändrade krav och behov hade
anpassning
då kunnat är dock medveten om att
tillgodoses. Jag naturligtvis
förslagets informationsbestämmelser bygger på konsumentförsäkringslagen som modell.
På följande punkter reserverar jag mig mot vad kommitténs
majoritet föreslagit. 1. Förslaget till 4 kap. 2 § tredje stycket innehåller en möjlighet att
avvika från den från FAL bibehållna huvudprincipen om bortfall
eller begränsning av försäkringsbolagets ansvar i vissa fall av oriktiga uppgifter vid försäkringsavtalets ingående. Bestämmelsen innebär
att jämkning kan ske av konsekvenserna av svikligt lämnade oriktiga uppgifter om resultatet annars skulle bli uppenbart oskäligt.
Jag kan att sådan avvikelse må förekomma när de
acceptera oriktiga lämnats av oaktsamhet som inte är ringa och till
uppgifterna
och med om de lämnats uppsåtligen (andra stycket). Däremot anser jag inte att kommittén anfört argument av den styrka som måste krävas för att avvikelse från huvudprincipen skall kunna ske även om uppgifterna lämnats svikligt eller i strid mot tro och heder (första stycket). Den allmänna avtalsrättsliga principen att sådana förfaran-
Reservation 777
den gör avtal ogiltiga torde uppfattas som i det allmänna
naturlig
rättsmedvetandet. En lagstiftning bör inte kunna som en
uppfattas ”uppmuntran” till illojala förfaranden.
2. I 4 kap. 4§ föreslås en s.k. vilken
oantastbarhetsregel, enligt
åsidosatt inte kan av
upplysningsplikt åberopas försäkringsbolaget
om mer än två år gått sedan lämnades. Endast om
upplysningarna
uppgiftslämnaren förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder får åsidosatt efter de två åren.
upplysningsplikt åberopas
Kommitténs majoritet har motiverat om
förslaget tvåårsregeln
med att sådana regler förekommer internationellt men framförallt med att en inte skulle kunna vara helt säker
försäkringstagare på att
han inte av oaktsamhet lämnat ”Det är om
oriktiga uppgifter. rimligt
han vill ha säkerhet visar mot att hans skydd av sådana orsaker sig bristfälligt eller ger upphov till tvist med
försäkringsbolaget.”
Den angivna argumentationen är min inte
enligt uppfattning
bärande. Den omsorgsfulle uppgiftslämnaren får
förhöjd premie
eller i vissa fall alls. Den kvalificerar
inget försäkringsskydd slarvige
sig” för lägre premie eller över huvud att försäkring taget genom tiden får verka. Det skall här hållas i minnet att den
slarvige
uppgiftslämnaren i realiteten i kollektivet ett avtal med de
ingår
omsorgsfulla och det är dessa som får bära konsekvenserna av att den slarvige får vidare förmåner än han sk-ille ha haft. Jag anser alltså att inte skall införas.
någon oantastbarhetsregel
Under alla förhållanden talar som den statistik, tagits in i avsnitt 12.2.3 i betänkandet, för att karenstiden bör bestämmas till minst fem år.
3. Enligt förslaget till 4 8 § ansvarar vid
kap. bolaget livförsäkring
när den försäkrade begått självmord om det mer än ett år från
gått
det försäkringsavtalet eller om det måste antas att
ingicks försäkring-
en tecknades utan tanke I
på självmordct. förslaget jämställes inte
återupplivning av äldre med
försäkring nyteckning.
Jag anser att man i - liksom
personförsäkringslagen nu i
försäkringsavtalslagen bort jämstållz dessa båda likartade situationer.
Kommittén uttalar att det inte, sanmia sätt som vid
på nyteckning,
är naturligt att av en dra slutsatsen att
återupplivning försäkringsta-
garen siktat på ett utnyttjande av har en motsatt
försäkringen. Jag
uppfattning. I själva verket torde för dei S(OITl har för avsikt att
begå
självmord det vara ett bekvämare handlzndie att återuppliva en redan
befintlig försäkring än att teckna en ny sidain. Dels får det anses vara en ”mindre” åtgärd att en än att ta initiativ till
återuppliva försäkring
nyteckning, dels är inte lirenad med de
återupplivning försäljnings-
kostnader som är och ekonomiskt fördelak-
nyteckning följakligçen
tigare.
Särskilda yttranden
1 Av ledamoten Palm
har stor ekonomisk betydelse för alla invånare i vårt
Försäkringar
land. Det är därför att lagstiftaren ställer upp regler i lag
nödvändigt
för att den enskilde i åtskilliga hänseenden och för att söka i
skydda
mån åstadkomma att den enskilde får en bra produkt som
möjligaste
han också har behov av. Försäkringsrättskommittén har tidigare härom beträffande konsumentförsäkringar, vilket
föreslagit regler
resulterat i konsumentförsäkringslagen och en betydande uppstramav verksamheten. I betänkande har vårt syfte varit
ning föreliggande
det nu nämnda för hela Jag anser att vi
personförsäkringsområdet.
nått detta och är överens med i övrigt beträffande
syfte majoriteten
de framlagda förslagen. min kommer med detta förslag och
Enligt mening lagstiftningen vad som föreslagits av försäkringsverksamhetskommittén
genom dock inte att ge den enskilde tillräckligt skydd i ett bestämt avseende, mot Sedan samhället tagit på sig att
nämligen försäkringstvång.
ordna vissa - i försäkringsform eller på annat sätt - finns
skyddsnät
endast i behov av att tvinga på någon
mycket begränsad utsträckning
borde därför förekom-
en försäkring. Obligatorisk gruppförsäkring ma endast där ett starkt skyddsbehov föreligger, t.ex. dödsfallsskydd
vid krediter, och skydd i skadeståndsliknande fall, t.ex. olycksfallsför varuhuskunder eller idrottsplatspublik. I övrigt borde
försäkring
till en vara utesluten, alltså i första hand
tvångsanslutning försäkring vad vi i 9 lagförslaget kallar obligatorisk gruppförsäkring. kap.
Också med reservationsanslutning, som i betänkan-
gruppförsäkring
det behandlas som frivillig försäkring, är ur nu berörd synvinkel diskutabel, även om den fria uppsägningsrätten ger den ett godtag-
bart drag av frivillighet.
Det kan enligt min uppfattning från den enskildes synpunkt göras
flera invändningar mot tvångsförsäkring. Premiebetalningallvarliga
ett eller annat sätt och då bestämmer någon annan en skall göras på - osv. - över den enskildes ekonomi. ett företag, en förening sker många gånger utan konkurrens. Det föreligger.
Upphandlingen
I
Särskilda 779
yttranden
risk för att försäkringsbranschen utarmas om en stor del av
personförsäkringen vid sidan av den kollektivavtalsreglerade utgörs av obligatorisk gruppförsäkring. Detta kan leda till premiehöjningar
och bristande valfrihet för den som av en eller annan står
anledning
utanför. - Dessa problem torde accentueras vid
sakförsäkring.
Såsom vi framhållit i betänkandet om
rymmer frågan gruppförsäk» ring med tvångsinslag inte bara försäkringsrättsliga utan aspekter
även frågor av t.ex. och art.
föreningsrättslig näringsrättslig Enligt
min mening borde det tas ett samlat om denna
grepp försäkringsfrå-
ga. Det har dock inte ankommit på försäkringsrättskommittén att göra den som måste en detta
utredning föregå lagstiftning på
område. Jag vill därför med detta yttrande behovet av en
peka på
vidare skyddslagstiftning än den som våra innebär, och menar
förslag
att förslag rörande en sådan bör tas fram
lagstiftning omgående.
2 Av Green
experten
Verkan av svek vid brott mot
upplysningsplikten
När det gäller påföljderna av brott mot
upplysningsplikten genom
svek och handlande i strid mot tro och heder, hänvisar
försäkrings-
avtalslagen till den allmänna för dessa fall.
avtalslagens reglering
i Denna innebär att som förfaran-
rättshandlingar grundas på svikligt
de är ogiltiga. Kommittén föreslår nu att dessa bestämmelser för försäkringsavtalsråttens del skall ersättas av en särskild i
reglering personförsäkringslagen. Vid brott mot upplysningsplikten genom
svek och handlande i strid mot tro och heder skall
försäkringsgivaren
normalt vara fri från ansvar. Konstruktionen innebär alltså att försäkringsavtalet består trots det svikliga förfarandet.
Härigenom
möjliggörs också kommitténs förslag att i vissa fall skall
huvudregeln
kunna genombrytas av skall sålunda
skälighetsregler. Huvudregeln
inte få tillämpas ”i den mån detta skulle leda till ett resultat som är
uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehava-
re”. En liknande föreslås beträffande
skälighetsregel försäkringsta-
garens rätt till fortsatt försäkring i denna situation.
Den föreslagna bör min inte
regleringen enligt mening genomfö-
ras. Jag anser att man från såväl som rättstekniska
rättspolitiska utgångspunkter kan ifrågasätta av som ut lämpligheten förslag går på
att i speciallag införa regler som detta sätt avviker från
på
fundamentala rättsprinciper i allmän Både svek och handlande i
lag.
strid mot tro och heder är kvalificerade
avtalsrättsliga ogiltighets-
grunder, vilka torde vara väl förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Det finns ur denna synvinkel skäl att nu införa en
inga
avvikande ordning speciellt för del. Om en
försäkringsavtalsråttens
förändrad i denna skulle bli aktuell i en
rättsuppfattning fråga
framtid, bör ett nytt synsätt givetvis först och främst slå igenom i den
780 Särskilda yttranden
allmänna och övergripande avtalsrättsliga lagstiftningen.
Om en reglering som den föreslagna ändå skall genomföras, är det med hänsyn till förslagets karaktär givetvis särskilt viktigt att det motiveras på ett utförligt och klarläggande sätt. Jag anser inte att kommittén har presenterat sådana fullgoda motiv för sitt förslag. Det enda egentliga skäl som anförs är att man vid försäkring inte kan följa det vanliga mönstret för verkan av ogiltighet, nämligen att prestationerna på ömse sidor skall återbäras. Att bolaget anses ha rätt att behålla förbrukad riskpremie och att försäkringstagaren inte kan återbära det riskskydd han faktiskt erhållit är emellertid endast
naturliga konsekvenser av den försäkringsavtalstekniska konstruk-
tionen. Dessa omständigheter kan i sig knappast utgöra något
självständigt motiv för att frångå ogiltigheten som påföljd av svikligt
handlande. I övrigt anser kommittén det viktigt att också oredliga förfaranden från den försäkrades sida kan åberopas av bolaget. För svekfallens del borde emellertid detta önskemål kunna tillgodoses
genom en enkel komplettering i personförsäkringslagen av de
aktuella bestämmelserna i avtalslagen.
Av min ståndpunkt följer naturligt att något behov inte heller finns av en sådan skälighetsregel som kommittén föreslår för att i vissa fall mildra effekterna av huvudregelns tillämpning. Svek och handlande i strid mot tro och heder bedöms enligt gällande rätt som mycket
allvarliga illojala förfaranden där ogiltigheten följer av det subjekti-
va - för till olika
svikliga uppsåtet något utrymme hänsynstagande
såsom vilken av inflytande sveket må
objektiva omständigheter, grad
ha haft på avtalet eller dylikt, finns inte.
3 Av experten Lindgren
Kommittén föreslår i 7 kap. 2§ personförsäkringslagen en ändrad
utformning av utmätningsskyddet för livförsäkringar före försäkringsfall. Förslaget innebär att premiebetalningar som går utöver
vissa angivna beloppsgränser inte som i dag skall leda till att hela
försäkringen blir utmätningsbar utan endast till att det överskjutande
beloppet skall kunna utmätas. I sitt förslag till ändringar i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, diskuterar kommittén behovet av förändringar av bestämmelserna i 12 § andra stycket med
anledning av den föreslagna omläggningen av reglerna om utmätningsfrihet. Den gällande regleringen i AGL innebär att avdrag med sex basbelopp medges från förmånstagarförvärv på grund av livförsäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv under förutsättning att försäkringen ej varit utmätningsbar. Enligt kommit-
tén skulle fördelarna med de nya utmätningsreglerna i hög grad gå förlorade om rätten till basbeloppsavdrag även i fortsättningen skulle förutsätta fullständig utmätningsfrihet. Efter att ha övervägt olika
Särskilda yttranden 781
alternativa lösningar har kommittén stannat för att föreslå ett slopande av kravet på utmätningsfrihet för rätt till basbeloppsavdraget. Av följande skäl anser att den jag föreslagna ordningen är olämplig. Den gällande skattefriheten för vissa är i förmånstagarförvärv huvudsak socialt Det betingad. primära syftet med basbeloppsavdraget är att från beskattning undanta försäkringsbelopp som utfaller när en avlider. har sedan familjeförsörjare Avdragsnivån länge varit anpassad till de belopp som normalt utfaller av på grund tjänstegrupplivförsäkringar. Genom kravet förbehålls på utmätningsfrihet den lindrigare beskattningen med en försäkringar jämn premiebetalning. Om kravet helt lämnas fältet fritt för på utmätningsfrihet slopas beskattningslindring även i fråga om som utfaller belopp på grund av försäkringar där det nyss angivna försörjningssyftet inte alls föreligger. Det kan inte uteslutas att man därigenom öppnar att möjligheter omvandla tillgångar som fullvärderas vid till arvsbeskattningen förmånligt behandlade försäkringar. torde för Visserligen utrymmet sådana dispositioner, av bl.a. försäkringstekniska skäl, vara begränsat, men det är enligt min uppfattning svårt att bedöma utvecklingen för det fall kommitténs skulle finner således förslag genomföras. Jag att ett av kravet fullständigt slopande på utmätningsfrihet inte är förenligt med syftena bakom de nuvarande i arvs- och lindringarna
gåvobeskattningen av utfallande försäkringsbelopp.
Jag delar kommitténs att det inte bör komma i uppfattning fråga att låta storlek variera beroende i vilken
basbeloppsavdragets på
utsträckning försäkringen varit utmätningsfri. En sådan ordning skulle gå helt på tvärs med skatteområförenklingssträvandena på det. Behovet av förenklingar är särskilt uttalat i om försäkfråga ringsbeskattningen där det nuvarande regelsystemet är omvittnat
svårtillgängligt. Kommittén har också diskuterat en som skulle innebära att lösning rätten till avdrag förbehålls en mer krets av förvärvare. begränsad Jag kan hålla med om att en med den borde ändring inriktningen ligga väl i linje med de
familjeförsörjningsskäl som bl.a. motiverat de
nuvarande beskattningslättnaderna för vissa försäkringsförvärv. Överväganden av det bör dock ankomma arvs- och slaget på gåvoskattekommittén.
