lagen.nu
SOU 1986:56

Personförsäkringslag : delbetänkande

Typ
SOU
Källa
urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Delbetänkande av

försäkringsrättskommittén

Sülüê

Person

försäkringslag

. ‘\ i

O In‘

.X .

I a

s \\

00500:‘-Ib’OaO

g

I‘

WL

Statens offentliga utredningar

% Q 1986:56

% Justitiedepartementet

Personförsäkringslag

Delbetänkande av

flörsäkringsrättskommittén

Stockholm 1986

Omslag Håkan Lindström ISBN 91-38-09418-5 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1986

Till Statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Genom beslut den 5 april 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t dåvarande statsrådet Carl Lidbom att tillkalla sakkunniga för att se över

försäkringslagstiftningen. Med stöd av bemyndigandet tillkallades sex sakkunniga, som antog namnet försäkringsrättskommittén.

Kommittén lade den 15 december 1977 fram ett_ förslag till

konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för konsumentförsäkringslagen (1980:38).

Härefter har kommittén arbetat med frågor som rör livförsäkring,

sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. I det betänkande som

härmed överlämnas föreslås sålunda en personförsäkringslag, som skall ersätta försäkringsavtalslagens bestämmelser om sådana försäkringar. Arbetet har bedrivits i nordiskt samarbete, men som redovisas närmare i betänkandet har någon fullständig rättslikhet mellan de nordiska länderna inte kunnat uppnås. I arbetet med detta betänkande har följande ledamöter och i experter deltagit.

Ledamöter

Professorn Jan Hellner t.o.m. den 25 juni 1980

(ordförande)

Justitierådet Bertil Bengtsson fr.0.m. den 27 augusti 1980

(ordförande)

F. d. riksdagsledamoten, t.o.m. den 20 september 1982

l Gudmund Ernulf borgmästaren l Riksdagsledamoten, förbunds- t.o.m. den 25 juni 1980 och

l

juristen Stig Gustafsson fr.0.m. den 21 december 1982 Förhandlingsombudsmannen fr.0.m. den 21 december 1982 i Sven-Olof

Hägglund

Riksdagsledamoten, pastorn fr.0.m. den 14 november 1980 Sven Johansson t.o.m. den 20 december 1982

Förbundsordföranden t.o.m. den 25 1980

juni

Roland Larsson

Lagmannen Anders Palm fr.o.m. den 9 1980

maj

Verkställande direktören

Richard Schönmeyr

Riksdagsledamoten, ombuds- t.o.m. den 25 juni 1980

* mannen Anna-Greta Skantz

Experter

Kammarrättslagmannen fr.o.m den 9 oktober 1979 Per Anclow t.o.m.

den 27 augusti 1984

Försäkringsdirektören avliden den 14 juli 1983

Gerhard Grabe

Försäkringsjuristen fr.o.m. den 28 augusti 1984

Urban Green

Försäkringsdirektören fr.o.m. den 14 februari 1978 Sven Hallgren t.o.m. den 31 december 1980

Förhandlingsombudsmannen fr.o.m. den 11 mars 1981

Sven-Olof Hägglund t.o.m. den 20 december 1982

Kammarrättsassessorn fr.o.m. den 28 1984

augusti

Per Anders Lindgren

Utredningschefen

Kjell-Åke Persson

Överinspektören fr.o.m. den 13 mars 1981 Yngve Pettersson Professorn Carl Martin Roos

Försäkringschefen fr.o.m. den 9 oktober 1979 Gunde Rosencrantz

Direktören Arne Sandell

Kommendörkaptenen t.o.m. den 8 oktober 1979 Nils Skaar

Byråchefen Hans Stenberg t.o.m. den 11 1979

april

Chefaktuarien Åke fr.o.m. den 4 november 1981

Unneryd

fr.o.m. den 12 april 1979

Departementsrådet

Thomas Utterström

fr.o.m. den 20 januari 1981

Försäkringsdirektören Björn Wallerberg

t.o.m. den 12 mars 1981

Avdelningsdirektören

Karin von Willebrand

t.o.m. den 27 augusti 1984

Försäkringsdirektören Hilding Åberg

Sekreterare i denna del av arbetet har varit numera chefsrådmannen Leif Carbell den 30 hovrättsassessorn Hans

(t.o.m. juni 1980),

Jacobson den 15 december 1978) och hovrättsassessorn

(fr.o.m.

Anders Beskow den 1 1985). Huvuddelen av

(fr.o.m. januari

utskrifts- och har utförts av assistenten Viveca

redigeringsarbetet

Engstrand.

Ledamoten har reserverat mot vissa delar av Schönmeyr sig Särskilda har avgetts av ledamoten Palm och av

förslaget. yttranden Green, Lindgren och Wallerberg.

experterna Sedan år 1983 arbetar kommittén också med ett förslag till en Detta arbete kommer nu att fortsätta.

skadeförsäkringslag.

Stockholm den 15 december 1986

Bertil Bengtsson

Stig Gustafsson Sven-Olof Hägglund

Anders Palm Richard Schönmeyr

/Hans Jacobson

Anders Beskow

Innehån

Förkortningar

. . . 19 Litteratur

Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Summary

. . . . . . . . . . . . 53

Lagförslag

1 till . . . . . . . . 57

Förslag personförsäkringslag

2 Förslag till lag om införande av personförsäkringslagen . . . . . 86

(1988:000)

till om av bestämmelser i

3Förslag lag tillämpning

personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäk-

som meddelas av staten . . . . . . . . . 89

ringar

4 till om i lagen (1927:77) om Förslag lag ändring

. . . . . . . . . . . . . . .

försäkringsavtal

5 till om ändring i konsumentförsäkringslagen Förslag lag

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 92

(1980:38)

till om i 93

6Förslag lag ändring konkurslagen (1921:225)

till om i 94

7Förslag lag ändring utsökningsbalken

8 till om i (1928:281) om

Förslag lag ändring lagen

allmänna arvsfonden . . . . . . . . . . . . . 95

9 till lag om ändring i kommunalskattelagen Förslag

(1928:370)

10 till lag om ändring i lagen (1930:106) öm vissa Förslag

till förmån för ofödda . . . . . .

rättshandlingar

11 till om i (1941:416) om

Förslag lag ändring lagen

arvsskatt och . . . . . . . . . . . .

gåvoskatt

1 . . . . . .

Inledning.

1.1 Kommitténs uppdrag . .

1.2 Kommitténs arbete

8 Innehåll

Nuvarande lagstiftning m.m. . . 110

2.1Lagen (1927:77) om försäkringsavtal 110

2.2 . . .

Konsumentförsäkringslagen (1980:38) 125

Försäkringsrörelselagen (1982:713) 127

2.4 Grunder för .

försäkringsverksamhet . . . 129

2.5 Allmänna försäkringsvillkor för individuell

försäkring 131

Livförsäkring 131

2.5.2 .

Sjukförsäkring 136

2.5.3 .

Olycksfallsförsäkring 139

2.6 Familjerättslig . . . . . . . .

lagstiftning 142

2.6.1 Förhållandena under .

försäkringstiden 142

2.6.2 Förhållandena efter

försäkringsfall 144

2.7 Skatterättslig . . . . . . .

lagstiftning 146

2.7.1 Inkomst- och

förmögenhetsbeskattning 146

2.7.2 Arvs- och

gåvobeskattning 150

Försäkringsverksamheten i Sverige 155

Försäkringsformer . 159

4.1 Inledning . . . . 159 4.2 Individuell försäkrin 159

4.2.1Livförsäkring 159

med grunder

Kapitalförsäkringar 159

Livränteförsäkringar . 160

4.2.2 Annan individuell .

försäkring 162

4.2.3 m.m.

Försäkringsbestånd 163

4.3 Gruppförsäkring. . . . . . . 165

4.4Kollektivavtalsgrundad m.m. försäkring 175

4.4.2 Vissa gemensamma bestämmelser m.m. 178

AMF-försäkringarna . . . . 178 Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogs-

brukarnas försäkringspaket . 184

SAF/PTK-försäkringarna m.m. . 187

Information. . . . 191 Vissa statistiska uppgifter 194

4.4.3Försäkringarna 195

Arbetslöshetsförsäkring . . . . . . 195

Försäkring om avgångsbidrag (AGB) 196 Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

(LAF) . . . . . . . . . . . . . . 197

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada 199

(TFA)

Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), Avtals-

grupplivförsäkring (AGL) och Grupplivför-

säkring genom avtal (GLA) för lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS Pensionsförsäkringar . . . . . .

Allmänmotivering till personförsäkringslagen

5 Behovet av ny - en särskild personförsäklagstiftning ringslag

Tillämpningsområdet för den nya lagen

Målsättningen för den nya lagen Individuell försäkring . . . . . . . Gruppförsäkring försäkring . Kollektivavtalsgrundad

Förhållandet till annan lagstiftning m.m. Försäkringsrörelselagen och grunderna Tillsynsverksamhetens betydelse Familjerätten . Utsökningsrätten Skattelagstiftningen

Systematiken i lagen

Information

Inledning innehåll . Informationsreglernas Ansvar för brister i informationen

Försäkringsavtalet m.m. . Inledning Försäkringstiden . . . Rätten till . . . . . . . . . . . försäkring. 11.3.1 Rätten att teckna . . . . . . försäkring 11.3.2 Rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring

Tiden för bolagets ansvar . . . . . . . . . . . Bolagets att säga upp försäkringen eller att möjligheter ändra den . . . . . . 11.5.1 Livförsäkring . . . . . . . . ll.5.2 Sjuk- och olycksfallsförsäkring . 11.5.3 Gemensamma frågor .

10 Innehåll

11.6 Villkorsändring i samband med av avtalet 291

förnyelse

11.7Försäkringstagarens eller

rätt att säga upp försäkringen att få den ändrad . . . . . 292 11.7.1 för .

Uppsägning upphörande 292

11.7.2 av

Ändring försäkringen 295

11.8 Rätten till värde .

försäkringens 298

11.8.2 Den ekonomiska när

uppgörelsen försäkring-

en upphör . . 299 11.8.3 Belåning av 301

försäkringe

11.8.4 Rätten till . . . . . . . 302

återbäring

11.8.5 efter ansvarsfrihet . 305

Premiejustering

12 Begränsningar av ansvar 307

försäkringsbolagen

12.1 - karaktär m.m.

Inledning reglernas 307

12.2Upplysningsplikten

310 12.2.1 Inledning. . . . . . . . . . 310 12.2.2 Upplysningspliktens innehåll . . 311 12.2.3 Påföljder vid . . 316

försäkringsfall

12.2.4 Oriktigheten före 325

upptäcks försäkringsfall

12.3 Undantag från . . . . . . . 328

försäkringen

12.3.1Symtomklausuler m.m. 328

12.3.2Fareökningsbestämmelser . 333

12.4 Framkallande av .

försäkringsfallet 338

12.4.1Livförsäkring 338

12.4.2 Sjukförsäkring . . . 341 12.4.3 . . 345

Olycksfallsförsäkring

13 Premien 349 13.1 och

Premiebetalning premiedröjsmål 349

13.2 Påföljder av . 351

premiedröjsmål

13.3 13.4 Underrättelse om till andra än försäk-

premiedröjsmål ringstagaren 355

14 över . .

Förfoganden försäkringen 358

14.2 Förhållandet till . . 359

familjerätten

14.3Förmånstagarförordnanden 360

14.3.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . 360 14.3.2 Behövs institutet 362

förmånstagarförordnande?

14.3.3 Behörigheten att göra

förmånstagarförord-

nande m.m. . . . . . . . . . . 364 14.3.4 Fördelningen av när för-

försäkringsbeloppet

månstagarförordnande saknas 369

1986:56 Innehåll 11 sou

14.3.5 Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden 14.3.6 anspråk mot försäkringen Familjerättsliga 14.3.7 Tolkning av förmånstagarförordnanden Överlåtelse och pantsättning . .

14.4.2 Formen för Överlåtelse och pantsättning. Förhållandet till tredje man

Förhållandet till borgenärerna . . . . . . Inledning före försäkringsfall . Utmätning efter försäkringsfall . Utmätning

av försäkringsfall m.m. . Reglering Inledning Tiden för m.m. . . . . . . . . . . utbetalning till annan än rätt förmånstagare . . . Utbetalning Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m. . Preskription av rätt till försäkringsersättning Risken för vissa meddelanden . . . . . . . . . Tvist om rätten att teckna eller behålla en försäkring Förbud mot regress

Gruppförsäkring . Vissa allmänna frågor Information . . . . . . . . . Avtalets och ansvarets inträde . ingående Ansvarets fortsättningsförsäkring m.m. upphörande, av ansvar Begränsningar försäkringsbolagets Premien över försäkringen . Förfoganden m.m. . . Utmätningskydd, skadereglering för vissa av . . . . Särregler slag gruppförsäkring

Kollektivavtalsgrundad försäkring . Tillämpningsområdet m.m. Information . . . m.m. . . . . . . . . Försäkringsavtalet Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar Premien över försäkringen . Förfoganden Förhållandet till . . borgenärerna Reglering av försäkringsfall m.m. .

12 Innehåll

19Specialmotivering till

personförsäkringslagen 464

19.1 Specialmotivering till 1 . . . . . . . . . . .

kap 464

19.1.1 1 kap. 1§ 464 19.1.2 1 kap. 2 § 466 19.1.3 1 kap. 3§ 474 19.1.4 1 kap. 4§ 475 19.1.5 1 kap. 5 § 479 19.2 Specialmotivering till 2 . . . . . . . . . . .

kap 481

19.2.1 2 kap. 1 § 481 19.2.2 2 kap. 2 § 489 19.2.3 2 kap. 3 § 491 19.2.4 2 4 §

kap. 495

19.2.5 2 5 §

kap. 497

19.2.6 2 kap. 6 § 497 19.3 till 3 . . . . . . . . . . .

Specialmotivering kap 500

19.3.1 3 kap. 1§ 500 19.3.2 3 kap. 2§ 513 19.3.3 3 kap. 3 § 520 19.3.4 3 4§ 522

kap.

19.3.5 3 kap. 5 § 530 19.3.6 3 kap. 6§ 535 19.3.7 3 kap. 7§ 539 19.3.8 3 kap. 8 § 543 19.3.9 3 9 §

kap. 546

19.3.10 3kap.10§ . . . . . . . . . . . . 549 19.4 . . . .

Specialmotiveringtill4kap. 551

19.4.1 4 kap .1§ 552 19.4.2 4 kap. 2§ 558 19.4.3 4 kap. 3§ 565 19.4.4 4 kap. 4§ . u . 0 . 569 19.4.5 4 kap. 5§ 575 19.4.6 4 kap. 6§ . a . . - . 578 19.4.7 4 kap. 7§ 580 19.4.8 4 kap. 8§ . . . . o . 583 19.4.9 4 kap. 9§ 586 19.4.10 4 kap. 10 § 589 19.4.11 4 kap. 11 § 591 19.5 till 5 .

Specialmotivering kap. 595

19.5.1 5 .1§ 596

kap

19.5.2 5 .2§ 599

kap

19.5.3 5 kap .3§ 604 19.5.4 5 kap .4§ 608 19.5.5 5 kap .5§ 609 19.5.6 5 kap .6§ 610

Innehåll 13

19.6 till 6 . . . . . . . . . . . 61 1

Specialmotivering kap

19.6.1 6 1§ 61 1

kap.

19.6.2 6 2 § 616

kap.

19.6.3 619 6 kap. 3 § 19.6.4 621 6 kap. 4 § 19.6.5 6 5 § 621

kap.

19.6.6 6 6 § 624

kap.

19.6.7 6 7 § 626

kap.

19.6.8 631 6 kap. 8 § 19.6.9 6 9 § 633

kap.

19.6.10 6 10 § 635

kap.

19.6.11 637 6 kap. 11 § 19.6.12 6 12 § 639

kap.

19.6.13 6 13 § 640

kap.

19.6.14 . . , . . . 641 6 kap. 14 § 19.6.15 6 15 § 642

kap.

19.6.16 6 16 § . . 643

kap.

19.7 till 7 . . . 644

Specialmotivering kap.

19.7.1 7 1§ 644

kap.

19.7.2 7 2 § 648

kap.

19.7.3 7 3 § 652

kap.

19.7.4 7 4 § 660

kap.

19.7.5 7 5 § 661

kap.

19.7.6 7 6 § 661

kap.

19.7.7 7 7 § 662

kap.

19.7.8 7 8 § 665

kap.

19.8 till 8 . . . . . . . . . . . 667

Specialmotivering kap

19.8.1 8 1 § 667

kap.

19.8.2 8 2 § 671

kap.

19.8.3 8 3 § 675

kap.

19.8.4 8 4 § . . . . . . 678

kap.

19.8.5 8 5 § 680

kap.

19.8.6 8 6 § 681

kap.

19.8.7 8 7 § 681

kap.

19.8.8 8 8 § 683

kap.

19.8.9 8 9 § i I I 686

kap.

19.8.10 . . . . .. 686

8kap.10§

19.9 . . . . 687

Specialmotivering till9kap.

19.9.1 9 1§ 687

kap.

19.9.2 9 2§ 691

kap.

19.9.3 3§ 693 9 kap. 19.9.4 9 4§ 697

kap.

19.9.5 9 5§ 700

kap.

19.9.6 9 6§ 705

kap.

14 Innehåll

sou 1986:56

19.9.7 9 kap. 7 § . . . . . . . . . . . . . 707 19.9.8 9 kap. 8 § . . . . . . . . . 708 19.9.9 9 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . 710 19.9.10 9 kap. 10 § . . . . . . . . . . . 711 19.9.11 9 kap. 11 § . . . . . . . 712 19.9.12 9 kap. 12 § . . . . . . . . . 714 19.9.13 9 kap. 13 § . . . . . . . . . . . . . 715 19.9.14 9 kap. 14 § . . . . . . 716 19.9.15 9 kap. 15 § . . . . . . . 717 19.9.16 9 kap. 16 § . . . . . . . . . . . . 718 19.9.17 9 kap. 17 § . . . . . . . . . . . . . 720 19.9.18 9 kap. 18 § . . . . . . . . . . . . . 723 19.9.19 9 kap. 19 § . . . . . . . . . . . . . 724 19.9.20 9 kap. 20 § . . . . . . . . . 726 19.10 Specialmotivering till 10 kap. . . . . . . . . . 729 1910.1 10 kap. 1 § . . . . . . . . . . . . . 730 19.10.2 10 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . 733 19.10.3 10 kap. 3 § . . . . . . . . . . . . . 734 19.10.4 10 kap. 4 § . . . . . . . . . . . . . 734 1910.5 10 kap. 5 § . . . . . . . . . . . . . 736 19.10.6 10 kap. 6 § . . . . . . . . . . . . . 739 1910.7 10 kap. 7 § . . . . . . . . . . 741 1910.8 10 kap. 8 § . . . . . . . . . . . . . 743 19.10.9 10 kap. 9 § . . . . . . . . . . . . . 744 19.10.10 10 kap. 10§ . . . . . . . . . . . . 745 19.10.11 10 kap. 11 § . . . . . . 746 19.10.12 10 kap. 12 § . . . . . . . . . . 746

20 Lag om införande av 748

personförsäkringslagen

21 Följdlagstzftning . . . . . . . . . . . . . . . 756 21.1 Förslaget till om av bestämmelser i

lag tillämpning personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäk-

ringar som meddelas av staten . 756

(lagförslag 3)

21.2 Förslaget till lag om i om

ändring lagen (1927:77) försäkringsavtal (lagförslag 4) . . . . . . . . . 760

21.3Förslaget till lag om i ändring konsumentförsäkringslagen (1980:38) (lagförslag 5) . . . . . . . . . . 762

21.4 Förslaget till om i

lag ändring konkurslagen (1921:225)

(lagförslag 6) . . . . . . . . . . . . . . . . 763 21.5 Förslaget till om i

lag ändring utsökningsbalken (lagför-

slag7). .. . . . . . . . . . . . . . . . . 764 21.6 till om om

Förslaget lag ändring i lagen (1928:281)

allmänna arvsfonden . . . . . . 766

(lagförslag 8)

sou 1986:56 Innehåll 15

21.7 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen . . . . . .

(1928:370) (lagförslag 9)

21.8 till om ändring i lagen (1930:106) om vissa

Förslaget lag rättshandlingar till förmån för ofödda (lagförslag 10)

21.9 till om ändring i lagen (1941:416) om

Förslaget lag

arvsskatt och (lagförslag 11) . . . . . .

gåvoskatt

Reservation

Särskilda yttranden .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Finländskt . . . . . . . . .

lagförslag Norskt lagförslag

104 § (1927:77) om försäkringsavtal i paragrafens lagen

1986-12-04 om följdlag-

lydelse enligt lagrådsremissen

till m.m. . . . . . . .

stiftning äktenskapsbalken

Förkortningar

AFA Arbetsmarknadens

Försäkringsaktiebolag AFO Arbetarrörelsens

Förhandlingsorganisation AFL Lagen (1962:381) om allmän

försäkring AFP Allmän

folkpensionering AGB Försäkring om

avgångsbidrag AGL Avtalsgrupplivförsäkring

Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt AGS Avtalsgruppsjukförsäkring AMF Gemensam för de som meddelar

beteckning bolag

de s.k. AMF-försäkringarna AMF-försäk- Samlingsbeteckning för om

försäkringar avgångsringarna bidrag (AGB), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS),

försäkring om särskild tilläggspension (STP),

trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) och

tjänstegrupplivförsäkring (TGL) AMFK kredit-

Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt försäkringsbolag

AMF-pensions- Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkförsäkring ringsaktiebolag AMF-sjukför- Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringssäkring aktiebolag AMF-trygghets- Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring försäkring (konsortium) AMS

Arbetsmarknadsstyrelsen ATP Allmän

tilläggspension BrB Brottsbalken FAL Lagen (1927:77) om försäkringsavtal FPG

Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt FRL (1948:433) om försäkringsrörelse

Lagen FSAB

Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag GLA Grupplivförsäkring genom avtal (för bl.a. lantbru-

kare) ITP Industrins och handelns tilläggspension för tjänste-

män och arbetsledare

ITPG Garantitilläggspension (särskilt ålderspensionsslag enligt ITP-planen) ITPK Kompletteringspension till ITP:s ålderspension J oU Jordbruksutskottet KFA Kommunernas Försäkringsaktiebolag KFL Konsumentförsäkringslagen (1980:38) KFO Kooperationens Förhandlingsorganisation KL Kommunalskattelagen (1928:370) KP Kooperationens pensionsanstalt tilläggspension för tjänstemän Kooperationens KU Konstitutionsutskottet Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring LO i Sverige Landsorganisationen Lantbrukarnas Riksförbund LU Lagutskottet NFT Nordisk försäkringstidskrift NJA arkiv, avd. I Nytt juridiskt NJA II Nytt juridiskt arkiv, avd. II

NO Näringsfrihetsombudsmannen

NOU Norges offentlige utredninger NRt Norsk Rettstidende NU Näringsutskottet PRI Pensionsregistreringsinstitutet Prop. Proposition PSA Avtal om ersättning vid personskada

PTK Privattjänstemannakartellen

RKA RKA-ömsesidigt livförsäkringsbolag Rskr. Riksdagens skrivelse SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SALF Sveriges Arbetsledareförbund SFR Sveriges Fiskares Riksförbund SFS Svensk författningssamling SFÅ Svensk Försäkrings Årsbok SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet SkbrL om skuldebrev Lagen (1936:81) SOU Statens offentliga utredningar SPP Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt SPV Statens löne- och pensionsverk SSR Riksförbund Sveriges Skogsägareföreningars STP Särskild tilläggspension (för arbetare) STPK Särskild tilläggspension inom kooperationen (för arbetare) SvJ T Svensk J uristtidning

SvJ T (rf) Svensk J uristtidning (rättsfallsavdelningen)

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (tidigare TFY) Tidsskrift for rettsvitenskap Tjänstegrupplivförsäkring Utsökningsbalken Lagen (1972:262) om understödsföreningar Ugeskrift for retsaesen Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet Veröffentlichungen des Bundesaufsichtsamts Ärvdabalken

Äktenskapsbalken

Litteratur

Almgren, Göran, Om förfoganden över livförsäkring. (Försäkringsjuridiska föreningens publikation nr 13.) Stockholm 1956

André, Mathias, Marknadsföringsansvar. Stockholm 1984 Bengtsson, Bertil, Om jämkning av skadestånd. Stockholm 1982 Grönfors, Kurt, Avtalslagen. Stockholm 1984 Hellner, Jan, Försäkringsrätt. 2 uppl. Stockholm 1965. (Cit

Hellner.)

Hellner, Jan, Information om livförsäkring till konsumenter. (För-

säkringsjuridiska föreningens publikation nr 24.) Kristianstad

1981. (Cit Hellner, Information om livförsäkring.) Hellner, Jan, Standardavtal vid avtalsslutande i Tidskrift, utgiven av

Juridiska Föreningen i Finland 1979 Hellner, Jan, Selected Essays on Insurance Law. (Försäkringsjuri-

diska föreningens publikation nr 22.) Klippan 1977. (Cit Hellner,

Selected Essays.)

Hellner, Jan, Försäkringsgivarens regressrätt. Uppsala 1953 Lennander, Gertrud, Återvinning i konkurs. Stockholm 1984 Lennander, Gertrud, Panthavares skyldigheter vid pantavtal om lös

egendom. Stockholm 1977. (Cit Lennander, Panthavares skyldig-

heter.) Lyngsø, Preben, Dansk forsikringsret. 4 udg. Köpenhamn 1981

Roos, Carl Martin, Grupplivskyddet. Stockholm 1974

Selmer, Knut S.,Forsikringsrett. 2 utgave. Oslo-Bergen-Tromsø

1982 Walin, Gösta, Ärvdabalken I. 3 uppl. Stockholm 1986 Walin, Gösta, Föräldrabalken. 4 uppl. Stockholm 1986 Walin, Gösta, Gregow, Torkel och Löfmarck, Peter, Utsökningsbal-

ken. Stockholm 1982. (Cit Walin-Gregow-Löfmarck)

Welamson, Lars, Konkursrätt. Stockholm 1961 Victorin, Anders, Kollektivavtal och grupplivskydd - om arbetsrätts-

liga inslag i försäkringsrätten. Festskrift tillägnad Jan Hellner vid hans avgång från professuren i försäkringsrätt vid Stockholms

universitet. Stockholm 1984

Avhandlingar till den sjuttonde nordiska

livförsäkringskongressen,

Stockholm 1977 Avhandlingar till den artonde nordiska

livförsäkringskongressen,

Köpenhamn 1981.

Sammanfattning

Avtal om regleras i dag väsentligen i 1927 års lag privat försäkring om Såvitt gäller skadeförsäkring för konsuförsäkringsavtal (FAL). menter har i den dock ersatts av konsumentförsäkreglerna lagen av 1980, byggd på kommitténs betänkande ringslagen (KFL) I denna andra etapp av Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84). vårt arbete vi fram förslag till en personförsäkringslag, som lägger skall ersätta FAL:s om liv- sjuk- och olycksfallsförsäkring. regler har tillkommit i nordiskt samarbete och överensstämmer i Förslaget viktiga delar med redan framlagda norska och finländska lagförslag området; Danmark har under de senaste åren inte kunnat delta i på det gemensamma lagstiftningsarbetet med hänsyn till de förpliktelser som följer med medlemskapet i EG. Samtidigt arbetar vi på en skadeförsäkringslag, som skall innehålla regler om all skadeförsäkring, såväl för konsumenter som för företag och inom den offentliga sektorn. är att försäkringstagare Meningen och skadeförsäkringslagen tillsammans skall personförsäkringslagen ersätta FAL och KFL. Med tanke på de speciella rättsliga och försäkringstekniska frågor som blir aktuella på personförsäkringens område har vi emellertid funnit det naturligt att behandla de olika av för att sammanföra person- och skadeförtyperna försäkring sig; i en enda skulle, med utgångspunkt i moderna säkringsregler lag leda till en alltför vidlyftig och svåröverförsäkringsförhållanden, skådlig reglering.

Förslagets huvudsakliga inriktning

Det står klart att en översyn av FAL:s snart sextio år gamla är påkallad. Ett viktigt skäl är att lagens personförsäkringsregler bestämmelser inte som i dag kan anses ger det konsumentskydd motiverat. har försäkringsbolagen i villkor och praxis Visserligen infört som är för försäkringstagarna än regler betydligt förmånligare dem FAL men detta kan inte sikt ersätta de upptar, på längre som en Av stor betydelse är också att garantier lagstiftning ger. FAL:s framstår som ofullständig och reglering på många punkter

inte ger besked om rättsläget, en olägenhet som blivit särskilt markerad i och med framväxten av gruppförsäkringarna och de

kollektivavtalsgrundade försäkringarna. Det är angeläget med en

lagreglering av dessa försäkringsformer, som inte alls behandlas i FAL. Också i andra avseenden motiverar utvecklingen inom

försäkringsväsendet en modernisering av lagstiftningen.

En ledande tanke bakom förslagets bestämmelser om individuell personförsäkring är den enskildes behov av skydd mot ogynnsamma

villkor. Visserligen kan man knappast påstå att försäkringsbolagen på något olämpligt sätt utnyttjar ett överläge i avtalsförhållandet; i

regel synes de handla med försäkringstagarnas och deras anhörigas bästa för ögonen. Vidare kan försäkringsinspektionens tillsyn över villkoren sägas minska behovet av mera rigorösa civilrättsliga

skyddsregler på området. Man kan också påminna om principen att

vinsten på livförsäkringsrörelsen skall återbäras till försäkringstagar-

na. Men ändå är skyddsregler angelägna i en hel del avseenden med tanke på den stora betydelse försäkringen brukar ha för försäkringstagaren och hans anhöriga. För sådana regler talar i viss mån också

försäkringstagarens svårigheter att sätta sig in i dessa ofta komplicerade försäkringstyper och att själv påverka försäkringens utform-

ning. En avvägning av dessa synpunkter har lett till att lagförslaget bör

innehålla en relativt utförlig tvingande reglering av bl.a. informationen till avtalens tillkomst och upphörande

försäkringstagarna,

samt påföljderna av att man från försäkringstagarnas sida åsidosätter sina förpliktelser mot bolaget. I dessa hänseenden bör lagen ge en relativt fullständig överblick över parternas rättigheter och skyldigheter. Vad angår förhållandet till tredje man, exempelvis de

familjerättsligt präglade problem som uppkommer när försäkrings-

belopp skall fördelas efter den försäkrades död och borgenärernas möjlighet att ta försäkringen i anspråk, har vi också funnit det motiverat att ge utförligare och tydligare regler än de nuvarande.

Däremot bör försäkringens sakliga omfattning, de risker den skall täcka och liknande frågor om försäkringsproduktens utformning

bara i speciella avseenden göras till föremål för lagreglering. Bl.a. är det viktigt att lagen inte hindrar bolagen från att utveckla nya

för att möta nya behov.

försäkringsformer

Som nyss nämnt är försäkringsinspektionens tillsyn över villkoren

en faktor som minskar behovet av civilrättsliga skyddsregler för

försäkringstagarna. På samma sätt som försäkringsverksamhetskom-

mittén (se betänkandet SOU 1986:8, Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten) har vi emellertid funnit att vi inte bör

lägga fram något förslag om obligatorisk förhandsgranskning av försäkringsvillkoren. Men inspektionens inställning i frågan om ett

villkor kan godtas eller ej får ändå stor betydelse för tillämpningen av

Sammanfattning 23

vissa mera allmänt hållna bestämmelser i personförsäkringslagen, även om bedömning inte blir bindande för en domstol

inspektionens

t.ex. 3 4 och 5 §§ samt 4 kap. 5 § förslaget).

(se kap.

Också i om är konsumentskyddet, dvs.

fråga gruppförsäkring

för de försäkrade och deras medförsäk-

skyddet gruppmedlemmarna

av stor vikt. skyddet genom att rade, I viss män garanteras visserligen villkoren för oftast förhandlas fram av företrädare för

försäkringen

och förmåga att tillvarata medlemmargruppen, med en sakkunskap nas intressen som utöver den ordinäre konsumentens, men

går långt

det finns ändå ett betydande område där lagstiftning ter sig påkallad.

Vidare måste uppmärksamhet ägnas åt gruppförsäkringens rättsliga

konstruktion, där mellan försäkringsbolaget,

trepartsförhållandet

och den enskilde ger upphov till en hel

gruppen gruppmedlemmen del särpräglade problem. Dessa frågor regleras som sagt inte alls i

är därför flera oklart. (Se vidare FAL, och rättsläget på punkter nedan, under rubriken 9 kap. Gruppförsäkring.)

När det försäkring, som i väsentliga gäller kollektivavtalsgrundad

avseenden från annan privat försäkring, har vi sett det som

skiljer sig en försäkringars plats i det försäkringsviktig uppgift att ange dessa

och att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktio-

rättsliga systemet

ner och villkor, som bl.a. genom sitt arbetsrättsliga inslag skiljer sig från vad som annars brukas inom försäkring. Däremot spelar om för de enskilda inte riktigt lika framträdande

frågorna skyddet

roll här. är det av stor att dessa försäkringar

Visserligen betydelse

ett tillfredsställande sätt för de försäkrade, och vi

fungerar på

föreslår också särskilda regler som skall förbättra på ett par områden deras i med gällande rätt. Men i allt väsentligt

ställning jämförelse

kan man från att den enskildes intressen blir väl tillgodosedda

utgå

att tillkommer och under medver-

genom försäkringarna tillämpas

kan av de försäkrades sida med sakkunskap på

organisationer på

området. vi föreslår skall i för all privat liv-, sjuk-

Den nya lag princip gälla

och som meddelas av under-

olycksfallsförsäkring. Försäkringar

har dock lämnats utanför på grund av att

stödsföreningar förslaget

det en allmän av understödsföreningslagen i finansdepågår översyn I om statens som inte

partementet. fråga tjänstegrupplivförsäkring,

i föreslår vi en

bygger på något försäkringsavtal vanlig mening,

särskild lag som hänvisar till vissa av personförsäkringslagens

regler.

I det följande tar vi översiktligt upp innehållet i den föreslagna är så att, efter ett

personförsäkringslagen. Förslaget uppbyggt

inledande 2-8 handlar om individuell

gemensamt kapitel, kap. försäkring. Gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring

10 som delvis hänvisar till reglerna tas sedan upp i 9 respektive kap., om individuell försäkring.

24 Sammanfattning

1 kap. Inledande bestämmelser

Kapitlet innehåller regler om vissa

lagens tillämpningsområde,

definitioner samt bestämmelser om karaktär.

lagens tvingande Som

redan angetts, skall i allt vara

lagen väsentligt tvingande; möjlighet

till mera vittgående från bestämmelserna avsteg ges bara för

kollektivavtalsgrundade försäkringar som vilar på centralt kollektiv-

avtal och vissa med dem besläktade för

försäkringar grupper av näringsidkare (lantbrukare m.fl.).

kap. Information

Bestämmelser om information finns i KFL, och vi har funnit det minst lika motiverat att sådana

regler tas upp i personförsäkringsla-

gen. Den enskilde behöver om vad

sakkunniga upplysningar

försäkringen innebär både i samband med tecknande

försäkringens

och på senare stadium. av informationen Betydelsen erkänns också allmänt inom försäkringsbranschen. Liksom KFL innehåller förslaget ganska allmänt hållna om informations-

näringsrättsliga regler

skyldighet för bolaget på olika stadier i mellanhavandet med försäkringstagaren. I fråga om den informationen innan försäk-

viktiga

ringen tecknas betonar vi betydelsen av den s.k.

behovsutredning

som regelmässigt skall åtminstone göras när det gäller livförsäk-

ring.

Vid sidan av de marknadsrättsliga sanktionerna föreslås i 6 § en bestämmelse om civilrättsligt ansvar för i händelse av

bolaget

bristande information om i det avtalade

väsentliga avgränsningar försäkringsskyddet. Får inte försäkringstagaren vederbörlig upplys-

ning om viss tid före

avgränsningen försäkringsfallet, kan avgränsningen inte åberopas av bolaget.

3 kap. m.m.

Försäkringsavtalet

Kapitlet innehåller om uppsägning och

bestämmelsergbla ingående,

ändring av försäkringsavtal och om rätten till tekniska

försäkringens

värde. En i förhållande till om

väsentlig nyhet gällande regler

personförsäkring är att vi föreslår att en skall ha

försäkringssökande

en rätt att teckna den som

självständig försäkring försäkringstekni-

ken medger med till hans hälsotillstånd m.m. hänsyn (1 §). Om det inte finns sakliga skäl för skall alltså hans

avslag, försäkringsskydd

inte vara beroende av 9§

försäkringsbolagets välvilja (jfr KFL).

Villkoren skall bestämmas med i den försäkrades

utgångspunkt

hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten; hänsyn får alltså inte tas till senare inträffande eller Sökanden

hälsoförsämring försäkringsfall.

måste dock godta de allmänna

försäkringsvillkor bolaget tillämpar

Sammanfattning 25

- Motsvarande skall om en

för den aktuella försäkringstypen. gälla försäkringstagare begär förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.

I visst samband härmed står föreskriften i förslagets 2 §, att ansvarstiden som räknas från och med dagen efter den då

huvudregel

ansökte om under förutsättning att ett

försäkringstagaren försäkring,

bindande senare kommer till stånd. Under särskilda

försäkringsavtal av premien

omständigheter skall dock bolaget kunna kräva betalning som villkor för sitt ansvar. Bolaget skall också kunna skjuta upp ansvaret tills återförsäkring har tecknats. innebär vidare att inte skall kunna

Förslaget försäkringsbolaget

förbehålla att en skall kunna upphöra i förtid i andra

sig livförsäkring

fall än del fall av kontraktsbrott). Däremot

lagen anger (en allvarliga

tillåts i viss att och villkoren i övrigt ändras, om

utsträckning premien

särskilda motiverar det. Närmast avses ändrade

omständigheter

förhållanden som medför att förutsättningarna för ett långvarigt medan inte kan grundas på försäm-

försäkringsavtal rubbas, ändring

av den försäkrades hälsa. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring

ring

för vissa fall kunna ta förbehåll, inte bara om

skall bolaget

- även här dock utan också om upphörande i förtid

villkorsändring

med undantag bl.a. för hälsoförsämring (se 4 och 5 §§). Försäkringstagaren skall å sin sida när som helst kunna säga upp och Han har då rätt att få

försäkringen avbryta premiebetalningen.

om är sådan att

försäkringen återköpt av bolaget, försäkringen

att Han kan också över till premiefri

återköp går genomföra. gå

för ett än det avtalet

försäkring lägre belopp enligt ursprungliga

genom att få s.k. fribrev, om han genom den tidigare premiebetal-

har tillgodohavande i försäkringen (3 §). Även ningen byggt upp ett

ett värdet av en

när försäkringstagaren genom återköp tillgodogör sig

med skall han ha rätt att fortsätta

livförsäkring sparmoment,

- en särskilt för den

försäkringen som ren riskförsäkring viktig regel

som under mellantiden har fått sin hälsa försämrad (9 §). Vi slår som en allmän fast, att en personförsäkrings

princip

tekniska värde vid tid tillhör försäkringstagaren och skall ställas

varje

till hans senast när §). Detta kan

förfogande försäkringen upphör (6

ett Också i andra ske genom återköp på det sätt som nyss angavs. situationer skall värdet vid ställas till försäkringstaga-

upphörande

rens en mellan varvid hänsyn

förfogande genom avräkning parterna,

skall tas till att bara har rätt till premie för den tid då det burit

bolaget

ett ansvar på grund av

försäkringen.

I behandlas dessutom rätt att belåna

kapitlet försäkringstagarens

hos när detta kan ske från teknisk synpunkt,

försäkringen bolaget,

och hans rätt till vid försäkring som bedrivs

principiella återbäring med får emellertid regleras i försäkringsrörelsegrunder; detaljerna lagen och i grunderna.

26 Sammanfattning

4 av ansvar

kap. Begränsningar försäkringsbolagen

Som nämnt vill vi i inte bestämma vilka risker en

princip försäkring

skall omfatta: här bör avtalsfrihet råda. Branschens

produktutveck-

ling och konkurrensen mellan torde i med

bolagen förening

försäkringsinspektionens tillsyn vara en garanti för att försäkringsta-

garnas intressen tillgodoses. Däremot har vi gett tvingande regler om sådana begränsningar som kan att eller

följa på försäkringstagaren

den försäkrade har brustit i sina mot t.ex.

förpliktelser bolaget

genom att eftersätta eller framkalla

upplysningsplikten försäkrings-

fallet. Även om gränsen mot allmänna

omfattningsbestämmelser

inte alltid är klar, finns det flera områden mot på skäl att ge ett skydd villkor som föreskriver alltför

stränga påföljder.

Vad först har vi funnit det med

angår upplysningsplikten, rimligt

en viss liberalisering av FAL:s trots att

regler på området, upplys-

ningarna om den försäkrades hälsa har för

väsentlig betydelse

försäkringsbolaget. Däremot vill vi inte gå över till en sådan allmän skälighetsprincip som föreskrivs i KFL för att (30 §). Tekniken bestämma risken - och därmed tekniken för att bestämma ansvaret vid oriktiga - är utvecklad framför allt vid livförsäk-

uppgifter högt

ring, och det är bl.a. av det skälet mindre att hänvisa till en

lämpligt

ren Ett annat skäl för detta att

skälighetsprövning. viktigt är,

oriktigheten av lämnade uppgifter i oftast innan

praktiken upptäcks

något försäkringsfall ännu har inträffat. I den situationen skulle en

allmän skälighetsregel och många gånger inte ge tillräcklig ledning,

samtidigt bör man inte ha väsentligt olika beroende när

regler på oriktigheten upptäcks.

Den föreslagna innebär i stora

regleringen drag följande.

Försäkringstagaren och den försäkrade är enligt 1 § att

skyldiga

lämna riktiga och fullständiga svar av däremot inte

på frågor bolaget,

att lämna förhållanden som de inte om

uppgifter angående tillfrågats

(här bortses från svek och liknande Bara om

fall). upplysningsplikten

har åsidosatts uppsåtligen eller med icke oaktsamhet kan det

ringa

medföra påföljder. Liksom nu skall vara fritt från ansvar vid

bolaget

svek och förfarande i strid med tro och heder, medan i andra fall prorataregeln tillämpas: bolaget svarar endast i förhållande till den premie som avtalats och de andra villkor som skulle ha avtalats om riktiga och fullständiga svar hade lämnats. kan dock

Undantagsvis

huvudreglerna frängås om de skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare - en nyhet i att lagstiftningen (2 §). Det är alltså inte helt uteslutet ersättning skall utgå, trOlS att t.ex.

försäkringstagaren gjort sig

skyldig till svek. Som nyss nämnt, i ofta

upptäcks oriktigheten upplysningarna

redan före försäkringsfallet. Vårt innebär får förslag här att parterna

förhandla om av till de ändrade förutsätt-

anpassning försäkringen

varvid försäkringstagaren skall ha rätt till fortsatt försäk-

ningarna,

de villkor som skulle ha bestämts ifall riktiga uppgifter

ring på

lämnats från Vid svek och motsvarande har han dock barai

början.

sällsynta undantagsfall sådan rätt (3 §).

En när det gäller upplysningsplikten är att vi ytterligare nyhet

föreslår en s.k. motsvarigheter finns i många

oantastbarhetsregel;

utländska som har vållat diskussion i

rättsordningar. Regeln, livlig

kommittén, innebär att vid livförsäkring för dödsfall oriktiga som inte skall få när mer än två år har

uppgifter regel åberopas

förflutit från det att tecknades. Undantag skall gälla

försäkringen

bara när eller den försäkrade har förfarit svikligt

försäkringstagaren

eller i strid mot tro och heder (4 §). Nära samband med upplysningsplikten har regler om s.k. symtomklausuler och liknande som inte bygger på lämnade

undantag,

och som avser sjukdomar m.m. som den försäk-

hälsoupplysningar

rade har redan tecknas. Genom sådana klausuler när försäkringen kan berövas det skydd han skulle ha fått enligt

försäkringstagaren

om även när han i god tro uppgett att han

reglerna upplysningsplikt:

inte har vissa eller kan han gå miste om

sjukdomar symtom,

Vi har inte velat helt utesluta bruket av dessa villkor,

ersättningen.

som kan vara bl.a. i vissa lägen då upplysningar om den

nödvändiga

försäkrades hälsa i inte kan inhämtas. Men vi fordrar att

praktiken

särskilda av denna typ skall för att de skall

omständigheter föreligga

godtas (5 §). Vad gäller ökning av faran för försäkringsfall, reglerar förslaget

situationer när den försäkrade ändrar yrke eller liknande under Om av sådana skäl vill höja premien skall

försäkringstiden. bolaget

det i sina försäkringstagaren om att han skall

premiekrav påminna

anmäla till Bara om han försummar detta får

ändringar bolaget.

- Gör begränsa sitt ansvar på grund av ändringen (7 §).

bolaget

från ansvaret för vissa speciellt angivna faror, t.ex.

bolaget undantag

eller skall det en kausalitetsregel. Ifall en

flygning boxning, gälla

skada inträffar medan den försäkrade deltar i den

visserligen

verksamheten men skadan inte sammanhänger med den

undantagna

särskilda risk som motiverade undantaget, skall full ersättning utgå

(6 §).

Beträffande av försäkringsfallet är den viktigaste

framkallande

vid hur man skall se vid

frågan livförsäkring på försäkringsskyddet

självmord. Förslaget behåller i stort sett FAL:s princip, att ersättning vid inom viss tid efter försäkringsavtalet bara om det

utgår självmord

måste antas att saknade samband med försäkringen. Vi

självmordet

vill emellertid förkorta karenstiden från tre till ett år. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring innebär förslaget att bolaget är fritt från ansvar, om den försäkrade framkallar försäk-

uppsåtligen

28 Sammanfattning

ringsfallet, medan vid grov vårdslöshet

(inbegripet självmordsför-

sök) ersättningen skall kunna sättas ned efter en

skälighetsbedöm-

ning. Vissa undantag från dessa för fall där den

regler görs

försäkrade var under femton år eller handlade under av

inflytande sinnessjukdom (8 och 9 §§).

5 kap. Premien

Bestämmelserna om premien ansluter delvis till nuvarande praxis men innebär vissa förbättringar från I

försäkringstagarens synpunkt.

fråga om premiekrav och betalningsfrister föreslår vi samma regler som i KFL: den första för skall betalas

premien försäkringen inom

fjorton dagar från det att kravet avsänts och senare premier på premieperiodens första dag, i allmänhet dock först en månad efter skriftligt krav (1 §). Vid med får

dröjsmål premien bolaget säga upp

försäkringen med 14 betalas under

dagars uppsägningstid; premien

denna tid, får

uppsägningen ingen verkan (2 §).

Särskilt vid livförsäkring med sparmoment kan

försäkringstagaren

enligt nuvarande villkor ofta få behålla en del av

försäkringsskyddet

under längre eller kortare tid trots att Vi

premiebetalningen avbryts.

räknar med att bolagen skall behålla denna men

förmånliga praxis,

den är alltför för att i

komplicerad uttryckas lagtext. Däremot

föreslår vi, i viss överensstämmelse med nuvarande att

praxis,

försäkringstagaren genom betalning inom sex månader efter uppsägningen skall kunna återuppliva utan när

försäkringen hälsoprövning,

inte dröjsmålet avser första kommer alltså att bära

premien. Bolaget

risken för försämring av den försäkrades hälsa som inträffar inom sexmånadsfristen. skall också kunna ske när försäk-

Återupplivning

ringstagaren har fått fribrev

på egen begäran (3 §).

Enligt förslaget skall också vissa andra personer än försäkringstamed intresse i -

garen försäkringen den försäkrade, panthavare, förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förordnande - efter begäran

få meddelande om så att de t.ex. kan rädda

premiedröjsmål, försäkringen genom att själva betala premien (4 §).

6 kap. över

Förfoganden försäkringen

Förfoganden över personförsäkringar sker framför allt

genom förmånstagarförordnanden, men även genom överlåtelse och pantsättning. Här uppkommer med nära samband med

åtskilliga frågor familjerätten; vägledande för vårt förslag är här de principiella ståndpunkter som ligger bakom det pågående familjerättsliga lag-

stiftningsarbetet. Ett syfte med förslaget är också att åstadkomma ett enklare och klarare

regelsystem.

En utgångspunkt för i denna del är att

förslaget försäkringstagaren

i förhållande till skall ha full frihet att genom

försäkringsbolaget bestämma vem försäkringsbeloppet skall förmånstagarförordnande

tillfalla. Det finns ett klart behov av ett enkelt sätt att förfoga över en med sikte Detta innebär dock inte att

försäkring på försäkringsfall.

man också bör hålla fast vid den nuvarande ordningen, att ett automatiskt skydd i förhål-

förmånstagarförordnande ger ett särskilt

lande till Också när det arvsbeskattningen bör

borgenärerna. gäller

av det formella förmånstagarförordnandet minskas. När

betydelsen

förmåner ter till försäkringens ekonosig befogade bör de anknyta miska innebörd och sociala funktion, inte till själva viljeförklaringen.

Liksom i innebär tillämpningen av ett förmånstagarförordnandag de att försäkringen inte ingår i försäkringstagarens enligt förslaget,

eller Men samma skall i de

förmögenhet kvarlåtenskap. regel fallen gälla också när inget förordnande gjorts (se nedan), vanligaste

och ett förordnande hindrar inte att utfallande belopp i viss

kan utmätas för försäkringstagarens skulder enligt utsträckning

7 kap. förslaget.

I om sättet att förordna förmånstagare vill vi skärpa det

fråga

nuvarande formkravet. Ett förordnande skall kunna ske endast meddelande till försäkringsbolaget. Det är av vikt

genom skriftligt

att tvekan inte om existensen och innebörden av

någon uppkommer

ett sådant förfogande, inte minst för att utbetalningar till efterlevande skall kunna efter försäkringsfall. Samma formkrav göras snarast skall för återkallelse och ändring av förordnandet (3 §).

gälla

Vi avvisar tanken att ett förmånstagarförordnande för dödsfall

skulle kunna göras genom testamente. Också här har ett avgörande varit att man inte bör försena utbetalningar till de argument efterlevande; skulle annars behöva räkna med möjligheten

bolaget

l att okända testamenten kan dyka upp och komplicera rättsläget. Såvitt individuella vill vi inte heller godta att

gäller försäkringar

förordnanden intas i allmänna försäkringsvillkor. En till de nu ställningstagandena är att vi

bakgrund angivna en särskild lagregel om fördelningen av försäkringsbeloppet,

föreslår

i när avlider utan att ha

försäkringstagaren gjort något förmånstagar-

I förordnande skall tillfalla hans make, återsto-

(8 §). Halva beloppet

den hans Också detta skall betraktas som ett förmånsta-

arvingar.

i mening och likställas med förvärv genom

garförvärv lagens

uttryckligt förordnande, när det gäller borgenärsskydd och arvsskatt; frånvaron av ett särskilt förordnande får alltså inte lika avgörande konsekvenser som gällande rätt. Den särskilda fördelningsre-

enligt

geln skall dock inte gälla för mindre belopp av typen begravningssom villkoren oftast skall tillfalla dödsboet (jfr nedan

hjälp, enligt

under Ikraftträdandet m.m.). Liksom i skall ett förmånstagarförordnande kunna göras

dag

30 Sammanfattning

oåterkalleligt. Något formkrav föreslås inte för en sådan förklaring, men den måste till - ett meddelande

avges förmånstagaren till försäkringsbolaget räcker inte (2 §).

Hur en försäkring skall behandlas vid efter skilsmässa,

bodelning får bestämmas i När

äktenskapslagstiftningen. försäkringstagaren avlider, bör i princip tillfalla

försäkringsbeloppet förmånstagaren utan intrång av I om efterlevan-

några familjerättsliga anspråk. fråga de makes och bröstarvingars att av ett

möjlighet begära jämkning förmånstagarförordnande upptar förslaget regler som i stort motsvarar den ändrade lydelse av 104§ FAL som i en

nyligen föreslagits lagrådsremiss med förslag till följdlagstiftning till

äktenskapsbalken

- (7 §). Förslaget innehåller vidare, liksom FAL, regler om tolkning av förmånstagarförordnanden i vissa praktiskt situationer.

viktiga

Också när det gäller överlåtelse och bör

pantsättning försäkringstagaren i förhållande till ha en i det närmaste

försäkringsbolaget fullständig handlingsfrihet, när det gäller individuell försäkring. Något formkrav föreslås inte för dessa Vad beträffar

förfoganden. deras sakrättsliga verkningar, skall i

försäkringsbolagen fortsättningen kunna välja om försäkringsbreven skall ha

värdepapperskaraktär (dvs. vara bärare av rätten till eller Vi föreslår för

försäkringen) ej. båda fallen regler om företrädesrätt vid dubbelöverlâtelse m.m.

I enlighet med gällande rätt föreslår vi en om att den som

regel uppsåtligen dödar den försäkrade saknar rätt till I

ersättning. dag gäller, liksom för arvinge och testamentstagare i motsvarande fall, ett undantag från regeln om var under femton år

gärningsmannen eller otillräknelig på grund av eller liknande. Även då

sinnessjukdom kan det emellertid ibland vara stötande att skall till

ersättning utgå den som framkallar försäkringsfallet. I stället för att som nu ta hänsyn till de omständigheter som har för den straffrätts-

betydelse liga bedömningen, kunde man ge en möjlighet att avgöra ersättningsfrågan efter vad som är skäligt med till En

hänsyn omständigheterna. sådan regel har emellertid direkt samband med ärvdabalkens

regler om arv och testamente och dessa utom området för vårt

ligger uppdrag. Vi har därför inte ansett oss kunna ta in en sådan i vårt

regel nu framlagda lagförslag. bör i stället tas upp vid en

Frågan kommande översyn av ärvdabalken.

7 kap. Förhållandet till borgenärerna

I denna del innebär vårt förslag vissa viktiga ändringar i förhållande till nuvarande system. Frågan får störst praktisk betydelse vid livförsäkring. Här påkallar behovet av trygghet för försäkringstagaren och hans efterlevande att försäkringen och utfallande ersättning i viss utsträckning skyddas mot utmätning. Enligt FAL:s system får vissa försäkringar på försäkringstagarens och hans makes liv med

någorlunda jämn premiebetalning inte tas i mät för någonderas gäld;

försäkringen framstår då inte som något medel att undandra

borgenärerna egendom. Efter försäkringstagarens död är det av avgörande betydelse för skyddet mot försäkringstagarens borgenä-

rer, om förmånstagare insatts (se närmare 104 och 116 §§ FAL). Som nämnt anser vi emellertid att det bör vara förvärvets art, inte förordnandet i och för sig som blir avgörande. Det väsentliga är hur starkt skyddsbehovet framträder i olika situationer. Vidare är det här motiverat att i viss utsträckning trygga de efterlevande också mot att

deras egna borgenärer tar försäkringsersättningen i anspråk.

Den ordning vi föreslår innebär i stora drag följande.

Före försäkringsfallet skall en livförsäkring i huvudsak på samma

sätt som nu vara skyddad mot utmätning, om den gäller på

försäkringstagarens eller hans makes liv och premiebetalningen är någotsånär jämnt fördelad över tiden. De föreslagna reglerna är

dock mer nyanserade än FAL:s bestämmelser; om för stora premiebelopp har betalats under något eller några år, skall bara det

överskjutande beloppet kunna tas i anspråk (2 §).

Även efter försäkringsfallet skall försäkringen och utfallande

i viss vara skyddade mot utmätning. Förut-

ersättning utsträckning

sättningarna är att den som skall ha det utfallande beloppet behöver det för sin försörjning och att den försäkrade före försäkringsfallet

har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. Däremot

skall det för efter inte

utmätningsskyddet försäkringsfall spela någon roll om försäkringen varit skyddad mot utmätning under försäkrings-

tiden.

För att man inte skall behöva utreda försörjningsbehovet i varje enskilt fall föreslår vi också en schablonregel. Om ersättningen tillfaller den försäkrades make eller sambo eller barn under 20 år, skall för varje berättigad från utmätning alltid undantas sex

basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. En förutsättning för utmätningsfrihet efter utbetalningen är alltid

att beloppet hålls avskilt. Och belopp som inte behövs för försörjning är under inga förhållanden skyddade mer än två år från det att ersättningen förföll till betalning (se närmare 3 och 4 §§). t I Ett särskilt skydd skall gälla för försäkring som en arbetsgivare

tecknat på sina anställdas liv; om försäkringen inte gäller till förmån l för arbetsgivaren själv skall den inte kunna tas i anspråk för I arbetsgivarens skulder (6 §). Regler ges vidare om återkrav i konkurs av livförsäkringspremier som inte stått i skäligt förhållande till

j försäkringstagarens villkor (7 §; jfr 117 § FAL).

l Vid och skall liksom i

sjuk- olycksfallsförsäkring enligt förslaget dag utmätningsmöjligheterna vara ännu mera när begränsade,

ersättning skall tillfalla den försäkrade (8 §).

8 kap. Reglering av försâkringsfall m.m.

Reglerna i detta kapitel stämmer delvis med KFL:s bestämmelser. Detta gäller sålunda i huvudsak det allmänna kravet på en skyndsam och korrekt handläggning av ärendet (1 §) samt bestämmelser om påföljden av försummelser att anmäla försäkringsfall och lämna

riktiga uppgifter vid skaderegleringen (3 och 4 §§), om preskription

av rätt till ersättning (5 §), om risken för vissa meddelanden (6 §) och

om domstolsprövning av tvist om rätten till försäkring (7-9 §§).

En nyhet i förslaget berör situationen att bolaget har betalat ut ersättningen till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till den. Om bolaget har iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen, är det befriat från sin skuld mot den rätte mottagaren;

bara i vissa särskilt allvarliga ogiltighetsfall skall bolaget behöva

betala en gång till (2 §). Bestämmelsen, som går tillbaka på ett förslag av familjelagssakkunniga, bör bl.a. underlätta att de efterlevande vid dödsfall snabbt får ekonomisk utan att behöva vänta

hjälp

på mera ingående undersökningar av t.ex. rörande okända

bolaget arvingar. När sådana undantagsvis vända

dyker upp, får de i stället sig mot den som med orätt fått ut beloppet.

I 10 § har tagits in en regel som förbjuder återkrav av försäkrings-

ersättning (regress) från den som har framkallat försäkringsfallet

eller annars är ersättningsskyldig med av detta. Bestäm-

anledning

melsen stämmer med ett tidigare förslag av skadeståndskommittén och väsentligen också med den praxis som numera tillämpas.

9 kap. Gruppförsäkring

I kapitlet har samlats särskilda angående gruppförsäkring. regler Reglerna saknar motsvarighet i FAL. En viktig skiljelinje går här mellan å ena sidan frivilliga gruppförsäkringar, där medlemmarna själva tar till sin anslutning ställning

genom anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, och å

andra sidan obligatoriska gruppförsäkringar, där gruppmedlemmar-

na automatiskt ansluts till försäkringen åtgärder av en

genom organisation eller liknande utan skyldighet för dem att betala premie

till bolaget.

Det har tidvis stått en relativt debatt både reservations-

livlig kring anslutningen till frivillig och den obligatoriska gruppförsäkring gruppförsäkringen, dock mest i fråga om skadeförsäkringai. Vi har

emellertid i stort sett saknat att ta ställning till när dessa

anledning

anslutningsformer bör förekomma och vad som fordras för att en

gruppmedlem skall kunna bli bunden försäkringsbolaget

gentemot med reservationsmetoden. Båda är från ren

anslutningsformerna

försäkringssynpunkt förmånliga för de försäkrade, bl.a. genom den billiga administrationen och den förenklade riskprövningen, och vi

i

Sammanfattning 33

från att de kommer att förekomma även i framtiden. Vi ser det

utgår

då som vår uppgift att tillskapa regler som ger de enskilda ett tillfredsställande skydd. - När det gäller frivillig gruppförsäkring, är medlemmen under alla förhållanden skyddad genom en rätt att när som helst säga upp försäkringen för egen del (8§ andra stycket i

förslaget), en möjlighet som han kan utnyttja bl.a. vid missnöje med

anslutningen.

I nära samband med detta står, att försäkringslagstiftningen enligt A vår mening enbart bör reglera den försäkrades förhållande till försäkringsbolaget. Rättsförhållandet till den som ordnar försäkring-

- i första en — t.ex. en organisation som han tillhör hör däremot hand till associationsrätten eller ibland till arbetsrätten och ligger utanför vårt utredningsområde; självfallet kan samma frågor om

anslutningsformer m.m. uppkomma om åtskilliga andra ämnen än

försäkring. Särregler om gruppförsäkring är framför allt påkallade när det

gäller avtalets ingående och upphörande. Här framträder den

nämnda skillnaden mellan frivilliga och obligatoriska gruppförsäkringar. De frivilliga försäkringarna är visserligen grundade på ett

gruppavtal, vanligen slutet av någon representant för gruppen, men

själva försäkringsavtalet får anses ingånget genom gruppmedlem-

mens egen - det är han som är försäkringstagare. Avtal

anslutning

om obligatorisk försäkring kommer däremot till stånd genom det gruppavtal som ingås av gruppens företrädare. Vi har alltså funnit det nödvändigt att i förslaget konstruera dessa typer av gruppförsäkring olika. I båda fallen behandlas dock försäkrad -— även medför-

t.ex. make - som i om rätten att

säkrade, försäkringstagare fråga

._,..._ förfoga över försäkringen på hans egen person, skyddet mot ..

borgenärer och rätten i övrigt till försäkringsersättning (3 §). I -..a praktiken får skillnaden mellan försäkringstyperna därför begränsad

betydelse.

p—I1vr?<!I?u~( ._. Enligt en särskild bestämmelse medför redan anmälan till grupp-

föreståndaren anslutning vid frivillig försäkring, även om anmälan inte vidarebefordras till bolaget (6§ andra stycket). Här står alltså

bolaget risken för gruppföreståndarens fel. Några allmänna regler

A om ett sådant ansvar eller om gruppföreståndarens ställning i övrigt vill vi, med tanke på de vitt skilda situationer där frågan kan bli j aktuell, inte föreslå. - Vid obligatorisk försäkring uppkommer inte l samma problem i fråga om avtalsslutet; ansvarsinträdet sker här automatiskt för alla som är eller blir medlemmar i gruppen.

En väsentlig synpunkt bakom de föreslagna om avtalets

reglerna

tillkomst, ändring och upphörande är den enskilde försäkrades \ behov av information om vad innebär och om senare

försäkringen l förändringar i försäkringsförhållandet. Vid sidan av allmänt ganska

hållna, marknadsrättsliga regler om information, till stor del motsva-

E

l 3

rande förslagets 2 kap., föreslår vi särskilda bestämmelser om att

försäkringsbolaget skall utfärda försäkringsbesked till de försäkrade

något som får väsentlig betydelse för att de försäkrade skall kunna bedöma skyddets innebörd. Reglerna går bl.a. ut på att en i

uppgift

beskedet som avviker från försäkringsavtalet ändå kan av

åberopas

en försäkrad i god tro, om inte senast före

bolaget fjorton dagar

försäkringsfallet har skickat ut ett nytt besked eller annat meddelande (5 §).

Vid uppsägning av i olika sammanhang skall meddel-

försäkringen

anden också utgå till gruppmedlemmen, så att han kan ordna sitt och sina medförsäkrades annat vis. Eftersom i

skydd på bolaget många

fall inte känner till vilka de enskilda gruppmedlemmarna är, räcker det oftast att meddelandet sänds till en representant för gruppen för vidare befordran till medlemmarna; meddelandet skall sändas på ändamålsenligt sätt” (20 §). Meddelanden som avser bara vissa medlemmar i gruppen skall dock sändas till dem

personligen.

I förslaget ges vidare om ett för försäkrad under

regler efterskydd

minst tre månader efter det han lämnat av annan

gruppen anledning

än att han uppnått viss ålder (9 §) och vidare om en rätt till

principiell likvärdigt skydd genom s.k. fortsättningsförsäkring, när bolagets

ansvar mot den försäkrade upphör på grund av eller

uppsägning

utträde (11 §). Båda typerna av skydd förekommer redan i praxis. Rätt till efterskydd och dock inte bl.a.

fortsättningsförsäkring gäller

om den försäkrade annat sätt får av samma som

på skydd slag

tidigare eller om försäkringens beskaffenhet inte gör ett fortsatt

skydd lämpligt, t.ex. vid korttidsförsäkringar (12 §). Förslagets regler om premien (15-18 §§) motsvarar delvis bestäm-

melserna om individuell försäkring. Meddelande om

uppsägning på

grund av premiedröjsmål skall emellertid utgå inte bara till den som ingått gruppavtalet med bolaget utan också till den försäkrade gruppmedlemmen, och detta oavsett vem som enligt avtalet har att betala premien. I situationer där återupplivning av tekniska skäl inte kan förekomma för viss försäkrad, har han i stället rätt till

fortsättningsförsäkring.

Bestämmelserna om begränsning av ansvar,

försäkringsbolagets

om förfogande över försäkringen, om mot borgenärer och om

skydd

reglering av försäkringsfall stämmer i avseenden med vad

väsentliga

som föreslås för individuell innehåller emeller-

försäkring. Förslaget

tid en regel om att som har lämnats av annan än

oriktiga uppgifter,

den försäkrade själv, inte kan åberopas av bolaget (14 §). En annan skillnad som bör nämnas är att giltigt förmångstagarförordnande vid

gruppförsäkring skall kunna

göras genom att det tas in i försäkringsvillkoren, något som i dag är vanligt. Ett sådant förordnande skall dock mista sin verkan, om den försäkrade gör ett eget förmånsta-

garförordnande. Vidare föreslås en möjlighet för bolaget att i

sou 193556 Sammanfattning 35

villkoren den försäkrade att överlåta eller pantsätta sin rätt

förbjuda

enligt försäkringen; framför allt överlåtelser skapar i flera hänseenden både tekniska och teoretiska svårigheter.

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring

De kollektivavtalsgrundade försäkringarna avviker väsentligt från annan försäkringsverksamhet. Som nämnt har vi här funnit en

lagreglering påkallad främst för att slå fast systemens grundläggande

karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa arbetsrättsligt präglade konstruktioner och villkor. I allmänhet kan man räkna med att de försäkrades intressen tillvaratas genom att

försäkringen utformas av organisationer med sakkunskap på området, som också har inflytande på villkorstillämpningen. Parterna bör därför lämnas en betydande frihet vid utformningen av försäkringen.

Vi har dock funnit att bör ge de försäkrade ett skydd i

lagstiftningen

särskilt avseenden, i den mån man inte kan vara säker på att

viktiga

det sker på annat sätt. Lagens regler skall därför i princip vara tvingande men kunna frångås genom centralt kollektivavtal (1 kap. 4 §). i Vi ställer krav för att de särskilda om

upp vissa bestämda reglerna

kollektivavtalsgrundad försäkring skall bli tillämpliga. Försäkringen

skall tecknas av en arbetsgivare för hans anställda, och den skall meddelas enligt villkor som följer ett i avtalet angivet kollektivavtal. Vidare måste försäkringen tecknas i ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet.

bör -

Som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring

i om förhållandet till - också anses

t.ex. fråga borgenärerna ersättning enligt den s.k. garanti, som enligt vissa kollektivavtal

inträder ifall en arbetsgivare underlåter att teckna försäkring trots skyldighet enligt kollektivavtalet att göra detta (1 §).

Vid kollektivavtalsgrundad försäkring är det alltså arbetsgivaren

som är försäkringstagare, men även här behandlas den försäkrade

som försäkringstagare vid tillämpning av reglerna om förfogande över försäkringen och borgenärsskydd och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt (3 §). Ansvaret för informationen vid kollektivavtalsgrundad försäkring,

som är minst lika viktig som vid annan försäkring, skall i överensstämmelse med nuvarande praxis åligga inte bara försäkringsbolaget

utan i viss utsträckning också arbetsmarknadsparterna. Vidare föreslår vi samma regler om godtrosskydd på grund av försäkrings-

besked som vid gruppförsäkring (4 och 5 §§).

I fråga om ansvarsinträdet samt uppsägning och ändring av försäkring föreslår vi regler som till stor del ansluter till vad som gäller enligt kollektivavtalsrätten. Särskilt kan nämnas en begräns-

/

ning av möjligheterna så att säga upp försäkringen länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal om och ett förbud försäkringen mot ändring av utan försäkringen kollektivavtalsparternas godkännande (se närmare 6-8 §§). Beträffande av försäkbegränsningar ringsbolagets ansvar, förfogande över försäkringen, borgenärsskydd och reglering av stämmer i i stort sett försäkringsfall övrigt reglerna med bestämmelserna om individuell dock med samma försäkring, särregler i fråga om av annan än den försäkrade oriktiga uppgifter själv och förmånstagarförordnande som vid gruppförsäkring. Vissa likartade för lantbrukare och andra av försäkringar grupper företagare har med hänsyn till sin konstruktion hänförts till gruppförsäkring och skall av 9 Här skall från regleras kap. avsteg förslagets tvingande regler kunna ske efter godkännande av regeringen eller myndighet som bestämmer 1 regeringen (se kap. 4 §).

Ikraftträdandet m.m.

Särskilt med tanke på de avtalen området har vi många långvariga på funnit relativt ingående motiverade. De innebär övergångsregler bl.a. att vissa viktiga blir skyddsregler enligt den nya lagstiftningen tillämpliga också på äldre försäkringsavtal. Rörande följdändringar i andra lagar kan särskilt nämnas, att vi föreslår en regel i om för utsökningsbalken utmätningsfrihet begravningshjälp som tillfaller dödsbo bl.a. grund av i den på försäkring, mån beloppet inte om överstiger gällande basbelopp enligt lagen allmän försäkring (5 kap. 6 § UB). Beträffande arvs- och gåvoskattelagen utgör förslaget väsentligen en teknisk anpassning av reglerna till den nya lagstiftning vi föreslår; i sak håller skattereglerna på att utredas av arvs- och Som gåvoskattekommittén. framgått föreslår vi beträffande att av det arvsbeskattningen betydelsen formella förmånstagarförordnandet skall minskas.

Summaryl

I . Introduction

For many years individual insurance cover has been of great significance for the security of private persons. In recent years group insurances and insurances issued on the basis of collective labour market agreements have come to have an ever greater

significance for the public.

Swedish insurance legislation can by tradition be divided into rules under regulatory law and rules under civil law.

Today the rules under civil law for individual insurance are

essentially to be found in the Insurance Contracts Act from 1927. As

far as the most important kinds of damage insurance for consumers are concerned, the rules of that Act have, however, been

replaced by

the Consumer Insurance Act of 1980, which was based on a

previous

report by this Committee.

In this second of our work, we a report with

stage present

proposals for an Insurance of Persons Act, which is to replace the

rules on life, accident and health insurance contained in the i i Insurance Contracts Act. The report has been elaborated in

cooperation with other Nordic countries and is therefore in import-

ant aspects in agreement with the corresponding Norwegian and i Finnish in recent has not

reports already submitted; years Denmark

been able to participate in the common legislative work, by reason of

the obligations that follow from membership in the Common

Market.

At the same time we are preparing a Insurance Act,

Damage

l which will in a This Act will contain

be presented coming report. i rules for all kinds of insurance insurance of persons, for

except i l consumers and in the

companies as well as for policyholders public

E l sector. The intention is that the Insuance of Persons Act and the

Damage Insurance Act together shall replace both the 1927 å 3 Insurance Contracts Act and the 1980 Consumer Insurance Act. i The Insurance Contracts Act is as of a

generally regarded being

i

technically high quality. It is, however, evident that a review of the

Översättning: Diana Wormuth och Hans von Heijne.

38 Summary

rules is indicated. One important reason is that the Act does not provide a scope of protection for consumers which should be required today. Of course, the insurance companies have in their policy conditions adopted rules that are much more advantageous for policyholders than those contained in the Act, but in the long run this cannot replace guarantees provided by legislation. Also, in many respects the present rules appear to be and do not

incomplete

provide sufficient information on the legal situation. This disadvantage has become particularly noticeable in connection with the growth of group insurances and such collective insurances as are issued on the basis of collective agreements in the labour market. Both of these kinds of insurance play an essential role in the current Swedish insurance system, and a legal regulation is urgent; these forms of insurance are not mentioned at all in the Insurance Contracts Act. In other respects as well, developments in insurance justify a modernization of the legislation.

One leading thought behind the rules proposed in the report regarding individual life, accident and health insurance is the individual’s need of protection against

disadvantageous policy

conditions. It is true that it cannot be maintained that the Swedish insurance companies exploit their advantage in the Contract situation in any inappropriate way; mainly they seem to act with due consideration to the interests of the policyholders and their families. But protective legal rules are still important in many respects, considering the great value which the insurance usually has for the policyholder as well as for the members of his family. The policyholder’s difficulties both in penetrating what are often

compli-

cated types of insurance and in influencing the policy wording also call for such rules.

The supervision by the Swedish Private Insurance Supervisory Service regarding the insurance conditions, however, is a factor that reduces the need of more rigorous protective rules under civil

law.‘

The principle (laid down in the regulatory legislation) that life

insurance operations are not to be conducted for the of

profit

shareholders, but that bonuses shall be distributed to the policyholders, has the same effect.

These views have led to the conclusion that the proposed legislation should contain fairly detailed compulsory rules concerning i.a. the information to the policyholders, the origin and termination of the insurance contracts as well as the consequences of

the policyholder’s neglecting his obligations to the company. In these

respects the Act should provide a relatively complete survey of the rights and duties of the two parties. As far as the relations to third parties are concerned, such as the problems under family law that arise when the sum insured is to be divided upon the death of the

sou 1986:56 Summary 39

insured as well as the of creditors making claims to the

possibility

insurance, we have also found it to propose more detailed

justified

and clearer rules than those that are now in force. On the other hand, it is also a guiding principle behind the report that the scope of the insurance, the risks it is to cover and similar

the design of the policy should only in special questions regarding

be by It is important that the Act does

respects regulated legislation.

the from developing new insurance products not prevent companies to meet new needs. l As mentioned, the exercised by the Supervisory

supervision

Service over the conditions is a factor that reduces the need of

policy

rules for policyholders. The attitude of the Supervisory

protective

Service different policy conditions will be of great

concerning

for the of certain, more generally formulated

importance application

in the Act, the assessment by the Supervisory

regulations although

Service will not be for a court of law. - We have not found it

binding

advance review of insurance necessary to suggest any compulsory conditions. insurance also, consumer protection, i.e. protection for In group the insured members of the group and their coinsureds, is of great T0 a certain extent the is guaranteed, since

importance. protection

the conditions are most often by representatives for

policy negotiated

the whose and to protect the

group, expert knowledge ability

interests of the members widely surpass those of the ordinary consumer, but there is still a significant area where legislation seems In addition, attention must be given to the legal construc-

justified.

tion of the insurance, where the triangular relationship group between the insurance company, the group and the individual member of the group rise to a number of special problems (see

gives below).

The aforementioned insurances based on collective agreements in the labour market differ in essential from other forms of aspects insurance, the element of labour law in the

private especially through

insurance We have seen it as an important task to

relationship.

indicate the of these insurances in the system of insurance law

place

and to of to certain constructions and

give the support legislation

conditions which differ from what is otherwise common. On

policy

the other hand the of for individuals do not play

questions protection

as a role here. that these

large Certainly it is of great importance

c insurances function in a manner for the insureds, and in a

satisfactory rules designed to improve their

couple of areas we propose special i with current law. But in all essential respects one

position compared

assume that the interests of the individual are well taken

g may safely

care of, since the insurances are and applied with the

designed

(J

of representing labour. These organizacooperation organizations

40Summary sou 1986:756

tions have considerable in the area.

expert knowledge

The new Act should in

apply principle to all types of private

insurance of persons—life insurance as

(including annuity insurance),

well as accident and health insurance. As has already been stated, the Act should in every essential be to the benefit of

aspect compulsory

the policyholders. The possibility of more deviations

far—reaching

from the stipulations should for collective insurances be granted only which rest on central collective between the in the agreements parties labour market, as well as for certain kinds of insurance for groups of self-employed businessmen and tradesmen (farmers In these

etc.).

latter cases conditions that deviate from the Act’s rules

compulsory

should be approved the Government

by or by a public authority

appointed by the Government. Under the headings 2-8 below our concerwe present proposals ning individual insurance. The rules on insurances and group insurences based on collective are treated under heaagreements dings 9 and 10.

2. Information

The stipulations on information have an role to in the

important play

Consumer Insurance Act and we have found it to be at least as justified that such rules be included in the Insurance of Perons Act. The individual needs information on what the insurance expert entails, both in connection with the issuance of the and at a

policy

later stage. The importance of information is also

generally

recognized throughout the insurance industry. The report contains, to begin with, rules the of information of the

concerning duty

insurance company at various in its contacts with the stages policyholder. Concerning the information which is before the

given

policy is taken out, we the of the so-called

emphasize importance

analysis of need which shall be made at least where life

regularly,

insurance is concerned. In addition, a rule is

special proposed, concerning significant liability of the company in the event of

insufficient information on essential limitations in the insurance cover. If the policyholder is not informed about these

properly

limitations a certain time before the insurance falls due, the limitation cannot be invoked by the company.

3. The Insurance Contract

We propose special rules for the entering into, the cancellation of and the amendment to the insurance contract. The party for

applying

insurance shall have an independent right to take out that kind of insurance which the actuarial into consi-

technique permits, taking

deration the state of his health, etc. If there are no reasons

objective

‘Summary

for his his insurance cover shall not be

declining application,

on the insurance company’s good will. Conditions of

dependent

cover shall be decided on the basis of the state of health of the at the time of the application; this means that a subsequent

applicant

deterioration of health must not be taken into consideration. The must, however, accept the insurance conditions

applicant general

—— The used by the company for the kind of insurance in question. same rules shall if the renewal of a

apply, policyholder requests

V policy with limited duration. , _ These new rules are to a certain extent related to the proposed that the of the company’s liability as a rule shall be

stipulation period

va”, from the after the for the

calculated day policyholder applied

insurance, if a binding insurance contract later comes into existence. Under circumstances the company shall, however, be able to

special

demand of the as a condition for its liability. The

payment premium

-——.,-.—,.«. shall also be allowed to its liability until *I\( company postpone reinsurance has been arranged. The report also entails that the insurance company shall not be allowed to that a life insurance policy shall be prematurely

require

cancelled in cases other than those expressly stated in the Act (certain serious kinds of breach of contract). On the other hand it is permitted to a certain extent that the and the other policy conditions

premium

be if by circumstances. Here altered

changed, justified special

circumstances entailing a change of the basis for a longterm policy are while a change in conditions cannot be

contemplated, policy

based on a deterioration of the insured’s health. For health and accident insurance, the company shall in some cases be allowed to make a not for changes in policy conditions but also for

proviso, only

cancellations — this also, however, with certain exceppremature tions, i.a. for deterioration of health. The shall be allowed to cancel the insurance policy

policyholder

and stop paying the premium at any time. He then has the possibility to surrender the to the company, if the policy allows for this. If

policy

he has accumulated a credit

through previous premium payments

balance in his policy, he can also change to a premium free insurance — a lower sum insured a so-called paid up policy.

_for by obtaining

Even when the a surrender is credited with the

policyholder through

value of a life insurance with saving elements, he shall have the right to continue the cover risk insurance — a particularly as a pure rule for those whose health has deteriorated in the

important

meantime. We state as a general that the current value of a life,

principle

accident or health insurance at any time belongs to the policyholder and shall be put at his disposal at the latest when the policy expires. This can take a surrender, in the manner just

place through

described. In other situations as well, the value of the at the

policy

time of expiration shall be put at the of the

disposal policyholder

through a settlement between the In the current

parties. calculating

value, it must be taken into account that the company only has a right to premiums for the period during which it was liable for the insurance policy.

The report also deals with the to borrow

policyholder’s right

money on the policy from his company when this is

technically

feasible, as well as with his to bonuses etc. The details

right will,

however, be embodied in other and in those

legal regulations

technical bases for the which are the Govern-

policy recognized by

ment or by the Service.

Supervisory

4. Limitations of the Insurer’s

Liability

As already indicated we do not wish to which kinds risk

stipulate of

an insurance policy should cover; here freedom of contract must

prevail. Together with the supervision by the Supervisory Service,

the product development of the insurance

industry and the competition between the should that the interests

companies be a guarantee of the policyholders are On the other hand we

being safeguarded.

have proposed compulsory rules on such limitations as can arise when the policyholder or the insured has failed in his to the

duty

company e. g. not the to information or

by observing duty supply by

causing the insurance claim. Even if the borderline

against general

stipulations on the scope of cover is not always clear, we have found that in several areas there are reasons to protect the

policyholder

against conditions that prescribe all too strict sanctions.

As far as the duty to supply information is concerned, we have found it reasonable to liberalize the rules in this area, in of the

spite

fact that information on the health of the insured is of considerable significance for the insurance company. In terms the

general proposed regulation entails the following.

The policyholder and the insured are to correct

obliged provide

and complete answers to from the company, but not to

questions spontaneously provide information on particulars about which they

have not been asked (fraud and similar cases if the

exepted). Only

duty to supply information has been disregarded or with

intentionally

considerable carelessness does this entail As is the

consequences. case now, the company shall be free of in cases of fraud and

liability

behaviour in conflict with good faith and honour, while in other cases the principle is applied that the company is liable in

only proportion

to the that has been contracted and to the other

premium policy

conditions which would have been contracted, if correct and complete answers had been given (the pro rata rule). In

exceptional

Summary 43

than has now been stated can be paid, if

cases larger compensation

of the rules would lead to a result that was

the application principal

or the beneficiary — a unreasonable to the policyholder

obviously

new item in the legislation. the incorrect nature of the information is often

In practice

before the insurance falls due. Here our proposal means discovered must an of the policy to the

that the parties negotiate adjustment

in which case the shall be altered circumstances, policyholder to a continued cover with the conditions and with the sum entitled insured that would have been fixed if correct information had been

furnished in the first In the case of fraud or similar situations,

place.

however, he does not as a rule have such a right. Another new item in connection with the duty to supply

information is the rule. This rule means that, for

unimpeachability

incorrect information cannot be invoked, when more life insurance, than two have since the was taken out.

years passed policy

to this rule shall policyholder or the

Exceptions apply only when the

have acted or in conflict with good faith and

insured fraudulently

honour. i related to the to information are rules

Closely duty supply

so-called clauses and similar which

concerning symptom exceptions

are not based on health information provided, and which regard from which the insured suffers, when the illnesses, etc., already insurance is taken out. Through such clauses the policyholder

policy

can lose the cover he would have had in accordance with the rules on information: even when he has stated in good faith the duty to supply that he does not suffer from certain illnesses or symptoms, he can

lose the We do not wish entirely to exclude the use of

compensation.

which i.a. in certain situations these conditions, may be necessary, when for reasons information on the health of the insured

practical

be obtained. But we that circumstances of this

cannot require special

kind for them to be accepted.

prevail

of increase in risk have a limited significance in

Questions

connection with The report regulates situations

personal injuries.

the insured the period of

where changes e.g. his profession during

insurance. wishes to raise the premium for such If the company reasons, it shall remind the policyholder, that he must report changes if he to do this can the company limit to the company. Only neglects - excludes its liability on account of the change. If the company indicated risks from its liability, for example

certain, specifically

l or shall Should an injury i_ flying boxing, the rule of causality apply. l in an excluded but not be l. occur while the insured is engaged activity l s to the risk that the exclusion, full

related particular justified

x

compensation is to be paid.

E? As far as the the question of causing the event insured is concerned, i.

44Summary

most important problem in connection with life insurance is how the insurance cover should be in connection with suicide. The

regarded

main rule is that life insurance covers suicide. As has been

previously

the case, compensation shall, however, be payable in connection with suicide within a certain time after the of the insurance

signing

contract, only if it must be assumed that the suicide had no connection with the application for the insurance. We wish to shorten

the waiting period from three

years to one year. For health and accident insurance, means that the our proposal company is free from liability, if the insured causes the

intentionally

event insured, while

in case of gross negligence (including attempted

suicide) it shall be possible to reduce the compensation in accordance with an assessment of reasonableness. Certain to these exceptions rules are stipulated for cases where the insured was under the age of fifteen or acted under the influence of mental illness.

5. The Premium

The stipulations have been in

on the premium designed partially

accordance with the rules of the Consumer Insurance which Act, means certain improvements from the of view of the

point

policyholder. We propose that the first for the shall

premium policy

be paid within fourteen after the advice has been sent

days premium

out. Subsequent premiums shall be on the first of the

paid day

premium period; generally, however, not until one month after a written premium advice. In connection with of delay in the payment premium, the company is free to cancel the insurance with a cancellation period of fourteen is

days; if the premium paid during

this period, the cancellation does not take effect. Especially in the case of life insurances with a savings element, the policyholder is, in accordance with present conditions, often allowed to maintain a part of the insurance cover a or shorter

during longer

period, even though the premium has been We

payment interrupted.

expect the companies to but it should keep up this beneficial practice, not be made subject to On the other hand we

legal regulation.

propose, in accordance with current that the

practice, policyholder

shall, by paying the premium within six months after the cancellation, be able to renew the without a further medical

policy

examination. The company shall thus bear the risk for any deterioration in the health of the insured that occurs within the six months period of grace. Renewal of the shall also be

policy possible

when the has received a his own

policyholder paid up policy upon

request. According to the report, certain other than the

persons policyhol-

der with an interest in the — the insured, a policy a creditor,

sou 1986:56 Summary 45

clause beneficiary in accordance with an irrevocable beneficiary shall upon request be entitled to a notice of delays in premium payment, making it possible for them i.a. to maintain the insurance the premium themselves.

by paying

6. Disposals the Insurance

of

Life, accident and health insurances are generally disposed of

through a particular legal act, a so called beneficiary clause, whereby

the policyholder indicates who shall receive the sum insured (or become owner of the insurance policy after the policyholder). Such disposition in accordance with current law means that upon the death of the policyholder the sum insured falls outside the property left by the deceased. It also entails important advantages regarding cover creditors and inheritance tax. — The can also be

against policy

transferred to someone else or pledged for a loan. Here a number of arise with close connection to family

questions

law: the behind the work on family law legislation that is

principles

currently going on in Sweden have been the guide for our report. Another of our is to formulate a simpler and

purpose proposals

clearer system of rules in this field. A point of departure for the report on this section is that the policyholder shall, in his relation to the insurance company, have full freedom to decide a clause who shall receive the

through beneficiary

sum insured. There is a need for a simple method of disposing of an insurance policy, especially in situations where in practice a testamentary provision is out of the question. This does not mean, however, that a beneficiary clause shall automatically give particular protection in relation to creditors and special tax advantages. Such benefits should be connected to the economic and social functions of the policy, not to the declaration of will itself. Just as is the case

today, the application of a beneficiary clause means, according to the

report, that the insurance is included. neither in the policyholder’s wealth, nor in the property left after his death, but this does not prevent a sum under the policy from being partially seized

payable for the policyholder’s debts.

On the question of how to designate a beneficiary we propose that it should be possible only by means of a written notice to the insurance —~ a certain up of the rules now in

company tightening

force. It is important that there shall be no doubt about the existence and the contents of such a provision, not the least in order for payments to survivors to be made out as soon as possible after the policy has fallen due. The same formal requirements shall apply for revocations and amendments of a beneficiary clause. — We reject the thought that it should be to designate a beneficiary through a

possible

testamentary provision. In this case also, a decisive argument has been that one should not to the survivors; otherwise

delay payments the company would have to take into consideration the

possibility

that unknown wills turn up and the situation. — As

might complicate

far as individual insurance policies are concerned, we do not accept that beneficiary clauses be included in the general insurance conditions.

A background to the new items in the indicated is

legislation just

that we propose a special legal rule for the distribution of the sum insured, when the policyholder dies without made

having any

beneficiary provision. Half of the sum shall be payable to his spouse, the rest to his heirs. This is to be to an

regarded equivalent acquisition through an express beneficiary clause, as far as protection

against creditors and inheritance tax are concerned. This rule

special

shall, however, not apply for smaller sums insured, such as funeral aid, which most often will be payable to the deceased’s estate, according to the terms of the contract.

As is the case today, it shall also in the future be to make a

possible

beneficiary clause irrevocable. There is no formal

requirement

proposed for such a declaration, but it must be made to the beneficiary in person — a notice to the insurance company is not sufficient.

It is up to marriage law to determine how an insurance shall be treated in the case of a division of husband and wife

of the property after a divorce. When the policyholder dies, the sum insured should in principle be payable to the without the intrusion

beneficiary of any

claims under family law. In accordance with a presented

recently

government proposal in the area of law, a surviving spouse

marriage

and direct heirs shall, however, have a certain

possibility to request adjustment of a beneficiary clause.

Also for transfers and pledges for loans, the should, in

policyholder

relation to the insurance company, have an almost freedom

complete

of action as far as individual insurance is concerned. No formal requirement is proposed for these kinds of The

dispositions.

insurance companies shall in the future be able to choose if the Certificate of insurance is to have the character of a is,

security (that

be the bearer of the right to the or not. For both cases we

insurance)

propose rules on the right of precedence in connection with double transfers etc.

7. Creditors’ Rights

In the matter of the policyholder’s relations to his creditors, the proposal contains several important amendments the current

of

system. The question has its significance in

greatest practical

connection with life insurance. Here the need of security for the and his survivors demands that the insurance policy, as

policyholder

well as the compensation payable, to a certain extent be protected against seizure. Today most life insurance policies and amounts payable are

protected against seizure. The most important prerequisite is that

there is a beneficiary clause when the policy falls due, but it does not matter who has been named as beneficiary. As already mentioned, we think, however, that the situation of the entitled party should be decisive for the question of seizure, not whether or not there are any beneficiaries. The essential point is how strong the need of protection appears to be in various situations. In addition it is justified here to protect the survivors to a certain extent against their own creditors making claims on the insurance compensation. The system we propose entails the following: Before the insurance falls due, a life insurance policy shall be protected against seizure as it is now, if it covers the life of the policyholder or his spouse and the premium payments are relatively evenly distributed over time. If too large premium sums have been paid, seizure shall only apply to the - has sum in excess of the premium ”allowed”. After the insurance fallen due, the insurance policy and the payable compensation shall to a certain extent be protected against seizure, the prerequisites being that the party to receive the amount payable needs it for his/her support and that the insured supported or was liable to support the entitled party before the insurance fell due. On the other hand, it will become immaterial to the protection against seizure after the insurance fell due, whether the insurance policy was subject to seizure during the insurance period or not. In order not to have to investigate the need of support in each individual case, we propose the standard rule that, if the compensation is payable to the insured’s spouse, or to a person living with the insured in conditions similar to marriage, or to children under 20 years of age, for each beneficiary six times the basic sum (an indexed

figure) prescribed in the law on public insurance (currently about

SEK 140,000) shall always be exempted from seizure. A precondition for freedom against seizure by the creditors of the entitled party after payment of the sum insured is always that the sum is kept separate. Amounts not necessary for financial support are under no conditions protected for more than two years from the time

the compensation became payable. A particular protection shall apply for insurances that an employer

has taken out on the lives of his employees’; such policies should practically never be subject to claims for the employer’s debts. In the report provisions are made for reclaiming life insurance

48 Summary ‘sou 1986:56 i» :

premiums in connection with if the were not

bankruptcy, premiums

reasonably related to the situation of the

policyholder.

In connection with health and accident insurance the

possibilities

for seizure shall be even more limited, when

compensation is payable

to the insured.

8. Settlement of Insurance Claims

In the matter of settling insurance claims we wish, in

partly keeping

with the standards of the Consumer Insurance Act, the new Act to prescribe the general requirement that claims be handled and

rapidly

correctly.

The report also contains stipulations on the consequences of failing to report insurance events as well as on the reduction of the sum insured in connection with incorrect information furnished to the claims adjuster, on the period of limitation of the to

right

compensation as well as on the consequences of certain notices from the company being delayed and on court proceedings in cases of disputes over the right to take out and to an insurance.

keep

A special rule concerns cases where the has

company paid compensation to someone other than the person who has a to it

right

as a beneficiary. If the has observed care in

company proper connection with the payment, it is exempted from its debt to the true recipient; only in certain serious cases of the company

non—validity

shall be obliged to pay a second time. The intention is i.a. to make it easier for survivors to receive economic aid after the decease,

quickly

without having to wait for more detailed the

investigations by

company, e.g. regarding unknown heirs. When in exceptional cases such heirs appear, they must instead address their claims to the person who unjustly received the sum insured.

In addition, a rule is proposed to exclude the of

right subrogation

in life insurance as well as in accident and health insurance. There should be no recourse against the person who caused the insurance event or who is otherwise liable because of it. This is in

essentially

keeping with present practice.

9. Group Insurance

As already indicated the proposed Act contains a number of

special

rules regarding group insurance, which have in

no counterpart current law. Here there is an line between on the

important dividing

one hand voluntary group insurances, where the members themselves decide on their either for the cover or

participation, by applying

by not dissenting to a decision on and on the other

participation,

hand mandatory group insurances, where the members are automatically included in the insurance measures taken an

through by

or some similar without the members being

organization entity,

responsible to pay premiums to the company. There has at times been a debate both about the practice of

lively

members who do not dissent to participation and about the enrolling insurance, however, in the region of mandatory group mostly, damage covers. Some have felt that both forms of cover intrude upon the freedom of the individual to make a personal decision regarding his insurance cover. However, for the most part we have seen no reason to take a position as to the issue of when these types of cover should exist or as to what should be for a group member to

required

be bound vis â vis an insurance company which uses the dissent method; these matters have already been discussed by another Committee, which has considered the legislation on insurance From an insurance point of view, both methods provide

operations.

advantages for the insureds, i.a. through inexpensive administration and Simplified risk assessment, and we assume that they will continue to exist. We have seen it as our task to create rules which provide the individual with protection also in these cases. ——Where a satisfactory voluntary insurance is concerned, the member is always group by a right to terminate the insurance at any time, according

protected

to our He can use this possibility i.a. if he is dissatisfied

proposals.

with his in the group policy. And in connection with

participation

insurance, the member cannot be obliged to pay a

mandatory

to the company, which means that his need to exclude

premium

himself from the group insurance contract is limited. connected with this issue is the fact that in our view

Closely

insurance should only the relations of the insured

legislation regulate

to his insurance company. His legal relations to the party arranging — for the group insurance — e. g. an organization to which he belongs falls within the of association or labour law and outside the

sphere area of our investigation; of course, the same questions regarding

participation in mutual arrangements can arise in many other areas than insurance. are above all required where the Special rules for group insurance into and the termination of the contract are concerned. Here entering we find the aforementioned difference between voluntary and mandatory group insurance. A voluntary group insurance is based on

a group contract, normally signed by a representative of the group.

The insurance contract, however, must be regarded as being entered of the group joining the insurance, which means into by the member that he is the policyholder. On the other hand, a contract for mandatory group insurance is being brought about through the group contract entered into by the representative of the group. We have thus found it necessary to construct these two types of group insurance However, in both cases, the insured —- as well

differently.

as the coinsured, e.g. his spouse — is treated as policyholder, when it comes to the right of disposition over an insurance on his own

policy

person, the protection against creditors and the to insurance

right

compensation. In practice, therefore, the difference between the two kinds of group insurance has a limited

scope.

According to a an to the

special stipulation, already application

group representative entails participation in a

voluntary group

insurance, even if the application is not forwarded to the insurance company. In this case, the company bears the risk of the mistakes of the group representative. However, considering the varying situations in which

this issue may arise, we do not wish to propose any general rules on such a liability or else on the

position of the group

representative. — In mandatory insurance

group the same problems do not arise in connection with the entering into the contract; in this case the company’s liability is automatic for all those who are or who will become members of the group.

A significant point of view behind the rules on the

proposed origin,

amendment and termination of the contract is the individual’s need of information on what the insurance entails and on

subsequent

changes in the insurance terms. In addition to some rather

generally

formulated rules on information, to

to a great extent corresponding the rules on individual insurance,

we propose stipulations covering

the insurance to issue a document

company’s duty special regarding

the insurance, a so-called insurance notice, to the insureds; this

being

of essential significance for the insureds’ to assess the contents

ability

of the cover. If the information in the notice differs from the insurance contract, the notice can still be invoked an insured in

by

good faith, if the company has not sent out a new insurance notice or some other form of information at least fourteen before the

days

insurance fell due. — In

connection with cancellation of the insurance, information shall also be made available to the group member, enabling him to rearrange his own and his coinsureds’ cover. Since in many cases the company does not know who the individual members of the group are, it is most often sufficient to send the notice to a representative of the group to be forwarded to the members; it is proposed that the notice shall be sent in a ”suitable manner”. Notices only certain members shall, however, be

regarding

sent to them personally.

We also propose a remaining insurance protection for the insured member for at least three months after the

day when he left the group for any other reason than having reached a certain age, and a right to an equivalent protection a so-called continued cover, when

through

the company’s liability to the insured member is terminated because of cancellation or withdrawal from the Both of

group. types protection exist in practice already. The insured does not have these

rights, however, if by some other means he acquires protection of the same kind or if his type of group cover does not make a continued protection suitable, for instance in the case of short-term policies.

The proposed rules on the premium partially correspond to the rules on individual insurance. Notice of cancellation because of delays in premium payments shall, however, be sent both to the party who entered into the group contract with the company and to the insured member of the group, regardless of who is supposed to pay the premium according to the contract. In situations where for _ technical reasons a renewal cannot take place for a certain insured, he is instead entitled to a continued cover.

The stipulations limitations of the insurance

concerning company’s

liablity, the disposition over the insurance policy, the protection against creditors and the settlement of insurance claims agree essentially with the rules proposed for individual insurance. In addition, however, the report contains a rule to the effect that, for group insurance, incorrect information that has been furnished by g someone other than the insured himself, cannot be invoked by the company.

Another difference that should be mentioned is that, for group l insurance, a beneficiary clause shall be valid by being included in the policy conditions; a common method today. Such a provision will, i however, lose its effect, if an insured makes his own beneficiary clause. It is that be allowed to forbid the

proposed the company i insureds to transfer or their rights under the insurance

pledge policy.

å Transfers in particular create both technical and theoretical difficulties in several respects.

10. Labour Market Insurance

The insurances based on collective elaborated the

agreements, by parties in the labour market, differ from other kinds of

essentially

insurance activities. As already mentioned, we have found a

legal

regulation necessary in order to establish the basic insurance character of such systems and in order to the support of

provide

legislation to certain and conditions labour

designs policy shaped by

law. The parties should freedom in

be given considerable designing the wording of the insurance, but should the

legislation protect

insured in - of the

particularly important respects. The rules

proposed Act should in be but the shall

principle compulsory, parties

be able to deviate from them a central collective

through agreement -

so as not to prevent new designs of insurance cover that are regarded as necessary by the parties on the labour market.

In order for the special rules on insurance based on collective agreements to be applicable, certain have to be

stipulations complied

with: e. g. the insurance must be taken out with an insurance company named in the agreement. - The employer is the policyholder in the sense that he enters into the insurance Contract with the insurer, but the insured is treated as policyholder when it comes to the application of the rules on disposition over the insurance

policy

and on protection against creditors as well as in other matters

concerning the right to the insurance compensation.

The responsibility for information in connection with insurances based on collective agreements, which is at least as as for

important

other kinds of insurance, shall, in with current rest

keeping practice,

not only with the insurance company but also to a certain extent with the labor market parties. In addition we propose for this kind of insurance the same rules on protection with regard to good faith founded on the insurance notice as we have done for group insurance.

In questions regarding the origin and termination as well as amendment of the insurance contract, we propose rules which to a great extent coincide with those that are found in the the law on collective agreements. It can be mentioned in particular that the possibility of cancelling the insurance policy is limited as long as the employer is bound by the collective agreement on insurance and that an alteration of the insurance the of the

presupposes approval parties

to the collective agreement.

Regarding limitations of the insurance company ’s liability, disposition of the insurance policy, protection against creditors and settlement of insurance claims the rules agree on the whole with the stipulations on individual insurance. Also in connection with insurance based on collective agreements we propose, however, that incorrect information from someone other than the insured by the

may not be invoked company, and that, for such insurances as well, beneficiary clauses shall be valid if included in the conditions. In addition, the

policy

parties to a central collective agreement shall be free to limit the

possibilities of disposing of the insurance, e.g. through beneficiary

clauses.

Lagförslag

.,_ ,Å ..__, Nedan till framläggs förslag

.4r0‘|[Vu.

.. ~»-7 l

Personförsäkringslag

.. ... 1 Inledande bestämmelser

\1›\ kap.

w... 1-3 §§

Lagens tillämpningsområde m.m.,

Tvingande bestämmelser, 4 §

för personförsäkringar som ingår Tillämpliga regler

s-u:-“.4-u,m».-.

i skadeförsäkringar, 5 §

.,.w.-ma

2 kap. Information

Information innan en försäkring meddelas, 1 §

Försäkringsbrev m.m., 2 §

Information under och i samband med förnyelse,

försäkringstiden

3 § Information om till överprövning m.m., 4 §

möjligheter

Underlåtenhet att lämna information m.m., 5 och 6 §§

3 m.m.

kap. Försäkringsavtalet

Rätten till försäkring, 1 § Tiden för bolagets ansvar, 2 §

Uppsägning av försäkringen m.m., 3-5 §§

Rätten till försäkringens värde m.m., 6 §

Tidsbegränsad försäkring, 7 och 8 §§

rätt till fortsatt

Försäkringstagarens försäkring efter återköp, 9 § Försäkringstagarens rätt till återbäring, 10 §

4 av försäkringsbolagets ansvar kap. Begränsningar

Upplysningsplikten, 1-4 §§

från försäkringen m.m., 5-7 §§

Undantag

Framkallande av försäkringsfall, 8 och 9 §§ Gemensamma bestämmelser, 10 och 11 §§

5 kap. Premien

När premien skall betalas, 1 §

Uppsägning på grund av dröjsmål med premien, 2 §

Återupplivning, 3 §

Underrättelse till annan om dröjsmål med premien, 4 § Premiebetalning genom post eller bank, 5 § Preskription av rätt till premie, 6 §

6 kap. Förfoganden över försäkringen

Förmånstagarförordnande, 1-3 §§ Tolkning av förmånstagarförordnande, 4-6 §§ Jämkning av förmånstagarförordnande, 7 §

Förmånstagare utan särskilt förordnande, 8 §

Annat förfogande över försäkringen, 9-14 §§

Rätten till försäkringen i vissa särskilda fall, 15 § Förfoganden som är utan verkan m.m., 16 §

7 Förhållandet till

kap. borgenärerna

1 §

Skyddet för livförsäkring före försäkringsfall, 2 § Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall, 3 §

Reglernas tillämpning på samboförhållanden m.m., 4 §

Tidsfrist för utmätning för försäkringstagarens

skulder, 5 §

Skyddet för livförsäkring som tecknas av arbetsgivare, 6 §

Försäkringstagarens konkurs m.m., 7 § Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring, 8 §

8 kap. Reglering av försäkringsfall m.m.

Tiden för utbetalning m.m., 1 § .

Utbetalning till annan än rätt förmånstagare, 2 §

Försummelse att anmäla försäkringsfall m.m., 3 och 4 §§

Preskription av rätt till försäkringsersättning, 5 §

Risken för vissa meddelanden, 6 § Tvist om rätten att teckna eller behålla en

försäkring, 7-9 §§

Förbud mot regress, 10 §

9 kap. Gruppförsäkring Tillämpningsområde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 och 7 §§ Uppsägning av försäkringen m.m., 8-13 §§ Oriktiga uppgifter, 14 § Premien, 15-18 §§ Förfoganden över försäkringen, 19 § Meddelanden till de försäkrade, 20 §

10 kap. Kollektivavtalsgrundad försäkring Tillämpningsomrâde m.m., 1-3 §§ Information, 4 och 5 §§ Tiden för bolagets ansvar, 6 § Uppsägning av försäkringen, 7 § Ändring av försäkringen, 8 § Efterskydd m.m., 9 §

Återbäring, 10 §

Oriktiga uppgifter, 11 § Förfoganden över försäkringen, 12 §

2 om införande av (1988:000)

Lag personförsäkringslagen

3 om av bestämmelser i Lag tillämpning personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar som meddelas av staten

4 om i lagen (1927 :77) om försäkringsavtal Lag ändring

5 om i konsumentförsäkringslagen (1980:38) Lag ändring

6 om i konkurslagen Lag ändring (1921:225)

7 om i utsökningsbalken Lag ändring

8 om i om allmänna Lag ändring lagen (1928:281) arvsfonden

9 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

10 om i om vissa Lag ändring lagen (1930:106) till förmån för ofödda rättshandlingar

11 om i om arvsskatt och Lag ändring lagen (1941:416) gåvoskatt

Lagförslag 57

1 till

Förslag Personförsäkringslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 Inledande bestämmelser

kap.

Lagens tillämpningsområde m.m.

l § Denna livförsäkringar, sjukförsäkringar och lag tillämpas på som tecknas hos försäkringsbolag. En försäk- - olycksfallsförsäkringar - eller annans liv eller ring kan tecknas på försäkringstagarens någon $f“!- hälsa. Som räknas inte sådan avbrottsförsäkring för personförsäkring »m näringsidkare där försäkringsersättningen helt eller till övervägande -c-x w del skall beräknas efter eller förluster. Premiebeverkliga utgifter räknas som även om den ingår i ett frielseförsäkring sjukförsäkring, liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal. Lagen gäller inte för återförsäk-

ring. Bestämmelserna i 2-8 för individuell försäkring. För kap. gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För gruppförsäkring gäller försäkring gäller de bestämmelser som anges kollektivavtalsgrundad i 10 kap.

2 § I denna lag betyder den som har avtal om försäkring med ett försäkringstagaren: ingått om rätt övergår till någon försäkringsbolag; försäkringstagarens annan, tillämpas vad som i lagen sägs om försäkringstagaren på förvärvaren, den den vars liv eller hälsa en försäkring har försäkrade: på tecknats, den som på grund av ett förmånstagarförordnande förmånstagare: denna eller enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 eller 15 § har enligt lag rätt att i ställe erhålla försäkringen eller från den försäkringstagarens utfallande ersättning, där vid kapitalförsäkring: livförsåkring bolagets betalningsskyldighet försäkringsfall är bestämd till visst belopp, livränteförsäkring: livförsåkring med periodisk utbetalning där bolaär beroende av en eller flera personers gets betalningsskyldighet liv, som skall gälla för en bestämd tidsbegränsad försäkring: försäkring tid eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder.

3 § I finns bestämmelser om försäkringsrörelselagen (1982:713) särskilda regler (grunder) för vissa slag av personförsäkring.

58 Lagförslag

Tvingande bestämmelser 4 § Bestämmelser i försäkringsvillkor, som i jämförelse med

reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare eller för den försäkrade, är utan verkan mot honom om inte annat anges i

lagen.

Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om ett

försäkringen följer kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation, och 2. sådan försäkring för grupper av studerande eller

näringsidkare, andra som i fråga om och funktion kan med

utformning jämställas kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Tillämpliga regler för personförsäkringar som ingår i

skadeförsäkringar

5 § Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring enligt 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 samt 9 2§

kap. kap. första meningen, 3, 14 och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 5-29 och 40-43 §§ konsumentförsäkringslagen. Ingår personförsäkringen som en del i en annan skadeförsäkring, gäller för dels

personförsäkringen 1 4 §, 4 och 6-8 9 2 § första 3, 14 och 19 §§

kap. kap., kap. meningen, samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna dels 2, 3,

lag, 11-17, 26-28 och 31-33 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

2 kap. Information

innan en försäkring meddelas

Information

1§ Innan en försäkring meddelas, skall försäkringsbolaget lämna kunden en information som är utformad så att den underlättar hans bedömning av försäkringsbehovet och valet av

försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som kunden behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av

försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. I fråga om tidsbegränsad försäkring skall särskild information lämnas om försäkringstagarens möjligheter att vid försäkringstidens slut förnya försäkringsförhållandet.

Information behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Lagförslag 59

Försäkringsbrev m.m.

2 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren ett försäkringsbrev och den information om försäkringsvillkoren som han behöver. Har bolaget förbehållit sig att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under skall detta

försäkringstiden, särskilt framhävas i försäkringsbrevet. Detsamma

gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet.

Information under och i samband med

försäkringstiden förnyelse

3§ Under försäkringstiden och i samband med att

försäkringen förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till.

Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall även mot annan som

gäller har anspråk mot bolaget.

Om bolaget ändrar försäkringen, skall bolaget med

samtidigt premiekravet för den period då de nya villkoren skall börja gälla tillställa försäkringstagaren den information om som

ändringarna han behöver. Nya avgränsningar av skall vara

försäkringsskyddet särskilt framhävda.

Information om möjligheter till Överprövning m.m.

4 § I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning

regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget

prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras, om inte har Finns det risk för

försäkringstagaren själv begärt åtgärden. att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription, skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Underlåtenhet att lämna m.m.

information

5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.

Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i form.

skriftlig

6 § Om försäkringsbolaget har underlåtit att lämna särskild information enligt 1, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av

skyddet enligt försäkringsavtalet, får avgränsningen inte åberopas av bolaget. Vad

som nu sagts gäller dock inte om bolaget senast fjorton före

dagar

försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om

avgränsningen

till försäkringstagaren eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har information inte lämnats_enligt 1 §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om bolaget har

iakttagit

föreskriften i 2 § sista meningen.

3 m.m.

kap. Försäkringsavtalet

Rätten till

försäkring

1 § Om någon har ansökt om en sådan försäkring som

försäkrings-

bolaget normalt tillhandahåller allmänheten och bolaget har fått de uppgifter som det har begärt, får bolaget avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för med till risken för

avslag hänsyn försäkrings-

fall eller någon annan får inte att

omständighet. Avslag grundas på

ett försäkringsfall har inträffat eller att den försäkrades hälsotill-

stånd har försämrats efter det att ansökan har avsänts eller lämnats till bolaget. Premien och skall bestämmas

övriga försäkringsvillkor

på grundval av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan.

Första stycket gäller också om försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.

Tiden ansvar

för bolagets

2 § Om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som har angetts i ansökan om räknas

försäkringen,

tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med efter den då

dagen

försäkringstagaren avsände eller lämnade ansökan till bolaget. Har

försäkringstagaren avgett antagande svar på ett anbud från bolaget,

räknas tiden från och med dagen efter den då svaret avsändes eller lämnades till bolaget.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om försäkringstagaren har

begärt att försäkringen skall träda i kraft först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Skall bolaget återförsäkra en viss del av försäkringen, får bolaget förbehålla sig att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring

beviljas.

Om ansvaret har avtalats att inträda en viss sker det kl. 0.00.

dag,

sou 1986:56 LagfÖrslag 61

Skall ansvaret upphöra en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

Uppsägning av försäkringen m.m.

3 § Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp försäk-

ringen. Han har därvid rätt att få försäkringen återköpt av försäkringsbolaget, om inte rätt till återköp saknas på grund av

försäkringens beskaffenhet, eller att få försäkringen ändrad till

premiefri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i

försäkringsvillkoren eller grunderna. I 5 kap. 3 § finns regler om återupplivning av en försäkring som har

ändrats till fribrev.

Om försäkringstagaren har rätt att påfordra återköp, har han

också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren eller grunderna. 4 § Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna upphöra i förtid i andra fall än som anges i denna lag.

Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget göra förbehåll om

rätt att säga upp försäkringen vid slutet av en premieperiod, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Förbehållet får inte avse rätt att säga upp försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Uppsägning med stöd av förbehållet skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att säga upp försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan uppsäg-

ning skall upphöra vid slutet av en premieperiod, om någon viss

händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall

få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är

skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband

med krav på premien har erinrat försäkringstagaren ,om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

5 § Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget göra förbehåll om rätt att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod, Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i

samband med ändring av försäkringen.

62 Lagförslag

Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att ändra försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan åtgärd från bolagets sida skall ändras vid början av en ny om

premieperiod, någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren

enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att i

bolaget samband med krav på premien har erinrat om

försäkringstagaren hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Rätten till försäkringens värde m.m.

6 § När en försäkring upphör skall försäkringsbolaget ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, även om i

bolaget övrigt är fritt från ansvar. Om bolaget i annat fall, på grund av dröjsmål med premiebetalningen, har varit helt eller delvis fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden, skall eller

premie återbäring anpassas efter detta. Närmare bestämmelser om dessa frågor skall finnas i försäkringsvillkoren eller

grunderna.

Tidsbegränsad försäkring

7 § Om en tidsbegränsad livförsäkring är avtalad för längre tid än ett år, skall försäkringsbolaget minst en och högst sex månader före försäkringstidens slut avsända en påminnelse till försäkringstagaren om att försäkringen kommer att upphöra och om den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha. Om försäkringen har förnyats på grund av utebliven uppsägning, räknas ettårstiden från det att det första avtalet ingicks.

Försummar bolaget att sända påminnelse enligt första stycket och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för bolagets ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter försäkringstidens slut. 8 § Ett avtal om tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information när en försäkring ändras i samband med förnyelse.

Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen får inte sändas tidigare än sex månader före försäkringstidens slut.

Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i Skall avtalet inte

övrigt. förnyas,

sou 1986:56 Lagförslag 63‘

gäller i stället vad som föreskrivs i 7 § om enbart för

livförsäkring

dödsfall.

Försäkringstagarens rätt till fortsatt försäkring återköp

efter

9 § Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har försäkringstagaren rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring med de ändringar som

föranleds av âterköpet.

Bolaget skall senast när återköpsbeloppet betalas ut avsända en underrättelse till försäkringstagaren om hans rätt till fortsatt försäkring enligt första stycket. Försummar bolaget det, ansvarar det under sex månader från utbetalningen som om sådan hade

försäkring

begärts. Om bolaget under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds.

Begäran om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från det att bolaget har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.

Försäkringstagarens rätt till återbâring

10 § Vid försäkring som bedrivs med grunder för premieberäkningen har försäkringstagaren rätt till återbäring vad enligt försäkrings-

villkoren eller särskilda föreskriver därom. Av

grunder försäkrings-

avtalet skall framgå i vilken form återbäringen

tillgodoräknas

försäkringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form.

4 kap. Begränsningar av ansvar försäkringsbolagets

Upplysningsplikten

l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget begära sådana

upplysningar som kan ha betydelse för denna Vid

bedömning. sjukoch olycksfallsförsäkring får bolaget också under försäkringstiden

begära sådana upplysningar om den försäkrades ekonomiska förhållanden som är av betydelse för Försäk-

försäkringens utformning.

ringstagaren och den försäkrade skall ge och svar

riktiga fullständiga på bolagets frågor.

2 § Har försäkringstagaren eller den försäkrade vid avtalets

ingåen-

de förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är fritt från

p bolaget

1 ansvar för inträffade försäkringsfall.

Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade i

64 Lagförslag sou 1986:56

annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har

lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter och bolaget inte skulle ha meddelat försäkring om upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle bolaget ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på

andra villkor än som avtalats, är bolagets ansvar begränsat till vad som svarar mot den premie som har avtalats och de villkor i övrigt

som bolaget skulle ha godtagit.

Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

3 § Om försäkringsbolaget under försäkringstiden får kännedom om

att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sägs i 2 § första

eller andra stycket, får bolaget säga upp försäkringen för upphöran-

de eller ändring. Uppsägningen skall göras med tre månaders

uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Skulle bolaget, om upplysningplikten hade fullgjorts, ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som

avtalats, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring med det försäkringsbelopp som svarar mot den avtalade premien och på de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt

försäkring skall framställas före uppsägningstidens utgång. Om

försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra

fortsatt försäkring. V

I uppsägningen skall anges under vilka förutsättningar en försäkringstagare enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäk-

ringstagaren begår att få försäkringen ändrad, har bolaget rätt att få de nya upplysningar som bolaget behöver för sin bedömning.

4§ Försäkringsbolaget får inte åberopa att upplysningsplikten har

åsidosatts om bolaget, när det mottog upplysningarna, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan

betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse. Vid livförsäkring för dödsfall får bolaget åberopa att upplysnings-

plikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningarna lämnades eller om bolaget har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid.

Första stycket första meningen och andra stycket gäller inte om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

sou 1986:56 Lagförslag 65

_

Undantag från försäkringen m.m.

5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får försäkringsbolaget göra särskilt undantag för sådana sjukdomar

och kroppsfel som den försäkrade hade när avtalet ingicks, bara om

undantaget 1. grundar sig på upplysningar om den försäkrade som bolaget har

inhämtat, eller 2. är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan

särskild omständighet. Om en tidsbegränsad försäkring förnyas, får ett undantag enligt

första stycket 2 bara avse sjukdom eller kroppsfel som den försäkrade hade när det första avtalet ingicks. Om försäkringsskyd-

det utvidgas i samband med förnyelsen, gäller dock första stycket i

denna del.

6 § Om försäkringsbolaget har förbehållit sig ansvarsfrihet när den försäkrade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna risker, ansvarar bolaget ändå för försäkringsfall som inträffar under sådana omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.

7 § Försäkringsbolaget kan göra försäkringens giltighet och utform-

ning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i 3 kap. 4 och 5 §§ och ålägga försäkringstagaren att anmäla ändringar i sådana förhållanden till bolaget. Försummar

försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa

att göra sådan anmälan senast vid första premiebetalningen efter

ändringen, är bolagets ansvar vid försäkringsfall begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning är dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstaga-

ren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte

fullgörs.

Bolaget får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Framkallande av

försäkringsfall

8 § Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar.

Har den försäkrade ansvarar bolaget dock vid

begått självmord,

livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att försäkringsavtalet ingicks eller om det måste antas att försäkringen tecknades

j utan tanke på självmordet. Om en försäkring som tidsbegränsad

endast avser dödsfall har förnyats, räknas ettårstiden från dagen för det första avtalet.

66 Lagförslag sou 1986:56

Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33

kap.

2 § brottsbalken.

9§ Om den försäkrade, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller på annat sätt, av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsbolagets ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller dock inte om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.

I andra fall än som sägs i första stycket får bolaget inte åberopa att den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.

Gemensamma bestämmelser

10§ Försäkringsbolaget kan inte åberopa sådana förbehåll som avses i 6§ eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om den försäkrade handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att kan anses

handlingen försvarlig.

ll § Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar eller har rätt att säga

upp en försäkring, skall bolaget ge försäkringstagaren skriftligt

meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan

oskäligt

dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller kan föreligga.

uppsägningsrätt

Meddelande enligt första skall lämnas också till den

stycket

försäkrade och till den som har fått i pant eller är

försäkringen förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande,

om hans rätt är känd för bolaget. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt.

Försummar bolaget att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får bolaget inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte försäkringstagaren _eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

5 kap. Premien

När premien skall betalas l § Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första för en

premien försäkring

betalas inom fjorton från den då avsände krav

dagar dag bolaget på

premien.

sou 1986:56 Lagförslag 67

Premien för en senare skall betalas senast

premieperiod på

periodens första dag. En premie som avser tid än en månad

längre

i behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den då

dag

bolaget avsände krav på premien. Om särskilda inte

premieperioder

har avtalats, skall senare premie för betalas inom en

försäkringen

månad från den dag då bolaget avsände krav

på premien.

Vad som i andra stycket sägs om av för en

betalning premien

senare premieperiod gäller också av när en

betalning premien tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsäg-

ning.

Uppsägning på grund av dröjsmål med premien

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får

försäkringsbolaget säga upp

försäkringen för eller av ansvaret vad

upphörande begränsning enligt

l villkoren närmare föreskriver. skall sändas till försäk-

Uppsägningen ringstagaren.

Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den då den

dag

avsändes, om inte betalas inom denna frist.

premien Uppsägningen

skall innehålla om detta och om att få försäk-

uppgift möjligheten ringen återupplivad enligt 3 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.

Om försäkringstagaren inte har kunnat betala inom den i

premien

andra fristen därför att han har blivit svårt eller

stycket angivna sjuk

berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller

intjänad

lön från sin huvudsakliga eller därför att liknande

anställning någon

oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan en

tidigast

vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Ãterupplivning

3 § Om en uppsägning enligt 2 § har fått verkan och dröjsmålet inte

avser första premien för försäkringen, till återupplivas försäkringen

sin tidigare omfattning om utestående betalas inom

premiebelopp

sex månader från utgången av den frist som i 2§ andra

anges

stycket.

En försäkring, som har ändrats till

premiefri försäkring (fribrev)

utan att en 2 § dessförinnan har fått

uppsägning enligt verkan,

återupplivas till sin om inom

tidigare omfattning, försäkringstagaren

sex månader från den då avsände ett meddelande om

dag bolaget

fribrevet till honom betalar det som skulle ha betalats

premiebelopp

om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få

försäkringen återupplivad. Återupplivas försäkringen, ansvarar bolaget från och med dagen

efter den då betalas.

premiebeloppet

68Lagförslag sou

1986:56

Underrättelse till annan om dröjsmål med premien 4 § Om det har skall sända meddelande i

begärts, försäkringsbolaget

enligt 2§ också till den försäkrade och till den som har fått

L

eller är ett i

försäkringen i pant förmånstagare enligt oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Försummar bolaget att sända meddelan- p

de till sådan får inte mot honom åberopa att l

någon person, bolaget

premien inte har betalats.

Premiebetalning genom post eller bank

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller

bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa

omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när betalningsuppdraget

tas emot av det förmedlande kontoret.

av rätt till premie

Preskription

6 § Försäkringsbolaget förlorar rätten till obetald premie när ett år har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan

anledning har upphört att gälla.

6 kap. Förfoganden över försäkringen

Förmânstagarförordnande

1 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom

förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7 §, 8 § eller 15 § andra stycket tillämpas, ingår försäk-

ringen inte i försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I

7 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för försäkringstagarens skulder.

Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller

också i fråga om förmånstagarförordnanden.

Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.

2 § Försäkringstagaren kan, före den tidpunkt då försäkringsersätt-

ningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot förmånstaga-

sou 1986:56 Lagförslüg 59

ren har utlovat att förordnandet skall stå fast

(oåterkalleligtförmånstagarförordnande) .

3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom meddelande till

skriftligt försäkringsbolaget.

Tolkning av förmånstagarförordnande

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller vad som sägs

f i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.

J 5§ Vid försäkring liv eller hälsa ett

på försäkringstagarens gäller

f

förmånstagarförordnande bara för försäkringstagarens död.

Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt

angår

en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans

avkomlingar, om de i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den

försäkrade hade varit berättigade att träda i ställe.

förmånstagarens

i_ Saknas sådana avkomlingar men finns det andra förmånstagare, i tillfaller hela försäkringen dem.

6 § Har försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv

eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan

angivna beteckningar, anses detta innebära följande:

;f “i make: den som är gift med när förordnandet

försäkringstagaren

_ tillämpas; om det pågår mål om mellan makarna,

äktenskapsskillnad

gäller förordnandet inte,

barn: försäkringstagarens bröstarvingar, med av försäkfördelning

ringen efter de grunder som i om arvsrätt efter

gäller fråga

*

försäkringstagaren,

make och barn: försäkringstagarens make är till halva

förmånstagare

försäkringen och hans till återstoden; efterlämnar

bröstarvingar

försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela i

försäkringen maken eller bröstarvingarna,

arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter

försäkringstagaren, med fördelning av försäkringen efter de grunder

gäller för arvsrätten.

som

Jämkning av förmånstagarförordnande

7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller

för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är

oskäligt

mot make eller bröstarvinge efter kan förord-

försäkringstagaren,

nandet jämkas så att försäkringen helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

70 Lagförslag SOU 1986:56 7‘

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, A gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringen

i tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att avstå vad som fattas.

Den som vill begära jämkning enligt första eller andra stycket,

skall väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att

bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboan-

mälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.

Förmånstagare utan särskilt förordnande

8 § Om det inte finns någon annan förmånstagare, gäller följande i

fråga om försäkringsersättning som utfaller med anledning av försäkringstagarens död. Hans make är förmånstagare till halva

ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte

make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda

belopp som skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid försäkringstagarens död.

Annat förfogande över försäkringen

9 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt. Försäkringsbolaget kan

dock i försäkringsvillkoren föreskriva att ett förfogande, som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot

bolaget. Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarför-

ordnande, skall försäkringstagaren anses ha utfäst sig att inte utan

förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som

inskränker dennes rätt. 10§ Överlåts försäkringen, förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.

11 § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att

uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen.

sou 1986:56 Laâföfslag 71

får dock ske bara om panthavaren har underrättat

Återköp

försäkringstagaren och denne inte inom två månader har återlöst panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från

försäkringsbolaget. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning

av återbäring som är att få ut från

försäkringstagaren berättigad bolaget.

Förbehåll om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot

försäkringstagaren.

12 § Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut eller över

försäkringsersättning eljest förfoga försäkringen, gäller följande.

a_._..,.,;›,.›., ,.

, Ett förfogande över överlåtelse,

_ försäkringen genom pantsättning, belåning hos försäkringsbolaget eller oåterkalleligt förmånstagarfö-

rordnande blir gällande mot när den,

försäkringstagarens borgenärer

till vars förmån förfogandet sker, får i sin

försäkringsbrevet besittning. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till

förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett om den, till vars

tidigare

förmån det senare förfogandet sker, i tro får i

god försäkringsbrevet sin besittning.

13§ Är försäkringsbrevet inte sådant som ett

sägs i 12 §, blir förfogande över genom överlåtelse, eller

försäkringen pantsättning

i

oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot försäkringsta-

é garens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till

försäkringsbolaget. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över

försäkringen till förmån för flera, gäller ett

i tidigare förfogande

framför ett senare. Ett senare förfogande dock framför ett

gäller

tidigare, om meddelande om det senare kommer in till

förfogandet

bolaget först och den till vars förmån förfogandet skett då är i

god

tro.

Belåning av försäkringen hos bättre rätt till

bolaget ger bolaget försäkringen än försäkringstagarens när lånebeövriga borgenärer

loppet betalas ut. Har över

försäkringstagaren tidigare förfogat försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det

förfogandet bara om är i tro vid

bolaget god utbetalningen.

14 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Rätten till försäkringen i vissa särskilda

fall

15 § Om någon annan än försäkringstagaren gårgenom brottslig

ning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en

förmånstagare,

72 Lagförslag sou 1986:56. Q

tillämpas bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken.

Om vid försäkring på annans liv eller hälsa försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall,

skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8§ första stycket skulle ha haft rätt till

försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit försäkringsta-

gare. Om försäkringstagaren härigenom skulle komma att anses som förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 1 § första stycket och 4 § ärvdabalken.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.

Förfoganden som är utan verkan m.m. 16§ Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån

förfogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kom-

munalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse

utmätning

vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan

författning.

Vad som föreskrivs i första också om bestämmelser-

stycket gäller

na i 8 eller 15 § är tillämpliga.

7 kap. Förhållandet till

borgenärerna

l § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för försäkringstagarens eller annan skulder i

berättigads enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning

som tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom får tas i anspråk för försäkringstagarens skulder, bara om

fordran har uppkommit före försäkringsfallet och inte kan utgå ur

försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. Om verkan av förmånstagarförordnanden finns

oåterkalleliga

bestämmelser i 6 kap. 9, 12 och 13 §§.

Skyddet för livförsäkring före försäkringsfall

2 § Innan har inträffat, får en livförsäkring som

något försäkringsfall

gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv tas i mät endast i den mån det under något av de senaste tio åren har betalats premie

för försäkringen med som belopp överstiger

1. för tidsbegränsad som endast avser dödsfall: fem gånger

försäkring

den premie som beräknas belöpa på det året,

sou 1986:56 Lagförslag 73

2. för kapitalförsäkring som inte omfattas av 1: femton procent

punkt av det försäkringsbelopp som enligt försäkringsavtalet efter gällde betalningen och

3. för livränteförsäkring som inte omfattas av 1: femton

punkt

procent av den premie som skulle ha betalats om hade

försäkringen

tecknats mot engångspremie vid början av det året.

Utmätningen får avse ett belopp som förhåller sig till det vid

g utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om i- allmän försäkring på samma sätt som det överstigande premiebelop-

pet förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för

betalningen.

Skyddet för livförsäkring efter försäkringsfall

i 3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och I från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av

underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller

någon annan än den försäkrade, första meningen bara om den

gäller

försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.

Även om förutsättningarna i första inte är

stycket uppfyllda, gäller

följande. Från vad som efter den försäkrades död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt

20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utan hinder får ett

av vad som sägs i första och andra styckena ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för eller

den berättigades försörjning fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Reglernas tillämpning på samboförhållanden m.m.

4 § Vid tillämpning av 2 och 3 med make sådan sambo

jämställs

som avses i 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Tidsfrist för utmätning skulder

för försäkringstagarens

5 § Om en livförsäkring eller från sådan utfallande

försäkring ersättning tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet

efter honom, får utmätning för försäkringstagarens skulder äga rum i

74 Lagförslag sou 1986:56

den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom

görs inom tre år från det att den rätt inträdde. Efter den tiden

berättigades

är borgenärernas rätt förfallen.

Skyddet för livförsäkring som tecknas av arbetsgivare

6 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för får och

arbetsgivaren själv, försäkringen

från denna utfallande ersättning inte tas i för

anspråk arbetsgivarens

skulder på annat sätt än som sägs i 7 §.

Vad som nu sagts gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har annan till dennes verksamhet

anknytning

eller är medförsäkrad som närstående till annan försäkrad.

någon

Försäkringstagarens konkurs m.m.

7§ Om vid livförsäkring eller dödsboet efter

försäkringstagaren

honom försätts i konkurs och under de tre senaste

försäkringstagaren

åren före den i 29 § konkurslagen eller

(1921:225) angivna fristdagen

senare har betalat premie för försäkringen med som vid

belopp

betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får

konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återkräva

vad han har betalat för Om inte har

mycket. försäkringstagaren

lämnat sitt till skall konkursboet för

samtycke återbet_alningen,

prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.

Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har

uppburit

beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det som

belopp

konkursboet annars hade kunnat återkräva av Har

bolaget. beloppet

uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före Också

fristdagen.

beträffande talan mot den som har uppburit

försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena också om i

tillämpas

stället offentligt ackord har fastställts. I om talan med

fråga anledning av ackordsförhandling 17 och 18 §§ tillämpas ackordslagen (1970:847).

Vid sådan försäkring som avses i 6 § får krav denna

enligt paragraf

göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån

försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt

som anges i 29 a § konkurslagen.

Skyddet för sjuk- och olycksfallsförsäkring

8§ Om ersättningen från en eller skall

sjuk- olycksfallsförsäkring

tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande

ersättning inte utmätas för eller den försäkrades

försäkringstagarens

skulder. Om den försäkrade inte är försäkringstagare, får

försäkring-

en inte i någon form tas i för skulder.

anspråk försäkringstagarens

När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett

ersättningsbe-

lopp som har tillfallit den försäkrade och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att förföll till får även vad som

beloppet betalning,

hålls avskilt utmätas i den mån inte behövs för den

beloppet försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet

som åvilar honom.

Om ersättningen skall tillfalla annan än den försäkrade,

någon

tillämpas vad som enligt 2-6 §§ om av

gäller utmätning tidsbegränsad

livförsäkring som endast avser dödsfall och från

livförsäkring utfallande ersättning.

8 kap. Reglering av m.m. försäkringsfall

Tiden m.m.

för utbetalning

l § Sedan försäkringsbolaget fått underrättelse om ett

försäkrings-

fall, skall bolaget utan vidta de som behövs för att

uppskov åtgärder försäkringsfallet skall kunna skall regleras. Bolaget handlägga

ärendet skyndsamt och med av den

iakttagande ersättningsberättigades behöriga intressen.

Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättningen inträtt och som kan

utredning, skäligen

begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har fram för

lagts bolaget. Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen

har rätt till åtminstone ett visst skall detta hans

belopp, på begäran

betalas ut i förskott.

Utbetalning till annan än rätt förmånstagare

2 § Har försäkringsbolaget betalat ut försäkringsersättning till

någon annan än den som i av har rätt till

egenskap förmånstagare

ersättningen och därvid iakttagit aktsamhet, är befriat

skälig bolaget

från sin skuld. Detta gäller dock inte om

utbetalningen grundats på

en handling som är förfalskad eller som är av att den

ogiltig på grund

har tillkommit under som avses i 28 §

tvång avtalslagen (1915:218)

eller på grund av att den har utfärdats av som var

någon omyndig

eller som handlat under av rubbad

inflytande själsverksamhet.

Försummelse att anmäla m.m.

försäkringsfall

3 § Om försäkringstagaren eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om att anmäla

skyldighet försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om

skyldig-

het att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller

bolagets

ansvar och försummelsen har medfört skada för kan

bolaget,

ersättning som annars skulle ha utgått från sättas ned

försäkringen

efter vad som är skäligt med hänsyn till Har

omständigheterna.

någon annan på sådant sätt orsakat skada för bolaget, kan

ersättning

som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är

skäligt med hänsyn till omständigheterna.

4§ Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett

försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersätt-

ning, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till

omständigheterna.

Preskription av rätt till försäkringsersättning

5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot

bolaget

inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att

anspråket

tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt till

anspråk

bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det har

tagit slutlig ställning till anspråket.

Risken för vissa meddelanden

6 § Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning enligt 3 kap.

4 eller 8 §, 5 kap. 2 § eller 10 kap. 7 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan en vecka efter den då

tidigast dag

meddelandet kom fram och senast tre månader efter den då

dag försäkringsbolaget avsände uppsägningen till honom. Uppsägningen

får dock aldrig verkan tidigare än som anges i

uppsägningshandling-

en.

Tvist om rätten att teckna eller behålla en

försäkring

7 § Om ett försäkringsbolag i strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som

sou 1986:56 Lagförslag 77

skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan. Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

8 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara

uppsägningen ogiltig.

Talan om förklaring enligt första skall väckas inom sex

stycket

månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt

uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och

erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den

tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad. 9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet. en tvist som avses i 7 eller 8 § avgörs skall domstolen

Innan_

inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är

obehövligt.

Förbud mot regress

10 § Försäkringsbolaget får inte återkräva försäkringsersättning av

den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättnings-

skyldig med anledning av detta.

9 kap. Gruppförsäkring

Tillämpningsområde m.m.

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på

förhand avgränsad grupp personer och som anger villkor för avtal om

gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och

som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen,

78 Lagförslag sou 1986:56

frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett egna åtgärder och utan betalningsskyldighet för medlemmen mot bolaget, medförsäkrad: sådan närstående till gruppmedlem som är försäkrad jämte honom.

2§ För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-12, 17 och 18 §§ tillämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd eller vid under högst en månad i bestämd

plats deltagande verksamhet.

3 § Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen.

Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet.

Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstagare. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.

Information

4 § Innan ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar en bedömning av gruppmedlemmarnas försäkringsbehov och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för av frågan om de bör ansluta

bedömning sig till försäkringen.

Under och i samband med att försäkringen

försäkringstiden förnyas skall i informera de försäkrade om

bolaget skälig omfattning sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldigheten även mot annan som har anspråk mot bolaget. 5 § När en har meddelats, skall försäkringsbolaget

gruppförsäkring snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen

Lagförslag

samt om viktiga av Detsamma

avgränsningar försäkringsskyddet. gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig av

ändring försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är

giltig.

Reglerna i 2 kap. 4 och 5 §§ vid

tillämpas gruppförsäkring.

Tiden för bolagets ansvar

6§ När ett gruppavtal om har

frivillig gruppförsäkring ingåtts, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från den som

tidpunkt anges i gruppavtalet. Ansvaret omfattar alla som

gruppmedlemmar då fyller anslutningskraven avtalet och som har anslutit till

enligt sig försäkringen. Om en gruppmedlem ansluter senare, räknas

sig ansvaret från och med efter

dagen anslutningen.

Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen

gör anmälan hos bolaget eller hos som mottar för

någon anmälningar bolagets räkning. Om medlemmen ansluter sig genom att inte

avböja försäkringen, anses anslutning ske när tiden för ut.

avböjande går

Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid

obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om

någon inträder senare i gruppen, från och med efter inträdet.

dagen

7 § När ansvaret inträder mot en det också mot

gruppmedlem, gäller den som ansluts som medförsäkrad till honom.

Uppsägning av m.m. försäkringen

8 § Om gruppavtalet upphör på grund av

uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga gruppmedlemmar och deras medförsäkrade vid den dock

tidpunkt som anges i uppsägningen, tidigast en månad efter det att av

uppsägningen mottogs försäkringsbolaget. När bolaget har skall

mottagit uppsägningen, det genast sända meddelande om denna till de försäkrade

gruppmedlemmarna. I meddelandet skall anges om de försäkrade har rätt till

fortsättningsförsäkring enligt ll §.

Vid frivillig har försäkrad rätt att

gruppförsäkring gruppmedlem när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans och hans medförsäkrades del.

80 sou 1986:56 f

Lagförslag

9§ Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan ,i

anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbola-

mot honom och hans medförsäkrade tre månader efter j gets ansvar utträdet. Detsamma ansvaret mot medförsäkrad make efter

gäller i

och ansvaret mot medförsäkrad sambo sedan

äktenskapsskillnad

samboförhållandet upphört.

10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om l inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringst:dens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med

förnyelse. i

Meddelande om från försäkringsbolagen sida skall

uppsägning

sändas till den som har med bolaget och till den

ingått gruppavtalet

försäkrade får verkan en månad

gruppmedlemmen. Uppsägningen

efter det att meddelandena avsändes. Om rätt till fortsittningsför- 11 § skall detta anges i meddelandet till

säkring enligt föreligger,

Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen

gruppmedlemmen.

verkan. Första första inte, om annat framgår av

stycket meningen gäller avtalet eller omständigheterna i övrigt.

11 § Upphör försäkringsbolagets ansvar enligt 8, 9 eller 10 §, har

varje försäkrad rätt att utan hälsoprövning erhålla likvärdigt skydd som tecknas i försäkringsbolaget genom fortsättningsförsäkring,

eller annat som det anvisar. Ansökan om fortsättningsförsäk-

bolag

ring skall i fall som avses i 9 § göras inom den tid som anges där och i andra fall inom tre månader från försäkringens upphörande.

12 § om att bestämmelserna i

Försäkringsbolaget får göra förbehåll

9 och 11 §§ inte skall i den mån den försäkrade på annat

tillämpas,

sätt har fått eller kan få av samma slag som

uppenbarligen skydd

tidigare.

Om det är av beskaffenhet, får bolaget göra

påkallat försäkringens

förbehåll om att 9 eller 11 § inte heller annars skall tillämpas.

13 § får inte göra förbehåll om att en gruppför-

Försäkringsbolaget

skall kunna i förtid eller ändras under försäkrings-

säkring upphöra

tiden i andra fall än som anges i denna lag.

Oriktiga uppgifter

får inte vid av i 4 kap.

14 § Försäkringsbolaget tillämpning reglerna

1-4 §§ mot den försäkrade att annan har lämnat

åberopa någon oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Premien

15 § Om inte är ett villkor för att försäkringsbo-

premiebetalningen

ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäk-

lagets

ring betalas inom fjorton dagar från den dag då avsände krav

bolaget

på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala

premien till bolaget.

Premien för en senare premieperiod och första för en

premien

försäkring som har förnyats enligt 10§ skall betalas senast

periodens första dag. En premie som avser tid än en månad

längre

behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den då

V dag

bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till

bolaget.

Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid

gruppförsäkring.

16 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller av ansvaret vad

begränsning enligt

villkoren närmare föreskriver.

Meddelande om skall sändas till den som har

uppsägningen ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen.

Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla om detta. Om kan

uppgift försäkringen återupplivas

enligt 18 §, skall även detta anges. Saknas någon av dessa uppgifter,

får uppsägningen ingen verkan.

17 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 16§ andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 16§ första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror

på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och hans medförsåkrade först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket.

Vid obligatorisk gruppförsäkring har varje försäkrad rätt till

fortsättningsförsäkring enligt 11 och 12 §§, om ansvaret upphör enligt 16 §. Detsamma gäller medförsäkrad vid frivillig gruppförsäk-

ring.

18 § Om en uppsägning enligt 16§ har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för en frivillig

försäkringen, återupplivas

gruppförsäkring till sin om det utestående

tidigare omfattning,

premiebelopp som belöper på den försäkrade betalas inom sex 6

-

sou 198656

82 p. Lagförslag

månader från utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket.

ansvarar försäkringsbolaget från och Återupplivas försäkringen,

med efter den då betalas. Återupplivning kan

dagen premiebeloppet

inte ske endast för medförsäkrade. Vad som sägs i första gäller också för obligatorisk

stycket gruppförsäkring. En sådan försäkring kan dock återupplivas endast

för hela gruppen. får i villkoren om att återupplivning inte Bolaget göra förbehåll kan ske, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet.

Förfoganden över försäkringen

19 § Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet. Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan, i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas. Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett

förfogande

förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som

följer

annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Meddelanden till de

försäkrade

20§ Om bestämmelse i denna lag eller i

försäkringsbolaget enligt

skall tillställa försäkrad gruppmedlem eller medförsäk-

gruppavtalet

rad eller annat meddelande, skall bolaget på ändamåls-

uppsägning

sätt sända detta för den försäkrades kännedom. Ett medde-

enligt

lande som inte avser hela gruppen skall sändas till berörda

gruppmedlemmar personligen.

10Kollektivavtalsgrundad försäkring kap.

m. m.

Tillämpningsområde

1 § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäk-

ring tillämpas på försäkringar som

1. tecknas av för att ge försäkringsskydd åt anställda,

arbetsgivare

2. meddelas som följer ett i villkoren angivet

enligt försäkringsvillkor kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagar-

organisation och

Lagförslag

3. tecknas hos ett som av kollektivavta-

försäkringsbolag framgår let.

Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan omfattas som medförsäkrade.

Om försäkringsskyddet ett kollektivavtal som avses i första

enligt stycket skall gälla också för anställda hos sådana som

arbetsgivare inte har tecknat trots att de har varit

försäkring skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som från en kollektivav-

ersättning talsgrundad försäkring.

2§ För

kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta

kapitel.

Vad också andra som

som i 4 och 5 §§ sägs om anställda gäller omfattas av försäkringen.

3 § Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad _. försäkring . t med och år Vid

försäkringsbolaget försäkringstagare. tillämpning av .\ 6 och 7 kap. och i om rätten till i . fråga försäkringsersättning övrigt anses dock försäkrad som såvitt

varje försäkringstagare, försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.

Information

4 § När en överenskommelse som medför skyldighet för

arbetsgivare att teckna har skall

kollektivavtalsgrundad försäkring ingåtts,

försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som sätt informera de

försäkringen följer på lämpligt arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse att teckna

arbetsgivarnas skyldighet försäkring, kostnaderna för och förmånerna av denna.

försäkringen

Under försäkringstiden skall och

bolaget arbetsmarknadsparterna i informera och anställda

skälig omfattning arbetsgivare om sådana förhållanden rörande som det är av för dem

försäkringen betydelse att känna till. med av försäk-

Informationsskyldigheten anledning

ringsfall åvilar bolaget

och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.

5 § När en kollektivavtalsgrundad har meddelats, skall

försäkring försäkringsbolaget snarast sätt avsända försäk-

på ändamålsenligt ringsbesked för de anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de och som

väsentliga rättigheter skyldigheter följer av försäkringen samt om av

viktiga avgränsningar försäkringsskyddet. Detsamma gäller när har ändrats,

försäkringen om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av eller

försäkringsskyddet väsentlig ändring av försäkringen.

i 84 . sou 1986:56 Lagförslag

Om en i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsav-

uppgift talet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet,

i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte gäller uppgiften

om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan åberopas senast före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har

fjorton dagar avsänts för de anställdas kännedom eller om den som har fått

vid den tiden har insett eller bort inse att , försäkringsbeskedet uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.

i 2 4 § vid kollektivavtalsgrundad försäk-

Reglerna kap. tillämpas

Om bolaget underlåter att fullgöra sin informationsskyldighet ring. enligt denna lag, gäller 2 kap. 5 §.

Tiden för bolagets ansvar

6 § När en tecknar försäkring som han enligt kollektiv-

arbetsgivare avtal är att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och

skyldig med den då blev bunden av kollektivavtalet eller

dag arbetsgivaren den senare som anges i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden

dag från och med efter den då ansökan om försäkring avsändes

dagen eller lämnades till bolaget.

av försäkringen Uppsägning

7 § får innehålla att försäkringen inte kan

Försäkringsvillkoren

av så länge arbetsgivaren enligt upphöra på grund uppsägning, kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen.

I annat fall kan en försäkring, som gäller tills vidare, sägas upp till

av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid utgången försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid.

upphörande

skall vara en månad, räknat från det att bolaget Uppsägningstiden avsände uppsägningen till arbetsgivaren.

Ändring av försäkringen

8 § får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt

Försäkringsbolaget att ändra under försäkringstiden. Ändring får dock

försäkringen

av de arbetsmarknadsparter som har göras bara med godkännande slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.

Efterskydd m.m.

9§ När någon lämnar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller enligt vad som föreskrivs i

fortsättningsförsäkring

Detsamma när någon av annan anledförsäkringsvillkoren. gäller

inte kraven för att omfattas av försäkringen. ning längre uppfyller

i sou 1986:56 Lagförslag 85

Fortsättningsförsäkring anses inte som kollektivavtalsgrundad för-

säkring.

Ä

terbäring

10 § Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Av villkoren skall

framgå principerna för tillgodoräknande av återbäringen.

Oriktiga uppgifter

11 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap.

E. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat

;e oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Förfoganden över försäkringen

12 § Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i

försäkringsvillkoren.

Vid tolkning av ett sådant förordnande 6 5 och 6 §§,

tillämpas kap.

9 om inte annat framgår av förordnandet.

Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan i den

i mån ett förordnande enligt 6 3 § och kan verkställas.

kap. gäller

Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt Ett

enligt försäkringen.

förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte eller överlåtelse

utmätning

vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta av vad som

följer

annars föreskrivs i lag eller annan

författning.

86 sou 1986:56

Lagförslag

2 Förslag till

om införande av

Lag personförsäkringslagen (1988:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1§ Bestämmelserna i 1-8 kap. personförsäkringslagen (1988:000)

om individuell försäkring träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmel-

serna i 1, 9 och 10 kap. om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrun-

dad försäkring träder i kraft den 1 januari 1990.

För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (äldre

försäkringar) (1927:77) om försäkringsavtal, om inte gäller lagen

annat sägs nedan.

I den utsträckning bestämmelser i personförsäkringslagen enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar, gäller också 1 kap. 4 §,

9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § den lagen. Om en äldre försäkring ingår

som en del i en skadeförsäkring, tillämpas de bestämmelser som anges i 2-10 §§ bara i den som framgår av 1 kap. 5 §

utsträckning personförsäkringslagen.

2§ Bestämmelserna i 2 kap. 3-6 §§ personförsäkringslagen tilläm-

pas på äldre försäkringar.

3§ Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 7-9 §§ personförsäkringslagen

äldre I om äldre försäkringar som

tillämpas på försäkringar. fråga

efter ikraftträdandet också 1 §, såvitt gäller rätt till

förnyas tillämpas

senare förnyelse, samt 4 och 5 §§ samma kapitel.

4 § Bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 7 § andra stycket personförsäk-

ringslagen gäller även för äldre försäkringar. Om bolaget begär

med stöd av 4 1 §, tillämpas i den delen 2-4 §§

upplysningar kap. samma kapitel.

får inte efter ikraftträdandet tillämpa bestäm-

Försäkringsbolaget

melserna i 4, 6 och 7 §§ om försäkringsavtal, i den

lagen (1927:77)

mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

Bestämmelserna i 4kap. 6 och 8-11 §§ personförsäkringslagen

äldre i om försäkringsfall som tillämpas på försäkringar fråga

inträffar efter ikraftträdandet.

5 § Om en premie för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet

skall betalas efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna i 5 kap.

Bestämmelserna i 5 kap. 4 § tillämpas dock

personförsäkringslagen.

bara om om meddelande har framställts efter ikraftträdan-

begäran

det.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 1-3 och 9-11 §§ samt 14 §och 16 § första

stycket tillämpas på äldre försäkringar. personförsäkringslagen

Lagförslag

Frågan om ett förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande har föreskrivet sätt skall

gjorts pä

bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före ikraftträdandet.

I fråga om förfoganden som sker efter ikraftträdandet,

tillämpas

bestämmelserna i 6 kap. 12 § på äldre och

kapitalförsäkringar

bestämmelserna i 6 kap. 13 § på äldre

livränteförsäkringar.

Bestämmelserna i 6 kap. 4-8 och 15 §§ samt 16§ andra

stycket

tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan

händelse som avses i 15 § inträffar efter ikraftträdandet.

7§ Bestämmelserna i 7kap.

personförsäkringslagen tillämpas på

äldre försäkringar, om beslut om konkurs eller

utmätning, offentligt

ackord meddelas efter ikraftträdandet. En äldre får dock

försäkring

inte utmätas med stöd av 7 2 §, om den skulle ha

kap. undantagits

från utmätning 116 § första om

enligt stycket lagen (1927:77) försäkringsavtal.

8§ Bestämmelserna i 8 kap. 1-4 och 10 §§

personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet inträffar efter

ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 8 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit före ikraftträdandet och som inte vid denna är

tidpunkt preskriberad

enligt äldre bestämmelser.

Bestämmelserna i 8 6, 8 och 9 §§ äldre

kap. tillämpas på

försäkringar, om uppsägningen avsänds efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 8 kap. 7 och 9 §§ gäller för äldre om

försäkringar,

3 kap. 1 § är tillämplig.

9 § I fråga om äldre dels

gruppförsäkringar tillämpas personförsäk-

ringslagen i den som i 4 och 6-8 §§, dels

utsträckning anges

bestämmelserna i 9 kap. 4 § andra 5 § samt

stycket, tredje stycket

8-12, 14 och 19 §§ i den som

personförsäkringslagen omfattning framgår av 9 kap. 2 § den lagen.

I fråga om äldre försäkringar som efter ikraftträdandet

förnyas

tillämpas också 9 kap. 5 § första och andra samt 6, 7 och

styckena

13 §§.

Om en premie för en äldre

försäkring enligt försäkringsavtalet

skall betalas efter ikraftträdandet, 9 15-18 §§.

tillämpas kap.

Bestämmelserna i 9 kap. 20§ tillämpas på äldre om

försäkringar,

meddelandet avsänds efter ikraftträdandet.

10 § I fråga om äldre

kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den

utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 4§ andra 5 §

stycket, tredje stycket, 7-9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen.

l 88 Lagförslag sou 1986:56

Om en äldre försäkring ändras efter ikraftträdandet, tillämpas också 10 kap. 5 § första och andra styckena. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

A’ i sou 1986:56 89

g Lagförslag

3 till

Förslag

Lag om tillämpning av bestämmelser i

person-

försäkringslagen (1988:000) på grupplivför-

säkringar som meddelas av staten

Härigenom föreskrivs följande.

Bestämmelserna i 4 kap., 6-8 kap. samt 10 kap. 5, 9, 11 och 12 §§

personförsäkringslagen (1988:000) gäller för grupplivförsäkringar

som meddelas av staten. Vid tillämpning av 6 och 7 och i

kap. fråga

om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses försäkrad som

varje försäkringstagare, såvitt försäkringen på hans liv. gäller Försäkringsvillkor, som i jämförelse med de i första stycket

angivna bestämmelserna är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare, är tillåtna om villkoren har godkänts av en central

arbetstagarorganisation.

Denna lag träder i kraft den 1 1990. I om

januari fråga

försäkringsfall som har inträffat före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

i 90 sou 1986:56

Lagförslag

4 till

Förslag om i (1927:77) om försäkringsavtal Lag ändring lagen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1927:77) om försäkrings-

avtal dels att 97-124 §§ skall att gälla, dels att 1 och 25 §§

upphöra skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.

Lagen inte för återförsäkring eller försäkring som avses i

gäller om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslagen (1962:381) löshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

inte på för- tillämpas inte på för-

Lagen tillämpas Lagen

som avses i konsu- som omfattas av kon-

säkringar säkringar mentförsäkringslagen (1980:38). sumentförsäkringslagen

I förhållande till annan än för- (1980:38) eller personförsäk-

säkringstagaren tillämpas dock ringslagen (1988:000). I förhål-

25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt lande till annan än försäkringsta- 122 och 123 §§ även i fråga om garen gäller dock 3 § första stycksådana försäkringar. Vid till- et, samt 25, 54-58, 86-88, 95 och lämpningen av dessa bestämmel- 96 §§ även i fråga om konsu-

ser gäller även 3 § första styck- mentförsäkringar. I 1 kap. 5§

et. personförsäkringslagen anges

vilka bestämmelser som gäller för

en personförsäkring, som ingår

som en del i en skadeförsäkring.

Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat

följer av trafikskadelagen (1975:1410).

25 §3 Har i av Har vid skadeförsäkring för-

följd skadeförsäkring i i ersättning för försäkringsgivaren ersättning säkringsgivaren

‘ Senaste lydelse av 104 § 1981:486 123§ 1981:803 105 § 1971:880 116 § 1955:84 117§ 1975:248 118§ 1981:803 2 Senaste lydelse 1980:39. 3 Senaste lydelse 1972:219.

Lagförslag 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för skada utgivit belopp, som skada som försäk-

utgett belopp, försäkringshavaren ågt rätt att ringshavaren rätt att utkräva

haft

såsom skadestånd utkräva av som skadestånd av annan, inträannan, inträde försäkringsgiva- der i rätten

försäkringsgivaren ren i rätten mot den andre, där mot den

skadeståndsskyldige, denne uppsåtligen eller genom om denne har

framkallatförsäkgrov vårdslöshet framkallat för- ringsfallet uppsåtligen eller

gesäkringsfallet eller ock enligt lag nom grov vårdslöshet eller också är skyldig att utgiva skadestånd år

skyldig enligt lag att utge skaevad han år till skadan vållande destånd oberoende av om han är eller icke. Sådan rätt till återkrav vållande till skadan eller inte. föreligger dock icke mot den som Sådan rätt till återkrav

föreligger enligt 3 kap. 1 eller 2§ skade- dock inte mot den som 3

enligt ståndslagen (1972:207) svarar kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen för skadan uteslutande på grund svarar för skadan ute-

(1972:207) av annans vållande. slutande av annans

på grund

vållande.

Belopp, som utgivits i anledning av liv-, olycksfalls- eller sjukförsäkring, äge försäkringsgivaren ej återkräva av den, som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är

pliktig att gälda skadestånd; dock att, där i avtal om olycksfalls- eller sjukförsäkring försäkringsgivaren förbundit sig att för

sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna, vad sålunda av försäkringsgivaren utgivits må återkrävas, efter ty i första är

stycket stadgat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1989. I om

juli fråga gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad

försäkring tillämpas dock 1 och 25 §§ i deras äldre och 97-124 §§ till och med

lydelse utgången av år 1989.

2. Har försäkringsfall inträffat före ikraftträdandet skall 25 § i dess äldre lydelse tillämpas även därefter.

92 Lagförslag

5 till

Förslag om i konsumentförsäkringslagen (1980:38) Lag ändring

Härigenom föreskrivs att 4§ konsumentförsäkringslagen (1980:38) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I förhållande till annan än I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas 25, försäkringstagaren tillämpas 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 samt 122 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ lagen och 123 §§ lagen (1927:77) om (1927:77) om försäkringsavtal försäkringsavtal även i fråga om även i fråga om försäkringar som försäkringar som avses i denna avses i denna lag. Vid tillämplag. Vid tillämpningen av dessa ningen av dessa bestämmelser bestämmelser gäller även 3§ gäller även 3§ första stycket första stycket lagen om försäk- lagen om försäkringsavtal. ringsavtal.

I 1 kap. 5 § personförsäkrings-

(1988:000) anges vilka

lagen

bestämmelser som gäller för en

personförsäkring, som ingår som

en del i en konsumentförsäk-

ring.

Om tillsyn över att försäk- Om tillsyn över att försäkringsvillkor är skäliga finns ringsvillkor är skäliga finns bestämmelser i lagen (1948:433) bestämmelser i försäkringsrörelom försäkringsrörelse. selagen (1982:713).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. I fråga om gruppförsäkring skall dock 4 § första och andra styckena i den nya lydelsen tillämpas först från och med den 1 januari 1990.

6 till

Förslag om ändring i konkurslagen (1921:225) Lag

Härigenom föreskrivs att 34§ konkurslagen (1921:225) skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §1

Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom blev insolvent.

åtgärden

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen skett senare än tre månader före

fristdagen. Har överföringen väsentligen eller gynnat gäldenären

honom närstående, går den också åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före och det icke visas att

fristdagen

gäldenären varken var eller genom blev insolvent.

åtgärden

Överföring av medel till åter, om

personalstiftelse går överföring-

en skett senare än sex månader före Har

fristdagen. överföringen

skett dessförinnan men senare än ett år eller, när

åtgärden

väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Om rätt att i särskilda fall Om rätt att i särskilda fall

återkräva försäkringspremier återkräva försäkringspremier

m.m. finns bestämmelser i 117§ m.m. finns bestämmelser i

lagen (1927:77) om försäkrings- 7 kap. 7§ personförsäkringslaavtal. gen (1988:000).

Denna lag träder i kraft den 1 1989. I om

juli fråga gruppförsäkring

skall dock 34 § i dess nya lydelse tillämpas först från och med den 1

januari 1990.

Senaste lydelse 1975:244.

sou 1986:56

94 Lagförslag

7 till

Förslag om i utsökningsbalken Lag ändring

föreskrivs att 5 6§ utsökningsbalken skall ha Härigenom kap. följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 6 § Medel, som för särskilt ändamål har anvisats gäldenären angivet kommun eller annan eller av samfund, stiftelse av staten, menighet eller med eller har samlats in bland inrättning allmännyttigt syfte får utmätas, om det strider mot det angivna allmänheten, ej ändamålet. Sedan medlen har betalats förbudet mot utmätning så ut, gäller länge de hålls avskilda. Vad som sägs i första och andra styckena gäller också

som tillfaller begravningshjälp

dödsbo av försäkring på grund eller av arbetsgivare, i utfästelse den mån beloppet inte överstiger det dödsåret basbeför gällande (1962:381) om loppet enligt lagen allmän försäkring.

Denna träder i kraft den 1 juli 1989. lag

Lagförslag

8 Förslag till

om i om allmänna

Lag ändring lagen (1928:281)

arvsfonden

Härigenom föreskrivs att 1 och 5 §§ lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§1

Den egendom, som i arv till- Den som

egendom, tillfaller

l faller allmänna arvsfonden, så allmänna arvsfonden i arv eller ock egendom, som må tillfalla genom gåva eller testamente eller

fonden genom gåva eller testa- som tillfaller fonden i

egenskap

mente, skall utan sammanbland- av förmånstagare, skall utan ning med andra medel förvaltas med andra

sammanblandning

av kammarkollegiet såsom en medel förvaltas av kammarkollesärskild fond för främjande av som en särskild fond för

giet

vård och fostran av barn och av vård och fostran av

främjande

ungdom samt omsorg om handi- barn och ungdom samt omsorg

kappade. om handikappade.

Av medel, som under ett influtit, skall vid årets

räkenskapsår

utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall årets

jämte

avkastning från och med år vara för utdel-

nästföljande tillgänglig ning.

Ur fonden betalas kostnader för fondens

kammarkollegiets förvaltning och fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt

denna lag med belopp som bestämmer.

regeringen

5 §2

Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omständigheter kan anses överensstämma med arvlåtarens

yttersta vilja. Även i annat fall får arv avstås till arvlåtarens eller

släkting

annan person som har stått arvlåtaren nära, om det kan anses

billigt.

Arv som utgörs av egendom, vilken är av från

väsentlig betydelse

kulturhistorisk eller från natur- eller

synpunkt kulturvårdssynpunkt,

får avstås till juridisk som har särskilda att ta

person förutsättningar

hand om egendomen sätt.

på lämpligt

‘ Senaste lydelse 1984:383. 2 Senaste lydelse 1984:383.

96 sou 1986:56

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter

regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens

tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde som överstiger 800 000 kronor.

Vill någon att ett arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet om ansökningen samt, efter verkställd

till insända handlingarna i ärendet jämte eget

utredning, kollegiet

utlåtande. har att, jämte eget yttrande, insända handling-

Kollegiet

arna till om icke äger besluta i ärendet.

regeringen, kollegiet

Bestämmelserna i första-tredje

också när för-

styckena tillämpas säkringsbelopp har tillfallit fonden i egenskap av förmånstaga-

re.

Denna träder i kraft den 1 juli 1989.

lag

Lagförslag

9 till

Förslag Lag om ändring i

kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att sextonde stycket i punkt 1 av

anvisningarna till 31§ skall ha

kommunalskattelagen (1928:370)‘ följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ny ägare till pensionsförsäk- till

Ny ägare pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta skall omedelbart underrätta

ring försäkringsgivaren om förvärvet försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. av av av

Återköp försäkringen. Återköp I pensionsförsäkring får utan hin- får utan hin-

pensionsförsäkring der av bestämmelserna i denna der av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska åter- ske, om det tekniska åter-

lag köpsvärdet uppgår till högst till

köpsvärdet uppgår högst 10 000 kronor eller om särskilda 10 000 kronor eller om särskilda skäl föreligger och riksskattever- skäl och riksskattever-

föreligger ket på särskild ansökan ket särskild ansökan

medger på medger det. det. Bestämmelserna i

lagen

hindrar inte heller återbetalning enligt 7kap. 7§ personförsäkringslagen (1988:000) av försäkringstagarens tillgodohavande.

1. Denna träder i kraft den 1

lag juli 1989. I fråga om gruppförsäkring skall dock tilläm-

anvisningarna i deras nya lydelse pas först från och med den 1 1990.

januari

2. De nya anvisningarna gäller även för försäkringar som har tecknats före år 1976.

‘ Senaste lydelse av anvisningspunkten 1980:71.

98 Lagförslag

10 till

Förslag

om om vissa

Lag ändring _i lagen (1930:106)

till förmån för ofödda

rättshandlingar

4“

föreskrivs att lagen (1930:106) om vissa rättshandling- Härigenom

ar till förmån för ofödda skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i om testamente är › Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabal-

lagen

med avseende å förord- ken föreskrivs om förordnande

stadgar

nande testamente till genom testamente till den, som

genom den, som ej är född eller avlad inte är född eller avlad vid testavid testators död, skall tors död, gäller också för förord-

äga motsvarande å förord- nande annan rättshand-

tillämpning genom

nande annan rättshand- ling till förmån för den, som inte

genom

A

till förmån är född eller avlad vid tiden för ling för den, som ej är född eller avlad vid tiden för förordnandet. Om förmånstaförordnandet. gäller dock sär-

garförordnanden

skilda bestämmelser i personför-

säkringslagen (1988:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lagförslag

11 till

Förslag

om i om arvsskatt och

Lag ändring lagen (1941:416) gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 1, 12, 32, 37 och 59 §§ lagen (1941:416)

_ om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1

Skatt till staten utgår enligt denna för som förvärvas

lag egendom,

genom arv eller testamente (arvsskatt) eller

genom gåva (gåvoskatt).

För egendom, som förvärvas För som förvärvas

egendom,

genom att arv avstås 5§ ett avstående

enligt genom enligt 5§

A lagen den 8 juni 1928 (nr 281) om lagen (1928:281) om allmänna 7,_ allmänna arvsfonden, arvs- arvsskatt till

utgår arvsfonden, utgår

skatt till staten som om förvärvet staten som om förvärvet skett v skett genom testamente efter testamente efter den

genom den avlidne. avlidne.

12 §2

Har någon i enlighet med lagen Om en förmånstagare enligt (1 92 7: 77) om försäkringsavtal personförsäkringslagen

insatts såsom förmånstagare och (1988:000) vid

försäkringstaga-

erhåller han vid rens död erhåller

försäkringstaga- förfoganderät-

rens död förfoganderätten över ten över eller, utan

försäkringen

försäkringen eller, utan att att sådan rätt förvärvas, utbetalsådan rätt förvärvas, av

utbetalning ning på grund försäkringen,

på grund av försäkringen, skall skall vad sålun-

förmånstagaren

vad förmånstagaren sålunda be- da erhåller vid beräknande av kommer vid beräknande av arvs- arvsskatt anses som arvfallen skatt anses såsom arvfallen egen- Vad

egendom. nu sagts gäller

dom. Vad nu sagts skall också vad som

gälla tillfaller någon

jämväl förvärv, som på grund av enligt 7§ stycket

6kap. första

stadgandet i 104 § andra stycket

personförsäkringslagen.

nämnda lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till

laglott, med iakttagande dock av vad beträffande fördelning av

sådant förvärv kan vara bestämti i

skifteshandling, vilken jämlikt

1 Senaste lydelse 1974:857. Ä 2 Senaste lydelse 1982:1191.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § lägges till grund för lotternas

beräknande. Har försäkringsta-

garens make insatts såsom för-

månstagare, föreligger icke skattskyldighet för den del av förvär-

vet, som motsvarar det belopp,

varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåten-

skap, makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Hälften av vad som tillfaller

försäkringstagarens make enligt

vad som anges i föregående stycke är fritt från skatt. Vidare Vidare skall skall där som är a) där livförsäkring, som är

a) livförsäkring,

men livrän- kapitalförsäkring men ej livrän-

kapitalförsäkring ej

teförsäkring, gäller på försäk-

teförsäkring, tagits å försäkrings-

eller hans makes liv eller hans makes

tagarens ringstagarens

samt den rätt, som på grund av liv eller

tillkommit en- b) där försäkring tagits för försäkringsavtalet dera av dem, jämlikt 116 § första olycksfall eller sjukdom,

om vid skattens beräknande från

stycket lagen försäkringsavtal

~ icke kunnat tagas i mät för värdet av vad som tillfallit någon

gäld, eller i egenskap av förmånstagare någonderas

där för såsom skattefritt avräknas ett

b) försäkring tagits

eller belopp som motsvarar sex gång-

olycksfall sjukdom,

vid skattens beräknande från er basbeloppet enligt glagen 5 värdet av vad som tillfallit (1962:381) om allmän försäk-

någon

i av för det år under vilket skatt-

egenskap förmånstagare ring

såsom skattefritt avräknas ett inträdde. Har på

skyldigheten

som motsvarar sex av förordnande av samma

belopp gång- grund er basbeloppet enligt lagen person förmånstagaren tidigare

om allmän erhållit sådant förvärv, som

(1962:381) försäkring

för det år under vilket 37§ 2 mom. är i beskatt-

skattskyl- enligt

inträdde. Har likställt med

digheten på grund ningshänseende

av förordnande av samma får likväl från värdet av

per- gåva,

son er- vad som inom loppet av tio år

förmånstagaren tidigare

hållit sådant som tillfallit förmånstagaren ej avförvärv, jämlikt 37§ 2mom. är i räknas mer än ett belopp som

beskattnings-

hänseende likställt med får motsvarar sex gånger basbelop-

gåva,

likväl från värdet av vad som lagen om allmän för-

pet enligt

inom av tio år tillfallit för det år under vilket

loppet säkring

sou 1986256 101

Lagférslag

i

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förmånstagaren ej avräknas mer skattskyldighet inträdde för det

än ett belopp som motsvarar sex senaste förvärvet.

gånger basbeloppet enligt lagen

om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av av samma i ränte- och

insättningar person A kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmåns-

5 skall denne anses tagare erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om vid tiden för

försäkringen tagits

den första insättningen och villkor att skolat ske i

på premiebetalning

den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller avtal

enligt

mellan anstalten och skolat

försäkringstagaren äga rum. skattskyldighet enligt första stycket inte för rätt till föreligger pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. skattskyldighet

föreligger inte heller för rätt till livränta som av annan

utgår på grund

försäkring än i den mån vad som av

pensionsförsäkring på grund

förordnande av samma tillfallit den inte översti-

person berättigade

ger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).

Vad i första och andra Vad som i första och

styck- sägs

ena här ovan sägs skall, även om andra också i

styckena gäller

förmånstagarförordnande i en- fråga om vad som tillfallit någon lighet med lagen om försäkrings- på grund av sådan förmån från

avtal icke föreligger, kommun, som avses i 1

äga tillämp- punkt

ning jämväl i fråga om vad som adertonde av

stycket anvisning-

tillfallit någon på grund av sta- arna till 31 § kommunalskattela-

tens grupplivförsäkring

eller jäm- gen. n förbar av kommunal eller enskild

arbetsgivare avtalad grupplivför-

säkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde av

stycket

anvisningarna till 31§ kommu-

nalskattelagen.

Vad som vid en Vad som vid en

försäkringsta- försäkringsta-

.g gares död tillfaller någon på gares död tillfaller

någon på

grund av förordnande som avser grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid utländsk skall vid

försäkring

beräknande av arvsskatt be- beräknande av arvsskatt be-

n!

102 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i handlas som om det hade tillhört handlas som om det hade tillhört

boet och tillagts förmånstagaren boet och tillagts förmånstagaren

5 genom testamente. Har försäk- genom testamente. För kapital-

ringen tagits för olycksfall eller försäkring som ej är livränteförsjukdom eller är fråga om en säkring och som gäller på försäk-

sådan försäkring som - om den ringstagarens eller hans makes liv inte hade varit utländsk - skulle och för försäkring som tagits för

ha uppfyllt de förutsättningar olycksfall eller sjukdom tilläm-

som anges i andra stycket a), pas bestämmelserna i andra tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på

stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring

grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensom skall behandlas som pen- sionsförsäkring vid inkomsttax-

sionsförsäkring vid inkomsttax- eringen föreligger inte skattskyleringen föreligger inte skattskyl- dighet. Vid övriga förvärv av

dighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmel-

försäkring tillämpas bestämmel- serna i fjärde stycket andra serna i fjärde stycket andra meningen.

meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

32 §1

Har efter det beslut meddelats Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt om fastställande av skatt

a) kännedom erhållits om för- a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; ut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande b) testamente, förmånstagar-

enligt lagen (1 927: 77) om försäk- förordnande enligt personför-

ringsavtal om insättande av för- säkringslagen (1988:000) eller månstagare eller motsvarande motsvarande förordnande som förordnande som avser utländsk avser utländsk försäkring, vartill

vartill hänsyn tagits vid skatteärendets

försäkring, hänsyn tagits

vid skatteärendets bli- prövning, blivit genom laga-

prövning,

vit genom lagakraftvunnen dom kraftvunnen dom helt eller delhelt eller delvis förklarat ogillt; vis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen c) genom lagakraftvunnen

dom eller blivit bestämt dom eller eljest blivit bestämt

eljest av egendom angående delningen av egendom angående delningen

i dödsbo, där skatten fastställts i dödsbo, där skatten fastställts

1 Senaste lydelse 1980:75.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med ledning av handling, som med ledning av som handling,

avses i 15 eller 16 §; avses i 15 eller 16 §;

d) beträffande bouppteckning d) beträffande

bouppteckning

yppats felaktighet, som efter vad yppats felaktighet, som efter vad i 20 kap. 10 § ärvdabalken stad- i 20 kap. 10 § ärvdabalken stadgas föranleder tillägg till eller gas föranleder till eller

tillägg

rättelse av bouppteckningen; rättelse av

bouppteckningen;

e) kännedom erhållits angåen- e) kännedom erhållits

angåen-

de vid tiden för skattskyldighe- de vid tiden för

skattskyldighe-

tens inträde föreliggande om- tens inträde om-

föreliggande

ständighet, som föranleder, att i ständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning deklaration

uppgiven behållning

eller egendom bort upptagas eller egendom bort

upptagas eller fördelas annorledes än i eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits; deklarationen

angivits;

f) kunskap vunnits om förhål- f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämp- lande, som föranleder

tillämp-

ning av 19 §; ning av 19 §;

g) klarhet vunnits om hur g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i arvet skall fördelas i

slutligen

sådana fall som avses i 18 §; sådana fall som avses i 18 §;

och hade, om hänsyn tagits till och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas lott skatt skolat

någon gäldas

utöver vad för lotten beräknats, utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med skall ske med

efterbeskattning

sålunda felande belopp. sålunda felande

belopp.

37 §1

1 mom. Gåvoskatt utgår vid eller annat sådant

köp, byte, lega

avtal, om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har av

egenskap gåva.

2 mom. Skatt såsom för gåva 2 mom. Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med utgår för vad som i enlighet med

lagen om försäkringsavtali annat personförsäkringslagen

fall än i 12 § avses tillfaller någon (1988:000) i annat fall än i 12§

i egenskap av förmånstagare. avses tillfaller någon i egenskap av förmånstagare.

Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12§ andra-femte

styckena tillämpas.

Som gåva beskattas även vad Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § som i annat fall än i 12 §

sjunde sjunde

‘ Senaste lydelse 1980:75.

Lagförsiczg

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses tillfaller någon på stycket avses tillfaller någon på

stycket

av förordnande som avser av förordnande som avser

grund grund

utländsk Därvid skall utländsk försäkring. Därvid skall

försäkring.

bestämmelserna i nämnda stycke bestämmelserna i nämnda stycke

tillämpas. tillämpas.

59 §1

Har efter det beslut meddelats Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt om fastställande av skatt

kännedom erhållits om för- a) kännedom erhållits om för-

a)

ut icke känt testamente; ut icke känt testamente;

b) testamente, förordnande b) testamente, förmånstagarenligt lagen (I927:77) om försäk- förordnande enligt personför-

om insättande av säkringslagen (1988:000) eller

ringsavtal för-

eller motsvarande motsvarande förordnande som

månstagare

förordnande som avser utländsk avser utländsk försäkring, vartill

vartill hänsyn tagits hänsyn tagits vid skatteärendets försäkring,

vid skatteärendets bli- prövning, blivit genom laga-

prövning,

vunnen dom kraftvunnen dom helt eller del-

vit genom lagakraft

helt eller delvis förklarat ogillt; vis förklarat ogillt;

c) genom lagakraftvunnen c) genom lagakraftvunnen

dom eller blivit bestämt dom eller eljest blivit bestämt

eljest av angående delningen av egendom angående delningen egendom

i dödsbo, där skatten fastställts i dödsbo, där skatten fastställts med av som med ledning av handling, som

ledning handling,

avses i 15 eller 16 §; avses i 15 eller 16 §,

d) beträffande bouppteckning d) beträffande bouppteckning

som efter vad yppats felaktighet, som efter vad

yppats felaktighet,

i 20 10§ ärvdabalken stad- i 20 10 § ärvdabalken stad-

kap. kap.

till eller tillägg till eller gas föranleder tillägg gas föranleder rättelse av rättelse av bouppteckningen;

bouppteckningen;

kännedom erhållits kännedom erhållits angåen-

e) angåen- e)

de vid tiden för de vid tiden för skattskyldighe-

skattskyldighe-

tens inträde om- tens inträde föreliggande om-

föreliggande

som föranleder att i som föranleder att i

ständighet, ständighet, deklaration behållning deklaration uppgiven behållning uppgiven

eller bort eller egendom bort upptagas

egendom upptagas eller fördelas annorledes än i eller fördelas annorledes än i deklarationen deklarationen angivits;

angivits;

klarhet vunnits om hur arvet klarhet vunnits om hur arvet

f) f)

skall fördelas i sådana skall fördelas i sådana

slutligen slutligen

fall som avses i 18 §; fall som avses i 18 §;

Senaste lydelse 1980:75.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

och hade, om hänsyn tagits till och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, omständighet som nu avses,

någon skattskyldig haft att gälda någon skattskyldig haft att gälda

mindre skatt än vad beräknats, mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsät- skall honom skatt nedsät-

påförd

tas med sålunda för högt beräk- tas med sålunda för högt beräk-

nat belopp. nat belopp.

Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts göres skriftligen och upptages av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1989. I fråga om

juli gruppförsäkring, kollektivavtalsgrundad försäkring och grupplivför-

säkring som meddelas av staten skall dock äldre bestämmelser tillämpas till och med utgången av år 1989.

2. Har skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas.

i

sou 1986:56

1 Inledning

1.1 Kommitténs

uppdrag

Kommittén fick sina direktiv i ett anförande till statsrådsprotokollet den 5 april 1974 av dåvarande statsrådet Carl Lidbom (se 1975 års kommittéberättelse s. 79). En relativt fyllig redogörelse för direktiven har lämnats i kommitténs delbetänkande (SOU 1977:84) Konsumentförsäkringslag, s. 35 ff. Här skall bara erinras om de delar som haft särskilt intresse för kommitténs arbete med personförsäk-

ringen. Föredragande statsrådet anförde bl.a. följande.

En väsentlig uppgift för de sakkunniga blir att överväga i vad mån de begränsningar i försäkringstagarnas skydd som försäkringsavtalslagen på många områden medger framstår som berättigade under nuvarande förhållanden. Lagens regler om försäkringstagarens upplysningsplikt och om fareökning m m bygger till stor del på tanken att när försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har eftersatt sina avtalsmässiga skyldigheter på ett sådant sätt att det mera påtagligt rubbar grunderna för försäkringsgivarens bedömning av risken, så bör ersättningen vid försäkringsfall reduceras eller försäkringstagaren rentav helt gå miste om ersättning. Med en modern rättsuppfattning kan en sådan påföljd ibland te sig mycket sträng, särskilt med tanke på försäkringsbolagens möjlighet att i förväg kalkylera riskerna för oaktsamhet av denna typ från motpartens sida och anpassa premien härefter. Det är tänkbart att i en del av de avsedda fallen det kan vara tillräckligt att medge en reduktion av ersättningen i fall då försäkringstagaren har förfarit illojalt mot försäkringsgivaren.

Frågan om försäkringstagares upplysningsplikt kan behöva bedömas även från integritetsskyddssynpunkt. Särskilt när någon ansöker om livförsäkring torde försäkringsbolagen ofta begära ingående upplysningar om hälsotillstånd och andra förhållanden av privat natur. Det kan finnas skäl att införa vissa regler om vilka uppgifter som försäkringstagaren skall vara skyldig att lämna. Vidare bör frågan om sekretesskydd för uppgifter som lagras hos försäkringsbolagen uppmärksammas.

De nuvarande reglerna i 14§ försäkringsavtalslagen om följderna av underlåtenhet att erlägga premien i föreskriven tid medför att försäkringstagaren även vid ganska kortvariga och ursäktliga dröjsmål kan förlora rätten till försäkringsersättning. Reglerna kan i enskilda fall leda till resultat som ter sig obilligt hårda mot försäkringstagaren, särskilt om dennes möjlighet att få ut skadestånd av annan, som är ansvarig för skadefallet,

Vi sou 1986:56 107

Inledning

skulle komma att inskränkas.

De sakkunniga bör pröva om inte en ordning bör införas som ger större trygghet för försäkringstagarna än den nuvarande. I varje fall kan det finnas skäl att förstärka skyddet för försäkringstagarna när det gäller försäkringar som regelbundet förnyas, t ex hemförsäkringar.

Försäkringsavtalslagen reglerar i ganska ringa utsträckning försäkringsgivarens möjligheter att förbehålla sig rätt att säga upp försäkringsavtalet i förtid, t.ex. vid kontraktsbrott eller på grund av inträffad skada. Utom vid trafikförsäkring har försäkringsgivaren vidare full frihet att vägra att förlänga ett avtal, när försäkringstiden utgår. Framför allt när risken är svårförsäkrad kan det försätta försäkringstagaren i en besvärlig situation, om hans skydd på detta sätt upphör. Olika sätt att förbättra hans ställning i sådana fall bör utredas. En utväg kunde vara att liksom t.ex. vid hyresavtal ge försäkringstagaren en principiell rätt till förlängning av avtalet, eventuellt mot högre premie, såvida inte försäkringsgivaren visar vägande sakliga skäl för uppsägning. Ett mindre ingripande alternativ skulle vara

att ge tillsynsmyndigheten vidgade befogenheter att ingripa mot en praxis som inte lämnar de enskilda tillräckliga möjligheter

att behålla det försäkringsskydd som de har haft anledning att räkna med.

En svaghet med försäkringsavtalslagen är att dess regler är skrivna med tanke på individuella försäkringar och att reglerna är oanvändbara eller bara med svårighet kan tillämpas på kollektiva försäkringar. Sådana försäkringar, till vilka hör grupplivförsäkringar, kollektiva och

pensionsförsäkringar trygghetsförsäkringar, har emellertid under senare år fått allt större betydelse. De sakkunniga bör särskilt överväga de problem som är förknippade med de kollektiva försäkringarna och pröva i vilken utsträckning det behövs särskilda lagregler för deras vidkommande.

Några regler i särskilt avser

försäkringsavtalslagen, om livförsäkring,

frågor om förhållandet till andra än försäkringsgivare och försäkringstagare, t.ex. till försäkringstagares borgenärer. av

Som ett led i översynen försäkringsavtalslagen bör de sakkunniga ta upp också frågan huruvida ändringar av sådana bestämmelser är påkallade. Det torde härvid finnas särskild anledning att se över reglerna om förmånstagarförordnande. Kritik har vid skilda tillfällen

riktats mot den betydelse som sådana förordnanden f.n. har både för borgenärsskydd och för arvsbeskattning. De sakkunniga bör överväga behovet av ändrade regler som bättre tillgodoser borgenärernas önskemål och intresset av en rättvis beskattning. Hithörande

frågor har emellertid också nära samband med familjerätten.

Bl.a. spelar förmånstagarförordnanden en viktig roll när det gäller skyddet för efterlevande make. Vid sina överväganden i dessa frågor bör de sakkunniga samråda med familjelagssakkunniga (Ju 1970:52).

De sakkunniga skulle vara oförhindrade att även i

övrigt ta upp de regler i försäkringsavtalslagen som de fann böra diskuteras. Däremot borde de inte behandla om i vidare mån än

lagen försäkringsrörelse

som krävdes till av de som kunde föreslås i

följd ändringar

försäkringsavtalslagen. Arbetet borde bedrivas i samråd med motsvarande kommittéer i de nordiska länderna.

övriga

1.2 Kommitténs arbete

Sedan kommittén i december 1977 lämnat sitt förslag till konsumentförsäkringslag framstod det snart som lämpligast att det fortsatta arbetet bedrevs så att kommittén skulle kunna lämna förslag till först en särskild personförsäkringslag och senare en särskild skadeförsäk-

ringslag.

Parallellt med den svenska kommitténs arbete med personförsäkringen bedrevs motsvarande arbete inom den danska kommittén

(ordförande först numera højesteretsdommer Henning Funch

Jensen och senare landsdommer Preben Lyngsø), den finländska

kommittén (ordförande justitierådet Henry Ådahl) och den norska kommittén (ordförande professor Knut S. Selmer).

Främst på grund av Danmarks medlemsskap i EG kom det fortsatta utredningsarbetet i Danmark att försvåras och efter en tid upplöstes den danska kommittén.

Även den finländska kommittén upplöstes efter en tid. Såvitt angick personförsäkringen bedrevs det fortsatta arbetet uteslutande

inom justitieministeriet. Arbetet med skadeförsäkring överlämnades

till en särskild arbetsgrupp under ledning av lagstiftningsrådet Jussi

Järventaus.

Av betydelse för arbetet inom den svenska kommittén var att ordföranden och flera av kommitténs övriga ledamöter avgick under år 1980. Som en följd härav låg verksamheten delvis nere. Efter bl.a. ett nordiskt möte på departementsnivå i slutet av samma år kom emellertid arbetet ›

igång igen.

I december 1983 lade den norska kommittén fram ett förslag till personförsäkringslag (NOU 1983: 56), och i oktober 1985 presenterades från finländsk sida ett motsvarande förslag (lagberedningens

vid justitieministeriet publikation 16/1985). Förslagen har remissbe-

handlats. I avvaktan på den svenska kommitténs betänkande har man emellertid på såväl den norska som finländska sidan beslutat att

dröja med det fortsatta lagstiftningsarbetet. Lagförslagen framgår av bilagorna 1 och 2. Nordiska överläggningar om personförsäkringen har hållits vid

omkring tio tillfällen. Vid sidan av de mera formella överläggningarna har fortlöpande underhandskontakter förekommit mellan ordförandena och sekreterarna i de olika länderna.

Inom den svenska kommittén har i denna del av arbetet hållits sammanträden under sammanlagt 52 dagar. Kommittén har samrått

med familjelagssakkunniga (Ju 1970:52), försäkringsverksamhets-

kommittén (E 1979:01) samt arvs- och gåvoskattekommittén (Fi

1984:02).

Kommittén har vidare anordnat bl.a. en hearing med psykiatrisk

expertis angående förhållandet mellan självmord och försäkring.

Dessutom har kommitten haft ett flertal överläggningar med

försäkringsinspektionen och försäkringsbranschen. Kommittén har

också under hand haft ett relativt omfattande samarbete med framför allt praktiskt verksamma försäkringsmän. Bland dessa bör särskilt nämnas direktören Gösta Bergman, som lämnat värdefulla förslag i försäkringstekniska frågor, samt direktörerna Göran Hellstenius, Per-Erik Selander, Åke Svensson och Bertil Torbrand.

Under den tid kommittén arbetet med förslaget till personförsäkringslag har kommittén avgett sammanlagt 15 yttranden, huvudsakligen i anledning av remitterade betänkanden.

Sedan 1983 har kommittén parallellt med personförsäkringslagen

arbetat med förslag till en Detta arbete fortsät-

skadeförsäkringslag.

ter. Vår avsikt är att en sådan skall omfatta bl.a. de

lag försäkringar

som nu regleras i konsumentförsäkringslagen. Syftet är alltså att då vårt arbete avslutats FAL och KFL skall ha ersatts av en personför-

säkringslag och en skadeförsäkringslag.

1 «;

SOU .1986256

2Nuvarande m.m.

lagstiftning

2.1 (1927:77) om försäkringsavtal Lagen

Den första form av frivillig försäkring som blev föremål för var Redan 1667 års sjölag innehöll lagstiftning sjöförsäkringen. sålunda en 1891 innehöll ett kapitel försäkringsbalk. Sjölagen om Annan försäkring, som under 1800-talet (10 kap.) sjöförsäkring. blev allt fick däremot klara sig utan stöd av vanligare, länge Den nu lagen (1927:77) om privaträttslig lagstiftning. gällande - förkortad FAL - var den försäkringsavtal försäkringsavtalslagen, första som tillhandahöll allmänna föreskrifter om försäkringsavlag tal. Denoffentligrättsliga sidan av det frivilliga försäkringsväsendet hade uppmärksammats något tidigare. Genom 1903 års lag om försäkringsrörelse föreskrevs att det allmänna skulle utöva tillsyn över försäkringsanstalterna. FAL i de som kommit till bygger mycket på rättsgrundsatser i 1891 års om och i de av uttryck sjölags regler sjöförsäkring försäkringsbolagen tillämpade försäkringsvillkoren. Lagen är emellertid också starkt av med syfte att skydda påverkad tidigare lagar försäkringstagarna, främst de tyska och schweiziska försäkringsavbåda av 1908. FAL tillkom i nordiskt lagsamarbete. I talslagarna, stämmer den överens med motsvarande lagar i väsentliga delar Danmark, Finland, Island och Norge. FAL har för försäkringsrätten. Trots att grundläggande betydelse är den innehåller 124 paragrafer, reglerar den lagen ganska vidlyftig, naturligt nog inte alla de frågor som uppkommer vid försäkring. Allmänna av bolagen utgör därför försäkringsvillkor som tillämpas en rättskälla. Villkoren innebär ofta en precisering och viktig komplettering av lagens regler. av FAL i mycket på de skillnader som Dispositionen bygger föreligger mellan å ena sidan personförsäkring livförsäkring, - och å andra sidan olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring dvs. all annan försäkring. Den första avdelningen i skadeförsäkring, som är tillämpliga på alla slag av lagen (1-33 §§) ger bestämmelser Den andra §§) är exklusivt ägnad åt försäkring. avdelningen (35-96

skadeförsäkring. Till en början tas i denna avdelning upp regler som är gemensamma för all skadeförsäkring (35-58 §§). Därefter behandlas under olika rubriker vissa huvudformer av skadeförsäkring, nämligen transportförsäkring - dels sjöförsäkring (59- 76 §§), dels annan -

transportförsäkring (77-78 §§) brandförsäkring (79-88 §§), kreatursförsäkring (89-90 §§) och ansvarighetsförsäkring, (91-

behandlas - 96 §§). I den tredje avdelningen livförsäkring gemensamma bestämmelser för sådan försäkring (97-101 §§),

kapitalför- I säkring (102-117 §§) och livränteförsäkring (118 §) - samt i fjärde i avdelningen , slutligen, de andra av dvs.

typerna personförsäkring, olycksfalls- och sjukförsäkring (119-124

§§).

Här skall endast reglerna för

personförsäkring tas upp; reglerna om skadeförsäkring berörs endast i de fall då de kan anses ha betydelse även för personförsäkring.

FAL är i ganska stor utsträckning, och ofta beträffande som

regler ansetts viktiga för försäkringstagarnas skydd, en tvingande lag, så att förbehåll med visst innehåll inte får åberopas eller får

åberopas endast under vissa närmare När är

angivna förutsättningar. lagen tvingande anges detta särskilt för varje regel. Där så inte förekommer är alltså lagen dispositiv, dvs. den bara i den mån inte

gäller annat framgår av de bestämmelser som in i

försäkringsbolaget tagit sina försäkringsvillkor (3 § första med den förhållan-

stycket). Syftet devis långtgående tvingande i FAL är att

regleringen skydda försäkringstagarna mot Övermakt vid utform-

försäkringsgivarnas ningen av försäkringsvillkoren. På ett för

försäkringstagaren mycket centralt område, nämligen frågan om vad försäkringen täcker eller för vilka risker försäkringen skall är emellertid

erbjuda skydd, avtalsfriheten fullständig. I praktiken betyder detta vanligen att försäkringsbolagen ensamma bestämmer omfattningen av försäkringsskyddet vid olika typer av försäkring. Ett utgör dock

undantag trafikförsäkring. Skadelidandes rätt till trafikskadeersättning får, utöver vad som anges i inskränkas

trafikskadelagen (1975:1410), endast på grund av omständighet som har inträffat efter skadehändelsen och som enligt FAL eller

konsumentförsäkringslagen

(1980:38) kan medföra begränsning av

försäkringsgivarens skyldig- _ het att utge försäkringsbelopp (17 § trafikskadelagen).

Även beträffande storlek råder avtalsfrihet. Som fram-

premiens går nedan (avsnitt 2.3) kontrollerar dock att

försäkringsinspektionen försäkringsbolagens premiesättning är skälig.

FAL gäller för alla slags försäkring utom vissa

återförsäkring, uppräknade typer av samt som avses i

socialförsäkring försäkringar konsumentförsäkringslagen. I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas dock även i fråga om konsumentförsäkring vissa särskilt angivna bestämmelser i FAL § andra och

(1 tredje styckena FAL). Trafikförsäkring är såsom nyss framgått föremål för särskild

i (ytterligare finns trafikförsäkringsfö- i reglering trafikskadelagen om 5‘ rordningen (1976:359) och lagen (1976:357) motortävlingsförsäk- I den mån annat inte följer av vad som är särskilt föreskrivet ring). om sådan försäkring gäller dock FAL även för trafikförsäkring (1 § fjärde stycket). När försäkringstagaren tecknar försäkring hos ett försäkringsbolag - - form- , i lagen används uttrycket försäkringsgivare gäller inga krav. Allmänna om avtals ingående gäller även för principer tecknande av får ett försäkförsäkring. Vanligen försäkringstagaren ringsbrev åtföljt av mer eller mindre utförliga försäkringsvillkor, men avtalet kan slutas muntligen, t.ex. per telefon. Framgår själva det inte av avtalet från vilken tid försäkringen skall gälla inträder _ 11 § FAL ansvar när antagande svar på bolagets eller enligt bolagets försäkringstagarens anbud avsänds. Försäkringstekniken bygger på att den risk som försäkringsbolaget åtar skall kunna Den som utgår skall sedan så sig kalkyleras. premie väl som motsvara den aktuella risken jämte kostnader m.m. möjligt Det i sakens natur att i stor utsträckning är hänvisat till ligger bolaget från när det skall skaffa sig uppgifter försäkringstagaren själv för sina Eftersom dessa uppgifter ofta är underlag kalkyler. för om och vilka villkor skall meddelas och avgörande på försäkring för hur stor som skall betalas, är det av stor betydelse att premie lämnar korrekta Ofta får han fylla i ett försäkringstagaren uppgifter. formulär med eller annat sätt lämna olika upplysningar. frågor på Man brukar tala om upplysningsplikt som en av försäkringstagarens de biförpliktelser som åvilar honom vid sidan av huvudförpliktelsen att betala premien. FAL behandlar om i 4-10 §§. Reglerna äri frågan upplysningsplikt huvudsak tvingande. Om försäkringstagaren åsidosätter upplysningsplikten svikligen eller under sådana att det skulle strida mot tro och omständigheter heder att blir försäkringen i enlighet med åberopa försäkringen, sedvanliga avtalsrättsliga principer ogiltig (4 §). Har å andra sidan de oriktiga uppgifterna lämnats i god tro, dvs. om försäkringstagaren varken eller hade bort inse att var oriktiga, får de insåg uppgifterna för ansvar för ett redan inträffat försäkingen betydelse bolagets Däremot har rätt försäkringen till ringsfall. bolaget att säga upp upphörande efter fjorton dagar, dock ej om den avser personförsäkring (5 §). För det fall att brister i sin upplysningsplikt försäkringstagaren utan att handla mot tro och heder men utan att samtidigt vara i god tro särskilda kan bli helt fritt från j gäller regler. Försäkringsbolaget ansvar. Det kan också ha ett ansvar, jämkat i förhållande begränsat till vad som mot av den premien skulle ha gällt om bakgrund erlagda det från fått korrekta Man brukar kalla det början upplysningar.

Nuvarande m. m. 113

lagstiftning

senare för prorataregeln. Full ansvarsfrihet inträder om över

bolaget

huvud inte skulle ha meddelat med kännedom om

någon försäkring

de rätta förhållandena (6 §). i

Även då försäkringstagaren eller underlåter att lämna

förtiger

uppgifter om förhållanden som han känner till och som han inser eller bör inse har betydelse för kan ha ett endast

bolaget, bolaget

, begränsat ansvar eller vara helt fritt från ansvar

(7 §). Bolagets

i ansvar bedöms samma sätt som i 6 §. Som en

på förutsättning för att

bolaget inte skall vara helt att kan anses

ansvarigt gäller förtigandet

i som en vårdslöshet sida.

på försäkringstagarens

Vill försäkringsbolaget grund av att åsido-

på upplysningsplikten

satts göra gällande att dess skall det

ansvarighet påverkas åligger

{ bolaget att utan meddela detta.

i oskäligt uppehåll försäkringstagaren

Görs inte det, får bolaget inte sedan att det fått

åberopa felaktiga

uppgifter såvida inte svek eller förfarande mot tro och heder

föreligger (8 §). Upplysningsplikt för försäkringstagaren gäller inte i om fråga

sådana förhållanden som ändå kände till eller

försäkringsbolaget

bort känna till. Oriktiga eller är också utan

i uppgifter förtigande

verkan om den som eller

omständighet uppgiften förtigandet avsåg

var utan betydelse för eller i vart fall efter det

försäkringsbolaget försäkringen tecknades upphört att vara av betydelse

(9 §). . Sedan försäkring meddelats kan inte

försäkringsbolaget genom

T egna åtgärder påverka den faktiska särskilt

händelseutvecklingen

mycket, utan det är i beroende av

hög grad försäkringstagarens

göranden och låtanden. Risken för skada kan vid

skadeförsäkring

öka t.ex. genom att försäkrad används till annat ändamål

egendom

än som förutsattes när premien beräknades. För att

försäkringen

skall kunna anpassas till sådan kan man

fareökning åläggs, säga, försäkringstagaren genom FAL:s regler en fortlöpande upplysnings-

plikt även under försäkringstiden. Genom att underrättas

bolaget

kan t.ex. förhöjd premie tas ut eller i värsta fall

försäkringen sägas

upp.

Reglerna om fareökning har störst vid skade-

praktisk betydelse

försäkring och FAL har särskilda därom i 45- 50 §§. Men även

regler

för personförsäkring ges vissa om Sålunda kan vid

regler fareökning.

livförsäkring en leda till ett endast ansvar för

fareökning begränsat

försäkringsbolaget om det i att ett visst

försäkringsbrevet angivits

ändrat förhållande innebär en En förutsätt-

fareökning. ytterligare

ning för ett endast begränsat ansvar är att i

försäkringsbrevet angivits

den påföljd ändringen medför vid och

(99 §). Även sjuk- olycksfalls-

försäkring gäller särskilda och liksom vid livförsäkring för försäkringstagaren delvis - i jämförelse med skadeför-

reglerna angående

-

säkring förmånligare regler (121 §). Som en förutsättning för

ansvarsfrihet eller ett endast ansvar för

begränsat försäkringsbolaget

Ä 8

i 114 Nuvarande rån. m. 198655 lagstiftning

bl.a. att faran skall ha ökats genom ändring i ett förhållande? gäller som i vara av betydelse för bolaget. försäkringsbrevet angivits _ FAL innehåller också om vad som skall gälla om uppsåtligt? regler eller vårdslöst av försäkringsfall (18-20 §). Huvudre-

framkallande

är att inte är skyldigt utge ersättning till den geln försäkringsbolaget - vid annan än —-; som uppsåtligen eller försäkring livförsäkring vårdslöshet har orsakat den uppkomna skadan. Däre-a genom grov mot inverkar det inte att det visserligen varit; på bolagets ansvarighet om vårdslöshet men oaktsamheten varit av mer normalt slag.‘ fråga Försäkringen skyddar alltså även mot eget slarv som inte är grovt. FAL:s är emellertid denna dispositiva, varförregler på punkt kan föreskriva att rätten till ersättning faller försäkringsvillkoren bort redan vid helt vårdslöshet. Villkoren kan emellertid också, ringa såsom är vanligt vid exempelvis ansvarighetsförsäkring, ge ett mer än som av FAL:s regler och medge att långtgående skydd följer trots att skadan framkallats genom vårdslöshet som ersättning utgår förhållanden, nämligen om den som orsakat är grov. Under särskilda skadan var under 15 år eller handlat under inflytande av djupgående själslig abnormitet, skall enligt lagens dispositiva regel (19 §) även eller vårdslöshet framkallade skador ersätuppsåtligt genom grov tas. Vid livförsäkring ger försäkringen skydd även vid grov vårdslöshet (18 §). För självmord finns en specialregel som säger att försäkringsom tre år sedan teckersättning utgår antingen gått försäkringen nades eller det måste antas att försäkringen tagits utan tanke på och att den försäkrade skulle ha berövat sig livet även självmordet om någon försäkring inte funnits (100 §). Rörande om annat inte överenskompremiebetalningen gäller, mits, att av första premie skall ske utan uppskov och betalningen betalningen av delpremie eller förnyelsepremie på den nya premieförsta §). Vid dröjsmål med betalningen får periodens dag (12 avtalet försäkringsvillkoren är bolaget säga upp (13 §). Enligt av med premiebetalningen regelmässigt att påföljden dröjsmål försäkringsbolagets ansvar suspenderas. För att inte försäkringstagaren alltför snabbt skall berövas sitt skydd ställer dock FAL upp vissa Beträffande första premie gäller sålunda att tvingande skyddsregler. ett förbehåll av innebörd att ansvaret inte inträder förrän premien betalats eller lämnats ut, inte får åberopas annat än försäkringsbrev om verkligen är i dröjsmål (14 § första stycket). försäkringstagaren När det senare får bolaget inte åberopa att dess gäller premie villkoren förrän en vecka efter krav ansvarighet enligt suspenderats § andra Kravet risk, varför det inte (14 stycket). går på mottagarens är att verkligen haft möjlignågon förutsättning försäkringstagaren het att ta del av dess innehåll (33 §). Villkoren kan alltså innehålla att försäkringsbolagets ansvar

Nuvarande m. m.

lagstiftning

suspenderas om inte premien betalas i rätt betalas tid, premien

senare träder försäkringen åter i kraft. Vill att

försäkringsbolaget försåkringsförhållandet skall upphöra för gott, får

bolaget säga upp

försäkringsavtalet. Kortare än tre får dock

uppsägningstid dagar

enligt en tvingande inte förekomma bestående

regel (13 §). Vid

dröjsmål kan bli aktuell eftersom ett

uppsägning försäkringsbolag, som enligt försäkringsvillkoren är fritt från vid ansvarighet premie-

dröjsmål, måste väcka talan om inom tre

premiens betalning

månader från såvida inte dessförinnan

förfallodagen, försäkringen

upphört att gälla. Annars preskriberas bolagets rätt till

premien

- (15 §). Som framgår av avsnitt 2.5 är villkor ofta

bolagens

gynnsammare för än vad som av FAL.

försäkringstagaren följer

Reglerna i 13§ om

försäkringsbolagets möjlighet att säga upp

försäkringsavtalet vid premiedröjsmål är 17 § inte enligt tillämpliga

V-

på livförsäkring och s.k. och lång olycksfalls- sjukförsäkring (jfr

avsnitt 2.4). av vid sådana

Följden premiedröjsmål försäkringar

” regleras till en del som skall finnas för sådana i de grunder

försäkringar. Aven om avtalet har ofta ett

upphör försäkringstagaren

:_ kvarvarande skydd under en viss tid vidare avsnitt

(se 13.2).

Ett särskilt område som i FAL är regleras tredje mans rättsställ-

ning. Beträffande personförsäkring det här bestämmelser som

gäller

. tar sikte på och

förmånstagare försäkringstagarens borgenärer. Förmånstagarförordnanden har stor betydelse för behandlingen i

j olika avseenden av främst av FAL:s

livförsäkringar. Tillämpningen

regler om vållar

förmånstagarförordnanden emellertid en hel del

e problem i det praktiska rättslivet; många publicerade rättsfall som

angår just tolkning av och av sådana förordnanden

verkningarna

(dock företrädesvis i vittnar om detta. Av den

arvsskattemål)

anledningen och därför att vårt i denna del i stor

förslag utsträckning bygger på gällande rätt skall här lämnas en relativt fyllig redogörelse

för det nuvarande rättsläget området.

Den avtalsrättsliga är att det är

utgångspunkten försäkringstaga-

ren - alltså den som sluter avtalet med

försäkringsbolaget - som har

rätt till dvs.

bolagets prestation, försäkringsbeloppet. Med ett

förmånstagarförordnande förstås ett förordnande av

försäkringsta-

garen att någon annan än han skall

själv uppbära beloppet.

Förordnandet kan vara eller

återkalleligt oåterkalleligt.

Det har tidigare i litteraturen förts en ganska livlig diskussion om

förmånstagarförordnandets natur. Man har försökt hänföra för-

; mânstagarförordnandet till någon tidigare erkänd rättshandlingstyp

såsom tredjemansavtal, testamente eller

gåva. Med den utförliga

behandling institutet har fått i FAL framstår det emellertid numera

som en självständig form av förfogande. En annan sak är att de regler

som finns om framför allt och testamente gåva ibland kan vinna

analog tillämpning på förmånstagarförordnande och att förmånsta-

116 Nuvarande lagstiftning m. m.

för dödsfall till syfte och funktion i mycket

garförordnande kan

jämställas med testamente. såsom föremål för i

FAL anger i 102§ förmånstagarförordnande i

endast I har emellertid sådant förord-

”försäkringsbeloppef”. praxis

nande avse även sådana belopp som utgår i form av .

antagits

eller (NJA 1977 s. 587). Utan att FAL

återbäring premiereglering

anses vidare att förordnande kan förenas upptar någon regel därom, t.ex. skall använda i med villkor av olika slag, att mottagaren beloppet för visst angivet ändamål. FAL innehåller bestämmelser direkt om förmånstagare i 3, 102-112, 116-118 och 122 §§. Härutöver finns åtskilliga andra bestämmelser som har mer eller mindre direkt betydelse för den som insatts som förmånstagare, t.ex. 18, 114 och 123 §§. FAL i 103 § vissa formföreskrifter som måste följas för

uppställer

att skall bli Skälet härtill angavs i

förmånstagarförordnande giltigt.

förarbetena vara önskemålet att rätt skall vila på en

förmånstagarens

såvitt säker och oomtvistlig grund. Den stora ekonomiska

möjligt

som insättande av förmånstagare ofta har, kan också

betydelse,

medföra att det - samma sätt som vid testamente - är påkallat

med ett visst formkrav för att förebygga förhastade dispositioner.

samma paragraf har försäkringstagaren möjlighet att Enligt

meddela förordnandet. Något formellt

skriftligen försäkringsbolaget

krav att meddelandet skall vara egenhändigt undertecknat av

ställs inte och ännu mindre krav på vittnen.

försäkringstagaren något Däremot anses i uttrycket ”meddelar” ligga att försäkringstagaren

skall ha icke blott satt förordnandet utan också vidtagit upp

för att få det överbringat till försäkringsboändamålsenliga åtgärder

laget.

Ett förordnande kan åstadkommas också genom att

giltigt

skriver in förordnandet i försäkringsbre-

försäkringsbolaget antingen

vet redan från eller senare gör en anteckning om förordnan-

början

det på brevet. När förordnande meddelas i samband med tecknandet av en

individuell försäkring, går det vanligen till så att försäkringstagaren

från informationsmaterial väljer ut det förordnande

bolagets tryckta

han vill ha eller annat sätt anger vem han vill ha som

Medverkan av bolagets ombud eller tjänstemän

förmånstagare.

anses i dessa fall vara för att förordnandet får en

tillräcklig garanti ändamålsenlig och väl övervägd utformning.

Formföreskrifterna i 103 § också för återkallelse av förmåns-

gäller

Detta innebär emellertid inte att ett förordnande

tagarförordnande.

måste återkallas i samma som det tillkommit. Ett förord-

ordning

nande som blivit att försäkringsbolaget antecknat det

giltigt genom

kan alltså återkallas eller ändras genom ett

på försäkringsbrevet

skriftligt meddelande till bolaget utan att någon ny anteckning görs

Nuvarande lagstiftning m. m. 117

på försäkringsbrevet. Man kan därför inte lita på att ett på

försäkringsbrevet antecknat förordnande är giltigt. Förmånstagarförordnande kan inte återkallas efter försäkringsta-

V garens död (102§ sista meningen). Om förordnande gäller för livsfall, anses däremot försäkringstagaren kunna återkalla förordi nandet även efter det att förfallit till

försäkringsbeloppet betalning

i (men inte sedan det väl betalats ut).