4 Av
experten Wallerberg
Jag instämmer i ledamoten reservation. Schönmeyrs
S()lJ 1986:56
16/1985 I
vid justitieministeriet publikation Bilaga Lagberedningens
Personförsäkringslag
I med riksdagens beslut stadgas: enlighet
1 kap. Allmänna stadganden
1 §
Tillämpningsområde
liv-, sjuk- och Denna lag tillämpas på
olycksfallsförsäkring. Denna inte lagstadgad försäkring lag gäller eller återförsäkring.
2 5 Definitioner
I denna lag avses med 1) i lagen om försäkrings-
ggggäggiggggigggg
eller i lagen om utländska försäkringsbolag (1062/79) eller i lagen ombolag ( / ) avsett försäkringsbolag ( / ) avsedd försäkringsförsäkringsföreningar förening som meddelat försäkring, den som ingått för- 2) försäkringstagare med försäkringsgivaren; om äganderätten säkringsavtal mottagaren vad till försäkringen överförs, tillämpas på som stadgas om försäkringstagaren, den försäkrade den vars liv eller 3) person hälsa har försäkrats, den som enligt förordnande N) förmånstagare rätt att i stället för försom avses i 6 kap. 1 S har få det som skall betalas ur försäkringstagaren belopp
säkringen, en försäkring i fråga om
5) grupgförsäkring
omfattar eller kan omfatta en grupp vilken ansvaret som nämns i ett avtal om gruppförsäkring personer samt
(gruppförsäkringsavtal).
I
Bilaga 783
6) den som tillsammans
grugpförsäkringstagare
med försäkringstagaren har ett ingått gruppförsäkringsavtal. Vid en sådan gruppförsäkring, vilken enligt den försäkrade helt eller delvis skall betala försäkringspremien, gäller det som stadgas om försäkringstagaren och försäkringsgivarens mot denne skyldigheter på motsvarande sätt beträffande den försäkrade och försäkringsgivaren: skyldigheter mot honom.
3§ Stadggndenas tvingande natur
Försäkringsvillkor eller någon annan bestämmelse om försäkring som avviker från i stadgandena denna lag till nackdel för den förförsäkringstagaren, säkrade eller någon annan som har rätt till försäkringsbeloppet är utan verkan, om inte annat stadgas särskilt i denna lag.
2 kap. Uppgifter som skall lämnas om försäkring
1 S
Uppgifter innan försäkringsavtal ingås
Innan försäkringsavtal ingås skall försäkringsgivaren lämna den som ansökt om de försäkring uppgifter denne behöver för att bedöma behovet av försäkring och välja försäkring, så som om föruppgift säkringsformer, försäkringspremier och försäkringsvillkor. När uppgifter lämnas skall också uppmärksamhet fästas vid väsentliga i begränsningar försäkringsskyddet. Uppgifter behöver inte lämnas, om den som ansökt om försäkring avstår från sin rätt att få uppgifter eller om det medför besvär att oskäligt lämna uppgift.
784 1 S()lJ 1986:56
Bilaga
25 sedan avtal ingåtts
ggggifter
När försäkringsavtal ingåtts skall förutan dröjsmål tillställa försäkringssäkringsgivaren ett försäkringsbrev och försäkringsvillkor. tagaren behöver dock inte tillställas för- Försäkringsvillkoren om detta av särskilt skäl är säkringstagaren, något onödigt. Har försäkringsgivaren enligt försäkringsrätt att under försäkringstiden ändra förvillkoren eller andra avtalsvillkor, skall detta säkringspremien framgå av försäkringsbrevet.
3S under försäkringstiden
ggggifter
skall med skäliga inter- Försäkringsgivaren tillställa uppgifter om valler försäkringstagaren som gäller försäkringen vilka sådana omständigheter är av betydelse för försäkringstagaren. uppenbarligen När ett försäkringsfall har inträffat, har försäkringsden som har rätt att givaren informationsplikt gentemot fordra betalning av försäkringsgivaren.
*JS Upplysning om rättsmedel
Av beslut som gäller ansökan om ersättning och av andra beslut av försäkringsgivaren som gäller om det inte med beaktande av omförsäkring skall, är onödigt, framgå hur ständigheterna uppenbart beslutet kan underkastas prövning av domstol, konsumentklagonämnden eller något motsvarande organ.
9 §
Bristfälliga eller oriktiga uppgifter
innan avtal ingås
Har försäkringsgivaren inte vederbörligen uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 1 § 1 mom. i detta kapitel och avviker försäkringen därför till försäkringstagarens, den försäkrades eller förmånstagares nackdel från vad försäkringstagaren har haft anledning att anta, skall det anses att försäkringsavtalet har ingåtts med det innehåll som försäkringstagaren med stöd av de uppgifter han erhållit har anledning att förutsätta.
3 kap.
Försäkringsavtals giltighet
1 S
Grunder för att bevilja försäkring
Försäkringsgivare får inte avslå en ansökan om försäkring på den grund att ett försäkringsfall har inträffat eller sökandens hälsa har försämrats efter det ansökningshandlingarna sänts eller lämnats till försäkringsgivaren. Försäkringspremien och övriga försäkringsvillkor skall bestämmas utgående från den försäkrades hälsotillstånd vid nämnda tidpunkt.
Ansvarets början
Har en särskild tidpunkt inte avtalats, inträder försäkringsgivarens ansvar den dag försäkringsgivaren eller försäkringstagaren lämnat eller sänt antagande svar på den andra avtalspartens anbud.
Har försäkringstagaren lämnat eller sänt en skriftlig försäkringsansökan till försäkringsgivaren
786¶Bilaga
är det att försäkringsgivaren skulle ha och uppenbart ansökan, svarar försäkringsgivaren även för godkänt skadefall som inträffat efter det ansökan lämnades eller sändes. inte utredning om vilken tid på Föreligger svaret eller ansökan har lämnats eller avsänts, dygnet anses detta ha skett klockan 24. får, om detta med hänsyn Försäkringsgivaren till art eller andra särskilda skäl är försäkringens i försäkringsvillkoren bestämma att betalning befogat, av skall vara ett villkor för att försäkringspremien hans ansvar skall inträda. För att få åberopa en sådan bestämmelse i försäkringsvillkoren skall försäkringsanteckna bestämmelsen i försäkringsbrevet och i givaren premiekrav.
35 rätt att säga upp försäkringen Försäkringstagarens och få fribrev eller återköpsvärdet
Försäkringstagaren har rätt att när som helst med omedelbar verkan. Om grunder säga upp försäkringen har fastställts för försäkringen, har försäkringstagaren dessutom rätt att inställa premiebetalningarna och få fri (fribrev) eller rätt att få förförsäkring säkringens återköpsvärde i enlighet med grunderna. Försäkringstagaren har rätt att enligt S kap. 2 mom. en försäkring som har ändrats 3 § återupprätta till fribrev.
NS rätt att säga upp försäkringen Försäkringsgivarens
får inte säga upp för- Försäkringsgivaren i andra fall än de som anges i denna lag. säkringen vid och får försjuk- olycksfallsförsäkring i försäkringsvillkoren bestämma att han säkringsgivaren
sou 1986:56 Bilaga I 787
har rätt att såga upp försäkringen att upphöra vid premieperiodens slut. Försäkring får dock inte sägas upp på grund av att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det försäkringen tecknades eller på grund av att ett försäkringsfall har inträffat.
Meddelande om uppsägning skall sändas till försäkringstagaren senast en månad före försäkringsperiodens slut.
5 §
Ändring av försäkringsvillkoren
Försäkringsgivaren får inte ändra försäkringsvillkoren 1 andra fall än de som anges 1 denna lag.
Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får försäkringsgivaren i försäkringsvillkoren bestämma att han har rätt att ändra försäkringspremien eller andra avtalsvillkor räknat från den premieperiod som följer efter ändringen. Villkoren får dock inte ändras på grund av att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det försäkringen tecknades eller på grund av att ett försäkringsfall har inträffat. Premier eller villkor för livförsäkring får ändras förutsatt att synnerliga skäl föreligger på grund av att skadeutvecklingen eller räntenivån allmänt förändrats och förutsatt att innehållet i försäkringsavtalet inte därmed.väsentligt förändras i förhållande till det ursprungliga avtalet.
Försäkringsgivaren skall tillställa försäkringstagaren ett meddelande om hur försäkringspremien eller andra avtalsvillkor förändras. Ändringen träder i kraft tidigast en månad efter det att meddelandet sändes, dock inte tidigare än den premieperiod som följer på den då meddelandet sändes.
Büagal
6 5 Rätt till återköpsvärdet
När försäkringen upphör har försäkringsrätt att få försäkringens återköpsvärde, även tagaren om försäkringsgivaren annars är fri från ansvar.
7§ Påminnelse om att tidsbestämd livförsäkring upphör
Har som avtalats att gälla en livförsäkring bestämd tid varit i kraft längre än ett år, skall försenast en månad och tidigast tre säkringsgivaren månader innan enligt avtalet löper ut försäkringstiden sända en till försäkringstagaren om att förpåminnelse kommer att och om eventuell rätt till säkringen upphöra fortsatt försäkring. Om försummar att sända en försäkringstagaren påminnelse enligt 1 mom., är försäkringen fortfarande i kraft till den del den gäller för dödsfall. Försäkringen dock en månad efter det att en förupphör senad har avsänts och senast sex månader páminnelse efter den avtalade försäkringstidens utgång.
85 Rätt till fortsatt försäkring
När en livförsäkring har upphört på grund av återköp, har försäkringstagaren rätt att utan utredning om sitt hälsotillstånd fortsätta försäkringen för dödsfall (fortsatt med de ändringar som
försäkring)
föranleds av utbetalningen av återköpsvärdet. skall 1 samband med åter- Försäkringsgivaren lämna om möjligheten att köp försäkringstagaren uppgift få fortsatt Försummas detta, ansvarar förförsäkring. under sex månader från betalningen av säkringsgivaren samma sätt som om återköp hade återköpsvärdet på
S()lJ 1986:56
Bühgal 789
begärts. Om försäkringsgivaren under denna tid sänder ett meddelande, upphör dock ansvaret. Fortsatt försäkring skall sökas inom sex månader från det att försäkringsgivaren har sänt meddelande om rätten till fortsatt dock försäkring, senast ett år efter det återköpsvärdet betalades.
H kap. Begränsningar av försäkringsgivarens ansvar
1 §
Försäkringstagarens och den försäkrades
ugglxsningsglikt
Innan försäkringsgivaren beslutat bevilja försäkring får han begära sådana upplysningar av försäkringstagaren och den försäkrade som kan ha betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar. Försäkringstagaren och den försäkrade skall ge riktiga och fullständiga svar på försäkringsgivarens frågor.
2 5 Försummelse av
upplysningsplikten
Har försäkringstagaren eller den försäkrade förfarit svikligt vid fullgörande av upplysningsplikten enligt W S i detta kapitel,är försäkringsgivaren fri från ansvar för inträffade försäkringsfall. Vad som stadgas i 1 mom. gäller även om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller av vårdslöshet, som inte kan anses försummat sin ringa, upplysningsplikt och försäkringsgivaren inte alls skulle ha meddelat försäkringen om riktiga och fullständiga svar hade givits. Om försäkringsgivaren skulle ha meddelat endast mot eller försäkring högre premie annars på andra villkor än vad som avtalats, är hans
790 Bühgal S()lJ 1986:56
ansvar begränsat till vad som svarar mot den avtalade premien och de villkor på vilka försäkringen skulle ha beviljats.
Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas inte, om detta skulle vara uppenbart oskäligt för försäkringstagaren eller någon annan som har rätt till försäkringsbeloppet.
3 S
Uppsägning på grund av oriktiga upplysningar;
försäkringens fortbestånd
Får försäkringsgivaren under försäkringstiden kännedom om att upplysningsplikten har försummats på det sätt som anges i 2 S i detta kapitel och skulle han inte alls ha meddelat försäkring om riktiga och fullständiga upplysningar hade lämnats, får han säga upp försäkringen att upphöra 30 dagar efter det att meddelandet om uppsägningen sändes till föräkringstagaren. Om försäkringsgivaren skulle ha meddelat försäkring endast mot högre premie eller annars på andra villkor än vad som avtalats, består försäkringen med sådana premier och villkor, om inte försäkringstagaren har förfarit svikligt.
Försäkringsgivaren skall, sedan han fått kännedom om försäkringstagarens eller den försäkrades försummelse, utan dröjsmål sända försäkringstagaren ett meddelande om uppsägningen eller ändringen av premien eller villkoren. Försummas detta, förlorar försäkringsgivaren sin rätt att åberopa omständigheten, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt.
S()lJ 1986:56 1 791
Bilaga
1I§
Felaktiga uppgifter som saknar betydelse
Försäkringsgivaren får inte åberopa att upplysningsplikten har försummats, om han när han fattade beslut om försäkringen insåg eller borde ha insett att upplysningarna var oriktiga eller ofullständiga.
Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas även, om den omständighet som den oriktiga eller ofullständiga upplysningen gäller inte hade någon betydelse för försäkringsgivaren när avtalet ingicks eller om omständigheten därefter har upphört att ha betydelse.
Vid livförsäkring får försäkringsgivaren åberopa att upplysningsplikten försummats endast om ett dödsfall nar inträffat eller försäkringsgivaren har sänt ett sådant meddelande som avses 1 3 § 2 mom. i detta kapitel inom två år från det att ansvaret inträdde.
Vad som stadgas i 1 och 3 mom. tillämpas inte, om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt.
5§
Upplysningsplikt vid gruppförsäkring
Vad som i 1-N §§ i detta kapitel stadgas om försäkringstagaren skall också tillämpas på gruppförsäkringstagare.
6§
Ansvarsbegränsning i vissa fall
Om följderna av sjukdom eller kroppsskada ersätts ur en försäkring, får försäkringsgivaren begränsa sitt ansvar på den grund att sjukdomen eller skadan förelåg redan när försäkringen beviljades endast om
792 Büagal 5(31) 1986:56
1) begränsningen bygger på sådana uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd som försäkrings-
inhämtat innan försäkringen beviljades eller givaren
2) beror på försäkringens art
begränsningen eller andra särskilda skäl.
7 S
Qyte av yrke eller boniggsort
Har den försäkrades yrke eller boningsortbetydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar, -får försäkringsgivaren i försäkringsvillkoren bestämma att skall underrätta för-
försäkringstagaren säkringsgivaren om ändringar i sådana förhållanden senast i samband med att den försäkringspremie som
betalas. Om försäkringstagaren att följer på ändringen lämna meddelande om och medför detta att
ändringen
inte höjs eller att villkoren inte ändras, premien
motsvarande sätt vad som stadgas i 2 § i gäller på detta En förutsättning är dock att för-
kapitel.
i samband med premiekrav har pámint säkringsgivaren försäkringstagaren om denna skyldighet.
Om har fått kännedom om
försäkringsgivaren sådant eller boningsort som avses 1 1
byte gav yrke
beträffande uppsägning av försäkringen och mom., gäller dess fortbestånd på motsvarande sätt vad som stadgas i 3 S i detta kapitel.
i 1 och 2 mom. tillämpas inte, om
Stadgandena
av eller boningsort har upphört att ha ändringen yrke
för försäkringsgivaren, sedan denne fått betydelse vetskap om ändringen.
8 S
framkallande av försäkringsfall
Qppsåtligt
Har den försäkrade uppsåtligen framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsgivaren fri från ansvar.
Bilaga 793
Begär den försäkrade självmord, ansvarar försäkringsgivaren dock vid livförsäkring, om självmordet begicks mer än ett år efter det att försäkringsgivarens ansvar inträdde.
9 S Försäkringsfall som framkallats genom grov vårdslöshet
Har den försäkrade framkallat försäkringsfallet genom grov vårdslöshet, kan försäkringsgivarens ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt med beaktande av omständigheterna.
10 S
Otillräknelighet och nödtillstånd
Försäkringsgivaren får inte till befrielse från eller begränsning av ansvar åberopa stadgandena 1 8 § 1 mom. eller 9 § i detta kapitel, om den försäkrade till följd av sin ålder eller sitt sinnestillstånd inte hade kunnat dömas till straff för brott.
Försäkringsgivaren får inte till befrielse från eller begränsning av ansvar åberopa stadgandena i 8 eller 9 § i detta kapitel, om den försäkrade handlat för att förebygga skada på person eller egendom under sådana förhållanden att åtgärden är försvarlig.
5 kap.
Försäkringspremie
1 §
Betalning av försäkringspremie
Försäkringspremie skall betalas inom en månad från det att försäkringsgivaren sände skriftligt premiekrav försäkringstagaren. Den första premien
794 Büagal Si)lJ 1986:56
behöver dock inte betalas förrän försäkringsgivarens ansvar inträder och senare premie inte förrän ifrågavarande premieperiod har börjat.
Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte den första premien för försäkring, om betalning är en förutsättning enligt försäkringsavtalet för att försäkringsgivarens ansvar skall inträda.
2§
Betalningsdröjsmål
Fördröjs betalningen av en försäkringspremie, får försäkringsgivaren skriftligen säga upp försäkringen att upphöra 1N dagar efter det att meddelande om uppsägningen avsändes till försäkringstagaren. Försäkringen upphör dock inte, om betalning sker före uppsägningstidens utgång. Meddelandet om uppsägning skall innehålla en upgift om möjligheten att betala premien inom uppsägningstiden samt uppgift om försäkringstagarens rätt enligt 3 S i detta kapitel att få försäkringen återupprättad. Om någon av dessa uppgifter saknas, är uppsägningen utan verkan.
Har betalningsdröjsmålet berott på betalningssvårigheter som försäkringstagaren på grund av sjukdom, arbetslöshet eller något annat synnerligt skäl råkat ut för huvudsakligen utan egen skuld, upphör försäkringen trots uppsägning först 1ü dagar efter det att förhindret upphörde. Försäkringen upphör dock senast tre månader efter det att den i 1 mom. angivna uppsägningstiden löpte ut.
3 §
Aterupprättande av förfallen försäkring
En försäkring, som upphört på grund av att någon annan än den första försäkringspremien inte har betalts, inträder på nytt, om försäkringstagaren inom
sou l986:56 1 795
Bilaga
sex månader från det att den i 2 5 1 mom; i detta kapitel angivna uppsägningstiden löpte ut betalar den försenade premien till försäkringsgivaren.
En försäkring, som ändrats till fribrev av annan anledning än dröjsmål med betalningen, återupprättas i sin tidigare omfattning, om försäkringstagaren inom sex månader från det att begäran om fribrev framfördes till försäkringsgivaren betalar den premie som skulle ha betalts, om försäkringen inte hade ändrats.
När en försäkring återupprättas, ansvarar försäkringsgivaren från klockan ZN den dag då premien betalas.
u §
tillgpenninginrättning eller posten
Betalning
Betalning som sänts till försäkringsgivaren per eller bankgiro anses verkställd den dag då den
posthar erlagts till Postbanken, postanstalt som förmedlar postgirorörelse eller penninginrättning, gireringen har debiterats betalarens konto eller postgirorörelsens utbetalningskort har stämplats med postgirotsbehandlingsstämpel.
Betalning som har erlagts med postanvisning anses verkställd den dag postanvisningen har inlämnats till posten.
5 S
Försäkringspremie när försäkring upphör
Om försäkring för vilken inte fastställts grunder upphör före den avtalade tidens utgång av någon annan orsak än ett försäkringsfall eller på grund av att försäkringstagaren när han uppfyller sin upp-
har förfarit svikligt, har försäkrings-
lysningsplikt
givaren rätt endast till den försäkringspremie som svarar mot försäkringens giltighetstid.
796 1
Bilaga
6 kap. Förmånstagarförordnande. Överlåtelse och pantsättning av rätt på grund av försäkring
1 §
Förmånstagare
har rätt att förordna en Försäkringstagare
förmånstagare (förmånstagarförordnande). Försäkrings-
får ändra eller återkalla ett förmånstagarförtagaren om försäkringsfall på vilket förordnandet är ordnande, avsett att tillämpas inte har inträffat. får dock inte ändras Förmånstagarförordnande eller återkallas utan förmånstagarens samtycke, om förhar lämnats en skriftlig förbindelse att månstagaren förordnandet hålls i kraft (oåterkalleligt förmåns- Om ersättning enligt försäkrings-
ggggrförordnande).
avtalet skall betalas till förmånstagaren i återkommande och försäkringsbelopp inte har poster något får det i bestämmas att avtalats, försäkringsvillkoren förmånstagarförordnandet inte får ändras utan för-
säkringsgivarens samtycke. Om ett förmånstagarförordnande gäller, ingår det som skall betalas sedan den förförsäkringsbelopp har avlidit inte i den försäkrades dödsbo.
säkrade
2 § form. Meddelande till make Förmånstagarförordnandes
samt återkallande Förmånstagarförordnande, eller av förmånstagarförordnande är giltiga ändring endast om meddelande därom har tillställts skriftligt försäkringsgivaren. Har i testamente utsett försäkringstagaren för en bestämd försäkring, anses detta förmånstagare vara ett förmånstagarförordnande eller en giltigt eller ett återkallande. Om giltig ändring giltigt
Bilaga 1 s. 800Bilaga 1 797
försäkringstagaren efter att genom testamente ha förordnat en förmånstagare skriftligen meddelar försäkringsgivaren om en förmånstagare som avviker från testamentet, tillämpas det senare förmånstagarförordnandet. Är försäkringstagaren gift, skall försäkringsgivaren underrätta hans make, om förmånstagarförordnande som gäller denne ändras.
3§
Förmånstagarförordnandes upphörande
Förmånstagarförordnande upphör, om förmånstagaren dör innan det försäkringsfall inträffar på vilket förordnandet skall tillämpas.
“S
Tolkning av förmånstagarförordnande
Har inte någon namngiven person utsetts till förmånstagare och följer inte annat av förordnandet eller omständigheterna, skall följande gälla: 1) Har försäkringstagarens utsetts till
make
förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för den med vilken försäkringstagaren var gift vid sin död. Detta gäller dock inte, om talan om hemskillnad eller äktenskapskillnad var anhängig vid försäkringstagarens död eller makarna då hade ansökt om av upplösning äktenskap eller om hemskillnad eller om de hade dömts till hemskillnad som inte vid försäkringstagarens död hade förfallit. 2) Har försäkringstagarens 5355 utsetts till förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för försäkringstagarens i ärvdabalken nämnda bröstarvingar. Försäkringsbeloppet delas mellan arvingarna så som i ärvdabalken stadgas om deras rätt till arv.
Bilaga 1 s. 801798 Bilaga 1 sou 1986:56
3) Har försäkringsgivarens make och barn utsetts till förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för den make och de barn som avvses 1 1 respektive 2 Finns det inte någon make, får barnen en-
punkten. samma försäkringsbeloppet. Finns inte några barn, får maken ensam försäkringsbeloppet. Om försäkringsbeloppet skall delas melan maken och barnen, får maken respektive barnen vardera hälften av beloppet.
H) Har försäkringsgivarens anhöriga utsetts till förordnandet till förmån för
förmånstagare, gäller
make som avses 1 1 punkten och försäkringstagarens
som avses 1 ärvdabalken. Finns det inte någon arvingar
får ensamma försäkringsbeloppet. Finns make, arvingarna inte några arvingar, får maken ensam försäkringsbeloppet. Om försäkringsbeloppet skall delas mellan maken och arvingarna, får maken respektive arvingarna vardera hälften av beloppet. Det försäkringsbelopp som tillfaller delas så som 1 ärvdabalken stad-
arvingarna gas om deras rätt till arv.
Vad som stadgas 1 1 och 2 mom. om för-
gäller motsvarande sätt den försäkringstagaren på säkrade, om denne är någon annan än försäkringstagaren.
5§
Överlåtelse och pantsättning av livförsäkring
Försäkringstagaren har rätt att överlåta och
rätten på grund av livförsäkring. Om förmånspantsätta tagares rätt har trätt i kraft eller om försäkringeninnehåller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, får försäkringstagaren dock inte förordna om försäkringen utan förmånstagarens samtycke.
Om rätten på grund av livförsäkring har pantsatts eller om försäkringen innehåller ett oâterkalleligt förmånstagarförordnande, krävs panthavares och förmånstagares samtycke för återköp av försäkringen och belåning av försäkringsbrevet.
1 799
Bilaga
Om rätten på grund av livförsäkring har överlåtits eller pantsatts till flera och deras personer, rättigheter är oförenliga, skall en övertidigare låtelse och pantsättning gälla framom en senare. Har dock den senare överlåtelsen eller pantsättningen meddelats försäkringsgivaren innan denne fick meddelande om den tidigare överlåtelsen eller pantsättningen och har den vars rätt frågan gäller varit i god tro, gäller den senare överlåtelsen och pantsättningen framom den tidigare. Vad som här stadgas gäller på motsvarande sätt oåterkalleliga förmånstagarförordnanden.
65 Panthavares rätt
Den till vilken rätten på grund av livförsäkring har pantsatts, har rätt att av det försäkringsbelopp som skall betalas få en del som motsvarar hans fordran, även om fordran inte är förfallen. Om panthavarens fordran förfaller till innan betalning försäkringsbeloppet betalas, får panthavaren använda försäkringens återköpsvärde till betalning för sin fordran. Detta förutsätter dock att fordran först har krävts av försäkringstagaren och att denne inte har betalt den inom tvâ månader från kravet.
75 Meddelanden till panthavare och
förmånstagare
Vad som ovan stadgas om försäkringsgivarens skyldighet att lämna försäkringstagaren meddelande om attförsäkringspremie förfaller eller att försäkringsgivarens ansvar sätts ned gäller även den till vilken rätten på grund av livförsäkring har eller pantsatts till vilken har lämnats en förbindelse att hålla förmånstagarförordnande i kraft, förutsatt att för-
Bilaga 1 s. 803800 Bilaga 1 S()lJ 1986:56
såkringsgivaren har lämnats meddelande om pantsättningen eller förmånstagaren. Om försäkringsgivaren underlåter att lämna meddelande, får han inte gentemot panthavare eller förmånstagare åberopa att försäkringen har upphört eller ansvaret satts ned.
Vad som stadgas i 1 mom. gäller även försäkringstagarens make, om denne eller försäkringstagaren har begärt att av bolaget få uppgift om försäkringens upphörande eller om nedsättning av försäkringsgivaren: ansvar.
8§
som framkallats av som har
Försäkringsfall någon
rätt till försäkringsbeloppet
Framkallar någon annan som har rätt till försäkringsbeloppet än den försäkrade uppsåtligen försäkringsfallet, är -försäkringsgivaren fri från ansvar gentemot honom. Har hans ålder eller sinnestillstånd varit sådant att han inte kan dömas till straff eller har han framkallat försäkringsfallet genm grov vårdslöshet, kan han erhålla försäkringsbeloppet eller en del av det endast om det anses skäligt med beaktande av de omständigheter under vilka försäkringsfallet har framkallats. Om den försäkrade har avlidit, skall försäkringsbeloppet även till den del det borde ha betalts till den som framkallat försäkringsfallet betalas till de övriga som har rätt till beloppet.
7 kap.
Förhållandet till borgenärerna
1 S
Livförsäkringstagarens och hans makes gäld
Är vid livförsäkring försäkringstagaren själv eller hans make försäkrade, får den rätt som enligt
Bilaga 1 s. 804tillkommer endera av dem inte utmätas för försäkringen någonderas gäld, om när utmätning sker minst tio år har 1) förflutit från det försäkringen tecknades; eller 2) om enligt avtalet försäkringspremierna skall betalas under minst tio års tid och det inte under år har betalts mer än en femtedel av det något sammanräknade som borde ha betalts, om premiebelopp när försäkringen tecknades hade fördelats betalningarna över tio år. Härvid beaktas inte en förhöjning av Jämnt som beror i avtalat index som återpremien på ändring ger kostnadsutvecklingen, eller om endast för döds- 3) försäkringen gäller falls skull och det inte under något år har betalts mer än ett belopp som är två gånger den årliga försäkrings-
premien. Vad som i 1 mom. tillämpas inte vid stadgas av underhåll som skall betalas till make utmätning eller barn.