Förmånstagare kan inte insättas och inte heller tidigare förordnande återkallas genom testamente (NJA 1966 s. 355 och NJA 1976 s.

24). Däremot är det ingenting som hindrar försäkringstagaren från

att i testamente förfoga över försäkringen eller

försäkringsbeloppet, om något förmånstagarförordnande inte alls har I detta fall gjorts. ingår utfallande försäkringsbelopp i kvarlåtenskapen efter den

avlidne. Ett sådant förfogande får emellertid inte de

specifika rättsverkningar som följer med ett förmånstagarförordnande enligt

FAL.

Huvudregeln i 102 § är att förmånstagarförordnande när som helst

kan återkallas. Förordnandet är emellertid om försäk-

oåterkalleligt ringstagaren gent emot förmånstagaren förbundit sig att låta

förordnandet stå vid makt”. Sådant löfte riktar sig alltså till förmånstagaren och skall för att bli bindande som regel meddelas

honom. Det är inte tillräckligt att försäkringstagaren genom påteck-

g ning på försäkringsbrevet, genom meddelande till försäkringsbolaget

i eller på annat sätt dokumenterar sin vilja att låta förordnandet förbli

gällande.

i

Något formkrav för utfåstelse att ej återkalla förmånstagarförordnande har inte uppställts. På grund av de påtagliga likheterna mellan

oåterkallelighetsförklaring och gåva har det dock i rättspraxis ansetts

att sådan förklaring till förmån för make måste ske i äktenskapsföror-

dets form (NJA 1953 s. 228). För att en oåterkallelighetsförklaring

skall gälla krävs ej att försäkringsbolaget blivit underrättat om

förklaringen. Förmånstagarförordnande kan i vissa fall vara oåterkalleligt utan

att något uttryckligt löfte härom har Som nyss nämnts kan ett

givits.

förordnande nämligen inte återkallas efter försäkringstagarens död (102 §). Ett annat fall regleras i 118 § andra stycket andra meningen, som handlar om det fallet att förmånstagare till livränteförsäkring fått första livräntebeloppet utbetalt till sig. Vidare kan det, t.ex. då

arbetsgivare tecknar försäkring på arbetstagares liv, vara mellan

dessa parter underförstått att ett samtidigt meddelat förmånstagarförordnande inte skall kunna återkallas alls eller bara under viss

förutsättning; även oåterkallelighetsförklaring anses kunna förenas

med villkor.

Rätten att insätta förmånstagare tillkommer försäkringstagaren, dvs. den som med försäkringsbolaget ingått försäkringsavtalet (102 §

118 Nuvarande lagstiftning m. m.

jämförd med 2 §), och det är också han som har rätt att återkalla ett

meddelat förordnande. Vid gruppförsäkring och kollektivavtals-

grundad försäkring tillämpas emellertid ofta särpräglade system med

flera som att sätta in När i

personer berättigade förmånstagare.

central i

tjänstegrupplivförsäkring är grundad på överenskommelse mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, ingår det i över- Å:

enskommelsen - och i - skall

försäkringsvillkoren att vissa personer

anses vara insatta som förmånstagare. Och när det i stället är en enskild arbetsgivare som direkt tecknar försäkring för sina arbetstagare, anses arbetsgivaren ha rätt att vid avtalets slutande bestämma om förmånstagare. I båda fallen tillkommer denna rätt emellertid därefter den försäkrade arbetstagaren, i villkoren angiven som

försäkringstagare. Arbetstagarens rätt anses emellertid inte

,hindra

t.ex. att arbetsmarknadsparterna i ny central överenskommelse beslutar om ändrade standardförordnanden; dock får ett individuellt förordnande företräde även framför ett senare tillkommet standardförordnande. Liknande systern tillämpas vid frivillig gruppförsäk-

ring. Rätten att bestämma om förmånstagare följer med äganderätten till försäkringen. Överlåter försäkringstagaren sin rätt enligt avtalet,

är det därefter den nye ägaren som är behörig att sätta in förmånstagare. Samma verkan som överlåtelse har det i detta hänseende enligt 110 § om försäkringstagaren avlider innan försäk-

ännu har inträffat; kan t.ex. vara tecknad på

ringsfallet försäkringen

annans liv. I sådant fall inträder insatt förmånstagare i försäkringstagarens rätt enligt avtalet och blir alltså behörig att själv insätta

förmånstagare. Behörigheten att sätta in förmånstagare och att återkalla tidigare

meddelat förordnande övergår inte på alla en för säkringstagares rättsinnehavare. Sålunda kan som tidigare påpekats dödsboet efter en avliden försäkringstagare inte återkalla ett av honom meddelat förordnande (102 § sista meningen). Inte heller torde en försäkringstagares konkursborgenärer kunna återkalla ett meddelat förordnande. En annan sak är att, om försäkringen efter utmätning eller konkurs tillfaller tredje man, ett av försäkringstagaren meddelat förordnande som ej gjorts oåterkalleligt förfaller p. g.a. bestämmelsen i 111 §. Den nye ägaren blir i ett sådant fall behörig att göra ett eget förordnande.

I FAL finns ett antal av vilka några är presumtionsregler

regler,

och andra absoluta, om när ett förmånstagarförordnande skall anses ogiltigt eller när det skall upphöra att gälla. Ibland kan fråga om förordnandets bestånd i fall som inte regleras i FAL.

uppkomma

Av betydelse är här reglerna i 104 § andra stycket om jämkning av

förmånstagarförordnande bl.a. då makes giftorätt eller bröstarvinges laglott kränkts. I av regeringen angående följdlagstiftning till förslag

\

OU 1986:56 Nuvarande lagstiftning m. m. 119

äktenskapsbalken, vilket överlämnats till lagrådet för yttrande den 4

december 1986, samt i avsnitt 2.6.2 nedan redogörs närmare för

tillämpningen av 104 §. I lagrådsremissen föreslås att reglernai 104 § ,andra stycket ersätts med nya mera generella jämkningsregler. I anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen anges förutsättning-

för att försäkring i inkomstskattehänseende skall behandlas som ;arna *pensionsförsäkring Bl.a. får endast vissa den försäkrade närstående

,personer sättas in som förmånstagare. Enligt anvisningarna skall i för pensionsförsäkring denna begränsning i rätten att sätta

;villkoren

förmånstagare anges. Det är mot denna bakgrund som reglerna i

fin

3 § andra stycket FAL skall ses, nämligen att förmånstagarförordnande är utan verkan, om det har skett i strid mot villkor som enligt ;kommunalskattelagen skall tas in i avtalet. Effekten av ett förord-

till ”fel” person blir inte att försäkringen mister sin karaktär

Enande

i

av pensionsförsäkring, utan att förordnandet är ogiltigt. Av 18 § FAL följer att den förmånstagare som uppsåtligen dödar

_den försäkrade inte kan åberopa det till hans förmån gjorda .~ förordnandet. i

Om ett förmånstagarförordnande gäller till förmån för ”make”, är ?det utan verkan om äktenskapet blivit upplöst genom äktenskapsi skillnad. Försäkringstagaren har ju då inte någon make, om han inte har gift om sig, och i sådant fall antas förordnadet enligt 105 § andra stycket gälla till förmån för den nya maken. I analogi med A 3 8§ och 11 8§ ärvdabalken brukar dessutom anses att

kap. kap.

“ förordnande till förmån för ”make” förfaller redan när talan om

äktenskapets upplösning anhängiggörs. Den vanliga s.k. sammansatta kapitalförsäkringen (jfr avsnitt

f4.2.1) gäller för både livsfall och dödsfall, dvs. försäkringsbeloppet : betalas ut när den försäkrade uppnår viss ålder eller om han avlider “

dessförinnan. Om förmånstagare insatts till sådan försäkring, skall förordnandet enligt 107§ FAL antas gälla bara för dödsfall.

Om försäkringstagaren överlåter försäkringen till annan, förfaller

ett av den förste ägaren meddelat förmånstagarförordnande om detta inte gjorts oåterkalleligt (111 § FAL) . Detsamma torde

gälla om försäkringen genom bodelning efter äktenskapsskillnad eller boskillnad övergår till försäkringstagarens make och om försäkring-

en efter utmätning eller konkurs tillfaller tredje man. Däremot är det

p naturligtvis ingenting som hindrar att den ursprunglige försäkrings-

V

tagaren och förvärvaren kommer överens om att förordnandet fortfarande skall gälla. Det anses för sådant fall inte ens

nödvändigt

med något meddelande till om att förordnandet

försäkringsbolaget

: skall fortsätta att gälla. Ett oåterkalleligt förordnande påverkas inte av att försäkringen överlåts, såvida förvärvaren inte är i tro i

god

z om och därför ändå får bättre rätt än

fråga oåterkalleligheten i, förmånstagaren.

n j, i

i

i

- 120 Nuvarande lagstiftning m. m. j

1986:56

Pantsättning av försäkringen medför den av för-

försämringenp

månstagarens ställning, att panthavaren har företrädesrätt till

försäkringsbeloppet så långt pantfordran sträcker sig; överskjutande belopp tillfaller förmånstagaren (112 § första stycket). Ett återkalleligt förmånstagarförordnande medför inte någon inskränkning i försäkringstagarens rättigheter före försäkringsfallet.

Försäkringstagaren kan när som helst återkalla förordnandet, och han kan utan hinder av förordnandet överlåta, belåna eller

pantsätta, låta återköpa försäkringen (108 § första stycket). Om försäkringsfal-

let utgörs av att försäkringstagaren uppnår viss ålder, anses han som ovan nämnts kunna återkalla ett för livsfall gällande förordnande

även efter försäkringsfallet intill dess försäkringsbeloppet betalas ut till förmånstagaren. Detsamma torde gälla när försäkringen tagits på

annans liv, om inte förordnandet anses förfallet redan på grund av analogi med 107 §.

Ett oåterkalleligt förordnande, å andra sidan, medför redan före

försäkringsfallet en betydande bundenhet för försäkringstagaren.

Bortsett från att förordnandet inte kan ändras, skall försäkringsta-

108§ andra anses ha utfäst sig att inte utan

garen enligt stycket

samtycke som inskränker för-

förmånstagarens vidtaga förfogande

rätt. eller återköp får alltså

månstagarens Pantsättning, belåning

normalt inte ske utan förmånstagarens medgivande. Man kan dock tänka sig att, om ett oåterkalleligt förordnande vid sammansatt

gäller bara för dödsfall, försäkringstagaren kan kapitalförsäkring pantsätta rätten till livsfallsutbetalning.

Eftersom oåterkalleligt förordnande enligt 111 § står kvar även vid överlåtelse, torde det inte föreligga något hinder i förhållande till

förmånstagaren mot att försäkringstagaren överlåter försäkringen,

förutsatt att förvärvaren inte genom godtrosförvärv får företräde framför förmånstagaren. En annan sak är att en med oåterkalleligt förordnande försedd försäkring ofta har så litet värde för sin ägare, att en överlåtelse framstår som meningslös.

Ett oåterkalleligt förordnande torde inte utan särskild utfästelse vara förenat med skyldighet för försäkringstagaren att vidmakthålla

fortsatt I praktiken brukar

försäkringen genom premiebetalning. försäkringsbolagen, om premiebetalningen upphör och om det är känt att försäkringstagaren gjort ett oåterkalleligt förmånstagarför-

ordnande, underrätta förmånstagaren härom så att han har möjlighet att på egen bekostnad fortsätta försäkringen.

Bortsett från det som avses i 110§ medför ett

specialfall förmânstagarförordnande inte några påtagliga rättsverkningar för

förmånstagaren före Inte ens om förordnandet

försäkringsfallet.

gjorts oåterkalleligt får han under försäkringstagarens livstid förfoga över den rätt, som förordnandet medför, genom överlåtelse,

pantsättning eller på annat sätt (109 §).

Nuvarande m. m. 121

lagstiftning

I och med att inträffar förändras Förmåns-

försäkringsfallet läget.

tagaren får då ett självständigt och

anspråk på försäkringsbeloppet,

detta anspråk kan han rikta direkt mot utan att

försäkringsbolaget

behöva gå via försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Den rätt förmånstagaren sålunda får i och med kan överlåtas

försäkringsfallet

och pantsättas på samma sätt som

vanliga fordringar. Anspråk på grund av förmånstagarförordnande är inte underkas-

tat annan preskriptionsregel i FAL än den i 29 § upptagna.

De förordnanden som kommer till måste och

bolaget registreras

bevaras. I övrigt har det före ett inte

försäkringsfall någon betydelse

för bolaget att någon förordnas till Om fått

förmånstagare. bolaget

veta att ett visst förordnande har kan det

gjorts oåterkalleligt, naturligtvis inte utan förmånstagarens medgivande medverka till

sådana förfoganden som kan inskränka rätt, men i

förmånstagarens

övrigt har förmånstagaren rättsförhållande bara till

försäkringstaga-

ren. för att t.ex. underrätta

Någon självständig skyldighet bolaget förmånstagaren om att försäkringstagaren inte sin att fullgör plikt

betala premien inte.

föreligger Utgångspunkten för tolkning av anses förmånstagarförordnande

vara att det så vitt möjligt är avsikt med

försäkringstagarens

förordnandet som skall utrönas. Sådan s.k. brukas

subjektiv tolkning

också vid testamentstolkning, och ärvdabalkens härom kan

regler därför i viss utsträckning tillämpas analogt på förmånstagarförord-

nanden. I 105§ finns vissa som skall användas vid

hjälpregler tolkning av förmånstagarförordnande. Vad som sägs i dessa bestäm-

melser skall gälla om ej annat av Är

framgår omständigheterna.

förmånstagarens barn insatta som förmånstagare skall t.ex. förordnandet gälla till förmån för

bröstarvinge.

Det är endast försäkringstagarens avsikter vid tiden för förordnandets tillkomst som kan komma i beaktande vid av ett

tolkningen

förordnande. Denna har ansetts vara en av

princip nödvändig följd förmånstagarförordnandets ställning som självständig rättshand-

lingstyp. Om försäkringstagaren, kanske flera år efter förordnandets tillkomst, t.ex. i testamente ger uttryck för hur han vill att försäkringsbeloppet skall fördelas, kan det alltså inte

påverka

tolkningen av förordnandet med mindre det kan att

antagas försäkringstagaren hade den avsikten redan då förordnandet gjordes (NJA 1976 s. 24). Om testamentet i stället före eller i

upprättats

samband med förmânstagarförordnandet, är att där få möjligheterna

stöd för en viss tolkning av förordnandet större.

naturligtvis

Vad som anförts om av har

tolkning förmånstagarförordnanden

gällt individuella förordnanden som härstammar från

verkligen försäkringstagaren åtminstone i den betydelsen, att han själv valt

förordnande från bolagets informationsmaterial. Det helt övervägande antalet förordnanden är emellertid sådana standardförord-

122 Nuvarande m. m. SOU 1.986256 lagstiftning

nanden som tillkommit genom gruppavtal av något slag, överenskommelse mellan arbetsmarknadsparterna eller liknande och som sedan inte ändrats. Vid sådana fiktiva förmånstagarförordnanden, om vilkas existens och de flesta gruppmedlemmarna har utformning oklar eller kännedom, kan det uppenbarligen bara i undaningen tagsfall bli tal om någon subjektiv tolkning. Sådana förordnanden torde i stället få tolkas objektivt i enlighet med vad som följer av vanligt språkbruk och vad som inom den ramen kan antagas bäst med - sett - den försäkrades överensstämma genomsnittligt vilja. Om en förmånstagare insatts ingår försäkringsbelopp, som utfaller efter död, inte i kvarlåtenskapen (104§ första försäkringstagarens stycket). Detta innebär att beloppet oftast inte kan tas i anspråk av en avliden försäkringstagares borgenärer. I 116 § ges regler om försäkringstagarens borgenärers möjligheter dels att under försäkringstagarens livstid få tillgång till försäkringen, dels att efter försäkringstagarens död få del av utfallande försäkringsbelopp. Som huvudregel gäller att en försäkring kan utmätas under försäkringstagarens livstid. Härifrån görs dock betydande avsteg. Bl.a. undantas från utmätning försäkringar som bygger på regelbundet sparande och där rätt enligt försäkringsavtalet tillkommer försäkringstagaren eller hans make och där försäkringen tagits på något av de bägges liv (116§ första stycket). Om en livförsäkring varit och om det finns förmånstagare kan ett försäkutmätningsfri ringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död inte under några omständigheter tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer. För det fall att en livförsäkring kunnat utmätas finns däremot vissa möjligheter för samma borgenärer att få del av försäkringsbeloppet vid försäkringstagarens död. Om i ett sådant fall ett förmånstagarförordnande inte gjorts oåterkalleligt äger nämligen rätt till om deras fordran inte kan utgå ur borgenärerna beloppet kvarlåtenskapen (116 § andra stycket). De nu angivna reglerna gäller för kapitalförsäkring men också för livränteförsäkring (118 § första stycket). Beträffande rätt till livränta och livräntebelopp finns dessutom särskilda utmätningsregler i utsökningsbalken (118 § tredje stycket). Om ett försäkringsbelopp utfaller under försäkringstagarens livstid, t.ex. då han viss ålder, kan detta tas i anspråk av uppnår Om beloppet tillfaller en förmånsförsäkringstagarens borgenärer. tagare kan borgenärerna däremot inte få tillgång till försäkringsersättningen. I 117§ ges beträffande kapitalförsäkring ett konkursbo vissa möjligheter att, då oåterkalleligt förmånstagarförordnande inte återkräva större premiebetalningar som försäkringstagaföreligger, ren gjort till försäkringsbolaget.

r

Nuvarande mL m. 123

lagstiftning

Även om den som lider skada ibland kan ha att få sin

möjlighet förlust täckt genom skadestånd från den som vållat skadan eller

eljest är skadeståndsskyldig, kan han om han så önskar i första hand utnyttja sitt försäkringsskydd. Fråga uppkommer då om

försäkringsbolaget skall ha rätt att överta försäkringstagarens skadeståndsanspråk och utöva regressrätt mot den skadeståndsskyldige. F AL

Enligt (25 §) har bolaget, såvitt gäller personförsäkring, endast

regressrätt vid olycksfalls- eller sjukförsäkring där förbundit

försäkringsgivaren sig att för sjukvårdskostnader eller andra utgifter och förluster som olycksfallet eller sjukdomen har medfört, med

utge ersättning verkliga beloppet av utgifterna eller förlusterna. är

Regressrätten begränsad i förhållande till vad

försäkringstagaren själv kan göra gällande mot skadevållaren. Rätt till återkrav endast vid

föreligger uppsåt eller grov vårdslöshet skadevållarens sida eller om denne

på ”enligt lag är skyldig att skadestånd evad han är till skadan

utgiva vållande eller icke. Med sistnämnda avses s.k. strikt

uttryckssätt ansvar vartill emellertid enligt vad som föreskrivs inte

uttryckligen räknas ansvar enbart på grund av annans vållande 3 1 eller

enligt kap. 2 § skadeståndslagen.

Reglerna om regressrätt i FAL är inte tvingande. Bolagen har därför möjlighet att förbehålla t.ex. vid summaförsäk-

sig regressrätt ring varigenom försäkringsbolaget åtagit sig att vid försäkringsfall utge ett på förhand bestämt som fastställts oberoende av den

belopp förväntade ekonomiska förlusten.

Som FAL är behandlar försäk-

upplagd reglerna huvudsakligen ringsbolagets rättigheter och de skyldigheter som åvilar

försäkringstagaren medan motsvarande för

skyldigheter försäkringsbolaget endast berörs i ringa mån. En till detta är att det

förklaring tvingande skydd som lagen avser att ge tillkom som en reaktion främst mot sådana missbruk av avtalsfriheten i att försäk-

som tog sig uttryck ringstagarnas skyldigheter reglerades särskilt hårt i försäkringsvillkoren. Det finns dock enstaka i FAL som även tar

regler upp försäkringsbolagens skyldigheter. En sådan regel är bestämmelsen om när försäkringsersättning förfaller till

betalning (24 §). Om inte annat anges i villkoren skall betalas ut en

försäkringsersättning månad efter det meddelande om kommit till

försäkringsfallet bolaget handa. Är betalningen beroende av som

utredning försäkringstagaren kan tillhandahålla, räknas dock månadsfristen i stället från den dag försäkringstagaren fullgjort sin skyldighet att bidra till utredningen. Regeln sanktioneras såvitt avser bolaget genom en regel om skyldighet att betala dröjsmålsränta om den sålunda

angivna förfallodagen försittes. Bestämmelsen om ränta finns dock inte i FAL utan i 3 § första stycket och 4 § andra

stycket räntelagen (1975:635). Villkor varigenom beroende av

förfallodagen gjorts något bolagets beslut eller av att bolaget ålagts betala dom får

genom

124 Nuvarande m. m.

lagstiftning

enligt en tvingande bestämmelse i FAL inte åberopas (24§ andra V

stycket). Försäkringstagarens skyldighet att bidra till utredningen är sanktionerad inte bara genom regeln att förfallodagen för ersättningen

flyttas fram. Försummelse kan, om den är till men för bolaget,

medföra skäligt avdrag på ersättningen eller t.o.m. föranleda

fullständig befrielse för bolaget (22 §). I fall då försäkringstagarens

förfarande ej varit svikligt får villkor som är strängare än lagen ej

åberopas (23 § andra stycket). Samma sanktionsmöjlighet föreskrivs

om försäkringstagaren försummar att utan uppskov anmäla försäk-

eller inträffad händelse som kan medföra försäkringsfall och

ringsfall

försummelsen är till men för bolaget. Villkor som på denna punkt är hårdare än får dock en tvingande regel inte i

lagens reglering enligt något fall åberopas (21 §). Det har tidigare sagts att försäkringsbolaget såväl vid försäkringsavtalets ingående som under försäkringstiden i hög grad är hänvisad

till de upplysningar det får av försäkringstagaren och därför är beroende av att de erhållna uppgifterna är korrekta. Försäkringsverksamheten bygger sålunda på ett förtroendeförhållande mellan parterna som inte minst visar sig när försäkringsskyddet skall

realiseras i samband med en skadereglering. Uppträder försäkringstagaren svikligt, har försäkringsbolagen traditionellt fritagit sig från

att utge ersättning. Har i villkoren föreskrivits att den som efter

eller dolt något förhål-

försäkringsfallet svikligen uppgivit, förtegat

lande av betydelse för skaderegleringen inte skall ha rätt ens till den

som han annars trots allt skulle ha varit berättigad till, kan

ersättning

emellertid oavsett villkoret bolaget åläggas att utge försäkringsersättningen eller åtminstone del därav. Vid bedömningen av hur

som skall utgå skall beaktas under vilka omständigheter

mycket

sveket ägde rum (23 §).

För fordran på grund av försäkring föreskrivs en särskild preskriptionstid som är kortare än den för fordringar i allmänhet (29 §). I normalfallet är preskriptionstiden tre år från det den som har anspråket fick kännedom om att fordran kunde göras gällande. Det kan emellertid hända att den som får göra gällande en fordran först efter lång tid eller kanske aldrig får veta detta. Lagen föreskriver

tid - som alltså oberoende av om därför en yttersta löper

sin fordran - inom vilken

fordringsägaren har kännedom om

anspråket måste göras gällande. Tiden är tio år räknat från det anspråket tidigast skulle ha kunnat göras gällande. Såväl treårs- som tioårspreskriptionen måste avbrytas genom väckande av talan.

krav eller erinran är alltså inte tillräckligt. - Det har

Utomrättsligt tidigare nämnts att försäkringsbolags premiefordran kan preskribe-

ras redan efter tre månader för det fall att bolagets ansvarighet under

premiedröjsmål är suspenderad (15 §).

Nuvarande lagstiftning m.-m. 125

Preskriptionstiden i 29 § kan förkortas genom föreskrift i villkoren. Ett visst tvingande skydd häremot finns dock. För att en sådan

kortare preskriptionstid skall gälla, måste försäkringsbolaget skrift-

ligen ha förelagt den som framställer kravet att inom viss tid väcka talan mot bolaget. Den förelagda tiden får inte vara kortare än sex månader. Försäkringsbolag får inte heller gentemot den som framställt anspråk inom sex månader från det han fick kännedom om sin fordran åberopa föreskrift i villkoren enligt vilken anspråket bort framställas tidigare (30 §).

Meddelanden som enligt FAL i olika situationer skall tillställas motparten går på mottagarens risk eftersom det som regel är i dennes intresse att meddelandet lämnas (33 §). Innebörden härav blir bl.a.

att försäkringstagaren under olyckliga omständigheter kan förlora

sitt försäkringsskydd utan att han dessförinnan tagit del av någon som helst premieavi eller annan påminnelse. (Jämför vad som ovan sagts i anslutning till 14 §.)

Konsumentförsåkringslagen (1980:38)

Konsumentförsäkringslagen (KFL) är tillämplig på de vanligaste skadeförsäkringar som tecknas av konsumenter för huvudsakligen privat ändamål, t.ex. hemförsäkringar, villaförsäkringar och motor-

fordonsförsäkringar. Utanför faller bl.a. lagens tillämpningsområde separata försäkringar för vissa objekt, t.ex. försäkringar av djur och smycken, samt personförsäkringar, dvs. och och livförsäkringar sjukolycksfallsförsäkringar. Beträffande personförsäkringar gäller dock

undantag för det fall att försäkringen utgör beståndsdel av en

försäkring som omfattas av KFL, t.ex. olycksfallsförsäkring som ingår i reseförsäkring. .

KFL innehåller regler om bl.a. information från

försäkringsbola-

get, rätten att teckna försäkring, förnyelse av

försäkring, uppsägning av försäkring i förtid, premiebetalning, av nedsättning försäkringsersättning, skadereglering, preskription samt domstolsprövning av

vissa beslut som fattas av försäkringsbolaget.

Bolagets informationsskyldighet tar sikte inte bara på tiden efter

att en försäkring meddelats. Sålunda har, redan innan en

försäkring

tecknas, en konsument rätt att få besked om vad en

försäkring

omfattar och vad den kostar (5 tecknats skall

§). Sedan en försäkring

bolaget skriftligen informera försäkringstagaren om sådana försäkringsvillkor som innebär viktigare begränsning av försäkringens

omfattning i förhållanden till vad konsumenter i allmänhet har anledning att räkna med. Vidare det att under

åligger bolaget försäkringstiden ge försäkringstagaren skriftligt besked om eventu- .

ella villkorsändringar och om skälen för dessa; denna skyldighet för

i 126 Nuvarande m. m.

lagstiftning

bolaget gäller även då det önskar ändra villkoren i samband med att

en försäkring förnyas. Bolaget är också under försäkringstiden skyldigt att, om försäkringstagaren begär det, lämna information om villkor som gäller för försäkringen (6 §). Om bolaget vid en skadereglering beslutar att inte helt bifalla ett ersättningsanspråk,

skall bolaget lämna besked om de möjligheter som finns att få bolagets beslut prövat, Lex. i allmänna reklamationsnämnden, i viss . nämnd inom försäkringsbranschen eller vid allmän domstol (7 §).

Som en huvudregel gäller, att ett bolag inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller. För att skall kunna avslå en begäran om en försäkring

bolaget

krävs att har särskilda skäl att inte meddela försäkringen med

bolaget

hänsyn till bl.a. risken för försäkringsfall eller den sannolika skadans

omfattning (9 §). En försäkring förnyas som regel automatiskt när försäkringstiden

är slut om försäkringen inte sagts upp av bolaget eller av försäkrings-

tagaren före försäkringstidens utgång. Bolaget är, om det önskar

säga upp försäkringen, skyldigt att avsända skriftligt meddelande om

uppsägning senast fjorton dagar före försäkringstidens utgång; för

försäkringstagaren gäller inte någon särskild tidsfrist i dessa fall. Om försäkringstagaren tecknat en motsvarande försäkring hos ett annat

bolag vid utgången av försäkringstiden för en äldre försäkring sker inte heller en förnyelse av den äldre försäkringen; uppsägning krävs

då inte från försäkringstagarens sida (14-16 §§).

Konsumentens rätt till aktualiseras inte bara då en

försäkring försäkring skall tecknas utan även vid förnyelse. Som huvudregel

att bolaget inte får vägra endast om bolaget har

gäller förnyelse;

särskilda skäl att inte längre meddela en försäkring får försäkringstagaren acceptera att förlora ett eventuellt försäkringsskydd

(15 §).

Den första premien skall i betalas inom fjorton dagar från

princip

den avsänt krav på premie. Då det gäller

dag bolaget skriftligt

som har alltid minst en månad

försäkring förnyas försäkringstagaren

att betala månadsfristen räknas från det att bolaget

på sig premien;

avsänt meddelande om betalningsskyldigheten till försäk-

skriftligt ringstagaren. Försummas premiebetalningen får bolaget säga upp försäkringen. Försäkringen upphör dock först sedan fjorton dagar

sedan avsänt utan att premien betalats

gått bolaget uppsägningen

under denna tid. I meddelandet om uppsägning skall försäkringstagaren få besked om att han kan förhindra att försäkringen upphör

genom att betala premien inom fjortondagarsfristen. Reglerna

innebär därför att försäkringstagaren har rätt till två underrättelser innan försäkringsskyddet faller bort (22 och 25 §§).

Utöver vad som framgår av reglerna om försummad premiebetal-

ning får försäkringsbolaget säga upp en försäkring i förtid om g

i sou 193556 Nuvarande 127

lagstiftning mfm,

försäkringstagaren eller den försäkrade grovt åsidosätter sina för-

pliktelser mot bolaget eller om det finns andra synnerliga skäl (18

§). Härvid åsyftas bl.a. ett åsidosättande av de som

biförpliktelser framgår av lagen eller försäkringsvillkoren, t.ex. att skyldigheten

lämna korrekta uppgifter till bolaget, att inte överträda säkerhetsföreskrifter och att inte framkalla

försäkringsfall.

Enligt lagen kan under vissa

förutsättningar, försäkringsersättningen sättas ned när försäkringstagaren lämnat oriktiga uppgifter när försäkringsavtalet ingåtts eller då han inte följt försäkringsvill-

koren. Vidare kan om den inte avser skadestånd, sättas

ersättningen,

ned om ett försäkringsfall framkallats eller

genom grov vårdslöshet — under vissa -

speciella förutsättningar genom annan oaktsamhet

som inte är ringa; framkallas ett av den

försäkringsfall uppsåtligen

försäkrade utgår aldrig ersättning såvitt avser denne (30-32 §§). Lagen lämnar också utrymme att sätta ned

försäkringsersättningen

om efter ett försäkringsfall den bl.a. lämnar

ersättningsberättigade oriktiga uppgifter till bolaget; för krävs att nedsättning uppgifterna

lämnas uppsåtligen eller genom

grov vårdslöshet.

Skaderegleringen skall göras skyndsamt. Bolaget skall självmant

iaktta de försäkrades och andra skadelidandes intressen.

behöriga

Försäkringsersättningen skall i regel betalas ut en månad efter det att

försäkringsfallet anmälts till bolaget och erforderlig utredning lagts

fram för bolaget (37 och 38 §§).

Ett beslut att teckna en

bolags att vägra en konsument försäkring eller att säga upp en försäkring - såväl under försäkringstiden som till

försäkringstidens slut - kan många gånger vara av stor betydelse för

den som omedelbart berörs av beslutet. I dennes intresse lämnas därför i lagen vissa om av sådana beslut.

regler domstolsprövning

Den som är missnöjd med beslutet skall väcka talan vid domstol inom viss angiven tid. Vid bifall till en talan som väckts i av

anledning

att ett bolag vägrat någon att teckna en får domstolen

försäkring

bestämma att försäkringstiden skall räknas från den som

tidpunkt

skulle ha gällt om bolaget hade meddelat en i med

försäkring enlighet

en gjord framställan (41-42 §§).

Försäkringsrörelselagen (1982:713)

Enligt försäkringsrörelselagen (F RL) får försäkringsrörelse drivas av

endast bolag. Enskild person får sålunda inte medde-

yrkesverksamt la försäkringar. är av två Försäkringsbolagen slag, försäkringsaktie-

bolag och De sistnämnda

ömsesidiga försäkringsbolag. bolagen ägs

av sina försäkringstagare. I FRL finns för

associationsrättsliga regler försäkringsbolagen, bestämmelser om hur försäkringsverksamheten

skall bedrivas och föreskrifter om den över

offentliga tillsynen

I 128 Nuvarande m. m. 500198656

lagstiftning

verksamheten. Om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse här i riket finns en särskild lag (SFS 1950:272). - dvs. vilkas

Bolagen delas i FRL in i livförsäkringsbolag bolag

uteslutande eller avser försäkringsrörelse så gott som uteslutande

personförsäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring,

- och ska-

samt arbetslöshetsförsäkring) avgångsbidragsförsäkring

Denna har framför allt betydelse för

deförsäkringsbolag. indelning redovisningsbestämmelserna i FRL.

För att driva fordras tillstånd (koncession).

försäkringsrörelse

Koncession meddelas av efter en granskning som

regeringen väsentligen sker i försäkringsinspektionen. Försäkringsinspektionen

är den centrala som för hela landet handhar tillsynen över

myndighet

Når koncession meddelas fastställs samtidigt

försäkringsbolagen. samt, för vissa typer av försäkring, ”grunder” (se bolagsordning

vidare avsnitt 2.4 Grunderna skall innehålla bestämmelser

nedan).

om ett antal i lagen angivna ämnen. är dels formell, dvs. det kontrolleras att

Koncessionsprövningen

och eventuella står i överensstämmelse med

bolagsordning grunder

FRL, dels materiell så till vida att det prövas bl.a. att den tillämnade rörelsen inte är med en sund utveckling av försäkringsvä-

oförenlig

sendet 3 § att bolaget kan förväntas ha sådan

(2 kap. tredje stycket), soliditet att det kan fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna

kommer att meddelas till kostnader och att bolagets försäkringar som är med till art 7 2§

skäliga hänsyn försäkringarnas (jfr kap.

första Koncession meddelas inte för försäkringsrörelse i

stycket).

allmänhet utan är begränsad till viss eller vissa särskilda försäkrings- Redan existerande kan sålunda behöva ansöka om grenar. bolag koncession för nya försäkringsgrenar. Den av verksamhet

fortlöpande tillsynen försäkringsbolagens till reglerna i 19 kap. FRL, respektive bolags bolagsordning anknyter

och eventuella Den utövas, som tidigare nämnts, av

grunder.

till vilken är skyldiga att fortlöpan-

försäkringsinspektionen, bolagen

kan också infordra särskilda

de ge in vissa uppgifter. Inspektionen

från samt företa inspektioner hos dessa. I sin

upplysningar bolagen

skall verka för en sund utveckling av

tillsynsverksamhet inspektionen

1 §). Traditionellt avser den offentli-

försäkringsväsendet (19 kap.

att säkerställa rörelsens soliditet. I FRL

grättsliga regleringen

kommer kravet soliditet till olika sätt, dels genom .

på uttryck på i om och placering av speciella regler exempelvis fondbildning

såvitt avser och därmed jämställd

tillgångar, dels, livförsäkring

ett mer allmänt sätt att det anges vilka

försäkring, på genom

som skall för Som anförts ovan skall dessa

principer gälla grunderna. att fullgöra sina förpliktelser nämligen trygga bolagets förmåga

2 § första stycket). Kravet

enligt ingångna försäkringsavtal” (7 kap.

soliditet denna allmänna gäller även för sådan

på enligt princip

lagstiftning

försäkring som inte kräver fastställda grunder, även om detta inte uttryckligen sägs i lagen.

Tillsynen skall även säkerställa att

försäkringsverksamheten bedrivs under iakttagande av principen om Härmed avses

skälighet. ett önskemål att Beträf-

försäkring erbjuds till ett rätt avvägt pris. fande livförsäkring och därmed jämställd kommer denna

försäkring övergripande synpunkt till uttryck i de principer som skall gälla för grunderna. Dessa skall också trygga att

nämligen bolagets förmåga meddela försäkringar till en kostnad som är

skälig med hänsyn till försäkringens art” (7 kap. 2 § första stycket). För andra

försäkringar kommer till i 19 5 § första

skälighetsprincipen uttryck kap. stycket. Enligt denna bestämmelse åligger det styrelsen och verkställande direktören i ett att med av

försäkringsbolag hjälp fortlöpande statistik eller på annat sätt övervaka att är

premiesättningen skäligt awägd med hänsyn till den risk som är avsedd att täcka,

försäkringen nödvändiga driftskostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt.

Skälighetsprincipen är inte begränsad till

premiesättningen. Enligt 19 kap. 6 § åligger det och verkställande direktö-

nämligen styrelsen ren i ett försäkringsbolag bl.a. att övervaka att även andra försäkringsvillkor än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständigheterna i

övrigt.

Skälighetsprincipen gäller endast för försäkringsverksamhet som bedrivs i I och

Sverige. fråga om transport- sjökaskoförsäkring gäller principen endast för reseförsäkring och båtförsäkring som tecknas av konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål 5 § andra

(19 kap. stycket och 6 § andra stycket).

Om missförhållanden i

försäkringsinspektionen upptäcker något

bolags verksamhet kan detta föranleda erinran eller i fall

allvarligare föreläggande för bolaget eller dess att inom viss tid vidta

styrelse erforderliga åtgärder. Följer bolaget inte ett föreläggande skall inspektionen anmäla detta till regeringen som, om miss-

allvarliga förhållanden föreligger, kan förklara koncessionen förverkad (19 kap. 11 §).1

2.4 Grunder för

försäkringsverksamhet

Enligt försäkringsrörelselagen åligger det försäkringsbolaget att under vissa förutsättningar upprätta särskilda för sin

regler (grunder) verksamhet. Liksom bolagsordningen skall stadfästas av

grunderna regeringen innan bolaget får sin verksamhet. Även då

börja

Försäkringsverksamhetskommittén har i sitt betänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8) föreslagit nya regler i FRL om soliditet och skälighet.

130 Nuvarande m. m. SOU 1958656

lagstiftning

- - ändras krävs

grunderna liksom bolagsordningen stadfästelse; i kan dock för sådant fall uppdra åt försäkringsinspektio- _f regeringen

nen att meddela beslut om stadfästelse. Grunderna skall avse att trygga principerna om soliditet och skälighet som omtalas i avsnitt 2.3. Grunder skall finnas för försäkringsverksamhet som avser bl.a.

3 § första stycket FRL). Enligt 1 kap. livförsäkringsrörelse (2 kap.

10 § första F RL kan från bl.a. detta krav meddelas dispens i

stycket

om som endast för dödsfall och som v.

fråga livförsäkringar, gäller

meddelas för en tid av längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder. Denna dispensregel främst vid andra stycket i sist-

tillämpas gruppförsäkring. Enligt nämnda paragraf kan även för tjänstepensionsförsäkringar medges

avvikelser från krav t.ex. grundernas närmare innehåll.

lagens på

Grunder skall upprättas även för personförsäkring av annat slag än livförsäkring där försäkringen meddelas för en tid av mer än fem år och mot en som är beräknad eller bestämd för en längre tid än

premie

fem år i sänder; s.k. 5 § första stycket). Det

lång försäkring (1 kap.

skall dock beaktas att bolagen inte är förhindrade att anta grunder

även för kortvariga personförsäkringar.

För och annan s.k. skall enligt

livförsäkring lång personförsäkring

2 6 § första stycket behandla följande ämnen.

kap. grunderna Beräkningen av försäkringspremier och premiereserv, försäkringsta-

rätt till och fribrev, av försäkringsbrev hos

garnas återköp belåning

bolaget, verkan av underlåtenhet att betala premie, försäkringstarätt när försäkringen i vissa fall i förtid eller bolaget i

garnas upphör inte ansvarar för återbäring till försäkringstaövrigt försäkringsfall,

att teckna samt förräntning av

garna, skyldighet återförsäkring försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

Grundernas närmare innehåll i 7 3-8 §§. Enligt dessa

regleras kap.

bestämmelser skall bolaget tillse t.ex. att grunderna angående av och innehåller antaganden om

beräkning premier premiereserv

och andra riskmätt, räntefot och driftskostnader samt att

dödlighet

till den del de hos bolaget,

grunderna, reglerar belåningsmöjligheten

om villkoren för räntefot och verkan . ger besked belåning, lånevärde,

av underlåten räntebetalning.

Grunderna är till sin natur att anse som komplement till

rättsliga

De emellertid inte uteslutande frågor som

bolagsordningen. reglerar

direkt rör försäkringsverksamhet utan även ämnen som

bolagets

mera omedelbart är av för avtalsförhållandet mellan

betydelse försäkringstagaren och försäkringsgivaren.

Ofta en del av de försäkringsavtal som träffas. I

utgör grunderna

särskilt vid livförsäkring, att för

försäkringsvillkoren anges således,

avtalet skall bl.a. de för verksamhet som är -

gälla grunder bolagets eller blir fastställda enligt försäkringsrörelselagen.

I i

i

‘ sou 193555 Nuvarande m. m. 131

lagstiftning

I allmänhet är grunderna av teknisk natur och

mycket svårtillgäng-

liga. Oftast krävs det av läsaren att han besitter

betydande

g sakkunskap inom försäkringsområdet för att han skall kunna

tillgodogöra sig deras innehåll.

2.5 Allmänna för individuell

försäkringsvillkor T försäkring

j De rättigheter och skyldigheter som med ett följer försäkringsavtal framgår av försäkringsvillkor som utfärdas av försäkringsbolaget.

.i Man brukar tala om allmänna och särskilda villkor. Med allmänna 5 villkor avses villkor som är gemensamma för en hel

försäkringsgren,

t.ex. livförsäkringar. De särskilda villkoren tar däremot sikte

endast särskilda försäkringar, t.ex. med

livförsäkring indexpremie.

_ Begreppet “allmänna villkor kan även uppfattas så att det avser alla i bestämmelser som är gemensamma för en viss försäkringsform eller v en av

grupp försäkringsformer.

Inom försäkringsbranschen har man beträffande individuell för-

säkring gjort betydande insatser för att få fram försäkringsvillkor i som kan tillämpas av så många bolag som möjligt. Uppmärksamhet

i har därvid ägnats åt såväl som och

livförsäkring sjuk- olycksfallsför-

säkring. Hår skall beskrivas resultatet av detta arbete såvitt

gäller

individuell livförsäkring, och

sjukförsäkring olycksfallsförsäkring.

* Villkoren för och

gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring

J berörs ej här; dessa behandlas i avsnitt 4.3 4.4. Här

respektive

redogöres ej heller för mera former av individuell

speciella person-

försäkring som t.ex. barn- och

ungdomsförsäkringar.

Livförsäkring

I slutet av år 1969 antog Svenska en

Livförsäkringsbolags Förening

rekommendation om nya för individuell försäk-

försäkringsvillkor

ring, att tillämpas fr.o.m. år 1970.1 allmänna

Tidigare gällande

j villkor hade tillkommit på 1940-talet. 1970 års villkor blev mera omfattande än tidigare villkor. Ett ökat krav förbättrad informa-

tion för konsumenterna i om inte bara de utan

fråga skyldigheter

också de rättigheter som av kräva att

följer försäkringsavtalen ansågs

åtskilliga av de frågor som funnits endast i

tidigare grunderna togs

upp direkt i villkorstexten. Här kan nämnas bl.a. den s.k. respitårstrappan vid premiedröjsmål och rätten till Grundernas

återbäring.

Svenska Livförsäkringsbolags Förening upphörde med sin verksamhet i slutet av år 1972. Föreningens verksamhet fortsätter emellertid inom Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) i vilket bolag samtliga liv- och sjukförsäkringsbolag är företrädda.

132 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU 1986:5

motsvarande reglering är mycket detaljerad och tekniskt komplices

rad. I villkoren fick föreskrifterna därför en ganska allmänt hållen*

avfattning. Hänvisning till grunderna fick göras såvitt gäller den-

närmare tekniska regleringen, t.ex. om hur det skall gå till när. återköpsvärde, fribrev eller belåningsvärde räknas fram. Vissa

ämnen, t.ex. angående påföljderna av oriktiga uppgifter från

försäkringstagaren, ansågs sakna intresse för den övervägande delen,

av Även i sådana fall gjordes därför i villkoren

försäkringstagarna. en’:

hänvisning till grunder och lag, här dock utan att det ens antyddes vad reglerna innebär.

Vid sidan av ambitionen att förbättra villkorens informationsvärde innebar de nya villkoren att man ur saklig synpunkt ändrade vissa av de bestämmelserna. I flera fall var nämligen de

tidigare gällande

formellt gällande villkoren strängare än den faktiska tillämpningen. Detta förhållande, som kunna leda till viss godtycklighet, ville

ansågs

man undanröja; de nya villkoren skulle klart och tydligt spegla de

rättigheter och skyldigheter som parterna faktiskt kunde grunda på

försäkringsavtalet.

1970 års villkor har sedermera ersatts av nya allmänna villkor 1981,

som i dag tillämpas av samtliga livförsäkringsbolag. Det inledande

avsnittet i villkoren handlar om försäkringsavtalefi Där definieras

försäkrad och förmånstagare. Det

begreppen försäkringstagare,

anges bl.a. att om till en försäkring övergår till annan

äganderätten

blir förvärvaren att betrakta som Den på vars liv

försäkringstagare.

betecknas som försäkrad och den som erhåller ett

försäkringen gäller

till av att försäkringstagaren förordnat

försäkringsbelopp följd

härom är förmånstagare. I villkoren en motsvarighet till

upptas

i FAL, att förmånstagarförordnande eller ändring av sådant regeln

förordnande skriftligen skall anmälas till bolaget och att ett förordnande gäller även om det inte antecknats i försäkringsbrevet.

Det klargörs att för försäkringsavtalet gäller, förutom vad som anges

i försäkringsbrevet och därtill hörande handlingar, vad som föreskrivs ide allmänna villkoren och i lag samt i de grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda.

Vidare fastslås i villkoren att avtalet inte kan sägas upp av bolaget; Denna principiella ståndpunkt kan emellertid inte anses hindra att

försäkringen betraktas som ogiltig därför att försäkringstagaren

lämnat till - Beträffande a

oriktiga uppgifter bolaget. påföljden eller från försäkringstagaren elle oriktiga ofullständiga uppgifter

den försäkrade till försäkringsavtalslagen och

görs en hänvisning bolagets grunder.

Ett särskilt avsnitt berör ikraftträdande”. Villko

”försäkringens

ren innebär att normalt träder i kraft vid en tidigar

försäkringen

än vad som bestämmelserna i FAL. Bolaget

tidpunkt gäller enligt

ansvar skall nämligen inträda när dess huvudkontor har mottagi

ou.1935;5(, Nuvarande lagstiftning m. m. 133

ullständiga ansökningshandlingar, förutsatt att försäkringen enligt . kan mot normal och illämpade bedömningsregler beviljas premie

tan förbehåll samt att det inte av eller

ansökningshandlingarna på annat sätt framgår att försäkringen skall träda i kraft senare.

Regeln -är alltså liberalare än dess motsvarighet i FAL, men den inte lika

går långt som bolagens praxis, som innebär att den avgörande

tidpunkten är när sökanden lämnat ifrån inte när

sig fullständiga handlingar, ?dessa tagits emot av bolaget. Kan försäkring bara meddelas mot förhöjd premie eller annars med förbehåll villkoren

gäller enligt ;detsamma som enligt FAL, dvs. träder i kraft först

försäkringen :sedan försäkringstagaren sätt

på sedvanligt accepterat bolagets anbud om försäkring under

angivna förutsättningar. Premiehöjning eller förbehåll som avser endast momentet

premiebefrielse (jfr

nedan) saknar dock betydelse beträffande för

tidpunkten bolagets ansvar för inträffade dödsfall.

Avsnittet ”premiebetalningen” behandlar den första

inledningsvis .premien som skall Liksom skall denna

erläggas. engångspremie betalas inom tio från den då avsänt avi om

dagar dag bolaget premien. I förhållande till motsvarande i FAL,

regel som anger att [premien i detta fall skall erläggas utan innebär villkors-

uppskov”,

en precisering av betalningsfristen. Om inte betalas i texten premien rätt tid träder försäkringen ur kraft. har emeller-

Försäkringstagaren .tid en möjlighet att genom betalning inom en månad från

utgången

-av tiodagarsfristen åter sätta förutsatt att den

försäkringen i kraft, försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats sedan

försäkringsskyddet upphörde.

Beträffande premie för senare

betalningstermin (förnyelsepremie) anges att denna skall betalas inom en månad från

förfallodagen. Försäkringstagaren åtnjuter m.a.o. en s.k. respitmånad under vilken fullt försäkringsskydd gäller oavsett inte betalats. Betalas

premien förnyelsepremie inte heller därefter bortfaller skyddet inte en

på gång, förutsatt att premie betalats för minst två år. I stället

tidigare påbörjas en nedtrappning av skyddet vid dödsfall. För hel eller

varje påbörjad månad efter respitmånaden sätts ned med en

försäkringen tolftedel av skillnaden mellan försäkringsbeloppet och

försäkringens fribrevsbelopp. Finns inte görs

fribrevsbelopp nedsättningen på försäkringsbeloppet i dess helhet. Efter ett år från den obetalda premiens förfallodag - det s.k. respitåret - har alltså

försäkringen antingen satts ned till eller helt

fribrevsbeloppet upphört.

Den nu beskrivna som för

trappan tillämpas nyss sagts försäkringar för vilka premie för minst två år. För

erlagts försäkringar som gällt under kortare tid sker till

nedsättning fribrevsbeloppet omedelbart vid respitmånadens Saknas trä-

utgång. fribrevsbelopp der helt ur kraft vid denna - om

försäkringen tidpunkt. Regler ”trappan” finns också - dock avsevärt mer detaljerade - i

bolagens

i 134 Nuvarande lagstiftning m.vm. SOU 1986:5

Villkoren, som främst av informationsskäl tagit in huvud-i

grunder.

dragen av dessa regler i sin text, gör därför en hänvisning till.

grunderna.

Under rubriken premiebetalningen tas också upp frågan om återupplivning av en försäkring som helt eller delvis trätt ur kraftig därför att förnyelsepremie inte betalats i rätt tid. Villkoren innebär att försäkringstagaren har en oinskränkt rätt att genom premieinbe-‘.

återuppliva inom tre månader från den obetalda

talning försäkringen

Under denna tid utgör alltså en försämring av

premiens förfallodag.

den försäkrades hälsotillstånd inte något hinder mot att försäkringen återupplivas. Betalning av premien senare medför också att försäk-

ringen återupplivas; i detta fall dock endast under förutsättning att

betalningen sker inom det s.k. respitåret och att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats efter respitmånadens utgång.

innebär att en försäkring som helt eller delvis trätt ur

Återupplivning

kraft nytt blir för dödsfall eller arbetsoförmåga som

på gällande

inträffar efter den tidpunkt premien betalas.

villkoren kan under viss tid vara fullt ansvarigt trots

Enligt bolaget

att inte betalas under respitmånaden; beror den uteblivna

premie betalningen på att försäkringstagaren före respitmånadens utgång blivit akut sjuk eller drabbats av olycksfallsskada är bolaget ansvarigt

intill tio dagar efter den tidpunkt då hindret för betalningen upphörde, dock under längst tre månader från premiens förfallo-

dag. I villkoren finns regler om premiebefrielse vid sjukdom eller

hos den försäkrade. Hel arbetsoförmåga medför

olycksfallsskada

rätt till Är arbetsförmågan nedsatt med

fullständig premiebefrielse.

minst hälften befrias försäkringstagaren från så stor del av premien som svarar mot nedsättningen. Rätt till premiebefrielse inträder först efter att varat viss tid (karenstid); villkoren ger

arbetsoförmågan

för att här bl.a. s.k. ATP-karens, som innebär att

utrymme tillämpa

karenstiden är den tid som förflyter från det att arbetsoförmågan

till dess att vederbörande blir berättigad till sjukbidrag

uppkommit eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring.

I ett särskilt avsnitt av fribrev, återköp och

ges definitioner

Däremot finns bestämd regel om försäkrings-

försäkringslån. ingen

i detta avseende utan det påpekas blott att det

tagarens rättigheter finns regler i bolagets grunder.

Villkoren behandlar också återbäring, varvid det slås fast att

till återbäring, som beräknas och gottgöres

”försäkringen berättigar enligt bestämmelser i bolagets grunder”.

I villkoren de inskränkningar som gäller i fråga om

anges

under särskilda punkter redogörs för vad

försäkringens giltighet;

som gäller om ansvar vid bl.a. självmord och krig.

bolagets

med inskränkningar i försäkringens giltighet är att söka

Syftet

Nuvarande lagstiftning m. m. 135

undvika ogynnsamt urval av försäkringstagare. Man har velat förhindra att försäkringen okontrollerat utnyttjas av personer som lever under förhållanden som inte är normala för det stora flertalet försäkrade. I fråga om självmord återger villkoren innehållet i 100 §

- Om den försäkrade vistas

försäkringsavtalslagen. utom Sverige i

område där eller råder -

krig krigsliknande politiska oroligheter

utan att han deltar i eller - är innan

f kriget oroligheterna bolaget

-_- försäkringen gällt i tre år fritt från ansvar under förutsättning att det V råder orsakssamband mellan kriget eller och försäk-

oroligheterna . -ringsfalleL Om kriget eller oroligheterna börjar vid en tidpunkt då

i den försäkrade befinner sig inom området i fråga inträder

bolagets

ansvarsfrihet dock först efter tre månader. Om den försäkrade deltar

i främmande krig eller i politiska oroligheter utom Sverige gäller

försäkringen över huvud taget inte vid dödsfall eller arbetsoförmåga. E — Karenstid - om man bortser från - även om den

gäller självmord

försäkrade då försäkringen tecknades varken var utsatt för eller avsåg att utsätta sig för den särskilda risken. Sedan karenstiden gått 5 ut är å andra sidan försäkringen oantastlig även om den försäkrade medan karenstiden ännu löpte utsatte sig för risken i fråga. Vid deltagande i främmande m.m. är som karenstiden

krig framgått obegränsad. Beträffande krigstillstånd i Sverige hänvisas till den

särskilda lagstiftning som då kan komma att gälla i fråga om bolagets

ansvarighet och rätt att ta ut en särskild tilläggspremie (krigspre-

é mie).

I villkoren anges vad den ersättningsberättigade skall iaktta för att

få försäkringsersättning med anledning av försäkringsfall. Reglerna

anknyter till bestämmelserna i FAL (21-24 §§). Det anges vidare att bolaget kan föreskriva att den försäkrade skall inställa sig för undersökning av läkare som bolaget anvisar om detta bedöms vara nödvändigt för att fastställa rätten till premiebefrielse.

På begäran av bolaget skall lämnas medgivande för bolaget att från

bl.a. läkare inhämta de uppgifter som behövs för att bolaget skall kunna bedöma sin eventuella ansvarighet.

Försäkringsersättning utbetalas enligt villkoren senast en månad

efter att den som gör anspråk på ersättning har fullgjort sina

skyldigheter mot bolaget. Om det vid dödsfall finns anledning att

utreda om oriktiga eller ofullständiga uppgifter legat till grund för

försäkringsavtalet behöver utbetalning dock inte ske tidigare än en

månad efter att sådan särskild utredning avslutats. Vid dröjsmål med

utbetalningen utgår dröjsmålsränta enligt räntelagen. I bolagens grunder finns regler hur bl.a. försäkringsersättning,

som förfallit till betalning men som inte utbetalts, skall förräntas. En erinran härom återfinns i villkoren. Samtidigt påpekas att sådan ränta avräknas från den eventuella dröjsmålsränta som skall utgå.

Ett sista avsnitt i villkoren behandlar force majeure. Uppstår hos

” 136 Nuvarande lagstiftning m. m.

SD__U 1986:5_6. v

bolaget t.ex. i anledning av krig dröjsmål med utredning eller i anledning av försäkringsfall ansvarar bolaget inte för I utbetalning i förlust som härigenom kan uppkomma.

2.5.2Sjukförsäkring

Efter att allmänna villkor för livförsäkring antagits (jfr avsnitt 2.5.1) fortsatte revisionsarbetet i syfte att skapa en gemensam ram för

försäkringsvillkoren inom alla personförsäkringsbranscher med så

likalydande bestämmelser som möjligt. Villkoren för individuell lång

sjukförsäkring (jfr avsnitt 2.4) togs först upp till behandling och en

rekommendation beträffande nya villkor antogs av Svenska Livför-

att tillämpas fr.0.m. år 1971. Villkoren

säkringsbolags Förening modifierades vid övergången till grundfri försäkring år något

1973.

I samband med en ny premierevision år 1984 utarbetadevarje

bolag sina egna villkor och i dag skiftar villkoren för sjukförsäkring mellan bolagen. Någon helt gemensam beskrivning av villkoren såsom för livförsäkringsvillkoren kan därför inte göras. Här skall dock beröras bestämmelser som ofta finns i villkoren. Flera av bestämmelserna finns i den rekommendation som beskrivits ovan.

Liksom för livförsäkring brukar villkoren för sjukförsäkring ha ett särskilt avsnitt om försäkringsavtalet, varvid det anges bl.a. att för avtalet och därtill hörande

gäller vad som anges i försäkringsbrevet

i de allmänna villkoren samt i lag och grunder (av

handlingar,

är dock endast bestämmelserna om förräntning av

grunderna

förfallna ersättningsbelopp av intresse). Villkoren innehåller inte alltid definitioner av försäkringstagare, försäkrad och förmånstagare. Vid sjukförsäkring anses definitionerna nämligen inte ha ett sådant praktiskt värde att det är nödvändigt att ta in dem i villkoren; försäkringstagaren och den försäkrade är vid individuell försäkring regelmässigt samma person och insättande av förmånstagare har

begränsad betydelse. Däremot förklaras sådana grundläggande begrepp som arbetsoförmåga, sjukperiod och karenstid.

Arbetsoförmåga föreligger då den försäkrade förlorat arbetsförmågan helt eller fått den nedsatt till minst hälften p.g.a. sjukdom eller - ibland endast p. g.a. sjukdom. ”R-karens beskrivs

olycksfall

som den del av en som förflyter innan den försäkrade blir

sjukperiod berättigad till sjukbidrag eller förtidspension enligt lagen (1962:381)

om allmän är den tid arbetsoförmåga - som

försäkring. Sjukperiod

omfattas av försäkringen - varar utan avbrott under försäkringstiden.

Försäkringens omfattning brukar inte framgå av villkoren; denna kan utläsas av försäkringsbrevet. I regel ingår endast periodisk 4

ersättning, avsedd att kompensera en del av den inkomstförlust som

*

Nuvarande lagstiftning m. m. 137

arbetsoförmågan medför. Ibland kan försäkringen innehålla också

andra ersättningsmoment, t.ex. invaliditetsersättning.

Regeln att försäkringsavtalet inte kan sägas upp brukar i

sjukför-

säkringsvillkoren inte ha samma form som vid livförsäk-

kategoriska

ring. Det anges nämligen ofta att kan ändras

försäkringsbeloppet

.. eller att en försäkring helt kan detta för att

upphöra; överförsäkring

F inte skall uppstå. Ibland föreskrivs också att villkoren kan komma att

ändras.

Bestämmelserna om försäkringens ikraftträdande är normalt utformade på samma sätt som vid livförsäkring. Även reglerna om .i

; premiebetalningen följer i allmänhet nåra livförsäkringsvillkoren

i

och behandlar första premie, förnyelsepremie och återupplivning.

g En viktig olikhet är emellertid att inte finns i

någon ”respitårstrappa”

villkoren för - Ibland vid

sjukförsäkring. gäller sjukförsäkring

bestämmelser om som avviker från livförsäk-

premiebetalningen

pringsvillkoren. Sålunda skall enligt vissa villkor första premie betalas inom 14 dagar efter avisering och betalas då den nya

förnyelsepremie försäkringstiden börjar, dock tidigast en månad efter avisering.

Betalas inte premien i rätt tid får bolaget säga upp försäkringen med

14 dagars uppsägningstid. under Premiebetalning uppsägningstiden

l medför att försäkringen fortsätter att Som ett särskilt för

gälla. skydd försäkringstagaren gäller att tidpunkten då en får verkan uppsägning

. kan flyttas fram en viss tid om premie inte betalats i rätt tid därför att . försäkringstagaren t.ex. blivit svårt Även då en inte

sjuk. uppsägning

i tid når försäkringstagaren kan under vissa en

omständigheter

i uppsägning få verkan senare än eljest. - I fråga om rätten att få en

försäkring återupplivad sedan den upphört på grund av premiedröj-

smål händer att denna är mera än vid

begränsad livförsäkring;

försäkringstagaren måste ibland utnyttja rätten redan inom tre månader från premieförfallodagen och ibland har

försäkringstagaren

över huvud taget inte rätt till

återupplivning.

Av villkoren framgår under vilka

förutsättningar ersättning utgår i ur försäkringen. Fullständig arbetsoförmåga - som regel p. g.a. såväl

sjukdom som olycksfall -— medför rätt till hela

försäkringsbeloppet;

nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften till så stor del av

försäkringsbeloppet som svarar mot nedsättningen. Ersättningen

utgår under försäkringstiden efter en karenstid i månader

uttryckt

eller som R-karens. Vid insjuknande på nytt inom tolv månader från det att en sjukperiod upphört kan gälla en förkortad karenstid.

Även arbetsoförmåga som visat eller

p. g.a. sjukdom symtom

olycksfall som inträffat innan bolagets ansvarighet inträtt berättigar

som regel till ersättning, förutsatt att när

bolaget försäkringen

meddelats känt till saken och inte särskild reservation om

gjort någon förhållandet i försäkringsbrevet. Om

bolaget inte känt till symtomet

eller olycksfallet utgår ibland ersättning endast om bolaget även med

a

i 138 Nuvarande m. m.

lagstiftning

och utan inskränkning. Var försäkringstagaren eller den försäkrade i god tro - han varken insåg eller borde inse att en lämnad uppgift var , oriktig eller ofullständig - skall emellertid, som anges ivissa villkor,

v~€:-‘wnau.‘w.».~p.-.~

alltid 5§ — Beror ‘Q

ersättning utgå (jfr FAL). arbetsoförmåga på

4=-::-:;,u..«.-a.; missbruk av alkohol eller narkotika föreligger som regel inte rätt till _ A Å

ersättning.

Ofta finns bestämmelser om till =

indextillägg försäkringsbeloppet,

som skall göras när en sjukperiod varat en viss längre tid. Tilläggen står i varierande i relation till av ~’

grad förändringen basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Försäkringstagaren har ibland rätt att vid vissa bestämda tidpunk-

ter och i viss omfattning höja försäkringsbeloppet (optionsrätt). För _

försäkringstagaren är detta ofta av värde, eftersom höjningen inte

föregås av någon hälsoprövning av den försäkrade; vissa bolag

kräver dock för att optionsrätten skall få utnyttjas att den försäkrade är fullt arbetsför.

Då det gäller rätt till invaliditetsersättning skiljer man ofta mellan

medicinsk och förvärvsmässig invaliditet. Den förra beräknas med stöd av vissa tabeller, som utarbetats av medicinsk expertis, och utan

hänsyn till omfattningen av arbetsoförmågan i det enskilda fallet.

Den förvärvsmässiga invaliditeten innebär däremot att man beaktar uteslutande den försäkrades förmåga att med hänsyn till bl.a. ålder och få inkomst av arbete. brukar utgå med stöd

utbildning Ersättning _ av reglerna om förvärvsmässig invaliditet, om inte reglerna om

medicinsk invaliditet leder till högre ersättning.

Försäkringstagaren har rätt till premiebefrielse under i princip samma förutsättningar som gäller för att försäkringsersättning skall

utgå; karenstiden kan dock vara en annan.

Vid vistelse utomlands samt vid krig och politiska oroligheter

gäller vissa inskränkningar i försäkringens giltighet. Försäkringen

omfattar i princip inte arbetsoförmåga som drabbar den försäkrade

‘:.x.r.«\-o«n.Il‘ao.~‘

under vistelse utom Norden. För att försäkringen skall ge skydd vid vanliga affärsresor och turistresor är denna princip emellertid starkt modifierad; är vistelsen utomlands avsedd att vara under en mera

begränsad tid (ofta 6-12 månader) gäller försäkringen. Bolaget är

också ansvarigt under tid då den försäkrade äri svensk utlandstjänst eller i tjänst hos utländskt företag eller internationell organisation

som har fast anknytning till Sverige. Reglerna om krig och politiska oroligheter följer i stort sett

motsvarande villkor för livförsäkring.

Vid längre sjukperioder får från enskilda försäkringsbolag vid sjukförsäkring inte utgå ersättning som medför större kompensation

än 95 procent före skatt. Därvid skall premiebefrielseförmåner för

livförsäkring i princip räknas med. Även om denna regel följs då

m4mu« .w;+$.n»;

sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 139

försäkringsavtalet ingås kan förhållandena i fråga om inkomst och andra försäkringar emellertid senare ändras så att den försäkrade tjänar på att vara sjuk, vilket anses innebära risk för

överutnyttjande av försäkringen. Som tidigare framhållits är villkoren

bolagen enligt därför berättigade att om väntas bli bestående i sådant

ändringarna fall sätta ned försäkringsbeloppet så att faller bort.

överförsäkringen Premien anpassas då till det nya som skall

försäkringsbelopp gälla. Försäkringstagaren har ofta anmälningsplikt om en

överförsäkringssituation uppkommer, men är osanktionerad, och

anmälningsplikten bolaget kan sätta ned även om det utan anmälan får reda

beloppet på överförsäkringen. Ibland skall försäkringstagaren eller den försäkrade först på begäran av bolaget lämna de som kan vara av

uppgifter betydelse för frågan om överförsäkring, men underlåtenhet att svara kan då medföra att försäkringen sägs upp.

Oriktiga uppgifter från försäkringstagaren eller den försäkrade angående den försäkrades inkomstförhållanden eller

sjukförmåner leder enligt en del villkor till att är fritt från ansvar om det

bolaget med kännedom om rätta förhållandet inte skulle ha meddelat försäkring; skulle försäkring ha meddelats i en mindre är

omfattning bolagets ansvar begränsat i motsvarande mån. God tro hos

uppgiftslämnaren medför villkoren dock att är helt

enligt bolaget ansvarigt.

Nedsättning av försäkringsbeloppet gäller för som

sjukperiod börjar efter att bolaget meddelat försäkringstagaren om

nedsättningen. För det fallet att satts ned och den

försäkringsbeloppet försäkrades inkomstförhållanden inom fem år från

nedsättningen åter ändras gäller ibland särskilda regler. Kan

enligt tillämpliga bestämmelser ersättning utgå med högre belopp, får

försäkringen, oberoende av hälsotillståndet hos den försäkrade, till det

höjas högst belopp som gällde före nedsättningen.

Villkoren behandlar också de åtgärder som skall vidtas innan bolaget är skyldigt att betala ut Bestämmel-

försäkringsersättning. serna är i huvudsak lika med motsvarande för

regler livförsäkring, kompletterat med krav på erforderlig och att

läkartillsyn skyldighet följa läkarens anvisningar.

Liksom vid livförsäkring finns ofta en bestämmelse om force majeure, som skall kunna tillämpas då bolaget kommer i

dröjsmål med utredning eller

utbetalning.

Olycksfallsförsäkring

Som framgått i föregående avsnitt var det ett önskemål att man även beträffande skulle få fram

olycksfallsförsäkring försäkringsvillkor

som kunde accepteras av Arbetet resulterade i att man år

bolagen. 1972 antog gemensamma villkor för individuell

olycksfallsförsäkring.

140 Nuvarande lagstiftning m. m. SOU -1§8o:56

i .i Rätt snart beslutade dock flera bolag att använda villkor som avvek från de gemensamma villkoren. Avvikelserna blev mera omfattande än vad som blev fallet med sjukförsäkringsvillkoren.

Inte heller beträffande villkoren för olycksfallsförsäkringen går det därför att göra en för hela branschen gemensam beskrivning. Här skall dock behandlas vissa centrala ämnen i de villkor som nu

tillämpas.

Liksom vid liv- och sjukförsäkring inleds villkoren ofta med ett

avsnitt om försäkringsavtalet. Olycksfallsförsäkring meddelas

normalt under sådana villkor att premien inte är beräknad eller bestämd för längre tid än fem åri sänder; avtalen kan emellertid ioch

för sig ingås för längre tid. Detta betyder att olycksfallsförsäkring i

allmänhet meddelas utan grunder (jfr avsnitt 2.4) varför villkoren i

regel inte hänvisar till grunder. För försäkringsavtalet gäller vad som

anges i försäkringsbrevet och därtill hörande handlingar samt i allmänna villkor och i lag.

I fråga om försäkringens ikraftträdande är reglerna ofta formulerade på samma sätt som vid liv- och sjukförsäkring. En vanlig

bestämmelse vid olycksfallsförsäkring är att försäkringen löper till

den tidpunkt som anges i försäkringsbrevet, ibland med tillägget att försäkringen kan ändras eller upphöra under vissa förutsättningar

som framgår av villkoren, t.ex. vid premiedröjsmål. Vissa bolag anger redan i villkoren till vilken exakt tidpunkt försäkringen gäller, t.ex. årsförfallodagen efter att den försäkrade 65 år.

fyller

Beträffande premiebetalningen gäller i huvudsak samma regler som vid liv- och sjukförsäkring. Liksom vid sjukförsäkring kan det

vid olycksfallsförsäkring finnas regler om premiebetalningen som är mera förmånliga för försäkringstagaren än motsvarande regler vid

- Ibland har särskilda

livförsäkring. bolagen bestämmelser om förnyelse av försäkring, särskilt då det är fråga om relativt kortvariga

avtal. Det stadgas då att förnyelse sker om premie för ny period betalas på sätt framgår av villkoren. Önskar bolaget inte förnya avtalet skall försäkringstagaren underrättas därom senast 14 dagar

före försäkringstidens slut. På samma sätt som vid sjukförsäkring saknar försäkringstagaren vid olycksfallsförsäkring ibland rätt till återupplivning då en försäk-

ring upphör p.g.a. premiedröjsmål; då sådan rätt finns skall den enligt vissa villkor liksom emellanåt vid sjukförsäkring utnyttjas redan inom tre månader från förfallodagen.

Vid olycksfallsförsäkring, som inte är grundbunden, är som

tidigare nämnts premien inte beräknad och bestämd för mer än fem år i sänder. På grund härav förbehåller sig bolagen ofta rätten att ändra premien och andra försäkringsvillkor. De nya villkoren brukar

tillämpas fr.0.m. närmast följande premieförfallodag, under förut-

sättning att försäkringstagaren underrättas om de nya villkoren

Nuvarande m. m. 141

lagstiftning

senast en vecka före Den förhållandevis korta

premieförfallodagen.

betänketiden för motiveras med att denne ändå

försäkringstagaren

har hela respitmånaden att ta till hur han vill ha sitt

på sig ställning försäkringsskydd i fortsättningen.

Försäkringstagaren är ofta skyldig att anmäla om den försäkrade blir berättigad till bl.a. Hel leder i allmänhet

förtidspension. pension

till att ersättning inte utgår enligt alla de moment som annars kan ha gällt för försäkringen. betalas t.ex. inte. Vidare

Dagersättning

bedöms invaliditet då inte efter om invalidi-

reglerna förvärvsmässig

tet utan endast efter bestämmelserna om medicinsk invaliditet.

Ibland upphör försäkringen om hel pension beviljas. Försäkringen

ändras respektive upphör även om försummar sin

försäkringstagaren

skyldighet att anmäla det ändrade förhållandet till

bolaget. Ändring-

en respektive bolagets frihet från ansvar inträder

premieförfalloda-

gen efter pensioneringen; reglerna kan alltså få retroaktiv verkan. Ibland gäller liknande som i om

regler förtidspensioneringsfallet

den försäkrade ändrar eller inom tre år från det

yrke sysselsättning

att försäkringen tecknats. som sker senare än tre år inverkar

Ändring

däremot inte på bolagets ansvar, såvida inte de i

inskränkningar

försäkringens giltighet som anges i villkoren är

tillämpliga (se nedan).

Om dagersättning ingår - vilket är mindre - kan det även

vanligt

finnas särskilda regler om om det vid ett inträffat

överförsäkring;

försäkringsfall framkommer att den försäkrade är överförsäkrad utgår ofta inte än vad som skulle ha betalats om

högre dagersättning

bolaget känt till rätta förhållandet. i den försäkrades

Ändringar

inkomstförhållanden skall som regel anmälas till ibland kan

bolaget;

ersättning sättas ned även om sådan anmälan inte görs. Villkoren behandlar också olika - t.ex.

begrepp olycksfallsskada,

medicinsk invaliditet och förvärvsmässig invaliditet - liksom olika moment som försäkringen omfattar. Olycksfallsskada definieras som kroppsskada som drabbar den försäkrade ofrivilligt genom varmed likställs plötslig yttre händelse, skada p.g.a. förfrysning, eller Däremot anses

värmeslag solsting.

skada som uppkommer p.g.a. smitta bakterie, virus eller genom annat smittämne inte som och ofta heller skada

olycksfallsskada ej

som antas ha framkallats genom att den försäkrade varit

sinnessjuk

eller påverkad av bl.a. alkohol. Beträffande skada till av att den

följd

försäkrade varit påverkad av alkohol eller liknande hos vissa

gäller

försäkringsbolag att denna i och för kan ses som en

sig olycksfalls-

skada, men att den likväl inte till därför att fallet

berättigar ersättning

tas upp under i eller

”inskränkningar försäkringens giltighet

liknande.

Bedömningen av arbetsoförmågan, som i sin tur rätten påverkar till försäkringsersättning,

grundas på sådana symtom eller funktions-

._-..7r _

1.42 Nuvarande m. m. VS(!)U

lagstiftning

som kan fastställas objektivt. Under de två första åren

nedsättningar

~v.-s;»m-.«-we-.»-.-u~ efter tar man härvid i princip hänsyn endast till den j

försäkringsfallet

försäkrades eller annat arbete. Därefter beaktar

vanliga jämförbart i

man också annat arbete, som den försäkrade kan anses klara av. De olika moment som i det enskilda fallet omfattar

försäkringen

-

--;a««:u-@.z«»~..«‘«o« «

av försäkringsbrevet. I villkoren redogörs däremot för den

framgår

närmare innebörden av de olika momenten. Försäkringsskyddet kan avse t.ex. för läkekostnader och

invaliditetskapital, ersättning resekostnader, dagersättning samt dödsfallskapital.

Liksom vid annan personförsäkring finns för olycksfallsförsäkring

särskilda bestämmelser om begränsningar i försäkringens omfattstämmeri stort med förhållanden vid sjukförsäkring-

ning. Reglerna

en. Vid finns dessutom regler som begränsar

olycksfallsförsäkring

ansvar vid flygning, sport och idrott samt (hos en del bolag)

bolagets

i atomkärnreaktioner. I om de åtgärder som skall vidtas sedan ett försäkringsfall

fråga inträffat, om utbetalning av försäkringsersättning och om bolagets

ansvarsfrihet till följd av force majeure finns i allmänhet liknande

regler som vid sjukförsäkring.

2.6Familjerättslig lagstiftning

För den behandlingen av försäkringar kan man skilja familjerättsliga

mellan situationen innan en förfaller till betalning, alltså

försäkring

förhållandet under försäkringstiden, och den då en försäkring förfaller till betalning därför att försäkringstagaren avlider, således förhållandet efter försäkringsfall.

2.6.1 Förhållandena under försäkringstiden

En har ofta ett värde redan innan ett

försäkring betydande försäkringsfall inträffar genom det sparande som försäkringen Vid bodelning som sker på grund av äktenskapsskill-

representerar. nad eller av annan anledning innan en försäkring faller ut, måste man

därför ta ställning till hur försäkringen skall behandlas. Försäkringar

är tillgångar genom att de är tillkomna för en särskild

särpräglade

situation som ännu inte inträffat vid bodelningen. Lagstiftningen innehåller emellertid inte några regler om giftorätt och bodelning förhållande. Detta betyder att som tar hänsyn till detta speciella - den

under försäkringstiden utgör en livförsäkring antingen

tecknats tagits på annans

på försäkringstagarens eget liv eller om den

liv - som en som andra i försäkringstagarens bo. Om

regel tillgång

inte av andra skäl är utesluten, skall ingå i

giftorätt försäkringen av äktenskapsskillnad. Vid bodelning som äger rum t.ex. på grund

som sker med av ena makens död skall - trots

bodelning anledning

sou 193556 Nuvarande m. m. 1.43

lagstiftning

att alltså ännu inträffat - beaktas

försäkringsfall ej dels livförsäkring

som tillhört den avlidne men som tecknats annans dels

på liv, livförsäkring som tillhör den efterlevande och som tecknats icke

den avlidnes utan på annans liv.

Vid skall - oavsett en kan eller

bodelning försäkring återköpas ej

-

försäkringens tekniska värde beaktas; det avtalade

försäkringsbeloppet saknar här betydelse. i (Angående återbäringens betydelse

detta sammanhang, se NJA 1970 s. 529 I och II samt NJA 1975 s. 33. Det förra avgörandena har behandlats av Hellner i SvJT 1974

s. 16.)

I vissa fall kan en försäkring ha ett så osäkert värde, att det är tveksamt om och till vilket värde den skall beaktas vid

bodelning.

Ofta har t.ex. rena inte värde före

riskförsäkringar något försäkrings-

fall. Om den avtalade är medför dock även

försäkringstiden lång,

sådan försäkring rätt till viss som betalas ut vid

återbäring, försäkringstidens slut, vilket innebär att försäkringen får betydelse

vid bodelningen. Vidare kan vid med fasta

lång försäkringstid premier riskförsäkringen under senare delen av ha försäkringstiden

ett visst värde då är än vad som vid

därigenom, att premierna lägre

nyteckning skulle krävas för en motsvarande

försäkring. Undantags-

vis kan en riskförsäkring för dödsfall också ha ett reellt värde om den försäkrades hälsotillstånd är sådant att det måste hållas för visst att han kommer att avlida före slut.

försäkringstidens

Rätt till pension, som skall direkt från eller från

utgå arbetsgivare en av arbetsgivare ägd försäkring, är sådan av art egendom personlig

som enligt 6 kap. inte är föremål

1 § andra stycket giftermålsbalken

för giftorätt. Om en pensionsförsäkring ägs av den anställde själv

eller om den har tecknats av en

egenföretagare, utgör den däremot som regel giftorättsgods. I vissa fall kan emellertid en anställd, trots att han själv äger vara förhindrad att över

försäkringen, förfoga försäkringen på grund av arbetsgivarens rätt och i sådant fall skall försäkringen ej heller ingå i bodelningen?

En försäkring kan undandras

giftorätt genom att den görs till enskild egendom. Giftorätt kan också vara utesluten därför att

försäkringen tillfallit försäkringstagaren som förenats

genom gåva med föreskrift som inskränker

försäkringstagarens förfoganderätt.

Om en försäkring tecknas under villkor att tiden för av

utbetalning försäkringsersättningen inte är beroende av försäkringstagarens död

och om förmånstagare är insatt, tillfaller vid försäk-

försäkringen ringstagarens död förmånstagaren direkt Även i detta

(110 § FAL).

1 l prop. 1986/87:1 med förslag till äktenskapsbalk föreslås att rätt till pension på grund av en P-försäkring som någon av makarna äger inte skall ingå i bodelning, om försäkringen gäller antingen rätt till ålderspension eller invalidpension eller rätt till efterlevandepension; i sistnämnda fallet under förutsättning att rätt till utbetalning av pensionen föreligger vid bodelningen.

m. m. 1986:56

144Nuvarande lagstiftning

fall skall inte i bodelning. Vid av 3 försäkringen ingå tillämpning i 104§ andra FAL brukar försäkringens värde

reglerna stycket

emellertid beaktas (se även avsnitt 2.6.2 nedan). i

av undandragen från giftorätt,

Är en försäkring någon anledning 5

kan detta till vederlagsanspråk enligt 13 kap. 7 § ge upphov

om försäkringstagaren använt sitt gifto-

giftermålsbalken, nämligen

för att bekosta försäkringen. i_

rättsgods

En eller har som inte något värde i.

sjuk- olycksfallsförsäkring regel

kan dock även sådan .

innan försäkringsfall inträffat. Någon gång

vara förenad med rätt till som bör beaktas vid

försäkring återbäring,

bodelning.

är inte sådan för vilken det fordras

Försäkringar egendom,

av andra maken vid Försäkringstagaren kan

samtycke förfoganden.

alltså fritt även över en som gäller på den andra

förfoga försäkring

makens eller som skall efterlevandeskydd till maken. I person ge avsnitt 2.1 har behandlats vilket som tillkommer enförmåns-

skydd

ett oåterkalleligt förordnande.

tagare enligt

2.6.2 Förhållandena efter försäkringsfall

När en faller ut vid den försäkrades död blir belopp

livförsäkring

som förut inte kunnat tas i anspråk, såsom vid

tillgängliga antingen

och vid men

temporära försäkringar försäkringar med sparmoment

utan eller som kunnat men inte har i anspråk

återköpsrätt, tagits tidigare, såsom vid belåningsbara men obelånade kapitalförsäkring-

ar. Värdet av dessa är ofta betydande i förhållande till

försäkringar

vad den avlidne i övrigt lämnar efter sig. Om en livförsäkring har tagits på annans liv, medför försäkrings-

fallet som inte att några familjerättsliga regler skall tillämpas. regel

tillfaller eller en insatt

Försäkringsbeloppet försäkringstagaren

direkt. Om emellertid är den

förmånstagare försäkringstagaren

försäkrades make och inte är insatt, torde dock

förmånstagare

böra beaktas vid den bodelning som skall göras i

försäkringsbeloppet

av den försäkrade makens död.

anledning Om en försäkring visserligen har gällt på försäkringstagarens eget

liv men inte insatts, inte heller

någon förmånstagare uppkommer

med anknytning till försäk-

några speciella familjerättsliga problem

i och blir föremål för

ringsbeloppet. Beloppet ingår kvarlåtenskapen bodelning och arv på vanligt sätt.

- - en Om däremot vilket är det ojämförligt vanligaste har försäkringstagarens liv och förmånsta-

personförsäkring gällt på inte i kvarlåtenskapen efter gare är insatt, ingår försäkringsbeloppet

Detta vid alla former av liv-, sjuk- och

försäkringstagaren. gäller

första 118§ första stycket och

olycksfallsförsäkring (104§ stycket,

. SOU 1986:56 Nuvarande lagstiftning m. m. 145

122 § FAL). Även sådana som i form av eller

belopp utgår återbäring

premiereglering följer denna regel. Vad nu sagts både i

gäller

förhållande till försäkringstagarens borgenärer och i förhållande till hans dödsbodelägare. För förhållandet till är det

dödsbodelägarna utan betydelse om försäkringen före försäkringsfallet varit utmät-

ningsfri eller inte.

Emellertid finns det regler reducerar av

som verkningarna

bestämmelsen i 104§ första stycket.

För återkalleliga förordnanden gäller främst 104 § andra stycket. Enligt detta lagrum skall belopp som faller ut efter

försäkringstaga-

rens död - såvitt fråga är om efterlevande makes rätt

giftorätt, enligt

13 kap. 12§ andra stycket giftermålsbalken eller rätt till vederlag

eller bröstarvinges rätt till laglott — behandlas som om det tillhört

boet och tillagts förmånstagaren testamente. genom Regeln gäller

för all livförsäkring på eget liv (jfr 118 § första men inte för

stycket) sjuk- och olycksfallsförsäkring (122 §), trots att som dödsfallsbelopp

utgår från den senare typen av mycket liknar och i

försäkring huvudsak fyller samma syften som ett vanligt livförsäkringsbelopp.

Enligt 104 § tredje stycket gäller regeln inte heller sådant som

belopp

på grund av tillfaller make, samboende

tjänstegrupplivförsäkring eller bröstarvinge.

104§ andra stycket brukar tillämpas analogt vid

försäkring på

annans liv, varvid försäkringens aktuella värde (inklusive

i återbäring)

vid död beaktas.

försäkringstagarens

Enligt sin ordalydelse är bestämmelserna i 104§ andra

stycket, inom sitt giltighetsområde, i alla fall där det är om

tillämpliga fråga

att beräkna någon av de angivna rättigheterna. Men bestämmelserna

tillämpas bara när någon rättighet är kränkt genom förmånstagarför-

ordnandet. Om t.ex. den enda till förmån för

försäkringen gäller

efterlevande make skall försäkringen inte minska hans i

giftorätt

boet.

Vid prövning huruvida 104 § andra är

stycket tillämpligt gör man

bodelning och arvskifte som om som omfattas

samtliga försäkringar

av regeln hade ingått i bobehållningen. De så beräknade lotterna minskas med vad den berättigade själv skall ha som

förmånstagare

till sådan (men inte till annan) försäkring. Om återstoden då är större än den lott i boet som kan beräknas om inte tas till

hänsyn försäkringarna, föreligger kränkning. I vilken egendom giftorättsrespektive laglottsökning då skall äga rum anges inte i lagtexten, men

det antas att i analogi med 116§ andra som hela

stycket regel

kvarlåtenskapen skall tas i anspråk innan behöver

förmånstagaren

avstå - Om

något. efterlevande makes rätt har kränkts av flera förmånstagarförordnanden och makens rätt inte kan i

tillgodoses

kvarlåtenskapen, skall förordnanden

enligt praxis samtliga jämkas

j. 146 Nuvarande lagstiftning m. m. ;SOU 1986:5

Är det rätt till som har kränkts, skal

proportionellt. laglott jämkningen fördelas enligt reglerna i 7 kap. ärvdabalkenÅ

Som framgått skall vid prövning huruvida giftorättskränkningä

föreligger hänsyn tas också till de försäkringsbelopp

efterlevande

make själv får som förmånstagare. Däremot skall dessa belopp inte 3} beaktas när fråga är om att beräkna efterlevande makes rätt enligtf

13 kap. 12 § andra stycket giftermålsbalken.

i 104§ andra stycket får anses uttömmande reglera

Regeln möjligheterna att jämka återkalleligt förmånstagarförordnande till

livförsäkring för att tillgodose de anspråk som anges i lagrummet.

- ett Däremot torde sådant förordnande liksom oåterkalleligt förordnande - kunna med stöd av andra

någon gång jämkas regler

för att anspråk av annat än som avses i 104§ andra

tillgodose slag

Vad som närmast kommer i fråga är jämkning med stöd av

stycket.

3 kap. 3 § ärvdabalken på grund av anspråk från först avliden makes efterarvingar; den efterlevande maken kan t.ex. ha använt kvarlåtenskapen till att teckna en försäkring och insatt andra än efterar-

vingarna som förmånstagare. Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden torde, utöver vad som

nyss nämnts, kunna jämkas för att tillgodose efterlevande makes och

bröstarvingars rätt. Sådan jämkning sker då med analog tillämpning av reglerna i 6 kap. 6 a § giftermålsbalken och 7 kap. 4 § ärvdabal-

ken.

En särskild är hur rätt till från sjuk-

fråga ersättning eller

olycksfallsförsäkring skall behandlas vid bodelning mellan levande

makar. I rättspraxis finns exempel på att invaliditetskapital från

ansetts vara sådan rättighet av personlig art-

olycksfallsförsäkring

som avses i 6 kap. 1 § andra stycket giftermålsbalken och som därför

inte skall ingå i bodelning.

2.7Skatterättslig lagstiftning

2.7.1Inkomst- och förmögenhetsbeskattning

I 31 § (1928:370), KL, och i anvisningarna till kommunalskattelagen

denna om inkomstbeskattningen av person-å

paragraf upptas regler

Eftersom om statlig inkomstskatt i 2 §

försäkringar. lagen (1947:576)

hänvisar till dessa bestämmelser, är kommunalskattelagens reglering bestämmande för hela inkomstbeskattningen.

en uppdelning av försäkringari Kommunalskattelagen bygger på pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar (P-försäkring respekti-

‘ 2.6.1 ovan

Angående framtida behandling av P-försäkringar vid bodelning, se avsnitt not 1.

i sou 193555 Nuvarande

lagstiftning mgm. 147}

ve K-försäkring). sammanfaller inte med

Uppdelningen försäkringsavtalslagens indelning i livränteförsäkring och kapitalförsäkring,

I anvisningarna till 31 §, 1, andra-trettonde

punkt stycket, anges

vad som skall gälla för att en skall anses som en

försäkring

pensionsförsäkring. I artonde stycket sägs att annan än

livförsäkring pensionsförsäkring är finns nit-

kapitalförsäkring. Härjämte enligt

- tonde stycket möjlighet att anse vad som skulle vara

eljest pensionsförsäkring som kapitalförsäkring, om förbehåll nämligen

, härom intagits i vid dess

försäkringsavtalet ingående. Premiebefrielseförsäkring tillhör enligt tjugonde samma av stycket slag försäkring

Ösom huvudförsäkringen. får numera inte innehål-

Försäkringsavtalet

l la både P- och K-delar.

Som privat dvs. annan än

pensionsförsäkring, tjänstepensionsförsäkring, godtas försäkring på försäkringstagarens som skall

person = till honom

ge ålderspension själv eller efterlevandepension till hans

i make eller samboende eller till hans, makes eller samboendes barn : under tjugo år. Hit räknas också

försäkring som skall ge invalidpen-

sion till försäkringstagaren och med en

i själv försäkring begränsad form av försörjningsränta till make som skall ge efterlevandepension

. eller barn (oavsett ålder) under ett visst antal år.

högst Försörjnings-

ränta innebär att om eller

livsvarig ålderspension livsvarig efterlev-

andepension till make inte utgått under viss minsta tid, skall under p återstoden av denna tid pension till de efterlevande. Om alla

utgå

berättigade dör före garantitidens

utgång upphör försörjningsräntan.

Som privat under vissa

pensionsförsäkring godtas förutsättningar

också försäkring för som

efterlevandepensionering tecknas av

dödsboet efter en avliden

näringsidkare.

Tjänstepensionsförsäkring är sådan som pensionsförsäkring tagits

i samband med tjänst och för vilken

arbetsgivaren åtagit sig att betala

hela premien. De tillåtna är desamma som vid

pensionsförmånerna

privat försäkring. Försäkringen skall alltså ge ålders- eller invalidpension till den försäkrade eller

arbetstagaren efterlevandepension

till hans make eller samboende eller hans, makes eller samboendes barn under år. Även är

tjugo försörjningsränta tillåten men

förekommer vid bara vid icke kollektivav-

tjänstepensionsförsäkring

talsgrundad försäkring. Tjänstepensionsförsäkring för efterlevande-

pensionering kan tecknas av arbetsgivare även efter det att arbetstagaren har avlidit. Utöver vad som nu angetts upptar anvisningarna ett flertal förutsättningar med avseende minsta ålder

på premiebetalningen,

för utbetalning av kortaste

ålderspension, utbetalningstid, beloppens

fördelning i tiden m.m., som måste vara för att en

uppfyllda

försäkring skall godtas som

pensionsförsäkring. Anvisningarna

anger också att av för skall

försäkringsvillkoren pensionsförsäkring

framgå att försäkringen inte får eller belånas och att pantsättas

Nuvarande m. m. E. 1986 V

148 lagstiftning (j.

kan överlåtas eller återköpas endast under de begrän-

försäkringen

sade förutsättningar som framgår av anvisningarna. f i Som behandlas enligt anvisningarna den som sammanbor

framgått

med den under äktenskapsliknande förhållanden påi

skattskyldige

samma sätt som make. Däremot räknas inte t.ex. barnbarn som . ”barn”. › i annan form än livränta från sjuk- eller olycksfallsför-

Ersättning

som inte är pensionsförsäkring hanteras olika beroende på ,

säkring

om anses ha i samband med tjänst eller ej. Om

försäkringen tagits

i samband med behandlas den på samma

försäkringen tagits tjänst sätt som P-försäkring, dvs. utfallande belopp utgör skattepliktig

intäkt. Skatt skall dock inte för ersättning som avser sjukvårds-

utgå

eller läkarkostnader. Har försäkringen inte tagits i samband med likställs med K-försäkring. Livränta som utgår

tjänst försäkringen

från eller utgör i princip alltid skatteplik-

sjuk- olycksfallsförsäkring

har utan samband med tjänst skall

tig inkomst; försäkringen tagits

dock endast viss del av livräntan tas upp till beskattning (31 § andra b och c samt 32§ lmom. första stycket c-e och 2 mom.

stycket

KL). inkomstbeskattas när ersättning betalas ut.

Pensionsförsäkring

För att inte de medel som ned skall bli

läggs på försäkringen

dubbelbeskattade, får premierna fortlöpande dras av vid inkomstbe- Inte heller beskattas räntevinster hos

skattningen. uppkommande

försäkringsbolaget. För premier som erlagts för privat pensionsförsäkring får avdrag

inom vissa ramar §2 mom. första stycket 6 KL och göras (46 till detta innebär i stort sett

anvisningarna lagrum). Reglerna följande. Avdrag får göras med vissa procent av försäkringstagarens

A-inkomst, till den del denna inte överstiger visst antal basbelopp om allmän är större för den

enligt lagen försäkring. Avdragsrätten

som helt saknar i och inte heller har

pensionsrätt anställning

bestämmande inflytande i arbetsgivarföretaget samt för den som haft A-inkomst av rörelse eller Avdragsrätten är här

jordbruksfastighet.

av A-inkomsten till den del denna inte överstiger högst 35 procent 20 för året närmast före och 25 procent av

basbelopp taxeringsåret

den del av inkomsten som 20 men 30 basbelopp. För

överstiger ej anställda med i medges avdrag med högst pensionsrätt anställningen

ett eller, om A-inkomsten överstiger 10 basbelopp,

basbelopp

10 procent av denna, dock högst två basbelopp. Vid får göra avdrag för

tjänstepensionsförsäkring arbetsgivaren

kostnaderna enligt allmän pensions-

för att trygga pensionsåtagande

eller motsvarande alternativt, med högst vissa procent av plan eller, utbetald lön till arbetstagaren (anvisningarna till 29 §, punkt 2, KL). Vid icke försäkring utnyttjas företrädesvis

kollektivavtalsgrundad

den senare regeln.

sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 149

Som ovan angetts inkomstbeskattas utfallande P-försäkringsbe- ~ Och härvid tas inte till huruvida för

lopp. någon hänsyn premierna

försäkringen kunnat i sin helhet dras av enligt det föregående, utan hela det utfallande beloppet tas alltid till beskattning. Härigenom - kan alltså viss dubbelbeskattning uppkomma. För att hindra skatteflykt upptar lagen också bestämmelser om att skattskyldigheten i

Ävissa fall skall ligga kvar hos den ursprunglige försäkringstagaren

trots att rätten till försäkringen övergår på annan (53§ 4mom. i KL).

Vid K-försäkring gäller motsatt ordning. Premie för K-försäkring

j får inte dras av vid inkomstbeskattningen, men å andra sidan är belopp fria från inkomstskatt (19 § KL). Tillfaller belopj utfallande pet någon annan än försäkringstagaren, är det som regel i stället

underkastat arvs- eller gåvobeskattning (se följande avsnitt). Såvitt

gäller försäkring på försäkringstagarens eget liv, där utbetalning sker med anledning av att försäkringstagaren uppnår avtalad dag för

-

livsfallsutbetalning, har skattefriheten sin naturliga grund i att försäkringstagaren har byggt upp försäkringsbeloppet genom betal-

ning av premier med beskattade medel. Men om försäkringen 7

föranleder utbetalning på grund av försäkringstagarens död, kan det

däremot hända att summan av erlagda premier jämte ränta inte på långt när motsvarar Även denna ”vinst”

försäkringsbeloppet. åtnjuter emellertid skatteförmåner (se följande avsnitt).

Försäkringsbolagen betalar inte någon inkomstskatt avseende

P-försäkring. Vid K-försäkring däremot betalar bolagen statlig inkomstskatt (”ränteskatt”) på den nettointäkt av bolagens kapitaloch fastighetsförvaltning som belöper på sådana försäkringar.

Skattesatsen är 40 procent. Med hänsyn till de avdrag som får göras vid bestämmande av den beskattningsbara inkomsten blir det

ungefärliga skatteuttaget för flertalet bolag drygt 30 procent (storleken varierar beroende på hur bolagens försäkringsbestånd är

sammansatta). I prop. 1986/87:61 föreslås att skattesatsen höjs från 40 till 50 procent.

Någon förmögenhetsbeskattning av rätt till försäkring förekommer inte. I nyssnämnda proposition föreslås emellertid att livförsäkringar skall tas upp till förmögenhetsbeskattning. Från beskattning skall

dock undantas P-försäkringar, K-försäkringar som avser endast

dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbara samt försäkringar som ger rätt till livränta eller sjukränta som utges på

grund av annan försäkring än livförsäkring. Förmögenhetsvärdet på de beskattningsbara försäkringarna skall motsvara det tekniska

återköpsvärdet, dvs. eventuell återbäring beaktas inte i detta

sammanhang. Skatteplikt skall gälla för försäkringens ägare och

detta även om förfoganderätten är inskränkt genom att någon satts in

som förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förordnande. Sedan en

förmånstagare fått förfoganderätt över en försäkring är det dock förmånstagaren som är skattskyldig. Försäkringar som tecknats enligt ansökan före den 13 september 1986 undantas från förmögen-

hetsbeskattning.‘

2.7.2Arvs- och gåvobeskattning

Om vid försäkring på eget eller annans liv försäkringstagaren avlider utan att det finns något förmånstagarförordnande till försäkringen, tillfaller försäkringsbeloppet eller försäkringen försäkringstagarens dödsbo och blir en del av den egendom som ingår i bodelning och arvsskifte efter honom. Arvinge eller testamentstagare drabbas av arvsskatt på förvärvet på samma sätt som för kvarlåtenskapen i övrigt. För denna situation innehåller varken FAL eller lagen (1941:416) om arvskatt och gåvoskatt (AGL) någon särskild regel.

Om det däremot finns ett gällande förmånstagarförordnande, ingår försäkringsbeloppet enligt 104§ första stycket FAL inte i kvarlåtenskapen efter försäkringstagaren. Förmånstagaren gör inte ett arvsrättsligt fång utan ett allmänt förmögenhetsrättsligt fång av egen art (jämför avsnitt 2.1). Motsvarande gäller, trots att det inte finns någon uttrycklig regel härom i FAL, när förmånstagaren vid annan tidpunkt än försäkringstagarens död får försäkringsbeloppet på grund av livsfallsutbetalning, när försäkringstagaren uppnår viss avtalad ålder eller på grund av på annans liv.

försäkring

I 12 resp. 37 § AGL förekrivs att vad som utgår på grund av förmånstagarförvärv skall beskattas som om det är fråga om arv eller gåva. Reglerna gäller för sådan försäkring som är kapitalförsäkring i både FAL:s och KL:s mening, för livränteförsäkring som inte är P-försäkring samt för sjuk- och olycksfallsförsäkring; P-försäkringar däremot är helt fria från arvs- och gåvoskatt. Om förmånstagaren vid försäkringstagarens död får förfoganderätt över en skattepliktig försäkring eller, utan förfoganderätt, får ut belopp från försäkringen, skall enligt 12 § vad han erhåller vid beräkning av arvskatt anses som arvfallen egendom. Vad någon i annat fall får på grund av förmånstagarförordnande beskattas enligt 37 § som gåva.

Vid sådan kapitalförsäkring där hela försäkringsbeloppet förfaller till betalning vid försäkringstagarens död blir frågan om förfoganderätt över försäkringen inte aktuell; försäkringsbeloppet beskattas hos förmånstagaren enligt 12 §. Vid kapitalförsäkring som skall betalas ut i rater och vid livränteförsäkring blir valet av beskattningsmetod däremot beroende av om förmånstagaren fått förfoganderätt över försäkringen. Har han fått sådan rätt, beskattas enligt 12§ hela

*Riksdagen har den 16 december 1986 beslutat om lagstiftning i enlighet med de redovisade förslagen (SFS 1986:1226 och 1227).

i sou 193556 Nuvarande lagstiftning m. m. 151

försäkringens värde, beräknat efter vissa nuvärdestabeller, omedelbart. Har han inte fått sådan rätt beskattas i stället utfallande belopp successivt enligt 37 §.

F örmånstagarförordnandets avgör om förmånstagaren utformning

fått förfoganderätt över försäkringen. Finns det bara en förmånstagare eller innebär förordnandet att den förmånstagare, som vid

försäkringstagarens död är närmast till att förvärva försäkringen,

omedelbart och med uteslutande av i andra hand insatta förmånstagare får en definitiv rätt till hela försäkringen, har han förfoganderätt. Om förordnandet i stället har den i praktiken ganska vanliga

utformningen, att förmånstagare till varje är den av delbelopp

förmånstagarna som vid varje förfallodag är närmast till att ta emot

beloppet, får den förmånstagare som är närmast till vid försäkrings-

tagarens död inte genom överlåtelse eller pantsättning av försäkringen äventyra senare förmånstagares rätt; han har alltså inte förfoganderätt.

Om ett förordnande innebär att t.ex. en förmånstagare skall ha de tio första delbeloppen och en annan de återstående, torde ofta båda förmånstagarnas fång böra i sin helhet beskattas enligt 12 §.

Frågan huruvida förmånstagaren har fått förfoganderätt över

försäkringen får aktualitet också vid försäkring på annans liv, om försäkringstagaren dör före den försäkrade. Enligt 110 § FAL skall

då förmånstagaren inträda i försäkringstagarens rätt. Om förordnan-

dets innebär att får en definitiv rätt till

utformning förmånstagaren försäkringen vid försäkringstagarens död, skall hela försäkringens

aktuella värde då beskattas enligt 12 §. Och vad förmånstagaren därefter kan erhålla vid den försäkrades död är fritt från skatt,

eftersom förmånstagaren då har trätt i försäkringstagarens ställe som

ägare till försäkringen. Om förordnandet däremot innebär att förmånstagare skall vara den som vid den försäkrades död är närmast

till att ta emot försäkringsbeloppet, torde beskattningen få uppskju-

tas till denna tidpunkt och då ske enligt 37 §.

Vid beskattning enligt 12§ skall alltså försäkringsbeloppet eller

försäkringens aktuella värde sammanläggas med den arvs- eller testamentslott som förmånstagaren kan ha rätt till och beskattas som arv. För att uppmuntra det försäkringssparandet har

frivilliga

emellertid för försäkringar vissa skattelättnader, som

beviljats

saknar motsvarighet för andra

tillgångar. Från försäkringsbelopp som ur som tagits utgår kapitalförsäkring

på försäkringstagarens eller hans makes liv och som enligt bestämmelserna i 116§ första stycket är utmätningsfri, får före sammanläggningen med arvs- eller testamentslott avdras ett belopp motsva-

rande sex basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för

det år under vilket skattskyldighet inträtt. Om en förmånstagare uppbär belopp från flera får han inte göra mer än

försäkringar,

152 Nuvarande m. m.

lagstiftning

sammanlagt ett sådant basbeloppsavdrag, men å andra sidan får ett

fullt avdrag göras för varje förmånstagare. Eftersom basbeloppsav-

draget för år 1986 uppgår till 139 800 kr, är det alltså sammantaget avsevärda belopp som är undantagna från beskattning om en

försäkring delas upp på flera förmånstagare. Vid livränteförsäkring som ej är att anse som P-försäkring görs inte något basbeloppsavdrag. I stället dras från varje årsbelopp av

2 500 kr, varefter återstoden av årsbeloppen, värderade efter nuvärdestabellerna, tas till beskattning.

Om en gift försäkringstagare, som har giftorättsgemenskap med

sin make, dör och efterlämnar en försäkring utan förmånstagarförordnande, får efterlevande maken på grund av sin giftorätt del i

försäkringsbeloppet, vanligen hälften. Vad den efterlevande på

denna grund erhåller är enligt 15 § AGL fritt från arvsskatt. För att efterlevande make inte i vissa fall skall vara i skattehänseende sämre ställd därför att han har insatts som förmånstagare, har i 12 § första

stycket tredje meningen tagits in en regel av innebörd att den del av makens förmånstagarförvärv, varmed hans giftorättsandel i boet

skulle ha ökat om försäkringsbeloppet hade ingått i boet, är fri från

skatt. Vid beräkning av den skattemässiga giftorättsökningen skall

hänsyn tas till samtliga försäkringar efter den avlidne utan hänsyn till att annan än make är insatt som förmånstagare. Sålunda skall även P-försäkringar beaktas, trots att sådana försäkringar inte arvsbeskattas. innebär normalt att i vart fall halva

Regeln försäkringsbeloppet

avgår som skattefri giftorättsandel, varjämte maken har rätt till

basbeloppsavdrag och det vanliga grundavdraget om 50 000 kr som

gäller vid all arvsbeskattning av make. Under år 1986 kan efterlevande make, som inte är arvinge eller testamentstagare, såsom

förmånstagare till kapitalförsäkringsbelopp skattefritt ta emot

379 600 kr.

Skattskyldigheten enligt 12 § omfattar också belopp som tillfaller

laglottsberättigad bröstarvinge enligt 104 § andra stycket FAL. (Om

denna bestämmelse i FAL, se avsnitt 2.6.2.) Om fånget avser

kapitalförsäkringsbelopp och om arvingen inte samtidigt kan anses inta ställning som förmånstagare, får något basbeloppsavdrag inte göras från vad bröstarvingen erhåller. I fråga om livränteförsäkring

får däremot 2 alltid bröstarvinge får

500-kronorsavdraget göras då en ett försäkringsbelopp enligt 104 § andra stycket.

När efterlevande make med stöd av 104 § andra stycket gör

anspråk på belopp som förmånstagarförordnande skall tillfalla enligt

någon annan, kommer inte i fråga eftersom giftorätt och

beskattning

de övriga rättigheter som nämns där över huvud taget inte medför

skatteplikt. Beskattning av förmånstagarförvärv såsom av gåva enligt 37 § blir

aktuell i olika situationer. Den vanligaste är sannolikt att förmånsta-

lagstiftning

gare till varje delbelopp från livränteförsäkring är den förmånstagare som är närmast till vid varje utbetalningstillfâlle. Härjämte kan det vara fråga om utbetalning till grund av att den

förmånstagare på försäkrade (oavsett om det är eller

försäkringstagaren någon annan) uppnår avtalad ålder för livsfallsutbetalning eller

utbetalning på grund av att vid annans liv den försäkrade avlider.

försäkring på Beskattning enligt 37 § kan också bli aktuell då ett förmånstagarförordnande utformats så att får rätt att över

förmånstagaren förfoga försäkringen först efter försäkringstagarens död.

När hela betalas ut en och när

försäkringsbeloppet på gång förmånstagaren får förfoganderätt över en som skall

försäkring betalas ut i rater, beskattas även 37 § hela värde

enligt försäkringens omedelbart. Om förmånstagaren inte har fått

förfoganderätt, beskattas däremot endast utfallande vilket sker årsvis

belopp, på grundval av särskilda deklarationer av När samma

förmånstagaren. förmånstagare uppbär belopp under flera år, äger sammanläggning rum under en tioårsperiod.

Skattesatsen är densamma för arvsskatt och men

gåvoskatt, reglerna för beräkning av är inte helt samma. I

skattepliktigt belopp 37 § hänvisas till 12 § andra-femte Detta innebär att

styckena. förmånstagaren även vid beskattning enligt

37 § får göra basbeloppsavdrag respektive 2 500-kronorsavdrag. I praxis (SvJT 1965 rf s.

40) har även medgetts till efterlevande makes skattefria

motsvarighet giftorättsandel enligt 12§ första Vidare

stycket tredje meningen. medges vid gåvobeskattningen 39 § d ett allmänt om

enligt avdrag 2 000 kr (att jämföra med de om 50 000 kr, 25 000 kr

grundavdrag respektive 5 000 kr som gäller vid arvsbeskattningen). Detta senare medför för livränteförsäkringarnas del att det skattefria

årliga beloppet blir (2 500 + 2 000 =) 4 500 kr.

De flesta förmånstagarförordnanden är benefika, och det är detta som är den egentliga grunden för beskattningen AGL.

enligt Någon gång kan det emellertid hända att förmånstagaren har lämnat

någon form av för att bli insatt som vilket kan leda

vederlag förmånstagare, till att utfallande försäkringsersättning inte skall beskattas. Förmånstagaren kan t.ex. helt eller delvis ha betalt för försäk-

premierna ringen eller förordnandet kan - som i rättsfallet NJA 1976 s. 629 ha tillkommit i samband med och haft till

bodelningsuppgörelse syfte att tillgodose

förmånstagarens giftorätt.

Om en försäkring är belånad hos eller som

försäkringsbolaget lagd pant för annan skuld, avråknas vid av arvsskatt för

beräkning förmånstagare skuldbeloppet från försäkringsbeloppet. Om försäkringstagaren i till har föreskrivit att

skriftlig förklaring bolaget skulden i stället skall betalas av hans dödsbo, emellertid

respekteras det; hela ut för och

försäkringsbeloppet läggs förmånstagaren behållningen i boet minskas med Eftersom förmåns-

skuldbeloppet.

lagstiftning m:

av basbeloppsavdraget oftast blir lindrigare tagarförvärvet på grund beskattat än den kvarlåtenskapen, medför en sådan

egentliga föreskrift en minskning av den totala arvsskatten.

3 i

Försäkringsverksamheten Sverige

Privat försäkring meddelas i av som är

Sverige försäkringsbolag, antingen aktiebolag eller ömsesidiga kan

bolag. Personförsäkring meddelas också av Enskild får inte

understödsföreningar. person meddela försäkring. nedan tar sikte i första hand

Redogörelsen på personförsäkring.

Genom den offentliga till vilken i detta

försäkringen, sammanhang främst är att räkna allmän allmän

sjukförsäkring, folkpensionering (AFP) och försäkring för allmän har utveck-

tilläggspension (ATP), lats ett grundskydd Vid arbetsskador

på personförsäkringsområdet. ges ett förstärkt försäkringsskydd (se lagen (1962:381) om allmän försäkring respektive lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring). Stora grupper åtnjuter olika kollek-

ytterligare personskydd genom tiva främst av avtal mellan arbetsmarknadens

anordningar på grund parter (se nedan, avsnitt 4.4). Detta ytterligare skydd är i mycket stor utsträckning garanterat genom försäkring i enskilda försäkringsbolag. I övrigt utgör utbud av

försäkringsbolagens personförsäkring numera i huvudsak ett till den som den

komplement trygghet, offentliga försäkringen och de kollektiva skyddsanordningarna skapar.

Vid utgången av år 1984 var 550

sammanlagt drygt försäkringsbolag verksamma i Sverige, därav 14 utländska. Efter verksamhetens geografiska omfattning brukar de svenska bolagen delas i

upp riksbolag, läns- och häradsbolag samt Branschen kan

sockenbolag. också delas upp efter i liv- och

verksamhetsgrenar sjukförsäkringsbolag, skadeförsäkringsbolag samt återförsäkringsbolag.

Riksbolagen dominerar den enskilda

försäkringsverksamheten. År 1984 svarade av svenska försäk-

dessa för 96 procent samtliga ringsbolags premieinkomster i direkt försäkring i Sverige, och de förvaltade ungefär 98 procent av Mätt i antalet före-

tillgångarna. tagsenheter utgör riksbolagen däremot en mindre del. År 1984 fanns i Sverige 58 framträder i sammanslut-

riksbolag. Många riksbolag ningar eller koncerner. I dessa fall kan i snarare koncernen än

regel de räknas som

ingående bolagen självständiga företagsenheter.

År 1984 fanns 35 läns- och samt 446

häradsbolag sockenbolag.

Försäkringsverksamheten Sverige

Läns- och meddelar olycksfallsförsäkring. Härutöver häradsbolagen förekommer emellertid endast i riksbolagen. personförsäkring Av de 58 riksbolagen år 1984 var 31 aktiebolag och 27 ömsesidiga läns-, härads- och sockenbolag är ömsesidiga bolag. Samtliga bolag. ägs av sina aktieägare. Genom FRL (om Försäkringsaktiebolagen denna 2.3) och dess tillämpning är dock aktieägarnas lag, se avsnitt att ta ut vinst ur verksamheten begränsade. Såvitt gäller möjligheter allt överskott till försäkringstagarna i livförsäkringsbolag återgår form av återbäring (vid grundfri försäkring alternativt genom av eftersom förbud mot utdelning till justering premienivån) aktieägarna råder enligt FRL. De bolagen ägs av sina försäkringstagare. När det ömsesidiga föreskriver FRL att endast bolagets tillgånggäller personförsäkring ar skall svara för dess förbindelser. Vid sådan försäkring kan sålunda försäkringstagarna inte bli personligt ansvariga för bolagets förbindelser. Den enskilda omfattar i dag ett stort försäkringsverksamheten antal vilka kan grupperas på olika sätt. Bolagen försäkringsgrenar, delas enligt FRL in i livförsäkringsbolag och skadeförsäkringsbolag. I det branscharbetet delar man ofta upp försäkringsverkpraktiska samheten i och sakförsäkring, varvid till personförpersonförsäkring hänförs sjukförsäkring och olycksfallsförsäksäkring livförsäkring, ring. Emellanåt görs indelning i summaförsäkring respektive skadeför- Med summaförsäkring avses att i försäkringsavtalet bestämsäkring. da utfaller vid viss inträffad händelse såsom uppnående av belopp viss ålder, dödsfall, eller invaliditet. Storleken av de belopp sjukdom som betalas ut alltså inte av den eventuella skada det påverkas särskilda försäkringsfallet kan ha medfört. Skadeförsäkring enligt denna har däremot till uppgift att adekvat ersätta den terminologi ekonomiska förlusten av inträffad skada på person eller på grund och olycksfallsförsäkring kan vara en kombination egendom. Sjukav och då det kan utfalla t.ex. summaförsäkring skadeförsäkring, såväl avtalat som ersättning för invaliditetsbelopp (”summa”) läkarvårdskostnader (”skada”). På görs i FAL en gränsdragning mellan livförsäkringsområdet och Kapitalförsäkringen avser kapitalförsäkring livränteförsäkring. ett kan dock även vara vanligen engångsbelopp. Ersättningen avtalad att skiljer sig då emellertid utgåi poster (rater). Försäkringen från att antalet poster är bestämt i livränteförsäkringen genom Vid beror antalet av att någon är i förväg. livränteförsäkring poster livet. - Då det gör man vidare åtskillnad mellan gäller livförsäkring och Med menas då riskförsäkringar sparförsäkringar. riskförsäkring en där sker endast om den försäkvanligen försäkring utbetalning

Försäkringsverksamheten Sverige

rade avlider före en viss eller före en viss annan

tidpunkt person. Riskförsäkring och sparförsäkring kan förekomma både vid

kapitalförsäkring och vid livränteförsäkring.

Inom livförsäkring skiljer man också mellan

pensionsförsäkring (P-försäkring) och kapital/försäkring (K-försäkring).

Uppdelningen hänför till den av

sig skattemässiga behandlingen försäkringen (se avsnitt 2.7.1 ovan).

Livförsäkring tillhandahålls i såväl individuella som kollektiva former. Inom den individuella dominerar

livförsäkringen försäkringar med sparmoment. Under senare decennier har de kollektiva livförsäkringarna fått en alltmer ökad omfattning. Med kollektiva livförsäkringar förstås dels grupplivförsäkring, som främst de

genom överenskommelser arbetsmarknadens parter träffat fått stor

mycket utbredning, dels kollektiv tjänstepensionsförsäkring och särskild tilläggspensionsförsäkring, som utgör komplement till den allmänna

- Även tilläggspensionen. sjuk- och olycksfallsförsäkring tecknas såväl individuellt som kollektivt.

Koncentrationen inom försäkringsbranschen har ökat

påtagligt, framför allt sedan år 1960. De mest i

betydelsefulla förändringarna företagsstrukturen har skett i samband Skandiakoncernens

med

förvärv under 1960-talet av Svea, Skåne, och Öre-

Thulebolagen sundskoncernen, varigenom Skandiakoncernen - mätt efter

premieinkomsterna - blivit

den största enheten i landet (ca 25 procent 1985). Vidare sammanslöt under samma tid förutvarande

sig Svenska Liv, Hansa och Städernas i Hansakoncernen. År 1970 sammanslogs Trygg och Framtiden, och år 1971 fusionerades Hansaoch Tryggkoncernerna.

Sedan en tid finns som helhet -

längre på försäkringsmarknaden alltså vad gäller både livförsäkringssidan och

skadeförsäkringssidan -

fyra dominerande gruppbildningar: Folksam,

Länsförsäkringsbolagen, Skandia och Trygg-Hansa. Skandia består av

aktiebolag, medan de övriga i huvudsak drivs som Länsför-

ömsesidiga bolag. säkringsbolagen har tidigare meddelat försäkring endast som skadeförsäkringsbolag. Under 1985 beviljades de emellertid koncession för och annan och ett särskilt -

livförsäkring personförsäkring bolag Länsförsäkringar Liv - bildades.

Folksam, Skandia, Trygg-Hansa, Valand och Vegete svarade år 1985 för omkring 45 procent av den totala i

premieinkomsten livförsäkring och annan personförsäkring. Motsvarande andel för SPP, AMF-pensionsförsäkring och AMF-sjukförsäkring

uppgick samma år till mer än 50 procent.

Sex koncerner - Ansvar, Folksam, Länsförsäkringsbolagen, och -

Skandia, Trygg-Hansa Vegete erbjuder i stort sett alla typer av försäkringar som förekommer på den allmänna marknaden.

Övriga

företag meddelar antingen personförsäkring eller

skadeförsäkring.

Försäkringsverksamheten i Sverige

Under 1986 har fattats beslut om ett samgående mellan Valand, Vegete, Skånska Brand och Allmänna Brand; fr.0.m. den 1 januari 1987 Wasa. Moderbolag i

ingår dessa bolag i försäkringskoncernen

koncernen blir Wasa Liv (f.d. Valand och Vegete Liv). I övrigt kommer koncernen att bestå av Wasa Skåne (f.d. Skånska Brand),

Wasa Göta (f.d. Allmänna Brand), Wasa Nord (f.d. Vegete Sak)

samt några nybildade bolag.

Försäkringsformer

Inledning

På flera ställen i vårt betänkande hänvisar vi till olika

försäkringsformer utan att närmare beskriva konstruktionen av försäk-

varje ring. Vi redovisar därföri detta avsnitt de olika

försäkringsformerna. Den indelning vi gör i vårt en

följer principerna lagförslag, nämligen uppdelning i individuell och kollektivav-

försäkring, gruppförsäkring talsgrundad försäkring. I det avsnitt som berör

kollektivavtalsgrundad försäkring beskrivs också de särskilda som för

försäkringar gäller lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare.

4.2 Individuell

försäkring

Vid direkt meddelad brukar de som

personförsäkring försäkringar meddelas av liv- och ofta i förhål-

sjukförsäkringsbolagen särskiljas

lande till bolagens olika Med denna

verksamhetsgrenar. utgångspunkt är det vid individuell försäkring naturligt med en i

indelning livförsäkring med grunder och annan individuell En

försäkring. närmare beskrivning av vad som avses med grunder för

försäkringsverksamhet har lämnats i avsnitt 2.4.

4.2.1Livförsäkring med grunder

Inom gruppen livförsäkring med kan delas in

grunder försäkringarna i kapitalförsäkring och vilka

livränteförsäkring, bägge försäkrings-

former i sin tur omfattar i med vad som

försäkringar enlighet framgår av det följande.

Kapitalförsäkringar

Kapitalförsäkring för dödsfall utan sparmoment (T-försäkring). Försäkringen är temporär, vilket innebär att

försäkringsersättning betalas ut endast om den försäkrade avlider under den tid som angivits i försäkringsavtalet, t.ex. innan han 65 år. Om den

fyllt

Försäkringsformer

försäkrade är i livet vid utgång utbetalas inte någon

försäkringstidens ersättning; det rör sig alltså om en ren riskförsäkring. Försäkringen

är att hänföra till skattekategori K.

Kapitalförsäkring för livsfall (L-försäkring). Vid denna försäkring

betalas ut då den försäkrade uppnått viss i

försäkringsersättning försäkringsavtalet angiven ålder, t.ex. 60 år. Någon ersättning utgår

inte om den försäkrade avlider före försäkringstidens slut. Numera förekommer det inte att försäkringar av denna art tecknas separat.

tillhör skattekategori K. Försäkringen Kapitalförsäkring för dödsfall med sparmoment (D-försäkring).

betalas ut vid den försäkrades död, när

Försäkringsersättning

dödsfallet än inträffar (livstidsförsäkring), alternativt då den försäkrade viss i fastställd ålder eller vid dödsfall

uppnår försäkringsavtalet

dessförinnan kapitalförsäkring). Utbetalning sker allt-

(sammansatt

så under alla förhållanden. I allmänhet betalas försäkringsersättning ut på en gång, t.ex. då den försäkrade uppnått den avtalade åldern, men det förekommer att i stället sker i rater under en

betalning

bestämd tid betecknas då D ik). Försäkringen tillhör

(försäkringen skattekategori K.

Av finns en variant där vid dödsfall före viss

livstidsförsäkringen

ålder 65 endast ett lika med summan av erlagda

(t.ex. år) belopp (jämte återbäring) utbetalas. premier

Här skall nämnas en relativt i Sverige,

ny försäkringsform

Universal Life. starkt om försäk-

nämligen Försäkringen påminner

D 90, vid vilken ersättning utbetalas vid den försäkrades

ringsformen

- död eller efter att den försäkrade uppnått 90 års ålder på En Life har en riskdel och en

begäran. försäkring av typ Universal

Till skillnad mot vad som vid annan försäkring kan

spardel. gäller

emellertid hålla storlek öppen inom

försäkringstagaren spardelens

vissa gränser; för försäkringstagaren gäller att han endast måste tillse

att premiebetalningen räcker till för att upprätthålla riskskyddet (jfr

avsnitt 15.2).

Livränteförsäkringar

Vid dessa betalas ut under en eller

försäkringar försäkringsersättning

omedelbart livrän-

flera personers livstid, antingen (genast börjande

från en framtida livränta) eller efter det att

ta), tidpunkt (uppskjuten

Utbetalningen kan vara en viss person har avlidit (överlevelserähta). eller till viss tid. som tillhör denna

livsvarig begränsad Försäkringar

- betecknas grupp brukar - alltefter deras närmare utformning R, EL, EDL eller ED. Följande kan DR, RDR, RTDR, ER,

framhållas angående dessa försäkringar.

R utgår från det

(livsvarig ålderslivränta). Försäkringsersättning

att den försäkrade viss i fastställd ålder

uppnått försäkringsavtalet

Försäkringsformer

och pågår så länge den försäkrade är i livet. Avlider han innan han uppnått den aktuella åldern upphör försäkringen.

Någon ersättning betalas då inte ut från bolaget. kan vara av skatteka-

Försäkringen tegori P eller K.

DR (livsvarig efterlevandelivränta). då den

Utbetalning påbörjas försäkrade avlider och pågår så den medförsäkrade är i livet.

länge Det är således fråga om en som skall tillkomma uteslu-

ersättning tande annan än den försäkrade. Om den medförsäkrade avlider före den försäkrade utgår inte tillhör

någon ersättning. Försäkringen skattekategori P eller K.

RDR (livsvarig ålders- och

efterlevandelivränta). Försäkringen utgör en kombination av R och DR. då den

Utbetalning påbörjas försäkrade uppnår viss bestämd ålder och så han är i

pågår länge livet. Avlider den försäkrade så den medför-

utgår ersättning länge säkrade är i livet; det inte roll i vilken ålder den

spelar någon försäkrade avlider. Om den medförsäkrade avlider innan den försäkrade uppnått den ålder som i

angivits försäkringsavtalet, upphör DR-delen av försäkringen; försäkringen ändras då till en R-försäkring. Premien blir därvid lägre än tidigare. Försäkringen kan tillhöra P eller K.

skattekategori _

RDR är relativt är RTDR

ovanlig. Betydligt vanligare (temporär ålders- och efterlevandelivränta), där den totala är

utbetalningstiden begränsad till exempelvis 5 eller 10 år.

ER Vid denna blir den

(temporär familjepension). försäkring försäkrades familjemedlemmar (make/sambo samt barn under 20 år) berättigade till försäkringsersättning när den försäkrade avlider. Ersättning utgår under tid som vid dödsfallet återstår av den försäkringstid som avtalats. Om denna tid bestämts t.ex. till 20 år och om den försäkrade avlider två år efter att försäkringen tecknats, skall försäkringsersättning därför utgå under 18 år (förutsatt att någon medförsäkrad finns). Om den försäkrade lever vid avtalstidens slut utbetalas inte någon ersättning; det är alltså här fråga om en riskförsäkring. Försäkringen tecknas endast i skattekategori P. -

EL (Iivsvarig med

ålderspension försörjningsränta). Försäkringsersättning utgår från viss i försäkringsavtalet angiven tidpunkt, t.ex. då den försäkrade uppnår 65 år, och pågår så han är i livet.

länge Avlider han innan eller innan

utbetalning påbörjats betalning pågått under ett i försäkringsavtalet bestämt antal år, s.k.

utgår försörjningsränta till efterlevande samt

familjemedlemmar (make/sambo barn oavsett ålder) under återstoden av den minsta tid får

(som aldrig vara längre än 20 år) som fastställts i En

försäkringsavtalet. förutsättning för utbetalning efter den försäkrades död är att

någon medförsäkrad finns.

EDL (livsvarig ålders- och med

efterlevandepension försörjningsränta). Försäkringen överensstämmer med den nyss redovisade

Försâkringsformer

dock med den skillnaden att medförsäkrad efter-

EL-försäkringen,

levande make/sambo livsvarig pension oberoende av vid äger rätt till

vilken den försäkrade avlider. Eventuellt efterlevande

tidpunkt

medförsäkrade barn är därför, då den medförsäkrade maken/

sambon avlider, också vid denna försäkring berättigade till försäk-

under tid som återstår av den som minsta tid

ringsersättning

fastställda inte heller här får vara längre än 20

. utbetalningstiden (som

. .

år).

ED med Livsva-

v. (livsvarig efterlevandepension försörjningsränta).

.—. vid denna utbetalas till

rig efterlevandepension börjar försäkring

medförsäkrad make/sambo då den försäkrade avlider. Om den

. medförsäkrade avlider innan utgått ur försäkringen under

._ ersättning

den minsta tid som bestämts i försäkringsavtalet, är efterlevande

barn tillförsäkrade under vad som återstår av

. försörjningsränta

denna tid inte tillåts vara längre än 20 år).

(som

Gemensamt för med är att de alla

försäkringarna försörjningsränta

är att bedöma som och att de tecknas endast i

sparförsäkringar skattekategori P.

Vid individuell är storleken av försäkringsbelopp och

livförsäkring premie vanligtvis bestämd för hela försäkringstiden. Försäkringsbe-

då endast återbäring. Det förekommer emellertid

loppen höjs p.g.a.

också s.k. växande Premien brukar då normalt varje år

livförsäkring. höjas i takt med basbeloppets förändring (dock högst med 10 procent

V.‘- - av den

r få

r vid den

återbäringen kan ha — höjs så mycket som premiehöjningen

försäkrades ålder räcker till.

Individuell innefattari regel även rätt till premiebe-

livförsäkring

frielse vid blir den

arbetsoförmåga (premiebefrielseförsäkring);

försäkrade arbetsoförmögen under viss längre tid p.g.a. sjukdom

i:

eller är han hans arbetsgivare), så länge arbetsoför-

olycksfall (eller

består, helt eller delvis befriad från skyldigheten att betala

mågan premien (jfr avsnitt 2.5.1 ovan).

i

?§5

l 4.2.2 Annan individuell

försäkring

E l har nämnts att man vid individuell personförsäkring ofta

Tidigare

å Till

l skiljer mellan livförsäkring med grunder och annan försäkring. t: hör för och olycksfallsskaden senare gruppen försäkringar sjukdom

E ett

da. Olycksfallsförsäkring kan även innehålla (i regel obetydligt)

å

livförsäkringsmoment.

å

och olycksfallsförsäkring kan vara s.k. lång person- Sjukförsäkring

-.~.4

men så behöver inte alltid vara fallet. Som framgår av

försäkring,

avsnitt 2.4 avses med sådan försäkring som

lång personförsäkring

meddelas för en tid av mer än fem år och mot en premie som är

7.-.;:.-.—.a.:.:..n.

beräknad eller bestämd för en tid än fem år i sänder. För lång —;_=:-_.;. längre 7.

sou 193655 163

Försäkringsformer

sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring skall

enligt försäkringsrörelselagen finnas grunder. Sjukförsäkring med

periodisk ersättning tillhör i allmänhet inte kategorin lång försäkring; tecknas

vanligtvis den utan grunder och med s.k. som med den

naturlig premie, stiger försäkrades ålder.

Sjukförsäkring meddelas normalt av livförsäkringsbolag och är ofta utformad så att den ger ett inte bara vid inträffad

skydd sjukdom utan även vid -

olycksfall. Ren olycksfallsförsäkring meddelas endast av vissa bolag och då i regel inte i utan i

livförsäkringsbolagen skadeförsäkringsbolagen.

Av avsnitt 2.5.2 och 2.5.3 vilka olika

framgår ersättningsmoment som kan ingå i en sjuk- eller

olycksfallsförsäkring.

4.2.3 m.m.

Försäkringsbestånd

Nedan redovisas tabeller, som av

nâgra belyser utvecklingen beståndet av vissa av de som beskrivits ovan.

försäkringar

Tabell A Bestånd av direkt tecknad individuell kapitalförsäkring för dödsfall med grunder vid slutet av åren 1981-1985

Vid ut-AntalAntalTotalt
gångenD-förs.T-förs.antal
av år1000-tal1000-talförs. 1000-tal
19811.0723741.446
19821.0373591.396
19831.0113451.356
19849903291.319
19859783111.289

Tabell B Bestånd av direkt tecknad individuell livränteförsäkring med grunder vid slutet av åren 1981-1985 (några försäkringsformer har ej kunnat särskilias, varför vissa livränteförsäkringar dubbelräknats)

Vid utgången Antal förs. utan Antal förs. med av år

försörjningsränta 1000-talförsörjningsränta 1000-tal
1981543237
1982561258
1983587292
1984658330
1985746380

Anm. Försäkringar med försörjningsränta har förts till tabell B även i de fall där försörjningsräntan innebär full garanti för utbetalning (gäller försäkringar tecknade t.o.m. 1975). Försäkringar med pågående utbetalning ingår i den första kolummen i tabell B även om försörjningsränta ingår.

164 Försäkringsformer

Tabell C Nyteckning av individuell livförsäkring med grunder under åren

1981-1985

År för döds- Livränteförs. Totalt

Kapitalförs.

fall 1000-tal1000-tal 1000-tal
AntalAntal
D-förs.T-förs.
31.211.1
31.911.7
36.111.0
40.79.8
43.99.0

Som framgår av tabell C har antalet nytecknade D-försäkringar ökat under den redovisade perioden. Inom gruppen betydligt har förekommit en ännu större nyteckning livränteförsäkringar senare år. Det kan nämnas att dvs. under kapitallivräntorna, av avsevärt; under år livränteförsäkringar skattekategori K, har ökat 1981 2 400 sådana försäkringar och år 1985 var nytecknades omkring motsvarande siffra ca 23 800. Av under år 1981 nytecknade livränteförsäkringar utgjordes _ 25 600 av med Motsvarande omkring försäkningar försörjningsränta. siffra för år 1985 var 58 300. omkring för för dödsfall Medelförsäkringssumman kapitalförsäkningar med vid slutet av år 1985 34 600 kr. Vad grunder låg på omkring aktuella (med eller utan försörjningsrängäller livränteförsäkringar vid samma tid medelvärdet den årliga räntan till ta) uppgick på omkring 5 700 kr. 7 Alltsedan 1955 har de individuella för

kapitalförsäkringarna

dödsfall i stort sett minskat i antal för år. Minskningen har i A varje huvudsak uppvägts av en ökning av de frivilliga grupplivförsäkring- i dessa år 1955 till drygt 900 000 och år 1985 till drygt 5,5 arna; uppgick miljoner. Premieintäkterna för individuell försäkring ilivförsäkringsbolagen 1985 till kr. Härav svarade den individuella uppgick 10,2 miljarder för 10 kr och sjuk- och olycksfallslivförsäkringen omkring miljarder för återstoden. Av premieintäkten utgjorde ca 3,6 försäkringarna För och i miljarder kr engångspremier. sjuk- olycksfallsförsäkringar 1984 på ungefär 155 skadeförsäkringsbolagen låg premieintäkten miljoner kr. Under 1984 betalades i av meddelade individuella anledning ut 1.4 kr exkl. återbäring. Motsvalivförsäkringar omkring miljarder rande siffra för och i livförsäkrings-

sjuk- olycksfallsförsäkringarna

var 61 miljoner kr. bolagen ungefär

i sou 193555 165

Försäkringsformer

Gruppförsäkring

Med den som används i är en del av

terminologi dag gruppförsäkring

det som kallas kollektiv försäkring. I räknar man

försäkringsbolagen

som kollektiv all som

försäkring försäkring redovisningsmässigt

”ligger i den kollektiva affären, även sådan som ur

avtalsrättslig

synvinkel är klart individuell med en

försäkring försäkringstagare

som sluter avtal direkt med om för

försäkringsbolaget försäkring sig

själv. Det kollektiva momentet i stället i

ligger försäkringens

utformning och i närmare krav viss

marknadsföringen. Något på

grupptillhörighet ställs inte. meddelas lika villkor

Försäkringen på

för alla som vill ha den, ofta även såvitt gäller försäkringsbelopp. Den som vill ha andra eller andra villkor i får till

belopp övrigt, gå

den individuella affären”. Försäljningen sker inte genom uppsökande fältmän utan genom t.ex. massförsändelser i brevlådorna. I detta avsnitt kommer vi att redovisa bl.a. vissa karaktäristiska

drag hos gruppförsäkringen. Vi utesluter här de försäkringsformer

som enligt det ovannämnda kan betecknas som kollektiva men som i realiteten är individuella; bl.a. det förhållandet att det inte krävs att vederbörande skall tillhöra någon mera avgränsad grupp, gör att dessa försäkringar inte kan ses som Härtill

gruppförsäkringar.

kommer att det vid sådana inte finns

försäkringar något bakomlig-

gande gruppavtal (se nedan) som har betydelse för den försäkrades rättigheter och skyldigheter. I detta avsnitt berörs heller kollek-

ej tivavtalsgrundade försäkringar (se avsnitt 4.4).

I slutet av år 1984 antalet försäkrade vid

utgjorde frivillig grupplivförsäkring omkring 5,4 miljoner med ett sammanlagt försäk-

ringsbelopp på nära 223 miljarder kr. Antalet försäkrade vid

gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkring var vid samma tidpunkt

omkring 2,7 miljoner. De totala för all

premieinkomsterna (frivillig)

gruppförsäkring uppgick under 1984 till nära 1,3 Under

miljarder.

året betalades ut 843 kr.

försäkringsersättning på drygt miljoner

Bland gruppförsäkringsbolagen märks RKA, Folksam samt Förenade Liv och detta bolags samförsäkrare Skandia

(Liv-Göta, Liv,

Trygg Liv, Valand och Länsförsäkringar-Liv). RKA meddelar inte

gruppsjukförsäkring och utan endast gruppolycksfallsförsäkring grupplivförsäkring.

Utmärkande för gruppförsäkringen är att den meddelas ett

enligt

gruppavtal som utgör en plan för försäkring av en i avtalstexten angiven grupp av personer. Gruppavtalet kommer till stånd genom en process i flera led, vilken kan uppvisa stora variationer beroende på vilken typ av grupp det är om, vilken den tänkta

fråga omfattning försäkringslösningen ska ha och försäkringsbolagets administrativa

rutiner. Gruppavtalet brukar formellt en av

grundas på bolaget

upprättad offert. I denna berörs förutom - vilken inte

premien anges

Försäkringsformer

i offerten eftersom den kan variera med hänsyn till den

slutligt

- hur

ålderssammansättning den tilltänkta gruppen slutligen får

många i gruppen som minst måste anslutas, eventuella hälsokrav,

och den tidpunkt som

försäkringsbelopp, förmånstagarförordnande

beräknas för ikraftträdande.

Offerten föregås ofta av ingående diskussioner mellan bolaget och

för den tilltänkta gruppen, särskilt när det är fråga om representanter

för stora kollektiv, främst s.k. personal- och förenings-

försäkring

Sådana grupper har normalt en mycket

grupper (jämför nedan).

bred om och erfarenhet av gruppförsäkring, vilket ger dem

kunskap att i med försäkringsbolaget nå goda förutsättningar förhandlingar

fram till lösningar som väl svarar mot gruppens behov och önskemål; det är t.ex. mycket vanligt att fackförbund och större fackföreningar inom har särskilda, vilka har till uppgift att

sig permanenta organ, svara för med och att även i

förhandlingarna försäkringsbolaget övrigt handha organisationens försäkringsfrågor.

Ett förutsätter emellertid vanligtvis också medverkan

gruppavtal

av andra än gruppen och försäkringsbolaget. En praktisk förutsätt-

för att och övrig administration av försäkring-

ning premiebetalning

en ska kunna anordnas på ett smidigt sätt är sålunda ofta att en eller flera medverkar i rutinerna för premieinkassering och

arbetsgivare premieredovisning. I samband med förhandlingarna brukar en gruppföreståndare

utses. Hans roll är att vara en kontaktman mellan och den

bolaget

tilltänkta ankommer det på honom att samla in

gruppen. Vanligen

eller reservationer från medlemmarna i

anmälningar/ansökningar den Om de anslutningskrav som försäkringsberättigade gruppen. i bolagets offert därvid uppfylls, sänder gruppförestândaren

angetts

samt - då detta krävs

på gruppens vägnar in en försäkringsansökan -— medlemmarnas anmälningsblanketter och eventuella skriftliga

om hälsotillståndet (jämför nedan om självadministrerad

uppgifter

till bolaget. Är ansökan i överensstämmelse med offerten

försäkring)

utfärdar därefter ett gruppavtal. Vid större gruppavtal har

bolaget dock någon självständig betydelse vid försäkringsansökan knappast

sidan av de som lett fram till överenskommelsen om

förhandlingar

Ansökan ses då snarast som en ren formalitet i

gruppavtalet.

och i lär den i många fall inkomma till

avtalsprocessen praktiken

först efter det att gruppavtalet har utfärdats.

bolaget

vilket sänds till är vanligtvis en

Gruppavtalet, gruppföreståndaren,

utfärdad av innebörd att bolaget förbinder sig att

ensidigt handling

meddela i avtalet angivna villkor. Om det är fråga om

försäkring på

en med anslutning är det vanligt att bolaget

försäkring frivillig

med skickar en s.k. debiteringslista av vilken

samtidigt gruppavtalet

bl.a. namnen dem som omfattas av försäkringen och

framgår på

aktuella De försäkrade (även medförsäkrade) får

försäkringsbelopp.

I i

Försäkringsformer 167

från bolaget generella eller individualiserade som

försäkringsbesked

bekräftelse på att de är försäkrade. till

Försäkringsbeskeden sprids

de försäkrade genom ibland skickas

gruppföreståndarens försorg;

dock försäkringsbeskeden direkt från till de försäkrade. Vid

bolaget obligatorisk gruppförsäkring (jämför nedan) händer det att bolaget

- -—

istället för att använda sig av försäkringsbesked

sprider kunskap

om försäkringen på annat sätt, t.ex. att lämna information i

genom

medlemstidningar. Anslutningskraven med avseende på erforderligt antal anslutna

från gruppen varierar beroende på vad för slags det

grupp gäller (se

nedan om vanliga I krävs att 75 av de

grupper). regel procent

berättigade skall ansluta sig till försäkringen och att dessa till

uppgår

minst 10 personer. Skall make eller sambo fordras att

medförsäkras, minst 75 procent av dessa vill ansluta Vid större

sig. grupper gäller undantagsregler som medger lägre anslutningsprocent. Vid gruppförsäkring bestäms försäkringsbeloppet enligt generella

regler. Om inte alla i gruppen har samma belopp, sker det

vanligen

på grundval av sådana kriterier som civilstånd, lön,

personalkategori

eller kön. Något individuellt val av utanför dessa

försäkringsbelopp

regler förekommer inte. Försäkringsbeloppet ställs ofta i relation till

basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring och följer dess

växlingar.

Även sedan ett kommit till stånd kontak-

gruppavtal upprätthålls

terna mellan bolaget och gruppen genom Det

gruppföreståndaren.

är vanligen av honom som vid med

bolaget försäkringar frivillig anslutning kontinuerligt får upplysning om vilka som inträtt som nya

medlemmar i försäkringen, vilka som utträtt och andra

ur gruppen förhållanden - t.ex. av civilstånd -

ändring eller löneförhållanden

som enligt gruppavtalet är av för Inför betydelse försäkringsskyddet. varje nytt försäkringsår gör bolaget på grundval av gruppförestån-

darens uppgifter en s.k. varvid för

årsomräkning, gruppens premie

det kommande året fastställs. Gruppföreståndaren brukar dessutom vidarebefordra anmälningar från de försäkrade om förmånstagarförordnanden. Vid dödsfall svararhan ofta för att detta anmäls till

bolaget. Gruppföreståndaren har alltså att vid gruppförsäkringen fullgöra

flera uppgifter. Vid s.k. avtal dessutom

självadministrerade läggs

ytterligare arbetsuppgifter på honom. I sådana fall för han även

i själva registret över de försäkrade och tillser att detta hålls aktuellt. Någon teckningslista behöver då inte sändas in till bolaget utan det räcker med om antalet anslutna och deras

uppgift åldersfördelning

som underlag för av den

uträkning riktiga genomsnittspremien.

Bolaget känner därför inte till de försäkrades

namn och personnummer. Systemet innebär att den kontrollen av att anslutna

slutliga

medlemmar faller under och att de

gruppdefinitionen uppfyller

Försäkringsformer

hälsokraven görs av gruppföreståndaren i stället för av bolaget. Endast när särskild hälsodeklaration avges, underställs denna bolagets prövning. In- och utträden i gruppen, ändringar av försäkringsbelopp och enskilda medlemmars premier antecknas

- oftast eller

endast i det av gruppföreståndaren arbetsgivaren föreningen - förda registret. Detta register ligger också till grund för

den premie som gruppen levererar till bolaget. Vid ett påstått

försäkringsfall måste gruppföreståndaren upplysa försäkringsbolaget

om den skadade är medlem i gruppen. Något försäkringsbesked skickas vid avtal inte ut till de försäkrade från

självadministrerade bolaget. Motsatsen till självadministrerad försäkring är en av bolaget

administrerad tar då emot anmälningar från dem

försäkring. Bolaget

som önskar ansluta till och för register över de

sig försäkringen

försäkrade. Vidare räknar bolaget också ut den premie som skall

och lämnar besked om detta till gruppföreståndaren som

erläggas

inkasserar premien av medlemmarna.

Som framgått godtar bolagen vid gruppförsäkring bara vissa typer

De som önskar träda in i och kvarbli i försäkringen mäste av grupper. tillhöra den aktuella gruppen oberoende av försäkringen. Vanliga

grupper är personalgrupper, föreningsgrupper och ekonomigrup-

per.

består av anställda vid ett visst företag eller vid

Personalgrupper

flera som utvalts samma bransch

företag enligt generella regler (t.ex.

eller samma koncern).

består av medlemmar i en förening som tillva-

Föreningsgrupper ratar medlemmarnas intressen som yrkesutövare, främst fackföreningar för anställda.

Ekonomigrupper finns av flera slag. En viktig typ av försäkringar

som skall föras hit är de som till en bank eller ett

pantsätts

som säkerhet för ett lån eller en kredit. Gemen-

kontokortsföretag

samt för dessa är att upphör när lånet är

försäkringar försäkringen

slutbetalt. Ibland är fast under hela försäkrings-

försäkringsbeloppet

ibland är det - för det vid tid

tiden, rörligt försäkringen gäller varje

utestående lånebeloppet. Några banker tar ut premien av kunden som en del av låne- och andra behandlar den

aviseringsavgifterna,

som en allmän omkostnad. Gentemot försäkringsbolaget är det dock alltid banken ensam som är betalningsskyldig. Någon särskild förteckning över de försäkrade förs inte.

En annan typ av ekonomigrupp är t.ex. villalåntagare, företagare

eller som är kunder i samma bank. Anslutningen är

jordbrukare frivillig, och den försäkrade betalar själv premien. Försäkringsbola-

stöd av från banken) förteckning över de

get för (med uppgifter

försäkrade.

En som låter periodiska förmåner

tredje typ består av personer

sou 193655 Försäkringsformer 169

från det allmänna (främst barnbidrag) flyta in på särskilt konto i samma bank. Banken betalar premierna.

Vid sidan av de redovisade tre grupperna förekommer

grupper med mera speciell sammansättning. Här kan nämnas t.ex. make/ makagrupper, dvs. grupper där de försäkrade utgörs av makar till

personer som tillhör viss gruppförsäkring (sådana gruppförsäkringar

nytecknas ej längre) samt grupper där de försäkrade är studerade vid viss läroanstalt eller medlemmar i elevkår, medlemmar i bostads-

rättsförening eller villaägarförening, kommunala förtroendemän,

deltidsanställda brandmän eller medlemmar i understödsförening.

En annan mera särpräglad är den

gruppförsäkring olycksfallsför-

säkring som t.ex. varuhus vid sidan av tecknar för

ansvarsförsäkring

sina kunder. Genom denna får kunderna ett visst om de skadas

skydd

vid besök i varuhuset.

Liknande gruppförsäkring kan tecknas av idrottsföreningar som

arrangerar större idrottstävlingar, till förmån för dem som deltar i tävlingen och ibland även till förmån för åskådarna. Vidare brukar

idrottsföreningar och andra ideella föreningar ges möjligheter att som gruppförsäkring teckna speciella olycksfallsförsäkringar, som gäller under föreningens verksamhet (t.ex. ett fotbollslag som spelar

match). Samtliga medlemmar i föreningen har vid de försäkringar

som nämnts försäkringsskydd när de deltar i verksamheten. Gente-

mot försäkringsbolaget är det föreningen som står för premiebetal-

ningen, även när premiekostnaden sedan tas ut av den enskilde. Det

förs inte någon förteckning över de försäkrade hos försäkringsbola-

get.

Som en förutsättning för gäller sålunda att den

gruppförsäkring

som skall anslutas är medlem i en viss grupp. Till

gruppförsäkring

brukar emellertid dessutom kunna anslutas som genom

person äktenskap eller samboende står gruppmedlemmen nära. Den som på så sätt också kan få ett skydd genom försäkringen brukar benämnas

med försäkrad.

Gruppförsäkring förekommer som grupplivförsäkring, gruppsjukförsäkring och gruppolycksfallsförsäkring. Samtliga är tidsbegränsade riskförsäkringar utan återköps-, fribrevs- eller belâningsmöjlig-

heter.

Grupplivförsäkring omfattar rätt till dödsfallskapital vid dödsfall

under försäkringstiden och kan dessutom, beroende på avtalet, omfatta rätt till förtidskapital. innebär att den

Förtidskapital

försäkrade av -

får ut en viss procent försäkringsbeloppet högre

procent ju yngre han är - om han under försäkringstiden blir

varaktigt arbetsoförmögen eller beviljas förtidspension eller sjukbi-

drag. Vid ett sedan inträffat dödsfall under försäkringstiden betalas

av - denna

åter ut en viss procent försäkringsbeloppet gång högre

procent ju äldre han är. Om det tillräckligt lång tid mellan

förflyter

170 Försäkringsformer

arbetsoförmågan och dödsfallet, utgår sammanlagt mer än hundra procent av försäkringsbeloppet. Försäkringsbeloppet överstiger aldrig 25 basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Iförsäkringen ingår oftast en rätt till premiebefrielse vid arbetsoförmåga.

Gruppsjukförsäkring ger rätt till periodisk ersättning vid arbetsoförmåga föranledd av sjukdom eller olycksfall under försäkringstiden. Vid långvarig arbetsoförmåga är ersättningen i begränsad utsträckning värdesäkrad. Villkoren innehåller regler om karenstid samt spärr mot överförsäkring.

Gruppolycksfallsförsäkring kan avse heltid eller bara fritid. Den ger rätt till invaliditetskapital (inklusive vänteersättning) samt ersättning för resekostnader, läkekostnader m.m. Beroende på avtalet kan den också ge annan ersättning, såsom för rehabilitering, för merkostnader samt för och men, sveda och värk. Försäk-

lyte ringen kan dessutom berättiga till dödsfallskapital.

Härjämte finns s.k. gruppsparförsäkring, som är en livförsäkring med sparmoment för dödsfall efter 67 år. Gruppsparförsäkring kan tecknas bara i kombination med grupplivförsäkring, men är i övrigt till sin konstruktion att jämställa med individuell försäkring.

Med utgångspunkt i det sätt på vilket de försäkrade ansluts till en gruppförsäkring kan man skilja mellan försäkring med obligatorisk

och försäkring med frivillig anslutning. Vid obligatorisk anslutning anslutning omfattas samtliga personer i en viss krets av försäkringen. Vid anslutning blir däremot den enskilde medlemmen aldrig

frivillig försäkrad mot sin egen vilja.

Obligatorisk anslutning är vanligast i föreningsgrupper, där fackförbund t.ex. fattar beslut om obligatorisk olycksfallsförsäkring för alla medlemmar. Organisationen som sådan betalar då premien.

Obligatorisk anslutning kan också förekomma vid personalgrup-

t.ex. grupplivförsäkring, om arbetsgivaren har åtagit sig att per, betala (men försäkringen ändå inte är att anse som en

premien tjänstegrupplivförsäkring).

Även vid vissa ekonomigrupper (sparlåne- och barnbidragskun-

är såtillvida att den som väljer att der) anslutningen obligatorisk, tillhöra den aktuella kundkategorin ovillkorligen omfattas av försäkringen.

Ett gemensamt drag hos försäkringar med obligatorisk anslutning är att varken försäkringsbolaget eller den som ombesörjer försäk-

för något särskilt register över de försäkrade; det vanliga ringen medlemsregistret (eller liknande) anses tillräckligt. För alla former av obligatorisk anslutning gäller dessutom att det inte sker någon

av de personer som skall omfattas av försäkringen. I hälsoprövning dessa fall är det vidare den som sluter avtalet med försäkringsbolaget som står för premiebetalningen. En annan sak är att premiekostnaden, t.ex. medlemsavgifter till föreningen, drabbar de

genom enskilda till slut.

sou 193655 171

Försäkringsfornzer

Frivillig anslutning förekommer i två huvudformer: anslutning med reservationsrätt (reservationsmetoden) och anslutning genom

ansökan/anmälan.

Reservationsmetoden innebär att samtliga medlemmar i t.ex. en

förening får ett erbjudande om försäkringen och att de medlemmar

som inte reserverat sig mot anslutning inom viss tid omfattas av

försäkringen. Någon hälsoprövning görs inte; frågor ställs överhuvudtaget inte till gruppmedlemmarna innan försäkring meddelas.

Skillnaden mellan ansökan och anmälan är, att man vid ansökan kräver hälsoupplysningar av sökanden. Vid anmälan fordras däre-

mot inga uppgifter och det görs inte någon hälsoprövning. Frivillig anslutning genom ansökan är det vanligaste för personal-

grupper. Denna form förekommer också ofta vid ekonomigrupper.

Vid alla arter av frivillig anslutning betalar den enskilde premie (även om ibland arbetsgivare kan betala en del av premien).

Förteckning över de försäkrade förs antingen av försäkringsbolaget

eller av gruppföreståndaren. I stället för en sådan förteckning gör ibland försäkringsbolaget vid reservationsmetoden endast en sammanställning över dem som reserverat sig.

Den hälsoprövning som alltså kan förekomma vid med

försäkring

frivilliga anslutning innebär vanligtvis endast ett krav att den som skall försäkras är fullt arbetsför, dvs. att han kan fullgöra sitt vanliga arbete utan inskränkningar, inte av hälsoskäl erhållit lättare arbete

och inte uppbär sjukpenning, sjukbidrag, förtidspension eller annan

liknande ersättning. Normalt upprätthålls hälsokravet bara genom

att sökanden föreläggs frågor därom när han fyller i en anmälnings-

blankett. I ett antal fall brukar emellertid särskild hälsodeklaration krävas, bl.a. om sökanden uppnått 60 års ålder eller under de senaste 12 månaderna varit helt eller delvis arbetsoförmögen i mer än 14 dagar i följd, om försäkring söks senare än tre månader från den dag försäkringen tidigast kunnat erhållas samt om gruppen har färre än 25 medlemmar.

En betydande skillnad i rättsförhållandet mellan försäkringsbola-

get och den som ombesörjer försäkringen uppkommer om det är fråga om försäkring med eller anslutning. Vid obligatorisk frivillig obligatorisk anslutning är avtalet mellan försäkringsbolaget och den

som ombesörjer försäkringen ett fackförbund eller ett varu-

(t.ex. hus) ett försäkringsavtal i egentlig mening; försäkringsbolagets

ansvar vilar bara på detta avtal. Gruppavtalet bestämmer gruppmed-

lemmars rättigheter. Vid frivillig anslutning däremot inte något försäkuppkommer

ringsansvar för försäkringsbolaget redan genom avtalet med den som

ombesörjer försäkringen - bara en skyldighet att meddela försäk-

ring på vissa villkor. För att en försäkring skall komma till stånd

i i

172 Försäkringsformer

fordras det att den enskilde ansluts till försäkringen. Först genom

anslutningen blir den enskilde berättigad och förpliktad gentemot

försäkringsbolaget. Vid all gruppförsåkring - alltså både vid frivillig och obligatorisk

- av

anslutning brukar de som omfattas försäkringen (även medförsäkrade) betecknas som försäkringstagare och försäkrade. Av gruppavtalet framgår från vilken tidpunkt försäkringen skall

gälla. Bolaget ansvarar i allmänhet för alla ansökningar/anmälningar

som har kommit till bolaget (eller i allmänhet bara till gruppförestån-

daren) så snart den i gruppavtalet bestämda anslutningsprocenten

har uppnåtts. Om någon som anmält sig till försäkringen råkar ut för

ett försäkringsfall innan anslutningsprocenten har uppnåtts, utgår

inte försäkringsersättning; inte ens om det senare visar sig vara

möjligt att nå tillräcklig anslutning. För senare tillkommande medlemmar är det vid s.k. självadministrerad försäkring för bolagets

ansvarsinträde tillräckligt med anmälan/ansökan till gruppföreståndaren; om försäkringen administreras av bolaget krävs att bolaget har fått anmälan/ansökan, men även här förekommer det att bolagen nöjer sig med att anmälan/ansökan sker hos gruppföreståndaren.

Då ett bolag använder sig av reservationsmetoden brukar gruppavtalet aldrig träda i kraft förrän den tid under vilken reservation skall göras har passerat. För nya medlemmar i en grupp som har en försäkring med reservationsmetoden gäller särskilda rutiner. Den nye medlemmen brukar då få ett meddelande om försäkringen och får en möjlighet att reservera sig mot att vara med. Försäkringen gäller vanligen för honom från den dag då han får meddelandet och till dess att han eventuellt reserverar sig.

Premierna för gruppförsäkringar är individuella i den bemärkelsen, att för varje försäkrad betalas en premie som står i relation till

det för honom gällande försäkringsbeloppet. Däremot är premierna

kollektiviserade i det att de är köns- och åldersoberoende. För

gruppmedlemmar med samma försäkringsbelopp betalas alltså

samma även om de är av olika ålder, vilket innebär att de

premie

yngre i gruppen subventionerar de äldre. Den gemensamma premien är beroende av genomsnittsåldern i gruppen.

Även om gruppmedlemmarna själva skall stå för premierna sker

normalt försorg i en

premiebetalningen genom gruppföreståndarens

post för Ofta tas premien ut av den enskilde

samtliga försäkringar.

gruppmedlemmen genom löneavdrag hos arbetsgivaren eller genom

Premien skall betalas senast en månad från uttag från ett bankkonto.

förfallodagen (respitmånad). Det är vanligt att bolagen kräver premie varje månad. Om någon medlem, som det åligger att själv

betala premien, försummar att betala denna eller om löneavdrag/ uttag från konto inte kan göras, träder den för honom gällande

försäkringen ur kraft. Innan försäkringen upphör för den enskilde

Försäkringsformer 173

medlemmen skickar ibland en - i

försäkringsbolaget påminnelse vissa i form av en särskild - till honom om

bolag premieavi betalningsskyldigheten.

Utöver regeln om respitmånad kan det finnas vid

skyddsregler underlåten premiebetalning, dels om uppskov, dels om premiebefrielse. Har en i och för sig betalningskyldig drabbats

gruppmedlem av arbetsoförmåga förblir i kraft utan

försäkringen premiebetalning så länge arbetsoförmågan varar och så skulle ha

länge försäkringen bestått vid fortsatt premiebetalning enligt ett oförändrat gruppavtal. Det är emellertid här endast fråga om ett Om inte också

uppskov. rätt till premiebefrielse föreligger (se nedan) skall i

premien erläggas efterhand.

Blir den arbetsoförmögne medlemmen till

berättigad förtidspension eller sjukbidrag enligt lagen om allmän eller

försäkring beviljas han förtidskapital, övergår uppskovet till Medlem-

premiebefrielse. men är då berättigad till utan att över huvud

försäkringsskydd taget behöva erlägga någon premie. Vid försäkringsfall under tid då rätt till premiebefrielse föreligger utbetalas de försäkringsbelopp som enligt gruppavtalet gällde då rätten till premiebefrielse inträdde. Om försäkringsbeloppet enligt gruppavtalet beror av den försäkrades ålder fastställs dock beloppet med hänsyn till åldern då försäkringsfallet inträffade. Om gruppmedlemmen får rätt till premiebefrielse slipper samtidigt eventuellt medförsäkrad att betala premie. Premiebefrielse kan beviljas även den som är medförsäkrad; det krävs då att förutsättningarna är sådana att den medförsäkrade kan beviljas förtidskapital. I dessa fall måste dock gruppmedlemmen betala den premie som gäller för honom.

Som ett särskilt skydd för den försäkrade gäller att han ibland har rätt att få en försäkring återupplivad sedan den upphört p.g.a. premiedröjsmål; återupplivning brukar kunna ske inom ett år från det att premien förföll till betalning. En förutsättning för återupplivning är att det inte är premien för hela gruppen som lämnats obetald utan endast premien för viss eller vissa

gruppmedlemmar.

Gruppförsäkringar berättigar till återbäring. Den återbäring som uppstår skall enligt tillämpade försäkringstekniska regler utbetalas kontant eller användas för att eller att

höja försäkringssummorna sänka premierna. Om inte annat har bestämts i gruppavtalet, är det proportionell höjning av försäkringssummorna som gäller.

Om ett försäkringsbolag önskar säga upp ett gruppavtal till försäkringstidens slut - med följd att även de enskilda försäkringarna upphör att gälla - brukar skickas till

uppsägningen gruppföreståndaren, varvid denne uppmanas att underrätta medlemmarna om att avtalet kommer att upphöra.

Samma förfarande används ofta då önskar

försäkringsbolaget ändra ett gruppavtal till de försäkrades nackdel i samband med att avtalet förnyas.

A 174 sou 1986:56

Försäkringsformer

När en gruppmedlem lämnar den grupp som han tillhört, upphör försäkringen för hans och för eventuellt medförsäkrads del. Försäkför en medförsäkrad upphör också om gruppmedlemmen

ringen

avlider eller om eller samboförhållande mellan grupp-

äktenskapet

medlemmen och den medförsäkrade upplöses. Enligt villkoren vid gruppförsäkring anses som utträde ur en grupp inte att den försäkrade år frånvarande från sitt arbete p.g.a.

vanligen

eller tjänstledighet samt vård av barn om

sjukdom olycksfall,

frånvaron rätt eller kollektivavtal. Vid frånvaro

grundas på enligt lag

av dessa behåller alltså gruppmedlemmen det skydd han

anledningar tidigare fått genom försäkringen. Som framgått ovan ger reglerna om premieuppskov och premie-

befrielse för där avsedda fall ett särskilt skydd för den försäkrade. Härjämte kan förekomma ett generellt efterskydd under viss tid för den som före 65 års ålder lämnar gruppen. Förutsättningarna är bl.a. att dessförinnan varit i kraft minst sex månader, att den

försäkringen

försäkrade har rätt att teckna fortsättningsförsäkring och att utträdet inte beror att gruppen har sagt upp avtalet. För den som fyllt 65 år

på förekommer efterskydd bara i grupplivförsäkring; försäkringsbelop-

sänks då dock alltefter den tid som går efter det att den pet försäkrade lämnade gruppen. Varje försäkrad som är under 67 år brukar vidare ha rätt att utan

hälsoprövning teckna en fortsättningsförsäkring för tiden fram till 67

års ålder, om bl.a. att eller om den

gruppavtalet upphör gälla

försäkrade själv av någon anledning blir tvungen att lämna gruppen. Även medförsäkrad make har ofta rätt till fortsättningsförsäkring t.ex. vid skilsmässa. Fortsättningsförsäkring skall tecknas inom viss tre månader - från det att rätten därtill inträtt och får

tid - vanligtvis ha högst samma omfattning som gruppförsäkringen. Fortsättnings-

meddelas både med och utan rätt till förtidskapital. Även

försäkring

den som redan 67 år då han lämnar har ibland rätt att fyllt gruppen

teckna fortsättningsförsäkring, t.ex. om en gruppförsäkring gäller

längre än till dess att de försäkrade fyller 67 år. I villkoren för grupplivförsäkring - och ibland även för grupp- - finns ofta en särskild bestämmelse om vem

olycksfallsförsäkring

som skall den försäkringsersättning som utgår med anled-

uppbära

av död. Vad som sålunda skall gälla kan

ning försäkringstagarens

emellertid sättas åt sidan genom att försäkringstagaren meddelar vem som skall vara förmånstagare; en erinran om denna

bolaget

möjlighet för försäkringstagaren finns alltid i villkoren.

Vanligen tillåts vid gruppförsäkring inte att försäkringstagaren

överlåter medgivande brukar emellertid

försäkringen. Med bolagets överlåtelse var möjlig vid s.k. kompanjonsförsäkring. Försäkrings-

överlåtelser anses bl.a. administrativa problem för bolagen;

skapa många gånger känner bolagen inte till namnen på gruppmedlemmar-

sou 1986:56 175

Försäkringsformer

na. Härtill kommer att det särskilt vid kan vara svårt

gruppförsäkring

att fastställa till vilken försäkring en skall

överlåtelseförklaring

hänföras; det gäller här sålunda om identitet.

frågan försäkringens

Som ett särskilt skäl att ej tillåta överlåtelser brukar att

åberopas,

dessa kan leda till osäkerhet i fråga om vem som skall anses

behörig

företräda gruppen. Motsvarande kan i och för

problem sig uppkom-

ma också vid av

pantsättning gruppförsäkring.

4.4 m.m.

Kollektivavtalsgrundad försäkring

I detta avsnitt lämnas en för vissa kollektiva

redogörelse försäkringar

på arbetsmarknaden, företrädesvis sådana som är

grundade på

kollektivavtal och som från kan kallas

någon utgångspunkt person-

försäkringar. Utöver de redovi-

egentliga anställningsförsäkringarna

sas de särskilda kollektiva som har ordnats för

försäkringslösningar

lantbrukare m.fl. Bland annat därför att det finns

knappast någon

samlad beskrivning av dessa har vi valt

mycket viktiga försäkringar,

att ge större åt denna översikt än åt den individuella utrymme försäkringen, som finns behandlad på åtskilliga andra håll. Vi redovisar också en del som vi har funnit inte bör

försäkringsformer

omfattas av den föreslagna avsnitt

personförsäkringslagen (se 6).

Om inte annat anges avser förhållandena under år

redogörelsen

1986.

Inledning

De som kollektivavtal försäkringar är grundade på mellan arbets-

marknadsparterna har i många avseenden en särpräglad utformning,

som gör en jämförelse med individuell försäkring haltande; t.ex. hälsoprövningsreglerna är högst förenklade i med indivi-

jämförelse

duell försäkring. I vissa delar de

uppvisar kollektivavtalsgrundade

försäkringarna dock likheter med t.ex.

frivilliga gruppförsäkringar,

när det gäller vid de

premieberäkningen typiska riskförsäkringar-

na.

Försäkringarna ingår som delar i de samlade om uppgörelserna anställningsförhållandena på arbetsmarknaden. Jämsides med förhållandet är därför

försäkringsgivare-försäkringstagare förhållandet

arbetsgivare-arbetstagare av stor även i

betydelse försäkringsförhål-

landet. Särskilt i om de

fråga försäkringsbolag som ägs av dem själva,

är det naturligt för

arbetsmarknadsparterna att i första hand uppfatta

försäkringarna/försäkringsbolagen som ett instrument bland flera

tänkbara för genomförande av

arbetsmarknadsparternas överen-

skommelser om vissa Man framhåller

anställningsförmåner. ofta att

Försäkringsformer

det i första hand är kollektivet som är föremål för försäkring, inte individen. skall naturligtvis driva sin

Samtidigt försäkringsbolagen

verksamhet inom de ramar som dras upp av den gällande försäk-

ringslagstiftningen, och bolagen står också under försäkringsinspek-

tionens tillsyn.

I andra avseenden, där de förhållandena kring försäk-

speciella

tillkomst inte har samma liknar försäkringarna i

ringarnas betydelse,

större individuell försäkring. För den försäkrade, eller

utsträckning

den som annars är till ersättning från försäkringen,

berättigad

en försäkring ofta på samma sätt

fungerar kollektivavtalsgrundad

som vilken försäkring som helst. är formellt tillämplig även på

Försäkringsavtalslagen (FAL) försäkringar. Lagens regler är emellertid kollektivavtalsgrundade

avfattade utan tanke sådana och reglerna är i stora

på försäkringar,

delar svåra att Ett exempel på detta är

tillämpa. praktiskt viktigt

FAL:s om förordnande av förmånstagare, som inte så lätt går

regler att förena med vad som tillämpas inom kollektivavtalsgrundad

och avsnitt 4.4.3 nedan). Praktiskt

försäkring gruppförsäkring (jfr

torde FAL ha för förhållandet försäk-

mycket begränsad betydelse

Såvitt förhållandet till tredje

ringsgivare-försäkringstagare. gäller

man - främst de och reglerna om förhål-

familjerättsliga reglerna

landet till borgenärerna - har lagen däremot i stort sett samma vikt

som för individuell försäkring. Att är är vanli-

anställningsförmåner tryggade genom försäkring,

sektorn än inom den offentliga. Medan statligt gare inom den privata och kommunalt anställda arbetstagare t.ex. har pension direkt från får de ofta sin pension helt

arbetsgivaren, privatanställda mycket

eller delvis från som tecknats och betalts av arbetsgi-

försäkring

varen. Inom den sektorn det en skiljelinje mellan

privata går viktig

och arbetare. Detta främst i fråga om den

tjänstemän gäller

m.m., men delvis också materiellt.

organisatoriska uppbyggnaden För arbetare gäller främst de s.k. AMF-försäkringarna (se nedan),

som mellan SAF och LO med

grundar sig på huvuduppgörelser

rekommendation om kollektivavtal. präglas av

Tjänstemannasidan

SAF:s och PTK:s om bl.a. och

uppgörelser pensionsförsäkring

finns det, bl.a. för

tjänstegrupplivförsäkring (se nedan). Härjämte

bankerna som förmånssidan i

kooperationen, m.fl., uppgörelser på

allt ansluter till de nu Härtill kommer en del

väsentligt sig angivna.

motsvarande inom den offentliga sektorn. Ytterligare

försäkringar en av försäkringar är de som grundar sig på uppgörelse viktig grupp

mellan å ena sidan staten och å andra sidan vissa yrkesorganisationer, t.ex. LRF (se nedan). I detta avsnitt behandlas inte några former av frivillig försäkring, t.ex. för de anställda vid visst företag, och

frivillig grupplivförsäkring

sou 193555

Försäkringsformer 177

inte heller individuell t.ex. individuell

försäkring, tjänstepensions-

försäkring som tecknas och betalas av i stället avsnitt

arbetsgivare (se

4.3 respektive dock lämnas vissa om

4.2); uppgifter arbetsgivares och egenföretagares möjligheter att själva bli anslutna till de olika

anställningsförsäkringarna.

De som behandlas här är

försäkringsformer

D

arbetslöshetsförsäkring, som ger ersättning i form av

dagpenning

vid arbetslöshet

försäkring om till den

avgångsbidrag (AGB), som ger ersättning

som p.g.a. arbetsmarknaden svårigheter på måste lämna sin

anställning

försäkring enligt lagen (1976:380) om som

arbetsskadeförsäkring,

ger ersättning för inkomstförlust och kostnader vid arbetsskada

trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), som ger

komplette-

rande ersättning för inkomstförlust och kostnader samt

ersättning

för ideell skada

tjänstegrupplivförsäkring (TGL), avtalsgrupplivförsäkring

(AGL) och grupplivförsäkring genom avtal (GLA) för lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare

avtalsgruppsjukförsäkring (AGS)

läkekostnadsförsäkring och

garantiförsäkring

kollektiv pensionsförsäkring, främst KTP- och

enligt ITP-, STP-planerna.

Begreppet personförsäkring definieras i 2 § 6 mom.

lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt och 1 4 §

kap. försäkringsrörelselagen

(1982:713) som och

livförsäkring, sjuk- olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring samt Med undanarbetslöshetsförsäkring.

tag för de båda formerna av är alla de ovan

arbetsskadeförsäkring

uppräknade försäkringsformerna personförsäkringar denna enligt

definition, men som kommer att nedan behöver detta inte

framgå

betyda att de skall behandlas som

personförsäkringar också i den avtalsrättsliga lagstiftningen.

Försäkringsrörelselagen är inte tillämplig

på försäkring enligt

lagen (1973:370) om eller om arbets-

arbetslöshetsförsäkring lagen

skadeförsäkring, och inte heller på statens

grupplivförsäkringar.

Försäkringsverksamheten i dessa delar står därför inte under

försäkringsinspektionens tillsyn.

i SOU 19:86:56

178 Försäkringsformer

4.4.2 Vissa gemensamma bestämmelser m.m.

AMF-försäkringarna

Av de i försäkringarna meddelas

inledningen angivna

D AGB av Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag (AFA)

D TFA av Arbetsmarknadsförsäkringar, trygghetsförsäkring

(AMF-trygghetsförsäkring)

D TGL av AFA

D AGS av Arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsaktiebolag

(AMF-sjukförsäkring)

D STP av Arbetsmarknadsförsäkringar, pensionsförsäkringsaktie-

bolag (AMF-pensionsförsäkring).

motsvarande meddelas av andra försäk-

(Vissa försäkringsformer

men härifrån bortses nu.)

ringsbolag,

De olika försäkringarna administreras väsentligen gemensamt. är ett konsortium bestående av Folksam

AMF-trygghetsförsäkring Skandia (12 procent) och (50 procent), (34 procent), Trygg-Hansa Länsförsäkringsbolagen (4 procent). Övriga försäkringsgivare ägs av

SAF och LO med lika delar.

Dessa s.k. AMF-försäkringar är grundade på huvuduppgörelser

mellan även PTK. avtal SAF och LO och, såvitt gäller TFA, Samtliga

tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid på ett år. gäller

Det första kollektivavtalet för AGB träffades i mitten av 1960talet. Kollektivavtal beträffande TGL, TFA, AGS och STP kom till stånd för första 1962, 1971, 1972 respektive 1973. Beträffan-

gången

de TFA kan nämnas att denna först 1974 kom att omfatta samtliga arbetare och - den

privatanställda tjänstemän ursprungligen avsåg

endast vissa kategorier av arbetare. För vissa villkor om

AMF-försäkringarna gäller gemensamma

slutande av om om och

försäkringsavtal, garanti, premiebetalning

om m.m. För finns härutöver villkor för

tvistlösning försäkringarna

och de bestämmelser som fastställts i

varje försäkring övriga

överenskommelser som träffats av SAF och LO samt, i fråga om även av PTK. Vidare i vissa fall särskilda bestämmelser

TFA, gäller

eller beslut som fastställts av AMF efter av nämnda

godkännande

Under av från

arbetsmarknadsparter. förutsättning godkännande

kan enskild och AMF träffa

arbetsmarknadsparterna arbetsgivare

överenskommelse om avvikelse från vad som eljest skulle gälla. kan AMF, likaså efter godkännande av arbetsmarknads-

Härjämte

under avtalstid fastställa ändringar i villkor och parterna, löpande övriga bestämmelser.

sou 193655

Försäkringsformer 179

Vad som sålunda formellt framträder som en möjlighet för försäkringsgivarna att, med arbetsmarknadsparternas godkännande, ändra villkoren under löpande avtalstid, uppfattas av arbetsmarknadsparterna reellt som en möjlighet för dem att med omedelbar verkan få genomföra sådana nya överenskommelser som de kan träffa under en löpande avtalsperiod; initiativet kommer alltså normalt från

arbetsmarknadsparterna.

Här lämnas en kortfattad redogörelse för de gemensamma AMFvillkoren. Parallellt redovisas delar av de allmänna villkor

som gäller för företagares m.m.

egen AMF-försäkring Det skall beaktas att vad som sägs om företagare gäller också för i företaget verksam make till

företagaren. Arbetsgivarens nyteckning av måste AMF-försäkring numera,

oavsett om tecknandet sker eller av att

frivilligt på grund arbetsgi-

varen är bunden av i avse

kollektivavtal, princip samtliga fem

försäkringar. Anslutningen måste vara generell också i den bemärkelsen, att arbetsgivaren inte själv kan välja vilka av hans anställda som skall vara försäkrade. TFA skall omfatta

samtliga arbetstagare,

alltså även tjänstemännen, medan

övriga försäkringar skall gälla för

alla arbetare. I båda fallen omfattar

anslutningsskyldigheten även

sådana arbetstagare som anställs först efter

anslutningstidpunkten.

En arbetsgivare som i sitt har både

företag tjänstemän och arbetare

och som på grund av kollektivavtal är att teckna

skyldig AMF-

försäkringar för anställda, är alltså därmed

någon kategori tvungen

att teckna för alla arbetare

samtliga AMF-försäkringar och TFA

även för tjänstemännen. Särskilda för

regler gäller utlandstjänstgörande och hemarbetstagare.

TFA gäller även för ägare och styrelseledamöter samt make och i vissa fall samboende till sådana även om de inte personer, är anställda i företaget. har och

Härjämte företagare make till företagare möjlighet att själva teckna AGS, STP och TGL (men inte

AGB) för egen del, förutsatt att företaget har För

AMF-försäkring.

sådan företagares de

egen AMF-försäkring gäller villkor som tillämpas för som tecknas försäkring av anställda, utan kollektivav-

talsenlig skyldighet, samt vissa särskilda villkor. Vidare finns äldre avtal, som nu inte kan utvidgas, om TGL och AGB för arbetare och andra samt

arbetstagare en del andra begränsade avtal.

Arbetsgivare tecknar AMF-försäkringarna att sända in en

genom för anmälan till AMF samtliga försäkringar gemensam . Avtal anses slutet i och med att AMF avsänder antagande svar —— försäkringsbekräftelse - till Detsamma

arbetsgivaren. gäller för företagares egen AMF-försäkring. Något försäkringsbrev utfärdas inte.

Försäkring för anställda gäller fr.o.m. den som AMF i

tidpunkt

enlighet med av SAF, LO och PTK godkända regler anger i

försäkringsbekräftelsen. Om försäkringen tecknas av

på grund

180 Försäkringsformer

i kollektivavtal, skall den normalt tecknas med verkan från

åtagande

kollektivavtalets ikraftträdandedatum, även om det innebär att kommer att retroaktivt (jfr nedan om garan-

försäkringen gälla

tin).

om inte annat avtalats

Företagares egen AMF-försäkring gäller

fr.0.m. den då ansökan om kom in till AMF, under

dag försäkring

att efter kan beviljas med stöd

förutsättning försäkringen prövning

av ansökan. om ikraftträdande av försäkringsavtalet som sådant ger

Reglerna

inte svar när en försäkrad kan få ersättning från

på frågan

vid t.ex. Detta avgörs i stället av de för varje

försäkringen sjukdom.

särskilda villkoren om anställningstid m.m. På

försäkring gällande

av kan i vissa fall som

grund garantin (jfr nedan) utgå ersättning, betecknas som försäkringsersättning, trots att gällande försäkrings-

avtal ännu inte är slutet. för anställda kan inte sägas upp av AMF eller av

Försäkring

om är bunden av kollektivavtal om

arbetsgivaren, arbetsgivaren

Även om kollektivavtalet endast avser någon av flera

försäkring.

anställda, är försäkringen ouppsägbar i sin helhet.

kategorier

för anställda, som tecknas utan kollektivavtalsskyldig-

Försäkring

träder ur kraft vid av månaden efter den då A

het, tidigast utgången

eller AMF Skäl för uppsägning från _ arbetsgivaren sagt upp avtalet. AMF kan t.ex. vara premiedröjsmål. icke för anställda, kan

Liksom kollektivavtalsgrundad försäkring utgången av månaföretagares egen AMF-försäkring sägas upp till

den efter den då uppsägning skedde. Sägs försäkringen upp av AMF utebliven premiebetalning - vilket kan ske även om dröjsmål p.g.a. med avser endast - och erläggs

premien arbetstagarnas försäkringar inom två månader från förfallodagen, anses försäkringen premien

dock ha varit i kraft oavbrutet. AMF har rätt att säga upp om inte längre är företagare eller

försäkringen försäkringstagaren om för försäkringsavtalet i övrigt brister. förutsättningarna

När av kollektivavtal är skyldig att teckna

arbetsgivare på grund

villkoren en garantiregel till AMF-försäkring, ger de gemensamma förmån för dem som arbetar inom kollektivavtalets sakliga tillämp-

ningsområde (jfr nedan angående tjänstemannaförsäkringarna).

Garantin innebär att AMF betalar full ersättning även om Även anses som i inte har tecknats. sådan betalning i

försäkring

från Vid blir det inte

betalning försäkring. premiebetalningsdröjsmål

aktuellt att försäkringen gäller trots dröjsmålet. tillämpa garantin;

Garantin inte för AMF-försäkring som är tecknad utan

gäller

kollcktivavtalsskyldighet och inte heller för företagares egen AMF- En intar sådana anställda som visserligen

försäkring. mellanställning

inte har rätt till försäkring men som

själva kollektivavtalsenlig

arbetar vid ett där en annan av anställda har sådan

företag grupp

rätt.

sou 193555 181

Försäkringsformer

Antag t.ex. att ett företag anställer verkstadsarbetare och kontorsstädare och att det beträffande verkstadsarbetarna, men inte beträffande städarna, finns kollektivavtal om försäkring. Antag vidare att trots kollektivavtalet någon försäkring inte har tecknats och att det inträffar ”försäkringsfall” för en verkstadsarbetare och en städare. Verkstadsarbetaren, som har den kollektivavtalsgrundande rätten, får då på grund av garantiregeln genast ersättning från AMF. Städaren däremot omfattas inte av garantin. I stället söker AMF -

ytterst med vitesföreläggande - förmå arbetsgivaren att teckna den generella försäkring för alla sina arbetare, som han enligt kollektivavtalet och villkoren

i förening (jfr ovan) är skyldig att ha. Lyckas detta, tecknas försäkringen from. den tidpunkt som bestämts i kollektivavtalet, och därmed förvandlas den händelse som drabbat städaren till ett ersättningsgrundande försäkringsfall. Om AMF däremot misslyckas med att få försäkringsavtal till stånd, t.ex. därför att arbetsgivaren dessförinnan försätts i konkurs, blir städaren utan ersättning.

Premie för försäkringar för anställda beräknas av

i procent företagets

årslönesumma, bestämd i huvudsak samma sätt som i ATP-

systemet, för arbetare och - i om TFA för

samtliga fråga tjänstemän

- alla tjänstemän. Som att samma skall

huvudregel gäller premiesats

tillämpas för alla arbetsgivare. För skall samma

varje försäkring gälla

premiesats för alla dock att av

personalkategorier, TFA-premien

AMF, efter godkännande av kan bestäm-

arbetsmarknadsparterna,

mas olika för å ena sidan arbetare och å andra sidan och

tjänstemän

övriga anställda. Debiteringen sker gemensamt för alla fem försäk-

ringarna.

Premien för TGL fastställs direkt i kronor. I

företagares egen övrigt gäller reglerna för anställdas försäkring. Debiteringsunderlag

för AGS och STP är, om inte är att betrakta som

företagaren

anställd, nettointäkten av rörelsen.

Beräkningen av premierna ansluter alltså nära till vad som gäller för den allmänna försäkringen, men avviker avsevärt

från vad som tillämpas vid individuell försäkring där premierna differentieras efter risken för försäkringsfall. Det finns sålunda ingen direkt relation mellan den premie som en arbetsgivare betalar och de försäkringsbelopp

som med hänsyn till ålderssammansättning m.m. kan tänkas bli utbetalda till de anställda i just hans företag. Premieberäkningen skall i stället leda till utjämning mellan samtliga företag, som är anslutna till systemet.

Premiesystemet för AMF-försäkringarna har i avseende på riskfärsäkringarna (AGB, TFA, TGL

och AGS) vissa likheter med vanlig gruppförsäkring, där utjämning av riskpremien kan förekomma mellan olika åldrar, yrkeskategorier etc.

STP-pensionen finansieras genom det s.k. kapitaltäckningssystemet, som inte förekommer inom individuell

försäkring. De ST P-premier som tas ut under ett kalenderår används till att bygga upp en premiereserv

(pensionskapital) för årets nyblivna STP-pensionärer så att deras framtida pension är tryggad. För de arbetstagare som pensioneras först nästkommande år eller senare byggs formellt kan

i förväg inte upp några pensionsfonder; försäkringsbolaget inte anses ha gjort några pensionsutfästelser mot dessa personer.

i

182 Försäkringsformer

En mera utförlig beskrivning av premieberäkning finns i försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (SOU 1986:8 s. 165 ff).

Aven den mera begränsade fondbildning som förekommer inom STPsystemet leder normalt till att det uppstår ett visst överskott. Detta beror på att den verkliga ränteavkastningen är högre än den beräknade samtidigt som övriga beräkningsantaganden (rörande dödlighet m.m.) är betryggande. Överskottet används i första hand till återbäring i form av pensionstilllägg.

Premien för betalas i två omgångar. Under

AMF-försäkringarna betalas, som huvudregel uppdelad på sex löpande försäkringsår

på företagets beräknade årslö-

gånger, preliminär premie, grundad

nesumma. år beräknas premie som regleras genom

Påföljande slutlig

att skillnaden inbetalas respektive återfås. Om den preliminära

är än den slutliga kan arbetsgivaren bli skyldig att utge premien lägre ränta enligt räntelagen.

Den för ger arbetsgivare vissa

tjänstemän gällande ITP-planen

att i stället för att teckna försäkring klara ålderspensio-

möjligheter

av sina anställda på egen risk (se nedan). Någon sådan

neringen

finns inte inom AMF-systemet. Däremot kan STP-

möjlighet

få betalas med revers med femtonårig amorteringstid, s.k.

premien STP-lån. Förutsättningen är att arbetsgivaren beviljas kreditförsäk-

ring i Arbetsmarknadsförsäkringar, ömsesidigt kreditförsäkringsbosom då går i borgen för arbetsgivarens lag (AMF-kreditförsäkring),

skuld till Trots att står i

AMF-pensionsförsäkring. arbetsgivaren

skuld till med motsvarande premien, är

försäkringsgivaren belopp

försäkringen tekniskt sett betald.

Vid dröjsmål med premiebetalningen gäller olika regler beroende om försäkringen har tecknats till följd av kollektivavtalsskyldighet på

eller inte.

När det försäkring som är tecknad p.g.a. skyldighet i

gäller

- i sista hand ansökan om kollektivavtal försöker AMF genom

- driva in den obetalda

betalningsföreläggande och utmätning

ränta och indrivningskostnader. Däremot kan försäk-

premien jämte

ringen, som ovan antecknats, inte sägas upp.

Om förfallen inte har erlagts för frivilligt tecknad försäk-

premie

AMF med en månads varsel. I

ring, säger upp försäkringen

arbetsgivaren att underrätta sina

uppsägningsbrevet uppmanas

anställda om att Däremot kan AMF inte

försäkringen upphör.

underrätta de enskilda försäkrade; innan försäkringsfall inträffat vet AMF som inte vilka som är försäkrade. Någon möjlighet för de

regel

enskilda att teckna fortsättningsförsäkring finns inte.

SAF, LO och PTK har träffat överenskommelser om särskilda nämnder för de olika AMF-försäkringarna. Dessa skall bl.a. svara för av samt bestämmelser i andra av

tolkning försäkringsvillkor

nämnda träffade eller godkända överenskom-

arbetsmarknadsparter

A 183

Försäkringsformer

melser som berör AMF-försäkringarna.

Tvister om tolkning och av eller

tillämpning försäkringsavtal

försäkringsvillkor skall i sista hand avgöras av en särskild

skilje-

nämnd, om någon av parterna i tvisten det.

begär Skiljenämnden

består av två ledamöter utsedda av SAF och två ledamöter utsedda av LO. I tvister som rör TFA skall nämnden utökas med en ledamot utsedd av SAF och en ledamot utsedd av PTK. De så utsedda ledamöterna skall gemensamt utse ordförande. Sådan

opartisk

nämnd kan också

ha att pröva bl.a. tvist om kollektivavtalsenlig

skyldighet för arbetsgivare att teckna Innan en AMF-försäkring.

tvist tas till avgörande av skiljenämnden skall ärendet ha behandlats av en sådan nämnd som nämnts ovan.

Skiljeklausulen var tidigare och underkändes tvingande i ett par

hovrättsavgöranden rörande det av SAF och LO gemensamt

ägda

AFA. Domstolarna uttalade att ett förfarande som

väsentligen,

innebär att samtliga eller flertalet

skiljemän utses av ägarna till det

bolag som är ena parten i försäkringsförhållandet inte kan godtas

som rättegångshinder träffade I ett

(invändningen alltså inte TFA). mål som gällt den som meddelas av

tjänstegrupplivförsäkring

Kommunernas Försäkringsaktiebolag och som rört en i huvudsak

likartat sätt utsedd har domstolen emellertid

skiljenämnd högsta

uttalat bl.a. att de som fattat beslut

arbetsmarknadsorganisationer

om försäkringen måste antas vara intresserade av att inträffade

försäkringsfall regleras enligt vad som avsetts med de av dem

gemensamt urformade försäkringsvillkoren. domstolen

Högsta

anförde att ”sättet för utseende av inte

skiljenämnden ger därför

anledning till erinringar som skulle kunna föranleda att

skiljeklau-

sulen lämnas utan avseende 36§ 1981 s.

enligt avtalslagen. (NJA 1205.)

Numera fordras för att skall komma till stånd att

skiljeförfarande

någon av parterna påkallar sådant förfarande. AMF brukar i praktiken alltid överlämna till den enskilde att form för

välja tvistlösning.

Slutligen innehåller de allmänna villkoren en force majeurebestämmelse som friskriver AMF och från ansvar för

arbetsgivaren dröjsmål p.g.a. krig, strejk m.m.

I de gemensamma AMF-villkoren anges att för anställd hos arbetsgivare som driver verksamhet i försäk-

varaktig Sverige gäller ringsavtal om AMF-försäkringarna vid i den utlandstjänstgöring

omfattning och på det sätt som av särskilda bestämmelser

framgår

om AMF-försäkringarna vid Av dessa bestäm-

utlandstjänstgöring.

melser följer att den som är anställd av en svensk och

arbetsgivare

som på hans uppdrag utomlands omfattas av AGB,

tjänstgör TFA,

TGL, AGS och STP, dock med vissa skillnader i förhållande till vad som gäller annars för dessa Som en särskild förutsätt-

försäkringar.

för att försäkringarna skall ge skydd också vid utlandstjänstgöning

ring gäller att den anställde omedelbart innan han påbörjar

utlandstjänstgöringen omfattas av svensk arbetsskadeförsäkring eller svensk arbetslöshetsförsäkring eller fullgör utlandstjänstgöring

som omfattas av de särskilda bestämmelserna om AMF-försäkring-

arna vid utlandstjänstgöring.

Som ovan nämnts finns det inom andra delar av näringslivet

som ansluter till de i detta avsnitt främst

försäkringsanordningar

beskrivna. Här bör nämnas de avtalsförsäkringar som gäller för arbetare inom och den kommunala sektorn, vilka

kooperationen praktiskt taget helt liknar AMF-försäkringarna.

Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas

försäkringspaket

Efter förebild av AMF-försäkringarna infördes år 1978 ett gruppförsäkringspaket för dem som är verksamma som företagare inom lantbruket (se prop. 1977/78:154 s. 44 f och 70, JoU 1977/78:34 s. 4 och 18 samt rskr. 1977/78:348). Paketet omfattar trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) och

grupplivförsäkring genom avtal (GLA).

Den 1 1983 infördes ett gruppförsäkringspaket även för dem

juli

som är verksamma som företagare inom yrkesfisket (se prop. 1982/83:171 s. 6 och 11, JoU 1982/83:38 s.3 och 5 samt rskr. 1982/83:337). Liksom inom lantbruksområdet omfattar paketet för yrkesfiskarna TFA, AGS och GLA.

Sedan den 1 juli 1986 omfattas även inom skogsbruket verksamma

av ett gruppförsäkringspaket, även det avseende TFA,

företagare

AGS och GLA (se prop. 1985/86:100, bil. 11 s. 57, JoU 1985/86:13 s. 48 samt rskr. 1985/86:165; jfr även KU 1984/85:35 s. 25 ff och 371

ff).‘

Avtal om sluts mellan Lantbrukarnas Riksförbund

försäkringarna

(LRF), Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) och LRF/Sveriges

Riksförbund (SSR) på ena sidan och respek-

Skogsägareföreningars

tive på andra sidan. Villkoren skall i förväg

försäkringsgivare

av statens jordbruksnämnd vad gäller lanbrukarnas och

godkännas och av skogsstyrelsen beträffande skogsyrkesfiskarnas försäkringar

brukarnas försäkringar. Jordbruksnämnden och Skogsstyrelsen inhämtar i sin tur från försäkringsinspektionen. För

yttrande

inom lantbrukets och fiskets område avsätts medel till

försäkringarna

i de inom dessa områden. Medlen

premierna årliga uppgörelserna

betalas ut till LRF respektive SFR, som har hand om premiebetal- ‘ Sedan den 1 oktober 1986 omfattas också vissa renskötare av ett gruppförsäkringspaket innefattande TFA, AGS och GLA.

sou 193555 Försäkringsformer 185

ningen. Försäkringarna inom skogsbrukets område finansieras

genom medel ur skogsvårdsavgifterna; medlen betalas till LRF/SSR, som ansvarar för

premiebetalningen.

Försäkringsgivare till TFA och AGS är

AMF-trygghetsförsäkring respektive AMF-sjukförsäkring. GLA meddelas av ett konsortium

bestående av Folksam och Skandia, där Folksam och Förenade Liv

är försäkringsgivare.

Det finns inte några gemensamma villkor för

försäkringarna,

liknande de i föregående avsnitt beskrivna AMF-villkoren. Vissa delar av villkoren är dock ungefär desamma för alla tre

försäkring-

arna och kan därför lämpligen beskrivas här.

Försäkringarna inom lantbrukets område omfattar alla såsom egna företagare verksamma lantbrukare mellan 16 och 65 år - sålunda inte bara medlemmar i LRF - under att lantbrukaren

förutsättning

under något av de två två krav.

föregående beskattningsåren uppfyllt

Han skall ha varit verksam vid ett vars kontanta

lantbruksföretag,

bruttointäkter av växtprodukter och/eller djur och därav

produkter

uppgått till minst 15 000 kr, och han skall såsom egen nettointäkt av verksamheten ha deklarerat minst 7 500 kr. Om bruttointäkten vid

lantbruksföretaget uppgått till minst 100 000 kr under något av

nämnda två år behöver kravet på nettointäkt inte vara för att

uppfyllt försäkringen skall gälla; det är då tillräckligt att inkomst från

företaget överhuvud deklarerats av vederbörande. Såvitt AGS

gäller

förutsätts vidare att vederbörande har en av

försäkringskassan

fastställd sjukpenninggrundande inkomst från lantbruksverksamhet.

Lantbrukare som vid arbetsoförmåga sjukdom eller arbets-

p. g.a. skada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA och som till av

följd

sjukdomen eller arbetsskadan inte har kunnat intäkts- och

uppfylla

inkomstkraven omfattas trots det av Detsamma

försäkringen. gäller

för nyetablerad lantbrukare som inte ännu har

visserligen uppfyllt

kraven men som med till och arbetsin-

hänsyn påbörjad produktion

sats kan antas komma att uppfylla dem under något av de närmast kommande två hela

beskattningsåren. g

Som lantbrukare räknas också i lantbruket verksam make och sådan sambo som med make

enligt kommunalskattelagen jämställs

samt delägare i dödsbo, eller aktie-

handelsbolag, kommanditbolag

bolag som driver lantbruk, om en arbetsinsats i

delägaren gör

lantbruket om minst 400 timmar om

per år och, i fråga aktiebolag,

äger minst 10 procent av aktierna.

Försäkringarna inom fiskets område omfattar som är

yrkesfiskare,

verksamma som och som utövar fiske i traditionella

företagare

svenska fiskevatten och som är mellan 16 och 65 år. Som

yrkesfiskare

anses den som har licens för eller som är medlem i

yrkesfiskare

fiskelag som har sådan licens samt den som utan att ha licens under

186Försäkringsformer SOL} 1986:56

större delen av året har fisket som enda yrke eller För att

huvudyrke. försäkringen skall gälla krävs dessutom att yrkesfiskaren för något av

de två senaste beskattningsåren har deklarerat en nettointäkt av fiske som överstigit 22 000 kr eller en kontant bruttointäkt av fiske som uppgått till lägst 40 000 kr. Liksom inom lantbruksområdet gäller beträffande AGS dessutom ett särskilt krav; vederbörande skall ha

en av försäkringskassan fastställd sjukpenninggrundande inkomst

från fiskeverksamhet. Då det gäller TFA ges även yrkesfiskare som endast är tillfällig medlem i ett fiskelag rätt till ersättning om han som ordinarie medlem skulle ha uppfyllt något av de nyssnämnda inkomstkraven. _

Också yrkesfiskaren ges rätt till försäkringsersättning även om han

på grund av sjukdom eller arbetsskada inte uppfyllt intäkts- och inkomstkraven, allt under förutsättning att han vid arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller arbetsskada haft rätt till ersättning från AGS eller TFA. Liksom beträffande lantbrukare för

gäller försäkringen nyetablerad yrkesfiskare som inte uppfyller inkomstkraven men som

med hänsyn till arbetsinsatsen kan antas komma att uppfylla dem under något av de närmast kommande två hela beskattningsåren.

Försäkringarna inom skogsbrukets område omfattar skogsbruka-

re, som är verksam i egen skogsbruksrörelse på fastighet med åsatt skogsbruksvärde och som är mellan 16 och 65 år. Beträffande AGS och GLA krävs dessutom att skogsbrukaren har eller under något av de två senaste åren har haft en av fastställd

försäkringskassan

sjukpenninggrundande inkomst på lägst 6 000 kr av egen verksamhet

i skogsbruksrörelse.

Som skogsbrukare räknas också i skogsbruksrörelsen verksam make och sådan sambo som enligt kommunalskattelagen jämställs med make samt delägare i dödsbo, handelsbolag, kommanditbolag

och som driver - i om dock

aktiebolag skogsbruk fråga aktiebolag

endast den som innehar minst 10 procent av aktierna.

Samtliga försäkringar har en force majeurebestämmelse, som

friskriver LRF, SFR, LRF/SSR och respektive försäkringsgivare från ansvar för dröjsmål mot densom har rätt till ersättning. Vidare har TFA och AGS - men inte GLA - bestämmelser om att tvister skall lösas av den skiljenämnd som löser motsvarande tvister rörande anställda.

Villkoren för försäkringarna kan ändras under löpande försäkringstid. Om villkoren för AGS eller TFA för anställda ändras (se

föregående avsnitt), kan försäkringsgivaren ensidigt fastställa motsvarande ändringar i lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukar-

nas försäkringar. Om en ifrågasatt ändring avser en för lantbrukarna, yrkesfiskarna eller skogsbrukarna särskild bestämmelse krävs däremot godkännande av LRF , SFR respektive LRF/SSR. Ändringar i villkoren för GLA kan under löpande avtalstid ändras endast efter

‘ sou 193556 Försäkringsformer 187

godkännande av LRF, SFR respektive LRF/SSR.

Gruppavtalen löper ett år i taget med en ömsesidig uppsägningstid av sex månader. Angående ikraftträdande och för

upphörandet enskild lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukarna, se nedan i avsnitten om de särskilda försäkringarna.

Rätt till individuell fortsättningsförsäkring GLA-

föreligger enligt avtalen men inte vid de båda övriga försäkringarna. Rätten skall utnyttjas inom tre månader från det att lantbrukaren, fiskaren respektive skogsbrukaren har lämnat gruppavtalet.

SAF/PTK-försâkringarna m.m.

SAF och PTK träffade år 1976 två om

uppgörelser försäkring. (Uppgörelserna hade föregåtts av andra, liknande överenskommelser.) Den ena avser industrins och handelns

tilläggspension (ITPplanen), den andra tjänstegrupplivförsäkring TGL nu

(TGL). gäller p.g.a. utebliven tills vidare med en månads

uppsägning ömsesidig uppsägningstid medan ITP-planen gäller tills vidare med tre månaders uppsägningstid. Till ansluter den s.k.

ITP-uppgörelsen sig ITPG-planen, se nedan.

Försäkring enligt ITP-planen meddelas av Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt (SPP). Planen omfattar

ålderspension

ITPK (kompletteringspension)

delpension

sjukpension

familjepension

särskild änkepension

särskild änklingpension.

TGL meddelas av SPP, Förenade Liv, Folksam samt RKA.

SPP startade sin verksamhet 1917. Fram till 1960 de

grundlades principer och produkter som skulle komma att övertas av arbetsmarknadsparterna. Den första ITP-planen presenterades 1960, dock endast i form av en rekommendation. Först 1969 tecknades kollektivavtal om ITP och TGL. Det första helt bindande kollektivavtalet skulle emellertid till 1974.

dröja

ITP- och TGL-försäkring kan tecknas bara av

(pensioneringsavtal) arbetsgivare och i bara till förmån för och

princip tjänstemän arbetsledare. Försäkringen kan emellertid också omfatta arbetsgivaren själv, och får då behålla sin även om

arbetsgivaren försäkring alla hans anställda slutar. Däremot kan inte en egen utan

företagare anställda (men väl den ende anställde i ett av honom

själv helägt aktiebolag) teckna försäkring för

sig själv.

Nyteckning av individuell ITP- eller förekommer

TGL-försäkring

alltså inte. Däremot har den som lämnar sin befattning hos en SPP-ansluten arbetsgivare rätt att utan hälsoprövning fortsätta den för honom tecknade som direktbetalare också

försäkringen (jfr

nedan). Härvid försvinner dock vissa förmånsslag, och en del andra förmåner fryses på högst den lönenivå som gäller vid avgången ur tjänst. Den som inte vill ha fortsättningsförsäkring, får fribrev på den

intjänade rätten till ålderspension, ITPK-pension och familjepen-

sion; övriga förmånsslag är inte förenade med fribrevsrätt. Om

arbetstagaren senare får ny anställning hos en arbetsgivare som är ansluten till ITP-planen, anknyts hans tjänstepensionrätt till det

tidigare fribrevet. Om han tar anställning inom annat avtalsområde än SAF-PTK beräknas pensionsrätten i den nya med

anställningen tillgodoräknande av tjänstetid (se nedan under beskrivning av

förmånerna) inom ITP och från denna pensionsrätt avräknas fribrevet i SPP. Den som i motsatt behandlas i

byter riktning princip

på samma sätt.

Anslutning till ITP eller TGL skall, för arbetsgivare som p.g.a. kollektivavtal är skyldig att teckna sådan försäkring, vara generell i den bemärkelsen att försäkring måste tecknas för samtliga tjänstemän och arbetsledare i företaget som omfattas av den för parterna gemensamma befattningsnomenklaturen, både sådana som är anställda vid anslutningstidpunkten och sådana som anställs senare. (Vad som i sägs om även för

fortsättningen tjänstemän gäller arbetsledare.) Ägare och högre tjänstemän som inte omfattas av

kollektivavtalet kan frivilligt anslutas till ITP-planen och TGL. Som

regel tecknas inte ITP-försäkring för den som vid anställningens

början har mindre än tre år kvar till ordinarie pensionsålder (se

närmare nedan).

Även arbetsgivare som tecknar utan att vara

försäkring skyldig

därtill enligt kollektivavtal måste i princip enligt SPP:s bestämmelser ha generell anslutning både för sådana tjänstemän och arbetsledare som skall anställas i framtiden och för dem som är anställda då

försäkringen tecknas. SPP meddelar pensionsförsäkring bara enligt ITP-planen och ett

litet antal likartade planer.

Pensioneringsavtalet mellan arbetsgivaren och SPP träder i kraft

när SPP får in en ansökan om generell anslutning med uppgift om de tjänstemän som skall försäkras; individuell anmälan av tjänstemän behöver dock inte göras förrän de 28 år. (Här är alltså en skillnad

fyllt

i förhållande till där före

AMF-försäkringarna, försäkringsgivaren försäkringsfall som regel inte vet vilka som är försäkrade.) Om

arbetsgivaren enligt kollektivavtal har varit skyldig att ansluta företaget redan tidigare, kan avtal tecknas retroaktivt. Försäkringarna för de enskilda tjänstemännen blir gällande i och med att

sou 1986:56 Försäkringsformer 189

pensioneringsavtalet ingås eller senare då anställningen påbörjas. (För att tjänstemännen skall vara berättigad till försäkringsersättning

kan härutöver gälla ytterligare villkor; se nedan om de särskilda

försäkringarna, avsnitt 4.4.3.)

Kollektivavtalsgrundad försäkring om ITP kan inte sägas upp av

någon av parterna så länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal. Förhållandet är detsamma beträffande TGL, dock att avtal om TGL kan sägas upp om arbetsgivaren samtidigt tecknar ny sådan

försäkring i något av de övriga TGL-bolag som nämnts ovan.

Icke kollektivavtalsbunden arbetsgivare kan säga upp sitt

pensioneringsavtal. SPP brukar då informera samtliga tjänstemän varvid de

erbjuds att fortsätta sina försäkringar som direktbetalare.

Försäkringstagare till direktbetald fortsättningsförsäkring kan

säga upp försäkringen på samma villkor som gäller för andra

pensionsförsäkringar. SAF/PTK-uppgörelserna om ITP och TGL innehåller garantimo-

ment, som innebär att den enskilde tjänstemännen och hans efterlevande hålls skadeslösa vid försummelse av arbetsgivaren att

fullgöra den på kollektivavtalet grundade skyldigheten att teckna

och vidmakthålla försäkring för alla sina tjänstemän. Försummelsen kan innebära att arbetsgivaren helt har underlåtit att anmäla viss

tjänsteman till försäkringen eller uppgett för lågt lönebelopp eller att

han har underlåtit att betala premier.

Till skillnad mot vad som vid berä-

gäller AMF-försäkringarna,

knas premien för ITP-försäkringen individuellt för varje försäkrad. Premien fastställs dock efter vissa kollektiva antaganden. Till stor del är premien beroende av den försäkrades ålder. I den s.k. kollektiva

riskförsäkringen (se nedan) som ingår i ITP är premien emellertid

helt åldersoberoende. Även vid beräkning av premien för bl.a. ålderspension i ITP-planen följer man inte helt de försäkrades ålder;

här sker en partiell åldersutjämning så att arbetsgivarnas kostnader

för de äldsta anställda inte blir alltför betungande. Också premiebe-

vid har vissa kollektiva -

räkningen fortsättningsförsäkring inslag. Vad angår TGL gäller att försäkringsbolagen tillämpar en enhets-

premie för alla anställda; mellan bolagen sker dock i efterhand en utjämning av kostnaderna för försäkringen med till bl.a.

hänsyn

åldersfördelningen bland de försäkrade.

Premierna betalas månadsvis efter från SPP; det

debitering förekommer inte någon uppdelning på preliminär och slutlig premie.

Om premie inte betalas i rätt tid, skall det gå ut en påminnelse, varefter försäkringen skall gå över till fribrev. På grund av garantireglerna, vilka som ovan nämnts tillämpas för alla som har generell anslutning, säger SPP emellertid i praktiken inte upp

försäkringen. I stället krävs arbetsgivaren ytterligare ett par gånger på premien, varefter ansökan om betalningsföreläggande tillgrips.

Försäkringsformer

Som SPP inte så långt som till att begära företaget i

regel går

konkurs. Huvuddelen av de som arbetsgivaren betalar för ålders-

premier

fonderas i SPP och används vid framtida pension i ITP-systemet till de som vid tidpunkten för

pensionsutbetalningar tjänstemän

är anställda vid Som framgått av den

premiebetalningen företaget.

för STP alltså en betydande skillnad

tidigare redogörelsen föreligger

mellan de Den som slutar sin

bägge pensionssystemen. tjänsteman

utan att träda i tjänst hos annat företag som omfattas av

anställning

ITP har sålunda kvar en viss rätt till pension i form av fribrev. Någon motsvarande rätt har inte den arbetare vars anställning upphör.

I försäkringsverksamhetskommitténs delbetänkande Soliditet och

i redogörs närmare för premiebe-

skälighet försäkringsverksamheten

inom (SOU 1986:8 s. 167). I samma betän-

räkningen ITP-planen

kande 168 beskrivs också hur man utnyttjar det överskott som

(s. f)

i SPP:s verksamhet (jfr vad ovan anförts om överskott inom

uppstår

STP-systemet). Det kan dock nämnas här att överskottet sedan flera år används för att värdesäkra pensionerna under den tid som de betalas ut. Man tar alltså inte - som vid individuell - vid

försäkring

fördelningen av överskottet hänsyn till de enskilda försäkringarnas bidrag till uppkommet överskott. Under senare tid har öppnats en möjlighet att också använda överskottet i SPP till att räkna upp värdet av meddelade fribrev och till att ge viss premieåterbäring. innehåller - SAF/PTK-uppgörelserna - liksom SAF/LO-avtalen föreskrift om att den för kollektivav-

vanliga förhandlingsordningen

talstvister skall också för Tvister om

gälla försäkringsuppgörelserna.

- ITP och TGL skall prövas av en särskild nämnd pensionsskilje- - som vid vite kan att sina

nämnden ålägga arbetsgivare fullgöra

ITP och TGL. Frågan om utdömande av vite

skyldigheter angående prövas av skiljenämnd enligt lagen om skiljemän.

Medan STP alltid måste försäkras (arbetsgivaren kan dock få låna

till premien) erbjuder ITP-planen en annan möjlighet. Arbetsgi-

varen kan efter särskild prövning få ta ålderspensioneringen på egen risk, dvs. utan i SPP. Detta sker genom avsättningar i

försäkring företagets bokslut (”Avsatt till pensioner”) och genom att arbetsgi-

varen tecknar för i Försäk-

kreditförsäkring pensionsförpliktelsen

Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). Konstruktionen

ringsbolaget innebär att FPG går i borgen för arbetsgivarens pensionsutfästelse.

Om FPG infria sin utfästelse, sker det genom att FPG mot

tvingas

tecknar försäkringar i SPP. Pensioner

engångspremie erforderliga

direkt från beräknas av och betalas ut genom

arbetsgivaren Pensionsregistreringsinstitutet (PRI). PRI är en ideell förening

bildad av SAF, SIF och SALF. PRI och SPP har gemensam

förvaltning.

En anställd, som har sin ålderspensionsrätt tryggad genom

sou 193655 191

Försäkringsformer

FPG/PRI-systemet och som lämnar sin har rätt att

anställning,

teckna i SPP samma sätt som om

””fortsättningsförsäkring° på

arbetsgivaren haft även försäkrad där.

ålderspensioneringen Nöjer

han sig med fribrevet kan utfästelsen härom kvar hos den f.d.

ligga

arbetsgivaren, som emellertid också kan lösa in fribrevet i SPP. Här skall också nämnas att SAF och PTK år 1985 träffat

överenskommelse om Avtal om social trygghet för vid

tjänstemän utlandstjänstgöring”. Avtalet gäller för tjänstemän tillhörande vissa befattningsskikt som på svensk arbetsgivares uppdrag tjänstgör

utomlands och som omedelbart före

utlandstjänstgöringens påbör-

jande har omfattats av svensk eller svensk

arbetsskadeförsäkring arbetslöshetsförsäkring eller har fullgjort utlandstjänstgöring som

omfattas av avtalet. Genom avtalet omfattas utlandsanställd

tjänste-

man av TGL, ITP-planen och TFA, de två senare dock med vissa

ändringar och tillägg i förhållande till vad som annars för dessa

gäller

försäkringar. Avtalet innebär också att den utlandsanställde genom arbetsgivarens försorg skall få skydd genom en särskild läkekostsamt att - om

nadsförsäkring arbetsgivaren tjänstemännen vid

sjukdom t.ex. inte får sjukersättning som motsvarar svensk

sjukpen-

- i allmänhet ning skall utge ersättning till en nivå som upp motsvarar svensk sjukpenning.

Enligt överenskommelsen mellan SAF och PTK får i

arbetsgivare

stället för att teckna att svara

läkekostnadsförsäkring åtaga sig själv

för de förmåner som följer med måste

försäkringen. Arbetsgivaren

då dock teckna en i ett särskilt

garantiförsäkring kreditförsäkringsbolag som skydd för åtagandet.

KTP-planen är resultatet av en mellan å ena sidan

uppgörelse Kooperationens Förhandlingsorganisation (KFO) och å den andra

Handelsanställdas förbund Svenska

respektive Industritjänstemannaförbundet, Sveriges Arbetsledarförbund, Sveriges Civilingenjörsförbund, Handelstjänstemannaförbundet och Försäkringstjänste-

mannaförbundet. Den gäller för och arbetsledare inom

tjänstemän kooperationen och kooperationen närstående Administraföretag.

tionen handhas av Kooperationens Pensionsanstalt (KP).

KTP-planens regler om försäkringsavtalets ikraftträdande,

garanti, efterskydd m.m. är i allt desamma som

väsentligt enligt

ITP-planen. Däremot saknas att teckna individuell

möjligheter

fortsättningsförsäkring. TGL för tjänstemän inom

kooperationen

tecknas i Folksam (se nedan).

Information

Frågorna om information till de försäkrade om

kollektivavtalsgrun-

dad försäkring hör till dem som kommer att kräva särskild

uppmärksamhet av lagstiftaren (se avsnitt 18.2 Ämnet är nedan).

också föremål för stort intresse från arbetsmarknadsparternas sida, och det görs betydande insatser för att de försäkrade i olika skeden skall ha tillgång till den information de behöver (jfr NU 1984/85:36, s. 4 f och 9 ff). Såvitt gäller AMF-försäkringarna, lämnas för närvarande information till de anställda genom att AMF en gång om året tillställer

s.k. försäkringsbesked med information om gällande arbetsgivaren

villkor, vilka arbetsgivaren skall dela ut till de anställda. Någon mera individuell information kan AMFi regel inte lämna, eftersom AMF före som regel inte vet vilka personer som är

försäkringsfall

försäkrade. En form av individualiserad anmälan förekommer inom AMF-systemet vid STP: arbetsgivaren rapporterar årligen pensions- . anställningstid samt arbetad tid för varje anställd som

grundande

omfattas av STP. Genom mellan de olika AMF-

samkörningar

försöker man Man kontrol-

försäkringarna fånga upp vissa skadefall.

lerar t.ex. att TGL-anmälan gjorts i de fall AGS-ersättning ej längre utgår p.g.a. dödsfall.

Om tjänstemännens pensionsförsäkringar (ITP- och KTP-planer-

na) lämnas information genom att försäkringsgivaren minst en gång om året sänder ut individuella till de anställda. Av

pensionsbesked

beskeden vilka förmåner av olika och

framgår slag tjänstemannen

hans efterlevande är berättigade till och de uppgifter om lön,

tjänsteår m.m. som beräkningen grundar sig på. Härjämte lämnas en

del allmänna om som sådan. Beskeden distri-

upplysningar planen

bueras normalt till de anställda genom arbetsgivaren; på särskild begäran och vid fribrev expedieras de direkt till den försäkrade. För lämnas information på sam-

tjänstemännens TGL-försäkring

ma sätt som för AMF-försäkringarna, dvs. genom icke individuella som distribueras via Från SPP

försäkringsbesked arbetsgivarna.

lämnas dock information även om genom särskild

TGL-försäkringen anteckning i pensionsbeskeden.

En omfattande informationsverksamhet bedrivs av arbets-

mycket

och Genom särskilda överens-

givar- arbetstagarorganisationerna.

kommelser mellan SAF, LO och PTK om informationsverksamhet på AMF-omrâdet respektive mellan SAF och PTK om informationsverksamhet ITP/TGL-området avsätts varje år medel till parterna

på för information såväl arbetstagarsidan som arbetsgivarsidan. på

Informationsverksamheten skall avse att informa-

sprida erforderlig

tion till alla berörda och arbetstagare, oavsett om dessa

arbetsgivare

är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna eller inte. På

arbetstagarsidan sker t.ex. utbildning av s.k. försäkringsrådgivare

_som skall finnas på alla större arbetsplatser, annonsering, utgivning av trycksaker, studiecirkelverksamhet m.m. Arbetsgivarsidans information är främst inriktad konferenser på 1/2-1 dag

på regionala

där man vänder till såväl små som stora företag, flerdagskurser för

sig

företagens handläggare av försäkringsfrågor samt trycksaker. En

direkt uppsökande verksamhet bedrivs gentemot företag som enligt uppgift är skyldiga genom kollektivavtal att ansluta sig till AMFförsäkringarna resp. ITP/TGL men ännu inte gjort detta.

Informationen om lantbrukarnas och yrkesfiskarnas försäkringar

erbjuder särskilda problem, eftersom försäkringarna omfattar även

lantbrukare och fiskare som inte är medlemmar i LRF respektive SFR.

Inom LRF har man lagt ner åtskilligt arbete för att nå ut med information på flera olika sätt. Arbetet avser dels spridande av allmän information, dels särskild verksamhet för att spåra upp möjliga försäkringsfall, som inte har anmälts av den försäkrade.

Allmän information lämnas på flera sätt. I samband med att försäkringarna infördes, och ett par gånger därefter, har LRF genom lantbrukarnas producentregister tagit fram namn och adresser till ägare och arrendatorer till samtliga jordbruksfastigheter i riket (utom de allra minsta) och skickat ut information om försäkringarna. Denna information har gått ut till ca 150 000 personer, att jämföra med det beräknade antalet faktiskt omfattade personer, som är ca 110 000. Härjämte lämnas fortlöpande och på olika sätt information i tidningen Land, som går ut i ca 440 000 exemplar, och i samband med lantbruksutställningar och liknande. Vidare finns på LRF:s länsförbund och driftsbyråer försäkringskunniga personer, som vid tillfälle och behov ger information. LRF har omkring 1 600 lokalavdelningar som var och en bl.a. ger råd och hjälp angående trygghetspaketet till alla inom avdelningens område, oavsett om de är medlemmar i förbundet eller ej.

Den uppsökande verksamheten har avsett GLA, AGS och TFA. Beträffande GLA har man ur statistiken över rikets totalbefolkning tagit fram uppgifter om avlidna lantbrukare och till deras efterlevande sänt en underrättelse om att den avlidne eventuellt kan ha omfattats av försäkringen. Efter förebild av en aktion som tidigare genomförts av ett av LO-förbunden, har man försökt att ur

riksförsäkringsverkets register få fram uppgifter om lantbrukare som

varit långvarigt sjuka eller blivit förtidspensionerade. Genom dessa åtgärder har emellertid inte framkommit många fall där AGS kunnat utnyttjas. Beträffande TFA-försäkringen anses att denna är allmänt känd; det kan här noteras att försäkringskassorna alltid underrättar AMF-trygghetsförsäkring om anmälda arbetsskador.

LRF har också genom samarbete med den s.k. Avbytartjänsten

försökt sprida kunskap om trygghetspaketet. Avbytartjänsten har

omkring 2000 anställda, som kan tillse att anmälan görs då en lantbrukare drabbas av sjukdom eller

olycksfall. Företagna undersökningar visar att endast ca sjuttio procent av

lantbrukarna känner till Inom LRF anser man

försäkringarna.

I3

sou 1986:56

194Försäkringsfogrmer

emellertid att med de insatser som görs från förbundets sida utgår

i alla de fall där ett försäkringsskydd följer av trygghetsersättning

paketet.

Också inom SFR, som anser ha i det närmaste total anslutning

sig

av landets försöker man på olika sätt sprida informa-

yrkesfiskare,

tion om försäkringsskyddet. Av förbundets drygt 6 000 medlemmar har 3 500 - 4 000 medlemmar sådana inkomster att de skyddas av

försäkringarna. Information lämnas vid förbundets årliga kongress, vid och vid årsmöten. Dess-

regionala kongresser avdelningarnas

utom lämnas information i förbundstidningen Yrkes-

fortlöpande

fiskaren. Slutligen skickar förbundet en gång per år till medlemmarna med en över villkoren för de tre

försäkringsbesked beskrivning förbundets uppfattning har yrkesfiskarna god försäkringarna. Enligt

kännedom om även det fåtal fiskare som står utanför

försäkringarna;

förbundet anses bl.a. kontakter med arbetskamrater ha genom

kunskap om försäkringsskyddet.

Då förbundet har erfarit att en medlem har avlidit, kontrolleras att de efterlevande de som följer av försäkringspa-

utnyttjar rättigheter

ketet.

Vissa statistiska uppgifter

För att omfattningen av de kollektivavtalsgrundade försäk-

belysa

skall här lämnas om förhållandena 1985.

ringarna några uppgifter

125 000 var anslutna till och

Ungefär företag AMF-försäkringarna,

ca 31 000 anslutna till Drygt två miljoner

företag ITP-planen.

var försäkrade genom en eller flera av AMF-försäkring-

arbetstagare

arna. omfattade ca 3,2 AGS ca 2,4 miljoner, STP ca

(TFA miljoner,

samt AGB och TGL ca 1,4 vardera. På

1,9 miljoner miljoner

TGL-sidan tillkom dessutom ett antal som slutat sin anställning men

som har efterskydd.) Antalet försäkrade inom ITP-planen uppgick

till 970 000. Den totala premieintäkten för AMF-försäk-

omkring

kr. Motsvarande siffra för

ringarna låg på omkring 6,7 miljarder

var 6,9 kr, vartill kommer därmed

ITP-planen omkring miljarder jämförbara avsättningar inom FPG/PRI-systemet med ca 3,5 miljar-

der kr. Såvitt AGB, TFA, TGL och AGS

angår AMF-försäkringarna

under året nära 350 000 försäkringsfall. Flertalet

reglerades tillhopa

av dessa rörde AGS. Antalet som i december fick personer till omkring 243 000. På grund

ersättning enligt STP-planen uppgick

av utbetalades 3,5 miljarder kr. Av

AMF-försäkringarna ungefär

detta svarade AGS för 1,3 miljarder kr och STP för

belopp omkring

nära 1,1 miljarder kr. Vad ITP var det i december 1985 178000 personer som

gäller

från SPP och 7 000 personer som uppbar pension

uppbar pension

i

Försäkringsformer 195

enbart genom FPG/PRI-systemet. (Av de 178 000 fick 62 000

pension både från SPP och FPG/PRI-systemet på grund av att de under sin aktiva tjänst haft anställning både hos SPP-arbetsgivare” och ”FPG/PRI-arbetsgivare”.) Av de pensionsberättigade uppbar

127 000 ålderspension. Sammanlagt betalades i pension omkring 2,8

miljarder kr från SPP och cirka 1,3 miljarder kr från arbetsgivarna

inom FPG/PRI-systemet.

Mer än 40000 företag var anslutna till TGL-försäkringen för privatanställda tjänstemän och arbetsledare. Antalet försäkrade

uppgick till omkring 850 000. De sammanlagda premierna låg på omkring 290 miljoner kr. Omkring 2 500 försäkringsfall inträffade

under året och omkring 225 miljoner kr betalades ut.

För att trygga framtida utbetalningar har betydande belopp

fonderats. År 1985 de fonderade medlen för AMF-

uppgick försäkringarna till omkring 46 miljarder kr. För SPP- försäkringarna och avsättningarna inom FPG/PRI-systemet var motsvarande siffra

omkring 110 miljarder kr och för tjänstemännens och arbetsledarnas

TGL-försäkring omkring 240 miljoner kr.

4.4.3Försäkringarna

Arbetslöshetsförsäkring

Arbetslöshetsförsäkring meddelas av erkända arbetslöshetskassor. Kassorna är fristående juridiska personer, i de flesta fall dock nära anknutna till en facklig organisation. Medlemskap i kassan är ofta

obligatoriskt för medlemmarna i den fackliga organisationen. Kas-

sorna uppbär statsbidrag för sin verksamhet med som täcker

belopp

ca 80 procent av deras

utgifter.

De erkända kassornas verksamhet i om

regleras lagen (1973:370)

arbetslöshetsförsäkring. Kassorna står under tillsyn av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), och deras stadgar skall följa AMS:s normal-

stadgar. Däremot är försäkringsrörelselagen inte tillämplig på

verksamheten, och kassorna står därför inte under försäkringsm-

spektionens tillsyn.

Den särskilda lagen innefattar en noggrann reglering av kassornas verksamhet. Bl.a. anges i lagen detaljerat för att

förutsättningarna

arbetslöshetsersättning skall få betalas ut och de olika med

belopp

vilka ersättning får lämnas.

Arbetslöshetskassornas verksamhet kompletteras av det statliga stödet enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Sådant stöd kan utges till olika arbetslösa, som inte är

kategorier berättigade till ersättning från Det kontanta arbetslöshetsförsäkring.

arbetsmarknadsstödet är inte utformat som försäkring.

i 196

Försäkringsformer

Försäkring om avgångsbidrag (AGB)

Avgångsbidragsförsäkring gäller för arbetare. Försäkring som grun-

das kollektivavtal mellan SAF och LO meddelas av AFA,

som kollektivavtal mellan Kooperationens

försäkring grundas på Förhandlingsorganisation (KFO) och LO av Folksam.

Avgångsbidrag kan utges till den som antingen

1. sagts upp från sin anställning på grund av sådan driftsmässig som medför personalreduktion eller förändring varaktig

2. varit anställd inom en bransch där arbetstagare regelmässigt anställs för visst arbete och inte inom sex månader

tidsbegränsat

får fortsatt arbete inom branschen eller . efter att ha femtio år inrådan av läkare lämnat sin

fyllt på

anställning av hälsoskäl.

AGB kan utges i form av A-belopp eller B-belopp enligt vad anges nedan.

A-belopp

I de två första fallen ovan rätt till A-belopp för den som

föreligger

D under de senaste fem kalenderåren före friställningsåret tillgodoräknats tre hela AGB-år och

40 års ålder senast under den månad friställningen

uppnått

inträffar eller fullgjort minst sju AGB-år före året för friställningen.

med 5 200 kr samt med 250 kr för varje levnadsår

A-belopp utges

efter 40 år som före friställningen (längst t.o.m. 59 års

uppnåtts ålder). A-belopp uppgår till högst 9 950 kr.

Rätt till föreligger ej om den anställde har lämnat sin

A-belopp

med rätt till eller motsvarande ersättning eller

anställning pension

har rätt till hel p.g.a. sjukdom eller helt sjukbi-

förtidspension drag.

B-belopp

I de två första fallen ovan också rätt till B-belopp för den

föreligger

som D under de senaste fem kalenderåren före friställningsåret tillgodoräknats tre hela AGB-år och

40 års ålder senast under den månad friställningen

uppnått

inträffar och - inom fem år - blivit i samband med friställningen eller senare varaktigt arbetslös.

i

Försäkringsformer 197

B-belopp utges med lägst 3 000 kr och högst 27 000 kr, efter

prövning av genom arbetslöshet uppkommande svårigheter. För arbetstagare

som vid friställningen fyllt 60 år kan dock utbetalas med

B-belopp

ytterligare högst 12 000 kr. För arbetslöshetstid som infaller efter det

att arbetstagaren fyllt 64 år utges B-belopp enligt särskilda nor-

mer.

Om arbetstagare lämnat sin med rätt till eller

anställning pension

motsvarande ersättning reduceras

B-beloppet.

I det tredje fallet som beskrivits ovan föreligger rätt till

B-belopp

för den som

EI under de senaste fem kalenderåren före har

friställningen

tillgodoräknats tre hela AGB-år och

inom två år efter friställningen antingen utför arbete i ny

anställning hos annan arbetsgivare eller står till arbetsmarknadens

förfogande för arbete som hälsoskälen inte hindrar honom att

utföra.

Rätt till ersättning föreligger inte om hälsoskälen medför rätt till ersättning vid invaliditet enligt TFA. B-belopp kan utges med högst 9 000 kr i hälsofallet.

Varje försäkrad arbetare är försäkringstagare till sin egen försäk-

ring. De skyldigheter, som enligt FAL åvilar en försäkringstagare mot försäkringsgivaren, ligger dock utom såvitt på arbetsgivaren

fråga är om uppgifter som den försäkrade har att lämna till

försäkringsgivaren.

Statligt och privat anställda tjänstemän har på grund av särskilda trygghetsavtal möjlighet att få vissa avgångsersättningar. Dessa förmåner är emellertid inte tryggade genom försäkring och lämnas därför här åt sidan.

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)

Försäkring enligt lagen om arbetsskadeförsäkring är en obligatorisk

socialförsäkring för inkomstbortfall, av i huvudsak samma typ som den allmänna försäkringen (jfr 1975/76:197 s.

prop. 68). Försäkring-

en har avlöst den om

tidigare försäkringen enligt lagen (1954:243) yrkesskadeförsäkring, som fortfarande gäller för skador

som yppats före den 1 juli 1977. handhas främst av de allmänna

Försäkringarna försäkringskassorna, den äldre försäkringen delvis även av riksför-

säkringsverket.

Arbetsskadeförsäkringen gäller för alla som förvärvsarbetar och för dem som undergår viss som är förenad med särskild

utbildning

risk för arbetsskada; för studerande är i vissa

försäkringsskyddet

delar begränsat, men härifrån bortses i det följande.

Försäkringen

i \

* i

198 Försäkringsformer

finansieras med arbetsgivaravgifter som samlas i en särskild fond, men det finns inte någon koppling mellan och

avgifterna försäkrings-

skyddet för den enskilde. De, till vilkas förmån lagen gäller, kallas försäkrade.

Försäkringen ger ersättning vid arbetsskada, varmed förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet, olycksfall vid färd till eller från arbetsstället samt i vissa fall skada som framkallats genom smitta. Försäkringen ger, efter en nittiodagarspe-

riod av samordning med den allmänna försäkringen, i princip full

ersättning för förlorad arbetsinkomst i form av sjukpenning motsva-

rande en årsinkomst om högst 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring (AFL) samt ersättning för läkarvård m.m. Vid

bestående nedsättning av arbetsförmågan till följd av arbetsskada kan sedan sjukdomen upphört ersättning utgå i form av livränta.

Även i detta fall utgår ersättning med högst 7,5 basbelopp per år. Försäkringen kan också ge begravningshjälp vid dödsfall samt livränta till änka eller med änka jämställd kvinna, till frånskild kvinna, till barn under 19 år eller i vissa fall 21 år samt till behövande förälder. Försäkringen ger inte ersättning för sveda och värk eller lyte och men.

Som ovan sagts gäller försäkringen vid allt förvärvsarbete, redan från första dagen, och den gäller även om skadan visar sig först när

den skadade inte längre arbetar. Några problem med skyddets

i tiden därför inte.

utsträckning uppkommer På grund av en hänvisning till 20 kap. 3 § AFL gäller, att ersättning

från arbetsskadeförsäkringen kan utebli helt eller delvis bl.a. om den försäkrade har åsamkat sig skadan uppsåtligen, ådragit sig skadan vid förövande av handling, för vilken ansvar ådömts honom genom

lagakraftvunnen dom, eller gjort sig skyldig till ”grov ovarsamhet ur

hälsosynpunkt”. Till arbetsskadeförsäkringen ansluter lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän. Den

först nämnda lagen gäller för bl.a. värnpliktiga och intagna i kriminalvårdsanstalt ger ersättning för personskador efter i

och

huvudsak samma regler som arbetsskadeförsäkringen. Den andra lagen ger samma personkategorier ersättning för ideell skada efter de regler som gäller för statens personskadeförsäkring (mera om denna

försäkring nedan). Den sist nämnda lagen gäller för sjömän som utomlands ådrar sig personskada till följd av olycksfall på grund av krigshändelse. utgår i huvudsak efter de regler som Ersättningen

anges i LAF. Ingen av de tre ersättningsformerna är tryggad genom

försäkring.

i

sou 1.923656 Försäkringsformer 199

Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA)

TFA för anställda är en kollektivavtalsgrundad ansvarsförsäkring av

”no fault”-karaktär, som för den anställde kompletterar den

lagreglerade arbetsskadeförsäkringen, samtidigt som den i stor

befriar arbetsgivaren från skadeståndsansvar för arbets-

utsträckning

skador. All TFA (med undantag för bankområdet) meddelas av AMF-trygghetsförsäkring, dock inte med helt samma villkor för alla

I fråga om ersättningsskyddets konstruktion försäkringstagare. företer försäkringen likheter med patient- och läkemedelsförsäkring-

arna.

TFA tecknas av kommuner samt av enskilda och kooperativa företag till förmån för anställda, av LRF och LRF/SSR till förmån för lantbrukare respektive skogsbrukare och av SFR till förmån för

Som ovan nämnts gäller TFA, till skillnad från övriga

yrkesfiskare. AMF -försäkringar, för både arbetare och tjänstemän, och den gäller

också för ett företags ägare m.fl.

är alltid försäkringstagare till TFA för anställda.

Arbetsgivaren

anses genom tecknandet av försäkringen ha tagit på

Arbetsgivaren

ett skadeståndsansvar för arbetsskador (se prop. 1975/76:197 s.

sig

68); ett ansvar som dock, om man uteslutande följer försäkringsvillkoren, åtminstone delvis, samtidigt avlyfts honom genom försäkringen. Villkoren förbud för den som omfattas av TFA

stadgar nämligen

mot att föra skadeståndstalan med anledning av personskada som utgör arbetsskada mot arbetsgivaren eller mot annan som omfattas av TFA; förbudet gäller oavsett om det utgår någon ersättning från

eller villkoren äger den anställde över huvud

försäkringen ej. Enligt

inte föra skadeståndstalan mot juridisk person som tecknat taget avtal om TFA. När ersättning utgår, kan AMF ha viss regressrätt

mot arbetsgivaren, se nedan. Arbetsgivare är naturligtvis försäkringstagare också till sin egen

försäkring. Förbudet mot skadeståndstalan gäller också för honom, dvs. han kan inte föra skadeståndstalan mot någon annan som omfattas av TFA. I om sådana skador, som arbetsgivaren inte

fråga

ens teoretiskt skulle ha kunnat hålla någon annan ansvarig för,

framträder ett i försäkringen ingående drag av vanlig sjuk- och

olycksfallsförsäkring särskilt tydligt.

Villkoren för lantbrukarnas TFA nämner - till skillnad från TFA för anställda och lantbrukarnas AGS och GLA - om vem som är

ingenting försäkringstagare; vid AGS och GLA anges däremot den försäkrade, dvs. i allmänhet den enskilde lantbrukaren, som försäkringstagare. I villkoren för lantbrukarnas TFA betecknas den enskilde bara som lantbrukaren eller ”den skadade. Villkoren innehåller förbud för lantbrukaren att föra skadeståndstalan med anledning av personskada som utgör arbetsskada mot annan lantbrukare, anställd eller annan som omfattas av TFA. I överensstämmelse med vad som gäller för anställda äger lantbrukare dessutom ej

200 —

Försäkringsformer _

rätt att föra skadeståndstalan mot juridisk person som tecknat avtal om TFA. LRF nämns inte i villkoren. Under arbetet med lantbrukarnas försäkringspaket förutsattes visserligen (prop. 1977/78: 154 s. 44 f) att varje lantbrukare skulle vara försäkringstagare till sina egna försäkringar. I avsaknad av särskild bestämmelse härom i villkoren för TFA ligger det emellertid närmast till hands att anse LRF, som tecknar försäkringsavtalet, som försäkringstagare. Anledningen till att villkoren för TFA har utformats på sätt som skett, torde vara att parterna vill betrakta TFA för lantbrukare som en ansvarsförsäkring av samma typ som TFA för anställda. Liksom i fråga om arbetsgivares TFA framträder emellertid av vanlig sjuk- och draget olycksfallsförsäkring särskilt klart vid sådana egna skador som lantbrukaren eljest fått bära själv; det verkar inte sannolikt att en skadad lantbrukare med framgång skulle kunna rikta några skadeståndsanspråk mot LRF . Vad som anförts om försäkringarna inom lantbrukets område torde gälla även för yrkesfiskets och skogsbrukets område. Inte heller TFA för - till skillnad mot AGS och GLA yrkesfiskarna och skogsbrukarna utpekar någon försäkringstagare; villkoren anger endast ”yrkesfiskaren”, ”skogsbrukaren” och ”den skadade. Detta betyder att SFR respektive LRF/SSR - som tecknar försäkringen om TFA - torde ses som försäkringstagare.

TFA har samma arbetsskadebegrepp som LAF. Skada som beror

annat än olycksfall kallas i TFA för Även LAF har

arbetssjukdom.

vissa speciella bestämmelser för sådan skada men använder inte någon särskild term för dem; rätten till är båda

ersättning enligt försäkringarna mer begränsad när det gäller arbetssjukdom.

TFA börjar så snart som sådant träder i

gälla försäkringsavtalet

kraft, för nyanställda i ett företag som redan har TFA alltså redan första arbetsdagen. Båda försäkringarna har en föreskrift om att arbetssjukdom (fast LAF inte använder den skall anses ha

termen)

inträffat den dag skadan visade sig. Ersättning för sådan skada kan utgå från bägge försäkringarna även om den skadade inte

längre

arbetar när skadan visar sig; det förutsätts därvid att den skadade omfattats av respektive försäkring då han utsattes för den

skadliga

inverkan. TFA kan ge för inkomstförlust, för

ersättning sjukvårdskostnader

och andra utgifter samt för sveda och värk. Vid invaliditet kan

försäkringen också ge ersättning för lyte och men och olägenheter i

övrigt till följd av skadan. kan

Slutligen försäkringen ge ersättning

för rehabilitering samt vid dödsfall. skall

ersättning Ersättningarna

beräknas efter

skadeståndsrättsliga grunder.

LAF ger med samma som den allmänna

ersättning belopp

försäkringen för förlust av arbetsinkomst av 7,5 upp till en årslön

basbelopp. TFA ger kompletterande för denna lönedel ersättning

och för den faktiska förlusten av lönedel 7,5

ersättning överstigande

basbelopp. Annan ekonomisk förlust ersätts efter skadeståndsrättsliga regler. Vid bestående invaliditet lämnas i form av

ersättningen

livränta, som värdesäkras om av

enligt lagen (1973:213) ändring

i sou 193555 _ 201

Försäkringsfonner

skadeståndslivräntor. Livräntan beräknas grundval av den s.k.

ekonomiska invaliditeten. Vid dödsfall lämnas för och för

ersättning begravningskostnad

förlust av underhåll till efterlevande. Förlust av underhåll beräknas, liksom Övriga poster, efter Dock skall

skadeståndsrättsliga regler.

alltid utgå, till make eller sambo 25 000 kr, till barn 2 500 kr för

varje

år som återstår till det år barnet som fyller 20 år och till förälder, sammanbodde med den döde och som från

uppbar underhållsbidrag

honom och inte har sin

huvudsakliga försörjning av förvärvsarbete,

25 000 kr. I det praktiska arbetet det ofta till så, att den allmänna

går

försäkringskassa, som har att pröva om från

frågan ersättning

arbetsskadeförsäkringen, med den skadades medgivande sänder

över sitt beslutsunderlag till AMF, som därefter om

prövar frågan

tillkommande från TFA.

ersättning

Enligt villkoren lämnas inte från TFA till den som

ersättning

uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet vållat skadan. Inte

själv

heller ersätts skada som föranletts av att den skadade varit

uppenbarligen påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.

Rätten till ersättning från TFA kan också vara

begränsad p.g.a.

villkorens regel om mellan olika

samordning ersättningsmöjligheter,

vilken regel i sin tur skall sammanställas med om AMF:s

regeln

regressrätt.

Har den skadade (eller ersättningsberättigad rätt till efterlevande) ersättning enligt skadeståndsrättsliga grunder från annan, är han

skyldig att överlåta denna rätt till AMF. AMF:s återkravsrätt är emellertid begränsad såvitt som tecknat avtal om

gäller arbetsgivare

TFA och anställd eller annan som omfattas av TFA. Mot sådan person får återkrav göras endast om skadan vållats

gällande

uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller om den som vållat skadan varit av alkohol eller annat berus-

uppenbarligen påverkad ningsmedel.

Ersättning från TFA utgår inte i den mån för samma

ersättning

intresse (inkomstförlust, sveda och värk osv.) kan utges från stat,

kommun, försäkringsanstalt, arbetsgivare eller annan. Samordning

sker dock inte om AMF det har rätt till återkrav.

enligt föregående

Samordning sker inte heller med från som

ersättning försäkring,

tecknats och i sin helhet betalats av den skadade, såvida det inte är

fråga om ersättning som lämnas

enligt skadeståndsrättsliga regler

eller ersättning för kostnader. De ovan antydda ersättningsreglerna gäller för TFA för anställda.

De för arbetsgivares

egen person respektive lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare villkoren är annorlunda i två hänseen-

gällande

den. Dels tas vid beräkning av inkomstförlust inte till sådan

hänsyn

del av årsinkomst som trettio dels samordnas

överstiger basbelopp,

202 Försäkringsformer

helt även med av den skadade själv tecknad och betald ersättningen försäkring med dagersättning. Fr.0.m. den 1 1986 för anställda inom det statliga april gäller området avtal om ersättning vid personskada (PSA) med ett innehåll som till stora delar överensstämmer med TFA.

Tjänstegrupplivförsäkring (TGL), Avtalsgrupplivförsäkring

och genom avtal (GLA) för

(AGL) Grupplivförsäkring lantbrukare, och skogsbrukare yrkesfiskare

Grupplivförsäkring av typ tjänste- meddelas av staten, enligt reglementet (1962:698) angående statens gruppliva) , för i statens och för arbetstagare som försäkring arbetstagare tjänst inte innehar statlig anställning men för vilka avlöningsvisserligen förmånerna fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen samt —— särskilt bestämmer (bl.a. lärare och kyrkomusiker) genom beslut av - för arbetstagare vid vissa staten närstående regeringen institutioner och företag, b) staten, enligt kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl., för värnpliktiga, sjövärnskårens personal, hemvärnets personal, civilförsvarspliktig personal, vapenfria tjänstepliktiga och vissa frivilliga inom försvaret, staten, förordningen (1965:459) om grupplivförsäkring åt c) enligt i arbetsmarknadsutbildning m.fl., för den som deltar i deltagare arbetsmarknadsutbildning eller är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut, staten, förordningen (1976:554) om grupplivförsäkring åt d) enligt vissa doktorander, för dem som uppbär utbildningsbidrag för

doktorander, e) staten, enligt förordningen (1980:535) om grupplivförsäkring för vissa lokalanställda arbetstagare vid svenska utlandsmyndigheter, för lokalanställda som inte är eller har varit svenska arbetstagare innebär vissa undantag/begränsningar i medborgare (förordningen förhållande till försäkringen under a, Arbetsmarknadens (AFA), med grundf) Försäkringsaktiebolag val i kollektivavtal mellan SAF och LO, främst för arbetare men även för ägare och delägare i företag som tecknar AMF-försäkring samt för vissa äldre försäkringsavtal, Folksam, överenskommelse mellan Kooperationens g) enligt (KFO) och LO, för arbetare inom koope- Förhandlingsorgaisation rationen, Folksam, mellan Arbetarrörelsens Förhandh) enligt uppgörelse och Handelsanställdas Förbund, för lingsorganisation (AFO) anställda inom fackföreningsrörelsen och den närstående företag,

i) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan konsortiet och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), för lantbrukare,

j) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan konsortiet och SFR, för yrkesfiskare,

k) grupplivkonsortiet (Folksam och Skandia), enligt avtal mellan konsortiet och LRF/SSR, för skogsbrukare.

l) Kommunernas Försäkringsaktiebolag (KFA), enligt överenskommelse mellan å ena sidan Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och å andra sidan Svenska kommunalarbetareförbundet, Kommunaltjänstemannakartellen och SACO/SR-K, för kommunalanställda arbetstagare, med undantag för om omfattas

arbetstagare av statlig grupplivförsäkring eller i AFA,

försäkring

m) Folksam, Förenade Liv, SPP och RKA, enligt uppgörelse mellan SAF och PTK, för privatanställda tjänstemän och arbetsledare samt arbetsgivare till sådana arbetstagare, samt

n) Folksam, enligt uppgörelse mellan KFO och PTK, Handelsanställdas Förbund m.fl. , för tjänstemän och arbetsledare (nedan talas endast om tjänstemän) inom kooperationen.

Också andra, mera speciella överenskommelser förekommer med villkor som mer eller mindre ansluter till någon av de tidigare försäkringarna.

Det kan ifrågasättas om statens är försäk-

försäkringar verkligen ring i egentlig bemärkelse. Den enskilde tjänstemannen betalar inte

för - är en av någon premie försäkringen försäkringsskyddet anställningsförmånerna. Ej heller debiteras eller beräknas någon premie för de olika arbetsgivarmyndigheterna.

I övrigt företer de uppräknade försäkringarna både likheter och olikheter, dock att likheterna torde överväga. Liksom i fråga om flera andra försäkringstyper går det för tjänstegrupplivförsäkringarna inom den privata sektorn en viss skiljelinje mellan tjänstemän och arbetare. När det gäller tjänstemannaförsäkring, är det den på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen som är förebild för

medan arbetarsidan - och inom den sektorn övriga, på offentliga AFA:s försäkring varit stilbildande. Den fortsatta

framställningen koncentreras därför främst på dessa statens

försäkringar, försäkring för anställda samt

lantbrukarförsäkringen, yrkesfiskarförsäkringen och skogsbruksförsäkringen.

Alla försäkringarna arbetar i form med

någon begreppen (helt eller halvt) grundbelopp, barnbelopp/tilläggsbelopp och begravningshjälp/minimibelopp. Helt uppgår, beroende på den

grundbelopp försäkrades ålder och arbetstid m.m., till sex basbelopp enligt

högst lagen om allmän försäkring (139 800 kr för år 1986). Barnbeloppet, som i vissa fall även kan utgå till beroende

syskon, uppgår på

barnets/syskonets ålder till högst två 600 kr för år

basbelopp (46

1986), medan till

begravningshjälpen uppgår 0,5-1 basbelopp

(11 650 kr~23 300 kr för år

1986).

En viktig skillnad är Från under a-h och l

följande. försäkringarna

utgår grundbelopp endast om den försäkrade vid sin död efterlämnar någon av vissa i särskilt Finns

försäkringsvillkoren angivna anhöriga.

inte någon sådan inte även om den

anhörig, utgår något grundbelopp

försäkrade genom särskilt förmånstagarförordnande utpekat någon som mottagare av grundbelopp. Om det å andra sidan finns

någon

”rätt” anhörig, även om det

utgår grundbelopp på grund av särskilt förmånstagarförordnande skall tillfalla någon utomstående.

Beträffande försäkringarna under att

i, j och k gäller grundbelopp

utgår om den försäkrade efterlämnar

förmånstagare (förmånstagare

enligt villkoren eller förmånstagare grund av särskilt förordnan-

på de).

Försäkringarna under m och n har en särskild konstruktion. Om Övriga villkor i fråga om arbetad tid osv. är alltid

uppfyllda, utgår

grundbelopp. Villkoren i den senare gruppen ett förmånstaupptar

garförordnande till en TGL-institution respektive Kooperationens

Pensionsanstalt för gemensamma ändamål eller liknande. Detta förordnande, som har visat sig kunna till konflikter mellan

ge upphov

försäkringsbolaget och de efterlevande, sätts dock ur kraft om den försäkrade själv gör ett eget

förmånstagarförordnande.

I är den anställdes make/sammanboende

samtliga försäkringar

medförsäkrad under vissa förutsättningar, bl.a. att han inte omfattas av egen TGL eller AGL. Medförsäkrads död till

ger upphov utbetalning av begravningshjälp och helt eller halvt barnbelopp.

Alla försäkringarna i villkoren ett

upptar förmånstagarförordnan-

de, med make som förmånstagare i första hand, som skall när

gälla

annat förordnande inte har meddelats. Den enskilde försäkrade har alltid rätt att ändra standardförordnandet att särskilt förord-

(dock

nande enligt vissa villkor bara får avse

fysisk person).

Den anställdes rätt att meddela förut-

förmånstagarförordnande

sätter att han är försäkringstagare, och villkoren betecknar honom också som sådan. I vissa villkor, t.ex. AFA:s, förenas detta med föreskrift, att de skyldigheter som enligt FAL åvilar

försäkringsta-

gare mot försäkringsgivaren i stället skall åvila om det

arbetsgivaren,

inte är fråga om uppgifter som den försäkrade har att lämna till försäkringsgivaren. I andra villkor, t.ex.

SPP:s, anges arbetsgivaren som försäkringstagarens ombud.

Vid försäkringarna under a-e, m och n är den anställde försäkringstagare också till försäkringen på den medförsäkrades liv. I övriga fall är den medförsäkrade ägare till sin egen försäkrzng. Det har diskuterats om det i förmåns-

försäkringsvillkoren intagna

tagarförordnandet skall kunna anses härstamma från behörig person

(jfr Roos s. 181 ff, och Hellner s. 539). Rätten att insätta

förmånstagare tillkommer enligt 102 § FAL försäkringstagaren, och

enligt 2 § förstås med försäkringstagare den som med

försäkringsgi-

vare har ingått avtal om Mot av dessa

försäkring. bakgrund

bestämmelser kunde det måhända finnas större att om

fog fråga sig,

senare tillkomna individuella förordnanden härrör från

behörig

person; den i villkoren valda konstruktionen har sannolikt

tillgripits

därför att FAL, till skillnad från viss utländsk inte tillåter

lagstiftning, att försäkringstagaren delegerar sin rätt att utse till förmånstagare

den försäkrade. Den för konstruk-

gruppförsäkringarna särpräglade

tionen som - delvis - att

med flera personer parallellt berättigade

förordna om förmånstagare är emellertid sedan som

länge godtagen praktisk och ändamålsenlig (jfr NJA 1983 s. 725).

Som nämnts ovan kan den enskilde försäkrade särskild

genom anmälan till försäkringsbolaget ändra ett förmånsta-

eljest gällande

garförordnande. Genom överensskommelse mellan Folksam, SPP, Förenade Liv och RKA har inrättats ett centralt s.k.

TGL-register,

vilket förs av Förenade Liv. Då av de får en

något fyra bolagen

anmälan om förmånstagare förordnandet i det centrala

registreras

registret. På den blankett som den enskilde förutsätts använda vid

förordnandet omnämns den centrala registreringen och att

upplyses

vid byte av förordnandet fortsätter att om den

anställning gälla på

i

nya arbetsplatsen tjänstegrupplivförsäkring är tecknad i något av de

fyra bolagen och gäller för eller

försäkringen privat kooperativt

anställda tjänstemän och arbetsledare. Denna - som innebär

lösning

att ett förordnande ibland görs innan den enskilde omfattas av den

som förordnandet försäkring angår anses vara av värde då den enskilde i samband med ny inträder

anställning i ett nytt avtalsområde.

De flesta försäkringarna har sexton timmars arbetstid

per vecka som villkor för full TGL och åtta timmar som villkor för halv TGL. Den som har en veckoarbetstid åtta timmar kan vara

understigande

berättigad till normalt

begravningshjälp. Härjämte avtrappas grund-

beloppets storlek successivt från 55 års ålder och fram till slutåldern.

De statliga försäkringarna för anställda, lokalanställda vid svenska

utlandsmyndigheter samt värnpliktiga gäller från första anställnings-

dagen resp. från den tidpunkt då färd för För

inryckning påbörjas.

två ~ bortsett

Övriga statliga försäkringar gäller från begravnings-

- att hjälp försäkringsskydd inträder efter att vederbörande varit

närvarande vid arbetsmarknadsutbildning fem i dagar följd resp. åtnjutit utbildningsbidrag under fem dagar. Vid AFA-försäkringarna för är för arbetstagare reglerna skyddets

inträde olika beroende på om tecknas av

försäkringen på grund sådan kollektivavtalsenlig som medför att skyldighet garantiregeln

Försäkringsformer

kan bli tillämplig eller” ej. Om det föreligger kollektivavtalsenlig skyldighet, tecknas försäkringen, som tidigare nämnts, från den dag

TGL-skyddet inträder då omedelbart som anges i kollektivavtalet. för alla arbetstagare som den är arbetsföra och arbetar.

dagen

inträder för som den dagen är

Skyddet samtidigt arbetstagare

frånvarande från arbetet, under förutsättning att han inte har varit borta mer än nittio dock om den anställde får

dagar; gäller ej skyddet

mer än halvt eller halv förtidspension enligt AFL. För

sjukbidrag

senare tillkommande, arbetstagare inträder skyddet den

nyanställd

han som arbetsför börjar utföra arbete för arbetsgivaren.

dag Om det inte kollektivavtalsenlig skyldighet att teckna föreligger

som kan medföra att blir tillämplig, inträder

försäkring garantiregeln

- både vid för helt och vid

TGL-skyddet nyteckning företag

- först sedan den anställde under en av nittio

nyanställning period

efter ikraftträdande såsom arbetsför varit

dagar försäkringens

anställd i minst sextio Som arbetsför anses ej den som har hel

dagar.

mer än halv förtidspension eller mer än halvt sjukbi-

sjukpenning,

AFL eller LAF.

drag enligt

Villkoren för lantbrukarnas försäkring innehåller inte någon uttalad om ikraftträdande för den enskil-

huvudregel försäkringens de. Under rubriken Försäkringens giltighetstid anges att försäkring-

en, om lantbrukaren vid den tidpunkt då försäkringen enligt ovanstående bestämmelser skall träda i kraft inte sedan minst en vecka i är arbetsför till minst femtio träder i kraft först följd procent, sedan lantbrukaren under minst en vecka i av läkare bedömts

följd

som arbetsför till minst femtio och arbete i för

procent fullgjort

lantbrukaren normal utsträckning. skall alltså utläsas ur de reglerna om

Huvudregeln tidigare

Dessa torde innebära följande (jfr

försäkringsavtalets omfattning. ovan).

För den lantbrukare som var verksam när trädde i

gruppavtalet

kraft, den 1 juli 1978, och som då redan hade uppfyllt intäktskraven, trädde i kraft omedelbart. För nyetablerad lantbrukare

försäkringen

träder i kraft så snart han börjar verksamhet, som kan

försäkringen

antas 7 500 kr i nettoinkomst 15 000 kr i

ge lägst respektive

bruttoinkomst. För den lantbrukare som inte kan antas

nyetablerade

dessa krav eller den lantbrukare som är verksam sedan flera

uppfylla

år men inte har intäktskraven, träder försäkringen i

tidigare uppfyllt

kraft i och med ingången av beskattningsåret efter det då han först intäktskraven. För lantbrukare ligger det

uppfyllde nyetablerad

sålunda ett visst mått av skönsmässighet i reglerna. Med hänsyn till de förhållandevis satta kraven omfattas emellertid i stort sett alla

lågt

nyetablerade lantbrukare av försäkringen. Vad nu sagts om lantbruksförsäkringen torde äga sin tillämplighet

också försäkring; beträffande skogsbrukarnas på yrkesfiskarnas

Försäkringsformer 207

försäkring gäller som villkor för försäkringsskydd att skogsbrukaren har eller under något av de två senaste åren har haft en fastställd sjukpenninggrundande inkomst på minst 6 000 kr av egen verksamhet i skogsbruksrörelse.

För dem som var såsom arbetsföra anställda och avlönade hos kommun när avtal om trädde i kraft,

KFA-försäkring började försäkringen gälla omedelbart. För övriga, dvs. för dem som då inte var arbetsföra och för nyanställda, inträder den

försäkringsskyddet dag då de såsom arbetsföra utföra avlönat arbete hos

börjar arbetsgivaren.

Den träder i

på SAF/PTK-uppgörelsen grundade försäkringen kraft i och med att träder i kraft. Den anställde

anställningsavtalet behöver alltså inte ha faktiskt tillträtt sin och än mindre

anställning ha utfört något arbete för Skillnaden mellan AFA-

arbetsgivaren. försäkringen och SAF/PTK-försäkringen kan åtminstone till en del förklaras med den tidigare redovisade skillnaden i

premieberäkningsteknik. Premien för bestäms i procent

AFA-försäkringen på företagets årslönesumma för de aktuella gruppen av arbetstagare. För SAF/PTK-försäkringen betalas däremot en i kronor bestämd premie för varje försäkrad. Det alltså för SAF/PTK-

spelar försäkringens del inte någon roll om den försäkrade är frånvarande från arbetet och inte uppbär någon lön, medan för

AFA-försäkringen en försäkrad som inte drar lön inte heller för

höjer underlaget premieberäkningen.

Sedan försäkringsskyddet inträtt det med

gäller några undantag hela anställningstiden, oavsett om den försäkrade är i arbete eller

ej och i huvudsak oavsett om lön utgår. Arbetstagare som är anställd för att utföra arbete under mindre än åtta timmar

per vecka har dock

AFA:s, KFA:s och statens - i enligt försäkringar TGL-skydd varierande omfattning - endast under då han utför arbete och

dag enligt SAF/PTK-försäkringen inget skydd alls.

Såvitt gäller försäkringsskyddet under frånvaro från arbetet är villkorsskrivningen varierande för de olika försäkringarna. I SAF/ PTK-försäkringen och försäkringen för tjänstemän inom

kooperationen anges två fall av frånvaro när försäkringen inte gäller:

grundutbildning som Värnpliktig och vissa fall av för I det

ledighet utbildning. senare fallet kan försäkringarna emellertid i stället med

gälla ”efterskydd”, se nedan. För AF A-försäkringen och för

försäkringen arbetare inom kooperationen gäller att sedan

försäkringsskyddet inträtt består det så länge arbetstagaren är anställd för att utföra arbete minst 8 timmar per vecka (försäkringsgrundande

anställningstid). Frånvaro utöver sex månader i följd av annan orsak än

sjukdom eller för vård av barn räknas dock inte som

försäkringsgrundande anställningstid. Försäkringsskyddet kan efter den försäkringsgrundande anställningstiden se nedan. I

förlängas genom efterskydd,

” 208 Försäkringsformer

övriga försäkringar anges vid vilka typer av frånvaro försäkringen fortsätter att gälla. För lantbrukarnas och yrkesfiskarnas resp. försäkring gäller dock inte några inskränkningar av denna art. Försäkringarna gäller så länge arbetstagaren står kvar i sin tjänst; för den som fortsätter att arbeta efter ordinarie pensionsålder kan dock gälla vissa begränsningar.

För den som lämnar sin tjänst av annat skäl än att han uppnått pensionsåldern kan försäkringen fortsätta att gälla under längre eller kortare tid, s.k. efterskydd. För sådant efterskydd tas inte ut någon särskilt beräknad premie av arbetsgivaren.

Statens, AFA:s och KFA:s försäkringar ger i stort sett likartat efterskydd. Vid förtidspensionering eller annan arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller olycksfall gäller vid dessa försäkringar efterskyddet under obegränsad tid (fram till ordinarie slutålder och ibland längre samt oavsett om gruppavtalet upphör att gälla). Vid arbetslöshet och vid nyanställning hos arbetsgivare som inte har TGL gäller enligt statens försäkringar och KFA:s försäkring skyddet under lika

tid som dock - med vissa modifikationer lång anställningen varat, högst 104 veckor. Statens försäkring för värnpliktiga ger dock efterskydd endast vid arbetsoförmåga p.g.a. sjukdom eller olycksfall, som uppkommit under tjänstgöringen. Enligt AFA:s försäkring gäller efterskydd under 180 dagar (allmän efterskyddstid) för den som fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under minst 180 dagar. För den som blir arbetslös under allmän

efterskyddstid fortsätter efterskyddet att gälla så länge arbetslösheten består. Efterskyddet gäller dock sammanlagt högst två år. För den som fullgjort försäkringsgrundande anställningstid under mindre än 180 dagar gäller efterskyddet lika många dagar som den försäkringsgrundande anställningstiden varat. gäller även vid

Försäkringsskydd sjukdom som inträffat under försäkringsgrundande anställningstid eller under efterskyddstid. För den som haft försäkringsskydd vid sjukdom gäller efter sjukdomstiden ett efterskydd som beräknas genom att sjukdomstiden jämställs med försäkringsgrundande anställningstid.

SAF/PTK-försäkringen och försäkringen för tjänstemän inom kooperationen ger efterskydd i huvudsakligen samma utsträckning som statens och KFA:s försäkringar och dessutom vid ledighet för utbildning, om de försäkrade uppbär studiemedel eller studiestöd (då övriga försäkringar gäller med ordinarie skydd).

Lantbrukare, yrkesfiskare och skogsbrukare som upphör med sin verksamhet eller som faller ur försäkringen därför att de inte längre uppfyller intäktskraven, har efterskydd enligt regler som överensstämmer med AFA:s försäkring.

Enligt lantbrukarförsäkringen, yrkesfiskarförsäkringen, skogsbrukarförsäkringen, försäkringen för tjänstemän inom kooperationen

Försäkringsformer

och har en försäkrad som lämnar

SAF/PTK-försäkringen gruppen

rätt att utan hälsoprövning teckna I om

fortsättningsförsäkring. fråga

dessa gruppers försäkringar är en av att den

förutsättningarna

försäkrade inte i stället kommer i av TGL eller annan

åtnjutande

försäkring med motsvarande förmåner. medför

Övriga försäkringar

inte rätt till

fortsättningsförsäkring.

De försäkringar som har krav ”arbetsförhet” för ikraftträdan-

det (AFA m.fl.) har inte några ytterligare föreskrifter om

hälsoprövning. Enligt SAF/PTK-uppgörelsen, som inte har sådant krav, är

arbetsgivaren inte skyldig att teckna under tid då

försäkring

tjänstemannens hälsotillstånd är sådant, att han

enligt försäkrings-

bolagens hälsoprövningsregler inte kan försäkras, dvs. den som varit sjuk mer än 90 eller För statens

dagar uppbär sjukpension.

försäkring, som inte heller kräver arbetsförhet”, gäller att den, som vid har helt eller hel

anställningens början sjukbidrag förtidspension,

inte omfattas av så sådan förmån

försäkringen länge utgår. Samtliga försäkringar utom de på SAF/PTK-uppgörelsen resp.

KFO/PTK-uppgörelsen grundade, innehåller villkor som inskränker

försäkringstagarens/den försäkrades rätt att förfoga över försäkring-

en. Han får inte utan överlåta eller

försäkringsgivarens medgivande

pantsätta försäkringen och inte heller avge

oåterkallelighetsförkla-

ring. Villkoren för KFA:s försäkring ger över huvud taget inte denna möjlighet till förfogande. Det kan råda tveksamhet om verkan av

inskränkningar av det slag som nämnts och om vad som om

gäller

förbudet överträds. I om den

fråga på SAF/PTK-uppgörelsen

grundade försäkringen medverkar åtminstone SPP till

pantsättning,

men inte till överlåtelse.

Samtliga försäkringar har också samordningsbestämmelser, som

innebär att den som omfattas av flera

tjänstegrupplivförsäkringar

med likartade förmåner inte kan få ut mer i än vad

försäkringsförmån

som kan utgå från en

försäkringsgivare.

A

vtalsgruppsjukfdrsdkring (A GS)

AGS meddelas av

a) AMF-sjukförsäkring för privatanställda arbetare,

samtliga

kommunalt och landstingskommunalt anställda, som inte har

statligt reglerade anställningsvillkor, lantbrukare, yrkesfiskare och skogs-

brukare samt

b) Folksam för inom anställda

kooperationen arbetare.

Lantbrukarnas och yrkesfiskarnas AGS-försäkringar ger samma förmåner som AGS för anställda men har av naturliga skäl andra villkor om vilka som

personer skyddas av försäkringen och om försäkringens giltighet i tiden.

Försäkringsformer

För sjukförmåner, som är tryggade privatanställda tjänstemän ges

inom ramen för bl.a. ITP- och KTP-planerna.

genom försäkring,

Dessa förmåner beskrivs nedan i samband med pensionsförsäkringarna.

Varje försäkrad är försäkringstagare till sin egen AGS-försäkring. Alla de som enligt FAL åvilar en försäkringstagare, skyldigheter,

åvilar dock eller SFR, om det inte är fråga

arbetsgivaren resp. LRF

om som den försäkrade har att lämna till försäkringsgiva-

uppgifter

ren. lämnas fr.0.m. för sjukperiod som

Ersättning insjuknandedagen

varar mer än För utgår ersättning med

sju dagar. insjuknandedagen

- av storlek beroende sjukpenningens -— mellan 40 och 73 procent av

Efter utges dagersättning så länge sjukpenningen. insjuknandedagen

den försäkrade från försäkringskassan. Även

uppbär sjukpenning

bestäms i förhållande till sjukpenningens storlek.

dagersättningen Under de närmaste 90 dagarna efter insjuknandedagen uppgår

till mellan 6 kr och 17 kr. Detta betyder att

dagersättningen

är 100 procent under de första 91 dagarna. Om

kompensationsnivån även efter 91 sjukdagar är dagersättningsjukpenning utgår angivna

en alltid 6 kr. Vid halv sjukpenning utges halv dagersättning. kan även utgå i form av månadsersättning till den som

Ersättning

- sätts då i

erhåller förtidspension eller sjukbidrag ersättningen

relation till hur nedsatt den försäkrades arbetsförmåga är och den är dessutom beroende av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst vid För dem som förtidspensione-

insjuknandetidpunkten.

ras under 1986 hel med 180-l 215 kr.

utgår månadsersättning

från AGS är - till skillnad mot t.ex. sjukpension enligt

Ersättningen

ITP- och - inte skattepliktig inkomst, men den kan

KTP-planerna bl.a. reducera en pensionärs avdrag för nedsatt skatteförmåga.

För anställda i kommuner och landsting gäller att den försäkrade kan få från AGS för sjukperiod som varat utöver 30 dagar;

ersättning

ersättning lämnas då med 6 kr per dag (vid halv sjukskrivning 3 kr per fr.0.m. den sjukpenning börjar utges. Utöver denna

dag) dag

avvikelse torde vad i angivits om AGS kunna tillämpas även på

övrigt kommun- och landstingsanställd personal.

AGS för anställda inträder då vederbörande varit

Skydd enligt

anställd 180 Om han då inte är arbetsför till

dagar (kvalifikationstid).

minst 50 procent sedan minst en vecka, gäller emellertid försäkringsförst när han under minst en vecka av läkare bedömts som

skyddet

arbetsför till minst hälften och arbete i för honom normal

fullgjort

Vid frånvaro från arbetet utöver sex månader i följd av

omfattning.

annan orsak än sjukdom eller hel ledighet enligt lagen om rätt till för vård av barn AGS.

ledighet gäller ej skydd enligt

Den som lämnar sin sedan han fullgjort i vart fall

anställning

kvalifikationstiden får behålla försäkringsskyddet under 180 dagar.

FÖrsäk-ringsformer

Vid arbetslöshet kan — dock

efterskyddet förlängas efterskydd gäller

högst under två år.

Lantbrukarnas, yrkesfiskarnas och skogsbrukarnas AGS omfattar dem som uppfyller de i avsnittet 4.4.2 redovisade villkoren. Försäkringen träder i kraft när lantbrukaren, yrkesfiskaren och skogsbrukaren har ägt företaget eller del därav under 180 dagar och fortsätter att gälla så länge de är verksamma som lantbrukare, fiskare eller skogsbrukare. Det liknande hälsokrav vid ikraftträdan-

gäller

detidpunkten som enligt AGS för anställda (arbetsför till minst hälften under en vecka). Även är i huvudsak detsamma

efterskyddet

som för anställda vid AGS.

Läkekostnadsförsäkring respektive garantiförsäkring skall enligt

arbetsmarknadsparternas överenskommelse tecknas hos försäkringsbolag som förbundit sig att samverka med Nämnden SAF-PTK

för läkekostnadsförsäkring vid utlandstjänstgöring och som därmed bl.a. deltar i finansieringen av den kollektivavtalsgaranti om vilken

också stadgas i överenskommelsen. Garantin innebär att nämnden utger ersättning om en arbetsgivare försummat att teckna läkekost-

nadsförsäkring eller garantiförsäkring. beräknas som Ersättningen

om försäkring funnits. - För närvarande meddelas läkekostnadsförsäkring av följande bolag. Allmänna Brand, Ansvar, Atlantica,

Europeiska, Folksam, Holmia Försäkringar, Länsförsäkringsbola-

gen AB (LFAB), Skandia, Skånska Brand och

Trygg-Hansa.

Garantiförsäkring meddelas av Folksam Kredit, Svenska Kredit och

Vegete Kredit. Läkekostnadsförsäkringen ersätter vid och sjukdom

olycksfall bl.a. kostnader för läkar- och sjukhusvård, akut tandvård och för behandling nödvändiga resor inklusive eventuell hemtransport. Ersättning utgår också för kostnader i samband

med graviditetskontroll och förlossning.

Pensionsförsäkringar

Här behandlas endast EI som för en stor del av de

ITP-planen gäller mycket privatanställda

tjänstemännen och arbetsledarna

KTP-planen som gäller för tjänstemän och arbetsledare inom

kooperationen

STP-planen som gäller för privatanställda arbetare

AFO-planen som gäller för tjänstemän inom fackföreningsrörel-

sen och den närstående företag.

Härutöver finns många andra, mindre omfattande planer eller planliknande överenskommelser, som inte behöver vara grundande på kollektivavtal och som kan avse av t.ex. fria

pensionering

212 Försäkringsformer

företagare. Sådana överenskommelser kan ha skiftande innehåll och i olika avseenden avvika starkt från de här beskrivna planerna. Andra, t.ex. den för kooperativt anställda arbetare gällande STP- K-planen, ansluter nära till de ledande planerna.

Planerna behandlas här väsentligen bara i den utsträckning pensionsåtagandena enligt planen är tryggade genom försäkring; det förekommer också, såsom nämnts ovan, självfinansiering samt finansiering genom stiftelser.

Alla de ovan angivna planerna är sådana allmänna pensionsplaner som avses i 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., vilket bl.a. innebär att arbetsgivarens kostnader för tryggande av pensionsutfästelserna är avdragsgilla kostnader enligt kommunalskattelagen.

Den nu tillämpade I TP-planen är resultatet av en överenskommelse mellan SAF och PTK med giltighet från 1977 och med vissa modifikationer från 1 april 1982. Planen löpte ut 31 mars 1985 men har prolongerats att gälla tills vidare. Enligt planen kan utgå

a) egenpension, som kan bestå av

ålderspension från ordinarie pensionsålder kompletteringspension (ITPK-pension) till ålderspension delpension garantitilläggspension (ITPG) till ålderspension sjukpension,

b) efterlevandepension, som kan bestå av D kollektiv familjepension till efterlevande make och barn D särskild änkepension till s.k. femårsänka, dvs. kvinna som varit

gift med den anställde mindre än fem år och som inte har barn

med honom (änkepension från ATP utgår inte) EI särskild änklingspension,

c) avgiftsbefrielse vid arbetsoförmåga (= I-försåkring), d) avgiftsbefrielse (slutbetalning) vid förtida pensionsavgång samt e) avgiftsbefrielse (avgiftsnedsättning) under delpensionstid.

Eftersom det är arbetsgivaren som betalar premierna, är förmånerna c-e närmast riktade mot honom, särskilt momentet c som innebär att inte behöver betala några premier under

arbetsgivaren tid då dvs. i regel när den anställde varit sjuk mer

sjukpension utgår, än tre månader.

Försäkring för delpension, sjukpension, särskild änkepension, särskild änklingspension, ITPG samt avgiftsbefrielse eller avgifts-

(tre fall) betecknas i villkoren som kollektiv riskförsäknedsättning

Det inte helt samma villkor för dessa förmånsslag som för ring. gäller

dvs. ålderspension, ITPK-pension och kollektiv övriga, vanlig familjepension.

Den kollektiva riskförsäkringen gäller för en tjänsteman fr.o.m.

månaden efter den när han 18 år.

fyller Övriga förmånsslag gäller

fr.o.m. månaden efter den då han 28 år. För den som vid

fyller

anställningstillfället redan har uppnått dessa åldrar, träder försäkringen i kraft redan i och med anställningsavtalet, under förutsätt-

ning endast att tjänstemännen vid anslutningstidpunkten är arbets-

för.

För vissa anställda med begränsad särskilda

anställningstid gäller

regler om ikraftträdandet och om För den

försäkringens giltighet.

som uttryckligen anställts som vikarie eller eller i

praktikant övrigt

för viss tid eller visst arbete kollektiv när

gäller riskförsäkring anställningen varat sex kalendermånader i följd; försäkringen i

övrigt gäller när anställningen varat ytterligare sex hela kalendermånader i följd. Deltidsanställd av

tjänsteman skyddas försäkringen

bara om han har en ordinarie arbetstid som till minst sexton

uppgår

timmar per helgfri vecka, räknat i genomsnitt under en period av tre kalendermånader. Ytterligare gäller försäkringen inte alls för den som börjar sin så sent att han inte — tillsammans méd

anställning

annan annan -

pensionsgrundande anställning enligt pensionsplan

kommer att hinna fullgöra 36 pensionsgrundande hela kalendermånader innan han uppnår ordinarie pensionsålder. Även sådan tjänsteman kan dock få ITPG.

Som ovan antytts gäller det ett allmänt krav på arbetsförhet hos den som skall anslutas till försäkringen.

Arbetsgivaren garanterar

arbetsförheten genom att underteckna den Anmälan om inträde, som skall upprättas för varje tjänsteman som skall anslutas. Med arbetsför menas bara att tjänstemännen kan utföra arbete i för honom normal omfattning. Det är alltså inte något hinder mot anslutning att han lider av någon sjukdom, även om det med

ganska

stor säkerhet kan förutses att den kommer att leda till arbetsoförmåga eller dödsfall. Som arbetsför anses också den som vid

anslutningstidpunkten är sjuk sedan mindre än nittio dagar. Enligt villkoren är vid kollektiv familjepension förmånstagarna

desamma som de medförsäkrade, dvs. make samt barn under 20 år eller barn som 20 år men som före denna ålder blivit helt och

fyllt

varaktigt arbetsoförmöget. Detta förordnande kan inte ändras vare sig av eller av den försäkrade/

försäkringstagaren/arbetsgivaren

arbetstagaren. Inte heller kan annan än den anställde insättas som

förmånstagare till Att är egenpension. förmånstagarförordnandena

oåterkalleliga framgår inte av villkoren, men anses följa av försäkringens konstruktion och syften. Som en konsekvens härav anses gälla att försäkringen inte kan överlåtas eller och detta

pantsättas,

gäller även om den anställde övertar försäkringen som direktbetalare (jfr NJA 1960 s. 411, särskilt s. 428).

Inte heller kan den försäkrade t.ex. föra över medel från

familjepensionen till egenpensionen. Däremot kan han i vissa fall få ut sin ålderspension i förväg med nedsatt belopp. Likaså kan han på

egen få rätten till familjepension spjälkad mellan tidigare begäran

och ny hustru. Efter det nya äktenskapets ingående kan detta dock inte ske utan den nya hustruns medgivande.

För tjänsteman som inte beräknas komma att uppnå full tjänstetid (360 månader) — varvid gäller att sjukdom och frånfälle före

- minskas

pensionsåldern inte reducerar tjänstetiden samtliga

förmåner utom ITPG med 1/360 för varje månad varmed den beräknade tjänstetiden kommer att understiga 360 månader.

kan utgöras av ITP, ITPK och

Ålderspension enligt ITP-planen

ITPG.

Vanlig ITP uppgår vid full tjänstetidsfaktor (trettio år) till viss

av den ”pensionsmedförande lönen”, i regel den aktuella procent

lönen vid pensioneringstillfället. (Löneökningar som inträffar när

den försäkrade uppbär sjukpension, se nedan, höjer dock inte

underlaget för ålderspensionen.) På lönedel upp till 7,5 basbelopp

om allmän försäkring (vilket är den lönedel där man

enligt lagen

också får ATP) utgår ITP med 10 procent, på lönedel mellan 7,5 och 20 med 65 procent och på lönedel mellan 20 och 30

basbelopp

basbelopp med 32,5 procent av lönen. ,

ITPK kännetecknas av att tjänstemannen fortlöpande tillgodoräk-

nas en som är bestämd i procent av lönen. För personer födda

avgift

före 1939 är storlek beroende av den försäkrades födelseår.

avgiftens

För över 28 år är avgiften för närvarande

övriga tjänstemän

1,36 procent av den pensionsmedförande lönen.

ITPK kan efter tjänstemannens val utgå som livsvarig eller

temporär av den vanliga pensionen. För den som väljer

förhöjning

förhöjning från 65 år uppgår ITPK till 2,5-3 procent av

livsvarig

slutlönen.

ITPG är en för som inte har tjänat in

tilläggspension tjänstemän tillräcklig ITP- och ITPK-pension. ITPG garanterar att tjänsteman-

nen, utöver och ATP, får en ålderspension som

folkpension

motsvarar lönedel Avsikten har

10 procent på upp till 7,5 basbelopp. varit att garantera en tjänsteman en minst lika stor pension som han under motsvarande förhållanden skulle ha fått som arbetare genom STP.

Sjukpension enligt ITP-planen börjar utgå när tjänstemannen

varit i nittio under den tiden har han normalt i stället haft

sjuk dagar;

från sin Så länge därefter på

sjuklön arbetsgivare. tjänstemannen

grund av sjukdom eller olycksfall år helt arbetsoförmögen äger han uppbära sjukpension med belopp som innebär att han tillsammans med sjukpenningen får 95 procent av lönedel upp till 7,5 basbelopp, 65 procent av lönedel mellan 7,5 och 20 basbelopp och 32,5 procent av lönedel mellan 20 och 30 basbelopp. Om sjukdomen blir så

sou 193655 Försäkringsformer 215

V

långvarig att tjänstemännen får sjukbidrag eller förtidspension enligt

lagen om allmän försäkring, blir motsvarande procentsatser 80 resp. 65 resp. 32,5. Även för full sjukpension krävs det att tjänstemännen har 1, dvs. att det kan beräknas att han från

tjänstetidsfaktorn anställningens början, dock tidigast 28 års ålder, skall hinna fullgöra

30 tjänsteår fram till ordinarie pensionsålder. Efterlevandepension utgår främst på de delar av tjänstemannens

lön som ligger över 7,5 basbelopp; för lönedel därunder utgår

nämligen (folkpension och) ATP. För efterlevande make/maka (men inte samboende) utgår efterlevandepension med hälften av tjänste-

mannens egenpension på lönedelar över 7,5 basbelopp (grundbe-

lopp). Efterlämnar tjänstemannen också barn under 20 år, höjs

med 30 procent för det första barnet, med 20 procent för

pensionen

det andra barnet och med 10 procent för varje ytterligare barn. (För efterlevande make och fyra barn under 20 år uppgår den samman-

alltså till (100+30+20+10+10=) 170 procent av

lagda pensionen

vad som utgår till efterlevande make ensam.) Av pension, som tillkommer efterlevande make och barn gemensamt, äger maken rätt till ett belopp motsvarande 75 procent av grundbeloppet och barnen rätt till resterande pensionsbelopp som skall fördelas lika mellan dem. Efterlämnar den avlidne endast barn skall pensionbeloppet fördelas lika mellan dem.

Härjämte utgår till änkling (som aldrig har rätt till folkpension

eller ATP till av att hustrun avlider) särskild änklingspension

följd

med 20 procent av tjänstemannens lönedel upp till 7,5 basbelopp. Den särskilda änkepensionen till s.k. femårsänka (se ovan) uppgår till 26 procent av tjänstemannens lönedel upp till 7,5 basbelopp.

Den för kooperativt anställda tjänstemän gällande KTP-planen

ger i huvudsak samma förmåner som ITP-planen. Däremot är KTP:s

än ITP:s, i det att KTP alltid

änkeskydd något förmånligare

garanterar änka en sammantagen pensionsrätt motsvarande hälften

av mannens totala ålderspension (folkpension+ATP+KTP) på

lönedel upp till 7,5 basbelopp.

Den på uppgörelse mellan Arbetarrörelsens Förhandlingsorgani-

sation (AFO) och Handelsanställdas Förbund grundade AFO-

planen, som gäller för tjänstemän anställda inom fackföreningsrörel-

sen och den närstående företag, är ett exempel på en typisk specialplan som endast i något litet avseende avviker från de ledande

Den är samma sätt som KTP-planen och

planerna. uppbyggd på

förvaltas av Kooperationens Pensionsanstalt (KP).

STP-planen, som grundar sig på uppgörelse mellan SAF och LO

och som administreras av skiljer sig i

AMF-pensionsförsäkring, många viktiga hänseenden från de tidigare beskrivna planerna. Den

enda förmån som kan utgå är egen ålderspension, tidigast från 65 års ålder. Och medan ålderspension i princip beräknas

tjänstemännens

på slutlönen, beräknas arbetarnas med utgångspunkt i medeltalet av

de tre högsta pensionslönerna i antal som uttryckta basbelopp

arbetaren uppburit under de fem år då han 55-59 år. Pensions-

fyllt

poängtalen baseras på årsinkomsten inom STP-området och beräknas på samma sätt som är 10

ATP-poäng. Högsta möjliga pension

procent av 7,5 basbelopp. Vidare krävs att den försäkrade har arbetat i viss under åren närmast före

utsträckning pensioneringen.

För full pension krävs att han har visst antal i normalfallet

tjänsteår,

30, med viss minsta arbetstid. Kravet på viss arbetstid under de sista åren före pensioneringen kan leda till att en försäkrad kan falla ur försäkringen och bli helt utan pension även efter års i

många sig

pensionsgrundande arbete. Varken fribrevsrätt eller fortsättningsförsäkring förekommer. Man bör dock observera de s.k. ”friåren”, som innebär att arbetaren kan vara utanför STP-området under visst antal år och ändå tjäna in hel STP.

Arbetare, födda t.0.m. 1940, kan få maximalt två friår. Antalet friår ökas därefter successivt så att arbetare, födda 1945 eller senare, kan få maximalt sju friår. Vid från till vissa

övergång STP-planen andra pensionsplaner tillgodoräknas STP-år som pensionsgrundande

tjänstetid. Därvid minskas det mot den totala svarande

tjänstetiden pensionsbeloppet med STP-beloppet. Om arbetaren vid övergången

ännu inte intjänat rätt till STP, ger i stället

AMF-pensionsförsäkring

s.k. ”kostnadsbidrag” till den som

pensionsgivare tillgodoräknar

STP-år som Vid till från dessa andra

tjänstetid. övergång STP-planen pensionsplaner tillgodoräknas tjänstetid inom dessa planer som

STP-år. Motsvarande pensionsrätt inräknas då i den totala STP som

beräknats på den sammanlagda tjänstetiden inom pensionsplaner-

na.

till

Allmänmotivering personförsäkringslagen

5 Behovet av -

ny lagstiftning en särskild personförsäkringslag

Sammanfattning: FAL ger inte det konsumentskydd man kan fordra i dag. Lagens reglering är också ofullständig i viktiga avseenden. Det finns därför behov av ny lagstiftning. Härvid är en särskild personförsäkringslag - och en skadeförsäkringslag ~ bättre än en ny samlad försäkringsavtalslag. I en samlad

lag skulle särreglerna för de olika slagen av bli för

försäkring många i förhållande till de gemensamma

reglerna.

För framstod det från som mest

försäkringsrättskommittén början angeläget att reformera reglerna om skadeförsäkring för konsumenter, något som även betonades i direktiven. Betänkandet Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84), som kom att ligga till grund för lagen med samma namn, berörde också huvudsakligen denna del av försäkringsavtalsrätten. (Lagen gäller dock också för sådana personförsäkringsmoment som ingår i konsumentförsäkringar.)

I denna andra av vårt arbete tar vi upp

etapp personförsäkringen, varmed vi avser livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring. Samtidigt arbetar vi sedan år 1983 med nya regler om skadeförsäkring, framför allt företagsförsäkring; vi har emellertid funnit att ett förslag i den delen bör -anstå till nästa etapp.

Personförsäkringen regleras visserligen tillsammans med skadeförsäkring i FAL. skäl talar emellertid för att ta upp

Åtskilliga

personförsäkringen till behandling för sig. Många av de frågor som uppstår vid sådan försäkring saknar motsvarighet vid skadeförsäkring. Viktiga exempel är frågorna om fribrev, återköp och belåning samt verkan av förmånstagarförordnande. Å andra sidan saknar en del väsentliga frågor på skadeförsäkringens område, t.ex.

angående ersättningens fastställande och vissa biförpliktelser för den försäkrade, större intresse för del. om

personförsäkringens Frågorna förhållandet till borgenärerna, som har viss också vid

betydelse

i 218 Behovet

av ny lagstiftning

skadeförsäkring, påkallar speciella lösningar vid personförsäkring.

Också för andra ämnen som är gemensamma för skadeförsäkring och

personförsäkring, exempelvis premiebetalning och försäkringstaga-

rens skiljer sig förhållandena så mycket att

upplysningsplikt,

måste bli delvis olika för de båda slagen av försäkring.

lösningarna

Till stor del innehåller visserligen FAL samma regler för person- och skadeförsäkring i dessa hänseenden, men det har visat sig att andra

bedömningar är påkallade nu. Ett ytterligare skäl att behandla personförsäkringen för sig är att FRL sätter sådan försäkring i en särställning, och det är nödvändigt

att även i en lagstiftning som rör försäkringsavtal beakta de särdrag som följer av detta. Särdragen sammanhänger delvis med den teknik med för verksamheten, som begagnas vid de flesta former

”grunder”

av Vidare är personförsäkringen i stor utsträck-

personförsäkring.

skild från skadeförsäkringen och meddelas av

ning organisatoriskt

särskilda bolag (jfr 1 kap. 3 och 4 §§ FRL). Förhållandena är visserligen inte helt desamma vid personförsäksom meddelas antingen för en tid av längst fem år eller mot en

ring

som är beräknad och bestämd för längst fem år i sänder.

premie

Sådan är inte underkastad krav på premiegrunder, och

försäkring

sjuk- och olycksfallsförsäkring kan meddelas även av skadeförsäk- Villkoren för sådan försäkring har emellertid under

ringsbolag.

senare år närmats till vad som gäller för livförsäkring med grunder,

och även i är det från försäkringsavtalsrättslig synpunkt övrigt likartade frågor som uppkommer.

I fråga om behovet över huvud taget av en reform kan sägas, att redan den tid av nära sextio år som har förflutit efter FAL:s tillkomst utgör ett starkt skäl att se över lagstiftningen om personförsäkringsavtal. FAL anses allmänt vara ett förnämligt lagverk, men

visserligen

att det inte riktats någon mera avgörande kritik mot lagen torde åtminstone till en del bero på att försäkringsbolagen i villkor och

praxis har infört för försäkringstagarna betydligt förmånligare regler

än dem FAL upptar. Om bolagen skulle utnyttja hela det utrymme för att undgå ansvar som FAL medger dem, skulle det i många fall numera framstå som oskäligt hårt. Det finns därför skäl att - i linje -

med strävandena inom annan konsumentskyddande lagstiftning

överväga behovet av nya regler, som bättre tryggar försäkringstagarnas intressen; en generös kan självfallet inte på längre sikt

praxis ersätta de garantier som en lagstiftning ger.

Till detta kommer att FAL:s av personförsäkringarna i

reglering

är och att det därför råder osäkerhet om

långa stycken fragmentarisk

en rad Detta bl.a. reglerna om

rättsläget på punkter. gäller

över vilka har stor betydelse för tredje

förfoganden försäkringen,

man. Och det i särskild utsträckning de olika formerna av

gäller och kollektivavtalsgrundad försäkring, som inte ens gruppförsäkring

är förutsedda i lagen. Visserligen har det för dessa försäkringar efter hand utbildats fungerande regelverk i praxis, men det finns ändå

behov av att få åtskilliga viktiga frågor lösta i lagen.

De vi vill föreslå kan inte ens provisoriskt rymmas inom

regler

FAL:s ramar. För att resultatet av vårt arbete med personförsäk-

skall kunna överblickas är det därför nödvändigt att

ringarna

åtminstone nu föra reglerna till ett särskilt lagförslag. Emeller-

ihop

tid har vi i nordiskt samråd kommit fram till att en särskild

också i det perspektivet är att föredra

personförsäkringslag längre framför en ny samlad försäkringsavtalslag.

För den ståndpunkten talar i stort sett samma skäl som vi nyss angav för att över huvud taget ta upp personförsäkringen till

behandling för sig. Personförsäkringslagstiftningen måste gå in på en rad frågor som helt saknar betydelse för skadeförsäkringen. Vidare

måste i de ämnen som är gemensamma för de båda slagen av

reglerna

åt i så stor utsträckning att en samlad lag skulle

försäkring skilja sig

bli skulle bli för många i förhållande till

svåröverskådlig; särreglerna

de gemensamma reglerna.

Vi föreslår alltså att FAL:s regler såvitt gäller personförsäkring skall ersättas av en särskild personförsäkringslag. Under de nordiska

överläggningarna har enighet nåtts i stora delar, både om personförsäkringslagarnas innehåll och om deras disposition. Detta gäller

särskilt de delar av lagen som angår det egentliga avtalsförhållandet mellan och I fråga om återstå-

försäkringsgivare försäkringstagare.

ende delar av alltså främst de som i olika avseenden

lagen, regler berör tredje man, har det fått betydelse att lagstiftningens bakgrund

har varit olika bl.a. i om de familjerättsliga reglerna. Också här

fråga

har vi dock kunnat nå likformighet i viktiga avseenden.

I nästa av vårt arbete räknar vi för närvarande med att

etapp föreslå en som skall innehålla även reglerna i

skadeförsäkringslag,

den nuvarande konsumentförsäkringslagen och alltså gälla för all skadeförsäkring. Det förefaller bl.a. vara den lösning, som skulle bäst gynna intresset av nordisk rättslikhet.

6 för

Tillämpningsområdet den nya lagen

Sammanfattning: bör omfatta liv-, sjuk- och olycksfalls- Lagen

försäkring. Försäkringar som meddelas av understödsföreningar lämnas tills vidare utanför Utanför lämnas också

lagen. arbetslöshetsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring och trygg-

hetsförsäkring vid arbetsskada. Lagen skall inte gälla för

återförsäkring eller någon form av socialförsäkring.

Eftersom vårt uppdrag avser en översyn av FAL, är det en naturlig utgångspunkt att den nya lagen i första hand skall omfatta de personförsäkringar som behandlas i FAL. Lagen skall alltså gälla för

livförsäkring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring, i den mån

är att hänföra till enskild försäkring. Som kommer att

försäkringen

framgå nedan, har vi inte funnit några andra försäkringsformer som har sådan saklig likhet med dessa försäkringar att de lämpligen bör regleras i samma lag. Vi har övervägt att bryta ut gruppförsäkringarna och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna till en särskild lag men funnit att de gemensamma reglerna blir så många, att en samlad lag är att föredra. Framför allt i fråga om begränsningar av bolagets ansvar (4 kap. i förslaget), tredje mans rätt (6 och 7 kap.) och frågor som sammanhänger med skaderegleringen (8 kap.) skulle skilda lagar innebära onödiga upprepningar. Den nya lagen skall alltså i princip gälla för liv-, sjuk- och

olycksfallsförsäkring. Vissa frågor om det närmare tillämpningsom-

rådet uppkommer emellertid.

Till en början måste uppmärksammas den särskilda, inte affärs-

mässiga form av försäkringsrörelse som drivs av understödsförening-

ar, vilka meddelar olika former av personförsäkring. Deras verksamhet faller utanför FRL (se 1 2§ FRL) och regleras i stället i

kap. (1972:262) om (UFL). Föreningarna är i lagen understödsföreningar

regel huvudsakligen avsedda för anställda i visst eller vissa företag eller för andra med en sådan intressegemenskap av

personer liknande slag som gör en samverkan för personförsäkring naturlig (1 § UFL). De speciella förhållandena vid denna verksamhet medför

att en allmän lagstiftning om personförsäkring inte kan tillämpas i

full utsträckning på dessa försäkringar.

Men samtidigt är det naturligt att stora delar av den nya

regleringen skall gälla också för understödsföreningarna. Vi har

- med vissa därför utgått från att föreningarnas verksamhet modifikationer - skall omfattas av den nya lagstiftningen. Emellertid pågår det för närvarande inom finansdepartementet en översyn av UFL i bl.a. att ersätta de nuvarande hänvisningarna till

syfte

lagstiftningen om ekonomiska föreningar (se t.ex. 27, 29, 31 och 33 §§ UFL) med bestämmelser direkt för understödsföreningarna. Denna översyn bör samordnas med arbetet på en ny civilrättslig reglering av föreningarnas verksamhet. Vi har därför kommit överens med företrädare för finansdepartementet om att inte ta med

i förslaget till personförsäkringslag. I stället understödsföreningarna

skall vi, sedan detta betänkande avlämnats, i en särskild promemoria

vår syn hur och i vilken utsträckning den lagen bör presentera på göras tillämplig på föreningarnas verksamhet. Det framstår som från

flera synpunkter viktigt att det fortsatta lagstiftningsarbetet kan

bedrivas i sådan takt, att de nya civilrättsliga bestämmelserna träder i

Tillämpningsområdet den nya 221 för lagen

kraft samtidigt för försäkringsbolagen och understödsföreningarna. Arbetslöshets- och avgångsbidragsförsäkring intar på visst sätt en mellanställning genom att de i FRL och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till 4§ personförsäkringar (1 kap. respektive 2§ 6m0m.). Enligt FAL däremot räknas endast liv-, och sjukolycksfallsförsäkring till denna kategori. Arbetslöshets- och avgångsbidragsförsäkring skiljer från ordisig när personförsäkring att risken i stort genom sett inte har att göra med den försäkrades liv och hälsa utan avser ekonomisk förlust utan samband med sådana förhållanden (se om dessa avsnitt försäkringar 4.4.3 ovan). Därför passar regler för liv-, och sjuk- olycksfallsförsäkring mindre väl för dessa försäkringsformer. Vi har funnit att de inte lämpligen bör regleras i I om arbetspersonförsäkringslagen. fråga löshetsförsäkringen talar för den ståndpunkten också, att det redan finns en reglering i den särskilda om arbetslöshetslagen (1973:370) försäkring. När det gäller avgångsbidragsförsäkringen, får vi anledning att återkomma i nästa etapp av vårt arbete. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA) är till sin konstruktion en ansvarsförsäkring av s.k. no avsnitt 4.4.3 fault-typ (se ovan). Försäkringen fungerar visserligen i en del fall, där någon ansvarsfråga inte ens teoretiskt skulle kunna bli aktuell, som en och sjukolycksfallsförsäkring, men detta förhållande kan vår enligt mening inte rubba försäkringens karaktär av ansvarsförsäkgrundläggande ring. Den faller alltså utanför de egentliga personförsäkringarna. Inte heller har vi funnit det att ändå låta den sakligt påkallat omfattas av Liksom får

personförsäkringslagen. avgångsbidragsförsäkringen

den i stället tas upp i nästa etapp av arbetet. Återförsäkring bör också lämnas utanför den nya av lagstiftningen, både teoretiska och praktiska skäl. torde i fall

Återförsäkring varje

från civilrättslig vara att hänföra till även synpunkt skadeförsäkring om den bakomliggande direktförsäkringen avser personförsäkring, och reglerna för direkt inte personförsäkring passar uppenbarligen alls i detta fall. Begränsningen till enskild innebär att de vi försäkring regler föreslår inte kan skillnaden mellan tillämpas på socialförsäkring; försäkringsformerna är så klar att något sådant inte kommer i fråga. Speciella frågor uppkommer vid de grupplivförsäkringar som meddelas av staten, i första hand statens tjänstegrupplivförsäkring. Försäkringarna har beskrivits ovan (avsnitt 4.4). Som där, framgår faller denna verksamhet utanför FRL och försäkringsinspektionens tillsyn. Med hänsyn till att staten som både synes uppträda försäkringsgivare och försäkringstagare, kan det om ifrågasättas försäkringarna ens faller inom FAL:s tillämpningsområde NJA II (se 1927 s. 350 f).

222 för den nya lagen Tillämpningsområdet

För dessa försäkringars del behövs inte några regler om ämnen som ansvarstid och uppsägning av försäkringen. premiebetalning, Däremot bör om begränsning av försäkringsgivarens vanliga regler ansvar vid brott mot biförpliktelser m.m. tillämpas även här, liksom det behövs bestämmelser om förfoganden över försäkringen och förhållandet till borgenärerna. Vissa delar av personförsäkringslagen bör alltså göras tillämpliga på statens grupplivförsäkringar. För närvarande är statens försäkringar visserligen inte grundade kollektivavtal, men vi har med tanke på deras nära anknytning till på andra former av funnit det naturligt att de tjänstegrupplivförsäkring - i delar - skall de som skall tillämpliga följa regler enligt förslaget för Av systematiska skäl har gälla kollektivavtalsgrundad försäkring. vi funnit det lämpligast att ta in bestämmelser härom i en särskild lag (se avsnitt 21.1 nedan). I måste vidare uppmärksammas de särskilda frågor sammanhanget som när en i en paketförsäkring, där uppstår personförsäkring ingår övriga moment avser skadeförsäkring. En kan omfattas av KFL, nämligen om den ingår personförsäkring som ett moment i någon av de försäkringstyper som räknas upp i 1 § den lagen; bl.a. förekommer för närvarande olycksfallsförsäkring som ett moment i reseförsäkring. Även företagsförsäkringar, som omfattas av FAL, kan innehålla liknande, begränsade personförsäk-

ringsmoment. bör man undvika att det för den dagliga hantering- Uppenbarligen en kommer att skilda för de olika moment som ingår i en gälla regler I som rör avtalets ingående och upphörande, paketförsäkring. frågor premiebetalning m.m. bör det av försäkringstiden, villkorsändring, skäl samma för hela paketet. I sådana fall som praktiska gälla regler nämndes i - där personförsäkringen utgör bara en föregående stycke mindre del av paketet - bör därför skadeförsäkringsreglerna gälla

också för personförsäkringsmomentet. Annorlunda förhåller det med om begränsning av sig reglerna försäkringsbolagets ansvar på grund av brott mot upplysningsplikav m.m., som blir tillämpliga bara i ten, framkallande försäkringsfall - främst i samband med - och vilkas undantagsfall skadereglering är starkt beroende av vilken det är fråga utformning typ av försäkring om. Detsamma t.ex. den särskilda regeln om s.k. symtomklaugäller suler vid och avsnitt 12.3.1 nedan). I sjuk- olycksfallsförsäkring (se dessa delar bör trots att försäkringen i personförsäkringslagen gälla, kommer att Också de för övrigt följa skadeförsäkringsregler. personförsäkringen helt speciella reglerna om förmånstagarförordnande och mot borgenärerna måste tillämpas även här. skydd har alltså i allt väsentligt samma Begreppet personförsäkring innebörd i vårt som i FAL. Vi har inte funnit det behövligt förslag eller ens att försöka detta begrepp eller lämpligt i lagen definiera

Tillämpningsområdet för den nya lagen

bestämma vilka typer av personförsäkringar som skall hänföras till liv-, sjuk- respektive olycksfallsförsäkring. Av de inledande bestämmelserna i lagförslaget (1 kap. 1 § första stycket) framgår dock att en försäkring för att omfattas av lagen måste till liv eller

anknyta någons hälsa. Härigenom torde det för personförsäkringen vara

typiska tillräckligt klarlagt; det torde knappast kunna i praktiken uppstå någon tvekan huruvida en viss är att beteckna som

försäkring personförsäkring eller inte.’ Vissa angränsande om innebör-

frågor den av ordet försäkring och om identitet” behandlas i

”försäkringens det följande till 1 2 §, avsnitt

(se specialmotiveringen kap. 19.1.2).

I ett avseende behövs emellertid en när det

precisering, nämligen gäller sådan sjukavbrottsförsäkring som tecknas av för

näringsidkare att täcka kostnaderna i rörelsen om blir eller

näringsidkaren sjuk avlider. Man har från branschens sida hävdat att sådan

försäkring inte bör omfattas av

personförsäkringslagen.

Sjukavbrottsförsäkring kan utformas på olika sätt. Det avgörande i detta sammanhang är vår hur

enligt mening ersättningen bestäms.

När ersättning utgår med i bestämda och försäk-

förväg belopp ringen alltså har karaktär av

summaförsäkring, uppvisar försäkringen inte några avgörande olikheter i förhållande till annan

personförsäkring; i varje fall är det i svårt att

praktiken skilja den typen av sjukavbrottsförsäkring från annan sjuk- eller livförsäkring som tecknas av

näringsidkare.

Men när ersättningen, såsom numera är fallet, helt eller

vanligen till delen skall beräknas efter de kostnader som

övervägande verkliga uppstår i rörelsen, ligger saken annorlunda till.

Försäkringen behandlas då i praktiskt taget alla - hos

sammanhang försäkrings-

och t.ex. i - som vilken annan bolaget beskattningshänseende företagsförsäkring som helst. Specifika personförsäkringsfrågor om förmånstagarförordnande m.m. blir över huvud taget inte aktuella. Det kunde visserligen vara att av bestämmelserna i

rimligt några förslaget skulle gälla också för sådan - det skulle närmast

försäkring vara en del bestämmelser i 4 kap. om begränsningar av

försäkringsbolagets ansvar. Enligt vad vi har inhämtat är emellertid sådana situationer mycket och man har från branschens sida

ovanliga, förklarat att man i sådana delar kommer att

följa personförsäkringslagen även om den inte är formellt Vi har därför stannat

tillämplig. för att lämna av helt

avbrottsförsäkring skadeförsäkringskaraktär utanför 1 1 §

personförsäkringslagen (se kap. förslaget).

Frågan till vilken typ av en viss skall

personförsäkring försäkring hänföras får vårt inte särskilt stor eftersom

enligt förslag betydelse,

1 Ang. svårigheterna att definiera det grundläggande begreppet försäkring, se SOU 1983:5 s. 37 ff, Hellner s. 6 f och Selmer s. 16.

i I i 224 den

Tillämpningsområdet för nya lagen

de flesta av de för alla tre

föreslagna reglerna är gemensamma

Redan detta innebär, att det knappast finns något behov av typerna. definitioner som de olika personförsäkringstyperna från

skiljer

varandra. Sådana bestämmelser skulle tvärtom kunna hämma det förekommer redan i dag blandformer som

produktutvecklingen;

kan vara svåra att bestämt hänföra till den ena eller andra typen men som alldeles klart är Sålunda innehåller exem-

personförsäkringar.

s.k. barn- och både liv-, sjuk- och

pelvis ungdomsförsäkring

olycksfallsförsäkringsmoment.

Vidare kunde definitioner skapa ett intryck av att varje

lagfästa

måste i alla avseenden hänföras till någon av de tre

försäkring

och att den valda var för hur

typerna indelningen avgörande

skulle behandlas i olika situationer. Detta är inte

försäkringen

avsikten: i vissa fall kan det vara att alla moment i en blandad

rimligt

samma ibland bör olika moment följa olika

försäkring följer regel,

Vi återkommer till i till 1 kap 1 §

regler. frågan specialmotiveringen förslaget (avsnitt 19.1.1).

I ett bestämt avseende bör emellertid en precisering göras,

när det gäller premiebefrielseförsäkring. Premiebefrielsenämligen

är till sin natur en - den medför rätt till

försäkringen sjukförsäkring

när den försäkrade blir sjuk, oavsett vad

premiebefrielse långvarigt beror på. I enlighet härmed innebär förslaget (1 kap. 1 §) sjukdomen att premiebefrielseförsäkring skall följa sjukförsäkringsreglerna,

även när den i ett liv- eller bl.a. är

ingår olycksfallsförsäkringsavtal; det i vissa speciella fall nödvändigt att försäkringsbolaget kan säga

upp en premiebefrielseförsäkring som är knuten till en livförsäkring, trots att livförsäkringen som sådan är ouppsägbar från bolagets sida

(se närmare i specialmotiveringen till 3 kap. 4 § förslaget).

I innehåller inte bestämmelser om till

övrigt lagförslaget några

vilken av en viss försäkring skall hänföras.

typ personförsäkring

av samma skäl har vi inte heller funnit det påkallat att

Huvudsakligen

i till den regel-i det norska

förslaget ta upp någon motsvarighet

vilken det i tveksamma fall

förslaget (§ 1-1 tredje stycket), enligt

ankommer på tillsynsmyndigheten att bestämma om en försäkring skall anses som Vi utgår från att, om frågan skulle

personförsäkring.

bli aktuell vid allmän domstol, försäkringsinspektionens särskilda skulle tas till vara att domstolen inhämtade

sakkunskap genom

från För bör man kunna räkna med att

yttrande inspektionen. Övrigt

redan i sitt allmänna tillsynsarbete ser till att det inte

inspektionen

kan råda oklarhet om olika rättsliga karaktär i några

försäkringars

viktiga avseenden.

A den 225

Målsättning för nya lagen

7 för den nya

Målsättningen lagen

7.1Individuell

försäkring

Sammanfattning: Främst på grund av försäkringens stora

betydelse för den enskilde och försäkringstagarens svårigheter att sätta sig in i försäkringen och påverka dess utformning bör

den nya lagen innehålla regler, som bättre än FAL skyddar honom mot alltför ogynnsamma villkor. Lagen bör dock i

princip inte reglera försäkringens sakliga omfattning, vilka

risker den skall täcka osv. - Vidare kräver utvecklingen inom

försäkringsväsendet en mer nyanserad och fullständig lagstiftning, som också har viss beredskap för nya försäkringsformer.

Lagen bör ge en någorlunda fullständig överblick över försäk-

ringstagarens rättigheter och skyldigheter. Rättsläget för

tredje man behöver också förtydligas och moderniseras.

Enligt våra direktiv har översynen av två

försäkringslagstiftningen

väsentliga syften: att förbättra det skydd lagstiftningen ger konsumenterna och att modernisera i takt med den

utveckling som ägt rum inom försäkringsväsendet efter FAL:s tillkomst. Vi diskuterar i detta avsnitt dessa huvudmål för den individuella del.

försäkringens

Motsvarande frågor rörande gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring tas upp i avsnitt 7.2 respektive 7.3.

Personförsäkringen avser att trygga den enskilde i situationer då han typiskt sett har ett starkt behov av Till en är

ersättning. början

det självfallet att han får att skaffa en

angeläget möjlighet sig

försäkring av det slag han behöver, förutsatt att risken är sådan att den går att försäkra. Och om meddelas men

försäkring visserligen

skyddet av någon anledning faller bort eller blir sämre än han räknat med; kan också detta sätta honom eller hans efterlevande i en svår situation - ibland

kanske svårare än om ingen försäkring alls hade meddelats och han därigenom fått att se över sina

anledning

förhållanden på andra sätt.

Det kan socialför-

visserligen sägas att genom ny lagstiftning på säkringens område skyddet vid personskador stärkts ytterligare

sedan direktiven tillkom; bl.a. kan framhållas om

lagen (1976:380) arbetsskadeförsäkring, som väsentligt förbättrat arbetstagarnas eko-

nomiska skydd vid skador i yrkeslivet. Genom vissa skadeståndsreformer har de skadelidande också fått ökade till full

möjligheter

kompensation i sådana fall, där någon annan kan göras för

ansvarig

ett dödsfall, ett olycksfall eller en utom 1975 års

sjukdom. (Se, ändringar i fråga om skadestånd

vid personskada (SFS 1975:1357),

Målsättning för nya lagen

även brottsskadelagen (1978:413); märk att denna lag ger ersättning även vid sådant vållande till personskada som straffbeouppsåtligt - Beträffande lagts bl.a. i 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken.) har (1975:1410) medfört en trafikolycksfallen trafikskadelagen i vid personskada. Andra betydande utvidgning ersättningsrätten den skadelidande på särskilda områnya försäkringsformer tryggar den; utanför faller här trygghetsförsäkring vid personförsäkringen arbetsskada (TFA) samt patient- och läkemedelsförsäkringarna, som alla täcker luckor som förekommit i skydallvarliga tidigare det. De sociala skälen bakom en skyddslagstiftning för försäkringstahar mot denna bakgrund inte fullt garna vid frivillig personförsäkring samma som Men det hindrar inte att de alltjämt måste tyngd tidigare. anses det finns fortfarande som inte vägande; många skyddsbehov kan täckas annat än med enskild försäkring. Vidare måste det beaktas att individuella ofta

personförsäkringar

är relativt som i väsentliga delar utformas komplicerade produkter, av ensamt. är i normala fall försäkringsbolaget Försäkringstagaren en konsument, och sett är hans erfarenheter och insikter i typiskt om avtalets innebörd begränsade. Även med en ambitiös fråga information från försäkringsbolagets sida har en försäkringstagare svårt att i detalj sätta sig in i vad det erbjudna försäkringsskyddet innebär och att bedöma, om de förmåner ger står i försäkringen relation till I viss utsträckning tryggas försäkringstarimlig premien. garna visserligen av den i FRL föreskrivna skälighetsprincipen (jfr avsnitt 2.3 ovan), men denna allmänt hållna grundsats utgör ensam för att alltid får ett knappast någon garanti försäkringstagaren lämpligt försäkringsskydd för sin premie. Man kan visserligen inte konstatera att försäkringsbolagen på sätt ett i förhållande till sina något olämpligt utnyttjar överläge kunder; snarare handla med och synes de i regel försäkringstagarnas deras bästa för Men ändå går det att finna anhörigas ögonen. villkor, t.ex. om av försäkringsskyddet i exempel på upphörande förtid, som kan ha tett men som stämmer illa tidigare sig naturliga med i modern konsumentlagstiftning. I andra fall synes principer villkoren ha tillkommit främst för att förenkla bolagens administrativa rutiner, något som visserligen kan göra försäkringen billigare men som ändå inte alltid ter angeläget ur de enskilda sig tillräckligt I den mån sådana villkor innebär försäkringstagarnas perspektiv. mera nackdelar för den enskilde, kan man med skäl påtagliga ifrågasätta deras berättigande. Å andra sidan bör erinras om ett par förhållanden, som i viss mån minskar behovet av framför allt detaljerade regler just på personförsäkringsområdet.

För det första bör beaktas att tillsynslagstiftningen i flera avseenden neutraliserar nackdelarna för försäkringstagarna av deras bristande sakkunskap. För både personförsäkring och skadeförsäk-

den förut berörda skälighetsprincipen, som försäkringsinring gäller

skall beakta i sin kontrollverksamhet bl.a. när det gäller

spektionen premiesättningen (7 kap. 2 § och 19 kap. 5 och 6 §§ FRL). Inspek-

tionens granskning av villkor och grunder ger också i övrigt en viss

för att inte avtalet blir obilligt för den enskilde (se avsnitt 4

garanti

och 8.2 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i

försäkringsverksamheten). Vi återkommer i flera sammanhang till

de möjligheter tillsynen ger att på ett smidigt sätt reglera konsumentskyddet vid personförsäkring (se närmast avsnitt 8.2 nedan).

Vidare kan man inte bortse från att livförsäkringsbolagen enligt FRL är förbjudna att dela ut vinst till aktieägare och garanter (12 kap.

2 §). Åtminstone för livförsäkringsrörelsens del skall överskottet av

rörelsen i stället sättas av till en återbäringsfond (den restlösa

återbäringens princip; 12 kap. 5 §). Endast från kort personförsäkring som drivs av skadeförsäkringsbolag (jfr avsnitt 5 ovan) kan vinstutdelning komma i fråga.

Detta innebär inte bara att den emellanåt framförda uppfattning-

en, att livförsäkringsbolagens handlande väsentligen dikteras av eget vinstintresse, ter sig verklighetsfrämmande. På grund av regeln blir det också naturligt att ta stor hänsyn till de försäkringstekniska

bakom olika och villkor. Man kan med ännu

Synpunkterna grunder större skäl än vid skadeförsäkring göra gällande, att en inskränkning som av försäkringstekniska skäl görs i den enskilde försäkringstaga-

rens rätt kommer kollektivet av försäkringstagare till godo. Argumentet förefaller ha särskild tyngd inom livförsäkringen med dess

avancerade försäkringsmatematiska metoder.

På försäkringskunnigt håll anser man inte sällan att vad som är

”skäligt” på personförsäkringsområdet är just vad som stämmer med

försäkringstekniska hänsyn och därmed också med kollektivets intressen; något utrymme för billighetssynpunkter i det enskilda fallet skulle alltså i princip inte finnas. Denna ståndpunkt är dock knappast hållbar. När man här - liksom i många andra sammanhang - en nackdel för den enskilde mot

väger betydande en mycket begränsad uppoffring för dem som ingår i kollektivet, finns det inte anledning att anse hänsyn till kollektivet böra i alla lägen ta överhanden. Önskemålet att tillgodose kollektivet med ett försäkringsskydd till låg kostnad måste vägas omsorgsfullt mot de

konsekvenser en strikt tillämpning av de försäkringstekniska princi-

perna kan få för de enskilda, och även på personförsäkringsområdet

framstår försäkringstagarens skyddsintresse som det primära när

reglerna skall utformas (jfr SOU 1977:84 s. 101 f). Men resonemang-

228Målsättning för den nya lagen SOU 19å6:56

et belyser i varje fall det vid

speciella intresseläget personförsäkring;

man kan inte utan vidare föra över alla bakom KFL till

överväganden i den nya lagstiftningen.

Vi finner bör innehålla som i större alltså att den nya lagen regler utsträckning och på flera områden tillvaratar den enskilde försäkringstagarens intressen. Detta syfte med medför att

lagstiftningen

reglerna i allt väsentligt mäste vara De regler till

tvingande.

försäkringstagarnas skydd som vi föreslår är av delvis olika slag. Det ena slaget av regler är sådana som finns redan i FAL och som

avser att skydda försäkringstagaren mot alltför om stränga påföljder,

han åsidosätter någon av sina avtalet.

förpliktelser enligt Exempel på

sådana regler är de som rör brott mot försum-

upplysningsplikten,

mad premiebetalning och framkallande av Här

försäkringsfallet.

föreslår vi delvis nya som i vissa situationer skall mildra

regler,

påföljderna av en försummelse. Men härjämte föreslår vi en del andra regler, som ger En

försäkringstagaren nya positiva rättigheter.

betydelsefull bestämmelse av detta gäller

slag försäkringstagarens

självständiga rätt att få teckna en försäkring. Som kan också

exempel

nämnas att försåkringstagaren i viss skall ha rätt att få

utsträckning försäkringen ändrad, varjämte den principiella rätten till återköp

skrivs in i lagen. , I ett bestämt och hänseende det emellertid inte

viktigt synes

lämpligt att lagen söker reglera förhållandet mellan ens parterna genom dispositiva regler. Liksom när det konsumentförsäk-

gällde

ringarna anser vi, att som huvudprincip man inte bör i

lagen ange

vilka risker försäkringen skall täcka, och ännu mindre för vilka belopp den skall gälla (jfr SOU 1977:84 s. 105 Det råder nordisk

f).

enighet om denna av Den stämmer också

uppläggning lagstiftningen.

med vad man tidigare sett som främsta detta

lagstiftarens uppgift på

område -— att ge ramen inte att

kring försäkringsförhållandet,

bestämma de som skall

produkter försäkringsbolagen erbjuda

allmänheten. Frågan tas upp i våra direktiv, den och vi har övervägt särskilt i anslutning till olycksfallsförsäkringen, där villkorens olycks-

fallsbegrepp spelar en väsentlig roll som av risken. Även begränsning

om en lagreglering av skulle kunna

skyddets omfattning någon gång

vara till fördel för konsumenterna, har vi emellertid funnit att det inte heller i dag är motiverat med annat än det som något synsätt tidigare präglat lagstiftningen. Skulle man ha ambitionen att reglera

också produktens utformning, skulle med lagstiftningen nödvändig-

het bli mycket detaljerad, och t.o.m. då måste man befara att

regleringen inte i tillräcklig utsträckning går att anpassa efter de

särskilda förhållandena i olika fall. I alla händelser finns det risk för att en sådan lagstiftning på ett olyckligt sätt skulle ettiband

lägga på den framtida utvecklingen av försäkringsformerna.

Det är mot denna bakgrund man får bedöma de som

förslag

SOUl986:56 Målsättning för den nya lagen 229

emellanåt framförs om att även personer med vissa handikapp eller sjukdomar skulle få försäkring på samma villkor som andra (jfr

avsnitt 17.3 nedan). I den utsträckning ett begärt skydd inte kan

förenas med försäkringsteknikens krav, går det inte att passa in i det traditionella systemet för enskild försäkring. Att ålägga försäkringsbolagen att meddela försäkring mot en premie som inte täcker risken har hittills inte kommit i fråga, och något sådant ligger klart utanför vårt uppdrag. Självfallet kan starka humanitära skäl tala för att även

dessa personkategorier får ett fullgott skydd för sjukdom, olycksfall

osv., men enligt vår mening bör detta åstadkommas ett

genom utvidgat ansvar från det allmännas sida, t.ex. genom att socialförsäkringen byggs ut för deras del.

En annan sak är att de svårigheter som

försäkringstekniska

åberopats i sådana situationer ibland har visat sig kunna övervinnas.

Det finns anledning att tro att möjligheterna till försäkringsskydd för

olika kategorier efter hand kommer att även om inte

utvidgas, lagstiftaren ingriper.

Liksom nu bör försäkringsbolagen alltså i princip ha full frihet att själva bestämma vilka risker de skall överta, liksom parterna fritt kan komma överens om storleken av försäkringsbeloppen och formerna för utbetalningen. Det bör dock betonas att vi i våra överväganden har utgått från erfarenheterna under de senaste årtiondena, med en utveckling mot mera omfattande ansvarsområden och färre undantag. Om bolagen i framtiden skulle visa sig inte vilja hålla fast vid denna praxis, måste man överväga regler av annat slag.

Med detta är dock inte sagt att personförsäkringslagen helt skulle

kunna förbigå frågan om de risker försäkringarna omfattar. Spörsmålet hänger nära samman med regler om bl.a. upplysningsplikt,

fareökning och försäkringsfallets framkallande. Det är ett välkänt

problem att tvingande regler till försäkringstagarens skydd - t.ex.

när han i god tro förnekat en sjukdom vid försäkringsavtalets ingående eller av ursäktliga skäl ökat faran - kan kringgäs genom att den aktuella risken helt eller delvis utesluts från täckning genom en

0-bjektivt utformad undantagsklausul. Skiljelinjen mellan området

för sådana villkor och området för FAL:s

ansvarsbegränsande

tvingande regler är ett omdebatterat ämne i litteraturen* Att lösa detta problem helt men vi har

går knappast genom lagstiftning,

funnit att man för de praktiskt fallen bör ge bestämmelser,

viktigaste

som otvetydigt inskränker att detta sätt

bolagens möjligheter på

minska försäkringstagarens I fall föreslår vi absoluta

skydd. några

regler; i andra fall har vi funnit det föreskrift

nödvändigt att ge lagens

en mera allmän utformning, varefter det får ankomma på tillsynsmyndigheten att se till att tillämpningen blir rimlig. Till en del är det

‘ Jfr Hcllner s. 77 och 162 med hänvisningar och Sclmer s. 189 ff.

fråga om de villkorstekniska metoder använder för att

bolagen

avgränsa sitt ansvar (se vidare avsnitt 12.1 nedan). FAL:s regler om livförsäkring innehåller avsnitt om

kapitalförsäkring och om livränteförsäkring. om är Reglerna kapitalförsäkring

närmast anpassade efter s.k. sammansatt dvs.

kapitalförsäkring,

försäkring som faller ut när den försäkrade dör eller senast när han uppnår en viss ålder. Normalfallet är att en försäkring är tecknad på

försäkringstagarens eget liv. Lagen uppmärksammar dock även

försäkring tecknad på annans liv, liksom försäkring som faller ut vid en bestämd tidpunkt, oavsett om försäkringstagaren då iever eller inte -

(s.k. sparkasseförsäkring en försäkring som dock inte nytecknas längre), se 110 §. Reglerna om livränteförsäkringar är anpassade till både livräntor på försäkringstagarens

eget liv och livräntor på annans liv (se särskilt 118 § andra

stycket).

Under tiden efter FAL:s tillkomst har det skett en

betydande utveckling av försäkringsformerna. Särskilt detta den kollekgäller

tiva försäkringen; till den återkommer vi senare (avsnitt 7.2 och

7.3).

Men också inom individuell framträder samma tendens.

försäkring

Även om den sammansatta fortfa-

kapitalförsäkringen antalsmässigt

rande har en viktig ställning, särskilt vid mindre

försäkringsbelopp,

förekommer många andra slag av försäkring; framför allt har olika former av pensionsförsäkring växande betydelse. För särskilda

förhållanden finns möjlighet att ”skräddarsy” försäkringslösningar;

vad som utåt framstår som en försäkring utgör ofta en kombination av olika elementära försäkringar. träffas individuellt avtal

Vanligen

om försäkringsbelopp och om tid när skall Ofta

ersättning utgå.

inverkar dock den skatterättsliga bestämmande

lagstiftningen på utformningen av avtalet.

Uppenbarligen måste modern försäkringslagstiftning ta hänsyn

även till försäkringsformer som år mer komplicerade än de som var vanliga vid tiden för FAL:s tillkomst. Det är emellertid omöjligt att i detalj behandla alla problem som kan komma upp vid skilda typer av personförsäkring. Vi får främst inrikta oss på att reglera sådana frågor som blir aktuella vid de vanligast förekommande typerna. Utöver de försäkringsformer som förekommer i dag måste man också räkna med en viss utveckling i framtiden. Här utgör en fortskridande inflation med stark inverkan på långvariga personför-

säkringsavtal en pådrivande faktor. Detta innebär bl.a. att lagstifta-

ren måste ägna intresse åt som kan ändras efter

försäkringar

tecknandet, ett ämne som för Övrigt bör redan på

uppmärksammas

grund av vissa nu förekommande villkor (se 3 kap. 5 och 8 §§ samt

7 kap. 2 § i lagförslaget).

Även om man tar till att FAL:s avsnitt om

hänsyn försäkringsavtal

i allmänhet (1-33 §§) även för måste vidare

gäller personförsäkring,

lagens reglering anses fragmentarisk även såvitt gäller de mest

i

i sou 193556 . 231

Målsättning för den nya lagen

grundläggande försäkringsformerna. Rätten till återbäring samt möjligheterna till återköp, överlåtelse och pantsättning framgår

endast indirekt av bestämmelser med mer (I viss

speciellt syfte. utsträckning belyses dock rättsläget på dessa områden av bestämmelser i försäkringsrörelselagen.) Om förtida uppsägning kan endast

några, för övrigt ganska ovissa slutsatser dras av 99 och 121 §§.

Enligt vår mening bör pcrsonförsäkringslagen ge en någorlunda fullständig överblick över försäkringstagarnas rättigheter och skyldigheter. Och de väsentliga principerna bör bestämmas genom lagstiftningen, inte i den ordning som gäller för antagande av grunder eller genom försäkringsvillkoren. Inte minst från informationssyn-

punkt är det av vikt att lagen ger besked - inte därför att man kan räkna med att så många enskilda försäkringstagare skall läsa lagen, men därför att lagen i sin tur kan läggas till grund för annan information. Vid tvist är det ofta också av värde att man har en lagregel att rätta sig efter, inte endast t.ex. ett försäkringsvillkor vars rätta tolkning eller giltighet kan vara kontroversiell och svårbedömd. Den väsentliga synpunkten blir, efter vad som tidigare framhållits, behovet att skydda försäkringstagaren. Men dessutom bör klarhet

skapas på åtskilliga punkter där rättsläget i dag är tveksamt och

omtvistat.

Med det ovan angivna undantaget för själva försäkringsskyddets

omfattning, bör alltså lagen ge en relativt fullständig översikt över

försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter. Det innebär att vi i

lagförslaget tar upp ett antal ämnen som inte behandlas i FAL; som

viktiga exempel kan nämnas reglerna om bolagets informationsskyldighet mot försäkringstagaren (2 kap. förslaget) och regeln om återupplivning av försäkringen efter premiedröjsmål (5 kap. 3 §).

Det finns emellertid också en rad ämnen som vi anser inte behöva

regleras i en personförsäkringslag. Det kan däremot vara nödvändigt

att ta upp vissa av dessa frågor i samband med arbetet på en

skadeförsäkringslag. Personförsäkringiär i de flesta fall summaförsäkring, och som ovan

nämnts skall lagen inte innehålla några regler om sådana försäkringsbelopps storlek. Inte heller beräkning av ersättning som bestäms av den verkliga förlusten, främst ersättning för sjukvårds- och läkekostnader vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, är ett ämne som bör behandlas i denna lagstiftning. Det kan erinras om att konsument-

försäkringslagen inte innehåller några regler ens om beräkningen av

värdet av skadad egendom?

Av vikt för beräkningen av ersättning för personskada är

behandlingen av ersättning som utgår från annan källa, t.ex. från

socialförsäkring. Vid de flesta former av livförsäkring, både kapital-

2 Se SOU 1977:84 s. 115 foch prop. 1979/80:9 s. 162.

försäkring och livränteförsäkring, är det en närmast sak att självklar

beloppen utgår utan hänsyn till parallella Den

ersättningsformer.

justering som kan komma särskilt vid skadestånd, får ske

ifråga,

genom reglerna för beräkning av skadestånd eller annan motsvarande ersättning. En som även från

samordning påverkar ersättningen

personförsäkring kan visserligen bli aktuell vid som avser

försäkring

att ge ersättning för förlorade inkomster eller för utgifter på grund av personskada. Men inte heller denna bör

fråga lämpligen regleras i en

lag om personförsäkring; förhållandena varierar så att det

mycket

g inte är möjligt att allmänt föreskriva hur en skall ske.

samordning

Även en del mera som

speciella tjänster försäkringsbolagen

lämnar sina kunder faller klart utanför ramen för den

egentliga försäkringsavtalslagstiftningen. Så är fallet bl.a. när man från

bolagets sida i samband med tecknandet av en

livförsäkring hjälper försäkringstagaren att planera sina förhållanden i

övrigt, t.ex. genom upprättande av testamente. Inte heller behöver man särskilt avtalsförhålreglera det speciella landet när försäkringstagaren belånar sin hos försäk-

livförsäkring ringsbolaget (s.k livlån). Sådana lån ger till en del visserligen upphov

frågor, t.ex. om lånen skall vara eller och om

ouppsägbara ej

verkningarna av försummad Dessa bör

räntebetalning. frågor

emellertid även i fortsättningen i sina

detaljer regleras genom

bestämmelser i grunderna och genom överenskommelse mellan parterna. Däremot föreslår vi att rätten att belåna

själva försäkring-

en hos försäkringsbolaget skall skrivas in i avsnitt

lagen (se 11.8.3).

Härjämte behövs det regler om verkningarna i förhållande till

tredje

man av belåning (se avsnitt

14.4.2). j

Vidare synes det saknas att i den

anledning nya lagen ta upp

bestämmelser motsvarande 26-28 §§ FAL. För de fallen att försäkringsbolaget kommer på obestånd eller mister sin koncession och

(26

27 §§) finns regler om särskild administration m.m. i

försäkringsrö-

relselagen, som tillvaratar intressen. Försäk-

försäkringstagarnas

ringstagarens rätt att säga upp i en sådan situation

försäkringen

garanteras i vårt förslag av en allmän om för

regel uppsägningsrätt

honom (3 kap. 3 § förslaget). - I 28 § FAL

förbjuds försäkringsbo-

laget att åberopa förbehåll om att skall om

försäkringen upphöra

försäkringstagaren kommer på obestånd. Sådana villkor bör naturligtvis inte förekomma, men något uttryckligt förbud mot sådana

just

förbehåll torde knappast behövas i 3 4§

lagen (jfr kap. förslaget). Frågan torde ha mycket ringa praktisk betydelse. En speciell fråga

som här bör tas upp är i vad mån personförsäkringslagen skall innehålla regler om för integritet. I

skydd personlig

direktiven till kommittén anförs att om

frågan försäkringstagarens

upplysningsplikt kan behöva bedömas även från

integritetssynpunkt.

Särskilt när någon ansöker om torde

sjukförsäkring försäkringsbola-

get ofta begära ingående upplysningar om hälsotillstånd och andra förhållanden av privat natur. Det kan enligt direktiven finnas skäl att

införa vissa regler om vilka uppgifter som försäkringstagaren skall

vara att lämna. Vidare bör frågan om sekretesskydd för

skyldig uppgifter som lagras hos försäkringsbolagen uppmärksammas. Enligt vår uppfattning är det en viktig uppgift för lagstiftningen att tillgodose skyddet för den personliga integriteten vid tecknande av

försäkring, särskilt personförsäkring. Den information som försäkringsbolagen skaffar om den som skall försäkras är ofta av mycket

känsligt slag. Att ge försäkringstagarna garantier mot att informa-

tionen begagnas på ett sätt som medför intrång i deras personliga

är av värde också från synpunkt; för

integritet försäkringsbolagens

de goda relationerna mellan försäkringstagaren och bolaget är det av vikt att känner säker i detta avseende. -

försäkringstagaren sig

Dessa synpunkter sammanfaller delvis med dem som ligger till grund för annan svensk lagstiftning med syfte att skydda den personliga

integriteten, främst datalagen (1973:289) och vissa delar av sekre-

tesslagen (1980:100).

Vi har övervägt att i förslaget till personförsäkringslag ta upp särskilda regler om integritetsskydd. Emellertid får beaktas att problemet inte är inskränkt till personförsäkringens område, om

också dess praktiska betydelse är stor vid dessa försäkringar. Även vid sakförsäkring kan försäkringsbolagen emellanåt komma in på

områden som för den enskilde ter

försäkringstagaren sig Ömtåliga.

Av sådana skäl har vi funnit det naturligt att bestämmelser om skydd för den personliga integriteten i stället tas in i FRL och att frågorna

härom behandlas av försäkringsverksamhetskommittén, som sysslar

med sådana mera allmänna principer om det sätt varpå bolagens

verksamhet skall drivas. Försäkringsverksamhetskommittén, vars

syn på dessa frågor stämmer med vår, har efter samråd åtagit sig att utreda behovet av en lagstiftning på området. - Också mer allmänna frågor om sekretess i verksamhet hör naturligt

försäkringsbolagens till området för försäkringsrörelselagstiftningen.

Vi kommer alltså inte att föreslå några regler om integritetsskydd.

Frågan om vilka uppgifter försäkringstagaren skallvara skyldig att

lämna vid tecknandet av behandlar vi dock delvis i

försäkringen samband med reglerna om upplysningsplikten (specialmotiveringen till 4 kap. 1 § förslaget).

Vad som hittills sagts om målsättningen för den nya lagen har främst avsett avtalsförhållandet mellan försäkringsbolaget och för-

säkringstagaren. Problem av delvis annat slag uppkommer i fråga om förhållandet till tredje man. Det gäller reglerna om försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen till förmån för tredje man, de familjerättsligt färgade reglerna om fördelning av försäk-

ringsbelopp som utfaller vid den försäkrades död samt reglerna om

234Målsättning för den nya lagen SOU 19t36:56

borgenärernas möjligheter att angripa försäkringen.

I dessa delar blir det fråga om andra och mer skiftande av typer avvägningar än när det förhållande till

gäller försäkringstagarens

försäkringsbolaget; någon genomgående synpunkt, liknande konsu-

mentskyddsintresset, gör sig inte gällande.

Däremot finns det dessa områden behov av en och

på förtydligad

delvis mer fullständig Särskilt när det förmånsta-

lagstiftning. gäller

garförordnanden finns det åtskilliga oklarheter i Vidare

rättsläget.

finns det behov av i en del där

modernisering frågor, utvecklingen

efter FAL:s tillkomst har ändrat här

förutsättningarna. Viktigast

torde vara att om förhållandet till ses över

reglerna borgenärerna

bl.a. i belysning av den nya

utsökningsbalken.

Emellertid behöver man inte lita enbart till

personförsäkringsla-

gen när det gäller förhållandet till tredje man. Annan

lagstiftning

innehåller regler av betydelse: främst

utsökningsbalken, giftermåls-

balken och ärvdabalken. Förhållandet till denna

(äktenskapsbalken)

lagstiftning behandlas i avsnitt 8.

Gruppförsäkring

Sammanfattning: Personförsäkringslagen måste reglera också

gruppförsäkringarna, som sätt avviker från indivi-

på åtskilliga

duell försäkring. Något av en här mellan

skiljelinje går obligatorisk gruppförsäkring, där de försäkrade automatiskt

ansluts till försäkringen av en

genom åtgärder organisation

eller liknande, och frivillig gruppförsäkring. Det finns skäl att

reglera båda försäkringstyperna i och personförsäkringslagen,

reglerna bör så långt som vara desamma för båda

möjligt

typerna. Lagstiftningen bör inriktas att tillvarata de

försäkrades intressen i förhållande till Den

försäkringsbolaget.

enskildes förhållande till den som ordnar hör

försäkringen

däremot till andra rättsområden, närmast associationsrätten, och utanför vårt -

ligger utredningsområde. De speciella kollektivavtalsgrundade försäkringarna, som arbetsgivare

tecknar för sina anställda, behandlar vi i nästa avsnitt.

En mycket stor del av de personförsäkringar som meddelas i Sverige är såtillvida av kollektiv natur, som de för en större eller

gäller

mindre -

grupp av personer arbetstagare, föreningsmedlemmar

eller andra enligt villkor i ett avtal, som sluts inte med de enskilda försäkrade utan med någon som kan anses representera gruppen eller företräda dess intressen. De som

försäkringar arbetsgivare

tecknar för sina anställda och som grundas kollektivavtal

v den nya lagen 235

Målsättning för

behandlar vi i nästa avsnitt. kollektiva försäkringar kallas här

Övriga

Antalet försäkrade uppgick här år 1984 vid

gruppförsäkringar.

till ca 5 384 000 och vid frivillig sjuk- och

frivillig grupplivförsäkring

till ca 2745 000, varav ca 2500000 vid ren

olycksfallsförsäkring

med en ersättningstid på mindre än fem

gruppolycksfallsförsäkring

år.

Också de speciella försäkringar som har tillskapats för lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. (se avsnitt 4.4) berörs något närmare i avsnitt 7.3. De hänförs emellertid i lagförslaget till gruppförsäkringar (9 kap. förslaget).

De olika av gruppförsåkring har beskrivits i det föregående typerna Som där, kan deras utformning växla avsevärt.

(avsnitt 4.3). framgår En skillnad av betydelse utgör här anslutningsformen. principiell

Vid vissa är skyddet obligatoriskt för alla medlemmar

försäkringar

i en eller annan grupp utan att man frågar efter de

organisation

enskilda försäkrades önskan. Detta gäller vissa gruppförsäkringar som tecknar för sina medlemmar, försäkringar för

fackföreningar

av och sparare (s.k. ekonomigrupper) och en del

grupper låntagare

såsom när en idrottsarrangör tecknar en

speciella försäkringar,

för i en tävling. Normalt har de

olycksfallsförsäkring deltagarna

försäkrade inte kontakt med försäkringsbolaget innan

mycket

inträffar. Oftast känner bolaget inte till vilka de

försäkringsfall

försäkrade är, bara att en viss grupp är försäkrad. Ett utmärkande för de obligatoriska försäkringarna är att de

drag

inte ådrar direkta skyldigheter mot

gruppmedlemmarna några

utan endast sådana biförpliktelser som närmast

försäkringsbolaget

- att den försäk-

utgör en förutsättning för försäkringsskydd t.ex.

rade inte får framkalla försäkringsfall med uppsåt eller grov vårdslöshet eller att han skall iaktta vissa säkerhetsföreskrifter. Däremot är han inte att betala premie till bolaget; det är

skyldig själv

om en speciell form av avtal till förmån för tredje man, där den

fråga

som tecknar normalt saknar behörighet att förplikta

försäkringen

medlemmarna mot utomstående. En annan sak är att, när det är om t.ex. för medlemmarna i en förening, dessa ofta

fråga försäkring

indirekt bidrar till kostnaden för försäkringen genom en medlemseller liknande sätt. -Frånsett det nu sagda kan de olika

avgift på av försäkring skilja sig väsentligt från varandtyperna obligatorisk

ra. I andra fall är anslutningen frivillig. Ingen medlem i gruppen behöver bli försäkrad mot sin kan medlemmen

vilja: antingen

reservera eller också krävs det för anslutning att han genom

sig

anmälan eller ansökan för en önskan att gå med i

ger positivt uttryck

Också här förekommer en rik flora av olika försäk-

försäkringen.

ringstyper, som meddelas för grupper av anställda och förenings- medlemmar liksom för villaägare och andra

ekonomigrupper, kategorier.

236Målsättning för den nya .

lagen sou 1986:56

Premien för en kan för av

frivillig försäkring erläggas varje period

gruppmedlemmarna själva, men betalningen kan också skötas t.ex. genom löneavdrag. Även syftet med kan variera; det

försäkringen

förekommer att skall inte till den försäk-

försäkringsbeloppet utgå

rade eller hans efterlevande utan till t.ex. en någon annan, kreditinrättning som lånat den försäkrade som

pengar (en ordning

för övrigt förekommer också vid Admini-

obligatorisk försäkring).

strationen av försäkringen kan skötas hos men

väsentligen bolaget,

det förekommer också mer eller mindre

självadministrerade

försäkringar, där den som har ordnat försäkringen för en

förteckning

över gruppens medlemmar och förmedlar kontakten mellan dem och bolaget. Över hela att administration av

linjen gäller bolagets

gruppförsäkringarna är i grad förenklad, hög något som gör dem

billiga.

Enligt våra direktiv särskilda har vi att pröva, i vilken utsträckning bestämmelser bör för del. Vissa

uppställas gruppförsäkringarnas

sådana specialregler förekommer i de .norska och finländska

lagförslagen. Ett väsentligt

skäl för att ge särskilda lagregler av denna typ är försäkringarnas stora och i samhället. Det är

utbredning betydelse

fråga om en speciell försäkringsform, som vuxit fram efter FAL:s tillkomst och länge har av bestämmelser som inte varit

reglerats

anpassade efter försäkringens Även om man i rett

särdrag. praxis sig

ganska väl med FAL:s bestämmelser, råder oklarhet på väsentliga

punkter om rättsläget. Vi anser det uppenbart att en ny personför-

säkringslag måste innehålla bestämmelser som direkt tar sikte att

lösa de många praktiska som

problem gruppförsäkringen ger upphov

till.

De regler vi föreslår för individuell är till största

personförsäkring

delen tvingande till förmån. Det är

försäkringstagarsidans naturligt

att bestämmelserna om med dess stora sociala

gruppförsäkring,

betydelse, får i stort sett samma karaktär.

Visserligen kan man lika litet här som vid individuell försäkring konstatera några aktuella missförhållanden som gör det nödvändigt med en tvingande till de försäkrades tvärtom

reglering skydd; tycks

bolagen i sina villkor och sin ta stor till den enskilde.

praxis hänsyn

Och vidare kan det sägas att gruppens företrädare - ett en

företag,

-

förening många gånger har en och en att sakkunskap förmåga

tillvarata gruppmedlemmarnas intressen som utöver den

går långt

ordinäre konsumentens. Förhållandena kan dock växla. I alla händelser har en enskild medlem i den grupp som önskar sällan

försäkring någon praktisk

möjlighet att påverka de närmare villkoren i den som

försäkring

erbjuds, och här som i så många andra fall kan det vara svårt för en juridiskt oerfaren privatperson att få en överblick över sitt

rättsläge.

Och när inte gruppens företrädare kan eller vill ge den försäkrade en

effektiv hjälp, är denne typiskt sett i ett sådant i sina

underläge

mellanhavanden med bolaget som annars brukar anses karakteristiskt för konsumentförhållanden. Även om den situationen inte blir aktuell så ofta, kan man inte bortse från den när man bedömer behovet av lagstiftning i dessa frågor. Vidare måste man också när

det gäller gruppförsäkringen hålla i minnet att personförsäkringsla-

gen är avsedd att gälla under lång tid och även under andra förhållanden än de nuvarande. Den bör därför ge de försäkrade en garanti för ett minimiskydd, även om denna i inte ter särskilt

dag sig angelägen.

Det bör alltså införas särskilda om i

lagregler gruppförsäkring,

första hand med syfte att tillvarata de enskildas rätt men också för att

klargöra rättsläget i frågor som nu är oklara. Som redan framgått,

föreligger det en markerad olikhet mellan gruppförsäkringar och de

typiska fallen av individuell försäkring. Detta gäller i synnerhet frågorna om avtalets ingående och upphörande, som får en särprägel av trepartsförhållandet mellan försäkringsbolaget, gruppen och den

enskilde försäkrade. I andra -

åtskilliga avseenden t.ex. när det

gäller begränsningar av bolagets ansvar på grund av brott mot

liksom i om förhållandet till -

biförpliktelserna, fråga borgenärerna

saknar den speciella konstruktionen däremot i stort sett betydelse, och reglerna kan då ofta vara desamma på båda områdena.

I fråga om utformningen av gruppförsäkringsreglerna står det

klart att det inte att ha helt samma för

visserligen går regler frivillig

och obligatorisk försäkring; som framhållits ovan finns det skillnader i fråga om försäkringarnas konstruktion m.m. som måste få en viss betydelse. I sakliga hänseenden är emellertid skillnaden mellan de båda formerna som regel inte särskilt stor. Bl.a. får man i de flesta fall räkna med att även premien för en obligatorisk försäkring får en indirekt ekonomisk betydelse för de enskilda, och bortsett från en

del speciella typer av kortvarig försäkring (se avsnitt 17.9 nedan) är

de enskildas behov av skydd genom lagstiftningen i stort sett detsamma oavsett hur anslutning till sker. bör

försäkringen Reglerna

därför i så stor utsträckning som möjligt vara för

gemensamma

frivillig och obligatorisk försäkring. Som kommer att av det framgå

följande är det också bara i vissa avseenden, där

begränsade

praktiska skäl gör detta nödvändigt, som vi föreslår olika regler för de båda formerna.

En försäkrad

kan också många gånger ha både obligatorisk och frivillig försäkring i samma försäkringsbolag; det förekommer sålunda att vissa slag av frivillig gruppförsäkring meddelas som komplement

till ett grundskydd genom obligatorisk försäkring. I andra fall kan t.ex. en fackförening lika gärna välja en frivillig som en obligatorisk lösning av frågan om försäkringsskydd. Det skulle i sådana fall te sig svårförståeligt och inkonsekvent om olika regler tillämpades i närliggande situationer.

--n- ~~. n. . A A 238 den nya 1986:56

Målsättning för lagen

Det har senare tid förts en diskussion om lämpligheten av

kollektiva skadeförsäkringar (se SOU 1985:34 och

obligatoriska regeringens beslut 1986-04-10, dnr 2809, 5417/85). En utgångspunkt för vårt förslag är emellertid att obligatoriska gruppförsäkringar

kommer att meddelas också i fortsättningen på personförsäkringens

område. Något annat har inte satts i fråga under diskussionen

rörande kollektiva skadeförsäkringar, och från ren försäkringssyn-

punkt innebär personförsäkringar av detta slag fördelar för gruppmedlemmarna genom den billiga administrationen och den förenklade riskprövningen. Det är därför en naturlig uppgift för oss att lägga fram förslag till regler som ger den enskilde ett tillfredsställande skydd också vid dessa försäkringar. Vad som kan diskuteras är däremot om det ingår i vårt uppdrag att föreslå ett regelsystem som skulle tillvarata de försäkrades intressen mot företrädare i olika situationer av detta slag. Att gruppens ge föreskrifter om hur en premie som en organisation

exempelvis

eller en betalar skall påverka föreningsavgifter eller

arbetsgivare löneförmåner, eller om organisationens (arbetsgivarens) skyldighet

att tillvarata intressen, skulle emellertid gå

gruppmedlemmarnas

utanför vårt uppdrag. Man kommer här in på bl.a. associations-

långt

rättens eller arbetsrättens område, som ligger utanför vårt utred- Den nya personförsäkringslagen bör alltså inriktas på

ningsområde.

att ge de enskilda en tryggad ställning i förhållande till försäkrings- I den mån det behövs en av förhållandet till

bolaget. reglering

företrädare, kan den komma till stånd i samband med gruppens t.ex. på associationsrättens område. Till stor del har

lagstiftning

emellertid lämnat åt parterna att själva ordna sina

lagstiftaren

inbördes förhållanden av detta slag på lämpligt vis. I med det har vi i av vårt förslag till

enlighet sagda 9kap.

tagit upp tvingande bestämmelser om både

personförsäkringslag och obligatorisk gruppförsäkring. I viss utsträckning har vi frivillig

kunnat göra hänvisningar till de tidigare bestämmelserna i lagen, eftersom i sak reglerna är desamma som vid individuell försäkring. önskemål från försäkringshåll har vi emellertid också i vissa

Enligt

sådana fall i intresse gett självständiga bestämmelser för

tydlighetens

del. Vi återkommer till frågan på olika ställen i

gruppförsäkringens det följande.

Som nämnt innehåller både det norska och det finländska förslaget till personförsäkringslag vissa särregler om kollektiv försäkring, också dessa upptagna i särskilda kapitel. Någon nordisk rättslikhet området har inte visat sig möjlig att uppnå, eftersom försäkrings-

förhållandena i är alltför olika i de skilda länderna. På flera

praktiken

enskilda har vi dock nått överensstämmelse mellan de

punkter

nordiska också för gruppförsäkringarnas del.

förslagen

i

Målsättning för den nya lagen 239

Kollektivavtalsgrundad försäkring

Sammanfattning: Vi föreslår att personförsäkringslagen skall innehålla ett kapitel med särskilda regler om kollektivavtalsgrundade försäkringar. Dessa av arbetsmarknadens parter utformade system avviker så starkt från annan försäkringsverksamhet, att en lagreglering är påkallad både för att slå fast deras grundläggande karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktioner och villkor, som

främst genom sin arbetsrättsliga prägel skiljer sig från vad som

annars brukas inom försäkring. Lagstiftningen skall ta de försäkrades intressen till vara i särskilt viktiga avseenden, i den mån man inte kan vara säker på att det sker på annat sätt. Lagens regler skall därför i princip vara tvingande; de skall dock kunna frångås genom centralt kollektivavtal. Också förhållandet till tredje man behöver regleras. — De likartade

försäkringarna för andra yrkesutövare (lantbrukare m.fl.) bör

med hänsyn till sin konstruktion hänföras till gruppförsäkring

enligt 9 kap. förslaget. Avsteg från lagens regler bör för deras del kunna ske efter godkännande av regeringen eller myndig-

het som regeringen bestämmer.

Som ovan intar de

framgår (avsnitt 4.4), kollektivavtalsgrundade

- -

försäkringarna nedan kallade ka-försäkringar på flera sätt en

särställning i förhållande till annan försäkring. Särskilt är

viktig försäkringarnas anknytning till ett anställningsförhållande; det är i

första hand fråga om en anställningsförmån för de försäkrade. Både försäkringarnas konstruktion och det sätt på vilket de tillkommer avviker starkt från varje individuell försäkring; när det

privat gäller

t.ex. premiesättningen, liknar vissa försäkringar mera den allmänna

socialförsäkringen. Lika litet som vid obligatorisk gruppförsäkring

har de försäkrade några skyldigheter mot bort-

försäkringsbolaget,

sett från biförpliktelserna i samband med Helt

försäkringsfall.

specifika är de garantimoment som till förmån för de anställda,

gäller

när någon försäkring inte har tecknats trots att kollektivavtal om försäkringen finns, och när en arbetsgivare underlåter att betala

premien för en tecknad försäkring.

Den reglering vi föreslår för annan i

försäkring passar långa stycken inte för ka-försäkringarna. I viss det också utsträckning tycks

saknas egentligt behov av lagregler för dessa Man kan

försäkringar.

utgå från att de försäkrades intressen i allmänhet blir väl

tillvaratagna

genom att försäkringarna tillkommer under medverkan av deras

egna organisationer, som i varje fall på huvud- och Centralorganisa-

tionsnivå har tillgång till området. De till

expertis på hänsyn

240 den nya

Målsättning för lagen

konsumentskyddet som i andra sammanhang spelar en så viktig roll

för vårt lagförslag väger därför inte lika tungt här. I ännu högre grad

än vid annan försäkring skulle en tvingande lagstiftning också, hur

den än utformades, på sikt kunna få en olyckligt hämmande inverkan

Man kan räkna med att i framtiden, liksom

på produktutvecklingen.

under de senaste decennierna, nya försäkringslösningar kommer att aktualiseras, kanske med helt andra konstruktioner än de som för närvarande förekommer, och att dessa åtminstone sedda i sin helhet kommer att tillgodose de försäkrades intressen lika bra som eller bättre än de nuvarande. Det finns ingen anledning att försvåra sådana lösningar genom att arbetsmarknadens parter att på

tvinga

enskilda punkter hålla fast vid de principer som i dag ter sig motiverade. Från dessa parters sida har man också framhållit att det

är av väsentlig betydelse för en smidig konfliktlösning på arbetsmarknaden att försäkringsvillkoren i en förhandlingssituation kan

ändras på ett enkelt och praktiskt sätt, obundet av tvingande lagreglering; sådana överenskommelser sägs inte sällan spela en viktig roll för arbetsfreden.

Med tanke på vad som nu har sagts kunde det synas tveksamt om

ka-försäkringen alls bör regleras i personförsäkringslagen. Goda skäl

talar emellertid för att det ändå bör införas en lagstiftning också om

dessa försäkringar, fast den bör ha begränsad omfattning och göras

dispositiv för vissa områden.

Det är för det första allmänt sett att klargör

naturligt lagstiftningen

innebörden av en verksamhet med utbredning och

ka-försäkringens betydelse; ka-försäkringarna utgör för en mycket stor del av befolkningen en väsentlig del av den sociala tryggheten. Samtidigt skiljer de sig så starkt från annan försäkringsverksamhet, att en

lagreglering är påkallad både för att slå fast deras grundläggande

karaktär av försäkring och för att ge lagstiftningens stöd åt vissa konstruktioner och villkor, som avviker från vad som annars brukas inom försäkring. Det är framför allt fråga om att betona arbetsrättens kan förhållandet mellan å

inflytande på systemet. Visserligen

ena sidan och å andra sidan arbetsgivaren och de

försäkringsbolaget

anställda inte betraktas som kollektivavtalsrättsligt, men arbetsrät-

ten får ändå Från arbetsmarknadsparternas sida väsentlig betydelse.

framhålls också, att det ofta är - inte försäkringsrätts-

arbetsrättsliga

- skall behandlas liga principer som bör avgöra hur en viss fråga (jfr även Victorin i Festskrift till Hellner s. 779 ff, särskilt s. 786).

Ett annat skäl för lagstiftning om ka-försäkring har att göra med

av området för sådan försäkring; även om man ville

avgränsningen

lämna helt utanför lagstiftningen, skulle det ju vara

ka-försäkringen

att närmare bestämma vilka försäkringar som skulle

nödvändigt

räknas dit.

De ur alla ka-försäkringarna tillkommer

synvinklar viktigaste

Målsättning för den nya lagen

genom de stora överenskommelserna SAF-LO och SAF-PTK samt motsvarande överenskommelser på de kommunala och

kooperativa

avtalsområdena. Det förekommer emellertid också andra försäkringar, som visserligen företer de för karakteristiska

ka-försäkringen

dragen men som inte sluts på så hög organisationsnivå att man kan vara säker på att de försäkrades intressen alltid blir

tillgodosedda

med tillräcklig sakkunskap. För dessa del är det

försäkringars

angeläget med en lagstiftning som tar till

hänsyn ka-försäkringens

speciella karaktär och som i vissa

samtidigt ger de försäkrade skydd särskilt viktiga avseenden.

Vi har alltså kommit fram till att bör

personförsäkringslagen

innehålla särskilda om och att bör

regler ka-försäkring lagstiftningen

ha två huvudsyften: att och att ta de

belysa ka-försäkringens särdrag

försäkrades intressen till vara där man inte kan vara säker att det

sker på annat sätt. Vidare är det med om sådant

nödvändigt regler

som rör förhållandet till

tredje man och som alltså inte kan regleras i kollektivavtal eller främst

försäkringsvillkor, förmånstagarförord-

nanden och förhållandet till borgenärerna. - Eftersom det som

regel

är fråga om mycket stora kollektiv, är det särskilt från

kostnadssyn-

punkt viktigt att reglerna möjliggör en enkel och enhetlig admini-

stration av försäkringarna.

Syftet att skydda de försäkrade mot alltför försäk-

oförmånliga ringsvillkor talar för att reglerna skall vara tvingande. Som framgått

gör sig den synpunkten dock bara i

gällande begränsad omfattning.

När det gäller de nyss stora överenskommelserna finns det

angivna

knappast något behov av att göra reglerna tvingande till för de

skydd

enskilda, och som redan angetts skulle en sådan vara

lagstiftning

förenad med flera nackdelar. Men med tanke

på försäkringarnas

stora sociala betydelse bör att avvika från å

möjligheterna lagen

andra sidan inte heller göras vidare än så. Som kommer att redovisas

närmare i det följande (avsnitt 18 och 19.10), medger de vi regler

föreslår för ka-försäkringens del parterna en frihet vid

betydande utformningen av försäkringarna. Endast på begränsade områden,

som är särskilt viktiga för de enskilda, till deras

uppställs regler skydd. Regleringen framstår som en miniminorm, som det under nuvarande förhållanden normalt inte skall finnas att

anledning gå

ifrån. En rimlig garanti för att avsteg inte kommer att ske annat än när det finns vägande skäl för avvikelsen får man vår

enligt mening

genom att medge avtalsfrihet bara för i stort

sett de organisationer som har byggt upp de nuvarande dvs. arbetsmarknadens

systemen, huvudorganisationer. För att ansluta till den som

terminologi

använts i den föreslår vi dock att

arbetsrättsliga lagstiftningen,

avvikelse från lagen skall få ske genom kollektivavtal mellan en

arbetsgivarorganisation och en central alltarbetstagarorganisation,

så i praktiken på förbundsnivå (se vidare till

specialmotiveringen

242 den nya lagen

Målsättning för

1 4 §, där har Vi betecknar i det följande ett

kap. regeln tagits in).

sådant avtal som ett centralt kollektivavtal.

Som framgått tidigare (avsnitt 4.4.2 och 4.4.3), har vissa kollektiva

— -

försäkringar för småföretagare lantbrukare, yrkesfiskare m.fl.

väsentligen samma villkor som ka-försäkringar; i huvudsak meddelas försäkringarna också av samma bolag.‘ Särskilt med tanke på att det

här inte finns någon motsvarighet till den viktiga överbyggnad till

försäkringsavtalet som arbetsmarknadsparternas överenskommelse

om försäkringen och dessa parters uppdragsavtal med försäkrings-

utgör för del (jfr avsnitt 18.1 nedan),

bolaget ka-försäkringarnas

passar dessa försäkringar emellertid inte in i det lagstiftningstekniska mönstret för De hör i stället hemma i kapitlet om

ka-försäkringarna. gruppförsäkring (9 kap. lagförslaget). För att försäkringarna även i

skall kunna i fråga om

fortsättningen följa ka-försäkringarna

villkorens m.m. måste emellertid en viss möjlighet att

utformning

avvika från lagens regler tillskapas även för dem. Godkännande av de avvikande villkoren bör i dessa fall lämnas av regeringen eller

som regeringen bestämmer, t.ex. statens jordbruks-

myndighet

nämnd. Även den regeln har tagits in i 1 kap. 4 § förslaget.

Mot den nu föreslagna ordningen skulle kunna invändas, att det

trots allt är möjligt att försäkringsvillkoren får en utformning som

framstår som mot en enskild försäkrad - inte generellt, men

obillig

vid tillämpning i ett visst fall. Risken är väl obetydlig för närvarande, men här som annars får man hålla i minnet att vi måste inrikta oss på en som skall på ett tillfredsställande vis också i en

lagstiftning fungera

avlägsen framtid, då situationen och den allmänna inställ-

ganska

på arbetsmarknaden och inom försäkringsbranschen kan vara

ningen

en annan än i Om avvikelse sker från regler, är

dag. lagens

bestämmelsen om jämkning av oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen det väsentliga skydd en enskild försäkrad har att lita till. Denna

är enligt motiven tillämplig också på kollektivavtal, fast den

paragraf av naturliga skäl får ringa praktisk betydelse där (prop. 1975/76:81

s. 114; se vidare Victorin, a.a. s. 777 f). Emellertid har man i litteraturen velat ge regeln en mycket begränsad räckvidd i sådana försäkringsförhållanden som vi nu diskuterar, låt vara att det

att det också finns starka skäl att använda ett mera

medgetts

konsumentorienterat synsätt (se Victorin, a.a. särskilt s. 785 f). I

fall med en sådan kunde å

varje begränsad tillämpning lagregeln synas

TS på längre sikt ge de försäkrade ett otillfredsställande skydd. s

Vi har därför att i införa en särskild å

övervägt lagtexten jämknings-

i

1 Diskussioner har även förts om liknande försäkringar för praktiserande skolungdomar och andra som är verksamma i yrkeslivet eller som är under yrkesutbildning utan att vara anställda.

Förhållandet till annan m. m. 243

lagstiftning

regel för de aktuella situationerna, vilken främst skulle ta sikte på fall där ett villkor visserligen i och för sig kan synas rimligt men i den enskilda tvisten leder till ett oskäligt resultat? Som exempel kan man tänka sig att i ett särskilt fall den försäkrade av speciella personliga skäl har underlåtit att inom föreskriven tid anmäla ett inträffat skadefall till bolaget; det är tänkbart att förhållandena ter sig så ömmande att ersättning ändå bör utgå.

Emellertid har argumenten för en sådan särskild

försäkringsrätts-

lig generalklausul inte framstått som tillräckligt starka. Vid tillkoms-

ten av regeln i 36 § avtalslagen utgick man från att tidigare speciella

generalklausuler om jämkning av olika typer av avtal nu skulle bli obehövliga (se prop. 1975/76:81 s. 114 f). Det skulle strida mot denna tanke och över huvud medföra rättstekniska och

taget

praktiska komplikationer om man nu skulle gå ifrån lagstiftarens ståndpunkt just för de försäkringar det här gäller. Av betydelse för vår inställning är, att 36 § avtalslagen mycket väl bör kunna tillämpas

på det sätt som vi enligt det föregående finner önskvärt. Vid

tillämpningen måste hänsyn tas till inte bara arbetsrättsliga utan även

försäkringsrättsliga principer; bl.a. måste tillkomsten av en lagstiftning på ka-försäkringens område rimligen påverka rättsläget, även

om lagen under vissa förutsättningar är dispositiv. Vi anser därför att också på längre sikt de försäkrades intressen kan anses

tillvaratagna

på ett betryggande sätt utan att en särskild införs i

jämkningsregel lagen.

l

l

8 Förhållandet till annan m.m.

i lagstiftning

l

De civilrättsliga reglerna i FAL om personförsäkring har endast till

en del avtalsrättslig karaktär, om man med detta menar att de rör I

förhållandet mellan försäkringstagare och försäkringsgivare. Lagen

innehåller även regler som rör förhållandet till borgenärer och andra tredje män och som sålunda kan sägas vara av natur.

sakrättslig

Dessutom förekommer viktiga, närmast bestämmel-

familjerättsliga

ser i avsnittet om förmånstagarförordnande. återfinns

Samtidigt

bestämmelser i närliggande ämnen inte bara i utan

försäkringsvillkor

även i annan lagstiftning samt i för

grunderna många försäkringstyper. Detta ger upphov till åtskilliga frågor om hur personförsäkrings-

z lagen bör förhålla sig till annan

lagstiftning och till grunderna. _

2 En bestämmelse av det diskuterade slaget skulle kunna lyda t.ex.: Skulle tillämpningen av ett villkor som avses i 1 kap. 4 § andra stycket i ett enskilt fall leda till oskäligt resultat, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

244 Förhållandet till annan m. m.

lagstiftning

8.1 och

Försäkringsrörelselagen grunderna

Sammanfattning: Grunderna innehåller bestämmelser av stor

för det enskilda I de för avtals-

betydelse försäkringsavtalet. förhållandet viktigaste delarna bör grundernas huvudsakliga

innehåll bestämmas av I händelse av

personförsäkringslagen.

motstridande bestämmelser gäller lagen framför grunderna.

Försäkringsrörelselagen (1982:713) innehåller, utom regler av rent

associationsrättslig karaktär, också bestämmelser om hur försäkringsverksamheten skall bedrivas. Indirekt har dessa bestämmelser

stor betydelse för personförsäkringsavtalen, men lagen torde inte

innehålla några regler som kan tillämpas direkt i rättsförhållandet

mellan försäkringsgivare och försäkringstagare eller i förhållandet mellan olika personer som gör anspråk på försäkringsbelopp.

FRL föreskriver att grunder skall upprättas för alla långvariga former av personförsäkring (1 kap. 5 § och 2 kap. 6 §). Grunderna skall innehålla bestämmelser om ett antal uppräknade ämnen. Några

av dessa, exempelvis beräkning av premiereserv (2 kap. 6 § punkt 2),

rör inte direkt avtalsförhållandet mellan försäkringstagare och

försäkringsgivare. Andra, såsom försäkringstagarens rätt till återköp

och fribrev (punkt 3) och verkan av underlåten premiebetalning (punkt 5), avser däremot detta avtalsförhållande. I dessa delar skulle

innehåll kunna i eller i

grundernas ingå försäkringsavtalslagen

allmänna försäkringsvillkor, om inte detta framstod som opraktiskt.

Grunderna, som till sin rättsliga natur närmast utgör ett komplement till skall fastställas av regeringen eller av

bolagsordningenf

försäkringsinspektionen (2 kap. 3 och 4 §§). Detta innebär att

tillkommer i en som klart avviker både från

grunderna ordning

lagstiftning och från allmänna avtalsvillkor, inklusive försäkringsvillkor.

För grundernas innehåll gäller soliditets- och skälighetsprinciperna: grunderna skall trygga bolagets förmåga att dels fullgöra sina förpliktelser enligt dels meddela försäkingångna försäkringsavtal,

ringar till en kostnad som är med hänsyn till försäkringens art

skälig

(7 kap. 2 § FRL). Dessutom innehåller lagen vissa föreskrifter om de ämnen grunderna skall behandla, varvid dock inte mycket sägs om vad de skall innehålla i sak 3-8 §§). Emellertid visar

(7 kap.

grundernas innehåll att man vid deras utformning på många punkter

inte bara till FRL utan också till FAL. - Som

tagit hänsyn tidigare

nämnts har om soliditet och skälighet i

(avsnitt 2.3), frågorna

Se prop. 1981/82:180 s. 147.

lagstiftning

försäkringsverksamheten nyligen behandlats av försäkringsverksamhetskommittén (se SOU 1986:8).

De nuvarande villkoren för livförsäkring hänvisar bl.a. till de ”grunder för bolagets verksamhet som är eller blir fastställda

enligt lagen om försäkringsrörelse”. I viss utsträckning, t.ex. beträffande s.k. ”avtrappning” vid dröjsmål med avsnitt

premiebetalningen (se 13 nedan), upptar villkoren samma bestämmelser som i

ingår grunderna. I den information som tillställer sina kunder

bolagen meddelas en del uppgifter om innehållet i och deras

grunderna konsekvenser för försäkringstagarna. är däremot

Själva grunderna svårtillgängliga för försäkringstagarna. De innehåller för

regler beräkning av premier, återköpsvärden osv. och består delvis av försäkringsmatematiska formler och symboler, som kan förstås bara av den som har i I vissa

specialkunskaper försäkringsteknik. avseenden är bestämmelserna

synnerligen detaljerade.

Grunderna är bindande för försäkringsbolagens verksamhet. Och genom att villkoren regelmässigt hänvisar till blir deras

grunderna innehåll i viss mening tvingande rätt även för det enskilda försäkringsavtalet, låt vara att ett från grunderna avvikande avtal ändå torde vara civilrättsligt bindande. I den mån grundernas

sakliga innehåll bestäms direkt av FRL, gäller naturligtvis det. I bör

övrigt emellertid de för slås fast i

väsentliga principerna försäkringsavtalet den civilrättsliga lagstiftningen, inte i den som för

ordning gäller fastställande av grunder. Detta får två sätt.

betydelse på

För det första bör i de för

personförsäkringslagen försäkringstagarna viktigaste frågorna ange huvudlinjerna av vad grunderna skall innehålla. Detaljerna måste däremot överlämnas till Så

grunderna. föreslår vi t.ex. att den principiella rätten till skall

återbäring framgå uttryckligen av lagen (3 kap. 10 § förslaget). Hur stor återbäringen blir och hur den skall tilldelas försäkringstagaren kommer dock att bestämmas av grunderna, i enlighet med soliditets- och skälighetsprinciperna.

För det andra bör en hänvisning till grunderna inte ha någon verkan, om dessa innehåller bestämmelser som i förhållande till lagens regler är till nackdel för försäkringstagaren. Eftersom grunderna blir en del av att villkoren

försäkringsavtalet genom hänvisar till grunderna, följer emellertid detta av den allmänna regeln om villkor som står i strid mot 4 § Om

lagen (1 kap. förslaget). sådana bestämmelser av skulle tas in i kan

misstag grunderna, bolaget alltså inte åberopa dem; försäkringstagaren har den rätt personförsäkringslagen tillerkänner honom.

246 Förhållandet till annan lagstiftning m. m. sou 1986:56

8.2Tillsynsverksamhetens betydelse

Sammanfattning: är en viktig del av

Tillsynsverksamheten konsumentskyddet. Flera av personförsäkringslagens regler förutsätter att försäkringsinspektionen aktivt följer utveckling-

en på villkorsområdet.

Som nämnts i avsnitt 7.1 är försäkringsinspektionens tillsynsverk-

samhet en faktor som minskar behovet av civilrättsliga detaljregler

Inspektionen övervakar att soliditets-

på personförsäkringsområdet.

och och utövar dessutom en allmän

skälighetsprinciperna följs

som i viss mån garanterar att bolagen inte

sundhetsbevakning,

tillämpar olämpliga villkor eller rutiner.

-

Det förekommer också ganska ofta att försäkringsbolagen

enskilt eller genom sina gemensamma organisationer tar upp

om med inspektionen för att

frågor planerade villkorsändringar

under hand få veta dess uppfattning. Däremot finns det inte något

krav på obligatorisk förhandsgranskning av försäkringsvillkoren.

Denna fråga togs upp i våra direktiv, där föredragande statsrådet

anförde följande.

Ett alternativ som bör övervägas är därför att, efter mönster från flera andra europeiska länder, införa en skyldighet för försäkringsbolagen att i förväg låta tillsynsmyndigheten granska allmänna försäkringsvillkor för åtminstone vissa branscher. I samband härmed skulle kunna kontrolleras inte bara att försäkringsskyddet får skälig omfattning utan också att villkoren fyller rimliga krav på förståelighet och överskådlighet. I väsentliga delar har tillsynsmyndigheten i

redan nu möjlighet att ingripa mot försäkringsbolagen fall som avses här. Det kan emellertid finnas skäl att vidga tillsynsmyndighetens möjligheter till ingripande.

Frågan togs upp på nytt i försäkringsverksamhetskommitténs direk-

tiv (Dir 1978: 105), där statsrådet tog upp systemet med

föredragande

grunder och anförde.

En utökad tillsyn över försäkringsvillkoren kan tänkas minska behovet av systemet med grunder. Det kan diskuteras om systemet är förenligt med den nya regeringsformens föreskrifter om normgivningsmaktens fördelning. Kommittén bör ta upp frågan i vad mån systemet i nuvarande utformning kan behållas för framtiden. I viss utsträckning kan grunderna tänkas bli

om försäkringstagarens centrala ersätta av tvingande civilrättslig lagstiftning rättigheter. Samråd bör därför ske med försäkringsrättskommittén och utredningen för översyn av försäkringsrörelselagen.

Emellertid har försäkringsverksamhetskommittén i sitt nyss nämnda betänkande 1986:8, avsnitt avstånd från tanken på

(SOU 8.2) tagit förhandsgranskning av försäkringsvillkor, och vi delar det synsättet. Även om en obligatorisk förhandsgranskning i vissa avseenden

skulle kunna förstärka den konsumentskyddande verkan av de regler

Förhållandet till annan lagstiftning m. m. 247.

vi föreslår, bör dessa också kunna fungera väl inom ramen för ett

system utan sådan granskning. Vi utgår då från att försäkringsinspek-

tionen under alla förhållanden visar stor aktivitet och vaksamhet när det gäller att tillvarata konsumentintressena.

I ett system utan obligatorisk förhandsgranskning uppkommer den

allmänna frågan, vilken betydelse inspektionens uppfattning kan få i en civilrättslig tvist om försäkringsvillkor. Denna fråga får särskild

aktualitet i anslutning till vissa i vårt förslag. Vi har för en del

regler

situationer funnit det omöjligt att i lagen detaljerat ange vilka villkor som är tillåtna; det har visat sig nödvändigt att låta förhållandena vid den särskilda typen av liv-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring vara

avgörande. Som exempel kan nämnas att bolaget enligt föreslagna

3 kap. 4 § skall kunna förbehålla sig rätt att säga upp en sjuk- eller olycksfallsförsäkring i förtid om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. (Andra exempel, se 3 kap. 2 § och 4 kap. 5 §.) l Ett som vill använda ett sådant kan i ta

bolag, villkor, förväg

kontakt med inspektionen för att få klarhet om dess inställning till villkoret. Har inspektionen ingenting att erinra, torde man i de allra flesta fall kunna utgå från att villkoret också godtas i en civilrättslig tvist. Om inspektionen inte vill godta villkoret, måste man däremot räkna med att en domstol, efter att ha inhämtat yttrande från inspektionen, kan komma att underkänna villkoret. Det är inte fråga om att låta inspektionens yttrande få bindande verkan, men dess särskilda sakkunskap får självfallet stor betydelse framför allt när det

gäller att väga tyngden av olika försäkringstekniska hänsyn. Det bör understrykas att inspektionens prövning av sådana villkor

som nu diskuterats måste göras generellt, med hänsyn till kollektivets och den enskilde försäkringstagarens typiska intressen vid ett visst slag av försäkring. Vid denna prövning kan det vara svårt att förutse alla konsekvenser villkoret kan leda till i praktiken. Ett godkännande av villkoret utesluter därför inte att dess tillämpning i ett särskilt fall kan visa sig obillig och att villkoret då kan jämkas enligt 36§

avtalslagen.

Vi återkommer på flera ställen nedan till tillsynsverksamhetens

betydelse för utformningen av reglerna; se närmast avsnitt 10 om

bolagens informationsskyldighet.

8.3Familjerätten

Sammanfattning: Personförsäkringslagen tar upp familjerätts-

liga ämnen i samma utsträckning som FAL. I sak bygger vi till

stor del på lösningarna i förslagen till ny äktenskapslagstift-

ning.

FAL innehåller åtskilliga viktiga familjerättsliga bestämmelser. Särskilt bör nämnas 104 § andra stycket, som inverkar på beräkningen av giftorätt och laglott i ett stort antal situationer. kan

Samtidigt många av de allmänna reglerna i giftermålsbalken och ärvdabalken få betydelse för behandlingen av och

försäkringar försäkringsbelopp. Som exempel kan nämnas att ofta blir

vanliga bodelningsregler tillämpliga på försäkringar, när försäkringstagaren och hans make skiljer sig.

De familjerättsliga reglerna har emellertid utretts av

familjelagssakkunniga, vilkas betänkande (SOU

Äktenskapsbalk 1981:85)

också berör reglerna i FAL. Betänkandet har sedermera till

lagts l grund för propositionen 1986/87:1 om m.m. och en

äktenskapsbalk lagrådsremiss den 4 december 1986 med förslag till ändringar i bl.a. FAL.‘ För oss har den självklara varit att ansluta till

utgångspunkten de familjerättsliga principlösningar som sålunda lagts fram; vår uppgift är att söka reglera de särskilda försäkringsrättsliga problem E som uppkommer i sammanhanget. Som framgår av det följande, kommer den föreslagna personförsäkringslagen att reglera i stort sett samma familjerättsliga frågor som FAL behandlar i Dessa

dag. frågor behandlar vi vidare i avsnitt 14.

l

8.4Utsökningsrätten

Sammanfattning: Personförsäkringslagen upptar utsökningsrättsliga bestämmelser i huvudsakligen samma ämnen som FAL. I sak innebär reglerna bl.a. en anpassning till utsökningsbalken.

FAL innehåller viktiga regler om utmätningsfrihet för livförsäkring (104, 116 och 118 §§) samt för sjuk- och olycksfallsförsäkring (123 §). Vid sidan av dessa regler gäller bestämmelserna i utsökningsbalken (UB), som kompletterar det skydd som ges av den försäkringsrättsliga lagstiftningen. UB:s regler har betydelse främst för livränteförsäkringar och kan bara i undantagsfall tillämpas på kapitalförsäkring och kapitalförsäkringsbelopp.

Vi redovisar vår syn på förhållandet till i avsnitt 15.

borgenärerna Våra mynnar ut i att det fortfarande finns behov av

överväganden särskilda regler om utmätningsfrihet för försäkringar men att i —~ reglerna - frånsett vissa andra reformbehov bör anpassas närmare till de principer som ligger till grund för UB och till utvecklingen på försäkringsmarknaden. Detta fordrar mer nyanserade och därför också mer omfattande än i FAL, trots att vi huvudsakligen tar j regler

Ang. lagrådrådremissen, se numera prop. 1986/87:86.

lagstiftning

upp bara de ämnen som behandlas i den lagen. Man skulle kunna tänka att sig placera dessa nya regler i UB, vilket delvis skulle stämma med av det finländska utkastet. dispositionen Vi har emellertid stannat för att i stället föreslå särskilda om regler förhållandet till borgenärerna i personförsäkringslagen (7 kap.). Detta är den traditionella placeringen, vartill kommer att de

I

föreslagna reglerna är så pass omfångsrika att det skulle erbjuda vissa svårigheter att passa in dem i UB. Liksom nu kommer detta skydd att I kompletteras av UB:s regler. -— Dessutom föreslår vi en

ny bestämmelse i UB om skydd för från bl.a. begravningshjälp försäkring (5 kap. 6 § tredje stycket UB). I 117 § FAL finns bestämmelser om konkursbos rätt att utkräva

£ tillgodohavande som konkursgäldenären har hos försäkringsgivare. I Bestämmelsen utgör i realiteten en sorts 34 § återvinningsregel (jfr I I fjärde stycket konkurslagen). I samband med en reformering av

konkurslagens återvinningsregler ändrades också 117§ något (se SFS 1975:248 och prop. har inte framförts att 1975:6). Något förslag I överföra denna bestämmelse till och inte konkurslagstiftningen, I heller vi anser att det finns skäl för sådant I något (se 7kap. 7§ I också förslaget; jfr lagförslag 6 och avsnitt 21.4).

I

I I

Skattelagstiftningen

Sammanfattning: Den skatterättsliga behandlingen har stor betydelse för försäkringars och värde. utformning Några väsentliga ändringar i skattereglerna föreslår vi dock inte.

FAL innehåller inte bestämmelser av även några skatterättslig natur, om ett par av lagens regler indirekt har för betydelse beskattningen av försäkringar. Däremot har stor för skattelagstiftningen betydelse personförsäkringslagen. Detta gäller såväl inkomstbeskattningen som skatten på arv och gåva. Om en försäkring kan som godtas pensionsförsäkring (P-försäk-

ring) enligt kommunalskattelagen, innebär det att premierna i

princip är vid medan utfallande avdragsgilla inkomstbeskattningen, belopp beskattas som inkomst. Kommunalskattelagens utgångspunkt är, att bara försäkringar som fyller ett verkligt pensioneringsbehov skall kunna vara avsnitt 2.7.1 P-försäkringar (se ovan). Förutsättningarna för att en skall behandlas som försäkring P-försäkring anges i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen. Man har där valt konstruktionen att föreskriva att försäkringsvillkor, som är avgörande för att skall kunna anses som försäkringen P-försäkring, skall tas in i Avtalet skall dessutom försäkringsavtalet. innehålla villkor att försäkringen inte få ändras så att den inte längre

i i 250 Förhållandet till annan lagstiftning m. m.

föreskrifterna för P-försäkring, vidare förbud mot pantsätt-

uppfyller

och samt föreskrifter om överlåtelse. På denna väg

ning belåning

kommer att ge försäkringsavtalet ett innehåll som inte

skattereglerna

kan ändras genom senare överenskommelse eller omintetgöras genom överlåtelse. För att denna konstruktion skall bli effektiv måste överlåtelse och

andra förfoganden, som förbjudits i kommunalskattelagen, göras

civilrättsligt ogiltiga. En bestämmelse härom finns i 3 § andra stycket FAL, och vi föreslår en motsvarande regel i personförsäkringslagen

(6 kap. 16 §).

har hittills inte varit föremål för förmögenhetsbe-

Försäkringar

hos I prop. 1986/87:61 föreslås emel-

skattning försäkringstagaren.

lertid att sammansatta kapitalförsäkringar och livsvariga livförsäk-

ringar (D-försäkringar) vid förmögenhetsbeskattningen skall tas upp

till sitt tekniska återköpsvärde (se avsnitt 2.7.1 ovan).

Även i arvs- och gåvoskattehänseende är försäkringar särbehand-

lade. Vad en får från en P-försäkring är numera helt

förmånstagare

fritt från arvs- och gåvoskatt, medan för annan livränteförsäkring vissa För kapitalförsäkringar är vissa arvs- och

medges grundavdrag. gåvoskatteförmåner knutna till och beroende av en privilegiering

som direkt av FAL, att försäkringen varit utmät-

följer nämligen

116 § första Om försäkringen har varit

ningsfri enligt stycket.

får före beskattning göra ett

utmätningsfri varje förmånstagare

om sex om allmän försäkring.

grundavdrag basbelopp enligt lagen Sådant och olycksfallsförsäkring. Till

avdrag får göras också vid sjuk-

för dessa regler ligger överväganden att försäkringarna fyller grund

ett försörjningssyfte som är av särskild betydelse vid den försäkrades död. Man bör inte införa bestämmelser som innebär att det

naturligtvis

mellan de olika regelsystemen; den som

uppkommer motsättningar

vill ha sin försäkring behandlad som P-försäkring, skall inte därmed vara tvungen att avstå från skyddet mot borgenärerna osv. I stort sett har av denna art emellertid inte uppkommit i vårt

några problem

arbete. I saknar vi att gå in på inkomst- och

övrigt anledning förmögenhetsbeskattningen av försäkringar.

Däremot det direktiven i vårt uppdrag att överväga

ingår enligt

behovet av i den behandlingen av

ändringar arvsskatterättsliga

I denna del har emellertid läget numera ändrats genom

försäkringar.

tillsättandet av arvs- och (Fi 1984:02). Vi har

gåvoskattekommittén

tillsammans med den kommittén kommit fram till att det ankommer den att göra de principiella övervägandena rörande arvsbeskatt-

av Vi bara fram de förslag till de

ningen försäkringar. lägger

i arvs- och som behövs för att anpassa den

ändringar gåvoskattelagen i personförsäkringslagen (se vidare. avsnitt

lagen till det nya systemet

21.9 nedan).

Systematiken i lagen *251

9 i

Systematiken lagen

Sammanfattning: Den föreslagna lagen innehåller, efter vissa inledande bestämmelser, sju kapitel om individuell försäkring, ett om och ett om gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring; de båda sistnämnda kapitlen hänvisar delvis till reglerna om individuell försäkring. är i allt Kapitelindelningen väsentligt gemensam för de nordiska förslagen.

Systematiken i lagen ger upphov till flera särskilda En av frågor. dessa rör förhållandet mellan å ena sidan individuell och å försäkring andra sidan gruppförsäkring och försäkkollektivavtalsgrundad ring. Vi har valt att samla om reglerna gruppförsäkring respektive kollektivavtalsgrundad försäkring i var sitt särskilt kapitel; låt vara att reglerna delvis får sitt materiella innehåll till genom hänvisningar reglerna om individuell försäkring. Det innebär att den som vill veta vad som gäller om eller gruppförsäkringar kollektivavtalsgrundade försäkringar måste bläddra en del fram och tillbaka i lagen. Lösningen kan sägas innebära att vi i viss mån prioriterar den läsare som är intresserad av individuell Detta kan försäkring. visserligen inte motiveras med de olika försäkringsformernas och utbredning betydelse för enskilda - snarare tvärtom - men är vår enligt mening ändå försvarbart. Kollektiv försäkring är —- bortsett från de som komplikationer samman med kollektiva natur - i hänger just försäkringens allmänhet enklare än individuell Särskilt beträffande de försäkring. försäkringar som vilar på kollektivavtal torde det mera sällan komma att finnas behov av något ingående studium av Vi räknar med lagen. att bestämmelserna kommer att studeras främst av ett relativt litet antal experter, som snabbt lär hitta i hur den än är sig lagen uppställd. Att placera ut bestämmelserna om och gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring på de ställen i där de övriga kapitel sakligt sett hör hemma skulle göra En sådan lagen svåröverskådlig. ordning skulle också bryta den gemensamma nordiska systematiken; de finländska och norska för särbestämförslagen upptar övrigt inga melser alls om kollektivavtalsgrundad försäkring. En liknande fråga rör sjuk- och FAL har olycksfallsförsäkring. skilda regler för livförsäkring och och sjuk- olycksfallsförsäkring. Reglema om sjuk- och är emellertid få, olycksfallsförsäkring ganska och beträffande förmånstagarförordnande hänvisas till väsentligen vad scm gäller om Vi har om och livförsäkring. övervägt sjukolycksfallsförsäkring som inte bedrivs med skall grunder regleras särskilt i ett eget kapitel med bestämmelser om sådan fullständiga

försäkring. Med denna teknik skulle lagen emellertid bli betydligt längre, och upprepningarna skulle bli talrika. Vi har därför föredra-

Å git att föreslå regler som skall vara gemensamma för all individuell

personförsäkring, varvid när så erfordras specialregler för sjuk- och olycksfallsförsäkring får införas i de särskilda paragraferna. Avgö-

rande har här varit att behovet av sådana särregler har visat sig

begränsat. Vi har disponerat den föreslagna personförsäkringslagen på

följande sätt, varvid som redan angetts 2-8 kap. i första hand gäller för den individuella försäkringen.

Efter 1 kap., som innehåller inledande bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m., följer i 2 kap. bestämmelser om försäk-

ringsbolagets informationsplikt.

De civilrättsliga bestämmelserna om själva avtalsförhållandet har samlats i 3-5 kap. I 3 kap. behandlas rätten att teckna försäkring, tiden för bolagets ansvar, parternas möjligheter att säga upp

för eller m.m. I 4 finns regler

försäkringen upphörande ändring kap. om begränsning av bolagets ansvar på grund av brott mot upplys-

ningsplikten, framkallande av försäkringsfall m.m. samt om vissa

speciella ansvarsbegränsande försäkringsvillkor. I 5 kap. har getts

bestämmelser om premiebetalningen.

Regler av betydelse för tredje man finns främst i 6 och 7 kap. I

6 kap. har tagits in regler om förfoganden över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning och förmånstagarförordnande samt även en

regel om hur försäkringsbeloppet skall fördelas när något förmån-

inte finns. Förhållandet till -

stagarförordnande borgenärerna

och - i 7

försäkringstagarens förmånstagarens regleras kap.

I 8 kap. finns vissa avslutande bestämmelser för individuell

försäkrings del, bl.a. om utbetalning av försäkringsbelopp, preskription och regress. Slutligen behandlas gruppförsäkringarna i 9 kap. och de kollektivavtalsgrundade försäkringarna i 10 kap.

Som ovan nämnts, har det såvitt gäller de första fem kapitlen varit

möjligt att nå en mycket god parallellitet, både sakligt och formellt,

med de finländska och norska utkasten. I övriga kapitel har olikheter i de bakomliggande förhållandena medfört att överensstämmelsen blivit mindre (jfr avsnitt 5 ovan). Kapitelindelningen är dock i stort sett densamma i alla tre utkasten.

till 2 253

Allmänmotivering kap.

10 Information

Allmänmotivering till 2 kap.

Inledning

Sammanfattning: Försäkringens komplicerade karaktär, sär-

skilt vid livförsäkring, och dess för den enskilde

betydelse gör

det angeläget att får tillfredsställande infor-

försäkringstagarna

mation om försäkringsavtalets innebörd. härom finns

Regler

för del i KFL, och det är att

konsumentförsäkringens naturligt

ta upp liknande bestämmelser i en personförsäkringslag.

Som framgått utgör det ett skäl till att behöver

försäkringstagarna

särskild hjälp vid avtal om att främst

personförsäkring, livförsäkring-

ar ofta är komplicerade som är svåra att bedöma utan

produkter

särskild sakkunskap på området. för den

Försäkringens betydelse

enskilde gör det också att han träffar ett val.

viktigt riktigt

Visserligen är den allmänna kvaliteten de som

på produkter

försäkringsbolagen erbjuder i viss mån garanterad, utom

genom

bolagens sakkunskap, genom tillsynen över bolagen; försäkringsta-

garen kan utgå från att är och att villkoren inte

premien rimlig

allmänt sett är obilliga. Men detta är inte

uppenbarligen tillräckligt

för att försäkringstagaren, som när det gäller individuell

försäkring

praktiskt taget alltid är att anse som ”konsument”, skall kunna bedöma en försäkrings värde för honom och tillvarata sina

just

intressen i det enskilda Han behöver veta

försäkringsförhållandet.

mer både om avtalets närmare innebörd och om de som

rättsregler

gäller på området. Vikten av information i dessa avseenden erkänns också allmänt inom

försäkringsbranschen.

I viss kan utan tvivel ansvaret för informationen om

utsträckning

det allmänna -

personförsäkring läggas på på myndigheter och

organ som tillvaratar konsumenternas ibland försäk-

intressen, på ringsinspektionen (se nedan). Väsentligen måste emellertid uppgif-

ten fullgöras av försäkringsbolagen i deras kontakter med sina kunder.

Enligt 7 kap. 16§ FRL och verkställande

åligger det styrelsen

. la 254 Allmänmotivering till 2 kap. sob 1986256

direktören i ett att övervaka, att anskaffningen av

försäkringsbolag ansökningar om försäkring hos bolaget sker på ett sätt som stämmer

med I ingår den information som

god försäkringssed. anskaffningen

lämnas till kunden innan en försäkring tecknas. Enligt motsvarande

bestämmelse i den tidigare gällande lagen (1948:433) om försäkrings-

rörelse —- 302 § — hade rätt att meddela närmare

regeringen

bestämmelser om anskaffningsverksamheten och att utse en särskild nämnd att handlägga sådana frågor. Denna del av 302 § togs inte med i den nya i propositionen hänvisades bl.a.

försäkringsrörelselagen;

till att träffat inbördes överenskommelser om

försäkringsbolagen

(se nedan), som varit så utformade att det

anskaffningsverksamheten

inte funnits för regeringen att utfärda särskilda föreskrifter

anledning

(prop. 1981/822180 s. 199 f). om finns vidare i

Lagbestämmelser informationsskyldigheten

och i KFL. I 3§ första stycket marknadsfö-

marknadsföringslagen

finns en allmän om för näringsidkare att

ringslagen regel skyldighet

informera konsument som han avtal med: underlåter han vid

ingår

av vara, eller annan nyttighet att lämna

marknadsföring tjänst

information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt, kan marknadsdomstolen ålägga honom att lämna sådan information. I och för är denna också vid personförsäkring. När

sig regel tillämplig

KFL tillkom ansågs emellertid den allmänna informationsskyldigheten böra konkretiseras för konsumentförsäkringens del. Den lagen innehåller i 5-8 §§ om också inte preciserade,

ganska utförliga,

föreskrifter om vad innebär, och det

marknadsrättsliga skyldigheten

är att regler också i en lagstiftning om naturligt ta upp sådana - KFL har

personförsäkring. Informationsskyldigheten enligt preci-

serats i riktlinjer som tillkommit genom förhandlingar mellan konsumentverket, försäkringsinspektionen och branschen. - med

Som antytts ovan har försäkringsbolagen utgångspunkt

från krav - bestämt hur

försäkringsrörelselagstiftningens själva

skall gå till, senast genom en överens-

anskaffningsverksamheten kommelse i 1986 (Marknadsföringsöverenskommelsen). Flertaapril

let av de som har koncession för verksamhet i Sverige inom

bolag

direktförsäkringsområdet är anslutna till överenskommelsen; på

grund av oenighet i vissa frågor om försäljningsorganisationens

är det dock också ett antal bolag som har ställt sig utanför

utformning

överenskommelsen avsnitt 3 i betänkandet i

(se Försäkringsmäklare

Sverige; SOU 1986:55). I överenskommelsen, vars syfte är att ange vid av försäkring, finns bestäm-

god försäkringssed marknadsföring

melser om reklam och andra om information

säljfrämjande åtgärder,

m.m. i samband med och om ombudens ställning m.m.

försäljning

för marknadsföringen är att den ”skall ske med ansvar

Huvudregeln

för kundens bästa och sådant sätt att en sund konkurrens mellan

och förtroendet för inte

bolagen främjas försäkringsverksamheten

sou 193655 till 2 255

Allmänmotivering kap.

skadas”. Det ges förbud mot av kunderna och

olikformig behandling

mot s.k. Däremot överenskommel-

kopplade erbjudanden. reglerar

sen inte bolagens informationsverksamhet efter det att

försäkringen

tecknats. Övervakningen av att överenskommelsen åvilar en

följs särskild marknadsföringsnämnd, det finns en varjämte skiljenämnd

för vissa ärenden. I samband med vissa som år 1961 skedde i om

ändringar lagen

försäkringsrörelse behandlades frågor information om

angående livförsäkring ganska utförligt; några konkreta åtgärder föreslogs

dock inte (se särskilt SOU 1960:11 s. 260 ff, prop. 1961:171 s. 193 f). Utomlands har dessa frågor debatterats främst i USA. För

livligt,

Sveriges del har de ägnats en ingående undersökning av kommitténs tidigare ordförande, Jan Hellner, i skriften ”Information om livförsäkring till konsumenter. I denna studie, vars tillkomst haft direkt samband med kommitténs för

uppdrag, redogörs tidigare

diskussion på området, och en rad och

principiella frågor detaljspörs-

mål

analyseras.

10.2 innehåll

Informationsreglernas

il Sammanfattning: Regler fordras om informationen både i

l samband med tecknande och senare stadier.

försäkringens på

Liksom KFL innehåller allmänt hållna om

förslaget regler

bolagens informationsskyldighet. Mera preciserade bestäm-

melser är knappast att utforma. Till viss del får

möjliga

ansvaret för informationen instanser som bevakar

läggas på

konsumenternas intressen, bl.a. när det

gäller jämförelser

mellan försäkringar hos olika

bolag.

Information har flera olika funktioner.

angående personförsäkring

Den skall göra det möjligt för konsumenten att bedöma, om han alls skall teckna försäkring eller om han skall använda sina pengar på annat sätt. Den skall honom att

hjälpa välja den typ av försäkring

som passar honom bäst, helst också det försäkringsbolag där det är lämpligast för honom att teckna Under

försäkringen. försäkringsti-

den skall informationen för honom om han möjliggöra att bedöma, bör ändra eller sina över den

försäkringen dispositioner på grund av

förändrade förhållanden eller Han har personliga nya önskemål. också behov av om hur han kan den

upplysning lämpligen utnyttja tillgång försäkringen utgör, exempelvis genom belåning. Och i

händelse av med kan han

meningsskiljaktighet försäkringsbolaget

behöva ledning om hur han skall kunna tillvarata sitt intresse genom att få bolagets beslut överprövat.

m.till 2 sou 1986:56 256 Allmänmotivering kap.

De flesta av dessa funktioner har störst betydelse vid

naturligtvis

kunna motivera en livförsäkring, och vad som nu har sagts skulle

för försäkringsbolagen framför långtgående informationsskyldighet

allt vid sådan Samtidigt får man ta hänsyn till det

försäkring.

motstånd en ordinär konsument känner mot att fördjupa

naturliga

i dessa ofta tekniskt betonade frågor, i varje fall när

sig invecklade,

de inte ha aktualitet för hans vidkommande. En

tycks speciell

information som är alltför ambitiös kan lätt slå alldeles fel. Det gäller

att finna en medelväg, där kunden i en klar och lättillgänglig

lämplig

form får det mått av kunskaper som han kan tillgodogöra sig och

just

Hur informationen bäst skall utformas torde växla med den

utnyttja.

aktuella och delvis också med i

försäkringstypen omständigheterna

det individuella fallet. Den information i samband med att som i dag lämnas konsumenter en tecknas ombesörjs till stor del av försäkringsbo-

personförsäkring

ombud. Detta särskilt större livförsäkringar. Informa-

lagens gäller

tion förekommer också som överlämnas till dem

genom trycksaker

som reflekterar på försäkring, och i någon mån genom annonser riktade till allmänheten. Under försäkringstiden får försäkringstagaren normalt direkt från framför allt i samband

upplysningar bolaget,

med att premieavier översänds. Särskilt informationen ombud kan medföra vissa problem. genom Om ett ombud är beroende av är det av

provisionsinkomster,

skäl risk för att hans intresse i saken hans

naturliga färgar

om kunden en försäkring inom de

upplysningar; avbryter långvarig

första å andra sidan också detta ut ekonomiskt över åren, går ombudet. Här har bolagen ett ansvar för att de genom instruktioner till ombuden och informationsverksamhet motverkar att egen kunden får eller annars missvisande Viktig i

ofullständiga uppgifter.

denna del är den relativt omfattande utbildning av framför allt de fast

anställda som bolagen bedriver.

försäljarna

Vad angår informationen genom myndigheter och Liknande organ, lär den för del hittills inte ha haft någon större

personförsäkringens

Det kan emellertid finnas vissa möjligheter att utveckla omfattning. denna verksamhet bl.a. insatser av Konsumenternas försäkgenom i det s.k. Kontaktforum.’ Särskilt när ringsbyrå och genom samråd det av teknisk natur, bör viss information också kunna

gäller frågor ges av försäkringsinspektionen.

Konsumenternas försäkringsbyrå drivs av en stiftelse, som enligt sina stadgar skall driva en självständig rådgivningsbyrå som skall hjälpa och vägleia konsumenterna i försäkringsfrågor. Stiftelsens styrelse består av representanter fö konsumentverket, och FSAB. Verksamheten bekostas av FSAB. - Kontaktfoförsäkringsinspektionen rum är beteckningen på en informell verksamhet för samråd mellan företrädare för konsumetverket, försäkringsinspektionen och försäkringsbranscnen. Kontaktforum har ingen kansliorganisation och inga egna medel att förfoga över.

Givetvis är det inte möjligt att genom lagregler trygga att konsumentens behov av upplysningar blir tillgodsett i alla hänseenden. I viss utsträckning framstår sådana regler också som överflödiga. Normalt är det ju i försäkringsbolagets eget intresse att närmare informera om olika sidor av försäkringsförhållandet. Man kan också räkna med att en del försäkringstagare på grund av sina särskilda önskemål begär mera detaljerade uppgifter om de fördelar och nackdelar som en viss ordning medför, och då behövs inte heller några informationsregler. Trots det sagda finns det ett område, där

om informationsskyldighet är motiverade. Även lagbestämmelser

om de till stor del kommer att ansluta sig till nuvarande praxis och till

vad som gäller enligt Marknadsföringsöverenskommelsen, är det av

värde att slå fast vissa huvudprinciper som bör gälla. Dessa kan sedan läggas till grund för fortsatta överenskommelser om informationens utformning mellan branschens representanter och de myndigheter som bevakar konsumenternas intressen. Det finns alltså under alla förhållanden starka skäl att ta upp särskilda bestämmelser om information i en personförsäkringslag, liksom skett i KFL. I om uppbyggnad kan KFL delvis

fråga reglernas

tjäna som förebild. Vad angår situationen innan försäkring ännu tecknats (jfr 5§ framstår det som att försäkringstagaren får infor-

KFL), väsentligt

mation i åtskilliga avseenden innan han ingår ett så ekonomiskt och avtal som särskilt livförsäkringsavtalet brukar

viktigt långsiktigt

vara - med inom bransch-

något som också stämmer uppfattningen

en. Han bör till en få sakkunnig hjälp att överväga, i vilken

början

han och hans behöver trygga sig genom indivi-

utsträckning familj

duell vid sidan av de sociala förmåner och det skydd

försäkring

genom kollektiv han kan räkna med i händelse av

försäkring sjukdom, olycksfall eller dödsfall. Marknadsföringsöverenskommel-

sen betonar vikten av denna s.k. behovsutredning, men enligt uppgifter som vi fått förekommer det i inte helt obetydlig omfattning att även ganska stora försäkringar säljs helt utan sådan utredning, varvid ofta i stället en möjlig skattevinst kan åberopas som huvudsakligt argument för försäkringen. Det är av vikt att försäk-

ringsbolagen noga övervakar att Marknadsföringsöverenskommelsens bestämmelser följs i praktiken, och behovsutredningens bety-

delse bör framhävas i lagtexten. Vidare måste informeras om de

försäkringstagaren självfallet

väsentliga fördelarna och nackdelarna hos de produkter han kan välja mellan. Det räcker inte att man från bolagets sidan undviker missvisande uttalanden om försäkringsskyddets innebörd, utan det måste också krävas att kunden - även när han inte särskilt det

begär

- får sådana direkta upplysningar som har värde för honom, oavsett om de underlättar försäljningen av försäkringen eller ej.

l7

258Allmänmotivering till 2 kap.

Med hänsyn till avtalets betydelse för den enskilde bör lagstiftningen alltså ett informationsansvar, som ålägga försäkringsbolagen delvis går längre än man normalt kan vänta i som näringsverksamhet är inriktad Bl.a. är det att i sin på försäljning. viktigt bolagen information framhäver sådana av avgränsningar försäkringsskyddet som det annars kan vara lätt för den enskilde att förbise; om försäkringstagaren tror att hans försäkringsskydd är mera vidsträckt än vad som i är fallet, kan det få konsekvenser verkligheten allvarliga för honom och hans efterlevande. Vi föreslår flera särskilda regler om att sådana villkor skall framhävas särskilt: innan försäkringen meddelas (2 kap. 1 §), när försäkringsbrev utfärdas 2 §) och (2 kap. när försäkringen ändras 3 §). (2 kap. Med tanke på den ekonomiska som förmånen av betydelse återbäring har vid livförsäkring får särskild uppmärksamhet ägnas dess beräkning; synpunkten betonades redan i förarbetena till 1961 års lagstiftning (se SOU 1960:11 s. 260 Detsamma återff). gäller köps- och fribrevsvärdenas ett ämne som skall behandlas utveckling, närmare i specialmotiveringen. Ännu en där redan nu viktig punkt, stor omsorg lär nedläggas på informationen, är försäknaturligtvis ringens skattemässiga behandling, även om denna normalt inte bör göras till huvudargument för försäkringen. Även rörande försäkringstagarens rättigheter och skyldigheter i övrigt enligt försäkringen kan upplysningar vara i detta skede, om också man inte behövliga kan vänta sig att i allmänhet kan försäkringstagaren tillgodogöra sig detaljinformation, som bara under kan få speciella förutsättningar aktualitet i framtiden. Bl.a. år det att han får klart för vilka viktigt sig möjligheter han har att få en tidsbegränsad (jfr försäkring förnyad avsnitt 11.3.2), något som vi anser böra särskilt i understrykas lagtexten (se 2 kap. 1 § lagförslaget). En särskild fråga i detta är hur en konsument skall få sammanhang möjlighet att träffa ett riktigt val, inte bara mellan de olika försäkringsprodukter som ett bolag har att erbjuda utan också mellan olika Bl.a. i om försäkringsbolag. fråga återbäringens beräkning förekommer olikheter av betydelse (vilka för övrigt belyses på ett förtjänstfullt sätt i en av FSAB utarbetad informationsbroschyr, som för närvarande används av livförsäkringsbolagen). Vissa invändningar kan emellertid riktas mot att man genom lagen skulle lägga ett huvudansvar för att kan ske det riktiga jämförelser på enskilda försäkringsbolaget. Det förefaller att låta knappast lyckat urvalet av relevanta fakta i sammanhanget göras i första hand som ett led i konkurrensen om kunderna; för ett ombud skulle det ofta te sig främmande, ibland direkt illojalt mot att lämna uppdragsgivaren, uppgifter som i realiteten innebär att kunden borde vända sig till ett annat försäkringsbolag. bör så som Bolagen naturligtvis långt möjligt utforma sin information på sådant sätt att en med andra jämförelse

bolag underlättas, men det synes inte möjligt att lägga ansvaret för detta på det enskilda bolaget ensamt. Samtidigt kan man inte vänta sig att en konsument normalt skall förmå att sammanställa materialet och dra riktiga slutsatser av detta. När det gäller dessa jämförelser torde det vara nödvändigt att främst lita till konsumentorganen;

Konsumenternas försäkringsbyrå lär ha goda möjligheter att över-

blicka materialet i allmänhet och välja ut de förhållanden som är av

betydelse i sammanhanget. I speciellt tekniska frågor, som t.ex. när

det gäller återbäringen, kan det som nyss nämnts vara naturligt att

jämförelserna görs av eller i samråd med försäkringsinspektionen.

Någon skyldighet att lämna information med sikte på sådana jämförelser synes därför inte behöva föreskrivas i lagtexten, lika litet

som i KFL. Som framhållits ovan bör emellertid bolagen i sin

marknadsföring sträva efter en enhetlig terminologi m.m. för att

underlätta jämförelser mellan deras erbjudanden (jfr . prop.

1979/80:9 s. 35 och 105). _

Efter försäkringens tecknande bör försäkringstagaren snarast,

genom försäkringsbrev jämte annat material, få skriftliga upplys-

ningar om avtalets närmare innehåll - en information vars värde inte

torde behöva närmare utvecklas (jfr 6 § KFL). Med hänsyn till att

personförsäkringsavtalen ofta är mycket långvariga, anser vi det

vidare angeläget med en bestämmelse om att försäkringstagaren skall få fortlöpande uppgifter om förhållanden av vikt för honom. Bl.a. kan detta vara av värde om han överväger att över

j förfoga. försäkringen, t.ex. genom belåning eller nytt förmånstagarförord-

[

nande, eller att säga upp avtalet i förtid. Slutligen bör föreskrivas en

informationsskyldighet för bolaget när en tvist kan aktualiseras, |

främst vid skadereglering men även när försäkringen upphör eller

ändras i förtid annat än på försäkringstagarens initiativ (jfr 7 § KFL), för att inte försäkringstagaren, eller andra som är berättigade till ersättning, av okunnighet skall underlåta att tillvarata sin rätt.

Enligt vår mening är det inte lämpligt och kanske inte ens möjligt

y 5 att

genom detaljerade lagbestämmelser söka ange de skiftande l

överväganden som gör sig gällande angående informationen i. olika

situationer. I alla händelser skulle sådana bestämmelser bli

mycket

vidlyftiga och komplicerade, och de skulle riskera att snart framstå

_ i som föråldrade; det kan vara upplysningar av annat slag som ter sig l

väsentliga i en framtid. bör därför bara vissa

Lagtexten ange

,V allmänna riktlinjer för informationen. Bl.a. synes det inte möjligt att

dra upp någon klar gräns mellan den information som

åligger

försäkringsbolagen och den för vilken konsumentskyddande organ

i bör svara. Det blir här fråga om en samverkan mellan bolagen och j

det allmänna, som eventuellt får preciseras närmare genom förhandlingar mellan branschens representanter och myndigheterna. Huvudansvaret för informationen måste dock klart ligga på försäk-

ringsbolagen själva.

260 Allmänmotivering till 2 kap. sou 1986256

Som framgått tar det framför allt sikte

sagda på livförsäkring.

Ocksåii fråga omsjuk- och behövs

olycksfallsförsäkring naturligtvis

viss information, men här motsvarar de krav som kan ställas

bolaget närmast vad som gäller enligt KFL. Trots denna skillnad anser vi att gemensamma regler kan ges om informationsskyldigheten, om de utformas så pass allmänt som vi föreslår. Informationsskyldighetens närmare innehåll skall behandlas i

specialmotiveringen.

10.3Ansvar för brister i informationen

Sammanfattning: Om försäkringsbolaget försummar sin informationsskyldighet, skall samma marknadsrättsliga sanktions-

system gälla enligt personförsäkringslagen som enligt KFL.

Dessutom föreslår vi för vissa fall ett ansvar, om

civilrättsligt bolaget försummar att informera om viktiga avgränsningar av

försäkringsskyddet; avgränsningen kan då inte åberopas mot

försäkringstagaren.

Bestämmelserna om information har in i 2 förslaget till

tagits kap. personförsäkringslag. Som framgått ovan, ansluter reglerna relativt

nära till vad som KFL. Vi föreslår också samma

gäller enligt marknadsrättsliga sanktionssystem som enligt den lagen, dvs. en hänvisning till marknadsföringslagen (1975:1418).

l

Några regler om civilrättsliga påföljder av information bristfällig

i

togs inte in i kommitténs förslag tillKFL. Kommittén framhöll bl.a.

i

att det i konsumentköplagen förekom bestämmelser som medförde ansvar av detta slag för säljare och tillverkare vid vilseledande uppgifter i annonser m.m. och i vissa fall vid underlåtenhet att lämna

uppgift enligt marknadsföringslagen (se 7 och 14 §§ konsumentkö-

plagen), men att förhållandena vid var annorlunda än vid

försäkring

:sr

köp; sambandet mellan m.m. och innehållet i

reklamuppgifter

enskilda försäkringsavtal var ofta mindre starkt, och i fall blev

varje

vid tvist ofta - Kommittén uttalade

bevissvårigheterna betydande.

tvn emellertid att frånvaron av en bestämmelse i inte borde

frågan ..›

,, utesluta att försäkringsgivare kan ansvara för innehållet i upplysningar om nya försäkringsvillkor o.d. (SOU s. 126 f). I

1977:84

propositionen anfördes också att missvisande information kan få

betydelse när fråga uppkommer om av ett försäkringsvilljämkning

kor med stöd av 36 § avtalslagen (prop. 1979/80:9 s. 39). Frågan om de civilrättsliga konsekvenserna av eftersatt information har aktualiserats ånyo vid kommitténs arbete med

personför-

till 2 261

Allmänmotivering kap.

samlad skadeförsäkringslag. Vid de nordiska har

överläggningarna

framhållits värdet av en bestämmelse om ansvar i detta

bolagets

avseende, inte minst för att det delvis osäkra

klargöra rättsläget på

området Det finländska till innehål-

förslaget personförsäkringslag

ler en bestämmelse om att bristande information vid

försäkringens

tecknande medför att avtalet skall anses innehålla vad

försäkrings-

tagaren har anledning förutsätta med stöd av de han

uppgifter

erhållit (2 kap. 5 §).

Rättsläget är i dag inte helt detsamma som när kommittén år 1977 tog ställning till frågan om av informationsan-

lagreglering bolagets

svar. På grundval av i KFL har en

informationsreglerna utveckling

skett i allmänna reklamationsnämndens Nämndenvhari

praxis. ett

flertal ärenden ett ansvar av detta varvid

tagit ställning för slag, man

ansett bolaget svara för missvisande i vart fall om

marknadsför-ing

denna haft betydelse för val av eller

försäkringstagarens försäkring

handlande efter nämndens

försäkringsavtalet. Enligt ståndpunkt

synes emellertid bolaget kunna i viss mån neutralisera bristerna i informationen genom att tillställa de

försäkringstagaren fullständiga försäkringsvillkoren (se André, Marknadsföringsansvar s. 386 ff).

Ansvaret har gått ut att som om en

på bolaget skall utge ersättning

felaktig uppgift blivit avtalsinnehåll. Hur långt en sådan

ansvarsregel

när är emellertid oklart, och området

några domstolsavgöranden på

är över huvud “

taget inte kända.

Frågan blir då om det skall lämnas åt

rättstillämpningen att avgöra

innebörden av ansvar för missvisande informa-

bolagets civilrättsliga

tion vid eller om detta åtminstone delvis skall

personförsäkring regleras i lagen.

Det står klart att ett ansvar redan i i vissa

dag föreligger

situationer. Om direkt orik-

försäkringsbolagets tjänstemän lämnat tiga uppgifter om försäkringens vilka omfattning, legat till grund för

avtalet, lär något tvivel inte råda om att kan av

uppgifterna åberopas

motsidan, och detsamma.t0rde gälla också om sådana

uppgifter

lämnats av bolagets ombud. Det är här snarare om att

fråga tillämpa

allmänna än om ett särskilt informa-

avtalsrättsliga principer regler

tionsansvar. Det är vidare tänkbart att om en informations-

positiv

skyldighet föreskrivs i detta kan

personförsäkringslagen, påverka

avtalet i en del lägen även om införs: i

inga civilrättsliga ansvarsregler

viss lär ha rätt att i

utsträckning försäkringstagaren bolagets

uppgifter intolka att i avseen-

försäkringsskydd föreligger väsentliga

den, ifall inte något annat direkt har angetts. I detta hänseende är särskilt att märka, att vid ett

personförsäkring försäkringstagaren på

helt annat sätt än vid kan förutsätta att

skadeförsäkring försäkringen

i princip omfattar alla de risker som faller under

försäkringstypen;

‘ Jfr NFT 1983: Lyngsø s. 18, Lundgaard s. 97, Poulsen s. 340 och Sommer s. 342.

villkoren innehåller normalt endast ett fåtal undantag från ansvaret.

Samtidigt får emellertid också beaktas att försäkringsavtalet liksom andra normalt bygger på att vissa

många avtalstyper

standardvillkor skall gälla, vilkas detaljer inte diskuteras mellan

innan avtalet När det i försäk-

parterna ingås. gäller begränsningar ringsskyddet, som kan te sig något mindre väsentliga och som inte

har berörts i samband med avtalsslutet, torde bolaget enligt allmänna principer för avtal av denna typ ha vissa möjligheter att göra begränsningen till avtalsinnehåll genom att snarast efter tecknandet ge mera fullständig information om vad skyddet närmare innebär. Försäkringstagaren torde visserligen ha rätt att reagera åtminstone

på oväntade och mera betydelsefulla inskränkningar i försäkringens

genom att göra gällande att han inte är bunden av avtalet

omfattning eller eventuellt ta upp förhandlingar med bolaget om kompletteran-

de skydd, men om han inte reagerar torde han i dessa fall bli bunden av villkoren? Det är alltså osäkert också med våra regler om

informationsplikt i vilken utsträckning man utan stöd av en uttrycklig

lagregel kan frånkänna olika villkor giltighet, därför att försäkringstagaren inte har fått godtagbar information om dessa.

Vi har funnit att just när det gäller den viktiga informationen om begränsningar i det avtalade försäkringsskyddet det finns skäl att

klargöra rättsläget genom att i lagen slå fast ett civilrättsligt ansvar

för brister i informationen. Ansvarsbestämmelsen bör till

anknytas

i de ovan som att lämna särskild

angivna regler ålägger bolaget

information om viktiga avgränsningar av skyddet. Bestämmelsen bör

gå ut på att försäkringens omfattning skall bedömas som om

avgränsningen i fråga inte gällde. Har försäkringstagaren ansökt om försäkring utan att en viktig

undantagsbestämmelse har kommit på tal vid hans kontakter med

bör ändå gälla om bolaget i bolagets representant, undantaget

försäkringsbrevet lämnar särskild information om villkoret (se

10.2 Eftersom denna skall översändas t» avsnitt ovan). information

samtidigt med första premiekravet, är försäkringstagaren då i praktiken ännu obunden av försäkringsavtalet; bolagen driver enligt

fast praxis inte in obetalda premier vid individuell försäkring. För övrigt har han här som annars rätt att omedelbart säga upp

3 - Vidare har vi ansett det

försäkringen (se kap. 3 § i lagförslaget).

rimligt att försäkringsbolaget också på ett senare stadium skall kunna åberopa en villkoren, om man sänder särskild x

avgränsning enligt

information härom. 3

I båda fallen bör emellertid försäkringstagaren ha ett rådrum på

2 Jfr Hellner i Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i Finland, 1979 s. 281-300 (särskilt s. 297 f).

sou 1986:56 till 2 263

Allmänmotivering kap.

fjorton dagar innan informationen får effekt. Han har då möjlighet att ta upp saken med bolaget och eventuellt teckna tilläggsförsäkring för en risk som annars faller utom försäkringsskyddet. Reglerna, som tagits in i 2 kap. 6 § förslaget, överensstämmer till stor del med dem som vi för en liknande situation föreslår för och

gruppförsäkringens ka-försäkringens del (se 9 kap. 5§ andra och 10 5§ stycket kap. andra stycket).

Bestämmelsens närmare innebörd skall behandlas i

specialmotive-

ringen. Det bör dock redan här betonas, att inte avser att

regeln

påverka de allmänna regler som för avtals och som

gäller ingående

bl.a. innebär att bolaget ansvarar för utfästelser som ombudet lämnar. Om den aktuella inte har till avtalsin-

avgränsningen gjorts

nehåll, spelar det inte någon roll vilken information bolaget lämnar senare. Inte heller utesluter den att även i

föreslagna regeln bolaget

andra fall kan ha ett ansvar för missvisande marknads-

civilrättsligt

föring. Bestämmelsen skall alltså inte tolkas motsatsvis.

11 F m.m.

Örsäkringsavtalet

Allmänmotivering till 3 kap.

11.1Inledning

Sammanfattning: 3 i den föreslagna lagen handlar

Kapitel främst om av försäkringsavtal, uppsägning och ingående

ändring av avtalet samt om rätten till försäkringens tekniska värde. I detta avsnitt presenterar vi de principiella ställnings-

taganden som ligger till grund för reglerna i kapitlet.

I 3 har samlats de centrala bestämmelserna om rätten att teckna

kap.

om och av försäkringen, om tiden för

försäkring, uppsägning ändring

försäkringsbolagets ansvar och om den ekonomiska uppgörelsen när försäkringen upphör. Dessa ämnen är bara delvis reglerade i FAL, medan däremot villkor och som innehåller utförliga

grunder regel

bestämmelser. På några punkter är för

bolagens praxis förmånligare försäkringstagarna än som framgår av villkoren.

Vi föreslår en mera utförlig reglering än FAL:s, främst med sikte på att tillvarata försäkringstagarnas intressen. Till stor del är det fråga om att anpassa lagstiftningen till bolagens nuvarande villkor och I fall vi vidare efter de som där

praxis. några går linjer

framträder. Någon fullständig reglering av avtalsmekanismerna har vi dock inte eftersträvat; som kommer att framgå nedan, måste våra

-

bestämmelser kompletteras med allmänna avtalsrättsliga regler.

De materiella ogiltighetsgrunderna svek osv. behandlar vi i motive-

ringen till 4 kap. (avsnitt 12).

Vi har till grund för reglerna i kapitlet lagt vissa principiella ställningstaganden, som kan sammanfattas på följande sätt:

EI Den som ansöker om en skall ha en självständig rätt att

försäkring

teckna den som medger för hans

försäkring försäkringstekniken

del; om det inte finns skäl mot att bevilja försäkring, skall

sakliga

han alltså inte vara beroende av försäkringsbolagets välvilja

(avsnitt 11.3). \

D skall träda i kraft så snabbt som detta är utan

Försäkringen möjligt att man samtidigt öppnar påtagliga möjligheter till spekulation mot bolaget (avsnitt 11.4).