2 S Gäldenärens skydd vid olycksfallsförsäkring
Kostnadsersättning enligt olycksfalls- eller som förfallit till betalning får sjukförsäkringsavtal inte utmätas.
3 S Återvinning till konkursbo
Försätts försäkringstagaren eller dennes dödsbo i konkurs och har försäkringstagaren under de tre senaste åren före konkursens början betalat förtill belopp som inte står i rimlig säkringspremier till hans förhållanden och tillgångar, har proportion konkursboet rätt att av försäkringsgivaren kräva åter
Bilaga 1 s. 805vad som har betalts för mycket i den mån återköpsvärdet eller försäkringsbelopp som förfallit till betalning räcker till för detta. Om inte försäkringstagaren eller den som annars har rätt till återköpsvärdet eller försäkringsbeloppet har samtyckt till att det över-
beloppet återbetalas, skall konkursboet för skjutande att få sin rätt fastställd väcka talan inom tre månader efter inställelsedagen mot den som har rätt till återköpsvärdet eller försäkringsbeloppet.
8 kap.
Försäkringsgivarens betalningsskyldighet
1 S
Sökandens skyldighet att lämna utredning
Den som söker ersättning skall lämna försäkringsgivaren de handlingar och uppgifter som behövs för att bedöma försäkringsgivarens ansvarighet och som skäligen kan begäras av honom med beaktande även av försäkringsgivarens möjligheter att inhämta utredning.
2 S
Tiden för betalning av ersättning
Försäkringsgivaren skall så snart som
dock senast en månad efter det att han fått de möjligt, handlingar och uppgifter som nämns i 1 § i detta
fullgöra sin betalningsskyldighet på grund av kapitel, ett försäkringsfall eller meddela att han inte anser
’ sig vara betalningsskyldig.
Om den som söker ersättning har rätt till åtminstone en del av det belopp han kräver, skall denna del betalas genast när sökanden begär detta.
S()LJ1986:56 1 803
Bilaga
Betalning till fel person
Betalar försäkringsgivaren försäkringsbelopp eller återköpsvärde till någon annan än den som har rätt till beloppet respektive återköpsvärdet, är försäkringsgivaren fri från ansvar, om han vid betalningen har iakttagit sådan omsorg som påkallas av omständigheterna.
HS
Oriktiga ggplysningar efter försäkringsfallet
Har den som söker ersättning svikligen lämnat försäkringsgivaren oriktiga eller bristfälliga upplysningar efter försäkringsfallet och har dessa upplysningar betydelse för bedömningen av försäkringsfallet, kan det belopp som skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Framställande av yrkande och preskription
Krav på betalning av försäkringsbelopp skall framställas till försäkringsgivaren inom ett år från det den som har rätt betalningen fick kännedom om försäkringsfallet och sin därpå grundade fordran, och senast inom tio år från försäkringsfallet, vid
äventyr av att rätten annars går förlorad. Med sådant krav som här nämnts jämställs ett meddelande om
försäkringsfallet.
6§
Tid för väckande av talan; domstol
laga
Talan mot försäkringsgivarens avgörande i ärende som gäller personförsäkring skall vid av
äventyr
804 1
Bilaga
att rätten annars går förlorad väckas inom tre år från det den som är missnöjd med avgörandet fick skriftligt meddelande om avgörandet och om denna tidsfrist. Talan kan väckas även vid den underrätt inom vars domkrets vederbörande har sitt hemvist enligt lagen om befolkningsböcker (IH1/69).
9 kap.
Särskilda stadganden om gruppförsäkring
1 §
som skall lämnas omggruppförsäkrigg
Upplysningar
Vid gruppförsäkring skall försäkringsgivaren se till att de försäkrade efter det att försäkringen trätt i kraft och därefter med skäliga mellanrum och på ett med beaktande av omständigheterna lämpligt sätt lämnas upplysningar om försäkringsskyddets omfattning, om begränsningar i försäkringsskyddet som är väsentliga för den försäkrade och om den försäkrades skyldigheter samt om hur försäkringens giltighetstid är beroende av att den försäkrade tillhör den persongrupp som nämns i gruppförsäkringsavtalet.
Avviker försäkringen till den försäkrades eller förmånstagares nackdel från vad den försäkrade med anledning av de uppgifter som avses i 1 mom. har haft anledning att anta, skall försäkringen gälla till förmån för den försäkrade på de villkor som han med stöd av erhållna uppgifter har haft anledning att anta.
I om upplysningar som skall lämnas om
fråga
dessutom vad som stadgas i 2 gruppförsäkring gäller kap. M S.
Vad som stadgas i 1 och 2 mom. gäller inte sådan som avses i 1 kap. 2 S 2 mom. och
gruppförsäkring inte heller kortvarig försäkring.
Bilaga 1 s. 25S()lJ 1986:56 Bilaga 1 805
Uppgift om att försäkringen upphör
Upphör försäkring till följd av försäkringsgivarens eller gruppförsäkringstagarens åtgärder, skall den försäkrade underrättas. Försäkringen upphör för hans del inom en månad från det att försäkringsgivaren på ett med beaktande av omständigheterna lämpligt sätt meddelade att försäkringen upphör.
Har gruppförsäkring som avses i 1 kap. 2 S 2 mom. antingen helt eller, på grund av att den försäkrade utträtt ur gruppen, för den försäkrades vidkommande upphört, anses försäkringen dock gälla i förhållande till en försäkrad vars premiebetalning försäkringsgivaren har tagit emot.
3 S
Meddelanden av den försäkrade
Har försäkringsgivaren och gruppförsäkringstagare avtalat att den försäkrade skall betala premien till gruppförsäkringstagaren eller att han skall lämna denne meddelande om försäkringen och har den försäkrade gjort detta, får försäkringsgivaren inte åberopa att han inte har fått betalning eller meddelande. Detta gäller dock inte, om den försäkrade hade grundad anledning att tro att betalningen eller meddelandet inte tillställs försäkringsgivaren.
Rätt till fortsatt försäkring
Upphör gruppförsäkringsavtal som gäller livförsäkring eller utträder den försäkrade ur den persongrupp som nämns i avtalet av annan orsak än på grund av ålder, har den försäkrade rätt att oberoende av sitt hälsotillstånd få en fortsatt försäkring genom att betala premien för en individuell försäkring.
Bilaga 1 s. 26Den försäkrade skall anmäla om han önskar utnyttja sin rätt till fortsatt försäkring inom sex månader från det att försäkringsgivarens ansvar upphörde. Försäkringsgivarens ansvar inträder klockan an den dag då han tog emot meddelandet om att den försäkrade önskar fortsätta försäkringen som en individuell försäkring.
När i 2 S i detta kapitel nämnt meddelande lämnas skall också den försäkrades rätt till fortsatt försäkring nämnas.
10 kap.
Ikraftträdelsestadganden
Denna lag träder i kraft den
2§
Lagen tillämpas på personförsäkring i fråga om vilken avtalet har ingåtts eller försäkringsgivarens ansvar har inträtt efter det att lagen trädde i kraft.
Utöver vad som stadgas i 1 mom. tillämpas denna lag på personförsäkring vars premier eller villkor kan ändras på det sätt som nämns i 3 kap. 5 S 2 mom. räknat från den premieperiod som följer närmast efter lagens ikraftträdande. Även på annan personförsäkring i fråga om vilken avtalet har ingåtts eller ansvarigheten har inträtt innan lagen träder i kraft tillämnas lagens 1 kap., 2 kap. 3-H S5, 3 kap. 8 S, H kap. 1-R, 7 och 9-10 SS, 5 kap., 6 kap. 1-3 §§, S S 1 och 3 mom. samt 6-8 §5 och 8 kap.
Bilaga 2
NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforslkrlng
Lov om avtalet om personforsikring (personforslkringsloven)
Kaplttel 1. Innledende bestemmelser. § l-4 (lovens tvingande karakter) 5 1-1(lovens virkeområde) Nar ikke annet er sagt, kan bestemmel- Denne lov gjelder tor avtalet om person- sene i denne lov ikke travikes til skade for
Iorsikring som inngas med forsikringssel- den som utleder rett mot selskapet etter forskap. Lovens regler gjelder også for andre sikringsavtalen. avtaler om personfoxsikring så. langt de passer. Iiaplttel 2. Selskapets informasjonspllkt. Med personforsikring menes livsforsik- i forbindelse § 2-1 (infonnasjon med tegninring, ulykkesfoxsikring og sykeforsikring. sen) Forsikringen kan tegnes på forsikringstage- 1 forbindelse med tegningen av en forsikrens eller på en eller nere andre personers savidt ring skal selskapet mulig sarge for at liv eller helbred. tar › forsikringstageren råd med hensyn til 1 tvilstilfelle avgjør tllsynsmyndighetene dekningen av foreliggende forsikringsbehov. om en iorsikring er personforsikring etter Selskapet skal også gl torsikringstageren denne lov, og om det foreligger livsforsikring opplysning om vilkar. premiesatser 0.1. ved
eller annen personiorslkring. de forskjellige typer forsikring som kan Loven gjelder ikke tor avtaler om gjenror- dekke dette behov.
sikring.
5 2-2 (forsikringstilsagn) § 1-2 (definisjoner) sa snart avtalen er inngått, skal selskapet I denne lov betyr: gi forsiknngstageren et skriftlig forsikrings-
(a) se lsk_apet:den som ved avtalen påtar tilsagn som fastslår at avtale er lnngått og seg a yta forsikring. gjengir de viktigste bestemmelsene i denne. (b) torsikringstageren: den som sammen med tilsagnet skal selskapet gi torinngår forsikringsavtalen med selskapet. sikringstageren de vilkår som skal gelde for Som torsikringstager regnes også den avtalen. som erverver eiendorrsrettaen til forsik- I forsikringstllsagnet ska.) selskapet saarlig ringen. rremheve (c) torsikrede: den hvis liv ellerhelbred (a) om det har torbeholdt seg rett til å. endre Iorsikringen knyttaer seg til. vilkarene l forsikrlngstiden. Jfr. § 3-5. (d)ka.pitalIorsil:r1r.g: forsikring (b) den tidsbegrensning som gjelder for avhvor selskapet skal ulbetale et bestemt talen. Dersom forsikringstagerens rett til beløp. Beløpet kan vete oppdelt i termi- å forlenge ved utmforsikringsiorholdet ner. pet er undergitt begrensninger, skal også. (enlvrenterorslkring: torsikrlng dette opplyses. hvor selskapet skal uttetale terminbeløp (c) de serllge ansvarsbegrensninger og siksa lenge en person lever euer til han når kerhetsforskrirter som skal gjelde, jfr. §§ en bestemt alder, 4-5 til 4-7 og § 4-9, (0 pensjonstorsikring:ka.p1t.al-eller (d) ratten til å kreve nemndbehandling etter
livrenteforsikring som gar inn under de 5 11-1, eller andre lignende ordninger saarregler som er gitt on pensjonstorsik- som er etablert for A lase tvister. ring i lovgivningen Iorøvrig. Dersom det l forbindelse med tegningen er
(g) kollektivtorsikring: forsikrmg oppnevnt begunstiget. skal Iorsikringstilsom omfattar personeri en naarmere ansagnet gi beskjed om hvem som er oppnevnt. gitt gruppe, og eventudt disses ektefelle, bam. e.l. I tvilstlllelle avgjør tilsynsmyn- 5 2-3 (informasjon i torsikringstiden) dighetene om en torsilring er kollektiv. I forslkrlngstiden skal selskapet på forsvarlig mate holde forsikringstageren orien- S 1-3 (standardvilkar) tert om de sider av forsikringsavtalen som -
Selskapet skal utarbeide vllkar tor de tor- for forsikringstageren a lgienne det er viktig slgjellige typer forsikring som det tilbyr. Vil- til, herunder premiebetaling, torsikringskårene skal godkjennes isatnsvar med til- samt sum og utbetallng av denne. disposisynslovgivningen. sjon over Iorsikringen.
808 2
Bilaga
NOU 1983: 56
Lov om avtaler om personiorsikring
kontroll) bestemt angitt i vilkarene. Selskapet kan s 2-4 (tilsynsmyndighetenes at informa- dog ikke ta Iorbehold om rett til oppsi- Tilsynsmyndighetene påser etter denne lov blir oppfylt, og gelse pa grunn av at den forsikredes helse er sionsplikten kan gi nermere regler om den. iorverret etter at forsikringen ble tegnet.
ma i tilielle skje skriftlig med Oppsigelse Kapittel 3. Forsikringsavtalen man. minst en maneds varsel. og vaare begrunnet.
5 3-i (grunnlaget for selskapets vurderlng) Selskapet skal i oppsigelsen gi orientering
Nar selskapet avgjør om det skal overta en om adgangen til a kreve nemndbehandling
risikoen. skal det. etter § 11-1. eventuelt om andre muligheter forsikring. og vurderer legge til grunn den forsikredes helsetilstand for 9. få prøvd lovligheten av oppsigelsen.
avga Det som er bestemt om oppsigelse i første på det tidspunkt da iorsikringstageren fullstcndig søknad om en bestemt torsikring. ledd og annet ledd første punktum. gjelder
til at den iorsikredes tilsvarende for Iorbehold om at forsikringen Dog kan det ta hensyn etter at saknaden ble av- skal dersom en bestemt hendelse helse er iorverret opphøre gitt. dersom iorverringen har sammenheng inntreffer.
med forhold som forela på søknadstidspurxkun- rett til A endre forsikrintet, og som blir avdekket ved selskapets 5 3-5 (selskapets
dersøkelser. gen i forsikringstiden) Selskapet kan ta torbehold om at det kan
endre torsiknngsvilkar og premie med virk- § 3-2 (ansvarstiden) Om ansvarstiden gjelder reglene i annet ning fra begynnelsen av en ny premiepe-
til tjerde ledd. medmindre annet pa grunn rlode. er serskilt avtalt. Endrer selskapet vilkarene. skal det gi forav forholdene ansvar a lope den dag de nye vilkar med en reda Selskapets begynner sikringstageren eller har for de endl-inger som er gjort. En da torsikringstageren selskapet gjørelse til skade for forsikringstageren som godtatt de betingelser som den annen part endring har stilt. det ikke er gjort klart rede for, kan selskapet
selv om slik bekreitelse ikke er gitt. svarer ikke paberope seg.
selskapet for iorsikringstilielle som inntrefat det har mottatt tullstendig sak- § 3-6 (oppgjøret nar forsikringstorholdet ter etter Dette blir avbrutt eller selskapets ansvar nad om en bestemt forsikring. gjelder likevel ikke dersom selskapet under enhver blir nedsatt) ville ha avslatt forsikringen. Opphører iorsikringen skal iorsikringstaqmstendighet herunsvaret heller ikke for iorhold som geren godskrives forsikrlngens verdi. Selskapet sâxremt disse der overskytende premie som er innbetalt. iorelå på søknadstidspunktet ville ha blitt avdekket ved selskapets under- etter regler som tremgar av iorsikringsvilkarene. Dette selv om selskapet for øvsøkelser og fort til avslag. gjelder Ved livsiorsikring. og hvor det ellers fore- rig er helt eller delvis fri tor ansvar.
ligger szerlige iorhold. kan selskapet forbeikke skal løpe for § 3-7 (varsel om opphør av livsforsikrlng) holde seg at dets ansvar er betalt. Er en livsforsikring avtalt a gjelde for tre første premie Skal ansvar begynne a løpe en ar eller mer. skal selskapet. i god tid før unoselskapets bestemt at tidspunktet er angitt, pet av iorslkringstiden varsle forsikringstadag uten ansvaret kl. 00.00. Gjelder en for- geren om at forsikringen vil opphøre, og om begynner til en bestemt dag uten at tidspunk- den rett til a forlenge forsikringsiorholdet sikring ansvaret kl. 24.00. som han eventuelt kan ha. Har forsikringen tet er angitt. opphører regnes treårsinsten Ira første vaart tomyet. § 3-3 (rorsikringstagerens rett til a avbryta gang forsikringen ble tegnet.
forsikringstorholdet) kan når som helst av- § 3-8 (fornyelse av ulykkes- og sykeforsik- Forsikringstageren bryta et løpende torsikringstorhold. ring) Gjelder en ulykkes- eller sykeforsikring
rett til å avbryta torsik- for et bestemt tidsrom på ett år eller mer. og § 3-4 (selskapets ønsker ikke å. rorlenge forsikrinringsforholdet i forsikringstiden) selskapet si ut over den avtalte periode, må det Ved livsforsikring kan selskapet ikke gen i andre tiifelle enn bestemt varsle forsikringstageren om dette senest en opp forsikringen I mined før utløpet av forsikringstiden. i denne lov. iorsikringsforholdet for Ved ulykkes- og sykerorsikring kan selska- motsatt tall iomyes
pet torbeholde seg rett ti] å. si opp forsikrin- et år. som er ønsker nye opplysninger om rigen når det foreligger sserlige torhold selskapet
NOU 1983: 56
Lov om avtaler om personxorsikring
aikoen i forbindelse med fomyelsen. mA det svarer selskapet som om slik dekning var sende skriftliga sparsmal til forsikringstage- avtalt. ren. I motsatt tall skjer fornyelsen pa det grunnlag som forela da lomikringstageren Kaplttel 4. Almlnnelige torutsetninger for sist ga risikoopplysninger. selskapets ansvar.
v11 selskapet endre vilkarene i forbindelse 5 4-1 (forsikringstagerens og den forsikre pmed fomyelsen. gjelder 5 3-5, annet ledd til- des plikt til a gi opplysninger om risisvarende. koen)
ss lenge selskapet ikke har patatt seg 9.
dekke forsikringen. kan det be om opplys- 5 3-9 (retten til A fortsette en livsforsikring
ninger som kan ha betydning for dets vurde-
nar genkjapsverdien blir utbetalt)
ring av risikoen. Forsikringstageren og den
Er gjenkjøpsverdien av en individuell livs-
forsikrede skal gi riktige og fulistendige svar forsikring utbetalt til forsikringstageren eller til på selskapets sparsmal.
en Kreditor, jfr. §5 6-8 og 7-2. kan forsikringstageren uten I gi nye helseopp-
i 4-2 (nedsettelse av selskapets ansvar nar lysninger kreve at forsikringen tortsetter
opplysningsplikten er forsamt) som ren risikoforsikring med fradrag av
Har forsikringstageren eller den forsikgjenlgiapsverdien.
rede forsømt sin opplysningsplikt etter § 4-1.
Selskapet skal. senest i forbindelse med
og er det inntruffet et forsikringstilfelle. kan utbetalingen av gjenkjapsverdien, varsle
selskapets ansvar nedsettes eller falle bort. forsikringstageren om hans rett til fortsatt
med mindre det bare er lite a legge vedkomforsikring. Krav om slik Iorsikring ma frem-
mende til last. Ved avgiarelsen skal det stersettes innen 6 måneder etter at varslet ble
lig tas hensyn til hvor meget det er b. be sendt.
breide den som skulle ha gitt opplysningen.
hvilken betydning feilen har hatt for selska- § 3-10 (midlertidig dekning ved livstorsik- pets vurdering av risikoen og i hvilken grad
fins) det forhold som er fortiet har medvirket til
Har selskapet i vilkarene for livsforsikring torsikringstiifellets inntreden. forbeholdt seg at dets ansvar ikke skal lope før første premie er betalt. jfr. § 3-2. fjerde 5 4-3 (opphør eller endring av avtalen når ledd, skal selskapet ved tegningen tilby for- opplysningsplikwn er forsamt) sikringstageren en midlertidig dekning for Blir selskapet i Iorsikringstiden kjent med dødsfall som ikke har sammenheng med den at. opplysningsplikten er forsamt, jfr. § 4-2, forsikredes helsetilstand på det tidspunkt da kan det si opp forsikringen med en maneds den midlertidige dekningen trer i kraft. varsel.
Hvis ikke annet er avtalt eller tiger av Ma det antas at selskapet med kunnskap tjerde ledd. trer den midlertidige dekningen om det rette forhold hadde dekket forsikrini kraft såsnart premien for den er betalt. gen mot høyere premie eller for avrig på. Dekningen faller bort dersom fullstendig andre vilkar. kan forsikringstageren innen saknad om en bestemt forsikring ikke er oppsigelsesfristens utløp kreve a fa fortsette sendt til selskapet senest en måned etter at forsikringslorholdet på slike vilkar. SA lenge den midlertidige dekningen :man i kraft. Er nye vilkar ikke er avtalt. iaper den opprinslik saknad sendt, faller dekningen bort nar nelige forsikring med den begrensning som den Iorsikring det er sakt om enten trer i falger av § 4-2. dog ikke ut over tre måneder kraft eller blir avslatt, dog senest en maned fra oppsigelsen. etter at forsikringstageren mottok premie selskapet skal i oppsigelsen gjøre forsikvarsel for den forsikring det er sakt om. Har ringstageren oppmerksom på den muiighet selskapet sendt tilbud om forsikring pa an- for fortsatt forsikring som han kan ha. Kredre vilkår, faller dekningen bort når fristen ver forsikringstageren fortsatt forsikring, for a akseptere tilbudet er utløpt. kan selskapet ton-lange de nye opplysninger
Den midlertidige dekning skal ha samme som det trenger for sin vurdering. omtang som den forsikring det er sakt om. medmindre det i vilkårene for den midlerti- § 4-4 (begrensning av selskapets rett til å dige dekning er fastsatt en lavere belaps- påberope seg mangelfulle opplysningrense. Bel‘)
Har selskapet ikke senest samtidig med at Seiskapet kan ikke påberope seg at opplyssaknad om en bestemt forsikring er mottatt, ningsplikten er for-samt dersom det, da det gjort forsikringstageren oppmerksom på fikk opplysningene. forsto eller burde ha muligheten for a få midlertidig dekning, forstátt at de var uriktige eller ufullsten-
810 2
Bilaga
NOU 1983: 56
Lov om avtaler om personforsikring
dige. Det samme fielder dersom det forhold ansvar for ethvert forsikringstilfelle blir for-
som opplysningene angikk var uten betyd- holdsmessig nedsatt. Ved beregningen av
ning for selskapet, eller senere har opphørt ansvaret skal den premie legges til grunn
a ha betydning. som selskapet ville ha krevd. dersom det
Ved livsforsikring kan selskapet paberope hadde visst at endringen skulle skje. Selska-
seg at opplysningsplikten er forsømt bare pet skal i forbindelse med premievarslet
dersom forsikringstilfellet er inntrufiet eller minne forsikringstageren om palegget.
selskapet har gitt varsel etter § 4-11 innen to
ar etter at selskapets ansvar begynte a løpe. fremkallelse av forsikrings-
§ 4-8 (forsettlig Denne begrensning gjelder ikke dersom det
tilfellet) har vert utvist svik. Har den forsikrede forsettlig fremkalt for-
sikringstilfellet, er selskapet. med det unn- § 4-5 (ansvarsbegrensning pa grunn av den
tak som følger av annet ledd, ikke ansvarlig.
forsikredes helsetilstand) Dette pa
gjelder dog ikke hvis den forsikrede
Omfattar forsikringen følgen av sykdom av sin alder eller sinnstilstand ikke
grunn eller lyte, kan selskapet ikke ta forbehold om forsta rekkevidden av sin handling.
kunne at det er uten ansvar for det tilfelle at syk- ta for-
Selskapet kan ved ulykkesforsikring dammen eller lyten forela allerede da dets svarer for selvmord
behold om at det ikke ansvar begynte a lope. Et slikt forbehold er
eller forsøk pa selvmord som følge av sinnslikevel gyldig dersom lidelse.
(a) forbeholdet grunner seg pa opplysninger Har den forsikrede tatt eller forsøkt A ta
som selskapet har fatt om den forsikrede, sitt eget liv, svarer selskapet ved livsforsik-
(b) aelskapet av serlige grunner er avskaret dersom
ring det er gatt mer enn ett år etter
fra a innhente opplysninger fra den for- ansvar a lope. eller
at selskapets begynte
sikrede. I slike tilfelle svarer selskapet dersom det ma antas at forsikringen ble tes-
likevel for sykdom eller lyte som den tor- net uten tanke Har en kortva-
pa selvmord.
slkrede ikke hadde kiennskap til da sel- som bare omfattar dødsri-
rig livsforsikring
skapets ansvar begynte a lope. siko ett-arsfristen fra
vaart iomyet. regnes
Ved sykeforsikring kan selskapet i vilka-
første gang forsikrlngen ble tegnet. rene iorbeholde seg at det bare svarer for
sykdom som har vist symptomer etter et be-
ved in- 5 4-9 (uaktsom fremkallelse av iorsikringsefemt tldspunkt. Tilsvarende gjelder
til livstorsik- tlliellet) validitetsdekning i tilknytning
Har den forsikrede ved annen forsikrlng ring.
enn livsiorsikring. under selvforskyldt rus
Bar en tldsbegrenset forsikring vart lor-
eller ved saerlig uforsiktig fremferd, grovt nyet. kan forbeholdet bare gjelde sykdom
uaktsomt fremkalt forsikringstilfellet eller eller lyte som den iorsikrede hadde da for-
aket skadens omfang, kan selskapets ansvar sikringen ble tegnet første gang.
nedsettes eller falle helt bort. Det samme
gjelder dersom den forsikrede grovt uakti 4-6 (ansvarsbegrensning pa grunn av far-
somt har fremkalt forsikringstilfellet yen-
lig virksomhet 0.1.).
nom overtredelse av en sikkerhetsforskrift.
Har selskapet gjort sitt ansvar avhengig
Ved avgiørelsen kan det tas hensyn til hvilav at den forsikrede ikke deltar i en bestemt
ken Virkning det vil ra for den som har krav virksomhet eller utsetter seg for en bestemt
pa forslkringen eller for andre personer som fare. er det likevel ansvarlig for forsikrings-
er ekonomisk avhengige av ham. dersom seltilfelle som inntreffer mens forsikrede deltar
skapets ansvar blir nedsatt eller faller bort. i virksomheten eller utsetter seg for faren
I andre tilfelle enn nevnt i første ledd kan dersom forsikringstilfellet ikke skyldes for-
selskapet ikke paberope seg at den forsik; holdet.
rede uaktsomt har iremkalt forsikringstil-
-
Iellet. § 4-7 (forbehold om tilpasning av premien
til den forsikredes livsforhold)
Har selskapet gjort premiens størrelse av- 5 4-10 (handlinger foretatt for a avverge
hengig av den forsikredes livsforhold, slik skade pa person eller eiendom) som yrke e.l., kan det palegge forslkringsta- Selskapet kan ikke bruke sine rettigheter
geren a melde fra om endring av forholdet. etter §§ 4-6, 4-8 eller 4-9 safremt den hand-
Gis ikke slik melding senest ved første pre- ling det er tale om tok sikte pa a forebygge
mieinnbetaling etter at endrlngen fant sted, skade pa person eller eiendom, og handlin-
og fører forsømmelsen til at premien ikke gen etter de foreliggende omstendigheter
blir forhøyet, kan selskapet kreve at dets matte ansees forsvarlig.