D skall så som vara säker att få

Försäkringstagaren långt möjligt på

behålla försäkringen under hela den avtalade

försäkringstiden.

Bara i speciella fall skall bolaget kunna säga upp försäkringen eller ändra villkoren (avsnitt 11.5).

EI skall inte vara mer bunden av avtalet än som

Försäkringstagaren fordras av hänsyn till försäkringstekniken, skattereglerna m.m.

Normalt skall han kunna komma ur försäkringsförhållandet så

snart han önskar det (avsnitt 11.7). D värde vid tid tillhör

Försäkringens varje försäkringstagaren.

Värdet skall tillgodogöras honom eller hans rättsinnehavare när

försäkringen upphör, oavsett anledningen till upphörandet (avsnitt 11.8).

Försäkringstiden

Sammanfattning: ”Försäkringstiden” är ett mera sammansatt begrepp vid personförsäkring än vid skadeförsäkring. Några allmänna regler om försäkringstidens längd behövs emellertid

inte i personförsäkringslagen. Däremot föreslår vi att bolaget i många fall skall vara att underrätta försäkringstagaren

skyldigt i förväg, när försäkringstiden närmar sig sitt slut.

Vid personförsäkring förekommer ofta, till skillnad från vid skadeförsäkring, försäkringar som meddelas på tid som inte på förhand

- Andra skall här

kan anges vanligen då på livstid. försäkringar

kallas tidsbegränsade försäkringar; det är alltså fråga om försäkringar

som har avtalats att gälla för en bestämd tid eller tills den försäkrade har uppnått viss ålder. Även livförsäkringar som avlutas med

utbetalning av ett livsfallsbelopp är i denna bemärkelse tidsbegrän-

sade.‘

Oavsett om är eller inte, avser vi - i

försäkringen tidsbegränsad

det och i - hela tiden från

följande lagförslaget med försäkringstid

det att försäkringen trädde i kraft till dess har sina

bolaget fullgjort åtaganden enligt försäkringsavtalet. Tid under vilken bolaget bara

Däremot innebär inte den omständigheten, att försäkringsbeloppet för en livsvarig livförsäkring på begäran betalas ut när den försäkrade uppnår 90 års ålder, att en sådan försäkring är att anse som tidsbegränsad.

förvaltar ett till betalning förfallet räknas dock inte som

belopp försäkringstid. Från försäkringstiden måste man skilja premiebetalningstiden. Vid

livförsäkring avtalas regelmässigt att premie skall betalas under ett visst antal år, dock inte sedan den försäkrade avlidit. Det förekommer också att görs beroende av att en

premiebetalningen ytterligare

person (försörjaren) lever. Den längsta tid för vilken premiebetalning normalt avtalas är tills den försäkrade fyller 80 år. Vid

tidsbegränsad försäkring kan premiebetalningstiden givetvis inte

vara längre än den tid under vilken bolaget ansvarar, och vid vissa

sådana försäkringsformer måste av försäkringstekniska skäl premie-

betalningstiden sättas kortare än ansvarstiden. Om premiebetalning-

en upphör på grund av dödsfall, skall enligt grunderna den del av

senast förfallen och erlagd premie som på dödsfallsmånaden

belöper

och tid därefter återbetalas läggas till om

(eller försäkringsbeloppet,

ett sådant skall betalas ut). - Premien för en kan också

livförsäkring betalas en gång för alla (engångspremie). Någon premieåterbetal-

ning vid dödsfall kommer då inte i

fråga. Sjuk- och olycksfallsförsäkring är nästan alltid och tidsbegränsad,

premiebetalningstiden sammanfaller normalt med ansvarstiden

(bortsett från att en obetydlig avkortning av premiebetalningstiden kan erfordras av försäkringstekniska skäl).

Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, och ibland också vid livränteförsäkring, får vidare ansvarstiden fixeras i två olika avseenden. Det får anges dels under vilken tid täcker inträffande

försäkringen

försäkringsfall, dels under vilken längsta tid försäkringen täcker följderna av försäkringsfall. Det är den först nämnda ansvarstiden vi

syftar på, när vi talar om tidsbegränsad försäkring. Om t.ex. en

,livränteförsäkring skall ge livsvarig livränta till den försäkrades

ifall han avlider inom en viss bestämd en ,v.40 anhöriga tid, är det alltså y..

:ha

tidsbegränsad försäkring.

Tidsbegränsad livförsäkring enbart för dödsfall meddelas ibland med optionsrätt, dvs. en rätt att senast vid ansvarstidens slut utan ny

högst samma omfattning. Optionsrätten gäller enligt nu tillämpade

./.-}I1)P_‘.

villkor längst till 55 års ålder; den betingar numera som regel inte

någon tilläggspremie. Om ingen optionsrätt har avtalats men försäkringstagaren ändå önskar fortsätta försäkringen efter den

avtalade ansvarstidens slut, måste ny göras

hälsoprövning enligt

samma principer som vid nyteckning. Den avtalade

ursprungligen

ansvarstiden är alltså i denna bemärkelse definitiv; som kommer att framgå nedan, hindrar detta inte att den fortsatta försäkringen i flera sammanhang bör behandlas som ”samma” försäkring som den som

avsågs med det ursprungliga avtalet.

Även vid sjuk- och olycksfallsförsäkring kan den avtalade ansvars-

tiden vara avsedd att bli definitiv. Detta gäller särskilt när ansvarstiden sträcker sig till en tidpunkt då den försäkrade sannolikt har slutat förvärvsarbeta (65-70 års ålder). Vidare finns det och

sjukolycksfallsförsäkringar som är avsedda för barn och ungdomar och

som upphör definitivt när den försäkrade uppnår en viss ålder.

Syftet

med dessa försäkringar är främst att förbättra den ekonomiska situationen för den som genom eller drabbas av

sjukdom olycksfall

invaliditet innan han hunnit komma in i och

ATP-systemet,

försäkringarna innehåller därför ett relativt stort invaliditetskapital. Ofta ingår en rätt att vid slut utan

försäkringstidens hälsoprövning teckna en livsvarig livförsäkring.

I de nu omtalade typerna av sjuk- och olycksfallsförsäkring är den från början avtalade ansvarstiden relativt lång. I en annan typsitua-

tion ger bolaget försäkringen den allmänna uppläggningen, att försäkringstiden är kort (oftast ett år). Samtliga försäkringstagare

som tecknar försäkringen får denna försäkringstid, men avsikten är här att de flesta skall förnya försäkringsförhållandet för en eller flera perioder, dock längst till dess den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Bolaget skickar regelmässigt ut ny premieavi till alla försäk-

ringstagare vid försäkringstidens slut. Särskilt vanlig är denna ordning vid olycksfallsförsäkring.

Den senast beskrivna försäkringstypen har med

beröringspunkter

andra ettåriga försäkringar som tecknas av konsumenter, t.ex.

hemförsäkring. För deras del bygger KFL på huvudregeln, att alla försäkringar automatiskt förnyas för en ny, lika lång försäkringstid,

om inte någon av parterna har sagt upp försäkringen. Betalar inte

försäkringstagaren den nya premien, måste bolaget alltså säga upp

försäkringen för att bli fritt från ansvar. Vill bolaget av annat skäl undgå förlängningen, måste det ha särskilda skäl att inte längre meddela försäkring. Undantag gäller i huvudsak bara om parterna från början har kommit överens om att inte skall

försäkringen

förnyas (se närmare 14, 15 och 17 §§ KFL).

Några motsvarande regler gäller inte på personförsäkringens område. FAL medför ingen rätt för försäkringstagaren att förnya

försäkringen efter den första avtalstiden, och optionsrätt förekom-

mer knappast vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Enligt ett vanligt

olycksfallsförsäkringsvillkor förnyas visserligen avtalet genom att försäkringstagaren betalar den premie bolaget aviserar, men om

bolaget har särskilda skäl för att inte förnya avtalet” kan det vägra förnyelse. Villkoret har - i ett ärende som underställts försäkrings-

inspektionens prövning - ansetts medge bolaget att vägra förläng-

ning när den försäkrade drabbats av under den första

sjukdom försäkringstiden.

Av det nu att om har en

sagda framgår frågorna försäkringstiden helt annan karaktär vid personförsäkring än vid skadeförsäkring. De

skäl som vid konsumentförsäkringar motiverar att försäkringstiden

normalt inte skall vara längre än ett år (10§ KFL) har ingen motsvarighet här. Snarare skulle man kunna överväga som

regler skyddade försäkringstagaren mot att bolaget slentrianmässigt

bestämmer en kort försäkringstid i de fall där

försäkringstagaren

vore bättre betjänt av en lång försäkring. Vi diskuterar denna i

fråga

nästa avsnitt men kommer fram till att sådana regler trots allt inte bör införas.

Inte heller i övrigt har vi funnit behov av några allmänna regler om

försäkringstidens längd i personförsäkringslagen. Däremot behövs

det regler om ansvarstidens början och slut; dessa frågor behandlar vi i avsnitt 11.4. Vidare tar vi upp det informationsproblem som kan uppstå vid slutet av försäkringstiden, om denna är Om en

lång.

tidsbegränsad försäkring har gällt i flera år, kan det lätt hända att

försäkringstagaren glömmer bort att tiden löper ut och hans skydd

upphör. Vi föreslår därför i 3 7 och 8 §§ om att

kap. regler försäkringsbolaget i de praktiskt viktigaste fallen skall underrätta försäkringstagaren i förväg om att försäkringstiden löper ut och om

den rätt att teckna ny försäkring som han kan ha.

Att försäkringstiden vid är får personförsäkring vanligen lång

emellertid betydelse också på det sättet, att det behövs särskilda

regler om uppsägning och ändring av försäkringen under den

avtalade tiden (se avsnitt 11.5 och 11.7 nedan). Vidare har vi även i ett par andra avseenden de förhållandena

uppmärksammat speciella när ett långvarigt försäkringsförhållande formellt består av en rad

kortvariga avtal. Det gäller reglerna om s.k. symtomklausuler och om framkallande av försäkringsfall genom självmord. Dessa frågor

4;l4‘A behandlas i avsnitt 12.3.1 och 12.4.1.

-,...

Ms. 11.3 Rätten till cüøvnuxk

försäkring

11.3.1 Rätten att teckna

försäkring

Sammanfattning: Om det inte finns försäkringstekniska eller andra sakliga skäl för att avslå ansökan, skall en sökande ha

...-.w.«.w.-.».›4ru.mm.p_w›r›«

rätt att teckna den försäkring som svarar mot hans hälsotillstånd m.m. vid tiden för ansökan. Han mäste dock godta de

allmänna försäkringsvillkor bolaget tillämpar för den aktuella

- Vi den vid

7 typen av försäkring. godtar olycksfallsförsäkring

ganska vanliga ordningen med korta avtalstider och formellt fristående avtal för varje försäkringsår men föreslår en informationsregel, som skall garantera att kunden före tecknandet blir uppmärksam på de nackdelar konstruktionen kan innebära för honom.

till 3 269

Allmänmotivering kap.

Som framhållits i det föregående är den enskilde i hög grad beroende av att en begäran om ett korrekt och snabbt

försäkring-behandlas på

sätt. Att en individuell meddelas

personförsäkring kan vara mycket

angeläget från hans synpunkt; socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika kan ge ett i det enskilda fallet.

slag otillräckligt skydd

Det är av vikt att en snarast kan få ett

försäkringssökande

försäkringsskydd som är anpassat efter hans behov. Grundläggande för våra överväganden är visserligen att man inte kan begära att skall ifrån den

bolagen gå försäkringstekniska

bedömningen av risken. Men det bör inte heller förekomma att en

försäkringsansökan, som enligt en

försäkringsmässig bedömning

kunnat beviljas, avslås grunder, t.ex. motsätt-

på osakliga personliga

ningar till sökanden. Inte heller bör den att

omständigheten,

ansökan av administrativa skäl inte kan komma under omedelbar prövning, leda till att den avslås på grund av den senare

utvecklingen

försäkringsfall kanske inträffar medan ansökan obehandlad

ligger

hos i

bolaget.

Det är här regler av två som kommer i för

slag förgrunden

intresset. Dels är det vilka

frågan på grunder försäkringsbolaget skall

kunna vägra försäkring och vilka villkor en

på beviljad försäkring

skall gälla: det är alltså om rätten att erhålla bästa

fråga möjliga

skydd. Dels får man ta till när skall om

ställning skyddet inträda,

försäkringsavtal kommer till stånd. Den senare behandlar vi i

frågan

avsnitt 11.4. Vad angår frågan om en rätt att teckna är det till en

försäkring

början att märka, att KFL innehåller härom. 9 § får ett

regler Enligt

försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget normalt tillhandahåller om inte allmänheten, bolaget med hänsyn till risken för den sannolika skadans

försäkringsfall,

omfattning eller annan omständighet har särskilda skäl att inte meddela försäkringen. motiven Enligt kan vägran grundas - utöver -

på själva riskbedömningen bl.a. på sådana som att omständigheter

sökanden gjort sig skyldig till brott av särskild

betydelse från

försäkringssynpunkt eller att han fått en i annat

tidigare försäkring

bolag uppsagd därför att han

avsiktligt utnyttjat premiebetalnings-

reglerna för att skaffa sig gratis Den som utan

försäkringsskydd. sakliga skäl får avslag på .sin kan försäkringsansökan enligt 41 §

utverka allmän domstols att han har rätt att teckna

förklaring,

försäkring, varvid eventuellt kan förklaras vid

försäkringstiden börja

den tidpunkt som skulle ha gällt vid bifall till hans ansökan. Dessa regler innebär alltså att en konsument normalt har rätt att teckna t.ex. en om har sådan i sitt

hemförsäkring, bolaget försäkring

sortiment. Däremot inte konsumenten rätt till

ger lagen försäkring

på vissa villkor, t.ex. ”normala” eller villkor. Även om

”vanliga”

domstol har förklarat att konsumenten har rätt att teckna

försäkring,

till 3 270 Allmänmotivering kap.

måste komma överens om vilka villkor i fråga om parterna själva t.ex. och säkerhetsföreskrifter som skall gälla.

premie, självrisk

Endast om ställer rent oacceptabla villkor, kan det

bolaget upp

med en fortsatt vägran att meddela försäkring.

jämställas

Det kan vara tveksamt om KFL:s bestämmelser utan vidare bör

överföras till Bl.a. är variationerna i försäk-

personförsäkringslagen. långt större i personförsäkringen, och riskprövningen ringsformerna

sker ett helt annat sätt med hänsyn till försäkringstagarens

individuella förhållanden. Emellertid tycks bolagens praxis ganska

väl stämma med den som KFL innehåller för konsumentför-

regel

del; är inriktad på sakliga förhållanden.

säkringarnas prövningen

Det talar för att KFL:s med smärre jämkning mycket väl

regel någon

skulle kunna överföras till utan att detta

personförsäkringslagen

skulle innebära nämnvärd nackdel för branschen eller

någon försäkringstagarkollektivet.

Mot en med KFL kan anföras, att trots allt en rätt att

parallell

teckna individuell inte är fullt lika angelägen på person-

försäkring

eftersom så många ändå har ett grundskydd

försäkringsområdet,

ordnat och olika former av kollektiv försäk-

genom socialförsäkring

Vidare har det invänts att en sådan skulle leda till

ring. regel

för i vissa situationer, där den

svårigheter bolagen praktiskt viktiga

moraliska risken spelar en väsentlig roll, dvs. då det av andra skäl

än den försäkrades hälsotillstånd kan misstänkas att en utbetalning

snart kan bli aktuell. Bl.a. har nämnts fallen när en kund utan att

lämna en rimlig förklaring ansöker om mycket höga livförsäkringar

hos flera en när han vill överförsäkra sig på ett

bolag på gång,

sätt vid eller när han vid flera tidigare

påtagligt sjukförsäkring

tillfällen har lämnat Över huvud taget har man

oriktiga uppgifter.

från betonat att skulle leda till tillämpnings-

försäkringshåll regeln -å›i“:.m,.zc414

l. och medföra betydande olägenheter för branschen.

problem

Det framstår för oss som under alla angeläget att

omständigheter

. utesluta vissa för en om Om -.

grunder avslag på begäran försäkring. .

ett inträffar efter det att ansökan ingetts, anses det

försäkringsfall

vara en allmän att inte får avslå ansökan :_.n—.~;...w»-(

princip försäkringsbolaget

s. u;-.;/ —.

enbart av denna anledning (jfr Lyngsø, Dansk forsikringsret, 51).

måste om den försäkrades hälsa försämras efter .nar Detsamma gälla ... ,_ bör inte bero av den större eller

ansökningstidpunkten. Skyddet

mindre varmed försäkringsbolaget behandlat ärendet;

skyndsamhet,

bör få ett skydd anpassat efter hans hälsotillstånd

försäkringstagaren

vid Om hälsotillståndet i verket var dåligt

ansökningstillfället. själva

redan då, skall visserligen hänsyn tas till detta; bolaget bör då ha rätt att vägra försäkring eller - om risken trots allt är försäkringsbar

fordra en än normalt. Men framgår det av utredningen,

högre premie

att den försäkrade drabbats av en först efteråt, bör man

sjukdom

x

till 3

Allmänmotivering kap. 271

bortse från den. I verket lär detta stämma väl med

själva försäkrings-

bolagens synsätt. I Sverige, liksom också på flera håll utomlands, går

utvecklingen mot att man anknyter till riskprövningen ansöknings-

tidpunkten (jfr VerBAV 1981 s. 182). En som ansluter till

regel

denna praxis torde inte kunna möta

berättigade invändningar från försäkringshåll.

Mera tveksam kan frågan synas, om man generellt bör slå fast en

huvudregel om rätt till liknande sätt som skett i KFL.

försäkring på

Vad som för oss framstår som utslagsgivande är att en av

lagstiftning

personförsäkringslagens typ är avsedd att gälla under lång tid. Att

försäkringsbolagen i dag sätt missbruka sin rätt inte synes på något

att avslå ansökan om kan inte anses som

försäkring någon garanti

mot att man i under andra framtiden, samhällsförhållanden och

andra ekonomiska villkor, skulle visa sig betydligt mera återhållsam

med att bevilja En försåkringsskydd. möjlighet att i sista hand få

avslagsbeslutet prövat av domstol måste anses ha sådant värde för en

försäkringstagare, att man inte utan tvingande skäl bör avstå från att

här följa mönstret i KFL.

Personförsäkringens betydelse i många

enskilda fall och det relativt antalet

begränsade bolag motiverar att

försäkringsbolagen - såsom också torde ske i -

dagens praxis tar ett

något större ansvar för dem som behöver deras än man kan

tjänster

kräva av näringsidkare i allmänhet avsnitt 10

(jfr ovan).

2 Vi har därför stannat för att föreslå en regel av liknande typ också för personförsäkringens del, och vi menar att den inte

egentligen

strider mot hur

bolagen själva uppfattar sin verksamhet i dag. Regeln

kan sägas innefatta ett förbud mot

olikformig behandling av

kunderna, men självfallet måste den med beaktande

tillämpas av i personförsäkringens särdrag. Avslag på försäkringsansökan bör

I kunna godtas i de situationer där

ungefär bolagen i praktiken utnyttjar sin avslagsmöjlighet i Som dag. tidigare framgått skall regeln inte påverka bolagens hälsoprövning; den försäkringstekniska

grundvalen för försäkringen skall man inte ifrån. Också gå när den

”moraliska risken är måste kunna

påtaglig, bolagen vägra försäk-

ring. Till några särskilda fall återkommer vi i

specialmotiveringen.

Den regel vi föreslår har alltså sin förebild i 9§ KFL. Vi har

emellertid funnit att regeln i

personförsäkringslagen till sitt materiel-

la innehåll kan göras mer bestämd än den är i KFL. Som nämndes

ovan, säger 9 och 41 §§ KFL inte om villkoren för den

någonting

försäkring konsumenten har rätt till. För

personförsäkringarna är det

V emellertid möjligt att ge en sådan bestämmelse. Såväl premien som

övriga individuellt bestämda villkor styrs nämligen till allra största i delen av den försäkrades hälsotillstånd

(och ålder). Härjämte har

den försäkrades kön och ibland hans

yrke m.m. betydelse. För

bedömningen av hur olika sjukdomstillstånd m.m. skall inverka

272 Allmänmotivering till 3 kap.

finns riktlinjer som prövningen av en försäkringsansökan detaljerade

av nästan alla Även för bedömningen av andra faktorer

följs bolag.‘

har bolagen fast praxis. - utom för sitt för riskprövningen används i dag

Riktlinjerna

ändamål - för att bestämma försäk-

egentliga enligt prorataregeln

ansvar, när uppgifter upptäcks t.ex. i samband

ringsbolagets oriktiga

med ett en bedömning av vilken försäkringsfall. Man gör i efterhand som skulle ha meddelats, om försäkringstagaren hade

försäkring

lämnat när han tecknade försäkringen. Sådana

riktiga uppgifter

ärenden av centrala

avgörs ofta efter yttrande livförsäkringsbolagens riskprövningsnåmnd (inom Återförsäkringsaktiebolaget Sverige),

vilket ytterligare medverkar till en fast och enhetlig praxis. Vi bygger

våra om av brott mot upplysningsplikten på detta

regler påföljder

system (4 kap. 2 och 3 §§). -— — Man kan alltså både branschens och vår uppfattning

enligt

med av säkerhet fastställa i efterhand, vilken

tillräcklig grad

som hade bort meddelas för en viss person. Så mycket

försäkring

bättre bör man kunna samma i samband med

göra bedömning

ansökan om en Det finns alltså i nuvarande praxis

försäkring.

för att i slå fast, inte bara att sökanden har rätt förutsättningar lagen till en utan också vilken han har rätt till. I

försäkring försäkring

härmed har vi i regeln om rätt till försäkring (3 kap. 1 §)

enlighet

att och skall bestämmas på

angett, premien övriga försäkringsvillkor

av den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstillfället.

grundval

är emellertid, liksom 9 § KFL, begränsad till att avse

Regeln

som normalt tillhandahåller allmänheten”. Ett

”försäkring bolaget

som bara meddelar för dödsfall blir alltså inte

bolag kapitalförsäkring

av denna att meddela t.ex. livränteförsäkring.

på grund regel tvunget

Likaså är sökanden att de allmänna villkor bolaget tvungen godta använder för och den och de

varje försäkringstyp premieförhöjning

som i hans fall. har

särvillkor försäkringstekniken påkallar Bolaget

också rätt att som villkor för försäkringen kräva att den som skall

försäkras och/eller genomgår läkarundersökavger hälsodeklaration när detta är bestämt i samt att

ning, bolagets riskbedömningsregler,

han fullmakt att inhämta om honom från ger bolaget uppgifter osv. Och om sökanden av alltför

sjukhus, försäkringskassa på grund

hälsa inte kan försäkras inte någon rätt till

dålig alls, finns naturligtvis

försäkring.

Här också den om sökanden

uppkommer tidigare antydda frågan,

- - skall fast han egentligen skulle vilja ha en långvarig försäkring

vara tvungen att godta också att försäkringsbolaget regelmässigt

‘ av Riktlinjer för riskbedömning av individuell personförsäkring, sammanställda det bara Ansvar Liv Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. Av de svenska livbolagen är som har andra regler för sin riskbedömning; i sak ligger reglerna dock nära varandra.

3 273

Allmi1nmotiveringtill kap.

meddelar den begärda försäkringstypen bara för ett år i taget. I våra direktiv betonas de det kan medföra för en

svårigheter försäkrings-

tagare om hans att

skydd upphör genom försäkringsbolaget vägrar

att förlänga en Det i vårt att

tidsbegränsad försäkring. ingår uppdrag

utreda olika sätt att stärka försäkringstagarens i sådana

ställning

fall.

Det enklaste sättet att åstadkomma detta vore en

naturligtvis regel

att - inom -

försäkringstagaren försäkringstekniskt rimliga gränser

hade rätt till så lång försäkringstid som han önskade. Det skulle

själv ge försäkringstagaren den långa försäkringens och, såvitt vi trygghet

har kunnat finna, ändå inte medföra nackdelar för

några påtagliga

honom.

Vi har emellertid avstått från att föreslå en sådan Vi har

regel.

funnit att den i vissa avseenden skulle både och

praktiskt principiellt

innebära ett alltför stort i Den

ingrepp bolagens handlingsfrihet.

- -

ettåriga olycksfallsförsäkringen som är det praktiska exemplet

drivs till största delen av Den saknar inte

skadeförsäkringsbolag.

betydelse för dem men utgör ändå en liten del av deras samlade

försäkringsbestånd. Försäkringens utformning har synbarligen i

första hand bestämts av en önskan att få rutiner som är samstämda med övriga försäkringar i beståndet; behandlas

försäkringarna

administrativt i stort sett efter KFL:s mönster. En till

övergång lång

försäkring skulle fordra nya koncessioner och former för

nya reservbildning m.m. Sammantaget måste man räkna med att en

påtvingad övergång till lång försäkring skulle kunna leda till att

åtminstone en del av skadeförsäkringsbolagen helt att

upphörde

meddela sjuk- och En sådan är -

olycksfallsförsäkring. utveckling

bl.a. med tanke det ändå ganska antalet som

på begränsade bolag

meddelar -

personförsäkring inte önskvärd.

Av minst lika stor för vårt i denna

betydelse ställningstagande

fråga har emellertid varit, att det inte behöver

egentligen uppkomma några problem för den försäkringssökande som är medveten om

problemet och som vet att han vill ha en lång försäkring; det finns nämligen också ett rikt utbud av lång sjuk- och

olycksfallsförsäkring,

främst från livförsäkringsbolagen. För att om utesluta risken

möjligt

att någon av misstag stannar för en kortare än han

försäkringstid

egentligen vill ha, föreslår vi att de bolag som meddelar

tidsbegrän-

sad försäkring skall vara att före tecknandet för

skyldiga påpeka försäkringstagaren vilka begränsningar som kan finnas i hans

möjligheter att få 2 1 § och

försäkringen förnyad (se kap. förslaget specialmotiveringen till den bestämmelsen).

Speciella frågor uppkommer när flera personer vill teckna försäkring tillsammans. Försäkringen liv (t.ex.

kan gälla på den ena försäkringstagarens när makar tillsammans

tecknar en försäkring på den ena makens liv) eller på

274 till 3

Allmänmotivering kap.

någon tredje persons liv (t.ex. när syskon tecknar en gemensam försäkring på någon av föräldrarnas liv).

Rätten till försäkring innefattar i princip en rätt att få till stånd också sådana arrangemang. Ett bolag kan ha som praxis att inte meddela

med flera försäkrade, men ett motsvarande resonemang kan försäkringar inte föras om försäkringar med flera försäkringstagare; antalet försäkringstagare påverkar inte typen av försäkring. Vissa särskilda förutsättningar måste dock gälla för sådana försäkringar.

Av praktiska skäl meddelar försäkringsbolagen denna typ av försäkring bara om försäkringstagarna godtar att bolaget i de flesta avseenden behandlar dem som en enhet. Försäkringstagarna måste alltså acceptera att premiekrav, uppsägningar och andra meddelanden rörande försäkringen skall sändas bara till en av dem med verkan för dem båda och att de skall vara solidariskt betalningsskyldiga för premien. Detta ligger i en av de förutsätt-

för rätten till försäkring som har angetts ovan, nämligen att ningar försäkringstagaren måste godta de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar.

Som nyss angavs kan den omständigheten att det skall vara flera försäkringstagare till en försäkring normalt inte medföra att försäkringen anses tillhöra en försäkringstyp som det aktuella bolaget inte meddelar. Frågorna om försäkringstypen får emellertid ändå betydelse.

Som regel är det avsikten att försäkringstagarna skall äga kvotdelar i försäkringen, t.ex. hälften eller en tredjedel var. I sådana fall uppstår normalt inte några svårigheter med avseende på försäkringstypen. Om t.ex. en försäkringstagare begär återköp av sin andel, är den kvarstående delen fortfarande en försäkring av samma typ som den ursprungliga.

Annorlunda blir förhållandena om försäkringstagarna har kommit överens om att de skall äga olika moment i försäkringen. Vad som närmast kan bli aktuellt är att den ena av två ägare till en sammansatt kapitalförsäkring

- en skall äga försäkringens spardel, medan den andra skall äga riskdelen modell som med en amerikansk term brukar kallas split dollar. Om i ett sådant fall en del av försäkringen upphör t.ex. på grund av uppsägning, ändras försäkringens karaktär radikalt. Om det är riskdelen som upphör, skulle den kvarvarande spardelen över huvud taget inte ha kunnat från början meddelas som försäkring. Resultatet skulle alltså strida mot tanken

inte behöver meddela försäkringar av bakom regeln att försäkringsbolaget en typ som bolaget inte normalt tillhandahåller allmänheten. Vidare kan det uppkomma åtskilliga praktiska och teoretiska svårigheter för försäkringsbolaget, om en av försäkringstagarna t.ex. vill pantsätta sin rätt eller göra ett förmånstagarförordnande, särskilt om förmånstagarförordnandet skall vara oåterkalleligt. Förfarandet är dessutom oklart från skattemässig synpunkt. Försäkringsbolagen bör därför inte kunna tvingas att medverka till konstruktioner av detta slag.

Rätten att teckna bör diskuteras också från en

försäkring slutligen

annan I rätt sedan lång tid ett

utgångspunkt. angloamerikansk gäller

krav att vid annans skall ha ett

på försäkring på liv försäkringstagaren ”intresse” i den försäkrades liv. Detta anses vara fallet i fråga om vissa inte och i fråga om kompanjoner och

(men alla) anhöriga

liknande. Varken i svensk eller kontinentaleuropeisk rätt gäller

liknande krav, och behov av regler om detta

något något praktiskt

- länders rätt ett krav

har inte visat sig. I andra gäller på samtycke

kap.

från den försäkrade vid försäkring på annans liv. Inte heller till detta finns motstycke i svensk rätt. Det synes inte heller finnas något behov av en regel härom. En sådan skulle dessutom kunna medföra

betydande svårigheter vid försäkring som efter försäkringstagarens

död kan komma att gälla på en person, som är bestämd

genom allmänna försäkringsvillkor eller på liknande sätt. Vi föreslår därför inte någon regel om samtycke av den försäkrade. Eftersom vid de allra flesta former av individuell den försäkrade

personförsäkring

måste lämna uppgifter till bolaget om sitt hälsotillstånd, får problemet i praktiken ingen större betydelse.

11.3.2 Rätten att en

förnya tidsbegränsad försäkring

Sammanfattning: Om inte något avtal om optionsrätt har

träffats, har försäkringstagaren inte absolut rätt att få en

någon tidsbegränsad försäkring förnyad mot försäkringsbolagets vilja. Bolagets möjligheter att vägra förnyelse är dock enligt förslaget begränsade av den allmänna rätten till försäkring. För sjuk- och olycksfallsförsäkringen föreslår vi en om regel

automatisk förlängning, som innebär att

försäkringen förnyas

om ingen av parterna har sagt upp den.

Som ovan förekommer det vid och

framgår (avsnitt 11.2) sjuk-

-

olycksfallsförsäkring och i någon utsträckning vid livförsäkring

enbart för dödsfall - att försäkringen har den allmänna

uppläggning-

en att försäkringstiden är kort, ofta ett år. Alla som

försäkringstagare

tecknar försäkringen får denna men avsikten är att

försäkringstid, försäkringstagaren skall förnya för en eller försäkringsförhållandet

flera perioder. Vad som sägs i detta avsnitt tar i allt sikte

väsentligt

enbart på dessa försäkringsformer. Vid sådana

tidsbegränsade

livförsäkringar som avslutas genom utbetalningen av ett livsfallsbelopp är läget ett annat. Inte heller får resonemangen aktualitet

någon

för sådana typer av kortvarig eller som

sjuk- olycksfallsförsäkring t.ex. reseolycksfallsförsäkring.

Att en försäkring konstrueras med kort avtalstid och formellt fristående avtal för varje försäkringsår, medför att

försäkringsbola-

get även efter flera års löpande försäkringsförhållande har full frihet att vägra förlängning av försäkringen, och detta trots att

försäkrings-

tagaren ofta torde ha utgått från att skyddet skulle vara om

varaktigt,

han bara fortsatte att betala premierna. Det praktiskt

viktigaste

uppsägningsfallet är att den försäkrade har fått sin hälsa försämrad. Från denna synpunkt framstår den socialt sett

ettåriga försäkringen

som något betänklig; den försäkrade kan oväntat mista sitt när

skydd

han behöver det bäst.

276 till 3

Allmânmotivering kap.

Den nuvarande är alltså inte helt tillfredsställande, och

ordningen det skulle vår mening vara mycket olyckligt om försäkringsenligt

i ökande utsträckning skulle gå över till korttidsavtal vid

bolagen

olika Vi bedömer emellertid risken för en sådan

försäkringsformer.

som liten; har i allmänhet visat förståelse för de

utveckling bolagen olägenheter en tidsbegränsad försäkring kan innebära för försäk-

har de svenska livbolagen just av sådana

ringstagaren. Enligt uppgift

skäl som här antytts i stor utsträckning slutat meddela ettårig

olycksfallsförsäkring.

Man måste emellertid överväga om man kan stärka försäkringsta-

ställning på de områden där ettårsförsäkringen är vanlig,

garens alltså främst vid sjuk- och olycksfallsförsäkring som meddelas av Eftersom vi har förkastat tanken på en rätt

skadeförsäkringsbolag.

för till än bolaget vill gå med

försäkringstagaren längre försäkringstid

avsnitt), närmast frågan om en rätt

på (se föregående uppkommer för försäkringstagaren att förnya den tidsbegränsade försäkringen

för en ny period. Som ovan nämnts innehåller KFL av sådan innebörd.

regler

Rätten att uttrycks det sättet, att varje

förnya försäkringen på

försäkring automatiskt förnyas om ingen av parterna säger upp den till slut §) och att försäkringsbolaget måste ha

försäkringstidens (14

”särskilda skäl att inte längre meddela försäkring” för en uppsägning de som vid kan spela in

(15 §). Bland omständigheter bedömningen

till nackdel nämns i motiven stor risk för

försäkringstagarens försäkringsfall, upprepade försäkringsfall under den första perioden och försäkringstagarens uppträdande i övrigt under försäkringstiden

1979/80:9 s. 119 Även behov av

(prop. f). försäkringstagarens

försäkringen skall dock beaktas. Rätten till förnyelse framstår enligt förarbetena som något starkare än rätten till nyteckning. att man - med vår i om

Det är tydligt inställning fråga

- inte kan föreslå en om absolut rätt

försäkringstidens längd regel

för att få det skulle i

försäkringstagaren försäkringen förnyad; j

vara liktydigt med en regel om mer eller mindre 3

praktiken

försäkringstid. Regeln kunde också leda till att försäk- å

obegränsad

ringsbolagen, i stället för att meddela försäkring för kort tid, helt

i

försäkringsansökan i de fall man ansåg den sökandes

avslog

sikt vara kunde också a

hälsoutveckling på längre tvivelaktig. Regeln fördyra försäkringen för de försäkringstagare som vet att de av någon

anledning inte kommer att önska förnyelse.

Det får alltså godtas att ett tidsbegränsat avtal om personförsäk-

bara för den avtalade och att parterna efter

ring gäller perioden periodens slut står i princip obundna i en ny förhandlingssituation.

Emellertid förefaller det klart att den allmänna regeln om rätt till - som det skall när

försäkring enligt föregående tillämpas någon

ansöker - bör om en ny försäkring gälla även här. Bolaget skall inte

kunna vägra förnyelse av en försäkring, som det inte hade kunnat

vägra försäkringstagaren att nyteckna; försäkringstagarens ställning

bör i princip vara densamma i de båda situationerna. I sak kommer detta att stämma med KFL.

I enlighet härmed har vi utformat 3 kap. 1 § i så att den

förslaget

även omfattar en rätt att få en Det

tidsbegränsad försäkring förnyad.

innebär att försäkringstagaren har rätt till om det inte finns

förnyelse försäkringsmässiga eller andra sakliga skäl mot fortsatt försäkring,

men å andra sidan också att har rätt att vägra eller

bolaget förnyelse

begära höjd premie om det finns sådana skäl. När premien - såsom oftast är fallet - är beroende av den försäkrades ålder, har

bolaget

alltid rätt att kräva den som motsvarar den försäkrades ålder

premie

vid förnyelsetidpunkten. Och till skillnad från vad som gäller när det

är fråga om uppsägning i förtid av en lång försäkring, får vid bolaget

sin prövning också beakta försämringar av den försäkrades hälsotillstånd. I praktiken torde man dock kunna räkna med att den försäkrades ställning blir något starkare i

förnyelsesituationen,

eftersom det hör till ovanligheterna att ett tar upp

försäkringsbolag en försäkring till saklig omprövning; sannolikt är också hälsopröv-

ningen mera liberal i denna situation.

Härjämte bör ånyo erinras om den förut berörda informationsregeln i 2 kap. 1 §, som vi fäster stor vikt vid. Genom informationen får sökanden redan före tecknandet att överväga, om hans

anledning

behov av en eller om han bör en

tillgodoses kortvarig försäkring välja

längre form.

Även om man det nu tillåter att

enligt sagda försäkringsbolagen

vägra förnyelse när försäkringstekniska eller andra skäl talar

sakliga

emot fortsatt försäkring, bör man emellertid överväga att i ta in

lagen

en regel, motsvarande 14 § KFL, om att försäkringen skall

förnyas

om ingen av parterna säger upp den till slut.

försäkringstidens

Fördelen med en sådan regel är främst att man i alla de fall, där det är parternas avsikt att försäkringen skall förnyas, minskar risken för att det skall uppstå oavsiktliga luckor i skyddet i samband med

förnyelsen.

i

En sådan regel passar dock mindre väl för livförsäkring. När livförsäkringar tecknas för kort tid, har det praktiskt taget alltid sin grund i förhållandena i det enskilda fallet. Avsikten är då att försäkringen inte skall förnyas alls eller bara efter nya överväganden

i vid den första försäkringstidens slut.

Vid sjukförsäkring och är däremot en

olycksfallsförsäkring förny-

elseregel av detta slag lämplig. Även dessa försäkringar kan visserligen tecknas för kort tid under sådana omständigheter som nyss angavs beträffande livförsäkring (t.ex. den tidigare nämnda

reseolycksfallsförsäkringen). Det helt övervägande antalet försäk-

ringar har emellertid denna bara av skäl, och

uppläggning praktiska

278 till 3

Allmänmotivering kap.

det är parternas avsikt att de skall förnyas. För dessa

fortlöpande l

försäkringar föreslår vi alltså en förnyelseregel efter förebild av 14 §

KFL (3 kap. 8 § förslaget). Detaljerna skall behandlas i specialmoti-

l

veringen.

l

l

11.4 Tiden för ansvar

bolagets

Sammanfattning: Om ett försäkringsavtal kommer till stånd,

bör som huvudregel bolagets ansvar räknas från det att

i

försäkringstagaren ansökte om försäkring på sådana villkor i

som bolaget kan godta. I vissa fall får bolaget dock kräva i

förskottsbetalning som förutsättning för sitt ansvar eller skjuta

upp ansvaret tills återförsäkring har tecknats.

Den första frågan av intresse för en sökandes möjligheter att få

försäkringsskydd är, som utvecklats i föregående den om

avsnitt,

rätten att teckna försäkring. Härefter uppkommer frågan, när bolagets ansvar skall inträda.

Med att bolaget ansvarar kan man i och för sig mena, inte bara att bolaget bär risken för försäkringsfall, utan också att det bär risken för att den försäkrades hälsa skall försämras så att försäkring inte

kan meddelas alls eller bara mot Denna senare

längre högre premie.

fråga har vi emellertid redan behandlat: den föreslagna bestämmelsen i 3 1 § innebär att risken för hälsoförsämring i detta

kap.

avseende går över på bolaget redan i och med ansökan om en bestämd Vad som återstår att ta ställning till är frågan om

försäkring. ansvaret för försäkringsfall.

Det bör understrykas att vad vi diskuterar nu inte är detsamma

om när bindande Försäk- l

som frågan försäkringsavtal föreligger.

kan den behandlade regeln i

ringstagaren visserligen enligt tidigare

3 1 § bli berättigad till försäkring redan genom ansökan, men

kap. l det innebär inte att försäkringsavtal därigenom anses föreligga, bara

att är tvunget att sluta avtal med visst innehåll. Och att

bolaget

ansvarstiden (såsom skall föreslås nedan) räknas från det att ansökan

l

har inte annan innebörd än att - om sedermera ett

görs, någon

bindande avtal kommer till stånd - täcker

försäkringen försäkrings-

I

fall som inträffar efter ansökningstidpunkten. l

l

När vi i fortsättningen talar om ansvarets inträde eller försäkringens ikraftträdande, förutsätts alltså hela tiden att ett försäkringsavtal förr eller senare kommer till stånd. Om försäkringsbolaget har rätt att avslå ansökan, t.ex. därför att den som skall försäkras inte har undergâtt föreskriven läkarundersökning, eller om parterna av annan inte når fram till något avtal, blir det självfallet inte

anledning

aktuellt att tillämpa regler om ansvarets inträde. Skulle

någon

sökande avlida sedan han fullgjort allt vad som ankommer honom

men innan försäkring har beviljats, får det nödvändiga avtalet anses slutet med dödsboet.

Liksom vid skadeförsäkring (jfr 11 och 13 §§ KFL; också 11 §

jfr

FAL) kan tiden för ansvarets vara bestämd i

början försäkringsav-

talet eller framgå av Avtalet kan

omständigheterna. exempelvis ange

att ansvaret börjar vid en då en

tidpunkt tidigare gällande försäkring

upphör eller då den försäkrade ger sig av på en utrikes resa.

Enligt nu gällande försäkringsvillkor inträder bolagets ansvar när bolagets huvudkontor har mottagit fullständiga ansökningshandlingar, förutsatt att försäkringen enligt tillämpade bedömningsgrunder

kan beviljas mot normal premie och utan förbehåll samt att det inte

av ansökningshandlingarna eller på annat sätt framgår att försäkring-

en skall träda i kraft senare. Med fullständiga

ansökningshandlingar

avses alla de handlingar, t.ex. ansökan och läkarutlåtande, som

bolaget rutinmässigt begär vid försäkringar av den aktuella typen,

men inte sådana extra handlingar som - t.ex. med

bolaget anledning

av innehållet i det första läkarutlåtandet - vill ha i det särskilda fallet. Kan försäkring beviljas endast mot eller med

förhöjd premie

förbehåll, inträder bolagets ansvar först sedan bolaget erbjudit

försäkring på dessa villkor och försäkringstagaren antagit erbjudan-

det.

Villkorens är förmånligare för än

huvudregel försäkringstagaren

både allmänna och FAL:s

avtalsrättsliga principer regler (11§);

enligt F AL börjar ansvaret först när eller försäk-

försäkringsbolaget

ringstagaren avsänt antagande svar på den andres anbud, itvivelsmål klockan tolv dagen för avsändandet.

KFL:s motsvarande regel (11 § andra stycket) är att försäkringsti-

den därmed som också ansvaret -

(och regel jfr 13 §) löper från och

med dagen efter den då lämnade meddelande till

försäkringstagaren

försäkringsbolaget att han ville teckna försäkringen. Annan tid för ansvarsinträdet kan dock avtalas. Om konsumenten sänder in en ansökan om men bolaget inte vill gå med på att ansvaret

försäkring

inträder i enlighet med regeln i 11 § andra stycket, skall bolaget ange det i sitt svar till konsumenten, varefter avtal om ansvarsinträdet måste träffas (prop. 1979/80:9 s. 116).

Rätten att teckna så som vi har utformat den, bör

försäkring,

förenas med en rätt för att få för den

försäkringstagaren försäkring

tid han själv vill. Han bör alltså få bestämma ansvarstidens

själv

början, med bara den begränsningen att reglerna inte får öppna

påtagliga möjligheter till spekulation mot försäkringsbolaget. Den

viktigaste förutsättningen för ansvarsinträdet blir därför, att sökanden på ett sätt har visat att han är beredd att

otvetydigt ingå

försäkringsavtal med ett visst innehåll. Det finns inte anledning att

skjuta fram ansvarstiden tills har fått allt det material det

bolaget

behöver för sitt ställningstagande. Det är i stället att man i

tillräckligt

efterhand kan konstatera, att det fanns sakliga förutsättningar för försäkring vid den tidpunkt lagen anger för ansvarsinträdet. Det måste härvid dock krävas att sökanden i förekommande fall genomgår läkarundersökning m.m. i så nära anslutning till ansök-

ningstidpunkten, att det finns möjlighet att göra en tillförlitlig

bedömning av hans hälsotillstånd vid den - Om det å

tidpunkten.

andra sidan visar sig att det inte fanns att den

förutsättningar bevilja

sökta försäkringen, saknar om ansvarsinträdet som

reglerna tidigare

nämnts intresse.

När någon har ansökt om en bestämd med av

försäkring angivande försäkringstyp, försäkringsbelopp m.m., bör alltså ansvarstiden

räknas från ansökan om det att i med

går bevilja försäkring enlighet

denna. Liksom enligt KFL bör den avgörande tidpunkten vara när ansökan avsändes av försäkringstagaren, inte när den kom in till bolaget; ansvaret skall räknas från och med efter avsändandet.

dagen

Risken för att en ansökan försenas på bör alltså bäras av

posten

bolaget.

I de fall då bolaget skickar ut till hushållen och

masserbjudanden

försäkringssökanden sänder ansökan direkt till utan att

bolaget försäkringsombud medverkar, kan regeln visserligen någon gång leda till tvist: försäkringstagaren (eller hans att efterlevande) påstår

ansökan skickades i tid, medan att den i

bolaget gör gällande själva

verket avsändes efter försäkringsfallet. Bevisbördan för avsänd-

ningstiden ligger emellertid på försäkringstagarsidan. Blotta påstå-

endet att ansökan sänts i tid räcker sålunda inte för att skall

bolaget

bli ansvarigt, utan påståendet får åtminstone te sig sannolikt med

hänsyn till omständigheterna i övrigt. De praktiska komplikationer-

na torde inte bli så stora att de motiverar, att man i

personförsäk-

ringslagen avviker från den princip som gäller enligt KFL; risken för sådana tvister torde snarare vara mindre inom än

personförsäkringen inom skadeförsäkringen.

Regeln att bolagets ansvar räknas från tiden för ansökan bör

gälla,

om det inte av ansökan eller omständigheterna i att

övrigt framgår

försäkringstagaren vill ha försäkringen i kraft först senare. En sådan bestämmelse stämmer i sak med 11 § andra KFL. Emellertid

stycket

följer av det föregående att bestämmelsen i

personförsäkringslagen

- -

till skillnad från KFL som huvudregel bör vara tvingande till

försäkringstagarens förmån. Självfallet skall parterna på försäkrings-

tagarens begäran kunna bestämma en annan tidpunkt för ansvarets början, men bolaget skall i normalfallet inte kunna ensidigt

skjuta

upp sitt ansvar. Vissa undantag från huvudregeln måste dock göras

(se nedan).

Huvudregeln skall som ovan nämnts tillämpas i de fall där för

bolaget godtagbara villkor för försäkringen har angetts redan i

ansökan, och detta oavsett om det är normala villkor eller sådana särskilda villkor som

försäkringstagaren vet att han måste acceptera. Även när försäkringsavtalet kommer till efter mellan

förhandlingar

parterna, bör samma träder i kraft så snart

princip gälla: försäkringen

försäkringstagaren på ett otvetydigt sätt har visat att han är beredd att teckna försäkring på villkor som också kan Det

bolaget godta.

kan ske genom att han antar ett anbud från bolaget eller genom att han - i slutskedet av — ansöker om

förhandlingarna försäkring på

villkor som bolaget kan acceptera. I det senare fallet

ger en sådan regel ett snabbare ansvarsinträde än FAL och KFL. skall

Detaljerna behandlas i specialmotiveringen.

En praktiskt viktig fråga är, hur man skall se situationen om en

ansökan visserligen har kommit in till ombud men inte till

bolagets

dess huvudkontor, när försäkringsfall inträffar. Det kan tänkas att ansökan av ena eller andra orsaken blivit hos ombudet.

fördröjd

Enligt vår mening år det att bär risken för

naturligt bolaget

förseningar som på detta sätt är att hänföra till det ombud det anlitar. Ansvaret bör alltså räknas från det att ansökan avsänds eller lämnas till ett av bolagets ombud, även om ombudet inte har fullmakt att

bevilja försäkring.

Som anges i tidigare avsnitt, hindrar i 3 1 § inte att

regeln kap. försäkringsbolaget meddelar försäkring bara mot sådan förhöjd

eller sådana särvillkor i som av

premie på övrigt försäkringsmässiga

hänsyn är påkallade i det särskilda fallet. Av liknande skäl kan det ibland vara nödvändigt att i om ansvarstiden

bolaget fråga får ge

avtalet ett annat innehåll än som av i första

framgår huvudregeln,

hand genom att kräva kontant som för

betalning förutsättning

ansvaret (s.k. kontantklausul). En bestämmelse om detta finns i 11 § KFL och bör också finnas i Vi föreslår att

personförsäkringslagen.

försäkringsbolaget skall få använda kontantklausul, om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av annan särskild

någon omständighet (3 kap. 2 §). Ett praktiskt viktigt fall är, att en genast börjande livränta tecknas mot engångspremie; bolaget bör uppen-

barligen inte vara att sina innan

skyldigt börja utbetalningar premien

har betalats. Särskilt vid kan vidare

kortvarig olycksfallsförsäkring

omständigheterna likna dem som enligt KFL motiverar att förskotts-

betalning krävs.

Regeln, att det krävs någon ”särskild omständighet” eller liknande för att bolaget skall få använda av kontantklausul, kommer att

sig

få mycket av sitt faktiska innehåll

genom bolagens praxis och genom försäkringsinspektionens tillsynsverksamhet (jfr avsnitt 8.2 ovan).

Regeln är emellertid av natur. Även om villkoret i det

civilrättslig

enskilda fallet skulle ha underställts och av

inspektionens prövning

den lämnats utan erinran, kan en domstol tänkas finna att det inte

har förelegat tillräckliga skäl för förbehållet och att försäkringen

därför har trätt i kraft i enlighet med huvudregeln. Men som

nämndes tidigare, är det klart att inspektionens bedömning får väsentlig betydelse också för den civilrättsliga prövningen, särskilt

när försäkringsbolaget hänvisar till försäkringens art och allmänna konstruktion som motivering för förbehållet. Om domstolen finner att det är försvarbart att generellt ställa upp krav på förskottsbetalning vid den aktuella typen av försäkring, gäller förbehållet mot den enskilde försäkringstagaren även om det inte skulle ha varit motiverat att ställa upp ett individuellt förbehåll av samma innehåll i just hans fall. Om det å andra sidan är fråga om ett individuellt förbehåll i det enskilda fallet, måste naturligtvis också domstolen i

sin prövning mera ta hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet. Undantagsvis kan det i båda typerna av fall bli tal om att

tillämpa 36§ avtalslagen.

I de nu tillämpade villkoren för liv- och sjukförsäkring finns dessutom en liknande bestämmelse om det fallet att bolaget skall

____________.___________,.________.A_.____.__.__mm._a..ad

teckna återförsäkring; om bolaget skall återförsäkra en viss del av försäkringen inträder ansvaret för den delen först när återförsäkring har beviljats. Oftast är det försäkringens storlek som medför att återförsäkring måste tecknas. Frågan är om man bör ta in en motsvarande bestämmelse i personförsäkringslagen.

En sådan regel har den nackdelen, att den slår ojämnt mot olika

försäkringstagare. Eftersom försäkringsbolagen inte har samma

gränser för när återförsäkring skall tecknas, blir ansvarsinträdet olika beroende på vilket bolag försäkringstagaren har vänt sig till. Ofta är inte medveten om att en del av l

försäkringstagaren försäk-

ringen inte har trätt i kraft. Inte heller tror vi att frågan kan ha någon särskilt stor praktisk betydelse för bolagen, bl.a. därför att nästan alla svenska försäkringsbolag deltar i ett pool-system för återförsäk-

i

i ring, som medger att återförsäkringen i de flesta fall automatiskt träder i kraft samtidigt med direktförsäkringen. Eftersom emellertid

sina eller andra i

bolagen enligt grunder försäkringstekniska regler

inte får meddela försäkringar över en viss storlek enbart på egen risk,

å

bör den civilrättsliga lagstiftningen inte tvinga dem till det, även om

det bara gäller få fall och för begränsad tid. Man får alltså godta att

g

bolagen även i fortsättningen kan ta förbehåll av detta slag. l

är det att kunden så snabbt som får besked å

Självfallet viktigt möjligt

om, att en del av försäkringen inte kan träda i kraft omedelbart.

g

Bestämmelserna om ansvarstidens början finns intagna i 3 kap. 2 §

om ansvarets - och även om

förslaget. Frågan början frågan

ansvarets slut - skall behandlas närmare i specialmotiveringen.

283_

11.5Bolagets möjligheter att säga upp försäkringen

eller att ändra den

Sammanfattning: Förutsättningarna för avtalet kan rubbas under en lång försäkringstid. Bolagen har ett starkt intresse av att åtminstone delvis kunna neutralisera sådana rubbningar. Å andra sidan är det ett väsentligt intresse för försäkringstagarna att skyddet inte försämras eller upphör i förtid.

Avvägningen

mellan dessa intressen diskuteras i avsnitt 11.5.1-11.5.3.

Flertalet personförsäkringar tecknas på lång tid; avtalstider på

femtio år är inte ovanliga. Redan förändringarna i penningvärdet

medför här avsevärda svårigheter. Också i andra avseenden är det svårt att kalkylera risken på så lång sikt som här kan behövas. Bl.a.

bygger livförsäkringen på antaganden om ränta, dödlighet och framtida förvaltningskostnader, som med nödvändighet måste bli

osäkra. Vidare kan nya problem dyka upp under försäkringstiden; bl.a. är det tänkbart att ändringar på närliggande rättsområden,

såsom socialförsäkring, familjerätt eller Skatterätt, någon gång kan på ett radikalt sätt ingripa i försäkringsförhållandet. Det sagda

motiverar att man vid personförsäkring på ett annat sätt än vid

skadeförsäkring måste ge bolagen möjligheter att neutralisera rubbningar i de förutsättningar dagens försäkringar bygger på.

Å andra sidan är det ett viktigt intresse för försäkringstagaren, att hans skydd inte tas ifrån honom i förtid eller villkoren för

försäkringen ändras på ett sätt som väsentligt inskränker skyddet.

Försäkringens bestånd är av särskild betydelse här, främst på grund av risken att den försäkrades hälsa har försämrats så att ny försäkring inte går att få.

Dessa frågor tas upp nedan i detta avsnitt. Frågorna om

bolagets

möjligheter att säga upp försäkringen eller ändra villkoren på grund av kontraktsbrott från försäkringstagarens sida diskuteras i avsnitt 12 och 13.

11.5 .1 Livförsäkring

Sammanfattning: Försäkringsbolaget skall aldrig kunna förbehålla sig rätt att säga upp en till i

livförsäkring upphörande

förtid. Däremot skall bolaget i viss utsträckning kunna förbehålla sig rätt att ändra villkoren under avtalstiden.

Livförsäkringsavtal har sedan länge - bortsett från vissa kontraktsbrottsfall -— ansetts vara bindande för under hela

försäkringsbolaget

den avtalade tiden, även när denna är mycket lång. Det finns visserligen inte någon bestämmelse i lag, som skulle hindra bolagen från att i avtalet förbehålla sig rätt till uppsägning i förtid, men sådana förbehåll har inte ansetts förenliga med de grundläggande principerna för verksamheten. I nu tillämpade villkor för individuell livförsäkring anges också uttryckligen, att avtalet inte kan sägas upp

av bolaget.

Bolagets bundenhet har ansetts gälla inte bara själva försäkringens bestånd utan också den avtalade premien och villkoren i övrigt. Det förekommer sålunda inom livförsäkringen inte heller förbehåll om att bolaget skall ha rätt att ändra premien eller andra villkor under avtalstiden. Däremot tar bolagen regelbundet förbehåll om att

grunderna kan komma att ändras (med det undantaget att premien som regel inte kan höjas).

Något annat är de s.k. indexförsäkringarna, där parterna redan i det ursprungliga avtalet har kommit överens om att premierna fortlöpande skall ändras efter ett index. Dessa försäkringar berörs närmare i slutet av avsnitt 11.5.3. Försäkringsbolagets bundenhet av långvariga avtal har diskuterats livligt under senare år. Man har pekat på att prognoser om den kommande utvecklingen av räntor, dödlighet och - framför allt omkostnader måste bli mycket osäkra, när de skall gälla för många årtionden framåt? Särskilt har man framhållit betydelsen av de

fortlöpande ändringarna i penningvärdet?

Som konkreta åtgärder för att komma till rätta med dessa svårigheter har man diskuterat, om en möjlighet skulle öppnas att driva mot som kunde ändra - i

livförsäkring premier bolaget ensidigt

- i förhållande till Som skäl för

praktiken höja försäkringsbeloppet.

att sådana premiesystem skulle få införas kan man hänvisa till rättvisan mellan olika grupper av försäkringar och olika grupper av försäkringstagare; systemet med fasta premier kan leda till att försäkringar med för låg premienivå kommer att belasta andra

försäkringar, med högre premienivå, vilka därigenom t.ex. kan gå

ett - dock mindre miste om en annars möjlig återbäring. Som

- av sänkta önskvärt alternativ har man diskuterat möjligheten försäkringsbelopp mot oförändrad premie. Däremot har det inte föreslagits att bolaget också skulle få en möjlighet att helt komma

ifrån försäkringen.

Bortsett från de tidigare antydda kontraktsbrottsfallen (brott

mot

Se avhandlingar till den sjuttonde nordiska livförsäkringskongressen, Stockholm 1977, avhandlingsämne 1. 2 Se bl.a. avhandlingar till den artonde nordiska livförsäkringskongressen, Köpenhamn 1981, avhandlingsämne 2, samt Christian Hörup i NFT 1983 s. 73 ff och där lämnade hänvisningar.

i

Allmänmotivering till 3 kap. 285

upplysningsplikten m.m.) står det enligt vår mening klart att man vid individuell livförsäkring inte bör tillåta att försäkringstagarens skydd

tas ifrån honom genom att försäkringen upphör i förtid; detta gäller även om försäkringens uppsparade värde betalas ut till honom. Det är svårt att tänka sig att behov av sådan uppsägningsrätt skulle kunna uppkomma i framtiden (utom i krigsfall och liknande katastrofsituationer, då man får räkna med att särskild lagstiftning ingriper). Personförsäkringslagen bör därför innehålla en bestämmelse som

slår fast principen om livförsäkringens ouppsägbarhet (3 kap. 4§

förslaget). Naturligtvis blir det då inte heller tillåtet med villkor som innebär att försäkringen under vissa omständigheter auto-

upphör

matiskt, utan uppsägning, eller om att försäkringen är bara

giltig

under vissa allmänna förutsättningar som t.ex. att den försäkrade tillhör någon viss organisation. (Om förhållandena vid

gruppförsäk-

ring och ka-försäkring se avsnitt 7.2, 7.3, 17 och 18.)

Såvitt gäller ändringar i villkoren, är det värdefullt för

visserligen försäkringstagarna om de så långt som möjligt kan vara säkra på att

premien inte kommer att höjas eller villkoren i övrigt kommer att försämras under avtalstiden. Men samtidigt kan man inte förneka, att de ovan angivna argumenten för en större rörlighet har avsevärd tyngd. Vi har kommit till den slutsatsen, att det vore olämpligt att i lagen införa ett förbud mot alla ändringar av livförsäkringsvillkor. Man kan nämligen befara att ett sådant förbud skulle kunna få flera

negativa konsekvenser för försäkringstagarna.

Det kunde tänkas att bolagen - för att i möjligaste mån skydda sig

mot en negativ utveckling i framtiden - skulle vilja höja premierna

över vad som kunde framstå som nödvändigt med tanke på den närmast överblickbara framtiden; tillgång till en ändringsmöjlighet

kan alltså medverka till lägre bruttopremier. Höjda premier skulle

- i den mån blev bättre än man befarat -

visserligen utvecklingen komma försäkringstagarna tillgodo i form av återbäring, men den

höga premienivån skulle kunna avhälla många från att teckna den försäkring de behövde. Allvarligare är emellertid risken att

bolagen

- i medvetande

om att villkoren för ett slutet avtal aldrig kunde ändras - i större utsträckning skulle gå över till att meddela bara

kortvarig försäkring; kanske med en längsta försäkringstid av tio år

och kanske utan möjlighet till En sådan vore

optionsrätt. utveckling olycklig. Ett långvarigt avtal med i viss mån rörliga villkor är enligt

vår mening bättre för försäkringstagaren än ett kort avtal med fasta villkor; vi föreslår nämligen att försämring av den försäkrades hälsa

skall kunna till av villkoren - en

aldrig utgöra anledning ändring

vedertagen princip redan i dag, som bör slås fast i som en viktig

lagen del av försäkringsskyddet. Med en så begränsad ändringsmöjlighet

blir den långvariga försäkringen klart att föredra.

Man bör alltså godta att bolagen i viss kan ändra

utsträckning

villkoren för livförsäkring. Allmänt sett räknar vi med att det mest

blir fråga om ändringar på grund av att de allmänna förutsättning-

arna för försäkringen har ändrats och att ändringarna kommer att avse premien. Som nyss nämndes skall hälsoförsämring inte få beaktas, men det kan inte uteslutas att den försäkrades individuella förhållanden i övrigt någon gång kan få betydelse. Vad som närmast kommer i fråga här är att den försäkrade går över till ett farligare

yrke.

Rätten att ändra villkoren bör emellertid inte vara oinskränkt och

framför allt vid kort försäkring saknas det anledning att

ovillkorlig;

tillåta Inte heller bör en kunna stödjas enbart på

ändring. ändring

lagen; det bör fortfarande krävas att bolaget har förbehällit sig

ändringsrätt i det ursprungliga avtalet. Lagens uppgift blir alltså att

ange, när sådana förbehåll får tas. Den närmare utformningen av regeln behandlas i avsnitt 11.5.3.

11.5.2Sjuk- och olycksfallsförsäkring

Sammanfattning: Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring skall bolaget för vissa fall kunna ta förbehåll både om villkorsändring och om upphörande i förtid.

För den karta och del, där man arbetar

sjuk- olycksfallsförsäkringens

med formellt fristående avtal för varje försäkringsår, är läget speciellt. Där har man i allmänhet inte något behov av att kunna säga upp försäkringen eller ändra villkoren under den avtalade försäk-

ringstiden. I stället uppkommer frågor om bolagets möjligheter att

vägra förnyelse av försäkringen när den avtalade tiden löper ut

11.3.2 och om att ändra villkoren i

(avsnitt ovan) möjligheterna samband med att förnyelse beviljas (avsnitt 11.6 nedan). Av sjuk- och olycksfallsförsäkring med lång avtalstid finns två

typer. Vid den ena typen, som numera knappast nytecknas alls, är premie och andra villkor från början bestämda för hela avtalstiden. Om denna är längre än fem år, skall försäkringen drivas med

försäkringen liknar alltså starkt livförsäkring. Vid den

grunder;

andra typen är avtalstiden lång, men premie och övriga

visserligen

villkor bestäms bara för kortare i taget - ofta bara ett år.

perioder

Försäkringen kan efter bolagets val drivas med eller utan grunder.

Vid av den senare förbehåller sig alltså bolaget i

försäkring typen

det ursprungliga avtalet rätt att ändra villkoren under avtalstiden. Så förekommer det t.ex. regelmässigt vid sjukförsäkring villkor, som skall garantera att försäkringsbeloppen hålls anpassade till den försäkrades inkomstförhållanden, om inkomsterna går ned. När

tecknas inhämtar försäkringsbolaget upplysningar om försäkringen

sou 1986:56 Allmänmotivering till 3 kap. 287

den försäkrades inkomstförhållanden, och de som

ersättningsbelopp

skall motsvara mistad inkomst bestäms med till inkomsterna.

hänsyn

För sjukperiod som varar högst sju dagar får från enskilda

bolag

försäkringsersättning inte utges för inkomstbortfall. Vid längre sjukperioder tillåts kompensationen vara 100 procent före skatt under de första 91 dagarna; därefter endast 95

procent (jfr

regeringens skrivelse 1984/85: 187 och försäkringsinspektionens skri-

velse 1985-06- 10, Dnr 56/85). Går inkomsten efter tecknandet ned så mycket att ersättningen skulle 100 procent av förlorad

överstiga

inkomst, anpassas försäkringen efter de nya inkomstförhållandena genom att försäkringsbeloppet (och i samband härmed också premien) sätts ned. Liknande regler tillämpas vid sådan

sjukavbrottsförsäkring för näringsidkare, som skall betala näringsidkarens

fasta utgifter för kontor eller liknande, medan han är Andra

sjuk.

vanliga villkor avser att försäkringen skall ändras om den försäkrade får förtidspension eller liknande förmån eller om han yrke eller

byter fritidssysselsättning. Vi diskuterar lämpligheten av vissa av dessa

villkor i specialmotiveringen till 3 4 och 5 §§.

kap.

De nu angivna villkoren är oftast utformade så, att i yttersta fall försäkringen skall upphöra helt när en viss förändring har inträffat; om t.ex. en näringsidkare helt har avslutat sin verksamhet, får han inte behålla sin sjukavbrottsförsäkring. Ofta innebär villkoret att försäkringen skall upphöra automatiskt med verkan från nästa premieförfallodag, alltså utan och även om inte

uppsägning bolaget

har fått kännedom om förändringen.

Vi finner det uppenbart att man måste samma

medge bolagen möjligheter att ändra villkoren vid sjuk- och olycksfallsförsäkring

som vid livförsäkring. Skälen är snarast starkare vid dessa försäkringar, och en relativt liberal till kan

tillgång ändringsförbehåll förhoppningsvis leda till en önskvärd utveckling mot längre försäk-

ringsformer. Inte heller här bör för

hälsoförsämring få utgöra grund

villkorsändringar, men andra ändringar i den försäkrades förhållanden kan väntas få större betydelse än vid I viss

livförsäkring.

utsträckning får man räkna med att även andra villkor än

premien

kan beröras.

Till skillnad från vid livförsäkring har vi också funnit, att

bolagen

vid sjuk- och olycksfallsförsäkring bör kunna ta förbehåll om upphörande i förtid. En sådan ordning är motiverad i det

tydligen ovan angivna fallet med sjukavbrottsförsäkringen och även vid

vanlig sjukförsäkring, när den försäkrades inkomster går ned så att det inte längre finns något utrymme för

privat försäkring.

Däremot bör man i allmänhet vara med att villkor

försiktig godta

som innebär att försäkringen skall automatiskt, utan

upphöra

uppsägning. Det brukar visserligen sägas från att den

försäkringshåll ordningen är fördelaktig också för försäkringstagaren, att han

genom

i till 3 -

288Allmânmotivering kap.

får tillbaka av när förhållandet uppdagas. Vi

misstag erlagda premier

menar emellertid att en så begränsad fördel inte kan uppväga den nackdel som det innebär, att försäkringstagaren kanske under flera år svävar i en att han har försäkringsskydd. Om

oriktig föreställning

det inte är alldeles klart för försäkringstagaren att skyddet upphör när en viss händelse inträffar, bör det naturliga vara att han får en underrättelse om upphörandet, så att han kan inrätta sig efter detta. Något totalt förbud mot villkor om automatiskt upphörande bör dock inte införas.

11.5.3 Gemensamma frågor

Sammanfattning: Vi föreslår en allmänt hållen regel angående när förbehåll om upphörande eller ändring skall tillåtas; regeln skall få sitt närmare innehåll genom praxis. Ett förbehåll får dock avse fallet att den försäkrades hälsa har försämrats.

aldrig

eller ändring får göras bara i samband med att

Uppsägning

förfaller till och får alltså aldrig avser

premie betalning

slutbetald är garanterad både

försäkring. Försäkringstagaren

tid för eftertanke och rätt att själv säga upp försäkringen.

Vi har alltså funnit att vid alla former av

försäkringsbolaget

personförsäkring bör kunna förbehålla sig rätt att ändra försäkringsvillkoren under avtalstiden. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring skall också kunna förbehåll om förtida av

bolaget göra upphörande

försäkringen. I de föregående avsnitten har vi antytt några situationer där vi anser det befogat med olika typer av förbehåll. Vad som här återstår att diskutera är den tekniska utformningen av lagens

regel.

Enligt vår mening talar övervägande skäl mot att försöka ange i vilka konkreta fall förbehåll skall vara tillåtet. Det skulle vara svårt att formulera en sådan regel redan med sikte på dagens förhållanden, och en skulle låsa den framtida utvecklingen på ett

detaljerad regel

olyckligt sätt. Vi föreslår i stället den mera allmänna bestämmelsen, att ett förbehåll av detta slag skall få användas bara om det är ”påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild 4 och 5 §§). Det är alltså fråga om en

omständighet” (3 kap.

bestämmelse av den flera gånger tidigare berörda typen, som är av karaktär men vars närmare tillämpning kommer att

civilrättslig

påverkas av bl.a. synsätt (jfr avsnitt 8.2

tillsynsmyndighetens ovan).

Ett alternativ som i branschen diskuterats med avseende på av för livförsäkring är, att det skulle fordras

ändring premien

till 3 289

Allmänmotivering kap.

godkännande av försäkringsinspektionen för att den genomföra

ändring som förbehållet avser. När det gäller sådana som

ändringar

berörs av FRL:s principer om soliditet och torde det alltid

skälighet

krävas godkännande av men i har vi inte velat

inspektionen, övrigt

föreslå en sådan ordning i Emellertid är det klart att det under

lagen.

alla förhållanden blir lättare för att vid sin

försäkringsinspektionen

allmänna granskning godta ett ändringsförbehåll, om förbehållet innehåller att den faktiska skall av

ändringen godkännas inspektio-

nen.

Såsom framgått redan i föregående avsnitt, bör av

försämringar

den försäkrades hälsa inte i något fall kunna utgöra skäl för

uppsägning eller ändring av försäkringen. Vi föreslår en ytterligare

sådan absolut begränsning av att

bolagets möjligheter, nämligen

uppsägning eller ändring inte skall få ske för en slutbetald försäkring. Det skulle te sig mindre ibland direkt stötande, om

naturligt, bolaget

skulle kunna t.ex. höja premien eller sänka när

försäkringsbeloppet, försäkringstagaren redan fullgjort hela sin del av det ursprungliga

avtalet. Den tröskeleffekt som i det fallet att alla

uppkommer

premier utom en är betalda får i mån av behov mildras genom villkoren.

I linje härmed bör en eller av

rimligen uppsägning ändring

villkoren kunna ske bara i samband med att ett

premiebelopp

förfaller till betalning; skall inte behöva ta

försäkringstagaren

ställning till sådana åtgärder under en tid, för vilken han redan har betalat premie. Likaså bör, i den man

utsträckning accepterar

automatiska upphöranden och dessa få verkan först vid

ändringar,

nästa premieförfallodag. Detta överensstämmer för med

övrigt

praxis i dag. - När sker över s.k.

premiebetalbetalningen premie-

konto, där årspremien enligt särskild överenskommelse

delas upp på t.ex. tolv månadsbetalningar, bör få göras bara vid

villkorsändring huvudförfallodagen. Detaljerna skall behandlas i specialmotivering-

en.

Vid försäkring med är innehåll en del av

grunder grundernas

försäkringsavtalet. Även ändring av grunderna skall därför omfattas

av de speciella om rätt att ändra

reglerna bolagets försäkringen.

Bestämmelsen i 7 kap. 2 § andra FRL innebär emellertid att

stycket

det alltid är pâkallat med ett förbehåll om rätt för att ändra

bolaget

grunderna. Av stor betydelse är också att skall

naturligtvis grunderna

prövas av regeringen eller

försäkringsinspektionen. Försäkringsbolagets tillgång till förbehåll av de nu angivna slagen

kan emellertid också en del andra till

påkalla regler försäkringsta-

garnas skydd. Redan vid avtalsslutet bör få klart

försäkringstagaren

för sig att avtalet avviker från det mönstret för bindande

vedertagna

avtal. Vi föreslår därför att, om eller kan

uppsägning ändring

förekomma, detta skall särskilt framhävas i

försäkringsbrevet (se

290 till 3 kap.

Ailmdnmofivering

2 kap. 2§ förslaget); självfallet skall information härom lämnas också innan försäkringen meddelas.

Vidare bör försäkringstagaren ha möjlighet att själv säga upp

försäkringen, när bolaget ändrar premien eller andra villkor. Som

framgår av det följande, vill vi emellertid lagfästa den vittgående

allmänna rätt att säga upp avtal om personförsäkring som redan finns. Någon särskild bestämmelse om rätt till uppsägning i det nu aktuella fallet behövs därför inte. Inte heller fordras något speciellt

om rådrum för försäkringstagaren att fatta ett beslut.

stadgande

Enligt förslaget skall nämligen information om de nya villkoren sändas ut tillsammans med premiekravet, och genom att försäkringstagaren alltid har minst en månad på sig att betala den nya premien, får han också tid att överväga om han vill fortsätta

tillräcklig försäkringen på de ändrade villkoren. För att försäkringstagaren

skall få ett så gott beslutsunderlag som möjligt, föreslår vi en särskild

regel om att sådana ändringar som begränsar försäkringsskyddet

skall vara särskilt framhävda i informationen (2 kap. 3§ andra

stycket).

Det är tänkbart att försäkringstagaren vid ett meddelande om kommande premiehöjning finner att han i och för sig skulle vilja behålla försäkringen men att han inte kan eller vill betala högre

än som avtalades från Problem uppstår i första hand

premier början.

för den som på grund av försämrat hälsotillstånd inte skulle kunna få en annan Vi från att i

försäkring. utgår försäkringsbolagen enlighet

med nuvarande praxis beaktar försäkringstagarnas intressen vid

ändring av premierna och låter den försäkringstagare, som så önskar,

i stället fortsätta försäkringen med oförändrad premie och sänkt

försäkringsbelopp. bör vid sin tillsyn sär- Försäkringsinspektionen

skilt observera detta Under sådana förutsättningar anser vi

problem. inte någon speciell skyddsregel vara nödvändig för dessa fall.

bör det att den här diskuterade att å

Slutligen påpekas, möjligheten

ändra premien inte skall förväxlas med de livförsäkringar med rörlig

å

som förekommer redan i I dessa fall har parterna i det s

premie dag.

avtalet kommit överens om att ä

ursprungliga premien fortlöpande

ändras i skall ändras, ofta med anknytning till något index. Samtidigt försäkringsbeloppet, om också inte med samma procentsats som

Den som så önskar har regelmässigt rätt

premien. försäkringstagare att avbryta premiehöjningarna. Något särskilt skydd för försäkrings-

tagarna i denna situation och vi anser därför inte

synes inte behövligt,

att det finns skäl att reglera dessa villkor i lagen.

11.6 i samband med av

Villkorsändring förnyelse

avtalet

Sammanfattning: Inom den ram som dras upp av den allmänna

regeln om försäkringstagarens rätt till försäkring har försäk-

ringsbolaget frihet att ändra villkoren i samband med att en

tidsbegränsad försäkring förnyas. Även individuella omständigheter som hälsoförsämring får beaktas. Försäkringstagaren är garanterad tid och möjlighet att ta till ställning ändringar-

na.

Såsom nämnts tidigare föreslår vi en speciell regel om av

förnyelse sjuk- och olycksfallsförsäkring (3 kap. 8 §). Om inte vill bolaget gå

med på förnyelse, måste det säga upp med minst en

försäkringen

månads uppsägningstid; om ingen av parterna har sagt upp försäkringen vid avtalstidens slut, förnyas avtalet automatiskt för ett år. I vissa sammanhang räknar vi visserligen med att det förnyade avtalet avser samma försäkring som det tidigare avtalet (se avsnitt 12.3.1 och 12.4.1 nedan), men det kommer ändå att vara ett nytt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna; låt vara att det nya avtalet kommer att hämta det mesta av sitt innehåll från det föregående avtalet.

I tidigare avsnitt har vi redogjort för den allmänna rätten att

teckna försäkring (3 kap. l §) och för hur den regeln påverkar bolagets möjligheter att vägra förnyelse av en tidsbegränsad försäkring. Försäkringsbolaget fâr avslå en ansökan om en ny försäkring

bara om det finns försäkringstekniska eller andra skäl för

sakliga

avslaget, och där det inte finns skäl för avslag på en ansökan om ny

försäkring kan bolaget inte heller vägra förnyelse av en tidsbegrän-

sad försäkring. I samband med är

nyteckning försäkringstagaren tvungen att godta de allmänna försäkringsvillkor som bolaget

tillämpar för den aktuella typen av försäkring, och han måste också acceptera den premie och de eventuella förbehåll som kan påkallas i av hans hälsotillstånd m.m.

Dessa regler kommer att bestämma också vad som skall om

gälla försäkringsbolagets möjligheter att ändra villkoren för försäkringen i

samband med förnyelse. För att systemet skall fungera på avsett sätt, är det nödvändigt att ge i stort sett till

bolagen obegränsad tillgång villkorsändringar.

När en försäkringstagare rätten 3 1§ att

utnyttjar enligt kap.

nyteckna en försäkring, är han som att de

sagt tvungen godta

allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella

försäkringen. På motsvarande sätt bör han, när han har rätt till förnyelse av försäkringen, vara tvungen att godta de allmänna villkor

292 Allmänmotivering till 3 kap. sou 1986:56

som bolaget vid förnyelsetidpunkten för den aktuella

tillämpar försäkringen. Det stämmer med tanken att försäkringstagarens ställning skall vara densamma oavsett om hans begäran avser nyteckning eller förnyelse. Det skulle också vara mycket opraktiskt för bolaget om alla försäkringstagare hade rätt att hålla fast vid sina olika gamla villkor.

Eftersom bolaget enligt förslaget skall kunna helt vägra förnyelse på grund av omständigheterna i det enskilda fallet - t.ex. hälsoför-

- måste sämring bolaget vidare kunna höja premien eller göra andra individuella villkorsändringar av sådana skäl. Naturligtvis kan

inte - lika bolaget litet här som vid nyteckning göra negativa avvikelser från normalvillkoren utan saklig grund,t.ex. när anledningen är en personlig misstro mot kunden utan stöd av några påtagliga omständigheter.

Några materiella begränsningar av bolagets möjligheter att ändra villkoren i samband med behövs alltså inte i

förnyelse lagen. Däremot bör de nyss behandlade om i samband

reglerna information

med villkorsändringar gälla också vid förnyelse (2 kap. 3§ andra stycket).

De föreslagna reglerna i 3 kap. 8§ gäller bara sjuk- och olycksfallsförsäkring; beträffande livförsäkring föreslår vi inte några regler om förfarandet vid förnyelse (se avsnitt 11.3.2 ovan). Inte heller behövs det någon regel i lagen om villkorsändringar i samband med förnyelse av Om har

livförsäkring. försäkringstagaren optionsrätt, bestäms bolagets möjligheter att ändra villkoren av optionsbestämmelserna. I annat fall måste det till mellan för

förhandlingar parterna att någon förnyelse skall komma till stånd, och därvid måste även de nya villkoren diskuteras.

11.7Försäkringstagarens rätt att

säga upp

försäkringen eller att få den ändrad

11.7.1 för

Uppsägning upphörande

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall ha rätt att när som helst avbryta premiebetalningen. Som skall han också ha

regel rätt att få försäkringen avvecklad omedelbart vid uppsägning.

Enligt en sedan länge vedertagen uppfattning har försäkringstagaren vid personförsäkring i rätt att säga upp försäk-

princip obegränsad ringen för upphörande under Flera goda skäl kan

försäkringstiden. åberopas för denna princip: ingås ofta med så lång

personförsäkring försäkringstid att försäkringstagaren inte rimligen bör vara bunden

under hela denna tid; tekniken vid personförsäkring tillåter i princip att försäkringen sägs upp när som helst - åtminstone sedan någon tid förflutit - utan förlust för innebär

försäkringsbolaget; livförsäkring

ofta ett sparande som inte bör vara bundet längre än försäkringste-

kniken och hänsyn till skattelagstiftningen tvingar till.

Vad som avtalas om premiebetalningstid medför sålunda inte att försäkringstagaren förbinder sig att betala premie under hela den

avtalade tiden. Ofta medger försäkringsbolagen uppsägning med

omedelbar verkan även under en period, för vilken premie redan har betalats; annars kan försäkringen upphöra först vid nästa premiebe-

talningstillfälle (jfr 98 § FAL). Detta anses gälla för all personförsäkring, såväl livförsåkring som sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vissa begränsningar av försäkringstagarens handlingsfrihet finns dock (se nedan).

Vid försäkring utan sparmoment innebär försäkringstagarens

uppsägning helt enkelt att försäkringen skall upphöra t.ex. från nästa

Detsamma gäller vid försäkring med spar-

premieförfallodag.

moment, som ännu inte har fått något tekniskt återköpsvär-

positivt

de. Eventuellt begär försäkringstagaren att försäkringen skall

upphöra omedelbart och överskjutande premie betalas tillbaka. Avräkningsfrågorna i sådana fall behandlar vi i avsnitt 11.8.2.

När det gäller försäkringar med sparmoment som har ett positivt

tekniskt återköpsvärde, tar sig uppsägningen formen av en begäran att försäkringsbolaget skall återköpa försäkringen; försäkringsför-

hållandet avslutas alltså genom att bolaget betalar ut försäkringens

tekniska återköpsvärde, I sådana fall gäller i dag vissa inskränkningar i försäkringstagarens handlingsfrihet.

Återköp kan tillåtas när det är säkert att försäkringsfallet förr eller senare kommer att inträffa; det typiska fallet är att vid sammansatt

- där betalas ut när den

kapitalförsäkring försäkringsbeloppet

försäkrade uppnår en bestämd ålder eller när han avlider dessförinnan - försäkringstagaren har betalat ett antal årspremier men sedan vill sluta med försäkringen. Vid livränteförsäkring, där den försäkrades eller medförsäkrades död kan medföra att utbetalningarna

aldrig påbörjas eller att de upphör innan tillgodohavandet har

förbrukats, brukar återköp däremot inte medges annat än i undan-

tagsfall. Dessutom lägger ofta skattereglerna hinder i vägen.

P-försäkringar får nämligen återköpas endast om särskilda skäl

föreligger och riksskatteverket på särskild ansökan medger det eller

det tekniska áterköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr (se anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen). Vidare upptar grunderna vissa inskränkningar i återköpsrätten,

vilka har till syfte främst att hindra att försäkringstagarna skaffar sig skattefördelar genom att belåna nytecknade engångsbetalda försäk-

ringar (eller andra försäkringar med koncentrerad premiebetalning)

hos banker eller andra kreditinstitut. Inskränkningen har formen av en begränsning av återköpsvärdet under de första femton försäk-

ringsåren. Om det begränsade återköpsvärdet tas ut, kommer den

återstående delen av försäkringen att helt sakna återköpsrätt till dess femton år förflutit från tecknandet.

Vi anser att principen om försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen har sådan vikt att den bör uttalas i personförsäkringslagen. Och försäkringstagaren bör som regel ha rätt att när som helst säga upp försäkringen till omedelbart upphörande. En sådan

möjlighet kan vara sakligt påkallad i många fall, och regeln motiveras

dessutom av sitt sammanhang med andra i vårt som

regler förslag, utgår från att försäkringstagaren har en fri (jfr uppsägningsrätt avsnitt 11.5 om villkorsändringar). Regeln har tagits in i 3kap.

3 §.

Emellertid kan försäkringstagarens rätt inte vara helt oinskränkt.

När det gäller rätten att få försäkringen återköpt av bolaget måste

man acceptera de begränsningar som finns i dag. Man kan inte

begära att försäkringsbolaget skall gå med på ett försäkringstekniskt

oförsvarbart återköp, t.ex. när den som har tecknat en försäkring för egen ålderspensionering får veta att han lider av en livshotande sjukdom. Inte heller är det vår sak att ompröva de begränsningar i återköpsrätten som har gjorts av skattetekniska skäl. När återköp är uteslutet - helt eller för viss tid - kan försäkringstagaren i stället

begära att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev; se nästa avsnitt).

Däremot kan uppsägningsrätten vara absolut i den bemärkelsen,

. att försäkringstagaren i och med blir befriad från att

uppsägningen betala ytterligare premier för försäkringen. Vidare bör uppsägningen genomgående få omedelbar verkan (om försäkringstagaren begär det). Även om det föreligger hinder mot återköp, kan beräkningen

av det tekniska återköpsvärdet som ligger till grund för fribrev-

svärdet göras med utgångspunkt från förhållandena vid uppsäg-

ningen.

Försäkringstagarens rätt att säga upp försäkringen kan alltså vara absolut i flera avseenden - men inte i alla. Uppenbarligen kan det inte komma i fråga att i lagtexten ange under vilka förutsättningar återköp skall tillåtas; de försäkringstekniska resonemang som här blir avgörande skulle bli alltför komplicerade för att kunna uttryckas

i lagtext. Lagen kan alltså bara ange den allmänna principen, att rätt .l:_n}..v/;v.;—v;__;trazuulr:@n»I.f.i-§;n£aL1.:l;‘;

till återköp skall finnas när beskaffenhet gör det

försäkringens möjligt. Detaljutformningen av reglerna måste överlämnas till

grunderna, men det blir inte möjligt för ett försäkringsbolag att helt utesluta återköpsrätten för en viss försäkringstyp, som i och för sig är

lämplig för återköp, t.ex. därför att bolaget anser det genomsnittligt

klokare av försäkringstagarna att i stället begära fribrev.

i

Allmänmotivering till 3 kap. 295

11.7.2Ändring av försäkringen

Sammanfattning: Vi föreslår regler om två konkreta möjligheter att få en livförsäkring med sparmoment ändrad: försäk-

ringstagaren skall ha rätt att gå över till premiefri försäkring

(fribrev), och han skall kunna avbryta sparandet och fortsätta

försäkringen som ren riskförsäkring. Härjämte har försäkringstagaren ofta flera andra möjligheter att få en försäkring

ändrad, men vi föreslår inte någon uttrycklig regel om detta.

Den som har tecknat en lång personförsäkring kan under försäkringstiden komma i situationer, där han måste ompröva sitt försäkringsinnehav. Som ovan angetts kan en anledning härtill vara

att försäkringsbolaget ändrar villkoren för försäkringen. Vanligare

torde emellertid vara att förhållandena på försäkringstagarens egen sida inte längre är desamma: hans förmåga och vilja att betala premier kan ändras, liksom hans behov av försäkringsskydd.

Enligt de regler vi hittills behandlat har försäkringstagaren i denna situation två alternativ: att behålla försäkringen och att säga upp den till upphörande, eventuellt i kombination med att han tecknar en ny försäkring av annat slag. (Ibland kan han också belåna försäkringen.) Ofta skulle emellertid den bästa lösningen för honom vara, att försäkringen ändrades på det ena eller andra sättet. Försäkringen kan helt eller delvis byta karaktär utan att samtidigt behöva byta i_ identitet - som kan ha bl.a. för förhållandet till

något betydelse borgenärerna.

il Varken FAL eller KFL innehåller om av

några regler ändring

försäkring i den bemärkelse som avses nu. I försäkringsvillkor och grunder för finns bestämmelser om rätt för försäkrings-

livförsäkring

tagaren att få utbytt mot fribrev (se vidare nedan), men

försäkringen

några andra konkreta ändringsmöjligheter behandlas som regel inte. (Villkoren för s.k. indexförsäkring brukar dock innehålla, att

har rätt att gå över till fast premie; jfr avsnitt

försäkringstagaren

I stället allmänt att man vid ändring av

11.5.3.) anges i grunderna försäkringsavtal skall använda de ”försäkringstekniska antaganden”

som gäller för den eller de aktuella försäkringstyperna.

Emellertid förekommer det i praktiken i inte obetydlig omfattning att försäkringar ändras i det ena eller andra avseendet, och såvitt vi

har kunnat utreda går försäkringsbolagen enligt fast praxis med på

alla rimliga som föreslår; alternativet,

ändringar försäkringstagarna

för bolaget, är ofta att helt förlora kunden. I den mån ändringen innebär ett ökat riskåtagande från bolaget, krävs dock ny hälsoprövning.

296 Allmänmotivering till 3 kap.

Möjligheten att få försäkringen ändrad är en förmån för viktig försäkringstagaren. Vi har emellertid funnit att vi inte bör föreslå någon allmän regel om detta ämne. Det skulle vara förenat med avsevärda svårigheter att i ett tillfredsställande lagtext på sätt ange vilka ändringar skulle ha en rätt till, försäkringstagaren obetingad och här kunde en preciserad befaras med tiden bli även regel inaktuell och låsa utvecklingen av nya Som försâkringsformer. framgått ovan tycks det inte heller finnas något påtagligt behov av en uttrycklig lagregel; bolagens praxis ger redan försäkringstagarna stor frihet. Detta betyder emellertid inte att skulle sakna lagförslaget betydelse för försäkringstagarens att få till stånd en rättsliga möjligheter ändring av försäkringen; bestämmelserna i 3 1 och 3 §§ inverkar kap. även på den frågan. (Dessutom föreslår vi - såsom skall framgå nedan regler om två praktiskt betydelsefulla möjligheter att ändra en livförsäkring med sparmoment.) Till att börja med torde 3 3 § uppsägningsrätten enligt kap. förslaget analogt innebära att försäkringstagaren normalt har rätt att få sådana ändringar i försäkringen som minskar ansvar, bolagets t.ex. sänkning av försäkringsbeloppen eller av ansvarsförkortning tiden. Vidare lär den bestämmelsen i förening med l§ 3kap. medföra att försäkringstagaren har rätt att utan ny hälsoprövning byta ut en standardförsäkring mot en annan standardförsäkring, under den att den nya inte viktiga förutsättningen försäkringen medför större ansvar för bolaget än den gamla. Som tidigare angetts, torde man allmänt kunna säga att reglerna i 3 1 § innefattar ett kap. förbud mot olikformig behandling av kunder; sådana bolagets ändringar som bolaget normalt tillåter försäkringstagarna att göra får alltså inte vägras en enskild försäkringstagare, om det inte finns sådana sakliga skäl för bolagets som skulle kunna inställning motivera avslag på en ansökan om ny Däremot behöver försäkring. bolaget naturligtvis inte gå med på allehanda udda ändringar, som avviker från bolagets vanliga rutiner. Inte heller finns det något hinder mot att bolaget tar betalt av försäkringstagaren för de kostnader som ändringen medför. Som nyss nämnts föreslår vi regler om två speciella ändringsmöjligheter, som försäkringstagaren normalt skall ha rätt till. Härigenom får försäkringstagaren direkt i lagen anvisning på ett par praktiskt mycket användbara sätt att ändra försäkringen. Den ena möjligheten är gammal och välkänd, den andra är - såvitt vi har kunnat finna ny för svenska förhållanden. Båda avser livförsäkring med sparmoment. Den första ändringsmöjligheten är att till försäkringen övergår premiefri försäkring (fribrev), som gäller för ett lägre belopp än det

till 3 297

Allmänmotivering kap.

ursprungligen avtalade. Fribrev utfärdas om

försäkringstagaren avbryter premiebetalningen i förtid. Han kan en antingen göra

framställning till bolaget om att få fribrev utfärdat eller också helt enkelt låta bli att betala aviserade I det senare fallet premier. tillämpas ofta särskilda under det första året efter

regler premieav-

brottet (den s.k. trappan; se avsnitt

13.2)

Förutsättningen för att fribrev skall utfärdas är att

försäkringen

har ett tekniskt återköpsvärde, som inte är helt

obetydligt. (Om

värdet är mycket betalas det ut direkt till

lågt, försäkringstagaren;

det blir alltså i stället ett återköp.) Ju tid har betalats

längre premier

och ju högre det tekniska återköpsvärdet är, desto högre blir det nya försäkringsbeloppet. Detta bestäms så, att det tekniska

återköpsvär-

det blir detsamma omedelbart före och omedelbart efter utfärdandet av fribrevet. Lagen bör ge uttryck för den principiella rätten att få försäkringen ändrad till fribrev, där det är tekniskt har in i

möjligt. Regeln tagits

3 kap. 3 §. Detaljer om för fribrev,

förutsättningarna fribrevsbelopp

m.m. måste däremot liksom nu att

regleras i grunderna. Möjligheten

ändra försäkringen tillbaka till en

premiedragande försäkring

behandlar vi i avsnitt 13.3. Den andra ändringsmöjligheten avser som nämnts också livförsäkring med sparmoment. Vi har här tagit upp en regel om rätt för

försäkringstagaren att avbryta sparandet i och fortsätta försäkringen försäkringen som ren riskförsäkring (3 kap. 9 §).

Det uppsparade värde som i en med

ligger livförsäkring spar-

moment kan tas i anspråk på flera sätt. Om

försäkringstagaren själv

finner att han behöver han ofta att av

beloppet, väljer begära återköp

försäkringen, när sådant är tillåtet Om

(se föregående avsnitt).

försäkringen har pantsatts, kan det hända att med stöd

panthavaren

av den regel vi föreslår i 6 11 § I

kap. tillgodogör sig återköpsvärdet.

båda dessa fall kan emellertid ha ett starkt

försäkringstagaren

intresse av att få fortsätta som ren - det

försäkringen riskförsäkring

är tänkbart att hans hälsotillstånd har försämrats så att han inte kan få ny försäkring alls eller bara mot än

betydligt högre premie

tidigare. Utan en till fortsatt skulle ett

möjlighet försäkring återköp

kunna te sig så att rätten härtill framstod som

oförmånligt,

värdelös. Vi har alltså funnit det att i tillförsäkra försäk-

angeläget lagen

ringstagaren en sådan rätt att fortsätta bör

försäkringen. Samtidigt försäkringsbolaget åläggas en skyldighet att upplysa försäkringstaga-

ren om möjligheten till fortsatt

försäkring. Av försäkringstekniska skäl kan inte fortsättningsförsäkringen

för oförändrat - som skulle

gälla försäkringsbelopp något innebära

ett ökat riskansvar för Vårt

bolaget utan rätt till ny hälsoprövning.

298 till 3 Allmänmotivering kap.

innebär i stället att försäkringstagaren har rätt att fortsätta

förslag

med riskåtagande för bolaget* Eftersom

försäkringen oförändrat

det avtalet skulle sjunka mot noll

riskåtagandet enligt ursprungliga

- skulle ha

vid försäkringstidens slut då hela försäkringsbeloppet

- man därför en med

motsvarats av sparande får försäkring

fallande Vi återkommer i special-

kontinuerligt försäkringsbelopp.

till de komplikationer detta medför.

motiveringen

11.8 Rätten till värde

försäkringens

11.8.1Inledning

Sammanfattning: Försäkringens värde tillhör försäkringstaga-

ren. Det skall honom eller hans rättsinnehavare

tillgodogöras senast när försäkringen upphör.

Vid personförsäkring uppkommer ofta efter hand hos försäkringsbo-

ett av uppsparade medel, vilka ännu inte har

laget tillgodohavande

i för att täcka den försäkrade risken eller för

tagits anspråk

kostnader. Detta kan inträffa flera olika sätt. Det tillhör den

traditionella tekniken för livförsäkring för dödsfall att försäkringstabetalar lika stora trots att risken för dödsfall

garen premier årligen,

är mindre i av än senare. Vidare måste

början försäkringstiden

alltid ske vid de där utbetalning av

uppsparing försäkringsformer

är t.ex. den vanliga sammansatta

försäkringsbelopp garanterad,

I dessa fall det uppsamlade beloppet vid

kapitalförsäkringen. uppgår

slutet av till Endast vid ren

försäkringstiden försäkringsbeloppet. med s.k. naturliga premier förbrukas hela premien riskförsäkring

Även sådan kan dock ha ett visst värde, om

fortlöpande. försäkring

försäkringen mitt under en period, för vilken premie redan

upphör

har betalats.

KFL innehåller i 29 § bestämmelser om avkortning av premien när en i förtid. Om försäkringen upphör under den första försäkring upphör försäkringstiden, har bolaget rätt till s.k. korttidspremie, dvs. den premie som skulle ha bestämts om försäkringen från början hade tecknats för den tid, under vilken den faktiskt kom att gälla. Om det i stället är fråga om en förnyad försäkring, har bolaget bara rätt till s.k. proratapremie (”premie som svarar mot den risk som försäkringen har täckt). Det innebär som regel

‘ Den norska kommittén föreslår en annorlunda utformning av fortsättningsförsäkringen: försäkringen skall under hela den återstående giltighetstiden gälla för ursprungligt försäkringsbelopp, minskat med återköpsbeloppet (se NOU 1983: 56 s. 71). Vi anser den svenska regeln försäkringstekniskt korrektare. (Jfr också det finländska lagutkastet 3 kap. 8 §.)

att bolaget får behålla så stor del av den erlagda premien, som svarar proportionellt mot den del av försäkringstiden som försäkringen har gällt; om försäkringen upphör efter halva försäkringstiden, skall alltså halva premien betalas tillbaka. När risken är olika stor under olika tider - t.ex. vid försäkring av fritidsbåtar, som ligger uppdragna under vintern - kan man också ta hänsyn till det. Reglerna gäller oavsett anledningen till att försäkringen upphör. Korttidspremie är förmånligare för bolaget än proratapremie. Vi har som en allmän princip utgått från att försäkringens värde tillhör försäkringstagaren och skall tillgodogöras honom eller hans rättsinnehavare senast när försäkringen upphör. Vi har sett det som en konsekvens av FRL:s regel att skall drivas utan vinst,

livförsäkring

och vi har funnit det naturligt att sträcka ut till sjuk- och

principen olycksfallsförsäkring, i den mån sådan försäkring har uppsparade

värden. En annan ordning skulle också göra att om

reglerna försäkringstagarens uppsägningsrâtt m.m. ofta framstod som

meningslösa. - I sak stämmer vårt väl med de

förslag överväganden

som ligger bakom FAL. Där har frågan emellertid helt överlämnats till FRL och grunderna (se 101 § FAL och SOU 1925:21 s. 197).

Principen om försäkringstagarens rätt till försäkringens värde skall tillämpas vid avvecklingen av försäkringsförhållandet, oavsett anledningen till att försäkringen upphör. Den skall också gälla när bolaget

av någon anledning är fritt från ansvar utan att något formellt beslut om upphörande träffas, t.0.m. om anledningen är svek från

försäkringstagarens sida (jfr Hellner s. 535). Den får också betydelse

i en del andra situationer, där den närmast kan sägas innebära att

förhållandet mellan bolaget och försäkringstagaren skall regleras på ett försäkringstekniskt riktigt sätt.

Vi behandlar olika praktiska konsekvenser av denna princip nedan

(avsnitt 11.8.2-11.8.5). Den vanligen långa försäkringstiden och den

speciella tekniken vid framför allt livförsäkring medför, att lösningarna inte kan bli riktigt lika enkla som i KFL.

11.8.2 Den ekonomiska när

uppgörelsen försäkringen upphör

Sammanfattning: När en försäkring upphör, skall det göras en

avräkning mellan parterna och försäkringens värde betalas ut

till försäkringstagaren. Detta gäller oavsett anledningen till upphörandet och även om kan åberopa någon grund bolaget

för ansvarsfrihet i

övrigt.

I avsnitt 11 .7.1 behandlar vi ett sätt för att

försäkringstagaren tillgodogöra sig försäkringens värde, nämligen att han begär återköp av försäkringen. Lika litet som man kan i lagen ge detaljerade regler

om under vilka förutsättningar återköp skall vara tillåtet, kan man där ange hur stort återköpsbeloppet skall vara. Dessa frågor måste

överlämnas till grunderna (se 3 kap. 3 § förslaget). Ett mera allmänt för principen om försäkringstagarens rätt uttryck

till försäkringens värde har vi gett i 3 kap. 6 §. Regeln gäller för andra fall av förtida upphörande än återköp, t.ex. när bolaget säger upp

i förtid eller när av någon anledning är fritt från

försäkringen bolaget

ansvar för en händelse som automatiskt innebär att försäkringen upphör (främst den försäkrades död). Om försäkringen i den sistnämnda typen av fall hade kunnat återköpas, blir avräkningen dock i princip densamma som vid ett vanligt återköp.

Ovan har nämnts att återköp i formell bemärkelse förekommer endast vid försäkring med sparmoment men att även rena riskförsäkringar kan ha ett försäkringstekniskt värde, eventuellt bara i den enkla formen att den senast erlagda premien ännu inte har förbrukats helt.‘ Också när en sådan försäkring upphör i förtid, skall det enligt

förslaget göras en avräkning mellan parterna och försäkringens

värde betalas ut till försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

är att inte i något fall skall tjäna på att

Principen försäkringsbolaget

en i förtid. Å andra sidan skall bolaget normalt

försäkring upphör

inte heller behöva förlora på försäkringen; bolaget skall ha rätt att behålla så mycket av erlagda premier, som svarar mot de kostnader

som har för Om försäkringen avbryts i uppkommit försäkringen. början av försäkringstiden och premierna inte uppgår till kostnader-

nas belopp, kan det dock inte undvikas att bolaget gör en förlust;

något ytterligare krav mot försäkringstagaren kommer av naturliga

skäl inte i fråga.

Även beräkningen av dessa värden måste överlämnas till villkor

och grunder och till försäkringsinspektionens övervakning av dessa.

Allmänt kan man knappast säga mer, än att uppgörelsen skall vara

försäkringstekniskt korrekt. Såvitt gäller återbetalning av oförbru-

kad premie, har vi i samråd med branschens företrädare kommit fram till att man bör följa de principer som gäller enligt KFL. Detta kan visserligen innebära att bolaget i vissa fall inte kan tillgodoräkna

t.ex. hela den som har betalats till det ombud som

sig provision

ombesörjde försäkringen, men försäkringstagarens rätt bör åtminstone inom vissa gränser vara oberoende av hur bolaget i det enskilda fallet har ordnat sitt förhållande till ombudet.

Synsättet är inte självklart. Inom försäkringsbranschen har man framför allt tidigare - närmast med anknytning till köprätten - hävdat att försäkringstagaren genom premiebetalningen byter premien mot en vara, nämligen det framtida försäkringsskyddet. Den erlagda premien skulle med detta synsätt omedelbart uppgå i

därför försäkringens tekniska återköpsvärde och någon separat premieåterbetalning inte komma ifråga. Under senare år har man dock allmänt medgett återbetalning av oförbrukad fortfarande är

premie, även i fall när det tekniska återköpsvärdet negativt.

i

Allmänmotivering till 3 kap. 301

Samtidigt bör lagens bestämmelse (och tillsynen) medge bolagen

en viss rörelsefrihet. Man måste - särskilt i av den

början nya

- räkna med att förhållandevis

lagstiftningens giltighetstid godta

enkelt utformade beräkningsregler, även om de inte ger exakt

riktigt

resultat i varje enskilt fall. Vidare bör kunna innebära, att

reglerna ingen återbetalning skall ske om det möjliga värdet uppenbarligen är

så lågt att det inte står i rimlig proportion till kostnaderna för

uträkning och utbetalning.

11.8.3Belåning av försäkringen

Sammanfattning: Försäkringstagaren skall ha rätt att belåna försäkringen hos bolaget, när detta är försäkringstekniskt

möjligt.

Ett enklare och mindre ingripande förfogande över försäkringens

värde är att försäkringstagaren belånar hos

försäkringen försäkrings-

bolaget. (Han kan naturligtvis också låna pengar av någon annan och pantsätta försäkringen hos denne. Den möjligheten behandlar vi i avsnitt 14.4 nedan).

Belåning tillåts som regel i sådana fall, där återköp är möjligt. Vid sådana försäkringar enbart för dödsfall där

återköpsvärdet sjunker

mot slutet av försäkringstiden medges belåning dock inte. Som ovan nämnts, innehåller grunderna också belåningsspärrar som skall hindra att försäkringstagaren skaffar sig skatteförmåner att

genom

omedelbart belåna en nytecknad försäkring.

För den som måste ta värdet av sin försäkring i anspråk är

belåning

ett bra sätt, även om en belåningsom regel inte ger försäkringstagaren riktigt lika mycket pengar som ett återköp. Det finns därför skäl att i lagen slå fast principen, att belåningsrätt skall finnas där så är möjligt (se 3 kap. 3 § förslaget). På samma sätt som i om

fråga

återköp och fribrev måste dock de närmare förutsättningarna för förfogandet, beloppens storlek m.m. regleras i grunder och villkor. Och lika litet som i fråga om återköp har vi att

anledning ifrågasätta

de begränsningar som i av till

dag gäller hänsyn skattelagstiftning-

en.

Belåning av försäkring ger också upphov till en del speciella kontraktsrättsliga frågor: om lånet skall vara från ouppsägbart

i bolagets sida, vad som skall gälla vid försummad

räntebetalning

444 m.m. Som anges i avsnitt 7.1 anser vi inte att dessa behöver

frågor

lösas i personförsäkringslagen. Vi återkommer i avsnitt 14.4.2 till belåningens verkningar i förhållande till man.

tredje

rXwW,rr*rA—“*“V“‘ .

302 till 3 Allmänmotivering kap.

11.8.4 Rätten till återbäring

Sammanfattning: För den grundbundna försäkringens del slår

vi fast rätten till återbäring i lagen. De närmare förutsättning-

arna och måste dock även här överlämnas till villkor

detaljerna

och Därutöver den allmänna regeln om

grunder. gäller försäkringstagarens rätt till försäkringens värde.

rätt till återbäring är en direkt följd av den

Försäkringstagarens

berörda i FRL, att livförsäkring skall drivas utan

tidigare principen

vinst. uppgår under nuvarande förhållanden till

Återbäringen

betydande belopp, och rätten att på detta sätt få del i verksamhetens vinst är därför en viktig del av de förmåner försäkringen erbjuder. i formell bemärkelse förekommer bara vid livförsäkring.

Återbäring

Även vid och kan dock ibland en

lång sjuk- olycksfallsförsäkring

motsvarande ske vid slutet av försäkringstiden, fast

utbetalning

beloppen inte brukar bli så stora.

med med principerna för Systemet återbäring sammanhänger

av Av säkerhetsskäl bestäms premierna försik-

beräkning premier.

och det uppstår därför normalt ett överskott på försäkringsverk-

tigt,

samheten. Detta tillförs såsom återbäring. Åter-

försäkringstagarna

storlek beror således utfallet av verksamheten. Utfäs-

bäringens på

telse om får inte annat sätt än i med

återbäring göras på enlighet reglerna om tilldelning (7 kap. 8 § tredje stycket FRL).

Det bör dock observeras att FRL:s föreskrifter om återbäringsfond m.m. inte för utländska försäkringsbolag som driver

gäller

verksamhet i Dessa har också en något större

Sverige. bolag

rörelsefrihet i om än de svenska bolagen. Här

fråga premiesättningen

kan man alltså tänka mot nettopremier, dvs.

sig försäkring försäkring mot lägre premier utan rätt till återbäring.

betecknas ibland som en del av vilken v.h6;‘::._¢.r1J.1

Återbäringen premierna,

till man brukar säga att kostnaden för

återgår försäkringstagarna;

är minus för fördel-

försäkringen premien återbäringen. Principerna

och av överskottet kan emellertid lika väl motivera

ning utbetalning

att återbäringen i stället betraktas som ett tillägg till det avtalade - försäk- -

försäkringsbeloppet; utöver detta belopp, som tillkommer «

ringstagarna oavsett utfallet av försäkringsverksamheten, utgår

återbäringen, vars storlek är beroende av verksamhetens förlopp. Vilket betraktelsesätt man bör inte påverka utformningen av -,‘..n4n.n-oer.-x..r.x:

väljer . reglerna om återbäring.

i första hand av FRL. Som nämnts är

Återbäringen regleras

att all skall drivas till försäk-

principen, livförsäkringsverksamhet

förmån och allt överskott därför avsättas till en

ringstagarnas

och komma dem till Detta medför att

återbäringsfond godo.

i

_g till 3 kap.

Allmdnmotiverifig 303 A

praktiskt taget alla livförsäkringar är förenade med rätt till återbär-

ing. Eftersom bruttopremierna för individuell livförsäkring är

desamma hos praktiskt taget alla bolag* men återbäringen växlar, både till belopp och till system för tilldelning, utgör återbäringen en av de faktorer som kan bestämma en försäkringstagares val mellan olika försäkringar och försäkringsbolag. Detta har vi berört på tal om

bolagets informationsskyldighet (avsnitt 10).

Bland de regler i FRL som särskilt rör är den förut

återbäringen

nämnda skälighetsprincipen 2 §). Den har ansetts

(7 kap. principen

medföra att det för varje försäkring skall beräknas en

fortlöpande

s.k. retrospektiv reserv, som utgör skillnaden mellan

på försäkringen

belöpande inkomster och utgifter (varvid till även hör

”utgifterna” avsättningar till det konsolideringskapital, som måste byggas upp

innan någon återbäring kan ske). Närmare bestämmelser om beräkningen av retrospektiv reserv finns i beträffande

grunderna återbäring till försäkringstagarna” (återbäringsgrunderna, se 7 kap.

8§ FRL). Skillnaden mellan den retrospektiva reserven och det tekniska återköpsvärdet brukar kallas tekniska vinst

försäkringens och ligger till grund för beräkning och av tilldelning återbäring.

Vad beträffar återbäringens förekommer i huvudsak två

beräkning

metoder som brukar kallas

Vinstsamling respektive beloppshöjning.

Vinstsamling innebär att återbäring tilldelas vid

försäkringens

upphörande med ett belopp lika med den tekniska vinsten. Den tekniska vinstens storlek påverkar således inte riskdel;

försäkringens

l återbäringsbeloppet blir detsamma vid dödsfall som vid

återköp.

i Även vid är att tilldelas först

beloppshöjning huvudregeln återbäring

vid försäkringens upphörande, men dess storlek bestäms därvid som

i

om den tekniska vinsten hade använts som för en

engångspremie

F

tilläggsförsäkring. Härigenom förstärks även försäkringens riskdel;

med denna metod utgår det alltså ett vid

högre återbäringsbelopp

dödsfall än vid ett återköp som görs vid samma Detta

tidpunkt.

påverkar i sin tur den reservens under

retrospektiva utveckling försäkringstiden (se sifferexempel i NFT 1983 s. 317). För försäkringar med pågående periodisk utbetalning tillämpas i regel belopps-

höjning, och ett tilldelas vid

återbäringsbelopp varje utbetalningstill-

fälle.

De nu beskrivna inte av FRL eller

beräkningsmetoderna framgår

dess förarbeten. De alternativ som nämns i 7

kap. 8 § andra stycket har (med en redaktionell ändring) förts över från 1948 års och

lag återger tidigare praxis. Det var då brukligt att återbäring tilldelades

varje försäkring årligen och användes för något av de ändamål som omtalas i lagen.

Ansvar Liv, som meddelar försäkring endast för helnyktra, har något lägre riskpremier för män än övriga bolag.

304 till 3 Allmänmotivering kap.

måste för vilka

Uppenbarligen principerna premieberäkningen,

bestämmer uppkomsten av sådant överskott som skall återbäras, liksom hittills komma till uttryck i FRL. Detsamma gäller princi-

perna för fördelning av återbäringen mellan olika försäkringar.

Denna reglering hör inte hemma i personförsäkringlagen.

Däremot verkar det berättigat från både saklig och systematisk att den om rätt

synpunkt, grundläggande regeln försäkringstagarens

till finns med i har

återbäring personförsäkringslagen. Rättigheten

sådan ekonomisk betydelse för försäkringstagarna, att den inte bör uteslutande genom grunderna. Även den civilrättsliga

regleras

av rätten till återbäring måste emellertid bero i första

regleringen

hand av de som fastslås i FRL, och några detaljregler kan

principer inte ges i den civilrättsliga lagen (se 3 kap. 10 § förslaget).

Det kunde i med det verka närliggande att

enlighet föregående

direkt slå fast rätten att få återbäring i en civilrättsligt tvingande regel och eventuellt göra denna tillämplig på alla former av personförsäkring. Vi har emellertid funnit att man av praktiska skäl bör begränsa till som drivs med grunder; för

tillämpningsområdet försäkring

försäkring utan grunder kan det antas att överskotten blir små. Och inte ens området för bör regeln om rätt

på grundbunden försäkring

till återbäring vara absolut; det bör inte uteslutas att överskottet ibland kan komma försäkringstagarna till godo på annat sätt, t.ex. av Avgörande för vår

genom generella ändringar premienivån.

här har varit, att alla kommer att omfattas av

inställning försäkringar

den allmänna i 3 6§ om försäkringstagarens rätt till

regeln kap.

värde; även om formellt återbäringssystem är

försäkringens inget

anordnat, skall försäkringens värde alltid tillgodogöras försäkringseller hans rättsinnehavare i form. Återbäring är bara tagaren någon ett av de sätt, varpå försäkringens värde kan tillföras försäkringstagaren. Den återbäring som tillkommer en viss försäkring kan som nämnts

tillgodgöras försäkringstagaren som vinstsamling eller beloppshöj-

ning. I mindre omfattning förekommer också att återbäringen

genom reduktion av kommande premier. I amerikansk

tillgodogörs

rätt har det sedan lång tid förelegat en betydande valfrihet. Enligt staten New Yorks lag skall exempelvis alltid fyra bestämda ”options” stå öppna, och det förekommer även andra möjligheter än dessa fyra. I Sverige har det däremot hittills varit ovanligt att försäkringstagaren haft frihet att välja det sätt att tillgodogöra sig återbäring som passar honom bäst. mot att lämna valfrihet

Huvudargumentet

har varit kostnaderna. Såvitt gäller en frihet att byta form för under finns det också i vissa fall

tillgodogörandet försäkringstiden,

hinder. Vi anser det inte tillräckligt motiverat att

försäkringstekniska

införa en tvingande om valfrihet för försäkringstagaren.

lagregel

får i stället prövas i den ordning som gäller för grundernas

Frågan

kap.

fastställande. I den mån försäkringstagaren har en valfrihet, är det

dock viktigt att han görs uppmärksam på den när försäkringen

tecknas. Eftersom olika bolag har olika system för återbäringen, kan försäkringstagaren också välja det system han vill ha genom valet av

försäkringsbolag; återbäringssystemet hör till de ämnen som det är

angeläget att bolaget tar upp i den information som lämnas innan en

försäkring meddelas. När återbäringen för en kapitalförsäkring för dödsfall enligt avtalet skall tillgodogöras genom vinstsamling eller beloppshöjning, kan försäkringstagaren för närvarande med bolagets medgivande få

tilldelning och utbetalning av en del av återbäringen redan under

försäkringstiden. Vi har för detta speciella fall övervägt en regel om rätt för försäkringstagaren att få återbäring utbetald redan under

försäkringstiden. Vi lägger emellertid inte fram något sådant förslag. Vi har nämligen i samråd med försäkringsverksamhetskommittén

kommit fram till att frågan snarare hör till den kommitténs

sakområde. Försäkringsverksamhetskommittén har tagit upp ämnet

i sitt betänkande (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten (s. 273 ff).

11.8.5 Premiejustering efter ansvarsfrihet

Sammanfattning: Ansvaret och rätten till premie skall följas åt.

Därför skall eller återbäringen om

premien justeras, bolaget

på grund av premiedröjsmål har varit fritt från ansvar under

någon del av försäkringstiden.

Om en försäkring helt eller delvis har trätt ur kraft därför att

försäkringstagaren inte har betalat premien, kan försäkringen enligt

nu tillämpande och villkor om

grunder återupplivas samtliga

utestående premier betalas inom ett år från den

ursprungliga

förfallodagen (se närmare i avsnitt 13.3 nedan). De flesta svenska bolag behåller hela den sålunda erlagda premien och behandlar den på vanligt sätt, trots att bolaget tekniskt sett inte har lämnat fullgod motprestation; bolaget har ju under en del av den tid som premien avser varit helt eller delvis fritt från ansvar. Detta brukar motiveras med att den motsvarar

överskjutande premiedelen ungefär dröjs-

målsränta och för kostnader i av

ersättning bolagets anledning

dröjsmålet ett argument som kan vara riktigt i vissa fall men knappast i alla. Ett har dock en annan såvitt

bolag ordning gäller

livförsäkring: man tar visserligen in hela den obetalda men

premien

gör sedan en

försäkringsteknisk avräkning. Försäkringstagarens tillgodohavande belastas med dröjsmålsränta och gottskrivs den del

306 till 3

Allmänmotivering kap.

av som inte har motsvarats av risk för bolaget. Överskottet

premien

som regel till försäkringens återbäring men kan också användas

läggs

för sänkning av nästkommande premie.

-

Vårt förslag till personförsäkringslag bygger - liksom KFL på

att och ansvaret skall följas åt. Det innebär å

grundtanken premien

ena sidan att inte har rätt till premie för tid då det har varit

bolaget

utan ansvar och å andra sidan att försäkringstagaren är skyldig att betala för tid då han har varit skyddad. Undantag gäller bara

premie

där på grund av egen försummelse bär

för ett par specialfall, bolaget

visst ansvar utan rätt till premie (se 3 kap. 7 och 9 §§ förslaget). Eftersom i inte driver in obetalda premier vid

bolagen praktiken

individuell blir den konsekvensen dock att

försäkring, viktigaste bolaget måste jämka premien, om det på grund av premiedröjsmål

har varit fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden.

innebär alltså, att alla bolag skall gå över till systemet med

Förslaget

skall behandlas i special-

försäkringsteknisk avräkning. i Detaljerna motiveringen.

om premiejustering efter ansvarsfrihet har tagits in i 3 kap.

Regeln

6 § trots att sambandet med premiebetalningsreglerna

förslaget,

också hade kunnat motivera en placering i 5 kap. De finländska och norska kommittéerna föreslår inte någon motsvarande regel, och därvid har önskemålet om parallellitet i uppställningarna fått bli

bestämmelsen kan tas in som en andra punkt i 3 kap. 6 §

avgörande;

Det nära sammanutan att den gemensamma paragrafföljden bryts.

med rätten till försäkringens värde är också ett skäl för den

hanget

placering vi föreslår.

..

&

.;-

sou 1og6;56 Allmänmotivering till 4 kap. 307

12 av

Begränsningar försäkringsbolagets

ansvar

Allmänmotivering till 4 kap.

12.1 -

Inledning reglernas karaktär m.m.

I detta avsnitt - och i 4 -

Sammanfattning: kap. lagförslaget

behandlas huvudsakligen sådana av

begränsningar försäkrings-

bolagets ansvar som beror på att eller den

försäkringstagaren

försäkrade har brutit mot någon av de s.k. till

biförpliktelserna försäkringsavtalet. I allmänhet utformas visserligen förutsättningarna för bolagets ansvar och försäkringsskyddets omfatt-

ning bäst genom förhandlingar mellan parterna och konkurrens mellan bolagen, men för ett par särskilda situationer föreslår vi tvingande som minskar för

regler bolagets utrymme ansvarsbegränsningar. Reglerna handlar om försäkringstaga-

rens upplysningsplikt, framkallande av samt

försäkringsfallet

om s.k. symtomklausuler och fareökningsbestämmelser. Förslaget ansluter relativt nära till FAL.

Vi har tidigare (i avsnitt att som inte bör

7.1) angett lagen huvudregel

bestämma vilka risker försäkringen skall omfatta; det skall vara

eller - bolagets genom förhandlingar parternas sak att bestämma omfattningen av den risk bolaget skall överta. Men detta är bara huvudregeln; avtalsfriheten bör inte gälla i alla lägen ens detta

område. I 4 kap. föreslår vi ett antal med att för vissa fall

regler syfte

inskränka bolagens möjligheter att friskriva

sig från ansvar eller göra gränserna kring ansvarsområdet alltför stela. Reglerna handlar om

verkningarna av att försäkringstagaren har lämnat oriktiga uppgifter

vid avtalets ingående eller framkallat och om

själv försäkringsfallet

vissa former av undantag från ansvarsområdet

(s.k. symtomklausuler och fareökningsbestämmelser). I FAL är motsvarande bestämmelser utspridda på olika ställen (se 4-10, 18-20,

99 100, 121 och 124 §§). Tvingande bestämmelser av denna typ torde återfinnas i

försäkrings-

avtalslagstiftningen i nästan alla länder. Såvitt gäller grunden för att av detta

lagstiftningen bör uppta regler

kan det först erinras om att - att

slag, huvudregeln bolaget självt

till 4 sou 1986:56 308 Allmänmotivering kap.

- mer bestämmer hur dess ansvar skall avgränsas grundar sig på än teoretiska. Om de svenska försäk-

praktiska överväganden på

hade allmänheten försäkringar med många

ringsbolagen erbjudit

som ledde till att ofta uteblev, skulle det ha

undantag, ersättningen

funnits skäl att ge tvingande regler också på denna punkt;

goda

liknande förekommer andra områden. Oavsett vad

lagstiftning på

som i det enskilda fallet må kunna läggas försäkringstagaren till last, är det en om en stor andel av blir

dålig försäkring försäkringstagarna

utan den väntade - Att vi i huvudsak har avstått från

ersättningen.

att föreslå om ansvarets beror alltså främst på att

regler avgränsning

vi har funnit att branschens och konkurrens-

egen produktutveckling

en mellan i stort sett garantier för en

bolagen ger tillräckliga av naturligtvis har även ändamålsenlig utformning försäkringarna; betydelse i sammanförsäkringsinspektionens tillsynsverksamhet

hanget.

Det finns emellertid delar av där varken

försäkringsavtalsrätten,

konkurrensen mellan bolagen eller den enskilde försäkringstagarens att förhandla med sitt ger tillräckliga resultat. Ingen

möjlighet bolag

tar vid avtalets ingående upp förhandlingar om vad

försäkringstagare

som skall om han av oaktsamhet lämnar om

gälla, oriktiga uppgifter

sin hälsa eller om han skulle Inte heller konkurrerar

begå självmord.

inbördes i sådana frågor. Det finns också frågor om den

bolagen

- där

teknik bolagen använder för vissa ansvarsbegränsningar

villkoren ofta är lika för alla bolag som den enskilde inte så lätt kan sätta in i och ännu mindre har att påverka. De

sig någon möjlighet

vi föreslår i 4 avser sådana områden, där

regler kap. väsentligen

till mot alltför drako-

försäkringstagarnas viktigaste möjlighet skydd

niska villkorsbestämmelser i lagstiftning. De regler

ligger tvingande

vi föreslår ansluter relativt nära till gällande rätt. Liksom när det gäller motsvarande bestämmelser i FAL, uppstår med vårt för

förslag frågan om gränsen mellan tillämpningsområdet

de och de s.k. som

tvingande reglerna omfattningsbestämmelserna,

i bestämmer fritt över. De regler vi föreslår i 4 kap.

bolagen princip

drar på olika områden upp klara gränser för vad som kan

visserligen

avtalas mellan parterna och för vad ett bolag kan åberopa som grund för att avslå ett Men utanför dessa områden

ersättningsanspråk.

det ett fält, där det är osäkert om en villkorsbestämmelse är

uppstår

de bestämmelserna eller är tillåten med

förbjuden enligt tvingande

stöd av den allmänna avtalsfriheten. I sådana fall får räckvidden av bestämmelser fastställas med

lagens

av allmänna för varvid syftet med de

hjälp principer lagtolkning,

måste få stor Man kan tänka sig fall där

tvingande reglerna betydelse.

en villkorsbestämmelse i och för faller utanför var och en av de

sig

bestämmelserna men där konsekvenserna av villkoret

tvingande

strider mot de som bär upp lagens bestämmelser.

uppenbart syften

Som exempel på sådana situationer kan nämnas det norska rättsfallet NRt 1979 s. 554 dock -

(som avsåg skadeförsäkring) där Høyesterett

utan att ta ställning till om någon enskild av FAL:s tvingande bestämmelser var - underkände en i villkoren

tillämplig gjord ansvarsbegränsning genom att hänvisa till en grundläggande princip i försäkringsavtalslagens regler. Vi återkommer nedan tvingande

till något fall där ett liknande betraktelsesätt skulle kunna bli aktuellt för del avsnitt 19.4.6). — En jämförelse med

personförsäkringens (se

de delvis mycket konkret utformade reglerna i lagen får särskild betydelse, om det blir fråga om att tillämpa 36 § avtalslagen.

Vi har diskuterat denna fråga också under arbetet med en skadeförsäkringslag. Vi överväger där en bestämmelse av innebörd, att lagens regler om framkallande av försäkringsfall, brott mot säkerhetsföreskrifter m.m. skall tillämpas också på försäkringsvillkor som begränsar försäkringens omfattning, när begränsningen beror av om någon på den försäkrades sida har vållat skadan eller på förhand känt till de förhållanden som orsakat denna, eller om vissa försiktighetsmått har underlåtits vid hantering, tillsyn eller förvaring av den försäkrade egendomen.

En bestämmelse av det slaget ger i stort sett uttryck för vår allmänna inställning hur dessa frågor bör lösas, men vi har ännu inte kommit till något slutligt resultat för skadeförsäkringens del. För personförsäkringen har frågan mindre praktisk betydelse, eftersom biförpliktelserna (frånsett upplysningsplikten) här spelar en ganska undanskymd roll. Vi har därför funnit att det i varje fall inte i personförsäkringslagen finns tillräckliga skäl att ta in en allmän regel av det diskuterade slaget.

Det kan samtidigt finnas anledning att något beröra förhållandet

mellan dessa regler och försäkringstekniken. Till grund för all privat

försäkringsverksamhet ligger försäkringsmässiga överväganden av

risken, vilka är avgörande för om försäkring skall meddelas och i så fall mot vilken premie och på vilka villkor i övrigt. Det är

premierna

som skapar det ekonomiska för verksamheten. Om man

underlaget

lämnar dessa utgångspunkter, man sig från det som

avlägsnar

kännetecknar i varje fall individuell enskild försäkring. Det bör emellertid också framhållas att lagregler som inskränker bolagens möjligheter att begränsa sitt ansvar inte på något sätt behöver strida

mot försäkringsteknikens krav. En risk som på grund av en

lagbestämmelse måste omfattas av försäkringen kan kalkyleras och beaktas vid prövningen av en försäkringsansökan på samma sätt som

en risk som bolaget övertar frivilligt. Man får bara se till att inte risken är av sådant slag att den från andra synpunkter är olämplig att försäkra, t.ex. att lätt kan missbrukas eller att

försäkringen premien

blir så hög att försäkringen inte kan tecknas av dem som behöver den. Reglerna måste också ge förutsebara - och därmed

någorlunda

-

kalkylerbara resultat.

Det råder delvis delade meningar om vilken terminologi man bör använda för denna typ av (eller rättare sagt: för den typ av

regler

villkorsbestämmelser, som reglerna tar sikte på); se Hellner s. 132f och Selmer s. 142 f.

det sätt att se saken som hittills torde ha varit vanligast i

Enligt Sverige, avser reglerna biförpliktelser för försäkringstagaren (därvid

skyldigheten att betala premien ses som hans huvudförpliktelse).

Försäkringstagaren har alltså en plikt att lämna riktiga upplysningar

vid avtalets ingående, att inte själv framkalla försäkringsfall osv. Denna terminologi har delvis använts i FAL; se rubriken före 4-10 §§.

en annan handlar om förutsättningar för

Enligt mening reglerna ansvar (se det norska lagförslaget, 4 kap.). försäkringsbolagets Bolaget har ingått avtalet och beräknat premien med utgångspunkt från att lämnade uppgifter är riktiga osv., och reglernas viktigaste

funktion är att ange vad som gäller om dessa förutsättningar visar sig

vara oriktiga.

Det finns goda skäl för båda dessa synsätt, men ingendera

terminologin passar enligt vår mening riktigt bra för alla de regler

som avses. När det gäller mera bestående riskförhållanden, kan det ibland vara naturligt att tala om förutsättningar för avtalet; uppkommer risken mera tillfälligt genom den försäkrades handlande, ter det

att tala om en för honom att inte handla på detta

sig lämpligare plikt

vis. Eftersom valet av terminologi inte har någon betydelse för

sakliga innehåll, har vi inte funnit det nödvändigt att

reglernas

ansluta strängt till någondera linjen. Som en sammanfattande beteckning har vi i stället valt den i sammanhanget neutrala

kapitelrubriken Begränsningar av försäkringsbolagets ansvar, som

åtminstone ger ett ganska klart besked om vad kapitlet handlar om.

Såvitt gäller verkningarna av att försäkringstagaren vid tecknandet

lämnar oriktiga har vi dock i lagtexten använt den

uppgifter, traditionella pliktterminologien.

Upplysningsplikten

12.2.1Inledning

Sammanfattning: FAL:s regler är delvis stränga: även ett

ganska ursäktligt brott mot upplysningsplikten kan leda till att

alls KFL har en men den

ingen ersättning utgår. mjukare regel,

kan inte oförändrad föras över till personförsäkringslagen; där

bör man ha bestämmelser, som anknyter mer till

utförligare försäkringstekniken.

Försäkringstagarens och den försäkrades skyldighet att lämna upp-

vid avtalets ingående har stor betydelse vid personförsäklysningar

ring, främst därför att uppgifterna om den försäkrades hälsotillstånd år avgörande för om skall meddelas och för

försäkring premiesättningen. FAL innehåller utförliga regler om upplysningsplikten

(4-10 §§), vilka har sitt kanske viktigaste i

tillämpningsområde personförsäkringen. Vid de försäkringar som omfattas av KFL har

upplysningsplikten i allmänhet mindre betydelse, och det är därför naturligt att KFL innehåller bara en i ämnet

paragraf (30 §). Vid

sidan av både FAL och KFL gäller allmänna om

avtalsrättsliga regler

ogiltighet av avtal vid bl.a. svek.

FAL:s regler innebär i huvudsak, att kan

försäkringsersättningen

falla bort helt eller reduceras den s.k. om

enligt prorataregeln,

försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet har eftersatt sin upplysningsskyldighet på sådant sätt att det rubbar för

grunderna bolagets riskbedömning. Avgörande för nedsättningens storlek är den oriktiga uppgiftens för och även en betydelse riskbedömningen,

ringa oaktsamhet kan medföra att hela ersättningen uteblir. I våra direktiv framhålls, utan att man särskilt nämner

personförsäkringen,

att en sådan påföljd kan te med tanke

sig mycket sträng, särskilt på

bolagens möjligheter att anpassa premien med hänsyn till möjlighe-

ten av oaktsamhet av denna

typ.

Genom KFL har en omläggning skett för konsumentförsäkringar-

nas del; bl.a. medför ringa oaktsamhet inte någon påföljd, och i övrigt sker nedsättningen efter en Såsom skall

skälighetsbedömning.

utvecklas nedan, kan KFL:s system emellertid inte oförändrat föras över till personförsäkringen. har delvis en annan

Försäkringsskyddet

karaktär, och andra försäkringstekniska synpunkter framträder. Det behövs mer utförliga regler på detta område, och utform-

reglernas

ning bör påverkas av den speciella tekniken vid framför allt

livförsäkring.

12.2.2 innehåll

Upplysningspliktens

Sammanfattning: Försäkringstagaren och den försäkrade skall

lämna riktiga och svar de som försäk-

fullständiga på frågor

ringsbolaget ställer till dem. Däremot skall de som regel inte ha

någon skyldighet att lämna uppgifter spontant; undantag görs

bara då ett förtigande kan anses som svek eller handlande i

strid mot tro och heder. kan brott mot

Bolaget åberopa upplysningsplikten, om försäkringstagaren eller den försäk-

rade lämnar oriktig eller av oaktsamhet

uppgift uppsåtligen

som inte är ringa. Att inte

försäkringstagaren insåg uppgiftens

betydelse för bolaget, hindrar inte från att

bolaget åberopa uppgiftens oriktighet.

FAL innebär att försäkringstagaren spontant skall lämna bolaget riktiga upplysningar om alla de förhållanden som han inser (eller

hade bort inse) vara av betydelse för bolagets bedömning av hans

ansökan (se 7 §). Denna regel har emellertid i praktiken knappast

någon självständig betydelse. Upplysningar inhämtas i stället genom att försäkringstagaren får fylla i ett mer eller mindre utförligt

frågeformulär, som bolaget tillställer honom. Formuläret innehåller frågor om den försäkrades hälsotillstånd och de övriga förhållanden,

som bolaget anser ha betydelse för riskbedömningen. Det ligger nära

till hands att uppfatta bruket av frågeformulär på det sättet, att formuläret uttömmande anger vilka upplysningar bolaget anser sig behöva. Försäkringstagaren skulle alltså i allmänhet ha fullgjort sin

upplysningsplikt, när han har lämnat riktiga och fullständiga svar på

frågorna i formuläret och, i förekommande fall, ställt till

sig förfogande för läkarundersökning (och därvid avgett särskild hälsodeklaration) samt lämnat de tilläggsupplysningar som bolaget finner anledning att begära.

Personförsäkringslagens bestämmelser bör enligt vår mening utgå

från den praxis som nu i korthet har beskrivits. Försäkringstagaren

bör inte ha någon självständig upplysningsplikt utan endast en skyldighet att riktigt och fullständigt besvara de frågor som försäk-

ringsbolaget ställer. Det får ankomma på bolaget att formulera frågorna så att svaren ger de nödvändiga Anser

upplysningarna.

bolaget sedan att information behövs, får skaffa

ytterligare bolaget

sådan - från För

antingen försäkringstagaren själv eller från andra. att bolaget skall få erforderligt underlag för sin bedömning, är det då ofta nödvändigt att försäkringstagaren (eller den försäkrade) ger

bolaget fullmakt att begära upplysningar om honom hos läkare, försäkringskassa m.fl. Härvid måste hänsyn tas till de krav på skydd ._

för den personliga integriteten som har berörts tidigare (se avsnitt 7.1

ovan). Självklart får bolaget över huvud taget inte ställa frågor om sådant som inte kan ha någon betydelse för dess bedömning av

försäkringsansökan.

Däremot bör man inte till att avse

begränsa upplysningsplikten bara uppgifter som försäkringstagaren själv inser kan ha betydelse

för bolagets bedömning (jfr å ena sidan 7§ och å andra sidan 6§

FAL). Om upplysningsplikten endast går ut på att försäkringstaga-

ren skall besvara bolagets frågor, bör man kunna kräva att han

,. besvarar dessa vilken han än kan ha om av nøgmg .

riktigt mening betydelsen de begärda upplysningarna. Uppgifter om tillfälliga besvär och

kortare sjukperioder, som för den enskilde framstår som tämligen betydelselösa, kan för en erfaren riskbedömare bilda ett mönster som ger anledning att undersöka den försäkrades hälsa närmare i något avseende. För att en sådan skall kunna upprätthållas i

regel

praktiken fordras det emellertid att frågorna är så konkret utfor-

Allmänmotivering till 4 kap. 313

made, att det inte kan råda någon tveksamhet om vad som i det enskilda fallet är rätt svar. Att försäkringstagaren slarvat när han besvarat frågor av typen annan omständighet som kan påverka bolagets bedömning av ansökan” innebär alltså normalt inte att han har åsidosatt sin upplysningsplikt.

Den nyss nämnda huvudprincipen, att inte

försäkringstagaren skall ha någon självständig upplysningsplikt, bör självklart genombrytas i sådana situationer där skulle göra

försäkringstagaren sig skyldig till svek eller förfarande i strid mot tro och heder att

genom förtiga en viss omständighet. Ett från äldre tid är att

skolexempel försäkringstagaren står i begrepp att utkämpa en duell, något varom av lättförstådda skäl ingen fråga ställs. Ett modernare exempel kunde vara att han vet att han är eftersökt av en och

terroristgrupp tecknar försäkringen just för att skydda sig själv och familjen mot följderna av ett attentat. Sådana mycket speciella omständigheter bör vara

försäkringstagaren alltjämt skyldig att spontant upplysa bolaget om.

En särskild fråga är hur länge försäkringstagaren skall vara skyldig att lämna upplysningar till bolaget. Det kunde till en början ifrågasättas att en sökande, som insjuknar efter det att han har genomgått läkarundersökning eller fyllt i frågeformuläret och avsänt det, skulle vara skyldig att upplysa försäkringsbolaget om

sjukdomen. Såsom framgår ovan (avsnitt 11.3.1) skall emellertid

enligt förslaget bolagets prövning genomgående avse den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan. Det saknas då att

anledning begära, att försäkringstagaren efter denna tid skall meddela

bolaget om en inträffad försämring. Såvitt gäller andra av

omständigheter betydelse för prövningen (t.ex. yrke), där skall ha rätt att ta

bolaget hänsyn även till ändringar som inträffar mellan ansökningstidpunkten och avtalsslutet, bör det dock vara för att i

möjligt bolaget samband med ansökan ålägga sökanden en att anmäla

skyldighet eventuella förändringar. Någon förpliktelse att lämna

kompletterande upplysningar helt spontant bör försäkringstagaren dock inte ha. I viss utsträckning kommer dessa fall att behandlas enligt den regel vi föreslår i 4 kap. 7 §; se specialmotiveringen till den paragrafen.

Att hälsoprövningen skall vara inriktad på förhållandena vid ansökningstidpunkten skall naturligtvis inte hindra bolaget från att begära kompletterande upplysningar efter denna tidpunkt; man måste skilja på den tid, vid vilken uppgifterna inhämtas, och den tid till vilken de hänför Detta bör för skull av

sig. tydlighetens framgå lagtexten, liksom det bör framgå vid vilken tid rätten att begära ytterligare upplysningar upphör. I sistnämnda del föreslår vi att det avgörande skall vara när ”har till om en

bolaget tagit ställning frågan försäkring skall meddelas” (se 4 kap. 1 §). › Upplysningsplikten blir i första hand aktuell när parterna ingår det

314 Allmänmotivering till 4 kap.

första avtalet om försäkringen. Men också inför av en

förnyelsen tidsbegränsad försäkring skall bolaget ha rätt att begära uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd m.m. (se avsnitt 11.3.2 ovan samt specialmotiveringen till 3 kap. 8 §). Under löpande försäkringstid skall det däremot enligt förslaget föreligga en upplysningsplikt bara i ett par speciella fall.

Det ena fallet avser sjuk- och olycksfallsförsäkring, i första hand sådan med periodisk ersättning. Här måste försäkringsbolaget fortlöpande kunna inhämta uppgifter om den försäkrades inkomstförhållanden (se närmare specialmotiveringen till 4 1 §). Det

kap. andra fallet - där vi föreslår en

något annorlunda utformning av reglerna - avser en skyldighet för att under vissa

försäkringstagaren förutsättningar anmäla ändringar i den försäkrades yrkesverksamhet m.m. (4 kap. 7§ förslaget). Den frågan behandlas i avsnitt 12.3.2. nedan.

I det närmast föregående har vi beskrivit upplysningspliktens innehåll genom att ange i vilken utsträckning försäkringstagaren är

att lämna till En annan - och för skyldig upplysningar bolaget. lagstiftningens syften viktigare - sida av denna fråga är vad som skall anses utgöra brott mot upplysningsplikten.

Den första förutsättningen för att en oriktig uppgift skall kunna få någon inverkan på bolagets ansvar är naturligtvis att uppgiften har haft betydelse för av dvs. att

bedömningen försäkringsansökan, bolagets beslut skulle ha blivit ett annat om hade

riktiga uppgifter lämnats. Med denna allmänna begränsning är det främst försäkringstagarens subjektiva förhållande till - hans eller

oriktigheten uppsåt vårdslöshet - som blir avgörande.

Lika litet som enligt FAL och KFL bör någon överträdelse av upplysningsplikten anses föreligga, om försäkringstagaren är i god tro i den bemärkelsen att han varken inser eller hade bort inse att uppgiften är oriktig. I enlighet med det föregående bör oriktigheten däremot alltid kunna åberopas om försäkringstagaren är medveten om att han lämnar en oriktig uppgift, och detta även när han felaktigt tror att uppgiften inte har någon betydelse för bolaget; om han inser uppgiftens betydelse torde regelmässigt svek föreligga.

Även i fall av oaktsamhet måste emellertid kunna få

bolagen åberopa oriktiga uppgifter; uppgifternas avgörande betydelse för försäkringens utformning gör det nödvändigt att betona vikten av noggrannhet när uppgifterna lämnas. Svårigheterna att styrka vetskap på försäkringstagarens sida kunde medföra, att en regel som inskränkte sig härtill gav bolagen otillräckliga möjligheter att reagera mot oriktiga uppgifter. I likhet med vad som KFL

gäller enligt föreslår vi dock att ringa oaktsamhet inte skall kunna medföra

några påföljder. Här kan försäkringstagarens insikt eller bristande insikt om uppgiftens vikt för försäkringsbolaget få viss betydelse: när han

sou 1936:56 Allmänmotivering till 4 kap, 315

av oaktsamhet har underlåtit att skaffa riktig uppgift om ett visst förhållande, kan det påverka bedömningen om han inte rimligen kunde inse att förhållandet hade betydelse för bolaget.

Förslaget utgår sålunda från att försäkringstagaren i allt väsentligt fullgör sin upplysningsplikt genom att besvara frågorna i det

frågeformulär eller motsvarande som bolaget tillställer honom. Uppgifterna lämnas alltså skriftligen. Reglerna bör dock utformas så

att de kan tillämpas också när bolaget inhämtar kompletterande uppgifter muntligen, t.ex. per telefon. I praxis åberopar bolagen visserligen inte oriktiga uppgifter som lämnats muntligen, men det är

nödvändigt att här räkna också med denna möjlighet.

Frågan vem som är skyldig att lämna upplysningar till försäkrings-

bolaget har knappast någon självständig betydelse. Någon skyldighet

i verklig bemärkelse kan inte sägas föreligga; den enda sanktionen

mot vägrade upplysningar är att bolaget inte meddelar någon

försäkring. Av betydelse är däremot vem som - genom att lämna

- kan föranleda att helt

oriktiga uppgifter försäkringsersättningen

eller delvis uteblir.

I FAL handlar 4-7 §§ bara om oriktiga uppgifter som lämnas av

försäkringstagaren själv. Härjämte förutsätter lagen att försäkrings-

bolaget kan ta ett förbehåll om att uppgifter som har lämnats av annan skall ha inverkan på ansvaret. I 10§ andra stycket föreskrivs att bolaget i sådant fall inte får göra gällande strängare påföljd än om uppgiften hade lämnats av KFL däremot

försäkringstagaren själv. (30 §) räknar bara med försäkringstagaren själv som uppgiftslämna-

re.

Vid personförsäkring är det om den försäkrades

uppgifterna

hälsotillstånd som är de När en skall

viktigaste. försäkring gälla på

l tredje mans liv eller hälsa, är det därför främst hans uppgifter som

kommer att ligga till grund för försäkringen. I enlighet härmed bör

det i lagen direkt att både och den

anges försäkringstagaren försäkrade är skyldiga att lämna uppgifter till försäkringsbolaget och

att en oriktig uppgift får samma verkan oavsett vem av de två som lämnar den. Att även den försäkrades uppgifter skall beaktas är så självklart, att det inte behöver krävas något förbehåll från bolagets sida härom.

Däremot finns det vid individuell inte att låta

försäkring anledning

andra personers få för ansvar. Om

uppgifter betydelse bolagets uppgifter som bolaget har inhämtat från läkare, försäkringskassa

eller annan visar sig vara oriktiga, skall det inte drabba försäkringstagaren. Om bolaget känner tveksamhet inför någon viss uppgift, finns alltid möjligheten att ställa motsvarande fråga direkt till försäkringstagaren. Inte heller bör en sådan anteckning som avses i 10 § andra stycket FAL få någon verkan, om den inte har motsvarats

316Allmänmotivering till 4 kap. sou 1986:56

av frågor till försäkringstagaren eller den försäkrade. Någon särskild regel om detta är inte behövlig. Vad som nu sagts kan naturligtvis inte gälla, om den som lämnar uppgifterna handlar som ställföreträdare för försäkringstagaren, t.ex. när en förmyndare tecknar försäkring på ett barns liv eller hälsa i barnets namn. Om förmyndaren lämnar oriktiga uppgifter måste detta i princip gå ut över barnet, även om det i sådana fall ibland också kan finnas skäl att tillämpa de särskilda skälighetsregler som vi föreslår (se vidare specialmotiveringen till 4 kap. 1-3 §§).

Till förhållandena vid och återkom-

gruppförsäkring ka-försäkring

mer vi senare (avsnitt 17.5 och 18.4).

12.2.3 Påföljder vid

försäkringsfall

Sammanfattning: Vi håller i sak fast vid de nu gällande huvudreglerna: vid svek är bolaget fritt från ansvar, vid annan

överträdelse av upplysningsplikten tillämpas prorataregeln. Vi

föreslår emellertid att huvudreglerna skall kunna frångås, om de leder till uppenbart oskäligt resultat för

försäkringstagarsi-

dan. Sedan en livförsäkring för dödsfall i två år, skall

gällt oriktiga uppgifter kunna åberopas bara om försäkringstagaren

eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Som ovan nämnts, gäller vid sidan av FAL och KFL allmänna

avtalsrättsliga regler. Om försäkringstagaren har gjort sig skyldig till

svek eller förfarit i strid mot tro och heder, är försäkringsavtalet sålunda ogiltigt och försäkringsbolaget fritt från ansvar. Detta anges i FAL genom en hänvisning i 4§ till avtalslagen, medan man för KFL:s del har funnit en sådan hänvisning onödig (se prop. 1979/80:9 s. 142). Delvis till skillnad från vad som gäller vid civilrättslig ogiltighet i allmänhet, anses försäkringsbolaget ha rätt att behålla hela den erlagda riskpremie som på förfluten tid; även i

belöper dessa fall betalas dock försäkringens sparvärde ut till försäkringsta-

garen (se Hellner s. 147). - Det är tveksamt i vad mån bestämmelserna om svek kan åberopas vid försäkring på tredje mans liv, om det är den försäkrade som har förfarit svikligt och försäkringstagaren har varit ovetande om detta.

Svek leder i allmänhet till att försäkringsavtalet blir ogiltigt i sin helhet. Bara om den del av som berörs av den svikliga

försäkringen

uppgiften är ringa och helt fristående från huvuddelen, anses partiell

ogiltighet kunna kommai fråga. I fråga om personförsäkringar skulle

detta kunna bli aktuellt för premiebefrielsemomentet (se Hellner s. 153 och Selmer s. 151).

vid annan relevant överträdelse av upplysningsplikten är

Påföljden

6 och 7 §§ FAL tillämpning av den s.k. prorataregeln. Den kan

enligt

att - en omräkallmänt sägas innebära försäkringsskyddet genom

av - till förutsätt-

ning försäkringen anpassas försäkringsbolagets för avtalet. Tre svenska livförsäkringsbolag tillämpar den ningar

”klassiska” som innebär att försäkringsbeloppet sätts

prorataregeln,

ned efter förhållandet mellan den totalpremie som faktiskt avtalats

och den totalpremie som skulle ha tagits ut med riktiga uppgifter.

Reduktionen blir på så sätt densamma när under försäkringstiden

den än sker. Övriga svenska bolag tillämpar såvitt gäller livförsäkring

en variant av den klassiska som efter sin upphovsman kallas

regeln, Phragméns Den innebär att den del av försäkringsbeloppet,

regel

som vid omräkningstillfället inte är täckt av sparande, reduceras efter förhållandet mellan det som har lagts till

dödlighetsantagande

för avtalet och det som skulle ha bestämts med

grund antagande

Vid försäkring med sparmoment betyder det att

riktiga uppgifter.

reduktionen blir stor i början av försäkringstiden och mindre ju

tiden för att helt utebli vid slut. - För

längre går, försäkringstidens och del tillämpar man genomgående sjuk- olycksfallsförsäkringens

den klassiska eftersom sådan försäkring numera alltid

prorataregeln;

drivs som ren riskförsäkring har emellertid skillnaden mellan

reglerna inte någon betydelse här.

KFL har ett annat system. I 30 § föreskrivs att försäkringsersättningen kan sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till försum-

melsens betydelse för försäkringsfallet och för omfattningen av

skadan samt den försäkrades uppsåt eller oaktsamhet och omständigheterna i övrigt. I första hand skall alltså frågan om orsakssamband mellan den oriktiga och ha betydel-

uppgiften försäkringsfallet

se, men även andra omständigheter spelar in (se prop. 1979/80:9 s.

143 f).

Svek och handlande i strid mot tro och heder (30 och 33 §§ avtalslagen) torde vara de allmänna ogiltighetsgrunder som oftast

kan göras gällande i försäkringsförhållanden. Vi har inte funnit

någon anledning att som huvudregel avvika från hur sådana fall behandlas i den allmänna avtalsrätten; den försäkringstagare som gör sig skyldig till ett så allvarligt illojalt förfarande bör normalt inte ha någon rätt till försäkringsersättning. Emellertid finns det flera skäl att ändå frikoppla dessa fall från avtalslagen och göra dem till

föremål för särskild reglering i försäkringsavtalslagstiftningen.

Ett skäl är att försäkring i praktiken inte riktigt kan följa det enkla mönstret för verkan av ogiltighet i allmänhet; som framgår ovan anses den erlagda riskpremien vara konsumerad, trots att försäk-

Fil. dr. Edvard Phragmén, 1863-1935, verkst. direktör i Allmänna Lifförsäkringsbolaget, ordförande i Svenska Aktuarieföreningen m.m.

ringstagaren inte har rätt till något försäkringsbelopp. Det finns onekligen goda sakliga skäl för denna ordning, men den kan inte utan svårigheter anpassas till det vanliga avtalsrättsliga mönstret (se

Hellner s. 147).

Vidare framstår det, framför allt just vid personförsäkring, som angeläget att oredliga förfaranden från den försäkrades sida (vid

försäkring på främmande liv) kan åberopas av bolaget även om ond

tro inte kan bevisas hos försäkringstagaren. Å andra sidan kan framhållas att total ogiltighet ibland framstår som en alltför hård påföljd, bl.a. i sådana fall där det oredliga förfarandet bara har haft

ett mycket begränsat inflytande på avtalet. En stel regel av detta slag

stämmer mindre väl med allmänna tendenser i modern civilrättslig

lagstiftning.

Vi föreslår därför att svek och handlande i strid mot tro och heder i samband med tecknande av försäkringen skall bli föremål för

särskild reglering i personförsäkringslagen. De nya bestämmelserna

kommer att som speciallagstiftning ersätta avtalslagens regler för dessa fall. I fråga om övriga allmänna ogiltighetsfall, som endast sällan förekommer i försäkringsförhållanden, bör vanliga avtalsrätts-

liga regler alltjämt gälla.

Den normala påföljden av svek eller handlande i strid mot tro och heder skall enligt vårt förslag vara att försäkringsbolaget är fritt från ansvar, oavsett om det är försäkringstagaren eller den försäkrade som har handlat detta sätt. Det att inte behöver

på betyder bolaget

utge någon risksumma till försäkringstagaren men ändå får behålla de erlagda riskpremier som avser förfluten tid. Av den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagförslaget följer dock att bolaget även i dessa fall måste ställa försäkringens tekniska värde till försäkringstagarens förfogande. Vi återkommer nedan till en möjlighet att för

mycket speciella situationer lindra påföljden enligt huvudregeln. För övriga fall är KFL:s skälighetsregel onekligen smidig; den ger

goda möjligheter att komma till ett tilltalande resultat i det enskilda fallet. Prorataregeln är stelare och kan ibland leda till obilliga resultat. Den försäkrade eller hans efterlevande riskerar, på grund av en inte alltför allvarlig oaktsamhet, att helt eller till stor del gå miste om det skydd man räknat med. Visserligen har upplysnings-

för - större vid

plikten väsentlig betydelse försäkringsbolagen

personförsäkring än vid annan - och det är av

konsumentförsäkring

vikt att inskärpa omsorg, när den försäkrade lämnar begärda

uppgifter om sin hälsa. Inte heller om man anlägger preventionssyn-

punkter av detta slag ter sig dock prorataregeln helt tillfredsställande. Den slår ojämnt, genom att det avgörande inte är skuldgraden

hos försäkringstagaren utan betydelsen för försäkringsbolaget av den

aktuella uppgiften; även slarv utan ohederliga avsikter kan i olyckliga fall leda till att hela eller stora delar av försäkringsskyddet

i

till 4 kap. 319

Ällmänmotivering

faller bort. Sådana konsekvenser torde ibland kunna verka stötande för rättskänslan. Att märka är också att prorataregeln tillämpas även om den felaktiga uppgiften inte har något samband med orsaken till försäkringsfallet - den försäkrade avled av en helt annan sjukdom

än den som uppgiften rörde. Detta är visserligen en försäkringsmate-

matiskt riktig regel, men för många människor kan den förefalla överraskande och föga rimlig.

Samtidigt bör det emellertid framhållas att ändrade medicinska

bedömningar efter hand har medfört, att bolagens riskprövningsreg-

ler framför allt vid livförsäkring numera är avsevärt liberalare än

tidigare och att någon mera betydande nedsättning av bolagets

ansvar därför kommer i fråga bara när det är uppgifter om ganska

allvarliga sjukdomstillstånd som har förtigits.

Från centrala riskprövningsnämndens i ärenden rörande

praxis oriktiga uppgifter kan nämnas följande. I ett antal slumpvis utvalda fall, som prövades av nämnden under åren 1982 och 1983 och som samtliga avsåg livförsäkring, hade sökanden förtigit följande sjukdomar

m.m. Procentuppgiften inom parentes avser den minskning av risksumman som nämndens bedömning motsvarar, om bolaget tillämpar Phragméns regel. - I de fyra första fallen skulle premiebefrielseförsäkring ha meddelats

mot förhöjd premie ( 100-150 procent), i övriga fall skulle ansökan om premiebefrielse ha

e avslagits. D sedan tolv år behandling för högt blodtryck med successivt ökande

medicinering; det diastoliska trycket hade legat mellan 95-110 och det

systoliska mellan

160- 170 (avdrag 32 procent), D diabetes sedan lång tid tillbaka (avdrag 32 procent), D vid flera tillfällen före ansökan sökt läkare för bukbesvär, varvid

återkommande inflammationer konstaterats

i bukspottkörteln (avdrag

32 procent), D under de två närmast föregående åren några gånger sökt läkare vid

psykiatrisk klinik, varvid diagnosen alkoholmissbruk satts men någon

sjukskrivning ej skett (avdrag 32 procent), D Parkinsons sjukdom, som föranlett

sju veckors sjukskrivning ett par

månader före ansökan; diagnosen hade satts månaden före ansökan (avdrag 32 procent),

D behandling på sjukhus vid flera tillfällen, senast under ett par månader

halvannat år före ansökan, för ifrågasatt schizofreni

(avdrag 32 pro-

cent), D behandling sedan ett tiotal år med medicin mot höga blodfetter och sedan

åtta år tryck över bröstet som också behandlades med medicin (avdrag 49 procent),

D bröstsmärtor sedan halvannat år, som läkare ett halvår före ansökan

bedömt som angina och ordinerat medicin dessutom

pectoris för; storrökare sedan trettio år (avdrag 49 procent),

D förhöjt blodtryck, som behandlades; ca fyra månader före ansökan hade

vidare konstaterats och

hjärtförstoring EKG-förändringar (avdrag 49 procent),

El knappt två år före ansökan vård på sjukhus för akut inflammation i

bukspottkörteln, varvid även konstaterats diabetes (avdrag 49 pro-

cent), EI led praktiskt och medicinerade för

taget varje dag av angina pectoris detta; nio månader före ansökan vårdad för alkoholförgiftning (avdrag 62 procent).

Från andra synpunkter framstår prorataregeln som naturlig just i de

nu aktuella försäkringsförhållandena. Bolagens riskbedömning är,

som förut framhållits, särskilt utvecklad vid personförsäkring. Beslut om att avslå ansökan eller att kräva höjd premie sker i stor

efter fasta normer? När konstateras vara

utsträckning upplysningar

kan dessutom de som borde ha legat till grund för

oriktiga uppgifter

beslutet ofta skaffas fram i efterhand, genom sjukhusjournaler 0.dyl.

är det att med säkerhet fastställa, vilket

Därigenom möjligt god

resultatet av skulle ha blivit om riktiga uppgifter hade

bedömningen

lämnats. Naturligtvis kan man inte bortse från, att den grundläggande bedömningen av den försäkrades hälsotillstånd vid ansökningstillfället i viss mån innefattar subjektiva värderingar; detta led av

prövningen enligt prorataregeln är inte lika enkelt och okomplicerat

som de efterföljande leden. Det bör dock betonas att det i centrala

riskprövningsnämndens avgöranden deltar läkare med stor erfarenhet av riskbedömning och att avgörandena inte grundar sig enbart på den behandlande läkarens (eller motsvarande) uppfattning om en

utan främst de om sjukdomens

sjukdoms svårighetsgrad på uppgifter

och faktiska som kan utläsas ur m.m. Det

symtom förlopp, journaler är alltså sörjt för att bedömningen så långt som möjligt sker enligt

fasta normer och efter omsorgsfull prövning.

Av stor betydelse för valet av regel är också att vid personförsäk-

ring det i betydande utsträckning förekommer, att oriktigheten av

lämnade uppgifter upptäcks redan före inträffat försäkringsfall, i

samband med att försäkringstagaren begär premiebefrielse på grund

av sjukdom eller genom att nya upplysningar om hans hälsotillstånd kommer fram när han tecknar ny försäkring.

Av de 136 fall av oriktiga uppgifter vid livförsäkring som under en period av knappt två år prövades av centrala riskprövningsnämnden hade mindre än tjugu procent upptäckts i samband med dödsfall. I drygt hälften av fallen hade oriktigheten upptäckts när försäkringstagaren ansökte om premiebefrielse på grund av sjukdom. Återstående knappt trettio procent upptäcktes vid annat tillfälle, t.ex. i samband med ansökan om ny försäkring.

Som skall utvecklas närmare i nästa avsnitt, är det i denna situation

att av den klargörs snarast

lämpligt följderna oriktiga uppgiften

överenskommelse mellan försäkringstagare och

möjligt, genom

2 De ovan nämnda riktlinjerna för. riskbedömning av individuell psrsonförsäkring,

sammanställda av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige.

I till 4 321

Allmänmotivering kap.

försäkringsbolag eller genom Detta utan

rättsligt avgörande. går svårighet med tillämpning men en

av prorataregeln knappast genom

skönsmässig bedömning. Samtidigt framstår det som lämpligt att ha

samma huvudregel oavsett när

oriktigheten upptäcks. Försäkringstekniska hänsyn har sålunda en särskild tyngd just på personförsäkringens område, och prorataregeln har framför allt av

denna anledning ett helt annat här än vid de försäk-

berättigande

ringar som KFL avser. Vidare saknas en del av de skäl som vid dessa försäkringar talar mot prorataregeln: t.ex.

konsumentförsäkringar,

villaförsäkring, består ofta av flera sinsemellan helt olika

försäkring-

ar (brand-, inbrotts-, och det kan då vara

ansvarsförsäkring etc.),

svårt att tillämpa ett moment som kanske inte alls

prorataregeln på

berörs av den oriktiga

uppgiften.

Vi anser därför att övervägande skäl talar för att för

personför-

säkringarna som huvudregel hålla fast vid när det

prorataregeln, gäller påföljden av annan försummelse av upplysningsplikten än svek

och förfarande i strid mot tro och heder (se 4 2 §

kap. lagförslaget).

Regelns närmare utformning får liksom hittills och ske genom villkor

grunder.

Vårt förslag i denna del stämmer med det finländska förslaget men avviker från det norska. Den norska kommittén föreslår nämligen en skälighetsregel, som i mycket liknar 30 § KFL. Vid prövningen av hur stor nedsättning som skall göras skall man enligt förslaget ta särskild hänsyn till skuldgraden hos den som lämnat den oriktiga uppgiften, för oriktighetens betydelse bolagets riskbedömning samt det eventuella orsakssambandet mellan det förtigna förhållandet och försäkringsfallet (§ 4-2). Vi har diskuterat för att denna fråga ingående vid nordiska överläggningar om möjligt nå enighet också på denna punkt. Vi har dock kommit fram till att det finns goda sakliga skäl för att ha olika regler. Anledningen är främst att man i Norge inte har det stöd för en retroaktiv av bedömning försäkringens utformning, som man i Sverige och Finland har i branschens gemensamma riktlinjer för riskbedömningen. En norsk domstol har alltså inte samma möjligheter som en svensk eller finländsk att i efterhand bedöma vilket beslut skulle ha fattat försäkringsbolaget om det hade fått riktiga uppgifter. Branschgemensamma riktlinjer används visserligen också i Norge, men de är betydligt mera kortfattade än de svenska och finländska och med mindre detaljerad indelning. Som ett - visserligen drastiskt exempel kan nämnas att medan de svenska anvisningarna om inverkan av alkoholmissbruk omfattar ca 50 rader, motsvarande norska anvisning ryms på en enda rad.

I 6 § andra stycket FAL finns vidare en regel som innebär, att om en oriktig uppgift har föranlett att försäkringsbolaget inte återför-

tagit

säkring såsom eljest skulle ha skett, dess skall

ansvarighet lämpas

därefter. Resultatet blir att av en beror av

följden oriktig upplysning

det särskilda bolagets kan slå hårt mot

återförsäkringspraxis. Regeln

försäkringstagaren. Den nu gällande regeln synes i allmänhet inte ha tillämpats av bolagen, och vi föreslår därför att den helt. Den

utgår

till 4 322 Allmänmotivering kap.

extra risk som detta sätt kommer att belasta försäkringsbolagen

torde sakna större särskilt som sådana fall knappast är

betydelse,

där medför att återförsäkring inte

vanliga oriktiga upplysningar

tecknas. Även om vi sålunda vill hålla fast vid de huvudregler som gäller på

detta område i dag, är det tydligt att - som också direktiven antyder - dessa ibland kan medföra hårda konsekvenser för

försäkringsta-

Vi har funnit det att överväga i vad mån det är

garsidan. angeläget

att för särskilda fall mildra verkningarna av huvudregler-

möjligt

na. Till en har vi inom åtskillig början tagit upp en tanke som framträtt från senare år: att genom en skälighetsregel

civilrättslig lagstiftning

och andra en möjlighet att ge domstolar rättstillämpande organ undvika som med till omständigheterna i det resultat, hänsyn särskilda fallet framstår som från social synpunkt eller ter

olyckliga

klart stötande för en utbredd rättsuppfattning. Flera exempel

sig

förekommer skadeståndsrättens område särskilt 6 kap. 2§

på (se

och från avtalsrätten kan bl.a. framhållas 36§

skadeståndslagen),

- en bestämmelse som är

avtalslagen tillämplig på oskäliga

men inte så ofta torde kunna åberopas i de här

försäkringsvillkor

aktuella situationerna.

Det kan tillämpning av prorataregeln

visserligen sägas, att en strikt som orättvis i vid försäkinte gärna kan betecknas vanlig mening: exakt vad eller hans rättsinnehava-

ringsfall utgår försäkringstagaren

re är till i förhållande till kollektivet, varken mer eller

berättigad

mindre. Ändå kan resultatet ibland bli klart stötande, särskilt genom att det inte finns säkert samband mellan å ena sidan graden av

något

skuld hos den som har lämnat den uppgiften och å andra

oriktiga

sidan den som får för rätten till ersättning. Vi

betydelse oriktigheten

har därför funnit att det för vissa fall bör finnas en möjlighet

speciella

att tillerkänna eller hans rättsinnehavare större

försäkringstagaren

än som skulle av Och som redan

ersättning följa huvudreglerna.

- liksom det har vi funnit att den särskilda undantagsregeln antytts - bör också

norska förslagets allmänna skälighetsregel (§ 4-2) gälla

när eller den försäkrade har till

försäkringstagaren gjort sig skyldig

svek eller förfarande i strid mot tro och heder. I dessa fall är det med en - normalt bör

visserligen befogat mycket sträng bedömning

- men det kan förekomma fall där bolaget vara helt fritt från ansvar det skulle framstå som hårt om alls utgick;

orimligt ingen ersättning

så kan vara fallet t.ex. om har betalat en för hans

försäkringstagaren

förhållanden under många år när oriktigheten

hög riskpremie

och den skulle ha föranlett bara en

upptäcks riktiga uppgiften

obetydlig premiehöjning.

Vi skall i där

specialmotiveringen peka på några typsituationer,

den särskilda kan bli tillämplig. Redan här bör det

undantagsregeln

till 4 323

Allmänmotivering kap.

emellertid understrykas att avsteg från bör ske bara i

huvudreglerna

klara undantagsfall. eftersom man annars alltför

avlägsnar sig långt från summaförsäkringens skall vara grundsatser; oskäligheten uppenbar. Vid livförsäkring är det vanligt att förhållandena på det

viset är ömmande, att dödsfallet har drabbat de närstående hårt och de har stort behov av men det måste anses

ersättningen, oförenligt

med fundamentala att åsidosätta

försäkringstekniska principer

huvudregeln redan av sådana skäl. Det fordras att mer

några

speciella omständigheter i det särskilda fallet gör det att

oskäligt

försäkringstagaren eller de efterlevande går miste om hela eller stora delar av det avsedda skyddet.

Den andra punkt där en verkar vara torde

uppmjukning berättigad

betydligt oftare bli aktuell. I flera länder förekommer lagbestämmelser om att oriktiga saknar sedan viss tid -

upplysningar betydelse

från ett till tio år - gått efter tecknande, om inte

försäkringens oriktigheten gjorts gällande under denna tid; försäkringen blir efter

fristens utgång ”oantastbar”. sådana länder är USA,

Exempel på Spanien, Japan, Ungern och Argentina. På andra håll, där lagstift-

ning saknas, är villkor med denna innebörd vanliga (t.ex. i

Belgien,

Frankrike, Italien och Luxemburg). Undantag görs för svek

vanligen

och liknande graverande förfaranden av försäkringstagaren; dock inte i USA, där oantastbarheten gäller även vid svek. - Villkor om oantastbarhet används allmänt i norsk men lär inte

personförsäkring

förekomma i nordiska länder.

övriga

Till förmån för en sådan regel kan åberopas, att en

försäkringsta-

gare sällan kan vara helt säker på att han inte av oaktsamhet har

lämnat oriktiga uppgifter som svar på de många och ingående frågor

som ibland ställs i formulären. Det är om han vill ha säkerhet

rimligt

mot att hans skydd av sådana orsaker visar sig bristfälligt eller

ger

upphov till tvist med försäkringsbolaget. Ett ytterligare argument

som brukar anföras är att oantastbarheten ökar

livförsäkringens

värde som kreditsäkerhet. Mot skyddsregler av denna har å

typ andra sidan anförts att de uppmuntrar till

oredlighet: försäkringsta-

garen vet att han är skyddad om bara den fastslagna tiden går utan att

förutsatt att inte svek kan -

oriktigheten upptäcks, el.dyl. styrkas

något som brukar vara svårt.

En bestämmelse av det skulle inte sakna

angivna slaget praktisk

betydelse. För livförsäkringens del förekommer inte så sällan, vid

sjukdomar som förlöper långsamt, att åberooriktiga upplysningar

pas också åtskilliga år efter det att tecknades.

försäkringen

Av uppgifter från centrala riskprövningsnämnden framgår sålunda följande: Av de 136 fall som prövades under en period av knappt två år hade nästan hälften, 47 procent, upptäckts under de två första åren efter avtalet. Ca 36 procent hade upptäckts under de tre närmast följande åren och drygt 12 procent under den återstående tiden fram till tio år efter avtalet; knappt 5 procent upptäcktes mer än tio år efter tecknandet.

324 till 4

Allmänmotivering kap.

Liksom på finländskt och norskt håll har vi funnit att goda skäl talar för att införa en oantastbarhet av detta vid

lagstadgad slag

livförsäkring för dödsfall. Vid andra former av personförsäkring värdet av en sådan regel vara mera diskutabelt; här synes däremot har argumenten till förmån för regeln inte alls samma styrka? Den frist vi föreslår för oantastbarheten är två år, vilket stämmer med de finländska och norska förslagen och med nyare lagstiftning i andra länder. Bestämmelsen har tagits in i 4 kap. 4§ lagförslaget. Oantastbarheten kan emellertid inte vara generell efter den bestämda fristens Det skulle kunna vara klart stötande om en

utgång. försäkringstagare, som uppsåtligen hade vilselett försäkringsbolaget på väsentliga punkter, skulle vara berättigad till fullt försäkringsbe-

så snart tvåårsfristen hade löpt till ända. Oantastbarhetsregeln

lopp

bör alltså inte för svek. Inte heller bör regeln medföra att

gälla

får rätt till trots att sådan

försäkringstagaren premiebefrielse

inte skulle ha med uppgifter; här liksom i

försäkring beviljats riktiga i bör premiebefrielseförsäkring behandlas som lagförslaget övrigt sjukförsäkring.

I om härutöver från oantastbarheten är

frågan något undantag

har varit något delade inom kommittén. Den

befogat, meningarna

norska kommittén föreslår att undantag skall göras bara för svek, och det är också den man valt i Finland. I den svenska kommittén

lösning

har vi diskuterat om undantaget borde utsträckas till alla fall där den har lämnats medvetet avsikt

oriktiga uppgiften (fast någon sviklig

inte kan styrkas). Vi har emellertid i denna del stannat för att i huvudsak följa de övriga nordiska länderna och alltså göra undantag bara för svek, varmed här - som i så andra fall - dock bör

många

likställas förfarande i strid mot tro och heder. En oriktig uppgift kan ofta lämnas utan någon avsikt att nå en fördel i fråga om premien eller i beträffande försäkringen. Däremot torde det vara

övrigt mycket ovanligt att någon lämnar oriktig uppgift om ett förhållande,

som är av sådan betydelse att det skulle kunna påverka försäkringsbeslut mera märkbart, utan att vara medveten om att

bolagets

är Om för alla fall av

uppgiften oriktig. regeln gjorde undantag medvetna oriktigheter, skulle den alltså enligt vår bedömning

komma att nästan helt sakna praktisk betydelse. Det stämmer också väl med rättsläget i andra länder, att undantag från oantastbarheten görs bara i sådana kvalificerade situationer som avses i 30 och 33 §§

avtalslagen.

FAL i 8 och 9 §§ en del bestämmelser om

Ytterligare upptar

verkan av att bolaget känt eller bort känna till det rätta förhållandet,

3 l Finland och Norge föreslår man att regeln skall gälla för all livförsäkring. Vi har emellertid funnit att en sådan bestämmelse många gånger skulle vara direkt egendomlig att tillämpa vid livförsäkring för livsfall.

till 4 325

Allmänmotivering kap.,

att bolaget får kännedom om oriktigheten men inte omedelbart reagerar m.m., vilka också utgör inskränkningar i bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten. Vi föreslår vissa

motsvarande regler, såsom skall framgå av specialmotiveringen

(4 kap. 4 och 11 §§ i lagförslaget). Även från dessa regler skall det delvis göras undantag för svek och förfarande i strid mot tro och heder.

12.2.4 före

Oriktigheten upptäcks försäkringsfall

Sammanfattning: När en oriktig uppgift före försäkupptäcks

ringsfall, skall parterna genom förhandlingar anpassa avtalet

till de nya upplysningarna. Härvid har försäkringstagaren rätt

till fortsatt försäkring på de villkor och med det

lägre försäkringsbelopp som bolaget skulle ha bestämt, om riktiga

uppgifter hade lämnats från början. Om

försäkringstagaren

eller den försäkrade har gjort till svek eller

sig skyldig

liknande, har de dock bara rätt till fortsatt

undantagsvis försäkring.

Som nämndes i föregående avsnitt, är det vid inte

personförsäkring

att av lämnade i samband

ovanligt oriktigheten uppgifter upptäcks

med ansökan om Om svek eller liknande

premiebefrielse. föreligger,

kan bolaget i så fall omedelbart säga upp avtalet till §

upphörande (4

FAL). I det motsatta fallet - när den har lämnats i

oriktiga uppgiften

god tro - kan inte vidta alls

bolaget någon åtgärd (5 § FAL).

För övriga fall innehåller FAL i 8 § den bestämmelsen, att

bolaget

utan oskäligt uppehåll skall meddela vilken

försäkringstagaren

ansvarsbefrielse bolaget gör anspråk på. Däremot FAL, lika

upptar litet som KFL, några regler om hur själva avtalet skall behandlas för framtiden. I praktiken brukar bolagen emellertid alltid se till, att avtalsförhållandet även formellt anpassas till de vunna

upplysning-

arna. Om bolaget med kännedom om de förhållandena inte

riktiga

skulle ha meddelat någon försäkring

alls, sägs försäkringen upp helt. Om försäkring skulle ha kunnat meddelas mot eller

högre premie på

andra villkor i brukar avtalet ”skrivas om i med

övrigt, enlighet prorataregeln; försäkringen anges i det nya avtalet gälla för det försäkringsbelopp som den avtalade premien räcker till, varjämte

försäkringen förses med de eventuella förbehåll som bort införas från början. Däremot anses inte ha rätt att utan

försäkringstagaren ny hälsoprövning fortsätta försäkringen med oförändrat försäkringsbelopp och höjd premie.

L

Det ligger i båda parters intresse att följderna av en överträdelse

av blir klarlagda så snart som möjligt; för

upplysningsplikten

är det viktigt både att han inte betalar premie för

försäkringstagaren

en försäkring som inte ger honom det skydd han tänkt sig och att han, när så är möjligt, får tillfälle att skaffa sig ett bättre skydd. Nuvarande praxis med ”omskrivning av avtalet får anses innebära

en både rimlig och lämplig lösning, som bör läggas till grund för en

lagreglering av situationen. Härvid bör man ge vissa bestämmelser både om den fortsatta försäkringens utformning och om förfarandet.

Om riktiga uppgifter från början skulle ha lett till helt avslag på

ansökan, blir det naturligtvis inte tal om någon fortsatt försäkring.

För övriga fall bör man lagfästa bolagens nuvarande praxis:

skall ha rätt till fortsatt försäkring med det

försäkringstagaren

försäkringsbelopp som den avtalade premien räcker till och med de förbehåll som skulle införts om hade lämnats från

riktiga uppgifter

början. Inom denna ram får bolaget alltså inte ta hänsyn till de ytterligare försämringar av den försäkrades hälsotillstånd som kan ha

- som hindrar inträtt efter tecknandet. Naturligtvis är det ingenting

att samtidigt avtala om andra ändringar av försäkringen.

parterna

Det kan vara tveksamt om rätten till fortsatt försäkring bör stå öppen också om försäkringstagaren eller den försäkrade har gjort sig

till svek eller handlande i strid mot tro och heder. Så är inte

skyldig

fallet i och försäkringsbolaget har i denna situation ett starkt

dag,

intresse av att få avsluta hela avtalsförhållandet för gott. Vi har utgått från att man också för framtiden bör behålla denna ordning som

oavsett vad en av kunde leda

huvudregel: tillämpning prorataregeln till, skall försäkringen upphöra att gälla.

Som angavs i föregående avsnitt kan det emellertid uppkomma situationer, där det vid skulle vara alltför strängt till

försäkringsfall

och med vid svek eller handlande i strid mot tro och heder att låta hela falla bort också till

försäkringsskyddet (se specialmotiveringen

4 2 §). Det kan också nämnas att ett tidigare svek mot

kap.

inte automatiskt skall leda till att bolaget får rätt

försäkringsbolaget

att avslå en ansökan specialmotiveringen till

om ny försäkring (se

3 1 §). En sådan omständighet är naturligtvis ett starkt stöd för

kap.

en avvisande från sida, men det kan förekomma fall

hållning bolagets

där ändå bör meddelas. På motsvarande sätt kan det

försäkring

framstå som att försäkringstagaren får behålla

undantagsvis skäligt

åtminstone en del av sitt försäkringsskydd, trots att han har ertappats med svek. Så kan t.ex. vara fallet om den uppgiften bara

oriktiga

avsett ett förhållande av mindre för premiesättningen och

betydelse

den försäkrades hälsa under mellantiden har blivit starkt försämrad, så att han inte kan få ny försäkring; en situation som mycket

längre

väl kan när i samband med att

föreligga oriktigheten upptäcks försäkringstagaren ansöker om premiebefrielse.

För sådana undantagssituationer föreslår vi en viss möjlighet till fortsatt trots sveket (se 4 kap. 3 § lagförslaget och

försäkring, specialmotiveringen till den paragrafen).

Däremot saknas det anledning att för övriga fall, som omfattas av den principiella rätten att få försäkringen ändrad enligt proratare-

föreslå till den skälighetsregel som enligt geln, någon motsvarighet det skall vid försäkringsfall. När försäkringsfall föregående gälla

ännu inte har inträffat, torde det praktiskt taget aldrig föreligga tillräckligt starka sociala eller humanitära skäl för att avvika från de och det bör gå lättare att

försäkringsmatematiska principerna, genomföra en uppgörelse om försäkringstagaren vet att proratare-

gäller oinskränkt. Naturligtvis skall den för svekfallen avsedda

geln

inte utformas på sådant sätt, att resultatet kan bli

specialregeln

för än om han hade lämnat den

förmånligare försäkringstagaren utan uppsåt; tvärtom skall försäkringstaoriktiga uppgiften svikligt

vid svek normalt inte ha rätt till fortsatt försäkring alls. garen fortsatta utformning blir alltså i första hand ett

Försäkringens

ämne för förhandlingar mellan parterna. Lagens regler bör utformas så att de sådana Initiativet bör komma från

främjar förhandlingar.

i form av en av försäkringen, på sätt

försäkringsbolaget uppsägning

som skall beskrivas nedan. Att det blir att en oriktig uppgift föreligger och att avtalet

klarlagt på grund härav inte kan upprätthållas i sin ursprungliga form,

behöver inte att det också står klart exakt hur avtalet skall

betyda

ändras eller om det skall hävas. Ofta krävs det ytterligare utredning innan det riktiga beslutet kan fattas, varvid bolaget är beroende av

frivillig medverkan från försäkringstagarens sida. Bolagets uppsäg-

ning måste därför i samtliga fall kunna få formen av en uppsägning till varefter det får ankomma att

upphörande, på försäkringstagaren

ta initiativ till fortsatt försäkring på nya villkor. För att det skall bli lättare för honom att denna rätt, bör det krävas att bolaget i

utnyttja sin gör honom uppmärksam på hans möjligheter. Man uppsägning

bör vidare bestämma en relativt lång uppsägningsfrist för försäkatt framställa sitt krav; vi föreslår en frist på tre

ringstagaren

månader. Om skulle inträffa innan nytt avtal har

försäkringsfall

träffats eller har gått ut, gäller försäkringen med

uppsägningsfristen

det som av i 4 2 §, dvs. som regel med

skydd följer reglerna kap.

Detaljerna skall behandlas i

nedsättning enligt prorataregeln. specialmotiveringen.

För att bolaget skall få säga upp försäkringen, måste det vara klarlagt att ett relevant brott mot upplysningsplikten föreligger; det räcker alltså inte med att en sett oriktig uppgift har

objektivt

konstaterats. Ofta krävs det kontakt mellan bolaget och försäkringsför att reda ut redan då skulle bli ense tagaren frågan. Om parterna om hur försäkringen i fortsättningen skall vara utformad, finns det

naturligtvis ingen anledning för bolaget att därefter ändå vidta en

formell uppsägning. Det är bara när enighet inte kan nås enklare

sätt, som bolaget behöver tillgripa denna utväg.

Bolagen skulle på detta vis alltid kunna säga upp till

försäkringen

upphörande vid brott mot Det innebär dock inte

upplysningsplikten.

att sådan uppsägning behöver bli den reaktionen från

vanliga

bolagens sida. Det finns skäl att anta att inte kommer att

bolagen

utnyttja denna möjlighet utan i stället kommer att säga upp

försäkringen för ändring, om det är klart att försäkringstagaren har

rätt till fortsatt försäkring och det också att fastställa vilka villkor

går

som bör gälla för den fortsatta Vill

försäkringen. försäkringstagaren

inte behålla försäkringen i denna form, får han sin rätt

utnyttja enligt

3 kap. 3 § att själv säga upp försäkringen till omedelbart

upphöran-

de.

Också när oriktigheten av lämnade före

uppgifter upptäcks försäkringsfallet, kan det givetvis få betydelse om bolaget har känt

till det rätta förhållandet m.m. Om

(jfr föregående avsnitt). bolaget

inte skulle kunna åberopa de vid

oriktiga uppgifterna försäkringsfall,

kan bolaget inte heller säga upp

försäkringen.

12.3 från

Undantag försäkringen

Försäkringsbolaget har både nu rätt och

enligt gällande enligt

förslaget principiellt rätt att självt bestämma för det ansvar

gränserna

det skall ta på sig genom försäkringsavtalet, men som angetts inledningsvis i detta avsnitt bör en del göras. Under

inskränkningar

rubriken ”Undantag från försäkringen m.m.” föreslår vi ett par regler som inskränker till vissa typer av ansvarsbe-

bolagets tillgång gränsningar, nämligen sådana som brukar kallas symtomklausuler och fareökningsbestämmelser (4 kap. 5-7 §§ lagförslaget).

12.3.1Symtomklausuler m.m.

Sammanfattning: En symtomklausul är ett allmänt undantag från försäkringen, som avser som den försäkrade

sjukdomar

har redan när försäkringen tecknas men som inte bygger på upplysningar om den försäkrades hälsa. Eftersom sådana villkor kan innebära ett kringgående av reglerna om upplysningsplikten, skall de få användas bara när det är påkallat av

speciella omständigheter.

Med symtomklausuler menar man sådana försäkringsvillkor som innebär, att försäkringen inte omfattar av sjukdom eller

följderna

till 4 329

Allmänmotivering kap.

lyte som den försäkrade hade när tecknades och som då

försäkringen

hade visat symtom. Undantaget kan ha denna generella utformning eller vara begränsat till att avse viss eller vissa

angivna sjukdomar.

Det kännetecknande är att

undantaget inte är grundat på upplys-

ningar som har inhämtats om den försäkrades hälsotillstånd; undantaget görs alltså oavsett om några uppgifter har inhämtats och oavsett vad eventuellt inhämtade kan innehålla. Vi

uppgifter

behandlar i detta sammanhang också vissa liknande som

undantag

inte kräver att skall ha visat före tecknandet.

sjukdomen symtom

Bestämmelser av den sistnämnda förekommer i såvitt

typen Sverige,

vi har kunnat finna, bara vid och för små

sjuk- olycksfallsförsäkring

barn. Symtomklausuler i bemärkelse förekommer däremot

egentlig

inom både kollektiv och individuell dock inte inom

försäkring, individuell livförsäkring.

Undantag av de nu angivna är utformade som rent

slagen objektiva begränsningar av ansvar, men de avser försäkringsbolagets

samtidigt till stor del omständigheter som omfattas av

upplysnings-

plikten. Man kan alltså hävda att en

försäkringstagaren genom

symtomklausul berövas en del av det skydd som lagen avser att ge honom vid felaktiga t.ex. när han har handlat

uppgifter, i god tro.

Bolaget skulle komma i ett bättre läge genom att låta bli att om

fråga

sjukdomar och sjukdomssymtom av intresse och i stället göra ett allmänt undantag. En sådan har också att ordning den nackdelen, trots den till synes klara

undantagsbestämmelsen försäkringsskyd-

dets egentliga omfattning blir först i samband med försäk-

fastlagd

ringsfallet i stället för vid avtalet. Särskilt betänkliga från den enskilde

försäkringstagarens synpunkt

är de nyss berörda undantag som inte kräver att sjukdomen skall ha visat symtom före tecknandet, eftersom inte ens försäkringstagaren själv då kan fastställa vilket konkret han har; han

försäkringsskydd

kan ju inte veta vilka dolda sjukdomar han bär Så ett

på. långt

undantag berör bara sjukdomar m.m. som inte visat några symtom före tecknandet, kan undantaget dock inte sägas ha något att göra med en möjlig försummelse av

upplysningsplikten; försäkringstaga-

ren har normalt inte kunnat lämna om av

några uppgifter sjukdomen betydelse för riskbedömningen. Det är i än vid de högre grad egentliga symtomklausulerna fråga om en objektiv begränsning av

ansvaret. Villkoren för de ovan nämnda innehåller dels

barnförsäkringarna

ett undantag för m.m. som har visat före

sjukdomar symtom

tecknandet, dels ett för m.m. som inte har visat

undantag sjukdomar

symtom. I sistnämnda del innebär villkoret att som

försäkring

tecknas innan barnet år inte omfattar av

fyllt fyra följder ”sjukdom,

kroppsfel eller visat

psykisk utvecklingsstörning, där symtomen sig

först sedan försäkringen tecknats, om det är sannolikt att åkomman

330 till 4 sou 1986:56

Allmänmotivering kap.

funnits sedan födelsen eller har sitt ursprung från olycksfallsskada eller som under första levnadsmånaden eller att

sjukdom uppkommit

till åkomman funnits vid födelsen”. Med ”anlag” avses bara

anlag

sådana som oberoende av levnads-

genetiskt betingade rubbningar

sätt och kommer att orsaka dödsfall, sjukdom eller handikapp.

miljö

därför inte på t.ex. diabetes, astma och allergi,

Undantaget tillämpas

där det i måste tillkomma från levnadssätt och

regel någon påverkan

för att sjukdomen skall manifesteras.

miljö

På grund av undantag som i sin tur görs från undantaget gäller ändå för dolda sjukdomar, om antingen barnet före

försäkringen

tecknandet har s.k. fyraårskontroll hos läkare utan att

genomgått

framkommit eller barnet hinner fylla åtta år innan några symtom visar blir alltså aktuell om

symtomen sig. Ansvarsbegränsningen

tecknas före och bryter ut

försäkringen fyraårskontrollen sjukdomen

före åtta års ålder.

Svenska arbetstagarorganisationen för vård av barn i hemmet (VAB) anförde i en skrift 1981 till konsumentombudsmannen klagomål över en Ärendet överlämnades till försäkringsintidigare lydelse av detta villkor. spektionen. I ett infordrat yttrande till inspektionen anförde Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag (FSAB) bl.a. följande. officiell statistik över antalet fall Enligt vad som kan utläsas från tillgänglig Vårdbidrag eller förtidspensioner/sjukbidrag är utan tvivel av nybeviljade orsaken ofta från födelsen bestående sjukdom eller handikapp. Särskilt markant synes detta vara i den lägsta åldersklassen, dvs. upp till fyra års ålder. Skulle från födelsen bestående orsaker som är oupptäckta vid tecknande i den lägsta åldersklassen) medföra försäkringens (dvs. flertalet rätt till ur försäkringen, skulle premien enligt branschens ersättning bedömning bli så hög att försäkringen inte kunde bli säljbar. En försäkring med en sådan prohibitiv premienivå skulle inte få den önskvärda spridning- —- om den tillhandahölls - sannolikt komma att en, men kunde i stället övervägande tecknas i de fall föräldrar av en eller annan anledning har skäl att misstänka att barnet har något oupptäckt, medfött fysiskt eller psykiskt handikapp. Ett sådant moturval skulle ytterligare pressa premienivån uppåt och därigenom medföra en helt oacceptabel situation, sett från försäkringsmässiga synpunkter. Sedan försäkringsinspektionen förklarat att den inte fann villkorskonstruktionen VAB i en skrift till regeringen bl.a. en oskälig, begärde omedelbar om dessa frågor. Regeringen överlämnade skriften till utredning oss.‘

i vad mån till symtomklausuler och liknande

Frågan tillgången bör för gruppförsäkringens och ka-försäkringens undantag begränsas

del skall behandlas senare, i avsnitt 17.5 och 18.4. För den individuella del finner vi det uppenbart, att man inte

försäkringens

skulle kunna tillåta att klausuler av det berörda slaget fick en

vidsträckt och i syfte att undgå verkningarregelbunden användning

‘ Beslut vid regeringssammanträde den 25 mars 1982, dnr 3382 (ek0n0midepartementet).

na av reglerna om upplysningsplikten. De bevissvårigheter som

nästan alltid uppkommer, när bolaget vill åberopa en sådan klausul, gör visserligen att det inte så ofta framstår som attraktivt för bolaget att låta en symtomklausul helt ersätta undersökningen av den försäkrades hälsa. Men det finns också möjligheten att bolaget

kombinerar undantaget med inhämtande av begränsade upplysning-

ar, och frågan är allmänt sett av sådan vikt att lagstiftaren inte kan gå förbi den.

Det finns situationer, där försäkringsbolaget har fullt legitima skäl för att vilja ställa upp ett sådant förbehåll. Ett sådant fall är när man inte alls eller bara med stora svårigheter kan inhämta upplysningar om den försäkrades hälsa. Som exempel kan nämnas att ett företag vill teckna liv- eller olycksfallsförsäkring för en medarbetare som redan avrest på en utrikes tjänsteresa. Sådant förbehåll kan också bli

aktuellt i den mån det i övrigt anses förenligt med god försäkringssed

att meddela försäkring på tredje mans liv utan hans kännedom och samtycke; ett som nämnts i den norska diskussionen är att

exempel den som är berättigad till underhållsbidrag vill teckna försäkring på

den bidragsskyldiges liv. Särskilt vid enkla och billiga försäkringar

som säljs under speciella förhållanden kan det vidare vara försvarbart om bolaget ställer upp en symtomklausul i stället för att inhämta

upplysningar. Som exempel kan nämnas enkla reseförsäkringar, som säljs i en automat på en flygplats.

Det hittills har i första hand sikte på de egentliga

sagda tagit

symtomklausulerna, som alltså i viss utsträckning bör accepteras. Vad gäller sådana undantag som gäller oavsett om några symtom på sjukdomen ännu har visat sig när försäkringen tecknas, ter sig visserligen sådana villkor klart negativa ur den enskilde försäkringstagarens synvinkel. Åtminstone från teoretisk synpunkt torde det också saknas tvingande försäkringstekniska skäl att ställa upp sådana villkor; risken att den försäkrade bär på dolda anlag till en sjukdom kan kalkyleras och beaktas vid premiesättningen lika bra som risken att han senare drabbas av sjukdom eller olycksfall. Å andra sidan är som nyss framhållits undantaget av rent objektiv art och har inget att göra med upplysningsplikten. Det kan också framstå som inkonsekvent att tillåta att risken för en sjukdom helt undantas, men förbjuda att den undantas endast när den föreligger före viss tidpunkt. En regel med detta innehåll skulle stämma mindre väl med

vår inställning, att försäkringens sakliga omfattning i princip inte bör regleras i lagen.

Man kan inte heller bortse från risken för att försäkringsbolagen

utan möjlighet till undantaget skulle anse sig av försäkringsmässiga

skäl böra upphöra att meddela av nuvarande typ,

barnförsäkring något som skulle vara olyckligt från konsumentsynpunkt. Som förut

utvecklats (avsnitt 7.1), bör sociala behov som inte kan förenas med

försäkringsteknikens krav tillgodoses genom ett vidgat ansvarstagan-

de från det allmännas sida, inte genom att försäkringsbolagen tvingas meddela ekonomiskt -

oacceptabla försäkringar. Vidare får man

räkna med att det i framtiden kan underlätta ett skydd vid vissa andra

svårförsäkrade sjukdomsrisker, om bolaget har möjlighet att åtmin-

stone till en början använda sig av klausuler av det diskuterade slaget när risken försäkras.

Vi har därför med någon tvekan funnit att villkor av denna

typ inte bör förbjudas helt. Emellertid förutsätter vi att

försäkringsinspektio-

nen fortlöpande prövar om sådana är Det är väl

undantag befogade.

tänkbart att, när större erfarenheter vunnits av

barnförsäkringen,

det visar sig att undantaget kan tas bort helt utan

mjukas upp eller mera allvarliga konsekvenser för Som av det

premien. framgår

föregående anser vi att dessa klausuler över huvud taget bör tillåtas bara i -

sällsynta undantagsfall. Det kan också erinras om att villkoret i fråga i speciella fall kan underkännas med stöd av 36§ avtalslagen, även om det allmänt sett framstår som godtagbart för

den aktuella försäkringstypen.

De undantagsbestämmelser vi här diskuterar måste alltså behandlas olika beroende på i vilket de förekommer. På

sammanhang

motsvarande vis som i flera tidigare behandlade har vi kommit

frågor

fram till att det inte går att på ett tillfredsställande sätt i lagen detaljerat ange i vilka fall de olika villkoren får användas. Vi föreslår i stället att de skall vara tillåtna när det är av

påkallat försäkringens

beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet” (4 kap. 5 § lagförslaget); alltså även här en civilrättslig bestämmelse som skall få sitt närmare innehåll genom praxis, bl.a. försäkringsinspektionens

bedömningar (jfr avsnitt 8.2 och 11.4 ovan). Den föreslagna lagtexten gör inte skillnad på symtomklausuler i egentlig bemärkelse

och sådana villkor som inte kräver att symtom har visat sig. Det är emellertid självklart, att man måste vara betydligt mera restriktiv med att godta undantag av det senare

slaget.

Såsom framgått ovan, kan ett i långvarigt

praktiken försäkrings-

förhållande formellt bestå av en tidsbegränsad försäkring som förnyas en eller flera gånger (avsnitt 11.2 och 11.3.2). I sådana fall är

det naturligt att en symtomklausul bara får avse sjukdomar m.m.

som den försäkrade hade när det första avtalet slöts. Man kan alltså inte godta en bestämmelse, som blir automatiskt tillämplig vid varje

förnyelsetillfälle och tar undan alla då uppkomna sjukdomar från

ansvarsområdet.

»För tydlighetens skull bör det än en gång påpekas att de regler vi nu behandlat bara avser undantag som inte är grundade på upplysningar om den försäkrades hälsa; om bolaget genom inhämtade uppgifter har fått veta att den försäkrade lider av en viss

sjukdom och bolaget vill göra undantag för följderna av den

till 4 333

Allmänmotivering kap.

sjukdomen, kräver ett sådant förbehåll inte några särskilda omständigheter. Självfallet kan bestämmelsen inte heller

åberopas,

när villkoren för för

olycksfallsförsäkring gör generellt undantag

olycksfall som orsakas av oavsett när den Och

sjukdom, uppträder.

på samma sätt som en sjukförsäkring kan vara till att avse

begränsad

viss eller vissa sjukdomar, kan den också helt ta undan viss eller vissa sjukdomar från ansvarsområdet (fast dessa

möjligheter knappast

torde utnyttjas i dagens svenska I dessa fall

försäkringspraxis).

föreligger det ingen konflikt med om

reglerna upplysningsplikten,

utan man befinner sig på det fält där fritt bestämmer sitt

bolaget

ansvarsområde.

Fareökningsbestämmelser

Sammanfattning: Om bolaget har gjort försäkringens giltighet

och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden (yrke, bostadsort skall i

osv.), bolaget varje premiekrav uppmana försäkringstagaren att anmäla ändringar i dessa

förhållanden. Försummar försäkringstagaren det, får

bolaget

begränsa sitt ansvar med hänsyn till de ändrade förhållandena. När bolaget gör från ansvaret för

undantag speciellt angivna

verksamheter som t.ex. eller skall det

flygning boxning, gälla

en kausalitetsregel. Om det inte finns ett adekvat orsakssamband mellan skadan och den verksamheten, skall

undantagna

försäkringstagaren ha ersättning trots att skadan inträffade medan han deltog i verksamheten.

I FAL finns bestämmelser om s.k. i 45-50 §§

fareökning (skadeförsäkring), 99§ (livförsäkring) och 121 § (sjuk- och olycksfallsförsäkring). Vissa av skadeförsäkringsbestämmelserna också för gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring. Bestämmelserna är i allt väsentligt

tvingande. Varken lagtexten eller förarbetena närmare upptar någon bestämning av de faktiska förhållanden som kan utgöra fareökning enligt bestämmelserna. Vid skadeförsäkring kan relevant bara avse ett förhål-

fareökning

lande som har antecknats i eller som

försäkringsbrevet försäkrings-

tagaren har uppgett vid tecknandet, och ökningen måste vara sådan som försäkringsbolaget inte kan anses ha i Vidare

tagit beräkning.

krävs för att förhållandet skall kunna att faran

åberopas, antingen

har ökats med försäkringshavarens eller att den har ökats utan

vilja

hans vilja och att han utan har underlåtit att

skälig anledning

meddela den till Vid sådan

försäkringsbolaget. fareökning gäller,

beroende på villkoren, antingen prorataregeln eller kausalitetsre-

334 Allmänmotivering till 4

kap.

har rätt att säga upp försäkringen med 14

geln, varjämte bolaget

varsel. 48 och 49 §§ från fareöknings-

dagars Enligt gäller undantag

bestämmelserna bl.a. om har fått kännedom om fareökning-

bolaget

en och ändå underlåtit att ge försäkringshavaren besked om vilken ansvarsfrihet som samt om försäkringshavaren ökat faran

påkallas

för att förekomma skada på person eller egendom. Vid och (121 §) måste en relevant

sjuk- olycksfallsförsäkring avse ett förhållande som i försäkringsbrevet angivits fareökning

vara av för det räcker sålunda inte

betydelse férséikringsgivaren”;

med att uppgett förhållandet vid tecknandet.

försäkringstagaren

Vidare krävs det att den försäkrade har kännedom om ändringen; inte att den har tillkommit med hans vilja. Liksom vid skadeförsäk-

gäller vid sjuk- och olycksfallsförsäkring antingen prorataregeln ring

eller, efter avtal, Likaså gäller de ovan angivna

kausalitetsregeln.

bestämmelserna i 48 och 49 §§. Bolaget får inte säga upp försäkringen. Vid mera kortfattad. Försäk-

livförsäkring (99 §) är regleringen

(SOU 1925:21 s.

ringsavtalslagskommittén övervägde visserligen

195 om man borde bestämmelser inskrida mot

f) genom tvingande fareökningsbestämmelser, så att t.ex. fareökning utan eller obilliga

mot den försäkrades skulle vara utan inverkan på ansvaret, eller

vilja

så att ansvaret inte fick inskränkas utan tillämpning av vare sig

eller kausalitetsregeln. Med hänsyn till frågans ringa

prorataoch till att några missbruk inte yppats eller syntes

praktiska betydelse

vara att befara, emellertid några sådana regler inte behövli-

ansågs

ga. Däremot är krav och förutsebarhet stort vid

lagens på tydlighet

Den enda föreskriften är att bolaget får

livförsäkring. nämligen

att faran ökats av visst förhållande bara om

åberopa genom ändring

det iförsäkringsbrevet har angetts, såväl att sådan ändring innefattar av risken som ock vilken påföljd ändringen medför.

ökning

I om vilka förändringar som i praktiken kunde utgöra

fråga

relevant nämnde vid

fareökning försäkringsavtalslagskommittén

99 § först att livförsäkringsavtalet måste utgå från den grundsatsen,

att är för all fareökning, samt

försäkringsgivaren principiellt ansvarig

att det inte kan komma i att anse hälsoförsämring som relevant

fråga

Endast mot vissa fareökande omständigheter, som

fareökning.

i eller i resa till eller vistelse i

deltagande envig, i uppror krig,

trakt, genom förbehåll i

hälsofarlig plägade bolagen skydda sig

avtalet (SOU 1925:21 s. 195). Vid 121 § angav kommittén inledningsvis, att man även vid sjukoch borde se bort från hälsoförsämring som

olycksfallsförsäkring

Annorlunda saken till om faran ökades genom

fareökning. låg

av eller boningsort. Sådana

ändring uppgivet yrke, sysselsättning

måste då villkor omedelbart anmälas till

ändringar enligt gällande försäkringsbolaget (s. 222).

Allmänmotivering till 4 kap. 335

I nu tillämpade villkor för individuell används inte

försäkring begreppet fareökning. Undantag för flygning, krig, idrottsutövning, utlandsvistelse och atomkärnreaktioner förs med bestämmelser

ihop om framkallande av försäkringsfallet under den

gemensamma rubriken ”inskränkningar i försäkringens Såvitt vi har

giltighet. kunnat utröna, gör man inte heller sådana i försäk-

anteckningar ringsbreven som enligt 99 och 121 §§ FAL skulle vara nödvändiga om undantagen skulle anses avse fareökning. Ändring av den försäkrades yrkesverksamhet tas upp under rubriken ”ändrade förhållanden”

(olycksfallsförsäkring).

Vid ändring av yrke gäller enligt villkoren en

prorataregel. Försäkringstagaren skall anmäla ändringen till bolaget, men även om någon anmälan inte görs ändras försäkringen automatiskt i

enlighet med prorataregeln från nästa premieförfallodag. Om ny

försäkring inte skulle ha kunnat beviljas alls, träder ur kraft; av

försäkringen misstag erlagd premie betalas tillbaka när förhållandet upptäcks.

Övriga undantag är antingen suspensionsregler, som innebär att försäkringen tillfälligt sätts ur kraft, eller kausalitetsregler, som innebär att försäkringen inte omfattar skador som är en av den

följd undantagna risken.

Exempel på suspensionsregel är den individuella olycksfallsförsäkringens undantag för sport och idrott. Undantaget innebär att försäkringen ”inte gäller - - - under deltagande i” vissa uppräknade sporter. Exempel på kausalitetsregel är samma försäkrings undantag för atomkärnreaktion; försäkringen gäller inte skada som orsakats av kärnexplosion - - -”.

De allra flesta undantag från en försäkrings ansvarsområde kan sägas utgöra fareökningsbestämmelser i den bemärkelsen, att faran - och därmed bolagets ansvar - ökar om inte Vi

undantaget gäller. har inte funnit det att ett för

möjligt på lagtext tillräckligt klargörande sätt bestämma vad som är och vad som är

fareökning sådana allmänna ansvarsbegränsningar, som det vår

enligt grundläggande bedömning ankommer på bolaget självt att bestämma om. Gränsdragningen är besvärlig och delvis omtvistad i litteraturen

(jfr t.ex. Hellner s. 81 ff och 532 och s. 150 Det kan ibland

Lyngsø ff). t.o.m. vara svårt att bestämma vad som är från ett

undantag angivet eller underförstått ansvarsområde och vad som är

positiva uppgifter om ansvarsområdet. (Jfr t.ex. inte utanför

Försäkringen gäller Sverige med ”Försäkringen omfattar skador som inträffar i Sverige”.)

Vi använder därför inte begreppet fareökning i I stället

lagtexten. föreslår vi i 4 kap. 6 och 7 §§ konkreta om hur vissa typer av

regler förbehåll skall vara utformade. Som framhålls i avsnitt 12.1 kan bestämmelserna få viss betydelse också utanför sitt omedelbara tillämpningsområde.

till 4 kap. sou 1986:56

336Allmdnmotivering

Når premiens storlek är beroende av vilket yrke den försäkrade har, bör försäkringsbolaget kunna förbehålla sig rätt att ändra premien under försäkringstiden om den försäkrade byter yrke. Och om den försäkrade byter yrke utan att försäkringsbolaget får veta

reaktionen - liksom nuvarande villkor -

det, är den naturliga enligt nedsättning av ersättningen enligt prorataregeln.

Emellertid kan det uppenbarligen lätt hända, att försäkringstagaren inte tänker på att han bör anmäla en sådan förändring till försäkringsbolaget. Om villkoren då har den nuvarande utformning-

en - nedsättningen görs automatiskt från nästa premieförfallodag kan han utan att vara medveten om det komma att vara underförsäkrad under lång tid. Lagens regler bör därför utformas så att de ökar chanserna för att inträffade förändringar verkligen anmäls till bolaget och försäkringen även formellt anpassas till de nya förhål-

landena. Vi föreslår att bolaget i varje premiekrav skall påminna försäkringstagaren om hans skyldighet att anmäla yrkesbyten. Först

om försäkringstagaren försummar att efterkomma denna uppmaning, skall bolaget få begränsa sitt ansvar. Såsom anmärktes i avsnitt 12.2.2, bör denna ordning kunna gälla också när den försäkrade

byter yrke efter ansökningstidpunkten men innan första premien

betalas.

Nedsättningsregeln uttrycks i den föreslagna lagtexten (4 kap. 7 §)

en till 4 2 § andra och styckena, som

genom hänvisning kap. tredje

avser Att det sålunda kommer att samma

upplysningsplikten. gälla

lagtext för dessa två fall betyder emellertid inte att den prorataregel som skall tillämpas också måste vara densamma. Avsikten är att lagens regel skall konkretiseras i villkor och grunder, och denna

konkretisering kan göras på något olika sätt i de båda fallen. Vidare bör det observeras att villkor av denna typ kommer att falla under både den nu diskuterade bestämmelsen i 4 kap. och de tidigare behandlade reglerna i 3 kap. 4 och 5 §§ (se avsnitt 11.5 ovan). Det

i

närmare förhållandet mellan reglerna skall tas upp i specialmotive-

i

ringen till 4 kap. 7 §.

I det närmast föregående har vi - i med nuvarande

enlighet

i

villkorspraxis - talat bara om ändringar av den försäkrades yrke. Emellertid kan man inte utesluta att bolagen kan komma att införa

som är även annat sätt differentierade efter den i

premiesystem på

försäkrades levnadsförhållanden. bör ta hänsyn till

Lagtexten

I

möjligheten av en sådan utveckling. (Angående ett förekommande j villkor om ”ändring av fritidssysselsättning”, se specialmotiveringen i

till 4kap. 7§.)

Andra för ansvar ~ eller

typer av gränser bolagets tidsmässiga

för krig osv. - är som i

geografiska begränsningar, undantag flygning,

redan utformade så att ersättning alls utgår om

framgått ingen undantaget är tillämpligt (försäkringen gäller inte”). Här måste, av

sou 1986:56 Allmänmotivering till 4 337

kap.

skäl som angetts i det ansvaret för

föregående, försäkringens

utformning i allt väsentligt överlämnas till

försäkringsbolagen själva

och till granskningen från de sida, som bevakar de

myndigheters

enskilda försäkringstagarnas intressen. Vi föreslår dock en

lagregel

som i vissa fall skall mildra av en

verkningarna suspensionsklausul

(4 kap. 6 §). Sådana klausuler kan ibland vara stränga

otillbörligt

mot försäkringstagarna och leda till stötande resultat, när det är klart att det inte finns mellan

något orsakssammanhang försäkringsfallet

och den verksamhet som avser: den försäkrade blir under

undantaget

idrottsutövning överfallen och misshandlad av en ovän som råkar

gå förbi platsen.