Bilaga 2 s. 814NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforsikring
til å si fra om at. det ste ledd. Selskapet kan kreve iovlig mora- S 4-11 (selskapets plikt vil bruke sine rettigheter) rente av beløpene. Gjenopptas forsikringen. Vil selskapet at det etter en selskapets ansvar fra dagen etter at gjøre gjeidende leper av reglene i dette kapittei er helt eller delvis beløpet er betalt. fri for ansvar. eller har rett til å si opp forsikringen. skal selskapet gi forslkringsta- § 5-4 (serskilt premievarsel ved iivsforsikgeren eller den berettigede skriftlig beskjed fin:) om sitt ståndpunkt. Beskjeden skal gis uten Ved livsforsikring skal selskapet også etter at selskapet ble :ende varsel etter § 5-2 første ledd til den ugrunnet opphold kjent. med det forhold som medfører at rege- som ifølge livstorsikringsregistret er pantien kan anvendes. 1 denne forbindelse skal haver i forsikringen. Forsikringstagerens selskapet også gi orientering om adgangen ektefelle. den forsikrede og den som er ende til å kreve nemndbehandling etter § 11-1, lig oppnevnt som begunstiget, kan også eventuelt om andre muligheter tor å få kreve slikt varsel. Forsømmer selskapet å Forsømmer seiskapet å gi slik aende varsel. kan det ikke overfor vedkompnøvd saken. beskied, mister det retten til å påberope seg mende gjøre gieidende at premiebetalingen forholdet. er uiisiigholdt. Ved livsfoxsikring skal selskapet samtidig anmerke i livsforsikringsregistret at det har betaling skal ansees å vare 5 5-5 (når påberopt seg forhoidet. skiedd) Selv om selskapet ikke har mottatt et pre- Kapittel 5. Premien. miebeløp. skal betaling ansees å were skjedd 5 5-1 (fortalistid) når Dersom ikke er et. viikår (a) penger. sjekk eller annen anvisning er premiebetaling for at selskapets ansvar skal begynne å iøpe. sendt til selskapet. ledd. forfaiier premien ved (b) beløpet er innbetait til et. postkontor el- Jfr. § 3-2. fjerde påkrav i samsvar med forsikringsavtalen. ler en bank. Betalingsfristen skal Vere minst tionen da- (c) et betalingsoppdrag er sendt til postverger fra den dag selskapet har sendt premie- ket eller en bank. varsel til torsikringstageren. Har selskapets ansvar begynt å løpe. fortsetter det å løpe selv om betaling ikke skjer innen fristen. Kaplttel 6. Disposisjoner over forsikringen og retten til selskapets ytelser § 5-2 (forsinket 5 6-1 (retten til selskapets ytelser når torpremiebetaling) Er premien ikke betalt ved utløpet av den siknngstageren ikke har disponert betalingsfrist som er nevnt i § 5-1, og løper over torsikringen) selskapets ansvar, må selskapet. for å bli fri Dersom forsikrlngstageren ikke har dispofor dette. sende et nytt premievarsel med nert over forsikringen på annen måte i samminst 14 dagers betalingsirist fra avsendel- svar med reglene i dette kapitiel. gjelder regsen. Varslet skal klart angi at ansvaret opp- lene i annet til femte ledd. hører dersom premien ikke blir betalt innen Forsikringssum som forfaller ved forsikden oppgitte trist. ringstagerens død. tilfaller ektefelien. Dette Selv om forsikringstageren har oversittet iikevel ikke hvis det før dødsfallet var gieider fristen, løper selskapets ansvar i inntil tre avsagt dom for eller gitt beviliing til separamåneder etter frlstens utløp dersom det sjon eller skilsmisse. selv om avgiørelsen at forsikringstageren ikke har ikke er rettskraftig eller endelig. Forsikgodtgjøres kunnet betale tldligere på grunn av omsten- ringssum som tilfaller ektefellen. regnes som ikke kan bebreides ham. ikke til de midier som skal deles likt etter digheter ektefelieiovens § 12, medmindre gjenlevende av livsforsikrlng uten ektefelle overtar boet uskiftet i samsvar med § 5-3 (gjenopptageise nye heiseopplysninger) arvelovens kapittel III. Har selskapets ansvar opphørt å løpe etter Forsikringssum som ikke tilfailer ektefelle at det er betalt premie for minst ett år, kan etter reglene i annet ledd. tilfalier arvingene forsikringen settes i kraft igjen uten nye ifølge lov eller testament. Satt forsikñngstahelseopplysninger dersom forfaite premier geren i uskiftet bo i samsvar med arvelovens betaies innen seks måneder etter utløpet av III. inngår forsikringssummen i de kapittel den trist som er nevnt i § 5-2. første ledd. midier som skal deles likt mellom førstavdø- Dersom forsikringens gjenkjøpsverdi er ut- des og lengstlevendes arvinger, jfr. arvelobetait, må også denne tiibakebetaies til sel- vens § 26. første ledd, første punktum. innen samme trist, Er utbetalingen av et beløp knyttet til det skapet jfr. dog § 3-9. tor-
Bilaga 2 s. 815NOU 1963: 56
Lov om avtaler om personforsikring
vilkår at bestemte personer er i live, tilfaller 5 6-5 (retten etter forsikrlngsavtalen nar beløpet disse. det er oppnevnt begunstiget)
Har nere personer tegnet forslkrlng i fel- oppnevnelse av begunstiget medfører inlesskap og forsikringssummen kommer til gen lnnskrenkning i torsikringstagerens rautbetaling nar den første av dem dør. tilfal- derett over forsikringen eller rett etter forler forsikrlngssummen den eller de gjenle- sikringsavtalen forøvrig. Blir forsikringen vende av forsikringstagerne. Flere gienle- pantsatt. star den begunstigedes rett tilbake vende deler forsikringssummen likt med- for panthaverens. medmindre annet er avmindre annet er avtalt. talt.
Forsikringssum som forfaller ved annen Er oppnevnelsen endelig, har forsikringsbegivenhet. enn forsikringstagerens død. til- tageren ikke rett til a disponere over forsiktaller forsikringstageren. ringen til skade for den begunstigede.
SA lenge foxsikringstilfellet ikke er inn- 5 6-2 (oppnevnelse_ av begunstlget) truffet. kan den begunstigede ikke disponere
Forsiknngstageren kan oppnevne en eller over forsikringen. Er forsikrlngstageren død flere personer til. som begunstiget. a motta og forsikringssummen først skal utbetales forsikringssununen med eventuelle tillegg. pa et senere tidspunkt. gar alle rettigheter eller en del av forsikrlngssummen. nar den etter forsikringsavtalen over pa den begunfortaller. Er forsikringstageren gift. bør ek- stigede, hvis ikke annet fremgar av forholtefellen underrettes om oppnevnelsen. jfr. § det. 6-6.
En oppnevnelse av begunstiget kan tilba- § 6-6 (omgjøring av oppnevnelse av begunkekalles safremt ikke forsikringstageren har stiget etter krav fra forsørgede) gitt den begunstlgede tilsagn om at den skal Virke: det klart urimelig i forhold til ektevare endelig. felle eller livsarving som forsikringstageren
forsørget eller hadde plikt til a forsørge. og § 6-3 (fremgangsmater ved oppnevnelse av som ellers ville hatt krav pa forsikringssum-
begunstiget) men etter § 6-1. at. en begunstiget mottar
oppnevnelse av begunstiget og tllbakekall beløpet. kan den forsørgede kreve forsik-
ma gjores i skriftlig melding rlngssummen helt eller delvis utbetalt til av oppnevnelse til selskapet. I forbindelse med tegning av seg. Ved avgjerelsen skal det legges vekt pa forsikring kan likevel oppnevnelse meldes til motivet for oppnevnelsen, den forsørgedes selskapet pa annen mate. og den begunstigedes behov. og om den for-
Er det i testament saerskilt over sørgede har fatt varsel om oppnevneisen i
disponert en forsikring. regnes dette som oppnevnelse rimelig tid før dødsfallet. eller tilbakekall av begunstiget. Tzlsvarende gjelder i forhold til livsarving
oppnevnelse og tilbakekall som ikke er nar ektetellen har krav pa forsikringssumgjort pa en av de mater som er nevnt i første men etter § 6-1. annet ledd. og annet ledd. er ikke gyldig. Krav etter første eller annet ledd ma gjø-
res gjeldende ved saksanlegg mot den begun- § 6-4 (tolkingsregler) stigede eller ektefellen innen ett ar etter
Hvis ikke annet er bestemt eller følger av dødsfallet.. forholdet. gjelder følgende: En begunstiget eller ektetelle som har rm (a) En oppnevnelse av begunstiget omfatter utbetalt forsikringssummen plikter ikke a
bare forsikringssum som forfaller ved tilbakebetale mer enn det beløp som var i
død. behold da vedkommende fikk vite om kra- (b) Har forsikringstageren feretatt flere vet.
oppnevnelser, gjelder arvelovens § 66 nr. 5 tilsvarende. § 6-7 (overdragelse av forsikringen)
(c) Dør den begunstigede før den forsikrede. Blir en lorsikrlng overdradd. gar overdra-
gjelder arvelovens § 66 nr. 2 tilsvarende. gerens rettigheter etter forsikringsavtalen (d) Er den roxsikredes ektefelle oppnevnt. over pa erververen, medmindre annet er av-
gielder § 6-1 annet ledd tilsvarende. talt. (e) Er den forsikredes arvinger oppnevnt. En tidligere oppnevnelse av begunstiget
omfattar dette også arvinger etter testa- som ikke er gjort endelig faller bort, dersom ment ikke annet er avtalt eller følger av forholdet.
(f) Er forsikringen pantsatt ved forsikrlngs-
tagerens død, gjelder arvelovens § 66 nr. 5 6-8 (pantsettelse av forsikringen)
4 tilsvarende i torholdet mellom dødsboet En kapitalforsikring kan pantsettes. Pan-
og den begunstigede. tet omfatter retten til a fa utbetalt forsik-
Bilaga 2 s. 816NOU 1963: 56
Lov om avtaler om personforsikring
nar den forfaller. og ratten til nen begivenhet enn den forsikredes død. kan ringssummen Tillegg til de den forsikredes kreditorer i ett ar fra forlall fomikringens gjenlgjøpsverdi. bestemte ytelser omfattes ikke ikke søke dekning i hans krav mot selskapet. opprinnelig annet er av- Tilsvarende gjelder for ektefellens krediteav pantsettelsen_ medmlndre rer nar den forsikredes ektefelle far rett til talt. Uten fra panthaveren kan sel- forsikringssummen ved forfall. samtykke ikke utbetale forfalte ytelser under Ved livrenteforsikring kan rentenyterens skapet § 1-6 (2). kreditorer søke dekning i den løpende livforsikringen, jfr. pantelovens forfalt. kan panthaveren rente i samsvar med lov om fordringshaver- Eh‘ pantekravet
kreve gjenkjøpsverdien utbetalt til seg. så. nes dekningsrett §§ 2-5. 2-7. 2-8 og 2-il.
langt det er nødvendig for a dekke pantekraskal i sa fall først med to § 7-2 (omstetelse av premiebetaling ved vet. Panthaveren maneders varsel gi pantsetteren anledning konkurs 0.1.)
krav ved enten b. Forsikringstagerens konkursbo. akkordbo til A avverge panthaverens dekke eller betale et beløp til- eller insolvente dødsbo kan kreve vederlag pantekravet Panthaveren av selskapet for premiebetaiing som er svarende gjenkjøpsverdien. i de siste tre ar før fristdagen i den har ikke rett til A realisere pantet pa annen skjedd utstrekning premiebetaiingen da den mate. ved den torsikre- skjedde var åpenbart urimelig. hensett. til Er forsikringen pantsatt dekket av døds- forsikringstagerens økonomiske stilling og des død og blir pantekravet kreve av forsik- omstendighetene for øvrig. Vederiaget utboet, kan dette vederlag medmindre annet av gjør den økning i forsikringens verdi som ringssummen følger forholdet. skyldes den urimelige premiebetalingen.
Hvis boet vil gjøre vederlagskrav gjeldende
av retten til a kreve forsik- mot selskapet. skal det også varsle forsik- § 6-9 (bortfall
ringssum) ringstageren og den som har krav pa forsik-
i arvelovens § 73 får tilsvarende ringsummen ved forfall. Reglene rett til forsik- Hvis forsikringssummen er utbetalt, kan anvendelse på den som har etter bestemmelsene i dette kapit- boet kreve beløp som nevnt i første ledd tilringssum tel. Dette bakeført fra den som har fatt forsikringsgjelder også for forsikringsytelser summen utbetalt. § 6-6 siste ledd gjelder i sa som utløses av invaliditet som er en følge av
handlingen. Ved forsikring på fremmed liv fall tilsvarende.
tilfaller ytelser som frakjennes forsikrings- Er forsikringen pantsatt, og er pantsettel-
den forsikrede, eller hvis han er død, sen registren senest dagen før fristdagen. tageren kan vederlagskrav etter denne paragraf ikke hans etterlatte etter reglene i § 6-1. annet og
ledd. gjøres gjeldende i strid med panthaverens tredje rett. Har forsikringstageren overdradd for-
slkringen eller foretatt en endelig oppnev- 5 6-10 (livrenteforsikring) for livren- nelse av begunstiget. gjelder tilsvarende i Reglene i dette kapittel gjelder det ikke er fastsatt noe den utstrekning erververen eller den begunteforsikring så langt annet i eller i medhoid av lovgivningen el- stigede har gitt vederlag for retten.
eller i forsikringsvilkarene med sam- Har den begunstigede eller noen som har lers. kreditorvem etter 5 7-1 første ledd betalt tykke fra tilsynsmyndighetene. premier, gjelder reglene i første til tredje
7. Forholdet til kreditoreue. ledd tilsvarende i forhold til deres kredite- Kaplttel 5 7-l (alminnelige regler om kreditorvem) rer.
For forsikringstilfeilet er inntruffet. kan Betaling av premie for pensjonsforsikring
ikke tjene til i den utstrekning premiene var eller kunne ratten etter forsikrlngsavtalen medmindre forsikringen er ha vaart fradragsberettiget ved beregningen gjeldsdekning enn forsikringsta- av forsikringstagerens skattbare inntekt overdradd til noen annen eller den forsikrede. Vil i så skal ikke regnes som urimelig etter reglene gerens ektefelle
fall erververens kreditorer søke dekning i i første ledd.
verdien av forsikringen, gjelder reglene i §
6-8, tredje ledd tilsvarende. som utbetales ved død kan Kapittel 8. Registrering av llvsforsikrlng. Forsikringssum
ikke beslaglegges av avdødes kreditorer, med § 8-1 (livsforsikringsregistret) Et livsforsikringsselskap skal registrera de mindre det ved oppnevnelse av begunstiget anderledes. livsforsikringsavtaler som det inngår. For er bestemt § 6-8, siste ledd gelden enkelte avtale skal registret inneholde der i så fall tilsvarende.