Man får anta att ofta har valt formen av en

försäkringsbolagen

suspensionsklausul just för att undgå bevis- och bedömningsfrågor om orsakssammanhanget. Detta måste man vår också

enligt mening

godta i fråga om sådana som avser ett stort antal risker,

undantag

kanske delvis okända och svåra att överblicka. Som

exempel på

sådana undantag kan man nämna främst och

geografiska tidsmässiga

begränsningar, men även sådana som deltagande i krig och vistelse i land där krig råder. När det däremot som avser bara

gäller undantag

någon eller några få lätt definierbara risker, som t.ex. för

undantag

militärflygning eller kapplöpning till häst, bör det gälla en kausalitetsregel; full ersättning skall alltså utgå om inte skadan eller skadans

omfattning sammanhänger med den undantagna verksamheten.

Till skillnad från FAL har vi inte velat att

medge försäkringsbola-

get lägger bevisbördan i fråga om orsakssambandet på försäkringstagaren. Vi har inte funnit anledning att generellt gynna någon av parterna i detta avseende, utan får lösas

frågan enligt vanliga regler

om bevisbörda och beviskrav alltefter förhållandena i det enskilda fallet. Åtminstone i vissa situationer kan det vara att

naturligt tillämpa den s.k. överviktsprincipen (jfr NJA 1986 s. 3 med

hänvisningar).

Slutl:gen bör det, liksom enligt nu gällande rätt, inte vara möjligt att anse försämring av den försäkrades hälsa som en ansvarsbefriande fareökning. Detta bör av 7§

uttryckligen framgå lagen (4 kap.

andra stycket). Att inte heller

hälsoförsämring får leda till uppsägning från sida, har behandlats i avsnitt 11.5.3 ovan.

bolagets

Däremot har vi inte funnit skäl att föreslå särskild om

någon regel bolagets rätt att säga upp försäkringen när risken för försäkringsfall

ökar av annan Denna får anses uttömmande

anledning. fråga

behandlad i förslagets 3 4 § avsnitt 11.5 Vi från

kap. (jfr ovan). utgår

att och domstolarna skulle inta en

tillsynsmyndigheten mycket

restriktiv hållning till av denna art.

uppsägningsförbehåll

338 till 4 sou 1986:56

Allmänmotivering kap.

12.4Framkallande av försäkringsfallet

om framkallande av hör till dem som

Reglerna försäkringsfallet

särskilt berörs i direktiven, varvid det framhålls att det kan finnas skäl att förstärka för Dessa frågor har

skyddet försäkringstagaren.

dock större område. - På personför-

betydelse på sakförsäkringens

något olika, beroende på

säkringssidan gestaltar sig problemen

vilken det De bestämmelser vi föreslår har

typ av försäkring gäller.

till största delen samlats i 4 kap. 8 och 9 §§ lagförslaget.

12.4.1Livförsäkring

Sammanfattning: Med den att karenstiden förkortas

ändringen

till ett år vill vi i stort sett behålla i 100 § FAL om när den

regeln

försäkrade Om vid försäkring på tredje mans

begår självmord.

liv framkallar försäkringsfallet (= dödar

försäkringstagaren

den skall som svara fullt ut.

försäkrade), bolaget regel

Inom är det detta område om självmord

livförsäkringen på reglerna

som har störst intresse. hör till de risker som normalt täcks

Självmord

av Undantag gäller bara för självmord som står i mer

försäkringen.

eller mindre direkt samband med försäkringens tillkomst. Enligt är fritt från ansvar om den vars liv

100 § FAL försäkringsbolaget på

en för dödsfall berövat livet innan tre år förflutit

försäkring tagits sig

från det försäkringen togs eller senast återupplivades, såvida det inte

måste antas att försäkringen tagits eller återupplivats utan tanke på

och att skulle ha företagits även om

självmordet handlingen ej varit för handen. Regeln är dispositiv. Försäkringsförsäkringen

villkoren för dock med obetydliga modifikatio-

livförsäkring återger ner lagens regel.

Vi anser det att liksom nu täcker en så

angeläget livförsäkring

dödsorsak som när samband saknas mellan

viktig självmord,

och Beträffande närmare utform-

försäkringen självmordet. regelns ning har vi fäst väsentlig vikt vid vissa upplysningar angående

som inhämtats från expertis* Bl.a.

självmordsfrågor psykiatrisk

underströks det där, att det är mycket sällsynt att någon begår i full psykisk balans för att hjälpa upp sina anhörigas

självmord ekonomi. I många fall ligger psykisk sjukdom bakom självmordet; särskilt stor självmordsbenägenhet föreligger vid s.k. endogena

- somatiska föranledda

psykiska sjukdomar egentligen sjukdomar,

av biokemiska rubbningari kroppen - vilka kan drabba en person på

1 med docenten Uppgifterna inhämtade bl.a. vid en av kommittén anordnad hearing Ruth Ettlinger och bitr. överläkaren Börje Wistedt.

SOU 1586:56 till 4 339

Allmänmotivering kap.

mycket kort tid. Över huvud taget är det svårt för normala personer att under en längre period hålla fast vid en Det

självmordsplan.

framhölls emellertid också att regler som gjorde det möjligt att

mycket snabbt få försäkringstäckning vid självmord skulle kunna ha en ogynnsam verkan: vetskapen om försäkringsmöjligheten kunde

medverka till att en instabil en

psykiskt person genomförde

som kunnat om tiden - I

självmordsplan, förflyktigas fått gå något.

stort sett överensstämmande synpunkter har framförts på sakkunnigt håll i Norge? Det kan också nämnas att i praxis bolagen sällan lär vägra att utge ersättning även om självmord kan konstateras?

Enligt vår mening är det motiverat både av de här berörda förhållandena och av humanitära skäl att något mildra den nuvarande självmordsregeln. En tid av ett år från tecknande

försäkringens

bör vara tillräcklig för att utesluta fall där som ett

självmordet ingår

led i en plan att förbättra den efterlevande ekonomiska

familjens

ställning. Den föreslagna regeln blir absolut i den bemärkelsen att den såsom framför t.ex.

speciallagstiftning gäller avtalslagens regler

om ogiltighet av avtal; även om i extremt fall skulle

bolaget något

kunna visa att försäkringen ingått i en förhand

på uppgjord

självmordsplan, kan bolaget inte vägra vid efter

ersättning självmord

ettårsfristens utgång.

Och även vid inom ettårstiden bör

självmordsfall försäkringen

gälla, ifall de efterlevande kan göra att

antagligt, försäkringen togs

utan tanke på självmord; att som nu fordra också om att

utredning

handlingen skulle ha företagits även om inte hade

försäkringen

funnits, synes dels vara alltför strängt, dels kunna leda till stötande tvister om den orsaken till På denna har

egentliga självmordet. punkt

vi nått enighet med den norska kommittén, medan man finländsk

sida inte föreslår för utan samband med

något undantag självmord försäkringen.

Att likställa av

återupplivning försäkringen med nytecknande på

sätt som nu sker i 100 § F AL anser vi inte tillräckligt motiverat.

Läget

är ju i allmänhet ett annat, när har en

försäkringstagaren försäkring

som han av någon orsak försummat att betala men nu åter vill sätta i kraft, än när han tar en ny livförsäkring. I varje fall om man - som vi föreslår - sätter den lagstadgade så kort som

återuppplivningsfristen

till sex månader (se avsnitt är det inte samma sätt

13.3), på naturligt

att av en dra slutsatsen, att siktat

återupplivning försäkringstagaren på att uznyttja försäkringen. I fall har hela många försäkringstagaren

tiden varit inställd på att behålla det är alltså bara

försäkringen; fråga

om ett betalningsdröjsmål grund av ekonomi eller

på dålig dåliga

7 Ett yttrande i mars 1978 till den norska kommittén av professor dr. med. Nils Retterstøl. 3 Jfr Alvzrson i NFI 1970 s. 14.

340i till 4 kap.

Allmänmotivering

betalningsrutiner, som inte bör leda till att det tidigare skyddet faller bort. Och ännu mindre bör man räkna med att en ny karenstid skall

börja löpa varje gång en tidsbegränsad försäkring förnyas; bara

självmord inom ett år från det första avtalet bör kunna befria bolaget från ansvar.

Ytterligare har vi för livförsäkringens del funnit det självklart, att

oaktsamt framkallande av försäkringsfallet inte skall ha någon inverkan på bolagets ansvar. FAL:s bestämmelse härom (18 §) är visserligen dispositiv, men några avvikande villkor förekommer inte. Frågan om eget framkallande av sjukdom m.m. som kan leda till premiebefrielse behandlar vi i nästa avsnitt. Där behandlar vi också

frågan om hur självmordsförsök skall bedömas.

Som skall framgå av följande avsnitt, föreslår vi för sjukförsäkringen en särskild undantagsregel - delvis motsvarande 19 § första

FAL - om när den försäkrade har handlat under

stycket inflytande

av sinnessjukdom eller liknande eller var under femton år. Till skillnad från vad som föreslås i det finländska förslaget, har vi inte

funnit det lämpligt att låta den regeln gälla också för livförsäkring.

Försäkringsbolagen har tidigare haft liknande bestämmelser i sina villkor: man påtog sig ansvar om den försäkrade vid självmordet varit ”otillräknelig eller liknande. Bolagen fann sig emellertid tvungna att stryka detta villkor, sedan det visat sig att de efterlevande praktiskt taget alltid kunde förete läkarintyg om att så varit fallet. Det är också tänkbart att kännedom om denna skulle

möjlighet

kunna få sådan ogynnsam inverkan på psykiskt instabila personer

- Detta

som den psykiatriska expertisen varnat för (se ovan). hindrar inte att försäkringsbolaget vid djupgående psykiska abnor-

miteter, som allvarligt påverkar den sjukes verklighetsuppfattning,

kan bli ansvarigt för självmord under det första året efter tecknandet; i sådana fall - liksom när det gäller barn under femton år - saknas ofta det samband mellan och självmordet som kan

försäkringen

befria bolaget från ansvar.

Det hittills sagda har avsett den framkallande av

försäkrades försäkringsfallet och närmast tagit sikte på det fallet att försäkrings-

tagaren och den försäkrade är samma person, dvs. försäkringen

på Delvis andra om försäkringen har

gäller eget liv. frågor uppstår

tecknats på annans liv. Om vid sådan försäkring den försäkrade

begår självmord föreslår vi visserligen att samma regel skall gälla som

vid försäkring på eget liv, men det är att man i sådana fall

uppenbart

endast sällan kan finna det avsedda sambandet mellan försäkringen och självmordet. Någon gång kan i stället om brott mot

reglerna

bli aktuella: har t.ex. ställt frågor om

upplysningsplikten bolaget

vård för psykiska eller nervösa besvär, vilka besvarats oriktigt.

En helt annan situation föreligger om det är försäkringstagaren som framkallar dvs. dödar den försäkrade. Natur-

försäkringsfallet,

till 4 341

Allmänmotivering kap.

ligtvis skall försäkringstagaren själv då inte ha rätt till någon

försäkringsbelopp, och man kunde göra att

gällande försäkringsbo-

- när det är laget just den andra parten i som

försäkringsavtalet

framkallar försäkringsfallet - skall vara helt fritt från ansvar. Vi vill

emellertid inte föreslå en sådan Från andra kan det

regel. synpunkter vara mycket angeläget att försäkringsbeloppet utgår och då tillfaller

den försäkrades efterlevande; man kan i situationen inte bortse från livförsäkringens sociala betydelse. Ofta kan det också ha varit tillfälligheter som gjort att inte den försäkrade kommit att stå

själv

som försäkringstagare, och en om ansvarsfrihet för

regel bolaget

skulle bl.a. av detta skäl ge resultat. -— Det är dock

slumpartade

tänkbart att regeln om svek och handlande i strid mot tro och heder i samband med avtalets 2 § första

ingående (4 kap. stycket lagförslaget) någon gång kan gripa fritt från

in och göra bolaget ansvar,

nämligen om försäkringstagaren redan när han tecknade försäkring-

en hade för avsikt att döda den försäkrade och få ut

försäkringsbeloppet.

Vi föreslår i 6 15 § särskilda om

kap. lagförslaget regler fördelning

av när detta det ovanstående inte skall

försäkringsbeloppet, enligt

tillfalla behandlar

försäkringstagaren. Reglerna också det fallet, att

en framkallar

förmånstagare försäkringsfall.

Sjukförsäkring

Sammanfattning: Om den försäkrade uppsåtligen framkallar försäkringsfallet, skall bolaget vara fritt från ansvar. Om

framkallas -

försäkringsfallet genom grov vårdslöshet inbegri-

- skall

pet självmordsförsök ersättningen kunna sättas ned

efter en Full skall alltid

skälighetsbedömning. ersättning utgå

om den försäkrade var under femton år eller handlade under

inflytande av sinnessjukdom.

I

När det gäller den försäkrades framkallande av försäkringsfallet, bör man ha delvis andra för än för

regler sjukförsäkring livförsäkring;

vad vi i föreslår i om delvis

fortsättningen fråga sjukförsäkring gäller

också för

olycksfallsförsäkring.

Om en försäkrad drar kan det vara

uppsåtligen på sig sjukdom,

närliggande att han gör det i att få ut från

just syfte ersättning

försäkringen. Men även om han har annat bör i

något syfte, bolaget

dessa fall vara fritt från ansvar; att undantas är den

uppsåtsfallen

naturliga huvudregeln inom all försäkring, och det finns inte skäl att göra avsteg från den här. Detta bör gälla också vid premiebefrielseförsäkring, om den försäkrade drar arbetsoförmå-

uppsåtligen på sig

ga; som tidigare framhållits är premiebefrielseförsäkring till sin natur

342 Allmänmotivering till 4

kap.

en sjukförsäkring, även när den ingår i och tekniskt behandlas som

livförsäkring.

Som nämns i föregående avsnitt, skall oaktsamt framkallande av

försäkringsfallet vid livförsäkring inte ha någon inverkan på bolagets

ansvar ens om oaktsamheten är grov. Det kan vara tveksamt hur man skall ställa till den frågan vid sjukförsäkring. Här kan hänvisas till

sig att 32 § KFL ger en möjlighet till nedsättning av försäkringsersätt-

efter en i sådana fall, bl.a. vid vissa

ningen skälighetsbedömning

-

sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Enligt 12 § trafikskadelagen

liksom inom skadeståndsrätten - medför också grovt medvållande

av den skadelidande normalt en jämkning av ersättningen för

Visserligen kan humanitära skäl synas väga särskilt

personskada.

tungt i situationer, där den försäkrade oaktsamt har vållat sin egen

De preventionshänsyn som spelat en stor roll för personskada. KFL:s får betydligt mindre betydelse vid personförsäkring; den regel

försäkrade har normalt tillräcklig anledning att undvika personskador oavsett vad konsekvensen blir för försäkringsersättningens del. Å andra sidan kan det förekomma sjukdomsfall, där den försäkrades handlande synbarligen står på gränsen till uppsåt och där det närmast vore stötande att låta full t.ex. i vissa fall av

ersättning utgå,

- Vi har kommit fram till att en av

drogmissbruk. skälighetsregel

KFL:s typ är motiverad också i personförsäkringslagen, men vi utgår från att skall vara tolerantare mot den

bedömningen betydligt

försäkrade än när det av I motsats till de

gäller försäkring egendom.

nuvarande i 18-20 §§ FAL bör bestämmelserna i personför-

reglerna

säkringslagen göras tvingande. Oaktsamhet som inte är grov bör inte i något fall kunna inverka på ansvaret.

Framkallande av är ett av de relativt få områden där

försäkringsfall

vi föreslår olika för å ena sidan och å andra sidan

regler livförsäkring sjuk- och olycksfallsförsäkring och där det därför uppkommer

särskilda frågor om behandlingen av olika sammansatta försäkringar. Ett på sådan där det kan bli aktuellt med en

exempel försäkring,

särbehandling av olika moment i försäkringen, är den s.k. barn- och

som innehåller moment av liv-, sjuk- och

ungdomsförsäkringen,

om en likartad fråga rörande denna

olycksfallsförsäkring. (Se försäkring i avsnitt 19.3.4 nedan.) Ett praktiskt fall från gruppförsäkringens område är grupplivförsäkring med s.k. förtidskapital,

dvs. rätt att få ut en viss av försäkringsbeloppet vid

procent invaliditet eller liknande under Såvitt gäller rätten

försäkringstiden. till är det sett fråga om sjuk- och olycksfallsförförtidskapital sakligt

och kan därför efter skälighet om

säkring, förtidskapitalet jämkas

skadan har framkallats grov vårdslöshet. Om ett sådant

genom handlande från den försäkrades sida leder till döden, måste däremot full ersättning utges. — Ett annat exempel kan vara en kombinerad

försäkring för ålderslivränta och invaliditetslivränta.

sou 1986:56 till 4 kap.

Allmdnmotivering 343

Beträffande sjuk- och olycksfallsförsäkring förekommer i 124 § FAL en bestämmelse om ansvarsfrihet för då den

försäkringsbolaget

försäkrade underlåter att efter förmåga vidta för att

åtgärder avvärja

eller begränsa skada; påföljden förutsätter bl.a. eller

uppsåt grov

vårdslöshet från den försäkrades sida, och vidare fritas från

bolaget

ansvar bara i den mån underlåtenheten kan anses ha för

betydelse

skadans inträde eller omfattning. Bestämmelsen avser både fall då säkerhetsföreskrift åsidosatts och fall där den försäkrade får anses ha en allmän räddningsplikt enligt avtalet, t.ex. då det att

gäller uppsöka läkare efter olycksfall eller vid sjukdom. Några säkerhets-

föreskrifter i egentlig mening lär för närvarande inte förekomma vid personförsäkring. Däremot innehåller villkoren ibland bestämmelser om att den som är sjuk skall stå under läkarvård m.m. , för att vara

berättigad till ersättning.

Det förefaller att ge särskilda bestämmelser om de

överflödigt slag

av förpliktelser som 124§ behandlar. I stället bör den allmänna regeln om framkallande av vid dessa

försäkringsfall försäkringstyper

utformas så, att den täcker också sådan underlåtenhet som nu berörts. Resultatet blir att, även om den försäkrade har brutit mot en i villkoren intagen föreskrift, kan sättas ned bara om

ersättningen

han därmed uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har framkallat ett försäkringsfall eller förvärrat en inträffad skada; det är alltså inte tillräckligt att han hade uppsåt att bryta mot föreskriften. Dessutom skall en skälighetsbedömning av storlek ske även i

nedsättningens

denna situation, om inte själva framkallandet var uppsåtligt.

Vidare förekommer i sjukförsäkringsvillkoren ofta undantagsbe-

stämmelser, enligt vilka försäkringen inte ger rätt till ersättning vid arbetsoförmåga som beror på missbruk av alkohol, narkotika m.m. Till skillnad från vad som är fallet vid - se nästa

olycksfallsförsäkring

avsnitt - vållar dessa villkor inte några lagtekniska problem. De får ses som tillåtna

undantag för vissa typer av sjukdom.

Såsom redan föreslår - i stort sett

antytts, vi ett par regler

motsvarande 19§ FAL — som begränsar bolagets möjligheter att

åberopa uppsåtligt eller oaktsamt framkallande av försäkringsfallet.

Den ena regeln tar sikte på det fallet att den försäkrade har befunnit sig i en sådan nödliknande situation, att hans handlande framstår som försvarligt. I sådana fall är det inte att beröva den

rimligt

försäkrade ersättningen även om riskerna år så att man

påtagliga

åtminstone kan tala om grov oaktsamhet. Så bör t.ex. den som blir brännskadad, när han rusar in i ett brinnande hus för att rädda ett

instängt barn, ha ersättning från sin sjukförsäkring. Denna regel har tagits in i 4 kap. 10 § lagförslaget.

Den andra regeln avser den som är under femton år eller som har handlat under inflytande av sinnessjukdom eller liknande. Dessa

kategorier skall enligt förslaget - liksom FAL - få enligt ersättning

från sin sjukförsäkring även om de framkallat försäkringsfallet själva

(se 4 kap. 8 och 9 §§). I fråga om åldersgränsen har vi valt att följa 19 § FAL i stället för 33 § KFL, som har gränsen tolv år; ersättningskravet framstår som särskilt angeläget när det gäller personskada på barn och ungdom, och som ovan framhållits gör sig

inte preventionssynpunkter gällande på samma sätt här som vid

skadeförsäkring.

En särskild fråga är, hur man skall bedöma det fallet att den försäkrade blir sjuk eller annars arbetsoförmögen som följd av ett självmordsförsök. Den norska kommittén föreslår att såvitt gäller livförsäkring ett självmordsförsök skall behandlas på samma sätt som

ett fullbordat självmord. Förslaget innebär att ett självmordsförsök

kan leda till premiebefrielse och rätt till invaliditetsränta, om försäkringen omfattar sådant moment.

Det synes mindre träffande att anse ett sjukdomstillstånd, som är resultatet av ett självmordsförsök, ha vållats uppsåtligen. Vid

allvarligt menade självmordsförsök är det inte naturligt att betrakta

ett fortsatt liv i som omfattat i —

sjukdom av ett uppsåt vanlig mening

inte ens av ett s.k. eventuellt uppsåt. Situationen avviker påtagligt

från fall där uppsåtsregeln annars tillämpas. Samtidigt talar vägande

sociala och humanitära skäl för en regel liknande den norska. Efter någon tvekan har vi kommit fram till att man rimligen bör tillämpa den nyss berörda regeln om grovt oaktsamt framkallande av

i dessa Genom den vi

försäkringsfallet lägen. skälighetsbedömning

föreslår kan man då komma fram till resultat som framstår som tillfredsställande med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Vi återkommer till frågan i specialmotiveringen.

Vad som i föregående avsnitt sades om situationen när försäkrings-

tagaren framkallar försäkringsfall vid försäkring på tredje mans liv, bör på motsvarande sätt gälla också vid sjukförsäkring. Försäkrings-

tagarens handlande bör i princip inte gå ut över den försäkrade. Om t.ex. en förälder har tecknat en sjukförsäkring för sitt barn och senare i något sammanhang misshandlar barnet så att det drabbas av

sjukdom, bör barnet inte gå miste om sin försäkringsersättning bara

därför att det råkade vara försäkringstagaren som vâllade sjukdo-

men. I praktiken är det för övrigt ovanligt att sjuk- och olycksfalls-

försäkringar tecknas på tredje mans hälsa; även när det gäller små barn brukar den försäkrade göras till försäkringstagare.

12.4.3Olycksfallsförsäkring

Sammanfattning: I fråga om försäkringsfall som framkallats av oaktsamhet föreslår vi samma regler för olycksfallsförsäkring

som för sjukförsäkring. När det gäller uppsåtligt framkallade skador godtar vi den nuvarande utformningen av olycksfalls-

försäkringen, som innebär att sådana skador alltid faller

utanför försäkringen. Utan att föreslå någon lagstiftning

rekommenderar vi dock försäkringsbolagen att införa vissa

lindringar för barn och psykiskt sjuka personer.

Vad som i det föregående om oaktsamt framkallande av

sagts

försäkringsfall och om situationen när försäkringstagaren vid försäk-

ring på tredje mans liv eller hälsa skadar den försäkrade, gäller också för När det skador som den försäk-

olycksfallsförsäkringen. gäller

rade uppsåtligen vållar sig själv - och i ett par andra, mera speciella

- däremot för

frågor kompliceras resonemangen olycksfallsförsäk-

ringens del av denna försäkrings allmänna utformning, främst den teknik som i villkoren används för den grundläggande bestämningen av bolagets ansvarsområde.

Vid livförsäkring för dödsfall utgör ett dödsfall praktiskt taget alltid försäkringsfall. På liknande sätt utgör vid sjukförsäkring de allra flesta tillstånd av Om

sjukdom/arbetsoförmåga försäkringsfall. försäkringstagaren själv har framkallat försäkringsfallet, kan enligt

vårt - liksom för närvarande - beroende

förslag försäkringsbolaget

på omständigheterna vara fullt ansvarigt eller helt eller delvis fritt från ansvar.

Olycksfallsförsäkringen följer inte detta mönster. Man skulle med viss tillspetsning kunna säga att, medan det viktiga vid liv- och sjukförsäkring är vilken effekt en viss händelse har fått för den

försäkrade (död, sjukdom osv.), uppmärksamheten vid olycksfalls-

försäkring är koncentrerad på vilken typ av händelse som framkallat effekten.

Olycksfallsförsäkringen omfattar som utgångspunkt bara olycks-

fallsskada”. Sådan beskrivs i villkoren under rubriken ”begreppsförklaringar” eller liknande som en kroppsskada som drabbat den

försäkrade ofrivilligt genom plötslig yttre händelse (olycksfall)”. En

skada som den försäkrade drar på sig frivilligt utgör alltså enligt dessa villkor över huvud taget inte något försäkringsfall.

Denna uppfattning av olycksfallsbegreppet är fast rotad inom

försäkringsbranschen och torde också stämma väl med allmänt språkbruk. Resultatet av att försäkringen konstrueras på detta sätt -

att ingen ersättning utgår för skador som den försäkrade uppsåtligen

vållar - stämmer i sak med den

sig själv vidare tidigare angivna

346 Allmänmotivering till 4 kap.

huvudprincipen, att bolaget skall vara fritt från ansvar för uppsåtligt vållade skador. Från dessa synpunkter uppkommer alltså inte

några problem.

Konstruktionen leder emellertid också till att man inte fullt ut kan tillämpa regeln i 19§ första stycket FAL om försäkringsfall som framkallas av den som är under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i BrB 33:2. Regeln kan vid av

visserligen tillämpas oaktsamhet framkallade skador men inte när framkallandet skett uppsåtligen; regeln gäller nämligen bara framkallande av försäkringsfall, och vid olycksfallsförsäkring är en skada som den försäkrade ådrar sig uppsåtligen som sagt inte Denna

något försäkringsfall. konsekvens framstår inte som helt tillfredsställande. är

Visserligen det kanske inte i dessa situationer fullt

naturligt språkbruk att säga att den försäkrade har drabbats av ett Men är

olycksfall. samtidigt det klart att ersättningsbehovet kan vara mycket angeläget i sådana fall, och det kunde med hänsyn härtill vara att

närliggande försäkringsbolagen ansvarade för sådana skador. Vi tror inte att antalet fall i praktiken är så stort att ett utvidgat ansvar skulle kunna ha någon betydelse för försäkringens ekonomi, och

några preventionssynpunkter torde knappast kunna göra

sig gällande.

Vi har emellertid funnit att vi bör avstå från att föreslå i

lagstiftning denna fråga. Några egentliga invändningar synes inte ha framförts mot det olycksfallsbegrepp som enligt det är fast rotat i

sagda praxis. För det helt antalet fall finns det inte

övervägande någon anledning att kritisera den nuvarande konstruktionen. En som

lagreglering ålade olycksfallsförsäkringsgivarna ansvar för uppsåtligt framkallade skador hos barn och psykiskt sjuka kunde vara

visserligen sakligt tilltalande men skulle samtidigt innebära en relativt

djupgående j ändring av försäkringens karaktär och ett i

ingrepp bolagens principiella frihet att själva bestämma

försäkringens grundläggande omfattningsområde. Sådana regler skulle tekniskt bli relativt komplicerade och falla utanför den ram, inom vilken

lagstiftningen enligt vår allmänna inställning bör hålla Det bör vara att vi

sig. tillräckligt på detta sätt har riktat bolagens och

försäkringsinspektionens uppmärksamhet på de olägenheter som är förenade med den nuvarande ordningen.

De regler vi föreslår innebär alltså att skador som den försäkrade ådrar sig uppsåtligen även i fortsättningen skall kunna helt undantas från olycksfallsförsäkring. (En annan sak är att frågor om vad som är

j frivilligt respektive ofrivilligt framkallad skada kan få en speciell I karaktär just när det är fråga om barn eller

psykiskt sjuka personer.) i Eftersom den särskilda självmordsregel vi föreslår i 4 8 § andra

kap. stycket är begränsad till att avse livförsäkring, kommer bolaget att vara fritt från ansvar även för vid - 1

självmord olycksfallsförsäkring en naturlig ordning eftersom olycksfallsförsäkringen inte på samma

sätt som livförsäkringen är inriktad på att trygga efterlevandes

försörjning.

Däremot skall givetvis reglerna om oaktsamt framkallande av

försäkringsfall gälla också för olycksfallsförsäkringen, och härvid blir

även undantaget förbarn och psykiskt sjuka tillämpligt.

Den norska kommittén har i denna del valt en annan lösning. Ståndpunkten innebär att man delvis överger det nuvarande olycksfallsbegreppet: frågan i vad mån medverkan till egen skada kan leda till ansvarsfrihet för bolaget regleras för samtliga försäkringsformer uttömmande i lagen (se NOU 1983: 56 s. 83).

Som inledningsvis nämnts beskrivs alltså olycksfallsskada i försäkringsvillkoren som en ”kroppsskada som drabbat den försäkrade

ofrivilligt genom plötslig yttre händelse”. I fortsättningen av villko-

ret anges emellertid bl.a. också att med olycksfallsskada ”avses dock inte - - - skada där det får antas att den skadevållande händelsen orsakats av att den försäkrade var eller var av

sinnessjuk påverkad

alkohol - - - eller narkotiska medel”. Dessa

ytterligare begränsningar av olycksfalls- eller olycksfallsskadebegreppet ger upphov till en del

särskilda frågor.

Villkoren lär i denna del strida mot det vanliga språkbruket. Den som t.ex. i tillstånd faller nedför

spritpåverkat en trappa och skadar sig eller som i förvirring orsakad av sinnessjukdom blir skadad i trafiken, torde de flestas vara att anse som skadad

enligt mening

genom ett olycksfall. Det förefaller naturligare att se bestämmelserna som undantag från det tidigare angivna ansvarsområdet än som en del av den grundläggande bestämningen, även om denna skillnad

inte behöver ha någon avgörande betydelse.

Sakligt sett framstår det som klart att man inte kan godta villkorsbestämmelserna om påverkan av alkohol, narkotika m.m. som objektiva begränsningar av ansvaret (jfr avsnitt 12.4.2 om motsvarande villkor vid sjukförsäkring). Sådana fall bör bedömas

enligt reglerna om framkallande av försäkringsfallet; den försäkrade har - beroende på påverkansgraden och omständigheterna i övrigt

-

framkallat försäkringsfallet genom större eller mindre grad av vårdslöshet. Någon särskild bestämmelse om detta i

lagtexten

behövs inte.

Undantaget för skador som orsakas av sinnessjukdom kan sägas ingå som ett led i allmänna mot

olycksfallsförsäkringens avgränsning

sjukdomsfall. Det kan emellertid också anföras goda skäl för en ordning utan detta undantag: det framstår som både och

naturligt

angeläget att försäkringen omfattar sådana som

typiska olyckor trafikolyckor, fall från höjder, explosioner och liknande, även om

sinnessjukdom på den skadelidandes sida har haft avgörande betydelse för händelseförloppet. I är det också åtminstone

praxis

något bolag som - trots villkorens - betalar även när

utformning

sinnessjukdom medverkat till skadan, om denna bara inte har framkallats uppsåtligen. Det brukar ibland hävdas att ett

visserligen

borttagande av undantaget skulle kunna leda till moturval och stora premiehöjningar, men vi har inte blivit om att det finns

övertygade

någon grund för sådana farhågor (jfr Alvarson, SFÅ 1971 s.

577).

Det bör för beaktas att - -

övrigt undantaget såsom framgått ovan

åtminstone för närvarande inte har när

någon självständig betydelse

den som är psykiskt skadar

sjuk uppsåtligen sig själv.

Vi lägger inte fram till heller i denna

något förslag lagstiftning

fråga. Skälen är desamma som vi ovan

angav för att inte genom

lagstiftning göra det allmänna undantaget för barn och psykiskt sjuka

tillämpligt på olycksfallsförsäkringen. Vi förutsätter emellertid att bolagen allvarligt överväger en ändring av villkoren på denna

punkt.

Allmänmotivering till 5 kap. 349

13 Premien

till 5 kap. Allmänmotivering

13.1 och

Premiebetalning premiedröjsmål

Sammanfattning: Vi föreslår samma regler om premiekrav och betalningsfrister som enligt KFL.

Försäkringstagarens huvudförpliktelse enligt avtalet är att betala premien, och underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet är den viktigaste formen av kontraktsbrott från hans sida. Det är därför naturligt att personförsäkringslagen ganska ingående reglerar dessa

Däremot är det - med allmänna frågor. lagförslagets uppläggning närmast självklart att lagen inte skall uppta några regler om

premiens storlek. Vi behandlar här nedan i tur och om när

ordning frågorna premiebetalningen skall ske resp. relevant dröjsmål anses föreligga (detta avsnitt), påföljderna av relevant dröjsmål (avsnitt 13.2), återupplivning (avsnitt 13.3) samt underrättelse om premiedröjsmål till andra än försäkringstagaren (avsnitt 13.4).

FAL har bestämmelser om premien i 12-17 §§. Första premie skall erläggas ”utan uppskov”, senare premie på premieperiodens första dag. Försäkringsbolaget får inte åberopa att första premien inte har betalats ”med mindre dröjsmål med premiens erläggande ägt rum”, och vid senare premie kan bolagets ansvar inte upphöra förrän en vecka efter det att bolaget har påmint försäkringstagaren om förfallodagen. Vissa av bestämmelserna gäller inte för försäkring som drivs med grunder för premieberäkningen, alltså en stor del av personförsäkringen (se 17 §); för sådan försäkring gäller i stället vad som anges i grunderna.

För personförsäkringens del innehåller och

bolagens grunder villkor -

regler gällande även för den grundfria försäkringen - som är förmånligare för försäkringstagarna än FAL. Första premie skall som regel betalas inom tio dagar från det att bolaget avsänt premieavi. Senare premie skall betalas inom en månad (respitmånaden) från förfallodagen, som är den nya premieperiodens första dag.

i 350 till 5

Allmänmotivering kap.

Villkoren uppställer inte något uttryckligt krav på att bolaget skall

avisera senare premie, men i praktiken skickas dels en vanlig avi några veckor före förfallodagen, dels en påminnelse under eller i

anslutning till respitmånaden.

Genom KFL har för konsumentförsäkringarna införts ett system som är väsentligt gynnsammare för försäkringstagarna än FAL:s regler och som åtminstone delvis är förmånligare också än nuvarande villkor för personförsäkring. Bolaget skall i princip alltid sända två

skriftliga meddelanden till försäkringstagaren: ett vanligt krav före

och - om inte betalas - en uppsägning med

förfallodagen premien

en ny betalningsfrist. Först om också den andra fristen försitts, får bolaget göra gällande att det är fritt från ansvar på grund av dröjsmålet. Första premie skall betalas inom fjorton dagar från det att kravet avsänts, senare premie inom en månad från krav.

Uppsägningsfristen är i båda fallen fjorton dagar. I fråga om detaljerna hänvisas till lagtexten (21-26 §§ KFL).

I fråga om tiden för betalning av premien vid personförsäkring framträder ungefär samma synpunkter som vid andra försäkringar

som tecknas av privatpersoner, och det är därför lämpligt att reglerna så mycket som möjligt anpassas till KFL:s bestämmelser. Det är för

övrigt ett viktigt önskemål i sig att det gäller samma premiebetalningsregler för alla försäkringar som tecknas av privatpersoner,

eftersom en olikhet lätt kan bli förvillande för försäkringstagarna.

mellan första och senare stämmer Att göra skillnad premien premier dessutom inte bara med KFL:s reglering utan också med gängse

villkor. Uppdelningen är vidare naturlig därför att försäkringstaga-

rens vilja att fullgöra avtalet framgår i särskild grad av den första

premiebetalningen.

Vi föreslår därför att, liksom KFL, första premien skall

enligt

betalas inom fjorton dagar efter krav och senare premie på 9 premieperiodens första dag, dock först en månad efter skriftligt krav l (5 kap. 1 § i förslaget; jfr 21 och 23 §§ KFL). Liksom enligt 12§ andra stycket FAL bör reglerna om senare premie gälla också när en

tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning

(jfr avsnitt 11.3.2 ovan).

i

Bortsett från när hela premien betalas på en gång vid försäkringens l tecknande, innehåller försäkringsavtalen för närvarande nästan alltid bestämmelser om fasta premieperioder; premie skall t.ex. betalas en gång om året på försäkringens s.k. årsdag. De ovan j angivna reglerna är avsedda för dessa huvudfall. Man får emellertid g räkna med att det vid sidan härav kommer att växa fram nya

som större frihet i fråga om

avtalstyper ger försäkringstagaren

Det är i första hand fråga om en försäkringstyp, %

premiebetalningen.

som med en amerikansk term kallas Universal Life och som bl.a. innebär att inom vissa ramar själv bestämmer tid

försäkringstagaren

sou 1986:56 Allmänmotivering till 5 kap. 351

och belopp för sina premiebetalningar (se vidare i avsnitt 15.2

nedan). Först om försäkringstagarens tillgodohavande hos bolaget

hotar att sjunka under en viss avtalad nivå, framställer bolaget något krav i formell bemärkelse. -

För dessa försäkringar behövs alltså en särskild regel om betalning av senare premie. Vi föreslår att betalningsfristen skall vara en månad, räknat från det att bolaget

avsände ett krav på premiebetalning (5 kap. 1 § andra stycket).

Vårt innehåller vidare bestämmelser - i allt

förslag väsentligt

motsvarande reglerna i KFL - om situationerna när ett premiekrav eller en uppsägning inte har kommit fram (8 kap. 6§) och när

försäkringstagaren på grund av sjukdom eller liknande har varit förhindrad att betala premien (5 kap. 2§ tredje stycket). Dessa

bestämmelser skall behandlas närmare i specialmotiveringen.

Till skillnad från i KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 135) föreslår vi också en bestämmelse om när premie, som betalas genom post eller bank, skall anses vara betald (5 kap. 5 §). En motsvarande regel har tagits upp i det norska utkastet. Eftersom det kan vara tveksamt vad som

i vissa sådana fall - i gäller särskilt fråga om en del nya betalningsformer som införts på senare tid - har vi ansett att en uttrycklig bestämmelse i lagen har sitt värde. Bestämmelsen skall kommenteras närmare i specialmotiveringen. Den svenska bestämmelsen stämmer i sak helt överens med regeln i 12 kap. 20 § tredje

stycket jordabalken om betalning av hyra.

13.2 av

Påföljder premiedröjsmål

Sammanfattning: För att bli fritt från ansvar vid premiedröjs-

mål måste bolaget säga upp försäkringen. Vi föreslår i stort sett

samma regler härom som i KFL.

Premierna är den ekonomiska grunden för

försäkringsbolagets

verksamhet och vederlaget för det skall

riskskydd försäkringen ge försäkringstagaren. Om premiebetalningen uteblir, måste påföljden

därför - förr eller senare - bli att bolaget befrias från det ansvar som premien skulle ha motsvarat. I enlighet härmed innebär

försäkringsvillkoren för sjuk- och olycksfallsförsäkring, där erlagda premier

fortlöpande konsumeras och något sparande inte äger rum, att försäkringen träder ur kraft vid Detta är

betalningsfristens utgång.

också KFL:s regel (25 §), fast är en annan.

betalningsfristen

När det med sparmoment finns det däremot

gäller livförsäkring

möjlighet att tillämpa en och för den enskilde

mjukare förmånligare ordning; man kan nämligen använda det kapital försäkringstagaren

sparat för att ge helt eller begränsat skydd under en inte obetydlig

tidsrymd. Metoderna för att ge försäkringstagaren sådant skydd vid dröjsmål växlar. I några länder har försäkringstagaren en jämförelsevis lång respittid, under vilken försäkringen gäller med oförmin-

skat belopp, för att därefter sjunka ned till (eller bli

fribrevsbelopp återköpt). Enligt fransk rätt skall bolaget som regel använda försäkringens hela sparvärde för att behålla försäkringsbeloppet på

den avtalade nivån - en ordning som betonar riskskyddet som det

centrala i försäkringsavtalet. Enligt svenska livförsäkringsvillkor gäller delvis olika regler för olika typer av försäkring. Det är också av betydelse om försäkringen

har något fribrevsvärde (jfr avsnitt 11.7.2 ovan). Reglerna är

försäkringsmatematiskt motiverade främst för försäkringar med

sparmoment, men de gäller i tillämpliga delar också för rena

riskförsäkringar (den s.k. trappan, se nedan).

Om en försäkring för dödsfall har betalats för minst två år, görs under ett år efter respitmånadens utgång en avtrappning av

bolagets ansvar. Det innebär att försäkringsbeloppet för varje påbörjad

månad efter respitmånaden minskas med en tolftedel av skillnaden

mellan detta belopp och försäkringens fribrevsbelopp eller, om

fribrevsvärde saknas, med en tolftedel av försäkringsbeloppet. Efter

detta respitår gäller försäkringen för sitt fribrevsbelopp, om försäk-

ringen har ett sådant. I annat fall träder försäkringen ur kraft.

Avtrappningsregeln gäller inte för livsfallsförsäkringar, och inte

heller för dödsfallsförsäkringar som inte har betalats för minst två år.

Dessa försäkringar sätts vid respitmånadens utgång ned till sitt

fribrevsbelopp, om det finns något sådant; annars träder försäkringen ur kraft.

Som redan antytts är i åtskilliga situationer den naturliga påföljden

av ett premiedröjsmål att försäkringen vid upphör betalningsfristens

utgång. Lagen måste ge bolaget tillgång till denna sanktion, som stämmer med allmänna principer om hävning av avtal vid väsentliga t kontraktsbrott. De möjligheter som finns att för vissa försäkringar ge ett utsträckt skydd är värdefulla men kan inte gärna i sina detaljer regleras i lagen. Lagtexten bör bara innehålla en erinran om möjligheten av fortsatt skydd, varefter den närmare ordningen liksom nu får fastställas i villkor och Det är här fråga om att

grunder. bestämma det kvarstående försäkringsskyddet med försäkringsmate-

matiska metoder, delvis i konsekvens med principen att försäkring-

ens värde tillhör försäkringstagaren, och försäkringsinspektionens tillsyn bör vara tillräcklig garanti för att skyddet utformas på ett sätt

som tillvaratar konsumenternas intressen. Det är också värdefullt att lagen håller möjligheten öppen för andra sätt än de nuvarande att skydda försäkringstagarna, t.ex. efter förebild av fransk rätt. Vi föreslår alltså att bolaget skall få säga upp försäkringen ”för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren

sou 1986:56 till 5 353

Allmänmotivering kap.

närmare föreskriver. Regeln har tagits in i 5 2§

kap. lagförsla-

get.

Enligt vad man uppgett från branschens sida finns det vid personförsäkring inte behov av någon regel, motsvarande 24 § KFL, om förseningsavgifter vid F rånvaron av en

premiedröjsmål. uttryck-

lig regel hindrar dock inte parterna att avtala om sådana

avgifter,

förutsatt att inte villkoren får en som innebär att

utformning syftet med lagens tvingande att regler omintetgörs (t.ex. genom betalning

av avgiften görs till en för

förutsättning bolagets ansvar).

Däremot upptar en särskild om av rätt

förslaget regel preskription

till premie (5 kap. 6 §). Regeln motsvarar i stort sett 40 § KFL. Med hänsyn till att i om m.m. i

praxis fråga premieuppskov är generösare personförsäkringen än i skadeförsäkringen, föreslår vi dock att

preskriptionstiden här sätts till ett år i stället för sex månader.

Återupplivning

Sammanfattning: Vi föreslår en återupplivningsfrist av sex

månader från utgången av uppsägningstiden. Under denna tid skall återupplivning ske utan skall

ny hälsoprövning; bolaget

alltså bära risken för hälsoförsämring som inträder under

återupplivningsfristen. skall kunna ske också

Återupplivning

när fribrev har utfärdats av annan än med

anledning dröjsmål premien.

Återupplivning innebär att en som av

personförsäkring, på grund

premiedröjsmål har trätt helt eller delvis ur kraft, åter

börjar gälla för det ursprungliga att försäkringsbeloppet genom försäkringstaga-

ren betalar utestående har flera fördelar för

premier. Återupplivning

försäkringstagaren, jämfört med tecknande av ny Den försäkring. viktigaste förmånen är att försäkringsbolaget vid inte

återupplivning

får ta hänsyn till sådana i den försäkrades hälsotillstånd

försämringar

som lar inträffat mellan det tecknandet och

ursprungliga premie-

dröjsnålet. Såsom skall framgå nedan, tar redan nu i viss

bolaget

utsträskning ansvar också för sådan som har

hälsoförsämring

inträffat efter dröjsmålet. Vidare vid

slipper försäkringstagaren

återupplivning de kostnader för ombudsprovision m.m. som belastar en nytecknad försäkring.

Nuvarande villkor för individuell som i denna del är

försäkring,

gemensamma för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring, bara i

medger begränsad utsträckning återupplivning efter dröjsmål med första

premhn. Om dröjsmålet avser senare däremot i

premie medges

princip återupplivning under ett år från den ordinarie

förfallodagen

354 till 5

Allmänmotivering kap.

(respitåret). Om återupplivning skall göras mer än tre månader efter förfallodagen, fordras det dock utredning som visar att den försäkrades hälsotillstånd inte har försämrats efter utgången av respitmånaden. Har i sådant fall en försämring inträffat efter respitmånaden,

måste försäkringstagaren finna sig i premieförhöjning eller avslag på sin begäran om återupplivning. Man får alltså när tremånadersgrän-

sen passeras en viss tröskeleffekt, som ibland kan te sig överraskande

från försäkringstagarens synpunkt.

Som redan antytts får möjligheten till återupplivning anses vara en

väsentlig förmån för försäkringstagarna. Detta gäller särskilt rätten

till återupplivning utan ny hälsoprövning. Rätten bör därför i sina

i lagen. Vi har stannat för att återupplivning skall

huvuddrag regleras kunna ske till försäkringens ursprungliga belopp inom sex månader

från utgången av och att bolaget bör bära risken

uppsägningsfristen

för under hela denna tid. Detta ger en något enklare

hälsoförsämring

ordning än nuvarande villkor och är åtminstone för vissa situationer

också något förmånligare för försäkringstagarna.

Emellertid finns det inte tillräckliga skäl att ha en tvingande regel om rätt till återupplivning också när det med första

gäller dröjsmål premien för en försäkring. När försäkringstagaren inte har visat ens

så stort intresse för att han betalat första premien och

försäkringen

han sedan ändrar lär det inte sällan kunna misstänkas att

inställning,

orsaken är en av hälsan. Det är då rimligt att bolaget får

försämring

ompröva försäkringsavtalet. Vidare är det först när första premien

har betalats som försäkringstagaren, på grund av de relativt höga

omkostnaderna vid har ett ekonomiskt intresse i

nyteckning, försäkringen att skydda.

Däremot bör återupplivningsrätt finnas när dröjsmålet avser första

premien för en tidsbegränsad försäkring, som har förnyats på grund

av utebliven såsom redan framhållits flera gånger, bör

uppsägning;

man så som de som kan följa av

långt möjligt undanröja olägenheter att ett långvarigt försäkringsförhållande formellt består av en rad

fristående avtal.

Vidare bör försäkringstagaren ha rätt att återuppliva försäkringen

till dess tidigare omfattning, när det är han själv som har begärt att få försäkringen ändrad till försäkring (fribrev). Ofta framstäl-

premiefri

ler han en sådan därför att han har svårigheter att klara av

begäran

Det kan vara en - och mest beroende av

premiebetalningen. slump

- om han bara lämnar

försäkringstagarens personliga läggning

obetald eller tar kontakt med bolaget och begär fribrev. Det

premien

framstår som klart att hans rätt till återupplivning skall vara densamma i båda fallen, och åtminstone något försäkringsbolag tillämpar redan sådana regler. Återupplivningsfristen bör här räknas från det att meddelar försäkringstagaren att fribrev har

bolaget beviljats. Detaljerna i övrigt skall tas upp i specialmotiveringen.

sou 19:36:56 till 5 355

Allmdnmotivering kap.

De regler vi föreslår (5 kap. 3 § kan anses innebära

lagförslaget)

ett minimiskydd för nuvarande

försäkringstagaren. Enligt grunder

och villkor förekommer som nämnts en

Villkorlig återupplivningsrätt

under längre tid. Det är Önskvärt att

naturligtvis försäkringstagaren

får behålla denna möjlighet. Efter sexmånadersfristens kan

utgång

bolaget kräva utredning om att den försäkrades hälsa inte har försämrats.

Enligt nuvarande villkor skall vid

försäkringstagaren återuppliv-

ning betala in hela det utestående till

premiebeloppet bolaget.

Förslaget bygger på att denna skall behållas, trots att

ordning bolaget

under en del av den tid som avser har varit helt eller delvis

premien

fritt från ansvar. Praktiska skäl talar för detta eftersom det

system, riktiga premiebeloppet inte kan anges innan man vet vilken

dag

premien betalas. Som nämnts ovan föreslår vi

(avsnitt 11.8.5)

emellertid en särskild bestämmelse i som skall leda till att

lagen,

balansen mellan premie och ansvar återställs 6§

(3 kap. lagförslaget).

För närvarande fordrar för i vissa fall att

bolagen återupplivning

även ränta på den försenade betalas. Också räntan kan

premien

emellertid vara besvärlig att räkna ut, och man bör inte kräva att den betalas samtidigt med premien. Det innebär inte att

naturligtvis försäkringstagaren befrias från skyldigheten att betala ränta laglig på

grund av dröjsmålet, men fordran i annan

bolagets får göras gällande

ordning. Återupplivningen bör i princip träda i kraft omedelbart efter premiebetalningen, dvs. av skäl efter den då

praktiska dagen betalningen skedde.

13.4 Underrättelse om till andra

premiedröjsmål

än

försäkringstagaren

Sammanfattning: Om försäkringstagaren försummar att betala

premien i tid, skall vissa andra personer med intresse i

-

försäkring den försäkrade, panthavare och oåterkalleligen

insatt -

förmånstagare ha rätt till underrättelse om dröjsmålet.

Att premien för en betalas är i första hand en

försäkring naturligtvis angelägenhet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget.

Särskilt vid livförsäkring kan emellertid också andra ha ett

personer påtagligt intresse av att hålls i kraft fortsatt

försäkringen genom premiebetalning. Redan i dag åtar sig försäkringsbolagen på begäran

att underrätta panthavare om kommer i

försäkringstagaren dröjsmål

och att hålla i kraft för till dess

försäkringen panthavarens räkning

356 till 5 Allmänmotivering kap.

viss tid förflutit från det att underrättelsen avsändes (jfr motsvarande bestämmelser rörande brandförsäkring i 87 § FAL). Genom en sådan underrättelse får möjlighet att rädda försäk-

panthavaren

att själv betala premien eller att ta sin rätt tillvara på

ringen genom

annat sätt. Samma gör på begäran gentemot den

åtagande bolagen som har fått ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande.

Vi har funnit att detta system är så värdefullt att det bör lagfästas. Vid mans liv måste man dessutom räkna med att

försäkring på tredje

den i allmänhet har ett sådant berättigat intresse av vad

försäkrade

som händer med den på hans liv tecknade försäkringen, att han bör ha rätt till underrättelse. Visserligen fordras det inte något medgivande från den försäkrades sida för att annan skall kunna

någon

teckna en hans liv eller hälsa, men i praktiken kommer

försäkring på

det vid de flesta försäkringsformer att gälla ett liknande krav genom att inte meddelas om inte den som skall försäkras lämnar

försäkring

om sin hälsa ställer till förfogande för

uppgifter respektive sig läkarundersökning (jfr avsnitt 11.3.1 ovan). Och utom vid försäkring

av barn torde den försäkrade ha deltagit aktivt i

regelmässigt

av oftast den till förmån för den

planeringen försäkringen; gäller

försäkrade eller någon som står honom nära.

själv

Vi tror inte att man behöver befara missbruk av denna rätt

något

att underrättelse om Om försäkringen

begära premiedröjsmål.

saknar för den försäkrade, lär han göra sig besvär

betydelse knappast

med att anmäla intresse till Det bör också

försäkringsbolaget.

framhållas att inte hindrar från att ta betalt för

lagförslaget bolagen denna tjänst.

Däremot har vi inte funnit anledning att ge var och en som är ett återkalleligt förordnande rätt till underrät-

förmånstagare enligt

telse. Dels är i detta fall så pass osäker, att

förmånstagarens ställning hans intresse i försäkringen inte framstår som tillräckligt vägande,

dels skulle en sådan lätt kunna komma i konflikt med det

regel

sekretessintresse som bakom förbudet i 7 20 § FRL mot

ligger kap. att lämna om förmånstagarförordnande till förmånstagaren uppgift

själv.

Den sanktionen, om ett försäkringsbolag skulle försum-

naturliga

ma sin den nu föreslagna bestämmel-

underrättelseskyldighet enligt

inte kan mot den som skulle ha

sen, är att bolaget åberopa dröjsmålet

haft underrättelsen; om inträffar måste bolaget alltså

försäkringsfall

betala t.ex. hans fordran trots att premien inte är erlagd

panthavaren

Däremot saknas det skäl att låta försummelsen leda (jfr 87 § FAL). till att får bättre rätt än han annars skulle ha

försäkringstagaren själv

haft. Inte heller kan den som är försäkrad få rätt till något därför att han inte får en underrättelse, om

försäkringsbelopp begärd

han inte är eller förmånstagare. Det

samtidigt försäkringstagare

innebär att delvis kom-

visserligen bolagets underrättelseskyldighet

i

“ sou 1986:56 tz‘ll5 357

Allmänmotivering kap.

mer att vara osanktionerad, men detta menar vi behöver inte inge

några betänkligheter; vi räknar med att försäkringsbolagen skall

följa bestämmelsen oavsett om underlåtenhet medför någon sanktion.

Regeln om bolagets underrättelseskyldighet mot andra än försäkringstagaren har tagits in i 5 kap. 4§ lagförslaget. Detaljerna skall behandlas i specialmotiveringen.

358 Allmänmotivering till 6 kap.

14 över

Förfoganden försäkringen

Allmänmotivering till 6 kap.

Inledning

Sammanfattning: I 6 kap. lagförslaget behandlas försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen genom överlåtelse och pantsättning samt förmånstagarförordnande, av sådana Där finns också en verkningarna förfoganden. särskild regel av familjerättslig karaktär om hur försäkringsbeskall fördelas när finns. loppet inget förmånstagarförordnande - skall i förhållande till Försäkringstagaren försäkringsbolaget ha en självständig rätt att förfoga över försäkringen.

I detta avsnitt diskuterar vi en del bestämmelser om försäkringstaatt över sin försäkring till förmån för garens möjligheter förfoga man, överlåtelse eller tredje genom förmånstagarförordnande, I viss behandlas också verkningarna av att pantsättning. utsträckning belånar hos försäkringsbolaget. Vi försäkringstagaren försäkringen föreslår vidare en särskild regel om fördelningen av försäkringsbei vissa fall när förmånstagarförordnande saknas. Bestämmelloppet serna finns samlade i 6 kap. lagförslaget. Medan reglerna i 2-5 kap. i allt väsentligt tar sikte bara på förhållandet mellan försäkringsbolaget och försäkringstagaren (eller den försäkrade) och endast någon bestämmelse har omedelbar för man (t.ex. 5 4 §), blir det nu fråga om regler betydelse tredje kap. av båda slagen. Ett par bestämmelser handlar om försäkringstagarens rätt i förhållande till att förfoga över försäkringsbolaget andra tar sikte för tredje man av hans försäkringen, på verkningarna — t.ex. den om av förfoganden. Åtskilliga regler fördelning när saknas —— har försäkringsbeloppet förmånstagarförordnande klart familjerättslig karaktär. Som ovan, vill vi tillerkänna försäkringstagaren ett framgår betydande mått av rörelsefrihet i förhållande till försäkringsbolaget. Han skall sålunda ha rätt att säga upp sin försäkring när som helst, att få den av och att få den ändrad på olika sätt - allt återköpt bolaget

Allmänmotivering kap.

inom den ram som dras upp av Det försäkringstekniken. föreligger ett visst samband mellan dessa för och rättigheter försäkringstagaren de typer av som vi nu skall diskutera förfoganden alltså förfoganden till förmån för man. Även här det tredje uppkommer frågor om försäkringsbolagets att inskränka möjligheter försäkringstagarens rörelsefrihet. Vår utgångspunkt är att vid individuell försäkförsäkringstagaren ring skall ha en nära frihet i förhållande till nog fullständig försäkringsbolaget att bestämma om vem skall försäkringsbeloppet tillfalla och att överlåta eller Det är inte pantsåtta försäkringen. bolagets sak att bestämma hur försäkringstagaren skall över förfoga det värde som hans Detta stämmer i och för försäkring representerar. sig med hur man inom branschen ser på saken, men det kan ändå vara lämpligt att kommer till principen uttryck i den nya lagen. Endast i ett speciellt avseende bör av skäl tillåtas bolaget praktiska att härom i begränsa försäkringstagarens förfogandemöjligheter (se avsnitt 14.4.1 nedan). En del andra i inskränkningar handlingsfriheten, som inte beror skall beröras i de olika på försäkringsbolaget, avsnitten om samt överlåtelse förmånstagarförordnanden och pantsättning. Till förhållandena vid och gruppförsäkring ka-försäkring återkommer vi senare (avsnitt 17.7 och 18.6). Efter ett inledande avsnitt där vi redovisar vissa (14.2), principiella ställningstaganden rörande samspelet med familjerätten, behandlar vi samt överlåtelse och

förmånstagarförordnanden (avsnitt 14.3)

pantsättning (avsnitt 14.4). Som framgår ovan har det (avsnitt 5), på dessa områden inte varit att nå mer än en nordisk möjligt begränsad rättslikhet.

14.2 Förhållandet till

familjerätten

Sammanfattning: Vårt lagförslag behandlar familjerättsliga frågor i ungefär samma utsträckning som FAL. I allt väsentligt bygger våra i de förslag på övervägandena nyligen framlagda förslagen till ny m.m. Härutöver familjerättslig lagstiftning strävar vi efter ett enklare och klarare regelsystem.

Regeringen har i prop. 1986/87:1 lagt fram förslag till en äktenskapsbalk m.m. som Propositionen, bygger på familjelagssakkunnigas betänkande (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk, tar även upp behandlingen av i samband med av personförsäkringar bodelning på grund äktenskapsskillnad. Bl.a. föreslås att pensionsförsäkringar enligt kommunalskattelagen i viss skall undantas från bodelutsträckning ning.

360 till 6 Allmänmotivering kap.

Vidare har i en 1986-12-04 om följdlag-

regeringen lagrådsremiss till m.m. föreslagit vissa ändringar i stiftning äktenskapsbalken FAL.‘ utformning av reglerna i

Viktigast där är ett förslag till ny

104 § FAL om av förmånstagarförordnanden (se vidare i jämkning

avsnitt 14.3.6 nedan). Det har för oss stått klart, att personförsäkringslagen måste innehålla en del bestämmelser av familjerättslig natur och att dessa

får anpassas till det regelsystem som i övrigt gäller på familjerättens

område. Vi har härvid vår utgångspunkt i de regeringsförslag

tagit

som fram och närmast sett det som vår uppgift att dra de

lagts

rättstekniska slutsatserna av de som dessa

principuppfattningar

förslag bygger på.

I har vår strävan varit —- förutom att förenkla regleringen

övrigt

- att också i denna del av

och skapa ett klarare rättsläge

nå nordisk rättslikhet, i den mån detta är

försäkringslagstiftningen

med tanke skillnaden i bakgrund mellan de

möjligt på familjerättslig

olika länderna. Till stora delar motsvarar de vi föreslår i sak de

regler

finländska och norska lagförslagen.

14.3Förmånstagarförordnanden

14.3.1Inledning

Sammanfattning: Det finns goda skäl att respektera försäk-

ringstagarens önskemål om vem som skall ha försäkringsbelop-

pet. Därmed är emellertid inte sagt att man också skall godta

den som ett förmånstagarförordnande i dag har för betydelse

förhållandet till borgenärerna och för arvsskatten.

är en form av förfogande över personför-

Förmånstagarförordnande

som förekomma i alla länder med en utvecklad

säkring synes

Ett sådant förordnande kan enklast beskrivas så, att

försäkringsrätt.

bestämmer att försäkringsbeloppet inte skall

försäkringstagaren

tillfalla honom eller hans dödsbo utan viss annan person,

själv förmånstagaren.

FAL bestämmelser om förmånstagarförordnanden främst i upptar 118 och 122 §§. Den grundläggande bestämmelsen i 102 § 102-112, ”Vill att försäkringsbeloppet skall tillfalla

lyder: försäkringstagaren,

må han insätta denne som förmånstagare”. I lagen ges också annan, föreskrifter både om formen för och verkningarna av ett sådant förordnande, och skillnaden mellan återkalleliga och oåterkalleliga förordnanden Efter FAL:s tillkomst har förmånstagarför-

regleras.

Se numera prop. 1986/87:86.

ordnanden blivit synnerligen vanliga; bolagen försöker i allmänhet se till att ett sådant förordnande finns. Saknas det vid en försäkring som gäller för dödsfall, torde detta vanligen bero på ett förbiseende.

Förmånstagarförordnande kan ske både för livsfall och för dödsfall, men avgjort viktigast är förordnandet för dödsfall. I den situationen har förordnandet i dag framför allt två civilrättsliga

funktioner. Dels ger det försäkringstagaren möjlighet att låta någon

annan person få försäkringsbeloppet än den som skulle ha erhållit

beloppet om detta hade fördelats enligt vanliga regler om bodelning

och arv, och beloppet undantas då från dödsboförvaltningen och går

direkt från försäkringsbolaget till förmånstagaren. Dels medför förfogandet, under förutsättning att försäkringen varit fritagen från utmätning under försäkringstagarens livstid, skydd mot dennes

borgenärer även efter dödsfallet; förmånstagaren förvärvar alltså försäkringsbeloppet även om det skulle vara brist i dödsboet. Till

detta kommer att förmånstagarförordnandet medför betydande

fördelar i fråga om arvsskatt, något som saknar motsvarighet i övriga nordiska länder.

Av det sagda framgår att förmånstagarförordnandet är något mer

än bara ett slags förenklat testamente, som avgör vem försäkringen eller utfallande belopp skall tillfalla. Genom förordnandet kan man uppnå borgenärsskydd och skattefördelar på ett sätt som saknar

motsvarighet vid testamente. Denna särprägel hos förmånstagarfö-

rordnandet ger en viktig förklaring till att det fått så stark utbredning i Sverige. Nästan alla försäkringstagare önskar åtminstone någon av dessa mera indirekta fördelar som förordnandet för med sig, och det finns därför ett starkt motiv för dem att förfoga över

mycket försäkringen genom förmånstagarförordnande i stället för att låta den ingå i dödsboet och fördelas enligt vanliga regler.

s Allmänt sett är vår inställning den, att det finns starka principiella l skäl att respektera en försäkringstagares önskan om vad som skall i

ske med försäkringen vid försäkringsfall. Visserligen tecknas inga-

lunda alla livförsäkringar med tanke på dödsfall - omtanke om egen

det - och vad

försörjning eller skattehänsyn är ofta avgörande

olycksfallsförsäkringen angår, torde dödsfallsrisken över huvud

taget inte stå i Många förmånstagarförordnanden förgrunden.

kanske aldrig hade kommit till stånd om inte försäkringsbolaget påpekat den speciella nytta som de efterlevande kan ha av förordnandet enligt vad som här sagts. Men det saknas stöd för att anta annat än att förordnandena normalt ger uttryck för försäkringstagarens önskemål.

Mot en ordning som alla variationer i

tillgodoser upptänkliga

försäkringstagarnas önskemål talar emellertid intresset av att reglerna är enkla och så att kan ske med

lättillämpade, utbetalningar

minsta efter - ett intresse som är

möjliga dröjsmål försäkringsfall

angeläget inte minst från social Vidare bör det framhållas

synpunkt.

362 Allmänmotivering till 6 kap.

att den ståndpunkten, att försäkringstagarens önskemål om fördelningen av försäkringsbeloppet i allmänhet bör respekteras, inte

betyder att man alltid måste godta också de indirekta verkningarna

på borgenärsskyddet och arvsbeskattningen. Frågorna om förhållandet till borgenärerna behandlar vi nedan (avsnitt 15). Angående

arvsbeskattningen, se avsnitt 8.5 och 21.9.

14.3.2 Behövs institutet

förmånstagarförordnande?

Sammanfattning: Det finns ett påtagligt praktiskt behov av ett enkelt sätt att förfoga över en försäkring. I flera situationer kan ett förmånstagarförordnande inte ens teoretiskt ersättas med ett testamente. Det finns goda möjligheter att behålla institutet

förmånstagarförordnande och ändå skapa mer nyanserade regler för förhållandet till borgenärerna och arvsbeskattning-

en.

Enligt vår mening finns det alltså goda grunder för att alltjämt låta försäkringstagaren förfoga över försäkringen med sikte på försäk-

ringsfall. Man kan emellertid ställa frågan, om detta måste ske just

genom ett förmånstagarförordnande: fyller förordnandet någon

nödvändig funktion? Ett radikalt grepp skulle vara att helt och hållet avskaffa denna företeelse; ville att en som

rättsliga någon försäkring,

han lämnar efter sig vid dödsfall, skall tilldelas annan än den som skulle erhålla egendomen enligt allmänna regler om giftorätt och arv, kunde han hänvisas till att göra testamente. Man skulle då

automatiskt uppnå likformighet i fråga om utmätningsskydd och arvsbeskattning mellan alla personförsäkringar av samma slag och

mellan försäkring och tillgångar av annat slag. Dessutom skulle man undgå att förmånstagarförordnande och testamente strider mot varandra, något som nu ibland förekommer och ställer till åtskilliga

tolkningssvårigheter.

Enligt vår mening bör dock denna lösning uteslutas. Det finns ett

väsentligt behov av en enkel form för förfoganden över försäkringar,

utan att man skall behöva tillgripa den mera komplicerade testamentsformen. Det är mycket fler människor som har anledning att förfoga över försäkringar än som har skäl att disponera över sina

tillgångar i övrigt för dödsfalls skull. Förmånstagarförordnandet har ofta direkt samband med försäkringens belopp och utformning; när

behovet av försäkring utreds i samband med tecknandet, spelar frågan vem försäkringsbeloppet skall tillfalla en viktig roll. Genom

försäkringsbolagets medverkan kan man förfoga över tillgången på

ett enkelt och praktiskt sätt, som saknar motsvarighet vid annan

egendom. Förmånstagarförordnandet har dessutom slagit igenom i

kåp.

praktiken och torde vara väl känt för de flesta som tecknar

livförsäkring. Eftersom förmånstagarförordnande är ett rättsligt

institut som utnyttjas i annan än den

lagstiftning försäkringsrättsliga,

särskilt i lagar om inkomstskatt och arvs- och skulle också

gåvoskatt,

denna lagstiftning behöva omarbetas om avskaffades.

begreppet

Vidare finns det behov av om förordnande för livsfall och

regler

vid försäkring på annans liv, t. ex. när en tar

arbetsgivare försäkring

på en arbetstagares liv för till eller dennes

pensioner arbetstagaren

efterlevande. Det skulle vara opraktiskt att ha olika om

regler

förordnande för dessa situationer och om förordnande för dödsfall

vid försäkring på

eget liv.

Det är inte rationellt att låta ett

naturligtvis förmånstagarförord-

nande för viss person medföra en sådan rättsverkan som

speciell

mot - att låta dessa förmåner

skydd borgenärerna eller, omvänt,

helt falla bort därför tillfaller den

försäkringsbeloppet berättigade

som arv i stället för enligt ett förmånstagarförordnande. Vill man beröva förordnandena denna kan det emellertid ske

betydelse, på

annat sätt: man kan utnyttja konstruktionen

förmånstagarförvärv

för att liksom hittills ge ett sådant i de fall där det är

skydd sakligt

motiverat men låta inträda oavsett om ett

rättsverkningarna förord-

nande till viss person har skett eller Där inte ter

ej. skyddet sig

lämpligt, kan man utesluta det fastän förmånstagare har utsetts. På så sätt kan det med

vedertagna systemet förmånstagarförordnanden

fortsätta att och man undviker större än

gälla, ingrepp i rättssystemet som fordras av sakliga skäl. På liknande sätt kan man resonera när

det gäller förmånstagares privilegierade ställning i arvsskattehänse-

ende. Vi återkommer som dessa 15 och

sagt till frågor (avsnitt 21.9).

Vi har alltså kommit till resultatet att om

en ny lagstiftning personförsäkring liksom FAL bör innehålla regler om förmånstagar-

förordnande och förmänstagarförvärv. Och som

tidigare framgått

skall inte försäkringsbolaget, genom föreskrift i villkoren eller

annat sätt, vid individuell försäkring kunna inskränka

försäkringsta-

garens rätt att förfoga över detta sätt. Det innebär

försäkringen på

dock inte att förfoganderätten alltid kan vara helt den

undantagslös;

kan vara inskränkt allmänna eller av

enligt rättsprinciper på grund

särskilt avtal med man. Ett är när

tredje exempel försäkringstagaren

har fått försäkringen i med villkor att han inte skall ändra ett

gåva

bestämt förmånstagarförordnande; det saknas skäl att i dessa

just

situationer frångå grundsatsen att sådana villkor är bindande. Ett annat fall är när en har tecknat en

arbetsgivare försäkring på

arbetstagares liv och särskilt avtal med denne är förhindrad att

enligt

ändra det förordnande som till förmån för

ursprungliga gjorts

arbetstagaren eller dennes make och barn. Om i stället arbetstagaren är försäkringstagare men betalar kan

arbetsgivaren premierna,

arbetsgivaren ha ett självständigt intresse av ett förbehåll om att förordnandet till arbetstagarens anhöriga inte får ändras. Det finns goda skäl att i dessa och liknande situationer godta att försäkrings-

tagarens förfoganderätt är inskränkt. En ytterligare möjlighet är naturligtvis, att försäkringstagaren direkt till förmånstagaren har

lovat att förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förordnande). Denna möjlighet behandlar vi närmare nedan (avsnitt 14.3.5).

14.3.3Behörigheten att göra förmånstagarförordnande

m.m.

Sammanfattning: I fråga om behörigheten att göra förmånsta-

garförordnande föreslår vi att allmänna testamentsregler skall

gälla. Det innebär bl.a. att en förmyndare inte kan insätta - Ett

förmånstagare till en försäkring som ägs av myndlingen. förmånstagarförordnande skall göras genom ett skriftligt

meddelande till försäkringsbolaget. Vi avvisar tanken på att ett förordnande för dödsfalls skull skall kunna göras genom testamente, och vi godtar inte heller förmånstagarförordnan-

den i allmänna försäkringsvillkor för individuell försäkring.

Behörigheten att insätta förmånstagare tillkommer enligt 102 § FAL försäkringstagaren och framstår närmast som en personlig rättighet

för honom. Sålunda kan inte dödsboet efter en avliden försäkringstagare återkalla ett av honom meddelat förordnande (102§ sista

meningen). Inte heller lär en försäkringstagares konkursborgenärer

kunna sätta in förmånstagare eller återkalla ett av försäkringstagaren meddelat förordnande (se Hellner s. 552). Vi föreslår inte några ändringar i dessa delar. För ett särskilt fall har frågan om behörigheten att göra förmånp

stagarförordnande diskuterats ganska ingående i den juridiska i

litteraturen, nämligen när försäkringstagaren är omyndig.‘ Bl.a. är det omtvistat om man här bör anknyta till reglerna i ärvdabalken om rätt att göra testamente eller till föräldrabalkens allmänna regler om

omyndigas rättshandlingsförmåga.

för denna diskussion förändras genom vårt

Förutsättningarna i

att skall få endast begränsad i

förslag förmånstagarförordnandet

för mottagarens rättsställning; i fråga om både borgenärs-

betydelse och arvsbeskattningen föreslås behandlingen bli densamma skyddet oavsett om förvärvet grundar sig på ett förmånstagarförordnande

eller den särskilda fördelningsregel vi föreslår i 6 kap. 8§ (se

1 Se särskilt Almgren s. 30 ff och Hellner s. 540.

sou 1986:56 Allmänmotivering till 6 kap. 365

avsnitt 15.3 och 21.9 nedan). Om förslaget genomförs, synes flera

lösningar av behörighetsfrågan te sig fullt acceptabla; det väsentliga

torde bli att det finns en klar princip att rätta sig efter i

praktiken.

Valet mellan de båda regelsystemen har störst betydelse när

försäkringstagaren är en vuxen, omyndigförklarad person. För de

underåriga sammanfaller behörigheten enligt ärvdabalken och föräldrabalken, och i övrigt torde det för deras del sällan finnas något

praktiskt behov av försäkring med förmånstagarförordnande till

annan. För båda kategorierna av omyndiga måste vidare beaktas det förhållandevis stränga gåvoförbudet i 15 kap. 14§ föräldrabalken, som torde medföra att det bara i ganska speciella fall skulle vara tillåtet för förmyndaren att placera den omyndiges medel i en försäkring som skulle tillfalla någon annan. En anknytning till föräldrabalkens regler skulle också innebära att en omyndigförklarad inte under några omständigheter kunde göra ett giltigt förmåns-

tagarförordnande; om den omyndigförklarade hade gjort både ett

testamente och ett förmånstagarförordnande, kunde alltså testamen-

tet vara giltigt, medan förmånstagarförordnandet alltid skulle vara

ogiltigt.

Vi har mot denna valt att låta den naturliga likheten

bakgrund mellan förmånstagarförordnanden och testamenten bli avgörande.

Vi föreslår alltså att allmänna om rätt att göra testamente skall

regler

gälla också i fråga om (6 kap. 1 § andra

förmånstagarförordnanden stycket förslaget). Enligt 103 § FAL fordras, för att ett förmånstagarförordnande

skall bli gällande, att förordnandet skriftligen meddelas försäkrings-

bolaget eller också genom dettas försorg antingen tas in i försäkrings-

brevet eller antecknas på detta. Bakom formkravet ligger framför allt tanken, att det skulle leda till tolkningssvårigheter och tvister, om man efter den försäkrades död skulle ha att tillämpa formlösa förordnanden, som kanske gjorts för lång tid sedan. Ett viktigt skäl torde också vara att de angelägna utbetalningarna till de efterlevande inte bör fördröjas genom att tvekar om förordnandets

bolaget

innehåll eller rent av om dess existens. Till detta kommer sådana andra synpunkter som man annars brukar som stöd för krav

åberopa

på skriftlig form, bl. a. att förordnandet då kan väntas bli mera övervägt.

De skäl som talar för ett formkrav är enligt vår mening alltjämt bärande. I det vanliga fall då förordnandet meddelas försäkringsbolaget skriftligen brukar det visserligen göras på ett enkelt sätt, vanligen genom att ett kryss sätts i en viss ruta, och man kan inte vänta att en rättshandling som tar sig detta uttryck alltid skall ge försäkringstagaren någon särskild anledning till eftertanke. I klarhetens intresse bör emellertid vilja komma till

försäkringstagarens

uttryck på papper och bevaras i den formen. Huvudregeln bör alltså vara att förordnandet skall ges i ett skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Lika litet som enligt FAL bör det ställas något formellt krav på att försäkringstagaren skall ha undertecknat

meddelandet egenhändigt.

I vissa lägen kunde det vara praktiskt om ett förordnande i samband med försäkringens tecknande också kunde göras muntligen, närmast per telefon. Om t.ex. en enkel reseolycksfallsförsäkring avtalas vid ett telefonsamtal, kan det tyckas som en onödig

omgång att försäkringstagaren skall behöva skriva ett speciellt

meddelande till försäkringsbolaget om att han vill att ett dödsfallsbelopp skall tillfalla en viss person. För andra fall skulle en sådan regel emellertid vara mindre lämplig, och behovet av att få göra muntliga förordnanden i sådana eller liknande situationer kan inte anses så stort, att det motiverar ett avsteg från kravet på skriftlig form. Att ett eventuellt utfallande försäkringsbelopp här fördelas

efter de principer som enligt förslaget skall gälla i brist på förmånstagarförordnande (se avsnitt 14.3.4 nedan), innebär typiskt

sett knappast någon större olägenhet från försäkringstagarens

synpunkt.

Inte heller vill vi behålla den nuvarande möjligheten att ett

muntligt förordnande blir giltigt genom att försäkringsbolaget

antecknar förordnandet i försäkringsbrevet. Det är här bolaget som

ger förordnandet dess slutliga utformning, även om bolagen regel-

mässigt uppmanar försäkringstagaren att kontrollera det antecknade förordnandets riktighet. Man kan i denna situation inte bortse från

risken att bolaget i något avseende misstolkar försäkringstagarens

vilja; i varje fall kan det alltid i efterhand påstås att så varit fallet. Det

- och medför litet är alltså en klar fördel såvitt vi kan förstå ganska

- att i dessa fall alltid kräva ett förordnande.

besvär skriftligt

En fråga, som vi funnit i hög grad tveksam, är om man skall

utvidga möjligheterna till förmånstagarförordnanden genom att

tillåta att sådana görs genom testamente. För närvarande gäller att ett testamentariskt förordnande inte får samma rättsverkan som ett

förmånstagarförordnande enligt FAL, såvitt angår förhållandet till

borgenärerna och de skatterättsliga konsekvenserna. Inte heller torde ett testamentariskt förordnande ha någon verkan i konkurrens

med ett tidigare eller senare förmånstagarförordnande som skett i

vederbörlig form. Bara om inget förmånstagarförordnande alls har gjorts, anses en försäkringstagare kunna genom testamente förfoga

över försäkringen i förhållande till sina arvingar. Ett testamente kan

också i vissa fall inverka på förmånstagarförordnandets tolkning?

2 Jfr om dessa frågor Hellner s. 544 f. och Hellner, Selected Essays s. 295 ff. samt i SvJT 1982 s. 400 f., Almgren bl.a. s. 20, 25 f., NJA 1966 s. 355. NJA 1976 s. 24 och NJA 1982 s. 390.

Som redan antytts föreslår vi i det följande som i fall

regler, många

låter skyddet mot borgenärer och i om arvsskatt

verkningar fråga

inträda oavsett om något formligt

förmånstagarförordnande gjorts.

Frågan om man nu skall att förordnanden sker

godta genom

testamente får därför betydelse när ett annat,

huvudsakligen tidigare

förordnande skett genom meddelande till

vederbörligt försäkrings-

bolaget. Till stöd för en sådan regel kan framför allt att

åberopas,

testamente för de allra flesta framstår som det

personer naturliga

sättet att förfoga över egendom för dödsfalls skull och att det många gånger skulle direkt strida mot testators vilja, om hans förordnande skulle sakna verkan för -

försäkringen inte sällan den enda betydande tillgång han lämnar efter sig (jfr NJA 1976 s. 24). Det kan också framhållas, att möjligheten att göra nödfallstestamente t.ex. i muntlig form (se 11 kap. 3 § ärvdabalken) kan vara av värde för en försäkringstagare som inte är i stånd att göra ett formellt

riktigt förmånstagarförordnande. (Angående skriftliga meddelanden i nöd-

fall, se NJA 1982 s. 390.)

Mot att testamentsformen skulle få kan till en

utnyttjas början

invändas att både 1 §

testamentsbegreppet enligt lag (10 kap.

ärvdabalken) och allmänt över

språkbruk syftar på förfoganden

testators kvarlåtenskap och att det då vore att låta ett

egendomligt

testamente gälla också för som

egendom, enligt uttryckligt lagstad-

gande faller utanför FAL 6 1 §

kvarlåtenskapen (104§ resp. kap. förslaget). Vidare har man gjort gällande, främst från försäkrings-

håll, att möjligheten att ett okänt testamentariskt förordnande

föreligger kan komplicera och avsevärt fördröja utbetalningarna

efter ett dödsfall; för att risken att behöva betala två

undgå gånger

skulle bolagen regelbundet behöva göra tidsödande

undersökningar

innan de vågade betala ut vidare de

försäkringsbeloppet. (Se

yttranden till högsta domstolen av bl.a. Svenska

Försäkringsbolags

Riksförbund, som finns återgivna i rättsfallsreferatet NJA 1966 s.

355.)

I och för sig måste den senare anses Det

invändningen vägande.

vore en ringa vinst med en lagändring, som syftar till att bättre

tillgodose försäkringstagarens sista vilja, om den samtidigt ställde de

efterlevande utan hjälp från försäkringen vid den tid då de brukar behöva hjälpen allra bäst. Sådana borde dock till stor del

olägenheter

kunna undvikas, om man genom en särskild bestämmelse

skyddar försäkringsbolaget vid utbetalningar i god tro; en av detta regel slag

ter sig över huvud taget i en avsnitt

befogad personförsäkringslag (se

16.3 nedan). Utformas så, att normalt inte behöver

regeln bolaget

undersöka om det kan finnas okända testamenten efter

försäkrings-

tagaren, behöver man inte av sådana skäl vänta än nu med den

längre

definitiva utbetalningen till de efterlevande. Anträffas senare ett testamente som inverkar på rätten till får den

beloppet berättigade

rikta sina anspråk mot den som med orätt uppburit beloppet. Situationen blir alltså inte annorlunda än om tvisten rört andra tillgångar efter den avlidne. Samtidigt bör emellertid framhållas att sådana krav emellanåt kan träffa beloppets mottagare hårt, särskilt

om det gått någon tid efter utbetalningen och beloppet helt eller

delvis förbrukats.

Ännu en invändning mot testamenten som förmånstagarförord-

nanden är, att tolkningen av testamenten kan vara betydligt

besvärligare än tolkningen av förmånstagarförordnanden, vilka ju

oftast avfattas under bolagets medverkan och typiskt sett rör mindre

- bl. a. därför att avser bara

komplicerade frågor förfogandet

tillgångar av ett bestämt slag. Särskilt svårt kan det vara att dra gränsen mellan å ena sidan förordnanden om alla testators tillgångar utom hans försäkringar och å andra sidan förordnanden som

inbegriper dem. Sammanfattningsvis kan sägas, att vägande skäl kan åberopas

både för och emot den diskuterade regeln. Mot varandra står två intressen: å ena sidan att försäkringsbeloppet fördelas i överensstäm-

melse med försäkringstagarens vilja, å andra sidan att utbetalning-

arna till de efterlevande som nu kan ske snabbt och att beloppets

mottagare i allmänhet kan lita på att han får behålla pengarna. Den norska kommittén föreslår att testamentsformen skall få användas, medan den finländska kommittén ställer sig avvisande till

regeln.

Vi har inte kunnat bortse från risken att den lagändring vi diskuterar, hur reglerna än utformades i detalj, skulle leda till att

utbetalningen av försäkringsbeloppen i många fall försenades och på

detta sätt det ekonomiska skyddet för de efterlevande försämrades i en situation, som redan av personliga skäl brukar vara påfrestande. Detta menar vi är en från social synpunkt tungt vägande invändning mot den tänkta regeln. Vi räknar också med att i de allra flesta fall, där utbetalningen försenades på grund av osäkerhet om ett testamente, det ändå till sist skulle visa sig att de personer som angetts i det särskilda förmånstagarförordnandet också var de riktiga mottagarna av beloppet; dröjsmålet skulle alltså inte leda till någon

i bara till för de berättigade. Vad

ändring rättsläget, påfrestningar angår nödfallssituationer, där försäkringstagaren inte har möjlighet

att sända in ett förordnande på vanligt sätt, kan man undvika obilliga

resultat genom att som förmånstagarförordnande godta skriftliga

meddelanden som är avsedda för även om de

försäkringsbolaget,

- Främst av inte hunnit avsändas till bolaget (jfr NJA 1982 s. 390). dessa skäl har vi avstått från att föreslå en möjlighet till förmånstagarförordnande genom testamente.

Vi har också diskuterat en möjlighet att ta in förmånstagarförord-

- alltså utan

nanden i de allmänna försäkringsvillkoren någon

till 6 369

Allmânmotivering kap.

särskild viljeförklaring från sida. Såvitt

försäkringstagarens gäller

individuell inte finnas

personförsäkring, synes det emellertid något

behov av en sådan regel, särskilt inte om man i inför en

lagen

fördelningsregel av det slag vi föreslår. Situationen är en annan vid

gruppförsäkring och ka-försäkring (se avsnitt 17.7 och 18.6

nedan).

Ett förmånstagarförordnande kan förenas med eller

förbehåll

villkor. Ett sådant förbehåll kan avse att förordnandet är bara

giltigt

under en viss tid eller bara under vissa

förutsättningar. Försäkrings-

tagaren kan också meddela föreskrifter, t.ex.

av typ ändamålsbestämmelser, som begränsar att fritt

mottagarens möjligheter förfoga

över det utfallande Denna för

försäkringsbeloppet. befogenhet

vilar allmänna -

försäkringstagaren på rättsgrundsatser något olika

beroende på om förordnandet har gåvokaraktär eller sker mot vederlag - och behöver inte regleras i

personförsäkringslagen. Därjämte förekommer det i praktiken att försäkringstagare föreskriver, att försäkringsbeloppet i

äktenskap skall vara mottagarens enskilda egendom. Giltigheten av sådana föreskrifter har, såvitt vi känner till, inte varit föremål för men vi är

rättslig prövning,

närmast av den uppfattningen att de inte har avsedd verkan - en ståndpunkt som också har i förarbetena till den

intagits nya äktenskapsbalken (prop. 1986/87:1 s. 128).

14.3.4 av när

Fördelningen försäkringsbeloppet förmånstagarförordnande saknas

Sammanfattning: Vi föreslår en särskild om fördel-

lagregel

ningen av när avlider

försäkringsbeloppet försäkringstagaren

utan att ha Halva

gjort något förmånstagarförordnande.

beloppet skall tillfalla hans make, återstoden hans

arvingar.

Med de regler om utökad arvsrätt för efterlevande make som

kommer maken ofta att få hela -

nyligen föreslagits beloppet.

Syftet med bestämmelsen är främst att för

skapa underlag

bättre regler om förhållandet till m. m.

borgenärerna

Vi har redan berört

tidigare möjligheten att, för de relativt sällsynta

fall där något inte har det i

förmånstagarförordnande gjorts, lagen

skulle anges vilka som skall betraktas som Dessa

förmånstagare.

skulle i så fall göra ett förvärv av samma som om de hade utsetts

slag

av försäkringstagaren i särskild förhållandet

ordning (jfr arvingartestamentstagare), och försäkringsbeloppet skulle inte i någotdera

fallet ingå i dödsboet efter Vinsten av en sådan

försäkringstagaren.

konstruktion är främst, att man kan i

skapa ett nyanserat system

till 6 370 Allmänmotivering kap.

om och förhållandet till borgenärerna, som

fråga arvsbeskattningen

är lika för alla mottagare av försäkringsbelopp. Vi menar att det finns skäl att detta vis upphäva den - i

goda på

- skillnaden mellan fall där

många fall ganska konstlade inget

förordnande gjorts sådana där ett förordnande verkligen gjorts,

och

ofta bara därför att förutsatt detta. Det

ansökningsblanketten

framstår snarare som att man hittills har privilegierat

egendomligt

alla oavsett vem som varit

praktiskt taget förmänstagarförvärv,

och oavsett hans behov av Vi

förmånstagare försäkringsbeloppet.

- Vi föreslår alltså en

återkommer till den synpunkten (avsnitt 15). särskild fördelningsregel i lagen (6 kap. 8 §).

Familjelagssakkunniga föreslår i sitt betänkande Äktenskapsbalk en sådan bestämmelse i FAL förslaget skall

(103 a §). Enligt

i första hand tillfalla make.

försäkringsbeloppet försäkringstagarens

Om inte efterlämnar make, skall beloppet tillfalla

försäkringstagaren

hans och universella att fördelas mellan arvingar testamentstagare,

dem som om beloppet hade ingått i kvarlåtenskapen. Regeln

stämmer för med den norska FAL-kommitténs förslag. Skälen

övrigt

för de att i första hand efterlevande make

sakkunnigas ståndpunkt,

bör ha hela är framför allt att denna lösning är den tekniskt

beloppet,

enklaste och att den ansluter till nuvarande vanor vid förmånstagarförordnanden; nästan undantagslöst brukar maken här få de största (se betänkandet s. 281).

beloppen

De diskuteras i 1986-12-04

sakkunnigas förslag lagrådsremissen

om till m.m. Föredragande stats-

följdlagstiftning äktenskapsbalken

rådet uttalar att det kan finnas goda skäl för en regel av den typ som de har men att bör vila till dess att

sakkunniga föreslagit frågan

resultatet av arbete föreligger. Föredra-

försäkringsrättskommitténs

framhåller dock att den nya hans mening inte

ganden regeln enligt

bör medföra större förändringar i den fördelning som för närvarande siutationer än som är påkallat av tekniska skäl; görs i motsvarande bör alltså som möjligt till

fördelningen göras i så nära anslutning principer för bodelning och arv. fastlagda Vi framhöll redan i vårt remissyttrande över familjelagssakkunni-

att det kan vara tveksamt om de sakkunniga har anfört

gas förslag,

för en så avvikelse från de

tillräckligt vägande argument betydande

som deras innebär. Vi instämmer

vanliga fördelningsreglerna förslag

alltså i vad som uttalas i att fördelningen bör ske i

lagrådsremissen,

nära till för bodelning och arv.

anslutning fastlagda principer

är det emellertid av stor att är enkla

Samtidigt betydelse reglerna att tillämpa, så att inte utbetalningen av försäkringsbeloppet fördröjs

i onödan. Man bör inte utforma reglerna på sådant sätt, att bolaget måste med till dess det blivit klarlagt hur

dröja utbetalningen

och arvskifte faktiskt skall i det enskilda fallet.

bodelning göras

bör i stället ungefär på det sätt som Fördelningen göras schematiskt,

sou 1986:56 till 6 371

Allmânmotivering kap.

normalt sker vid fastställande av arvsskatt.

Vi har i enlighet härmed kommit fram till att halva

försäkringsbe-

loppet bör tillfalla make - alltså en schabloni-

försäkringstagarens serad tillämpning av den likadelningsprincip som vid bodelgäller ning. Återstoden skall tillfalla försäkringstagarens och arvingar

fördelas mellan dem enligt de som för arvsrätten.

regler gäller

Efterlämnar försäkringstagaren inte make, skall hela

givetvis belop-

pet tillfalla arvingarna.

Däremot har vi inte funnit det att också låta den särskilda

lämpligt

fördelningsregeln omfatta testamentstagare. Skälen för detta är i stort sett desamma som i det föregående anförts mot att

(avsnitt 14.3.3) tillåta förmånstagarförordnanden testamente.

genom

Till detta kommer en mera teknisk synpunkt. vi

Den nya jämkningsregel föreslåri fördelas

6 kap. 7 § skall inte gällai det fallet att försäkringsbeloppet enligt reglerna i 6 kap. 8 § (se avsnitt 14.3.6 nedan). När fördelningen skall ske i så nära anslutning till vanliga regler om bodelning och arv som vi föreslår, torde det praktiskt taget aldrig kunna påstås att resultatet är oskäligt; det skulle för övrigt vara svårt att finna fasta hållpunkter för skälighetsprövningen i sådana fall. Om man tog med testamentstagare i den särskilda fördelningsregeln, skulle det däremot

vara nödvändigt att också införa en jämkningsmöjlighet; testamentet kunde ju vara uppenbart oskäligt mot försäkringstagarens närmaste. Man skulle då emellertid få en från rättssystematisk synpunkt besvärlig kollision mellan å ena sidan den nya regeln om jämkning av förmånstagarförvärv och å andra sidan ärvdabalkens } av testamente. l regler om jämkning Över huvud taget skulle bedömningen kompliceras av en sådan utvidgning av regeln. l Inte heller sambo bör tas med bland i den

förmånstagarna nya

fördelningsregeln. Skälet i denna del är att aktuella

enligt lagförslag

sambor lika litet som nu har någon rätt till arv efter varandra och bara en begränsad rätt till bodelning (se 1986/87:1, avsnitt

prop. 2.6).

Såsom redan torde ha framgått, skall den nu diskuterade

regeln

(6 kap. 8 §) gälla bara vid försäkring på försäkringstagarens eget liv

och bara för belopp som faller ut med av hans död. Vid

anledning

l försäkring främmande liv och vid från försäk-

på livsfallsutbetalning

ring på eget liv behövs inte någon motsvarande regel. I dessa fall skall

l

försäkringstagaren ha försäkringsbeloppet själv, om han inte har

l utsett för det fallet.

någon förmånstagare

En närliggande fast inte så avser av

praktisk fråga fördelningen försäkringsbeloppet när försäkringstagaren (vid försäkring på annans liv) eller en förmånstagare genom brottslig gärning uppsåtli-

gen dödar den försäkrade (jfr avsnitt 12.4.1 ovan; också 18§

jfr

FAL).

I fråga om förmånstagare bör man här i 15

tillämpa reglerna kap.

ärvdabalken om förverkande vilket

av rätt till arv eller testamente, innebär att beloppet fördelas som om hade dött före

gärningsmannen

den försäkrade 4§

(15 kap. ärvdabalken).

Som framgår ovan föreslår vi emellertid att försäkringsbolaget skall vara att betala ut försäkringsbeloppet även om det är

skyldigt

som dödar den försäkrade, och för den situatio-

försäkringstagaren

nen räcker det vår mening inte att hänvisa till ärvdabalken.

enligt kan ha ett förmånstagarförordnande som Försäkringstagaren gjort

innebär att han inte skall ha del av beloppet, och i enskilda fall

själv

kunde det vara fullt rimligt att följa ett sådant förord-

naturligtvis

nande. I andra fall kunde däremot en sådan ordning leda till stötande resultat, särskilt om förhållandena var sådana att det kunde antas att

i verkligheten skulle få del av beloppet genom

försäkringstagaren Eftersom reglerna inte lämpligen bör gå ut på att förmånstagaren. man skall bedöma rimligheten av förmånstagarförordnandet i det

enskilda fallet, har vi funnit att man vid fördelningen av försäkrings-

bör helt bortse från vad försäkringstagaren kan ha bestämt.

beloppet

Vi har då funnit det naturligt att i stället anknyta till den särskilda

som har diskuterats ovan. Beloppet skall alltså

fördelningsregel

tillfalla de till den försäkrade som skulle ha ansetts som

anhöriga

om han hade varit försäk-

förmånstagare enligt fördelningsregeln,

(6 kap. 15§ förslaget). Om detta skulle innebära att

ringstagare

blir att anse som förmånstagare, får man tillämpa

försäkringstagaren

reglerna i 15 kap. ärvdabalken.

både FAL och ärvdabalken gäller emellertid för situationer

Enligt

av denna för fall där gärningsmannen är under

typ ett undantag

femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken - dvs. när har handlat under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet jämställd med

har för del kritiserats i

sinnessjukdom. Regeln försäkringsrättens

litteraturen (se Hellner s. 184), och den har väckt livlig diskussion

när i ett par uppmärksammade fall från senare år försäkringsbolagen

betalat ut till personer som under själslig abnormitet dödat

ersättning

den försäkrade.

Även om man accepterar tanken bakom lagens reglering, att den som är skall från alltför hårda konsekvenser av

psykiskt sjuk skyddas

sin finns det fall där en av principen framstår

sjukdom, tillämpning

som klart stötande. I en situation som i viss mån erinrar om den diskuterade - när en psykiskt abnorm person krävs på skadestånd för sitt handlande —- 2 3 § att han

gäller enligt kap. skadeståndslagen är i den mån det är skäligt. Den otillräknelige ersättningsskyldig

rätt till försäkringsersättning skulle kunna bedö-

gärningsmannens

mas på liknande sätt. En lämplig regel skulle i så fall vara att, om den som dödade den försäkrade var under femton år eller i

uppsåtligen

sådant sinnestillstånd som avses i 33 2 § brottsbalken, han hade

kap.

rätt till bara i den mån det var skäligt med hänsyn till

ersättning

I skulle ersättningen tillfalla den försäk-

omständigheterna. övrigt

rades anhöriga enligt vad som har sagts ovan.

till 6 373

Allmänmotivering kap.

Det står emellertid klart att i

regeln försäkringslagstiftningen

hänger omedelbart samman med den nyss omtalade bestämmelsen i ärvdabalken. Man kan inte göra skillnad mellan å ena sidan det fallet, att gärningsmannen gör

anspråk på försäkringsersättning på grund av ett förmånstagarförordnande som den (eller arvinge, enligt

regel vi föreslår i 6 kap.

8 §), och å andra sidan det fallet att han gör anspråk på t.ex. ett av arv eller testamente.

penningbelopp på grund

Reglerna om dessa situationer bör ändras Men att föreslå

samtidigt.

ändring i av detta klart utanför vårt

arvsrättsliga regler slag ligger

uppdrag. Av sådana skäl föreslår vi i förhållande till FAL inte

någon

ny regel. Vi utgår emellertid från att kommer att

frågan uppmärk-

sammas vid en kommande av ärvdabalken.

översyn

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden

Sammanfattning: Vi föreslår att oåterkalleliga förmånstagar-

förordnanden skall kunna förekomma i samma

utsträckning

och med i stort sett samma verkningar som i dag. Vi föreslår inte något formkrav för Förkla-

oåterkallelighetsförklaringen.

ringen måste dock avges till förmånstagaren och kan alltså inte tas emot av

försäkringsbolaget.

Enligt vad som framgår särskilt av 102 § FAL kan en

försäkringsta-

gare förbinda sig att låta ett förmånstagarförordnande stå vid makt. Det gängse är att ett

uttrycket försäkringstagaren gör oåterkalleligt förmånstagarförordnande”, och detta skall begagnas i lagförslaget.

Det har två skilda

I oåterkalleliga förmånstagarförordnandet något

z funktioner. Den ena är att säkerställa vid ett i

förmånstagaren övrigt

ordinärt benefikt förordnande mot att senare

försäkringstagaren

kommer på nya tankar och därför ändrar förordnandet. Den andra funktionen är att göra det att ett förordnande som tillkommer

möjligt

i samband med ett avtal blir lika bindande som

förpliktande övriga

delar av avtalet; exempel ger oåterkalleliga förordnanden i samband med och vid som

skilsmässouppgörelse försäkringar arbetsgivare

tecknar för att anställda.

pensionera

Enligt vår mening bör förordnanden också i

oåterkalleliga

framtiden kunna användas för att dessatbåda

tillgodose syften.

Däremot har vi inte funnit om att en makes

anledning att ge regler

eller arvinges rätt den särskilda

enligt fördelningsregeln (se föregå-

ende avsnitt) skulle kunna Vill

göras oåterkallelig. försäkringstaga-

ren uppnå en sådan effekt, får han i ett

vanlig ordning göra

förmånstagarförordnande till förmån för dem han vill gynna.

FAL innehåller inte några bestämmelser om formen för oåterkal-

374 Allmänmotivering till 6 kap.

lelighetsförklaringar. Av ordalydelsen i 102 §, att försäkringstagaren

emot förbundit sig att låta förordnandet stå

”gent förmånstagaren

vid makt, dock att det måste ha skett en förklaring till

framgår

eller en representant för honom.

förmånstagaren

Man har diskuterat om försäkringsbolaget skulle kunna tjänstgöra

för förmånstagaren enligt reglerna om negotiorum

som representant

Hellner s. 555 med Vi har emellertid i

gestor (se hänvisningar).

samråd med de finländska och norska kommittéerna kommit fram till att en sådan inte stämmer särskilt väl med de tankar som

ordning bakom systemet med oåterkalleliga förmånstagarförordnanligger

den. Skälet till att inte bör få återkalla förordnan-

försäkringstagare

det eller över till förmånstagarens nackdel är att

förfoga försäkringen

man bör den förväntan som

respektera på försäkringsbeloppet oåterkallelighetsförklaringen har framkallat hos förmånstagaren.

Om han inte har fått kännedom om utfästelsen och därför inte har

sådan förväntan, det till stor del saknas skäl att

någon synes inskränka försäkringstagarens handlingsfrihet.

Vi tror inte att det vållar stora problem, att

några praktiska

utfästelsen måste göras till förmånstagaren själv eller någon som direkt representerar honom; det särskilda fallet att förmånstagaren är behandlar vi i specialmotiveringen till 6 kap. 2 §. En

omyndig

annan sak är, att det ofta är lämpligt att dessutom underrätta

försäkringsbolaget om att förordnandet har gjorts oåterkalleligt.

man att förordnandet och vid

Därigenom tryggar bolaget följer

behov motarbetar otillåtna förfoganden över försäkringen.

Vi har diskuterat om i klarhetens intresse borde fordras

skriftform j

för utfästelser om behov av detta tycks å

oåterkallelighet. Något

emellertid inte ha framträtt i och i likhet med de andra

praxis,

nordiska kommittéerna har vi ansett det saknas tillräckliga skäl att ,j

detta vis. bör alltså inte ske i

komplicera systemet på Någon ändring

nuvarande ordning.

Man har i praxis och litteratur antagit att ett förmånstagarförord- g

nande av benefik natur, som gäller till förmån för försäkringstagarens make, kan göras oåterkalleligt bara genom ett äktenskapsfö-

i rord. Frågan, i vad mån man bör upprätthålla ett sådant formkrav, diskuterar vi i specialmotiveringen till 6 kap. 2 §.

FAL också två - inbördes olikartade - bestämmelser om

upptar

att ett kan bli oåterkalleligt utan någon förmånstagarförordnande

uttrycklig utfästelse därom.

102§ sista får ett förordnande inte återkallas

Enligt meningen

efter död. Bestämmelsen innebär att delägare

försäkringstagarens

- samma sätt

och borgenärer i dödsboet efter försäkringstagaren på

om testamente - inte kan ändra eller återkalla den som gäller i fråga dödes förordnanden. Vi finner denna naturlig, men någon

ordning

uttrycklig bestämmelse i ämnet anser vi inte behövs (se vidare i

specialmotiveringen, avsnitt 19.6.2).

Den andra bestämmelsen återfinns i 118 § andra stycket. Om den, under vars livstid en livränta skall utgå, är någon annan än försäkringstagaren själv, skall han anses vara insatt som förmånstagare. När det första livräntebeloppet betalats ut till honom, skall insättandet anses oåterkalleligt, om inte annat framgår av omstän-

digheterna.

Vi föreslår inte några motsvarande regler. Vi räknar inte med att det i praktiken skall kunna förekomma, att någon tecknar en

livränteförsäkring av denna sort utan att det samtidigt blir uttryckli-

gen bestämt vem som skall vara förmånstagare; försäkringsbolagen

lämnar sina kunder god service i sådana frågor. Inte heller verkar det finnas behov av en bestämmelse om oåterkallelighet efter första utbetalningen. När det gäller livränta till efterlevande - vilket torde vara det - redan

vanligaste följer oåterkalleligheten av det nyss

diskuterade förbudet mot återkallelse efter försäkringstagarens död. Om det i stället gäller en livränta till annan, som skall utgå medan försäkringstagaren ännu lever, kan man utgå från att bolaget tar upp frågan om en eventuell oåterkallelighet redan vid tecknandet; det framstår för övrigt inte som självklart att presumtionen skall vara för

oåterkallelighet. l En oåterkallelighetsförklaring får givetvis i första hand den

verkan, att är bunden av förordnandet. Skulle

försäkringstagaren

han göra ett nytt förordnande fortsätter det oåterkalleliga förordj, nandet ändå att vara verksamt. Naturligtvis kan dock förmånstagaren samtycka till en återkallelse av förordnandet. Det bör också vara

möjligt att inskränka oåterkallelighetens verkningar så att förordnandet (eller bara oåterkalleligheten) upphör om exempelvis make till vars förmån förordnandet gäller gifter om sig. Oåterkalleligheten

kan också vara begränsad till att gälla för viss tid, osv.

Oåterkallelighet medför vidare enligt nu gällande rätt att försäk-

i

ringstagaren inte får utan förmånstagarens samtycke vidta förfogan-

de som inskränker förmånstagarens rätt (108 § andra stycket FAL). Inte heller i detta avseende vill vi föreslå någon ändring (se 6 kap. 9 §).

Enligt 113 § FAL (som gäller bara för kapitalförsäkring) har

förmånstagaren vid oåterkalleligt förmånstagarförordnande sakrättsligt skydd mot t.ex. överlåtelse och pantsättning av försäkring-

en, om han i god tro har fått försäkringsbrevet i sin besittning. Vi föreslår likartade regler i 6 12 och

(för alla typer av försäkring) kap.

13 §§ (se vidare i avsnitt 14.4.2 nedan).

376 Allmänmotivering till 6 kap.

14.3.6Familjerättsliga mot anspråk försäkringen

Sammanfattning: Vid försäkringstagarens död skall man som

huvudregel följa det förmånstagarförordnande han kan ha

gjort. Förordnandet skall kunna bara om resultatet

jämkas

med hänsyn till omständigheterna är mot make eller

oskäligt

bröstarvinge till försäkringstagaren. skall vara en

Jämkningen

fråga mellan förmånstagaren och den som

begär jämkning;

förekomsten av en försäkring skall alltså inte

längre påverka

fördelningen av bobehållningen.

Hur en försäkring skall behandlas vid bodelning efter

skilsmässa, får bestämmas i äktenskapslagstiftningen. En

särskild jämkningsregel skall dock för det fallet att

gälla

försäkringstagaren vid sin död låg i skilsmässa eller var skild

men inte hade gjort bodelning. Den efterlevande maken skall

då ha rätt till jämkning för att få ut sin andel i

bodelningen.

Rätten att påkalla jämkning de nya förfaller

enligt reglerna

om inte talan mot förmånstagaren väcks inom ett år från det att

bouppteckning avslutats eller dödsboanmälan gjorts.

De regler vi föreslår motsvarar i allt det till

väsentligt förslag

ny utformning av 104 § FAL som regeringen nyligen förelagt

lagrådet.

Frågorna om hur försäkringar skall behandlas i samband med en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad har diskuterats i förarbetena till den nya äktenskapsbalken (se betänkandet Äktenskapsbalk s. 261-266 och 269-275 samt prop. 1986/87:1 s. 161-165, 173-175, 204, 318-320, 324-326, 333 f, 389 och 390). Vi saknar anledning att anlägga ytterligare synpunkter på dessa frågor.

Däremot hör frågorna om hur försäkringen skall behandlas vid försäkringsfall traditionellt till försäkriugslagstiftningen (liksom behandlingen vid försäkringstagarens död, även om det inte är försäkringsfall), trots att det även här ofta uppkommer familjerättsliga frågor. Den viktigaste frågan är i vilken mån man skall kunna frångå ett av försäkringstagaren gjort förmånstagarförordnande för att tillgodose olika familjerättsliga anspråk - alltså det ämne som för närvarande behandlas i 104 § FAL.

Också denna fråga har behandlats av familjelagssakkunniga (se betänkandet s. 266-268, 275-278 och 467-469). De sakkunniga föreslår att nuvarande regler i 104 § andra och tredje styckena skall upphävas. För det särskilda fallet att försäkringstagaren avlider innan en bodelning på grund av äktenskapsskillnad har hunnit göras föreslås en särskild jämkningsregel som skall hindra att den andra makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet.

sou 1935:56 till 6 377

Allmänmotivering kap.

Även det ämnet tas i 1986-12-04

upp lagrådsremissen om följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m., där statsföredragande

rådet anför bl.a. följande.

Den nordiska enigheten I Finland har man på detta område är begränsad. inte någon direkt motsvarighet till 104 § andra stycket (vissa bestämmelseri den finländska dock en liknande och i arvslagstiftningen fyller funktion), Danmark kan jämkning inte göras gällande mot make eller bröstarvinge. I Norge, där man hittills har haft regler som legat relativt nära de svenska, har forsikringsavtalelovutvalget föreslagit att försäkringsavtalslagens nuvarande regler skall ersättas av en mera skönsmässig bedömning. Om en tillämpning av förordnandet skulle vara klart urimelig” mot make eller bröstarvinge som försäkringstagaren försörjde eller var skyldig att försörja, skall jämkning kunna ske. Vid prövningen skall man fästa vikt vid syftet med förordnandet, den försörjdes och förmånstagarens behov och om den försörjde hade fått besked om förordnandet i skälig tid före dödsfallet (se NOU 1983: 56 s. 14, 115 och 127-129). Det nuvarande är behäftat svenska regelsystemet med påtagliga brister. Reglerna är komplicerade och svåra att tillämpa, särskilt när de skall användas tillsammans med bestämmelserna i arvs- och om

gåvoskattelagen

beskattning av förmånstagarförvärv. Utöver vad de sakkunniga har behandlat uppkommer det åtskilliga svårlösta problem, t.ex. om någon av dei 104 § andra stycket angivna rättigheterna har kränkts av flera försäkringar av olika slag och det råder tvist om i vilken ordning försäkringarna skall tas i anspråk; skillnaden mellan försäkringarna kan vara av skattemässig art eller avse utmätningsskyddet. Besvärliga tillämpningsfrågor uppkommer också om försäkringstagaren har gjort ett testamente som skall tillämpas samtidigt med förmånstagarförordnandet. Det är sannolikt få försäkringstagare som kan överblicka det samlade resultatet av sina förfoganden. Reglerna är enligt min mening krångligare än som bör godtas i ett ämne som berör praktiskt taget alla medborgare. Till detta kommer att reglerna inte utgör något verksamt skydd mot illojala förfoganden. Redan genom ett meddelande till förmånstagaren att förordnandet ur skall vara oåterkalleligt sätter försäkringstagaren reglerna spel. En annan möjlighet är att försäkringen överlåts till förmånstagaren eller från början tecknas i hans namn, så att han blir ägare till försäkringen redan före försäkringsfallet. Å andra sidan om dessa kan reglerna, möjligheter inte utnyttjas, leda till att försäkringstagarens vilja sätts åt sidan i många fall där han har haft goda skäl för sitt förordnande och där det skulle ha varit fullt rimligt att förordnandet följdes.

Liksom de sakkunniga anser jag att varje lösning som innebär att man gör hypotetiska beräkningar och en mekanisk jämkning efter samma linjer som nu blir olämplig. Även med olika tänkbara inom den förändringar nuvarande ramen blir systemet krångligt. Resultatet blir ofta svårt att förutse och inte sällan otillfredsställande. Men samtidigt innebär den ståndpunkt i fråga om laglotten och skyddet för efterlevande make som jag har intagit i propositionen om äktenskapsbalk m.m. (avsnitt 2.5.1-2.5.4) att jag inte kan ansluta mig till de sakkunnigas förslag att helt avstå från en allmän jämkningsmöjlighet. Jag menar visserligen att man bör i större respektera försäkringstagarens vilja utsträckning än enligt nuvarande regler. Men särskilt med tanke på barn som inte bor eller har bott tillsammans med båda föräldrarna bör man inte

378 till 6 Allmänmotivering kap.

utesluta varje möjlighet till jämkning. Ett förordnande bör även i fortsättkunna jämkas eller sättas åt sidan helt, om en tillämpning av ningen förordnandet skulle leda till ett oskäligt resultat. Det bör härvid göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter. Bedömningen bör således göras mer nyanserad än för närvarande. Särskilt bör man beakta vilka skäl försäkringstagaren har haft för sitt förordnande samt de ekonomiska förhållandena på ömse sidor. Jag förordar alltså en jämkningsregel av detta slag.

Liksom för närvarande bör jämkning kunna begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Men för att göra det möjligt att ta hänsyn till de skiftande förhållanden som kan föreligga bör jämkning enligt den nya regeln, till skillnad från vad som gäller för närvarande, vara möjlig vid alla och oavsett om förmånstagarförordnandet har typer av personförsäkring kunnat återkallas. En annan sak är att bedömningen huruvida jämkning skall ske naturligtvis påverkas av sådana omständigheter som vilken typ av försäkring det gäller och av om förordnandet har gjorts oåterkalleligt. En fråga som uppkommer i detta sammanhang är om även en efterlevande sambo skall kunna påkalla jämkning. Enligt den nya sambolagen har sambor emellertid inte rätt att vara med och dela på annan egendom än sådan som utgör bostad och bohag som har förvärvats för gemensamt begagnande. Försäkring ingår alltså inte i den egendom som skall delas mellan sambor. . De har inte heller rätt till arv efter varandra. J ämkningsregeln bör därför inte göras tillämplig på sambor. bör vara en angelägenhet bara mellan förmånstagaren och Jämkningen den som begär jämkning. Förekomsten av en försäkring bör alltså inte längre påverka fördelningen av den egentliga bobehållningen. En sådan ändring, som ligger i linje med huvudtankarna bakom försäkringsavtalslagen, gör systemet begripligare för den enskilde och medför en avsevärd förenkling. Det är främst i skärningspunkten mellan å ena sidan de vanliga reglerna om och arv och å andra sidan de speciella fördelningsreglerna i bodelning försäkringslagstiftningen som de nuvarande svårigheterna har uppstått. För närvarande är krav på jämkning enligt 104§ andra stycket bara underkastat den allmänna tioåriga preskriptionen enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130); jfr NJA 1976 s. 90. Att jämkningskrav på så sätt kan framställas även efter lång tid kan leda till olyckliga resultat i enskilda fall. Det har därför vid olika tillfällen framförts önskemål om införande av en särskild tidsfrist av Svenska Försäkringsbolags Riksförbund i (se yttrande det angivna rättsfallsreferatet). Önskemålen är enligt min mening befogade, och de vinner i styrka om jämkningen i fortsättningen skall göras efter en g skälighetsbedömning. Jag föreslår därför att möjligheten att begära jämkning enligt den nya j * till en tid av ett år från det att bouppteckning efter regeln begränsas försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Regeln stämmer i huvudsak med vad som enligt 7 kap.andra stycket ärvdabalken j av gåva. En motsvarande bestämmelse ingår i l gäller om krav på nedsättning i det norska förslaget. död pågår mål om äktenskapsskillnad i Om det vid försäkringstagarens mellan försäkringstagaren och hans eller hennes make, skall enligt 9 kap. 11§ äktenskapsbalken bodelning göras enligt de regler som gäller för

i

, bodelning efter äktenskapsskillnad. Detsamma gäller givetvis om det vid dödsfallet redan har dömts till äktenskapsskillnad men bodelning inte har gjorts.

Vid en sådan bodelning behandlas försäkringar, om de inte innefattar rätt till egen pension (dvs. sådan pension som avses i 10 kap. 3 § andra stycket äktenskapsbalken), som andra tillgångar. Det värde som försäkringen hade vid den tidpunkt som är avgörande för bodelning beaktas alltså i bodelningen. Om det vid försäkringsfallet gäller ett förmånstagarförordnande till förmån för någon annan än maken, kommer emellertid försäkringsbeloppet att tillfalla förmånstagaren. Detta kan leda till att maken inte kan få ut sin andel i bodelningen.

De sakkunniga föreslår att försäkringen i denna situation skall beaktas med det värde den hade före försäkringsfallet och att förmånstagaren vid behov skall vara tvungen att avstå så mycket av försäkringsbeloppet som behövs för att maken skall få ut sin andel i bodelningen. Som mest kan förmånstagaren bli tvungen att avstå från hälften av det värde försäkringen hade före dödsfallet.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning. Genom en regel av det slag som de sakkunniga har föreslagit förhindras att den efterlevande makens rätt i bodelningen försämras genom dödsfallet. Den ettårsfrist som jag nyss har föreslagit bör dock gälla också för den nu behandlade typen av jämkningskrav.

Resonemanget i lagrådsremissen stämmer väl med vårt eget betraktelsesätt, och vi har tagit in ett i allt väsentligt motsvarande förslag i 6 kap. 7 § personförsäkringslagen. Vi föreslår dock den olikheten i förhållande till 104 § FAL att jämkningsregeln i ett visst fall också

skall kunna tillämpas vid försäkring på annans liv, nämligen när

försäkringstagaren avlider före den försäkrade.

Om förmånstagare är insatt i ett sådant fall, tillfaller försäkringen som regel honom.‘ Reglerna i 104 § synes inte ha varit avsedda att tillämpas i denna situation} men det lär i praxis förekomma att försäkringsbolagen åtminstone beaktar värdet av den på annans liv tecknade försäkringen när det gäller att - med anledning av en

-

försäkring på försäkringstagarens eget liv beräkna giftorätt och

laglott enligt 104 §. Som skall utvecklas närmare i specialmotiveringen (avsnitt 19.6.7), kan det i en del sådana situationer vara

befogat att även försäkring på främmande liv dras in i jämkningsförfaran-

det.

Förmånstagarförordnandet kan avse både försäkringstagarens och den försäkrades död eller vara begränsat till endera. Bestämmelsen i 110§ FAL, som avser denna situation, framstår närmast som en tolkningsregel. Innebörden kan inte gärna vara att försäkringen skall tillfalla förmånstagaren även om förordnandet uttryckligen har begränsats till att avse den försäkrades död. 2 Se NJA II 1927 s. 518.

380Allmänmotivering till 6 kap. sou 1986:56

14.3.7Tolkning av förmånstagarförordnanden

Sammanfattning: Vi föreslår att det — i huvudsak på samma sätt som i FAL -

ges tolkningsregler för praktiskt viktiga,

konkreta fall. I mera speciella situationer kan man däremot räkna med att frågan om förordnandets utformning kommer

att diskuteras med försäkringsbolagets tjänstemän och att

oklarheter på det sättet kan undvikas.

105 § FAL innehåller regler om hur några särskilda förmånstagarförordnanden skall tolkas. Reglerna gör det bl.a. möjligt för en

försäkringstagare att på ett kort sätt uttrycka vissa vanligt förekom-

mande önskemål om försäkringen och känna sig säker på att hans vilja inte kommer att missförstås.

När en individuell livförsäkring tecknas kan försäkringstagaren

välja ett standardförordnande eller göra ett speciellt förordnande, som han formulerar själv. Även vid där man förutsätter

försäkringar

att försäkringstagarna omsorgsfullt överväger sina förordnanden,

upptar blanketterna till försäkringsansökan vanligen ett antal färdig-

formulerade alternativ. Dessa är ofta ganska långa och komplice-

från de som nämns rade, och de skiljer sig uttryck i 105 § FAL kanske för att förordnandet skall täcka även sådana situationer som när en förmånstagare, som insatts i första hand, avlidit före försäkringstagaren eller vill avstå från sitt förvärv till förmån för någon annan.

Att sådana färdigformulerade förordnanden tas upp har otvivelaktigt en styrande effekt på förordnandenas innehåll. Detta gäller särskilt de förordnanden som ingår i allmänna försäkringsvillkor för kollektiva försäkringar men även de som upptas i ansökningsblanketter, liksom lagens tolkningsregler. Detta framgår bl.a. av den utbredning som förordnanden till ”naermeste paarørende” respektive ”anhöriga” har fått i Danmark och Finland (se 105 § i respektive lands lag). Det är dock att märka att man i dessa länder inte har den

styrande effekt av arvsskattereglerna som vi har i Sverige.

Vi anser det inte önskvärt och delvis inte ens möjligt att söka i

större omfattning påverka förmånstagarförordnanden genom tolkningsregler. Förhållandena växlar starkt. Där skattelagstiftningen

har en styrande effekt, såsom genom reglerna om när en en

försäkring skall anses som P-försäkring, är det meningslöst att genom

söka motverka effekten - som skulle förutsät-

tolkningsregler något ta att försäkringstagaren i stället tecknade en K-försäkring. På

samma sätt är det vanligen meningslöst att söka motverka den styrande effekt som arvsskattereglerna kan ha, om detta i något fall skulle anses önskvärt. Å andra sidan bör man inte genom tolknings-

sou 1986:56 till 6 381

Allmänmotivering kap.

regler särskilt uppmuntra förmånstagarförordnanden vilka till syftar

skattelättnad, utan hänsyn till eller kanske bekostnad av

motstående intressen.

De tolkningsregler vi föreslår har delvis till att ut

uppgift fylla

sådana förordnanden som måste vara kortfattade, t.ex. sådana som förekommer i reseförsäkringar med enkla villkor och sådana som upptas i försäkringsvillkoren för kollektiv Här saknas

försäkring.

vanligen alla hållpunkter för att fastställa någon individuell

vilja.

Utom när det på grund av beskaffenhet eller liknande

försäkringens

bör gälla särskilda förefaller det då bättre att

regler, lagstiftaren

genom tolkningsregler anger en normalfördelning än att de allmänna

försäkringsvillkoren eller ansökningsblanketterna innehåller detalje-

rade föreskrifter, vilka försäkringstagarna oftast inte känner till eller funderar närmare på. kan

Tolkningsreglerna naturligtvis också göra

tjänst när individuellt formulerade förordnanden är eller

otydliga

alltför kortfattade.

Att märka är emellertid att man från sida lär i

försäkringsbolagens

allt större ta upp vem bör

utsträckning frågan försäkringsbeloppet

tillfalla, när en individuell livförsäkring tecknas. Vi räknar därför med att det i varje fall inte behövs tolkningsregler för mera

speciella

situationer, t.ex. då försäkring tecknas på annans liv. Inte heller synes det nödvändigt att ge sådana regler för försäkringar enbart för livsfall. Vid försäkringar av dessa kan man vänta att

slag sig frågan

kommer att diskuteras med eller ombud och att

bolagets tjänstemän

oklarheter då kan undvikas.

De tolkningsregler vi föreslår kommer därför att avse bara vissa särskilt praktiska fall. Delvis sammanfaller de med de bestämmelser som nu finns i FAL, varvid dock vissa preciseringar gjorts. Dessutom föreslås några andra regler, utan i FAL; de avser i

motsvarigheter

allmänhet att uttryckligen ange principer som antas redan nu.

gälla

Vi återkommer till tolkningsreglerna i

specialmotiveringen. Ett par

mera principiella frågor skall dock tas upp redan här.

Det brukar göras gällande att skall

förmånstagarförordnanden

tolkas subjektivt, liksom vid testamenten särskilt s.

(se Almgren

72 ff). Som huvudregel är detta vid indivi-

otvivelaktigt berättigat

duellt utformade förordnanden, som kan antas vad försäk-

uttrycka

ringstagaren har avsett i det enskilda fallet; i den mån

tillräcklig

praxis utbildas, torde dock vissa förekommande

vanligt uttryck

normalt tillämpas på visst sätt varje gång de förekommer, alldeles som vid testamenten.

Vid standardiserade förordnanden, bl.a. när

försäkringstagaren

valt mellan ett antal i är det

formuleringar ansökningsblanketten, däremot svårt eller omöjligt att tillämpa subjektiva tolkningsprinci-

per. Ofta är det osäkert, hur mycket försäkringstagaren reflekterat över vad blankettens formulering kan innebära. Även vid individuel-

382 till 6 Allmänmotivering kap.

la är det i fall ovisst, hur han förstått av

formuleringar många mycket

förordnandets innehåll. Ett försök att fastställa vad han skulle ha förordnat, om han ställts inför frågan om sina önskemål (s.k. resultat - bl.a. tolkning) skulle ofta ge mycket osäkra

hypotetisk

kunde av ett i ett standardförordnande bero på

tolkningen uttryck

vad som rent tillfälligtvis kom fram om den enskilde försäkringstavid tiden för tecknandet eller hans allmänna

garens inställning

situation vid samma tid. Vi har därför inte funnit det att i lagen ta in någon allmän

lämpligt

motsvarande inledningen till 11 kap. 1 § ärvdabalken (jfr 105 §

regel

Förordnandena måste enligt vår mening tolkas med hänsyn FAL). till en rad olika särskilt om förordnandet är mer

omständigheter,

eller mindre standardiserat, och bara vid individuella förordnanden i

bemärkelse spelar den subjektiva tolkningsmetoden någon egentlig

mera framträdande roll. vid tolkning av

Speciella frågor uppkommer

standardförordnanden vid och ka-försäkring - ett

gruppförsäkring

ämne som vi återkommer till senare (avsnitt 17.7).

vanligen att föredra att lagstiftaren genom

Som angavs ovan, är det

av försäkringsbeloppet än tolkningsregler anger en normalfördelning att de allmänna försäkringsvillkoren eller ansökningsblanketterna

innehåller föreskrifter, vilka försäkringstagarna inte

detaljerade

känner till eller funderar närmare Detsamma gäller när någon

på.

viss har fast i (se t.ex. NJA 1975 s.

tolkningsprincip slagits rättspraxis

302 och 1978 s. 120 och där angivna rättsfall). Om försäkringsbolaget

anser att någon i lag eller praxis antagen tolkningsregel passar illa i

det enskilda fallet, kan bolaget rikta försäkringstagarens uppmärksamhet en att själv ta ställning. på frågan och ge honom möjlighet

14.4Överlåtelse och pantsättning

14.4.1Inledning

har i princip rätt att

Sammanfattning: Försäkringstagaren överlåta försäkringen. Hans handlingsmöjlighe-

eller pantsätta ter kan dock vara inskränkta t.ex. på grund av avtal med tredje man. Dessutom medför ibland hinder mot

skattelagstiftningen förfoganden.

Beträffande överlåtelse och flera skilda

pantsättning uppkommer

ett avser rätt i förhållande till försäk-

problem: försäkringstagarens

att över försäkringen, ett annat rör förutsätt-

ringsbolaget förfoga

för att ett skall vara giltigt i förhållande till

ningarna förfogande

Allmänmotivering till 6 kap. 383

medkontrahenten, ett tredje de verkningar förfogandet kan ha mot tredje man (försäkringsbolaget eller annan). Det är i stort sett dessa frågor som skall tas upp här. Däremot tar vi inte i detta avsnitt upp de inskränkningar i

förfoganderätten som kan bero på familjerättsliga regler (t.ex. förbud mot dödsrättshandlingar). Sådana inskränkningar som grun-

das på rättsförhållandet till tredje man (t.ex. villkor vid gåva av

försäkring, anställningsavtal mellan försäkringstagare-arbetsgivare

och försäkrad-arbetstagare) har berörts ovan på tal om förmånsta-

garförordnanden (avsnitt 14.3.2). I övrigt följer dessa inskränkning-

ar av allmänna civilrättsliga, särskilt familjerättsliga, grundsatser

som inte är för försäkringsförhållanden och som därför inte

speciella behöver regleras särskilt i en personförsäkringslag.

Redan i avsnitt 14.1 framhålls att försäkringstagaren gentemot

försäkringsbolaget bör ha en i princip obegränsad rätt att överlåta

eller pantsätta sin försäkring. Bolagen har som regel inte något beaktansvärt intresse av att hindra överlåtelse eller pantsättning av individuella försäkringar. De kostnader som sådana transaktioner kan medföra för administrationen av försäkringarna torde vara

alltför obetydliga för att motivera att förfogandena förbjuds; den föreslagna lagstiftningen hindrar för övrigt inte att bolagen tar betalt

för sitt arbete med registrering av t.ex. en ny ägare till försäkringen. I ett speciellt avseende föreslår vi emellertid att försäkringsbolaget

skall kunna inskränka försäkringstagarens förfogandemöjligheter,

nämligen när det tänkta förfogandet inte skall avse hela försäkringen. En pantsättning torde oftast avse försäkringen i dess helhet

(principen om ”pantens odelbarhet”), om också ett eventuellt

”överhypotek” kan pantsättas till annan eller komma försäkringstagaren själv till godo. Överlåtelse av en försäkring avser däremot ibland en del av försäkringen; en sådan uppdelning kan bli aktuell t.ex. i samband med en bodelningsuppgörelse efter skilsmässa. bör normalt ha rätt till förfoganden av den

Försäkringstagaren

typen. En överlåtelse av en del av en försäkring avser som regel en

kvotdel av försäkringen. En särskild fråga är om försäkringstagaren

också skall ha rätt att i stället överlåta ett visst moment i

försäkringen. Vad som närmast kommer i fråga är att försäkringsta-

garen till en sammansatt kapitalförsäkring skulle ha rätt att till annan överlåta enbart riskdelen i försäkringen alltså det som brukar kallas split dollar. Som framhålls ovan på tal om rätten att teckna

försäkring (avsnitt 11.3.1), behöver ett försäkringsbolag emellertid

inte medverka till försäkringar av detta slag. I konsekvens härmed bör bolaget ha möjlighet att i villkoren föreskriva, att ett förfogande

kap.

som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel av den är utan verkan mot bolaget.

Men i allmänhet finns det alltså ingen anledning att av hänsyn till försäkringsbolaget försöka motverka förfoganden över försäkringar. Enligt vår mening finns det inte heller i övrigt något skäl att som huvudregel inskränka rätten att överlåta och pantsätta individuell

försäkring. Vissa försäkringar, särskilt livförsåkringar som är kapi-

talförsäkring med sparmoment, lämpar sig väl som kreditsäkerhet, och de bör otvivelaktigt kunna pantsättas. Överlåtelse av sådana

försäkringar, exempelvis som led i en skilsmässouppgörelse, har

också sitt berättigande. Andra typer av personförsäkring, livränte-

försäkringar för egen ålderspensionering och sjuk- och olycksfalls-

försäkringar, har däremot mindre värde som kreditsäkerhet, och det kan även finnas skäl som talar mot att de överlåts. Någon inskränkning i den formella rätten till överlåtelse och pantsättning är emellertid inte påkallad heller för deras del. Vi föreslår därför att i

lagen införs en huvudregel om att försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom Överlåtelse och pantsättning

(6 kap. 9§). Som ovan nämnts kan dock förfoganderätten vara

inskränkt av andra skäl, t.ex. på grund av avtal med tredje man. Vidare gäller vissa inskränkningar i rätten att förfoga över försäkringar på grund av skattereglerna. FAL innehåller sålunda i 3 § en bestämmelse om att förfogande i strid mot försäkringsvillkor, som

enligt kommunalskattelagen skall tas in i försäkringsavtalet, är ogiltigt. En motsvarande regel bör ingå också i personförsäkringsla-

gen (6 kap. 16 §).

14.4.2 Formen för överlåtelse och pantsättning. Förhållandet till tredje man.

Sammanfattning: Vi föreslår inte något formkrav för överlåtel-

-

se eller pantsättning. Försäkringsbolagen skall i fortsättningen kunna välja om försäkringsbreven skall ha värdepapperska-

raktär eller inte. Vi föreslår regler om företrädesrätt vid dubbla förfoganden för båda fallen.

Det kunde ifrågasättas att ett särskilt formkrav för att

uppställa

överlåtelse och av personförsäkring skall få rättsverkan

pantsättning

mellan parterna. Ett krav på skriftlig form för dessa rättshandlingar skulle dock innebära ett visst avsteg från allmänna civilrättsliga grundsatser. Sådana formregler förekommer endast vid vissa speciella typer av avtal, såsom arrende och

fastighetsöverlåtelse, hyra,

kollektivavtal, och de skäl som talar för skriftform vid sådana avtal saknar samma tyngd vid personförsäkring. Dessutom medför form-

. till 6 3.85

Allmänmotivering kap.

krav alltid en risk för rättsförlust vid försummelse att iaktta formen, och den risken är betydande vid överlåtelse eller av

pantsättning

försäkring. Av liknande skäl anser vi inte att mellan

giltigheten

parterna av sådana transaktioner bör bero av ett meddelande till

försäkringsbolaget. Bolagen har visserligen utan tvivel ett intresse av

att få meddelande om förfogandet, men detta får annat

tillgodoses på

sätt. Vi föreslår därför inte krav viss form för att överlåtelse

något på

eller pantsättning av försäkring skall bli mellan

giltig parterna.

Det nu sagda gäller också för belåning av hos

försäkringen försäkringsbolaget. Som angetts tidigare (avsnitt 7.1) anser vi inte att

personförsäkringslagen behöver reglera de materiella villkoren för sådana s.k. livlån. Inte heller finns det

anledning att ställa upp något

formkrav för överenskommelsen mellan och

försäkringsbolagen försäkringstagaren.

En annan fråga är vad som skall fordras för att de nu diskuterade transaktionerna skall gälla mot försäkringstagarens och

borgenärer

vem som skall ha förträdesrätt i händelse av sinsemellan

oförenliga

förfoganden till flera personer. I detta hänseende gör nu gällande rätt beträffande livförsäkring en skillnad mellan och

kapitalförsäkring livränteförsäkring. Kapitalförsäkringsbrev är alltid värdepapper ”i teknisk mening,

dvs. brevet kan sägas vara bärare av rätten till Detta

försäkringen.

framgår av 113§ FAL, som vid dubbelöverlåtelse m.m.

ger den person företrädesrätt som först i tro får i sin

god försäkringsbrevet besittning. I bestämmelserna om livränteförsäkring (118

§) saknas hänvisning till 113 §, och man har av detta slutsatsen att

dragit livränteförsäkringsbrev saknar egenskapen av värdepapper i teknisk

mening (se härom t.ex. Hellner s. Detta får anses innebära att

624).

sådana brev skall behandlas samma som s.k. enkla

enligt principer

skuldebrev: denuntiation till ford-

gäldenären (försäkringsbolaget)

ras för mot man. —-

skydd tredje Försäkringsbrev för sjuk- och olycksfallsförsäkring är aldrig värdepapper i teknisk mening.

FAL:s regler ger till vid sådan

upphov tillämpningssvårigheter

livförsäkring som utgör en kombination av och

kapitalförsäkring livränteförsäkring, t.ex. livränteförsäkringar med garanterade utbe-

talningar. Man vet inte säkert vilka åtgärder som är för

nödvändiga

att förvärvare och skall vara mot man.

panthavare skyddade tredje

Det är naturligtvis besvärligt att för säkerhets skull vidta båda åtgärderna, dvs. både överlämnande av brevet och denuntiation till

försäkringsbolaget.

Frågan blir då, om en personförsäkringslag här bör föreskriva ett

värdepapperssystem eller ett denuntiationssystem. Båda

systemen har såväl fördelar som nackdelar. Ett kan vara

värdepapperssystem

enkelt att hantera särskilt vid lån med som

kortvarigt livförsäkring

säkerhet; låntagaren överlämnar brevet när han mottar lånet och

386 till 6

Allmänmotivering kap.

återfår brevet vid Den största olägenheten med

âterbetalningen. ett dödningsförfarande när brevet har

detta system är att det fordrar förkommit. är tämligen tidskrävande och

Dödningsförfarandet

innebär inte något särskilt effektivt skydd för en eventuell förvärvare. visar det att brevet i verket inte har

Många gånger sig själva

förkommit, och förfarandet har då varit onödigt. man numera - sedan

Vad angår ett denuntiationssystem kan

-

datorsystem har införts hos försäkringsbolagen knappast längre

invända att den av förfogandet skulle vara

erforderliga registreringen

av Ofta är det också önskvärt för alla

någon olägenhet betydelse.

att bolaget får meddelande om

parter, inbegripet försäkringsbolaget,

transaktionen, och detta även om sådan inte är nödvändig för

åtgärd

mot tredje man. - Från de enskildas synpunkt kan emellertid

skydd

ett meddelande till om att en försäkring har

försäkringsbolaget

ett meddelande om att pantsättning har pantsatts, jämte nytt vara särskilt vid

upphört, jämförelsevis komplicerade åtgärder

sådana lån som nyss berördes. Det kan finnas risk för att

kortvariga

man försummar att meddela vilket medför osäkerhet

upphörandet, om rättsläget.

Vi anser det varken eller att träffa ett bestämt

nödvändigt lämpligt

val mellan och denuntiationssystem. Som fram-

värdepapperssystem

gått skulle det medföra praktiska svårigheter att dra en skarp gräns efter sådana kriterier som skillnaden mellan livränteförsäkring och Det är också svårt att nu förutse vilket som

kapitalförsäkring. system

i framtiden kan visa bäst för olika särskilt som man

sig försäkringar, får ta hänsyn till utvecklingen inte bara inom försäkringsområdet

utan även inom andra områden, t.ex. bankernas Vi

inlåning.

inskränker oss därför till att föreslåregler som klargör innebörden av Det får sedan ankomma på försäkringsbolagen att de båda systemen. det som är för den särskilda typen av

välja system lämpligast

Det kan också komma i fråga att låta den

försäkring. naturligtvis

- alldeles

enskilde försäkringstagaren välja system för sin försäkring

som för närvarande en bankkund ofta kan välja, om han vid skall ha en motbok eller ej. Inte heller

insättning av pengar

till valfrihet för kunden bör därför uteslutas genom

möjligheten lagstiftningen.

I skall vi återkomma till utformningen av de

specialmotiveringen

om värdepappers- och denuntiations-

föreslagna reglerna respektive

system (se avsnitt 19.6.12 och 19.6.13). Reglerna bygger på När det förhållandet mellan å ena

skuldebrevslagens principer. gäller

sidan förvärvare eller panthavare och å andra sidan en förmånstagare, som inte har ett förordnande, får dock som regel

oåterkalleligt

träda tillbaka även om förvärvarens eller panthava-

förmånstagaren

rens rätt har tillkommit senare.

i sou 1986:56 till 7 387

Allmänmotivering kap.

15Förhållandet till

borgenärerna

till 7 kap.

Allmänmotivering

Inledning

Sammanfattning: Det finns fortfarande goda skäl att ha regler som skyddar mot bör

personförsäkringar utmätning. Reglerna emellertid mer än för närvarande inriktas sådana försäk-

på ringar som fyller ett försörjningssyfte.

Livförsäkringar och belopp som faller ut från dem intar en särställning när det gäller borgenärernas att ta i

möjlighet egendom . anspråk. FAL gör här skillnad mellan och

själva försäkringen

utfallande belopp.

Om inte särskilda regler gällde, skulle före försäk-

försäkringen ringsfallet kunna utmätas för försäkringstagarens skulder och i

ingå hans konkursbo på samma sätt som annan 116§

egendom. Enligt FAL undantas emellertid från under vissa

försäkringen utmätning förutsättningar: den skall eller hans

gälla på försäkringstagarens makes liv, och premiebetalningen skall vara

någorlunda jämn.

När försäkringstagaren dör och faller

försäkringen ut, blir resultatet olika beroende på om finns eller inte.

förmånstagarförordnande Saknas sådant förordnande i kvarlåtenska-

ingår försäkringsbeloppet pen och blir på samma sätt som återstoden av denna för

tillgänglig borgenärerna. Om återigen förmånstagarförordnande

finns, tillfaller däremot försäkringsbeloppet direkt; är

förmånstagaren beloppet sålunda inte tillgängligt för i

borgenärerna försäkringstagarens dödsbo. Om försäkringen inte varit under

utmätningsfri försäkringstagarens livstid, har försäkringstagarens om det inte är

borgenärer, fråga om ett oäterkalleligt förordnande, dock en viss rätt att ta försäkringsbeloppet i anspråk trots

förmånstagarförordnandet (se 104 och 116 §§).

Om försäkringen har varit tecknad

exempelvis på försäkringstagarens makes liv och denne dör, kommer utfallande belopp att tillfalla

försäkringstagaren själv enligt allmänna regler, om förmånstagarförordnande inte gjorts. Den avlidnes kan

borgenärer givetvis inte göra

388Allmänmotivering till 7 kap. sou 1986:56

anspråk på beloppet, men försäkringstagarens egna borgenärer kan

ta beloppet i anspråk på samma sätt som annan egendom som tillhör honom.

Reglerna om borgenärernas rätt skiftar åtskilligt mellan de olika

nordiska länderna. I Danmark och Norge är och

försäkringen

utfallande belopp i allmänhet skyddade mot oavsett

borgenärerna,

på vilka villkor försäkringen tecknats. Efter död

försäkringstagarens

är det emellertid en förutsättning att finns.

förmånstagarförordnande

I Finland gäller i huvudsak samma som i om

regler Sverige utmätningsskydd under försäkringstiden, medan reglerna om utfal-

lande belopp ansluter till vad som gäller i Danmark och Norge.

FAL:s regler bygger huvudsakligen på följande resonemang, som utvecklas i försäkringsavtalslagskommitténs motiv till lagen (jfr NJA II 1927 s. 525 ff). Det är väsentligt att en livförsäkring som tagits i

försörjningssyfte också får tillgodose detta ändamål. Denna synpunkt får emellertid vägas mot borgenärernas intresse att,

enligt

huvudprincipen i svensk rätt, kunna hålla till alla

sig gåldenärens

tillgångar för att få betalt för sina

fordringar. Försörjningssynpunk-

ten har mindre tyngd i sådana fall där hela inbetalas

premiebeloppet

en eller under kort tid på gång mycket en situation som kan

jämföras med andra former av kapitalplacering - än när premiebe-

talningen är fördelad över längre tidsrymd. I detta senare fall kan en

familjeförsörjare på ett sätt, som saknar motsvarighet inom andra

områden, genom en jämförelsevis ekonomisk

ringa uppoffring

omedelbart ge familjen ekonomiskt i händelse av hans för

skydd

tidiga död. En sådan form av sparande förtjänar all uppmuntran från statens sida. Att tillgångar som skapats på detta vis är

utmätningsfria

utgör inte någon orätt mot borgenärerna, så inte

länge premieutgif-

ten står i missförhållande till ekonomiska vill-

försäkringstagarens

kor. Detta gäller inte bara situationen efter död

försäkringstagarens

utan också under hans livstid; det vore om då

obilligt borgenärerna

skulle få ta i anspråk dessa pengar, som utgetts för ett

förnuftigt

ändamål, särskilt som den del av som kunde tas i

försäkringen

anspråk återköpsvärdet - under de första åren efter tecknandet är

ringa.

Det är tydligt att för

försäkringsavtalslagskommitténs motivering

det nuvarande systemet delvis från andra förhållanden än

utgår dagens. Socialförsäkring och andra anordningar för ålders- och

efterlevandepensionering ger numera ett skydd som medför, att den

trygghet en livförsäkring kan erbjuda som inte längre har regel

samma centrala betydelse. Det finns emellertid ändå starka skäl att fortfarande uppmuntra frivillig ålders- och

efterlevandeförsörjning

genom livförsäkring, inte minst därför att försäkringen innebär ett värdefullt Man kan också framhålla, att

sparande. borgenärerna

bara skulle få förhållandevis fördelar att man

måttliga genom

Allmänmotivering till 7 kap. 389

berövade försäkringstagaren hans riskskydd. T.ex. temporära försäkringar saknar ofta återköpsvärde och har därför före försäkringsfallet någon betydelse för en borgenär, medan de är

knappast väsentliga från gäldenärens synpunkt. Pensionsförsäkringar kan ofta jämställas med pensionsförmåner från en arbetsgivare, vilka vanligen är oåtkomliga för arbetstagarens borgenärer. Konsekvenserna för försäkringstagaren och hans familj av att försäkringen utmäts kan ibland bli mycket allvarliga; sociala anordningar ger ändå bara en minimitrygghet. Här bör vidare beaktas att vid en nordisk jämförelse de svenska reglerna inte framstår som särskilt gynnsamma för försäkringstagaren. Privilegieringen av livförsäkringen går betydligt längre i Danmark och Norge, delvis också i Finland, utan att detta synes ha medfört några olägenheter; man har där inte några planer på att inskränka det nuvarande skyddet för försäkringstagaren och hans efterlevande på någon väsentlig punkt.

Det finns alltså åtskilliga skäl som talar för att livförsäkringar även i fortsättningen skall ha en särställning när det gäller förhållandet till borgenärerna. Även om vi inte har funnit behov av någon mera genomgripande reform, bör emellertid de nu gällande reglerna diskuteras. Vad som bör övervägas är att genomföra de tankegångar som ligger bakom det nuvarande på ett mera konse-

regelsystemet kvent sätt. Det är framför allt fråga om att mera betona försörjningssynpunkten. Man skulle alltså ge skydd i de fall där försörjningssyftet och behovet var framträdande, men inte i andra fall. Och härvid skulle man fästa mindre vikt vid på vems liv försäkringen tecknats och hur premiebetalningen varit ordnad. En förändring i denna riktning innebär bl.a. en anpassning till principerna i utsökningsbalken. - Även en del mer tekniska i de nuvarande

jämkningar reglerna är påkallade av utvecklingen sedan FAL:s tillkomst.

Det bör dock samtidigt erinras om att lagstiftningens regler om undantag från utmätning ganska sällan har praktisk betydelse för de berättigades situation. Om en försäkringstagare som uppbär ett livsfallsbelopp har annan egendom som han vill behålla och om det i ett dödsbo finns som de efterlevande vill behålla (t.ex. en

egendom Villafastighet), måste försäkringstagarens skulder i praktiken betalas - i sista hand med det När det

utmätningsfria försäkringsbeloppet. gäller möjligheterna att t.ex. hålla ihop ett hem efter en skuldsatt försäkringstagares död är det inte reglerna om utmätningsskyddet utan försäkringen som sådan som är av betydelse.

15.2 före

Utmätning försäkringsfall

Sammanfattning: Vi utgår från nuvarande regler i 116 § FAL i

fråga om utmätning före Bara försäkringsfall. försäkring på

försäkringstagarens eller hans makes eller sambos liv skall vara

skyddad. I fråga om kraven på premiebetalningen föreslår vi däremot flera ändringar. Försäkringar mot engångspremie

skall bli utmätningsfria tio år efter tecknandet. Om försäk-

ringstagaren under de senaste tio åren har betalat ”för stora”

skall bara det få utmätas. -

premier, överskjutande beloppet

Försäkring som en arbetsgivare tecknar en anställds liv skall

inte kunna tas i anspråk för arbetsgivarens skulder.

Den grundläggande regeln om skydd mot av utmätning försäkring finns i 116§ första stycket FAL. Den gäller kapitalförsäkring, men stadgandet om livränteförsäkring (118 §) hänvisar till den, och

principen gäller på detta sätt all livförsäkring. Utgångspunkten är att livförsäkring jämställs med annan egendom som objekt för utmät-

ning, men 116 § anger vissa förutsättningar under vilka

försäkringen

inte får tas i anspråk för försäkringstagarens eller hans makes skuld. Förutsättningarna är olika för försäkringar med sparmoment och för rena riskförsäkringar. För båda av att

slagen försäkring gäller

premiebetalningen skall vara något så när fördelad i tiden.

jämnt Försäkringen måste dessutom vara tagen på försäkringstagarens eller

hans makes liv. I praktiken uppfyller de allra flesta de

försäkringar

krav som anges i bestämmelsen.

Som framgått anser vi det befogat att i stora de

drag bygga på

grundsatser som återfinns i nu gällande rätt. vill vi betona

Visserligen

försörjningssynpunkten mer än för närvarande, men en sådan bedömning kan sällan göras med någon säkerhet innan försäkringsfallet inträffar och försäkringen skall sitt

fylla egentliga syfte. Förutsättningarna för utmätningsskydd före försäkringsfallet bör

därför - liksom i — vara förhållandevis

dag generösa.

Liksom hittills bör den grundläggande förutsättningen vara, att

försäkringen gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv,

varvid med makar bör jämställas sådana sambor som avses i den föreslagna nya lagen om sambors gemensamma hem (se

prop.

1986/87:1). Däremot finns det enligt vår mening inte tillräckliga skäl

att privilegiera även försäkring t.ex. barns eller föräldrars liv

på på

samma vis. Sådana försäkringar tecknas mera sällan med tanke att

trygga en långsiktig försörjning; ofta är det i stället

skattemässiga

fördelar som åsyftas.

För närvarande skall vara

försäkringen ”tagen” på försäkringsta-

garens eller hans makes liv. Detta torde innebära att försäkringen

i

sou 193556 Allmänmotivering till 7 kap. 391

ursprungligen skall gälla på försäkringstagarens (eller hans makes) liv, och att om försäkringen övergår till utmätningsfriheten upphör

annan än maken. Enligt vår mening bör emellertid utmätningsfriheten bedömas med utgångspunkt i förhållandena när utmätning blir aktuell. Avgörande bör alltså vara på vems liv försäkringen gäller vid

denna tidpunkt. Om exempelvis någon tecknar försäkring på sitt

barns liv och senare, när barnet har fått egna arbetsinkomster och kan betala premierna, överlåter försäkringen till barnet bör inte kunna utmätas för barnets skulder.

försäkringen

nuvarande mäste premiebetalningen vara fördelad på

Enligt regel minst tio år, och under inget år får erläggas en premie överstigande

en femtedel av den premie som skulle ha utgått om premiebetalningen fördelats lika på tio år. En viss ojämnhet i premiebetalningen tillåts sålunda. Om den premiebetalningstiden översti-

sammanlagda

- —— är det hur den ger tio år vilket ofta förekommer avgörande som betalas under ett särskilt år förhåller sig till den

premie genomsnittliga premien under en tänkt tioårsbetalning. Den nu angivna regeln är den enda som gäller om premiebetal-

för försäkring med sparmoment. För rena riskförsäkringar

ningen

finns dessutom en hjälpregel i 116 § första stycket andra meningen.

En sådan försäkring är alltid utmätningsfri, om inte försäkringstaga-

ren under år betalat högre premie än som motsvarar två gånger

något premien för en ettårsförsäkring som tagits vid början av samma år, dvs. två gånger den s.k. naturliga premien. vår bör huvudprinciperna i dessa regler läggas till Enligt mening

för den nya regleringen. Vi föreslår emellertid också ett antal

grund

nyheter i förhållande till gällande rätt. En sådan har att göra med framväxten av nya försäkringsformer, som har andra för premiebetalningen än man hittills varit van system vid. Vi alltså på försäkringar av typen Universal Life (jfr

syftar

avsnitt 13.1 ovan).

En sådan liknar den vanliga försäkringsform som försäkring mycket betecknas D 90. Försäkringen är livsvarig, och den har en riskdel och en spardel. Skillnaden är att spardelens storlek inom vissa ramar hålls öppen i avtalet. Om man i avtalet bestämmer t.ex. försäkringsbeloppet 300 000 kr, måste försäkringstagaren hela tiden betala så höga premier att det räcker till att upprätthålla - inom vissa detta riskskydd. Men dessutom har han rätt att ramar - betala mer, varvid alltså en spardel byggs upp. När försäkringstagaren har betalat mer i premier än som behövs för risktäckningen, förekommer flera modeller för att beräkna dödsfallsförmånerna. Enligt den modell som bedöms som mest lämpad för svenska förhållanden betalas bara det överenskomna försäkringsbeloppet jämte återbäring. Försäkringstagarens fördel av att ha betalat högre premie än som behövs för riskskyddet ligger alltså i att dels riskpremien är mindre, dels underlaget för återbäring ökar.

392Allmänmotivering till 7 kap.

Eftersom i avtal av denna premiens storlek inte är bestämd i typ förväg, måste man för lagens regel om finna andra utmätningsskydd mått att jämföra den faktiska premiebetalningen med än som anges i FAL. Vi återkommer i till den närmare utformspecialmotiveringen ningen av regeln. Vidare har vi, i överensstämmelse med som sin tid förslag på familjerättskommittén lade fram (se SOU 1964:35 s. 467 ff), ansett att även försäkringar mot bör kunna bli engångspremie utmätningsfria tio år efter det att de tecknades. I detta kan också läge försäkringar av denna typ fylla ett även viktigt försörjningsbehov, om tanken från början Det varit att göra en lämplig kapitalplacering. framstår också som att liten av föga rimligt varje betalning överstor premie under de tio åren före skall medföra utmätningen att hela förlorat. Intresset av att utmätningsskyddet går försäkringstagaren inte skall kunna skaffa för utöver vad som skydd belopp motsvarar hans försäkringsbehov blir tillräckligt tillgodosett genom att borgenärerna får ta det i överskjutande beloppet anspråk. Till detaljerna återkommer vi i specialmotiveringen (avsnitt 19.7.2). I 117§ FAL görs en i det mot begränsning skydd borgenärerna som gäller i övrigt; i vissa fall kan som inte står i erlagda premier skäligt förhållande till försäkringstagarens villkor återkrävas från försäkringsbolaget av försäkringstagarens konkursbo. En motsvarande regel är motiverad också i 7 personförsäkringslagen (se kap. 7 §). Om en arbetsgivare tecknar en anställds liv eller försäkring på hälsa är försäkringen inte, såsom krävs för tecknad utmätningsfrihet, på försäkringstagarens eller hans makes liv (bortsett från det fallet att den anställde är identisk med Ibland är inte heller maken). förutsättningarna beträffande premiebetalning Det är uppfyllda. likväl klart att den anställde och hans inte bör risk att anhöriga löpa gå miste om försäkringsskyddet att utmäts för genom försäkringen arbetsgivarens skulder. Vi föreslår därför en särskild om regel utmätningsskydd för sådan försäkring är natur- (7 kap. 6 §). Regeln ligtvis inte avsedd att täcka det fallet att en tecknar en arbetsgivare försäkring på en anställds liv till sin egen förmån, dvs. för att skydda sina egna intressen om den anställde skulle avlida. För att hindra missbruk av regeln är det också med vissa nödvändigt begränsningar när den anställde är närstående till 7 arbetsgivaren (se kap. 7 §). Enligt 123 § FAL får sjuk- eller inte utmätas. olycksfallsförsäkring Denna princip bör enligt vår som även mening gälla huvudregel enligt den nya lagen (se vidare nedan i avsnitt 15.3 och 19.7.8).

- till 7 393

Allmiinmotivering kap.

15.3 efter

Utmätning försäkringsfall

Sammanfattning: Det bör inte ha någon betydelse för utmät-

ningsskyddet efter försäkringsfall huruvida försäkringen varit

utmätningsfri dessförinnan. Prövningen bör i stället inriktas på

frågan om försäkringen tillgodoser ett angeläget försörjnings-

ändamål. Till skillnad från gällande rätt bör vidare en förmånstagare kunna få ett visst skydd mot sina egna borgenä-

rer. Även försäkringstagaren själv bör kunna få skydd för ett

försäkringsbelopp som faller ut t.ex. när han uppnår en viss

ålder. I avsnittet behandlas också frågor om införsel i

utfallande belopp från livrånteförsäkring och återvinning i

konkurs av förmånstagarförordnanden och utfästelser att inte återkalla sådana förordnanden.

Om det inte finns något förmånstagarförordnande när försäkringsfall

inträffar, tillfaller enligt nuvarande regler försäkringsbeloppet försäkringstagaren själv eller, om han är död, dödsboet efter honom.

Beloppet blir därmed också tillgängligt för försäkringstagarens borgenärer med bara de begränsningar som följer av utsökningbalkens regler om utmätning av utfallande livräntebelopp (7 kap. UB).

FAL innehåller inte någon uttrycklig regel om detta fall.

Om det å andra sidan finns ett

gällande förmånstagarförordnande,

blir verkan av detta olika beroende på om försäkringen har varit

utmätningsfri under försäkringstiden. Har den varit utmätningsfri tillfaller försåkringsbeloppet förmånstagaren, och det kan inte till någon del åtkommas av försäkringstagarens borgenärer. Har försäk-

ringen inte varit utmätningsfri och består försäkringsfallet i försäkringstagarens död, kan hans borgenärer ta försäkringsbeloppet i

anspråk i den mån de inte kan få betalt ur hans kvarlåtenskap och det

inte är fråga om ett oåterkalleligt förordnande (104 § fjärde stycket

och 116 § andra stycket). Någon motsvarande regel för livsfallsutbetalning finns inte. I detta fall torde ett förmånstagarförordnande ge

fullt skydd mot försäkringstagarens borgenärer även om försäkring-

en inte varit utmätningsfri under försäkringstiden; här kan dock

återvinning av förmånstagarförordnandet i konkurs bli aktuell. Som framgår ovan (avsnitt 14.3.2), bygger vårt förslag på tanken

att rättsläget för den som tar emot ett försäkringsbelopp skall vara detsamma oavsett om det finns ett uttryckligt förmånstagarförordnande eller ej. Att en person är insatt som förmånstagare kan ofta bero på en tillfällighet och har inte något att göra med det faktiska behovet av skydd mot borgenärerna. Det är omotiverat att låta

försäkringstagaren påverka relationen till tredje man genom en

vil av detta - särskilt som man kan dra den

jeförklaring slag knappast

394 till 7

Allmänmotivering kap.

slutsatsen av ett förordnande, att försäkringstagaren just i det aktuella fallet skulle anse utmätningsskyddet vara särskilt angeläget. Andra faktorer bör vara avgörande beträffande detta skydd. Vad de allmänna för utmätning av belopp

angår förutsättningarna

som utfaller från och av försäkringen som sådan efter

livförsäkring försäkringsfall, vill vi som nämnt fästa avgörande vikt vid försörj-

ningssynpunkten. Skydd mot utmätning bör finnas där det är särskilt

att tillgodose mottagarens nödvändiga försörjning, men i angeläget

är det att får företräde. En reform i

övrigt rimligt borgenärerna

denna riktning står som nämnt i överensstämmelse med tankegängen

i utsökningsbalkens regler.

Det innebär att man i viss utsträckning måste avvika från

sagda

den nuvarande regleringen, som ju även i fråga om förhållandena

efter försäkringsfallet väsentligen bygger på sådana tekniska kriteri-

er som villkoren för I dag gäller att ett belopp

premiebetalningen. från en som vid försäkringstagarens död utmätningsfri försäkring,

tillfaller en förmånstagare, alltid från utmätning för den

undantas

—— är beroende av avlidnes skulder inte bara när mottagaren beloppet för sin försörjning utan också annars, t.ex. när en skuldsatt person utan nära sätter in en släkting som

anhöriga förmögen avlägsen

Om å andra sidan inte varit så

förmånstagare. premiebetalningen

jämnt fördelad som lagen fordrar för utmätningsfrihet, saknar de

efterlevande skydd enligt försäkringslagstiftningen även om de varit

helt beroende av den avlidne för sin och drabbas hårt av

försörjning

dödsfallet också från ekonomisk synpunkt. En sådan reglering ter sig knappast rationell. Vi föreslår därför att det nuvarande sambandet mellan utmät-

ningsskyddet före och efter försäkringsfall skall klippas av. Sedan

försäkringsfallet inträffat bör försäkringens konstruktion och pre-

miebetalningens fördelning i tiden inte längre tillmätas någon betydelse. Prövningen bör i stället avse frågan om försäkringen

under de aktuella förhållandena fyller en sådana försörjningsfunktion som medför att den bör skyddas mot borgenärerna (7 kap. 3 §

första stycket).

Främst av skäl föreslår vi också en schablonregel för

praktiska motsvarande högst sex basbelopp enligt lagen om allmän belopp

som tillfaller den försäkrades närmaste. Inte heller den

försäkring,

förutsätter att har varit utmätningsfri före

regeln försäkringen försäkringsfallet (se 7 kap. 3 § andra stycket).

Om om efter försäkringsfall på detta vis

frågan utmätningsskydd

skall bedömas är det nödvändigt att också beakta

självständigt,

mottagarens förhållande till sina egna borgenärer.

Lika litet som FAL i försäkringstagaren något skydd för dag ger

som han mot

belopp själv uppbär, skyddar lagen förmånstagaren

hans Vad förmånstagaren uppbär kan alltså obehindrat

borgenärer.

sou 1986:56 till 7 395

Allmänmotivering kap.

tas i anspråk av hans borgenärer i den mån annat inte av

följer utsökningsbalkens regler om skydd för livräntebelopp.

För oss framstår det emellertid som att också här låta

naturligt

bli - som sker

försörjningssynpunkter utslagsgivande något enligt

utsökningsbalken (5, 7 och 15 kap.). Särskilt om den försäkrades

make förordnats som och maken svarar för samma

förmånstagare

skulder som den avlidne, att

synes det mindre lämpligt försäkring

som inte kan tas i anspråk för den avlidnes skuld denna

på väg ändå skall bli tillgänglig för borgenärerna. Också annars det

synes otillfredsställande, om maken av sådan skulle miste om

anledning gå

belopp som avser att tillgodose hans särskilda behov efter dödsfallet;

detsamma gäller minderåriga barn, fast sådana sällan har

några

skulder av betydenhet. Det kan här framhållas att

utsökningsbalkens

nämnda regler inte är annat än livränta i teknisk

tillämpliga på

mening, sålunda inte på t.ex. belopp som utgåri rater under en

följd

av år utan att vara livränta. Ett skydd mot mottagarens är

borgenärer

därför motiverat också för att åstadkomma mellan

likformighet

försäkringsformer, som i realiteten inte åt

skiljer sig på något väsentligt sätt.

Av sådana skäl anser vi att de belopp som fordras för mottagarens

försörjning i princip bör undantas från också för dennes

utmätning

egna skulder, under förutsättning att tillfaller sådana

beloppen

närstående till den försäkrade som han har eller varit

försörjt skyldig

att 7 3§ första Och samma bör

försörja (se kap. stycket). skydd tillkomma försäkringstagaren, när han själv uppbär försäkringsbe-

- både vid

loppet försäkring på annans liv och försäkring på eget liv

som gäller för livsfall. Det är svårt att förstå varför

just försäkrings-

tagaren - som genom att teckna och betala har

försäkringen premien

den som - inte under

skapat trygghet försäkringen representerar några omständigheter skulle kunna få skydd mot borgenärerna.

När ett försäkringsbelopp som tillfaller en

förmånstagare enligt

det föregående skall vara mot bör det innebära

skyddat utmätning,

att försäkringstagarens borgenärer är definitivt avskurna från

möj-

ligheten att ta beloppet i anspråk. I förhållande till

förmånstagarens

borgenärer är det emellertid redan av skäl uteslutet att ha

praktiska

samma regel, och detsamma när tillfaller

gäller beloppet försäkrings-

tagaren själv. Beloppet kan skyddas i samband med

utbetalningen

men inte utan vidare vid i framtiden; om den

utmätning berättigade

använde beloppet till att finansiera av båtar

inköp fastigheter, bilar,

osv. - som kanske delvis betalades med andra medel - skulle hans

tillgångar så småningom komma att utgöra en bland-

oöverskådlig

av ^

ning utmätningsbart och utmätningsfritt.

Men samtidigt är det att det med

uppenbart grundläggande syftet

-

reglerna tryggande av det försörjningsändamål är försäkringen

avsedd att fylla - skulle förfelas om utan vidare kunde tas i

beloppet

396 till 7 kap. sou 1986:56

Allmänmotivering

anspråk av den berättigades borgenärer genast efter utbetalningen.

Vi föreslår därför en bestämmelse som i stort sett motsvarar 5 kap. 7 § andra stycket UB. Förutsatt att beloppet hålls avskilt, skall det

alltså vara skyddat så länge det tillgodoser ett försörjningsbehov,

dock minst två år (7 kap. 3 § tredje stycket förslaget).

En särskild fråga är hur personförsäkringslagen bör ställa sig till

institutet införsel (15 kap. utsökningsbalken).

Införsel kan äga rum bara i vissa i lagen särskilt angivna typer av inkomster. Utöver arbetstagares lön, som är det mest praktiska fallet, nämns bl.a. belopp som utgår som pension eller livränta” - för vår del alltså närmast utfallande belopp från livränteförsäkring. Införsel går till så att kronofogdemyndigheten ålägger gäldenärens arbetsgivare (eller motsvarande) att vid varje avlöningstillfälle innehålla ett införselbelopp och redovisa det till myndigheten. Samtidigt med införselbeloppet bestäms också ett förbehållsbelopp, motsvarande existensminimum, för gäldenärens och hans familjs behov. Införsel kan äga rum bara för vissa fordringar som har ansetts särskilt kvalificerade (familjerättsliga underhållsbidrag, skatter och allmänna avgifter m.m.). Ett förbud mot utmätning hindrar inte att införsel äger rum.

Några speciella överväganden är knappast påkallade när det gäller

införsel för försäkringstagarens skulder i belopp som tillfaller honom eller införsel för en förmånstagares skulder i belopp som tillfaller denne. I sådana fall bör införsel kunna äga rum under de förutsätt-

ningar som anges i utsökningsbalken, även om beloppen enligt de regler vi föreslår skall vara skyddade mot utmätning.

Situationen förändras om det blir fråga om införsel för försäkringstagarens skulder i livräntebelopp som tillfaller en förmånstagare. Här bryter sig olika intressen mot varandra på ett sätt som saknar

motsvarighet i de nyss angivna fallen. Utsökningsbalken tycks

knappast förutse situationer av detta slag, men lagtexten är i och för

sig inte oförenlig med införsel i periodiska förmåner som - på grund

av ett förfogande från gäldenärens sida - skall utgå till någon annan

i än honom själv.

Frågan blir alltså om försäkringstagaren genom att sätta in en förmånstagare skall kunna helt eller delvis hindra införsel på samma sätt som han (under vissa förutsättningar) skall kunna hindra utmätning för hans egna skulder. Bortsett från de fall när förmåns-

tagarförordnandet har gjorts oåterkalleligt och förmånstagaren har

skaffat sig skydd enligt 6 kap. 12 eller 13 § förslaget, har vi funnit att så inte bör vara fallet; med hänsyn till införselinstitutets syfte och

utformning är det naturligt att införselfordringen i princip har

företräde framför förmånstagarens anspråk (jfr prop. 1968:130 s. 54 och 97). Situationer där detta får praktisk betydelse torde dock bli

ganska sällsynta. Man måste skilja på livräntebelopp som utgår före respektive efter försäkringstagarens död.

Det är mindre vanligt att någon har en försäkring, som skall ge

till 7 397

Allmänmotivering kap.

periodiska förmåner till någon annan medan han

(en förmånstagare)

själv lever, men sådana fall förekommer. Man kan t.0.m. tänka

sig

att en försäkringstagare sätter in t.ex. sin make eller av sina

något

barn som förmånstagare till de utfallande för att

beloppen just undgå

utsökning. Ett sådan åtgärd kan vara särskilt lockande om försäkringstagaren har andra inkomster, som gör att han inte skulle få utmätningsskydd för egen del, medan har sämre

förmånstagaren

ekonomi och alltså kan åberopa de vi föreslår.

skyddsregler

I situationer av detta

slag synes det som sagt inte finnas något hinder i utsökningsbalken mot införsel för

försäkringstagarens

skulder, och i enlighet med den bör

principståndpunkt vi nyss intagit

inte heller ställa sådant hinder.

personförsäkringslagen upp något

Införsel bör alltså vara Av torde

möjlig. utsökningsbalkens reglering

följa att, till skillnad från vad som skall gälla våra om

enligt regler

det vid införsel blir - inte

utmätningsskydd, försäkringstagarens

förmånstagarens - ekonomiska förhållanden som avgör om införsel

kan ske. Som alltid när ett förmånstagarförordnande är

tillämpligt

bör dock den gälla, att får tas i bara om

regeln försäkringen anspråk

inte kan tas ut hos i vad mån

fordran försäkringstagaren själv;

införsel i försäkringen i det enskilda fallet bör ersättas med

någon

form av utsökning hos blir beroende av förrätt-

försäkringstagaren, ningsmannens bedömning av vad som är

praktiskt genomförbart.

När införsel av detta blir aktuell, skall

slag förbehållsprövningen

15 9 § UB alltså i första hand ta sikte

enligt kap. på försäkringstaga-

rens förhållanden. Har satt in utanför den

försäkringstagaren någon egna familjekretsen som förmånstagare och därmed avstått

från egen ekonomisk nytta av försäkringen, torde det som innebära att

regel

inget förbehållsbelopp alls skall bestämmas. Om han däremot har satt in någon av sina som och de

familjemedlemmar förmånstagare

utfallande beloppen på så sätt kommer honom och hans till

familj

godo, bör det finnas för en av mera

förutsättningar prövning vanligt

slag. Det kan också hända att används till

försäkringsbeloppen

av sådan mot -

fullgörande betalningsskyldighet förmånstagaren

t.ex. som underhållsbidrag till barn - som medför att

förmånstaga-

ren vid införsel skulle ha lika rätt som eller bättre rätt än

införselsökanden (sista delen av 9 § första

stycket).

Den lösning vi sålunda föreslår kan naturligtvis i något fall vara mindre lämplig, t.ex. om försäkringen har tecknats på försäkringstagarens makes liv för att ge skydd åt makens barn i händelse av hans död. Om man vill ha trygghet mot införsel skulder

för försäkringstagarens i sådana fall, får det emellertid ordnas genom att försäkringen

när så är möjligt överlåts till förmånstagaren eller genom att förmånstagarförordnandet görs oåterkalleligt.

Som ovan nämnts är det inte så med

vanligt försäkringar som ger periodisk ersättning till en under förmånstagare försäkringstagarens

i 398 Allmänmotivering till 7 kap.

livstid. Det typiska är i stället att sådana förmåner utgår efter försäkringstagarens död. I den situationen innebär 15 kap. 3 §

utsökningsbalken att införsel inte kan äga rum för försäkringstaga-

rens skulder, eftersom gäldenären är ett dödsbo. Den regeln bör kunna behållas oförändrad. Efter gäldenärens död finns det knap-

past något praktiskt behov av den periodiska indrivning som införsel

utgör. Bl.a. bör man i fråga om de familjerättsliga underhållsbidragen, som är de viktigaste införselfordringarna, observera att under-

hållsskyldigheten numera alltid upphör vid den bidragsskyldiges

död; den ytterligare indrivning som kan behövas avser alltså tidigare

uppkomna skulder. Det naturliga är därför att efter försäkringstaga-

rens död försäkringen som sådan blir föremål för utmätning, i den mån den inte skall skyddas därför att den tillgodoser ett försörjningsbehov.

Det skulle kunna sättas i fråga om inte möjligheterna till utmätning borde vara större än vanligt i denna situation, när det gäller en fordran som skulle ha kunnat tas ut genom införsel; allmänt sett är ju borgenärens ställning starkare då. Vi har emellertid inte funnit det påkallat med några sådana specialregler, främst därför att vi i_ allt

väsentligt ger utmätningsskydd bara i de fall där det föreligger ett beaktansvärt försörjningsbehov hos förmånstagaren. Om fordran

avser underhållsbidrag till försäkringstagarens barn, kan det också

finnas anledning att peka på möjligheten för barnet att i stället

jämkning enligt 6 7§ förslaget av förmånstagarförordbegära kap.

nandet.

Även den särskilda form av utmätning av pension eller livränta

som regleras i 7 kap. utsökningsbalken är utesluten när gäldenären

är ett dödsbo (7 kap. 1§ andra stycket). I övrigt väcker denna

utsökningsform inte några särskilda frågor för vår del; utmätning kan

ske enligt de allmänna regler vi föreslår i 7 kap. När försäkringser-

sättningen tillkommer en förmånstagare kommer härvid prövningen enligt 7 kap. 3 § första stycket förslaget att ersätta förbehållsprövningen enligt 7 kap. 4 och 8 §§ utsökningsbalken.

Om de regler vi föreslår skulle leda till att ett försäkringsbelopp som tillfaller en förmånstagare skulle vara helt eller delvis utmät-

ningsbart och både försäkringstagaren och förmånstagaren har borgenärer som gör anspråk på beloppet, uppstår frågan vilka av

dessa som skall ha företräde framför de andra. Vad förmånstagarens borgenärer kan göra anspråk på är emellertid bara den rätt till

försäkringsbeloppet som deras gäldenär, dvs. förmånstagaren, kan ha. Om förmånstagaren inte kan värja sitt fång mot försäkringstaga-

rens borgenärer, är det alltså tydligt att han inte heller kan leda över något rätt till sina borgenärer. Någon uttrycklig regel härom är enligt

vår mening inte erforderlig. En speciell fråga rör möjligheterna till återvinning i konkurs av

Allmänmotivering till 399

7Vkap.

förmånstagarförordnanden och utfästelser att inte återkalla sådana förordnanden. Frågan behandlades inte alls i förarbetena till FAL, vilket är något märkligt med tanke på att återvinningsreglerna i 1921 års konkurslag hade tillkommit bara ett par år

tidigare.

Frågor om återvinning av förmånstagarförordnanden m.m. har för svensk rätts del senast behandlats av Gertrud Lennander i hennes arbete Återvinning i konkurs. I till doktrin

anslutning tidigare (se bl.a. Hellner s. 581 f) görs en i som är

uppdelning försäkringar utmätningsfria respektive utmätningsbara före försäkringsfallet. I fråga om utmätningsfria förs

försäkringar följande resonemang (se s. 107 foch 177). Det s.k. nackdelsrekvisitet, som innebär att endast förfoganden som är till nackdel för borgenärerna kan återvinnas, skall avse den när Eftersom försäk-

tidpunkt förfogandet gjordes. ringen inte kunde åtkommas av borgenärerna vid den när

tidpunkt förmånstagarförordnandet gjordes, är förordnandet inte till nackdel för borgenärerna. Om en gäldenär, som har en s.k.

utmätningsfri sammansatt kapitalförsäkring, innan det överenskomna livsfallsbeloppet skall betalas ut till honom sätter in en till

förmånstagare beloppet, kan detta förordnande alltså inte återvinnas

enligt reglerna om återvinning av gåva i 31§ även om

konkurslagen, beloppet betalas ut före konkursutbrottet; däremot kan ske

återvinning enligt otillbörlighetsregeln i 30 §, om förutsättningarna i det lagrummet är

uppfyllda. I fråga om utmätningsbara försäkringar måste först undersökas om över huvud har

förmånstagarförordnandet taget någon verkan mot borgenärerna. Om förordnandet har sådan verkan - främst när det är

oåterkalleligt - kan återvinning ske 30

enligt eller 31 §.

Dessa synpunkter bör i allt kunna bli också

väsentligt vägledande med det system vi föreslår, trots att enligt vårt förslag ett förmånstagarförordnande skall kunna ge skydd mot borgenärerna även om försäkringen inte varit utmätningsfri före I

försäkringsfallet. många fall skulle en mer vidsträckt av

tillämpning återvinningsreglerna kunna leda till olämpliga resultat, som stod i strid mot

försäkringslagstiftningens syften. Visserligen kan man inte bortse från att ett förmånstagarförordnande eller en oåterkallelighetsförklaring

någon gång främst kan framstå som ett sätt att dra undan från

tillgångar borgenärerna. Möjligheten till sådana förfaranden är emellertid

på det hela taget betydligt större enligt gällande rätt än med vårt

förslag, och med tanke att man så sent som år 1975 reformerat

på återvinningsreglerna utan att föreslå någon ändring för

försäkringens del (SFS 1975:244) har vi inte ansett oss böra föra fram några förslag till nyheter på området. De förfaranden som kan

otillbörliga förekomma bör kunna beivras tillräckligt effektivt med 30 § konkurslagen.

Enligt 123 § FAL får fordran som på grund av eller

sjuk-

400 till 7 . _

Allrynägrzmotivering kap.

olycksfallsförsäkring innestår hos försäkringsbolag inte utmätas.

Bestämmelsen hindrar inte utmätning enligt 7 kap. UB av utfallande

Dessa bör vår mening gälla också i

livräntebelopp. principer enligt den nya lagen. Och liksom beträffande utmätningsfria livförsäkringsbelopp bör skyddet mot den berättigades egna borgenärer utvidgas till att i viss mån gälla även efter utbetalningen (se ovan).

Det absoluta utmätningsskyddet för fordran på grund av sjuk- eller

har motiverats främst med att vid sådan

olycksfallsförsäkring

sociala hänsyn gör sig gällande med ännu större styrka än

försäkring

vid livförsäkring (jfr NJA II 1927 s. 541 f). Emellertid innehåller

regelmässigt ett dödsfallsmoment. Det saknas

olycksfallsförsäkring

enligt vår mening anledning att i fråga om förhållandet till borgenä-

rerna behandla ett dödsfallsbelopp från en olycksfallsförsäkring

annorlunda än ett belopp som utfaller från en vanlig livförsäkring. Detsamma när som utgår på grund av sjukdom eller

gäller ersättning

invaliditet i skall tillfalla någon annan än den

något undantagsfall försäkrade (se vidare i specialmotiveringen, avsnitt 19.7.8).

kap.

16 av m.m.

Reglering försäkringsfall

till 8

Allmänmotivering kap.

Inledning

Sammanfattning: Kapitel 8 handlar om regleringen av försäkringsfall. Där ges också regler om preskription, vissa tvister

mellan försäkringstagaren och samt förbud

bolaget mot regress från bolagets sida.

I 8 kap. har samlats en rad bestämmelser som rör av

regleringen försäkringsfall. Reglerna behandlar tiden för utbetalning av ersättning, utbetalning till fel person, oriktiga uppgifter efter försäkrings-

fall m.m. , preskription, risken för vissa meddelanden, tvist om rätten att teckna eller behålla en samt förbud för

försäkring försäkringsbolaget att regressvis återkräva utgiven har ersättning. Frågorna

aktualitet vid såväl individuella som

försäkringar gruppförsäkringar

och ka-försäkringar. Flera av är hämtade från KFL, varför

reglerna

vi i olika sammanhang ansett oss kunna hänvisa till förarbetena till denna lag.

16.2 Tiden för m.m.

utbetalning

Sammanfattning: Bolaget skall handlägga ärendena skynd-

samt. Ersättning skall i princip betalas ut inom en månad från

det att den ersättningsberättigade lagt fram sin I utredning.

vissa fall är bolaget skyldigt att betala ut i

ersättning

förskott.

I 37 § KFL åläggs bolaget att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att en skada skall kunna Vidare föreskrivs bl.a.

regleras. att skadan skall regleras skyndsamt. Som framgår av motiven (prop.

1979/80:9 s. 85) har bestämmelserna ansetts värdefulla för den skadelidande.

402 till 8 kap.

Allmiinmotivering

38 § KFL skall försäkringsersättning betalas senast en

Enligt månad efter det att den ersättningsberättigade anmält försäkrings-

fallet och lagt fram den utredning som med hänsyn till omständigheterna kan av honom. Tidsfristen gäller dock inte

skäligen begäras

som avser livränta och inte heller då rätten till ersättning

ersättning

är beroende av att en viss händelse inträffar efter utgången av fristen. I samma lagrum anges vidare att om den som begär försäkringserhar rått till med åtminstone ett

sättning uppenbarligen ersättning

visst belopp, detta skall betalas ut i förskott. Vad som sålunda föreskrivs i KFL och vad som uttalas i förarbetena till i denna del (prop. 1979/80:9 s. 84 ff och s.

lagen

161 ff) gör sig självfallet starkt gällande även beträffande personför-

och detta oavsett om skall beräknas efter den

säkring, ersättningen

skadelidandes verkliga förlust eller ej. Också vid personförsäkringar är en och korrekt av försäkringsärendena av

skyndsam handläggning

stor för de I 8 kap. 1 § föreslår vi

betydelse ersättningsberättigade.

därför som i allt väsentligt överensstämmer med 37 och 38 §§

regler

KFL.

Det skall alltså åligga försäkringsbolaget bl.a. att fullgöra betalmot den ersättningsberättigade inom en månad ningsskyldigheten

från det att rätten till försäkringsersättningen inträtt samt, om man

,kan fordra utredning av den ersättningsberättigade, sådan utredning fram. —- Som framgått (avsnitt 14.4.2) överlämnar vi till bolaget lagts

att om skall inordnas under ett

själva välja försäkringsbreven värdepapperssystem eller ett denutiationssystem. Om ett anspråk

stöds på ett försäkringsbrev som är att bedöma som ett värdepapper, skall därför beräknas även med utgångspunkt i den

betalningsfristen

då hållits tillhanda. - På samma

tidpunkt försäkringsbrevet bolaget

sätt som gäller i fråga om 37 § KFL kan bolaget, om det inte följer i 8 1 §, ådra mot den

reglerna kap. sig skadeståndsskyldighet

skadelidande (prop. 1979/80:9 s. 85).

16.3 till annan än rätt förmånstagare

Utbetalning

Sammanfattning: Bolaget skall självfallet se till att ersättningen betalas till rätt Sker till annan än den

person. betalning

som i och för har rätt till beloppet, behöver

förmånstagare sig

bolaget dock inte betala på nytt om det vid utbetalningen aktsamhet. Den får i stället vända

iakttagit skälig berättigade

mot den som fått ut Från denna regel undantas

sig beloppet. bl.a. fallet att betalningen grundas på en förfalskad handling;

då måste bolaget betala ytterligare en gång.

Allmänmotivering till 8 kap. 403

En försäkringstagare skall enligt vårt förslag inte kunna göra ett förmånstagarförordnande i ett testamente. Detta betyder att bolaget vid utbetalning av försäkringsersättning som regel inte behöver undersöka om försäkringstagaren upprättat något testamente, utan kan följa det förmånstagarförordnande som bolaget kan ha fått från försäkringstagaren (6 kap. 3 §) eller som kan ingå i försäkringsvillkoren vid gruppförsäkring och ka-försäkring (9 kap. 19 § och 10 kap. 12 §). Som framhålls i specialmotiveringen till 6 kap. (avsnitt 19.6.3) kan emellertid uppgifter om förmånstagare någon gång finnas i ett testamente.

Även om det inte torde vara några större svårigheter att få upplysning om försäkringstagarens arvingar kan man inte bortse från att ett bolag någon gång kan behöva göra en utredning även om dessa förhållanden. Detta kan gälla såväl då arvingar i allmänhet angivits i ett förmånstagarförordnande som då man har att tillämpa reglerna om förmånstagare i 6 kap. 8 §.

Familjelagssakkunniga föreslår i betänkandet Äktenskapsbalk att FAL kompletteras med en regel om att ett försäkringsbolag, som i god tro betalar ut ett försäkringsbelopp till någon som framstår som berättigad, inte skall vara skyldigt att senare betala motsvarande belopp till en förmånstagare. Regeln motiveras i betänkandet med de problem som uppstår om man inför en fördelningsregel i lagen med möjlighet för universella testamentstagare att få del av försäkringsbelopp (jfr SOU 1981:85 s.

470). Familjelagssakkunnigas förslag i denna del har ännu inte lett till någon lagstiftning (jfr avsnitt 14.3.4).

Av fruktan för att behöva göra två utbetalningar kan bolaget finna anledning att utföra tidsödande utredningar innan det anser

sig kunna betala ut ett belopp med stöd av om

reglerna förmånstagare. Emellertid är det ofta av stor betydelse för de efterlevande att de vid ett dödsfall snabbt får hjälp i en ekonomisk besvärlig situation. Därför är det ett väsentligt intresse inte bara för utan också

bolaget för försäkringstagaren och de efterlevande att

reglerna möjliggör utbetalning på ett tidigt stadium med ledning av de upplysningar som då föreligger. Om det någon gång inträffar att andra personer senare framställer anspråk på försäkringsersättning har de möjlighet att vända sig mot den som har fått ut beloppet; det är rimligt att bolaget slipper att betala beloppet två gånger, om den första

betalningen skett i god tro. Det har ansetts tveksamt om skuldebrevslagens

regler här kan tillämpas analogt (jfr Hellner s. 623). Vi föreslår därför i 8 kap. 2 § en regel att om ett har betalt ut

bolag försäkringsersättning till någon annan än den som i av haft rätt till

egenskap förmånstagare denna, bolaget är befriat från sin skuld om det vid utbetalningen har iakttagit skälig aktsamhet.

För att regeln skall få en rimlig avgränsning bör bolaget inte ens

404 till 8 sou 1986:56

Allmänmotivering kap.

när det är i god tro kunna med befriande verkan betala försäkringsersättning till fel person, om det senare visar sig att utbetalningen grundats på en handling som varit behäftad med kvalificerat giltighetsfel; handlingen är t.ex. förfalskad. Här skulle alltså gälla en liknande princip som enligt 17 och 30 §§ SkbrL. I specialmotiveringen till 8 kap. 2 § lämnas en närmare redogörelse för bestämmelsens

tillämpning. Regeln är således begränsad till de fall då ersättning egentligen

skall utgå till en förmånstagare. Även i andra sammanhang kan det

efter utbetalningen komma fram att ersättningen inte uppburits av

den som haft rätt till den. Detta kan förekomma vid bl.a. överlåtelse

eller pantsättning av försäkring. Frågan om bolaget då kan vara

skyldigt att betala på nytt till den som materiellt varit berättigad till

beloppet får lösas genom allmänna obligationsrättsliga principer; den fordrar inte särskild reglering i personförsäkringslagen.

16.4 Försummelse att anmäla m.m.

försäkringsfall

Sammanfattning: Den ersättningsberättigade skall rätta sig

efter bl.a. de försäkringsvillkor som rör regleringen av försäk-

ringsfall. Försummar han det och leder det till skada för

bolaget, kan ersättningen sättas ned. Nedsättning kan också ske om den ersättningsberättigade uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter till bolaget.

I 21-23 §§ FAL finns bestämmelser. om vad den som vill framställa

anspråk mot försäkringsbolaget har att iaktta. När ett försäkringsfall

har inträffat skall således bolaget utan uppskov erhålla anmälan om i detta. Vidare åligger det den som framställer anspråk på ersättning att biträda vid utredningen. Vid tillkomsten av KFL ansåg man inte motiverat att i lagen ta in några regler om vilka skyldigheter den ersättningsberättigade skulle ha mot bolaget, bortsett från bestäm-

melser om oriktiga uppgifter m.m. i samband med skadereglering

(prop. 1979/80:9 s. 86). Vi anser att samma synsätt bör gälla beträffande personförsäkring och att det därför skall överlämnas åt bolagen att i villkoren reglera de skyldigheter som kan komma att aktualiseras. Iakttas inte föreskrifterna, som kan ta sikte på skyldigheten att anmäla försäkringsfall inom viss tid eller att

medverka till utredningen av försäkringsfallet eller försäkringsgiva-

rens ansvarighet, skall bolaget ha en viss möjlighet att sätta ned försäkringsersättningen, dvs. skall inte under alla förhållan-

bolaget den vara att utge hel försäkringsersättning. En regel om skyldigt

detta har vi in i 8 3 § i vårt En förutsättning för att

tagit kap. förslag.

sou 1986:56 till 8 405

Allmânmotivering kap.

nedsättning över huvud taget skall kunna ske är att lidit

bolaget

skada genom att försäkringsvillkoren inte För

följts. nedsättning

krävs vidare att åsidosättandet av har sin i

försäkringsvillkoren grund

- försummelse alltså uppsåtligt eller oaktsamt förfarande av försäkringstagaren eller den försäkrade. På samma sätt som

gäller

vid brott mot upplysningsplikten kan därför t.ex. en försummelse av

försäkringstagaren gå ut över förmånstagaren. Ibland kan bolaget

råka ut för kostnader också när annan än

någon försäkringstagaren

eller den försäkrade åsidosätter sina Om denne i och

skyldigheter.

för sig är berättigad att få ut ett från är det

belopp bolaget naturligt

att bolaget även då har en att sätta ned

möjlighet försäkringsbelop-

pet.

Regeln att försummelse av den försäkrade kan drabba

försäkrings-

tagaren själv får sin betydelse t.ex. då en tecknar en

arbetsgivare

försäkring på en anställd. Bestämmelserna i 3 § kan också

tillämpas

vid s.k.

kompanjonförsäkring. Nedsättning skall göras efter vad som är skäligt med hänsyn till Den

omständigheterna. föreslagna regeln

motsvaras delvis av 31 § KFL (jfr 1979/80:9 s. 147

prop. ff).

För närvarande föreskriver villkoren för försäkringar som

regleras

av KFL att om över huvud aktualiseras, nedsätt-

nedsättning taget

ning skall i vart fall ske med ett belopp som motsvarar ökade

bolagets

kostnader i anledning av att villkoren inte följts. Enligt vårt i

förslag

förevarande del blir ett sådant villkor inte villkoret är

giltigt; svårförenligt med 31 § KFL.

I lagen bör vidare tas in en bestämmelse som av

reglerar följderna att den som är berättigad att uppbära

försäkringsersättning uppsåt-

ligen lämnar oriktiga uppgifter eller förtiger eller av vikt döljer något

(8 kap. 4 §). Bestämmelsen, som tar sikte på såväl som

livförsäkring sjuk- och olycksfallsförsäkring, har sin i 34 § KFL, och motsvarighet

vad som anförts i förarbetena till den bestämmelsen till stor del

gäller

även för 1979/80:9 s. 76 ff och s.

personförsäkringar (jfr prop.

157 f).

Nedsättning enligt 4 § kan, i motsats till vad som gäller enligt 3 §, grundas på förfarande endast av den som är berättigad att

uppbära

försäkringsersättning. De skäl som ligger bakom regeln - främst att komma åt och andra -

försäkringsbedrägerier illojala förfaranden

motiverar inte att t.ex. medvetet från

oriktiga uppgifter försäkrings-

tagaren leder till en nedsättning av som skall

försäkringsersättning

utgå till annan, en i 4§

exempelvis förmånstagare. Regeln bygger

inte som 3 § på tanken att skall ha rätt till för

bolaget kompensation

liden skada.

M,

Bestämmelsen i 4 § skall tillämpas endast i mera

allvarliga

situationer; den som framställer anspråk mot bolaget skall göra sig skyldig till vilseledande. Det är då att den

uppsåtligt naturligt ersättningsberättigade kan drabbas av nedsättning också då han

406 till 8 SGU 1986:56 Allmänmotivering kap.

lämnar som avser annan än honom själv. Den

oriktiga uppgifter

skälighetsbedömning som skall göras enligt bestämmelsen bör leda till rimligt resultat även i dessa fall.

De nu berörda bestämmelserna om nedsättning av försäkringsersättningen rör frågor vilka lika väl hade kunnat behandlas i 4 kap.,

som begränsningar av försäkringsbolags ansvar. För att nå gäller

överensstämmelse med de norska och finländska förslagen har vi emellertid valt att ta in reglerna i 8 kap.

16.5 av rätt till försäkringsersättning Preskription

Sammanfattning: Vi föreslår samma preskriptionsregler som

enligt KFL.

Regler om preskription av rätten till försäkringsersättning finns i 29 §

FAL och 39§ KFL. Reglerna innebär att preskription inträder om den som vill kräva ersättning inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från det att fordringen tidigast kunnat göras gällande. Det kan sättas i fråga om man i personför-

säkringslagen i stället bör helt följa den huvudprincip om tioårig

preskriptionstid som gäller enligt den senare tillkomna preskriptionslagen (1981:130). Frågan om en eventuell samordning av detta slag

beaktades emellertid vid tillkomsten av KFL. Departementschefen

ansåg sig inte ha anledning att i denna del frångå vad försäkringsrättskommittén tidigare föreslagit, nämligen en särskild utformning

av reglerna i enlighet med 39 § KFL (prop. 1979/80:9 s. 87). Särskilt med hänsyn till att det torde vara mycket opraktiskt att någon inte iakttar treårsfristen fast han vet att ett anspråk kan göras gällande, har vi stannat vid att föreslå att i personför-

preskriptionsreglerna

såkringslagen utformas i överensstämmelse med reglerna i KFL. Det skall tilläggas att enligt bolagens allmänna inställning man inte

åberopar preskription vid krav som grundas på livförsäkring.

Vi anser vidare att en som motsvarar 39 § andra stycket KFL

regel

bör finnas även i personförsäkringslagen. Detta innebär att den som anmält ett försäkringsfall inom den ovan angivna tiden på tre respektive tio år alltid skall ha sex månader på sig att väcka talan mot

sedan detta till väckt anspråk. Det bör alltså

bolaget tagit ställning

inte vara möjligt att, på sätt som anges i 30§ första stycket FAL,

den som har en fordran att inom viss kortare tid

förelägga

talan mot - har in

anhängiggöra bolaget. Preskriptionsreglerna tagits

i 8 kap. 5 §.

sou 193556 A Allmiinmotivering till 8 kap. 407

16.6Risken för vissa meddelanden

Sammanfattning: Om en uppsägning från bolaget försenas, bör den få verkan först en vecka efter det att den kommit fram, dock senast tre månader efter avsändandet.

I 15 § andra stycket, 18 § andra stycket och 25 § första stycket KFL finns regler om risken för vissa meddelanden från försäkringsbolaget

(”postrisken”). Enligt dessa regler gäller att om den som avses med

meddelandet gör sannolikt att meddelandet försenats eller inte alls kommit fram överförs postrisken till bolaget. Under alla förhållanden får dock ett meddelande från bolaget verkan tre månader efter det att bolaget avsänt meddelandet (jfr prop. 1979/80:9 s. 120 f, s. 125 och s. 135).

På olika ställen i vårt lagförslag har vi tagit in regler om bolagets rätt att under vissa förutsättningar säga upp en försäkring för

upphörande (se 3 kap. 4 § andra stycket, 3 kap. 8§ första stycket,

5 första och 10 - Ett meddelande om

kap. 2§ stycket kap. 7 §).

uppsägning från bolaget kan naturligtvis försenas sedan det avsänts. Vidare kan man inte bortse från att ett meddelande någon gång inte alls når adressaten. Med hänsyn till den betydelse uppsägningarna enligt nyssnämnda lagrum oftast har, anser vi att bestämmelserna bör med en särskild om (se 8 6 § i

kompletteras regel postrisken kap.

förslaget). Denna bör utformas i överensstämmelse med reglerna i KFL.

Även enligt 4 kap. 3 § i lagförslaget kan ett försäkringsbolag säga upp en försäkring, nämligen då försäkringstagaren eller den försäkrade åsidosatt sin upplysningsplikt på visst sätt. Uppsägningstiden

blir då tre månader räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Eftersom enligt den regel om postrisken som vi föreslår ett bolags meddelande under alla förhållanden får verkan tre månader efter avsändandet finns inte anledning att låta meddelanden enligt 4 kap. 3 § omfattas av regeln om postrisken (jfr 18 § andra stycket KFL).

Regler om finns också angående gruppförsäkring i uppsägning

9 kap. 10 och 16 §§. är utformade så att ett beslut om

Reglerna

från sida i allmänhet blir väl känt för de

uppsägning bolagets

försäkrade. Här behöver därför inte regeln om postrisken gälla.

I lagförslaget finns, utöver de ovan behandlade reglerna, flera bestämmelser, bl.a. 3 kap. 7 och 9 §§ samt 5 kap. 4 §, vari bolaget åläggs att sända underrättelser till försäkringstagarna eller andra personer. Vi anser emellertid att också dessa underrättelser kan lämnas utanför en regel om Då sänder meddel-

postrisken. bolaget

andena får det närmast anses utföra åt i första hand

serviceåtgärder

försäkringstagarna. Sådana meddelanden bör därför gå uteslutande

i

408Allmänmotivering till 8 kap.

på mottagarens risk, varför bolaget inte skall kunna drabbas av konsekvenserna av att meddelanden på grund av förhållanden utom bolagets kontroll försenas eller inte alls kommer fram.

En påminnelse från 4 7 § aktualiseras i

bolaget enligt kap.

samband med att bolaget tillställer försäkringstagaren krav på premie. Som framgått föreslår vi att den underrättelse som skall utgå

från bolaget enligt 5 kap. 2§ på grund av utebliven premie skall

omfattas av regeln om postrisken. Det synes överflödigt att låta denna täcka även bolagets meddelanden enligt 4 kap. 7 §. - Enligt

4 kap. 11 § i vårt förslag åligger det försäkringsbolaget att reklamera

när bolaget anser sig enligt reglerna i 4 vara helt eller delvis fritt

kap.

från ansvar eller vara berättigat säga en Om

upp försäkring.

reklamationen fördröjs eller inte alls kommer fram bör inte detta, lika litet som nu, leda till att bolaget förlorar rätten till invändning (jfr 33§ FAL). Inte heller denna regel bör därför omfattas av bestämmelsen.

16.7 Tvist om rätten att teckna eller behålla en

försäkring

Sammanfattning: Om bolaget vägrar att meddela försäkring eller säger upp en försäkring i förtid, skall beslutet kunna prövas av domstol.

I 41-43 §§ KFL finns regler om domstolsprövning av försäkringsbo-

lagens beslut att vägra någon att teckna en försäkring eller att säga upp en försäkring (jfr prop. 1979/80:9 s. 40 f, 43, 50, 59, 167 ff; LU 1979/80:18 s. 32). Några motsvarande bestämmelser finns inte i FAL.

I 3 kap. i förslaget har vi tagit in regler om rätten att teckna en

försäkring och om rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring.

Vidare har i samma kapitel, liksom i 4, 5, 9 och 10 kap., tagits med bestämmelser om möjligheter att säga upp en försäkring i

bolagens

förtid samt formerna för uppsägning. I likhet med vad som gäller enligt KFL bör dessa regler vara förenade med bestämmelser om

domstolsprövning. Först därigenom får reglerna den tyngd som får

anses önskvärd. Förslaget i denna del har utformats i allt väsentligt i överensstämmelse med reglerna i KFL.

Ibland kan det vara svårt för den som omedelbart berörs av bolagets beslut t.ex. att säga upp en försäkring att avgöra om talan skall föras mot beslutet; vederbörande kan behöva en tid för att

närmare överväga de skäl som bolaget åberopat. Någon gång

till 8 409

Allmdnmotivéring kap.

försenas kanske en uppsägning, med att den får verkan senare

följd

än som varit bolagets avsikt. Då får dock inte verkan

uppsägningen

senare än tre månader efter den då den avsändes från

dag bolaget (jfr

8 kap. 6 §). I 42 § KFL föreskrivs emellertid att talan mot

bolagets

beslut om uppsägning skall väckas redan inom en månad efter att bolaget avsänt meddelande om beslutet.

Försäkringstagaren bör rimligen ha ett rådrum

att överväga talan vid domstol också när är Vi föreslår

tremånadersregeln tillämplig.

därför att talan skall väckas senast sex månader från det att

bolaget

avsänt bl.a. beslutet. Vid i förtid bör

uppsägning försäkringstagaren

dessutom alltid kunna dröja med att vända till domstol till dess att

sig

uppsägningen skulle fått verkan. Bestämmelserna har in i

tagits

7-9 §§.

16.8 Förbud mot

regress

Sammanfattning: Vi föreslår att regressrätten avskaffas vid

personförsäkring. Ett försäkringsbolag skall kunna aldrig

återkräva ersättning av den som är

ersättningsskyldig på grund av försäkringsfallet.

Bestämmelser om finns i 25 § FAL,

försäkringsgivarens regressrätt

vilka regler är även de som omfattas av

tillämpliga på försäkringar

KFL. För - och

personförsäkringar liv-, sjuk- olycksfallsförsäkring-

ar - i 25 § andra att inte får

gäller enligt stycket försäkringsbolaget

återkräva ett utgivet försäkringsbelopp av den som framkallat försäkringsfallet eller eljest i anledning därav är pliktig att utge skadestånd. Från huvudregeln finns dock ett för fallet att

undantag

vid olycksfalls- eller förbundit

sjukförsäkring försäkringsbolaget sig att utge ersättning för sjukvårdskostnader eller andra och utgifter förluster, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, med verkliga

beloppet av utgifterna eller förlusterna. får då återkräva vad

Bolaget

det utgivit i med vad som vid varom

enlighet gäller skadeförsäkring

stadgas i 25 § första stycket. Härav följer att bolaget i dessa fall har regressrätt mot den som försäkringstagaren kunnat utkräva skadestånd av om denne eller oaktsamhet

uppsåtligen genom grov

framkallat och mot den som är att

försäkringsfallet enligt lag skyldig

utge skadestånd oavsett om han vållat skadan eller inte;

någon

regressrätt finns dock inte mot den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § svarar endast för annans vållande.

Det är att märka att om är

reglerna försäkringsbolagets regressrätt

dispositiva. Bolaget kan därföri villkoren förbehålla

sig regressrätt utöver vad bl.a. vid Även om

lagen anger, summaförsäkring.

410 till 8 kap.

Allmär-zmotivering

förbehåll inte gjorts är det möjligt för bolaget att komma överens

med försäkringstagaren då försäkringsersättning betalas ut att

bolaget skall inträda i försfäkringstagarens rätt mot den skadeståndsskyldige (jfr Hellner s. 285, Hellner, Försäkringsgivarens regressrätt

s. 3). Frågan om regressrätt vid personförsäkring påverkas av vad som numera gäller enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen. Enligt denna

bestämmelse skall från ersättning för inkomstförlust eller förlust av underhåll vid skadeståndets bestämmande alltid avräknas bl.a.

ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen

om allmän försäkring eller på grund av lagen om arbetsskadeförsäk-

ring, sjuklön eller pension som utges av arbetsgivare på grund av

anställningsavtal, pension som utgår på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt periodisk ersättning som utgår på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring som meddelats på grund av kollek-

tivavtal. Till följd härav föreligger inte regressrätt vid försäkringar av

dessa slag.

Bolagens regressrätt har behandlats av skadeståndskommittén i betänkandet Skadestånd VI, Försäkringsgivares regressrätt m.m.

(SOU 1975:103). Efter genomgång av bolagens praxis kom kommittén fram till att då det gällde personförsäkringar det var mycket

ovanligt att bolagen förbehöll sig regressrätt i vidare omfattning än vad som följer av 25 § FAL (s. 147).

Vad angick bolagens utövande av regressrätt fanns enligt kommittén en klar tendens att bolagen utnyttjade denna möjlighet när den ansvarige skyddades av ansvarsförsäkring. Då ansvarsförsäkring saknades var bolagen däremot mera återhållsamma. Mot privatpersoner regressade då bolagen sällan eller aldrig om vållandet inte varit grovt. Vid grov vårdslöshet hos den ansvarige växlade praxis avsevärt. Om skadan vållats genom uppsåtlig brottslig gärning förekom såväl att bolagen regressade för hela skadan eller för skäligt

som att bolagen avstod från att framställa regresskrav. Om belopp småföretagare utan ansvarsförsäkring vållat en skada utan att visa grov vårdslöshet var det enligt kommittén ganska ovanligt att bolagen regressade. När oförsäkrade större företag var ansvariga för vållande hos arbetsledning brukade bolagen normalt utöva regress. Var staten ansvarig för en skada brukade i huvudsak alla bolag regressa och förhållandet var i allt väsentligt detsamma då det gällde kommun utan ansvarsförsäkring (s. 60). Sammanfattningsvis kunde kommittén inte konstatera att bolagen missbrukade rätten till avtalsfrihet beträffande regressmöjligheterna, och i vart fall vad gällde krav mot privatpersoner och småföretag som saknade ansvarsförsäk-

ring utnyttjades regressmöjligheterna mycket återhållsamt (s. 23). Enligt kommitténs uppfattning rörde det sig om små belopp i de fall bolagen enligt 25 § FAL kunde regressa därför att de vid personskada utbetalt ersättning för bl.a. kostnader. Vad gällde summaförsäkring var det som sagt ovanligt att bolagen förbehöll sig regressrätt. Kommittén ansåg emellertid att det var angeläget att hindra att bolagen i framtiden ändrade inställning och började

(s. 148). Bl.a. dessa omständigheter föranledde regressa i ökad omfattning kommittén att föreslå en ändring av 25 § FAL, enligt vilken regressrätten

skulle inskränkas genom tvingande regler. För personförsäkringens del gick förslaget ut på att regressrätt inte alls skulle föreligga. Skadeståndskommitténs betänkande har inte lett till någon lagstift-

ning.

Under remissbehandlingen av skadeståndskommitténs betänkan-

de upplystes från försäkringsbolagen att försäkringsvillkoren inom

konsument- och företagsområdena i de flesta fall innehöll bestämmelser som kodifierade bolagens restriktiva regresspraxis. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anslöt sig i egenskap av remissinstans till kommitténs förslag att helt slopa regressrätten inom

personförsäkringsområdet. Förbundet angav bl.a. att möjligheten

till regress enligt 25 § andra stycket FAL i regel inte tillämpades av

bolagen. .

Av vad vi inhämtat från försäkringsbranschen har under senare tid någon större förändring inte skett beträffande bolagens regresspraxis. Från branschen har uppgetts att bolagens villkor i huvudsak inte lämnar större utrymme för regress inom personförsäkring än vad som följer av FAL:s regler samt att det är mycket ovanligt att man

utnyttjar regressmöjligheterna; saknas ansvarsförsäkring förekommer aldrig regress mot privatpersoner.

Det är enligt vår mening av stort värde att kostnaderna för personskador fördelas på ett större kollektiv i stället för att de flyttas över på enskilda skadeståndsskyldiga med de negativa konsekvenser det kan medföra särskilt för oförsäkrade privatpersoner. Ett sådant synsätt talar för att om möjligt utesluta regressrätt inom personför-

säkring.

En omständighet som möjligen kunde motivera att regressrätten för bolagen i vart fall inte helt utesluts är den preventiva effekt som kan följa med en sådan rätt. När det gäller summaförsäkringar kan det ofta röra sig om betydande belopp som betalas ut från bolagen i form av t.ex. dödsfalls- och invaliditetskapital. Efter vad som

upplysts är det emellertid alldeles speciellt ovanligt att bolagen

utnyttjar möjligheten enligt 25 § FAL att förbehålla sig regressrätt vid summaförsäkring. I de få fall regress förekommer vid denna typ av försäkring kan denna i sig knappast ha någon större effekt, eftersom den skadelidande ofta kan fordra skadestånd av den skadeståndsskyldige vid sidan av vad som erhålls från bolaget; det är härvid fråga om s.k. kumulation. Man kan vidare utgå från att huvuddelen av de personer mot vilka regressanspråk görs gällande

skyddas genom egna försäkringar. Det straffrättsliga ansvar som kan

bli konsekvensen även av vårdslöst förfarande som medför personskada kan för Övrigt ha en preventiv verkan.

Mot denna bakgrund anser vi oss kunna föreslå att bolagen inte skall ha någon regressrätt vid personförsäkring (8 kap. 10 § försla-

get).

412 Allmänmotivering till 8 kap.

Den regel vi föreslår behandlar inte frågan om regress mellan flera försäkringsbolag som meddelat personförsäkring. Vid personförsäk-

är det i allmänhet fråga om s.k. summaförsäkring och alltså inte ring

där försäkringsersättningen beräknas efter faktiska kostförsäkring nader. Vi har därför avstått från att i personförsäkringslagen ta in särskilda regler om dubbelförsäkring; det får anses tillräckligt att bestämmelserna i 36 § KFL kan tillämpas analogt på personförsäk-

som täcker faktiska kostnader. Om det inte är fråga om en ringar

som subsidiärt (jfr prop. 1979/80:9 s. 160) kan försäkring gäller

därför i dessa fall vända sig till vart och ett av de försäkringstagaren

som han tecknat i. får härefter fördela bolag försäkring Bolagen

emellan sätt framgår av 36 § andra stycket KFL. ansvarigheten sig på

hindrar emellertid att bolagen träffar överenskommelser om Inget deras inbördes ansvar och sålunda om de krav bolagen kan rikta mot varandra sedan ersättning väl har utbetalats.

har en mycket stark anknytning till de skadestånds-

Regressrätten

I ett senare betänkande som skall behandla bl.a. rättsliga reglerna. bolagens regressmöjligheter vid skadeförsäkring kommer vi därför, såvitt nu kan bedömas, att föreslå att frågan om bolagens regressrätt

uteslutande i skadeståndslagen. I avvaktan härpå bör en regleras

som hindrar från att göra återkravsrätt vid regel, bolagen gällande personförsäkring, tas in i personförsäkringslagen.

I i

Allmänmotivering till 9 413 kap.

17Gruppförsäkring

till 9

Allmänmotivering kap.