For-faller forsikringssummen ved en an- opplysninger om
Bilaga 2 s. 817NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforsiknng
(a) de forsikringsvilkar som gjelder for avta- ren. da hans rett ble joumalført, kJente eller len, burde klent den eldre rett. (b) de fastsatte rettigheter vedrørende fremtidige ytelser. (c) premiebetaling, 5 8-4 (godtroende rettighetshavers stilling (d) hvem overfor selskapet) som er forsikrlngstager og forsikret. overfor den som i god tro har fatt regi- Har noen ervervet strert en rettighet som er ervervet ved aven rett til forsikringen, skal selskapet erver- tale, kan selskapet ikke gjøre gjeidende anpå. begjering registrere vet. Bygger ervervet dre innsigelser enn dem som er nevnt i melpå. frivillig disposisjon. er det et vilkar ding til rettighetshaveren etter § 8-1, annet for registrering at disposisjonen er foretatt av den som ifølge registret er ledd. tredje punktum. forsikringstager. skal Selskapet kan likevel gjøre gjeldende inn- Selskapet gi melding om registreringen sigelser som grunner seg på: til forsikringstageren og rettighetshaveren. (a) forhold som nevnt i kapittel 4, og som Et tidligere rettserverv kan tre selskapet først ble kjent med etter at registren bevis for at melding etter § 8-1. annet ledd ble sendt. ves slettet. dersom det fremlegges (b) at premiebetalingen er misligholdt etter rettigheten er fait bort. eller at rettlghetshaveren samtykker at melding etter § 8-1, annet ledd ble i siettingen. En gjenkallelig sendt. jfr. dog § 5-4, oppnevnelse av begunstiget kan eller slettes bare etter (c) at det er utbetalt for-fait termin av penregistreres sjon. livrente eller rente som etter avtabegjering fra den som ifølge registret er forfra len skal løpe i et bestemt antal] år. selv sikringstager. Melding forsikringstage ren etter § 6-3 første om utbetalingen er slgiedd før melding ledd ansees som beginsetter § 8-1. annet ledd ble sendt. rlng om registrering eller sletting. Er det apnet offentlig skifte av fountrlngstagerens bo. skal dette registreres der- § 8-5 (utbetaling av forsikringssununen skirte- til den som fremtrer som berettiget) som det begjaares av sklfteretten, jfr. lovens § 14, annat ledd. Har selskapet i god tro utbetalt forsik- En begizring om skal føres rlngssummen eller gienkjøpsverdien til den registrering inn samme som er innført l registret som berettiget eller i en Journal dag som den komsom har rett til forsikringssummen etter § mer inn til selskapet og innføres i registret snarest 6-l. kan det ikke giøres gjeldende overfor mulig. selskapet at. en annen har bedre rett.
i 8-2 (utskrift) Utskrift av registret kan kreves av forsik- 5 8-6 (avsldering av innsigelser fra memringstageren, forsikringstagerens ektefelle, melsmenn) den forsikrede, en endelig begunstiget. en Overfor den som i god tro har registrert en panthaver i forsikringen eller i en panterett rettighet stiftet ved avtale med den som i i forsikringen eller av skifteretten. En utr følge registret er forsikringstager. kan det skrift skal bygge på det som er innført i ikke gjøres gjeldende at vedkommendes raregistret på det tidspunkt den blir utlevert derett bygger på det ugyldig rettserverv. fra seiskapet. Dette gjelder likevel ikke dersom ugyldighe- Utskrift etter første ledd skal bare inne- ten skyldes falsk, forfalskning. umyndighet. holde opplysninger av betydning for den sinnsykdom eller grov tvang som nevnt i som begjarer utskrlften. For øvrig skal sel- avtalelovens § 28. skapet bevare taushet om innholdet av livs-
forsikringsregistret. § 8-7 (hva som menes med forsikringstager) Det som i dette kapittel er bestemt om § 8-3 (kollision mellom rettserverv i forsik- foretatt disposisjoner av forsikringstageren. ringen) tilsvarende for disposisjoner foretatt gjelder Registrert rettserverv i forsikringen gar i i forav den som har en begrenset rettighet kollisjonstilfeile foran rettserverv i forsiksikringen. ringen som ikke er journalført senest samme dag. Flere rettserverv som er joumalført samme dag er likestilt. Et eldre rettserverv 5 8-8 (forskrifter) går uten hensyn til det som er bestemt i Departementet kan gi nermere forskrifførste ledd foran et yngre. dersom det yngre ter om livsforsikringsregistret, herunder om er stiftet ved frivillig disposisjon og erverve- innholdet av utskrifter.
Bilaga 2 s. 818SÖU [986256 Bilaga 2 815
NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforsikrlng
foreldelse 5 9-6 (renter av erstaming eller forsikrings- Kaplttel 9. Erstatningsoppgjør. m.v. sum) § 9-1 (melding om forsikringstilfellet) Belskapet skal svare rente av erstatning Er det irmtmffet et forsikrlngstilfelle. skal eller forsikringssum nAr det er gått en måenhver som mener å ha et krav mot selska- ned etter at. melding om forsikringstllfellet pet, melde fra til dette uten ugrunnet opp- ble sendt til selskapet. hold. skal selskapet erstatte utlegg. inntrer ren- Blir avskåret fra å undersøke teplikten tidligst en måned etter at utlegget selskapet forhold foxsikringstilfellet av be er gjort. skal selskapet erstatte dagpenger omkring for dets ansvar eller treffe tlltak e.l.. svares rente først fra en måned etter tydning skaden fordi det ikke av den periode selskapet svarer for. som ville ha begrenset utløpet har fått melding i tide, og skyldes dette for- Skal selskapet betale bestemte beløp der foriorhold fra noen som er nevnt i første fallsdagen er fastsatt i forveien. regnes rente settlig ledd. kan selskapets ansvar nedsettes eller fra fortallsdag. falle helt bort. Forsømmer den berettigede å gl opplysninger eller utlevere dokumentet som nevnt i § 9-3, kan han ikke kreve renter for den tid i 9-2 (tiltak tor å begrense skade) Selskapet kan gi den torsikrede pålegg om som derved spilles. tiltak omfanget For renten gjelder ellers lov om renter ved som åpenbart vil begrense av selskapets ansvar. og skal dekke omkostr forsinket betaling m.m. § 3. ved disse tiltak. Den forslkrede plik- Belskapet skal i forsikringsvilkårene gjøre ningene på retten til å her ikke å følge et pålegg som gjør et urimelig uttrykkelig oppmerksom i hans frihet til å råde over sin per- kreve rente etter denne paragraf. inngrep son. Har den forsikrede Iorsettlig latt. were A 5 9-7 (foreldelse) et pålegg som han plikter å etter- Krav på forsikringssum ved kapitalforsik- Iølge komme. kan selskapets ansvar nedsettes el- ring i livsforsikring foreldes etter 10 år. og ler falle helt bort. andre krav på erstatning eller Iorsikringssum etter 3 år. Fristen begynner A løpe ved for erstat- utløpet. av det kalenderår hvor den beretti- 5 9-3 (opplysninger av betydning gede fikk kunnskap om de omstendigheter ningsoppgiøret) krav mot som begrunner hans krav. Kravet foreldes Den som vil fremme selskapet. likevel senest etter 20 år. henholdsvis 10 år. skal gi selskapet de opplysnlnger og dokumenter som er tilgiengelige for ham, og som etter utløpet av det kalenderår forsikringsselskapet. trenger for å kunne ta stilling til tllfellet inntraff. kravet. Er det svikaktig eller Krav på pensions- eller livrenteforsikrlng gått uriktige ufullstendige opplysninger. kan selskapets foreldes når det er gått 10 år fra den dag da eller falle helt bort overfor det siste gang ble utbetalt en termin. Er det ansvar nedsettes ikke betalt noen terminer. løper fristen fra den som har utvist sviken. den dag da den berettigede kunne ha krevd første termin. Krav på forfalte terminer for- § 9-4 (selskapets plikt til A si fra om at det seg forsømmelser) eldes dessuten 3 år fra forfall. vil påberope at det etter For øvrig gjelder reglene i lov om forel- Vil selskapet gjøre gjeldende reglene l §§ 9-1 til 9-3 er helt eller delvis fri delse av fordrlnger. for ansvar, gjelder reglene i 5 4-11, første Kaplttel 10. Sm-llge regler om kollektlve ledd tilsvarende. forslkringer. av erstatning eller forsik- 5 ‘l0-1 (forholdet til loven for øvrlg) § 9-5 (utbetaling Når ikke annet følger av reglene i dette ringssum) Krav eller iorsikrlngssum kapittel. får reglene i denne lov anvendelse på erstatning for-faller til betaling så snart ansvarsforhol- på kollektive forsilçñnger så langt de passer.
det er klarlagt og selskapet har beregnet sitt ansvar. Svarer selskapet for invali- 5 10-2 (hva en kollektiv forsikringsavtale endelige ditet, kan forsikringsvilkårene gi naermere skal inneholde) av invaliditeten En avtale om kollektiv forsikring skal regler om vurdering og forfall av kravet. fastsette: Er det på et tidligere tidspunkt på det rene (a) selskapets ytelser under avtalen, i hvert fall skal betale en del av (b) hvem som er eller kan bli medlemmer at selskapet det beløp som kreves. skal det betale for- etter avtalen, skudd. (c) hvordan man skal forholde seg for å bli
816¶Bilaga 2
Bilaga 2 s. 819NOU 1983: 56 Lov om avtalet om personiorsikring
medlem. reservere seg mot å bli medlem grunn av torsikringstagerens manglende eller tre ut av ordningen, premiebetaling, skal medlemmene varsles (d) om det skal fares fortegnelse over med- ved skriftlig melding euer på annen forsvarlemmene. og om Iortegnelsen i så fall lig måte. For det enkelte medlem opphører skal føres av rorsikringstageren eller av forsikringen i så fall tidligst en måned etter selskapet, at varsel er gitt eller medlemmet på annen (e) om premien skal betales til selskapet av mate er blitt med forholdet. Ved forkjent forsikrlngstageren eller av de enkelte sikringstilfelle som irmtreffer i dette tidsmedlemmer, rom. kan selskapet gjøre fradrag i erstatnin- (f) forsikringstagerens plikter i forbindelse gen i den utstrekning vedkommende i melmed meldinger til eller fra medlemmene. lomtiden er kommet inn under en tilsva- (g) hvem som har krav på Iorsikringssum- rende under forsikring og får erstatning men. dersom reglene i § 6-1 skal fravikes. denne. (h) hvilke vilkår som må vaere oppfylt tor at Når et medlem trer som ut av den gruppe forsikringen skal bli effektiv eller skal avtalen omfattar. for opphører forsikringen kunne opprettholdes, hans vedkommende en måned etter tidligst (i) medlemmenes adgang til å disponere over hans uttreden. Regelen i første ledd. tredje sine rettigheter etter avtalen. jfr. §5 10- punktum gjelder tilsvarende. 12 og 10-13. Reglene i denne ikke for paragraf gjelder forsikring som etter sitt formål bare skal § 10-3 (informasjon om forsikringen) løpe i et begrenset tidsrom. Når forsikringsordningen er etablert. og senere med passende mellomrom, skal sel- § 10-7 (medlemmets rett til å fortsette en skapet og forsikringstageren på forsvarlig livsforsikring individuelt) måte sørge for at de som er eller kan bli Når en kollektiv livsforsikring opphører. medlemmar blir orientert om de forhold som har medlemmene hver for seg rett til å forter nevnt i § 10-2. sette med individuell forslkringsforholdet premieberegning uten å gi nye helseopplys- § 10-4 (forsikringstilsagn) ninger. Samme rett har et medlem som av Blir det i henhold til § 10-2 (d) fart forwa- annen grunn enn alder trer ut av den nelse over medlemmene, skal den som rarer gruppe som forsikringen omfattar. Medlemfortegnelsen uten ugrunnet opphold sarge met skal i skriftlig eller melding på annen for at enhver som blir medlem får forsik- mate varsles forsvarlig om adgangen til å ringstilsagn. tegne iortsettelsesforsikring. Medlemmet Overior den som har fått forsikringstil- må benytte innen seg av denne adgangen sagn kan det ikke gjøres yeldende at han seks måneder etter at selskapets ansvar er ikke fyller vilkårene for å vare medlem av fait bort. forsikringsordningen, eller at han ikke har Reglene l denne bare for paragraf gjelder krav på de ytelser som fremgår av tilsagnet. som er dekket forsikring i selskap som har Dette gjelder dog ikke hvis det klart fremgår tlllatelse til å drive livsforsikringsvirksomav tilsagnet at han ikke fyller vilkårene eller som nevnt het. De gjelder ikke for forsikring ikke har krav på ytelsenej-Ieller ikke gjelder i § 10-6. tredje ledd. det hvis selskapet kan si seg helt eller delvis fri for ansvar etter reglene i § 4-2, eller hvis det er gitt varsel om opphør eller endring av 5 10-8 (endring av vilkårene) avtalen etter § 10-6 eller 5 10-8. Dersom vilkårene blir enfor forsikringen dret til skade for medlemmene, gjelder reg- § 10-5 (når selskapets ansvar begynner å lene i § 10-6. første ledd tllsvarende. Dette lope) gjelder dog ikke for forsikring som nevnt i § Hvis ikke annet er avtalt eller følger av 10-6, tredje ledd. forholdet, begynner selskapets ansvar å løpe når avtalen er inngått. § 10-9 (meldinger fra eller til medlemmene) For et medlem som senere kommer til, Skal en melding i forsikringsforholdet etbegynner ansvaret å løpe når vedkommende ter avtalen gis fra medlemmet til forsikfyller vilkårene for å vare medlem. ringstageren, kan det ikke gjøres gjeldende at en slik melding ikke er kommet frem til § 10-6 (forsikringens opphør) selskapet. Dette gjelder ikke dersom dog Hvis forsikringstageren eller selskapet sier medlemmet hadde grunn til å tro at meldinopp eller unnlater å fomye forsikringen, el- gen ikke ville komme frem til selskapet. og ler selskapets ansvar opphører for å varsle dette. å løpe på hadde mulighet
Bilaga 2 s. 820NOU 1983: 56
Lov om avtaler om personforsikring
Har torsikringstageren etter denne lov el- sin rett. Retten kan pantsettes, dersom dette ler avtalen en plikt til a sende melding til er bestemt i avtalen. medlemmene eller pa annen mate varsle disse. og unnlater han dette. tar unnlatelsen i torhold til medlemmene samme Virkning i 10-14 (omstøtelse av premiebetaling) som om den var skjedd i selskapet. Dette Ved anvendelse av reglene i § 7-2. første fielder dog ikke dersom medlemmet på an- ledd skal betaling av premie for pensionsnen mate var blitt kjent med meldingen. og ikke som urimelig i den ut-
ordning regnes hadde rimelig anledning til a innrette seg strekning premiene var eller kunne ha va-:rt etter den. Iradragsberettiget ved beregningen av for-
sikringstagerens skattbare inntekt. 5 10-10 (tegning av livsforsikring uten opp-
lysninger om risikoen)
I kollektiv livsforsikring kan det uten hin- § 10-15 (registrering av iorsikringen) der av § 4-5 avtales at selskapet ikke svarer Ved kollektive foisikringer har selskapet for arbeidsuiørhet som inntrer irmen to ar ikke plikt til å registrere hvem som er medetter at selskapets ansvar begynte a lope og lemmer. medmindre annet er avtalt. som skyldes sykdom eller lyte som medlem- Utskrift av registret kan også kreves av met hadde på dette tidspunkt og som det må. den som sannsynliggjør sitt medlemskap i en antas at han kjente til. Tilsvarende gjelder kollektiv iorsikring hvor medlemmene ikke for risiko knyttet til mediorsikret person er registren. som ikke har avgitt helseerklering. Departementet kan bestemme at reglene i
§§ 8-2 til 8-4 skal m tilsvarende anvendelse 5 10-11 (retten til Iorsikringssum som for- på register over medlemmene av kollektiv
ialler ved et medlems død) torsikrlng som fares av torsikringstageren.