17.1 Vissa allmänna

frågor

Sammanfattning: Reglerna om gruppförsäkring bör avse för-

säkring, som gäller för medlem i en förhand

på avgränsad

grupp av personer. Vid frivillig försäkring är det naturligt att anse den enskilde gruppmedlemmen som

försäkringstagare och ägare till försäkringen. Vad angår obligatorisk gruppförsäkring får visserligen anses redan försäkringsavtal ingånget

genom gruppavtalet, men i vissa avseenden finns det

anledning

att även här behandla den försäkrade som försäkringstagare. En medförsäkrad bör med den försäkrade

jämsfâállas grupp-

medlemmen i fråga om rätten att över i

förfoga försäkringen

den mån den gäller på hans person. allmänna om

Några regler

gruppföreståndarens ställning eller ansvaret för hans fel vill vi med tanke på situationernas skiftande art inte förslå.

Enligt vad som förut utvecklats är det att

(avsnitt 7.2) befogat

beträffande sådana som inte kollek-

gruppförsäkringar, grundas på

tivavtal mellan arbetsmarknadens i

parter, ge tvingande regler

ungefär samma avseenden som vid individuell Här skall

försäkring.

behandlas den närmare av dessa

utformningen regler.

I - liksom också i -

fortsättningen lagtexten används uttrycken

grupp och ”gruppmedIemmar” också i situationer när

försäkring

inte meddelats; det räcker om det faktiskt föreligger en avgränsad kategori av personer, som den enskilde tillhör - vare han

sig fyller

anslutningskraven eller ej. Är han ansluten till talar

gruppförsäkring

vi om försäkrad En sådan stämmer

gruppmedlem. terminologi

inte helt med vad som kan förekomma inom branschen men har stora fördelar från -

lagteknisk synpunkt. Ofta gäller en gruppförsäkring

också för vissa närstående till de försäkrade -

gruppmedlemmarna

framför allt makar eller sambor. Denna kallas medförsäk-

kategori

rade” (en term som har en annan innebörd vid individuell

försäkring;

se avsnitt 19.1.2

nedan).

A

414 till 9 kap.

Allmänmotivering

av den diskuterade lagstiftningen sammanhänger

Avgränsningen

innebörden av Som

med den närmare begreppet gruppförsäkring.

förut framhållits är likheten betydande med vissa typer av individuell

och att dra en klar skiljelinje kan vara besvärligt.

försäkring,

att erinra om den skillnad vi Här finns till en början anledning

förut berört mellan frivilliga och obligatoriska gruppförsäkringar (jfr

avsnitt Även om valet av ibland kan bero på

7.2). anslutningsform

måste det från få väsentlig

tillfälligheter, lagstiftningssynpunkt

om det ett avtalsförhållande mellan försäkrings-

betydelse föreligger

och den enskilde eller om han blir

bolaget gruppmedlemmen

enbart ett avtal som t.ex. hans arbetsgivare eller försäkrad genom

sluter med bolaget.

organisation

kan beträffande såväl frivillig som obligatorisk grupp-

Samtidigt vissa som kan påkalla en specialregleförsäkring urskiljas särdrag,

för de båda tillsammans. Ett sådant drag är att

ring kategorierna

endast för den som tillhör eller tidigare har

försäkringen gäller

tillhört att han eller någon närstående

gruppen genom antingen själv

medlem i denna. Utomstående kan inte anslutas till är eller varit

och utträder en medlem ur gruppen upphör försäkring-

försäkringen,

en att gälla för honom och medförsäkrade personer, genast eller efter viss frist avsnitt kan på detta vis sägas

(jfr 17.4). Medlemskapet en förutsättning för försäkringens giltighet.

utgöra Ett annat som förekommer är att även när

drag regelbundet förutsätter personlig anslutning, försäkringsvillko-

gruppförsäkring

formellt inte med den ren tas upp i ett avtal som bolaget ingår

enskilde utan med någon som företräder grup-

gruppmedlemmen

denne är att avtala på medlemmar-

pens intressen, antingen behörig

saknar sådan men vill ordna ett nas vägnar eller behörighet för dem. Ett sådant där villkoren för

försäkringsskydd avtal,

brukar kallas för Även om dessa

försäkringen anges, gruppavtal.

kan vara av skiftande karaktär, kan man utgå från att

avtal mycket

som till grund för det

det alltid upprättats någon handling ligger

enskilda Utan en sådan sammanhållande

försäkringsförhållandet.

sambandet mellan flera försäkringar för enskilda länk framstår som så och att det naturliga är att betrakta

personer lösligt tillfälligt,

dem som ett antal likartade individuella försäkringar och i stället

reglerna om denna försäkringsform. tillämpa

Ett annat kännetecken för är att försäkringarna

gruppförsäkring

såtillvida som försäk-

tecknas till förmån för gruppmedlemmarna

- inte skall tillfalla dem eller deras närstående

ringsbeloppen

Om denne däremot skulle teckna

exempelvis deras arbetsgivare.

i för att själv få

försäkring på vissa anställda nyckelbefattning

för extrakostnader m.m. i händelse av deras död, blir det

ersättning

vilken bör 2-8 i fråga om vanlig individuell försäkring, följa kap.

förslaget.

Man kan mot denna bakgrund fråga, hur avtalet om gruppförsäkring lagtekniskt sett bör konstrueras och vilken terminologi som bör begagnas. Den nuvarande rika floran av gruppförsäkringar har vuxit fram efter FAL:s tillkomst, och lagens regler har inte varit till stor

hjälp vid försäkringarnas utformning; denna har väsentligen präglats

av det praktiska livets behov. Det är en angelägen uppgift att i

personförsäkringslagen försöka passa in försäkringarna i ett sammanhängande regelsystem, som utan större svårigheter går att

förena med den ordning vi föreslår för de individuella försäkringarna.

Flera konstruktioner är här möjliga. Man kan se gruppavtalet som

det egentliga försäkringsavtalet, vilket då skulle avse försäkring på

annan person. Man kan också anse försäkringsavtalet bestå i det

individuella avtal som vid frivillig gruppförsäkring uppkommer genom den enskilde gruppmedlemmens anslutning till försäkringen.

Tvekan kan vidare uppkomma om vem som är försäkringstagare och ägare till försäkringen: är det den som sluter den

gruppavtalet,

enskilde gruppmedlemmen eller såväl denne som hans medförsäkrade? Det bör nämnas att enligt både det norska och det finländska

förslaget den som slutit gruppavtalet betecknas som försäkringstaga-

re, något som också stämmer med gällande villkor i dessa länder.

När det gäller valet av konstruktion har vi ansett oss böra fästa stor vikt vid det synsätt som präglar nuvarande praxis och det sätt varpå reglerna tillämpas i Det skulle vara att teoretiska

dag. betänkligt på grunder avlägsna sig från en ordning som länge har fungerat utan synbara olägenheter. Å andra sidan får lagstiftningen för att kunna

begripas av andra än försäkringsmän inte konstrueras på ett alltför invecklat eller inkonsekvent sätt. Terminologin bör vara förenlig med det naturliga synsättet hos försäkrade och andra utomstående som har intresse av gruppförsäkringsreglernas innehåll.

Följande drag i det nuvarande systemet bör särskilt framhållas.

Försäkringen för gruppmedlemmarna jämte medförsäkrade bygger visserligen på gruppavtalet, där villkoren anges. Men samtidigt

betecknas - och t.o.m. de medförsäkrade -

gruppmedlemmarna som försäkringstagare och anses ha de befogenheter som lagligen

tillkommer denna kategori. Detta gäller även vid obligatorisk

gruppförsäkring, trots att som nämnt gruppmedlemmen inte själv

medverkar vid avtalsslutet. Att märka är vidare, att visserligen gruppavtalet sluts med någon som tillvaratar intressen men

gruppens

att det långtifrån alltid föreligger någon formell för behörighet

denne. Avtal om gruppförsäkring för anställda kan med en

ingås arbetsgivare eller någon i arbetsledningen, utan att av dem har någon

fullmakt att handla på de anställdas vägnar, och när det gäller

föreningsmedlemmar kan gruppavtalet på motsvarande sätt slutas av föreningens styrelse utan att det föreligger någon laglig behörighet

416 till 9

Allmänmotivering kap.

för ledningen att ingå avtal som binder föreningsmedlemmarna. Det

står klart att gruppavtalet under sådana förhållanden inte enligt

rätt kan enskilda - ett förhål-

gällande förplikta gruppmedlemmar

lande som får särskild betydelse om dessa själva skall betala premien. Såvitt gäller förhållandet till de enskilda, framstår gruppavtalet alltså

närmast som en ensidigt utfärdad viljeförklaring av bolaget.

Vad som nu sagts utgör enligt vår mening vägande skäl för att man vid frivillig gruppförsäkring bör anse det individuella avtal som ingås

mellan gruppmedlemmen och bolaget som det egentliga försäkringsavtalet. Gruppavtalet får betydelse som grundval för försäkringsav-

talet och som en förutsättning för detta, men den person som

uppträder för gruppens räkning när gruppavtalet ingås kan inte gärna

behandlas som försäkringstagare i personförsäkringslagens mening (se dock nedan om uppsägning av försäkringen, avsnitt 17.4). Det är att anse som försäkringstagare i naturliga gruppmedlemmen sammanhanget; försäkringsskyddet uppkommer genom att han ansluter sig till försäkringen.

Från försäkringshåll har man betonat det tidigare nämnda förhållandet att även den medförsäkrade för närvarande behandlas som

försäkringstagare, såvitt försäkringen avser honom. Man har vid

utformningen av försäkringarna på olika sätt strävat att ge den medförsäkrade en självständig ställning. Sålunda anses han bl.a. som försäkringens ägare, till den del den avser honom, och han kan

över den t.ex. Det har

förfoga genom förmånstagarförordnande.

framhållits att det skulle leda till konsekvenser bl.a. vid

olyckliga tillämpning av reglerna om arv och giftorätt, om gruppmedlemmen

skulle anses äga också sin makes eller sambos livförsäkring. Detta kan man utan vidare hålla med om. Å andra sidan ter det sig föga naturligt att betrakta den medförsäkrade, som inte själv sluter något

försäkringsavtal, som försäkringstagare. Det är svårt att undvika att

hans rätt till väsentlig del beror av går denne ur

gruppmedlemmen:

anses det inte möjligt att låta hans anhöriga stå kvar i gruppen, gruppen, och detsamma gäller om den medförsäkrades anknytning till medlemmen - hans sambo t.ex. ifrån honom. Det

upphör flyttar

är också svårt att låta den medförsäkrade bli skyldig att betala

premien jämte gruppmedlemmen. Att likställa de båda kategorierna

synes därför knappast möjligt.

Detta innebär dock inte att man behöver försämra den medförsäkrades rätt i förhållande till nuvarande Enligt vår mening är

praxis.

det att den som för närvarande

rimligt lagen bygger på ordning tillämpas; att gruppmedlemmen är försäkringstagare när det gäller

avtalets m.m., hindrar inte att också den

ingående, premiebetalning

medförsäkrade har en rätt till ersättning från försäk-

grundläggande

m.m. Vi återkom-

ringen och rätt att göra förmånstagarförordnande mer senare till dessa frågor (avsnitt 19.9.3).

Vad åter angår obligatorisk gruppförsäkring, ter sig den angivna

konstruktionen mera diskutabel. Här ingås ju avtalet faktiskt av

någon annan än gruppmedlemmen för dennes räkning. Det före-

kommer ingen kontakt mellan medlemmen och försäkringsbolaget, och avtalet medför inga direkta skyldigheter för medlemmen mot bolaget vare sig i fråga om premiebetalning eller i andra avseenden. Vi har övervägt en reglering, där man skulle konsekvent betrakta representanten för gruppen som försäkringstagare och gruppmedlemmen som försäkrad. Denna lösning, som från teoretisk synpunkt framstår som den riktigaste, har emellertid visat sig medföra vissa

praktiska komplikationer; olikheten mot frivillig gruppförsäkring är i

många fall obetydlig och skulle också vara svår att förstå för den som inte är expert på området. För närvarande betecknas den försäkrade

gruppmedlemmen som försäkringstagare i villkoren, och det anses tydligen naturligt att behandla honom på samma vis i obligatorisk

som vid frivillig försäkring. Som förut utvecklats (avsnitt 7.2) anser vi oss böra sträva efter så enhetliga regler som möjligt vid skilda slag av gruppförsäkring. Vikten av detta har understrukits från branschens sida; att ge den obligatoriska försäkringen en helt annan konstruktion än de frivilliga anses bara medföra bekymmer i den praktiska

försäkringsverksamheten.

Sådana skäl kan tala för att gruppmedlemmen även här bör

behandlas som försäkringstagare. Att bygga lagstiftningen på att det

är gruppmedlemmen som tecknar den har

obligatoriska försäkringen

vi emellertid ansett som ett alltför markant avsteg från den faktiska

verkligheten. Det är här fråga om ett slags tredjemansavtal, visserligen av alldeles speciellt slag; avtalet kan medföra rättigheter

för den försäkrade, men inte sådana direkta skyldigheter mot bolaget som att betala premien. För detta fordras enligt allmänna avtalsrätts-

liga regler att den som slutit gruppavtalet har behörighet att företa

rättshandlingar på den försäkrades vägnar, och något sådant följer normalt inte utan vidare av relationerna mellan gruppföreträdaren och medlemmarna - inte av ett inte av förhållan-

anställningsavtal,

det mellan förening och medlem, inte av ett kundförhållande med en bank eller annan kreditinrättning. Gruppavtalets karaktär av tredjemansavtal framträder särskilt klart när den försäkrade inträtt i gruppen först efter det att gruppavtalet har ingåtts; om något slags fullmaktsresonemang kan det då inte bli tal. Det skulle därför vara missvisande att i lagen använda samma konstruktion för obligatorisk

som för frivillig försäkring.

Avtal om obligatorisk måste alltså anses ingånget

gruppförsäkring

redan genom och den som ingår gruppavtalet med

gruppavtalet,

bolaget är i denna bemärkelse försäkringstagare. På det sätt som nyss sades beträffande medförsäkrade vid frivillig gruppförsäkring behöver detta dock inte hindra att den försäkrade gruppmedlemmen

418 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

anses som försäkringstagare i om rätten till

fråga försäkringsersätt-

ning och när det gäller rätten

att göra förmånstagarförordnande

m.m. På dessa liksom bl.a. när det mot

punkter, gäller skyddet borgenärerna, kan reglerna bli väsentligen desamma som vid frivillig gruppförsäkring. Och när det gäller gruppmedlemmarnas rättigheter

och skyldigheter i av finns det

egenskap försäkrade naturligtvis inga

skäl att ha olika regler för de båda

försäkringstyperna.

Det sagda innebär att man i

varje fall inte kan ange partsförhål-

landet vid de båda försäkringsformerna samma vis i

på lagen (se

9 kap. 3 § lagförslaget). inte

Iövrigt synes det emellertid nödvändigt att i lagen markera skillnaden mellan formerna särskilt I de mycket. ,flesta bestämmelser kan man i stället använda de konkreta termerna den försäkrade ”den medförsäkrade och

gruppmedlemmen,

den försäkrade om de berörda

parterna på försäkringstagarsi-

dan. Det framgår av det anförda att vi från att

utgår någon typ av

gruppavtal alltid föreligger. Emellertid kan man sätta i om

fråga

lagen i detalj bör reglera dess tillkomst. På har man

försäkringshåll

inte ansett att det finns något behov att de som

klargöra rättsregler

gäller i detta hänseende, och från framstår det

konsumentsynpunkt

inte heller som det för den försäkrades

erforderligt; avgörande ställning är ju vid frivillig försäkring i stället med försäkringsavtalet

den enskilde gruppmedlemmen, och vid

obligatorisk försäkring

uppkommer som sagt inga direkta för

förpliktelser gruppmedlem-

men mot bolaget. Vi anser därför att bestämmelser några speciella inte behövs i fråga om gruppavtalets i stället får allmänna

ingående;

. -— När det av

rättsprinciper tillämpas. gäller uppsägning gruppavtalet

har vissa däremot tett med tanke

lagregler sig nödvändiga på

konsekvenserna för de försäkrade (se avsnitt 17.4

nedan).

Ännu en allmän som behandlats i litteraturen om

fråga, utförligt gruppförsäkring, gäller gruppföreståndarens ställning (se Roos bl.a.

avsnitt 10; Hellner, Selected Essays s. 190; Grabe i NFT 1963 s.

149).

Som framgått är det ett i viss mån karakteristiskt för

drag

gruppförsäkringen att inte bara i samband med avtalsslutet utan också under försäkringstiden någon som står utanför

bolagets

organisation uppträder som mellanhand mellan och grup-

bolaget

pen, dock utan att han formellt är behörig att företräda denna. Man har diskuterat i vilken en sådan skall

utsträckning gruppföreståndare

anses handla på gruppens vägnar och vem som skall stå risken för hans eventuella misstag eller försummelser - t.ex. underlåtenhet att till bolaget vidarebefordra en anmälan att ansluter till

någon sig

försäkringen eller oriktig information till om

gruppmedlemmarna

vad försäkringen innebär. Här är emellertid att märka att en särskild

gruppföreståndare inte alltid finns under försäkringstiden. Ibland är

det flera personer på ett eller ett som

företag föreningskansli

* till‘9 419

SOU 1986:56 . Allmänmotivering kap.

medverkar vid administrationen av försäkringen, ibland sköts den helt och hållet av bolaget. De funktionärer som fullgör uppgifterna kan ha mycket skiftande ställning. Det kan vara fråga om en underordnad funktionär, t.ex. en kontorist som sköter löneavdrag för de anställda och sedan ombesörjer premiebetalningen. Men det kan också hända att försäkringen administreras av samma person som tecknat eller av en ställföreträdare för bolaget eller

gruppavtalet organisationen i fråga. Vidare kan gruppföreståndaruppgifterna växla; saknar bolaget uppgifter om de enskilda gruppmedlemmarna,

kommer att spela en viktigare roll.

naturligtvis gruppföreståndaren

Man har framhållit att med till gruppföreståndarens olika

hänsyn

funktioner det är svårt att anse honom representera ena

generellt

eller andra sidan (se Roos bl.a. s. 67 och 125). vår talar skäl för att i de allra flesta

Enligt uppfattning goda

situationer låta svara för en gruppföreståndares fel. Det

bolaget

förefaller rimligt att kollektivet i stället för den enskilde gruppmedlemmen drabbas av de som kan uppstå när administrationen

misstag

förbilligas genom att delvis läggas på en företrädare för gruppen, helst som en sådan lösning knappast torde ha någon nämnvärd betydelse för Detta synsätt stämmer tämligen väl med

premien.

åsikterna i litteraturenl, liksom också med vad som faktiskt lär i Emellertid anser vi det inte lämpligt att

tillämpas försäkringspraxis.

ge en föreskrift med ett sådant innehåll; förhållandena är

generell

alltför skiftande-, och får i viss mån bedömas med hänsyn till

frågan

den av och den konfliktsituation där den

typ gruppförsäkring

Vi kommer tillbaka till problemet på olika ställen i

uppkommer. fortsättningen. _

Också om en gruppföreståndare eller någon annan är

frågan

behörig att handla på vägnar eller ta emot meddelanden gruppens med verkan för gruppen blir aktuell i olika sammanhang; framför allt

torde den få betydelse vid ingående eller ändring av gruppavtal och

vid uppsägning av försäkringen. Situationerna kan emellertid variera i sådan grad, beroende på företrädarens ställning och gruppens art,

att de är svåra att reglera generellt i lagtext.

Som redan ställer vi inte upp något krav på fullmakt eller

framgått annan behörighet för den som ingår avtal om obligatorisk gruppför-

säkring. I stor utsträckning måste den som har ingått avtalet också ha rätt att säga upp försäkringen med verkan för de enskilda, varvid dock vissa bestämmelser måste ges till de försäkrades skydd. Vidare bör i lagen anges vem som är behörig att på gruppens vägnar motta uppsägning och premiekrav. Också till dessa frågor återkommer vi senare.

1 Hellner, Selected Essays s. 190; Roos s. 125; annan mening Grabe i NFT 1963 s. 148.

420 Atlmänmotivering till 9 kap. . sou 1986:56

Det bör i detta att vi hela tiden bara

sammanhang understrykas föreslår regler om gruppföreståndarens att handla behörighet på

medlemmarnas vägnar i förhållande till försäkringsbolaget. Frågan om hans befogenhet att företa som ut över de

rättshandlingar går

försäkrade lämnar vi öppen; den kan vara inskränkt på olika sätt, men med regler i sådana ämnen skulle vi komma in sådana

på frågor

- t.ex. av arbets- eller föreningsrättsligt slag som vi vill hålla

utanför lagstiftningen (se avsnitt 7.2 ovan).

Det norska förslaget innehåller en paragraf (§ 10-2) som räknar upp vilka frågor som skall behandlas i ett En sådan

gruppavtal. regel

kan naturligtvis ha sina fördelar både från och

informationssynpunkt

för att en ram för de enskilda försäkringarna på detta sätt skall kunna slås fast. Om något formkrav kan det dock inte bli och det är

fråga,

svårt att göra en preciserad uppräkning som passar vid alla skiftande typer av gruppförsäkring. Vi har inte funnit det med en

nödvändigt

bestämmelse av detta slag. I de följande avsnitten (17.2-17.8) behandlar vi

gruppförsäkringar

av mera ordinär typ. Därefter (i avsnitt 17.9) diskuteras frågan om - kort-

undantag bör göras för mera särpräglade försäkringstyper tidsförsäkringar m.m.

17.2Information

Sammanfattning: Också vid gruppförsäkring är informationen

från bolagets sida Särskilt gäller det

viktig. försäkringsbeske-

det, en handling som i sin växlande ofta får

utformning

väsentlig betydelse för att de försäkrade skall kunna bedöma skyddets innebörd. Vi föreslår lagregler om att

försäkringsbe-

sked skall utfärdas till och att ett försäk-

gruppmedlemmarna

ringsbesked som avviker från skall

gruppförsäkringsavtalet

kunna åberopas mot bolaget, om den som har fått beskedet är i god tro eller inte har fått rådrum att rätta efter ett ändrat

sig

besked. I övrigt innehåller förslaget särskilda, om också allmänt hållna för

informationsregler gruppförsäkringens

del.

På gruppförsäkringens område ter minst

sig informationsfrågorna

lika betydelsefulla som vid individuell (se härom avsnitt

försäkring

10). Visserligen är villkoren vid det hela taget

gruppförsäkring på

klara och överskådliga, och det torde inte vara lika svårt som vid individuell försäkring att välja rätt för den grupp som

försäkring

överväger att försäkra sig. Men å andra sidan är risken

betydligt

större att de försäkrade saknar kännedom om i

huvuddragen

försäkringen; de har ju inte deltagit i det avtal där villkoren bestämts, och när anslutningen alls sker på gruppmedlemmens initiativ torde den ofta ske utan närmare överväganden av de rättsliga konsekvenserna.

Såvitt angår obligatorisk gruppförsäkring måste redan av praktiska

skäl meddelanden av olika slag gå över arbetsgivaren eller organisationen, medan vid frivillig gruppförsäkring också information direkt till medlemmarna kommer i fråga. I båda fallen är det av vikt att i

lagen inskärpa bolagets skyldighet att tillse, att de försäkrade gruppmedlemmarna får behövliga uppgifter om sina rättigheter och skyldigheter enligt försäkringsavtalet. Även om försäkringarna

brukar vara anpassade till den särskilda typen av grupp, kan

gruppmedlemmarna ha svårt att bedöma sitt försäkringsbehov och

de förmåner en viss gruppförsäkring innebär i jämförelse med individuell försäkring. Förhällandena kan emellertid växla avsevärt med hänsyn bl.a. till gruppförsäkringens och gruppens art, och vi anser det inte möjligt att mera detaljerat reglera den allmänna informationsskyldigheten. Den bestämmelse vi föreslår är därför ganska allmänt hållen (se 9 kap. 4 §). Regeln skall behandlas

närmare i specialmotiveringen.

I detta sammanhang är det en handling som får särskild betydelse, nämligen det försäkringsbesked som redan nu brukar tillställas de försäkrade. Dess innehåll kan variera. När bolaget för en egen förteckning över gruppens medlemmar, utfärdas ibland individuella besked för dem, medan man vid försäkring som administreras av gruppen själv ofta saknar uppgifter om medlemmarna och därför bara kan distribuera material med allmänna uppgifter om försäk-

ringsförmånerna och villkoren i övrigt. Materialet sänds vanligen

inte direkt till de försäkrade ens när bolaget har en förteckning över dem, utan det passerar genom gruppföreståndaren eller någon annan mellanhand, som vidarebefordrar det till de enskilda gruppmedlemmarna.

Det är tydligt att dessa besked fyller en viktig funktion även när de inte är individuellt utformade. Med ledning av dem kan den försäkrade få klarhet om vad skyddet närmare innebär och bedöma,

om det finns behov att ytterligare trygga exempelvis försörjningen av

de efterlevande vid dödsfall. Vi har ansett det angeläget att liksom i de norska och finländska förslagen ta in en särskild regel om bolagets skyldighet att tillse att en gruppmedlem, som är ansluten från början eller senare blir ansluten till försäkringen, får ett försäkringsbesked. Vidare bör ett nytt besked sändas om försäkringen förnyas och de nya villkoren begränsar försäkringsskyddet i förhållande till de

eller annat sätt ändrar - Av

tidigare på väsentligt försäkringen.

praktiska skäl måste man tillåta att beskeden är generellt utformade och distribueras till gruppföreståndaren för vidare utdelning till de

422 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

enskilda; beskeden skall avsändas ”på sätt”

ändamålsenligt (se

9 kap. 5 § förslaget; jfr också avsnitt 17.4

nedan).

Både i litteraturen (se Roos s. 80 ff; Hellner, Selected

Essays s. 192) och i det norska betänkandet (§ har en

10-4) föreslagits regel

som innebär, att den som fått skall kunna

försäkringsbesked göra

gällande dess innehåll i förhållande till

bolaget, om han är i god tro; i den norska bestämmelsen har endast när det av

undantag gjorts

beskedet klart framgår att han inte villkoren för medlem-

uppfyller

skap i gruppen eller inte har rätt till den förmån som beskedet

anger. En regel om skydd för godtroende mottagare av beskedet lär här stämma ganska väl med allmänna

avtalsrättsliga principer, anpas-

sade efter den situationen vid Även om

speciella gruppförsäkring.

villkoren i försäkringen bygger på det gruppavtalet har

tidigare ju

mottagaren inte deltagit i detta, och han kan därför ha för att ta

fog

fasta på den utfästelse han får direkt från

försäkringsbolaget.

Alldeles klart är dock inte Roos s. 84 och med tanke

rättsläget (jfr f),

på den betydelse beskedet har för de försäkrade finns det skäl

goda

att ta upp en uttrycklig bestämmelse av denna typ också i den svenska lagen. Av avgörande är här att den som med

betydelse synpunkten

fog kan tro sig vara försäkrad på grund av innehållet i ett försäkringsbesked saknar anledning att trygga eller sina efterle-

sig

vande på annat vis och därför riskerar att stå utan om beskedet

skydd skulle visa sig felaktigt.

En regel av det får till en i den

angivna slaget början betydelse

situationen att försäkringsvillkoren ändras till de försäkrades nackdel utan att den enskilde försäkrade medverkat. Innan en

gruppmedlem

får meddelande om ändringen, har han i allmänhet skäl att tro att han är skyddad enligt de äldre villkoren. blir också av vikt om ett

Regeln försäkringsbesked visar sig vara felaktigt. Det är att rimligt bolaget

ansvarar för fel av detta slag, och det även om har

gäller bolaget

överlåtit åt gruppföreståndaren att utfärda beskeden och

felaktighe-

ten alltså beror på ett misstag från hans sida. Det sist nämnda lär för övrigt stämma med inställningen hos redan i

försäkringsbolagen dag.

Man kunde sätta i fråga om det inte kan leda till missbruk från de försäkrades sida, ifall till i

en regel av denna typ kommer uttryck lagtexten. Vi tror emellertid att sådana farhågor är obefogade, om man kräver att den försäkrade skall ha studerat beskedet och annat material med omsorg för att anses ha varit i tro. Vad detta

god

närmare innebär skall behandlas i Här bör

specialmotiveringen.

emellertid särskilt påpekas att den försäkrade bl.a. måste anses skyldig att ta del av varje besked som tillställs honom, ett

inbegripet

rättelsebesked som bolaget sänder ut sedan en konstate-

felaktighet

rats. Det är att bestämmelse till sådana

angeläget lagens uppmuntrar

rättelser.

sou 1986:56 Allmänmotivering till 9 423

kap.

Vad angår frågan om verkan av ett nytt meddelande - oavsett om detta sänds ut därför att villkoren har ändrats eller för att rätta till en

felaktighet kan man inte gärna begära att bolaget skall visa att gruppmedlemmen faktiskt har fått ett nytt besked. Det måste vara tillräckligt att bolaget har avsänt ett besked eller annat meddelande om ändringen till en företrädare för gruppen. Dennes skyldighet att lämna meddelandet vidare till medlemmarna är visserligen i första hand en sak mellan honom och medlemmarna, men med tanke på möjligheten att det här uppstår ett dröjsmål behöver de försäkrade ett rådrum. Vi föreslår därför ett tillägg till med

godtrosregeln

innebörden, att ett äldre besked inte kan åberopas fjorton efter

dagar

det att ett nytt besked eller annat meddelande på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom. Sedan denna tid förtlutit är det rimligt att anta att en försäkrad haft

möjlighet att reagera på

att villkoren visat sig ogynnsammare än han från.

tidigare utgått

Regeln erinrar på detta vis om den bestämmelse vi föreslår rörande bristande information om av vid

avgränsning försäkringsskyddet

individuell försäkring (se ovan avsnitt 10.3 och 19.2.6).

Att märka är att regeln bara avser fallet då avtal kan anses slutet på vissa villkor, som beskedet avviker från. Om däremot avtal kan anses ingånget med det innehåll som beskedet anger, kan bolaget

självfallet inte ändra detta före försäkringstidens utgång genom att

senare skicka ett besked om mera ogynnsamma villkor för den försäkrade.

Enligt den norska regeln skyddas inte bara försäkrade

gruppmed-

lemmar och deras medförsäkrade utan också andra som har fått ett

försäkringsbesked och som är i god tro. Den praktiska betydelsen av detta är visserligen begränsad: en gruppmedlem som inte har anslutit

sig till frivillig försäkring kan normalt inte anses vara i tro

god

angående försäkringsskyddet, och än mindre kan detta antas i

fråga

om utomstående personer som av misstag tillsänds ett

försäkrings-

besked. I fråga om obligatorisk försäkring är det emellertid inte uteslutet att någon på grundval av ett besked kan ha att tro att

fog

han tillhör gruppen, t.ex. när denna bara omfattar anställda

upp till en viss ålder men denna begränsning inte har angetts i beskedet. Även om sådana situationer inte torde vara vanliga, har vi ansett det

rimligt att godtrosregeln gäller också här; i lär för praktiken övrigt

även detta stämma väl med bolagens Också i detta

inställning. läge

bör bolaget genom att snabbt sända besked kunna

nytt undgå

konsekvenser av felet.

Vid bedömningen av får man i första hand ta

godtrosfrågan hänsyn

till vad själva beskedet innehåller. En enstaka bör inte

oriktig uppgift

kunna åberopas, om det av beskedet i övrigt klart hur saken i

framgår

själva verket förhåller sig. Vidare måste tas till vad

hänsyn

mottagaren bort förstå på grund av annat material som tillställts

424Allmânmotivering till 9 kap. sou 1986:56

honom, låt vara att man inte kan ställa så stora krav på den enskilde i sådana fall. Härvid kan ibland beaktas även sådan information som den försäkrade får i senare skede, om han borde ha del av den

tagit

senast fjorton dagar före det också om inte

försäkringsfallet; gäller

informationen i -

utgörs av försäkringsbesked egentlig mening. Med

tanke på vad som nu sagts ter den norska som tar

sig formuleringen,

sikte just på själva beskedets inte så Liksom

utformning, lämplig.

enligt andra liknande lagbestämmelser bör det vara vad

avgörande

den som fått beskedet med till bort inse om

hänsyn omständigheterna

uppgifterna. Bl.a. skall han inte kunna åberopa ett besked, som efter vad han bort förstå som numera

bygger på försäkringsvillkor ändrats,

och detta även om beskedet inte är I de

uttryckligen tidsbegränsat.

flesta fall har emellertid då ett nytt besked redan avsänts för de försäkrades kännedom, vilket som nämnt medför att det äldre beskedet mister sin verkan oavsett tro hos de försäkrade.

god

En regel av denna innebörd har i till

tagits upp förslaget personförsäkringslag (9 kap. 5 § andra stycket).

17.3 Avtalets och ansvarets inträde

ingående

Sammanfattning: Några tvingande lagregler om gruppavtalets

eller det enskilda försäkringsavtalets eller om rätt att

ingående

sluta försäkringsavtal ter inte bl.a. med

sig påkallade; hänsyn

till försäkringarnas skiftande art skulle de bli

ganska kompli-

cerade, och de ter sig inte erforderliga från

konsumentsyn-

punkt. Bestämmelser om hur grupperna skall sammansättas hör i varje fall inte hemma i Däremot

personförsäkringslagen. finns det anledning att vid frivillig gruppförsäkring den skydda

enskilde gruppmedlemmen mot risken att hans anmälan till

försäkringen inte vidarebefordras från gruppföreståndaren till bolaget före försäkringsfallet. Bolaget bör stå risken för sådana

händelser.

I det föregående har framhållits att i avseenden

många problemen

vid gruppförsäkring är desamma som vid individuell och

försäkring

bör lösas på motsvarande sätt. Detta är dock inte fallet när det

gäller

avtalsslutet och ansvarets inträde. Ett skäl är att ett avtal

naturligtvis

om frivillig gruppförsäkring tillkommer vis, varvid vid

på speciellt

sidan av den enskilde gruppmedlemmens till

anslutning försäkringen

det förekommer ett gruppavtal som till för

ligger grund försäkrings-

avtalet. En annan orsak är att gruppens företrädare sett har

typiskt

bättre möjlighet att tillvarata de försäkrades intressen än en privatperson som tecknar försäkring för egen del. Från konsument-

till 9 425

Allmänmotivering kap.

synpunkt ter sig inte tvingande regler i dessa avseenden som särskilt

angelägna.

På vissa särskilda punkter kan dock en

tvingande lagreglering

övervägas. En fråga som tidigare berörts är att

möjligheten gruppmedlemmen vid obligatorisk försäkring mot sin vilja får skyldigheter mot försäkringsbolaget genom att hans arbetsgivare

eller organisation hans vägnar avsnitt

ingår försäkringsavtal på (se

7.2 och 17.1 -

ovan). Liknande frågor kan emellertid uppkomma

också vid en del typer av frivillig gruppförsäkring. Som framgår av det föregående, sluts avtal om sådan försäkring i viss utsträckning på

det viset att en facklig organisation överenskommer med

försäkringsbolaget om försäkring av sådana medlemmar av organisationen som

inte inom viss tid reserverar sig (eller, mera korrekt

uttryckt, avböjer

den försäkring som erbjuds dem). När tiden utan att

utgått

medlemmen hört av sig, anses bindande

försäkringsavtal ingånget

för hans del. Det är alltså fråga om s.k. redan

negativ avtalsbindning;

medlemmens passivitet skulle med hänsyn till de särskilda förhållan-

dena ha förpliktande verkanÅ

Denna form av avtalsslut har från

tidigare uppmärksammats konsumentombudsmannens sida, varvid närmast

marknadsförings-

synpunkter varit aktuella. I en som utförts av

utredning, på uppdrag

konsumentverket, har professor Anna Christensen kommit till resultatet att även om inte har att

organisationerna någon behörighet

binda medlemmarna i förhållande till

försäkringsbolaget, gruppförsäkringen ligger inom fackföreningens erkända kompetensområde

och att därför en sådan underlåten reservation får

anslutning genom

godtas; därvid rekommenderas att bolaget lämnar

tydliga upplys-

ningar om reservationsrätten, om rätten att individuellt säga upp

försäkringen samt om vad som gäller angående av betalning

premierna. Förfarandet har under de

angivna förutsättningarna

accepterats från konsumentverkets sida.

Detta sätt att avtal om har

ingå frivillig gruppförsäkring länge

praktiserats, och förfarandet torde medföra flera fördelar från

gruppmedlemmarnas synpunkt. Försäkringsverksamhetskommittén

har inte haft några avgörande ens när det

invändningar mot systemet

gäller skadeförsäkring (se SOU 1985:34 bl.a. s. 136). I praktiken

lämnas tydlig information om reservationsrätten och inte

m.m., heller annars torde kunna riktas mot

några invändningar bolagens tillvägagångssätt vid försäkringsavtalets tillkomst. Det torde för

övrigt vara som medför att

just informationen, gruppmedlemmarna

kan bli bundna; medlemmarna får i förväg veta att bolaget erbjuder dem försäkringsskydd om de inte reserverar och deras underlå-

sig,

Jfr om liknande frågor, Grönfors, Avtalslagen s. 80, 81 ff, 91 ff med hänvisningar; se även 9§ avtalslagen.

426 till 9 sou 1986:56

Allmänmotivering kap.

tenhet att ta avstånd från avtalet mellan bolaget och organisationen räknas under sådana förhållanden som en sorts accept. Hur egentligen avtalet skall konstrueras är dock något oklart, och man

kunde sätta i fråga om inte rättsläget i dessa praktiskt viktiga

situationer kunde behöva klargöras genom lagregler.

Som tidigare nämnts har vi ansett det svårt att i lagtext reglera

frågan om gruppföreståndarens behörighet; situationerna är alltför

skiftande (se avsnitt 17.1). På motsvarande sätt skulle en mera

fullständig reglering av mekanismen vid gruppförsäkringsavtal med

reservationsmetoden innebära åtskilliga komplikationer. För det första skulle det vara svårt att utforma en sådan reglering utan att komma in centrala - som

på associationsrättsliga frågor något ligger

långt utanför vårt uppdrag. Vidare behövde reglernas utformning

- vilka sannolikt varieras för olika typer av grupper fackföreningar, kanske inte alla bör behandlas på samma sätt, andra organisationer,

ekonomigrupper osv. Också försäkringstypen, premiens storlek och premiebetalningssättet kunde tänkas få betydelse. En lagstiftning av

det angivna slaget skulle alltså bli invecklad och dessutom riskera att

snabbt bli föråldrad med utvecklingen på försäkringsrättens och

associationsrättens områden. Något egentligt behov av en fullständig avtalsrättslig reglering har såvitt vi kunnat finna inte heller framträtt;

det är som sagt de marknadsrättsliga frågorna som stått i förgrunden,

när konsumentverket tagit upp problemet.

Det bör särskilt framhållas att enligt vår bestämmelser som

mening reglerar reservationsanslutning egentligen inte behövs som skydd för den enskilde gruppmedlemmen. Att gruppmedlemmen inte redan genom gruppavtalet blir skyldig att själv betala premien följer av allmänna avtalsrättsliga principer. Här gäller alltså samma princip som vid obligatorisk försäkring. För betalningsskyldighet krävs att

gruppmedlemmen framstår som förpliktad genom en sådan passivi-

tet efter bolagets information som nyss berördes. Och för att skydda medlemmen mot att han på detta vis blir bunden av en försäkring som han egentligen inte önskar synes det tillräckligt att han har

att när som helst säga upp för egen och

möjlighet försäkringen

medförsäkrades En sådan har också tagits in i

räkning. regel lagförslaget (9 kap. 8 §).

Vi har alltså funnit övervägande skäl tala mot att mera ingående

reglera dessa avtalsrättsliga frågor i personförsäkringslagen. Möjlig-

heten till anslutning genom underlåten reservation bör emellertid framgå av den definition som ges beträffande frivillig gruppförsäk-

ring.

Det bör i detta framhållas att vår ståndpunkt i fråga

sammanhang om lagreglering av obligatorisk anslutning och reservationsanslut-

ning inte innebär att vi tagit ställning till motsvarande frågor vid kollektiv skadeförsäkring, där förhållandena på flera sätt är klart

I till 9

Allmiinmotivering kap. 427

skilda från dem som råder vid

personförsäkring.

Frågan blir sedan om det finns anledning att även i

gruppförsäk-

ringsreglerna ta upp en sådan bestämmelse om rätt till som

försäkring

vi föreslagit för den individuella del

försäkringens (avsnitt 11.3).

Normalt lär det inte i detta hänseende för

uppkomma några problem

de enskilda del; av andra

gruppmedlemmarnas någon särbehandling

än försäkringstekniska skäl torde inte bli aktuell. Ett som

spörsmål

uppmärksammats av riksdagen är däremot vilken vissa

betydelse sjukdomar hos en gruppmedlem kan ha I isammanhanget. anledning

av en motion (1980/81:908) har i betänkande 1980/81:22

lagutskottet

ansett det lämpligt att kommittén i samband med om

frågan lagstiftning angående kollektiva försäkringar

också prövar möjligheten för diabetiker och personer med andra att

sjukdomstillstånd

ansluta sig till Utskottet har i samband härmed

grupplivförsäkring.

påtalat att diabetiker inte

enligt försäkringsbolagens praxis medges

att ansluta sig till sådan eller i vart fall bara får försäkras

försäkring

till ett reducerat och att de ofta kan teckna

belopp visserligen

individuell livförsäkring men till premie än vid

högre grupplivförsäk-

ring. Anledningen till att diabetiker och andra med sådana personer sjukdomar som ökar sannolikheten för inte får

försäkringsfall

ansluta sig till försäkringen på samma villkor som andra är

självfallet av försäkringstekniskt slag. Även om av på grund gruppförsäkring-

ens konstruktion det finns att i större än vid

möjlighet utsträckning

individuell försäkring bortse från variationer bland de enskilda försäkrade, måste vissa risker anses vara av ett som en

slag påkallar

särbehandling. Förhållandena är här andra än inom den allmänna försäkringen, där man av sociala skäl kan sätta över

sig försäkrings-

mässiga hänsyn. På senare tid har emellertid inom

utvecklingen

personförsäkringen allmänt sett gått mot att man försäkrar risker som tidigare ansetts som svåra eller att täcka. Till stor del

omöjliga

beror detta på ändrade medicinska men också andra

bedömningar,

faktorer - bl.a. av försäkringsteknisk natur lär ha medverkat. Denna tendens framträder också inom I stor

gruppförsäkringen.

utsträckning meddelas försäkring utan någon hälsokontroll alls, och i sådana fall kan också personer som lider av

allvarligare sjukdomar

komma med i Även i vissa andra fall har t.ex.

försäkringen.

diabetiker inbegripits i

skyddet.

I fråga om individuell har vi den

livförsäkring intagit ståndpunk-

ten, att den allmänna bedömningen av vilka typer av risker som skall försäkras och vilka premier som skall tas ut i skall lämnas åt

princip

försäkringsbolagen. På motsvarande sätt är det naturligt att inom

gruppförsäkringen godta de rent försäkringstekniska överväganden

som bolagen gör i fråga om denna

försäkringens omfattning;

inställning stämmer bäst med rådande inom enskild

grundsatser

428 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

försäkring både hos oss och utomlands liksom med den skälighets-

princip som har fastslagits i försäkringsrörelselagen. Av det sagda

framgår också att problemen till väsentlig del kan väntas bli lösta på frivillighetens väg. Under sådana förhållanden anser vi oss inte i

detta sammanhang böra föreskriva någon skyldighet för bolagen att

meddela försäkring i gruppförsäkringens form för personer, som

enligt försäkringstekniska överväganden inte kan ingå i en grupp på

samma villkor som dennas övriga medlemmar. Någon bestämmelse om rätt till försäkring framstår alltså inte som motiverad för gruppförsäkringens del, och inte heller bör i personförsäkringslagen några regler tas in om gruppernas sammansätt-

ning. Något tveksammare är om man även vid frivillig gruppförsäkring

har behov av lagregler om tiden för ansvarets inträde (jfr avsnitt 11.4 ovan). Det kunde hävdas att ansvaret mot de försäkrade i princip skall inträda dagen efter det att en ansökan om försäkringen har gjorts från gruppens sida. En regel av denna innebörd förekommeri

gruppförsäkringsvillkoren.

Det står emellertid klart att överenskommelse om gruppavtal i många fall träffas först efter långvariga förhandlingar mellan parterna, men samtidigt ofta i god tid före det planerade ikraftträ-

dandet av försäkringen. Komplikationer kan dessutom uppkomma

med hänsyn till de krav som måste ställas på gruppens karaktär och för att skall kunna meddelas. Såvitt vi

anslutningsgraden försäkring

kunnat finna bör den av ansvarets inträde som i dag

reglering

förekommer i villkoren leda till rimliga resultat från de försäkrades skäl talar för att låta parterna bestämma

synpunkt. Övervägande

tiden för ansvarets inträde i bör alltså kunna

gruppavtalet. Bolaget

inträdet till viss senare tidpunkt, exempelvis när en

uppskjuta

angiven procent av gruppens medlemmar har anmält sin anslutning. När anslutning sker med reservationsmetoden bör ansvaret normalt räknas från den tidpunkt då reservationstiden går ut. Vad obligatorisk försäkring angår, synes inte heller här det vara skäl att ge en om att ansvar skall gälla

tillräckliga tvingande regel

genast efter ansökningen; förhållandena kan variera också vid denna

försäkringsform. Vårt förslag innebär att ansvaret skall börja gälla

omedelbart sedan gruppavtalet ingåtts, om inte detta avtal föreskriver något annat. I ett avseende förefaller det behövligt att genom en

speciellt

tillvarata de försäkrades intressen i dessa samman-

tvingande regel

Man får se till att en enskild försäkrad inte på grund av något

hang.

förbiseende vid gruppens kontakter med försäkringsbolaget går miste om det avsedda skyddet. Det är t.ex. tänkbart att när en

förteckning över gruppmedlemmarna insänts vid frivillig försäkring,

gruppföreståndaren eller den som annars upprättat förteckningen

Allmänmotivering till 9 kap. 429

har glömt att ta med en viss medlem, som vill gå med i försäkringen

och

fyller anslutningskraven. Av skäl som förut angetts (avsnitt 17.1)

finner vi det att bär risken för sådana naturligt bolaget händelser, vilka för torde vara

övrigt sällsynta.

Regeln bör alltså bli att ansvaret inträder vid den i gruppavtalet bestämda tidpunkten mot alla som vid denna tid tillhör gruppen, om de och har anmält

uppfyller anslutningskraven sin anslutning till

bolaget eller till den som tar emot för

anmälningar bolagets räkning.

Fordras det detta ett

hälsodeklaration, utgör anslutningskrav, och

ansvaret beror av att en sådan deklaration avges och kan godtas. En sådan regel stämmer med en bestämmelse i det norska

förslaget

(§ 10-5) och med en praxis i svensk

vanlig försäkring.

Motsvarande princip bör också när

tillämpas anslutning till

gruppen sker vid en senare tidpunkt än när gruppavtalet börjar gälla. Den som anmäler sin det

anslutning på angivna sättet blir genast

försäkrad, om han Även i detta fall skulle

fyller anslutningskraven.

alltså en gruppföreståndares försummelse att vidarebefordra en uppgift gå ut över Om också man inte kan helt utesluta

bolaget. att en lagbestämmelse i missbrukas frågan gruppföreståndaren kan

felaktigt intyga att anmälan skett innan

muntlig försäkringsfallet

inträffade utgör det knappast någon avgörande mot

invändning regeln.

Här bör också observeras det nyss berörda fallet, att den enskilde

enligt gruppavtalet ansluts utan vidare, såvida han inte reserverat

sig

inom viss tid. Om ett inträffat under försäkringsfall denna frist, utger

bolaget enligt nuvarande praxis ersättning alltjämt under förut-

sättning att den försäkrade i och

övrigt uppfyller anslutningskraven

att inte avtal träffats om senare ansvarsinträde.

Någon lagregel

härom synes inte det en av

nödvändig; gäller utvidgning skyddet som

framgår av avtalet och inte utesluts av de

tvingande reglerna.

I det har bara diskuterats

föregående ansvaret mot gruppmedlem.

I och med att denne är skyddad, bör emellertid också

skyddet gälla

mot sådana medförsäkrade -

som anges i försäkringsavtalet även här under förutsättning att anslutningskraven enligt gruppavtalet är uppfyllda.

De nu behandlade reglerna har in i 9 6 och 7 §§

tagits kap. förslaget

till

personförsäkringslag.

430 till 9 kap.

Allmänm-otivering

17.4Ansvarets upphörande, fortsättningsförsäkring

m.m.

Den försäkrade bör liksom vid individuell Sammanfattning: fritt till

försäkring kunna säga upp en frivillig gruppförsäkring

Utom i de fall som direkt anges i

omedelbart upphörande.

bör däremot inte bolaget kunna säga upp vare sig en

lagen

eller en försäkringen i förtid och inte heller

frivillig obligatorisk

ändra villkoren under försäkringstiden. När en försäkring

att är det av vikt att den försäkrade i god tid får

upphör gälla,

om detta för att kunna ordna sitt försäkringsskydd på

vetskap

en om att är skyldigt att på annat sätt. Vi föreslår regel bolaget sätt sända meddelande till de försäkrade om

ändamålsenligt

för att bli fritt från ansvar mot dem. Samma sätt förhållandet de försäkrade bör också vid andra att underrätta gälla föreslås en bestämmelse om

meddelanden enligt lagen. Vidare

för den vars upphör, så

visst efterskydd medlemskap i gruppen

att han får rådrum att teckna Den rätt till fortsatt ny försäkring. som nuvarande villkor vid försäkring-

försäkring enligt gäller

ens skall förslaget bli lagfäst.

upphörande enligt

om situationen när att gälla eller

Också i fråga försäkringen upphör

del som för

förändras framstår en speciella regler behövliga

del. Vissa som behandlats i avsnitten

gruppförsäkringens problem

här om fribrev och

om individuell försäkring saknar betydelse; frågor

3 normalt inte bli aktuella, eftersom

återköp (jfr kap. 3 §) torde

brukar sakna och rätt att mot

försäkringen sparmoment, någon

har

försäkringsbolagets vilja förlänga ett tidsbegränsat gruppavtal

Vi finner inte att ta

veterligen inte ens diskuterats. någon anledning

om lagregler i dessa avseenden.

upp frågan tvingande

att den enskilde får

Av betydelse är däremot gruppmedlemmen

håller att upphöra eller har

vetskap om att hans försäkringsskydd på

för att trygga sig på annat vis. upphört, så att han kan vidta åtgärder förhållande kan bli ödesdiger för Hans okunnighet om ett sådant

eller hans efterlevande. Här framträder ett väsentligt honom för den försäkrade. Nuvarande försäkringsvillkor

skyddsbehov

om ett utsträckt försäkringsskydd i innehåller vissa bestämmelser ett visst dessa fall. Goda skäl talar för att även lagen bör föreskriva

minimiskydd när gruppförsäkring upphör.

bör vara att försäkringen automa-

Utgångspunkten för regleringen

tiskt om den inte sägs upp före försäkringstidens utgång (jfr

förnyas,

också enligt nuvarande

3 8 §). En princip av detta slag gäller kap. praxis.

Vad först gruppens initiativ, anses försäkring-

gäller uppsägning på

Allmänmotivering till 9 kap. 431

en enligt rådande uppfattning upphöra genom att gruppavtalet uppsägs. Detta avtal utgör för de enskilda

ju grundvalen försäkring-

arna, och det är att även i konstruera

naturligt lagen regeln på detta

vis. medför alltså att

Uppsägningen försäkringarna upphör för

gruppmedlemmarna och medförsäkrade. Det synes inte möta

några

betänkligheter att ge den som har slutit gruppavtalet att

behörighet

också vare

säga upp detta, sig gruppförsäkringen är frivillig eller

obligatorisk; man kan från att han handlar i medlem-

vanligen utgå

marnas intresse. Det är emellertid tänkbart att delade

meningar kan

råda i gruppen om en försäkring till bör behållas, och motsättningar

gruppföreträdare är inte uteslutna. Vidare kan kom-

uppsägningen

ma oväntat Till för vissa gruppmedlemmar. skydd för de enskilda

försäkrade bör därför föreskrivas en

uppsägningstid, och bolaget bör

ha en skyldighet att meddela genast gruppmedlemmarna om situationen, vilket bl.a. får betydelse i om rätten till fortsätt-

fråga

ningsförsäkring.

Vad sedan den enskilde angår gruppmedlemmen bör han, i

överensstämmelse med den vi för de individuella

princip föreslagit personförsäkringarna, kunna när som helst

säga upp en frivillig gruppförsäkring för omedelbart upphörande för sin och medförsäk-

rades del. En sådan rätt framstår som ett

viktigt skydd för en

gruppmedlem bl.a. när han vid inte har

reservationsanslutning

avböjt försäkringen i tid (jfr avsnitt 17.3 - Vid ovan). obligatorisk

försäkring kan det däremot inte bli tal om rätt till individuell

någon

uppsägning. Är den försäkrade

missnöjd exempelvis med att medlemsavgiften i en förening delvis används till försäkringspremie,

får han ta upp saken inom

föreningen. Det är då fråga om en

associationsrättslig konflikt, vilken som nämnt faller utanför

lagförslagets område (se avsnitt 7.2).

Andra problem när

uppkommer bolaget vill säga upp försäkring-

en. Till en är att märka situationen när

början bolaget inte längre vill

meddela försäkring i Med för gruppen fråga. hänsyn till de enskilda

försäkrades trygghet bör en av som inte

uppsägning bolaget, grundas

på något av de kontraktsbrott från de försäkrades sida som anges i lagen, få verkan för dem först vid

försäkringstidens utgång.

Försäkringsbolaget bör alltså inte ha att

möjlighet säga upp

försäkringen i förtid, utan en uppsägning får gå ut att

på försäkringen

inte skall förnyas. En sådan torde inte

regel innebära någon

nämnvärd olägenhet från

försäkringsbolagens synpunkt med tanke

de korta avtalstider på oftast ett år - som brukar vid

gälla

gruppförsäkring. Att bolaget gör förbehåll om att sådan

försäkring

skall kunna i förtid lär i vara

upphöra dag ovanligt, och något större

behov av detta lär utom vid

knappast föreligga väsentliga kontrakts-

brott bl.a. avsnitt 17.6 - (jfr nedan). Inte heller bör ha

bolaget

möjlighet att ändra villkoren under

löpande försäkringstid. Änd-

i

432Allmänmotivering till 9 kap.

vid behov i samband med förnyelse av

ringar får genomföras

försäkringen.

Vad förfarandet vid av gruppavtalet, framstår

angår uppsägning

det som önskvärt att i lagtexten ange någon som bolaget kan rikta till, med tanke de svårigheter som finns att avgöra

uppsägningen på

vem som i olika företräder Enligt vår mening sammanhang gruppen. i den ende för är medkontrahenten gruppavtalet representant vidare att bestämma. får motparten som utan går Uppsägningen denne är ett företag eller en alltså ställas till (som vanligen

organisation).

Vid sidan härav ter det emellertid motiverat med ett särskilt

sig

för den försäkrade, i vart fall när en frivillig försäkring sägs

skydd

I litteraturen Roos s. 200) och i det norska

upp för upphörande. (se

har här av innebörd att ansvaret

betänkandet föreslagits regler

att den enskilde har först efter det gruppmedlemmen

upphör

i det norska att han på annat sätt varslats; därmed jämställs förslaget förhållandet I och för skulle det vara har fått reda på (§ 10-6). sig att här föreskriva en rätt till personligt meddelande önskvärt för alla försäkrade något som skulle

åtminstone gruppmedlemmar,

och även deras medförsäkrade, får garantera att dessa, vanligen om den situation som En sådan princip synes

vetskap uppkommit.

emellertid svår att (jfr avsnitt 17.2 ovan). Bolaget

upprätthålla

inte bara vid utan även ibland vid frivillig

saknar obligatorisk

kännedom om och adress.

försäkring gruppmedlemmarnas person

därför att anse uppsägning få Också i detta läge ter det sig nödvändigt att ett meddelande om sänds rättsverkan redan genom uppsägningen sätt för de försäkrades kännedom. (Jfr det

på ändamålsenligt

finländska förslaget 9 kap. 2 §.) som vill få en att

Ett försäkringsbolag, frivillig gruppförsäkring

skall alltså hos den som upphöra, inte bara säga upp försäkringen utan också se till att ett meddelande distribueras

ingick gruppavtalet

bland medlemmarna Har bolaget anledning att tro att dess i gruppen. det eller den som slutit

kontaktman inom företag organisation

inte kommer att klara av distributionen eller är ovillig

gruppavtalet

av detta se till att att ombesörja meddelanden slag, får bolaget av annonser i distributionen sker på annat vis. Man kan använda sig eller eller ge meddelan-

en personal- organisationstidning personliga eller arbetsplats är

den till medlemmarna, om deras bostadsadresser kända. Sker inte på godtagbart sätt, riskerar bolaget

uppsägningen

Men om meddelandet faktiskt att den inte kan åberopas av bolaget. saknar om hur avsändandet

har nått gruppmedlemmarna, frågan

skett naturligtvis betydelse.

Mera tveksamt kan det synas, om även vid obligatorisk försäkring bör söka varsla de enskilda om för upphörande.

bolaget uppsägning

dessa inte i avtalet, och de kan ibland ha ett oklart

Här har ju deltagit

begrepp om den försäkring som gäller för dem. En liknande

regel

som vid frivillig försäkring synes emellertid vara värdefull för att tillgodose de försäkrades kan metoderna att

trygghet. Naturligtvis

söka nå de försäkrade bli annorlunda i detta fall; det räcker

emellertid med att tillvägagångssättet framstår som ändamålsenligt,

och det lär inte heller här vara svårt att i finna sådana sätt

praktiken

att underrätta de försäkrade. Vi har funnit skäl tala för

övervägande

samma regel för all

gruppförsäkring.

Det synes tillräckligt att de meddelanden som sålunda skall utgå från bolaget riktas till de försäkrade gruppmedlemmarna. Dessa får sedan antas underrätta sådan närstående som är medförsäkrade om den förändrade situationen.

Det är tänkbart att bolaget bara vill få att för

försäkringen upphöra

vissa gruppmedlemmars del, sådana som slarvat med

exempelvis premiebetalningen eller lämnat oriktiga uppgifter om sina förhållan-

den. I så fall är det att försöker nå den

naturligtvis väsentligt bolaget

enskilde gruppmedlemmen med ett meddelande. Detta bör

rimligen

tillställas honom personligen, på den adress som bolaget har

tillgänglig eventuellt det företag där han arbetar. En allmän regel om sådant personligt meddelande har i

intagits lagtexten (9 kap.

20 §). Situationen torde inte uppkomma där medlemmen är helt anonym - då finnsmdet för att

naturligtvis ingen anledning bolaget

behandla honom annorlunda än andra i gruppen - och den lär därför över huvud taget sakna aktualitet vid - Som

obligatorisk försäkring.

framgår av fortsättningen blir bestämmelsen också i andra

tillämplig

situationer än som nu har behandlats.

Den enskilde gruppmedlemmens kan också

försäkringsskydd

upphöra att gälla på den att han inte tillhör

grund längre gruppen, antingen han lämnar den frivilligt eller av någon anledning blir

nödsakad till detta; han går Lex. ur den förening som ordnat försäkringen eller måste sluta sin anställning. Detta medför att även medförsäkrade mister sitt skydd. Även om

försäkringsförhållandet

på detta sätt upplöses på gruppmedlemmens initiativ, kan det synas rimligt att han också i denna situation får en viss frist för att ordna

sina försäkringsförhållanden på annat vis.

Ett utträde ur gruppen kan ha många anledningar, och man kan inte utgå från att med till medlemmen

hänsyn omständigheterna själv

bör stå sitt kast, när det Gällande

gäller försäkringsskyddet.

gruppförsäkringsvillkor brukar här innehålla bestämmelser om ett efterskydd, som tillämpas i flertalet utträdesfall. Det kan diskuteras vad som utgör ett lämpligt rådrum också i detta läge. Den norska kommittén har ansett en tid av en månad Vi har

tillräcklig.

emellertid, med tanke bl.a. på fall då en måste lämna

gruppmedlem

sin anställning utan att få nytt arbete, ansett böra utsträckas

skyddet

till tre månader - samma

frist som vi föreslår för att han skall begära

434 till 9 sou 1986:56

Allmänmotivering kap.

fortsättningsförsäkring (jfr nedan). - Liksom när det gäller sådan

är det emellertid rimligt att bolaget får göra förbehåll om

försäkring

att efterskyddet inte skall när gruppmedlemmen fått eller

gälla, uppenbarligen kan få motsvarande skydd på en ny arbetsplats eller i

en ny Då en förlängning av ansvaret inte någon

förening. fyller

funktion. - Det torde därför bli så i

angelägen knappast vanligt

att blir aktuellt mer än under en kort

praktiken efterskyddet

som bör medföra att kostnaderna för detta blir

övergångstid, något obetydliga.

ansvar skall alltså i fortsätta att gälla under minst

Bolagets princip

tre månader. Vill bolaget slippa att räkna med premie under del av en månad, finns det naturligtvis inget som hindrar att man i villkoren föreskriver att försäkringen i stället upphör i och med utgången av

- anser vi inte det finnas tredje månaden efter utträdet. Däremot

några tillräckliga skäl för ett efterskydd, när en gruppmedlem vid

lämnar försäkringen men står kvar i gruppen; han

frivillig försäkring

stannar t.ex. sitt arbete i det företag som försäkringen omfattar.

Man kan då säga att bristen på skydd är

på goda grunder

I allmänhet ter sådan skyddsregel inte heller

självförvållad. sig någon

motiverad, när bolaget uppsäger försäkringen på grund av kontraktsbrott från den enskildes sida, t ex. när han åsidosatt upplysningsplikten. (Om försummad premiebetalning, jfr dock avsnitt 17.6

nedan.) I försäkringsvillkoren brukar finnas regler om gruppmedlemmar-

nas rätt att under vissa förutsättningar utan hälsoprövning få teckna fortsättningsförsäkring, individuell eller kollektiv, för den händelse

försäkringen upphör genom att gruppavtalet träder ur kraft eller

_ gruppmedlemmen utträder ur gruppen. På detta sätt minskar risken för att en försäkrad, vars hälsa försämras under försäkringstiden, helt ställs utan villkoret kan sägas innebära en

försäkringsskydd;

form av för den enskilde. av denna förmån för

optionsrätt Betydelsen

gruppmedlemmen betonades redan vid 1961 års ändringar i lagen om

försäkringsrörelse (se prop. 1961:171 s. 191 f). Man kan fråga om det finns någon anledning att införa tvingande

regler i lagen om att den försäkrade skall kunna begära också ett skydd av detta slag. Det skulle kunna invändas, att man i så fall ger

regler om själva den försäkringsprodukt som bolaget skall tillhanda-

hålla, något som vi i stort sett velat undvika när det gäller individuell

försäkring (jfr avsnitt 7.1 ovan). Å andra sidan gäller det ett skydd

som stämmer väl med praxis och som är direkt sammankopplat med

om upphörande av den försäkringen. Med reglerna ursprungliga

hänsyn härtill synes det motiverat att avvika från vår principiella

till om Även om möjligheten till

inställning regler produkten.

-

fortsättningsförsäkring lär utnyttjas i relativ liten utsträckning

något som kan sammanhänga med att denna försäkringsform många

gånger är ekonomiskt mindre fördelaktig än den vanliga gruppför-

säkringen - anser vi den utgöra en kompletterande förmån av vikt från social synpunkt. Särskilt gäller detta vid livförsäkring, men också rätten att fortsätta sjuk- eller olycksfallsförsäkring kan ha värde när den försäkrade skulle sakna rätt att nyteckna en försäkring på grund av försämrad hälsa. Vissa villkor ger redan i en sådan

dag

rätt.

Vi har därför stannat för att man bör ta in om

regler fortsättnings-

—~ som skett också i de finländska och norska

försäkring i lagen något lagförslagen (9 kap. 4 § respektive § 10-7). I enlighet med vad som

gäller enligt nuvarande praxis bör en sådan rätt att begära fortsättningsförsäkring också tillkomma medförsäkrade. Vidare bör de försäkrade ha samma förmån vid obligatorisk försäkring; här framstår skyddet som minst lika angeläget som annars. Fortsättningsförsäkringen bör regleras av de bestämmelser som gäller

individuell försäkring respektive gruppförsäkring, beroende på dess

art; det senare alternativet har dock knappast aktualitet i dag. I detta avseende har bolaget frihet, förutsatt att skyddet är likvärdigt.

Rätten till fortsättningsförsäkring bör emellertid inte

gälla

generellt. På liknande sätt som då det gäller efterskydd ter en

sig

regel härom inte angelägen, om den försäkrade har fått annat i

skydd

samma avseende, t.ex. genom att han gått över till ett annat

företag

där försäkringsskyddet är ordnat på motsvarande sätt. I en sådan situation finns det inte skäl att

tillräckliga genom tvingande lagstiftning dessutom ge honom rätt till en fortsättningsförsäkring på grund av den tidigare gruppförsäkringen. Detta synes knappast

heller rimligt när han visserligen inte skaffat sig ett motsvarande skydd men uppenbarligen kan få detta, t.ex. genom att gå med i en

gruppförsäkring på den nya arbetsplatsen; också i detta läge bör han

kunna reda utan rätt till - står

sig fortsättningsförsäkring. Slutligen

det klart att vid vissa försäkringstyper, t.ex. försäkring mot risker vid

idrott av visst slag, låneskyddsförsäkring och vissa försäkringar för

lantbrukare, en fortsättningsförsäkring inte passar (jfr om vissa

ytterligare undantag avsnitt 17.9 nedan). Bolaget bör ha möjlighet

att i sådana fall göra förbehåll om att de berörda reglerna inte skall tillämpas. Man kan diskutera om alls är

fortsättningsförsäkring

angelägen när den försäkrade på eget initiativ lämnar

försäkringen,

trots att han fortfarande tillhör Att han skulle föredra

gruppen. denna dyrare försäkringsform framför att vara ansluten

till gruppförsäkring ter sig dock sannolikt, och för

föga någon undantagsregel

denna situation framstår därför inte som

påkallad.

Den information som bolaget enligt vad som förut utvecklats

(avsnitt 17.2) skall ge till gruppmedlemmarna under försäkringstiden

bör självfallet innehålla upplysningar också om rätten till fortsätt-

ningsförsäkring. En påminnelse härom kan vidare vara naturlig i

samband med av försäkringen från bolagets sida. En

uppsägning

bestämmelse om detta har upptagits i lagen.

De nu behandlade reglerna har tagits in i 9 kap. 8-13 §§ lagförslaget.

17.5 av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

Sammanfattning: De bestämmelser om upplysningsplikt, symtomklausuler, fareökning och framkallande av försäkringsfallet som förordats för den individuella försäkringens del bör

kunna tillämpas också vid gruppförsäkring. Om väsentligen

någon annan än den försäkrade själv har lämnat oriktiga

till bör detta dock inte få åberopas mot den

uppgifter bolaget,

försäkrade.

Beträffande och framkallande av för-

upplysningsplikt, fareökning

säkringsfallet tillämpas i dag FAL:s bestämmelser också vid gruppförsäkring. Såvitt känt har det inte vållat några nämnvärda olägenheter att dessa tillkommit enbart med sikte på individuella försäk-

ringsavtal.

Att märka är dock att prorataregeln kan leda till mycket stränga resultat vid även mindre i den

grupplivförsäkring; oriktigheter

försäkrades upplysningar kan nämligen medföra att ansvaret faller bort på den grund att bolaget med kännedom om rätta förhållandet

inte skulle ha meddelat någon försäkring alls (jfr livförsäkringens

villkorsnämnds utlåtande nr 1/1980). Detta kan te sig särskilt

anmärkningsvärt med tanke på att upplysningsplikten här är utfor-

mad på sådant sätt att försäkrade med betydligt sämre hälsotillstånd

många gånger kan få försäkringsskydd utan att lämna oriktiga

uppgifter. De frågor som normalt kan förekomma är nämligen om den försäkrade är fullt arbetsför och om han varit viss tid

sjukskriven

under det senaste året, och svaren på sådana enkla frågor ger

inte alltid bild av risken - en

självfallet någon riktig allvarlig

kan latent eller tillåta arbete. Endast om den

sjukdom ligga

försäkrades svar ger befara sådan får han fylla i

anledning sjukdom

en hälsodeklaration. Inte sällan kan det detta sätt

utförligare på

synas bero på en slump om ersättning vägras på grund av åsidosatt upplysningsplikt eller tvärtom full utgår. Man kan sätta i

ersättning

fråga om inte sådana konsekvenser av prorataregeln borde direkt förhindras genom den nya Efter någon tvekan har vi

lagstiftningen.

dock funnit att stötande resultat bör kunna förebyggas av den

som vi föreslår 12.2.3). Genom att förenkla

skälighetsregel (avsnitt

det sättet får bolagen anses ha

upplysningsplikten på angivna

sou 1986:56 Allmänmotivering till 9 kap. 437

accepterat att hälsoprövningen inte leder till en fullt riktig bedömning. Ofta är det en rimligare lösning att bolagets ansvar bestäms på det mer nyanserade vis som sker vid individuell försäkring (se avsnitt 12.2.3 ovan). Branschen har också förklarat sig beredd att tillämpa

prorataregeln huvudsakligen på detta vis.

Under denna förutsättning synes det fullt möjligt att tillämpa också de nya regler vi föreslår för den individuella försäkringens del

vid frivillig gruppförsäkring, där i övrigt väsentligen samma synpunk-

ter gör sig gällande. Därvid bör observeras, att de bestämmelser som talar om - i

försäkringstagaren något som främst blir aktuellt fråga

om -

upplysningsplikten här avser den försäkrade gruppmedlem-

men (9 kap. 3 § lagförslaget). Att låta bestämmelserna i fråga

tillämpas också på uppgifter av den som ingår gruppavtalet skulle

däremot leda till föga rimliga konsekvenser. Den förenklade

riskprövning varpå gruppförsäkringen bygger avser i huvudsak den

försäkrades hälsotillstånd. Skulle i något fall en oriktig uppgift av annan person -— t.ex. av gruppmedlemmens arbetsgivare - ha haft

betydelse för försäkringsbolaget, bör det rimligen inte minska försäkringsersättningen så länge gruppmedlemmen var i god tro. Insåg medlemmen att bolaget fick felaktig uppfattning om risken,

kan saken annorlunda till - då kan förfarande i

ligga någon gång

strid med tro och anses för hans del. - På

heder föreligga

motsvarande sätt har vi funnit att oriktiga uppgifter som gruppmedlemmen lämnar om den medförsäkrade inte bör kunna mot

åberopas

denne. Också inom branschen synes man godta, att reglerna om

upplysningsplikt tillämpas endast vid oriktiga uppgifter från den

enskilde försäkrades sida.

Efter vad vi kunnat finna är det inte något behov av särregler för

frivillig gruppförsäkring när det gäller andra begränsningar av

försäkringsbolagets ansvar. Även vid obligatorisk gruppförsäkring måste man uppmärksamma frågan om rättsverkningarna av oriktiga riskupplysningar vid grupp-

avtalets ingående. Som förut framhållits (avsnitt 17.1), anser vi oss inte kunna generellt behandla den försäkrade gruppmedlemmen eller den medförsäkrade som försäkringstagare vid dessa försäkringar. Samtidigt är det tydligt att uppgifter om risken normalt kan inhämtas bara från den som ingår gruppavtalet, inte av den försäkrade. De försäkrade saknar här ofta möjlighet att kontrollera

att försäkringsbolaget fått korrekta uppgifter. Försäkringsbeskedet ger bara på vissa punkter upplysning om bolagets förutsättningar för

försäkringen. Om man skulle tillämpa bestämmelserna i 4kap.

1-4 §§ på de uppgifter som lämnas av den som ingår gruppavtalet,

kunde det leda till klart obilliga resultat.

Emellertid synes det inte att den konstruktion vi

nödvändigt

förordar leder till sådana konsekvenser. Det lär inte vara särskilt

438 Allmänmotivering till 9 kap.

vanligt att oriktiga riskupplysningar förekommer i samband med att gruppavtalet sluts, och enligt vad företrädare för försäkringsbranschen framhållit i kommittén anser man på försäkringshåll inte att det är behövligt eller ens rimligt att i denna situation åberopa oriktigheten mot en försäkrad som saknar skuld till denna. En tillämpning av de allmänna reglerna i 4 kap. påkallas tydligen inte av något mera vägande intresse för försäkringskollektivet. Under sådana förhållanden anser vi det inte möta några betänkligheter att i

slå fast, att eller ofullständiga uppgifter som lämnats av lagen oriktiga någon annan än den försäkrade inte kan åberopas av bolaget mot de försäkrade (9 kap. 14 §).

Över huvud taget grundas de enskildas rättigheter vid obligatorisk försäkring bara i begränsad utsträckning på uppgifter som lämnas om dem. Om det t.ex. gäller olika försäkringsbelopp beroende på den enskilde medlemmens ålder, anges detta direkt i villkoren och försäkringsbeskeden, men bolaget inhämtar inte uppgifter om de enskildas ålder.

Beträffande övriga regler om begränsningar av bolagets ansvar synes från individuell försäkring avvikande bestämmelser om obligatorisk gruppförsäkring vara obehövliga, liksom vid frivillig gruppförsäkring. Vi återkommer i den speciella motiveringen till några särskilda frågor om tillämpning av reglerna i 4 kap. vid gruppförsäkring.

17.6 Premien

Sammanfattning: Också vid gruppförsäkring bör den försäkrade skyddas mot följden av underlåten premiebetalning genom regler om betalningsfrister och återupplivning. För att gruppmedlemmen skall få möjlighet att bevara sitt försäkringsskydd i sådana fall skall bolaget sända meddelande om uppsägningen till honom själv, oavsett vem som skall betala premien enligt gruppavtalet.

Betalning av premien ordnas på växlande sätt vid de olika typerna av gruppförsäkring. Vid obligatorisk betalas premien t.ex. av

försäkring arbetsgivare eller fackförbund. Även vid försäkring, där

frivillig medlemmarna själva står för premien, är det att någon annan

vanligt ombesörjer inbetalningen till försäkringsbolaget. Allt oftare sker detta genom löneavdrag eller genom avdrag från ett bankkonto, antingen direkt till försäkringsbolaget eller till gruppföreståndaren, som sedan redovisar hela den samlade premien till bolaget. Över huvud taget är det sällsynt att bolaget säger upp försäkringen på grund av andra premiedröjsmål än varaktig underlåtenhet att betala försäkringen.

De bestämmelser vi föreslår om premiebetalningen vid individuell

försäkring bygger på huvudsynpunkten att försäkringstagaren, som

här förutsätts själv betala premien, trots dröjsmål med denna skall ha en möjlighet att reda upp situationen genom en försenad inbetalning. I detta syfte har vi gett vissa bestämmelser om betalningsfrister samt om krav och meddelanden till försäkringstagaren för att han även sedan försäkringen uppsagts skall kunna bevara sitt försäkrings-

skydd. Också vid frivillig gruppförsäkring bör det rimligen finnas en

för den som närmast berörs av en - här den

möjlighet uppsägning

försäkrade gruppmedlemmen - att behålla sitt skydd genom att själv erlägga premien eller tillse att denna snarast betalas. Särskilt viktigt är att han får vetskap om att betalningen har uteblivit, när denna sköts av någon annan än honom själv. Har en arbetsgivare eller gruppföreståndare av slarv eller annan anledning underlåtit att

erlägga den premie som belöper på gruppmedlemmen bör denne

själv kunna ingripa och betala det försenade beloppet. Som framhållits i litteraturen bör ett fel av en sådan mellanhand i princip inte gå ut över de försäkrade (jfr Roos s. 209 f; Hellner, Selected Essays s. 191 f).

Det nu sagda avser inte det första kravet på premien. Det är

naturligt att premiekrav sänds till den som enligt gruppavtalet skall

sköta -

premiebetalningen arbetsgivare, organisation, gruppföre-

ståndare eller annan. Att framställa kravet hos den försäkrade

gruppmedlemmen själv kunde naturligtvis medföra praktiska olä-

— för för - och en

genheter övrigt även försäkringstagarsidan

bestämmelse härom ter sig dessutom mindre behövlig, om medlemmen i varje fall kan räkna med att personligen få kännedom om en

senare uppsägning. När det gäller uppsägning på grund av premiedröjsmål får man se

saken på annat sätt. Inte heller här synes det emellertid möjligt att föreskriva, att uppsägningen ovillkorligen måste göras hos medlemmen själv. En sådan bestämmelse kunde medföra betydande

praktiska problem för bolaget, när detta inte för någon förteckning över Uppsägningen kan då bara genomföras gruppmedlemmarna.

med hjälp av eller annan som har tillgång till en

gruppföreståndare sådan förteckning.

Av sådana skäl har vi funnit, att också i detta fall uppsägningen bör ske dels hos den som ingått gruppavtalet med bolaget, dels genom

meddelande som avsänds på ändamålsenligt sätt för gruppmedlem-

mens kännedom. Om meddelandet bara avser försäkringen för en viss gruppmedlem, bör det dock ställas till honom personligen på hans bostadsadress eller arbetsplats, enligt den allmänna regel som vi förordar (se avsnitt 17.4 ovan); också i detta fall skall dock

uppsägning göras även hos den som har ingått gruppavtalet.

Kan man inte lita att meddelandena medlemmar på till gruppens kommer fram genom den som skulle

ombesörja premiebetalningen,

t.ex. därför att han misstänks ha blir det också

förskingrat pengarna,

annars nödvändigt att använda andra i metoder, såsom annonsering en förbundstidning om det gäller av

uppsägning många gruppmed-

lemmar eller meddelande som sänds till om

personligt varje medlem,

bolaget kan få adressuppgifter. Ett sådant meddelande är över huvud taget det säkraste sättet för att få

bolaget uppsägningen godkänd enligt den föreslagna regeln.

Vad sedan gäller att

försäkringstagarens möjligheter åberopa

sådana personliga ursäkter för som

premiedröjsmålet sjukdom,

frihetsberövande, utebliven lönebetalning och liknande avsnitt

(jfr

13.1) kan dessa skyddsregler ibland vara av värde för

gruppmedlem-

men och hans medförsäkrade. Vi har funnit det rimligt att de gäller också vid frivillig sådan bör

gruppförsäkring. Uppsägning på grund

alltså få verkan först en vecka efter det att hindret fallit dock bort, under alla förhållanden sedan tre månader från den annars

gått medgivna fristens utgång.

Som framgått är det en av viss att

invändning praktisk betydelse,

dröjsmålet berott av annan än den försäkrade

på försumlighet någon

gruppmedlemmen - t.ex. Här har vi funnit en

gruppföreståndaren.

liknande reglering lämplig. får verkan först en vecka

Uppsägningen

efter det att gruppmedlemmen fått reda i på att premien inte betalats tid; sedan tre månader gått från fristens bör dock under alla

utgång, omständigheter uppsägningen gälla. En gruppmedlem som ägnar

sina försäkringsförhållanden intresse måste antas efter denna

något

tid på något sätt ha fått reda vad som inträffat. - På detta vis bör

man enkelt kunna komma till rätta med de allra flesta fall där försäkringen enligt avtalet skall betalas av annan någon än gruppmedlemmen. Bolaget får alltså kännedom

styrka gruppmedlemmens

om dröjsmålet, om man inte vill avvakta tremânadstidens

utgång.

Även i dessa fall kan man vänta att sig bolaget reagerar sent, om inte hela gruppens premie uteblir. Mestadels kommer därför gruppmedlemmen i realiteten att ha betydligt tid för

längre på sig betalningen än lagen anger. Vad som nu sagts avser frivillig gruppförsäkring. Vid obligatorisk

försäkring är situationen något annorlunda. Här sköts

premiebetal-

ningen alltid av en företrädare för gruppen, och det blir inte om

fråga

inbetalning enbart av den premie som en viss försäkrad.

belöper på

Att kräva kännedom om hos den enskilde

styrkt dröjsmålet

gruppmedlemmen framstår då inte som realistiskt. - Även här bör

meddelande om uppsägning sändas sätt för de

på ändamålsenligt

försäkrades kännedom; därmed får dessa att snarast

möjlighet

reagera, om det företag eller den organisation som tillvaratar gruppens intressen skulle missköta Man får emellertid räkna med

sig.

till 9

Allmänmotivering kap. 441

att en enskild försäkrad i fall saknar att få till stånd

många möjlighet

en betalning av hela den uteblivna ens

premien (eller återupplivning,

jfr nedan). Med tanke på detta har vi funnit det att åtminstone

rimligt

ge den försäkrade, som ju normalt inte kan lastas för dröjsmålet, en motsvarande rätt till som i andra fall där

fortsättningsförsäkring

försäkringen upphör (jfr 17.4). Detta blir av särskilt när betydelse

den försäkrades hälsa försämrats så att han saknar att få

möjlighet

likvärdig individuell av Vi föreslår en

försäkring vanligt slag.

bestämmelse med detta innehåll. Det kan synas tveksamt om regler av

angående återupplivning försäkringen bör ges ens vid frivillig gruppförsäkring. Vissa praktiska

komplikationer kan uppkomma bl.a. när större delen av en grupp upphör att betala premien. Också annars torde

återupplivning passa

mindre väl vid vissa Med tanke den summariska

försäkringar. på

riskprövning som förekommer vid och till de

gruppförsäkring

obetydliga kostnader som en här medför framstår över

nyteckning

huvud taget en som mindre från den

återupplivningsrätt angelägen

försäkrades synpunkt än vid individuell Å andra sidan

försäkring.

förutsätts i vissa att en kan

gruppförsäkringsvillkor återupplivning

ske, och bolaget bör kunna skydda sig mot att gruppen blir för liten genom de villkor i som tar sikte denna situation. Vi har

övrigt på

stannat för att låta bestämmelser om även

återupplivning gälla på

gruppförsäkringens område, oavsett vilket slag av försäkring det är

fråga om. Av skäl är det emellertid att

praktiska nödvändigt

återupplivning av obligatorisk försäkring tillåts endast för hela gruppen; en av är inte heller

uppdelning premien för gruppen möjlig

i detta läge. - Vidare bör kunna om att rätt till bolaget göra förbehåll återupplivning inte skall föreligga, om förbehållet av

påkallas

försäkringens beskaffenhet eller andra särskilda skäl - t.ex. grup-

pens sammansättning. Ytterligare ett undantag får göras från

återupplivningsreglerna,

nämligen när det medförsäkrade. Det är tänkbart gäller att gruppmedlemmen inte är så mån om att han vill

skyddet återuppliva det,

men att den medförsäkrade har motsatt inställning. Av

försäkrings-

tekniska skäl är endast för medförsäkrade svår att

återupplivning

genomföra. En godtagbar är vår att den

lösning enligt mening

medförsäkrade också vid kan få rätt till

frivillig gruppförsäkring

fortsättningsförsäkring ofta ett dyrare skydd, som dock i vissa fall kan vara av värde.

De nu berörda reglerna har in i 9 15-18 §§ i

tagits kap. lagförsla-

get.

442 Allmänmotivering till 9 kap. sou 1986:56

17.7Förfoganden över försäkringen

Sammanfattning: I stort sett bör liknande regler gälla om förfoganden över gruppförsäkring som när det gäller individuell försäkring. Vid gruppförsäkring är det dock genomgående den försäkrade som skall ha rätt och förfoga över försäkringen. - Vi anser att det vid gruppförsäkring finns goda skäl att godta ett förmånstagarförordnande som görs genom allmänna - som i är Försäk-

försäkringsvillkor något dag vanligt. ringsbolagen bör vid dessa försäkringar ha rätt att i villkoren förbjuda överlåtelser och pantsättning av rätten enligt försäkringen.

För närvarande tillämpas FAL:s regler om förmånstagarförordnande av försäkringstagaren på gruppmedlemmarnas förfoganden av samma slag, fast reglerna i vissa hänseenden synes mindre väl

—— de förekommande förenliga med praxis bl.a. när det gäller vanligt generella förmånstagarförordnandena i villkoren. De bestämmelser rörande förmånstagarförordnanden som vi förordat tidigare (avsnitt 14) ter sig i väsentliga hänseenden lika lämpliga vid frivillig gruppförsäkring, under förutsättning att reglerna om försäkringstagaren även på denna punkt gäller den försäkrade gruppmedlemmen. Ur dennes är situationen helt densamma som om han haft

perspektiv en individuell försäkring. Motsvarande synpunkter framträder när det gäller förfoganden av medförsäkrade. Som tidigare sagts (avsnitt 17.1) bör i enlighet med nuvarande praxis även dessa få disponera över för egen del, framför allt genom att insätta

försäkringen förmånstagare. I detta hänseende bör de alltså likställas med försäkringstagare. Samma princip bör av naturliga skäl tillämpas även i övrigt i fråga om rätten till utfallande belopp; den medförsäkrade skall givetvis ha rätt att själv uppbära ersättning ur olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring i händelse av skada eller sjukdom.

Också vid obligatorisk försäkring ter det sig rimligt att den försäkrade får förfoga över försäkringen, i första hand genom förmånstagarförordnande, såvitt försäkringen gäller på hans person. Även detta stämmer med försäkringspraxis.

Från försäkringshåll har framhållits värdet av att bolaget liksom nu kan inta ett förmånstagarförordnande i de allmänna försäkringsvillkoren - som inte skulle tillåtas de

en typ av förordnanden enligt

reglerna om individuell försäkring. Betydelsen av ett föreslagna sådant förordnande minskar visserligen om man, som vi föreslår, inte tillmäter förmånstagarförordnande så stor rättslig betydelse i fråga om mot eller i skattehänseende. Med den

skyddet borgenärerna förordade regeln om fördelning av försäkringsbeloppet när förord-

nande saknas (avsnitt 14.3.4) kommer vidare efterlevandeskyddet

att ordnas på ett sätt som torde stämma väl med de försäkrades

genomsnittliga intressen. Särskilt i fall där gruppmedlemmens arbetsgivare eller organisation ombesörjer och åtminstone delvis

bekostar försäkringen kan det dock synas rimligt, att den som sluter

gruppavtalet också får ett visst inflytande på försäkringsbeloppets

fördelning; av sociala skäl kanske en speciell kategori av efterlevande, t.ex. en sambo, anses behöva ett bättre skydd än den nämnda subsidiära fördelningsregeln ger. Härtill kommer att ett system med enbart individuella förordnanden medför vissa extra kostnader för bolaget, vilka i sista hand drabbar kollektivet. Som förut framhållits är värdet av en billig administration ett av vikt för

argument gruppförsäkringens del. Vi anser därför att den nuvarande möjligheten att inta i bör

förmånstagarförordnande försäkringsvillkoren behållas vid både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring. - Det

står emellertid klart att ett vanligt skriftligt förordnande av gruppmedlemmen eller den medförsäkrade bör ta över ett villkorsförordnande, oavsett när det individuella förordnandet tillkommit.

Om ett villkorsförordnande godtas som ett giltigt förmånstagarförordnande, uppkommer frågan om detta bör tolkas på samma vis som ett individuellt förordnande. Den försäkrade har inte som

ju något

helst inflytande på ett villkorsförordnande och detta bara

godtar

genom att ansluta sig till försäkringen; vid gör

obligatorisk försäkring

han inte ens detta. Det är att i ett sådant inte fästa

naturligt läge

någon vikt vid vad den försäkrade för egen del kan ha läst

egentligen

in i förordnandets text. Å andra sidan bör det inte heller ha

någon betydelse hur parterna i gruppavtalet har sett på frågan, om detta

inte har kommit till uttryck i förordnandet. En objektiv tolkning bör alltså vara det avgörande. Man får ställa hur en normal

frågan,

försäkrad haft anledning att förordnandets och

uppfatta ordalag,

bestämma dess innebörd i enlighet härmed.

Det kunde förefalla mera tveksamt om den angivna objektiva

tolkningen är motiverad också vid obligatorisk gruppförsäkring. Vid

frivillig gruppförsäkring kan det sägas att villkorsförordnandets

utformning utgjort en av förutsättningarna för att gruppmedlemmen anslutit sig till försäkringen, men någon sådan anslutning sker ju inte

vid obligatorisk Också då bör emellertid den enskilde

försäkring.

försäkrade ha rätt att lita på att villkoren i en så viktig fråga som vilka efterlevande försäkringen skyddar bild av Om han

ger en riktig läget.

inrättar sig efter förordnandet och t.ex. från att hans barn är

utgår

tillgodosedda på det sätt han önskar, skall inte hans planer kullkastas genom att okända faktorer - t.ex. avsikter eller

gruppföreträdarens

-

gängse försäkringspraxis påverkar försäkringsbeloppets fördel-

ning. Till detta kommer att en objektiv är

tolkning självfallet ägnad

att förenkla skaderegleringen, förutsatt att förordnandet är klart

formulerat. Regeln är alltså motiverad vid alla av

slag gruppförsäkring.

I enlighet med det sagda har vi i bestämmelsen om villkorsförordnanden markerat en viss olikhet mot tolkningen av individuella förordnanden: vissa allmänna tolkningspresumtioner i 6 kap. 5 och 6 §§ skall gälla bara om ”inte annat framgår av förordnandet”

(9 kap. 19 §; jfr 6 kap. 4 §). Vad gäller andra förfoganden än förmånstagarförordnande över försäkringen har i praktiken överlåtelse och pantsättning av den

försäkrades rätt enligt gruppförsäkring visat sig medföra administrativa och rättsliga problem. Om försäkringen senare ändras i olika avseenden, kan det uppstå tveksamhet om det fortfarande är fråga

om ”samma försäkring”, dvs. om den försäkring som avsågs med

överlâtelsen eller pantsättningen finns kvar eller har upphört och ersatts av en annan försäkring (se vidare i avsnitt 19.1.2). Om många medlemmar i t.ex. en föreningsgrupp överlåter sina rättigheter, anses det också - som dock utanför den

uppstå svårigheter ligger föreslagna lagstiftningen - i fråga om gruppens att fatta möjligheter beslut exempelvis om uppsägning av gruppavtalet. Vid obligatorisk

försäkring kan vidare den som har ordnat försäkringen ofta med fog invända att hans avsikt med att ordna ett försäkringsskydd för gruppen aldrig var att låta försäkringen utnyttjas på detta sätt. Av sådana skäl finner vi att öppna en för

rimligt möjlighet försäkrings-

bolagen att genom en klausul i sina allmänna villkor hindra

överlåtelse och pantsättning av rätten enligt försäkringen.

Rätten att förfoga över försäkringen och att uppbära utfallande

belopp framgår av 9 kap. 3 § tredje stycket. Övriga regler om förfoganden över gruppförsäkring har tagits in i 9 kap. 19 §.

17.8Utmätningsskydd, skadereglering m.m.

Sammanfattning: Vid gruppförsäkring kan tillämpas samma

regler om skydd mot borgenärer och om utbetalning av försäkringsbeloppet m.m. som vid individuell försäkring. I

fråga om borgenärsskyddet bör även medförsäkrad anses som

försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans person.

Vad angår de tidigare (avsnitt 15) föreslagna reglerna om skydd mot borgenärerna, gör sig samma synpunkter gällande i fråga om

gruppförsäkring som vid individuell försäkring. Att den försäkrade

gruppmedlemmen härvid bör likställas med försäkringstagaren ter sig helt naturligt både vid frivillig och obligatorisk försäkring. Med

hänsyn till att den medförsäkrade får förfoganderätt över försäkringen, såvitt den avser honom, framstår det vidare som konsekvent att

sou 193656 Allrriänmotivering till 9 kap. 445

också behandla honom som försäkringstagare när det gäller borge-

närsskyddet. Det kan anmärkas att de begränsningar i utmätningsfriheten under

försäkringstiden, som skall gälla beträffande livförsäkringar (avsnitt

15.2), inte torde få någon betydelse beträffande grupplivförsäkring; premiebetalningsvillkor torde det inte finnas

med hänsyn till gängse

någon möjlighet att utmäta sådana försäkringar enligt lagförsla-

get.

Även de regler som föreslagits rörande utbetalning av försäkringsoriktiga uppgifter m.m. efter försäkringsfallet och preskripbelopp,

tion torde utan vidare kunna på gruppförsäkring. I detta

tillämpas

skede framträder inte något av de särdrag som fått motivera speciella regler om sådana försäkringar.

17.9 för vissa slag av gruppförsäkring Särregler

Sammanfattning: Ibland avtalas att gruppförsäkringar skall

gälla endast kort tid eller att de skall ge skydd åt besökande i viss lokal eller liknande. Vi föreslår att vissa av gruppförsäk-

ringsreglerna inte skall gälla för dessa slag av försäkringar.

Den föregående diskussionen har rört de mera ordinära av

typer gruppförsäkring som gäller under en längre tid för en grupp personer med vissa utmärkande drag. Det förekommer emellertid också gruppförsäkringar som på ena eller andra sättet så klart

skiljer sig

från att man kan sätta i fråga, i vad mån de här

normaltypen

diskuterade reglerna alls bör tillämpas på dem.

Detta gäller till en början vissa kortvariga gruppförsäkringar, t.ex.

sådana som meddelas bara för deltagande i en viss resa eller i en viss idrottstävling, eller för medverkan i annan fritidsverksamhet under en begränsad tid. De problem rörande meddelanden om

uppsägning, efterskydd, förnyelse av försäkringen och fortsättningsförsäkring

som har berörts i det föregående har ringa betydelse vid dessa

försäkringar. I många fall, t.ex. i fråga om efterskydd, skulle de

bestämmelser vi föreslår leda till föga rimliga resultat. Likaså skulle

återupplivning efter premiedröjsmål normalt sakna i dessa mening

fall, och över huvud taget är det anledning att bara ge gruppen ett

minimiskydd vid uppsägning på sådan grund. Inte heller i om fråga

information ter det sig i dessa fall motiverat att ålägga försäkrings-

bolagen lika långtgående förpliktelser som vi här har förordat för

gruppförsäkring i allmänhet. Avtalet tillkommer ofta under sådana förhållanden att information till gruppens medlemmar är svår att ge; den enda kontakt bolaget har med gruppen får gå genom

gruppens företrädare, och under försäkringstiden saknar också information

genom honom betydelse.

Också i fråga om en annan särpräglad gruppförsäkringstyp framträder sådana synpunkter. Det gäller försäkringar som avser

besökande i olika lokaler, t.ex. varuhus, eller på vissa ofta riskabla områden och avser att skydda dem mot olycksfall under vistelsen där; om ansvarsförsäkring är det dock inte fråga, eftersom försäk-

ringen gäller oberoende av skadeståndsskyldighet för innehavaren.

Här är gruppens medlemmar inte alls kända i förväg, och de enskilda medlemmarna har i allmänhet inte ens kännedom om försäkringens existens förrän försäkringsfall inträffar. Det står klart att information till gruppens medlemmar dessförinnan knappast har någon mening

och att skyddsregler med sikte på uppsägning av försäkringen även

här saknar nämnvärt intresse. Det kunde t.o.m. diskuteras om det alls finns skäl att behandla dessa försäkringar som gruppförsäkring. Att låta dem för individuella försäkringar är dock inte

följa reglerna

heller lämpligt, och i vissa särskilda avseenden - främst då det gäller situationen efter det att har inträffat - bör tvingande

försäkringsfall regler gälla till de försäkrades skydd. Enligt vår mening är det naturligt att de tvingande reglerna för gruppförsäkringar endast i begränsad utsträckning tillämpas på försäkringar av dessa båda slag. Konstruktionen av försäkringsavta-

let bör vara densamma som vid andra gruppförsäkringar; i regel är

det här fråga om obligatoriska försäkringar. De allmänna informa-

tionsreglerna har i vår lagtext fått en sådan utformning att de utan olägenheter bör kunna gälla också i dessa fall. Däremot bör någon

skyldighet att utfärda försäkringsbesked inte föreskrivas. Tvingande

regler om situationen i samband med uppsägning framstår som nämnt som obehövliga, men däremot bör gruppmedlemmarna här

liksom annars skyddas mot verkningarna av oriktiga upplysningar

från gruppföreträdarens sida. Ett visst rådrum bör också gälla vid

uppsägning på grund av premiedröjsmål, så att gruppens företrädare

kan behålla försäkringsskyddet genom att snarast betala premien. Bestämmelserna om förmånstagarförordnande bör vara desamma som vid annan gruppförsäkring; i praktiken är det framför allt

möjligheten till förordnande genom försäkringsvillkor som har

intresse. Det saknas skäl för en särreglering av skyddet mot

borgenärerna, fast utmätning av själva försäkringen för den försäk-

rades skulder framstår som helt opraktisk i dessa fall. Och rättsläget då försäkringsfall inträffat - både möjligheten att begränsa ansvaret

på grund av omständigheterna vid försäkringsfallet och den ersätt-

- bör motsvara vad som vid

ningsberättigades ställning gäller personförsäkring i allmänhet.

I 9 2 § har vi infört en som inskränker tillämpningen av

kap. regel

vad som nu har sagts, såvitt angår de

gruppförsäkringsreglerna enligt båda angivna formerna av gruppförsäkring.

sou 193656 Allmdnmotivering till 10 kap. 447

18Kollektivavtalsgrundad försäkring

till 10

Allmänmotivering kap.

18.1Tillämpningsområdet m.m.

Sammanfattning: För att de särskilda om ka-försäk-

reglerna

ring skall bli tillämpliga bör det krävas att försäkringen tecknas

av en arbetsgivare för hans anställda och att

försäkringsvillko-

ren följer ett kollektivavtal som villkoren hänvisar till. Vidare

skall försäkringen meddelas av ett som finns

försäkringsbolag

angivet i detta kollektivavtal. Däremot bör det inte ha

någon betydelse om den arbetsgivare som tecknar försäkringen är

bunden av kollektivavtal om -

något försäkring. I de stora ka-försäkringssystemen finns bestämmelser om ersättning till

anställda hos sådana som inte har tecknat försäk-

arbetsgivare

ring trots att de enligt kollektivavtal varit skyldiga att göra det.

Sådan ersättning bör jämställas med från ka-

ersättning försäkring.

Som anges ovan (avsnitt 7.3), har vi funnit att

personförsäkringsla-

gen bör innehålla ett särskilt kapitel om ka-försäkring.

Regleringen

skall markera ka-försäkringarnas i det

plats försäkringsrättsliga

systemet och ta de försäkrades intressen till vara i särskilt

viktiga

avseenden. Allmänt sett föreslår vi en mindre

detaljerad lagstiftning

för ka-försäkringarna, där vissa delar av avtalsomrâdet lämnas helt utan reglering. Liksom i om

fråga gruppförsäkringen (9 kap.

förslaget) blir tekniken en blandning av bestämmelser och

speciella hänvisningar till lagens tidigare kapitel (se 10 2 §). kap.

Den första frågan är vilka försäkringar som skall omfattas av

Eftersom den vi tänker oss i stor -

kapitlet. reglering utsträckning

fast inte - innebär

genomgående mindre långtgående krav på

försäkringsbolagen, kan frågan på ett sätt sägas vara vilka försäkringar som skall ”undgå” bestämmelserna i

de strängare lagens

tidigare kapitel. Försäkringar som anställningsförmân kan förekom-

ma i många former, men den särskilda här måste av

regleringen

praktiska skäl inriktas på de stora systemen.

r

448Allmänmotivering till 10 kap. sou 1986:56

Den första förutsättningen bör vara att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för hans anställda; i enlighet med nuvarande praxis bör försäkringen dock därutöver kunna gälla för andra personer med anknytning till verksamheten, t.ex. arbetsgivaren Vidare

själv.

måste det fordras att försäkringen grundas på ett kollektivavtal; som redan antytts, bör man enligt vår mening kräva att villkoren för försäkringen har fastställts i ett kollektivavtal. Med kollektivavtal avses enligt 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ett (skriftligt) avtal mellan en arbetsgivarorganisation eller en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation; avtalet kan alltså på arbetsgivarsidan ingås antingen av en enskild arbetsgivare eller av hans organisation. Vi har funnit att man, för att så långt som möjligt få garantier för en väl genomtänkt utformning av försäkringen, här bör kräva den mera kvalificerade av dessa avtalsformer. Det kollektivavtal som försäkringen följer skall alltså ha ingåtts mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation. Som framgår ovan (avsnitt 7.3), kräver vi vidare medverkan av en central arbetstagarorganisation om villkoren skall avvika till den försäkrades nackdel från de regler vi föreslår.

Genom kravet att försäkringen skall grundas på ett kollektivavtal blir kollektivavtalet en rättskälla för försäkringsförhållandet. För att den försäkrade som tar del av villkoren skall få klart besked om vad som

gäller - och även med tanke på framtida ändringar av försäkringen

avsnitt 18.3 - bör det därför vara ett formkrav att

(se nedan) kollektivavtalet finns angivet i försäkringsvillkoren.

Däremot bör det i sammanhanget inte spela någon roll om den enskilde arbetsgivaren är bunden av något kollektivavtal eller inte; det är ju främst tilltron till arbetsmarknadsparternas förmåga att vid fastställandet av villkoren ta de enskilda försäkrades intressen till vara på ett betryggande sätt som är grunden för den tänkta

särbehandlingen av ka-försäkringarna. Ka-försäkringarna meddelas i stor utsträckning av bolag där arbetsmarknadsparterna har ett betydande inflytande, och även när

så inte är fallet är samarbetet mellan parterna och försäkringsbolaget

av stor betydelse. Om lagstiftningen skall kunna begränsas på det sätt

som vi föreslår, är det inte tillräckligt att försäkringsvillkoren har fastställts av arbetsmarknadsparterna. Villkoren måste också tillämpas i enlighet med parternas intentioner, och parterna måste vid

behov kunna få ändringar i försäkringen genomförda på ett smidigt sätt. I själva verket är valet av försäkringsbolag regelmässigt en betydelsefull del av parternas försäkringsuppgörelser. Därför bör

ännu ett krav ställas: försäkringen skall meddelas av det eller de

försäkringsbolag som i kollektivavtalet har fått arbetsmarknadspar-

ternas uppdrag att genomföra deras överenskommelse.

Det skulle kunna invändas att en sådan - som i sak stämmer

regel

med vad som för närvarande - har en konkurrenshäm-

tillämpas

mande effekt. Utöver vad som angetts ovan måste här emellertid

beaktas följande.

Premierna för ka-försäkringarna är till stor del och

enhetliga

oberoende av försäkringsrisken i det enskilda särskilt

företaget; gäller detta i AMF-systemet, där premiesättningen i stor utsträckning bygger på principen om kostnadsmässig solidaritet mellan

arbetsgivarna inom ett avtalsområde (se avsnitt 4.4.2 ovan och avsnitt 7.5 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten). Premier som var relaterade till verksamheten i det enskilda företaget skulle för vissa företag kunna bli

mycket betungande eller rent av göra försäkringen omöjlig. Om

hänsyn skulle tas till de enskilda försäkrades ålder och personliga förhållanden i övrigt, kunde detta också försvåra rörligheten på arbetsmarknaden för t.ex. äldre arbetskraft.

Ett system med fordrar emellertid att

enhetliga premier premie-

sättningen kan avse hela det kollektiv som förutsätts i kollektivavtalsuppgörelsen, och detta i sin tur underlättas väsentligt av att

eller -

försäkringen meddelas av bara en försäkringsgivare vilket

också förekommer - av flera som har resultatut-

försäkringsgivare

jämning mellan sig (jfr avsnitt 4.4.2 ovan). När den i och för sig önskvärda konkurrensen är praktiskt möjlig, bör den alltså äga rum i samband med att arbetsmarknadsparterna bestämmer vilket eller

vilka försäkringsbolag som skall få uppdraget.

Den nuvarande ordningen på AMF-området har för övrigt varit föremål för näringsfrihetsombudsmannens (NO) uppmärksamhet utan att NO ansett sig böra vidta några åtgärder (NO:s beslut 1984-04-19 i ärende 87/83; jfr också försäkringsinspektionens beslut 1983-11-15 i ärende 654/82).

Vi återkommer i specialmotiveringen till den närmare bestämningen av begreppet kollektivavtalsgrundad försäkring (avsnitt 19.10.1). Liksom när det gäller gruppförsäkringarna enligt 9 kap. förslaget måste man vid ka-försäkring ta ställning till hur försäkringen rättsligt

skall anses konstruerad. Sett som helhet har systemet påtagliga

likheter med arbetsmarknadsparterna träffrivillig gruppförsäkring:

far med en motsvarande

försäkringsbolaget principuppgörelse,

gruppavtalet, som de enskilda arbetsgivarna ansluter sig och sina anställda till; ville man dra parallellen ända ut, skulle de anställda alltså närmast inta en ställning motsvarande de medförsäkrades vid

frivillig gruppförsäkring. Sedd mera ur den enskildes synvinkel

framstår närmast

försäkringen som en typ av obligatorisk gruppför-

säkring, som arbetsgivaren tecknar för sina anställda.

Vi har utformat reglerna på ett sätt som ligger i linje med dessa betraktelsesätt. är alltså i den

Arbetsgivaren försäkringstagare

bemärkelsen att det är han som med bolaget,

ingår försäkringsavtalet

och det är han som är för och att

betalningsskyldig premien behörig

450 till 10 sou 1986:56

Allmdhmotivering kap.

t.ex. ta emot en från sida. I fråga om rätten till

uppsägning bolagets försäkringsersättning och när det gäller rätten att utse förmånstagare

och förhållandet till borgenärerna, skall däremot varje försäkrad anses som såvitt hans liv

försäkringstagare, försäkringen gäller på

eller hälsa.

I härtill frågan om arbetsgivarens avtal anslutning uppkommer med ger upphov till en försäkring för samtliga försäkringsbolaget

anställda och medförsäkrade eller en för försäkrad. I

försäkring varje

den delen och olika när det gäller å ena

är synsättet terminologin

sidan de försäkringar som meddelas främst av SPP och som grundas på ITP-planen m.fl. liknande planer och å andra sidan de försäkring-

ar som ingår i AMF-systemet.

I och när det TGL räknar man

ITP-systemet gäller tjänstemännens

med att försäkrad till försäkring. Detta

varje ger upphov en egen

med att man i i vissa delar bygger upp

sammanhänger ITP-systemet

den enskildes succesiva avsättningar på i

pensionsskydd genom

huvudsak samma sätt som i individuell försäkring; det är alltså

att vid tillgodohavande som möjligt varje tidpunkt ange hur stort

finns avsatt för en viss försäkrad person. Vidare kan försäkringen

med bibehållet tillgodohavande efter anställningens upphörande

fortsätta att gälla som fribrev eller med den enskilde som självbetalare. Om den försäkrade tar anställning hos en annan ITP-ansluten det till grund för den

arbetsgivare, läggs tidigare tillgodohavandet

fortsatta av Det har framhållits att

uppbyggnaden pensionsskyddet.

det med det nuvarande skulle vara främmande att anse systemet anställda i ett försäkrade en enda försäk-

samtliga företag genom ring.

Inom är närmast den motsatta. Inte

AMF-systemet uppläggningen

- inträffar finns

förrän pensionsfallet - eller annat försäkringsfall

något tillgodohavande avsatt för den enskilde försäkrade, och inte heller finns för den som lämnar sin anställning att

någon möjlighet

fortsätta som Man anser där att det tecknas en

självbetalare.

en osv. för företag; det

STP-försäkring, TGL-försäkring varje

förekommer t.o.m. som det synsättet, att t.ex. TGL är en försäkring, behåller sin identitet oavsett hur som ansluts. Också

många företag

här skulle en avvikelse från den nuvarande konstruktionen av

försäkringsförhållandet uppenbarligen medföra betydande svårighe-

ter, som inte skulle av den tekniska fördelen att

kompenseras

skulle ett betraktelsesätt inom hela

reglerna bygga på enhetligt ka-försäkringsområdet.

Naturligtvis läggs även i STP-systemet anställning hos olika arbetsgivare samman vid beräkningen av den pension som skall utgå, men de olika anställningarna ger inte upphov till särskilda avsättningar för den enskildes räkning. Till stor del har detta sin grund i metoderna för premiesättningen;

i

. e sou 1986:56 Allmänmotivering till 10 451

kap.

premien för varje företag beräknas som tidigare nämnts på företagets lönesumma utan hänsyn till personalens ålderssammansättning m.m.

För vår del har vi ansett de

praktiska synpunkterna på lagstiftningen utslagsgivande i detta läge. Det väsentliga måste vara det sakliga

innehållet i de försäkrades skydd, och här saknar frågan om antalet försäkringar betydelse. Vi har därför försökt utforma på ett

lagtexten

sätt som är förenligt med båda de nu beskrivna

synsätten; lagförsla-

get lämnar alltså öppet vilken terminologi som skall användas

exempelvis i försäkringsvillkoren.

Ovan har berörts de särskilda garantiregler som ofta när en

gäller,

arbetsgivare har underlåtit att teckna trots att han

ka-försäkring

enligt kollektivavtal är skyldig att göra det, och när en arbetsgivare underlåter att betala premie för en tecknad Som

försäkring. framgått

finansieras - med varierande teknik -

garantiutbetalningar något

med medel som kommer från hela det kollektiv som är anslutet till

försäkringen.

Den garanti som gäller när en försummar

arbetsgivare premiebe-

talningen vållar inte några teoretiska problem; det är från avtalsrätts-

lig synpunkt fråga om en för arbetsgivaren och de försäkrade ovanligt

förmånlig försäkring, som fortsätter att gälla trots att

ingen premie

betalas. Annorlunda förhåller det sig när ersättning betalas ut trots

att arbetsgivaren inte ens har fullgjort sin skyldighet att teckfia försäkring. När någon försäkring formellt inte föreligger, kan det

vara tveksamt om den - t.ex. i förhållande till

utgående ersättningen

-

borgenärerna verkligen kan anses som försäkringsersättning.

Emellertid är det uppenbart att sådan samma

ersättning fyller

syften som ersättning från en tecknad försäkring och att de skäl som motiverar att försäkringsersättning i vissa avseenden särbehandlas, t.ex. när det gäller familjerättsliga och förhållandet till

förfoganden borgenärerna, gör sig gällande med samma styrka här. För att

undanröja alla tvivel bör lagstiftningen därför genom en

uttrycklig regel jämställa garantiersättning med ersättning från en ka-försäk-

ring. Vi har tagit in en sådan i 10 1§

regel kap. tredje stycket förslaget.

I det följande tar vi upp i den särskilda vi

huvuddragen reglering föreslår för ka-försäkringen. Avsnittsindelningen följer kapitelindelningen i lagens tidigare delar.

5 452 Allmdnmotivering till 10 kap. sou 1986:56

18.2Information

Sammanfattning: Informationen om ka-försäkringarna är vik-

tig. Såvitt möjligt bör informationen till och

arbetsgivare

anställda därför vara minst lika som vid annan

fullödig

försäkring. Framför allt det mycket stora antalet omfattade företag och individer medför emellertid att man inte kan kräva riktigt lika stor exakthet i informationsflödet här som vid annan försäkring. Ansvar för informationen bör i viss utsträck-

ning åläggas inte bara försäkringsbolagen utan även arbets-

marknadsparterna.

Frågorna om information till de försäkrade och deras är

arbetsgivare

av stor betydelse för att skall ett

ka-försäkringen fungera på

tillfredsställande sätt. Man kan räkna med att -

ka-försäkringarna

vid sidan av - för de flesta anställda svarar för det

socialförsäkringen grundläggande och viktigaste försäkringsskyddet. om Kunskap

skyddets närmare utformning är avgörande för att de berörda skall kunna överblicka sin situation och vid behov teckna

kompletterande

egna försäkringar. Informationen är också en för att de

förutsättning

enskilda genom sina skall kunna

organisationer påverka skyddets utformning, något som i dag sker i betydande utsträckning genom

diskussioner i fackklubbar, på kongresser osv. Som ovan

framgår (avsnitt 4.4.2), sätter och

arbetsmarknadsparterna försäkringsbola-

gen också till avsevärda resurser för att tillgodose informationsbehoven.

Reglerna om försäkringsbolagets i 2 förslainformationsplikt kap.

get är anpassade efter förhållandena vid individuell

försäkring.

Liksom i fråga om behövs därför särskilda

gruppförsäkringen regler

om detta ämne för del.

ka-försäkringens

Den grundläggande ambitionsnivån för - liksom för den

reglerna

faktiska informationen bör vara minst lika hög vid ka-försäkring som vid annan Målet försäkrad en

försäkring. skall vara att ge varje

fullgod information, som på ett enkelt och såvitt

möjligt fullständigt

sätt klargör vad som gäller för honom. Från

principiell synpunkt

finns det inte att sämre information vid

någon anledning godta ka-försäkring än vid annan försäkring.

Detta är utgångspunkten, som bör komma till framför allt i

uttryck

den möda som ned informationens De

läggs på utformning. typiska

avser emellertid stora kollektiv -

ka-försäkringarna mycket betyd-

ligt större än de flesta som faller under 9

gruppförsäkringar kap.

förslaget. Som exempel kan nämnas att AMF-försäkringarna omfattar ca 125 000 företag med flera försäkrade individer och

miljoner

omkring 350 000 medför att man - även

försåkringsfall per år. Detta

sou 1986:56 . Allmânmotivering till 10 kap. 453

- räkna med om ambitionsnivån är hög inte kan i alla avseenden samma exakthet i informationsflödet som vid främst individuell

försäkring. Som framgår ovan (avsnitt 17.2), är det redan vid gruppförsäkring

att garantera att från försäkringsbolaget utsänd information

omöjligt

når alla försäkrade. I de stora ka-försäkringssystemen kan man inte

- utreda - att alla ens vara säker på eller i varje fall inte i efterhand

t.ex. ett meddelande om nya villkor, når

informationshandlingar,

omfattat en eller ett par av 125 000 försändelser kan

varje företag;

komma bort i hanteringen. Regler som gjorde t.ex. nya villkors

beroende av att en informationshandling hade nått den

giltighet

försäkrade skulle alltså kunna vålla avsevärda problem framför allt

vid skaderegleringen.

Det är för övrigt inte bara sådana praktiska synpunkter som brukar åberopas i sammanhanget. Från arbetsmarknadsparternas sida hävdar man att ett kollektivavtal om nya försäkringsvillkor, på samma sätt som kollektivavtal i allmänhet, bör gälla för alla som omfattas av kollektivavtalet från och med den dag som anges i avtalet, oavsett om den enskilde har fått kännedom om avtalet.

Vidare måste man räkna med att de informationshandlingar som tillställs de försäkrade i stor utsträckning är standardiserade. Försäkringsbeskeden kan t.ex. redogöra för vilka förmåner som kan utgå under olika förhållanden och sedan överlämna åt den enskilde att själv bedöma vilka delar som är aktuella för honom. Det kan vara orimligt att belasta beskeden med detaljerade uppgifter om undantag eller specialbestämmelser som kan ha betydelse bara för ett fåtal försäkrade; i beskedet ges då bara en erinran om att de speciella bestämmelserna finns, medan närmare information hålls tillgänglig för dem som önskar den.

Liksom vid gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget har vi ingående

diskuterat vilket skydd lagstiftningen bör ge den som får ett

försäkringsbesked med uppgifter om ett försäkringsskydd som är förmånligare för honom än som följer av försäkringsavtalet eller som

ännu inte har fått besked om en av villkoren. Överens-

försämring

kommelser om rena försämringar av försäkringsskyddet är visserligen inte vanliga men kan förekomma t.ex. som anpassning till

ändringar i den allmänna försäkringen och kan då avse viktiga

förhållanden.

Som angetts ovan, menar arbetsmarknadsparterna att åtminstone villkoren i ett nytt kollektivavtal i princip skall gälla från och med den dag som anges i kollektivavtalet. Det oftast mycket stora antalet försäkrade innebär att det redan från ekonomisk synpunkt är viktigt att beslutade ändringar slår igenom på avsett vis. Sådana hänsyn måste dock vägas mot vikten av att de försäkrade har tillgång till riktig information om sitt och kan anpassa sig till

försäkringsskydd

f

detta, t.ex. genom att teckna Det är

kompletterande försäkring.

naturligtvis få försäkringsfall som inträffar under den korta tid som kan förflyta innan de försäkrade ett eller annat sätt får reda

på på

villkorsändringen; för premiernas storlek lär det helt sakna

betydel-

se, om de äldre villkoren tillämpas när detta inträffar. Men i det enskilda fallet kan lösningen få stor betydelse. Man kan inte utan vidare sätta likhetstecken mellan ett kollektivavtal, vilket

genom arbetstagarna t.ex. avstår från en viss löneförmån, och ett avtal om

begränsning av försäkringsskyddet. Ett avtal av sistnämnda kan slag

få konsekvenser för en enskild och hans efterlevande som saknar motstycke i fråga om de flesta ämnen som brukar behandlas i kollektivavtal.

Vi har funnit att en här, liksom vid

rimlig kompromisslösning gruppförsäkring enligt 9 kap. förslaget, blir att anse de villkor som framgår av tidigare försäkringsbesked mista sin två veckor betydelse

efter det att försäkringsbolaget sätt har avsänt

på ändamålsenligt

besked om de nya villkoren; den försäkrade har då som haft

regel

möjlighet att vid behov komplettera sitt innan de

skydd, nya

villkoren börjar gälla för hans del. Inträffar ett

försäkringsfall

senare, skall det regleras enligt de nya villkoren även om den försäkrade i det enskilda fallet faktiskt inte har fått

del av de nya villkoren. På motsvarande sätt bör vara bundet av ett

bolaget försäkringsbesked, där t.ex. försäkringsbeloppet ett tryckfel

genom har blivit för högt angivet, till dess två veckor förflutit från det att bolaget har sänt ut nya besked eller annan rättelse. Men naturligtvis bör det speciella i dessa fall, liksom vid

skyddet gruppförsäkring,

gälla bara om den försäkrade är i god tro. Om han vid av

läsning

beskedet måste förstå att är - t.ex. därför att

uppgiften oriktig angivna belopp är orimligt höga eller som anknyter till uppgifter

varandra uppenbarligen inte stämmer överens - skall han inte kunna åberopa regeln. Detsamma gäller om han annat sätt än genom

nytt besked från bolaget har fått veta att är eller

uppgiften oriktig

föråldrad (se 10 kap. 5 § förslaget). När har förflutit

fjorton dagar

från det att han fick kännedom om oriktigheten eller borde ha insett denna, kan han inte

längre åberopa uppgiften. Denna reglering kan synas ge ett otillräckligt skydd om den

försäkrade får reda på avtalets riktiga innehåll i ett skede när han har svårt att komplettera t.ex. om det först en kort tid före hans

skyddet,

pensionering visar sig att hans pensionsskydd är sämre än vad han har räknat med. Vi utgår dock från att sådana situationer är mycket sällsynta i praktiken. I alla händelser skulle en särskild

godtrosregel

för dessa fall bli svår att utforma, eftersom hänsyn måste tas till flera olika omständigheter, bl.a. den tid den försäkrade varit felinformerad och återstående tid fram till hans pensionering.

En fråga som är för är vem som skall

specifik ka-försäkringen

i

Allmänmotiverxing till 10 kap. 455

lämna den informationen till arbetsgivare och anställda.

nödvändiga

Med tanke att vi i bara reglerar förhållandet mellanå ena

på övrigt

sidan och å andra sidan försäkringstagaren och de

försäkringsbolaget

försäkrade är det svaret på denna fråga i första hand:

naturliga

Emellertid lämnas för närvarande allmän infor-

försäkringsbolaget.

- - i stor mation både före och efter försäkringens tecknande av Parternas företrädare i

utsträckning arbetsmarknadsparterna.

kommittén har förklarat att organisationerna anser sig ha ett ansvar för informationen och att detta ansvar enligt

självständigt

deras bör Vi ansluter oss till detta synsätt. De

mening lagfästas.

vi föreslår därför delvis försäkringsbolaget och

regler ålägger

ett gemensamt ansvar för informationen

arbetsmarknadsparterna tanke att arbetsmarknadsparterna inte är

(10 kap. 4 §). Med på i och inte heller är näringsidkare, bör man

parter försäkringsavtalet

dock inte så att man låter marknadsföringslagens sanktions-

gå långt

system gälla också för dem.

i informationsreglerna skall behandlas i specialmotive- Detaljerna ringen (avsnitt 19.10.4 och 19.10.5).

18.3 m.m.

Försäkringsavtalet

i 3 är anpassade efter

Sammanfattning: Reglerna kap. förslaget

förhållandena vid individuell försäkring och passar inte för I vissa av de ämnen som behandlas i det kapitlet

ka-försäkring.

bör i stället införas särskilda för ka-försäkring, främst i

regler

om ansvarsinträdet samt och ändring av

fråga uppsägning

bör här ansluta till vad som gäller enligt

försäkringen. Reglerna

kollektivavtalsrätten.

I 3 finns om rätten att teckna försäkring, om

kap. förslaget regler

och av om rätten till återbäring

uppsägning ändring försäkringen,

och till värde m.m. Reglerna är utformade med

försäkringens iövrigt

sikte på förhållandena vid individuell försäkring och passar inte vid olika former av kollektiv För ka-försäkringarnas del

försäkring.

innebär redan det förhållandet att som regel tecknas

försäkringarna

att tills att en stor del av i 3kap. saknar

gälla vidare, reglerna

aktualitet. Det bör alltså inte gälla för ka-försäkringen.

kapitlet

I stället i 3 kap. bli föremål bör ett par av de ämnen som behandlas för särskild i om ka-försäkring. Det är här närmast

reglering kapitlet

om att i bekräfta vissa förekommande villkorsbestäm-

fråga lagen

melser, som tillbaka kollektivavtalsrätten och som är särskilt

går på

för de försäkrade.

viktiga

456 Allmänmotivering till 10 sou 1986:56

kap.

Sålunda bör lagen ställa upp en om ansvarets

huvudregel inträde,

som stämmer med den flera berörda om

tidigare gånger principen

kollektivavtalets genomslagskraft: när en kollek-

arbetsgivare enligt

tivavtal är skyldig att teckna en viss skall

försäkring, försäkringen

gälla från det att blev bunden av eller

arbetsgivaren kollektivavtalet

från den senare även om försäk-

dag som anges i kollektivavtalet,

ringsavtalet ingås först senare. Eftersom regeln i 3 1 §

kap. förslaget

om rätt att teckna

försäkring inte skall gälla för ka-försäkringen, kan

frågan om tiden för bolagets ansvar komma i upp bara när bolaget princip är villigt att meddela kan därför

försäkring. Regeln göras

tvingande till de enskildas förmån (se 10 6 §

kap. förslaget).

Vidare bör villkoren kunna innehålla att varken

försäkringsbolaget eller arbetsgivaren kan säga upp försäkringen så länge arbetsgi-

varen är bunden av ett kollektivavtal om avsnitt

försäkringen (jfr

4.4.2 ovan). Till för de försäkrade bör dessutom

skydd försäkrings-

bolagets möjligheter att ändra villkoren under

försäkringstiden göras beroende av kollektivavtalsparternas godkännande.

Övriga ämnen som behandlas i 3 saknar som kap. sagt i stor utsträckning aktualitet för ka-försäkringens del. En som bör

fråga

beröras är dock av de överskott som kan i

behandlingen uppkomma

verksamheten. Liksom inom förekommer vid

gruppförsäkringen

ka-försäkring olika modeller. Vid t.ex.

tjänstegrupplivförsäkring

används ofta ett års överskott för att sänka nästa års premier. Frågan har emellertid större i de olika

praktisk betydelse pensioneringssy-

stemen, där överskotten i stor används för att värdesäk-

utsträckning ra utgående pensionsförmåner.

Det kan uppenbarligen inte komma i att ta in bestämmelser i

fråga

personförsäkringslagen om hur överskotten skall användas; redan de olika försäkringarnas skiftande medför att detta är en

utformning

fråga som måste lämnas till och

arbetsmarknadsparterna försäkrings-

bolagen. Liksom i fråga om den individuella

försäkringen (3 kap.

10 § förslaget) har vi emellertid funnit att ämnet är av sådan vikt att det bör nämnas i lagen. Vi föreslår därför en liknande för

regel ka-försäkringens del (10 kap. 10§ med är i förslaget). Syftet regeln

första hand att frågan skall också av sådana

uppmärksammas

berörda som inte direkt är

försäkringsexperter.

Ett par andra frågor som blir aktuella vid ka-försäkring saknar till största delen vid individuell men har

motsvarighet försäkring behandlats på tal om gruppförsäkringen de (avsnitt 17.4). Detgäller

försäkrades möjlighet till efterskydd, fribrev eller

fortsättningsför-

säkring om det ordinarie träder ur kraft för deras

försäkringsskyddet

del, närmast därför att de lämnar sin före

anställning pensionsål-

dern.

Efterskydd förekommer vid försäkring enligt ITP-planen samt vid

Allmänmotivering kap. 457

tjänstegrupplivförsäkring och

avtalsgruppsjukförsäkring. Skyddet gäller framför allt för den som av eller arbetslöshet på grund sjukdom inte kan komma in i något annat och kan som försäkringssystem längst gälla fram till den ordinarie slutåldern. Privattjänstemän kan också ha_rätt till fribrev (delar av och fortsätt- ITP-försäkringen) ningsförsäkring (delar av ITP-försäkringen samt TGL-försäkring). På samma sätt som sades av nyss angående användningen överskott på verksamheten, bör man vår inte i enligt mening lagen införa detaljerade bestämmelser om och efterskydd fortsättningsförsäkring vid ka-försäkring. Förhållandena skiftar här mer än betydligt vad som är fallet vid och kan inte gruppförsäkring, lagstiftningen gärna ställa upp krav som det i vore för praktiken omöjligt

arbetsmarknadsparter och försäkringsbolag att Vidare bör

uppfylla. det beaktas att frågorna om framför allt tilldrar stor efterskydd sig uppmärksamhet från parternas sida - avsevärda av förstärkningar skyddet har skett under det senaste årtiondet - och att det därför

knappast finns något behov av en en sådan måste under lagreglering; alla förhållanden bli så vag och allmänt hållen att den i praktiken knappast skulle innebära något utvidgat för de enskilda. skydd Emellertid är också denna allmänt av sådan att fråga vikt, lagstiftningen inte bör förbigå den helt. Det är att lämpligt lagen innehåller en påminnelse om att åtminstone av dessa någon möjligheter ofta finns, bl.a. därför att man kan räkna med att i lagen stor kommer att som en för den information utsträckning ligga grund som lämnas till de berörda 10 9 § (se kap. förslaget).

18.4 av ansvar

Begränsningar försäkringsbolagets

Sammanfattning: Reglerna i 4 kap. förslaget om begränsning av ansvar bör också för ka-försäk-

försäkringsbolagets gälla

ring. Om någon annan än den försäkrade har lämnat själv oriktiga uppgifter till bolaget, bör dock detta inte få åberopas mot den försäkrade.

I 4 kap. förslaget finns om

regler försäkringsbolagets möjligheter att

bli helt eller delvis fritt från ansvar om försäkringstagaren eller den försäkrade bryter mot sina s.k. Där finns biförpliktelser. också bestämmelser om vissa typer av som ett ansvarsbegränsningar, på eller annat sätt har med av beröring någon biförpliktelserna. Till skillnad från vad som sades om 3 är i 4 kap. reglerna kap. inte genom sin utformning speciellt anpassade till den individuella försäkringen.

till 10 sou 1986:56

458 Allmänmotivering kap.

är vår av sådan allmän karaktär, att det är

Reglerna enligt mening

att de personförsäkring. Vi föreslår

rimligt tillämpas vid alla typer av

därför att 4 skall också för Vi räknar inte

kap. gälla ka-försäkring. med att arbetsmarknadsparterna skall utnyttja den formella möjlig-

heten att träffa avtal om avvikande villkor. En annan sak är att förhållandena vid ka-försäkring kan medföra

att av bestämmelserna i kapitlet tillämpas på ett något någon

annorlunda sätt för dessa försäkringars del än när det gäller individuell Närmast kunde detta bli aktuellt vid 4 kap.

försäkring.

5 §. Med så stora kollektiv som det ofta är fråga om vid ka-försäkring är det i att t.ex. inför en utvidgning av

praktiken omöjligt

inhämta om de enskilda försäk-

försäkringsskyddet upplysningar

rades hälsotillstånd. Detta kan tala för att man bör tillåta s.k. i större här än vid framför allt

symtomklausuler utsträckning

individuell Å andra sidan bör man beakta att den

försäkring.

det till största delen är fråga om minskar

obligatoriska anslutning

riskerna för s.k. moturval - som annars brukar vara det skäl som i - och att första hand åberopas som försvar för sådana undantag kollektivets storlek bör det att acceptera ett visst

göra möjligt

moturval när sådant kan förekomma. Det är alltså långt ifrån att och liknande undantag skall godtas

självklart symtomklausuler

ens inom Framför allt sådana undantag som inte

ka-försäkringen.

kräver att ännu har visat när försäkringen tecknas

några symtom sig

eller är alltid starkt för den enskilde och

skyddet utvidgas negativa

bör så långt som möjligt undvikas.

I är det vid ka-försäkring sällsynt att försäkringsbolaget praktiken

inhämtar från den enskilde anställde. I den mån detta

upplysningar

förekommer har vi dock inte funnit skäl att föreslå några specialregler för Den som slarvar med uppgiftslämnandet får

ka-försäkring.

finna i 4 kap. 2 § förslaget, och den som lämnar

sig nedsättning enligt uppgifter i god tro skall ha fullt skydd. oriktiga

Annorlunda ställer saken sig om någon annan än den anställde,

närmast har lämnat oriktiga uppgifter till försäkringarbetsgivaren,

en. Ett kan vara att intygar att den anställde

exempel arbetsgivaren

trots att så inte är fallet, eller lämnar oriktig uppgift om är arbetsför, sin årslönesumma för den aktuella av anställda. Vi har för gruppen motsvarande fall i kommit fram till att oriktiga

gruppförsäkring

av eller motsvarande inte bör gå ut

uppgifter gruppföreståndaren

över de enskilda 17.5). Minst lika starka skäl talar för den

(avsnitt

när det av en arbetsgivare; den

regeln gäller oriktiga uppgifter

enskilde - som kanske har lämnat till

själv riktiga uppgifter

- har här någon möjlighet alls att kontrol-

arbetsgivaren knappast

lera vilka som lämnas om honom. Vi föreslår alltså en

uppgifter

. till 10 459

Allmänmotivering kap.

sådan regel (10 kap. 11 §). Men självfallet kan den oriktiga uppgiften

ändå åberopas, om den anställde själv har lämnat den till arbetsgivaren eller om den anställde annars handlat svikligt eller i strid mot tro och heder.

I detta sammanhang måste emellertid ett viktigt

uppmärksammas särdrag hos ka-försäkringen, som innebär att frågorna om oriktiga eller ofullständiga uppgifter vid försäkringens tecknande inte har alls

samma betydelse som vid framför allt individuell försäkring. Särdraget kan närmast förklaras med ka-försäkringens nära funktionella samband med socialförsäkringen och kollektivavtalen om t.ex.

sjuklöneförmåner. _ Vid individuell försäkring grundas försäkringsbolagets åtagande

till största delen på försäkringstagarens uppgifter om förhållandena vid tiden för tecknandet. Vid ka-försäkring är förhållandena vid tiden för tecknandet - och därmed också om dessa

uppgifterna

förhållanden - av underordnad dessa

betydelse. Enligt försäkringars

konstruktion är det avgörande för vilken ersättning som skall utgå till den enskilde i stället hur förhållandena utvecklar sig under försäkringstiden - hur lång tid han arbetar, vilken lön han har osv. Och

härvid fäster man knappast någon principiell vikt vid vilka uppgifter

om detta som kan ha lämnats i olika skeden, utan man utgår vid skaderegleringen från hur förhållandena faktiskt har varit. (Liknan-

de konstruktioner förekommer vid obligatorisk gruppförsäkring; jfr

avsnitt 17.5 ovan.)

Om det t.ex. vid ett pensionsfall visar sig att den försäkrade under en följd av år har haft en helt annan lön än den som arbetsgivaren uppgett, beräknas alltså pensionen på den faktiska lön som har utgått - oavsett om den är högre eller lägre än den uppgivna. Det spelar inte någon roll om arbetsgivaren har varit i god tro om uppgifternas riktighet, t.ex. därför att han har missförstått reglerna om hur man beräknar den pensionsmedförande lönen. Om lönen har varit högre än vad som uppgetts, kan arbetsgivaren visserligen bli skyldig att betala tilläggspremie, men förfarandet avviker ändå klart från vad som skulle kunna förekomma vid annan privat försäkring.

Vi har inte funnit någon anledning att försöka ändra den

utformningen av försäkringarna som sålunda beskrivits; den är en naturlig konsekvens av närheten till den allmänna försäkringen och bör normalt inte som orättvis av dem som berörs. Vad man

upplevas

bara måste se till är, att lagstiftningen ger ett visst skydd för den som

har fått ett på oriktiga uppgifter grundat försäkringsbesked från

bolaget om vilka förmåner som skall utgå till honom och som i god tro har litat på beskedet (se 10 5 § i jfr också avsnitt

kap. lagförslaget;

18.2 ovan).

18.5Premien

Sammanfattning: Några bestämmelser om premiebetalningsti-

der, återupplivning m.m. behövs inte för ka-försäkringens del.

Den enda bestämmelse vi föreslår gäller uppsägningstidens längd vid utebliven premiebetalning: fristen föreslås bli en månad.

Att de sammanlagda premier som behövs för verksamheten också betalas är naturligtvis lika viktigt för ka- försäkringen som för annan

Som framgår av det föregående (avsnitt 4.4), sker försäkring.

emellertid till stor del i former som väsentligt avviker från

uppbörden vad som tillämpas inom individuell försäkring och vid gruppförsäkring. De regler vi i tidigare avsnitt föreslår om premiebetalningstider

m.m. framstår alltså som opraktiska för ka-försäkringens del. Inte heller lär det finnas något behov av regler om dessa frågor; de kan utan vidare lämnas till reglering genom avtal.

Också frågan om verkan av utebliven premiebetalning har i

liten betydelse. l de stora systemen gäller garantiregler, praktiken

som medför att de anställda hos alla arbetsgivare som enligt kollektivavtal är skyldiga att hålla försäkring egentligen inte berörs av ett När det inte finns och

premiedröjsmål. några garantiregler

alltså kan bli aktuell, bör lagen dock innehålla en

uppsägning

bestämmelse om uppsägningstidens längd. Med hänsyn till att det som är så försäkrade som berörs föreslår vi här en

regel många

minsta uppsägningstid av en månad i stället för de fjorton dagar som

skall gälla vid individuell försäkring och gruppförsäkring (se 10 kap.

7 § förslaget). De övriga regler vi föreslår i 5 kap. förslaget torde inte ha något

direkt värde för ka-försäkringens del. Så ligger t.ex. värdet av

återupplivningsreglerna i 5 kap. 3 § i att återupplivningen sker utan hälsoprövning, och någon sådan förekommer knappast vid

ny ka-försäkring. De enda bestämmelser som någon gång skulle kunna komma till är de i 5 kap. 5 § om när premie skall anses

användning

betald. Vi har dock inte velat betunga lagtexten med en särskild

till den utan förutsätter att den vid behov

hänvisning paragrafen

ändå; bestämmelserna torde i stort sett bara återge vad som

tillämpas redan är praxis i försäkringsbranschen.

till 10 461

Allmänmotivering kap.

18.6 över

Förfoganden försäkringen

Sammanfattning: Rätten att förfoga över en ka-försäkring skall

tillkomma den försäkrade. Emellertid bör villkoren - liksom vid -

gruppförsäkring kunna förbjuda överlåtelse och pantsättning av den försäkrades rätt. i

Förmånstagarförordnanden

villkoren bör av flera skäl tillåtas. Som skall ett

regel

individuellt förordnande av den försäkrade ta över villkorsförordnandet, men möjligheten att göra ett eget förordnande kan begränsas genom ett centralt kollektivavtal.

Som framhålls i det är det att

föregående (avsnitt 7.3), nödvändigt

lagen också för ka-försäkringens del innehåller om förhållan-

regler

det till tredje man, däribland över

regler om förfoganden försäkring-

en. Vi menar visserligen att de vi föreslår i 6 i

regler kap. förslaget

stort sett bör kunna också för dessa men

tillämpas försäkringar,

försäkringarnas konstruktion medför att det delvis blir om en

fråga speciell tillämpning.

Den avgörande är här, liksom vid att

punkten gruppförsäkring,

varje enskild försäkrad skall anses som såvitt

försäkringstagare gäller

rätten till och över

försäkringsersättning förfoganden försäkringen.

Detta gäller oavsett om man anser att det tecknas en särskild försäkring för varje anställd eller för

en gemensam försäkring samtliga anställda i företaget. Den till ersätt-

grundlägganderätten

ning från försäkringen skall alltså tillkomma och

den försäkrade, reglerna i 6kap. om överlåtelse och

förmånstagarförordnanden, pantsättning skall tillämpas på förfoganden från hans sida, inte på

åtgärder som vidtas av I samband med en överlåtelse

arbetsgivaren.

av företaget övertar förvärvaren

visserligen den gamle arbetsgiva-

rens roll som i avtalsförhållandet till

försäkringstagare försäkrings-

bolaget, men eftersom bara innebär och

försäkringen förpliktelser

inga direkta förmåner för såvitt

arbetsgivaren, försäkringen gäller på

anställdas_ m.fl. person, är detta ”överlåtelse av

knappast någon försäkringen”. Med den föreslagna kan uppläggningen arbetsgivaren

inte heller pantsätta

försäkringen.

Liksom i fråga om behövs det emellertid också ett

gruppförsäkring

par specialregler om förfoganden över för ka-försäk-

försäkringen

ringens del. När träffar överenskommelse

arbetsmarknadsparterna

om en försäkring, har de ett bestämt

skyddsbehov för ögonen; oftast är det den anställde själv (och därmed indirekt hans som skall

familj)

skyddas. I fråga om är det uttalade

tjänstegrupplivförsäkringen

syftet att tillgodose make/sambo och barn till den

underåriga

anställde. (Det är för till sistnämnda som

övrigt hänsyn syfte ligger

i till 10 sou 1986:56

462 Allmänmotivering kap.

bakom den nu undantagsbestämmelsen i 104§ tredje gällande

stycket FAL.)

- och också av sådana Av sådana skäl som nu antytts självfallet skäl som anförts beträffande gruppförsäkringen (avsnitt

praktiska

17.7 - bör man i kunna ta in förmånstagarför-

ovan) ka-försäkring

ordnanden i (se 10 kap. 12 § förslaget). Det är

försäkringsvillkoren

att som huvudregel ger företräde åt ett

visserligen naturligt lagen

individuellt förordnande från den enskildes sida, men även rätten att förordnande bör kunna uteslutas genom ett centralt göra ett sådant kollektivavtal. Även om man inte kan räkna med att sådana villkorsbestämmelser skall bli kan det förekomma situatio-

vanliga,

ner där vill försäkra sig om att de medel som avsätts

organisationerna

till också kommer till avsedd användning; som

försäkringarna

kan man tänka förbud mot att sätta in annan förmåns-

exempel sig

till i och förbud mot

tagare barnbeloppen tjänstegrupplivförsäkring att sätta in förmånstagare till belopp som utgår på grund av egen

sjukdom eller eget olycksfall.

Av liknande skäl bör det också vara möjligt att i försäkringsvillkoren de enskilda att överlåta eller pantsätta sin rätt enligt

förbjuda

en Bl.a. har ofta ett självständigt

ka-försäkring. arbetsgivaren

intresse av att hans anställda själva uppbär de olika

verkligen

han har tillförsäkrat dem och inte hamnar i ett läge där

ersättningar

de trots saknar medel för sin försörjning. För denna

försäkringen

talar ofta också de skäl som för

regel naturligtvis praktiska

del anförts i det (avsnitt 17 .7).

gruppförsäkringens föregående

18.7Förhållandet till borgenärerna

En skall aldrig kunna tas i Sammanfattning: ka-försäkring för skulder. I om utmätning m.m.

anspråk arbetsgivarens fråga

för den försäkrades skulder bör 7 kap. förslaget tillämpas på

samma vis som vid annan försäkring.

Också förhållandet till hör till de ämnen som med

borgenärerna

måste även för Däremot har

nödvändighet regleras ka-försäkringen.

vi här inte funnit behov av för sådan försäk-

något specialregler

ring.

Konstruktionen med försäkrad som försäkringstagare såvitt

varje

rätten till innebär att försäkringen inte

gäller försäkringsersättning under kan tas i anspråk för arbetsgivarens några omständigheter

skulder. bortses från att man i fall möjligen kan tänka sig

(Här något

med analog tillämpning av 33 § konkurslagen; jfr prop.

återvinning

1975:6 s. 216 Och i om utmätning m.m. för den försäkrades

ff.) fråga

sou 1986:56 -

Allmänmotivering till 10 kap. 463

skulder bör reglerna i 7 kap. förslaget kunna med bara den

tillämpas

justeringen att vad som där sägs om försäkringstagaren i stället skall avse den försäkrade. Som framgår av specialmotiveringen till 7

kap. (avsnitt 19.7), innebär reglerna att en ka-försäkring före försäkrings-

fallet praktiskt taget aldrig kan tas i anspråk av

borgenärerna.

18.8 av m.m.

Reglering försäkringsfall

Sammanfattning: Reglerna i 8 kap. om skaderegleringen m.m. bör gälla även för ka-försäkringar.

Också de bestämmelser om vi tänker oss

skaderegleringcn (8 kap.

förslaget) bör utan vidare kunna I

tillämpas på ka-försäkringen.

«.~

\» detta skede skiljer sig ka-försäkring knappast på något avgörande

.. sätt från annan försäkring. Inte heller i om ämnen som

fråga övriga

behandlas i 8 - -

kap. preskription, regress m.m. synes några speciella synpunkter göra sig gällande för dessa försäkringars del. Vi

—-— föreslår därför att 8 i sin helhet skall även för ka-

kap. gälla försäkring.

Bestämmelserna i 8 kap. 7 § saknar visserligen betydelse för ka-försäkringarna, därför att de syftar tillbaka på regler i förslaget som inte skall gälla för deras del. Som framgår av lagtexten (10 kap. 2 §), har vi ändå valt att hänvisa till hela 8 kap. På samma vis som i fråga om gruppförsäkringen har vi funnit att en utformning som uteslöt varje regel i de tidigare kapitlen som saknar betydelse för ka-försäkringen skulle göra lagtexten utan att

tungläst egentligen medföra någon motsvarande vinst.

464 till 1 1 §

Specialmotivering kap.

19 till

Specialmotivering personförsäkringslagen

19.1Specialmotivering till 1 kap.

Kapitlet innehåller fem paragrafer. I 1§ anges lagens allmänna

tillämpningsområde, i 2 § definieras vissa viktiga begrepp. I 3 § ges

en erinran om FRL:s föreskrifter om ”grunder” för försäkringsverksamheten, varefter i 4 § anges i vilken utsträckning lagens bestämmelser är I 5 §, bestäms vilka regler som skall

tvingande. slutligen,

för en som ingår i en försäkring som

gälla personförsäkring huvudsakligen avser skadeförsäkring.

19.1.1 till 1 1 §

Specialmotivering kap.

l § Denna lag tillämpas på livförsäkringar, sjukförsäkringar och olycksfallsförsäkringar som tecknas hos försäkringsbolag. En försäkring kan tecknas pä försäkringstagarens eller någon annans liv eller hälsa. Som personförsäkring räknas inte sådan avbrottsförsäkring för näringsidkare där försäkringsersättningen helt eller till övervägande del skall beräknas efter verkliga utgifter eller förluster. Premiebefrielseförsäkring räknas som sjukförsäkring, även om den ingår i ett liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal. Lagen gäller inte för återförsäkring.

Bestämmelserna i 2-8 kap. gäller för individuell försäkring. För gruppförsäkring gäller de bestämmelser som anges i 9 kap. För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller de bestämmelser som anges i 10 kap.

I lagförslagets första paragraf anges lagens tillämpningsområde.

bakom har redovisats i den allmänna

Övervägandena regleringen

motiveringen (avsnitt 6).

Första stycket

för den är i stort sett

Tillämpningsområdet föreslagna lagen

detsamma som för FAL:s om lagen skall

regler personförsäkring;

alltså för och Av skäl

gälla privat liv-, sjuk- olycksfallsförsäkring.

som anges i allmänmotiveringen avser förslaget dock inte försäkring-

ar som meddelas av understödsföreningar.

inte allmän definition av vad som är

Förslaget upptar någon Av andra meningen i stycket framgår personförsäkring (jfr 2 § FAL).

sou 1986:56 tilll 1 § 465

Specialmotivering kap.

dock att försäkringen skall till liv eller hälsa, och i

anknyta någons praktiken torde det sällan vara någon svårighet att avgöra vad som är en Redan FRL:s bestämmelser om vilka försäk-

personförsäkring. ringar som får meddelas av olika typer av 3 och 4 §§)

bolag (1 kap. medför att civilrättsliga gränsdragningsproblem

knappast kan uppkomma; frågorna prövas redan i samband med fastställande av grunder m.m.

En precisering av i

personförsäkringsbegreppet görs dock lagtexten, nämligen att sjukavbrottsförsäkring för inte

näringsidkare räknas som personförsäkring om helt eller till överväi_ försäkringen gande del har karaktär av Med ”till

skadeförsäkring. uttrycket ‘ övervägande del avses att tyngdpunkten i försäkringen på ett avgörande sätt ligger på den som skall beräknas efter

ersättning verkliga utgifter eller förluster; en sammantagen av

bedömning försäkringens karaktär blir här avgörande för hur hela

försäkringen skall behandlas.

Medan det alltså oftast är lätt att mellan

skilja personförsäkring och skadeförsäkring - även när moment av de olika i ett

slagen ingår och samma vid 5 § - kan det ibland vara svårare

försäkringspaket, jfr att bestämt ange till vilken en viss

typ av personförsäkring försäkring skall hänföras. Som nämnt innehåller bl.a.

tidigare förslaget ett par regler som gör skillnad mellan å ena sidan llvförsäkring och å andra sidan sjuk- och olycksfallsförsäkring, och då hur

frågan uppkommer försäkringar av blandad karaktär skall behandlas.

(Beträffande premiebefrielseförsäkring, se nedan.)

Vad som utåt framstår som en försäkring utgör ofta i verket

själva en kombination av två eller flera som skulle ha kunnat

försäkringar, meddelas var för sig. I sådana fall bör man de olika momenten

på l genomgående tillämpa de regler som gäller för respektive försäkl Mer svårbedömd blir situationen om av momenten ringstyp. något t.ex. ett i en - kan

sjukförsäkring ingående livförsäkringsmoment meddelas i denna utformning bara tillsammans med huvudmomenl tet. Hur sådana skall behandlas kan inte

försäkringar anges * generellt, utan får avgöras från fall till fall med till vilken

hänsyn regel det är fråga om och vad som framstår som med

rimligt tanke på den aktuella försäkringens

utformning. 1 Det normala bör vara att det momentet får

tillfogade följa huvudförsäkringens regler, så att i det ovan angivna exemplet även livförsäkringsmomentet t.ex. kan sägas upp om bolaget har rätt att säga upp sjukförsäkringen till förtida upphörande (jfr 3 kap. 4 §). Om de olika momenten skulle framstå som - men j ungefär likvärdiga ändå inte kunna meddelas var för - eller det momentet i sig tillfogade är av särskild betydelse för kan det dock ibland

försäkringstagaren, vara rimligt att i någon form olika de olika

tillämpa regler på momenten. Det skulle innebära att i att

bolaget exemplet var tvunget

466 till 1 kap. 2 §

Specialmotivering

meddela fortsatt på jämförliga villkor, även om det

livförsäkring

hade rätt till förtida uppsägning.

enligt sjukförsäkringsreglerna Frågans praktiska betydelse lär vara begränsad.

För ett bestämt fall ger den föreslagna lagtexten direkt besked:

premiebefrielseförsäkring skall genomgående följa sjukförsäkrings-

kan sådan försäkring knappast meddelas separat,

regler. Visserligen

men är ändå till utformning och ändamål så skild från

försäkringen

huvudförsäkringen, när denna t.ex. avser livförsäkring, att man utan

svårigheter kan tillämpa särskilda regler på den. En sådan uppdel-

är för fall direkt och även för övriga fall leder

ning något nödvändig,

den vår till resultat (se specialmotiveringen till

enligt mening rimliga

3 kap. 4 § samt 4 kap. 4, 8 och 9 §§).

Andra

stycket

Här framgår lagförslagets uppdelning på regler om individuell försäkring, gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring. Som framgår av 9 kap. 2§ och 10 kap. 2 §, gäller viktiga delar av

om individuell också för de båda andra former-

reglerna försäkring

na.

19.1.2 till 1 kap. 2§

Specialmotivering

2§ I denna lag betyder

den som har ingått avtal om försäkring med ett försäkringstagaren: försäkringsbolag; om försäkringstagarens rätt övergår till någon annan, tillämpas vad som i lagen sägs om försäkringstagaren på förvärvaren, den försäkrade: den på vars liv eller hälsa en försäkring har tecknats, förmånstagare: den som på grund av ett förmånstagarförordnande enligt denna lag eller enligt bestämmelserna i 6 kap. 8 eller 15 § har rätt att i försäkringstagarens ställe erhålla försäkringen eller från den utfallande ersättning,

där bolagets betalningsskyldighet vid försäkkapitalförsäkring: livförsäkring ringsfall är bestämd till visst belopp, livrânteförsäkring: livförsäkring med periodisk utbetalning där bolagets betalningsskyldighet är beroende av en eller flera personers liv, tidsbegränsad försäkring: försäkring som skall gälla för en bestämd tid eller till dess att den försäkrade uppnår en bestämd ålder.

är den som har avtal om försäkring med

Försäkringstagaren ingått _.

ett en definition som nära lydelsen i 2§

försäkringsbolag”, ligger ..

kommentar. Om en _

FAL och inte fordrar någon utförlig försäkring

- namn - är det t.ex. tecknas av en i myndlingens

förmyndare

som är att anse som försäkringstagare, vilket

naturligtvis myndlingen

innebär att t.ex. ett brott mot upplysningsplikten från förmynda.rens sida kan ut över (se vidare vid 4 kap.1-3 §§).

gå myndlingen

Definitionen av bildar bakgrund till reglerna i

försäkringstagare

9 3§ och 10 3§ om vem som skall anses som

fpecialmotivering

försäkringstagare vid gruppförsäkring respektive kollektivavtalsgrundad försäkring. Dessa frågor har behandlats i

allmänmotiveringen (avsnitt 17.1 och 18.1).

Till definitionen av försäkringstagare har i förslaget fogats en bestämmelse att ställningen som försäkringstagare går över på annan som förvärvar försäkringstagarens rätt avtalet; stämmer

enligt regeln med allmänna rättsgrundsatser och finns ofta intagen i

försäkringsvillkoren. Bestämmelsen innebär att förvärvaren får samma

rättigheter mot försäkringsbolaget som den

ursprunglige försäkringstagaren hade. Likaså kan bolaget framställa invändningar mot förvärvaren t.ex. på grund av oriktiga i samband med tecknandet av

uppgifter försäkringen, även om förvärvaren är ovetande om de

omständigheter som ligger till grund för invändningen (se Hellner s.

620).

Rätten enligt försäkringsavtalet kan över till annan

gå någon genom frivillig överlåtelse från försäkringstagaren, genom familjerättsligt fång såsom arv och bodelning, genom exekution och genom tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Det bör dock observeras att ett förmånstagarförordnande, som upptar flera förmånstagare med rätt efter varandra, kan vara utformat så att den i första hand utsedde förmånstagaren inte får förfoganderätt till försäkringen. I sådana fall kan rätten till försäkringen delvis hållas svävande under en längre eller kortare tid, och det finns då ingen som kan utöva en försäkringstagares samtliga rättigheter mot försäkringsbolaget, t.ex. avtala om en av Dessa skall behandlas

ändring försäkringen. frågor närmare i specialmotiveringen till 6 kap.

När en arbetsgivare tecknar individuell för

försäkring någon anställd, kan försäkringen konstrueras på två olika sätt: med arbetsgivaren som försäkringstagare och den anställde (och hans anhöriga) som förmånstagare eller med den anställde som försäkringstagare, medan arbetsgivaren i avtalet bara åtar sig att betala premien. Betydelsen av vilken konstruktion parterna väljer kommer åtminstone att minska med vårt 7

lagförslag (se kap. 6 §).

Den försäkrade är den till vars liv eller hälsa en

personförsäkring knyter sig. Begreppet är väl inarbetat i litteraturen och brukar användas i försäkringsvillkoren men förekommer bara

på något enstaka ställe i FAL (116 §). I KFL både i

(2 §) används begreppet den nu angivna bemärkelsen och som den vars intresse

beteckning på har försäkrats mot skada med FAL:s termino-

(försäkringshavaren, logi).

Vid sidan av försäkrad använder man ibland i försäk-

begreppet ringsvillkor uttrycket medförsäkrad, när en försäkring är beroende av flera liv. Om en man tecknar en som skall ge honom

försäkring

- själv livsvarig ålderspension och efter hans död livsvarig efterlevandepension till hans hustru, kallas hustrun medförsäkrad

därför att försäkringens bestånd är beroende också av hennes liv. Oftast, men inte nödvändigtvis, är den medförsäkrade förmånstagare till de belopp som är beroende av att han lever. Vi har inte behövt använda denna term i bestämmelserna om individuell försäkring. I den mån det någon gång blir aktuellt där, bör man kunna tillämpa reglerna om den försäkrade också på medförsäkrad; man kan i det ovan angivna exemplet tänka sig att hustrun, för att åstadkomma en

sänkning av premien, uppgett högre ålder än sin verkliga.

Termen medförsäkrad har - med delvis annan innebörd - större betydelse vid gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring; se härom avsnitt 17.1 och 18.1.

Förmånstagare är ett centralt begrepp i personförsäkringen, och det

har därför ansetts påkallat att ta upp begreppet redan i denna

inledande paragraf. Normalt grundas en förmånstagares rätt på ett förmånstagarförordnande, som kan ha gjorts av försäkringstagaren

eller —- vid gruppförsäkring och — finnas intaget i

ka-försäkring försäkringsvillkoren. Som framgår av lagtexten, anses emellertid

också den som har rätt till ett försäkringsbelopp enligt de särskilda

fördelningsreglerna i 6 kap. 8 eller 15 § som förmånstagare. (Make

eller bröstarvinge, som får del av en försäkring med stöd av

jämkningsreglerna i 6kap. 7§ förslaget, anses däremot inte som

förmånstagare.) Begreppen kapitalförsäkring och livränteförsäkring används i lagförslaget bara i 7 kap. 2 och 8 §§ i fråga om utmätningsskyddet

före försäkringsfall. Vi använder begreppen på samma sätt som de används i FAL och i den försäkringsrättsliga doktrinen*

Som kapitalförsäkringar räknas alltså där bolaget livförsäkringar,

vid försäkringsfall skall betala ut ett i avtalet bestämt belopp (jämte eventuell återbäring), som skall utgå oavsett vilka efterlevande eller förmånstagare som kan finnas. kan betalas ut på en gång

Beloppet

eller i rater, t.ex. genom tio lika stora årsbetalningar. Till kapital-

försäkringarna hör alla vanliga s.k. T- och D-försäkringar, däribland

den vanliga sammansatta (se avsnitt 4.2 ovan).

kapitalförsäkringen Hit hör också garantimomentet i äkta s.k. försörjningsräntor (som

numera inte kan tecknas som enligt kommunal-

pensionsförsäkring skattelagen). Att en vilket

innebär att någon utbetalning inte sker om den avtalade ansvarstiden förlöper utan hindrar inte att försäkringen kan ha

försäkringsfall, karaktär av kapitalförsäkring. Som räknas sådana försäkringar, där bolaget livränteförsäkringar

är betalningsskyldigt bara under förutsättning att en person, eller en

l Som bekant används begreppet kapitalförsäkring med en annan innebörd i kommunalskattelagen (anvisningarna till 31 §). Begreppet utgör där motsatsen till pensionsförsäkring.

sou 1986:56 Specialmotivering till 1 kap. 2§ 469

av flera personer, lever. Det enklaste är en

exemplet livsvarig

försäkring för egen ålderspensionering. Avlider den försäkrade före

första utbetalningsdagen, sker ingen utbetalning alls; annars pågår utbetalningarna så länge han lever. Betalningsskyldigheten kan

också, liksom vid kapitalförsäkring, utlösas av ett dödsfall. Försäkringen avser då efterlevandelivränta. Som ett krav för

ytterligare

utbetalning tillkommer då att en medförsäkrad person (t.ex. den avlidnes make) lever. Finns ingen medförsäkrad i livet, görs trots

Å dödsfallet ingen utbetalning. Till livränteförsäkring räknas - åtmin-

stone - också sådan som kan i

i civilrättsligt försörjningsränta ingå

f pensionsförsäkring; utbetalning får där göras bara till den försäks rades make eller sambo och barn. l

De allmänna har behand-

frågorna kring tidsbegränsad försäkring lats i avsnitt 11 (särskilt 11.2). Med tidsbegränsad avser vi försäkring

alltså en försäkring som har avtalats att för en viss tid, t.ex. ett

gälla

år, eller tills den försäkrade uppnår en bestämd ålder. Det har för

denna gränsdragning inte någon betydelse om det är fråga om en ren

riskförsäkring, som upphör utan utbetalning om den avtalade tiden

förflyter utan att försäkringsfall inträffar, eller en som

försäkring

E enligt avtalet alltid skall avslutas med betalning av ett försäkrings-

belopp. En vanlig sammansatt kapitalförsäkring, som avslutas

i genom utbetalning av det överenskomna livsfallsbeloppet, är alltså i denna bemärkelse tidsbegränsad även om sträcker

försäkringstiden

över flera årtionden. Som nämnts räknas en

sig tidigare livsvarig

Ä däremot inte som trots att

livförsäkring tidsbegränsad, försäkrings-

beloppet på begäran betalas ut när den försäkrade uppnår 90 års ålder.

Nära anknytning till de tidsbegränsade försäkringarna har begreppet förnyelse av försäkring. Vi använder i lagförslaget begreppet förnyelse bara med syftning på tidsbegränsade försäkringar, även om

detta inte alltid är uttryckligen angivet (jfr t.ex. å ena sidan 3 kap. 8 §, 4 kap. 8 § och 5 kap. 1 § och å andra sidan 9 kap. 4 §). Förnyelse

betyder härvid en förlängning av försäkringstiden, oavsett om

förlängningen grundas på lagens regler härom (3 kap. 8 § och 9 kap.

10 § förslaget), på en överenskommelse om automatisk förlängning i ä det ursprungliga avtalet eller på ett särskilt avtal vid den första

försäkringstidens slut.

Ett avtal om förnyelse behöver naturligtvis inte träffas just vid slutet av den första försäkringstiden; huvudsaken är att avtalet går ut på en förlängning av försäkringsskyddet. Om någon, som har tecknat försäkring för ett år, efter sex månader kommer överens med bolaget om att förlänga ansvarstiden till fem år, får det ses som en förnyelse. Om överenskommelsen bara innebär att försäkringen för det återstående halvåret skall ha en annan utformning, t.ex. höjda försäkringsbelopp, är det däremot inte någon förnyelse.

(A470 Specialmotivering till 1 kap. 2 § sou 19S6:56

De regler vi föreslår innebär att en förnyad försäkring i allt

väsentligt

skall behandlas som om försäkringen från hade avtalats att

början

gälla även för den nya försäkringstiden (se t.ex. 4 kap. 8 § och 5

kap.

1 §). Detta förutsätter naturligvis att efter

försäkringen förnyelsen

har en utformning som i huvudsak svarar mot vad som gällde enligt det ursprungliga avtalet (samma det måste

försäkringstyp osv.);

åtminstone i vidsträckt bemärkelse vara om samma försäk-

fråga

ring. Något krav på att villkoren skall vara helt desamma bör dock inte uppställas (se vidare nedan; också till

jfr specialmotiveringen

4 kap. 8 §). Det kan vidare vara — bl.a. med av vad som

lämpligt anledning

förekom i samband med av till KFL

lagrådsbehandlingen förslaget

(se prop. 1979/80:9 s. 195-197) - att i beröra

sammanhanget något användningen av det grundläggande till stor begreppet försäkring;

del torde vår dock redan ha av det

inställning framgått föregåen-

de. Försäkring är ett uttryck med skiftande innebörd: det kan efter

omständigheterna syfta på den produkt försäkringsbolaget säljer

eller på försäkringsavtalet. Vi har funnit att man med fördel kan använda ordet på dessa skiftande sätt även i Med det

lagtexten.

viktiga förbehållet att det inte får kunna tveksamhet om

uppkomma

uttryckets innebörd i ett aktuellt finns det inte

sammanhang, någon

anledning att ställa krav på att det skall ha helt samma innebörd var det än förekommer; tvärtom motverkar ett sådant krav ett

smidigt och enkelt språkbruk.

I enlighet härmed ordet i ibland

syftar försäkring förslaget på försäkringsavtalet (t.ex. i 3 kap. 4 § om av uppsägning försäkringen)

och ibland närmast på produkten i 4 5 § om från

(t.ex. kap. undantag försäkringen). Begreppet försäkringen är flertydigt i ett speciellt avseende, när det gäller gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring:

ordet kan syfta ömsom på det sammantagna

försäkringsarrange-

manget för alla försäkrade, ömsom den enskildes

på försäkrings-

skydd. Dessa frågor har behandlats i

allmänmotiveringen (avsnitt

17.1 och 18.1). Som nyss antyddes, ibland hur en

uppkommer frågan mycket

försäkring kan ändras utan att man behöver anse den som en ny

försäkring. Frågan kan uppkomma t.ex. vid tillämpning av bestäm-

melserna om självmord 8 §) eller om

(4 kap. premiebetalning (5 kap.

1§), vidare när bolaget använder sig av en s.k. symtomklausul (4 kap. 5 §) och i samband med frågor om förhållandet till borgenärerna (närmast 7 2 §). För och ka-försäk-

kap. gruppförsäkringens ringens del torde frågan ha störst betydelse för tillämpningen av

förmånstagarförordnanden som de försäkrade har gjort i stället för det standardförordnande som ingår i försäkringsvillkoren (se avsnitt

till 1 kap. 2 § 471

Specfalmotivering

4.4.3 ovan; till det Hellner s. 553 och Roos s. 166 och

jfr följande

187 f).

Åtminstone vid av de ovan berörda reglerna i 4 och

tillämpning

5 är det som till försäkringstagarsidans fördel att man

kap. regel

anser det vara om samma försäkring, och enligt vår mening bör

fråga

ofta utfalla på det viset. Om det har förelegat ett

bedömningen

obrutet avtalsförhållande som har avsett samma försäkringstyp för dödsfall osv.), bör man

(olycksfallsförsäkring, livförsäkring

normalt kunna anse att det är om samma försäkring även om

fråga t.ex. har dock specialmotiveringen till försäkringsbeloppet höjts (jfr

19.4.8; också det avvikande betraktelsesättet i 4 kap. 8 §, avsnitt jfr 1986/87:61 s. 7, 36, 85 och 90). Bara om

skattesammanhang, prop.

kommer överens om som mera radikalt ändrar

parterna förändringar

karaktär, bör det t.ex. vara möjligt för försäkringsbo-

försäkringens laget att införa symtomklausul enligt 4 kap. 5 § första stycket

en ny

förslaget.

Mer svårbedömd är situationen när det är fråga om tillämpning av Som framgått blir frågan främst aktuell

förmänstagarförordnanden.

vid och ka-försäkring, när den försäkrade har gjort

gruppförsäkring

ett individuellt förordnande. Vid kollektiv försäkring kan nämligen en ändras i viktiga avseenden utan att det förekommer

försäkring

direkt kontakt mellan och den enskilde försäkrade.

någon bolaget

Vid individuell kan man som_ regel räkna med att

försäkring

om ett eventuellt nytt förmånsta-

försäkringsbolaget tar upp frågan

i samband med att en försäkring ändras; om detta

garförordnande

skulle blir till stor del densamma som vid

förbises, bedömningen

gruppförsäkring (se nedan).

försvåras av att man när det gäller tillämpning av

Bedömningen

inte kan säga att den ena eller andra

förmånstagarförordnanden

är till den enskildes fördel. Vilken modell man än

lösningen generellt

måste man räkna med att vissa försäkrade skulle ha önskat sig

väljer,

den motsatta Vi finner det därför inte möjligt eller ens

lösningen.

önskvärt att i utan den får bedömas med

reglera frågan lagen,

från konstruktionen av försäkringsavtalet och insti-

utgångspunkt tutet förmånstagarförordnande. Till stor del bör praktiska svårighe-

ter kunna undgås genom att försäkringsbolagen i sin information gör

de försäkrade uppmärksamma på frågan.

Ett förutsätter att det finns en försäk-

förmånstagarförordnande

ring. Ett meddelande till ett försäkringsbolag om vem som skall vara om den som lämnar meddelandet skulle

förmånstagare, någon gång

teckna en i kan inte bli något

försäkring bolaget, uppenbarligen

På motsvarande sätt måste man

giltigt förmånstagarförordnande.

räkna med att ett som regel förfaller om

förmånstagarförordnande ett bestående försäkringsförhållande avbryts.

I härmed bör ett individuellt till

enlighet förmånstagarförordnande

kap.

en gruppförsäkring anses förfalla om den försäkrade lämnar försäkringen, oavsett om han lämnar och därför inte kan gruppen längre vara med i eller han - vid -

försäkringen frivillig försäkring själv

säger upp försäkringen. Förordnandet gäller alltså inte om han senare kommer med i En sådan

försäkringen igen. huvudregel

stämmer bäst med konstruktion och formkravet för

försäkringarnas

förmånstagarförordnanden, och det framstår också som den mest praktiska regeln. Även om det ibland kan verka - och bäst

rimligt

överensstämmande med den försäkrades önskemål att förordnandet fortsätter att gälla, skulle det vara att

omöjligt precisera

förutsättningarna för en sådan En bättre

tillämpning. väg för att

undvika resultat i strid mot de enskildas önskemål är som sagt att de försäkrade i olika sammanhang informeras om vad som så att

gäller,

de kan inrätta sig efter det.

Detta utesluter inte att det i enskilda fall kan finnas omständigheter som gör det rimligt att anse ett äldre förordnande bestå, om den försäkrade återkommer till en försäkring som han tidigare har tillhört. För en gruppmedlem som säger upp en frivillig försäkring men sedan ångrar sig och vill återinträda, kan det verka självklart att hans förordnande skall fortsätta att gälla. Om hans begäran om att åter få vara med i försäkringen kommer så snart att den närmast framstår bör som ett återtagande av uppsägningen, man kunna anse förordnandet gälla utan hinder av lagens formkrav. Det förekommer också obligatoriska försäkringar för föreningsmedlemmar, där många medlemmar mer eller mindre regelbundet vandrar in och ut ur försäkringen. Exempelvis kan en försäkring för fackföreningsmedlemmar ha den uppläggningen att försäkringen omfattar bara sådana medlemmar som är yrkesverksamma som anställda, inte sådana som arbetar som egna företagare. En sådan konstruktion skiljer sig sakligt sett inte från det fallet att alla medlemmar i princip omfattas av försäkringen men har försäkringsskydd bara när de arbetar som anställda. I varje fall synes det i dessa fall rimligt att ett förmånstagarförordnande fortsätter att gälla så länge den enskilde är medlem i föreningen, även om han tidvis står utanför försäkringen.

Vidare förfaller ett individuellt förordnande om gruppen säger upp försäkringen och tecknar ny i ett annat Detsamma

försäkring bolag.

gäller om en gruppmedlem lämnar och i stället kommer

försäkringen

med i en annan gruppförsäkring, och detta även om den nya gruppen har försäkring i samma I båda fallen blir det

bolag. nämligen fråga

om ett nytt avtalsförhållande, där ett förordnande som i

gjorts

anslutning till ett annat avtal inte kan

tillämpas. .-».-...

Om det däremot har ett obrutet avtalsförhållande som

förelegat

har avsett samma bör man även typ av försäkring, när det gäller

- vagnen-mans.,

förmånstagarförordnanden ofta kunna utgå från att det är fråga om

samma försäkring trots att denna har undergått sedan

förändringar

förordnandet gjordes. Det för bör vara om

avgörande bedömningen

ändringarna är så vittgående att karaktär har änd- .manga

försäkringens

v rats.

till 1 473

Specialmotivering kap. 2 §

Försäkringens karaktär har naturligtvis ändrats om man helt och hållet har bytt försäkringstyp, t.ex. ersatt en med en

livförsäkring

sjukförsäkring. Om man däremot till en har en

livförsäkring fogat

olycksfallsförsäkring, som innehåller ett särskilt

dödsfallsmoment,

behöver det inte vara uteslutet att ett

tillämpa förmånstagarförord-

nande som gjorts för också det

livförsäkringen på dödsfallsbelopp

som kommer från

olycksfallsförsäkringsmomentet.

Vidare måste man räkna med att karaktär

försäkringen byter på

ett avgörande sätt, om ett gruppavtal om frivillig försäkring görs om till att avse Här

obligatorisk försäkring (eller tvärtom). blir det för

övrigt fråga om nya partsförhållanden, och det är redan av det skälet svårt att anse det vara om samma

fråga försäkring. Däremot

förefaller det inte om vid

naturligt att se det som en ny försäkring, obligatorisk försäkring en gruppmedlem t.ex. vid sin pensionering

visserligen kan få stå kvar i försäkringen med oförändrade förmåner men då måste betala premien

själv.

Den vanligaste av är emellertid av

typen förändring höjning

försäkringsbeloppen för livförsäkring. Även

här bör det avgörande vara om innebär att ändrar karaktär.

ändringen försäkringen Så är

enligt vår mening inte fallet om t.ex. från 100 000 till

beloppet höjs

150 000 kr. Höjningen är men

visserligen betydande, försäkringens

funktion för de efterlevande måste ändå antas vara i huvudsak densamma. Är det i stället om t.ex. från 5 000 till

fråga höjning

55 000 kr, bör bli den motsatta.

bedömningen Höjning görs

visserligen med samma belopp som i men

föregående exempel,

höjningen innebär samtidigt att kan en annan

försäkringen fylla

funktion; från att ha varit en blir den ett

begravningsförsäkring

hjälpmedel för de efterlevandes efter ett dödsfall.

omställning

Försäkringen bör alltså ses som en ny och det

försäkring, tidigare förmånstagarförordnandet bör inte längre anses ens för det gälla lägre beloppet.

Det som hittills sagts har närmast sikte

tagit på gruppförsäkringen

men kan i stor också Om en

utsträckning tillämpas på ka-försäkring.

försäkrad lämnar sin förfaller alltså ett individuellt

anställning,

förmånstagarförordnande som han har gjort. Förordnandet kan inte

tillämpas om han senare får ny anställning hos samma arbetsgivare

eller hos annan som har i samma

arbetsgivare försäkring bolag (och

naturligtvis ännu mindre om han får hos en

anställning arbetsgivare

som har i annat Inte försäkring bolag). heller fortsätter äldre individuella förordnanden att om försäk-

gälla arbetsgivaren byter

ringsbolag; även i den situationen ändras avtalsförhållandena på ett avgörande sätt.

Som framgår i den allmänna motiveringen (avsnitt 18.1), lämnar lagtexten i 10 kap. förslaget öppet om det vid ka-försäkring meddelas en försäkring för

474 till 1 3 § sou 1986:56

Specialmotivering kap.

varje anställd eller en gemensam försäkring för samtliga anställda vid företaget. Den föreslagna lagtexten kan emellertid inte förenas med synsättet att t.ex. AFA:s tjänstegrupplivförsäkring är en försäkring som är gemensam för samtliga anslutna företag. Här får emellertid de bestämmelser vi föreslår för ka-

speciella

försäkringens del betydelse (se avsnitt 7.3 och 18.6 ovan samt 19.1.4

10 12§ kan vid ka-försäkring ett

nedan). Enligt kap. förslaget

förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i villkoren. Vidare gör regeln i 1 kap. 4 § andra stycket det möjligt för arbetsmarknadsparterna att genom ett centralt kollektivavtal helt förbjuda de enskilda att göra individuella förmånstagarförordnanden; i så fall skall villkorsförordnandet alltid tillämpas. Det ligger inom ramen för den handlingsfrihet som förslaget sålunda ger

att genom ett centralt kollektivavtal bestämma att ett parterna individuellt förordnande, som har gjorts för en tidigare ka-försäkring av samma slag och som inte senare har ändrats eller återkallats, också skall tillämpas på den försäkring som avses med kollektivavtalet. —- Om en sådan överenskommelse träffas, är det naturligtvis av största vikt att de försäkrade får tydlig information om vad som

gäller.

19.1.3Specialmotivering till 1 kap. 3 §

3§ I försäkringsrörelselagen (1982:713) finns bestämmelser om särskilda regler (grunder) för vissa slag av personförsäkring.

Innehållet i många personförsäkringsavtal bestäms till stor del av vad

som föreskrivs i de av regeringen eller försäkringsinspektionen

fastställda grunderna för verksamheten. Grunderna har sådan omedelbar betydelse för det enskilda avtalsförhållandets utform-

att vi har ansett det lämpligt att erinra om deras existens (jfr

ning,

1 kap. 5 § samt 2 kap. 3 och 6 §§ FRL).

För vilka typer av försäkring grunder skall finnas är inte uttömmande bestämt i FRL. För flera försäkringar är frågan

beroende av en bedömning från försäkringsinspektionens sida, och

för upprättas grunder bara i vissa av de i 2 kap.

många försäkringar

6§ ämnena 10§ FRL). När vi t.ex. i 3 kap. 3§

angivna (1 kap.

hänvisar bara till ”grunderna” utan närmare precisering,

förslaget

det omedelbart av sammanhanget vilken typ av grunder som

framgår

avses: i den nämnda alltså grunderna rörande ”försäk-

paragrafen

rätt till och fribrev” respektive ”belåning av

ringstagarnas återköp försäkringsbrev hos bolaget”.

Förhållandet mellan grunderna och den föreslagna personförsäk-

har behandlats i avsnitt 8.1. Grunderna är i princip

ringslagen

bindande för bolaget, men om grundernai något fall skulle råka få ett innehåll som strider mot lagens bestämmelser, gäller lagen framför

grunderna.

19.1.4Specialmotivering till 1 kap. 4§

4§ Bestämmelser i försäkringsvillkor, som i jämförelse med reglerna i denna lag är till nackdel för försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare eller för den försäkrade, är utan verkan mot honom om inte annat anges i lagen.

Vad som sägs i första stycket gäller inte 1. kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer ett kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisa- , tion, och 2. sådan försäkring för grupper av näringsidkare, studerande eller andra som i fråga om utformning och funktion kan jämställas med kollektivavtalsgrundad försäkring, om villkoren har godkänts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Första stycket

Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.1), innebär inriktningen av den nya lagstiftningen att bestämmelserna till största delen måste vara tvingande. Tekniken för att ange vilka bestämmelser som är tvingande respektive är densamma som i KFL;

dispositiva

avvikelse från lagen till nackdel för försäkringstagarsidan får ske bara när detta direkt framgår av den aktuella paragrafen.

Vi har efter viss tvekan valt den enkla tekniken att låta förbudet mot avvikande villkor avse lagen i dess helhet, trots att vissa delar av lagen berör sådana ämnen som ändå inte skulle kunna regleras genom bestämmelser i villkoren. Det gäller främst 2 kap. 1-5 §§, som är av näringsrättslig natur, och hela 7 kap., som behandlar förhållandet till tredje man. Även 6 kap. innehåller åtskilliga bestämmelser om ämnen som knappast skulle kunna regleras i villkoren, t.ex. bestämmelserna i 11-13 §§ om panthavares och

förvärvares sakrättsliga skydd; försäkringsbolaget kan inte genom

föreskrifter i villkoren t.ex. inskränka en

panthavares rättigheter.

Inte heller skulle bolaget kunna införa andra om formen för

regler förmånstagarförordnande m.m. Tvingande civilrättsliga bestämmel-

ser av sedvanlig art är däremot i 1 och 9 §§ om

reglerna 6kap. försäkringstagarens rätt att förfoga över försäkringen. , Reglerna om tolkning av förmånstagarförordnanden (6 kap.

* 4-6 §§) intar här något av en mellanstållning. Det är där svårt att säga om en viss lösning är till fördel eller nackdel för

försäkringstagaren,

och det är redan av den svårt att hänföra till det

anledningen reglerna

indispositiva området. Under alla förhållanden kan reglerna i praktiken sättas ur spel genom att man i villkoren inför preciseringar av olika förordnanden, som medför att inte blir

tolkningsreglerna tillämpliga. Vi har tidigare (i avsnitt framhållit att bolagen 14.3.7)

bör iaktta viss försiktighet när det införandet av sådana

gäller preciseringar.

En bestämmelse i villkor eller grunder som till

försäkringstagarens

nackdel avviker från en tvingande bestämmelse är

ogiltig; lagens

bestämmelse tillämpas i stället för villkoret. Liksom i andra liknande sammanhang skall varje enskilt moment i villkoren med

jämföras

den tvingande normen för sig, när det gäller att avgöra vad som är till nackdel för försäkringstagaren. Om lagen t.ex. föreskriver en frist för betalning av premie om en månad och en om

uppsägningstid

fjorton dagar vid dröjsmål, kan alltså en villkorsbestämmelse om bara en veckas uppsägningstid inte bli tillåten att den första

genom

betalningsfristen sätts till två månader. Trots att försäkringstagaren

enligt villkoren har tid att betala än vad

sammanlagt längre på sig

lagen kräver, är villkoret om villkoret om två

uppsägningstid ogiltigt;

månaders ordinarie betalningsfrist gäller däremot.

Som framhålls ovan (avsnitt 8.1), får inte heller grunderna innehålla bestämmelser som avviker från lagens bestämmelser till försäkringstagarsidans nackdel. Detta behöver emellertid inte sägas uttryckligen i lagen. Grunderna är visserligen bindande för försäkringsbolaget, men de blir en del av försäkringsavtalet bara genom att försäkringsvillkoren hänvisar till dem. Grunderna blir på det viset en del av villkoren, och de omfattas därigenom av bestämmelsen i detta

stycke. Reglerna är tvingande till förmån för försäkringstagaren och

senare förvärvare av försäkringen samt till förmån för deras

rättsinnehavare: panthavare och förmånstagare. Bolaget kan alltså

inte förbehålla sig rätt att göra gällande andra invändningar mot någon senare rättsinnehavare än dem som bolaget hade kunnat

åberopa mot försäkringstagaren själv. Detta hindrar naturligtvis inte försäkringstagaren från att i ett förmånstagarförordnande eller

gåvobrev avseende försäkringen bestämma t.ex. att

förmånstagaren/

förvärvaren inte skall ha rätt att överlåta eller pantsätta försäkringen. Likaså blir senare rättsinnehavare bundna av de den

uppgörelser ursprunglige försäkringstagaren kan ha träffat med bolaget med

anledning av en tvist dem emellan, även om uppgörelsen strider mot någon av de tvingande bestämmelserna. ansluter i dessa

Reglerna

avseenden helt till liknande bestämmelser i andra

lagar.

Vidare är lagen tvingande till förmån för den försäkrade. Vid individuell personförsäkring har ju den försäkrade iden egenskapen normalt inte några rättigheter, men vi föreslår att den försäkrade i två fall skall ha rätt till underrättelse från försäkringsbolaget om vad som händer med den hans liv eller hälsa tecknade

på försäkringen:

vid brott mot 11 §) och vid

biförpliktelserna (4 kap. premiedröjsmål (5 kap. 4 §).

Vid - där de försäkrade

gruppförsäkring och ka-försäkring enligt vårt förslag har praktiskt taget alla rättigheter enligt försäkringsav-

talet - är visserligen varje försäkrad enligt 9 3 § och 10 3 §

kap. kap.

Specialmotivering till 1 4§ 477

kap.

i stor att anse som Men även när så

utsträckning försäkringstagare. inte är fallet skall han ha den rätt till t.ex. olika meddelanden från

som i - Som framhålls i den försäkringsbolaget anges lagen. allmänna motiveringen (avsnitt 17.1), ser vi det däremot över huvud taget inte som vår uppgift att förhållandet mellan den

reglera enskilde försäkrade och den som ordnar (t.ex. en

försäkringen fackförening eller arbetsgivare).

Andra stycket

Här öppnas två att avvika från i den

möjligheter lagens regler, utsträckning dessa enligt det föregående avser sådant som kan regleras i försäkringsvillkoren. För försäk-

kollektivavtalsgrundad ring är avvikelse tillåten om vilar ett centralt

försäkringen på kollektivavtal. För andra försäkringar med likartad funktion får avvikelse ske efter godkännande av eller som

regeringen myndighet regeringen bestämmer. Skälen för reglerna har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt 7.3).

För att en försäkring skall anses som en

kollektivavtalsgrundad försäkring enligt förslaget, krävs det enligt 10 kap. 1§ bl.a. att försäkringsvillkoren följer ett i villkoren kollektivavtal

angivet mellan en arbetsgivarorganisation och en

arbetstagarorganisation. För att försäkringsvillkoren skall få avvika från

lagens regler, gäller enligt detta stycke att kollektivavtalet måste ha

på arbetstagarsidan ingåtts av en central organisation. Som framgår av

allmänmotiveringen syftar regeln i första hand på de stora mellan

uppgörelserna arbetsmarknadens -

huvudorganisationer dessa uppgörelser måste åtminstone i detta sammanhang betecknas som kollektivavtal

(jfr 23 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet). Men lagen kan frångås också genom uppgörelser direkt förbundsnivå 6 §

på (jfr samma lag).

Som kommer att utvecklas närmare i till

specialmotiveringen 10 kap. (avsnitt 19.10), behöver en som tecknar

arbetsgivare ka-försäkring inte själv vara bunden av det kollektivavtal som i i försäkringen följer; han kan teckna eller

försäkringen frivilligt enligt i i ett annat kollektivavtal. Detta åtagande gäller även om försäkringsi l l villkoren avviker från lagens regler. För att skall anses

försäkringen l som en ka-försäkring, krävs det emellertid 10 1 § också, l enligt kap. att försäkringen tecknas i ett som av det

försäkringsbolag framgår kollektivavtal som försäkringen Även den som är

följer. arbetsgivare oorganiserad eller som är bunden av ett annat, icke centralt kollektivavtal måste därför teckna i det som

försäkringen bolag anges i det centrala kollektivavtalet. Han kan alltså inte ”låna” t.ex. AMF-bolagens villkor (om dessa skulle avvika från lagen) och teckna en likadan försäkring i annat

något bolag.

478 till] kap. 4§

Specialmotivering

Skälet för denna ordning är i första hand att de parter som har träffat det centrala kollektivavtalet självfallet har haft sina medlemsgruppers förhållanden för ögonen när de utformat försäkringen, och det är inte säkert att försäkringen passar lika bra för en annan grupp. Man kan t.ex. tänka sig att vissa villkorsbestämmelser, som sedda för sig framstår som ofördelaktiga för de enskilda, för de avtalsslutande organisationernas medlemmar kompenseras genom sådana delar av kollektivavtalet som inte har ordnats genom försäkring. Kravet att försäkring med villkor som avviker från lagen skall tecknas i det bolag som anges i det centrala kollektivavtalet ger försäkringsbolaget och arbetsmarknadsparterna möjlighet att avstyra försäkringen i sådana fall där den skulle vara olämplig. Om försäkringsbolaget av förbiseende skulle meddela försäkringen för ett kollektiv där den inte passar, kan man också räkna med att parterna tar ett visst ansvar för den uppkomna situationen.

I frågan om i vilken utsträckning arbetsmarknadsparterna kan väntas utnyttja möjligheten att avvika från lagen måste hänsyn tas till

bestämmelsernas olika karaktär. Som framgår ovan (avsnitt 7.3), räknar vi allmänt med att bestämmelserna för närvarande skall kunna tillämpas i stort sett utan avvikelser.

Vissa bestämmelser bör även på längre sikt kunna tillämpas

genomgående även på ka-försäkringens område. Det gäller de allmänna reglerna i 4 kap. förslaget om begränsning av försäkrings-

bolagets ansvar och den speciella bestämmelsen om skydd för den försäkrade mot verkan av oriktiga uppgifter som lämnats av någon annan än honom själv (10 kap. 11 § förslaget). Det är här fråga om regler till skydd för de enskilda, som framstår som viktiga från försäkringsrättslig synpunkt utan att för den skull komma i konflikt med ett arbetsrättsligt betraktelsesätt, och man behöver därför

knappast räkna med att arbetsmarknadsparterna skall använda sig av

den formella möjligheten att avvika från lagen i dessa delar.

Inte heller räknar vi med att arbetsmarknadsparterna skall träffa avtal om villkor som avviker från reglerna i 10 kap. 5 § andra stycket förslaget om skydd för den som i god tro har fått ett oriktigt

försäkringsbesked. Reglerna är resultatet av ingående diskussioner i

kommittén och en sammanjämkning av motstående synpunkter på det sätt som har redovisats i allmänmotiveringen till 10 kap. (avsnitt 18.2). Vi utgår därför från att genomgående skall tilläm-

reglerna

pas.

Annorlunda förhåller det sig med en del andra regler som vi föreslår i 10 om ansvarstid, uppsägning av försäkring m.m.

kap.,

Även om också dessa för närvarande framstår som rimliga och

regler

riktiga, får man räkna med att parterna i ett ändrat läge kan vara beredda att avvika från dem för att uppnå en som helhet betraktad

rimlig lösning ett försäkringsbehov. Inte heller kan på uppkommet

man utesluta att kan vilja begränsa de försäkrades

parterna möjligheter att göra individuella förmânstagarförördnanden, t.ex. i

fråga om de s.k. barnbeloppen vid tjänstegrupplivförsäkring (se

avsnitt 18.6 ovan).

Den andra möjligheten till avsteg är i första hand avsedd för de försäkringar för lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. som beskrivsi avsnitt 4.4 samt sådana försäkringar för praktiserande skolelever m.fl. som har diskuterats. Kravet att till utformning och funktion

försäkringen

skall kunna jämställas med en ka-försäkring innebär att det skall vara fråga om försäkringar som ger ett grundskydd av samma typ som ka-försäkringarna för grupper av personer som deltar i utbildning = eller arbete utan att vara anställda. Det är alltså inte avsikten att

i avsteg från lagens regler skall medges för t.ex. sådana olycksfallsför-

säkringar som ideella föreningar av olika slag kan teckna för dem i som deltar i verksamhet.

föreningens

19.1.5Specialmotivering till 1 kap. 5 §

5§ Om en personförsäkring ingår som en del i en konsumentförsäkring enligt 1 § konsumentförsäkringslagen (1980:38), gäller för personförsäkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap. samt 9 kap. 2 § första meningen, 3, 14 och 19 §§ denna lag, dels 2, 3, 5-29 och 40-43 §§ konsumentförsäkringslagen. l Ingår personförsäkringen som en del i en annan skadeförsäkring, gäller för personförsåkringen dels 1 kap. 4 §, 4 och 6-8 kap., 9 kap. 2 § första f meningen, 3, 14 och 19 §§ samt 10 kap. 2 § första meningen, 3, 11 och 12 §§ denna lag, dels 2, 3, 11-17, 26-28 och 31-33 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Vid 1 § har diskuterats behandlingen av sådana försäkringar som utgör en kombination av olika personförsäkringstyper. I denna paragraf behandlas de likartade frågor som uppkommer när en

försäkring innehåller både skade- och personförsäkringsmoment.

j i Regleringen förenklas om - som vi avser - den tredje etappen av i

vårt arbete leder fram till en kapitelindelad skadeförsäkringslag, som

ersätter både KFL och återstående delar av FAL.

Reglerna utgår från att en personförsäkring ”ingår som en del i”

en försäkring enligt KFL eller FAL. Bestämmelserna gäller alltså bara det fallet att personförsäkringsmomentet utgör en underordnad

del i en skadeförsäkring (som då meddelas av ett skadeförsäkrings-

bolag). Detta stämmer med nuvarande förhållanden: det torde inte

förekomma att försäkringar som huvudsakligen avser personförsäkring förses med tilläggsmoment avseende skadeförsäkring, vilket

bl.a. sammanhänger med förbudet enligt 1 kap. 3 § FRL för

livförsäkringsbolag att meddela annat än personförsäkring. Vi har i den allmänna motiveringen (avsnitt 6) redogjort för hur

man enligt vår mening bör göra valet mellan person- och skadeför-

säkringsregler, när en personförsäkring ingår i ett skadeförsäkrings-

-

paket. När det gäller hanteringen av försäkringen avtalets

och osv. - bör

ingående upphörande, förnyelse, premiebetalning

480 till 1 kap. 5 §

Specialmotivering

personförsäkringen följa skadeförsäkringens regler, medan personförsäkringslagen skall gälla i frågor som rör brott mot biförpliktelserna, skaderegleringen och förhållandet till tredje man. Självfallet bör personförsäkringslagens bestämmelser vara tvingande i den utsträckning som framgår av 1 kap. 4 § förslaget, även när de tillämpas på försäkringar som i övrigt följer skadeförsäkringsreg-

ler.

Såvitt gäller individuell försäkring, föreslår vi för enkelhets skull att - bortsett från 1 kap. 4 § - bara vissa hela kapitel i personför-

säkringslagen skall tillämpas (4 och 6-8 kap.), även om det också

skulle ha kunnat vara sakligt motiverat att göra en del enskilda

paragrafer i övriga kapitel tillämpliga. Vi räknar emellertid med att försäkringsbolagen - även om formellt skadeförsäkringsregler gäller - i sin praxis skall ta hänsyn till principerna i personförsäkringslagen

så långt de kan tillämpas, t.ex. när det gäller rätten till försäkring

(3 kap. 1§) och rätten till försäkringens värde (3 kap. 6 §). När huvudförsäkringen är en konsumentförsäkring, gäller ofta samma

principer enligt KFL. På områdena för gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad

försäkring förekommer för närvarande knappast blandade skadeoch personförsäkringar och behovet av sådana avtalstyper torde över huvud taget vara mindre där. Vi har emellertid i detta stycke tagit med också de regler i 9 och 10 kap. som behövs för sådana fall, främst bestämmelserna om konstruktion. För konsumentför-

försäkringens säkringarnas del behövs dock inte någon hänvisning till 10 kap.,

eftersom försäkringar som grundas på kollektivavtal är helt undantagna från KFL. Också de flesta gruppförsäkringar faller utanför KFL.

Som nämnt förekommer det för närvarande inte att personförsäkringar förses med tilläggsmoment som avser skadeförsäkring. Skulle sådana former komma att införas, räknar vi med att skadeförsäkringsmomentet skall följa personförsäkringslagens regler om t.ex. avtalets ingående, förnyelse och premiebefrielse, så långt dessa bestämmelser kan tillämpas på skadeförsäkring. När det gäller fareökning, säkerhetsföreskrifter osv. får man däremot - del -

i analogi med vad som föreslås för personförsäkringens tillämpa skadeförsäkringsregler. Vi har inte funnit något praktiskt behov av uttryckliga regler om detta.

kap. 1§

19.2 till 2

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Information och upptar sex paragrafer. De fyra första behandlar i tur och ordning information före tecknandet, information omedelbart efter tecknandet, information under försäkringstiden och i samband med förnyelse samt information vid

skadereglering m.m. I 5 § finns en hänvisning till marknadsförings-

lagen, som skall tillämpas om något bolag underlåter att lämna föreskriven information. I 6 §, slutligen, föreskrivs civilrättsligt ansvar om försäkringsbolaget försummar att lämna information om en viktig avgränsning av försäkringsskyddet.

Bortsett från 6 § och dess hänvisning till regler i 1-3 §§ har bestämmelserna, liksom i konsumentförsäkringslagen, näringsrättslig karaktär. Det innebär bl.a. att en försäkringstagare, som inte får den information han skall kan I

enligt lagen ha, inte grunda något

skadeståndskrav mot direkt på reglerna i detta Som

bolaget kapitel.

framhålls i allmänmotiveringen, betyder detta dock inte att skadeståndsansvar på grund av brister i informationen alltid skulle vara uteslutet. Man kan tänka sig fall, där ett bolag blir skadeståndsskyl-

A digt enligt allmänna avtalsrättsliga regler på grund av påtagligt dålig

i rådgivning, t.ex. om bolaget efter genomgång av kundens förhållan- 7 den råder honom att teckna en försäkring som inte alls motsvarar hans behov. Sådana fall mäste dock antas vara ganska sällsynta*

19.2.1 till 2 1 §

Specialmotivering kap.

1 § Innan en försäkring meddelas, skall försäkringsbolaget lämna kunden en ;z information som är utformad så att den underlättar hansbedömning av försäkringsbehovet och valet av försäkring. Bolaget skall ge den information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som kunden behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen. Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. I fråga om tidsbegränsad försäkring skall särskild information lämnas om försäkringstagarens möjligheter att vid försäkringstidens slut förnya försäkringsförhållandet.

Information behöver inte lämnas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Paragrafen behandlar försäkringsbolagets informationsskyldighet

innan en försäkring meddelas. Huvudtankarna bakom

reglerna framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 10.2).

Som framgår av första är bestämmelserna så

stycket, tillämpliga

länge försäkring inte har meddelats. Härigenom markeras att

informationsskyldigheten inte upphör i och med att försäkringstaga-

ren avger en ansökan om Också efter denna tidpunkt och

försäkring.

fram till bolagets beslut kan han behöva ytterligare

nämligen

‘ Jfr NFT 1983: Lyngsø s. 18, Lundgaard s. 97, Poulsen s. 340 och Sommer s. 342.

upplysningar om försäkringen i de avseenden paragrafen anger.

Finner försäkringstagaren då att inte motsvarar hans

försäkringen

förväntningar, kan han ta kontakt med för att få till

bolaget förslag

annan lösning; här kan också erinras om att har

försäkringstagaren

rätt att när som helst säga upp försäkringen (3 kap. 3 §). - Om en kund till synes redan har bestämt vilken försäkring han vill teckna, när han kontaktar bolaget första gången, måste bedöma med

bolaget

hänsyn till omständigheterna om det ändå skall lämna information eller om möjligen bestämmelsen i andra stycket är tillämplig.

Första stycket

Här anges de upplysningar som skall lämnas innan försäkring meddelas. Bestämmelserna avser både information direkt från

bolaget och de muntliga eller skriftliga upplysningar som bolagets

ombud lämnar till presumtiva försäkringstagare. Bestämmelserna i första och andra meningarna ger endast vissa allmänna riktlinjer för bolagens handlande; informationens närmare omfattning och

utformning får bero på försäkringens art och i det omständigheterna

enskilda fallet, exempelvis den kännedom försäkringstagaren kan antas redan ha om den aktuella försäkringstypen. Vad som i fortsättningen sägs i anslutning till dessa regler anger alltså bara vissa

huvudprinciper, vilka bör ligga till grund för bolagens praxis och för

eventuella överenskommelser mellan branschens representanter och

berörda myndigheter.

Informationen skall ha flera syften. Kunden skall med hjälp av informationen kunna bestämma om han alls skall teckna försäkring, vilken typ av försäkring han i så fall skall välja och helst också i vilket bolag han skall teckna den. Det finns anledning att framhålla att denna paragraf ställer stora krav på ansvarskänsla och omsorg hos bolagen och deras ombud. Informationen måste delvis avvika från vad som annars vore naturligt för ett affärsdrivande företag, inställt

-

på försäljning. Ett ytterligare syfte med informationen är

naturligtvis, att försäkringstagaren skall lära känna vad den försäkring han tecknar närmare innebär.

Den första, och i allmänhet viktigaste, frågan är alltså om kunden alls bör teckna försäkring. Det kan finnas flera olika skäl för detta. Han kan behöva förbättra sin egen ålderdomsförsörjning. Hans familjeförhållanden och ekonomiska förhållanden kan vara sådana, att han behöver ett mot de ekonomiska följderna av ett

skydd

dödsfall eller en långvarig Och även om han inte har

sjukdom.

sådana behov, kan vara en gynnsam form av sparande för

försäkring

honom. De olika skälen kan i kombination.

naturligtvis föreligga

Behovet av genom den behovs-

skydd försäkring klarläggs genom utredning som regelmässigt görs innan en individuell livförsåkring

meddelas. I sin mest utvecklade form är den en uttömmande kartläggning av kundens och hans familjs förhållanden. I utredningen klarläggs vilka förmåner från det allmänna och i form av

m.m. som kan påräknas vid ålderdom, dödsfall och

tjänstepension

sjukdom, varjämte det redovisas om t.ex. en efterlevande make kan uppnå det bodelningsresultat han skulle önska vid den andre makens död. En riktigt utförd undersökning av detta slag ger kunden ett gott underlag för att bedöma om hans skydd behöver förstärkas.

Denna del av informationen fungerar, såvitt vi har kunnat finna, redan i stort sett tillfredsställande. Som angetts i allmänmotiveringen tycks det emellertid fortfarande i viss utsträckning förekomma att försäkringsombud förmedlar även relativt stora försäkringar utan att ens föra möjligheten till behovsutredning på tal. Vi menar att det är ett oavvisligt krav, att i varje fall den som överväger att teckna en

livförsäkring av någon betydenhet skall få ett erbjudande om behovsutredning. I enlighet härmed anges i paragrafens första

mening att bolaget skall lämna en information som bl.a. underlättar

bedömningen av försäkringsbehovet. Kravet på behovsutredning avser som sagt främst livförsäkring.

Även vid sjukförsäkring görs dock sådana utredningar, om också av

- och av mindre omfattning. Här är bolagen i eget intresse på grund

s.k. -

den tidigare (avsnitt 11.5.2) nämnda 95-procentsregeln

verksamma för att hindra överförsäkring. Däremot kan man inte kräva att skall erbjuda sådana utredningar eller

bolagen spontant orientera om tänkbara alternativa försäkringsformer när det är fråga om enkla - och framför allt relativt -

billiga försäkringar av den typ

som ofta erbjuds allmänheten genom massutskick, t.ex. olycksfallsförsäkring för barn och ungdom. Sådana utredningar skulle dra en i förhållande till premien oförsvarlig kostnad (även om det inte finns något hinder mot att bolaget tar betalt för utredningen). Allmänt sett är också behovet av olycksfallsförsäkring lättare för den enskilde att bedöma än behovet av livförsäkring. Om bolaget i sitt sortiment har även försäkringar, som är av samma typ som den erbjudna försäkringen men som i något viktigt avseende awiker från den, bör man dock kunna kräva att den alternativa formen åtminstone nämns även i ett masserbjudande. Skillnaden mellan försäkringarna kan vara t.ex. att den ena gäller bara under fritid och den andra även under skoleller arbetstid eller att den ena bara täcker olycksfall medan den andra täcker även sjukdom.

Sedan det väl har konstaterats att kunden har behov av försäkrings-

skydd i någon form, uppkommer frågan om valet av försäkringsform.

Detta val är svårt av flera skäl, till att med därför att valet i

börja

praktiken inte är inskränkt till olika former av individuell försäkring. Många gånger kan det med tanke behovet vara lämpligare att

kunden i stället ansluter sig till någon gruppförsäkring, som kan ge

484 Specialmotivering till 2 kap. 1 § SOU 1986:56 j

skydd till betydligt lägre kostnad. Även om detta är önskvärt i sådana situationer, är det svårt att kräva att de bolag som meddelar enbart individuell försäkring skall lämna information av detta slag. Men åtminstone om bolaget i fråga meddelar båda typerna av försäkring och det finns anledning att tro att kunden skulle kunna ansluta till någon gruppförsäkring i bolaget, bör det kunna begäras att ombudet tar upp frågan även om han inte själv är expert på området. Och om kunden ställer en direkt fråga om vilket skydd en gruppförsäkring skulle kunna ge, är det självklart att ombudet under alla omständigheter måste besked. -

ge ett rättvisande Vad som nu sagts ger oss också anledning att betona vad vi i den allmänna motiveringen sade om Önskvärdheten av information från det allmännas sida.

Även när det står klart att försäkringsbehovet måste tillgodoses med individuell försäkring, kan valet av försäkringsform vara svårt.

Valet kan stå mellan försäkring med engångsbelopp och försäkring med periodisk utbetalning. Valet kan också avse ren riskförsäkring

eller försäkring med sparmoment. I sistnämnda del vill vi särskilt betona vikten av att försäkringstagaren får klart för sig hur ofördelaktigt det är att teckna en försäkring med sparmoment, om han sedan inte kan eller vill behålla tillräckligt längel

försäkringen Att kostnaderna för anskaffningen av försäkringen vanligen får

belasta försäkringens värde under de första åren efter tecknandet (”zillmering”), är ett förhållande som inte bör förbigås i de fall där det kan ha betydelse för

försäkringstagaren.

Det kan för försäkringstagaren vara aktuellt med ett val mellan försäkringssparande och sparande i annan form. Redan att göra en rättvisande jämförelse med banksparande är förenat med stora

svårigheter, och dessa ökar betydligt om jämförelsen skall avse

sparande t.ex. i aktier, fastigheter eller liknande. Det är viktigt att försäkringssparandet inte för kunden framställs som något självklart överlägset alternativ.

Den information som skall till för kundens val av

ligga grund

försäkringsform avser i första hand innehållet i försäkringsvillkor och grunder. Av naturliga skäl kan inte alla delar av villkoren redovisas. Beroende på försäkringens art måste ett urval ske, så att inte kunden får mer information än han kan tillgodogöra sig. Det bör emellertid observeras att det informationskrav som ligger i paragrafens andra mening är delvis fristående från vad som sägs i första meningen. Det är alltså inte tillräckligt att bolaget ger kunden den information om

försäkringsvillkoren osv. som behövs för att bestämma försäkrings-

behovet och lämplig försäkringsform. Informationen skall också göra det möjligt för kunden att självständigt bedöma om han bör acceptera kostnaden för skyddet.

Förhållandet betonas i Hellner, Information om livförsäkring s. 38 f och 59.

Särskilt när det gäller skriftlig information fordras, för att den skall bli effektiv, att den inte tyngs av för mycket detaljer utan omedelbart intresse för en försäkringstagare. Informationen måste också vara

framställd på ett lättbegripligt och någorlunda pedagogiskt sätt. Det

är och ofta direkt önskvärt att bolaget i broschyrer och

försvarligt

liknande material koncentrerar sig på förhållanden av central för en ordinär kund. Samtidigt bör det framgå att

betydelse

uppgifterna ger en förenklad bild av verkligheten och att den som . i olika avseenden kan få det av

önskar kompletterande upplysningar

ik fr eller direkt i detta skede är att s ombudet från bolaget. Det väsentliga kunden får underlag för en av frågan, om den försäkring

bedömning

att teckna för hans förhållanden. För detta han överväger passar fordras att han får kännedom, förutom om den premie som kan antas utgå, om de bestämmelserna i villkoren och i eventuella

viktigaste Sådana ekonomiskt betydelsefulla frågor som återbäring grunder. vid och försäkringens värde vid återköp eller belåning livförsäkring

bör särskilt beröras, liksom hur premien och utfallande belopp behandlas i skattehänseende. Vidare är det viktigt att kunden redan vid tecknandet får information om att det finns möjligheter att i ett senare skede få försäkringen ändrad i olika hänseenden. Som framhållits i litteraturen bör informationen ange om ett om framtida förmåner eller kostnader är säkert eller

antagande

osäkert? Detta blir aktuellt bl.a. vid illustrationer av vad återbäring kan där siffror osäkra om

innebära, givna bygger på antaganden

resultatet av verksamhet; förhållandet understryks redan i

bolagets

i fall i den information som ges i frågan? Att

dag varje skriftliga

inflationen utgör ett väsentligt osäkerhetsmoment vid alla beräkav en värde är visserligen välkänt men

ningar långvarig försäkrings

kan ändå behöva betonas när kalkyler görs om en försäkrings ekonomiska konsekvenser. Och i fall reglerna rörande livförsäkringens beskattning år under översyn, får man från bolagets sida göra en reservation för att de konsekvenserna kan bli andra än

skattemässiga enligt gällande rätt.

Det hittills sagda har främst avsett livförsäkring. I fråga om sjuk-

och olycksfallsförsäkring torde skyddets omfattning och de olika ersättningsformerna ha störst intresse. Praktiskt viktiga begränsning-

ar i försäkringsskyddet bör i regel framhållas, inte bara om de avviker från vad som är normalt för försäkringstypen utan också

annars (jfr nedan).

I de andra förhållanden” som nämns i lagtexten ingår även de

3 Se Hellner, Information om livförsäkring s. 32 f och 38 f. 3 Angående utformningen av återbäringsillustrationerna, se vidare Hellner, Information om livförsäkring s. 50 ff, och Bergman i NFT 1983, s. 310 ff. Båda uttalar sig positivt om en övergång från nuvarande illustrationer till prognoser.

särskilda grunderna för försäkringen, i den mån sådana finns. Såvitt gäller dessa har det ibland från branschhåll invänts, att de till största delen utgörs av formler, som inte kan

försäkringsmatematiska

förstås annat än av fackmän, och att det därför inte att lämna

går

information om dem. Självfallet måste informationen här förenklas och sammanfattas i stor utsträckning. Men är det

samtidigt åtskilliga

viktiga ämnen som regleras i grunderna, och information om dessa kan inte underlåtas helt bara därför att den är svår. Ofta kan det dock vara tillräckligt att ange att ett visst ämne regleras i samt

grunderna huvudprincipen för regleringen. Ofta är de av viktigaste grundernas

regler också direkt återgivna i villkoren. Att det går att informera även om invecklade regler och ett

sammanhang på begripligt sätt,

visar bl.a. den av FSAB utarbetade inom

broschyren Återbäring

individuell livförsäkring. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 10.2), innebär

bestämmelserna inte att försäkringsbolaget är att för en

skyldigt

jämförelse ge uppgifter om villkoren för motsvarande i

försäkringar andra bolag. Men i den mån några upplysningar

ges om konkurrenters försäkringar eller jämförelser annars görs med förhållanden

på försäkringsmarknaden i allmänhet, får naturligtvis inte uppgifterna

vara missvisande att av vikt för en

exempelvis genom omständigheter

korrekt jämförelse förbigås. Av värde är om en sådan

gemensam information från de berörda bolagen kan lämnas som för närvarande sker beträffande inom individuell

återbäring livförsäkring (jfr ovan). Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 10.2), ser vi det som ett

väsentligt mål för informationen att kunden så snart som skall

möjligt

bli medveten om sådana av som

avgränsningar försäkringsskyddet

det annars kunde vara lätt för honom att förbise; han bör innan han binder sig för en försäkring få klart för om det finns

sig, viktiga

situationer som inte täcks av försäkringen. I tredje meningen i detta stycke finns därför den första av de tre regler som ålägger bolaget att lämna särskild information om av

viktiga avgränsningar försäkrings-

skyddet; de andra två reglerna finns i 2 och 3 §§ också 9 4

(jfr kap.

och 5 §§ samt 10 kap. 5 §).

Med ”avgränsningar av avses alla typer av

försäkringsskyddet”

villkor som sätter -

en gräns för försäkringens giltighet tidsmässiga

eller geografiska för vissa typer av risker

begränsningar, undantag

osv. I fråga om vilka

avgränsningar som är så viktiga att de måste tas upp särskilt i informationen, får i första hand beaktas dels hur pass

praktiskt betydelsefull avgränsningen kan vara, dels om den går

utöver vad som är vid av det aktuella eller

vanligt försäkringar slaget

utöver vad kan antas tro om

försäkringstagaren skyddets omfattning;

dock kan det inte att annat än i rena

begäras försäkringsbolaget

undantagsfall skall göra en individuell bedömning av vilka begräns-

- En annan

ningar som skall tas upp vid en enskild försäkring.

av är, om villkoret innebär att försäkringen i

omständighet betydelse

visst fall inte alls eller bara att rätten till ersättning är gäller i särskilda situationer som förekommer vid sjuk-

begränsad (något och olycksfallsförsäkring).

Broschyrer och annat informationsmaterial får alltså inte inrikta sig bara på försäkringens fördelar, utan måste ta upp också de viktiga av som kan gälla. Och texten skall

avgränsningar försäkringsskyddet

stå sådan och vara utformad så, att den lätt drar till sig

på plats

läsarens Däremot behöver naturligtvis inte vill-

uppmärksamhet.

korstexten om t.ex. ett för skador i samband med flygning

undantag

vara i sin helhet; det räcker med en kortfattad uppgift om

återgivet

- i skall

att det gäller ett sådant undantag. Inskränkningarna skyddet

tas upp även i den informationen; ofta torde det vara

muntliga

lätt för ombudet att vid samtal med kunden göra sig en

ganska

om vilka bestämmelser som kan vara särskilt aktuella för

uppfattning

hans del. I finns en särskild regel om tidsbegränsad

fjärde meningen försäkring. Som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3.2),

är det vår en förutsättning för att man skall kunna

enligt mening

den nuvarande som bola-

acceptera ettåriga olycksfallsförsäkringen,

get även efter flera års försäkringsförhållande kan vägra att förnya, att redan från får rättsläget helt klart för

försäkringstagaren början

Också vid andra av även sådan

sig. typer tidsbegränsad försäkring,

med avtalstider, är det att försäkringstagaren redan vid

längre viktigt

det första avtalets tänker framtiden. Vi föreslår därför

ingående på

att skall vara att ta upp dessa frågor som

försäkringsbolaget skyldigt

ett särskilt och viktigt moment i sin information. Bolaget skall alltså, innan den första försäkringen meddelas,

beröra om av försäkringsförhållandet. Om frågan förlängning kan få optionsrätt, skall han upplysas försäkringstagaren fullständig

om det. Om inte kan skall försäkringstagaren i

optionsrätt erbjudas,

_stället få klara besked om under vilka förutsättningar bolaget är berett att eller meddela annan ny försäkring,

förnya försäkringen

respektive när så inte kan ske. Om det är om en men ändå

fråga visserligen tidsbegränsad

långvarig försäkring, som gäller t.ex. fram till det att den försäkrade fyller 70 år, bör det räcka med en enkel uppgift om att försäkringen fram till den och kan därefter inte

gäller angivna tidpunkten

Vid med måste informa-

förnyas”. ettårig försäkring årlig förnyelse

tionen däremot vara mera Vad som framför allt måste

nyanserad.

komma omständigheter som kan leda till fram är, vilka ogynnsamma Det räcker alltså inte med upplysatt bolaget vägrar förlängning. kan sedan förnyas för ett år i

ningar av typen ”Normalt försäkringen

Om t.ex. inte för den händelse

taget. försäkringen förnyas

kap.

försäkringstagaren skulle bli invalidiserad eller eljest få sin hälsa allvarligt försämrad, måste detta anges. Om förbehåller

bolaget sig

helt eller delvis fri måste prövningsrätt (t.ex. av typ ”särskilda skäl) naturligtvis också den närmare innebörden härav redovisas. Slutligen skall ett par speciella frågor om informationen före tecknandet * tas upp. Försäkringsbreven för nytecknade försäkringar brukar i praktiken nästan alltid utfärdas den första i en månad. För per dagen ansökningar som kommer in under första hälften av t.ex. maj månad utfärdas försäkringsbrev per den medan som

lmaj, ansökningar

kommer in under senare delen av får

maj försäkringsbrev per den

1 juni. Detta blir sedan som bl.a. är

försäkringens ”årsdag”, huvudförfallodag för premien. I många fall är villkoren också

utformade så att försäkringen en

upphör på ârsdag.

Om någon vill teckna en under

livförsäkring som ger riskskydd

hans aktiva tid, erbjuds han t.ex. att teckna en med

försäkring

tabellformen T 65, där T ren och 65 i

betyder riskförsäkring dagligt

tal sägs innebära att försäkringen gäller tills han blir 65 år.

Enligt

villkoren upphör försäkringen dock den som inträffar

på årsdag

närmast före hans 65-årsdag; han kommer alltså att vara oförsäkrad under en större eller mindre del av sitt sextiofemte år. Vårt förslag hindrar inte bolagen från att hålla fast vid denna utformning av försäkringarna. Det är emellertid att försäk-

viktigt

ringstagaren görs uppmärksam på förhållandet redan vid tecknanså att han - om han så önskar - kan teckna det, t.ex. en T66 i stället; att skyddet sträcker över hela den tiden kan i ett

sig planerade

enskilt fall vara av stor betydelse. skall

Visserligen försäkringstaga-

ren få en underrättelse om från kort

upphörandet försäkringsbolaget

före försäkringstidens slut 7 § men den underrätt-

(3 kap. förslaget),

elsen har bara begränsat värde om han då av sin ålder eller

på grund

sitt hälsotillstånd inte kan få ny

längre försäkring.

En speciell sida av informationen till är den

försäkringstagaren

rådgivning han kan behöva för över

dispositioner försäkringen,

närmast genom förmånstagarförordnande. Dessa samman-

frågor

hänger med frågan om vilken försäkring som är för hans

lämplig

behov och torde alltid tas upp vid de lär

behovsutredningen; vanligen

också beröras i tryckt informationsmaterial från

bolagen. Någon

särskild föreskrift om för att om innebör-

skyldighet bolaget upplysa

den av olika dispositioner över har vi inte ansett huzzxkv

försäkringen behövlig.

Andra stycket

Andra stycket motsvarar i sak 5§ andra KFL, och vi kan stycket därför hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen

(prop.

till 2

Specialmotivering kap. 2 § 489

1979/80:9 s. 36 och 105 f). Förhållandena kan dock i mån vara

någon annorlunda vid personförsäkringar.

Om en kund begär att få teckna enkel och

olycksfallsförsäkring

förklarar att han avstår från information, skall

bolaget naturligtvis

efterkomma hans därefter skall dock lämna

begäran; bolaget

information enligt 2§ (se nedan). Om det däremot gäller en stor

livförsäkring mot hög premie, som någon vill teckna utan föregående

kontakt med någon representant för kan det finnas

bolaget,

anledning att höra efter om kunden har haft ett för

riktigt underlag

sitt beslut och om han känner till de alternativ som kan finnas. Eventuellt kan man också översända material rörande

skriftligt

förhållanden som lätt förbises och sedan rådrum ge honom något innan försäkring meddelas. Men om kunden förklarar att han inte är intresserad av någon information, kan

bolaget naturligtvis inte göra

mera; informationskravet får inte leda till att ikraftträdandet av

försäkringen fördröjs mot försäkringstagarens vilja.

Enligt den föreslagna lydelsen skall information underlåtas i den mån kunden avstår från den eller det möter särskilt hinder.

Regeln

ger alltså förutsättningar för en smidig anpassning till förhållandena i det enskilda fallet.

19.2.2 till 2 2 §

Specialmotivering kap.

2 § Senast när försäkringsbolaget första gången framställer krav på premie för en försäkring, skall bolaget tillställa försäkringstagaren ett försäkringsbrev och den information om försäkringsvillkoren som han behöver. Har bolaget förbehållit sig att försäkringen skall kunna upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden, skall detta särskilt framhävas i försäkringsbrevet. Detsamma gäller viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet.

Bestämmelsen motsvarar delvis 6 § KFL. När är

försäkringsavtalet

ingånget, skall bolaget sända ut ett till

försäkringsbrev försäkrings-

tagaren. Brevet skall skickas med första

samtidigt premiekravet.

Valet av den tidpunkten samman med den vi har

hänger avgränsning

gett reglerna i 6 § och skall kommenteras närmare där. Det är

viktiga

att premiekravet inte får sändas

före försäkringsbrevet. Skulle försäkringstagaren någon gång betala första premien innan bolaget

har framställt krav, får brevet skickas snarast något därefter.

Samtidigt med försäkringsbrevet skall få den försäkringstagaren

information om försäkringsvillkoren som han behöver”. Villkoren för personförsäkringar är normalt inte mer omfattande än

visserligen

att de kan skickas ut i sin helhet, och under nuvarande förhållanden räknar vi också med att så alltid skall ske. Vi har emellertid velat hålla en möjlighet i annan öppen också för villkorsinformation något form, där texten gjorts mera och där bestämmelser som

lättillgänglig

kan få betydelse bara i enstaka fall, t.ex. under har

skaderegleringen,

till 2 2 §

490 Specialmotivering kap.

- en som har uteslutits eller förkortats utveckling påbörjats åtminstone område. Men självfallet kan ett

på skadeförsäkringens

inte underlåta att lämna information om villkoren med bolag till att kunden inte ”behöver” den, och lika självfallet har

hänvisning

kunden alltid rätt att få ett av de fullständiga villkoren, när

exemplar

han så önskar. Om det finns grunder för försäkringen, bör det av försäkringsbrevet eller annat material ett enkelt sätt framgå vad grunder är och

vilken dessa kan ha för den aktuella försäkringen. Det bör

betydelse

också att kan få del av grunderna hos

framgå försäkringstagaren

om han så önskar. Däremot finns det av naturliga skäl inget bolaget, krav att eller delar av dem rutinmässigt skall sändas ut

på grunderna till försäkringstagarna.

I vems liv eller hälsa

försäkringsbrevet anges naturligtvis på samt försäkringstiden. Om premie och försäkförsäkringen gäller

ringsbelopp är fasta, anges även de. Om de är rörliga, anges i stället för deras Att dessa uppgifter tas in i brevet är

principerna beräkning.

så att vi inte har ansett det behövas någon uttrycklig

självklart,

bestämmelse härom. Däremot om vissa andra saker som

ges regler

skall antecknas i brevet: förbehåll om att försäkringen skall kunna i förtid eller ändras under försäkringstiden samt viktiga

upphöra

av skall vara särskilt framhävda. Det är alltså

avgränsningar skyddet om villkor, som det är angeläget att försäkringstagaren fråga viktiga

är medveten om under försäkringstiden. Dessa förbehåll och framgår visserligen också av de

begränsningar

samlade och ofta av broschyrer och annat

försäkringsvillkoren,

informationsmaterial. Bolaget skall ha upplyst om dem

skriftligt

1 §. och liknande material kan emellertid lätt

enligt Broschyrer

försvinna, och information bort. Det enda papper

muntlig glöms

man kan vara säker på att försäkringstagaren bevarar, är

någorlunda

Kanske bevarar han också villkoren, men det är

försäkringsbrevet.

få som läser dem i deras helhet. Det finns därför

förmodligen igenom

skäl att kräva anteckning i försäkringsbrevet av dessa förbehåll,

goda

och på sådan plats och på sådant sätt att den

anteckningen skall göras drar till sig läsarens uppmärksamhet. I om vad som är viktiga avgränsningar av försäkringsskydfråga

det” kan vi hänvisa till vad som sades vid föregående paragraf. innebär inte att skall i sin helhet i

Regeln undantagen återges

En sådan ordning skulle vara närmast olämplig;

försäkringsbrevet.

kunde bli så omfattande, att informationssyftet i

anteckningarna

förlorat. Anteckningen kan i stället göras kortfattad

praktiken gick

och förses med en till den villkorsbestämmelse som

hänvisning

undantaget ”Försäkringen gäller inte vid vissa former

reglerar (t.ex. av se 8.3 i försäkringsvillkoren”). Undantaidrottsutövning, punkt

få i personförsäkring, och med den här

gen är som regel ganska

SOU 1986:56 - Specialmotivering till 2 3 § 491

kap.

föreslagna tekniken bör man i stort sett

slippa gränsdragningsfrågor;

alla praktiskt betydelsefulla kan antecknas utan att texten

undantag blir oöverskådlig.

Försäkringsbolagen har ibland flera olika i bruk

försäkringsvillkor

samtidigt för en och samma försäkringstyp, men vill av tekniska skäl ändå utfärda försäkringsbreven efter en gemensam mall.

Undantags-

bestämmelserna i de olika villkoren kan vara olika utformade

något

men rör sig som regel på gemensamma områden och

(krig, sport

idrott osv.). Om de fullständiga villkoren och dessa är relativt

bifogas

g. kortfattade och torde man

lättlästa, då kunna hänvisa bara till E.

försäkringsvillkoren utan angivande av någon särskild punkt (t.ex.

”Försäkringen gäller inte vid vistelse i vissa främmande länder, se villkoren”). På så vis kan man fortsätta med av

enhetlig utformning försäkringsbreven.

Det kan inte anses tillräckligt att en avgränsning finns antecknad i en lös bilaga till den handling där försäkringstid, försäkringsbelopp osv. tas upp. Och även om bilagan har fogats ihop med huvudhandlingen på ett varaktigt sätt, är en viss försiktighet påkallad; man måste räkna med att de flesta har en benägenhet att ta lätt på innehållet i bilagor även till viktiga handlingar. Syftet med regeln är att avgränsningen skall presenteras för försäkringstagaren på ett sådant sätt att han snabbt lägger märke till den och sparar handlingen lika självklart som han sparar huvudhandlingen; det avgörande måste bli en helhetsbedömning av om informationen uppfyller de kraven.

En mellanform

som bör kunna accepteras är att man på huvudhandlingen gör mycket kortfattade anteckningar om de undantag som gäller (t.ex. ”Försäkringens giltighet är begränsad i samband med krig, sportutövning och i vissa andra fall”) och samtidigt hänvisar till en vidhäftad bilaga, där fylligare information ges.

Meningen är inte att sådana inskränkningar skall behöva omnämnas, som har att göra med kontraktsstridigt eller annars direkt felaktigt handlande från försäkringstagarens eller den försäkrades sida - t.ex. att bolaget kan bli fritt från ansvar grund av eller

på premiedröjsmål

brott mot upplysningsplikten. Inte heller behöver man erinra om

reglerna om framkallande av försäkringsfall; kan försäkringstagaren knappast utgå från att försäkringen obetingat skall omfatta t.ex.

självmord.

19.2.3 till 2 3 §

Specialmotivering kap.

3§ Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen

förnyas skall försäkringsbolaget i skälig omfattning informera försäkringstagaren om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för honom att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget.

Om bolaget ändrar försäkringen, skall bolaget samtidigt med premiekravet för den period då de nya villkoren skall börja gälla tillställa försäkringstagaren den information om ändringarna som han behöver. Nya avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda.

Första stycket

Försäkringstagarens behov av information under försäkringsförhåb

landets gång varierar starkt med arten av försäkring. Vid många typer, t.ex. enklare olycksfallsförsäkring, behöver han kanske ingen information alls, förrän han ställs inför ett konkret problem som har med försäkringen att göra. Däremot finns det ett påtagligt behov av löpande information vid alla livförsäkringar med sparmoment. Förhållandena skiljer sig inte särskilt mycket från t.ex. banksparandet; samma information är behövlig.

Sådan information kan avse aktuellt försäkringsbelopp jämte den

återbäring som skulle utgå vid försäkringsfall, återköps- och belåningsvärdena samt den återbäring som försäkringstagaren skulle

kunna tillgodogöra sig utan att säga upp försäkringen. Även vid

livränteförsäkringar som inte kan återköpas bör upplysningar om det försäkringstekniska tillgodohavandets storlek lämnas under den s.k. uppskovstiden, dvs. innan påbörjats; medan utbeutbetalningarna talningarna pågår kan andra uppgifter vara av intresse.

Flera försäkringsbolag lämnar redan nu en gång om året information till försäkringstagarna om de flesta av de förhållanden som berörts ovan. Man har också upplyst oss, att övriga bolag av konkurrensskäl kommer att följa efter så snart de har skaffat den ADB-utrustning m.m. som behövs för sådana rutiner. Vi har

att i ställa upp ett krav att informationen skall

övervägt lagen på

lämnas årligen, men avstått trots att vi anser det viktigt att försäkringstagarna får regelbunden information. För närvarande skulle det vara omöjligt för flera att uppfylla ett

försäkringsbolag

sådant krav, och det skulle därför vara att förena kravet

nödvändigt med en möjlighet till dispens av t.ex. försäkringsinspektionen. Vi

anser det inte påkallat med en så relativt krånglig reglering. Den önskade informationen växer uppenbarligen fram av sig själv, utan något krav i Vi har alltså funnit det tillräckligt att överlämna åt

lagen.

att under medverkan av försäkringsinspektionen och

bolagen själva

konsumentverket utveckla lämpliga rutiner på området.

I om som förnyas torde det

fråga tidsbegränsade försäkringar

sällan behövas så länge förnyelsen sker på

någon ny information, oförändrade villkor. bör lämna uppgift om t.ex.

Bolaget visserligen

sådana ändringar i skattelagstiftningen eller i den allmänna försäkringen som kan anledning att se över sina

ge försäkringstagaren

men annars behövs ny information först när

försäkringsförhållanden,

bolaget ändrar Det fallet behandlas i andra stycket.

försäkringen. Så för försäkringen pågår, är premiekralänge premiebetalningen

vet det naturliga tillfället för bolaget att lämna sin information;

uppgifter om återköpsvärden osv. tar liten plats och vållar knappast

några extrakostnader för papper och utsändande. Vid tidsbegränsad

sjuk- och olycksfallsförsäkring som förnyas är förnyelsetidpunkten alltid också ett premiebetalningstillfälle. Vid livförsäkring sträcker

sig emellertid bolagets ansvar ofta åtskilliga år efter det att försäkringen är slutbetald, och då blir kostnaden för särskild information mera märkbar. Åtminstone ett försäkringsbolag lämnar dock redan nu information även till dessa försäkringstagare, i särskilt brev en gång om året. Det får efter omständigheterna avgöras i vilken utsträckning man kan fordra samma service även av övriga

försäkringsgivare.

Ett viktigt område, där försäkringstagaren kan behöva information med jämna mellanrum, är förfoganden över

försäkringen, främst genom förmånstagarförordnande. Särskilt livförsäkringsavtal

ingås ofta för mycket lång tid, och bör då och då

försäkringstagaren

tänka över om de dispositioner han har fortfarande är

vidtagit

lämpliga eller bör ersättas med nya. Uppgifter som vi har fått tyder

på att förmånstagarförordnanden ändras i mycket liten utsträckning,

även när förhållandena kunde motivera en sådan åtgärd.

Vi föreslår inte någon uttrycklig regel om bolagets informationsskyldighet i detta avseende. Att i premiekravet skriva ut vem som är

förmånstagare till försäkringen kan av integritetsskyddsskäl vara

mindre lämpligt, eftersom man inte kan vara säker på vem i en familj som öppnar och läser ett brev av det slaget. Vi menar emellertid att detta är ett viktigt ämne, som bolagen bör ha sin

uppmärksamhet

riktad bör åtminstone under

på. Försäkringstagaren någon gång försäkringstiden få upplysningar om av de som huvuddragen regler gäller om fördelning av försäkringsbelopp m.m. samt en uppmaning

att tänka över sina egna förhållanden. Som framhålls ovan

(avsnitt

i

19.1.2), är det särskilt viktigt att om en av

frågan ändring

i

förmånstagarförordnandet tas upp, om försäkringstagaren begär höjning av försäkringsbeloppet eller någon annan väsentlig ändring av försäkringen. Som framgår av sista meningen i stycket reglerar paragrafen delvis också försäkringsbolagets informationsskyldighet efter försäkrings-

fall (jfr 4 §). I detta skede är bolaget skyldigt att lämna

upplysningar

till den som gör anspråk på ersättning, även om bolaget skulle anse att rätt till ersättning helt saknas. Den bestämmelsen

föreslagna

innebär också att bolaget har en mot den som

informationsskyldighet

kan antas vara berättigad till men som av

ersättning någon anledning

inte har framställt något krav, t.ex. därför att han inte är medveten om sin rätt.

Kan försäkringsbeloppet inte betalas ut genast vid krav, skall bolaget alltså underrätta försäkringstagaren eller den som annars kräver ersättning om orsaken till detta och om vilka åtgärder bolaget vidtar för att få utredningen fullständig. Särskilt när det gäller komplicerade olycksfallsskador kan det dröja avsevärd tid innan full

494 till 2 3 §

Specialmotivering kap.

kan betalas ut, och det är då viktigt för den berättigade att

ersättning

han hålls informerad om bolagets handläggning av hans

fortlöpande

ärende.

Andra stycket

I detta stycke anges bolagets informationsskyldighet när försäkring-

en ändras. är gemensam för ändringar under löpande

Regleringen

och i samband med förnyelse av en

försäkringstid ändringar

försäkring. I båda fallen kan ändring göras bara med

tidsbegränsad

verkan från början av en ny premieperiod (3 kap. 5 och 8 §§).

Reglerna kan av naturliga skäl gälla bara när ändringen görs genom

ett beslut från sida, inte när en löpande försäkring ändras

bolagets

automatiskt med stöd av 3 kap. 5 § tredje stycket. När har beslutat om en av försäkringen, skall

bolaget ändring

tillställa försäkringstagaren den information om ändringen

bolaget

som han behöver. Som nämndes vid föregående paragraf, är villkoren för oftast så kortfattade, att de utan

personförsåkring

kan skickas ut i sin helhet. Det kan dock inte anses

olägenhet

att bara skickar ut de nya villkoren eller att

tillräckligt bolaget

ändringarna har markerats i villkorshåftet, t.ex. med avvikande färg eller med streck i marginalen, utan det skall lämnas en särskild som visar skillnaderna i förhållande till de äldre

redogörelse

villkoren. Men naturligtvis kan man i enklare fall - t.ex. om det bara är om ändrade belopp - låta den separata redogörelsen vara

fråga

kortfattad, varvid den egentliga informationen lämnas i marginalen

det villkorshäftet (”dödsfallsersättningen har höjts från

på nya 10 000 till 12 000 kr”). Också när det är fråga om måttliga justeringar av kan man räkna med att redogörelsen är kortfattad; det

premien, anges t.ex. i premieavin att höjningen beror på att försäkringsbelop-

på att skadekostnaderna har ökat. pen har räknats upp eller

Lika litet som vid föregående paragraf betyder regelns utformning

att ett kan underlåta information om en villkorsändring med

bolag

till att inte ”behöver” någon informa-

hänvisning försäkringstagaren

tion; man torde kunna från att i denna

utgå försäkringstagaren

bemärkelse behöver om alla villkorsändringar som kan

upplysningar

göras. Formuleringen har i stället valts dels för att få överensstämmelse med 2 §, dels med tanke vissa ändringar av grunderna (se

på nedan).

sista i skall nya avgränsningar av

Enligt meningen stycket

vara särskilt framhävda. Regeln står i samklang

försäkringsskyddet

med berörda stycket och 2 §. Här är det tidigare regler i 1 § första emellertid inte om att samtliga avgränsningar av skyddet skall

fråga

framhävas, utan bara i begränsande riktning behöver tas

ändringar något krav på att begränsning-

upp. Å andra sidan gäller det här inte

i

till 2 4§ 495

Specialmotivering kap.

en skall vara särskilt viktig; alla nya i skall

inskränkningar skyddet

framhävas. Det bör framhållas, att man i detta måste se

sammanhang

varje del av villkoren som en enhet för Den att

sig. omständigheten

en viss begränsning av sett mer än väl

försäkringsskyddet sakligt

uppvägs av en förbättring i del, medför alltså inte

någon närliggande

att information om kan underlåtas. är det

begränsningen Självfallet

tillåtet att i anslutning härtill också lämna information om förbättringarna, bara inte den information som kräver

lagen därigenom

skyms bort.

Informationen skall sändas ut samtidigt med för den

premiekravet premieperiod när de nya villkoren skall börja gälla. Härigenom får

försäkringstagaren alltid betalningsfristen (en månad) på sig att

överväga om han vill godta försäkringen i dess nya Och

utformning.

eftersom bolagen i eget intresse aviserar i

regelmässigt premien god

tid före förfallodagen, har man i också för att

praktiken garanti

informationen kommer i tid innan skall

god de nya villkoren börja

tillämpas.

Till ändring av försäkringen räknas också det fallet att

grunderna

ändras, och i den mån det är av betydelse för att

försäkringstagarna

få kännedom om en viss av skall information

ändring grunderna,

lämnas. Information bör alltså lämnas om som är av

varje ändring

betydelse för den enskilda värde. Av stor vikt är

försäkringens

naturligtvis också sådana ändringar som medför en ökad valfrihet för

försäkringstagarna, t.ex. om möjlighet ges att välja andra former för tillgodoräknande av återbäring.

Emellertid är av sådan natur att de saknar

många grundändringar

g intresse för de enskilda när de avser

försäkringstagarna (t.ex. grunderna för bolagets skyldighet att teckna I återförsäkring).

sådana fall bör information helt kunna underlåtas.

19.2.4Specialmotivering till 2 4 § kap.

4§ I samband med att ett anspråk på försäkringsersättning regleras skall försäkringsbolaget, om det inte med hänsyn till omständigheterna är obehövligt, upplysa den som berörs av bolagets beslut om vilka möjligheter som finns att få en tvist med bolaget prövad. Detsamma gäller när en försäkring upphör i förtid eller ändras, om inte försäkringstagaren själv har begärt åtgärden. Finns det risk för att rätt till försäkringsersättning skall gå förlorad på grund av preskription,

skall bolaget också erinra om detta. Informationen skall lämnas skriftligen.

Såvitt gäller informationen vid av motsvarar

reglering försäkringsfall

bestämmelsen i sak 7 § KFL, och vi kan därför hänvisa till den paragrafens förarbeten (prop. 1979/80 s. 37 f och 108 ff). I mycket stor utsträckning lämnas redan tillfredsställande information i dessa fall, dvs. när det gäller möjligheter till prövning av tvister och risk för

preskription.

496 till 2 kap. 4 §

Specialmotivering

Vi föreslår emellertid också att information om möjligheter till överprövning skall lämnas i ett par andra fall. Det är när försäkring-

en upphör i förtid av annan anledning än att försäkringstagaren själv

säger upp den och när försäkringen ändras under försäkringstiden

annat än på försäkringstagarens begäran. Såvitt gäller upphörande-

fallen regleringen av bestämmelsen i 8 kap. 8 § andra

kompletteras

förslaget, att tiden för att väcka talan med anledning av en

stycket

från sida inte förrän bolaget har

uppsägning bolagets börjar löpa

angett sin för och upplyst försäk-

motivering uppsägningsbeslutet

ringstagaren om vad han kan göra för att få beslutet överprövat,

De fall vi främst har tänkt på i denna paragraf är när försäkrings-

bolaget säger upp försäkringen t.ex. på grund av brott mot upplysningsplikten och när bolaget ändrar en sjukförsäkring, därför

att bolaget anser överförsäkring föreligga. I sådana fall bör information alltid lämnas, även om försäkringstagaren till synes accepterar

bolagets beslut. När det gäller andra ändringar av försäkringen, såsom höjning av

- som kräver premien eller ändring av de allmänna villkoren något förbehåll i villkoren, om det skall kunna ske genom bolagets ensidiga beslut — måste man göra en mer nyanserad bedömning. Här bör information inte krävas annat än om försäkringstagaren protesterar mot ändringen, t.ex. därför att han anser att ändringen går utanför det i villkoret intagna förbehållet, eller om det annars finns särskild anledning att tro att han inte vill acceptera beslutet.

Informationen i dessa avseenden brukar ofta i första hand ta upp olika nämnder: hänvisningen kan avse en intern klagonämnd inom

av de nämnderna - i första

bolaget, någon branschgemensamma hand Livförsäkringens villkorsnämnd eller Olycksfalls- och sjukför-

- och allmänna reklamationsnämnden. Det

säkringsnämnden ligger

i båda parters intresse att dessa enkla och utvägar att lösa en

billiga

konflikt används i största möjliga utsträckning. Det måste emellertid

av informationen, att till prövning i

tydligt framgå möjligheten

allmän domstol också står öppen.

Om vägrar att en tidsbegränsad försäk-

försäkringsbolaget förnya

ring och försäkringstagaren inte vill godta detta beslut, avser hans protest inte att den gamla försäkringen upphör utan att han inte får teckna i denna är alltså inte

någon ny; bestämmelserna paragraf tillämpliga. I praktiken är bolaget emellertid även i denna situation

att informera om vilka möjligheter han

tvunget försäkringstagaren

har att få beslut överprövat, nämligen på grund av

bolagets

bestämmelsen i 8 7 § andra som i den delen helt

kap. stycket,

stämmer överens med den ovan i 8 8§ andra

angivna regeln kap. stycket. De principer som ligger bakom lagens informationsregler

torde för innebära att bolaget inte kan underlåta den

övrigt

informationen, ens om skulle vara berett att acceptera att

bolaget

till 2 kap. 5 § 497

Specialmotivering

talefristen enligt 8 kap. 7 § aldrig löpte ut.

När det råder tvist om försäkringsbeloppet, måste bolaget också i

god tid lämna upplysningar om risken för preskription, lämpligen

genom en redogörelse för bestämmelserna i 8 kap. 5 §.

19.2.5Specialmotivering till 2 kap. 5 §

5 § I fråga om underlåtenhet att lämna information enligt denna lag skall tillämpas vad som föreskrivs i marknadsföringslagen (1975:1418) . om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring.

Ett åläggande att lämna information får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.

Bestämmelsen motsvarar 8 § KFL. Informationsreglerna i 2 kap. är alltså till största delen av marknadsrättslig natur. Genom den regel om civilrättsligt ansvar för vissa speciella brister i informationen som vi föreslår i 6 § kommer det dock delvis att gälla ett dubbelt

sanktionssystem.

Beträffande paragrafens tillämpning kan hänvisas till KFL:s motiv (se särskilt prop. 1979/80:9 s. 110 f) samt - om senare överväganden -

betänkandet (Ds E 1981:4) Handläggning av konsument-

skyddsfrâgor på försäkringsområdet, prop. 1981/822180 och prop. 1982/83:51. Angående syftet med tillsynen över bolagens informa-

tionsverksamhet vill vi härutöver bara framhålla, att det enligt vår

mening inte är tillräckligt att riktigheten av i marknadsföringen

lämnade sakuppgifter kontrolleras. En minst lika viktig uppgift för tillsynen måste vara att se till, att informationen också är fullständig i den bemärkelsen att kunden får upplysningar om alla viktiga förhållanden rörande försäkringen

Hänvisningen till marknadsföringslagen avser all den information

bolagen skall lämna enligt denna inte bara 2 Det

lag”, enligt kap.

marknadsrättsliga systemet gäller alltså även för t.ex. informations-

skyldigheten enligt 3 kap. 7 § (underrättelse om försäkringens upphörande) och 3 kap. 9 § (underrättelse om rätt till fortsatt

försäkring); jfr också 9 kap. 4 och 5 §§ samt 10 kap. 4 och 5 §§. Eftersom det i dessa föreslås en särskild

paragrafer civilrättslig

sanktion vid försummelse, torde de sanktionerna

marknadsrâttsliga

dock knappast få där.

någon självständig betydelse

19.2.6 till 2 6 §

Specialmotivering kap.

6§ Om försäkringsbolaget har underlåtit att lämna särskild information enligt 1, 2 eller 3 § om en viktig avgränsning av skyddet enligt försäkringsavtalet, får avgränsningen inte åberopas av bolaget. Vad som nu sagts gäller

‘ Jfr vårt remissyttrande över betänkandet Handläggningen av konsumentskyddsfrågor på försäkringsområdet (prop. 1981/82:180, bilagedelen, s 780) samt Hellner, Information om livförsäkring s 62.

i i 498 till 2 6§

Specialmotivering kap.

dock inte om bolaget senast fjorton dagar före försäkringsfallet har avsänt särskilt meddelande om avgränsningen till försäkringstagaren eller denne på annat sätt då har fått kännedom om avgränsningen. Har information inte lämnats enligt 1 §, anses kravet på särskilt meddelande uppfyllt om bolaget har iakttagit föreskriften i 2§ sista meningen.

Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt

10.3). Den tar sikte på sådana avgränsningar av försäkringsskyddet

som avses i 1 § första stycket tredje meningen, 2 § sista meningen och 3 § andra stycket andra meningen. Vilka typer av avgränsningar som avses och hur informationen om dem bör utformas har berörts närmare vid 1-3 §§.

Som anges i allmänmotiveringen, kan inte medföra att

regeln

får ett sämre skydd än han skulle ha enligt det

försäkringstagaren ingångna avtalet. Om man från bolagets sida vid förhandlingarna

med kunden uttalanden som innebär att avgränsningen i fråga

gjort inte gäller enligt försäkringen, kan bolaget inte rädda situationen

så information efter avtalsslutet. Bevisbördan för

genom aldrig tydlig

att avtal på detta sätt har slutits med annat innehåll än försäkringsvillkoren föreskriver åvilar emellertid försäkringstagaren, och det torde i princip krävas bestämda och konkreta uttalanden om skyddet från bolagets sida för att man skall anta att ett sådant avvikande avtal föreligger. Som förut framhållits lär det vara allmänt känt att

försäkringsskyddet regleras av vissa allmänna försäkringsvillkor,

som närmare den försäkrade risken, och en kund bör

avgränsat därför inte kunna ta fasta på exempelvis mera vaga uttalanden om försäkringens förträfflighet från ett ombuds sida. Det behov av

konsumentskydd som får här tillgodoses genom den föreligger

särskilda regeln om informationsansvar.

Om inte har informerat 1, 2 eller 3 § om en

bolaget enligt

eller inte detta ett tydligt sätt, är

avgränsning gjort på tillräckligt följden enligt den föreslagna att i princip inte regeln avgränsningen

får åberopas mot eller hans rättsinnehavare. Som

försäkringstagaren framgår av paragrafens andra mening ställs frågan om avgränsning-

ens sin spets först när ett har inträffat. Har

giltighet på försäkringsfall bolaget inte fullgjort informationsskyldigheten skall försäkringen

emellertid genomgående behandlas som om avgränsningen inte hade funnits i villkoren, och kan inte t.ex. premien med

bolaget höja hänvisning till att försäkringen har fått ett ”felaktigt” innehåll.

Av andra i att det finns två,

meningen paragrafen framgår något olika för försäkringsbolaget att undgå principiellt möjligheter

ansvaret för bristande information. Den första och mest praktiska är att tillställer ett meddelande med ny

bolaget försäkringstagaren

information, där misstaget förklaras och avgränsningarna presenteras. Fjorton dagar efter avsändandet upphör det särskilda ansvaret; dvs. kan vid försäkringsfall som

avgränsningen göras gällande

i i

Specialmotivering till 2 kap. 6§ 499

g

inträffar mer än fjorton dagar efter avsändande. Meddelandet går på

försäkringstagarens risk. Såvitt angår information före försäkringens

meddelande, kan försäkringsbrevet tjäna som ”särskilt meddelande” (tredje meningen). I såfall får alltså brister i upplysningarna före

försäkringens meddelande betydelse bara när försäkringsfall inträf-

far innan försäkringsbrevet översänts eller kort därefter.

När bolaget har skickat ut kompletterande information i efterhand skulle det kunna hända att en försäkringstagare tar kontakt med bolaget och uppger t.ex. att han inte skulle ha velat förnya försäkringen, om han hade känt till den nya avgränsningen vid

premiebetalningstillfället. Om en sådan framställning kommer inom

rimlig tid från det att den kompletterande informationen avsändes,

utgår vi från att bolaget skall respektera försäkringstagarens inställ-

ning och betala tillbaka den erlagda premien. I vissa fall torde försäkringstagaren ha en direkt rätt att få avtalet att återgå, om en väsentlig förutsättning för hans avtal har brustit. Någon särskild regel om detta speciella fall har vi inte ansett nödvändig.

Den andra möjligheten för bolaget att undgå ansvar för bristande information är att försäkringstagaren på annat sätt har fått känne-

dom om avgränsningen minst fjorton dagar före försäkringsfallet.

Det bör särskilt observeras att det krävs kännedom; det räcker alltså inte med att han kanske ”bort få kännedom” om avgränsningen, t.ex. genom att läsa villkoren. Däremot ligger det naturligtvis inte i den mått den om

föreslagna formuleringen något på bevisning

försäkringstagarens kännedom som bolaget måste prestera. Här blir allmänna principer tillämpliga; liksom annars lär man t.ex. ha rätt att utgå från att den som fått ett brev som behandlar den aktuella frågan också har tagit del av brevets innehåll.

500 Specialmotivering till 3 kap. 1 § sou 1986:56 A

19.3Specialmotivering till 3 kap.

Kapitlet har rubriken Försäkringsavtalet m.m. och omfattar tio

paragrafer. Det behandlar främst frågor som rör försäkringsavtalets

ingående och upphörande samt möjligheterna till ändring och

förnyelse av avtalet. Kapitlet innehåller också två paragrafer om

försäkringstagarens rätt till försäkringens ekonomiska värde (6 och

10 §§). Reglerna i kapitlet gäller inte för gruppförsäkring och

ka-försäkring. i Det bör anmärkas att den föreslagna personförsäkringslagen inte

avses ersätta eller i någon väsentlig mån ändra allmänna avtalsrättsliga regler sådana de framträder t.ex. i avtalslagen. Utom på de relativt få punkter där förslaget upptar uttryckliga särbestämmelser (t.ex. 3 kap. 4§ och 4 kap. 2 och 3 §§) gäller vanlig avtalsrätt för

förhållandet mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Det

är alltså fortfarande till de allmänna man måste gå för att

reglerna

avgöra om och när ett bindande försäkringsavtal har kommit till stånd och för att finna principer för tolkning av avtalet. I frågan om när ett bindande avtal skall anses ha kommit till stånd, minskas dock den allmänna avtalsrättens betydelse av de regler vi föreslår om tiden för bolagets ansvar (2 §).

19.3.1Specialmotivering till 3 kap. 1 §

l § Om någon har ansökt om en sådan försäkring som försäkringsbolaget normalt tillhandahåller allmänheten och bolaget har fått de uppgifter som det har begärt, får bolaget avslå ansökan bara om det finns särskilda skäl för avslag med hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet. Avslag får inte grundas på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det att ansökan har avsänts eller lämnats till bolaget. Premien och övriga försäkringsvillkor skall bestämmas på grundval av den försäkrades hälsotillstånd vid tiden för ansökan.

Första stycket gäller också om försäkringstagaren ansöker om förnyelse av en tidsbegränsad försäkring.

Paragrafen handlar om försäkringstagarens rätt att - inom försäkringsteknikens ramar - få det försäkringsskydd han önskar. I första stycket behandlas rätten att teckna en ny försäkring, i andra stycket

rätten att förnya en tidsbegränsad försäkring. Bestämmelserna

motsvarar till stor del 9 § och 15 § första stycket KFL.

Första stycket

Första meningen i stycket motsvarar 9§ KFL: en ansökan om försäkring får avslås bara om det finns särskilda skäl för det med

hänsyn till risken för försäkringsfall eller någon annan omständighet.

Risken för försäkringsfall är åtminstone vid liv- och sjukförsäkring till allra största delen beroende av - förutom bl.a. ålder och kön den försäkrades hälsotillstånd. Andra meningen kan därför sägas vara en viss precisering av vad som sägs i första meningen om

riskbedömningen: försäkringsfall eller hälsoförsämring som inträffar efter ansökningstidpunkten får inte påverka bedömningen. Tredje

meningen, slutligen, ger ett annat uttryck för samma tankegång:

omständigheter som är av sådan natur att de inte får påverka

bedömningen av om försäkring skall beviljas, får inte heller

p_ i föranleda eller andra särvillkor.

premieförhöjning

i

Utgångspunkten är alltså att en sökande har rätt att få den försäkring han begär och att få den meddelad mot normal premie och på normala villkor i övrigt. Första förutsättningen för detta är emellertid att hans ansökan avser försäkring av sådan typ som det aktuella bolaget normalt tillhandahåller allmänheten; bolaget är alltså inte tvunget att gå in på nya eller mycket speciella försäkringsformer för att tillmötesgå enskilda kunder. Denna begränsning torde

dock ha ganska liten betydelse när det gäller individuell personför-

säkring, särskilt livförsäkring, eftersom sådana försäkringar ofta

består av flera fristående moment som kan fogas samman till

paket

olika sätt. Inte heller behöver ett utanför den krets -

på bolag gå

t.ex. - som dess verksamhet avser 1979/80:9

helnyktra (jfr prop. s 112).

Att det skall vara fråga om som normalt

försäkring bolaget

tillhandahåller allmänheten, betyder också att försäkringstagaren måste vara beredd att acceptera de allmänna försäkringsvillkor som bolaget tillämpar för den aktuella typen av försäkring. En sökande har alltså inte rätt att få försäkring t.ex. med upphävande av ett visst undantag som bolaget normalt tillämpar, och detta oavsett vilken betydelse undantaget kan synas ha i det enskilda fallet och även om sökanden förklarar sig beredd att betala tilläggspremie för att slippa

undantaget. Annorlunda förhåller det sig naturligtvis om bolaget

normalt brukar täcka den undantagna risken mot en tilläggspremie; i så fall får man inte utan sakliga skäl vägra en enskild kund att teckna

tillägget.

Vidare måste sökanden, för att ha rätt till försäkring, underkasta sig de krav på utredning som bolaget ställer upp för att få underlag för sin prövning av ansökan. Han måste alltså lämna uppgifter om sin (och eventuellt sina anhörigas) hälsa och om andra förhållanden som

kan vara av betydelse, t.ex. yrke, fritidssysselsättningar och bostads-

ort, liksom han måste underkasta sig de medicinska undersökningar som bolaget begär. För att bolaget skall kunna kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter får bolaget också kräva fullmakt av honom att inhämta uppgifter från sjukhus m.fl. Om

försäkringskassa,

försäkringen skall gälla på tredje mans liv eller hälsa, är det i stället denne som måste uppfylla sådana krav för att rätt till försäkring skall

föreligga. Denna rätt för bolaget att få ett fullgott underlag för sitt ställningstagande har i lagtexten sammanfattats i orden ”och bolaget

har fått de som det har —— Men får

uppgifter begärt. självfallet

bolaget inte ställa upp krav av detta slag som inte är försäkringstekniskt motiverade eller som går utöver de undersökningar bolaget brukar göra i liknande situationer. Om ett bolag skulle ställa omotiverade krav på utredning, som kunde antas närmast ha till syfte att avskräcka kunden från att fullfölja ansökan, får detta anses jämställt med en direkt vägran att meddela försäkring. (Se vidare om dessa frågor vid 4 kap. 1 §.)

Skulle sökanden underlåta att svara på bolagets frågor, får bolaget avslå ansökan - förutsatt att avser sådana förhållanden som

frågorna

kan ha betydelse för bedömningen av ansökan. Detsamma gäller om den som skall försäkras inte inställer sig till läkarundersökning, när sådan behövs. Sökandens underlåtenhet äri dessa fall en självständig

- man kommer alltså inte in om särskilda

avslagsgrund på frågan

skäl. Sedan bolaget avslagit ansökan kan försäkringen inte förklaras

gälla enligt 8 kap. 7§ förslaget på den grund att sökanden senare

visar att de förhållanden han vägrade att upplysa om (respektive

läkarutlåtandet) skulle ha saknat betydelse för bedömningen av

ansökan. Om sökanden skulle avlida innan bolaget har fått fullstän-

dig utredning, kan bedömningen någon gång bli en annan (se

nedan).

Men även om dessa grundläggande förutsättningar för rätten till

försäkring är uppfyllda, skall försäkringsbolaget enligt förslaget

kunna avslå ansökan, begära högre premie än normalt eller förse försäkringen med förbehåll som inte görs i andra försäkringar av samma typ. Den viktigaste grunden för ett sådant beslut från bolagets sida är ett icke fullgott hälsotillstånd hos den som skall försäkras.

Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3.1), syftar

värt förslag inte till att ändra den försäkringstekniska grundvalen för bolagens prövning av sökta försäkringar. Eftersom det är fråga om privat frivillig försäkring, måste man utgå från att bolagens beslut

- av till skall vila på ekonomiska kalkyler inte minst hänsyn

försäkringstagarkollektivet. Avslag, premieförhöjning och särskilda

förbehåll är alltså fullt tillåtna när de grundar sig på en försäkringsteknisk bedömning av hälsotillståndet och den därmed sammanhängande risken för försäkringsfall. Ofta kan prövningen utmynna i en kombination av dessa åtgärder, t.ex. att ansökan om premiebefriel-

seförsäkring avslås och huvudförsäkringen meddelas mot förhöjd

premie. För närvarande tillämpar praktiskt taget alla försäkringsbolag

§g

samma för sin och någon konkurrens mellan

regler riskprövningf

förekommer inte i detta avseende. Det bör emellertid

bolagen

framhållas att det enskilda - i den mån skiftar - har

bolaget praxis

både rätt och att hålla till sin egen praxis. Ett bolag är

skyldighet sig

alltså inte en viss risk bara därför att något skyldigt att acceptera annat bolag gör det, men det kan inte heller hänvisa till andra bolags för att en risk som brukar acceptera. Bara om

praxis avböja bolaget

ett har en som är klart mera restriktiv än vad som ur

bolag praxis

medicinsk eller synpunkt framstår som rimligt,

försäkringsteknisk

kan det bli om att underkänna ett som stämmer med

fråga avslag vanliga inställning till sådana fall. bolagets

En onormalt stor risk för försäkringsfall kan vara knuten till den försäkrades person också på ett något mera speciellt sätt, nämligen genom att han har visat sig vara mera utsatt för olycksfall än andra. Det ligger dock i sakens natur att försäkringsbolaget endast mera sällan känner till sådana förhållanden beträffande den som ansöker

om ny försäkring; frågan får större betydelse när det gäller förnyelse

(se nedan vid andra stycket). Bolaget har rätt att beakta också en sådan risk, när det finns utredning som visar att sökanden är klart mera utsatt än andra och att tidigare skador inte har berott på

slumpen. I den föreslagna lagtexten sägs att avslag får grundas på ”risken för försäkringsfall. Häri ingår det fallet, att visserligen sannolikheten

för att försäkringsfall Över huvud taget skall inträffa inte är större än normalt men man i stället kan befara att ett försäkringsfall skall få allvarligare konsekvenser än normalt; frågeställningen har alltså i

första hand betydelse vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Den som

skall försäkras lider då av någon sjukdom eller annan kroppslig svaghet, som befaras medföra att ett olycksfall eller en ny sjukdom

skall få allvarligare följder för hans framtida förvärvsförmåga eller

hälsotillstånd än normalt. I sådana fall kan bolaget, beroende på vad

tillämpade riskprövningsregler och praxis innehåller, vara berättigat

” att avslå ansökan eller höja premien. Risken för försäkringsfall kan emellertid även ligga i andra omständigheter än den försäkrades person. Den som skall försäkras kan leva i hälsovådlig miljö eller ägna sig åt farlig verksamhet på sådant vis att risken för försäkringsfall klart överstiger den normala. Det torde vara sällsynt att stegrade risker av detta slag leder till avslag på en ansökan; normalt kan den särskilda risken mötas med en

premiehöjning eller ett undantag från ansvarsområdet. Lagförslaget

‘ Till grund för prövningen ligger, som tidigare nämnts, Riktlinjer för riskbedömning av individuell personförsâkring, sammanställda av Återförsäkringsaktiebolaget Sverige. Av de svenska livbolagen är det bara Ansvar Liv som har andra regler för sin riskbedömning; i sak ligger reglerna dock nära varandra.

i,

504 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

hindrar dock inte avslag på sådana grunder, och man kan t.ex. tänka sig att ett bolag generellt vägrar att meddela

vissa typer av försäkring till personer som är bosatta utomlands eller i vissa särskilt utsatta främmande länder; en sådan vägran torde för vara tillåten

övrigt

redan därför att ansökan då inte avser sådan som

försäkring bolaget

normalt tillhandahåller allmänheten.

Det bör observeras att sista meningen i första

stycket inte gäller sådana riskfaktorer som angetts nu. Andra av riskbil-

förändringar

den än sådana som avser hälsotillståndet får beaktas även om de inträffar efter ansökan. Om bolaget t.ex. får veta att den försäkrade - -

efter ansökan men före utfärdandet av har

försäkringen gått

över till ett farligare yrke, kan alltså bestämma med

bolaget premien

hänsyn till det nya yrket. Som tidigare nämnts, bör denna situation för övrigt kunna behandlas 4 7§ att

enligt kap. förslaget genom

bolaget redan i första premiekravet den försäkrade att

uppmanar

anmäla yrkesbyte.

Bolagets prövning skall, som redan framgått, göras med utgångs-

punkt från hälsotillstândet vid ansökningstidpunkten; en inträffad hälsoförsämring får alltså inte leda till vare eller premie-

sig avslag

höjning. Man kan säga att risken för över

hälsoförsämring går på

bolaget i och med ansökan, även om detta får betydelse bara om det så småningom också kommer till stånd ett mellan

försäkringsavtal

parterna (jfr vid 2 §). I enlighet härmed har försäkringstagaren inte

någon skyldighet att spontant upplysa försäkringsbolaget om försäm-

ringar i hans hälsotillstånd som har inträffat efter

det att han avgav sin ansökan. - Den avgörande är när ansökan avsändes

tidpunkten

eller lämnades till bolaget. Beträffande innebörden

av detta uttryck, se vid 2 §.

Att riskbedömningen skall utgå från förhållandena vid tiden för ansökan - som framhållits -

betyder tidigare inte att bolaget är

förhindrat att fortsätta sina undersökningar efter denna och

tidpunkt

ta hänsyn till vad som då kan komma fram om hälsotillståndet vid ansökningstidpunkten. Svårbedömda situationer kan då emellertid uppstå om den försäkrade råkar ut för en innan

hälsoförsämring

är klara -

undersökningarna en redan tidigare känd sjukdom

kommer kanske in i en allvarligare fas. Att som

hälsoförsämringen

sådan inte får beaktas framgår av men det skulle i vissa fall

lagtexten,

kunna påstås att försämringen visar att hälsotillståndet redan vid ansökningstidpunkten var sämre än som framgick utåt. Vi menar för vår del att till sådana bör kunna

hänsyn upptäckter tas bara i mycket

speciella fall, där det är helt klart att det vid ansökningstidpunkten hade inträtt en avgörande försämring som skulle visa

oundvikligen

sig inom en snar framtid. (Som kan erinras om att den

jämförelse som har förtigit en sjukdom inte kan undgå följderna av förtigandet

genom att visa att han senare har tillfrisknat från sjukdomen eller har

Specialmotivering kap. V

levt längre än man statistiskt kan vänta för med den

en person sjukdomen; se vidare vid 4 kap. 1 § och 4 § första

stycket.)

Förbudet mot att ta hänsyn till hälsoförsämring i första hand

gäller prövningen av den ursprungliga ansökan. Om sökanden innan försäkring beviljats ändrar sig och begär en annan

typ av försäkring, uppkommer frågan om bolaget då får ta till sådan

hänsyn försämring av hälsotillståndet som inträffat efter den första ansökan. Om den nya utformningen inte innebär större ansvar för bolaget än den ursprungligen sökta försäkringen, bör fortfarande vara

bolaget förhindrat att beakta det ändrade hälsotillståndet. Det om

gäller sökanden vill sänka försäkringsbeloppen eller förkorta ansvarstiden och likaså om han vill göra ändringar som är neutrala i förhållande till ansvarets Om han däremot - kanske med

omfattning. just anledning av sitt försämrade hälsotillstånd - vill som medför

göra ändringar större ansvar för måste hans i den delen ses som en

bolaget, begäran helt ny ansökan. har alltså rätt att vid av

Bolaget prövning utvidgningen utgå från hälsotillståndet vid den tidpunkt då sökanden gjorde sin nya framställning (men får naturligtvis inte beakta sådana ytterligare försämringar som inträffar därefter). Om sökanden ändrar sig tillbaka till den ansökan, kommer hälsoför-

ursprungliga sämringen åter att helt sakna betydelse för hans möjligheter att få försäkring.

Som nyss nämnts går risken för hälsoförsämring i viss bemärkelse över i och med att sökanden

på försäkringsbolaget begär försäkring på sådana villkor som bolaget kan godta. Detsamma

gäller enligt allmänna om lämnar ett

avtalsrättsliga principer bolaget erbjudande om försäkring, som är så bestämt att det är att som ett anbud

uppfatta i avtalslagens mening; detta kan förekomma t.ex. om den

försäkring sökanden ursprungligen begärt inte kan alls eller i fall

beviljas varje inte i begärd form och i stället en eller flera

bolaget erbjuder alternativa utformningar av försäkringsskyddet. kan då inte

Bolaget återkalla sitt erbjudande även om den försäkrades hälsa försämras allvarligt innan sökanden har tagit ställning till

erbjudandet.

Det är därför viktigt från bolagets synpunkt att

försäkringstagaren inte kan komma efter lång tid och få till stånd en att

försäkring genom acceptera bolagets erbjudande. Här gäller emellertid avtalslagens allmänna bestämmelser om och kan undvika

acceptfrister, bolaget spekulation i den försäkrades hälsoutveckling genom att bestämma en relativt kort frist.

Vidare är bolaget förhindrat att avslå en ansökan av att

på grund försäkringsfall inträffat efter ansökningstidpunkten. Om vid livförsäkring den som skall försäkras avlider sedan han vad som

gjort ankommer honom -— inklusive -

på eventuell läkarundersökning men innan bolaget fattat sitt beslut, får det avtalet anses

nödvändiga slutet med dödsboet. Om han ä andra sidan avlider t.ex. utan att ha

506 till 3 kap. 1 §

Specialmozivering

besvarat vissa kompletterande frågor som bolaget ställt eller innan läkarundersökning gjorts, trots att sådan behövs, brister det i

förutsättningarna för försäkringen. Bolaget blir då normalt berätti-

gat att vägra försäkring, inte därför att försäkringsfallet har inträffat utan därför att bolaget inte får det underlag för sin prövning som det enligt det föregående skall ha. Bara om de efterlevande i något undantagsfall skulle kunna lägga fram tillfredsställande utredning på sätt - t.ex. om den avlidne kort dessförinnan av annan i_ annat - blir

anledning genomgått en lika ingående läkarundersökning bolaget skyldigt att meddela det begärda skyddet.

Det som nu sagts om bolagets skyldighet att meddela försäkring har sikte på situationer, där man kan vara relativt säker på att

tagit försäkringstagaren skulle ha fullföljt avtalet om inte försäkringsfallet

. kommit emellan. Så är i första hand fallet när ansökan skulle ha kunnat normala villkor; man kan då utgå från att

beviljas på

försäkringstagaren i samband med ansökan har fått veta vilken premien skulle bli och att han har godtagit denna. Ibland kan försäkringstagaren också ha varit medveten om att försäkring skulle kunna beviljas bara mot en förhöjd premie som han var beredd att och som angetts i ansökningsblanketten; ansökan hade acceptera kanske föregåtts av mera informella förhandlingar. Även i dessa fall har de efterlevande rätt att få det försäkringsskydd som den avlidne

begärt (förutsatt att kraven på läkarundersökning osv. är uppfyll-

da).

Annorlunda blir situationen om försäkring skulle kunna beviljas bara mot förhöjd premie eller med särskilda förbehåll men det finns att tro att utgått från att han kunde få

anledning försäkringstagaren

försäkring på normala villkor eller det i varje fall är osäkert om han förstått vilka villkoren skulle bli. Man kan inte begära att försäkringsbolaget skall tillhandahålla skydd, om det inte framstår som sannolikt att försäkringstagaren skulle ha varit beredd att acceptera de villkor kunnat erbjuda. Bolagen brukar i

försäkring på bolaget dag vid livförsäkring hänskjuta sådana fall till prövning av styrelsen

för Om prövningen mynnar uti

Återförsäkringsaktiebolaget Sverige.

att sannolikt skulle ha fullföljt avtalet, betalar

försäkringstagaren

det sökta försäkringsbeloppet. Vi förutsätter att denna

bolaget

bibehålls. Det är knappast nödvändigt eller ens möjligt att

praxis

behandla dessa skiftande situationer i lagen.

De nu bör naturligtvis gälla också vid sjukangivna principerna och olycksfallsförsäkring. Här kan emellertid försäkringstagaren

huruvida han godtar de villkor bolaget kan erbjuda själv ge besked att inte har lett till döden). Bolaget torde

(förutsatt försäkringsfallet

sällan kunna göra att han inte skulle ha godtagit

ytterst gällande

villkoren även om inte inträffat. Bolaget blir alltså

försäkringsfallet

tvunget att ge det begärda skyddet.

- 3 507

Specialmotivering till kap. 1 §

De särskilda skäl som krävs för avslag på en ansökan kan enligt

förslaget också ligga i någon annan omständighet. I de situationer där

den möjligheten blir aktuell torde det endast sällan vara tal om premiehöjning eller andra avvikelser från normalvillkoren, utan

bolaget vill helt avböja försäkringen. Det viktigaste fallet - vid sidan

av uteblivna m.m. - är när det uttalad s.k.

hälsouppgifter föreligger

moralisk risk, varmed avses risk att skall

försäkringstagaren utnyttja

W... försäkringen på ett ohederligt sätt. Det kan ske genom att han .,.,_._... lämnar

oriktiga uppgifter vid tecknandet eller i samband med skadereglering eller genom att han simulerar

avsiktligt framkallar försäkringsfall. Exempel på situationer när

avslag på sådan grund brukar förekomma har lämnats i avsnitt 11.3.1.

Vi har funnit det klart att skall kunna i

bolaget vägra försäkring

sådana fall, förutsatt att det finns några påtagliga

omständigheter

som ger stöd för bolagets misstanke; en allmän känsla av misstro mot sökanden är inte tillräckligt. Genom att sett

avslagsbeslutet praktiskt

måste vara försett med motivering och delges sökanden (8 kap. 7 § förslaget), torde man kunna räkna med att sådana beslut inte fattas annat än på väl genomtänkta grunder.

I praktiken är det oftast fråga om att sökanden har

tidigare

ertappats med oriktiga uppgifter i Sådana

försäkringssammanhang.

omständigheter kan tala starkt för att ny försäkring inte skall beviljas, särskilt om den sökta till samma

försäkringen tycks inbjuda

typ av missbruk som den (som när som

tidigare någon, tidigare

försökt missbruka en simulerade

sjukförsäkring genom försäkrings-

y fall, söker ny sådan försäkring). Det förhållandet att sökanden i i något tidigare sammanhang uppträtt på ett inkorrekt sätt bör dock inte mekaniskt och utan närmare prövning leda till att ansökan alltid avslås. Man måste beakta omständigheterna vid det tidigare tillfället, bl.a. om missbruket då framstod som uppsåtligt, och överväga om de ger anledning att befara ett upprepande. Om händelsen framstår som en engångsföreteelse, bör den inte hindra ny försäkring. Sökandens förhållanden kan ha förändrats i olika avseenden så att det inte längre finns anledning att befara oegentligheter från hans sida; man kan t.ex. tänka sig att sökanden vid ett tillfälle lämnade

tidigare oriktiga uppgifter under inflytande av sin make i ett äktenskap som

numera är upplöst. Normalt bör rätten att ansökan inte

avböja

användas som en form av för misskötsamhet.

”privatstraff” tidigare

Men om sökanden eller i strid mot tro och

har uppträtt direkt svikligt heder eller annars grovt åsidosatt sina mot bör

skyldigheter bolaget,

avslag kunna grundas de erfarenheterna.

på tidigare

När man prövar om avslag är motiverat i sådana fall som nu har diskuterats, bör man åtminstone i också kunna beakta

gränsfall

sökandens behov av den begärda försäkringen. Den som står utanför

i

508 Specialmotivering till 3 kap. 1 §

de stora kollektiva försäkringsanordningarna och inte har tillräckligt

skydd för sig och sin familj genom den allmänna försäkringen, bör inte vägras att teckna en individuell försäkring annat än när mycket starka skäl talar för det. Å andra sidan kan ibland också risken för missbruk framstå som särskilt stor just när behovet av försäkringsskydd är stort.

Till inte obetydlig del kan bolaget dock undanröja den moraliska risken genom att kontrollera sökandens uppgifter extra noga. Särskilt såvitt gäller sjukförsäkring bör det också vara möjligt att till stor del förhindra oriktigheter t.ex. genom föreskrifter om särskild

läkarundersökning vid försäkringsfall. Sådana möjligheter bör över-

vägas innan en ansökan avslås helt.

Vidare har man från försäkringshåll tagit upp ett par särskilda situationer, där man ifrågasatt om någon rätt till försäkring skall föreligga. De fall man har nämnt är när försäkringsbolaget vill avslå en ansökan därför att

D försäkringstagaren begär en försäkring som är klart olämplig för

honom; försäkringen ger inte ett skydd som passar hans familje-

förhållanden m.m. och bolaget befarar att i efterhand bli utsatt för

kritik om försäkringen meddelas, D en arbetsgivare som vill teckna försäkring för sina anställda kan

väntas inom en relativt snar framtid i stället ansluta till något av

arbetsmarknadsparternas system och då avbryta den nu aktuella

försäkringen,

D inte vill medverka till en som ger

försäkringsbolaget försäkring

utmanande skatteförmåner eller liknande,

D inte vill medverka till att antastbara

bolaget tjänstepensionsför-

måner meddelas, dvs. sådana som arbetsgivaren kan återkalla om

den anställde lämnar sin - som kan bli aktuellt i

tjänst något speciella fall.

I den först nämnda situationen torde bolaget normalt inte kunna

vägra att meddela den sökta försäkringen (om inte omständigheterna

är sådana att det finns anledning att tro att sökanden saknar rättslig handlingsförmåga). Om sökanden information från

trots grundlig

bolagets sida vidhåller sin ansökan, kan bolaget inte göra annat än att utfärda försäkringen och för framtiden dokumentera vad som förekommit i ärendet.

Även i fallet med arbetsgivaren som man tror kommer att gå över till ka-försäkring torde det vara svårt att finna hållbara grunder för

ett avslag. I den mån önskan att avböja försäkringen grundar sig på

omsorg om försäkringstagaren - som ju kan göra en avsevärd förlust om han efter kort tid - gäller det som sades i

avbryter försäkringen

föregående stycke. Och om önskan är att undvika onödiga kostnader

till 3 kap. I

Specialmotiverifig 509

för bolaget, skulle ett kunna för

avslag sägas ståi strid mot grunderna regeln om försäkringstagarens fria rätt att säga upp en personförsäk-

ring till upphörande (3 kap. 3 § får i stället förslaget). Bolaget

anordna sitt premie- och provisionssystem sådant sätt att förluster

av denna art hålls nivå.

på låg

När det att en som utmanande

gäller vägra försäkring ger

skattefördelar eller liknande är inte lika enkel. Det

bedömningen

förefaller visserligen klart att inte skall vara

försäkringsbolagen

skyldiga att ~ eller kanske inte ens bör - meddela som

försäkringar

enligt sin egen konstruktion ger sådana resultat; här borde man oftast kunna falla tillbaka att rätten till

på försäkring bara gäller försäkringar som bolaget ”normalt tillhandahåller allmänheten”. Om det däremot är bara i det enskilda fallet - och kanske i med

förening

andra åtgärder från sida - som

försäkringstagarens försäkringen ger

detta resultat, är det mera tveksamt om skall

försäkringsbolaget

försöka bedöma den moraliska halten hos och

försäkringstagaren

eventuellt hindra honom från att genomföra sina Att

planer. bolaget

får inblick i mer komplicerade förfaranden av detta torde dock

slag

vara opraktiskt. Det är om i sådana fall åtminstone

naturligt bolaget

avråder från transaktionen. I alla händelser står det klart att är

avslag

motiverat, om försäkringsavtalet framstår som en förberedelse till

brottsligt förfarande av försäkringstagaren.

Vidare bör kunna att meddela antastbara

bolaget vägra tjänstepensionsförmåner. Här

gäller det en väl avgränsad typ av försäkring med speciell kan med hävda att det inte

utformning. Bolaget fog

tillhandahåller allmänheten av det

försäkringar slaget.

Som nämns i allmänmotiveringen föreslår vi inte

(avsnitt 11.7.2),

någon allmän regel om rått för att få en

försäkringstagaren försäkring

ändrad. Enligt grunderna för i första har

huvudregeln meningen

emellertid försäkringstagaren rätt att få en

standardförsäkring utbytt

mot en annan -

standardförsäkring utan ny hälsoprövning förutsatt

att den nya försäkringen avser samma typ av risk som den

tidigare

och inte medför större ansvar för Normalt har

bolaget. försäkrings-

- tagaren under samma förutsättningar också att få

möjlighet

försäkringen ändrad i olika avseenden, t.ex. av

sänkning försäkrings-

beloppen eller ändrad tid och form för I sådana

utbetalningarna.

frågor kan dock villkoren innehålla att inte kan ändras;

försäkringen

en sådan kan medverka till en enkel och

inskränkning billig

administration som kommer till

försäkringstagarna godo.

Andra

stycket

En tidsbegränsad kan vara förenad med dvs

försäkring optionsrätt,

en rätt att utan ny hälsoprövning teckna ny försäkring när den gamla

gär ut. Denna möjlighet förekommer främst vid den

livförsäkring;

I L. 510 till 3 kap. 1 §

Specialmotivering

föranleder numera som inte av premien för den

regel någon höjning första Som angetts i allmänmotiveringen (avsnitt försäkringen.

har vi inte funnit det att föreslå någon regel om

11.3.2), lämpligt

är alltså utgångsoptionsrätt i lagen. Om inte annat har avtalats, rätt - att en förslaget —- liksom enligt gällande

punkten enligt

ansökan om av försäkring skall prövas på samma sätt som

förnyelse

en ansökan Den vi föreslår stämmer i sak

om ny försäkring. regel

med 15 § första stycket KFL.

innebär till en att får vägra

Regeln början försäkringsbolaget

om den försäkrades hälsotillstånd gör honom oförsäkrings-

förnyelse

bar. Den avgörande tidpunkten är här inte när försäkringstagaren

ansökte om den försäkringen utan när han framställer

ursprungliga

sin om förnyelse. Bolaget får alltså ta hänsyn till sådana

begäran

av hälsotillståndet som har inträtt under den första

försämringar

Om inte är så allvarlig att den

försäkringstiden. hälsoförsämringen

föranleder för den

avslag, kan bolaget i stället begära högre premie

. eller förse försäkringen med något förbehåll.

n.. Vidare kan det, som vid första ha visat sig att den

antyddes stycket,

4‘i1.ltu försäkrade är mera utsatt för än andra. Vid annan

olycksfall än konsumentförsäkring är det vanligt med villkor skadeförsäkring

som rätt att vid skada. Ett

ger bolaget säga upp försäkringen

motsvarande allmänt villkor kan man visserligen _inte godta vid

men om den försäkrade vid olycksfallsförsäkring m. .». som har under råkat ut för en rad

löpt några perioder försäkringsfall

som inte kan tillskrivas torde bolaget ha sakliga skäl att

slumpen, fortsatt försäkring med hänvisning till risken för ytterligare avböja Liksom när det gäller tillämpning av första stycket försäkringsfall.

måste emellertid i vissa situationer en avvägning göras mot försäk-

ringstagarens försäkringsskydd;

-

hänsynstaganden kan alltså emellanåt inverka på bedömningen jfr

1979/80:9 s. 43 och 120. torde dock delvis bli en

prop. Avvägningen annan här än när det gäller skadeförsäkring, eftersom på personför-

uu- flesta har ett relativt säkringssidan de allra gott grundskydd genom -A den allmänna försäkringen m.m.

Men också andra som kan föranleda avslag på en

omständigheter,

-A-v-v—~w~ ansökan kan medföra rätt för bolaget att vägra

-4 om ny försäkring,

- bostadsort Den försäkrades levnadsförhållanden yrke,

förnyelse.

osv. - kan ha förändrats så att sig kunna bolaget inte längre anser

:*-=r<--w› meddela När det och olycksfallsförsäkring

försäkring. gäller sjukv-

i inkomstförhållanden med periodisk ersättning, kan den försäkrades

ha förändrats så att det inte finns utrymme för privat

längre något

Även under försäk-

=“"_" försäkring. försäkringstagarens uppträdande

får Om försäkringstagaren har lämnat oriktiga ringstiden betydelse.

i samband med ett försäkringsfall, kan det ge bolaget

uppgifter

att vägra Varje oriktighet bör dock inte kunna

anledning förnyelse.

i

Specialmotivering till 3 kap. 1 § 511

få denna effekt; bara om handlande kan beteck-

försäkringstagarens

nas som svikligt eller liknande, kan man säga att han har förbrutit sig mot bolaget på sådant vis att detta bör ha rätt att

avbryta försäkringsförhållandet. När det gäller bolagets möjligheter att vägra fortsatt försäkring på

grund av oriktiga uppgifter i samband med tecknandet av

försäkring-

en, kan viss ledning hämtas från reglerna i 4 kap. 3 § förslaget (se

specialmotiveringen till den paragrafen). Det kan dock inte gärna

fordras lika starka skäl för att vägra förnyelse som för att säga upp

försäkringen för upphörande i förtid. Har försäkringstagaren grovt

åsidosatt sin upplysningsplikt, kan detta tänkas motivera att han inte får förnya försäkringen, även om han 4 3 § skulle vara

enligt kap.

berättigad att behålla ett visst under den avtalade

försäkringsskydd

tiden.

Det som nu sagts har närmast tagit sikte på situationen när

försäkringstagaren vid försäkringstidens slut tar kontakt med bolaget

och begär förnyelse av varvid för

försäkringen, förutsättningarna

fortsatt försäkring tas upp till diskussion — alltså en situation som förekommer främst vid individuell livförsäkring. För sjuk- och

olycksfallsförsäkringens del bygger förslaget på att försäkringen automatiskt förnyas vid försäkringstidens utgång. Om inte bolaget

vill gå med på förnyelse, måste det säga upp

enligt förslaget försäkringen med minst en månads uppsägningstid (3 kap. 8 §).

Om det inte har inträffat något försäkringsfall under den

gångna

försäkringsperioden, får bolaget naturligtvis bara undantagsvis

kännedom om sådana förändringar som skulle kunna föranleda att förnyelse vägrades. Den enda kontakten mellan parterna är när

försäkringstagaren betalar aviserad premie för den nya perioden,

och de enda förändringar normalt får kännedom om är

bolaget

sådana som avses i 4 7 §

kap. förslaget (ändrat yrke osv.).

Om i sådant fall bolaget har aviserat premie för den kommande

försäkringstiden och försäkringstagaren har betalat kan premien,

bolaget inte längre vägra honom försäkring för den tiden, även om hans hälsotillstånd är så försämrat att han är

egentligen oförsäkrings-

bar (se närmare vid 3 kap. 8 §). Och även om inte har

premien

betalats, är det för sent för bolaget att säga upp med

försäkringen

hänvisning till den försäkrades hälsa när har

förnyelsetidpunkten

passerats; uppsägning måste ske före den första försäkringstidens slut. Däremot kan bolaget vid nästa den

förnyelsetillfälle åberopa

försämrade hälsan Det är över

för att då säga upp försäkringen. huvud taget inte något krav att skall

bolagets vägran grunda sig på

förändringar i riskbilden; vägran kan också bero på omständigheter som förelåg redan när den tecknades men

ursprungliga försäkringen

som då inte upptäcktes eller tillmättes betydelse.

till 3 1 § sou 1986:56

512 Specialmotivering kap.

tar närmast sikte på förhållandena när villkoren Den föreslagna lagtexten - det talas om att inte innehåller någon bestämmelse om förnyelse ”försäkringstagaren ansöker om förnyelse”. Vad som sägs i första stycket om tiden för ansökan osv. kan då lätt tillämpas även i förnyelsefallet. Om det däremot finns bestämmelser om förnyelse i villkoren, blir det i praktiken aktuellt att pröva frågan om rätt till förnyelse bara om bolaget säger upp meddelar att han inte vill godta försäkringen och försäkringstagaren uppsägningen; alternativt kan han vilja ha ett på något sätt förändrat försäkringsskydd. Vad som sägs om tiden för ansökan bör då gälla den tidpunkt när detta meddelande avsändes eller lämnades till bolaget.

har rätt att upplysningar av försäk-

Bolaget naturligtvis begära nya

även om är föremål för automatisk

ringstagaren, försäkringen

vid 8§ och 4kap. 1§). Detta förekommer

förnyelse (se 3kap.

särskilt vid där bolagen med jämna mellanrum

sjukförsäkring,

kräver om den försäkrades inkomstförhållanden för

in nya uppgifter

att inte skall Om försäkringstagaren inte överförsäkring uppstå. svarar är detta - liksom i nyteckningssituapå bolagets nya frågor, - en för

tionen självständig grund bolaget att vägra försäkring.

Nuvarande villkor innehåller som sagt ofta att sjuk- och olycksautomatiskt. förbehåller sig dock rätt

fallsförsäkring förnyas Bolagen

att vägra försäkring i vissa fall. Villkoren kan i den delen vara olika utformade; ofta att får vägra förnyelse om det har

anges bolaget

”särskilda (jfr 15§ första skäl att inte längre meddela försäkring

stycket KFL).

Som angetts i avsnitt 11.2, har ett villkor av detta innehåll varit föremål för prövning av försäkringsinspektionen. Ärendet gällde en barnolycksfallsförsom bolaget inte ville förnya sedan barnet drabbats av en säkring, hade behandlats, men det hade förflutit alltför tumörsjukdom. Sjukdomen kort tid efter för att man skulle kunna var säker på behandlingen slutresultatet. Frågan om fortsatt försäkring hade prövats av centrala riskprövningsnämnden, som hade förordat uppskov i tre år. Anledningen var att man befarade att ett olycksfall skulle kunna få allvarligare konsekvenser för det aktuella barnets framtida förvärvsförmåga än normalt. Inspektionen uttalade med anledning av klagomål över bolagets beslut bl.a. Det åberopade villkoret är allmänt hållet och det kan följande: ifrågasättas huruvida det är lämpligt att låta bolaget ensidigt avgöra om särskilda skäl motiverar en vägran att förnya avtalet. Emellertid är omständigheterna inte sådana att villkoret i och för sig kan anses vara oskäligt.

beslut i detta ärende strider inte mot den regel vi föreslår.

Bolagets

Ett försämrat hälsotillstånd hos den försäkrade bör naturligtvis så som mötas med en eller särskilda

långt möjligt premiehöjning

från ansvarsområdet, men får ske när försäk-

undantag uppsägning

gör det nödvändigt. Man bör dock kunna

ringsmässiga överväganden

av denna - som torde förekomma bara vid kräva att villkor typ - får en än som nu är

olycksfallsförsäkring tydligare utformning

i

till 3 2 § 513

Specialmotivering kap.

fallet. Det bör framgå direkt att en ökad risk för försäkringsfall i form av försämrat hälsotillstånd kan

ge bolaget anledning att vägra

förnyelse. Minst lika viktig som villkorens utformning är dock den

information om dessa frågor som bolaget enligt 2 kap. 1 § förslaget

skall lämna; i det nyss berörda ärendet kom bolagets beslut av allt att döma som en fullständig överraskning för barnets föräldrar.

19.3.2 till 3 2 §

Specialmotivering kap.

2 § Om en försäkring meddelas på normala villkor eller på sådana särskilda villkor som har angetts i ansökan om försäkringen, räknas tiden för försäkringsbolagets ansvar från och med dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnade ansökan till bolaget. Har försäkringstagaren avgett antagande svar på ett anbud från bolaget, räknas tiden från och med dagen efter den då svaret avsändes eller lämnades till bolaget.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om försäkringstagaren har begärt att försäkringen skall träda i kraft först senare. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget också förbehålla sig att dess ansvar inte skall inträda förrän dagen efter den då försäkringstagaren betalar Skall

premie för försäkringen. bolaget återförsäkra en viss del av försäkringen, får bolaget förbehålla sig att dess ansvar för den delen skall inträda först när återförsäkring beviljas.

Om ansvaret har avtalats att inträda en viss dag, sker det kl. 0.00. Skall ansvaret upphöra

en viss dag, sker det kl. 24.00. Har annat klockslag överenskommits, gäller det.

I om hur tiden för ansvar skall

paragrafen ges vissa regler bolagets

, räknas. I den hur ansvarstiden skall

viktigaste frågan, nämligen lång

; vara, råder det dock avtalsfrihet (jfr 10§ KFL). Bestämmelserna i

avser väsentligen preciseringar i fråga om tidens och slut, och början

de kan därför inte väntas bli aktuella särskilt ofta.

Första stycket

Första stycket handlar om ansvarstidens Som av

början. framgår allmänmotiveringen (avsnitt 11.4), skulle det däremot vara något

missvisande att säga att handlar om ansvarets inträde.

reglerna

Bolaget kan inte bli förrän det ett bindande

ansvarigt föreligger

försäkringsavtal; reglerna förutsätter alltså för sin att det

tillämpning

har kommit till stånd ett sådant avtal. Om under alla

bolaget

omständigheter skulle ha avslagit ansökan, kan inte

någon försäkring

bli gällande bara därför att en skada inträffar innan har

bolaget

meddelat sitt beslut (förutsatt, att står i

naturligtvis, avslagsbeslutet

överensstämmelse med reglerna i En annan sak är att, när

1§).

huvudregeln i styckets första mening är detta oftast leder

tillämplig,

till att bolagets ansvar kommer att omfatta även tid innan avtalet

ingicks.

Regeln i första innebär att ansvar räknas från

meningen bolagets

i I 514 till 3 2 §

Specialmotivering kap.

tiden för ansökan om försäkringen. Grunden för regeln är att försäkringstagaren skall ha rätt till skydd från det att han på ett otvetydigt sätt har visat att han är beredd att teckna försäkring på villkor som också bolaget kan godta. Ofta dröjer det en tid innan man definitivt kan fastställa att det går att bevilja försäkring på de villkor som angetts i ansökan, men detta saknar betydelse. Det är tillräckligt att man i efterhand kan konstatera att det vid ansöknings-

tidpunkten fanns förutsättningar för att bevilja den sökta försäkring-

en; för att detta skall kunna konstateras krävs det, som tidigare nämnts, oftast att sökanden lämnar uppgifter om sitt hälsotillstånd

och i förekommande fall undergår läkarundersökning.

För att ansvarstiden skall räknas ända från ansökan krävs det att

försäkring kan beviljas på normala villkor eller på sådana specialvill-

kor som framgår av ansökan. Ansökan måste därför vara så

att det utan vidare framgår vilken försäkring som avses:

preciserad försäkringstid och försäkringsbelopp måste som försäkringsform, regel vara angivna. Detta torde sällan vålla några praktiska problem,

eftersom de flesta om individuell försäkring tillkommer

ansökningar

under medverkan av försäkringsombud eller är skrivna på av bolaget tillhandahållna blanketter, där försäkringens utformning framgår av den förtryckta texten. Men om någon på egen hand skriver ett brev

till ett försäkringsbolag, där han begär en ”livförsäkring på

200 000 kr”, kan det alltså knappast tjäna som utgångspunkt för

av ansvarstiden.

beräkning

Skulle en innehålla flera alternativ t.ex. ifråga

ansökningsblankett

om storlek men försäkringstagaren ha försum-

försäkringsbeloppens

mat att markera vilket alternativ han vill ha, bör det dock inte leda till att ansökan anses I stället får man utgå från

otillräckligt preciserad.

att har avsett att ansöka om det alternativ som

försäkringstagaren

leder till det ansvaret för (Förutsättningen för

lägsta bolaget.

resonemanget är att har inträffat; annars bör

ju försäkringsfall bolaget naturligtvis klara ut saken genom att fråga försäkringstaga-

ren vilket alternativ han vill ha.)

Vid - med sikte om rätt till

1 § diskuterades på frågan försäkring

- har ansökt om en bestämd

det fallet att den, som i och för sig försäkring, avlider innan hans ansökan behandlats i bolaget och det är oklart om han kände till och skulle ha den premie och de

godtagit

villkor i som med till hans hälsotillstånd kunde

övrigt bolaget hänsyn erbjuda. Om den prövning, som enligt nuvarande praxis görs i

sådana fall, mynnar ut i att försäkringstagaren sannolikt skulle ha godtagit försäkringen, måste ansvarstiden räknas från ansökan

såsom enligt huvudregeln i denna paragraf.

Den ansökan om försäkring som avses i första meningen är naturligtvis oftast den första ansökan som kunden gör i det aktuella ärendet; efter att med ombudet ha gått igenom sina egna förhållan-

I

Specialmotivering till 3 kap. 2 § 515

den och olika försäkringsmöjligheter, ansöker han om en

försäkring

som bolaget så småningom också Regeln är emellertid

beviljar.

tillämplig också på senare som han gör t.ex. efter

ansökningar

förhandlingar med bolaget, där olika alternativa har

möjligheter

diskuterats. Kunden kan t.ex. från ha ansökt om en

början

försäkring som sedan visade för för honom, varefter han gör

sig dyr

en ny ansökan om en med

försäkring lägre premie.

Den avgörande tidpunkten är när avsände

försäkringstagaren

eller lämnade ansökan om till nuva-

försäkringen bolaget”. Enligt

rande villkor räknas ansvarstiden ofta först från det att ansökan kom in till bolagets huvudkontor, men i avses med

förslaget bolaget

inte bara något av kontor utan även

bolagets försäkringsombud

(inklusive s.k. fritidsombud) och andra som utåt företräder

bolaget.

Självfallet finns det inte något krav på att den som tar emot ansökan skall vara behörig att besluta huruvida skall Man

försäkring beviljas.

bör också kunna anse ansökan som lämnad ”till om

bolaget”, någon

av misstag lämnar in en ansökan om till ett skadeför-

livförsäkring säkringsbolag som ingår i samma koncern och uppträder under

likartad firma eller till ett som - utan att i

skadeförsäkringsbolag ingå

samma koncern —— samarbetar med det livbolag som skall ha ansökan.

Om en ansökan blir tid hos det ombud som

liggande någon

förmedlar försäkringen, hindrar det alltså i princip inte att sökanden får från det att ansökan lämnades till ombudet. Om emellertid

skydd

anledningen till dröjsmålet är att ansökan är t.ex. så att

ofullständig

sökanden ännu inte har bestämt vilket försäkringsbelopp han vill ha, torde det oftast inte finnas förutsättningar för att

âlägga försäkrings-

bolaget något ansvar, om försäkringsfall inträffar innan ansökan kompletterats. Som framhållits ovan måste det vara en

förutsättning

för bolagets ansvar i detta skede, att ansökan är

fullständig

åtminstone på så vis, att det med ledning av i den att

uppgifterna går

bestämma omfattningen av bolagets ansvar. Skulle sökanden

ha gett klart besked till ombudet om att han avser att teckna och

försäkring

att han bara tvekar mellan två olika stora borde

försäkringsbelopp,

man dock kunna anse ansökan som för det

giltig lägre beloppet (jfr

ovan). Vidare är det inte hinder mot av huvudre-

något tillämpning

geln att försäkringstagaren inte har till en sådan

tagit ställning fråga

som vilket förmånstagarförordnande han skall ha; om

något gällande

förordnande inte har kommit till stånd, får man vid behov

tillämpa

de särskilda regler vi föreslår i 6 8 §

kap. förslaget.

Tiden räknas fr.o.m. efter den då ansökan avsändes eller

dagen

lämnades till bolaget. Om ansökan avsänds en alltså

måndag, börjar

ansvarstiden på tisdag kl. 0.00. Denna regel sig, liksom i

grundar

KFL, främst på praktiska överväganden SOU 1977:84 s.

(jfr 199).

Ordet avsände syftar i första hand avlämnande för

på postbeford-

ran, dvs. när försäkringstagaren lämnar ansökan på ett postkontor

eller den på en brevlåda. Men även andra former av

lägger

avsändande kan någon gång förekomma, t.ex. när någon sänder ett bud till kontor. I sådana fall kommer dock

försäkringsbolagets

ansökan oftast att lämnas till bolaget samma dag som den avsändes, och saknar då betydelse. För att

själva avsändandetidpunkten

ansökan skall kunna räknas som avsänd krävs det att den på ett ändamålsenligt sätt har lämnats för direkt befordran till bolaget; om någon ger sin ansökan till en god vän, som skall lämna in den på bolagets kontor vid lämpligt tillfälle, kan ansökan inte anses avsänd i denna bemärkelse.

Eftersom de flesta ansökningar om individuell personförsäkring lämnas direkt till ett behöver det i praktiken

försäkringsombud, sällan uppstå någon tveksamhet om utgångspunkten för beräkningen

av ansvarstiden. Vissa kan dock vid försäk-

svårigheter uppkomma

- -

ringar främst olycksfallsförsäkring t.ex. för barn och ungdom

som säljs genom masserbjudanden till hushållen. Ansökan om sådan

försäkring kan komma in till bolaget ganska långt efter det att

erbjudandet sändes ut, och om då ett försäkringsfall inträffar i omedelbar anslutning till ansökan uppstår lätt misstanken att ansökan i verket avsändes först efter - och med anledning av

själva

-

försäkringsfallet. Som framhålls i (avsnitt 11.4), ligger bevisallmänmotiveringen

bördan för i denna situation på försäkrings-

avsändandetidpunkten

tagarsidan; påståendet om att ansökan avsänts före försäkringsfallet

måste te sig åtminstone sannolikt med hänsyn till omständigheterna. Normalt bör man utgå från den dag då ansökan kom in till bolaget och därifrån räkna bakåt den tid som normalt skall åtgå för postbefordran; de allra flesta brev kommer ju fram på utsatt tid. Om ansökan kommer in till bolaget t.ex. en torsdag, kan man alltså räkna

med att den lämnats för postbefordran på onsdagen eller tisdagen

var den Om vill göra

(beroende på postats). försäkringstagaren

gällande att ansökan avsänts tidigare än så - t.ex. att den lagts på en brevlåda efter sista posttur på måndag kväll eller fördröjts under

- som stöder

befordringen måste han förebringa någon utredning detta påstående.

Emellertid kan man inte ställa hur stränga beviskrav som helst på

(eller hans efterlevande). Även om det kan försäkringstagaren

framstå som att råkar ut för ett försäkringsfall

märkligt någon

omedelbart efter det att han har ansökt om försäkring, är det - om man ser till hela antalet under t.ex. ett år - i och för sig

ansökningar

inte osannolikt att detta inträffar då och dä. I viss mån kan det också sägas att den risken för missbruk av detta slag är

ganska obetydliga

ett pris som måste betalas för den enkla och billiga försäljningsformen; att bolaget valt denna form får inte försämra skyddet för dem

som faktiskt har avsänt sin ansökan före

försäkringsfallet.

Försäkringsavtalet kan också komma till stånd genom att försäk-

ringstagaren accepterar ett anbud från försäkringsbolaget. Ett praktiskt exempel är att den försäkring sökanden begärt inte kan

beviljas alls eller inte i begärd form och att bolaget därför erbjuder en eller flera alternativa av I sådana fall

utformningar försäkringen.

räknas ansvarstiden enligt andra meningen i stycket från det att försäkringstagaren avgav sin accept. Det närmare bestämmandet av tidpunkten görs på samma sätt som enligt första

meningen.

Andra

stycket

Reglerna i första stycket är som tidigare nämnts till

tvingande försäkringstagarens fördel, men de är inte undantagslösa. I andra

stycket behandlas tre olika möjligheter att avvika från

huvudregler-

na: önskemål från försäkringstagaren, s.k. kontantklausul och förbehåll om

återförsäkring.

Den som söker försäkring kan av olika skäl önska att

försäkringen

skall träda i kraft först vid en senare Han tecknar kanske

tidpunkt.

försäkringen därför att han anser sig behöva ett särskilt skydd under en planerad utlandsvistelse eller för att ersätta en äldre försäkring som är på väg att löpa ut. Att försäkringstagaren skall ha rätt att på detta vis skjuta fram tidpunkten för ansvarsinträdet är närmast självklart. För tydlighetens skull har dock en bestämmelse om detta

tagits in i styckets första mening.

Sökanden kan också vilja ha skydd av från en

försäkringen tidigare

tidpunkt än som följer av reglerna i första Ett är att

stycket. exempel

en reseolycksfallsförsäkring beställs per telefon eller vid besök

bolagets kontor med tanke på avresa redan samma dag. Vi har inte velat föreslå någon särskild om detta fall. kunde vålla

regel Regeln

tillämpningssvårigheter, bl.a. därför att det här kunde bli särskilt svårt att avgöra om beställningen verkligen gjordes före ett inträffat försäkringsfall. Vidare förefaller det praktiska behovet av en särskild regel litet. Vid den typ av försäkring där frågan oftast blir aktuell, är bolagen redan nu regelmässigt beredda att ta ansvar från den första kontakten med kunden. Det är dock viktigt att

bolagen tar upp

frågan om ansvarstiden med kunden, hör efter vilka önskemål han har och talar om från vilken tidpunkt han tidigast kan räkna med att

få skydd.‘

Som nämns vid 2 kap. 1 §, brukar försäkringsbolagen nästan alltid utfärda försäkringsbreven per den första dagen i en månad. För

‘ Parterna kan t.o.m. avtala att försäkringen skall omfatta tid före ansökan, förutsatt att det vid avtalet fortfarande är okänt huruvida något försäkringsfall har inträffat _en situation som av naturliga skäl kan föreligga bara vid försäkring på tredje mans liv eller hälsa.

518 till 3 kap. 2§ sou 1986256

Specialmotiver-ing

som kommer in under första hälften av t.ex. månad .:

ansökningar maj

i

utfärdas försäkringsbrev per den 1 maj, medan ansökningar som

kommer in under senare delen av maj får försäkringsbrev per den 1 juni. Detta blir sedan försäkringens årsdag, som b1.a. är huvudför-

fallodag för premien.

Lagförslaget hindrar inte att man fortsätter med denna ordning, som har administrativa fördelar för bolagen. Men självklart kan

dateringen av försäkringsbrevet inte påverka beräkningen av

ansvarstiden, om frågan skulle ställas på sin spets. Om en ansökan kommer in den 20 maj och försäkringsbrev utfärdas per den 1 juni och det sedan visar sig att ett försäkringsfall inträffat den 25 maj, omfattas skadan alltså normalt av försäkringen.

Det andra undantag som nämns är s.k. kontantklausul, dvs. ett förbehåll att bolagets ansvar skall inträda tidigast när försäkringstagaren betalar premie för försäkringen. Sådana förbehåll är relativt vanliga inom t.ex. norsk livförsäkring men används i Sverige endast i speciella fall. Enligt förslaget skall kontantklausul få användas om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet” - en regel av civilrättslig natur, som skall få sitt närmare innehåll genom bolagens praxis och de bedömningar som görs i tillsynen. Samspelet mellan civil- och tillsynsrätt i dessa

frågor har berörts närmare i allmänmotiveringen (avsnitt 8.2 och

11.4). Kontantklausul bör naturligtvis, som tidigare nämnts (avsnitt

11.4.), kunna användas vid genast börjande livräntor mot engångspremie och vid försäkring med så kort avtalstid att hela eller större delen av tiden skulle vara förbi innan en rutin med premiekrav och

uppsägning hunnit genomföras (t.ex. reseolycksfallsförsäkring).

Någon gång kan också omständigheterna i det enskilda fallet ge

bolaget anledning att ställa upp ett krav på betalning i förväg. Det

är att det - närmast mot av

mest praktiska exemplet bakgrund

tidigare erfarenheter - finns anledning att misstänka att kunden inte avser att betala någon premie utan tänker utnyttja de vanliga

premiebetalningsreglerna för att skaffa sig gratis försäkring för en

tid.

Ett avtal med kontantklausul kan ibland dessutom innehålla att försäkringen skall träda i kraft först vid en i avtalet angiven senare tidpunkt; en livränta skall t.ex. börja utgå den 1 juli, förutsatt att premien betalas dessförinnan. Men som regel träder försäkringen i kraft omedelbart när premien betalas, varvid man får använda

reglerna i 5 kap 5 § förslaget för att bestämma när betalningen skall

anses ha skett. Ett i villkoren om - i

förbehåll att försäkringen enlighet med de tankar som ligger bakom reglerna i paragrafens första - först fr.o.m. den då

stycke gäller dagen efter betalningen

skedde är dock också tillåtet enligt den föreslagna regeln.

Vissa enkla av - t.ex. för

typer försäkring olycksfallsförsäkring

- tecknas att sökanden betalar

skolungdom genom premien; inbetalningskortet tjänar alltså som ansökan om försäkringen. Då får

emellertid kravet att kontantklausuler, i den mån det här är fråga om en sådan, skall vara påkallade av någon särskild omständighet”

sällan självständig betydelse, eftersom försäkringen knappast skulle

kunna träda i kraft tidigare enligt regeln i första stycket första meningen (jfr bestämmelserna i 5 kap. 5 § om när premie skall anses

betald). Det sista undantag från huvudreglerna som upptagits i andra

avser förbehåll för återförsäkring. Sådana förbehåll används

stycket

för närvarande bara när - eventuellt i med

försäkringen förening

- ett tidigare meddelade försäkringar för samma person innefattar så stort riskåtagande från bolagets sida, att bolaget måste söka

återförsäkring för hela eller en del av försäkringen. Regler om för vilka belopp återförsäkring måste sökas finns i bolagens grunder och tekniska regler. I praktiken tillämpar bolagen emellertid mindre detaljerade regler, som leder till att återförsäkring ofta söks för något

högre belopp än som skulle vara nödvändigt enligt grunderna osv.

Den föreslagna lagbestämmelsen tillåter även förbehåll som på detta

vis anknyter till bolagets egen återförsäkringspraxis.

När ett sådant förbehåll blir aktuellt, är det emellertid viktigt att

försäkringstagaren så snart som möjligt görs uppmärksam på att hela

inte kan träda i kraft omedelbart. Det är visserligen inte

försäkringen

alltid möjligt att göra en bestämd bedömning av behovet av återförsäkring redan när ansökan sätts upp - särskilt inte om det finns samma - men det ombud eller

tidigare försäkringar på person

den tjänsteman som hjälper till med ansökan bör kunna ge åtminstone ett preliminärt besked, som får preciseras senare.

Tredje stycket

Tredje stycket innehåller två dispositiva regler, som preciserar

ansvarstidens början och slut. Om det i försäkringsavtalet har angetts att ansvarstiden t.ex. börjar den 1 mars och slutar den 31 augusti, omfattar bolagets ansvar även dessa båda dagar i deras helhet. Det finns ett visst praktiskt behov av regler om detta. Bl.a. var det - inom - med

tidigare ganska vanligt särskilt skadeförsäkringen

villkor som innebar att ansvarstiden började kl. 12 på dagen, och om något klockslag inte anges i avtalet skulle det därför kunna råda tveksamhet om vilken tidpunkt som avsetts. Reglerna gäller i första hand sådana fall som angavs nyss, dvs. när avtalet anger datum men inte De blir emellertid också

klockslag.

tillämpliga om bolaget t.ex. har tagit ett förbehåll, enligt vilket

försäkringen träder i kraft dagen efter den då återförsäkring

beviljas.

520 Specialmotivering till 3 kap. 3 § sou 1986:56 I

Frågorna om ansvarstidens slut vållar sällan

några rättsliga

svårigheter, och bortsett från den i detta

speciella klockslags-regeln

stycke har vi inte funnit behov av några bestämmelser i ämnet. De problem som uppstår rör i stället om information till

frågorna

försäkringstagaren i samband med ansvarstidens försäk-

utgång;

ringstagaren måste få veta att hans skydd Dessa

upphör. frågor

behandlar vi i anslutning till 3 7 och 8 §§.

kap.

19.3.3 till 3 3 §

Specialmotivering kap.

3 § Försäkringstagaren har rätt att när som helst säga upp försäkringen. Han har därvid rätt att få försäkringen återköpt om inte av försäkringsbolaget, rätt till återköp saknas på grund av försäkringens beskaffenhet, eller att få försäkringen ändrad till premiefri försäkring (fribrev) i den utsträckning som anges i försäkringsvillkoren eller grunderna. I 5 kap. 3§ finns regler om återupplivning av en försäkring som har ändrats till fribrev. Om försäkringstagaren har rätt att påfordra återköp, har han också rätt att i stället belåna försäkringen hos bolaget i den utsträckning som anges i villkoren eller grunderna.

Första stycket

Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.7.1), skall försäkrings-

tagaren ha en i princip oinskränkt för rätt att säga upp sin försäkring omedelbart upphörande. Detta gäller inte bara livförsäk-

långvariga

ringar med inslag av sparande; även den som har tecknat en

ettårig

sjuk- eller olycksfallsförsäkring men som kort därefter får samma

skydd t.ex. som anställningsförmån en ny har ett på arbetsplats,

befogat intresse av att få säga upp De

försäkringen. föreslagna

bestämmelserna innebär i förhål-

knappast några betydande nyheter

lande till nuvarande praxis.

Vid skriftlig uppsägning torde allmänna i avtalsrättsliga principer

förening med 3 kap. 2 § innebära att

tredje stycket förslaget

försäkringen normalt fortsätter att gälla t.o.m. utgången av den

dag då uppsägningshandlingen kom in till Om försäkringsbolaget.

försäkringstagaren råkar ut för ett efter det att

försäkringsfall

uppsägningen har avsänts men före den nyss

angivna tidpunkten,

omfattas skadan alltså av trots Om

försäkringen uppsägningen. uppsägningen görs muntligen, bör försäkringen däremot anses

upphöra omedelbart om inte annat framgår av

omständigheterna.

I det enklaste fallet, när inte har eller

försäkringen något återköpsfribrevsvärde, innebär uppsägningen att att försäkringen upphör

gälla vid uppsägningen och att en del av premien betalas tillbaka (om inte försäkringstagaren hellre vill att skall fortsätta att

försäkringen

till 3 3 § 521

Specialmotivering kap.

gälla under den tid, för vilken han redan har betalat

premie).

Avräkningsfrågorna i samband med omedelbart

upphörande

behandlar vi vid 6 §.

Något mer komplicerad blir situationen när har ett

försäkringen positivt försäkringstekniskt värde, som skall tillgodogöras försäk-

ringstagaren vid uppsägningen. Detta kan ske genom att

försäkrings-

- dvs.

bolaget återköper försäkringen betalar ut försäkringens

-

återköpsvärde eller genom att försäkringen övergår till fribrev.

Fribrev och återköp i formell bemärkelse förekommer bara vid grundbunden försäkring, och inte heller där undantagslöst. Vid grundbunden sjukförsäkring som drivs med s.k.

naturliga premier

uppstår inte några fribrevs- eller Och vid annan

återköpsvärden. grundbunden försäkring fordras det självfallet att försäkringstagaren

har betalat in av en viss storlek. vidare

premiebelopp (Se vid 6 §.)

Men när det finns ett värde att kan som

tillgå, försäkringstagaren

regel välja om han vill ha fribrev eller få försäkringen återköpt. Vissa inskränkningar i valfriheten finns dock.

Enligt den föreslagna skall ha rätt att

lagtexten försäkringstagaren

få försäkringen återköpt, ”om inte rätt till saknas

återköp på grund

av försäkringens beskaffenhet”. Som framhålls i

allmänmotiveringen

kan man av skäl inte rätt

försäkringstekniska medge någon generell

till återköp av Härtill kommer de

livränteförsäkringar. begränsning-

ar av återköpsrätten som har av skattetekniska skäl

uppställts (se

avsnitt 11.7.1 Även sådana kommer att vara

ovan). begränsningar

j tillåtna med den nya

lagen.

Återköp kan emellertid också vara uteslutet av andra skäl än som V framgår av denna paragraf, av ett förbehåll från

nämligen på grund g någon annan än försäkringsbolaget. Om försäkringstagaren har fått

försäkringen i gåva eller genom testamente, kan ha

givaren/testator

föreskrivit att inte får Ett sådant förbehåll

försäkringen återköpas.

kan också vara i ett Vidare

intaget förmånstagarförordnande. innebär ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande eller en pantsättning att försäkringstagaren inte får på av egen hand begära återköp

försäkringen (se vidare vid 6 kap. 9 och 11 §§ förslaget).

Däremot finns det sällan hinder mot att

några försäkringstagaren

får fribrev, om bara har sådant värde. Om

försäkringen något

fribrevsvärdet är alltför lågt i förhållande till kostnaderna för fortsatt administration av försäkringen, brukar dock innehålla att

grunderna

försäkringen i stället skall Den

återköpas. föreslagna lagtextens hänvisning till försäkringsvillkoren eller innebär att grunderna

sådana inskränkningar i fribrevsrätten måste också i framti-

godtas g

den. (Beträffande en särskild som från

fråga, försäkringshåll tagits

upp i detta sammanhang, se vid 4 §.)

I 522 till 3 4§ sou 1986:56

Specialmotivering kap.

Andra stycket

En försäkring som har övergått till fribrev kan återupplivas till det

ursprungliga försäkringsbeloppet genom att försäkringstagaren inom

sex månader tar upp igen. Detta stycke innehål-

premiebetalningen

ler en erinran om den möjligheten.

Tredje stycket

Stycket ger uttryck för principen att försäkringstagaren skall ha rätt

att belåna sin försäkring hos försäkringsbolaget, när detta är

försäkringstekniskt möjligt (jfr avsnitt 11.8.3). Möjligheten till belåning hänger som regel ihop med möjligheten

till återköp. Vid sådana försäkringar enbart för dödsfall där

återköpsvärdet sjunker mot slutet av försäkringstiden medges dock inte belåning. Som nämns i allmänmotiveringen, innehåller lagförinte några regler om själva belåningsavtalet mellan bolaget och slaget försåkringstagaren; dessa frågor får som tidigare regleras i villkor

och grunder. Om belåningens verkan mot tredje man finns däremot bestämmelser i- 6 kap 12 och 13 §§ förslaget.

19.3.4Specialmotivering till 3 4 § kap

4§ Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att försäkringen skall kunna upphöra i förtid i andra fall än som anges i denna lag.

Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget göra förbehåll om rätt att säga upp försäkringen vid slutet av en premieperiod, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet. Förbehållet får inte avse rätt att säga upp försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Uppsägning med stöd av förbehållet skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen.

Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att säga upp försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan uppsägning skall upphöra vid slutet av en premieperiod, om någon viss händelse inträffar. En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat

om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att försäkringstagaren denna inte fullgörs.

En försäkring kan upphöra i förtid på två sätt: genom en uppsägning och att det inträffar någon viss händelse, som enligt

genom

skall medföra att försäkringen upphör automa-

försäkringsvillkoren

tiskt. Uppsägningar från bolagets sida behandlas i denna paragrafs andra automatiska i tredje stycket. - I första

stycke, upphöranden

anges den allmänna regeln att bolaget får göra förbehåll om

stycket

upphörande i förtid bara i de fall som anges i lagen.

S(.)U 1986:56 till 3 kap. 4 § 523

Specialmotivering

Första stycket

För närvarande finns inte någon lagbeståmmelse som hindrar försäkringsbolaget från att förbehålla sig oinskränkt rätt att säga upp

en försäkring i förtid, t.ex. om bolaget finner att skadeutvecklingen

är alltför ogynnsam. Som framhålls i allmänmotiveringen, förekommer dock sådana förbehåll över huvud taget ganska sparsamt inom

personförsäkringen och inte alls inom livförsäkring.

Genom den föreslagna bestämmelsen i första stycket blir denna

praxis lagfäst. Eftersom reglerna i andra och tredje styckena inte ger bolaget någon tillgång till uppsägningsförbehåll eller liknande vid

individuell livförsäkring, kommer sådan försäkring att kunna sägas upp i förtid bara i de två fall som anges i personförsäkringslagen,

nämligen vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och vid premiedröjsmål (5 kap. 2 §). Lagtextens formulering innebär naturligtvis inte att försäkringsvillkoren måste innehålla ett förbehåll om

rätt för bolaget att säga upp försäkringen i dessa fall.

Åtminstone teoretiskt kan man också tänka sig att försäkringsavtalet - utan - är allmänna

någon gång uppsägning ogiltigt enligt avtalsrättsliga principer, t.ex. vid tvång. Däremot kommer, som

tidigare angetts, de allmänna ogiltighetsgrunderna svek och handlande i strid mot tro och heder från försäkringstagarens sida (30 och

33 §§ avtalslagen) i fortsättningen inte att kunna åberopas vid personförsäkring utöver vad som följer av 4 kap. 2 och 3 §§ förslaget

(jfr avsnitt 12.2.3 ovan).

Andra och tredje styckena

Också för sjuk- och olycksfallsförsäkring är brott mot upplysningsplikten och premiedröjsmål de enda uppsägningsanledningar som anges direkt i lagen. Men härjåmte har försäkringsbolaget, enligt

reglerna i dessa stycken, vissa möjligheter att i villkoren ta förbehåll antingen om att bolaget skall ha rätt att säga upp försäkringen eller

° om att försäkringen i en viss situation skall upphöra automatiskt, utan uppsägning. Förutsättningen är i båda fallen att förbehållet är ”påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet”, det sistnämnda uttrycket motsvarar vad man i andra sammanhang brukar kalla särskilda skäl.

Våra allmänna i fråga om till

överväganden bolagens tillgång

förbehåll av detta slag och av har redovisats i

utformningen reglerna

avsnitten 11.5.2 och 11.5.3. Våra i om

utgångspunkter fråga reglernas tillämpning kan sägas vara att förbehåll om upphörande

inte bör godtas om det är att i stället ändra och

möjligt försäkringen

att förbehåll om för är att föredra framför

uppsägningsrätt bolaget

förbehåll om automatiskt upphörande.

Vid sådan skadeförsäkring som omfattas av FAL är det att

vanligt

524 Specialmotivering till 3 kap. 4§ sou 1986:56

villkoren medger bolaget rätt att säga upp försäkringen efter ett försäkringsfall. Sådana villkor förekommer inte -— och bör inte förekomma - inom där de av skäl

personförsäkringen, naturliga

kunde bli aktuella bara vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Vi har ansett detta så viktigt, att vi föreslår en uttrycklig regel härom i lagen. Detsamma gäller förtida upphörande på grund av att den försäkrade

råkat ut för en hälsoförsämring. Ett förbehåll om uppsägningsrätt

eller om automatiskt upphörande får alltså inte vara utformat så eller åberopas under sådana — att

omständigheter försäkringen

upphör därför att försäkringsfall har inträffat eller den försäkrades hälsotillstånd försämrats.

En särskild fråga är vilken betydelse denna regel får för s.k. lång sjukförsäkring med kort ersättningstid. Försäkringen kan exempelvis tecknas för en tid av tio år men ge ersättning för högst två års arbetsoförmåga. Om den försäkrade blir långvarigt sjuk efter tre år, utgår ersättning under två år. Därefter upphör försäkringen automatiskt, trots att det återstår fem år av den ursprungliga avtalstiden. Försäkringen påminner till sin konstruktion om en livförsäkring för dödsfall, som upphör när den försäkrade avlidit och det överenskomna försäkringsbeloppet betalats ut.

Man torde kunna se saken så, att det för sådan sjukförsäkring gäller två begränsningar av försäkringsbolagets åtagande: en tidsmässig och en beloppsmässig. Den tidsmässiga begränsningen innebär att bolaget ansvarar under högst tio år, den beloppsmässiga att ansvaret är begränsat till det belopp som motsvarar ersättning för två års arbetsoförmåga (även om beloppet ibland inte kan fastställas i kronor vid avtalets ingående). När försäkringen upphör före tioårstidens utgång beror det alltså inte omedelbart på att ett försäkringsfall har inträffat eller på att den försäkrades hälsa har försämrats utan på att det avtalade försäkringsbeloppet har betalats ut.

Villkoren kan alltså inte sägas strida mot regeln i andra stycket andra meningen. Villkoren framstår inte heller i övrigt som olämpliga, under förutsättning att försäkringstagaren informeras om försäkringens speciella innebörd. Att kräva ytterligare ansvar av bolaget skulle bl.a. rycka undan grunden för premieberäkningen och göra försäkringen dyrare för försäkringstagaren. - Vi återkommer nedan till valet mellan uppsägning och automatiskt upphörande.

i förekommer det - och var

Som nämns allmänmotiveringen,

- att vid

tidigare regel försäkringsbolaget olycksfallsförsäkring

förbehåller sig att försäkringen skall ändras eller upphöra om den

försäkrade får ålderspension, förtidspension eller sjukbidrag. Om

den försäkrade får hel sådan förmån, träder försäkringen ur kraft. Om han får partiell förmån, görs ny hälsoprövning. Beroende på hur denna utfaller kan försäkringen upphöra helt, fortsätta på ändrade villkor eller fortsätta på oförändrade villkor.

Villkoren om vid sjukbidrag eller förtidspension upphörande

måste sägas innebära på grund av hälsoförsämring och

upphörande

kommer därför att bli otillåtna enligt förslaget. Som motiv för dessa

villkor har visserligen anförts att försäkringen väsentligen är upp-

. till 3 4 § 525

Specialmotivering kap.

byggd kring begreppet förvärvsmässig invaliditet, attiden som är

pensionerad inte har att förlora och att

någon förvärvsförmåga

försäkringen därför inte passar för en Emellertid kan man

pensionär.

inte bortse från att förtidspensionering och sett

sjukbidrag typiskt

har sin grund i att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats. Särskilt bestämmelsen om ny vid

hälsoprövning partiell pensionering

tycks för övrigt visa ganska klart att det är om eller

fråga upphörande ändring på grund av hälsoförsämring.

Även om rätten till vid invaliditet är ett

ersättning förvärvsmässig försäkringsmoment av stor betydelse, bör av betydelsen övriga

moment inte underskattas. Detta rätten till

gäller särskilt ersättning vid medicinsk invaliditet, dvs. vid en för framtiden bestående nedsättning av den försäkrades fysiska eller funktionsför-

psykiska

måga. Normalt är en så konstruerad att

olycksfallsförsäkring

ersättningen bestäms av den högsta av de båda

invaliditetsgraderna (den förvärvsmässiga och den medicinska). Om den försäkrade har

fått hel förtidspension eller helt kan förvärvsmäs-

sjukbidrag, någon

sig invaliditet inte komma i men bör utan

längre fråga, försäkringen

olägenhet kunna fortsätta att gälla för medicinsk invaliditet. Härigenom kan även en förtidspensionär det värdefulla

upprätthålla

skydd som rätten till ersättning vid Givetvis

olycksfallsskada utgör.

får inte heller utlösa av

förtidspensioneringen någon sänkning försäkringsbeloppet eller höjning av premien (se vidare vid 5 §).

Enligt vad vi erfarit, har det numera börjat förekomma

olycksfalls-

försäkringar som tillgodoser dessa krav. Även bestämmelsen

om ny

hälsoprövning vid partiell har förtidspensionering slopats i denna nya försäkringsutformning.

Såvitt gäller den del av villkoret som avser när den

upphörande

försäkrade får vanlig ålderspension delvis annor-

blir resonemanget lunda. Självfallet har rätt att från utforma

bolaget början försäkring-

en så, att försäkringstidens slut sammanfaller med den beräknade tidpunkten för den försäkrades ordinarie den

ålderspensionering;

tidpunkten är ju som känd i Däremot kan man inte

regel förväg.

godta en villkorskonstruktion som överlämnar åt

försäkringstagaren

att helt på egen hand hålla reda när

på försäkringen upphör (jfr

3 kap. 7 och 8 §§ Om bestämts med

förslaget). försäkringstiden

utgångspunkt i den beräknade och den

pensioneringstidpunkten

försäkrades pensionsålder därefter sänks, har inte

bolaget något

berättigat krav på att få säga upp med av

försäkringen anledning

detta; försäkringen bör fortsätta att under hela den avtalade

gälla

tiden -

vid behov i förändrad form

på det sätt som nyss angetts.

Vid olycksfallsförsäkring förekommer ett liknande villkor om ändring eller upphörande av när den försäkrade ändrar

försäkringen

fritidssysselsättning. Detta villkor kommenteras närmare vid 4

kap.

7 §.

/526 till 3 4 §

Specialmotivering kap.

De skäl som försäkringsbolaget kan åberopa för förtida upphöran-

de sammanfaller alltså inte med dem som kan åberopas för att avslå en ansökan om Så kan t.ex. dålig hälsa åberopas för

försäkring.

avslag på en ansökan men inte utgöra skäl för förtida upphörande. Detsamma sådana som inte har någon direkt

gäller omständigheter

Om ett försäkringsbolag t.ex. har sin

försäkringsteknisk betydelse.

verksamhet till ett visst län för närvarande inte

begränsad (vilket

förekommer inom kan bolaget alltså inte förbe-

personförsäkring),

hålla att skall om den försäkrade bosätter

sig försäkringen upphöra

utanför det länet. Inte heller kan ett bolag som i princip meddelar

sig bara för helnyktra (vilket däremot förekommer) säga upp försäkring

därför att den försäkrade sitt nykterhetslöfte. I

försäkringen bryter

sådana fall måste försäkringstagarens krav på trygghet väga över önskemål om en kundkrets; den försäkrades

bolagets enhetlig

hälsotillstånd kan i mellantiden ha blivit så försämrat att ny

ju försäkring inte går att få.

Som redan bör man vara restriktiv med att godta angetts, som innebär att skall upphöra auto-

försäkringsvillkor försäkringen

matiskt när viss händelse inträffar. Även när starka skäl talar

någon

för att en skall utan är det enligt vår

försäkring upphöra dröjsmål,

klart otillfredsställande om detta sker utan något meddelan-

mening

de till som kan komma att under lång tid sväva i

försäkringstagaren, den föreställningen att han fortfarande har försäkringsoriktiga skydd.

För att minska av förbehåll om automatiskt

olägenheterna

- där sådana ändå måste förekomma - föreslår vi en

upphörande

särskild i sista av villkoren

regel meningen paragrafens tredje stycke: skall föreskriva en skyldighet för försäkringstagaren att till bolaget

anmäla sådana händelser som kan föranleda att försäkringen skall och skall i samband med erinra

upphöra, bolaget premiekravet

om denna skyldighet och om följderna av att den

försäkringstagaren

inte Även om en sådan erinran inte har riktigt lika god

fullgörs.

informationsverkan som en så får man härigenom en

uppsägning, för att åtminstone en någorlunda uppmärksam försäkringsgaranti

får kännedom om - Konstruktionen överens-

tagare upphörandet.

stämmer med den vi föreslår i 4 kap. 7 §. För att denna villkorskonstruktion skall kunna godtas, måste det i villkoren och konkret vilka händelser det är

premiekravet anges

skall anmäla, och måste

försäkringstagaren anmälningsskyldigheten

avse sådant som är närmare till att få kännedom

försäkringstagaren

om än dvs. händelser med nära anknytning till

försäkringsbolaget,

den försäkrades förhållanden. Följaktligen blir det inte

personliga

med förbehåll om att skall upphöra automatiskt

möjligt försäkringen

t.ex. vid krig eller ockupation. Visserligen kan bolaget förbehålla sig ansvarsfrihet under sådana förhållanden (jfr 4 kap. 6§ förslaget),

sou 193655 Specialmotivering till 3 kap. 4 § 527

men försäkringen förblir formellt när

gällande och kan ge skydd normala förhållanden inträder igen; skillnaden saknar inte

praktisk betydelse, eftersom den försäkrades hälsotillstånd under mellantiden kan ha försämrats så att han inte skulle kunna

längre få ny försäkring.

Men utgångspunkten bör som sagt vara att skall

försäkringen kunna upphöra först efter en uppsägning från bolagets sida. Det bör observeras att bolaget knappast har något beaktansvärt intresse över huvud taget av att försäkringen skall upphöra före den avtalade försäkringstidens utgång. Bl.a. utgör det förhållandet att risken kan ha ökat på annat sätt än att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats sällan något giltigt skäl för att skall i

försäkringen upphöra förtid; det bör normalt vara att från kan

tillräckligt bolaget början förbehålla sig ansvarsfrihet när den försäkrade befinner i särskilt

sig riskfyllda situationer (jfr 4 kap. 6 § förslaget). Och risken för sådant missbruk av försäkringen som består i att den försäkrade simulerar t.ex. sjukdom får angripas på andra sätt än genom förbehåll om upphörande som drabbar även de hederliga

försäkringstagarna.

Det finns visserligen från allmän ett intresse av att

synpunkt sjukförsäkringar inte ger den ersättningsberättigade en överkompensation vid försäkringsfall, och det är av denna att

anledning befogat försäkringsbolaget får säga upp försäkringen i dessa situationer. Men detta intresse väger knappast tillräckligt för att man också skall

tungt

att utan att får godta försäkringen upphör försäkringstagaren kännedom om det. Man måste från att han har räknat med det

utgå avtalade skyddet, och det är inte säkert att vad som formellt är överförsäkring alltid i praktiken innebär

någon orimlig överkompensation med tanke på hans förhållanden i den försäkrade kan

övrigt; t.ex. genom försäkringsfallet ha blivit invalidiserad på sådant sätt att han måste genomföra en av sin bostad.

dyrbar ombyggnad

En speciell situation dock om blivit helt

föreligger försäkringen onyttig för försäkringstagaren därför att kan ske

inga utbetalningar ens om sjukdom osv. inträffar. Så kan bli fallet vid sådan

lång sjukförsäkring med kort ersättningstid som har beskrivits i

tidigare detta avsnitt. När ingen ytterligare ersättning kan det i

utgå, ligger försäkringstagarens intresse att försäkringen upphör så fort som möjligt. Ett annat fall, där det inte är till för

egentligen någon nytta försäkringstagaren att försäkringen formellt fortsätter att är

gälla, vissa sjukförsäkringar vid Sådan kan

utlandstjänstgöring. försäkring ha mycket speciell utformning med avseende hur

på ersättningen skall beräknas m.m. - är helt

försäkringen anpassad till förhållandena vid utlandstjänstgöring. Villkoren innehåller därför att försäkringen inte gäller för försäkringsfall som inträffar sedan utlandstjänstgöringen upphört eller avbrutits. Dessutom anges det att försäkringen upphör när tjänstgöringen upphör eller avbryts (om

i 528 till 3 4§ sou 1986:56;

Specialmotivering kap.

inte - Denna konstruktion bör bortsett

sjukperiod pågår). godtas,

från att inte heller här skall kunna ske förrän vid Ö

upphörandet utgången av den löpande premieperioden. (Däremot kan naturligtvis försäkringstagaren begära omedelbart upphörande med stöd av

3 §.)

Som nyss nämnt kan enligt lagtexten upphörande ske bara vid slutet av en premieperiod och alltså inte för slutbetald försäkring; med ”premieperiod” menas nämligen den tid som förflyter mellan

två premiebetalningstillfällen. Här uppkommer dock ett speciellt med försäkringar som tidigare har övergått till fribrev. Som problem

nämndes vid 3 §, innehåller grunderna ibland att fribrev inte utfärdas om fribrevsvärdet skulle bli alltför lågt i förhållande till kostnaderna för fortsatt administration av försäkringen; i stället betalas då

återköpsvärde ut. Emellertid kan den situationen

försäkringens uppstå, att fribrev visserligen utfärdas men penningvärdet sjunker

och det efter en tid framstår som irrationellt att fortsätta försäkringen. Från försäkringshåll har man väckt frågan om det skulle vara förenligt med 4 § att bolaget i den situationen beslöt om återköp av

försäkringen.

Eftersom bolaget i den situation där valet mellan fribrev och återköp först skall göras har en viss valfrihet i detta hänseende (3 kap 3 § förslaget), kan det enligt vår mening inte finnas något hinder mot att - med stöd i villkor eller grunder —~ vid utfärdande av

bolaget

fribrevet tar ett förbehåll om att detta kan återköpas om fribrevsvärdet skulle komma att understiga t.ex. ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän Om något sådant förbehåll inte har tagits,

försäkring. finns det däremot inte någon möjlighet att återköpa försäkringen mot försäkringstagarens vilja. Däremot är det naturligtvis fullt tillåtet för bolaget att rikta försäkringstagarens uppmärksamhet på utvecklingen och ge honom möjlighet att själv begära återköp. Det finns anledning att tro att många försäkringstagare med små fribrev skulle se positivt på ett sådant erbjudande.

Förutsättningen för att förbehåll om upphörande i förtid skall vara tillåtna är, som redan nämnts flera gånger, att förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständig-

het. Det framgår av lagtextens utformning att bedömningen av om

förbehållet är motiverat skall göras med utgångspunkt från förhål-

landena när förbehållet gjordes, dvs. när försäkringsavtalet ingicks.

Om det objektivt sett inte då fanns anledning att ta ett visst förbehåll,

det ingen roll hur välmotiverad sedan uppsägningen i det

spelar

enskilda fallet kan te när förbehållet är ogiltigt, kan försäkringen

sig;

inte i förtid. Denna är nödvändig bl.a. för att man

upphöra ordning

skall få en av olika bolags villkor: det skall inte

likformig bedömning

löna för ett att ”chansa” med ett diskutabelt förbehåll i

sig bolag

förhoppning om att det småningom skall framstå som rimligt. Man

sou 1986:56 Specialmotivering till3 kap. 4 § 529

kan dock inte räkna med att distinktionen skall få betydelse

praktisk

särskilt ofta.

Inte heller är det säkert att alltid har rätt att säga upp

bolaget

försäkringen så snart ett visst förbehåll formellt är tillämpligt. För det första kan förbudet mot av eller

uppsägning på grund försäkringsfall

hälsoförsämring ibland medföra att ett förbehåll, som allmänt sett framstår som godtagbart, inte får åberopas i ett enskilt fall. Och vidare torde det åligga försäkringsinspektionen att inom ramen för sin allmänna kontrollera att inte utnyttjar sin

tillsyn bolagen

uppsägningsrätt på ett oskäligt vis, t.ex. i strid mot likabehandlings-

principen. Detta gäller även om inspektionen tidigare skulle ha

uttalat sig positivt om tillåtligheten av förbehållet; man måste räkna med att sådana uttalanden görs efter en och

översiktlig bedömning

utan reservation för att en uppsägning under särskilda förhållanden kan bedömas på annat vis. - Självfallet kan också allmän domstol ta hänsyn inte bara till förbehållets allmänna lämplighet utan också till hur dess tillämpning i det enskilda fallet stämmer med

principerna för försäkringsverksamhetens bedrivande.

När bolaget vill sin rätt att en eller

utnyttja säga upp sjukolycksfallsförsäkring, är det viktigt att försäkringstagaren får tid och möjlighet att ta ställning till om han skall godta uppsägningen och att

vid behov skaffa annat i stället. Vi föreslår

sig försäkringsskydd därför en minsta uppsägningstid av en månad. Försäkringen upphör

en månad efter det att avsände om inte de

bolaget uppsägningen, särskilda uppskovsreglerna i 8 kap. 6§ är tillämpliga. Normalt skall

uppsägningen naturligtvis sändas minst en månad före premieperio-

dens slut, men om avsändandet av skulle bli

någon anledning

försenat har vi inte funnit det rimligt att bolaget för den skull skall vara bundet för ännu en premieperiod. Det är tillräckligt att försäkringstagaren har en månad på sig från avsändandet, under vilken fortfarande En absolut för

försäkringen gäller. förutsättning

att försäkringen skall är dock att åtminstone

upphöra uppsägningen

avsänds före premieperiodens slut.

I ordet ”avsändes” att alltid skall vara

ligger uppsägningen

skriftlig. Vidare följer det av bestämmelserna i 2 kap. 4 § och 8 kap.

8 § att bolaget måste lämna en motivering till uppsägningsbeslutet

och underrätta försäkringstagaren om vad han skall göra, om han vill ha beslutet överprövat. och underrättelsen om över-

Motiveringen prövningsmöjligheterna är dock inte någon förutsättning för att

uppsägningen skall få verkan. Effekten av underlåtenhet i dessa avseenden är i stället att fristen för att väcka talan

försäkringstagaren

enligt 8 kap. 8 § inte ut 18 och 42 §§ Även

löper (jfr KFL). marknadsrättsliga sanktioner kommer i fråga (2 kap. 5 § försla-

get).

Några motsvarande regler föreslås inte när det är fråga om

530 till 3 5 §

Specialmotivering kap.

automatiskt verkande förbehåll; bl.a det i sakens natur att

ligger

information om här som regel inte kan lämnas

någon upphörandet

förrän redan har trätt ur kraft. Vi räknar dock med att

försäkringen

i så stor som möjligt skall lämna motsvarande

bolagen utsträckning

information i dessa fall. Om får kännedom om

bolaget undantagsvis

att det har inträffat en händelse som skall föranleda att försäkringen vid slutet av den innevarande premieperioden, är det

upphör

att tillställer en underrättelse

naturligt bolaget försäkringstagaren

som till sitt innehåll motsvarar en uppsägning. Och när upphörandet först i efterhand, måste naturligtvis motivera sin

upptäcks bolaget

för samt honom om hur han

ståndpunkt försäkringstagaren upplysa kan få bolagets inställning prövad (2 kap. 4 §).

Denna paragraf är en av de relativt få i lagförslaget som upptar olika för olika av personförsäkring. Eftersom förbehåll

regler typer

om i förtid inte är tillåtna vid livförsäkring, har det

upphörande

materiell till vilken kategori en viss försäkring hänförs.

betydelse

Som blandade försäkringsformer kan nämnas den s.k.

exempel på

barn- och som innehåller moment av både

ungdomsförsäkringen,

liv-, och I och för sig är livmomentet i

sjuk- olycksfallsförsäkring.

sådan väl skilt från de momenten; det skulle från

försäkring övriga

den vara att olika regler på de olika

synpunkten möjligt tillämpa

momenten. Emellertid är livförsäkringsmomentet oftast av liten - kanske bara till ett halvt

betydelse dödsfallsbeloppet uppgår

om allmän Tonvikten alltså

basbelopp enligt lagen försäkring. ligger

så klart och att det vår mening är

på sjuk- olycksfallsdelen, enligt

att i detta sammanhang hänföra hela försäkringen till den

naturligt

kategorin. - En annan sak är att det ytterst sällan torde finnas skäl

för förtida upphörande av sådan försäkring. enligt lagen

En annan konsekvens av förslaget är att premiebefrielseförsäkring kan bli föremål för förtida upphörande, även om den ingår i ett — I övrigt kan vi i denna del hänvisa till vad som

livförsäkringsavtal. sades i specialmotiveringen till 1 kap. 1 §.

19.3.5 till 3 5 §

Specialmotivering kap.

5§ får inte göra förbehåll om att försäkringen skall Försäkringsbolaget kunna ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag. Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller av någon annan särskild omständighet, får bolaget göra förbehåll om rätt att ändra försäkringen vid början av en ny premieperiod. Förbehållet får inte avse rätt att ändra försäkringen därför att ett försäkringsfall har inträffat eller därför att den försäkrades hälsa har försämrats. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information i samband med ändring av försäkringen. Vad som sägs i andra stycket om förbehåll om rätt att ändra försäkringen gäller också förbehåll om att försäkringen utan åtgärd från bolagets sida skall ändras vid början av en ny premieperiod, om någon viss händelse inträffar.

i sou 193655 Specialmotivering till 3 5 § 531

kap.

En förutsättning för att ett sådant förbehåll skall få verkan är att försäkringstagaren enligt försäkringsvillkoren är skyldig att anmäla händelsen till bolaget och att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Paragrafen är uppbyggd på samma sätt som 4 §. I första stycket anges den allmänna principen, att inte får ta förbehåll

försäkringsbolaget

om ändring i andra fall än som anges i Därefter behandlas i

lagen.

andra stycket sådana som görs genom ett meddelande från

ändringar försäkringsbolaget till försäkringstagaren och i tredje stycket auto-

matiska ändringar. Reglerna är gemensamma för alla typer av försäkring, även om man inte kan vänta sig att de skall tillämpas på samma vis överallt.

Som framgår kallar vi inte ett meddelande om från

villkorsändring

bolaget för en uppsägning; även om också en sådan

terminologi

kunde försvaras, är begreppet träffande för ett

uppsägning knappast

meddelande om en måttlig

premiejustering.

Det bör betonas att bara tar sikte under

paragrafen på ändringar försäkringstiden. Ändringar i samband med att försäkringen förnyas

behandlas i 8 §.

Första stycket

Här anges som sagt den allmänna att inte

regeln, bolaget får ta

förbehåll om att skall kunna ändras under

försäkringen försäkrings-

tiden i andra fall som anges i till är den

lagen. Bakgrunden regeln

allmänna principen, att ett ingånget avtal inte kan ändras av ena parten, om han inte har stöd i för sin eller har ett

lag begäran tagit

förbehåll om i det avtalet. De två

ändringsrätt ursprungliga

ändringsmöjligheter som anges direkt i lagen avser brott mot

upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och premiedröjsmål (5 kap. 2 §).

Som förbehåll om att skall kunna ändras räknas

försäkringen

naturligtvis i första hand sådana förbehåll, vilka har

enligt bolaget

rätt att införa nya villkor eller ändra under

premien försäkringstiden.

Sådana ändringar kan vara avsedda att ske som en

fortlöpande anpassning till utvecklingen i om

eller bara om de antaganden fråga dödlighetsutveckling, räntor och omkostnader som avtalet

bygger på

skulle visa sig grovt

oriktiga.

Däremot räknar vi som av inte det fallet,

ändring försäkringen”

att det direkt av det avtalet att

ursprungliga framgår försäkringen

under vissa förhållanden skall ha en annan än den

omfattning

vanliga. Som exempel kan man tänka sig att försäkringen övergår till att gälla för lägre belopp när den försäkrade viss ålder och att

uppnår

någon viss typ av för inte

ersättning (t.ex. tandvårdskostnader)

lämnas vid försäkringsfall som inträffar utomlands. Parterna har full

532 till 3 kap. 5 §

Specialmotivering

frihet att träffa avtal om sådana variationer av skyddet. En intar de fall, där det visserligen förutsätts i det

mellanställning avtalet att premien eller försäkringsskyddets omfattursprungliga

skall ändras under vissa omständigheter och att detta skall ske

ning

utan formellt beslut från sida i det enskilda fallet, men

något bolagets i

det inte kan utläsas direkt ur det ursprungliga avtalet vad som konkret skall gälla under de ändrade förhållandena. Det avgörande här måste enligt vår mening bli, vad som krävs utöver själva avtalet för att fastställa dettas innebörd. Om avtalet hänvisar till någon välkänd faktor, som står utanför bolagets kontroll, bör situationen likställas med den där hela avtalsinnehållet

av de ursprungliga villkoren. Det mest praktiska exemplet är framgår

om allmän försäkring. Om villkoren anger

basbeloppet enligt lagen

att ger rätt till ett invaliditetsbelopp motsvarande tio

försäkringen

eller att årspremien utgör en tiondels basbelopp, kan det

basbelopp

inte anses som förbehåll om ändring av försäkringen. Man kan också tänka sig olika former för anknytning till något av arbetsmarknadsparternas försäkringssystem eller till den allmänna försäkringen. Men om i stället avser något internt regelsystem för

hänvisningen

bolaget eller för försäkringsbranschen, då bör villkoret ses som ett förbehåll om ändring. Ett villkor med lydelsen ”Om den försäkrade bosätter utomlands, från nästa

varaktigt sig övergår försäkringen

premieförfallodag till att gälla på de villkor bolaget vid den tiden för sådan skulle alltså innefatta ett förbehåll

tillämpar försäkring”

om Detsamma gäller det vanliga villkoret att premie skall

ändring. utgå enligt av bolaget vid varje tid tillämpad tariff.

Andra och tredje styckena

I om hur man vår bör se på olika typer av

fråga enligt mening

förbehåll, kan vi i stor utsträckning hänvisa till vad som sades vid 4 §; som framgår ansluter paragraferna nära till varandra. Villkoren för individuell för närvarande inte

livförsäkring ger

att ändra villkoren under avtalstiden, men

bolaget någon möjlighet

som nämndes i 11.5.1) kan man inte

allmänmotiveringen (avsnitt

utesluta att sådana förbehåll kommer att införas i framtiden. Vid tar förbehåll som skall

sjukförsäkring bolagen regelmässigt

hindra Oftast har villkoren den utformningen att

överförsäkring.

får verkan först för som börjar efter det att

ändringen sjukperiod har meddelat försäkringstagaren om ändringen. Detta är bolaget

vår en även om villkoren - utan att

enligt mening naturlig ordning,

komma i konflikt med lagen - också skulle kunna sätta ersättningen i direkt relation till den försäkrades inkomstförhållanden vid

försäkringsfallet.

Framför allt vid olycksfallsförsäkring tar bolagen också mera

lång

i sou 1986:S6 Specialmotivering zz1z3 kap. 5§ 533

allmänna ändringsförbehåll. Bl.a. förbehåller man sig rätt att införa nya villkor vid kommande premieförfallodagar om de förutsättningar som ligger till grund för de allmänna villkoren ändras”. Ett krav är att försäkringstagaren underrättas om ändringen senast en

vecka före förfallodagen.

En så långtgående ändringsmöjlighet för försäkringsbolaget har

naturligtvis vissa nackdelar för försäkringstagaren, genom att han inte kan veta säkert vilket skydd han egentligen kommer att ha under

g försäkringstiden. Enligt vår mening talar trots det övervägande skäl

A för att man bör godta denna typ av förbehåll när det gäller

försäkringar med lång avtalstid. En viktig omständighet är här, att

bolagen utan tillgång till dessa förbehåll kunde befaras gå över till att i större utsträckning meddela försäkring bara för ett år i taget. Som

framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 11.5.1) är i detta perspektiv en långvarig försäkring med vittgående ändringsmöjligheter klart att

föredra, eftersom bolaget är förhindrat att säga upp försäkringen eller ändra villkoren därför att den försäkrades hälsa har försämrats. Vidare torde konkurrensen mellan bolagen medföra, att det knappast är realistiskt att räkna med mera betydande, generella försäm-

av - Allmänt torde man dock kunna

ringar försäkringsskyddet. säga

att det är lättare att ett förbehåll, ju mera

godta preciserade

förutsättningar som har angetts för att ändringen skall få göras och ju närmare den tänkbara ändringen är beskriven.

Villkoren för lång olycksfallsförsäkring innehåller också den nyss

angivna bestämmelsen, att premien vid varje förfallodag beräknas på

grundval av bl.a. då gällande premietariff”. Här har villkoren inte

något uttryckligt krav på underrättelse i viss tid till försäkringstaga-

ren - förbehållet är alltså i denna bemärkelse självverkande - men i

praktiken får försäkringstagaren ändå god tid på sig att ta ställning till den nya premien genom att premien regelmässigt aviseras långt i

förväg. Också sådana förbehåll blir möjliga enligt förslaget. Därmed är naturligtvis inte sagt att försäkringsbolaget kan

förbehålla sig rätt att ensidigt höja premien för alla typer av försäkring. Här, liksom när det gäller andra ändringar, måste det finnas tillräckliga sakliga skäl för förbehållet, något som det i första hand ankommer på försäkringsinspektionen att övervaka. Vid korta försäkringstider finns det väl endast sällan anledning att godta ett förbehåll av detta slag. I övrigt får en avvägning göras mellan de olika intressen som skall beaktas. Flera skäl tycks dock tala för en relativt liberal syn på dessa förbehåll. Bolagen bör, som ovan nämnts, inte

avskräckas från att meddela långvarig försäkring. Möjligheten till

ändring kan också medföra att försäkringen från början kan meddelas mot en något lägre än som annars kanske varit

premie nödvändigt av säkerhetsskäl. granskning Försäkringsinspektionens

och konkurrensen mellan - liksom FRL:s krav på skälighet i

bolagen

534Specialmotivering till 3 kap. 5 § SOU 1986:56ii

j

- torde hindra omotiverade av

premiesättningen höjningar premi-

en.

Som redan nämnts, kommer det enligt förslaget att gälla ett förbud mot ändring till försäkringstagarens nackdel på grund av att försäkringsfall har .

i inträffat eller den försäkrades hälsa försämrats. Det blir alltså inte tillåtet med villkor som innebär att försäkringsskyddet skall minska eller premien för oförändrat skydd höjas, om den försäkrade får hel eller partiell förtidspension (jfr ovan vid 4 §). Om försäkringen från början är anpassad till en förvärvsarbetande person, kan man visserligen inte räkna med att försäkringen skall fortsätta i oförändrad form; det kunde tvärtom vara direkt olämpligt. Framför allt sådana moment i försäkringsskyddet som skall ersätta den försäkrade för förlorad inkomst saknar aktualitet, när han inte längre förvärvsarbetar. I stället kanske hans behov av ersättningen för sjukvårdskostnader och vid invaliditet är större efter pensioneringen, om han dessförinnan kunde räkna med ersättning i sådana delar från sin arbetsgivare eller från någon ka-försäkring. Det är inte möjligt att i detalj ange hur försäkringen efter ändringen skall vara utformad för att stämma med lagen, men principen är klar: den enskilde skall efter ändringen ha ett totalt sett lika gott försäkringsskydd som tidigare. Det bör vara en särskilt angelägen uppgift för försäkringsinspektionen att granska sådana villkor, eftersom man inte kan räkna med att den som tecknar försäkring skall ägna full uppmärksamhet åt sådana alternativa villkor som kan bli aktuella för hans del bara under speciella förhållanden.

En ändring av premien eller andra villkor kan göras bara vid början

av en ny premieperiod. Ingen ändring (till försäkringstagarens

nackdel) kan alltså göras i en slutbetald försäkring. När det är fråga om kontobetalda försäkringar, dvs. där årspremien enligt särskilt avtal skall betalas t.ex. genom månatliga överföringar från försäkringstagarens banklönekonto, kan ändring göras bara vid den årliga

huvudförfallodagen. Enligt 19 § KFL får en villkorsändring som försäkringsbolaget genomför under försäkringstiden verkan fjorton dagar efter det att

bolaget avsände meddelande om ändringen till försäkringstagaren.

Eftersom vid personförsäkring villkorsändringar skall få ske bara vid

början av en ny premieperiod ligger det emellertid närmare till hands att jämföra med bestämmelsernai 17 § KFL om ändringar i samband med förnyelse. Enligt den paragrafen måste ett meddelande om ändringen, för att denna över huvud taget skall få verkan, sändas till

senast fjorton dagar före försäkringstidens slut. försäkringstagaren

Sådana kan emellertid leda till utrednings- och bedömnings-

regler

när de är eller vara tillämpliga. Vid personför-

svårigheter, påstås

kan de också vara av tveksamt värde för försäkringstagarna; i

säkring den mån ändringar görs är de som regel till försäkringstagarnas

fördel. Och om sådana ändringar av premien,

regler skall gälla även kan de vålla kostnader för omräkning m.m., om

oproportionerliga

det visar sig att information om en premieändring har sänts ut någon dag för sent till ett helt kollektiv.

Vi föreslår i stället den informationsregel som framgår av 2 kap. 3§ förslaget. Enligt den skall information om de nya villkoren

tillställas försäkringstagaren samtidigt med premiekravet för den premieperiod, när villkoren skall börja gälla. Försäkringstagaren har alltså premiebetalningsfristen (minst en månad) på sig att överväga

om han vill godta försäkringen i dess nya utformning. Och eftersom bolagen i eget intresse regelmässigt aviserar premien i god tid före

förfallodagen, har man i praktiken garanti för att informationen

kommer i god tid innan de nya villkoren skall börja tillämpas. Till detta kommer att informationsplikten i den viktigaste delen är civilrättsligt sanktionerad genom de bestämmelser vi föreslår i 2 kap. 6 §. Om bolaget skulle underlåta att lämna särskild information om

viktiga nya avgränsningar av försäkringsskyddet, kan avgränsningen

inte göras gällande mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

Den enda formella förutsättningen för att en villkorsändring skall träda i kraft på den nya premieperiodens första dag är alltså att bolaget dessförinnan har fattat ett beslut om ändringen. Vi anser oss kunna utgå från att bolagen i praktiken inte skulle tillämpa nya villkor till försäkringstagarnas nackdel, om utsändandet av informationen hade blivit mera märkbart försenat. Och om ingen information alls sänds ut, kan som sagt åtminstone nya avgränsningar av

försäkringsskyddet inte göras gällande mot försäkringstagarna.

Om något skulle brista i sin att

försäkringsbolag skyldighet informera försäkringstagarna om villkorsändringar, kan detta dess-

utom beivras i den ordning som anges i 2 kap. 5§ förslaget, dvs.

genom tillämpning av marknadsföringslagen.

19.3.6Specialmotivering till 3 kap. 6 §

6§ När en försäkring upphör skall försäkringsbolaget ställa försäkringens värde till försäkringstagarens förfogande, även om bolaget i övrigt är fritt från ansvar. Om bolaget i annat fall, på grund av dröjsmål med premiebetalningen, har varit helt eller delvis fritt från ansvar under någon del av försäkringstiden, skall premie eller återbäring anpassas efter detta. Närmare bestämmelser om dessa frågor skall finnas i försäkringsvillkoren eller grunderna. I denna den allmänna principen om rätten till

paragraf uttrycks

försäkringens värde. Det uppsamlade matematiska värde som

försäkringen kan ha tillhör alltid försäkringstagaren.

Regeln i första meningen är allmängiltig, och dess innebörd är inte

beroende av anledningen till att regeln skall tillämpas. Den gäller

oavsett om försäkringen upphör i förtid eller vid den avtalade

försäkringstidens slut, och den gäller även om försäkringstagaren har

brutit mot någon av sina - t.ex. att

förpliktelser mot bolaget genom lämna oriktiga vid tecknandet eller att inte betala

uppgifter genom premien. Att försäkringstagaren av sådan miste om det anledning går

skydd försäkringen var avsedd att ge, påverkar inte hans rätt till det tekniska värdet. Regeln är överordnad i förhållande till 3 3 och

kap.

10 §§; återköp är bara ett sätt att ställa värde till

försäkringens försäkringstagarens förfogande, och återbäring är en del av värdet

(även om värdet stundom kan bestå enbart av

återbäring).

Det försäkringstekniska värde som bestämmelsen avser byggs till största delen - särskilt när det gäller

försäkringar med sparmoment -

upp genom försäkringstagarens premiebetalning. Till en del

uppstår värdet genom att av räntor osv. blir

utvecklingen dödlighet,

förmånligare än man har räknat med, som vid

något livförsäkring

normalt ger upphov till Värdet kan emellertid också

återbäring. uppkomma t.ex. genom att försäkringstagaren har betalat premie för

längre tid än försäkringen faktiskt kom att

löpa.

Från sådana värden måste man skilja både den vinst som

skadeförsäkringsbolagen enligt FRL får göra på sjuk- och olycks-

fallsförsäkringsrörelsen som helhet och det överskott för

bolagen

som kan sägas uppkomma på vissa av de enskilda försäkringarna. Om t.ex. den försäkrade vid försäkring för egen

ålderspensionering

avlider efter flera års premiebetalning men innan

utbetalningarna har påbörjats, är hela den erlagda premien förbrukad.

De premier som har betalats in skall här användas för till dem som

utbetalningar

får en längre livstid; premierna kan alltså inte betalas tillbaka till de efterlevande, även om försäkringen omedelbart före dödsfallet hade ett positivt tekniskt återköpsvärde. Man kan säga att det ligger i en livförsäkrings konstruktion, att det tekniska återköpsvärdet förändras språngvis vid den försäkrades (eller en medförsäkrad

persons)

död. - Däremot finns det även i sådana fall ofta en viss

återbäring

som skall betalas ut.

Försäkringens värde (utöver försäkringsbeloppet) ställs, som redan framgått, oftast till försäkringstagarens förfogande i form av

eller - vid i förtid ——

återbäring upphörande genom återköp av försäkringen. Bortsett från återköps- och återbäringsvärden kan

försäkringen ha ett värde i form av oförbrukad om

premie, nämligen försäkringen upphör under en period för vilken premie redan har

betalats. Också ett sådant värde skall tillgodogöras försäkringstagaren, även om lagen inte heller här ger några närmare bestämmelser om hur värdet skall beräknas.

Bestämmelser om beräkningen av det värdet skall i

överskjutande

stället finnas i villkoren eller grunderna. I samråd med branschen utgår vi från att man i stort sett skall

följa konsumentförsäkringslagens regler: under det första försäkringsåret tillämpas korttidspre-

sou 1986:56 . till 3 6 § 537

Specialmotivering kap.

mie, därefter proratapremie (se 29 § KFL). Hänvisningen till villkor eller grunder innebär att bolagen får en viss frihet när det gäller

utformningen av försäkringstagarens i detta avseende. rättigheter

Bl.a. blir det möjligt att liksom nu beräkna värdet av oförbrukad premie bara för hela månader. Likaså bör reglerna kunna innehålla att ingen återbetalning alls görs när det

möjliga beloppet uppenbar-

ligen är så lågt att det inte kan motivera kostnaderna för

uträkning

och utbetalning. Som antyddes i allmänmotiveringen får man godta

att beräkningsmetoderna - särskilt i början av lagens tillämpningstid

i -— är relativt enkla.

En särskild fråga är om skall kunna kräva

försäkringstagaren

återbetalning av premie, när försäkring som drivs med grunder

fortfarande har ett negativt återköpsvärde. I praxis torde bolagen

bevilja återbetalning även i sådana fall, men det är tveksamt om den regel vi föreslår kan sägas medföra någon i detta

skyldighet

avseende.

Utgångspunkten för regeln är nämligen att försäkringsförhållan-

det så långt som skall avslutas utan förlust för av

möjligt någon

parterna. Bolaget skall inte göra någon vinst på att försäkringen upphör i förtid, men det skall inte heller behöva göra en förlust.

Förlust är visserligen i många fall oundviklig, därför att försäkringen

upphör innan anskaffningskostnader m.m. ännu har blivit täckta; försäkringen blir då en förlust för båda parter. I varje fall när det beror på ett beslut från sida att

försäkringstagarens försäkringen

upphör på detta vis, förefaller det dock inte självklart att bolaget skall tvingas öka sin förlust genom att betala tillbaka en del av (den

otillräckliga) premien till försäkringstagaren; det bör här beaktas att försäkringstagaren enligt förslaget får en ovillkorlig rätt att säga upp

försäkringen.

Detta är emellertid en teknisk fråga som i första hand får lösas i

den försäkringsrörelserättsliga och genom lagstiftningen försäkringsinspektionens granskning av grunder och villkor. Vår regel säger

bara att det värdet - vilket detta nu är - skall

försäkringstekniska ställas till försäkringstagarens förfogande.

När det i bestämmelsen sägs att värdet skall ställas till ”försäk-

ringstagarens” förfogande, måste detta naturligtvis läsas med tilläg-

get ”eller hans rättsinnehavare; det kan vara en förmånstagare, en

panthavare osv. som är berättigad till beloppet.

I fråga om för av det tekniska värdet torde

tidpunkten utbetalning

man i allmänhet kunna i 8 1 §

tillämpa reglerna kap förslaget analogt;

värdet kan som regel betalas ut direkt när

försäkringen upphör.

Om försäkringstagaren underlåter att betala för försäk-

premierna

ringen och detta leder till att första

försäkringen upphör, gäller

meningen i denna Om han i stället

paragraf. återupplivar försäkring-

i ”i

* 538 till 3 kap. 6§ sou 1986556

Specialmotivering

i en genom att inom viss tid betala den utestående premien, blir andra

meningen tillämplig. Regeln där är visserligen formellt tillämplig “ också när någon återupplivning inte sker utan försäkringen övergår j?

till att gälla som fribrev, men i denna situation torde försäkringen T inte ha sådant som skall i

något premietillgodohavande enligt regeln

beaktas.

Kärnan i regeln är att bolaget inte har rätt till premie utöver vad som motsvarar det ansvar bolaget har burit (jfr 13 § andra stycket KFL). Å andra sidan har bolaget enligt allmänna avtalsrättsliga grundsatser verkligen rätt till premie för detta ansvar, även om

inte betalas frivilligt. I driver bolagen dock inte in .

premien praktiken

obetalda vid individuell Vi har inte ansett det .

premier försäkring. nödvändigt med någon uttrycklig erinran i lagen om den allmänna

principen.

När skall - både

återupplivning sker, försäkringstagaren enligt

nuvarande villkor och enligt 5 kap. 3 § förslaget - betala in hela den utestående premien trots att bolaget under en del av den förflutna tiden har varit helt eller delvis fritt från ansvar. Enligt den nu

föreslagna regeln skall bolaget emellertid ha rätt att tillgodoräkna sig

bara en del av denna premie. Resten skall återföras till försäkringstagaren i form av återbäring eller som reduktion av kommande

premier. Bolaget skall härvid naturligtvis ha rätt att tillgodoräkna sig den

som svarar direkt mot det skydd försäkringstagaren har haft

premie

samt ersättning för den ränteförlust som uppkommit genom att premien betalats för sent. Men härjämte måste bolaget vara

i

berättigat att tillgodoräkna sig en viss premie för den förmån som rätten till återupplivning innebär för försäkringstagaren.

Också när det gäller dessa beräkningar skall det finnas närmare bestämmelser i villkoren eller grunderna. Liksom i fråga om

försäkringens värde vid upphörande får man godta att beräkningen

av framför allt små värden görs schablonartat; man kan t.ex. tänka sig en bestämmelse ivillkoren om att bolaget för sådan tid har rätt till en viss procentsats av den normala premien för samma tid.

I bestämmelsen sägs ingenting om när värdet av den överskjutande

premien skall tillföras försäkringstagaren; frågan har praktisk

betydelse bara när det gäller att reducera kommande premier. Man kan alltså fråga sig om det är den nästkommande premien som skall . reduceras eller om avdraget kan skjutas fram till den sista premiebetalningen för försäkringen. Eftersom det bara är de tekniska svårigheterna att beräkna det korrekta premiebeloppet som medför

att försäkringstagaren vid återupplivning måste betala in hela den

utestående premien, förefaller det riktigast att premiereduktionen

görs så snart detta är dvs. som regel redan vid

praktiskt möjligt,

i ”

Specialmotivering till 3 kap. 7§ 539

första premiebetalningstillfället efter Vid all föråterupplivningen.

säkring med återbäringssystem får man dock räkna med att i

bolagen

stället kommer att välja att den till

lägga överskjutande premien återbäringen.

19.3.7 till 3 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om en tidsbegränsad livförsäkring är avtalad för längre tid än ett år, skall försäkringsbolaget minst en och högst sex månader före försäkringstidens slut avsända en påminnelse till

försäkringstagaren om att försäkringen kommer att upphöra och om den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha. Om försäkringen har förnyats på grund av utebliven uppsägning, räknas ettårstiden från det att det första avtalet ingicks.

Försummar bolaget att sända påminnelse enligt första stycket och gäller försäkringen enbart för dödsfall, förlängs tiden för bolagets ansvar. Ansvaret upphör en månad efter det att en försenad påminnelse har avsänts, dock senast sex månader efter försäkringstidens slut.

Första stycket

Som framhålls i kan

allmänmotiveringen (avsnitt 11.2), försäkrings-

tagaren behöva viss information vid slutet av försäkringstiden för en

tidsbegränsad försäkring. Om försäkringen har under flera år gällt

kan det lätt hända att han förbiser att försäkringstiden ut och

löper

skyddet upphör. I denna paragraf föreslås därför att skall

bolaget

vara att viss tid före slut sända ett

skyldigt försäkringstidens

meddelande till kunden om upphörandet.

Den föreslagna för alla

regeln gäller tidsbegränsade livförsäkring-

ar och - på grund av i 8 § —- för sådana

hänvisningen tredje stycket

sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som inte skall Bestämmel-

förnyas.

sen gäller inte bara när försäkringstagaren förlorar ett

riskskydd,

utan också när en tidsbegränsad livränta slutar

utgå.

Påminnelsen är naturligtvis viktigast när innebär att

upphörandet

ett riskskydd försvinner. Den är inte fullt lika när det

angelägen gäller kapitalförsäkringar som-»avslutas genom att försäkringsbolaget

betalar ut ett överenskommet livsfallsbelopp. För även om försäkringstagaren inte får kännedom om förrän vid

upphörandet just

försäkringstidens slut, har han ju i denna situation fortfarande den ekonomiska trygghet som var avsedd

försäkringen att ge, nämligen

genom det utbetalda försäkringsbeloppet. Ett liknande synsätt kan anläggas när en tidsbegränsad livränta att inte heller

upphör utgå;

här medför upphörandet förlust av Även i de nu

något riskskydd.

angivna fallen är en underrättelse i dock av värde för

förväg

försäkringstagaren, för att han skall kunna överväga sitt behov av fortsatt försäkring och planera sina förhållanden i Att

övrigt.

underrättelsen här är mindre hari stället kommit till

något angelägen

uttryck på det viset, att sanktionsregeln i andra bara för

stycket gäller

540 till 3 7§

Specialmotivering kap.

ren dödsfallsförsäkring (och sjuk- och olycksfallsförsäkring). att om upphörandet föreligger bara när Skyldighet påminna

försäkringen är avtalad att gälla för längre tid än ett år; man får alltså från den som har angetts i försäkringsbrevet. När

utgå försäkringstid

en försäkring har tecknats för så kort tid som högst ett år, bör bolaget ha rätt att räkna med att själv håller reda på när

försäkringstagaren

tiden går ut. Annorlunda ställer det sig med en försäkring som visserligen gäller för kort tid, kanske ett år i taget, men som har varit föremål för automatisk förnyelse; som framgått är den konstruktionen särskilt vanlig vid sjuk- och olycksfallsförsäkring. Här finns det skäl att kräva en underrättelse när försäkringen upphör, eftersom den praktiskt - från -

sett särskilt försäkringstagarens synpunkt ligger mycket

nära en försäkring som gäller tills vidare. I andra meningen i stycket har därför tagits in en särskild regel om beräkningen av ettårstiden, som resultat. Underrättelse enligt denna paragraf blir ger detta aktuell bara vid utgången av den försäkringstid, efter vilken någon - när den försäkrade

ytterligare förnyelse inte skall ske oftast

uppnår en i villkoren angiven slutålder. Denna bestämmelse gäller däremot inte om en tidsbegränsad bara särskild överenskommelse mellan

försäkring förnyas genom

som detta vis förekommer som

parterna. Försäkringar förnyas på

regel bara under speciella förhållanden, som ger försäkringstagaren

anledning att själv bevaka sitt skydd.

I påminnelsen skall först och främst lämnas uppgift om när Dessutom skall försäkringstagaren erin-

försäkringsskyddet upphör.

ras om ”den rätt till fortsatt försäkring som han kan ha”. Härmed främst och annan, mera begränsad rätt

åsyftas fullständig optionsrätt

till ny försäkring som försäkringstagaren kan ha enligt villkoren för den försäkringen. Om han inte har sådan särskild rätt till

utlöpande

ny bör bolaget i stället lämna en kortfattad information

försäkring,

om den allmänna rätten till försäkring enligt 3 kap. 1 § förslaget, om inte t.ex. den försäkrades ålder medför att ny försäkring över huvud taget inte kan erbjudas; i sådana fall skulle en information om lagens bestämmelse närmast vara vilseledande. Påminnelsen skall avsändas minst en och högst sex månader innan

försäkringen upphör. Regeln att påminnelsen inte får sändas tidigare

än sex månader har in därför att meddelandet bör komma så

tagits nära försäkringstidens slut, att försäkringstagaren känner anledning

att tämligen omgående ta ställning till om han behöver skaffa annat försäkringsskydd eller på annat sätt se om sina förhållanden. Fristen anges i den föreslagna lagtexten i förhållande till försäkoch ansvarstiden - i

ringstidens slut. Eftersom försäkringstiden varje fall i samband med försäkringens upphörande -praktiskt taget alltid

sammanfaller vid har vi ansett oss kunna använda

personförsäkring,

det mera lättillgängliga uttrycket försäkringstiden. Detta uttryck är

för övrigt också det mest korrekta när det är fråga om försäkring för kapitalbelopp, som skall betalas ut i rater. Skulle i något annat

undantagsfall ansvarstiden enligt avtalet löpa ut före försäkringsti-

den, är det dock i förhållande till ansvarstidens utgång som fristen bör beräknas. - behöver underrättelse

Naturligtvis någon enligt denna paragraf inte sändas när en försäkring av någon anledning

upphör i förtid.

Andra stycket

Sanktionsregeln i andra stycket avser sådan livförsäkring som gäller

enbart för dödsfall samt - - och

enligt 8§ tredje stycket sjuk» olycksfallsförsäkring. Situationen när en kapitalförsäkring avslutas med utbetalning av ett livsfallsbelopp eller tidsbegränsade periodiska

förmåner slutar att utgå omfattas alltså av första stycket men inte av andra. Skälet är, som tidigare angetts, att underrättelsen i dessa fall inte är så angelägen att det är påkallat att föreskriva någon sanktion;

särskilt när det gäller kapitalförsäkring med livsfallsbelopp skulle

den sanktion vi föreslår också kunna innebära en orimlig överkompensation för försäkringstagaren. - Däremot kan även försummelse

att fullgöra informationsskyldigheten vid försäkring som inte omfat-

tas av andra stycket medföra sanktioner enligt 2 kap. 5 §. Under särskilda förhållanden kan försummelsen också tänkas medföra viss skadeståndsskyldighet; här kan hänvisas till vad som allmänt sagts om skadestånd vid bristande information i avsnitt 10.3.

Om bolaget försummar att sända påminnelse vid sådan försäkring som bestämmelsen avser, är den föreslagna sanktionen fortsatt ansvar utan rätt till premie. Om vid livförsäkring för dödsfall den försäkrade avlider under den förlängda ansvarstiden, måste bolaget

betala det avtalade försäkringsbeloppet.

En rimlig avvägning mellan parternas intressen synes här vara att det förlängda ansvaret vid försummelse begränsas till sex månader. Tanken är att försäkringstagaren inom en så pass lång tid kan väntas reagera på att han inte får något krav på ny premie för försäkringen

och då själv ta kontakt med bolaget. Men om bolaget upptäcker

försummelsen innan sexmånadstiden har gått ut, skall bolaget naturligtvis genast sända meddelandet. Bolagets ansvar upphör då en månad efter avsändandet. Även om meddelandet avsänds mindre än en månad före sexmånadstidens utgång, upphör ansvaret dock alltid vid utgången av denna; bolagets ansvar kan alltså inte förlängas genom meddelandet. Självfallet bör man kunna räkna med att bolaget skall sända ett meddelande till försäkringstagaren om

även om försummelsen undantagsvis skulle upptäckas

upphörandet

först efter sexmånadstidens utgång, i varje fall om detta sker i så pass

i

i 542 till 3 7§

Specialmotivering kap.

nära anslutning till upphörandet att det kan finnas risk att försäk-

tror att han fortfarande har försäkring. Över huvud

ringstagaren

taget räknar vi dock med att försummelser av detta slag skall bli ytterst sällsynta; bolagen har väl fungerande rutiner för information av detta slag.

Påminnelsen går, liksom andra meddelanden av detta slag, på

försäkringstagarens risk; för att bolaget skall undgå det förlängda

ansvaret räcker det alltså att bolaget kan visa att påminnelsen har avsänts från bolaget. Normalt kommer påminnelsen naturligtvis att ske med en blankett, som utformats särskilt med sikte på denna bestämmelse i lagen. Det finns dock inte anledning att kräva en på detta sätt formaliserad påminnelse i varje enskilt fall. Om försäkringstagaren på annat vis har fått skriftlig information från bolaget, som på ett tydligt sätt innehåller de upplysningar som avses i

- - är detta paragrafen t.ex. inför tecknandet av ny försäkring tillräckligt. Däremot kan bolaget inte undgå ansvar genom enbart

muntliga upplysningar eller genom att visa att försäkringstagaren till

äventyrs hade märke till att försäkringen löpt ut.

på egen hand lagt En motsatt kunde ge till besvärliga bevis- och

ordning upphov bedömningsfrågor och skulle förta mycket av regelns värde. Regeln om förlängning av bolagets ansvar är lätt att tillämpa när det gäller vanlig kapitalförsäkring för dödsfall; försäkringen fortsät-

ter att gälla för det avtalade försäkringsbeloppet under högst sex månader. Detsamma en som skall ge

gäller livränteförsäkring,

- - om den

efterlevandepension livsvarig eller tidsbegränsad

försäkrade avlider inom en i avtalet angiven tid; om bolaget försummar att påminna försäkringstagaren om att tiden går ut och den försäkrade avlider inom sex månader därefter, måste den avtalade livräntan utges.

Annorlunda ställer det sig när det är fråga om sådan livränteför-

säkring som brukar kallas uppfostringsränta. En sådan försäkring

skall ge periodisk ersättning till den försäkrades barn fram till en viss tidpunkt, om han skulle avlida före den tidpunkten. Det finns i dessa fall knappast något ansvar som kan förlängas vid försummelse att

påminna om försäkringens upphörande; ansvaret innebär ju bara

skyldighet att utge livränta fram till en viss tidpunkt, och dödsfallet inträffade efter denna tidpunkt.

Det bör i sammanhanget anmärkas att bestämmelserna i denna

paragraf är avsedda att tillämpas bara när ett försäkringsavtal upphör

i sin helhet. Någon underrättelse behöver alltså inte sändas när

i en upphör men huvudförsäk-

premiebefrielsemomentet försäkring

ringen fortsätter; enligt nu tillämpade villkor meddelas inte premiebefrielseförsäkring för tid efter det att den försäkrade fyllt 65 år, medan däremot kan gälla åtskilliga år däref-

själva livförsäkringen

ter.

i

Specialmotivering till 3 8 § 543

kap.

19.3.8 till 3 8 §

Specialmotivering kap.

8 § Ett avtal om tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 2 kap. 3 § andra stycket finns bestämmelser om information när en försäkring ändras i samband med förnyelse.

Uppsägning från försäkringsbolagets sida skall göras med en månads uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen. Uppsägningen får inte sändas tidigare än sex månader före försäkringstidens slut.

Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt. Skall avtalet inte förnyas, gäller i stället vad som föreskrivs i 7§ om livförsäkring enbart för dödsfall.

Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 11.3.2), finns det anledning

att med sikte främst den och

på ettåriga sjuk- olycksfallsförsäkringen

införa regler om automatisk förnyelse efter förebild av KFL (14-17 §§). Syftet med reglerna är framför allt att hindra att det

uppstår oavsiktliga luckor i försäkringsskyddet i samband med

förnyelsen. Däremot innebär bestämmelserna i inte att

princip

försäkringstagaren får en starkare rätt till än som av

försäkring följer

3 kap. 1 §; se härom specialmotiveringen till den paragrafen. Regler-

na är dispositiva, dvs. parterna kan redan i det avtalet

ursprungliga

komma överens om att försäkringen inte skall eller om att

förnyas

förnyelse skall avse annan tid än ett år.

Automatisk förnyelse har främst vid

praktisk betydelse försäkring

med korta avtalstider. Formellt också med

gäller reglerna försäkring

lång avtalstid, men där får man räkna med att parterna använder sig av möjligheten att avtala bort Detsamma

förnyelsen. gäller många kortvariga försäkringar som tecknas för speciella ändamål, t.ex. reseolycksfallsförsäkring. Däremot räknar vi inte med att bolagen

skall utnyttja den formella avtalsfriheten till att regelmässigt avtala bort den automatiska förnyelsen vid sådana försäkringar som i praktiken ändå är avsedda att förlängas eller t.ex. göra förnyelsen beroende av att premien betalas före förnyelsedagen; den automa-

tiska förnyelsen och premiebetalningsregeln i 5 kap. 1 § tredje stycket är viktiga förutsättningar för vår bedömning att de tidsbegränsade sjuk- och olycksfallsförsäkringarna bör godtas i nuvarande

utformning.

Självfallet kan man dock inte begära att dessa försäkringar skall vara livsvariga; man måste räkna med förbehåll om att

försäkringen

inte längre skall förnyas sedan den försäkrade en viss ålder,

uppnått

t.ex. 70 år. Reglerna i 7 och 8 §§ innebär tillsammans att det vid

upphörandet av ett försäkringsförhållande, som har varat mer än ett

år, alltid kommer att utgå ett meddelande från till försäk-

bolaget ringstagaren: en påminnelse 7 § eller en 8 §. enligt uppsägning enligt Däremot är bolaget naturligtvis inte att skicka någon skyldigt påminnelse enligt 7§ vid t.ex. en kortvarig reseolycksfallsförsäk-

ring.

544 till 3 8 § . SOU l986:56

Specialmotivering kap.

sker direkt vid den löpande försäkringstidens utgång, Förnyelsen

förutsatt att av parterna har sagt upp försäkringen; den

ingen

innebörden av är att försäkringen fortsätter att

praktiska förnyelsen

utan avbrott. 17§ KFL förnyas försäkringen för ”den

gälla Enligt

som närmast svarar mot den

vanligen tillämpade försäkringstid

senast gällande försäkringstiden. I förening med att konsumentför- - - innebär normalt tecknas för ett år i taget jfr 10 § KFL

säkringar

detta att försäkringen som regel förnyas för en tid av ett år. Även på området för den nu föreslagna bestämmelsen är det visserligen med ettårsförsäkring, men det förekommer också försäkring

vanligt

Här förefaller det därför lämpligast med en med längre avtalstider. som direkt tar sikte på förnyelse för ett år; en regel med samma

regel

innehåll som i KFL skulle i en del fall framstå som praktiskt I den mån denna inte är Lex. vid

ohanterlig. ordning lämplig

försäkring med kortare avtalstider än ett år, får parterna utnyttja avtalsfriheten till att bestämma andra förnyelsetider. Förnyelsen medför inte någon skyldighet för försäkringstagaren lämna om sitt hälsotillstånd osv. till att spontant nya upplysningar trots att det formellt är fråga om ingående av ett nytt

bolaget, försäkringsavtal. Enligt förslaget är nämligen upplysningsplikten

normalt begränsad till att försäkringstagaren och den försäkrade

och fullständiga svar på bolagets frågor (4 kap. 1 §).

skall ge riktiga Om bolaget vill ha nya uppgifter, måste det alltså ställa nya frågor. kan vid vara

Visserligen försäkringstagaren någon gång nyteckning

skyldig att spontant lämna uppgifter utöver vad bolaget har begärt, om förhållandena är sådana att det skulle utgöra svek eller förfarande i strid mot tro och heder att inte lämna upplysningen (se närmare vid 4 1 §). Ett sådant torde dock sällan kap. resonemang

kunna föras när det är fråga om förnyelse av ett försäkringsförhål-

lande som kanske har pågått under flera år och som parterna typiskt sett varit inställda på att förnya.

Eftersom uppsägning bör ske i god tid före förnyelsetidpunkten, blir det i praktiken inte tillräckligt att sända ut frågorna samtidigt

med Särskilda problem kan här

premiekravet för den nya perioden.

om sänder ut frågorna i god tid men

uppstå, visserligen bolaget

inte svarar före den när uppsägning senast

försäkringstagaren dag

måste ske. Som angavs i specialmotiveringen till 1 § andra stycket,

bör försäkringstagarens underlåtenhet att besvara bolagets frågor anses utgöra tillräcklig anledning för bolaget att vägra förnyelse.

Om inte ställer några frågor i samband med förnyelsen,

bolaget

kommer den fortsatta att meddelas på grundval av de

försäkringen

som lämnades när försäkringen ursprungligen tecknandes

uppgifter (eller vid den senare tidpunkt när bolaget begärde nya upplysning-

om ett eventuellt brott mot får då

ar). Frågan upplysningsplikten

sou 1986:56 till 3 8 § 545

Specialmotivering kap.

bedömas utifrån dessa med de faktiska förhål-

uppgifter, jämförda

landena vid den tidpunkten.

Förnyelsen kan stoppas genom att någon av parterna säger upp

försäkringen att upphöra vid den löpande försäkringstidens utgång.

Försäkringstagaren har oinskränkt rätt till sådan han

uppsägning:

behöver inte ange skäl för och

något uppsägningen uppsägningen

behöver inte heller ske i viss form eller viss tid före

försäkringstidens

slut.

För uppsägning från vissa

försäkringsbolagets sida gäller däremot begränsningar. Den materiella begränsningen av uppsägningsrätten

framgår av 3 kap. 1 §; bara om det finns

bolaget får vägra förnyelse

särskilda till risken för

skäl för vägran med hänsyn försäkringsfall

eller någon annan till 1 §

omständighet (se specialmotiveringen andra stycket).

I formellt hänseende kan i andra

uppsägningsregeln stycket sägas

vara en kombination

av reglerna i 4 § andra stycket och 7§ första

stycket. Uppsägningstiden är en månad, men för att uppsägningen

skall få verkan räcker det att den avsänds före

förnyelsetidpunkten;

sänds uppsägningen först före fortsätter

tjugo dagar förnyelsen,

försäkringen alltså att gälla tio dagar efter Av

förnyelsedagen.

samma skäl som vid 7 § vidare att inte får skickas

gäller uppsägningen

tidigare än sex månader före slut. Vid

försäkringstidens försäkring

med helårspremie blir det alltså inte att sända

möjligt uppsägningen

t.ex. tillsammans med det sista

premiekravet.

Parterna kan förlora uppsägningsrätten att de avtal

genom ingår om en ny försäkringsperiod. Om bolaget aviserar premie för det nya

försäkringsåret och försäkringstagaren betalar kan av premien, ingen parterna längre säga upp försäkringen enligt denna paragraf;

möjligheterna att säga upp försäkringen i den situationen av

framgår

reglerna i 3 och 4 §§. I vad mån bolaget kan säga upp

försäkringen

innan försäkringstagaren har betalat aviserad

(av misstag) premie,

torde få bedömas i enlighet med om återkallande

avtalslagens regler

av anbud.

Som framhålls i allmänmotiveringen har i

(avsnitt 11.6), bolaget

princip oinskränkt rätt att ändra villkoren för i samband

försäkringen

med förnyelsen. kan alla av den

Ändringen gälla försäkringar

aktuella typen eller bara en enskild det

försäkring. Exempel på

sistnämnda är av att den försäkrades

premiehöjning på grund

hälsotillstånd har försämrats och av

minskning sjukförsäkringsför-

månerna (och premien) på grund av att den försäkrades inkomster har gått ned.

För villkorsändring i samband med samma

förnyelse gäller

informationskrav som för under

villkorsändring löpande försäkrings-

tid. Vi kan därför hänvisa

till vad som sades vid 5 § andra stycket och vid 2 kap. 3 §.

till 3 9 §

546 Specialmotivering kap.

19.3.9 till 3 kap. 9 §

Specialmotivering

9 § Om försäkringsbolaget har återköpt en livförsäkring med sparmoment, har försäkringstagaren rätt att utan ny hälsoprövning fortsätta försäkringen som ren riskförsäkring med de ändringar som föranleds av återköpet. betalas ut avsända en underrät- Bolaget skall senast när återköpsbeloppet telse till försäkringstagaren om hans rätt till fortsatt försäkring enligt första Försummar det, ansvarar det under sex månader från stycket. bolaget utbetalningen som om sådan försäkring hade begärts. Om bolaget under denna tid avsänder en underrättelse, upphör dock ansvaret när underrättelsen avsänds. om fortsatt försäkring skall framställas inom sex månader från Begäran det att bolaget har avsänt en underrättelse enligt andra stycket, dock senast inom ett år från det att återköpsbeloppet betalades ut.

Första stycket

praktiskt viktiga former av livförsäkring

Paragrafen ger vid vissa rätt att och fortsätta försäk-

försäkringstagaren avbryta sparandet

som ren Huvudtankarna bakom förslaget har

ringen riskförsäkring.

redovisats i Återköpet kan ha

allmänmotiveringen (avsnitt 11.7.2). av försäkringstagaren själv eller av en panthavare (6 kap. begärts

11 § förslaget).

bara för med sparmoment. I första hand

Regeln gäller försäkringar

avses som medför rätt till utbetalning

kapitalförsäkringar garanterad

av ett som är avsett att byggas upp genom

försäkringsbelopp,

Hit hör främst livstidsförsäkring för dödsfall och

premiebetalningen. den vanliga sammansatta kapitalförsäkringen. Försäkringsbeloppet

kan vid dessa även vara avtalat att utbetalas i

försäkringsformer

rater, och kan då också innefatta en fortsättnings-

försäkringsavtalet

livränta den försäkrades en medförsäkrad persons liv. på eget eller Avsikten är att skall vara även om fortsätt-

paragrafen tillämplig

inte - är också avsedd att

ningslivräntan återköps. Paragrafen

en särskild typ av livränteförsäkring för dödsfall,

tillämpas på med s.k. familjegaranti (i regel tillhörande nämligen försäkringar skattekategori P), om en sådan försäkring undantagsvis återköps.

Dessa stämmer till sin tekniska kon-

försäkringsformer nämligen

struktion överens med de med

nyssnämnda kapitalförsäkringarna utbetalning i rater och fortsättningslivränta. är däremot inte tillämplig på en tidsbegränsad försäk- Paragrafen

som gäller enbart för dödsfall. Trots att även sådan försäkring

ring

kan ha ett innehåller den inte sparmoment i

återköpsvärde, något

bemärkelse. Skälen till att dessa försäkringar inte

försäkringsteknisk

med i är dels att i regel inte motsvarar

tagits förslaget återköpsvärdet

mer än eller års dels att den fortsatta

något några premier,

om inte skall försämras, skulle betinga en

försäkringen, riskskyddet

- blir inte heller

högre premie än den ursprungliga. Paragrafen

sou 1986:56 Specialmotivering till 3 9§ 547

kap.

tillämplig på en livränteförsäkring utan

familjegaranti, exempelvis en försäkring av ålders- och efterlevandelivränta eller av enbart efterlevandelivränta. Här föreligger det visserligen en av

typ sparande, men det finns inte något riskmoment som kan från

skiljas sparmomentet. Fortsatt försäkring skall gälla med de

ändringar som föranleds av och när en ren

återköpet, livränteförsäkring återköps finns det inte någon del av att fortsätta.

försäkringen

Regelns värde för försäkringstagaren främst i att den

ligger fortsatta försäkringen skall meddelas utan ny När

hälsoprövning. den nya premien fastställs, får bolaget alltså inte ta hänsyn till sådan försämring av den försäkrades hälsa som kan ha inträffat efter det att den ursprungliga försäkringen tecknades. Detta även hälsoför-

gäller sämring som inträffar under de sex månader som

försäkringstagaren enligt tredje stycket har på sig för att bestämma om han skall

begära fortsatt försäkring. Den risk för s.k. moturval som detta kan innebära får täckas av för den

premierna ursprungliga försäkringen.

Den fortsatta försäkringen, när sådan är samma

begärs, försäkring som den ursprungliga, trots att åtminstone vid

vanligt återköp försäkringstagarens meddelande till försäkringsbolaget oftast går ut på att försäkringen skall identitet har

upphöra. Försäkringens betydelse i olika sammanhang, t.ex. vid av

tillämpning självmordsregeln i 4 kap 8 § förslaget.

Beträffande den fortsatta som

försäkringens utformning är, framhålls i allmänmotiveringen, att riskåta-

utgångspunkten bolagets gande skall vara oförändrat; sparandet faller däremot bort i och med återköpet. Riskåtagandet vid livförsäkringar av det som omfat-

slag tas av regeln sjunker mot noll vid slut

försäkringstidens (vid livstidsförsäkring blir riskåtagandet noll när den försäkrade

uppnår 90 års ålder), och den fortsatta skall därför med ett

försäkringen gälla sjunkande dödsfallsbelopp. Bolagen uppger att de för närvarande inte har någon försäkringsform som helt passar för detta ändamål men att en konstruerad som en s.k. -

försäkring uppfostringsränta med till efter inträffat dödsfall -

möjlighet återköp skulle komma närmast. Vid skattekategori P kan motsvarande sätt en

på försäkring av temporär efterlevandepension erbjudas. Om den försäkrade har fullgod hälsa, kan naturligtvis även andra

försäkringsformer väljas. Som framhålls i räknar vi allmänt med att

allmänmotiveringen, parterna skall förhandla sig fram till en av

lämpligare utformning försäkringen än som följer direkt av

lagtexten.

Premiebetalningstiden för den fortsatta försäkringen bör om

vara lika som för den möjligt lång ursprungliga försäkringstagaren bör inte i onödan tvingas betala för i snabbare takt än

riskskyddet han skulle ha gjort oförändrat avtal. Emellertid kan av

enligt försäkringstekniska skäl en uppfostringsränta eller efter-

temporär

548 till 3 9 § SOU .1986:56

Specialmotivering kap.

levandepension inte ha premiebetalningen utslagen på hela försäkringstiden; försäkringstagaren måste alltså finna sig i att premiebe-

talningen koncentreras något. Om premiebefrielseförsäkring ingick i det ursprungliga avtalet,

bör sådan i regel ingå även i det ändrade. Premiebefrielseförsäkringen innebär nämligen inte något ökat riskåtagande för bolaget, om -

- för den såsom i regel kan antas komma att bli fallet premien fortsatta är än för den ursprungliga och premie-

försäkringen lägre betalningstiden i vart fall inte längre. Om däremot premiebefrielse-

efter skulle innebära ett ökat riskåtagande för

försäkring ändringen

bolaget kan inträffa om den försäkringen hade

(vilket ursprungliga

avkortad premiebetalningstid), bör det inte krävas att den fortsatta

utan ny hälsoprövning utfärdas med premiebefrielseförsäkringen försäkring.

i denna paragraf har nära sakligt samband med bestäm-

Reglerna

melserna i 5 3 § om återupplivning efter m.m.

kap. premiedröjsmål

De samordningsfrågor som kan skall behandlas i

uppkomma specialmotiveringen till 5 kap.

Andra stycket

För att försäkringstagaren skall bli medveten om sin rätt till fortsatt

åläggs bolaget i andra en skyldighet att underrätta försäkring, stycket

honom om denna Underrättelsen skall vara skriftlig och

möjlighet.

sändas eller lämnas till försäkringstagaren senast när återköpsvärdet betalas ut; men är det bra om underrättelsen kan lämnas

naturligtvis tidigare.

Om försummar sin ansvarar det

bolaget underrättelseskyldighet,

under sex månader som om fortsatt enligt första

högst försäkring

stycket hade begärts. Bolaget kan emellertid bli fritt från ansvar igen

att skicka underrättelsen i efterhand. Ansvaret upphör när genom underrättelsen avsänds från bolaget.

Detta är en olikhet i förhållande till 7 §, där bolaget i en liknande situation blir fritt från ansvar först en månad efter avsändandet av ett försenat meddelande. Grunden för denna olikhet är följande.

Om bolaget sänder ett meddelande enligt 7 § i rätt tid, är försäkringsta-

av den utlöpande under ytterligare minst en garen skyddad försäkringen månad. Därför är det naturligt att hans skydd också fortsätter intill en månad efter det att ett försenat meddelande har avsänts.

I den situation som avses i 9 § kan man däremot inte i lagen ställa upp något krav på att bolaget skall skicka meddelandet någon viss tid i förväg.

till fortsatt försäkring med Självfallet bör bolaget ta upp möjligheten försäkringstagaren så snart ett återköp kommer på tal, så att han kan begära sådan försäkring samtidigt som han begär återköp. Men begäran om återköp kan komma i ett brev med önskemål om omedelbar utbetalning, och det måste därför godtas att meddelandet kan lämnas så sent att försäkringsta-

är oförsäkrad när han får det. I enlighet härmed bör garen i praktiken

sou 1986:56 Specialmotivering till 3 10 § 549

kap.

bolagets ansvar upphöra i och med avsändandet, även när meddelandet sänds först i efterhand.

Tredje stycket

Försäkringstagaren har sex månader

på sig att överväga om han skall fortsätta med försäkringen. Under denna tid har han inte

något

skydd av försäkringen. Eftersom fristen räknas från avsändandet av underrättelsen, bör bolaget i denna när rätten till

ange den sista dag fortsatt försäkring kan utövas. Underrättelsen

går på försäkringsta-

garens risk, och fristen löper alltså ut även om meddelandet inte kommer fram till honom. Denna omfattas inte av

typ av meddelande den föreslagna regeln i 8 6 §.

kap.

Om bolaget skulle helt försumma att sända den föreskrivna underrättelsen, kan man inte om sex månader

tillämpa huvudregeln

från avsändandet. För att inte skall bevara bevis om

bolagen tvingas

sådana underrättelser under också en

obegränsad tid, ges i stycket

yttersta frist om ett år från det att betalades

återköpsbeloppet ut,

dvs. sex månader efter det att ansvar andra

bolagets enligt stycket

-

upphörde.

Bolagets ansvar enligt den fortsatta inträder normalt

försäkringen

dagen efter den då försäkringstagaren avsände eller lämnade sin begäran till bolaget (jfr 3 kap. 2 § och 5 3 § Detta bör

kap. förslaget).

gälla även om bolaget i sin underrättelse har olika

erbjudit utformningar av skyddet (jfr ovan) men bara försäkringstagaren

meddelar att han vill ha ”fortsatt utan att ta till

försäkring”, ställning

de olika erbjudandena. Till dess en mera

ändamålsenlig utformning

har överenskommits, får då antas i sin

försäkringen gälla grund-

form.

19.3.10 Specialmotivering till 3 10 §

kap.

10§ Vid försäkring som bedrivs med grunder för premieberäkningen har försäkringstagaren rätt till återbäring enligt vad försäkringsvillkoren eller särskilda grunder föreskriver därom. Av försäkringsavtalet

skall framgå i vilken form återbäringen tillgodoräknas försäkringstagaren och om han har rätt att senare välja annan form.

Första meningen handlar om rätt till

försäkringstagarens återbäring.

De principiella bakom har redovisats i

övervägandena regeln allmänmotiveringen (avsnitt 11.8.4). Genom att rätten till återbäring

skall få sitt egentliga innehåll i villkor och framstår

grunder,

bestämmelsen främst som erinran om att

grundbunden försäkring

normalt är förenad med rätt till Ett skäl till att

återbäring. avgörande

regeln har kunnat ges ett så förhållandevis obestämt innehåll är, som framhålls i allmänmotiveringen, att alla kommer att

försäkringar

omfattas av den allmänna bestämmelsen i 3 6 §. Även om

kap. något

550 Specialmotivering till 3 kap. I0 §

formellt återbäringssystem inte har anordnats, skall det försäkringstekniska värdet ställas till försäkringstagarens förfogande när försäkringen upphör.

Andra meningen ställer krav på att försäkringsavtalet skall ge försäkringstagaren viss information om återbäringen. Regeln innebär praktiskt sett att försäkringsbrevet skall innehålla bestämmelser om hur den återbäring som kan uppstå skall tillgodoräknas försäkringstagaren. Härutöver skall försäkringstagaren på grund av informationsreglerna i 2 kap. 1 § i många fall ha fått upplysningar om återbäringssystemet innan försäkringen tecknades, och han skall ofta också ha löpande informationen om återbäringen under försäkringstiden (2 kap. 3 §). Även regeln i denna paragraf om vad som skall framgå av avtalet omfattas av det marknadsrättsliga sanktionssystem som anges i 2 kap. 5 §.

Som anges i allmänmotiveringen, har försäkringstagaren ibland frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja återbäringen. Detta gäller i första hand när försäkringen tecknas. Möjligheterna att byta återbäringssystem under försäkringstiden brukar däremot vara begränsade; bl.a. kan man av försäkringstekniska skäl inte utan ny hälsoprövning tillåta att försäkringstagaren går över från vinstsamling till beloppshöjning. I den mån det finns en valfrihet även under försäkringstiden, skall den emellertid framgå av försäkringsbrevet.

19.4 till 4

Specialmotivering kap.

Kapitlet, som har rubriken Begränsningar av försäkringsbolagets

ansvar, omfattar elva paragrafer. Där har samlats en rad regler om

bolagets möjligheter att friskriva sig från ansvar eller begränsa

ansvaret, främst därför att motparten har eftersatt sina förpliktelser

enligt försäkringsavtalet. Bestämmelserna handlar om upplysningsplikten (1-4 §§), undantag från försäkringen m.m. (5-7 §§) samt

framkallande av försäkringsfall (8 och 9 §§). Vissa gemensamma bestämmelser ges i 10 och 11 §§. Regler av liknande karaktär finnsi

5 kap. (premiedröjsmål) och 8 kap. (oriktiga uppgifter efter försäk-

ringsfall m.m.). Vissa skäl kunde naturligtvis tala för att även dessa bestämmelser skulle tas in i 4 kap., men den nu valda dispositionen har valts för att nå nordisk enighet.

I flera av de situationer som behandlas i kapitlet uppkommer

frågan om försäkringsbolaget kan åberopa allmänna avtalsrättsliga principer som grund för att försäkringsavtalet är ogiltigt eller för att

bolaget är fritt från ansvar; det föreligger alltså en viss konkurrens mellan de här föreslagna reglerna och den allmänna avtalsrätten sådan den kommer till uttryck bl.a. i avtalslagen.

för - liksom för FAL - är att den

Utgångspunkten förslaget

allmänna avtalsrätten gäller även på försäkringsområdet; så kan t.ex.

avtalslagens regler om ogiltighet på grund av tvång eller ocker tillämpas, även om sådana situationer naturligtvis är mycket sällsynta. I två praktiskt betydelsefulla fall skall emellertid den föreslagna

personförsäkringslagen ensam bestämma försäkringsbolagets reak-

tionsmöjligheter, nämligen när det gäller svek och förfarande i strid mot tro och heder i samband med avtalets ingående samt självmord vid livförsäkring (jfr avsnitten 12.2.3, 12.2.4 och 12.4.1 ovan). Frågan kommenteras närmare vid de paragrafer där den blir aktuell.

Vidare kan gränsen mellan reglerna i detta kapitel och försäkrings-

villkorens s.k. omfattningsbestämmelser vålla vissa svårigheter. Som

framgår ovan (avsnitt 7.1 och 12.1), skall försäkringsbolagen i

princip ha frihet att bestämma vilka risker försäkringarna skall omfatta. Men samtidigt ges här vissa regler som inskränker bolagens möjligheter att begränsa sitt ansvar, främst när det är fråga om risker som på det ena eller andra sättet är beroende av försäkringstagarens eller den försäkrades handlande, och det kan ibland vara svårt att avgöra om en viss villkorsbestämmelse tillhör de ”fria” omfattningsbestämmelserna eller faller under lagens tvingande regler. - Vi har

diskuterat frågan i allmänmotiveringen (avsnitt 12.1), och den

återkommer nedan i samband med reglerna om undantag för särskild verksamhet eller särskilda risker samt framkallande av försäkringsfall (6, 8 och 9 §§).

19.4.1Specialmotivering till 4 1 § kap.

l § Intill dess försäkringsbolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall meddelas eller förnyas får bolaget begära sådana upplysningar som kan ha betydelse för denna bedömning. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får bolaget också under försäkringstiden begära sådana upplysningar om den försäkrades ekonomiska förhållanden som är av betydelse för försäkringens utformning. Försäkringstagaren och den försäkrade skall ge riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor.

I denna paragraf anges omfattningen av å ena sidan försäkringsbolagets rätt att begära upplysningar och å andra sidan försäkringsta-

garens och den försäkrades plikt att lämna de begärda upplysning-

arna. Frågan har behandlats utförligt i allmänmotiveringen (avsnitt

12.2.2). Reglerna har nära samband med dem i 3 kap. 1 §, särskilt

regeln att bolagets riskprövning skall utgå från den försäkrades

hälsotillstånd vid ansökningstidpunkten (se avsnitt 19.3.1 ovan).

Huvudregeln för upplysningspliktens utsträckning i tiden anges i första meningen; skyldigheten att svara på bolagets frågor gäller till dess att bolaget har tagit ställning till frågan om en försäkring skall

meddelas eller förnyas. När det gäller nyteckning, kan detta ske genom att bolaget avger ett bindande anbud eller accepterar en

ansökan från försäkringstagaren. Försäkringstagaren är alltså skyl-

dig att lämna de uppgifter bolaget behöver för sitt beslut att meddela försäkring men inte uppgifter som kan ha senare. Om

bolaget vilja

i ett senare skede - när misstanke om brott mot

bolaget upplys-

kanske - och försäk-

ningsplikten uppstått ställer ytterligare frågor

ringstagaren lämnar oriktiga svar, utgör det alltså inte något brott

mot upplysningsplikten som kan åberopas enligt 2 eller 3 §. Om

försäkringstagaren t.ex. i samband med skaderegleringen upprepar

tidigare oriktiga uppgifter om sitt hälsotillstånd vid tiden för tecknandet, kan inte heller 8 4 § för att sätta

kap. förslaget åberopas

ned hans rätt till ersättning utöver vad som följer av reglerna i

4 kap. Däremot blir upplysningsplikten enligt första meningen aktuell igen, om det under försäkringstiden blir klarlagt att försäkringstaga-

ren vid tecknandet har brutit mot upplysningsplikten på sådant sätt

att bolaget har rätt att säga upp försäkringen och försäkringstagaren begär fortsatt försäkring på ändrade villkor. Enligt 3 § tredje stycket

har bolaget i denna situation rätt att få de upplysningar bolaget behöver för sin bedömning, och därvid är det avsikten att 1 § skall

gälla.

Som framgår av lagtexten och som berörts ovan (se senast avsnitt

kan också aktualiseras i samband med

19.3.8), upplysningsplikten

av en Detsamma gäller om

förnyelsen tidsbegränsad försäkring. försäkringstagaren av en försäkring efter den begär återupplivning

frist som anges i 5 3§ den frist som kan finnas

kap. (eller längre

Specialmotivering till 4 kap. 1 § 553

angiven i villkoren). Även i något annat sammanhang kan försäkringstagaren efter tecknandet vara skyldig att lämna uppgifter till bolaget (se, utom andra meningen i denna paragraf, 4 kap. 7 §).

I samband med tecknandet av får alltså

försäkringen bolaget fortsätta att ställa frågor intill dess bolaget har tagit ställning till om det är berett att meddela försäkring och på vilka villkor det skall ske. Bolaget kan ställa kompletterande frågor med anledning av de svar som lämnats i det första frågeformuläret, men kan också ta

bolaget upp nya frågor av betydelse för bedömningen av risken. Emellertid skall riskprövningen 3 1 § göras med i den

enligt kap utgångspunkt försäkrades hälsotillstånd vid för ansökan, vilket innebär

tidpunkten att uppmärksamheten måste koncentreras på förhållandena vid den tiden; som framhålls vid 3 kap. 1 §, kan man bara i undantagsfall tänka sig att låta den senare utvecklingen inverka på bedömningen av hälsotillståndet vid ansökningstidpunkten.

Av 2 och 3 §§ framgår visserligen att försäkringstagarens subjektiva förhållande till de lämnade har stor för

uppgifterna betydelse frågan om följderna av eventuella

oriktigheter. Upplysningsplikten är emellertid i och för och den

sig objektiv: försäkringstagaren försäkrade skall lämna riktiga och fullständiga svar på bolagets frågor.

Detta innebär, som framhålls i allmänmotiveringen, att det inte är något självständigt försvar för försäkringstagaren att han inte insåg att en efterfrågad kunde ha någon betydelse för bolagets

uppgift bedömning. Inte heller kan den som har förtigit en viss sjukdom undgå konsekvenserna av förtigandet genom att visa att han senare har tillfrisknat från Om försäkringstagaren medvetet

sjukdomen. eller av icke oaktsamhet har lämnat en och den

ringa oriktig uppgift riktiga uppgiften skulle ha påverkat bolagets beslut, är upplysningsplikten enligt 1 § åsidosatt. (Se dock vid 4 och 11 §§ om olika begränsningar av bolagets möjligheter att åberopa brott mot upplysningsplikten.)

Bestämmelserna är också objektiva i den bemärkelsen, att någon hänsyn inte tas till de subjektiva förhållandena hos en senare förvärvare av försäkringen. Förvärvaren drabbas alltså av de oriktiga uppgifter den kan ha lämnat i ond

ursprunglige försäkringstagaren tro, även om förvärvaren var i god tro när han övertog försäkringen. Delvis till skillnad från vad som inom är inte

gäller skadeförsäkringen heller panthavare, eller annan man

förmånstagare tredje skyddad mot sådana invändningar från sida.

försäkringsbolagets

Upplysningsplikten är densamma för försäkringstagaren och den försäkrade. Var och en av dem skall svara de som ställs till

på frågor honom, och en oriktig får samma effekt vem av dem som än

uppgift lämnar den. En från den försäkrade alltså ut över

oriktig uppgift går försäkringstagaren även om denne år i tro. Som framhålls i

god

allmänmotiveringen, upptar förslaget inte någon motsvarighet till

10 § andra stycket FAL; det krävs inte något förbehåll från bolagets sida för att den försäkrades uppgifter skall kunna åberopas.

Upplysningsplikten innebär i huvudsak en skyldighet att svara på

försäkringsbolagets frågor. Med undantag för de fall där ett förtigande av någon speciell omständighet skulle utgöra svek eller

förfarande i strid mot tro och heder, finns det ingen skyldighet att

lämna uppgifter om sådant som bolaget inte frågar om. Det betyder

bl.a. att den försäkrade inte spontant behöver underrätta bolaget om hans levnadsförhållanden ändras efter det att han har lämnat sina uppgifter (jfr 4 kap. 7 §). Inte heller behöver uppgifter, som har lämnats i god tro men som senare visar sig vara felaktiga, rättas spontant. Men om försäkringstagaren lämnar uppgifter utöver vad

bolaget begär, ansvarar han naturligtvis för uppgifternas riktighet.

Man kan t.ex. tänka sig att den som skall teckna en livränteförsäk-

ring för egen ålderspensionering oriktigt uppger att han lider av någon sjukdom, som bör ge honom en premiereducering; vid sådan försäkring begär bolaget inte några hälsouppgifter. När upplysningsplikten är begränsad till en skyldighet att svara på

bolagets frågor, innebär det att stora krav ställs på de frågeformulär bolagen använder. Frågorna måste vara så konkret utformade, att det inte kan råda någon tvekan om vilka uppgifter som skall lämnas;

det bör t.ex. uttryckligen framgå att samtliga sjukhusvistelser skall

uppges. Man bör så långt som möjligt undvika att grunda prövningen på frågor som förutsätter att den försäkrade själv bedömer arten av de besvär eller sjukdomssymtom han kan ha; sålunda bör t.ex. frågor om den försäkrade är ”fullt frisk eller ”arbetsför” inte användas

utan konkretiseringar, som visar närmare vilka uppgifter bolaget vill

ha (t.ex. om den försäkrade är sjukskriven, om han av hälsoskäl har

fått lättare arbetsuppgifter osv.). Det är visserligen inte förbjudet att

ställa allmänna frågor av typ ”andra omständigheter som skulle kunna påverka bedömningen av ansökan, men svaren på sådana frågor kan normalt inte läggas till grund för en invändning om brott mot upplysningsplikten (även här med undantag för fall av svek eller förfarande i strid mot tro och heder). Vidare bör formuläret ta

till att sökanden ofta kan vara osäker olika -

hänsyn på uppgifter

t.ex. vilket år han behandlades för en viss sjukdom eller den behandlande läkarens namn. För att inte sökanden av oförstånd skall

välja att svara ”nej” på frågor om den aktuella sjukdomen, bör

formuläret innehålla en tydlig uppmaning till honom att redovisa sin osäkerhet och berätta så mycket han minns om behandlingen.

Å andra sidan kan formuläret inte göras hur utförligt som helst, och det måste begäras att försäkringstagaren visar en viss omsorg och uppmärksamhet när han läser och besvarar frågorna. Man kan dock inte begära att t.ex. den som riktigt uppger att han har vårdats för

Specialmotivering till 4 kap. I § 555

exempelvis magbesvär också spontant skall uppge att besvären hade sin grund i alkoholmissbruk. Om uppgifterna ger anledning till misstanke om sådant missbruk, är det bolagets sak att utreda hur det närmare förhåller sig med detta.

Upplysningsplikten är, som redan nämnts, begränsad till att avse sådant som kan ha betydelse för bedömningen av ansökan. Detta

betyder naturligtvis inte att det skulle vara förbjudet för bolaget att

ställa frågor om t.ex. sådana lindriga sjukdomar som ensamma inte

har någon betydelse för riskbedömningen; även sådana sjukdomar

kan ha betydelse för bedömningen av sökandens totala hälsotillstånd och tillsamman med andra sjukdomar eller kroppsfel leda till att försäkring vägras eller meddelas bara mot förhöjd premie (jfr avsnitt

12.2.2 ovan).

Däremot får bolaget inte ställa frågor om sådant som över huvud

taget inte har saklig betydelse, och oriktiga eller ofullständiga svar på

sådana frågor leder inte till någon sanktion. De frågor som ställs avser naturligtvis i första hand den försäkrades hälsa, ålder och yrke samt - vid - hans inkomstförhållanden och rätt till

sjukförsäkring

kontanta sjukförmåner. Men även andra omständigheter kan vara av betydelse. Det kan åtminstone i vissa fall vara rimligt att bolaget

begär uppgifter om tidigare försäkringar i andra bolag m.m. Sådana uppgifter kan ibland ge bolaget anledning till särskild försiktighet, t.ex. om försäkringstagaren tidigare fått en försäkring uppsagd i

annat eller om han teckna utöver vad

bolag tycks vilja livförsäkringar

som verkar rimligt med tanke på hans förhållanden. Här liksom

annars måste bolaget naturligtvis ta skälig hänsyn till försäkringstagarens personliga integritet vid sina undersökningar. Som framgått ovan upphör upplysningsplikten som huvudregel i

och med att bolaget beslutar sig för att bevilja eller förnya en begärd

försäkring. För sådana sjuk- och olycksfallsförsäkringar där försäk-

ringsbeloppens storlek är satta i relation till den försäkrades inkomstförhållanden, i första hand försäkring med periodisk ersättning, är emellertid den regeln otillräcklig. Som anges i allmänmoti-

veringen (avsnitt 11.5.2), måste bolaget vid sådan försäkring se till

att det kvarstår en viss självrisk (den s.k. 95-procentsregeln). Det är

därför nödvändigt att bolaget under försäkringstiden fortlöpande

kan få tillgång till aktuella om den försäkrades inkomst-

uppgifter

förhållanden, och de uppgifter som på detta sätt lämnas under

bör - såvitt avser eventuella m.m. -

försäkringstiden oriktigheter

bedömas på samma sätt som uppgifter som lämnas vid avtalets

ingående.

I paragrafens andra mening ges därför en särskild regel om rätt för

bolaget att begära nya uppgifter under försäkringstiden. Regeln är inskränkt till sjuk- och olycksfallsförsäkring, och de uppgifter som

begärs får bara avse de ekonomiska för försäkring-

förutsättningarna

en - alltså inte den försäkrades hälsotillstånd m.m.

Denna fråga skall inte förväxlas med situationen när bolaget ställer nya frågor inför förnyelsen av en tidsbegränsad sjuk- och olycksfallsförsäkring. I detta läge har bolaget rätt att fråga om alla omständigheter som är av betydelse för försäkringen.

I bestämmelsen anges inte när eller hur ofta under

försäkringstiden bolaget får begära nya uppgifter. I praktiken kan man räkna med att

det blir aktuellt med nya bara en om året, inför

uppgifter gång försäkringens huvudförfallodag. Reglerna i 3 kap. 4 och 5 §§ innebär

nämligen att uppgifter om ändrade ekonomiska förhållanden, som medför att försäkringen måste ändras eller upphöra helt, inte kan leda till uppsägning annat än i samband med utgången av en premieperiod. Det blir alltså inte möjligt för att —— såsom

bolaget

nu villkor - ändra med omedelbar

enligt tillämpade försäkringen

verkan så snart ändrade förhållanden En annan situation

föreligger. föreligger, om försäkringstagaren lämnar som svar oriktiga uppgifter på frågor under försäkringstiden. Bolagets möjligheter att reagera

med anledning av sådana uppgifter skall kommenteras vid 2 §.

I övrigt kan vad som ovan sagts om upplysningsplikten i samband med avtalets ingående i huvudsak tillämpas också under

försäkrings-

tiden. I konsekvens med vad som gäller i

nyteckningssituationen

leder en vägran från försäkringstagarens sida att lämna nya uppgifter till att bolaget får rätt att säga upp till av den

försäkringen utgången löpande premieperioden - låt vara att det enligt 3 kap. 4 § krävs att

bolaget har tagit ett förbehåll om detta i villkoren.

Särskilda frågor om upplysningsplikten uppkommer om försäk-

ringstagaren eller den försäkrade är omyndig. Flera olika situationer

kan tänkas. Det mest praktiska fallet är naturligtvis försäkring av

barn och ungdom, men frågorna torde i princip bli desamma när det

gäller någon som är omyndigförklarad. Av skäl som kommer att

framgå nedan framstår det inte som och - med tanke

lämpligt på

skyddet för försäkringstagarsidan - inte heller som tillräckligt med en regel motsvarande 33 § första stycket KFL.

När den som är under arton år skall vara - till en

försäkringstagare

försäkring på eget eller annans liv - tecknas försäkringen i de allra flesta fall under medverkan av hans förmyndare. Om

förmyndaren

därvid lämnar oriktiga uppgifter, torde det vara klart att oriktigheten

kan åberopas av försäkringsbolaget även efter det att försäkringsta-

garen har uppnått myndig ålder. Och när en underårig

enligt allmänna regler undantagsvis är behörig att teckna försäkring utan

förmyndarens medverkan, måste det rimligen vara en följd av behörigheten att han också får ansvara för de oriktiga uppgifter han lämnar.

Men oftast lämnar den underårige uppgifter bara i egenskap av försäkrad, antingen därför att t.ex. förmyndaren skall vara försäk-

eller -

ringstagare när den omyndige själv skall vara försäkringsta-

~ därför att gare förmyndaren uppträder som ställföreträdare för honom. Om då den underårige lämnar medvetet oriktiga

uppgifter

men - som i

förmyndaren ansökningsformuläret bekräftar den

försäkrades -

uppgifter är i god tro, kan man fråga sig om oriktigheterna även här skall leda till att ersättningen helt eller delvis uteblir. Från försäkringstagarens kunde en sådan

synpunkt tillämp-

ning av bestämmelserna emellanåt leda till resul-

påtagligt stränga

tat.

Att i av försäkrad lämna om sitt hälsotillstånd

egenskap uppgifter

torde inte vara att betrakta som en rättshandling i egentlig mening. Inte heller förefaller det lämpligt att här

analogivis tillämpa föräldrabalkens regler om underårigas rättshandlingsförmåga. I och

för sig skulle alltså situationen falla under bestämmelserna om brott mot upplysningsplikten. Härvid får dock göras för barn

undantag

som på grund av sin ålder och inte kan väntas inse

utveckling

betydelsen av uppgifterna; från deras sida kan bolaget inte räkna med några uppgifter som kan till för och

läggas grund försäkringen, någon upplysningsplikt enligt 1 § kan följaktligen inte anses förelig-

ga.

Vilken åldersgräns som här skall gälla kan synas tveksamt och torde i någon mån bero på arten av de När

begärda upplysningarna.

det gäller att lämna uppgifter som skall till för en

ligga grund

personförsäkring torde under alla förhållanden den gräns på tolv år som anges i 33 § KFL framstå som väl låg. I praxis lär man inte begära uppgifter från den som är under sexton år, och en sådan gränsdragning bör allmänt sett kunna anses som mera rimlig. Beträffande äldre försäkrade bör däremot de oriktiga uppgifterna i princip tillmätas relevans. Stötande konsekvenser kan undvikas genom den

skälighetsregel vi föreslår i 2 § tredje stycket; som jämförelse kan nämnas

det delvis liknande synsätt som råder inom skadeståndsrätten

(jfr

2 kap. 2 § skadeståndslagen). Tillämpningen av skälighetsregeln i de

nu avsedda fallen skall beröras något närmare i motiven till 2 §.

Även när den försäkrade är omyndigförklarad eller annars lider av någon allvarlig psykisk abnormitet, förefaller ett liknande synsätt lämpligt. Naturligtvis kan förhållandena här skifta starkt, beroende främst på den försäkrades sinnestillstånd. bör emellertid vara

Regeln att de oriktiga uppgifterna i princip får trots åberopas omyndigheten

etc., utom när den försäkrade av sitt tillstånd över

på grund psykiska

huvud taget inte har insett samt att

uppgifterna betydelse, obilliga

resultat får undgås genom av i 2 §

tillämpning skälighetsregeln tredje

stycket (jfr även det delvis liknande vid av

resonemanget tillämpning

2 kap. 3 § skadeståndslagen).

till 4 2 §

558 Specialmotivering kap.

19.4.2 till 4 kap. 2 §

Specialmotivering

2 § Har försäkringstagaren eller den försäkrade vid avtalets ingående förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, är bolaget fritt från ansvar för inträffade försäkringsfall. Detsamma gäller om försäkringstagaren eller den försäkrade i annat fall, uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa, har lämnat oriktiga eller och bolaget inte skulle ha meddelat försäkring om ofullständiga uppgifter upplysningsplikten hade fullgjorts. Skulle bolaget ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, är bolagets ansvar begränsat till vad som svarar mot den premie som har avtalats och de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte tillämpas i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare.