Ved kollektiv forsikring som ikke tjener Iorsørgelsesformal. kan det avtales at torsik-
Kaplttel ll. Twister. ringstageren skal ha rett til forsikringssummen. 5 11-1 (nemndbehandling)
Er det tegnet kollektiv Iorsikring Dersom det med grunnlag i avtale mellom
pa arbeidstageres liv. kan det i tariiiavtale tast- selskapenes organisasioner og iorsikringstasettes hvilke bestemmelser om retten til for- kemes organisasjoner euer Forbrukerradet
ved et medlems dad som er etablert en nemnd for behandling av tvissikringssummen skal inntas i forsikringsavtalen. Tilsvarende ter i iorsikrlng, og vedtektene er godkjent av
kollektiv Kongen, kan hver av partene kreve nemndgjelder nar en iorening har tegnet
liv. behandling av en tvist hvor nemnda er kom- Iorsikring på medlemmenes
Er det ikke truttet bestemmelser som petent. sa lenge en tvist er til behandling i nevnt i første nemnda kan ingen av partene bringe den
og annet ledd. og medlemmet heller ikke inn for de alminnelige domstolar. Sak som
har oppnevnt begunstiget. jfr. 5
nemnda har realitetsbehandlet, kan bringes 10-12, far reglene 1 § ‘6-1, annet til Ijerde ledd, tilsvarende anvendelse i forhold til medlem- direkte inn for herreds- eller byrett. mets etterlatte.
Kaplttel 12. Ikrafttreden og overgangsbe- § 10-12 (oppnevnelse av begunstiget)
stemmelser.
I kollektiv Iorsikring hvor medlemmene
§ 12-1 (ikrafttreden) selv melder seg til selskapet med ønske om
Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen forsikring, kan et medlem oppnevne begun-
bestemmer. stiget. ikke forsik-
Fra lovens ikrafttreden gjelder
Iilsvarende gjelder 1 annen kollektiv for-
ringsavtaleloven av 6. juni 1930 nr. 20 for sikring, såfremt ikke annet er bestemt i for-
avtaler om personforsikring med mindre ansikringsavtalen.
net er bestemt i det følgende.
Ved anvendelsen av reglene i § 6-2 til § 6-6 skal bestemmelser som retter seg mot forsikringstageren gis tilsvarende anvendelse på
§ 12-2 medlemmet.
Loven gjelder fullt ut for avtaler om per-
sonforsikring som blir inngått etter lovens § 10-13 (overclragelse og pantsettelse) ikrafttreden. For eldre forsikringsavtaler
sa lenge et medlems krav mot selskapet gjelder loven med de unntak og saerregler ikke er iorfalt. kan medlemmet ikke overdra som folger av § 12-3.
Bilaga 2 s. 821NOU 1983: 56
Lov om avtalet om personforsikring
5 12-3 7. Bestemmelsen i § 6-8. siste ledd far an- For avtaler om personforsikring som er vendelse nar den forsikrede dør etter loinngatt før lovens ikrafttreden glelder føl- vens ikrafttreden. gende urmtak og sarregler: . Med det unntak som følger av nr. 5, gjell. Dersom det ikke tidligere er utstedt en der bestemmelsene i kapittel 7 medminpolise eller lignende som tilfredsstiller dre namsmannen eller namsretten før kravene 1 § 2-2, skal selskapet senest i lovens ikrafttreden har truffet beslutforbindelse med første premievarsel gi ning om a ta en begjaaring om utlegg. forsikringstageren forsikringstilsagn i avsetning eller utpantning til følge. eller samsvar med lovens bestemmelser. For- det før dette tidspunkt er apnet konkurs sikmigstilsagn skal likevel senest vere eller akkordforhandiing hos vedkomutstedt ett år etter lovens ikrafttreden. mende skyldner, eller denne er død før . Bestemmelsene i §5 3-3 til 3-9 får anven- dette tidspunkt og etteriater seg et insoldelse fra første premiebetaling etter lo- vent dødsbo. vens ikrafttreden, likevel senest et ar et- . Belskapet skal av eget tiltak registrere ter lovens ikrafttreden. eldre avtaler om livsforsikring l livsfar- . Forbehold i strid med §§ 4-5 til 4-7 fielder sikringsregistret, jfr. § 8-1. Det samme inntil første premiebetaling etter lovens fielder eldre rettsstiftelser og oppnevnelikrafttreden. men likevel ikke lenger enn ser av begunstiget som er meldt ti] selett år etter lovens ikrafttreden. skapet. Selskapet skal straks og senest . Reglene i kapittel 5 får anvendelse på. ett ar etter lovens ikmfttreden sende forpremie som for-faller til betaling etter sikrlngstageren og i tilfelle rettighetshalovens ikrafttreden. veme melding om at registrering er fore- . Bestemmelsen i § 104, første ledd i forsik- tatt. ringsavtaleloven av 6. juni 1930 far an- Eldre rettsstiftelser i forsikringen som vendelse på forsikringstilfelle som inn- ikke registreres av selskapet etter foretreffer i ett ar fra lovens ikrafttreden. gående ledds annet punktum registreres Deretter gjelder bestemmelsene i §5 6-1. 1 livsforsikringsregistret etter begiering annet til femte ledd og 7-1, annet ledd. fra den berettigede. § 8-1. annet ledd. medmindre forsikringstageren innenfor siste punktum gjelder tilsvarende. Oppett-Arsfrlstens utløp har meddelt selska- _nevnelse av begunstiget som ikke regipet at 5 104. første ledd fortsatt skal streres av selskapet etter første ledd. angjelde. Selskapet skal senest en mined net. punktum registren-es etter begjering etter lovens ikrafttreden informere for- fra forsikringstageren. slkringstageren om bestemmelsene i Rettsvernet etter tidligere gjeldende dette ledd. lovgivning beholder sin Virkning i to år
Bestemmeisene i § 6-6 får ikke anven- fra lovens ikrafttreden. Rettsvirkninger delse dersom forsikringstageren før lo- som loven knyttet til registreringen. regvens ikrafttreden har gitt avkall på retr nes for eldre rettsstiftelser fra det tidsten til a tiibakekalie oppnevneise av be- punkt rettigheten fikk rettsvem etter gunstiget, jfr. §§ 102. annet ledd og 104. tidllgere lovglvning. forutsatt at, rettigannat ledd 1 forsikringsavtaleloven av 6. heten registret-es innen den frist som er Juni l930. nevnt i fot-rige punktum. . Bestemmelsene i § 6-3 far anvendelse på Kongen kan 1 forskrift gi naermere oppnevnelse og tilbakekall - herunder overgangsbestemmelser om kapittel 8. testamentet-tsk disposisjon sam nevnt i § . 5 9-7 får anvendelse på krav som er opp- 6-3. annet ledd - som finner sted etter stått før lovens ikrafttreden og som ikke lovens ikrafttreden. da var foreldet.
Bilaga 3
104 § lagen (1 927:77) om försäkringsavtal i
paragrafens
lydelse enligt lagrådsremissen 1986-12-04 om följdlagstiftning
till m.m.‘
Är insatt, skall som utfaller efter
förmånstagare försäkringsbelopp, försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.
Efterlämnar försäkringstagaren make eller och skulle
bröstarvinge en tillämpning av förmånstagarförordnandet leda till ett resultat som
är oskäligt mot av dem, kan förordnandet så att
någon jämkas
försäkringsbeloppet helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt och makens eller ekono-
förmånstagarens bröstarvingens
miska förhållanden.
Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringsbe-
loppet tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att
avstå vad som fattas.
Den som vill begära jämkning enligt andra eller tredje stycket skall
väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till
jämkning
förlorad.
Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116§ andra
stycket.
Se numera prop 1986/87:86.
Statens 1986
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Översynav rättegångsbalken2.Högstadomstolenochrättsbild- Ny lönegarantilag.[9] ningen.[1] Rättssäkerhetenvid direktavvisningar[48] Påföljdför brott 1.Lagtextoch sammanfattning.[13] Påföljdför brott 2. Motiv. [14] Påfölidför brott 3. Bilagor.[15] Bostadsdepartementet Aktiersröstvärde.[23]
Bostadskommitténsslutbetänkande.Sammanfattning.[4] lntegritetsskyddi informationssamhället.[24] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del 1. [5] Åklagarväsendetslokalaorganisationm.m. [26] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del2. [6] Folketsfrämstaföreträdare.[27] Folkstyrelsenunderkrig och krigsfara.[28] Fastighetsbildnig4. Förrättningsförandeoch boendeinflytande m.m [29] lndustridepartementet Framtid,huvudbetänkande.[33] Vägartill effektivenergianvändning.[16] Framtid,bilagedel.[34] EFU87.[31] Samernasfolkrättsligaställning.[38] EFU 87. Bilagedel.[32] lntegritetsskyddeti informationssamhället2. [46] Bränsleoch drivmedelsberedskapenunder kriser och i krig. Målsägandebiträde.[49] [42] Godman och förvaltare.[50] Alkoholersom motorbränsle.[51] Friköpvid historisktarrende.[52] Ny minerallag.Huvudbetänkande.[53] Personförsäkringslag.[56] Ny minerallag.Bilagedel.[54]
Försvarsdepartementet Civildepartementet Militäraskyddsområden.[7] Framtidi samverkan.Del 1. [17] Datorer.sårbarhet,säkerhet.[12] Framtidi samverkan.Del 2. [18] Vapenfriutbildningi framtiden.[30] Bibeln- tillägg till gamlatestamentet.[45] Befrielsefrån värnpliktstjänstgöring.[43]
Socialdepartementet Allmännasocialtjänstfrågor.[19] Barnsbehovoch föräldrarsrätt. [20] barnsbehovoch föräldrarsrått - sammanfattning.[21] Handelmed teknisksprit m.m. [35] Delpension.[47]
Finasdepartementet Soliditetoch skäligheti försäkringsvarksamheten.[8] Riksbankenoch riksgäldsfullmäktige.[22] Reavinstaktieroch obligationer.[37] Skattautredningar.[39] Utgiftsskatt.Teknikoch effekter.[40] UtgiftsskattE]utk. [41] Staketmetodför beskattningav handelsbolag.844] Försäkringsmäklarei Sverige.[55]
Utbildningsdepartementet Entreårigyrkesutbildning- riktlinjer. [2] Entreårigyrkesutbildning- beskrivningar,förslag.[3] Enklareskolförfattningar.Del 1. Sammanfattning,författningsförslag.[10] Enklareskolförfattningar.Del2. Motiv m.m. [11]
Jordbruksdepartementet Kontrollav livsmedel.[25]
Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningarnasnummeri den kronologiskeförteckningen.
Statens 1986
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
_. . Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och
rättsbildningen. Ju. . En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. . En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U.
Bcstadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. . Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo.
Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. . Militära skyddsomrâden. Fö.
Soliditet och skälighet i försäkringsvarksamheten. Fi. . Ny lönegarantilag. A. . Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, kommitomgougympun téförslag. U.
. Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m. m. U. . Datorer, sårbarhet. säkerhet. Fö. . Påfölid för brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. . Påfölid för brott 2. Motiv. Ju. . Påföljd för brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. l. . Framtid i samverkan. Del 1. C. . Framtid i samverkan. Del 2. C. . Aktuella socialtjänstfrågor. S. . Barns behov och föräldrars rätt. S. . Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. . Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärde. Ju. . lntegritetsskydd i informationssamhället. Ju. . Kontroll av livsmedel. Jo. . Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Ju. . Folkets främsta företrädare. Ju. . Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. . Fastighetsbildning 4. Förråttningsförfarande och boendein-
flytande m.m. Ju. . Vapenfriutildningen i framtiden. Fö. . EFU 87. l. . EFU 87. Bilagedel 1. . Framtid, huvudbetänkande. Ju. . Framtid, bilagedel. Ju. . Handel med teknisk sprit m.m. S. . Samernas folkrättsliga ställning. Ju. . Fleavinst, aktier och obligationer. Fi. . Förvärv av nya småhus. Ju. . Skatteutradningar. Fi. . Utgiftsskatt. Teknik och effekter. Fi. . Utgiftsskatt. Ej utk. Fi. . Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. I. , Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Fö. . Staketmetod för beskattning av handelsbolag. Fi. . Bibeln - Tillägg till gamla testamentet. C. . lntegritetsskyddet i infcrmationssamhället 2 Ju. . Delpension. S. . Rättssäkerheten vid direktavvisningar. A. . Målsägandebiträde. Ju. . God man och förvaltare. Ju. . Alkoholer som motorbränsle. l. . Friköp vid historiskt arrenda. Ju. . Ny minerallag. Huvudbetänkande. l. . Ny minerallag. Bilagedel. l. . Försäkringsmäklare i Sverige. Fi. . Personförsäkringslag. Ju.
.KUNGL BIBL.
1987 -DA- 0 7
STOCKHOLM
ALLMÄNNA FÖRLAGET
ISBN 91 -38-0941 8-5
ISSN 0375-250X