Första stycket

handlar om svek och förfarande i strid mot tro och heder;

Stycket

ordet ”förfarif” är valt för att markera att även en underlåtenhet att lämna kan omfattas av inte bara

upplysningar regeln. Stycket gäller

svek osv. som består i brott mot fast regeln

upplysningsplikten,

har sitt tillämpningsområde där, utan också

naturligtvis viktigaste

andra sådana förfaranden i samband med avtalets ingående. Ett annat svek kan vara att någon tecknar försäkring på

exempel på

annans liv i avsikt att därefter döda honom och få ut försäkringsbeatt berätta om sådana avsikter faller knappast under den

loppet; vanliga upplysningsplikten.

förfaranden vid avtalets ingående. Det

Regeln gäller svikliga

omfattar inte bara vad som inträffade i samband med det

uttrycket

första avtalet om utan även vad som kan ha skett i

försäkringen

samband med en av varje förnyelse innebär

förnyelse försäkringen; av att försäkringstagaren eller ju ingående av ett nytt avtal. Följderna

den försäkrade har åsidosatt sin upplysningsplikt enligt den speciella i 1 § andra under försäkringstiden om

regeln meningen (uppgifter

ekonomiska förhållanden) regleras däremot uteslutande av prorata-

regeln i denna paragrafs andra stycke.

av svek eller förfarande i strid mot tro och heder är inte

Päföljden - som FAL och - att försäkringsavtalet är ogiltigt. enligt avtalslagen

I stället är som ”fritt från ansvar för inträffade

bolaget huvudregel

dvs påföljden är densamma som när den försäkrade

försäkringsfall”, framkallar Försäkringstagaren har uppsåtligen försäkringsfall (8 §).

alltså i svekfallen normalt inte rätt att få ut någon del av det avtalade tekniska värde, som enligt

försäkringsbeloppet (utom försäkringens

3 6 § alltid skall betalas). Till skillnad från FAL öppnar förslaget

kap.

dock en att trots sveket tillerkänna ett

möjlighet försäkringstagaren visst nämligen genom den skälighetsregel som ges försäkringsskydd,

i tredje stycket; se närmare vid den bestämmelsen.

Som framhålls vid rubriken för detta avsnitt (19.4), är bestämmelserna i 2 och 3 §§ avsedda att uttömmande reglera de civilrättsliga påföljderna av svek och förfarande i strid mot tro och heder.

Försäkringsbolaget kan alltså inte - för att undgå verkningarna av

skälighetsregeln i 2 § tredje stycket - vid sidan av dessa bestämmel-

ser göra gällande att avtalet är ogiltigt enligt 30 eller 33 § avtalslagen.‘ Vi räknar dock inte med att denna begränsning skall få någon

påtaglig praktisk betydelse, eftersom bolaget enligt förslaget som

regel skall vara fritt från ansvar i svekfallen.

Förslaget innebär också att avtalet inte kan förklaras

ogiltigt enligt närliggande avtalsrättsliga principer, t.ex. förutsättningsläran, om

detta väsentligen skulle som i

grundas på omständigheter regleras

personförsäkringslagen. Däremot blir det som sagt fortfarande möjligt att tillämpa andra allmänna som helt eller

ogiltighetsregler,

till väsentlig del avser andra

omständigheter (t.ex. ogiltighet på grund av tvång eller ocker).

Att försäkringsavtalet trots sveket behåller sin

principiella giltig-

het medför också att har rätt att och behålla

bolaget uppbära

riskpremie för den förflutna tiden vilket i och för överensstämmer

sig

med den ordning som redan har olika

tillämpas. Bolagen något

system för att bestämma denna beroende om de

riskpremie, på

tillämpar den klassiska eller

prorataregeln Phragméns regel (se

avsnitt 12.2.3 ovan). Detta är emellertid en

försäkringsteknisk fråga

som får lösas i grunderna och tillsynen över dem.

Andra

stycket

I detta stycke anges för de brotten mot

huvudreglerna ”vanliga” upplysningsplikten. Förutsättningarna för att reglerna skall vara

tillämpliga framgår till stor del av vad som sagts vid 1 §. Det skall vara fråga om objektivt eller som har

oriktiga ofullständiga uppgifter

lämnats av försäkringstagaren eller den försäkrade.

Uppgifterna

skall ha angått sådana omständigheter, att skulle ha

riktiga uppgifter

påverkat bolagets beslut om Om t.ex. en

försäkringen. livförsäkring och en sjukförsäkring tecknas på grundval av gemensamma (oriktiga) uppgifter och de riktiga uppgifterna skulle ha haft bara betydelse

för bedömningen av kan brott mot

sjukförsäkringen, något upplysningsplikten alltså inte göras gällande i fråga om livförsäkringen; ett

annat exempel är att har bara för

uppgifterna betydelse premiebefrielseförsäkringen.

I specialmotiveringen till 3 4 § framhålls att det inte är helt

kap.

‘ Här b›ortses från den opraktiska möjligheten att 33 § avtalslagen kan tillämpas på annan ;grund än misstag från bolagets sida; jfr Grönfors, Avtalslagen s. 163 med hänvisningar.

560 till 4 2 §

Specialmotivering kap.

samma som kan åberopas för att avslå en ansökan

omständigheter

om som för att säga upp en försäkring i förtid; som

försäkring

nämns att hälsa kan åberopas för att avslå en ansökan

exempel dålig

men inte för att säga upp försäkringen i förtid. Liknande frågor uppkommer när när det gäller förhållandet mellan att avslå en ansökan och möjligheten att helt

möjligheten eller delvis vägra ersättning på grund av oriktiga uppgifter. Enligt den har bolaget visserligen (förutsatt att kraven föreslagna lagtexten

eller oaktsamhet är uppfyllda) rätt att reagera så snart

på uppsåt

uppgifter skulle ha medfört att bolaget hade vägrat försäkring

riktiga

eller meddelat bara på andra villkor. Men uppenbarligen

försäkring

är en sådan reaktion bara om det förhållande som den

befogad

har betydelse, i första

oriktiga uppgiften avsåg försäkringsmässig

hand för riskbedömningen i vid bemärkelse. Om ett har sin verksamhet begränsad t.ex. till en

försäkringsbolag

viss del av landet eller till att avse endast helnyktra, får bolaget avslå en ansökan från som inte hör till den bestämda kundkretsen.

någon

- om den Däremot framstår det inte som rimligt att bolaget försäkrade genom oriktiga uppgifter blivit försäkrad trots att han inte - också skulle kunna vid tillhör denna krets helt vägra ersättning eftersom skulle ha vägrat försäkring om

försäkringsfall; bolaget

hade fullgjorts, är det helt bortfall av ersättning-

upplysningsplikten

en som blir aktuellt. Att verksamhet har en speciell

bolagets

är inte ett tillräckligt tungt vägande skäl att vägra den

inriktning,

enskilde ersättning, knappast ens om svek före-

försäkringstagaren ligger.

Vi om denna skall behöva antydas i har övervägt begränsning men inte funnit detta nödvändigt. Några bolag med enbart

lagtexten,

regional verksamhet förekommer inte på personförsäkringsomrädet, och det enda bolag som har sin verksamhet begränsad till helnyktra (Ansvar Liv) uppger att man inte skulle åberopa en oriktig uppgift om helnykterhet som grund för ansvarsfrihet. Om något bolag skulle inta en annan i denna eller liknande fråga, bör

attityd någon skälighetsregeln i tredje stycket kunna tillämpas.

En annan situation uppstår om den försäkrade i själva verket missbrukade alkohol i sådan utsträckning att han inte skulle ha fått försäkring mot normal premie i något bolag eller kanske rent av inte någon försäkring alls. I sådana fall är det naturligtvis påkallat med en reaktion i form av ansvarsbegränsning vid försäkringsfall eller uppsägning enligt 3 §. Vidare bör ett bolag alltid kunna sätta ned sitt ansvar med hänvisning till sin premiesättning. Det kan nämnas att Ansvar - till att verksamheten bara avser just med hänvisning — för män. Nedsättning bör helnyktra tillämpar något lägre dödsfallspremier kunna ske efter förhållandet mellan den premie som har avtalats och den premie som skulle ha utgått i ett annat bolag. På Ansvar uppger man emellertid att man för närvarande inte skulle göra ens en sådan reduktion.

kap.

Vid sidan av att uppgifterna skall ha haft saklig betydelse fordras det

att försäkringstagaren (eller den försäkrade) har lämnat den oriktiga eller ofullständiga uppgiften uppsåtligen eller av oaktsamhet som

inte är ringa. Däremot krävs det, som framhållits flera gånger tidigare, inte att den som lämnade uppgiften också insåg den

efterfrågade omständighetens betydelse för bolagets bedömning; om

han gjorde det, föreligger som svek. Dock kan man tänka att

regel sig försäkringstagarens bristande insikt kan ha betydelse för bedömning-

en, när han har lämnat den oriktiga uppgiften av oaktsamhet; försummelsen att ta reda på det riktiga förhållandet kan ibland

bedömas som ringa, om försäkringstagaren inte rimligen kunde inse

ämnets betydelse. Om t.ex. ett ombud som medverkat vid försäk-

ringens tillkomst har bagatelliserat uppgiftslämnandet och gett sken

av att det inte är så noga med detaljerna, ligger det nära till hands att bedöma försäkringstagarens oaktsamhet som

ringa.

Påföljderna av ett relevant brott mot är i

upplysningsplikten

huvudsak desamma som enligt 6§ första och andra styckena FAL. Om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring alls, är bolaget fritt

från ansvar. Skulle bolaget ha krävt högre premie, sätts ersättningen

ned till det belopp som svarar mot den avtalade Om

premien.

bolaget, slutligen, skulle ha meddelat försäkring på andra villkor i övrigt, är ansvaret begränsat till vad som följer av ett sådant

”hypotetiskf” avtal. I denna del av regeln ligger en i nyhet

förhållande till FAL: om vid med

försäkringstagaren sjukförsäkring periodisk ersättning har lämnat oriktiga uppgifter om sina inkomst-

förhållanden, innebär regeln att bolaget kan sätta ned ersättningen till den nivå som skulle ha bestämts om hade

riktiga uppgifter

lämnats.

Med uttrycket att bolaget inte skulle ha meddelat försäkring” avses att bolaget inte skulle ha meddelat försäkring av den typ som avtalats, t.ex. livförsäkring för dödsfall. Den omständigheten att bolaget eventuellt skulle ha varit berett att meddela en helt annan typ

-

av försäkring t.ex. en olycksfallsförsäkring som möjligen också

skulle ha kunnat omfatta det aktuella försäkringsfallet - medför inte

något ansvar för bolaget. Om bolaget däremot, med riktiga

upplysningar om den försäkrades hälsa, skulle ha varit berett att meddela försäkring av den sökta typen men för ett lägre försäkringsbelopp, får bolaget utge det lägre beloppet i den mån den avtalade premien räcker till det. Som nämns i allmänmotiveringen, upptar förslaget däremot inte någon motsvarighet till återförsäkringsregeln i 6 § andra stycket andra meningen FAL. Bolaget

kan alltså inte åberopa, att det med vetskap om rätta förhållandet skulle ha återförsäkrat hela eller en del av risken. Det avgörande för är alltså vilket beslut skulle

bedömningen bolaget

ha fattat, om försäkringstagaren hade sin

fullgjort upplysningsplikt

enligt 1 §. Man får här också ta hänsyn till vad som skulle ha kommit

fram vid de ytterligare utredningar bolaget skulle ha gjort, om

korrekta uppgifter hade lämnats.

Antag t.ex. att en försäkringstagare lider av sjukdomarna A och B men själv bara känner till A. Han svarar uppsåtligen nekande på en fråga om A; han tror oriktigt att sjukdomen saknar betydelse för bolagets bedömning, och han tycker av någon anledning att det är obehagligt att berätta om den för

Även beträffande B svarar — bolagets representant. han ~ i god tro nekande. När så småningom försäkringsfall inträffar, upptäcks det att han vid tiden för tecknandet led av både A och B. Det kan dock inte antas att bolaget med vetskap om A skulle ha låtit göra undersökningar som medfört att även B konstaterats. Vid bestämmande av bolagets ansvar skall hänsyn tas till A men inte till B.

Om bolaget skulle ha meddelat försäkring mot högre premie, sätts

försäkringsbeloppet ned pro rata. Hur stor nedsättningen blir, beror

på om bolaget tillämpar den klassiska regeln eller Phragméns regel

(se avsnitt 12.2.3 ovan). Den närmare innebörden av den föreslagna

lagregeln kommer sålunda liksom nu - att bestämmas genom

bolagens villkor och grunder och tillsynen över dem.

Om bolaget skulle ha meddelat försäkring med något visst förbehåll, beror bedömningen av vilket försäkringsfall som inträffar.

Om bolaget t.ex. skulle ha gjort undantag från premiebefrielseförsäkringen för arbetsoförmåga på grund av ryggbesvär, blir anledningen till att försäkringstagaren begär premiebefrielse avgörande.

Om är någon annan än beviljas full

anledningen ryggbesvär,

trots de Om bolaget skulle ha

premiebefrielse oriktiga uppgifterna.

varit berett att meddela försäkring bara för en kortare tid än som begärts - t.ex. därför att den försäkrades hälsoutveckling på längre sikt bedömdes som osäker - blir det avgörande när försäkringsfallet inträffar; dessutom kan det bli aktuellt med nedsättning av ersätt-

ningen, om bolaget skulle ha begärt högre ârspremie än som

avtalats.

Delvis speciella frågor uppkommer när det gäller brott mot

andra - under

upplysningsplikten enligt 1§ meningen uppgifter

försäkringstiden om den försäkrades ekonomiska förhållanden. Om den försäkrade har uppgett att hans inkomster är oförändrade men det sedan visar sig att inkomsterna i själva verket gått ned efter det att försäkringen tecknades, blir bolagets möjligheter att reagera mot

oriktigheten delvis beroende av när denna upptäcks. Oriktigheten kan åberopas bara i den mån riktiga uppgifter skulle ha påverkat

beslut om försäkringen. kan därför inte åberopa

bolagets Bolaget

för att sätta ned för tid innan bolaget med

oriktigheten ersättningen

riktiga uppgifter från den försäkrade skulle ha kunnat åstadkomma

en ändring enligt 3 kap. 4 eller 5 §, dvs. som regel vid utgången av den premieperiod under vilken uppgifterna lämnades. (Beträffande

att ändra möjligheterna försäkringen för framtiden, se vid 3 §.) Visar det sig däremot att den försäkrade redan från början lämnat

oriktiga uppgifter om sina inkomster, kan detta naturligtvis åberopas

genast.

Tredje stycket

Här ges den speciella skälighetsregel, som gör det möjligt att i undantagsfall gå ifrån huvudreglerna i paragrafens två första

stycken; huvudreglerna får inte tillämpas i den mån det skulle leda

till uppenbart oskäligt resultat. Som framhålls i allmänmotiveringen

är skälighetsregeln avsedd att tillämpas med stor återhållsamhet.

”Oskäligt” betyder här ungefär detsamma som ”obilligt”. Detta

stämmer med uttryckets vanliga innebörd i civilrätten men avviker i

viss mån från den speciella försäkringstekniska betydelse begreppet

har i FRL.

Personförsäkring är till största delen summaförsäkring, där de försäkringsmatematiska principerna har särskilt stor betydelse.

Försäkringsbelopp m.m. står i direkt förhållande till den avtalade

premien, och det finns från denna synpunkt knappast något utrymme

för att ta hänsyn till billighetssynpunkter som hänför sig t.ex. till de efterlevandes sociala och ekonomiska situation (jfr avsnitt 7.1 ovan). Det ligger alltså en viss motsättning i förhållande till FRL i den

föreslagna undantagsregeln. Som framhålls i allmänmotiveringen

(avsnitt 12.2.3), anser vi emellertid att införandet av en sådan regel är en nödvändig förutsättning för att man skall kunna behålla de nuvarande huvudreglerna och att detta kan ske utan att man gör någon ändring i FRL; bolagen anses nu ha rätt att i situationer av den typ vi har tänkt på ta hänsyn till billighetssynpunkter och göra utbetalningar utöver vad som rättsligen kan krävas.

I detta sammanhang bör erinras om, att den omständigheten att försäkringstagaren eller hans efterlevande befinner sig i en svår ekonomisk situation inte ensam kan medföra att regeln skall användas; sådana skäl kan mycket ofta åberopas efter ett försäkringsfall. Det bör också särskilt framhållas att bristande orsakssam-

band mellan den förtigna sjukdomen och försäkringsfallet inte är något självständigt skäl att tillämpa undantagsregeln; som framhålls i allmänmotiveringen är det försäkringsmatematiskt ohållbart att

tillämpa prorataregeln i förening med en kausalitetsregel. Men ändå

kan det förekomma fall där resultatet av huvudreglerna skulle framstå som - och detta även om

oacceptabelt undantagsvis

situationen inte är sådan att sociala skäl direkt kan åberopas. Några tänkbara fall skall antydas nedan.

En försäkringstagare kan ha mycket starka personliga skäl att inte nämna en tidigare sjukdom, samtidigt som han är övertygad om att

förhållandet inte kan ha någon betydelse för bolagets bedömning.

Anledningen kan vara att han är personligt bekant med ombudet eller att hans make är med när uppgifterna lämnas; han kan känna det omöjligt att inför dem uppge en sjukdom som han kanske under

lång tid har hemlighållit för sin omgivning. Visserligen har den som ansöker om försäkring alltid möjlighet att fylla i hälsouppgifterna

själv och lämna dem till bolagets huvudkontor i ett slutet kuvert, och det bör vara en självklar sak för ombudet att alltid nämna den möjligheten för kunden. Det är emellertid långt ifrån säkert att så alltid sker.

Som nämndes vid 1 § kan man tänka sig att försäkringstagarens oaktsamhet ibland kan betecknas som ringa, om ombudets uppträdande har gett honom anledning att ta lätt på uppgiftslämnandet. Även när så inte är fallet - t.ex. därför att var

försäkringstagaren

medveten om att uppgiften var oriktig - kan ett sådant uppträdande av ombudet tillsammans med andra omständigheter medföra att det framstår som oskäligt att ge full åt oriktigheten.

genomslagskraft

Som tidigare framhällits går oriktiga ut över den som

uppgifter

annars skulle ha varit berättigad till även om

försäkringsbeloppet,

han själv är ovetande om oriktigheterna. Denna princip måste upprätthållas i de allra flesta fall. Men det kan förekomma speciella situationer där resultatet inte bör accepteras, om det samtidigt föreligger starka sociala skäl för att ge åtminstone ett visst försäkringsskydd. Så kan vara fallet t.ex. om en make har tecknat och betalat en försäkring på den andra makens liv för att skydda sig själv och de gemensamma barnen i händelse av dödsfall och det sedan visar sig att den försäkrade har lämnat uppgifter utan

oriktiga

makens vetskap. Ett annat exempel kan vara att en förmyndare svikligen har lämnat oriktiga uppgifter i samband med tecknande av

försäkring för sin myndling, som senare har fortsatt försäkringen med egen premiebetalning under många år.

Också annars kan det t.o.m. vid svek i något undantagsfall vara motiverat att tillerkänna försäkringstagaren ett visst skydd, särskilt om det har gått lång tid sedan försäkringen tecknades och den riktiga uppgiften bara skulle ha medfört en måttlig premiehöjning; märk att den särskilda oantastbarhetsregeln i 4§ inte vid svek och

gäller

liknande förfaranden. Om försäkringstagaren har betalat in stora riskpremier under en följd av år, kan det framstå som alltför strängt att han eller hans efterlevande skall stå helt utan skydd. (Om

uppgiften haft betydelse bara för rätten till premiebefrielse, bör den

som ovan nämnts inte ha någon betydelse alls för rätten till ersättning

A

från huvudförsäkringen.) i

Speciella situationer kan uppstå om det förhållande som den 3

i

oriktiga eller ofullständiga hade betydelse enbart för uppgiften avsåg

bedömningen av den s.k. moraliska risken.

Antag att den som söker livförsäkring tidigare har ertappats med allvarligt ohederligt uppträdande i försäkringssammanhang och att bolaget därför enligt 3 kap. 1 § skulle ha rätt att vägra försäkring. Genom att svara nekande på frågor om tidigare försäkringar m.m. döljer sökanden emellertid detta, och försäkring meddelas. En tid därefter omkommer han i en flygolycka. Det finns inte någon misstanke om att han skulle ha lämnat oriktiga uppgifter i övrigt när försäkringen tecknades. Uppenbarligen skulle det vara stötande om bolaget i denna situation kunde åberopa reglerna i första eller andra styckena för att helt befria sig från ansvar.

En annan speciell situation, där kan tänkas få viss

skälighetsregeln

praktisk betydelse, har redan berörts: när underåriga och andra

omyndiga har lämnat felaktiga uppgifter i egenskap av försäkrade.

Som framhålls vid 1 §, kan en strikt

tillämpning av reglerna i första eller andra stycket i vissa sådana fall tänkas leda till stötande hårda resultat.

Frågan torde främst kunna komma upp beträffande

ungdomar

mellan sexton och arton år; för dem kan det finnas att

anledning

tillämpa den särskilda skälighetsregeln, t.ex. om den försäkrade glömt att upplysa om en sjukdom eller skada som inte var aktuell vid den tid när upplysningarna gavs. Man får räkna med att

skälighetsbedömningen påverkas av vilken typ av försäkring det är fråga om

och vem det är som kräver ett

försäkringsersättning; anspråk på

invaliditetsersättning från den unge själv torde sålunda i väga

regel betydligt tyngre än ett anspråk på dödsfallsersättning från hans

förmyndare.

På liknande sätt kan man tänka sig en varierande

skälighetsbedömning när det gäller omyndigförklarade och andra som lider av

psykisk abnormitet, där dessutom graden av avvikelse från normalt sinnestillstånd bör beaktas. En som en

uppgift omyndigförklarad

lämnar kan i ett fall anses ha sådan karaktär av medvetet svek att oriktigheten bör kunna åberopas fullt ut av medan den vid

bolaget,

starkare psykisk abnormitet inte skall leda till någon minskning av

ersättningen.

19.4.3 till 4 3 §

Specialmotivering kap.

3 § Om försäkringsbolaget under försäkringstiden får kännedom om att upplysningsplikten har åsidosatts på det sätt som sägs i 2 § första eller andra stycket, får bolaget säga upp försäkringen för upphörande eller ändring. Uppsägningen skall göras med tre månaders uppsägningstid, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen.

Skulle bolaget, om upplysningplikten hade fullgjorts, ha meddelat försäkring mot högre premie eller i övrigt på andra villkor än som avtalats, har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring med det försäkringsbelopp som svarar mot den avtalade premien och på de villkor i övrigt som bolaget skulle ha godtagit. Begäran om fortsatt försäkring skall framställas före uppsägningstidens utgång. Om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt elleri strid mot tro och heder, har försäkringstagaren rätt till

fortsatt försäkring bara i den mån det skulle vara uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring.

I uppsägningen skall anges under vilka förutsättningar en försäkringstagare enligt andra stycket har rätt till fortsatt försäkring. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan. Om försäkringstagaren begär att få försäkringen ändrad, har bolaget rätt att få de nya upplysningar som bolaget behöver för sin bedömning.

Första och andra styckena

Som nämns i allmänmotiveringen är det vid personförsäkring vanligt

att oriktigheten av lämnade uppgifter upptäcks redan innan försäkringsfall inträffar; särskilt ofta görs upptäckten i samband med att

försäkringstagaren ansöker om premiebefrielse. Vid sjukförsäkring

visserligen oriktigheterna oftast i samband med försäk-

upptäcks (dvs. ersättningsgrundande sjukperiod), men här är det ringsfall

även i denna situation nödvändigt att ta ställning till avtalets framtida

i denna paragraf är från denna synpunkt av

utformning. Reglerna

större än de i 2 §, som behandlar bolagets ansvar

praktisk betydelse

efter Ämnet har behandlats relativt utförligt i den

försäkringsfall. allmänna motiveringen (avsnitt 12.2.4). Förslaget saknar motsvarig-

het i FAL men stämmer till största delen med bolagens nuvarande

praxis.

Förutsättningen för att paragrafens bestämmelser skall kunna

är att det har konstaterats ett relevant brott mot upplys-

tillämpas

Den närmare innebörden av detta framgår av vad som

ningsplikten.

vid 1 och 2 §§. Den omständigheten att bolaget under sagts ovan

försäkringstiden upptäcker en oriktig uppgift är alltså inte tillräcklig

för att avtalet skall kunna sägas upp; om har lämnats i god

uppgiften

tro eller av bara oaktsamhet, skall avtalet fortsätta att gälla i sin

ringa ursprungliga utformning. Såvitt gäller uppgifter som lämnats enligt

1 § andra är det också en förutsättning för att en

meningen

denna skall kunna sättas i kraft, att

uppsägning enligt paragraf bolaget med riktiga uppgifter skulle ha kunnat säga upp försäkringen

enligt 3 kap. 4 § eller ändra den enligt 3 kap. 5 §.

Men när man upptäcker ett sådant brott mot upplysningsplikten som omtalas i 2 §, får försäkringen. Inte heller

bolaget alltså säga upp här medför svek eller förfarande i strid mot tro och heder att avtalet automatiskt är Av skäl har regeln utformats så att

ogiltigt. praktiska

formellt för upphörande i bolaget har rätt att säga upp försäkringen

i allmänmotiveringen räknar vi med samtliga fall, men som framhålls att man i praxis skall inskränka sig till att säga upp avtalet för ändring i de fall där detta är den lösningen. Som också nämnts

riktiga

räknar vi vidare med att man i många fall inte skall behöva

tidigare,

formell alls utan kunna komma fram till

tillgripa någon uppsägning

en ny utformning av avtalet under hand.

Om bolaget inte skulle ha meddelat försäkring alls ifall upplysningsplikten hade fullgjorts, har bolaget en absolut rätt att säga upp

försäkringen för upphörande; för denna situation upptar förslaget

inte någon skälighetsregel motsvarande 2 § tredje stycket. Om

riktiga uppgifter däremot bara skulle ha föranlett premiehöjning eller andra villkor i övrigt, blir bedömningen beroende av vilket

förfarande som ligger försäkringstagaren till last. Om försäkringstagaren (eller den försäkrade) har gjort sig skyldig

till svek eller förfarande i strid mot tro och heder, föreligger som regel inte någon rätt till fortsatt försäkring, vilket stämmer med att bolaget i sådana fall normalt är fritt från ansvar vid försäkringsfall. I andra fall däremot har försäkringstagaren rätt till fortsatt försäkring,

även om bolaget säger upp försäkringen för upphörande. Förutsätt-

ningarna för detta är att han begär fortsatt försäkring före uppsäg-

ningstidens utgång och att han lämnar bolaget de nya upplysningar bolaget behöver för sin bedömning (tredje stycket).

Den fortsatta försäkringen får en utformning som nära ansluter till

vad som enligt 2 § gäller vid försäkringsfall; försäkringsbeloppet blir

det som svarar mot den avtalade premien, varjämte försäkringen förses med de förbehåll som bolaget skulle ha tagit om upplysnings-

plikten fullgjorts. Vid gruppförsäkring torde fortsatt försäkring

oftast kunna utfärdas bara som individuell försäkring. Vid sjukför-

säkring med periodisk ersättning anpassas försäkringsbeloppen till

den försäkrades inkomstförhållanden. Det skall alltså inte

verkliga ha någon avgörande betydelse om oriktigheten upptäcks före eller efter ett försäkringsfall. Rätten till fortsatt försäkring har betydelse

för försäkringstagaren främst genom att bolaget inte får ta hänsyn till sådan hälsoförsämring som kan ha drabbat den försäkrade efter det

att den ursprungliga försäkringen tecknades.

Vid svek och förfarande i strid mot tro och heder skall rätt till

fortsatt försäkring föreligga bara i speciella undantagsfall; enligt sista

meningen i stycket kommer fortsatt försäkring i fråga bara i den mån det skulle vara ”uppenbart oskäligt att vägra fortsatt försäkring. I det helt övervägande antalet fall måste bolagets önskan att komma ur avtalsförhållandet väga över, när det har förekommit ett så pass

allvarligt illojalt beteende på försäkringstagarsidan; man bör kräva

ännu starkare skäl här än när det gäller att tillämpa regeln i 2 § tredje

stycket.

Även med den nu angivna utgångspunkten kan det dock vara

befogat att fortsatt försäkring meddelas i några av de typsituationer

som har angetts vid 2 § tredje stycket, förutsatt att omständigheterna i det enskilda fallet ger stöd för en sådan bedömning.

tillräckligt

Exempel på detta kan vara att den svikliga uppgiften bara avsett ett förhållande som skulle ha medfört en inte alltför stor premiehöjning och den försäkrades hälsotillstånd under tiden efter försäkringens

tecknande har försämrats så att ny försäkring inte längre går att få. Särskilt vid livförsäkring kan det också vara att helt eller

rimligt

delvis bortse från sveket, om den försäkrade har lämnat oriktiga

uppgifter utan försäkringstagarens vetskap; vid försäkring på främ-

mande liv är bolaget efter avtalets ingående normalt inte beroende av den försäkrades handlande, och det kan då vara att hans

oskäligt bristande hederlighet berövar försäkringstagaren hela skydddet.

Även när grunden för den ansökan skulle ha

avslag på ursprungliga

varit s.k. moralisk risk, kan det någon gång finnas skäl att låta försäkringstagaren behålla försäkringen om det har förflutit ett antal år sedan försäkringen tecknades och hans förhållanden har utvecklats så att det inte längre finns någon påtaglig anledning att befara

ohederlighet från hans sida (jfr vid 3 kap. 1 § ovan).

Uppsägningstiden är alltid tre månader, räknat från det att uppsägningen avsändes från bolaget, oavsett om avser

uppsägningen upphörande eller ändring. Den långa uppsägningstiden visserfyller

ligen inte någon funktion i de fall där skall och

försäkringen upphöra

bolaget skulle vara fritt från ansvar vid Av

försäkringsfall. praktiska

skäl - bl.a. därför

att det från början kan vara oklart om en

uppsägning slutligen skall leda till upphörande eller ändring - är det

emellertid nödvändigt att ha samma tid för samtliga fall.

Under uppsägningstiden fortsätter försäkringen att gälla i sin ursprungliga form, men med de begränsningar som följer av 2 §.

Genom att är så väl kan man räkna med

uppsägningstiden tilltagen

att parterna under denna tid skall hinna komma överens om hur försäkringen i fortsättningen skall vara utformad den inte skall

(om

upphöra helt); i många fall torde de alternativen vara

möjliga

klarlagda redan när bolaget sänder ut sin När ny

uppsägning.

överenskommelse nås under

uppsägningstiden, upphör naturligtvis

det gamla avtalet att gälla omedelbart. Om

uppsägningstiden

undantagsvis skulle löpa ut medan fortfarande

förhandlingar pågår,

av allmänna - i

får det avgöras med ledning avtalsrättsliga principer

förekommande fall kompletterade med 3 kap. 1 och 2 §§ - ivad mån bolaget på grund av vad som förekommit vid förhandlingarna bär

något ansvar vid inträffande försäkringsfall.

Tredje stycket

Särskilt när bolaget använder av att säga upp

sig möjligheten försäkringen för upphörande, är det viktigt att försäkringstagaren får

veta att det ändå kan finnas möjligheter för honom att få behålla försäkringen i förändrad form. I första meningen i detta stycke

åläggs därför bolaget att i uppsägningen erinra försäkringstagaren

om reglerna i andra stycket om rätt till fortsatt försäkring. Om bolaget har bildat sig en uppfattning om i vad mån rätt till fortsatt

I

Specialmotivering till 4 kap. 4 § 569

försäkring föreligger i det aktuella fallet, bör naturligtvis även detta anges liksom vad försäkringstagaren skall göra om han vill ha fortsatt

försäkring. Skulle bolaget upptäcka att informationen i ett visst fall har försummats, får bolaget sända informationen i efterhand och räkna uppsägningsfristen från det att avsändes.

kompletteringen

Bolaget är skyldigt att upplysa om reglerna i andra stycket också när det väljer att säga upp endast för

försäkringen ändring.

Den grundläggande informationen får

om reglerna i andra stycket inte utelämnas ens om bolaget om att

för sin del är övertygat någon rätt till fortsatt försäkring inte finns, t.ex. därför att

försäkringstaga-

ren har gjort sig skyldig till svek. Saknas den föreskrivna informationen får uppsägningen ingen verkan, och detta även om t.ex. en domstol vid en senare skulle komma till att rätt till

bedömning någon

fortsatt försäkring faktiskt inte fanns. Utan information fortsätter försäkringen att gälla, dock med ansvaret bestämt 2 §.

enligt I tredje meningen i berörda att stycket ges den tidigare regeln försäkringstagaren måste lämna de kompletterande upplysningar

bolaget behöver, om han vill ha fortsatt försäkring. Situationen är i princip densamma som vid nyteckning, och som förut antytts blir de

vanliga reglerna om upplysningplikten tillämpliga.

19.4.4 till 4 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Försäkringsbolaget fär inte åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts om bolaget, när det mottog upplysningarna, insåg eller hade bort inse att de var oriktiga eller ofullständiga. Detsamma gäller om det förhållande som upplysningarna avsåg var utan betydelse för bolaget eller senare har upphört att ha betydelse.

Vid livförsäkring för dödsfall får bolaget åberopa att upplysningsplikten har åsidosatts bara om dödsfallet har inträffat inom två år från det att upplysningarna lämnades eller om bolaget har lämnat besked enligt 11 § inom samma tid.

Första stycket första och andra inte om

meningen stycket gäller försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Bestämmelserna i denna paragraf begränsar bolagets möjligheter att

åberopa brott mot upplysningsplikten. Första stämmer nära

stycket

med 9§ FAL, medan i andra är en En

regeln stycket nyhet.

ytterligare begränsning av liknande slag finns i 11 §, som är gemensam för hela kapitlet.

Första stycket

Regeln i första motsvarar i stort sett första delen av 9§

meningen

FAL. Förslaget dock att det

går på det viset ett steg längre än FAL, för tillämpning av räcker att insett eller bort inse att

regeln bolaget

uppgifter var oriktiga eller det krävs alltså

lämnade ofullständiga;

inte att bolaget ägt eller bort äga kännedom om det rätta förhållandet. Syftet med detta är att stimulera bolagen till att noga granska

försäkringstagarens uppgifter och så långt som möjligt pröva deras riktighet. Den praktiska betydelsen av denna skillnad i lagtextens

utformning torde dock inte vara särskilt stor (jfr Hellner s. 161).

Denna regel (liksom 11 §) innebär visserligen att en försäkrings-

tagare, som mer eller mindre grovt brutit mot upplysningsplikten,

någon gång kan få ersättning från försäkringen utöver vad som från försäkringssynpunkt framstår som rättvist och rimligt. Syftet med

reglerna i lagförslaget är emellertid i första hand att så många

försäkringar som möjligt skall gälla i enlighet med sin lydelse och ge försäkringstagaren det skydd han har tänkt sig. Naturligtvis bör detta

inte ske genom att bolagen i stor utsträckning betalar trots att

försäkringen visar sig vara grundad på oriktiga uppgifter; tvärtom är

det bl.a. från kollektivets synpunkt viktigt att de utbetalningar som görs vilar på riktig grund. Men detta torde man uppnå bättre genom regler som stimulerar bolagen till noggrann kontroll av de uppgifter som lämnas än genom föreskrifter om stränga sanktioner mot

försäkringstagarna. En försäkring som inte ger skydd i enlighet med

sin lydelse kan sägas vara misslyckad, även om resultatet moraliskt framstår som motiverat med tanke på försäkringstagarens beteende. Det bör observeras att regeln enligt tredje stycket inte gäller vid svek och förfarande i strid mot tro och heder - alltså de allvarliga fallen av illojalt beteende.

Brott mot upplysningsplikten kan sålunda inte åberopas om bolaget insett eller bort inse att uppgifterna var oriktiga eller ofullständiga. Ett viktigt sådant fall är när bolaget på annat vis redan

har tillgång till riktiga uppgifter. Om den tjänsteman i bolaget som fattar beslut om försäkringen faktiskt har tagit del av den riktiga uppgiften, är det självklart att

bolaget skall anses ha känt till det riktiga förhållandet oavsett hur

uppgiften kommit till tjänstemannens kännedom. När uppgiften inte

har kommit fram till den som fattar beslutet, kan det däremot ofta vara svårt att avgöra vad som skall krävas för att ”bolaget” skall ha anses ha känt till förhållandet.

Det kan uppenbarligen inte vara tillräckligt att uppgiften finns

antecknad i någon handling i bolagets besittning eller att den är känd för någon av de anställda, t.ex. någon som råkar vara personligt bekant med försäkringstagaren. Det måste krävas att uppgiften finns på en plats, där det rimligen kan begäras att bolaget skall söka efter den, eller att den är känd för någon som har anledning att se till att den kan beaktas vid prövningen av ansökan. När det gäller att bedöma vilka ansträngningar som kan krävas av bolaget, får man bl.a. beakta storleken och arten av den försäkring det gäller samt i

vilken mån försäkringstagarens uppgifter har gett bolaget anledning

till särskild vaksamhet.

i i

j Specialmotivering till 4 kap. 4 § 571

Den riktiga uppgiften kan finnas t.ex. i rörande en

handlingarna tidigare försäkring. Man torde visserligen inte kunna att begära

bolaget rutinmässigt skall leta fram handlingarna till redan avslutade försäkringar, men äldre som finns bevarade bör tas fram

handlingar

åtminstone om den nya försäkringen skall avlösa en

tidigare försäkring och om försäkringstagaren annars i samband med

ansökan berättar att han haft i Försäk-

tidigare försäkring bolaget. ringstagaren kan då ha anledning att utgå från att bolaget på nytt tar

del av de gamla och att han därför inte behöver

handlingarna

upprepa alla uppgifter han lämnade där.

Bolaget kan också få kännedom om det förhållandet

riktiga genom

att försäkringstagaren muntligen uppger det för ombudet. Man kan t.ex. tänka sig att försäkringstagaren berättar att han en varit

gång

sjuk på visst sätt men sedan inte kan lämna närmare uppgifter om tid, läkare eller och att ombudet därför - i samråd med

diagnos försäkringstagaren - inte antecknar något om sjukdomen i frågefor-

muläret. Någon gång kan det också vara för ombudet att

möjligt

genom egna observationer få kunskap om sjukdomar som försäkringstagaren inte uppger för honom. Situationen kan vara en annan,

om försäkringstagaren själv fyller i frågeformuläret. Om han därvid

nämner en viss sjukdom och ger ombudet ett av att

(oriktigt) intryck

han också antecknar den i formuläret, bör det

knappast läggas

bolaget till last om ombudet inte kontrollerar att

anteckningen verkligen blir gjord.

Men bolaget behöver som sagt inte ha haft till de

tillgång riktiga

uppgifterna. Det räcker att bolaget insett att lämnade var

uppgifter oriktiga eller ofullständiga. Regeln är tämligen självklar när den

ansvarige tjänstemännen - eller någon som bort vidarebefordra sin upptäckt till honom - faktiskt har förstått att inte kan

uppgifterna

vara riktiga. Om en vuxen

försäkringssökande uppger att han väger 15 kg och bolaget inte ställer bör

någon kompletterande fråga, bolaget inte kunna åberopa brott mot upplysningsplikten, även om

man inte kunde ana att den verkliga vikten var 150 kg. Bolaget får här anses ha att skulle meddelas utan

godtagit försäkringen uppgift

om den försäkrades vikt.

Svårare är när det blir om att ”bort

bedömningen fråga bolaget

inse” att var eller skall

uppgifterna oriktiga ofullständiga; bolaget

alltså ha godtagit sökandens och inte

uppgifter gjort några komplet-

terande trots att till det.

efterforskningar, uppgifterna gav anledning

Här måste dock relativt krav ställas -

höga på bolagen uppgifterna

måste granskas kritiskt och vid behov. En

kompletteringar begäras

inte oväsentlig roll spelar här av ombuden

utbildningen (fältmän-

nen); dessa har en stor del av ansvaret för att bolaget får ordentliga uppgifter till grund för sin prövning, men de har samtidigt ett eget intresse av att en tillämnad inte om intet att

försäljning går genom

sökanden blir avskräckt när han skall besvara frågorna i formuläret.

Det kan också vara svårt att generellt ange vilka åtgärder bolaget måste vidta för att bevara sin rätt, t.ex. om sökanden lämnar uppgifter om ett sjukdomsförlopp som klart avviker från det normala. Den första åtgärden bör naturligtvis vara att ställa kompletterande frågor till sökanden och på detta sätt försöka få ett

underlag för bedömningen. Om också svaren på de nya frågorna

framstår som osannolika och någon annan utredning inte finns att tillgå, torde bolaget ha att välja mellan att vägra försäkring och att meddela försäkring men avstå från möjligheten att åberopa brott

mot upplysningsplikten på den aktuella punkten. Men vanligen skaffar sig bolaget också annan kompletterande utredning, genom att begära uppgifter från försäkringskassa, sjukhus

osv. och eventuellt genom att den som skall försäkras får genomgå

särskild läkarundersökning. Om utredningen kan anses bekräfta

sökandens uppgifter, kan man inte längre påstå att bolaget ”bort inse” att uppgifterna var oriktiga. Visar det sig senare att så ändå var fallet, kan detta åberopas enligt 2 eller 3 §.

För att bolaget skall kunna inhämta sådana uppgifter från andra som nu nämnts krävs det visserligen att den som avser

uppgifterna

lämnar sitt samtycke till åtgärden, men som angetts vid 3 kap. 1 § har bolaget rätt att vägra försäkring om samtycke inte lämnas. Om ett

bolag skulle meddela försäkring trots att samtycke vägrades, torde

bolaget riskera att enligt den nu diskuterade regeln förlora sin rätt att åberopa brott mot upplysningsplikten; en sådan vägran måste ofta vara ett starkt tecken på att lämnade uppgifter är oriktiga.

Förslaget föreskriver inte någon allmän undersökningsplikt för bolaget (om också bolaget får anses skyldigt att i viss utsträckning ta

fram uppgifter som finns inom dess egen organisation). Om de

uppgifter försäkringstagaren lämnar verkar rimliga, kan bolaget

alltså grunda sitt beslut på de lämnade uppgifterna utan kontroll med

försäkringskassa, sjukhus osv. och åberopa -brott mot upplysningsplikten, om det senare visar sig att uppgifterna var oriktiga. Från

denna synpunkt kan FAL:s formulering framstå som något strängare

mot bolaget enligt denna skulle man kanske kunna hävda att bolaget ”bort äga kännedom” om sådana förhållanden som kunnat upptäckas genom en enkel rutinkontroll. Denna olikhet torde dock inte ha mer än teoretisk betydelse, eftersom bolagen i eget intresse alltid företar sådana kontroller så snart det är fråga om mera

betydande försäkringar.

Regeln i andra meningen motsvarar senare delen av 9§ FAL. Regeln behandlar två situationer, dels den när det förhållande som

den oriktiga uppgiften avsåg saknade betydelse för bolaget redan när

försäkringen dels den när förhållandet senare har

tecknades,

upphört att ha betydelse.

till 4 573

i Specialmotivering kap. 4 §

Exempel på den förstnämnda situationen är när en

försäkringsta-

gare förtiger en sjukdom, som inte skulle ha haft för

någon betydelse

bolagets villighet att meddela försäkring eller för villkorens utform-

ning; förtigandet påverkar då inte försäkringstagarens rätt till ersättning från försäkringen. Regeln framstår delvis som en spegel-

bild av bestämmelsen i 1 § att bolaget bara får ställa om sådant

frågor

som är av betydelse för dess framhålls vid den

bedömning. (Som

bestämmelsen, betyder detta dock inte att det i skulle ha

exemplet

varit förbjudet för bolaget att om den aktuella

fråga sjukdomen.)

De riskprövningsregler kan ändras så att en viss

bolaget tillämpar sjukdom inte längre har för betydelse bedömningen eller, tvärtom,

så att en sjukdom som inte beaktats nu tillmäts

tidigare betydelse.

För att bolaget utan hinder av den nu diskuterade bestämmelsen skall kunna åberopa en eller

oriktig ofullständig uppgift krävs det, att

det förhållande som har både de

uppgiften avsåg betydelse enligt regler som tillämpades när tecknades

försäkringen och de regler som gäller när oriktigheten som lindrar hälsokraven

upptäcks. Ändringar

skall alltså tillämpas till fördel, medan

försäkringstagarens ändringar

i skärpande inte får emot honom. torde få

riktning åberopas Regeln tillämpas analogt vid mindre förändringar av riskprövningsreglerna

-

ändringen innebär t.ex. att en viss en mindre

sjukdom ger premiehöjning än förut.

En har - med motsatt -

angränsande fråga utgång behandlats av Livförsäkringens Villkorsnämnd (beslut nr 4/1981). Vid anslutning till en gruppförsäkring hade sökanden svarat oriktigt på frågor om sjukhusvård m.m. och därigenom förtigit en sjukdom, som rätteligen skulle ha föranlett avslag på ansökan. Några år senare förenklades riskprövningsreglerna för den aktuella gruppen, och i samband därmed reducerades det använda frågeformuläret avsevärt. Den sjukdom sökanden led av skulle - om den kommit till kännedom - fortfarande

bolagets ha föranlett avslag på ansökan, men det bedömdes att sökanden skulle ha kunnat besvara frågorna i det nya formuläret riktigt utan att uppge sin sjukdom. Villkorsnämnden fann inte detta utgöra anledning att rekommendera utbetalning av billighetsskäl.

Det kan emellertid också vara de faktiska förhållandena som ändras så att de kommer att överensstämma med

försäkringstagarens uppgifter (jfr SOU 1925:21 s. 79). Ett

exempel är att en gruvarbetare som tecknar - där

olycksfallsförsäkring yrket har betydelse för

premien uppger att han är kontorist. Om han sedermera

övergår

till kontorsarbete och därefter drabbas av ett bör han ha

olycksfall,

rätt till full ersättning.

Ett motsvarande resonemang kan däremot när det

knappast föras,

gäller uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd. Eftersom

bolagen

regelmässigt frågar om den försäkrade ”lider eller har lidit” av angivna sjukdomar, kan man sällan tänka att förhållandena

sig

ändras så att de helt överensstämmer lämnade

med (oriktiga)

till 4 4 §

574 Specialmotivering kap.

Som kan därför inte den, som har fått

uppgifter. tidigare antytts mot normal att förtiga en premiehöjanlivförsäkring premie genom de av försäkringsersättningen genom att sjukdom, undgå nedsättning

visa att han tillfrisknat från eller levt längre än man

sjukdomen

statistiskt kan vänta för en person med den aktuella sjukdomen. till sådana individuella variationer är inbyggd i premietarif- Hänsyn ferna, och att i efterhand normalpremie till dem som inte dör i den ge

skulle vara försäkringsmatematisk ohållpremiehöjande sjukdomen

bart.

Andra stycket

I detta den s.k. oantastbarhetsregeln. Bestämmelsen

stycke upptas

avser bara för dödsfall, och den är inte tillämplig när

livförsäkring

eller den försäkrade förfarit svikligt eller i strid

försäkringstagaren

mot tro och heder och avsnitt 12.2.3 ovan). Regeln

(se tredje stycket

innebär att de brotten mot inte kan

vanliga upplysningsplikten

när mer än två år förflutit från det upplysningarna

åberopas

lämnades. Bolaget kan inte efter denna tid vägra ersättning eller säga Däremot kan även efter tvåårstidens

upp försäkringen. bolaget premiebefrielse, eftersom premieutgång vägra försäkringstagaren

genomgående skall behandlas

befrielseförsäkring enligt förslaget som sjukförsäkring (1 kap. 1 §).

Oantastbarheten kan gå om intet på två sätt: genom att dödsfall inträffar inom tvåårstiden att inom samma tid och genom bolaget

lämnar försäkringstagaren besked enligt 11 §. Att premiebefrielse

aktualiseras har däremot betydelse i samman-

ingen självständig

- Vilket av de två alternativen som blir aktuellt kommer att

hanget. bero på i vilket sammanhang oriktigheten upptäcks.

När utan att dödsfall har inträffat, t.ex. i

oriktigheten upptäcks

samband med att ansöker om premiebefrielse,

försäkringstagaren

blir det om hinner reklamera enligt 11 § innan

avgörande bolaget

fristen ut. är bolaget också bevarat vid sin rätt om det

går Naturligtvis

inom fristen säger upp försäkringen enligt 3 §; en sådan uppsägning uppfyller de krav som anges i 11 §. När efter dödsfallet, blir det däremot 3

oriktigheten upptäcks

när detta inträffade. skall bolaget även i

avgörande Visserligen

denna situation 11 §, men om utgången var ge besked enligt beroende av när beskedet skulle de efterlevande kunna lämnades, skaffa oantastbarhet genom att dröja med att anmäla försäkrings- j

sig

fallet tills fristen ut. 5

löpt

Tredje stycket

Bestämmelserna i första första meningen och andra stycket

stycket

gäller inte vid svek och förfarande i strid mot tro och heder. Regeln

i sou 1986:56 till 4

Specialmotivering kap. 5r§ 575

är generellt utformad, men dess betydelse skiftar vilken

beroende på

bestämmelse som är aktuell. Om bolaget kände till det rätta förhållandet torde man inte kunna tala om svek och knappast heller om förfarande i strid mot tro och heder. Om bolaget bara förstod att lämnade var

uppgifter oriktiga

eller ofullständiga (men inte kände till rätta kan

förhållandet),

bestämmelsen i tredje stycket däremot under vissa förhållanden tänkas bli aktuell - de

svikliga uppgifterna skulle alltså kunna åberopas. Regeln kan naturligtvis också om bara tillämpas bolaget

hade bort inse att var

uppgifterna oriktiga.

Däremot gäller den särskilda för svek osv. inte

undantagsregeln

när det är fråga om som saknar för

uppgifter betydelse bolaget

(första stycket andra meningen). Som är det en

framgått utgångspunkt för reglerna om att om upplysningsplikten, oriktiga uppgifter

sådant som saknar för risken inte skall leda till

betydelse några

konsekvenser. Förhållandet mellan den särskilda och andra

undantagsregeln

stycket torde inte vålla det finns

några tolkningsproblem; knappast

något tekniskt samband mellan och

oantastbarhetsregeln frågan

huruvida svek eller förfarande i strid mot tro och heder förekommit.

19.4.5 till 4 5 §

Specialmotivering kap.

5 § Om försäkringen gäller för följder av sjukdom eller kroppsfel, får försäkringsbolaget göra särskilt undantag för sådana sjukdomar och kroppsfel som den försäkrade hade när avtalet ingicks, bara om undantaget 1. grundar sig på upplysningar om den försäkrade som bolaget har inhämtat, eller 2. är påkallat av försäkringens beskaffenhet eller någon annan särskild omständighet. Om en tidsbegränsad försäkring förnyas, får ett undantag enligt första stycket 2 bara avse sjukdom eller kroppsfel som den försäkrade hade när det första avtalet ingicks. i samband Om försäkringsskyddet utvidgas med förnyelsen, gäller dock första stycket i denna del.

I paragrafen och regleras bolagens tillgång till s.k. symtomklausuler

liknande förbehåll. Ämnet har behandlats i

allmänmotiveringen

(avsnitt 12.3.1).

Från de förbehåll som avses här får man sådana skilja villkorsbestämmelser som innebär att över huvud

försäkringen taget inte

täcker följderna av och oavsett när de

sjukdom kroppsfel, uppträder.

Sådana villkor, som förekommer främst i och

olycksfallsförsäkringen

som kan avse alla sjukdomar eller bara vissa hör till de

uppräknade,

allmänna omfattningsbestämmelser som bestämmer fritt

bolaget

över. När villkoren har denna det inte roll

utformning, spelar någon

vilka upplysningar om en viss den försäkrade sjukdom har gett eller

-

[S76 Specialmotivering till 4 kap. 5 §

skulle ha kunnat ge ifall han blivit tillfrågad; omfattningsbestämmelser av detta slag gäller utan undantag. Bestämmelserna handlar i stället om det fallet att försäkringen i täcker eller död på grund av sjukdom osv.

princip arbetsoförmåga

men inte vill ta ansvar för följderna av sådana sjukdomar

bolaget

som den försäkrade hade redan när försäkringen tecknades. Även ett sådant förbehåll kan avse alla sjukdomar eller bara vissa uppräknade. Förbehållet kan också ha den omvända formen, att det anges

vara en förutsättning för försäkringens giltighet att den försäkrade

vid tecknandet är fullt arbetsför eller liknande. Till denna kategori måste även räknas förbehåll om att för äldre

ersättningstiden

är och om att det skall förflyta viss karenstid

sjukdomar begränsad

efter tecknandet innan återfall i äldre kan ge rätt till

sjukdom

ersättning.

Svårare att bedöma är sådana villkor som innebär att försäkringen

ersättning eller ingen ersättning alls för försäkringsfall

ger sämre inom viss tid efter tecknandet, när denna begränsning åtminstone formellt oavsett om det är fråga om ”ny” eller ”gammal”

gäller

Sådana villkor får bedömas från fall till fall, varvid den

sjukdom.

torde bli under hur lång tid begränsningen

viktigaste omständigheten

Om bara inom t.ex. så

gäller. begränsningen gäller försäkringsfall

kort tid som en månad från tecknandet, förefaller det klart att villkoret i tar sikte på ”gamla” sjukdomar och alltså

praktiken

omfattas av bestämmelserna i denna Om däremot försäk-

paragraf.

ger begränsad ersättning under så lång tid som två år, vilket

ringen

förekommer i kollektiv bör bedömningen bli den

sjukförsäkring,

motsatta; har i full frihet att träffa avtal om att parterna princip skall för olika stora förmåner under olika delar av

försäkringen gälla

och att om i ett

försäkringstiden, tillämpa reglerna symtomklausuler

sådant fall som nu angetts skulle avsevärt inskränka denna frihet.

Första stycket

för är att i skyddet, som har

Utgångspunkten förslaget begränsningar

med den försäkrades hälsotillstånd att göra, så långt som möjligt skall grundas på upplysningar som bolaget tar in när försäkringen tecknas. Om det av de inhämtade framgår att den

uppgifterna

försäkrade lider av en viss sjukdom och bolaget vill helt eller delvis

undanta arbetsoförmåga på grund av den sjukdomen, har bolaget en

rätt till det. Denna som i och för är självklar med

obetingad regel, sig

den av punkt l i detta

uppläggning vi har gett lagförslaget, framgår

stycke.

I den mån inte sig på inhämtade

försäkringens utformning grundar

bör däremot vara att försäkringen skall

upplysningar, huvudregeln

för den försäkrade sådan han är. I härmed sägs i den

gälla enlighet

sou 1986:56 till 4 5 § 577

Specialmotivering kap.

föreslagna lagtexten, att symtomklausuler och liknande förbehåll är tillåtna bara om förbehållet är av beskaffen-

påkallat försäkringens

het eller någon annan särskild Förbehåll av detta

omständighet”.

slag bör förekomma bara om det är eller förenat

praktiskt omöjligt

med avsevärda att inhämta och det

olägenheter upplysningar samtidigt finns påtagliga försäkringsmässiga skäl att göra undantag

för äldre sjukdomar. De fördelar i form av framför allt

lägre premier som användandet av symtomklausuler kan medföra måste

vägas omsorgsfullt mot de nackdelar för den enskilde som sådana förbehåll kan innebära. Allmänt

sett kan man säga att det är lättare att godta symtomklausuler i egentlig bemärkelse än sådana förbehåll som inte kräver att några ännu har visat

symtom på sjukdomen sig. Exempel

på situationer där olika typer av förbehåll

bör godtas vid individuell försäkring har lämnats i avsnitt 12.3.1. För del

gruppförsäkringens

har frågan behandlats i avsnitt 17.5.

Reglerna om i 4 1-4 §§ skall vara

upplysningsplikten kap. förslaget tvingande till försäkringstagarens fördel. Därför kan över bolaget

huvud taget inte åberopa ett om

undantag av typ symtomklausul, bolaget - utan att få svar som motiverar klausulen - faktiskt har

ställt frågor till den försäkrade om den som klausulen avser.

sjukdom

Om har ställt vissa men inte om den

bolaget visserligen frågor frågor

eller de sjukdomar som avses med måste man däremot

undantaget, göra en allmän prövning av undantagets tillåtlighet.

Det avgörande blir om det framstår som att använder en

försvarligt bolaget

symtomklausul i stället för att ställa till den

ytterligare frågor

försäkrade. Ifall undantaget avser bara viss och

någon sjukdom

bolaget lätt hade kunnat ställa en om den, talar detta till

fråga

bolagets nackdel vid Om å andra sidan - såsom

prövningen. ofta

förekommer vid -

gruppförsäkring bolaget bara frågar om den

försäkrade är arbetsför och symtomklausulen avser alla

sjukdomar,

blir bedömningen densamma som om alls

ungefär inga upplysningar

hade inhämtats; som innebär det dock inte att

framgått tidigare

förbehållet utan vidare skall godtas.

Förbehåll av liknande kan ibland förekomma i samband med

slag

att under ändrar villkoren

försäkringsbolaget försäkringstiden för en

långvarig försäkring. Om bolaget inför nya och för försäkringstagar-

na förmånligare standardvillkor kan

för en viss typ av försäkring, bolaget önska att dessa förbättringar skall gälla också för redan tecknade försäkringar. kan då emellertid anse det nödvän-

Bolaget

digt att från det förbättrade undanta sådana som

skyddet sjukdomar

redan har visat symtom, som det är att

samtidigt praktiskt omöjligt

inhämta nya från

hälsoupplysningar samtliga försäkringstagare.

(Undantaget kan också ha den formen, att det vara en

anges förutsättning för de nya villkorens giltighet att den försäkrade vid

ändringstidpunkten är arbetsför eller liknande.)

till 4 6 §

578 Specialmotivering kap.

Om bolaget inte begär någon extra premie för det nya skyddet,

finns det tillräcklig anledning att motsätta sig att utvidgknappast

detta vis. Om motsvaras av en

ningen begränsas på utvidgningen premiehöjning, föreligger däremot i praktiken en typ av en nyteck-

och det bör därför krävas sådana speciella omstän-

ningssituation,

som avses i bestämmelsen för att förbehållet skall få

digheter

användas. Som redan framgått är det knappast tillräckliga skäl, att bolaget i en sådan situation inte kan begära in nya hälsouppgifter från alla Det bör dessutom fordras att det finns

försäkringstagare.

skäl för förbehållet - t.ex. så att det på

vägande försäkringsmässiga

kan antas att det skyddet annars skulle

goda grunder utvidgade

komma att omfatta ett stort antal redan inträffade sjukfall. Nackdelarna för den enskilde av en framträder särskilt

symtomklausul

i en sådan situation, när en försäkrad som redan lider av den

tydligt

aktuella betalar den extra utan att få något extra

sjukdomen premien

En annan sak är att - utan att komma i konflikt med

skydd. bolaget

bestämmelserna i denna - kan förbehålla sig att försäkring-

paragraf

en inte skall omfatta sådana förluster i form av förlorad arbetsink-

omst m.m. som har uppkommit innan utvidgningen gjordes.

Andra stycket

Som framhålls i bör man inte tillåta att

allmänmotiveringen, villkoren för tidsbegränsade försäkringar av den typ som fortlöpande

innehåller förbehåll, som innebär att sjukdomar m.m. som

förnyas

under en automatisk tas undan från

uppkommit försäkringsperiod

ansvarsområdet för nästa En som förbjuder sådana

period. regel

villkor har in i första i detta Däremot är det -

tagits meningen stycke.

som framhållits flera - som hindrar att

gånger tidigare ingenting

i samband med förnyelsen och

bolaget begär nya hälsoupplysningar

med av vad som då kommer fram inför ett nytt undantag i

anledning försäkringen.

Den i första meningen gäller bara i den

speciella begränsningen

mån oförändrade villkor. Om bolaget i

försäkringen förnyas på

samband med t.ex. genom att upphäva

förnyelsen utvidgar skyddet,

ett för viss gäller i stället de

tidigare undantag någon sjukdom,

i första kan alltså förbehålla sig att

vanliga reglerna stycket. Bolaget

det inte skall för dem som blivit sjuka innan

utvidgade skyddet gälla

om det finns tillräckliga sakliga skäl för ett

utvidgningen gjordes,

sådant förbehåll.

19.4.6 till 4 kap. 6 §

Specialmotivering

har förbehållit sig ansvarsfrihet när den försäk- 6 § Om försäkringsbolaget rade deltar i särskilt angivna verksamheter eller är utsatt för särskilt angivna som inträffar under sådana risker, ansvarar bolaget ändå för försäkringsfall

i

Specialmotivering till 4 kap. 6§ i 579

omständigheter men som inte sammanhänger med den särskilda verksamheten eller risken.

Som redan framhållits åtskilliga gånger, får bolagen i princip själva

bestämma vilka yttre risker försäkringarna skall täcka. I denna paragraf ges emellertid en regel, som skall hindra att vissa typer av

ansvarsbegränsningar får en mot försäkringstagarna oförmånligare utformning än som är försäkringsmässigt motiverat. För undantag

som avser någon eller några få klart urskiljbara risker skall det enligt

förslaget alltid gälla en kausalitetsregel.

Den föreslagna regeln avser delvis vad man brukar kalla fareök-

ningsbestämmelser. Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt

12.3.2) är emellertid detta begrepp svårtolkat, och den nya

regeln

förutsätter inte att villkorsbestämmelsen kan betecknas som avseende fareökning. Det avgörande för om regeln skall vara är i

tillämplig

stället vilken typ av risk undantaget avser. Här liksom på andra ställen är det den faktiska innebörden av villkorsbestämmelsen som är avgörande för hur den skall behandlas, inte vilken dräkt

språklig

undantaget har fått (jfr prop. 1979/80:9 s. 65).

Regeln skall inte tillämpas på sådana undantag som avser ett stort antal risker, kanske delvis okända och svåra att överblicka.

Försäkringsbolaget kan alltså fritt använda suspensionsklausuler

t.ex. när det gäller undantag för deltagande i krig och vistelse i land där krig eller politiska oroligheter råder, liksom när görs

undantag

för skador som i den försäkrades Att

uppstår yrkesverksamhet. genomgående tillämpa en kausalitetsregel - eller ett krav på att den

försäkrade skall ha utsatt sig för risken frivilligt - i sådana fall skulle kunna ge upphov till svåra utrednings-och för

bedömningsfrågor;

vissa fall brukar försäkringsvillkoren dock som mildrar

uppta regler verkningarna av den objektiva begränsningen.

Självfallet har regeln inte heller någon inverkan på allmänna tidsmässiga eller geografiska begränsningar av ansvaret som bolaget gör. Om en försäkring t.ex. gäller enbart i Sverige, är bolaget utan vidare fritt från ansvar för skador som inträffar utanför landet, oavsett anledningen till att den försäkrade reste utomlands och oavsett orsaken till skadan. Skulle en sådan begränsning i något udda fall leda till stötande resultat - t.ex. om någon under en skidtur i svenska fjällen åker vilse och kommer in på norskt område - kan det bli aktuellt med en tillämpning av 36 § avtalslagen, om bolaget vill åberopa klausulen.

När det det gäller undantag för flygning, viss sport eller idrott och liknande begränsade riskområden, skall det däremot

genomgående gälla en kausalitetsregel. Den som under i en deltagande boxnings-

match blir skadad av en nedfallande skall ha full

taklampa, ersättning

från sin Som av den

olycksfallsförsäkring. framgår föreslagna

lagtexten, utgår denna från att det villkoren en

enligt gäller

suspensionsregel för sådana situationer. I den mån så för närvarande

580 till 4 7§

Specialmotivering kap.

är fallet, förutsätter vi emellertid att en villkorsändring görs; det bör alltså redan av villkoren framgå att försäkringen gäller när orsakssamband saknas. Inte heller får villkoren ge intryck av att bevisbör-

dan i denna fråga vilar ensidigt på försäkringstagaren (jfr avsnitt

12.3.2 ovan).

För att skall kunna åberopas av bolaget måste skadan

undantaget

ha orsakats genom en risk som är typisk för den undantagna verksamheten. Så skall t.ex. ett undantag för fotbollsspel inte kunna

om en efter en match snubblar och skadar sig i

tillämpas spelare

när händelsen är en direkt följd av en

omklädningsrummet (utom

skada som inträffat redan under matchen). Däremot fordras det enligt förslaget inte att den försäkrade skall ha utsatt sig för den

särskilda risken frivilligt. Detta är tämligen självklart när det är fråga

om t.ex. skador som orsakas av kärnexplosion eller radioaktiv

strålning men gäller också undantag för sport, flygning m.m., fast

där inte torde kunna uppstå särskilt ofta. Men om t.ex.

frågan

villkoren för en gör för flygning med

olycksfallsförsäkring undantag

är alltså i fritt från ansvar för skador

privatflygplan, bolaget princip

som uppstått på grund av sådan flygning, även om den försäkrade t.ex. har förts ombord på planet i medvetslöst tillstånd för att transporteras till sjukhus. I en situation som den nu antydda får man dock räkna med att 36§ avtalslagen kan tillämpas, och i något liknande fall kan den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 10 § förslaget bli aktuell.

19.4.7 till 4 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Försäkringsbolaget kan göra försäkringens giltighet och utformning beroende av den försäkrades levnadsförhållanden, såsom hans yrkesverksamhet, bostadsort eller liknande, under de förutsättningar som anges i

att anmäla ändringar i 3 kap. 4 och 5 §§ och ålägga försäkringstagaren sådana förhållanden till bolaget. Försummar försäkringstagaren uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa att göra sådan anmälan senast vid första premiebetalningen efter ändringen, är bolagets ansvar vid försäkringsfall

är begränsat enligt reglerna i 2 § andra och tredje styckena. En förutsättning dock att bolaget i samband med krav på premien har erinrat försäkringstagaren om hans anmälningsskyldighet och om följderna av att denna inte fullgörs.

Bolaget får inte göra sitt ansvar beroende av att den försäkrades hälsotillstånd inte försämras.

Första stycket

Premiens storlek och utformning i övrigt är ibland

försäkringens

beroende av den försäkrades levnadsförhållanden. Det mest prak-

tiska exemplet är att premien för sjuk- och olycksfallsförsäkring

växlar med den försäkrades Även sådana omständigheter som

yrke.

till 4

Specialmotivering kap. 7§ 581

bostadsort, konsekvent helnykterhet och liknande kan ha

betydelse.

Det kännetecknande för de villkorsbestämmelser som avses är, att hänsyn till sådana omständigheter tas inte bara vid tecknandet; bolaget förbehåller sig rätt att ändra eller villkoren i

premien Övrigt,

om förhållandena skulle ändras under Dessutom

försäkringstiden.

föreskriver villkoren konsekvenser för om

försäkringsskyddet någon

ändring av försäkringen inte kommer till stånd trots att förhållandena ändras. Liksom vid kan man föregående paragraf säga att villkoren typiskt sett tar sikte skillnaden är att

på fareökning; bolaget

i de nu avsedda fallen oftast år berett om bara att ge fortsatt skydd, premien och i till den

försäkringens utformning övrigt anpassas

ökade risken. Inte sällan innehåller villkoren dock att i

försäkringen

yttersta fall skall upphöra i förtid, t.ex. om den försäkrade

övergår

till ett yrke som anses så att alls

farligt ingen försäkring kan

meddelas. Bolaget förbehåller sig alltså att försäkringen skall kunna

upphöra

i förtid eller ändras under För att villkoren

försäkringstiden. skall få

ha sådan utformning krävs det att förbehållet är tillåtet 3 4

enligt kap.

och 5 §§ förslaget. Medan dessa

paragrafer anger förutsättningarna

för att villkor av detta över huvud slag taget skall få användas, anger 4kap. 7§ vilka konsekvenser det får för om

försäkringsskyddet

någon ändring av försäkringen inte kommer till stånd. Bestämmelserna i 3 kap. har dock även i den situationen: om

betydelse bolaget

på grund av dessa bestämmelser hade varit förhindrat att åberopa ett förbehåll om ändring eller kan en försummad

upphörande i förtid,

anmälan naturligtvis inte få konsekvenser 4 7 §.

några enligt kap.

Anknytningen till 3 kap. 4 och 5 §§ hade i och för sig kunnat motivera, att reglerna i stället hade handlar placerats i 3 kap. Samtidigt reglerna emellertid om begränsning av bolagets ansvar på grund av försummelse från försäkringstagarens sida. Med tanke på sambandet med övriga regleri 4 kap. har vi därför placerat reglerna i detta kapitel. Det är också den disposition av förslaget som överenskommits med de övriga nordiska länderna.

Som framgått är det med sådana

vanligt ändringsförbehåll som

innebär att automatiskt skall till ändrade

försäkringen anpassas

förhållanden, oavsett om någon anmälan görs. Men bestämmelserna gäller förstås också vid sådana förbehåll som ut att

går på bolaget

skall fatta ett särskilt beslut om av Om

ändring försäkringen. någon

anmälan inte görs och därför inte kommer i tillfälle att ändra

bolaget försäkringen, är bolagets ansvar

begränsat på det sätt som anges i paragrafen. Lagregeln kan på detta vis sägas minska behovet av förbehåll om automatisk

ändring.

För att några konsekvenser för

försäkringsskyddet skall kunna

inträda fordras det att i samband med krav har

bolaget på premien

påmint försäkringstagaren om hans att anmäla föränd-

skyldighet

ringar till bolaget. I praktiken måste innehålla

varje premiekrav

till 4 7 §

582 Specialmotivering kap.

denna som nämnts kan påminnelse lämnas även

påminnelse; tidigare vid krav första premien för försäkringen. på

Vidare krävs det att den uteblivna anmälan kan läggas försäkringstill last som eller ringa oaktsamhet. Om påminnel-

tagaren uppsåt ej

sen har varit utformad på lämpligt sätt, kan man dock som regel utgå från att en relevant försummelse förekommit; bara om försäkringst.ex. haft för att tro, att en viss ändring i hans tagaren fog arbetsförhållanden inte kunde ha någon betydelse för försäkringsbobör det bli tal om att anse försummelsen som ringa.

j laget,

Ett meddelande om ändrade förhållanden torde enligt allmänna risk. Det bör emellertid observeras

regler gå på försäkringstagarens

att åvilar försäkringstagaren och att det är

anmälningsskyldigheten

bara försummelse från hans sida som kan få betydelse. Om

gäller på någon annans liv eller hälsa, är det alltså inte

försäkringen

att den försäkrade har slarvat. Inte heller har det någon

tillräckligt

i detta sammanhang vem som har rätt till ersättning från

betydelse försäkringen.

ett om ändrad

Enligt vanligt försäkringsvillkor gäller reglerna

också om den försäkrade efter avtalets ingående

yrkesverksamhet

ändrar Även sådan skall anmälas till

”fritidssysselsättning””. ändring

och oavsett om anmälan sker ändras försäkringen från nästa

bolaget,

samma som vid yrkesbyte. Ett

premieförfallodag enligt regler gäller så allmänt hållet villkor ger inte försäkringstagaren rimliga möjlig-

heter att bedöma vilka det är han skall anmäla (jfr ovan vid

ändringar

3 4 och 5 §§). För att villkoret skall kunna åberopas måste det,

kap.

åtminstone de vi föreslår, krävas att det i villkoren

enligt regler

som skall anmä-

uttryckligen anges vilka nya fritidssysselsättningar

las. I detta bör också att den försammanhang tas upp det fallet, säkrades förhållanden ändras på ett sätt som medför en minskning av risken. Om anmäler en sådan ändring till

försäkringstagaren har han ofta möjlighet att välja mellan höjda försäkringsbolaget,

och sänkt premie; däremot kan han inte genom att underlåta

belopp

anmälan få rätt till utan bolagets sam-

höjda försäkringsbelopp

tycke.

Särskilda kan om anmäler en

frågor uppstå försäkringstagaren

av detta slag, men bolaget försummar att sätta ned premien

ändring

- en situation som torde bli I ett sådant fall skulle det

ovanlig.

” närmare till hands att anta att bolaget, som straf

naturligtvis ligga

för sin försumlighet, skulle få ansvara för det högre försäkringsbesom efter svarar mot den avtalade premien. Man kan

lopp ändringen

dock räkna med en allmän av detta innehåll. Det

knappast regel

torde i stället bli en bedömning av vilket val försäkrings-

avgörande

i det enskilda fallet sannolikt skulle ha gjort om han hade fått tagaren ett meddelande från eller sänkt

bolaget: höjda försäkringsbelopp

J i

Specialmotivering till 4 kap. 8 § 583

premie. Om han sannolikt skulle ha valt en förhöjning av försäkringen och en sådan ändring också hade varit möjlig enligt de regler

bolaget tillämpar, bör bolaget ansvara med de högre beloppen.

Andra stycket

I detta stycke uttrycks den redan nu tillämpade principen, att bolaget aldrig kan åberopa hälsoförsämring hos den försäkrade som en grund

för ansvarsfrihet. Som framgår av 3 kap. 4 och 5 §§ förslaget, kan

hälsoförsämring inte heller utgöra anledning till uppsägning eller ändring av försäkringen.

19.4.8 till 4 8 §

Specialmotivering kap.

8§ Om den försäkrade uppsåtligen har framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsbolaget fritt från ansvar.

Har den försäkrade begått självmord, ansvarar bolaget dock vid livförsäkring om det har gått mer än ett år från det att försäkringsavtalet ingicks eller om det måste antas att försäkringen tecknades utan tanke på självmordet. Om en tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall har förnyats, räknas ettårstiden från dagen för det första avtalet.

Vid sjukförsäkring gäller inte första stycket, om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.

Första stycket

Första stycket ger för den allmänna huvudregeln inom

uttryck

försäkringsrätten, när den försäkrades själv framkallar den försäkrade händelsen: vid uppsåtligt framkallande är försäkringsbolaget helt fritt från ansvar. Huvudregelns betydelse minskas dock avsevärt av de speciella bestämmelserna i paragrafens båda andra stycken,

främst självmordsregeln i andra stycket.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.3) har regeln i första stycket för närvarande knappast någon självständig betydelse för olycksfallsförsäkringens del; med denna försäkrings konstruktion

är en skada som den försäkrade ådrar sig frivilligt över huvud taget

inte något försäkringsfall.

Vad som är uppsåtligt framkallande får bedömas enligt allmänna principer; frågan kan vålla svårigheter särskilt när den försäkrade visserligen har framkallat själva den skadevållande händelsen uppsåtligen men denna har fått svårare följder än han hade räknat med (jfr Hellner s. 183 med hänvisningar, och Selmer s. 172). Här skall bara framhållas att det inte krävs att den försäkrade har handlat med sikte på att få ut försäkringsersättning. Också när han har skadat

sig själv eller ådragit sig sjukdom av någon helt annan anledning,

t.ex. för att slippa militärtjänst, är fritt från ansvar.

bolaget

Andra

stycket

Reglerna i detta stycke gäller bara vid livförsäkring. Även om en

*sjuk- eller olycksfallsförsäkring innehåller ett dödsfallsmoment, är bolaget alltså vid sådan försäkring alltid fritt från ansvar vid självmord. När en livförsäkring är förenad med rätt till s.k.

förtidskapital vid invaliditet och långvarig sjukdom, tillämpas reglerna i detta stycke bara på det egentliga livförsäkringsmomentet i

försäkringen. — Om den försäkrade i stället blir sjuk eller invalidise-

rad som följd av ett misslyckat självmordsförsök, kan 9§ tilläm-

pas.

Självmordsregeln diskuteras ingående i allmänmotiveringen (av-

snitt 12.4.1). Av skäl som utvecklas där är regeln i första meningen uppbyggd på samma sätt som 100 § FAL. Skillnaderna är att karenstiden har förkortats till ett år och att det inte längre har någon betydelse huruvida självmordet skulle ha begåtts även om försäkringen inte hade funnits. Vidare skall det inte börja löpa någon ny karenstid, om en försäkring med stöd av 5 kap. 3 § förslaget återupplivas inom den sexmånadsfrist som anges där; om försäkringen med stöd av villkoren återupplivas vid en senare tidpunkt, löper däremot ny karenstid på samma sätt som vid nyteckning.

Ettårstiden räknas från det att försäkringsavtalet ingicks, därför att det är de eventuella självmordsplanerna vid den tiden som bör vara avgörande. Noga taget skulle den rätta tidpunkten kanske vara

när försäkringstagaren avgav den viljeförklaring som kom att utgöra

hans del av avtalet (jfr 3kap. 1 och 2§§). Den tidpunkten kan emellertid vara svår att fastställa i efterhand, och av praktiska skäl utgår förslaget därför från den tidpunkt när bindande avtal före-

låg.

Liksom enligt FAL är det vid dödsfall inom ettårsfristen bolagets sak att visa att det är fråga om självmord. För att bolaget ändå skall bli ansvarigt krävs det sedan, att de efterlevande gör det antagligt att det inte fanns något samband mellan självmordet och tecknandet av

försäkringen; det ligger i sakens natur att någon fullständig bevisning

inte kan förebringas i en sådan fråga.

Det kan ibland efter ett dödsfall vara svårt att avgöra om det är fråga om ett självmord. En sådan situation är när någon kör av vägen med sin bil och därvid dödas: var det självmord eller en vanlig

olycka? Sådana fall skiljer sig dock i princip inte mycket från många

andra, där orsaken till en skada är oklar. Även om frågorna i det enskilda fallet kan vara svåra, är de av en typ som både försäkringsbolag och domstolar är vana att handlägga.

Mer svårbedömda är sådana situationer som till det yttre ser ut som - den försäkrade har t.ex. en dos av

självmord tagit dödlig

någon medicin och kanske rent av efterlämnat ett avskedsbrev

men där man ändå har skäl att fråga sig, om han verkligen hade för avsikt att dö. Det kan t.ex. finnas omständigheter som att

tyder på

han hade räknat med att bli påträffad i sådan tid att han kunde räddas - hans avsikt skulle alltså

bara ha varit att göra ett ”misslyckat självmordsförsök”. Sådana fall kan, efter vad vi har inhämtat, antas förekomma relativt ofta. Bedömningssvårigheterna förstärks av att det inte finns någon allmänt accepterad definition av man

självmord;

får räkna med att uppfattningen här kan ändras bland den medicin-

ska expertisen.

För oss framstår det som att om ansvarsfrihet vid

naturligt regeln

självmord inte skall tillämpas om skäl talar för att den

övervägande

försäkrade trots allt hade räknat med att överleva ”sjåvmordsförsöket”. Och som av

framgår av 9 § skall inte ens de grövsta former oaktsamhet ha någon inverkan på bolagets ansvarighet vid livförsäkring. Frågan får för övrigt betydelse bara vid dödsfall inom det första året efter tecknandet, eftersom det är bara under denna tid som bolaget kan bli fritt från ansvar den särskilda

enligt självmordsregeln.

När mer än ett år har förflutit från avtalets ingående, har bolaget

inte längre möjlighet att vägra utbetalning med hänvisning till att den försäkrade begått självmord. Bolagets bundenhet gäller dock bara

det försäkringsbelopp som bestämdes när försäkringen tecknades. Om senare har av

försäkringstagaren begärt höjning försäkringsbe-

loppet, löper karenstid med avseende på förhöjningen under ett år från det att tilläggsavtalet ingicks. Däremot inte

börjar någon ny

karenstid med av sådana av

anledning förhöjningar försäkringsbe-

loppet som avtalades redan när försäkringen tecknades. Detta gäller i första hand när är knuten till index men också vid

premien något

mera individuella överenskommelser om att

försäkringsbeloppet

skall höjas under för rätts del VerBAV

försäkringstiden (jfr tysk

1982 s.184).

I andra i för

meningen stycket ges en specialregel tidsbegränsade

försäkringar. Ettårsfristen räknas från dagen för det första avtalet, och någon ny karenstid alltså inte med av att

börjar löpa anledning försäkringen förnyas. Regeln förutsätter inte att det är fråga om

automatisk förnyelse, som har överenskommits redan i det första avtalet, utan gäller också när sker särskild

förnyelse genom

överenskommelse mellan parterna vid slutet av den första försäk-

ringstiden.

Förutsättningen för att skall kunna tillämpas fullt ut är dock

regeln

att det nya avtalet avser samma som det

väsentligen försäkring gamla. Mindre villkorsändringar i samband med bör förnyelsen visserligen inte tillmätas någon betydelse, men om försäkringstagaren begär höjning av försäkringsbeloppet, börjar ny karenstid löpa

med avseende På samma sätt som när det

på förhöjningen. gäller

långvariga försäkringar (se ovan) bör man dock inte räkna med någon ny karens, om försäkringsbeloppet på något vis är knutet till

ett index (t.ex. så att den aktuella försäkringsformen alltid meddelas

för ett visst antal basbelopp enligt lagen om allmän försäkring).

Tredje stycket

Den undantagsregel som ges i detta stycke motsvarar 19§ första stycket FAL och 33 § första stycket KFL; åldersgränsen femton år är

hämtad från FAL. Regeln har berörts i allmänmotiveringen (avsnitt

12.4.2). Regeln gäller bara för sjukförsäkring (och därmed bl.a. för all

premiebefrielseförsäkring, oavsett till vilken form av huvudförsäkring denna är kopplad; se 1 kap. 1 §). Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.3) skulle det vara vilseledande att låta regeln

formellt avse även olycksfallsförsäkring; eftersom uppsåtligt fram-

kallad skada vid sådan försäkring över huvud taget inte är försäk-

ringsfall, skulle regeln vara verkningslös. Som framhållits tidigare,

menar vi emellertid att det är angeläget att bolagen mildrar sina villkor i detta avseende.

19.4.9 till 4 9 §

Specialmotivering kap.

9 § Om den försäkrade, genom överträdelse av en säkerhetsföreskrift eller

har framkallat ett försäkringsfall eller på annat sätt, av grov oaktsamhet förvärrat en inträffad skada, kan försäkringsbolagets ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt. Detta gäller dock inte om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.

I andra fall än som sägs i första stycket får bolaget inte åberopa att den försäkrade har framkallat försäkringsfallet av oaktsamhet.

Paragrafen handlar om försäkringsfall som framkallas genom oaktsamhet från den försäkrades sida. Förslaget innebär att oakt-

samhet vid personförsäkring skall kunna åberopas bara i mycket

- vid inte alls och vid och

begränsad utsträckning livförsäkring sjuk-

olycksfallsförsäkring bara vid grov vårdslöshet. Oaktsamhet kan

alltså enligt förslaget åberopas i samma utsträckning som enligt de

dispositiva reglerna i 18 och 20 §§ FAL, medan påföljden av relevant

- efter - liksom

oaktsamhet nedsättning skälighet reglernas

tvingande karaktär är hämtad från KFL (32 §). Vad som nedan sägs

om sjukförsäkring gäller också premiebefrielseförsäkring, även om

den ingår i ett liv- eller olycksfallsförsäkringsavtal.

Första stycket

Stycket handlar om försäkringsbolagets möjlighet att vägra ersätt-

ning från sjuk- eller olycksfallsförsäkring därför att den försäkrade

i

Specialmotivering till 4 kap. 9§ 587

har framkallat försäkringsfallet genom grov oaktsamhet. Detta begrepp torde i svensk rätt tolkas mycket restriktivt, när det gäller vållande till egen personskada (jfr Bengtsson, Om jämkning av skadestånd s. 71 ff). Möjlighet att beröva den skadelidande hans rätt till ersättning för de egna skadorna anses finnas bara när han har

gjort sig skyldig till oaktsamhet eller hänsynslöshet av mycket allvarligt slag; han skall ha visat uppenbar likgiltighet för sitt eget liv

eller sin egen hälsa och/eller handlat på ett sätt som medfört allvarliga risker även för andra. Vårt förslag syftar inte till någon ändring i dessa delar.

Regeln gäller också vid sådan vårdslöshet som består i brott mot säkerhetsföreskrifter. Om t.ex. villkoren för en olycksfallsförsäkring föreskriver användande av hjälm vid färd med motorcykel och den försäkrade blir skadad när han kör motorcykel utan hjälm, kan

paragrafen alltså bli tillämplig. Förutsättningen är dock att den

försäkrade genom att inte använda hjälm (eventuellt i förening med olämpligt körsätt osv.) har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet. Om

försummelsen med hänsyn till omständigheterna vid körningen

framstår som mera ursäktlig, skall full ersättning utgå.

Med detta synsätt får säkerhetsföreskrifter av olika slag inte så stor

självständig betydelse; bedömningen av den försäkrades handlande

skulle i de flesta fall bli densamma redan enligt den allmänna

aktsamhetsregel som kan sägas ligga i lagregeln. I viss mån måste

man dock räkna med att aktsamhetsplikten skärps genom en säkerhetsföreskrift. När bolaget genom en föreskrift i villkoren markerar att det fäster särskild vikt vid ett visst handlingssätt, kan man också begära att den försäkrade iakttar särskild försiktighet i detta hänseende. Detta gäller dock bara när det är fråga om preciserade föreskrifter, som tar sikte på konkreta situationer. Allmänna föreskrifter om att den försäkrade skall ”visa tillbörlig aktsamhet” eller liknande kan inte ha någon sådan skärpande effekt; villkor av den typen torde inte heller förekomma i svensk person-

försäkring.

Vad som nu sagts om säkerhetsföreskrifter gäller också sådana villkorsbestämmelser som innebär att den försäkrade, för att få rätt till ersättning, måste underkasta sig läkarvård m.m. Den som försummar att följa sådana föreskrifter saknar rätt till ersättning bara i den mån han därigenom av grov oaktsamhet har förvärrat den inträffade skadan. - En annan sak är att sådan försummelse ofta

leder till att bolaget inte får tillräckligt underlag för sin prövning av ersättningsanspråket; om så är fallet kan ersättningen ibland sättas

ned på grund av bestämmelsen i 8 3 § förslaget.

kap.

Om en skada har framkallats eller förvärrats genom grov vårdslöshet, betyder det inte att bolaget automatiskt är fritt från ansvar; liksom enligt KFL skall det göras en skälighetsbedömning,

som tar hänsyn till i det enskilda fallet.

omständigheterna Som anges

i allmänmotiveringen, vi från att skall vara

utgår bedömningen

liberal mot den försäkrade; bl.a. är det att relativt stor

ofrånkomligt

hänsyn tas till sociala

försäkringsskyddets betydelse.

Vid sjukförsäkring och förekommer villkor

olycksfallsförsäkring

som gör undantag från ansvarsområdet för skador som beror

alkohol, narkotika m.m. Som anges i

allmänmotiveringen (avsnitt

12.4.2 och 12.4.3), kan sådana villkor inte som

godtas objektiva omfattningsbestämmelser såvitt gäller olycksfallsförsäkring; här får

man i stället tillämpa reglerna i denna om oaktsamt

paragraf

framkallande av försäkringsfall. Eftersom de som

omständigheter

avses med villkoren kan beaktas redan

enligt lagbestämmelsen,

kommer dessa villkor i det närmaste att sakna

självständig betydelse.

Villkoren är inte heller av den arten, den att de kan sägas skärpa

allmänna aktsamhetsplikt som i ligger lagregeln (jfr ovan).

Som framhålls i bör detta

allmänmotiveringen (avsnitt 12.4.2)

stycke bli också när den försäkrade blir

tillämpligt arbetsoförmögen

som följd av ett självmordsförsök, åtminstone när det är om

fråga

sjukförsäkring. Däremot torde man inte kunna räkna med att en skada av denna typ över huvud faller inom en

taget olycksfallsförsäkrings omfattningsområde; det är svårt att beteckna ett sjukdoms-

tillstånd, som är resultatet av ett självmordsförsök, som en

”kropps-

skada som drabbat den försäkrade

ofrivilligt genom plötslig yttre

händelse (olycksfall)”. Men i sjukförsäkring skall bestämmelsen som sagt kunna användas; skador i samband med självmordsförsök får normalt anses vållade av grov oaktsamhet. Det är svårt att ange för hur

generella principer skälighetspröv-

ningen skall göras i dessa fall; klart är dock att i

bedömningen

allmänhet måste vara generös mot den försäkrade. Ofta talar åtminstone humanitära skäl för att en stor del av den avtalade

ersättningen skall utgå. Självfallet påverkas också av bedömningen

vad som gäller för fullbordade det kan erinras om att

självmord; enligt det norska förslaget självmord och skall självmordsförsök

behandlas lika. blir i beroende av omstän-

Bedömningen hög grad

digheterna i det enskilda fallet. Som framhållits vid föregående är det i ofta

paragraf, praktiken

svårt att avgöra om det har varit om ett menat

fråga allvarligt

självmordsförsök, dvs. om den försäkrade verkligen har avsett att beröva sig livet. En fördel med att hänföra till

självmordsförsök

denna paragraf är, att frågan här inte får så

avgörande betydelse;

vanligen framstår den försäkrades handlande i alla händelser som grovt oaktsamt, och skälighetsbedömningen kan bli densam-

ungefär

ma. I andra meningen i första återkommer den som för

stycket regel

uppsåtsfallen finns i 8 § tredje stycket: oaktsamhet kan inte åberopas

I

till 4 10 § 5.89

Specialmotivering kap.

om den försäkrade var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken. även

Regeln gäller naturligtvis

om det är någon annan än den försäkrade som

gör anspråk på

från -

ersättning försäkringen något som dock är ovanligt vid sjukoch olycksfallsförsäkring från från (bortsett dödsfallsersättning olycksfallsförsäkring).

Andra stycket

I förtydligande syfte sägs här vad som redan av

följer lagens

tvingande karaktär: oaktsamhet får inte i andra fall än som

åberopas

anges i första Oaktsamhet kan alltså vid

stycket. aldrig åberopas

livförsäkring, och oaktsamhet som inte är grov saknar för

betydelse

rätten till ersättning från en sjuk- eller

olycksfallsförsäkring.

19.4.10 till 4 10 §

Specialmotivering kap.

l0§ Försäkringsbolaget kan inte åberopa sådana förbehåll som avses i 6 § eller bestämmelserna i 8 eller 9 §, om den försäkrade handlade för att förebygga skada på person eller egendom under sådana omständigheter att handlingen kan anses försvarlig.

Bestämmelsen motsvarar till stor del 19§ andra och 121 §

stycket tredje stycket jämfört med 49 § andra stycket FAL.

I paragrafen hänvisas först till 6 §. Sådana från ansvars-

undantag

området som avses där får inte om den

enligt förslaget åberopas,

försäkrade handlade för att förebygga skada eller

på person egendom och hans handlande med till

hänsyn omständigheterna

framstår som försvarligt. Om t.ex. villkoren för en

olycksfallsförsäkring gör undantag för flygning med sportflygplan och den försäkrade

blir skadad när han utför en brådskande med ett sådant

sjuktransport plan, skall ersättning alltså utgå.

Vidare innebär bestämmelsen att i 8 och 9 §§ om

reglerna

framkallande av försäkringsfall inte får om den försäkrade

åberopas

har handlat i en nödliknande situation. Även den som har förstått att han måste bli skadad genom de han har rätt till

åtgärder vidtog

ersättning från sin sjukförsäkring, om hans handlande framstår som försvarligt. Som exempel kan man tänka sig en person som för att rädda en medvetslös arbetskamrat in i en fabrikslokal där

springer

giftig gas strömmar ut.

Paragrafen gäller inte bara om den försäkrade försöker bistå någon annan, utan även när han handlar för att

skydda sig själv.

Regeln kan här sägas i viss mån samverka med den

räddningsplikt

som i allmänhet åvilar den försäkrade. Den som i rädsla inför en skogsbrand hoppar i en iskall sjö och därvid ådrar

sig lunginflamma-

tion, kan alltså få ersättning från sin även om hans

sjukförsäkring

handlande i och för sig framstår som grovt oaktsamt därför att det

till 4 10§ »SOU 1986:56

- 590 Specialmotivering kap.

fanns mera flyktväg. Likaså kan den som

någon mycket lättillgänglig

blir skadad när han i hårt väder går ut i båt för att bärga sina få om hans handlande framstår som försvar-

fiskeredskap ersättning,

vid en mellan risken för att han skulle bli skadad och

ligt avvägning värdet av redskapen.

I härtill bör det framhållas, att kravet på att handlandet

anslutning

kan anses här inte innebär att den försäkrade inte får ha

försvarligt

handlat oaktsamt. Bortsett från den del av paragrafen som hänvisar till 6 §, är förutsättningen för att 10 § skall vara av intresse att bolaget skulle vara helt eller delvis fritt från ansvar i 8 eller

enligt reglerna

9 §. Och detta förutsätter i sin tur att den försäkrade har ådragit sig skada uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet. är avsedd att vara liberalare mot den försäkrade än den

Regeln

allmänna skadeståndsrättens för handlande i nöd. Detta

undantag

både i om för vilka situationer regeln skall gälla och i

gäller fråga

om kravet på försvarligt handlande. Man kan som exempel

fråga

anta att den försäkrade, i att hindra en brand

syfte uppkommen från

att vidtar åtgärder som han förstår kommer att leda till att

sprida sig,

både han och en annan blir allvarligt rökskadade. Om själv person den försäkrade då mot ett skadeståndskrav från den andre personen invänder att han handlade i nöd, kan hans invändning bli underkänd därför att nödsituation inte

antingen någon tillräckligt trängande

anses ha eller därför att hans handlande trots nödsituatio-

förelegat

nen anses gentemot den andre. Men i ingetdera fallet

oförsvarligt

skall det vara uteslutet att tillerkänna honom ersättning från hans

egen personförsäkring.

har fått en sådan form, att regeln i princip kan

Paragrafen

även av den som har till yrke att bispringa människor i nöd,

åberopas

t.ex. en brandman eller den som arbetar i Man kan

fjällräddningen.

normalt räkna med att har beaktat de särskilda yrkesriskerna

bolaget

vid av i första hand genom höjning av

utformningen försäkringen,

Villkoren kan emellertid också helt undanta skador som

premien.

uppkommer i den försäkrades yrkesutövning, och i så fall kan ingen även om en nödsituation har förelegat. En objektiv

ersättning utgå

av denna skador som

ansvarsbegränsning typ har obetingad giltighet;

inträffar under yrkesutövningen är över huvud taget inte försäkringsfall. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ saknar alltså betydelse, och därför blir inte heller det särskilda i denna paragraf aktuellt.

undantaget

Och som är det inte sådana av

framgått tidigare, begränsningar

risken som avses i 6 §. När det förhållandet mellan å ena sidan denna paragraf och

gäller

å andra sidan 8 och 9 §§ har i framställningen ovan inte använts några med Anledningen är att denna

exempel olycksfallsförsäkring.

konstruktion även här ger upphov till en del speciella

försäkrings

dock bara vid uppsåtligen vållad

frågor. Svårigheter uppkommer

skada; när den försäkrade har ådragit sig skadan genom oaktsamhet,

gäller vad som ovan sagts om sjukförsäkring. Utgångspunkten är att vid olycksfallsförsäkring en skada som den försäkrade ådrar sig frivilligt som nämnt inte är något försäkringsfall.

Försäkringsbolaget behöver alltså inte åberopa bestämmelsen i 8 § första stycket för att bli fritt från ansvar. Följaktligen kan inte heller undantagsregeln i 10§ användas för ändå ålägga bolaget ansvar. Bolaget är alltså som regel fritt från ansvari situationer av den typ som antytts ovan, om den försäkrade avsiktligt har skadat sig själv. Detta gäller när han har försökt bistå någon annan, när han har försökt rädda egendom som tillhör honom och när hans

själv nödläge

har bestått i att han har varit sjuk.

Däremot torde detta inte gälla om den risk den försäkrade sökte

avvärja innebar att ett (ersättningsbart) olycksfall skulle drabba

honom själv, om han inte vidtog någon åtgärd. Som ett dramatiskt exempel kan man tänka sig den som fastnar i en stor maskin och måste hugga av sig ena handen för att inte bli indragen i maskinen

’ och dödad. Om risken för en snar olycksfallsskada varit någotsånär påtaglig, får man i sådana situationer anse den faktiskt inträffade skadan som en följd av den påbörjade eller förestående

olyckshän-

delsen. Det är alltså inte på grund av bestämmelsen i denna

paragraf som bolaget bör bli ansvarigt, utan på grund av själva försäkrings-

åtagandet; det förefaller naturligt att den försäkrade inte kommer i ett sämre läge därför att han försöker en skada som omfattas

avvärja av bolagets åtagande.

19.4.11 till 4 11 §

Specialmotivering kap.

1l§ Vill försäkringsbolaget göra gällande att det i fall som avses i detta kapitel är helt eller delvis fritt från ansvar eller har rätt att såga upp en försäkring, skall bolaget ge försäkringstagaren skriftligt meddelande om detta. Meddelandet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål från det att bolaget fick kännedom om det förhållande som medför att ansvarsfrihet eller uppsägningsrätt kan föreligga.

Meddelande enligt första stycket skall lämnas också till den försäkrade och till den som har fått försäkringen i pant eller är förmånstagare enligt ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, om hans rätt är känd för bolaget. Efter försäkringsfall skall meddelande lämnas till den som är förmånstagare, även om förordnandet inte varit oåterkalleligt.

Försummar bolaget att lämna meddelande enligt första eller andra stycket, får bolaget inte åberopa förhållandet mot den som skulle ha haft meddelandet, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder.

Första stycket

Paragrafen ålägger försäkringsbolaget en skyldighet att ”reklamera” när bolaget upptäcker t.ex. ett brott mot upplysningsplikten.

592 till 4 kap. 11 §

Specialmotivering

Motsvarande bestämmelser finns i FAL i fråga om brott mot

upplysningsplikten (8 §) och i fråga om fareökning (121§ tredje stycket jämfört med 48 §). Bolagets skyldigheter enligt paragrafen

sammanfaller till en del med kraven enligt 2 kap. 4 § förslaget på

information under skaderegleringen.

De bestämmelserna torde ha störst betydelse vid brott

föreslagna

mot upplysningsplikten och vid sådana ändringar av den försäkrades levnadsförhållanden som avses i 7 §. bestämmelser i kapitlet

Övriga

förutsätter för sin tillämpning att det har inträffat ett försäkringsfall, och då är det att bolaget gör sin inställning klar i samband

naturligt

med att framställer Även

försäkringstagaren anspråk på ersättning.

för dessa fall kan dock paragrafen få

underrättelseskyldigheten enligt

Om exempelvis den försäkrade blir invali-

självständig betydelse. diserad som följd av ett olycksfall, innehåller försäkringsvillkoren

ofta att rätten till invaliditetsersättning skall prövas först viss tid efter t.ex. ett år. får i ett sådant fall inte dröja ända till

olyckan, Bolaget

den med att göra invändning t.ex. om att

slutliga skaderegleringen

är fritt från ansvar enligt ett sådant förbehåll som avses i 6 §.

bolaget

i för Om de som ger skäl för invändningen blir kända

omständigheter

redan i samband med att försäkringstagaren anmäler skadan,

bolaget

måste bolaget redan då ge besked om sin inställning. Beskedet skall lämnas utan oskäligt dröjsmål vilket i sak stämmer med motsvarande bestämmelser i FAL. Beskedet behöver alltså inte lämnas genast, utan har rätt till en viss frist innan det behöver

bolaget

ta till om skall vidtas. Det är emellertid inte

ställning några åtgärder

att det första besked som lämnas denna paragraf är

nödvändigt enligt

beslut i behöver t.ex. inte ha tagit

bolagets slutliga frågan; bolaget

till hur stor nedsättning av ersättningen som skall göras.

ställning

Särskilt i om brott mot kan utredningen ofta

fråga upplysningsplikten

ta tid; tider ett halvår eller mera är inte ovanliga när

ganska lång på

det att få fram sjukhusjornaler och liknande. Om utredningen

gäller

av sådan verkar kunna dra ut tiden, bör bolaget vara

anledning på

att ge försäkringstagaren ett kortfattat besked t.ex. om att

skyldigt

har varefter ett mera besked

oriktiga uppgifter upptäckts, preciserat

får lämnas när utredningen framskridit längre. Skulle bolaget bara ge det första beskedet besked inom rimlig tid men sedan inte ge slutligt från det att blivit förlorar bolaget

utredningsmaterialet tillgängligt,

sina möjligheter att åberopa ansvarsfrihet. Fristen för att lämna besked löpa när bolaget får

bolaget börjar

kännedom om det förhållande som medför att bolaget kan vara fritt från ansvar Det krävs alltså eller ha rätt att säga upp försäkringen. faktisk om förhållandet sida; det är inte

kunskap på bolagets

att ”bort inse att förhållandet förelåg. Däremot

tillräckligt bolaget

krävs det i och för sig inte att den tjänsteman som får del av uppgiften också att eventuellt kan vara fritt från

uppmärksammar bolaget

ansvar; risken för förbiseenden här vilar Inte heller

på bolaget.

behöver bolaget ha tillgång till som gör det att

utredning möjligt

bedöma försäkringstagarens förhållande till t.ex. en

subjektiva

oriktig uppgift; det räcker med att bolaget får kännedom om själva

oriktigheten.

Andra

stycket

Som framgår av första stycket skall meddelandet i första hand sändas till försäkringstagaren; han skall alltid ha meddelande om

bolagets invändning, även om hela försäkringsbeloppet på grund av ett

förmånstagarförordnande skall tillfalla någon annan. Om försäkringstagaren är avliden bör meddelandet tillställas dödsboet, bl.a. därför att någon av dödsbodelägarna kan avse att framställa

jämkningsanspråk enligt 6 kap. 7 § förslaget.

Emellertid är det att också andra än

uppenbart försäkringstagaren

kan ha ett befogat intresse av att så snabbt som få kännedom

möjligt om försäkringsbolagets I andra invändningar. paragrafens stycke

anges vilka andra personer som skall ha rätt till meddelande. Bestämmelserna överensstämmer delvis med dem i 5 kap. 4 § andra stycket förslaget om rätt till underrättelse om premiedröjsmål.

Först nämns den försäkrade. Den som är försäkrad en

enligt personförsäkring utan att samtidigt vara försäkringstagare har visserligen i den egenskapen inte någon rätt till från ersättning

försäkringen. Normalt har han emellertid ändå ett påtagligt intresse av vad som händer med den på hans liv tecknade försäkringen; ofta gäller den till förmån för honom själv i av förmånstagare

egenskap

eller för hans

anhöriga.

Härefter nämns panthavare med tillägget ”om hans rätt är känd för

bolaget”. Om bolaget inte känner till pantsättningen, föreligger naturligtvis inte någon underrättelseskyldighet.

Vad gäller förmånstagare, måste man skilja på förhållandena före

och efter det försäkringsfall där förmånstagarförordnandet skall

tillämpas. Den som har fått ett oåterkalleligt förordnande bör visserligen alltid ha rätt till meddelande, förutsatt att oåterkalleligheten är känd för Men i om andra förordnanden skulle

bolaget. fråga

man inte kunna en före

ålägga bolaget underrättelseskyldighet

försäkringsfall utan att komma i konflikt med förbudet i 7 kap. 20 § FRL mot att lämna om till

uppgift förmånstagarförordnande

förmånstagaren. I detta skede framstår förmånstagarens intresse i försäkringen inte heller som tillräckligt starkt för att motivera en rätt till meddelande. -

Efter försäkringsfallet bör däremot alla förmånstagare ha rätt till meddelande.

l 594 till 4 kap. 11 §

Specialmotivering

Tredje stycket

Om försummar sin reklamationsskyldighet blir försäkringsbolaget

konsekvensen att bolaget inte får åberopa invändningen gentemot den som skulle ha haft meddelandet. Om det finns två förmånstagare

till en livförsäkring men bolaget efter ett försäkringsfall av förbise-

ende sänder meddelande bara till den ene, innebär regeln alltså att bolaget måste betala till den som inte fick något meddelande men har kvar sin invändning mot den andre. Och den som inte har fått något meddelande förlorar inte sin rätt genom att bolaget till äventyrs kan

visa att han på annat sätt - t.ex. genom den andre förmånstagaren hade fått kännedom om invändning. Men om t.ex. den

bolagets

försäkrade inte har någon rätt till ersättning från försäkringen,

därför att annan är insatt som förmånstagare, får

exempelvis någon

han inte rätt till därför att

naturligtvis något försäkringsbelopp

bolaget försummar att meddela honom om invändningen.

I konsekvens med hur sådana fall i allmänhet brukar behandlas (jfr 8 § FAL) görs undantag från ansvarsregeln när försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder -— en möjlighet som i första hand blir aktuell vid brott mot

upplysningsplikten. Självfallet skall bolaget ge besked så snart som

även i dessa fall, men det skulle kunna leda till stötande

möjligt

resultat om den som gjort sig skyldig till ett så pass allvarligt beteende skulle få rätt till full på grund av ett förbiseende från

ersättning bolagets sida.

A

till 5 kap. 595

Specialmotivering

19.5 till 5

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Premien och upptar sex paragrafer. Inledande 1 och 2 §§ handlar om tiden för premiebetalning respektive uppsäg-

ning på grund av dröjsmål. Reglerna stämmer här nära överens med

vad som gäller enligt KFL. Reglerna i 3 § om återupplivning saknar förebild i den tidigare lagstiftningen men ansluter relativt nära till

försäkringsbolagens praxis. I 4 § finns bestämmelser om skyldighet

för bolaget att i vissa fall underrätta panthavare m.fl. om ett premiedröjsmål inträffar. Också dessa bestämmelser stämmer åtminstone delvis med nuvarande I 5§ ges regler om när

praxis.

premie skall anses betald, varefter i 6 § finns en särskild bestämmelse

om preskription av rätt till premie. Reglerna i 5 och 6 §§ gäller också för gruppförsäkringar (9 kap.

15 § tredje stycket). I övrigt gäller reglerna i kapitlet inte för vare sig

gruppförsäkring eller ka-försäkring. I stället finns särskilda bestämmelser i 9 kap. 15-18 §§ respektive 10 kap. 7 § andra stycket.

Särskilt vid gruppförsäkring förekommer flera olika former för

premiebetalningen; premien betalas ofta av eller genom någon

annan än försäkringstagaren. Vid individuell försäkring är däremot

- han står för

vanligen försäkringstagaren själv premiebetalare premiekostnaden och han ombesörjer själva inbetalningen. Vid

utformningen av reglerna måste man emellertid även här ta hänsyn till möjligheten att premien i den ena eller andra bemärkelsen skall betalas av någon annan.

Ett sådant fall är när försäkringstagaren har uppdragit t.ex. åt en bank att betala premien från hans konto i banken. Han kan ha en

stående överföring till ett s.k. premiekonto hos försäkringsbolaget

(se vidare nedan) eller han kan ha kommit överens med bolaget om att premieavierna fortlöpande skall skickas till banken i stället för till hans bostadsadress eller liknande. Här riktar sig försäkringsbolagets krav formellt direkt till försäkringstagaren, även om premiekravet sänds till banken. Normalt framstår banken bara som en aviseringsadress, men det kan också hända att banken har ställning som ombud med mer eller mindre långtgående fullmakt att företräda försäkringstagaren.

Annorlunda är situationen när någon annan än försäkringstagaren, vanligen i samband med tecknandet av försäkringen, har åtagit

sig att betala premien och själv slutligt stå för premiekostnaden.

Praktiska exempel är för en anställd som betalas av hans

försäkring

arbetsgivare och försäkring för ett barn som betalas av någon av föräldrarna. I sådana fall riktas bolagets premiekrav inte i första

hand mot försäkringstagaren utan mot premiebetalaren, men konsekvenserna av ett premiedröjsmål drabbar ändå försäkringstagaren;

se vidare nedan vid 1 och 2 §§.

596 till 5 kap. 1 §

Specialmotivering

Parterna träffar ibland ett särskilt avtal om ”premiekonto” eller liknande, som syftar till att fördela försäkringstagarens kostnad för försäkringen jämnt över året. Avtalet innebär som regel att

försäkringstagaren hos sin bank begär en fast överföring, t.ex. så att

banken en gång i månaden från hans lönekonto för över den till

månadspremie omräknade årspremien till bolaget. Kontoavtalet kan

ingås i samband med tecknandet av försäkringen eller senare; systemet används särskilt av personer som har flera försäkringar i

samma bolag.

Ett avtal om premiekonto avspeglas i allmänhet inte i själva

försäkringsavtalet, även om de båda avtalen skulle ingås samtidigt. I

försäkringsavtalet anges i stället att premien skall betalas (vanligen) en gång om året, på den s.k. huvudförfallodagen. Anledningen är att försäkringstagaren kan vilja sluta betala över premiekonto, utan att

för den skull avbryta försäkringen eller ändra betalningsterminerna.

Konstruktionen får betydelse både för frågan om när premien skall anses förfalla till betalning och för bolagets möjligheter att reagera

mot betalningsdröjsmål från den som har premiekonto; se vidare

nedan.

19.5.l till 5 1 §

Specialmotivering kap.

l§ Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en försäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien.

Premien för en senare premieperiod skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien. Om särskilda premieperioder inte har avtalats, skall senare premie för försäkringen betalas inom en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien.

Vad som i andra stycket sägs om betalning av premien för en senare premieperiod gäller också betalning av premien när en tidsbegränsad försäkring förnyas på grund av utebliven uppsägning. Fristerna för premiebetalningen är desamma som enligt 21- 23 §§ KFL: fjorton dagar för första premie och en månad för senare premie och förnyelsepremie. Vi kan till stor del hänvisa till vad som sades om dessa paragrafer i prop. 1979/80:9 s. 130 ff.

Fristerna räknas från det att avsände sitt krav (som

bolaget

naturligtvis skall vara skriftligt). Premien förfaller alltså till betalning på avsedd tid, även om kravet av inte når fram till

någon anledning

försäkringstagaren. En sådan kan accepteras därför att

ordning

bestämmelserna i 2§ och 8 kap. 6§ ger tillfredsställande garantier för att försäkringsskyddet inte upphör utan att försäkringstagaren

har fått ordentliga möjligheter att betala premien.

En skillnad i förhållande till KF L är däremot att det i den nya paragrafen inte sägs uttryckligen till vem premiekravet skall sändas. Anledningen är att, som angetts ovan, det vid personförsäkring förekommer relativt ofta att någon annan än försäkringstagaren har åtagit sig att stå för premiekostnaden. I sådana fall är det enligt förslaget tillräckligt att bolaget sänder kravet till betalaren; det behövs alltså inte någon underrättelse till försäkringstagaren för att premien skall förfalla till betalning (jfr den motsatta ordningen enligt 2 §). Men självfallet kan ett krav till någon annan ån försäkringstagaren inte ha den effekten, om inte försäkringstagaren har begärt att kravet skall sändas till denne.

Första stycket

Liksom KFL öppnar den föreslagna en

personförsäkringslagen möjlighet för försäkringsbolaget att i viss utsträckning använda

kontantklausuler, dvs. att göra betalningen av första premien till ett villkor för att bolagets ansvar skall inträda. Den möjligheten har behandlats närmare vid 3 kap. 2 §.

Andra stycket

Försäkringsbolaget har genomgående rätt att få premien betald i förskott; med de undantag som ligger i uppsägningsfristerna behöver

bolagen inte meddela försäkring på kredit. Såvitt angår senare

premier är rätten att kräva förskottsbetalning dock begränsad på det

viset, att premien inte behöver betalas förrän på den nya premieperiodens första dag. Detta gäller även om bolaget har aviserat premien mer än en månad före denna dag. Ett försäkringsbolag får alltså inte - i tanke att vid behov hinna

genomföra ett uppsägningsförfarande

före den nya periodens början - två månader före den nya perioden sända ut krav med en månads betalningsfrist.

Det bör emellertid observeras att förslaget inte innehåller några regler om hur långa premieperioderna skall vara. Vid individuell försäkring brukar premien som regel betalas en eller ibland två gånger per år, men det finns inte något hinder mot kortare eller

längre perioder; vid vissa typer av försäkring, även långvariga, är det

i praktiken inte ovanligt att hela premien betalas i samband med att

försäkringen tecknas. När försäkringstagaren har premiekonto av den typ som har

berörts ovan, ersätter kontoavtalets bestämmelser både lagens bestämmelse om betalning på periodens första dag och vad som har bestämts i försäkringsavtalet. Premien förfaller alltså till betalning först i den takt som anges i kontoavtalet. Detta gäller dock allmänt bara så länge kontoavtalets bestämmelser är till försäkringstagarens förmån; naturligtvis får kontoavtalet lika litet som själva försäkringsavtalet ges ett innehåll som strider mot den tvingande lagstiftningen. Det är t.ex. inte tillåtet att lägga ett kontoavtal så, att

upp

598 till 5 kap. I § SOU 1986256

Specialmotivering

under ett år successivt betalar in premien för nästa

försäkringstagaren

år. Om kontoavtalet innebär att årspremien skall betalas med en tolftedel blir regeln i styckets andra mening över huvud per månad, en premie som avser högst en månad förfaller till taget inte aktuell; på periodens första dag utan avisering. Emellertid före-

betalning

bara tio månader kommer det också att årspremien delas upp på

exempelvis en sommarmånad och julmånaden görs till betalningsfria

månader. I sådana fall avser varje delbetalning något mer än en månad, och blir då om kontoavtalets betalningsterminer är att

frågan anse som premieperioder i lagens mening.

vår mening talar både formella och sakliga skäl för att det

Enligt

bör vara tillräckligt att bolaget vid kontobetalning av

genomgående

denna ett krav på hela premien inför den i försäkringstyp skickar

avtalet angivna förfallodagen.

Kontoavtalet innebär här ett avsteg till försäkringstagarens fördel från vad som i förening med lagen;

gäller enligt försäkringsavtalet

han får genom kontoavtalet rätt att - visserligen mot ett visst tillägg - betala delar av senare än som annars bort ske. Denna

premien

innebörd av kontoavtalet framträder särskilt tydligt när en försäkgår över till premiekonto först efter ett par års vanlig

ringstagare

I sak skiljer sig situationen inte mycket från den, då

premiebetalning.

försäkringstagaren betalar hela årspremien med pengar som han har lånat i bank och som han sedan betalar tillbaka genom amortering månadsvis. Inte heller torde försäkringstagaren i allmänhet ha något behov av information i detta läge, eftersom betalningen i de allra flesta fall görs genom fasta banköverföringar, som han på annat sätt har lätt att hålla reda på. Den tvingande regeln i 1 § bör därför inte på denna typ av sidoavtal, så länge inte syftet med lagens

tillämpas kommer i fara. Vid uppsägning på grund av dröjsmål med regler

är försäkringstagaren i alla händelser skyddad av bestäm-

premien

melserna i 2 och 3 §§.

En annan sak vore, om t.ex. hela premien för en långvarig försäkring enligt skulle betalas i en post i samband med tecknandet men försäkringsavtalet samtidigt upprättade något som man kallade kontoavtal och som parterna innebar att premien i stället - utan avisering - skulle betalas en gång om året. I en sådan situation skulle en domstol säkerligen inte tveka att tillämpa de vanliga reglerna i denna paragraf.

I sista mening ges den särskilda regeln om betalning av

styckets

senare premie för sådan försäkring som inte har bestämda premie- (jfr avsnitt 13.1 ovan). Vid sådan försäkring skickar bolaget

perioder

normalt inte några krav i vanlig bemärkelse. I stället får försäkringstagaren en eller ett par gånger om året en uppgift om hur stort hans tillgodohavande på försäkringen är och vilka ramar som gäller om han vill göra en inbetalning. Ett sådant meddelande gäller inte som

krav i paragrafens mening, och underlåtenhet från försäkringstaga-

rens sida att betala premie leder inte till att bolaget får säga upp försäkringen.

Först om försäkringstagarens tillgodohavande hotar att sjunka

under den nivå som behövs för att det avtalade skall kunna

skyddet upprätthållas, ställer bolaget krav i vanlig mening; försäkringstaga-

ren får besked om att försäkringen kommer att upphöra, om han inte betalar ett visst minsta belopp. Även ett sådant meddelande måste innehålla en betalningsfrist om minst en månad och följas av en

2 §. Detta också om -

uppsägning enligt gäller tillgodohavandet på

grund av ett förbiseende från bolagets sida - redan har tillåtits bli så litet att det inte räcker till att betala skyddet för en månad. För att en uppmaning till premiebetalning skall kunna räknas som ett krav som - vid utebliven -

betalning ger bolaget rätt att säga upp försäkringen, måste uppmaningen alltså innehålla ett bestämt krav på ett visst angivet minsta belopp. Men naturligtvis finns det inte något hinder mot att bolaget samtidigt anger vilka högre belopp försäkringstagaren kan betala och effekterna av en sådan betalning.

Tredje stycket

Som framgått tidigare bör tidsbegränsade försäkringar, som är avsedda för regelbunden förnyelse, så långt som möjligt följa samma regler som försäkringar med lång avtalstid. I enlighet härmed

bestäms genom detta stycke att förnyelsepremie skall betalas inom en månad från krav, trots att det formellt är fråga om första premien

enligt ett nytt försäkringsavtal.

Regeln gäller bara sådan försäkring som är underkastad automatisk förnyelse, dvs. som förnyas om ingen av parterna säger upp den före avtalstidens slut. Detta betyder dock inte att regelns tillämp-

ningsområde är begränsat till de förnyelsesituationer som anges i

3 kap. 8 § förslaget. Bestämmelsen gäller också när förnyelsen följer

bara av villkoren för den första försäkringen. Däremot gäller de

vanliga reglerna om första premie i första stycket när en försäkring

kan förnyas bara genom särskild överenskommelse mellan parterna.

Och självfallet medför inte den omständigheten att försäkringstaga-

ren eventuellt har en optionsrätt, att försäkringen är underkastad

automatisk förnyelse.

19.5.2Specialmotivering till 5 kap. 2 §

2 § Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren närmare föreskriver. Uppsägningen skall sändas till försäkringstagaren.

Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter den dag då den avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Uppsägningen skall innehålla uppgift

om detta och om möjligheten att få försäkringen återupplivad enligt 3 §. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.

Om försäkringstagaren inte har kunnat betala premien inom den i andra stycket angivna fristen därför att han har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Första och andra styckena

Styckena motsvarar, tillsammans med 8 kap. 6 §, första och andra styckena i 25 § KFL. De nu föreslagna reglerna avviker i en del närmast tekniska avseenden från KFL:s bestämmelser, men huvudprincipen är densamma: för att bli fritt från ansvar vid

premiedröjsmål, måste försäkringsbolaget ge försäkringstagaren en uppsägning med fjorton dagars uppsägningstid. oavsett om det är Reglerna gäller

första premie, senare premie eller som inte beta-

förnyelsepremie

las.

Om det är fråga om första premien och

bolaget har satt upp en s.k. kontantklausul, behövs dock inte någon uppsägning; bolaget är fritt från ansvar till dess premien betalas. Även i sådana situationer är det

visserligen naturligt att bolaget påminner försäkringstagaren om

premien och eventuellt också om det drar ut

säger upp avtalet på tiden, men för sådana meddelanden från inte de krav

bolaget gäller som anges i paragrafen.

Bolaget får reagera med en uppsägning, om premien inte betalas i rätt tid”. Vad som är rätt tid framgår av i 1 § om när olika

reglerna

premier skall betalas. Om det t.ex. gäller för en senare

premie premieperiod (1 § andra stycket) kan uppsägning alltså komma i

fråga tidigast på den nya periodens andra dag, och då som regel bara under förutsättning att det har gått minst en månad sedan försäkringsbolaget avsände krav på premien. Dessutom kan

förfallodagen

naturligtvis flyttas fram genom att villkoren en

medger längre

betalningsfrist eller genom att bolaget i det enskilda fallet har beviljat

anstånd med betalningen.

När det gäller försäkringar med månadsbetalning över premiekon-

to av den typ som har beskrivits ovan, är det däremot tillräckligt att den nya periodens första dag har passerats utan att har

premien

betalats. Vid mera blygsamma kan det dock vara att

belopp rimligt

bolaget inte omedelbart tillgriper av utan i

uppsägning försäkringen

stället ger försäkringstagaren en särskilt om det kan

påminnelse,

antas bero på ett rent förbiseende att betalning inte gjorts i tid. Men i princip kan uppsägningen i dessa fall bli det första meddelandet från bolaget (bortsett från det krav som skall sändas ut inför försäkringens

huvudförfallodag).

kap.

Vidare innehåller kontoavtalen regelmässigt regler, som ger bolaget rätt att säga upp kontoavtalet vid dröjsmål; hela den återstående delen av årspremien förfaller alltså till betalning. Om

försäkringstagaren vill rädda försäkringen genom betalning under

uppsägningstiden, räcker det därför ofta inte med att han betalar det delbelopp som har försenats.

Över huvud taget gäller dröjsmålsreglerna i så snart

princip

försäkringstagaren inte har betalat hela det belopp han varit

skyldig

att erlägga. Lika litet som enligt KFL har någon allmän

bolaget skyldighet att godta delbetalningar och på det ena eller andra sättet

anpassa försäkringen till den betalning som gjorts (jfr prop.

1979/80:9 s. kan alltså - med nuvarande

134). Bolaget i enlighet praxis - sända tillbaka det erlagda beloppet till försäkringstagaren

och anse hela obetald (och försäkringen alltså

premien uppsägbar).

I varje fall om det hela verkar vara ett missförstånd från försäkringstagarens sida, kan man dock vänta sig att bolaget gör

försäkringstagaren uppmärksam på bristen och ger honom möjlighet

att betala mellanskillnaden, innan någon annan åtgärd vidtas. Om bristen avser bara en obetydlig del av den aktuella torde för

premien, övrigt allmänna principer om hävning på grund av kontraktsbrott

att utan vidare. innebära, bolaget inte kan säga upp försäkringen

Om bristen beror på att försäkringstagaren har betalningssvårighe-

ter, kan en oftast nås om bara parterna får kontakt

rimlig lösning

med varandra; bolaget kan bevilja anstånd med premien under någon tid eller ändra försäkringen på sådant sätt att premien blir

mera överkomlig för försäkringstagaren. Särskilt när det gäller större

livförsäkringar är det naturligt för försäkringsbolagen att vara

verksamma på detta vis för att om möjligt kunna behålla

försäkring-

en.

Försäkringstagaren är bolagets motpart i försäkringsavtalet, och

uppsägningen skall därför skickas till honom, även om krav enligt 1 § har sänts till någon annan som har åtagit sig att stå för

premiebetalningen (t.ex. försäkringstagarens arbetsgivare). Naturligtvis är det

ofta lämpligt att även betalaren får en om men

påminnelse premien,

det är meddelandet till som är för om

försäkringstagaren avgörande

bolaget skall kunna bli fritt från ansvar.

Annorlunda ställer sig saken när det har avtalats att premiekravcn enligt 1 § skall sändas till någon som kan betecknas som försäkringstagarens syssloman, t.ex. en bank som har åtagit sig att sköta om premiebetalningen. Om inte avtalet mer eller mindre uttryckligt anger att andra meddelanden om försäkringen än krav enligt 1 § skall sändas till försäkringstagaren får denne antas

personligen, ha gett

banken fullmakt att ta emot meddelanden som

samtliga angår

premien, alltså även en av bankens

uppsägning på grund dröjsmål;

Specialmotivering kap.

att underrätta försäkringstagaren är en fråga mellan skyldighet dem. kan om försäkringstagaren har Speciella problem uppkomma lämnat adress till bolaget eller försummat att anmäla felaktig I samband med premiekrav enligt 1 § bör det adressändring. visserligen som regel inte uppstå några problem från lagstiftningens Premien förfaller till betalning fjorton dagar respektive en synpunkt. månad efter det att kravet avsändes, även om detta inte kommer Om inte betalas - vilket är fram till försäkringstagaren. premien naturligt om försäkringstagaren inte får del av kravet - har bolaget

alltså rätt att säga upp försäkringen enligt 2 §. Men om försändelsen med kravet enligt 1 § har kommit tillbaka till exempelvis med uppgift om att försäkringstagaren är okänd bolaget på den angivna adressen, kan man fråga sig om bolaget skall kunna med verkan sända även uppsägningen till den adressen. Regeln giltig i 8 kap. 6 § är oftast inte tillämplig, och även om så är fallet hjälper det försäkringstagaren bara under högst tre månader. här - delvis samma som Olika hänsyn gör sig gällande synpunkter ligger bakom utformningen av regeln i 8 kap. 6 §. Å ena sidan kan man inte att annat än i mycket extrema fall godta försäkringsbolaget skulle under kanske tid sakna möjlighet att säga upp en lång försäkring trots att någon premie inte betalades; självklart skall inte kunna skaffa sig gratis försäkring genom att försäkringstagaren göra för meddelanden från bolaget. Å andra sidan kan sig oåtkomlig man tänka fall där är helt utan skuld både till sig försäkringstagaren att inte kan nå honom och till att premien inte betalas och där bolaget det därför skulle vara oskäligt att hans skydd upphörde; det är t.ex. lika att bolaget inte kan åberopa dröjsmål med premiebesjälvklart om anledningen är ett misstag från bolagets sida. talningen, Situationer av detta slag förekommer emellertid ytterst sällan. Vidare kan förhållandena i det enskilda fallet variera starkt. Vi har därför inte funnit anledning att föreslå särskilda regler i ämnet; kan alltså med formell verkan sända uppsägningen till bolaget senast uppgivna adress. Man bör dock kunna försäkringstagarens vänta sig att ett försäkringsbolag som får veta att försäkringstagaren inte kan nås på den uppgivna adressen åtminstone gör rimliga för att söka rätt på honom innan en uppsägning ansträngningar skickas till den ursprungliga adressen. - - att KFL utgår i enlighet med praxis på det området från skall upphöra helt när uppsägningstiden har löpt ut. Vid försäkringen livförsäkring är det emellertid vanligt att försäkringen enligt villkoren eller kan fortsätta att gälla med nedsatt ansvarighet grunderna under eller kortare tid sedan premiebetalningen avbrutits; se längre närmare i (avsnitt 13.2). För att erinra om allmänmotiveringen denna talas i den personförsäkringslagen även möjlighet föreslagna

om uppsägning för begränsning av bolagets ansvar. Om försäkringen

har ett tekniskt värde men av någon anledning ändå skall upphöra omedelbart efter skall det i stället göras en

uppsägningstiden, avräkning mellan parterna enligt 3 kap. 6 § förslaget. Försäkringstagaren kan hindra att bolagets uppsägning får verkan

genom att betala premien under uppsägningsfristen. Om han inte

utnyttjar den möjligheten, har han som regel den för personförsäkring speciella rätten att i stället begära återupplivning av försäkringen (se vidare vid 3 §). Båda dessa möjligheter skall försäkringsbolaget

underrätta försäkringstagaren om i uppsägningen. Och till skillnad från vad som gäller enligt KFL föreslås det här att dessa uppgifter

skall vara en förutsättning för uppsägningens giltighet. För den ståndpunkten talar vår mening både uppgifternas betydelse för enligt

försäkringstagaren och det förhållandet att det är lätt för bolaget att lämna dem. - En viss motsvarighet till regeln förekommer i 12 kap.

44 § jordabalken.

Dessutom skall bolaget enligt 2 kap. 4§ informera försäkringstagaren om hur han kan få bolagets beslut omprövat; normalt torde det i detta skede dock räcka med en uppmaning till försäkringstagaren att ta kontakt med bolaget om han anser att uppsägningen är oriktig. På grund av bestämmelserna i 8 kap. 8 § måste bolaget - för att få talefristen enligt den paragrafen att börja löpa - också underrätta honom om skälen för uppsägningen. En underlåtenhet att lämna information enligt dessa lagrum medför dock inte att uppsägningen blir ogiltig; se vidare vid 8 kap. 8 §.

Tredje stycket

Stycket motsvarar till sitt huvudsakliga innehåll 25 § tredje stycket KFL; den som på grund av plötslig sjukdom eller annat allvarligt

hinder inte kan betala premien i tid, får ett utsträckt skydd av försäkringen under högst tre månader. Den bestämmelse vi föreslår

är dock från försäkringstagarsynpunkt något förmånligare än KFL:s

regel.

Medan KFL:s regel kan tillämpas bara om hindret uppträder före den ordinarie förfallodagen, skall den regel vi föreslår gälla också om hindret uppkommer under uppsägningstiden. Även den som drabbas av plötslig sjukdom eller liknande bör ha rätt till två ordentliga chanser att betala premien. Tillgång till en så långt som möjligt garanterad betalningsfrist efter uppsägning framstår som en förut-

sättning för att reglerna i övrigt skall vara godtagbara från konsu-

_ mentskyddssynpunkt; det kan erinras om att kravet enligt 1 § ibland kan skickas till annan än och att den

någon försäkringstagaren själv ordinarie betalningsfristen löper ut även om premiekravet inte alls

kommer fram.

I KFL anges vidare att skall betalas ”omedelbart” när

premien

hindret faller bort. I motiven sägs dock också att man inte kan

begära

att den som varit intagen på sjukhus skall betala premien första dagen han är hemma igen (prop. 1979/80:9 s. 137). Vi föreslår den

utvidgningen av skyddet enligt lagtexten att betalningen måste göras

inom en vecka från det att hindret har fallit bort. En fast tidsgräns om en vecka efter det att hindret fallit bort bör också underlätta den

praktiska tillämpningen av regeln.

En av huvudprinciperna för lagförslaget är att ansvaret och rätten till premie skall följas åt (se avsnitt 11.8.5 ovan). I enlighet härmed har bolaget rätt till premie för tid som bolaget är ansvarigt enligt denna bestämmelse. Den ståndpunkten skulle visserligen teoretiskt

kunna ge upphov till en del besvärliga frågor, om det gäller en

skyldighet för den som blir plötsligt sjuk att vara försäkrad mot sin vil ja osv. Emellertid blir frågan om bestämmelsen har varit tillämplig i praktiken aktuell bara när ett försäkringsfall har inträffat under

tiden för det utsträckta skyddet och försäkringstagaren begär

ersättning för detta. Och i denna situation är det fullt rimligt att

bolaget också kan göra sitt premiekrav gällande.

19.5 .3 till 5 3 §

Specialmotivering kap.

3§ Om en uppsägning enligt 2§ har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, återupplivas försäkringen till sin tidigare omfattning om utestående premiebelopp betalas inom sex månader från utgången av den frist som anges i 2§ andra stycket.

En försäkring, som har ändrats till premiefri försäkring (fribrev) utan att en uppsägning enligt 2§ dessförinnan har fått verkan, återupplivas till sin tidigare omfattning, om försäkringstagaren inom sex månader från den dag då bolaget avsände ett meddelande om fribrevet till honom betalar det premiebelopp som skulle ha betalats om försäkringen inte hade ändrats. Meddelandet skall innehålla uppgift om rätten att få försäkringen återupplivad.

Återupplivas försäkringen, ansvarar bolaget från och med dagen efter den då premiebeloppet betalas.

Paragrafen handlar om försäkringstagarens möjligheter att återvinna sitt försäkringsskydd sedan han av någon anledning har upphört med

Första handlar om det fallet att försäk-

premiebetalningen. stycket

ringstagaren helt enkelt har underlåtit att betala en förfallen premie,

varefter försäkringsbolaget har sagt upp försäkringen. Andra stycket

tar sikte på situationen när en försäkringstagare har begärt att få försäkringen ändrad till fribrev men sedan ångrar sig och vill ha

- Ämnet har behandlats i

tillbaka det fullständiga skyddet. allmänmotiveringen (avsnitt 13.3), där också nuvarande villkors-

praxis har beskrivits.

av detta kan alltid leda till ett visst moturval, dvs. att

Regler slag

möjligheterna utnyttjas främst av sådana försäkrade vilkas hälsa har försämrats. Detta är emellertid en effekt som får accepteras med hänsyn till de starka skäl som i övrigt talar för regeln.

sou 1986:56 . till 5 605 Specialmotivering kap. 3 §

Reglernas direkta tillämpningsområde är till de fall som begränsat nu har beskrivits, fast de också bör kunna tillämpas i analogt någon närliggande situation (se vid andra stycket Däremot får nedan). bestämmelserna bara begränsad räckvidd om försäkringstagaren dessutom, efter det att fribrev har utfärdats eller en uppsägning på grund av premiedröjsmål har fått verkan, har av begärt återköp försäkringen. I sådana fall kan denna återupplivning enligt paragraf bara avse den riskdel som återstår av rätten till försäkringen; återupplivning sammanfaller här delvis, men inte helt, med rätten 3 9§ till fortsatt enligt kap riskförsäkring. Paragrafen ger alltså inte försäkringstagaren rätt att betala tillbaka någon återköpsvärdet och få försäkringen som en återupprättad sparförsäkring. Skälen för denna begränsning är flera. Det är att det viktigaste bara är i fråga om som det framstår som riskskyddet tillräckligt angeläget från social med en sitt synpunkt tvingande lagregel; sparande kan alltid Vidare försäkringstagaren placera någonstans. skulle en lagreglering i denna del en del erbjuda praktiska svårigheo ter, bl.a. därför att det måste till en om ränta uppgörelse på återköpsbeloppet mellan parterna innan kan återupplivning äga rum. Till detta kommer att saken torde ha liten praktisk betydelse dels därför att situationer av detta sällan förekommer, dels slag därför att bolagen nästan är beredda att försäkundantagslöst gå till mötes om bara m.m. kan lösas. ringstagaren räntefrågan Frågorna om med i 3 9§ skall samspelet reglerna kap. förslaget beröras närmare vid andra stycket.

Första stycket

Bestämmelserna ger försäkringstagaren en chans att ”rädda” sin försäkring trots att han har försuttit de frister för premiebetalningen som anges i 1 och 2 §§. Genom att betala den utestående premien inom en frist av sex månader får han att i försäkringen på nytt gälla sin tidigare omfattning. Som framgår av den står till föreslagna lagtexten, möjligheten återupplivning inte öppen när det är den första för premien försäkringen som inte har betalats. Sådan tidsbegränsad försäkring som fortlöpande förnyas skall emellertid här, liksom enligt 1§, behandlas på samma sätt som vi anser att det långvarig försäkring; förnyade avtalet avser samma som det försäkring ursprungliga avtalet. Undantaget för första gäller därför bara den allra premie första premien för en Om tidsbegränsad försäkring. bolaget säger upp försäkringen på grund av dröjsmål med en förnyelsepremie, har försäkringstagaren alltså rätt till avsnitt 19.1.2 återupplivning (jfr ovan). Fristen för att vid av begära återupplivning börjar löpa utgången

till 5 3 §

606 Specialmotivering kap.

dvs. fjorton dagar efter det att den frist som anges i 2 § andra stycket, har avsänt sin med av dröjsmålet. Det

bolaget uppsägning anledning

bör särskilt observeras att fristen för återupplivning inte skjuts fram av att den försäkrade t.ex. blir plötsligt sjuk och därför själva inte får omedelbar verkan (2 § tredje stycket). Redan

uppsägningen

till innebär också i detta fall ett

möjligheten återupplivning ju

för och det framstår som

väsentligt skydd försäkringstagaren, att regleringen genom att beräkna återupplivonödigt komplicera

- Inte heller

ningsfristen med utgångspunkt i 2§ tredje stycket.

fristen av att den s.k. trappan avsnitt 13.2 ovan);

påverkas gäller (se

trots att normalt är ett helt år, fristen för

avtrappningstiden löper

återupplivning ut efter sex månader. När skall betala hela

återupplivning begärs, försäkringstagaren

den utestående dvs. både det som lämnades

premien, premiebelopp

obetalt när försäkringen sades upp och de eventuella ytterligare som har förfallit till betalning

premiebelopp enligt försäkringsavtalet

därefter. Den som sedan skall parterna har avräkning göras mellan -

beskrivits i specialmotiveringen till 3 kap. 6§ (avsnitt 19.3.6).

vad förut framhållits 13.3), får bolaget i och för sig

Enligt (avsnitt

också kräva ränta men betalning av räntan får inte göras

på premien,

till en förutsättning för återupplivningen.

Andra stycket

Som framhålls i allmänmotiveringen kan det vara en slump om en fribrev eller bara låter bli att betala

försäkringstagare begär

för sin till återupplivning bör

premierna försäkring. Möjligheten

därför vara densamma. Sexmånadsfristen räknas här från den då avsände

dag bolaget

meddelande om fribrevet till Meddelandet skall

försäkringstagaren.

innehålla om till (jfr 2§ andra

uppgift möjligheten återupplivning

och 3 9 § andra stycket). Någon sanktion för det fall att

stycket kap.

inte lämnas föreslår vi dock inte.

uppgift

Bestämmelsen är formellt bara när försäkringen har

tillämplig

ändrats till fribrev. Den bör emellertid kunna tillämpas analogt i den snarlika situationen att försäkringstagaren begär en inte så långtgående av skall fortsätta

minskning försäkringen; premiebetalningen

men med Också här bör den som

lägre belopp. försäkringstagare

inom sex månader ha rätt att få tillbaka det ursprungliga

ångrar sig skyddet.

Som har bestämmelserna i denna paragraf nära

tidigare nämnts,

samband med dem i 3 9 § om rätt till fortsatt riskförsäk-

sakligt kap.

efter Vissa uppstår om en försäk-

ring återköp. samordningsfrågor

vill använda av flera av de möjligheter som står till

ringstagare sig

buds.

sou 193555 Specialmotivering till 5 3 § 607

kap.

En försäkringstagare, som har fått fribrev eller som av

på grund dröjsmål med premiebetalningen har fått sin att försäkring uppsagd

gälla med begränsat ansvar, kan vända sig till bolaget och

begära

återköp av försäkringen. Om han sedan och vill ha hela

ångrar sig

eller delar av sitt skydd tillbaka, innebär i 3

reglerna kap. 9 § och

5 kap. 3 § tillsammans att han vid har rätt att vrida

varje tidpunkt

klockan sex månader tillbaka i tiden. Förutsatt att han betalar den premie som behövs, skall han alltså kunna få tillbaka det försäkringsskydd han hade sex månader tidigare.

Som framgått tar bestämmelserna dock bara sikte det

tidigare på riskskydd försäkringen innebär; om försäkringstagaren vill ha

tillbaka en spardel som han har avstått från, måste han träffa en särskild överenskommelse med om detta. Däremot

bolaget ger

naturligtvis bestämmelserna i 3 kap. 9 § honom även i de nu aktuella situationerna tillgång till den motsatta av

ändringen försäkringen,

dvs. att avveckla spardelen och behålla riskdelen.

Antag t.ex. att en försäkringstagare begär fribrev den 1 januari ett år. Fristen enligt 5 kap. 3 §går då ut den 1 juli. Den 1 mars samma år återköper bolaget på hans begäran försäkringen. Fristen enligt 3 kap. 9 § går ut den 1 september. Efter någon tid vill försäkringstagaren ha tillbaka sitt skydd. De föreslagna reglerna innebär då följande.

Under tiden 1 januari-l

mars (dvs. före återköpet) har han enligt 5 kap. 3§ rätt att återuppliva försäkringen till dess ursprungliga omfattning, om han betalar den premie som skulle ha erlagts för tiden efter den 1 januari. Han kan också

utnyttja möjligheten enligt 3 kap. 9 § att förvandla försäkringen till en ren riskförsäkring, baserad på försäkringens värde omedelbart innan fribrevet utfärdades. Man

får då se saken så, att försäkringen först återupplivas och därefter förvandlas till en riskförsäkring.

Under

tiden 1 mars-1 juli har han rätt enligt 5 kap. 3§ att återuppliva riskdelen till denna hade omedelbart innan fribrevet

den omfattning utfärdades, om han betalar den riskpremie som skulle ha erlagts för tiden efter den 1 januari. Resultatet blir alltså detsamma som om han den 1 januari i stället hade begärt återköp och fortsatt riskförsäkring enligt 3 kap. 9 §.

Under tiden 1 juli-l september, slutligen, kan han få fortsatt riskförsäkring enligt 3 kap. 9§ med utgångspunkt från försäkringens fribrevsvärde. Fribrevsvärdet torde för övrigt böra bli avgörande även om fribrev ännu inte har utfärdats utan försäkringen

gäller med ett sjunkande ansvar enligt den s.k. trappan; den del av försäkringsbeloppet enligt avtrappningsregeln som överstiger fribrevsvärdet

motsvaras inte av något egentligt tekniskt värde för den enskilda försäkringen.

Tredje stycket

Återupplivning föreslås gälla fr.o.m. dagen efter den då den utestående premien betalas, vilket stämmer med vad vi föreslår i fråga om det vanliga ansvarsinträdet 3 2 §. är vald

enligt kap. Regeln

för att frågan om den exakta för inte skall få

tidpunkten betalningen

betydelse alltför ofta, och man torde kunna från att ett

utgå

608 till 5 §

Specialmotivering kap. 4

inte skulle vägra ansvar för ett försäkringsfall som

försäkringsbolag inträffat samma som betalningen gjordes, om det verkligen var dag klarlagt att betalningen hade gjorts före försäkringsfallet. (Angåen-

de när betalning skall anses ha skett, se vid 5 §.) Det bör observeras att det inte krävs något godkännande från eller över huvud någon kontakt mellan parterna för att

bolaget taget

skall kunna ske. Försäkringstagaren kan utan vidare

återupplivning

betala med den eller på annat sätt. Skulle

ursprungliga premieavin

av anse att återupplivning inte kan ske -

bolaget någon anledning

kommer kanske för sent - får bolaget ta kontakt med

betalningen

och höra efter om han i stället vill teckna en ny

försäkringstagaren

bestämmelse motsvarande 26 § KFL behövs inte i

försäkring; någon

denna lag.

19.5.4 till 5 kap. 4 §

Specialmotivering

4§ Om det har begärts, skall försäkringsbolaget sända meddelande enligt 2 § också till den försäkrade och till den som har fått försäkringen i pant eller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Förär förmånstagare enligt summar bolaget att sända meddelande till någon sådan person, får bolaget inte mot honom åberopa att premien inte har betalats. Som i 13.4) kan särskilt vid

anges allmänmotiveringen (avsnitt

även andra än själv ha sådant

livförsäkring försäkringstagaren

intresse i en att de har ett intresse av att få

försäkring, berättigat

kännedom om att håller på att upphöra på grund

försäkringsskyddet

av bristande I denna om

premiebetalning. paragraf ges bestämmelser

för att underrätta vissa sådana personer.

skyldighet bolaget

dock bara om

Underrättelseskyldigheten gäller genomgående

har I första hand kan man naturligtvis räkna underrättelse begärts. med att kommer från den som skall ha underrättelsen, men

begäran

-

den kan också komma från försäkringstagaren. Försäkringsbola-

ett bevis om detta, alltså get bör ge den som gör framställningen form av bekräftelse att underrättelse vid behov kommer att

någon på

lämnas. Det bör framhållas att inte hindrar bolaget från att ta ut

förslaget

en för denna service. Däremot blir det inte möjligt för

rimlig avgift

bolaget att, som ibland förekommer nu, kräva att den som begär att han skall hållas underrättad också dröjsmål betala åtar sig att vid i ofta har han dock anledning att

premien försäkringstagarens ställe;

göra detta i eget intresse. De som kan få rätt till underrättelse är den försäkrade (vid

främmande liv), panthavare och förmånstagare enligt försäkring på

ett förordnande. om underrättelser till den

oåterkalleligt Frågan

försäkrade kan vålla vissa om han är omyndig. Om en

svårigheter,

ett barns bör den andre försäkring på liv ägs av den ene föräldern, föräldern ha rätt att få underrättelse om eventuella premiedröjsmâl,

till 5 5 § 609

Specialmotivering kap.

om han är förmyndare eller vårdnadshavare för barnet.

I lagtexten sägs att panthavare osv. skall ha ett meddelande

enligt

2 §”. Meddelandet skall alltså innehålla de uppgifter som 2 §

enligt

skall finnas i uppsägningen till Däremot är det

försäkringstagaren.

naturligtvis inte nödvändigt att meddelandet är en exakt av

kopia

uppsägningen; tvärtom får man räkna med att vill kunna

bolaget

lämna också andra i meddelandet, som har

uppgifter uppgifter

betydelse bara för den som får underrättelsen.

Hänvisningen till 2 § innebär också att underrättelsen skall avsändas samtidigt med Om avsändandet

uppsägningen. försenas,

får bolaget i underrättelsen sätta ut en särskild för

fjortondagarsfrist

betalningen; syftet med bestämmelsen är ju att en

exempelvis

panthavare skall kunna hindra att försäkringen att

upphör genom

t.ex. själv betala premien. Skulle ett försäkringsfall inträffa innan denna särskilda frist har gått till ända, men efter det att

uppsägningen

enligt 2 § andra stycket har fått verkan mot är

försäkringstagaren, bolaget ansvarigt mot panthavaren men inte mot försäkringstagaren

eller annan som skulle vara till Fristen

berättigad försäkringsbelopp.

räknas från det att avsände underrättelsen, och de särskilda

bolaget reglerna i 2 § tredje stycket och 8 kap. 6 § blir inte tillämpliga därför

att panthavaren blir plötsligt sjuk eller liknande eller försändelsen av någon anledning inte kommer fram.

Som nyss nämndes, medför en eventuell försummelse att sända underrättelse denna inte att

enligt paragraf försäkringstagaren själv

kan kräva från kan

ersättning försäkringen. Försäkringstagaren

alltså ha sämre rätt än osv. Däremot kan

panthavaren panthavaren

inte ha sämre rätt i detta avseende än Om

försäkringstagaren. försäkringen trots uppsägningen fortsätter att gälla på grund av

bestämmelserna i 2 § tredje stycket eller 8 kap. 6 §, är också panthavaren bevarad vid sin rätt, även om det har gått mer än

fjorton

dagar sedan bolaget avsände en underrättelse till honom.

I den mån det ovanstående blir

försäkringsbolaget enligt skyldigt

att utge trots för inte

försäkringsbelopp att premie försäkringen

betalats, stannar förlusten på bolaget; något regresskrav mot

försäkringstagaren kommer alltså inte i fråga.

19.5.5 till 5 5 §

Specialmotivering kap.

5 § Om försäkringstagaren betalar premien på ett post- eller bankkontor, anses beloppet komma försäkringsbolaget till handa omedelbart vid betalningen. Lämnar försäkringstagaren ett betalningsuppdrag avseende premien till post-, bank- eller girokontor, anses beloppet komma bolaget till handa när betalningsuppdraget tas emot av det förmedlande kontoret.

Bestämmelserna är utformade efter förebild av i 12

reglerna kap.

20 § tredje stycket jordabalken om betalning av Vi kan därför

hyra.

beträffande paragrafens innebörd hänvisa till förarbetena till den

61i0 till 5 6§

Specialmotivering kap.

lagstiftningen (prop. 1983/84:137 s. 126). Härutöver bör för person-

försäkringens del bara följande framhållas. De föreslagna reglerna om betalningsuppdrag till post eller bank

tar i första hand sikte på uppdrag av engångskaraktär, som skall verkställas omedelbart. Som framgått tidigare betalas emellertid

försäkringspremier genom fasta överföringar från t.ex.

många

banklönekonto till ett s.k. premiekonto hos

försäkringstagarens

gäller också för dessa uppdrag. Som

försäkringsbolaget. Reglerna

regel uppstår det dock vid sådana överföringar inte några praktiska

med anknytning till tidpunkten för betalningen; överföringproblem

en görs på fasta dagar i överensstämmelse med kontoavtalets bestämmelser. Om det ändå skulle inträffa att någon överföring inte görs utsatt dag och detta beror på slarv från bankens sida eller på

på fel i bankens (eller försäkringsbolagets) tekniska utrustning, får

premien anses betald den dag som följer av överföringsuppdraget.

Är orsaken däremot att det inte finns täckning på försäkringstagarens konto i banken, måste naturligtvis anses obetald.

premien

är inte inskränkt till de vanliga

Reglernas tillämpningsområde betalningsformerna postgiro, bankgiro osv. utan gäller för alla typer

av till post eller bank. Om en försäkringstagare under en

uppdrag

semesterresa skickar ett brev till sitt bankkontor, där han ber

vanliga

banken från hans konto och betala en premie, skall

ta ut pengar

anses betald när brevet kommer in till banken (förutsatt att

premien

har lämnat sådana om försäkringen

försäkringstagaren uppgifter

m.m. att banken har möjlighet att utföra uppdraget). Detta gäller däremot inte om i stället skriver till en god vän

försäkringstagaren

och ber honom betala premien; då anses premien betald först när den

gode vännen t.ex. betalar beloppet på ett postkontor.

19.5.6 till 5 6 §

Specialmotivering kap.

6§ Försäkringsbolaget förlorar rätten till obetald premie när ett år har förflutit från det att premien skulle ha betalats, om inte försäkringen dessförinnan har sagts upp av bolaget eller av annan anledning har upphört att gälla.

Bestämmelsen överensstämmer med 40 KFL (se prop. 1979/80:9 s. 166, 203f och föreslås dock bli ett år i

208). Preskriptionstiden

stället för sex månader som KFL. Skälet är att det framför allt

enligt

vid större i viss utsträckning förekommer att bolaget

livförsäkringar

med om försäkringstagaren kommer i

medger uppskov premien,

ekonomiskt och en tid om bara sex månader kan

tillfälligt trångmål, då vara alltför knapp. Som framgått tidigare har preskriptionsregeln

över huvud liten betydelse, eftersom bolagen i varje fall

taget mycket

vid individuell försäkring inte driver in obetalda premier.

SOU 1986:36 Specialmotivering till 6 kap. I § 611

19.6 till 6

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Förfoganden över försäkringen och omfattar sexton paragrafer. I kapitlet behandlas försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnan-

de, överlåtelse och pantsättning m.m. samt förfogandenas rättsverkningar i förhållande till tredje man. Motsvarande frågor behandlasi FAL i 3, 102-113,118 och 122 §§.

Förslaget ansluter i sina huvuddrag till gällande rätt. I fråga om jämkningsreglerna i 7 § - och delvis också i fråga om fördelnings-

~

regeln i 8 § bygger förslaget på stållningstagandena i lagrådsremis-

sen 1986-12-04 om följdlagstiftning till m.m.

äktenskapsbalken Kapitlet inleds med sju paragrafer som handlar om förmånstagar-

förordnanden. I 1-3 §§ ges grundläggande bestämmelser om formen för och verkningarna av sådana förordnanden. Regler om tolkning av förordnanden finns i 4-6 §§, varefter i 7 § upptas den nya jämkningsregel som skall ersätta 104§ andra och tredje styckena FAL. Därefter följer i 8 § den särskilda fördelningsregel som skall

tillämpas när inget förmånstagarförordnande finns.

I 9-11 §§ behandlas överlåtelse och pantsättning, varefter i 12 och 13 §§ ges relativt utförliga regler om när olika förfoganden över försäkringen får rättsverkan mot tredje man och om företrädesrätt vid dubbelöverlåtelser m.m. I 14§ uppställs förbud för förmånstagaren att förfoga över sin rätt i förtid. I 15 och 16 §§, finns

slutligen, speciella regler om förverkande av förmånstagarrätt (motsvarande

15 kap. ärvdabalken) respektive om förfoganden i strid mot kommunalskattelagens bestämmelser om pensionsförsäkringar.

19.6.1 till 6 1 §

Specialmotivering kap.

l § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över försäkringen genom förmånstagarförordnande. När ett sådant förordnande eller bestämmelserna i 7§, 8§ eller 15§ andra stycket tillämpas, ingår försäkringen inte i försäkringstagarens förmögenhet eller kvarlåtenskap. I 7 kap. finns dock bestämmelser om utmätning m.m. för försäkringstagarens skulder.

Vad som i 9 kap. 1 § och 13 kap. 2 och 3 §§ ärvdabalken föreskrivs om rätt att göra testamente och om testamentes ogiltighet gäller också i fråga om förmånstagarförordnanden.

Vad som i 9kap. 2§ ärvdabalken föreskrivs om förordnande

genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gäller också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången.

Första stycket

Förmånstagarförordnande får numera anses vara ett självständigt

rättsinstitut, fristående från t.ex. instituten gåva och testamente. I flera hänseenden kan dras från om

visserligen paralleller reglerna

sådana förfoganden, men i andra fall - där avtalsförhållandet mellan

står i - får

försäkringstagaren och försäkringsbolaget blickfånget

man snarare se förordnandet som en till bolaget riktad betalnings-

anvisning.

I första meningen fastslås den redan nu gällande principen, att

försäkringstagaren har rätt att genom ett förmånstagarförordnande

bestämma vem som skall ha försäkringen eller utfallande belopp. Utom vid (se 19.1.4 ovan) kan bolaget alltså inte

ka-försäkring

genom en vlllkorsbestämmelse hindra försäkringstagaren från denna form av förfogande. Förordnandet kan gälla till förmån för fysisk eller juridisk person.

-

Förordnandet kan vara avsett att tillämpas vid försäkringsfall

- och det kan för som kan vara livsfall eller dödsfall gälla

försäkringstagarens död även om dödsfallet inte är försäkringsfall,

främst när försäkringen är tecknad på någon annans liv eller hälsa.

I praxis har fastslagits att ett förmånstagarförordnande som regel

skall antas avse inte bara det avtalade försäkringsbeloppet utan även

sådana belopp som utgår i form av återbäring eller premiereglering

(NJA 1977 s. 587). Förslaget är inte avsett att innebära någon

ändring av denna praxis. Men liksom försäkringstagaren kan dela upp det egentliga försäkringsbeloppet mellan flera förmånstagare,

kan han också förordna att skall tillfalla en

försäkringsbeloppet

och annan.

person återbäringen någon

Rätten att utse förmånstagare tillkommer vid individuell försäk-

ring i första hand försäkringstagaren, dvs. den som har ingått

försäkringsavtalet med bolaget. Om rätten till försäkringen övergår

till någon annan, övergår även rätten att utse förmånstagare till honom. Rätten kan dock vara innehållslös för honom, om den förste innehavaren har gjort ett oåterkalleligt förordnande (jfr 1 kap. 2 § och nedan vid 2 och 9 §§).

Rätten att utse förmånstagare är en rättighet av personlig art, på

liknande sätt som rätten att göra testamente. Därför övergår inte rätten att utse förmånstagareg- och därmed inte heller rätten att återkalla eller ändra ett förordnande - till t.ex. försäkringstagarens dödsbo eller konkursbo. Detta har vi i samråd med övriga nordiska › länder funnit så självklart, att vi inte föreslår någon motsvarighet till sista meningen i 102 § FAL; regeln kan för de flesta fall sägas framgå av 1 § första meningen och 2 § första meningen i förening. En annan sak är att den, som genom bodelning eller arv eller efter exekution blivit ny ägare till försäkringen, i den har rätt att själv

egenskapen utse ny förmånstagare.

Rätten kan också övergå till någon annan

enligt försäkringsavtalet

överlåtelse från försäkringstagaren och genom

genom frivillig tillämpning av ett förmånstagarförordnande. Den som har förvärvat

i sou 193656 till 6 I § 613

Specialmotivering kap.

försäkringen på något av dessa sätt har rätt att utse

själv ny

förmånstagare. Ett förordnande, som upptar flera

förmånstagare

med rätt efter varandra, kan dock ofta vara utformat så att den i första hand utsedde förmånstagaren inte får rätt att bestämma vem som skall ha de belopp som kan utfalla när hans rätt har

egen upphört.

Ett förordnande

med flera förmånstagare med rätt efter varandra kan ha mycket skiftande utformning med avseende på vilken rätt som tillkommer den som utsetts i första hand.

Förordnandet innebär ofta att förmånstagaren har rätt till de belopp som utfaller under hans livstid t.ex.

men inte kan förfoga över försäkringen genom att begära återköp. Ett ovanligt fall är att försäkringen omedelbart tillfaller förmånstagaren med full äganderätt och att andrahandsförordnandet, som alltså har gällt bara för det fall att förste förmånstagaren skulle avlida före den försäkrade, därmed förlorar sin verkan även om det skulle återstå utbetalningar vid den förste förmånstagarens död. l en sådan situation skulle man alltså få tillämpa fördelningsregeln i 8 §, om inte förmånstagaren har gjort ett eget förmånstagarförordnande. I åter andra fall kan förordnandet ge förste förmånstagaren vissa förfogandemöjligheter utan att försäkringstagarens andrahandsförordnande helt mister betydelse; förordnandet kan t.ex. innebära att andrahandsförordnandet skall gälla, om inte förste förmånstagaren av annat

har gjort ett eget förordnande innehåll.

En särskild fråga som tagits upp från branschens sida rör det fallet, att den i första hand utsedde förmånstagaren har fått rätt att göra eget förmånstagarförordnande men inte utnyttjat den möjligheten. Om försäkringen då vid hans död tillfaller den som försäkringstagaren har utsett till förmånstagare i andra hand, är frågan från vem denne skall anses göra sitt förvärv: från försäkringstagaren eller från den förste förmånstagaren. Skillnaden kan ha

- Det verkar mest både civilrättslig och arvsskatterättslig betydelse. naturligt att anse förvärvet ske från försäkringstagaren, som har gjort det förordnande som förvärvet grundar sig på. Har förste förmånstagaren gjort ett eget förordnande, får förvärvet däremot anses ske från honom, även han har gjort exakt samma förordnande som försäkringstagaren.

Vi har om man bör i

övervägt lagen ställa upp en presumtion ifrågan

huruvida den i första hand utsedde skall anses ha fått

förmånstagaren förfoganderätt till försäkringen eller ej (jfr NJA 1978 s. 120 och där

angivna rättsfall). Vi har emellertid funnit det olämpligt med en sådan regel; förhållandena kan skifta alltför för att

mycket någon

rimlig presumtion skall kunna ställas upp. Som framhålls i allmän-

motiveringen (avsnitt 14.3.7) anser vi det inte heller att lämpligt bolagen genom förtryckt text på ansökningsblanketterna styr försäk-

ringstagarnas förfoganden; det är långt ifrån säkert att den av bolaget

valda lösningen stämmer med önskemål i det

försäkringstagarens

enskilda fallet. Man bör i stället vid behov rikta

försäkringstagarens

uppmärksamhet på frågan och ge honom tillfälle att själv ta ställning till den.

Ett förmånstagarförordnande innebär att försäkringstagaren

till 6 1 § «

614\ Specialmotivering kap.

bestämmer vem som i hans ställe skall ha försäkringen eller utfallande belopp. Ett förordnande som går ut på att försäkringstagaren uppdrar åt någon annan att efter eget gottfinnande bestämma vem som skall ha försäkringen, saknar därför verkan; försäkringsbeloppet får alltså fördelas på samma vis som när inget förordnande alls har gjorts. Möjligen kan ett sådant förordnande vara giltigt om det har angetts efter vilka riktlinjer mottagaren skall utväljas, t.ex. så att beloppet skall tillfalla den som har vårdat försäkringstagaren under

hans sista sjukdomstid.‘

andra meningen i första stycket medför tillämpningen av ett

Enligt förmånstagarförordnande att försäkringen faller utanför försäkringsförmögenhet och regeln stämmer i det

tagarens kvarlåtenskap;

med vad som nu. Försäkringen och från den

väsentliga tillämpas

utfallande belopp blir - med de undantag som anges i 6 kap. 7 § och

- för och

7 kap. oåtkomliga försäkringstagarens borgenärer (vid dödsfall) hans dödsbodelägare så snart ett förmånstagarförordnande tillämpas. Detta gäller oavsett om det är fråga om försäkring på

försäkringstagarens eller någon annans liv, oavsett om förordnandet

vid livsfall eller dödsfall och oavsett om en i första hand

tillämpas

insatt förmånstagare får förfoganderätt till försäkringen eller inte.

Detsamma när de speciella fördelningsreglerna i 8 och 15 §§ gäller

och när en make eller bröstarvinge får del av försäkringen

tillämpas

med stöd av bestämmelserna i 7 § (jfr NJA 1978 s. 329). Om det finns flera förmånstagare och den i första hand utsedde inte får

till försäkringen, innebär det sagda att försäkringen som förfoganderätt sådan för en tid inte kan utmätas för någons skulder; försäkringen kommer att hänga i luften” till dess att den tillfaller den förmånstagare som har rätt till samtliga återstående belopp.

Andra

stycket

I fråga om behörigheten att utse förmånstagare hänvisas här till

ärvdabalkens regler om rätt att göra testamente. Skälen för den valda

regleringen har redovisats i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.3).

Hänvisningen avser till att börja med 9 kap. 1 § ÄB. Härav följer att en underårig som har fyllt sexton år och som förvärvsarbetar kan

sätta in förmånstagare till en tjänstegrupplivförsäkring som gäller för

honom, liksom han kan använda en del av sina inkomster till att

teckna en frivillig gruppförsäkring eller en individuell försäkring och

själv utse förmånstagare.

Av 9 kap. 1 § ÄB, jämförd med 13 kap. 2 §, framgår vidare att den som är över arton år har rätt att göra förmånstagarförordnande även om han är är bara att förordnandet inte

omyndig. Förutsättningen

Jfr vad som gäller om s.k. blanko-testamenten; se Walin. Årvdabalken I s. 137.

sou 1986:56 Specialmotivering :m 6 kap. 1§ 615

upprättas under inflytande av sådan rubbning av själsverksamheten

som avses i det senare lagrummet. Vidare är förordnandet ogiltigt om det har tillkommit under inflytande av tvång, svek eller liknande

(13 kap. 3 §). N

Som framgår anser vi inte att någon hänvisning till 13 kap. 1 § AB behövs. Att ett förmånstagarförordnande är ogiltigt i sådana fall som

avses i den paragrafen framgår med tillräcklig tydlighet av hänvis-

ningen till 9 kap. 1 § och reglerna i 3 § detta kapitel om formen för

förmånstagarförordnanden.2

Lika litet som i fråga om testamenten är ogiltigheten självverkande i den bemärkelsen att bolaget utan vidare skall vägra att följa ett förordnande som upprättats t.ex. av en underårig. Om inte förordnandets giltighet bestrids av någon som annars skulle ha rätt till försäkringsbeloppet, skall förordnandet följas. Vi har inte funnit det påkallat att föreslå några sådana regler om bevakning, klanderfrist osv. som gäller för testamenten utan räknar med att frågor av detta

- som över huvud -

slag taget är mycket sällsynta genom bolagets

medverkan ändå klaras ut relativt snabbt. Om ingen överenskommelse kan nås mellan de berörda får bolaget i sista hand sätta ned

försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen.

Tredje stycket

Enligt 9 kap. 2 § ärvdabalken är ett testamentsförordnande till den, som inte är född eller avlad vid testators död, som huvudregel utan verkan. Den som har utsett t.ex. sina syskon till testamentstagare kan dock bestämma att egendomen vid syskonens död skall tillfalla syskonens barn, och ett sådant förordnande är under vissa förutsättningar giltigt även om något sådant barn ännu inte är fött eller avlat vid testators död (se vidare i lagtexten). Tanken bakom reglerna är att testator inte skall kunna binda utvecklingen för längre tid än han själv någorlunda säkert kan överblicka.

I detta sammanhang bör också uppmärksammas den särskilda

lagen (1930:106) om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.

Lagen är efter sin ordalydelse tillämplig på förmånstagarförordnan-

den och innebär att ett förordnande till förmån för den, som inte är född eller avlad vid tiden för förordnandets tillkomst, inte är giltigt. Om en ännu barnlös man tecknar en försäkring och gör förmånstagarförordnandet mina barn”, skulle förordnandet alltså inte gälla till förmån för hans senare födda barn. Det har emellertid bestritts

att lagen verkligen skall tillämpas på insättande av förmånstaga-

re.3

2 Se Walin, Ärvdabalken I s. 292. 3 Se Almgren s. 61 ff och Hellner s. 547 samt där lämnade hänvisningar.

Som framgår skiljer sig ärvdabalken och 1930 års åt i om

lag fråga

vid vilken tidpunkt mottagaren måste vara född eller avlad för att förordnandet skall vara giltigt. Medan ärvdabalken från

utgår

förhållandena vid testators död, är det förordnandets tillkomst som är avgörande enligt 1930 års lag. Denna olikhet motiverades i förarbetena till 1930 års lag med att ett testamentes

rättsverkningar inträder först vid testators död, medan verkningarna av ”rättshand-

i levande livet” lingar företrädesvis gåvor - som regel inträder i anslutning till förordnandets tillkomst (se NJA II 1930 s. 400).

De allra flesta förmånstagarförordnanden är avsedda att

tillämpas

vid försäkringstagarens död. Det är därför att även i det nu

naturligt

aktuella avseendet behandla förmånstagarförordnanden samma

sätt som testamenten, inte som gåvor. I detta stycke föreslås därför en regel som får sitt huvudsakliga innehåll till

genom hänvisningen

ärvdabalken. För att täcka även de fall som kan uppstå vid

försäkring

på annans liv anges den avgörande vara när förordnandet

tidpunkten

skall tillämpas första Oftast är detta dock lika med

gången. försäkringstagarens död.

Vi föreslår också ett tillägg till 1930 års som klargör att

lag, reglerna i den lagen inte skall tillämpas på förmånstagarförordnan-

den (se avsnitt 21.8 nedan).

19.6.2Specialmotivering till 6 2 § kap.

2§ Försäkringstagaren kan, före den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning, ändra eller återkalla

ett förmånstagarförordnande. Detta gäller dock inte om han gentemot har utlovat att

förmånstagaren förordnandet skall stå fast (oåterkalleligt förmånstagarförordnande).

På samma sätt som i 102 § FAL här mellan förmånsta-

skiljs vanliga garförordnanden och oåterkalleliga sådana. kan Försäkringstagaren

när som helst ändra eller återkalla sitt förordnande, om han inte har lovat förmånstagaren att förordnandet skall stå fast. Som en precisering av gällande rätt anges dock att återkallelse eller

ändring

inte kan göras efter den tidpunkt då försäkringsersättningen förfaller till betalning. Skälet för är att det - bl.a. med tanke

regeln på

förhållandet till borgenärerna - bör stå klart så snart som möjligt

efter ett försäkringsfall av

vem som är rätt mottagare beloppet.

Med den tidpunkt då ersättningen ”förfaller till avses

betalning”

vid försäkring med man bortser

engångsbelopp försäkringsfallet;

alltså från den tid som bolaget enligt 8 1 § kan ha innan

kap. på sig

ersättningen måste betalas ut. Vid med utbetal-

försäkring periodisk

ning avses i stället var och en av de överenskomna

förfallodagar-

na.

Den som vid s.k. sammansatt kapitalförsäkring har gjort ett förmånstagarförordnande med avseende på livsfallsbeloppet, kan alltså inte återkalla

till 6

Specialmotivering kap. 2 § 617

förordnandet efter det att han har uppnått den för utbetalningen överenskomna åldern. Den till som har satt in en förmånstagare periodiska utbetalningar kan däremot när som helst återkalla förordnandet med verkan för kommande poster.

Av skäl som anges i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5) uppställer

förslaget inte något formkrav för och

oåterkallelighetsförklaringen,

inte heller behövs det anmälan till för att

någon försäkringsbolaget

utfästelsen skall vara bindande för Eftersom den

försäkringstagaren.

som påstår att ett förordnande till hans förmån har oåterkal-

gjorts

leligt torde ha bevisbördan för att så finns det verkligen är fallet, anledning att tro att förklaringen utan krav i i de allra

något lagen

flesta fall dokumenteras vis. Och som

på tillförlitligt framgår av 13 §,

måste förmånstagaren ibland anmäla sin rätt till om han vill

bolaget

vara skyddad mot nya från sida.

förfoganden försäkringstagarens

Utfästelsen skall liksom gällande

enligt rätt göras till förmånstaga-

ren. I en del fall kan det dock i stället bli aktuellt att den tas emot av någon annan på hans vägnar. Omyndiga förmånstagare torde i relativt stor kunna

utsträckning

ta emot sådana utfästelser självaÅ I andra fall, t.ex. i om barn

fråga

som är så små att de inte kan förstå utfästelsens innebörd, får denna riktas till förmyndaren. Om är den ene av två

försäkringstagaren

föräldrar som gemensamt är bör utfästelsen förmyndare för barnet, kunna tas emot av den andre föräldern. Bestämmelsen i 13

kap. 2 §

föräldrabalken torde inte hindra när det är om en detta, fråga rättshandling enbart till barnets förmån, som barnet skulle ha kunnat ta emot självt om det varit man torde ett par år äldre. Någon god alltså knappast behöva förordnas i dessa typer av fall? Som nämns i skall försäk-

allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5)

ringsbolaget inte kunna ta emot utfästelsen

på förmånstagarens

vägnar enligt allmänna regler om negotiorum En annan

gestio.

situation uppstår om som han utser

försäkringstagaren, samtidigt

förmånstagare, förklarar att förordnandet skall vara

oåterkalleligt

och ber underrätta om detta. Förutsatt att

bolaget förmånstagaren

underrättelsen också kommer fram till får försäk-

förmånstagaren,

ringstagaren därmed anses ha gett en utfästelse att

förmånstagaren

förordnandet skall stå fast.

En liknande fråga uppstår om förordnandet upptar flera förmånstagare, t.ex. A, B och C, med rätt jämte eller efter varandra, och försäkringstagaren avger en oåterkallelighetsförklaring bara till A. Frågan är då vad som gäller, om det framgår av utfästelsen att förordnandet skall vara oåterkalleligt också i fråga om B och C. Också här bör förordnandet ibland kunna bli oåterkalleligt trots att

‘ Se Walzn, Föräldrabalken s. 269 f. och 275.

2 Se Walin a.a. s. 324.

618 till 6 2 §

Specialmotivering kap.

utfästelsen inte görs direkt till förmånstagaren. Om försäkringstagaren har avsett eller utgått från att A skulle underrätta B och C om utfästelsen och dessa verkligen också fått del av den, bör försäkringstagaren ha på ett bindande sätt utfäst sig att förordnandet skall stå fast även såvitt gäller dem.

i 8 kräver gåva mellan makar

Enligt reglerna kap. giftermålsbalken

- inte bara för att gåvan skall vara skyddad mot

äktenskapsförord

man utan även för mellan makarna själva. Kravet

tredje giltigheten

har i ansetts även för utfästelse att

på äktenskapsförord praxis gälla

inte återkalla ett när utfästelsen haft

förmånstagarförordnande,

1953 s. 228; jfr också Hellner s. 556 med hänvis-

gåvokaraktär (NJA ningar).

Genom införs ett nytt system för

8 kap. 1§ äktenskapsbalken

mellan makar (se prop. 1986/87:1 s. 10, 71-76, 142-144, 296-308

gåvor

och om mellan makarna själva skall

387). Frågan gåvans giltighet

bedömas samma som gäller för gåvor mellan andra än

enligt regler

makar. För att skall kunna åberopas mot givarens borgenärer

gåvan

fordras dock som att har registrerats vid domstol.

regel gåvan

är i den nya balken reserverat för

(Begreppet ”äktenskapsförord”

makarnas överenskommelser om egendomsordningen i äktenska- När vid domstolen, blir den också giltig

pet.) gåvan registreras

mellan makarna, om den inte redan är det enligt allmänna regler. Genom den blir det direkt klarlagt, att en

nya lagstiftningen

utfästelse att inte återkalla ett till make är

förmånstagarförordnande

mellan makarna utan vid Därmed saknar

giltig registrering tingsrätt.

också för förhållandet till bröstarvingar som

registreringen betydelse

framställer 7 §; i den skiljer för

anspråk enligt regeln paragrafen

inte formellt och oåterkalleliga förordnanden (även

övrigt på vanliga

om naturligtvis är en faktor som kan påverka

oåterkalleligheten

- Däremot krävs det både att utfästelsen registreras

bedömningen).

och att i 12 eller 13 § detta är uppfyllda, för

förutsättningarna kapitel

att förmânstagaren skall få skydd mot försäkringstagarens borgenärer. En av förekommer vid sådan

oåterkallelighet speciellt slag

som tecknar för en anställd, där den

pensionsförsäkring arbetsgivare anställde själv insätts som förmånstagare till ålderspensionsmomen-

tet och hans anhöriga som förmånstagare till efterlevandemomentet. På av utfästelse från arbetsgivaren till den anställde är sådana

grund

förordnanden som till förmån för den anställde.

regel oåterkalleliga brukar antecknas i försäkringsbrevet, men någon Oåterkalleligheten

utfästelse till de anhöriga görs inte. Med den anställdes medgivande oftast hans kan arbetsgivaren därför ändra

(i praktiken på begäran)

den del av förordnandet som avser efterlevandepensionering; ett sådant förordnande får alltså bara delvis de verkningar som normalt tillkommer ett förordnande. I och med den anställdes

oåterkalleligt

död emellertid att ändra förordnandet; hans

upphör möjligheten

dödsbodelägare inträder inte i hans rätt att lämna medgivande till

sådana förfoganden. Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.5), går det inte

att göra fördelningsregeln i 8 § ”oåterkallelig” genom ett löfte till den av lagen utpekade förmånstagaren att inte göra något annat förordnande. Om försäkringstagaren avger ett sådant löfte och sedan ändå gör ett förordnande, gäller förordnandet.

Ett oåterkalleligt förordnande innebär naturligtvis att försäkrings-

tagaren inte utan förmånstagarens medgivande får återkalla eller ändra förordnandet. Däremot anses inte utan

försäkringstagaren

särskilt löfte vara att betala ytterligare för försäk-

skyldig premier

ringen. I och för sig finns det inte heller något hinder mot att han gör ett nytt förordnande, som dock inte kan inkräkta på den förste förmånstagarens rätt. Det oåterkalleliga förordnandet kan vara begränsat eller villkorat på ett sätt som gör att det finns utrymme för ännu ett förordnande, och i annat fall kan det nya förordnandet ligga ”i reserv för den händelse att det oåterkalleliga förordnandet skulle förfalla t.ex. genom förmånstagarens död. Om däremot ett förordnande till t.ex. ”i första hand A och i andra hand B” har gjorts oåterkalleligt i förhållande till båda förmånstagarna och A avlider

före försäkringsfallet, kan försäkringstagaren inte utse en ny

förmånstagare med rätt framför B. - Det oåterkalleliga förordnandets verkningar i framgår av 9, 12 och 13 §§; se också

övrigt specialmotiveringen till 7 kap.

19.6.3Specialmotivering till 6 3 § kap.

3 § Ett förmånstagarförordnande och återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande skall göras genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget.

Förslaget upptar bara ett sätt att göra förmånstagarförordnande,

nämligen genom skriftligt meddelande till försäkringsbolaget. Kra-

vet på skriftligt meddelande uppfylls dock redan genom att försäkringstagaren t.ex. sätter kryss för ett av de förtryckta alternativen på ansökningsblanketten eller undertecknar blanketten sedan ombudet markerat vilket förordnande som skall gälla.

Det bör att —— i likhet med FAL men i

påpekas förslaget 103§

motsats till vad som gäller på testamentsrättens område - inte ställer upp något allmänt krav på att förordnandet skall vara undertecknat av försäkringstagaren. I praktiken kan man dock räkna med att ett bolag, som får in ett icke undertecknat förordnande, tar kontakt med försäkringstagaren och ber honom bekräfta förordnandet. Skulle det någon gång ändå bli aktuellt att ett förordnande som saknar

tillämpa

underskrift, blir det en om förordnandet

vanlig bevisfråga verkligen

härrör från försäkringstagaren. En sådan fråga har en annan och

620 Specialmotivering till 6 kap. 3 § SOU l986:56

enklare karaktär än en fråga om försäkringstagaren har gjort ett muntligt förordnande och vad det i så fall innehåller.

I kravet på skriftligt meddelande till bolaget ligger att meddelandet skall vara riktat till bolaget och att försäkringstagaren skall ha vidtagit ändamålsenliga åtgärder för att få meddelandet överbringat till bolaget, t.ex. postat det (se Almgren s. 17 ff). Det är dock inte nödvändigt att förordnandet ännu har kommit in till bolaget när försäkringsfallet inträffar. Däremot har ett förordnande inte någon verkan om försäkringstagaren bara har upprättat det och sedan låtit det ligga i en skrivbordslåda.

Vilka åtgärder försäkringstagaren måste ha vidtagit för att få fram

meddelandet till bolaget får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Särskilt med tanke på att vi inte föreslår

någon motsvarighet till reglerna i 10 kap. 3 § ärvdabalken om

nödtestamenten, bör skriftliga förordnanden som försäkringstagaren gör under sådana förhållanden som avses i det lagrummet ofta kunna behandlas som för försäkringsbolaget avsedda meddelanden (jfr UfR 1977 s. 118 och NJA 1982 s. 390).

Däremot kan ett muntligt förordnande enligt förslaget inte längre göras giltigt genom att bolaget antecknar det i försäkringsbrevet.

Och även om det inte finns något hinder mot att bolagen fortsätter att göra anteckningar på breven om de förordnanden som görs, kan man

ifrågasätta värdet av den ordningen. Anteckningen kan vålla

oklarheter och missförstånd om försäkringstagaren senare anmäler ett nytt förordnande, som inte blir antecknat, och dessutom kan

försäkringstagaren behöva visa upp brevet i något sammanhang där

han inte vill att förordnandet skall bli känt.

Som nämnt (avsnitt 14.3.3) kan försäkringstagaren inte heller göra ett giltigt förmånstagarförordnande genom ett testamente; vårt

förslag i den delen stämmer med gällande rätt men avviker från vad den norska kommittén föreslår. Detta betyder dock inte att ett

testamente inte kan ha betydelse för fördelningen av försäkringsbeloppet. Försäkringstagaren kan genom ett förmånstagarförordnande underrätta försäkringsbolaget om att förmånstagare skall vara den

person som anges i hans testamente. För att det skall föreligga ett

förordnande, måste det dock krävas att det

tillräckligt preciserat

testamente som avses har blivit angivet med t.ex. datum (om inte

testamentet förordnandet). Men om försäkringstagaren har bifogas

ett förmånstagarförordnande, kan han inte ändra eller

gjort vanligt

återkalla det genom ett testamente (jfr NJA 1976 s. 24). Däremot är det möjligt att testamentet kan bidra till tolkningen av förmånstagarförordnandet, särskilt om testamentet har tillkommit vid ungefär samma tid som förordnandet. Vidare får naturligtvis ett testamente

för av om det gäller ett

betydelse fördelningen försäkringsbeloppet

till förmån för dödsboet eller dödsbodelä-

förmånstagarförordnande garna efter försäkringstagaren.

till 6 4§ 621

Specialmotivering kap.

19.6.4 till 6 4 §

Specialmotivering kap.

4 § Vid tolkning av ett förmånstagarförordnande gäller vad som sägs i 5 och 6 §§, om inte annat med hänsyn till omständigheterna får anses framgå av förordnandet.

I 5 och 6 §§ ges ett antal regler om hur förmånstagarförordnanden skall tolkas i olika fall. både för förordnan-

Reglerna gäller vanliga

den och för oåterkalleliga sådana. Däremot är

tillämpningsområdet

begränsat på det viset, att det är bara 5 § andra stycket som gäller vid försäkring på annans liv. I denna paragraf

anges den gemensamma förutsättningen för att reglerna skall bli aktuella, att ”inte

nämligen

annat med till får anses av

hänsyn omständigheterna framgå

förordnandet”.

Tolkningsreglerna i 5 och 6 §§ är alltså bara presumtioner. Som tidigare framhållits, finns det dock endast sällan som kan

utredning

bryta presumtionen. Många förordnanden görs bara genom en kryssmarkering på en förtryckt blankett, och om det dessutom har gått lång tid sedan förordnandet saknas oftast

gjordes, varje

hållpunkt för att lägga in någon annan i förordnandet än

betydelse

som anges i lagens regler. I många fall (och nästan alltid i ärenden om arvsskatt) får tolkningsreglerna alltså i samma effekt som

praktiken

absoluta regler.

Men när det finns utredning som med av säkerhet

rimlig grad tyder

på att försäkringstagaren har haft en annan avsikt med sitt förordnande, bör man inte tveka att avvika från den presumtion som

anges i lagen. Tolkningsreglerna skall bara fungera som hjälpregler

när individuella och bör inte

tolkningsdata saknas, utredningskraven

ställas alltför Det bör dock betonas att det -

högt. liksom vid

-

testamentstolkning är bara försäkringstagarens avsikter vid

förordnandets tillkomst som kan tillmätas NJA 1976

betydelse (jfr s. 24).

19.6.5 till 6 5 §

Specialmotivering kap.

5 § Vid försäkring på försäkringstagarens liv eller hälsa gäller ett förmånstagarförordnande bara för försäkringstagarens död.

Om ett förmånstagarförordnande inte kan verkställas såvitt angår en viss förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för hans avkomlingar, om dei fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade hade varit berättigade att träda i förmånstagarens ställe. Saknas sådana avkomlingar men finns det andra förmånstagare, tillfaller hela försäkringen dem.

Första stycket

Regeln i detta stycke motsvarar 107 § FAL och tar i första hand sikte på s.k. sammansatt kapitalförsäkring, där skall betalas ut

ersättning

vid försäkringstagarens död eller när han en bestämd ålder.

uppnår

till 6 5 § soU 1986:56

622 Specialmotivering kap.

också för andra försäkringar av blandad karaktär, t.ex.

Regeln gäller

en som innehåller ett dödsfallsmoment. Om

olycksfallsförsäkring

inte annat har angetts i förordnandet, kan man i dessa fall ganska säkert räkna med att försäkringstagaren har avsett att själv uppbära de som kan utbetalas under hans livstid.

belopp

också för förordnanden, även om det

Regeln gäller oåterkalleliga

vid sådana förordnanden kan vara vanligare att förordnandet skall också för livsfall. Ett förordnande för livsfall är dock något så

gälla

att man kan räkna med att det som regel framgår

pass speciellt,

uttryckligen av förordnandet.

Andra stycket

handlar om vad som skall gälla, när ett förmånstagarförord-

Stycket

nande inte kan verkställas beträffande en eller flera förmånstagare. - en om innehåller - indirekt och tillsammans med 4 § regel

Stycket

att ett förordnande kan fortsätta att trots att det inte kan

gälla

verkställas enligt sin samt tolkningsregler för sådana fall.

ordalydelse

De bestämmelserna gäller för försäkring på eget eller

föreslagna

annans liv och för både livsfalls- och dödsfallssituationer. De bygger de som testamentsrättens område.

på principer gäller på

Första i handlar om s.k. och

meningen stycket representationsrätt

stämmer i huvudsak med 11 6§ ärvdabalken. Andra meningen

kap.

handlar om s.k. accrescens och motsvarar 7§ samma kapitel. Här skall till en behandlas de allmänna förutsättningarna för att

början

av skall bli Förutsättningarna är två.

någon reglerna tillämplig.

Den första är att förordnandet ”inte kan verkställas” såvitt angår en viss Vad som i första hand kommer i fråga är att

förmånstagare.

är avliden. Han kan också helt eller delvis avstå från

förmånstagaren

sin rätt. kan även i det sällsynta fallet, att

Reglerna tillämpas

har förverkat sin rätt att döda den

förmånstagaren genom själv

försäkrade (15 §).

Den andra är den som anges i 4 §, nämligen att

förutsättningen

”inte annat med till får anses framgå av

hänsyn omständigheterna

förordnandet”. Om försäkringstagaren har gjort ett andrahandsförordnande för den situation som inträffat, skall det gälla i

naturligtvis

stället för Om t.ex. har som

lagens regler. försäkringstagaren

insatt ”i första hand min make, i andra hand min

förmånstagare

broder kan alltså inte maken avstå från sin rätt med verkan att A”,

försäkringsbeloppet tillfaller bröstarvingarna.

Här kan uppstå svårbedömda situationer, särskilt om det finns flera förstaoch andrahandsförordnanden utan att försäkringstagaren har angett tillräckligt tydligt hur de skall förhålla sig till varandra, t.ex. ”i första hand A och B, i andra hand C och D”. Hur ett sådant förordnande skall tolkas om t.ex. A har avlidit är så beroende av omständigheterna i det före försäkringsfallet, enskilda fallet, att det är omöjligt att ställa upp praktiskt användbara

till 6 5 § 623

Specialmotivering kap.

tolkningsregler i lagen. Som en allmän princip gäller dock att andrahandsförordnandet skall tillämpas bara i den mån det kan antas vara avsett att vara sekundärt just till den del av förstahandsförordnandet som inte kan verkställas. I övrigt får bedömningen göras utifrån de enskilda förhållandena och med ledning av den praxis som utbildat sig på testamentsrättens område.

Förmånstagarförordnandet behöver emellertid inte gå ut på att

något annat förordnande skall gälla i stället för det förordnande som inte kan verkställas. Om det kan antas att inte har

försäkringstagaren

avsett att gynna någon annan än den

förmånstagare som han angett i förordnandet, skall reglerna i paragrafen inte heller I

tillämpas.

stället tillfaller försäkringsbeloppet då

försäkringstagaren själv (vid utbetalning för livsfall) eller de förmånstagare som av 8 §. framgår

En sådan tolkning av förordnandet kan särskilt nära till hands

ligga

vid utbetalning för livsfall och vid förordnanden, som

oåterkalleliga

ofta tillkommer för att tillgodose önskemål.

speciella (Självfallet

innebär inte den att förordnandet har varit oåter-

omständigheten

kalleligt i den del som inte kan verkställas, att försäkringstagaren utan särskild utfästelse också har bundit för den av

sig utfyllnad

förordnandet som anges i detta stycke.)

Enligt 106 § FAL skall ett förmånstagarförordnande som gäller för

försäkringstagarens död anses förfallet, om förmånstagaren avlider

före försäkringstagaren. stämde vid införandet med vad som

Regeln

då död. Sedan dess har testamentsrät-

gällde om testamentstagares ten ändrats (11 kap. 6§ ärvdabalken), och vi föreslår nu i

första

meningen av detta stycke motsvarande för

ändring förmånstagarför-

ordnandenas del. Regeln gäller för både livsfalls- och dödsfallssituationen, men som redan antytts kan man från att presum-

utgå

tionen till förmån för lagens regel är svagare vid

livsfallsutbetalning;

om försäkringstagaren att han inte avsett att

själv påstår någon

representation skulle kunna äga rum, torde hans som

påstående

regel få tas för gott om inte andra talar mot

omständigheter påståendet.

Vid försäkring på tredje mans liv kan det ett

gälla förmånstagar-

förordnande för den försäkrades död. Vi föreslår för denna situation, att en t.ex. avliden förmånstagares skall träda i hans

avkomlingar

ställe, om de haft rätt till det i fråga om arv efter försäkringstagaren eller den försäkrade. Skälen för denna som också vid

reglering, gäller

utbetalning för livsfall från sådan bäst av ett

försäkring, framgår exempel.

Antag att ett par makar båda har egna barn från tidigare äktenskap men inga gemensamma och att mannen tecknar en

försäkring på

hustruns liv. Om han då sätter in sina egna barn som

förmånstagare,

är det naturligt att hans barnbarn får träda i ett avlidet barns ställe. Utser han i stället hustruns barn till är det lika

förmånstagare,

624 till 6 6 §

Specialmotivering kap.

att hennes barnbarn får vara förmånstagare i andra

naturligt

hand. Andra meningen i stycket motsvarar som nämnt 11 kap. 7 § ärvdabalken. Om ett förordnande inte kan verkställas beträffande en av flera och i första meningen inte kan

förmånstagare regeln

får de övriga förmånstagarna dela på hela försäkringsbe-

tillämpas, Som framgått är förutsättningen dock att försäkringstagaren loppet.

inte har andrahandsförordnande för denna situation och

gjort något

att det inte heller får anses framgå av förordnandet, att de övriga rätt under alla förhållanden skall vara begränsad till

förmånstagarnas

de som för deras del har angetts i förordnandet.

belopp

19.6.6 till 6 kap. 6 §

Specialmotivering

6§ Har försäkringstagaren till en försäkring, som gäller på hans liv eller hälsa, utan att namnge förmånstagaren använt någon av nedan angivna beteckningar, anses detta innebära följande: make: den som är gift med försäkringstagaren när förordnandet tillämpas; om det pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna, gäller förordnandet inte, barn: försäkringstagarens bröstarvingar, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren, make och barn: make är förmånstagare till halva försäkringstagarens försäkringen och hans bröstarvingar till återstoden; efterlämnar försäkringstagaren bara make eller bara bröstarvingar, tillfaller hela försäkringen maken eller bröstarvingarna, arvingar: de som enligt 1-5 kap. ärvdabalken har arvsrätt efter försäkringstagaren, med fördelning av försäkringen efter de grunder som gäller för arvsrätten.

De som paragraf stämmer i

tolkningsbestämmelser ges i denna

huvudsak med motsvarande i 105§ FAL, såsom dessa har

regler

tolkats i av den paragrafen i praxis. (Jfr också förslaget till ny lydelse

1986-12-04 om följdlagstiftning till äktenskapsballagrådsremissen

ken m.m.) En skillnad i förhållande till 105 § FAL är clock att de nya bestämmelserna skall också vid som är livs-

gälla försäkringsfall

fall. Reglerna i paragrafen gäller bara vid försäkring på försäkringsta- Som en förutsättning gäller att försäkgarens eget liv. ytterligare ringstagaren skall ha använt någon av de beteckningar som anges i utan Som anges i allmän-

paragrafen att namnge förmånstagaren. motiveringen (avsnitt 14.3.7), kan förhållandena vid försäkring på

främmande liv skifta i så att det är svårt att ställa upp

hög grad

allmänna för och detsamma gäller för sådana mera

regler tolkningen,

individualiserade förordnanden där förmånstagaren nämns vid namn. är det dock inte som hindrar att man i

Självfallet någonting

enskilda fall utanför det hämtar

egentliga tillämpningsområdet

från sådan kan tvärtom ibland

ledning lagens regler; tillämpning

i sou 1986:56 till 6

Specialmotivering kap. 6 § 625

ligga mycket nära till hands, t.ex. om vid

försäkringstagaren

försäkring på främmande liv har utsett den försäkrades

arvingar”

till förmånstagare. Framför allt bör det betonas att vi inte har avsett att nägra motsatsslut skall dras för de situationer som faller utanför

paragrafens tillämpningsområde.

Liksom enligt FAL gäller ett förordnande till make till förmån för den som är med när förordnandet skall

gift försäkringstagaren

tillämpas. Regeln att förordnandet inte om det vid den tiden

gäller

pågår mål om mellan makarna är

äktenskapsskillnad visserligen

formellt en nyhet i förhållande till nuvarande men lydelse av FAL, regeln har i analogi med 3 kap. 8 § och 11 8 §ärvdabalken sedan

kap.

länge tillämpats i praxis. Regeln har i vårt förslag utformats så, att den blir tillämplig också i det fallet att den ena maken är

speciella

förmånstagare till försäkring som gäller den andra makens liv och

som utgår så den försäkrade maken lever. Om förordnandet

länge

inte har alltså ett sådant förordnande att

gjorts oåterkalleligt, upphör

gälla om någon av makarna väcker talan om

äktenskapsskillnad.

Förutsatt att inte har varit enskilda

försäkringen försäkringstagarens

egendom, kommer den andra maken dock att få del av

försäkringens

värde i samband med den med bodelning som skall göras i samband

äktenskapsskillnaden.

När ett förordnande till make förvärvar tillämpas vid dödsfall, maken försäkringen med rätt 3 ärvdabalken inte

enligt kap. (om

annat framgår av Det innebär att

förordnandet). försäkringsbeloppet

är föremål för efterarv i det NJA

enligt reglerna kapitlet (jfr 1975 s. 302).

Det bör särskilt observeras att ett förordnande till make inte med stöd av denna bestämmelse kan tolkas såsom avseende en sambo till försäkringstagaren. Men naturligtvis hindrar inte detta att ett sådant förordnande utan stöd av Om lagen ges det innehållet. försäkringstagaren är gift men ändå sammanlever med någon annan, måste det dock krävas mycket om en sådan

speciella omständigheter tolkning

skall kunna godtas. Regeln angående barn stämmer i sak helt med FAL:s regel. Strängt taget är regeln inte nödvändig i vårt förslag, eftersom samma resultat åstadkoms av den allmänna i 5 § andra första

regeln stycket

meningen. Vi har emellertid funnit det att innebörden av

rimligt

detta praktiskt mycket förordnande också kommer till

viktiga

uttryck i denna mera lättlästa form. Innebörden av begreppet make och barn ett sätt har angetts på som nära överensstämmer med den nyss nämnda

lagrådsremissen.

Av att maken skall ha del i

formuleringen framgår försäkringsbelop-

pet även om har varit enskilda

försäkringen försäkringstagarens

egendom. Det har rått osäkerhet om huruvida FAL varit avsedd att tillämpas så, även om detta framstår som den

naturliga ordning-

en. 4(l

626 till 6 7§

Specialmotivering kap.

Även den särskilda regeln om när det finns bara make eller bara barn överensstämmer med vad som föreslås i lagrådsremissen. I

fall kommer man visserligen till samma resultat genom att

många

de bestämmelser vi föreslår i 5 § andra stycket, men för vissa

tillämpa

speciella situationer passar de reglerna inte.

Antag att ett par makar har ett gemensamt barn, varjämte mannen har ett bam i ett tidigare äktenskap. Mannen har en försäkring på sitt eget liv och har gjort förordnandet make och barn. Om hustrun avlider före mannen och bestämmelserna i 5 § andra stycket tillämpas vid mannens död, medför det att barnet i det första äktenskapet får tjugufem procent av försäkringsbeloppet och barnet i det senare äktenskapet sjuttiofem procent.

Också begreppet arvingar har utformats något annorlunda än i FAL, vilket med att detta allmänna innebörd kan

sammanhänger begrepps

skifta i ärvdabalken ibland bara på de

något; begreppet syftar

arvingar enligt lag som inte uteslutits från arv genom testamente.

Det för oss har varit att man når störst klarhet, om man

avgörande

exakt samma innebörd som det har i 1-5 kap.

ger begreppet

ärvdabalken. Med denna innebörd bör det inte kunna uppkomma

tveksamhet om vilka personer som skall antas omfattade av

någon

förordnandet.

innebär denna att det oftare än

Samtidigt lösning naturligtvis

beträffande de övriga begrepp som behandlas i paragrafen är befogat

att avvika från tolkningsregeln. Om försäkringstagaren genom

testamente har avvikit från den legala arvsordningen när det gäller

kan det ibland finnas anledning att tro att han med

kvarlåtenskapen, förmånstagarförordnandet ”arvingar” har åsyftat sina universella

testamentstagare, särskilt om dessa också är arvingar enligt lag. Samtidigt kan man dock inte bortse från att förordnandet ”arvingar” ofta görs slentrianmässigt utan närmare eftertanke, att gälla i andra hand efter ett förstahandsförordnande om detta av någon anledning inte kan verkställas. I sådana fall kan det ofta vara svårt att läsa in några som helst avsikter i förordnandet, och det får då tillämpas på det sätt som anges i lagen.

19.6.7 till 6 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om tillämpningen av ett förmånstagarförordnande som gäller för försäkringstagarens död skulle leda till ett resultat som är oskäligt mot make eller bröstarvinge efter försäkringstagaren, kan förordnandet jämkas så att

helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid försäkringen prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt förmånstagarens och makens eller bröstarvingens ekonomiska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och hans make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i första stycket följande beträffande jämkning till förmån för

make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel försäkringstagarens

i sou 193655 \/ Specialmotivering till 6 kap. 7,§ 627

därför att försäkringen tillfaller är denne

någon annan som förmånstagare, skyldig att avstå vad som fattas.

Den som vill begära jämkning enligt första eller andra stycket, skall väcka talan mot förmånstagaren efter

inom ett år från det att bouppteckning försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till jämkning förlorad.

Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med de nya regler i 104 § FAL som föreslås i 1986-12-04 om

lagrådsremissen följdlagstiftning till äktenskapsbalken m.m. (Angående paragrafens lydelse enligt lagrådsremissen, se bilaga 3.) I anför föredraspecialmotiveringen

gande statsrådet bl.a. följande.

Andra stycket

Oåterkalleliga förmånstagarförordnanden omfattas inte av den nuvarande regeln i 104 § andra stycket. Sådana förordnanden har i stället ansetts kunna jämkas i vissa situationer med analog tillämpning av 6 kap. 6 a§ GB och 7 kap. 4 § ÄB (jfr NJA 1948 s. 232 och Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 612-616). Eftersom den nu föreslagna jämkningsregeln skall vara tillämplig också på oåterkalleliga förordnanden, torde det sedan lagändringen har trätt i kraft knappast gå att hävda en sådan analogi längre. Däremot är det möjligt att ett förmånstagarförordnande någon gång kan jämkas enligt andra bestämmelser make

för att tillgodose andra personer än försäkringstagarens och barn. Vad som närmast kan komma i fråga är jämkning med stöd av 3 kap. 3 § ÄB till förmån för en tidigare avliden makes efterarvingar, när den efterlevande maken har använt kvarlåtenskapen efter den först avlidne till att teckna försäkring med annan förmånstagare.

Den nya regeln innebär att jämkningsfrågan i fortsättningen skall avgöras efter en skälighetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Frågan om jämkning skall i princip frikopplas från vad som skulle ha gällt om försäkringsbeloppet hade ingått i kvarlåtenskapen, och resultatet kan alltså bli både mer och mindre förmånligt för maken eller bröstarvingarna än enligt nuvarande bestämmelser i 104 §. Jämkning skall dock göras bara så långt som det är nödvändigt för att undvika ett resultat som är oskäligt mot maken eller bröstarvingarna.

Förslaget innebär vidare att en försäkring med förmånstagarförordnande inte längre påverkar fördelningen av den egentliga bobehållningen. Denna skall alltså fördelas enligt vanliga regler utan hänsyn till försäkringarna. De berördas lotteri bobehållningen som inverkar

är i stället en omständighet på skälighetsbedömningen.

Jämkningen kan göras helt eller delvis. Jämkning så att hela försäkringsbeloppet tillfaller den som begär jämkning kan komma

i fråga t.ex. om försäkringsbeloppet är förhållandevis litet och det samtidigt finns betydande tillgångar i övrigt, som enligt ett testamente skall tillfalla förmånstagaren. Om en förmånstagare har fått flera försäkringsbelopp, kan det kanske ibland vara rimligt att ett av förordnandena jämkas helt medan de övriga lämnas orörda.

Liksom har gällt hittills kan jämkning begäras bara av försäkringstagarens make och bröstarvingar. Jämkningsmöjligheten står alltså formellt öppen också för t.ex. barnbarn till försäkringstagaren, fast sådana situationer naturligtvis är sällsynta. Om det vid försäkringstagarens död pågick mål om äktenskapsskillnad mellan honom eller henne och den andra maken eller det

628 till 6 kap. 7§ SOU 1986256

Specialmotivering

redan hade dömts till äktenskapsskillnad, gäller för den andra maken i stället den speciella regeln i tredje stycket. En sambo däremot kan över huvud taget inte kräva jämkning av ett förmånstagarförordnande som gjorts av den andra sambon.

Jämkning kan göras oavsett vem som är förmånstagare. Om t.ex. ett av försäkringstagarens barn har utsetts till förmånstagare, kan alltså något av de övriga barnen påkalla jämkning. Och i princip kan jämkning göras även om den som begär jämkning själv är förmånstagare till ett lika stort försäkringsbelopp som det som skall tillfalla den förmånstagare jämkningen skall gå ut över. Det måste dock vara ovanligt att det i en sådan situation framstår som skäligt med en jämkning.

De viktigaste av de omständigheter som skall beaktas vid prövningen av om jämkning skall ske har angetts i lagtexten på ett sätt som i huvudsak överensstämmer med innehållet i det lagförslag som har lagts fram i Norge (se avsnitt 2.3.2).

Först nämns skälen för förordnandet. Som har framhållits tidigare kan man i allmänhet räkna med att försäkringstagaren har goda skäl för sitt förordnande. Försäkringen kan vara en fortsättning på ett stöd som försäkringstagaren har lämnat förmånstagaren redan under sin livstid; förmånstagaren kan t.ex. vara ett syskon eller en god vän som av någon anledning har behövt hjälp med sin försörjning. Oftast har i sådana fall försäkringstagarens närmaste en tryggad ekonomi genom egna tillgångar, genom sin andel i kvarlåtenskapen eller genom andra försäkringar. Det torde vara mycket ovanligt att någon ger sin enda försäkring till någon utomstående och lämnar make och barn utan rimlig försörjning.

Man kan emellertid inte bortse från att ett förmånstagarförordnande någon gång kan ha utformats framför allt med tanke på att t.ex. något av barnen inte skall få del av försäkringen. Som jag i annat sammanhang har framhållit på tal om laglottsinstitutet (se prop. 1986/87:1, avsnitt 2.5.1) kan en förälder av olika skäl vilja bryta kontakten med ett barn från ett tidigare förhållande och även ställa barnet utanför fördelningen av kvarlåtenskap och försäkringar. I sådana fall kan det ibland bli aktuellt med en jämkning. Särskilt gäller detta om det inte finns någon nämnvärd kvarlåtenskap för barnet att få del av, kanske rentav därför att försäkringstagaren har gett bort det mesta av sin egendom till make och andra barn. Men självfallet kan en försäkringstagare också ha fullt respektabla skäl för att göra skillnad mellan sina barn. Försäkringstagaren kan t.ex. vilja tillgodose i första hand de yngre barnen, som ännu inte har avslutat sin skolgång, eller ett barn som på grund av sjukdom eller liknande behöver hjälp med sin försörjning. Och även när det saknas skäl av denna typ för förordnandet, måste hänsyn tas till omständigheterna i övrigt - särskilt behovet av ekonomiskt stöd på ömse sidor.

Över huvud taget bör man enligt min mening fästa stor vikt vid förmånstagarens respektive makens eller bröstarvingens ekonomiska förhål- Ianden. Det bör inte förekomma annat än i ganska särpräglade fall att jämkning görs utan att den som begär jämkning behöver ekonomiskt stöd. Utgångspunkten är att försäkringstagarens förordnande skall respekteras, även om det innebär att t.ex. medlemmarna av försäkringstagarens familj behandlas olika. Den som har normala inkomster och kan försörja sig själv och sin familj skall alltså normalt inte kunna få någon jämkning till stånd. Men naturligtvis måste dessa synpunkter vägas mot omständigheterna i övrigt, särskilt skälen för förordnandet. Om förmånstagarförordnandet ingår i en kedja av åtgärder som försäkringstagaren har vidtagit i syfte att t.ex. en viss bröstarvinge inte skall få någon del i försäkringstagarens

till 6 7§ 629

Specialmotivering kap.

tillgångar, kan det från mera allmän rättvisesynpunkt finnas skäl för jämkning även om bröstarvingen inte har något uttalat behov av ekonomiskt stöd.

Även i övrigt har de ekonomiska förhållandena stor betydelse. Man bör t.ex. i viss utsträckning kunna ta hänsyn till om förmånstagaren i god tro har förbrukat en del av försäkringsbeloppet innan förmånstagaren fick veta att jämkningskrav skulle framställas. Eventuella svårigheter att klara en återbetalning bör då kunna vägas in i bedömningen. Och självfallet kan det praktiskt taget aldrig bli tal om att jämka ett förordnande som har skett mot vederlag, i varje fall inte om vederlaget har utgjort en rimlig kompensation för förordnandet.

I detta sammanhang bör man uppmärksamma den i praktiken ojämförligt vanligaste situationen, nämligen att förordnandet gäller till förmån för försäkringstagarens make eller sambo. Om detta görs med förbigående bara av deras gemensamma barn torde det sällan kunna bli tal om jämkning, även om barnen är underåriga och saknar tillgångar. Det får då normalt antas att barnen får sina behov tillgodosedda genom den kvarlevande föräldern. Och naturligtvis finns det ännu mindre skäl till jämkning om barnen är vuxna och självförsörjande. Som regel kan barnen i sådana fall också räkna med att så småningom få del av beloppet vid den efterlevandes död.

Om den avlidna maken eller sambon efterlämnar barn som inte är också den efterlevande makens eller sambons barn, kan det däremot finnas anledning till jämkning om barnen behöver hjälp med sin försörjning och inte får det i rimlig utsträckning genom sin rätt till arv eller genom pension efter försäkringstagaren. En jämkning av förordnandet kan ligga särskilt nära till hands om det nya äktenskapet eller samboförhållandet har varat bara en kort tid och barnen har haft anledning att räkna med att försäkringen skulle gälla till förmån för dem.

Som framgått skall emellertid prövningen göras med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Ett förhållande som ofta måste få betydelse är i vad mån maken eller bröstarvingen i förväg har känt till att försäkringsbeloppet skall tillfalla någon annan (jfr det norska lagförslaget).

Om försäkringstagaren har gett maken och bröstarvingarna grundad anledning att räkna med att försäkringen skall tillfalla dem, talar det till förmån för jämkning. Om de i stället långt i förväg har känt till att försäkringen gäller till förmån för någon annan, minskar det påtagligt deras möjligheter att genomdriva en jämkning. Särskilt gäller detta om försäkringen redan från början har tecknats med detta förordnande och förordnandet kanske rentav har gjorts oåterkalleligt. I en sådan situation talar starka skäl för att man bör respektera förmånstagarens förväntan på försäkringen.

En annan omständighet som kan inverka på bedömningen är vilken typ av försäkring det är fråga om.

Till en början kan sägas att det sällan torde finnas skäl att jämka ett förordnande till en pensionsförsäkring De

enligt kommunalskattelagen. begränsningar i olika avseenden som gäller för sådan försäkring innebär att försäkringen kan gälla bara för sådana personer och sådana belopp, att det normalt inte kan betecknas som oskäligt att förordnandet följs. Detta är naturligtvis särskilt fallet när förordnande har gjorts till förmån för make eller sådan sambo som avses i skattelagstiftningen. I sammanhanget bör även framhållas att bestämmelserna i 10 kap. 3 § ÄktB i princip innebär att sådana pensionsförsäkringar är undantagna från bodelning mellan makar. Däremot kan man naturligtvis

inte utesluta att också vid pensionsförsäkring fördelningen mellan olika bröstarvingar någon gång kan framstå som oskälig

med hänsyn till deras olika ekonomiska behov.

Liknande resonemang som i fråga om pensionsförsäkringar kan föras när det gäller belopp som utfaller från tjänstegrupplivförsäkring. Sådan försäkring är enligt 104§ tredje stycket FAL undantagen från den nu gällande jämkningsregeln, i den mån försäkringsbeloppet tillfaller make, sambo eller bröstarvinge. Undantaget har motiverats med att dessa försäkringar, som i allmänhet är grundade på kollektivavtal, är avsedda att tillgodose vissa bestämda behov - i första hand skydd för den försäkrades make eller sambo och underåriga barn - och att det skulle strida mot detta syfte att tillåta laglottsjämkning till förmån för vuxna barn (se prop. 1969: 124 s. 99, 150 och 156). Bestämmelsen har emellertid fått en utformning som också gör det möjligt för den försäkrade att låta hela beloppet tillfalla t.ex. ett vuxet barn.

Jag föreslår inte något formellt undantag, motsvarande nuvarande tredje stycket i 104 §. Man torde dock kunna säga att det aldrig finns skäl att jämka en tjänstegrupplivförsäkring som sådan, om beloppet fördelas i enlighet med det standardförordnande för försäkringen som ingår i kollektivavtalet. Om den försäkrade har avvikit från denna ordning genom ett eget förordnande, blir bedömningen däremot densamma som vid annan försäkring. Och naturligtvis måste de belopp som utgår från tjänstegrupplivförsäkringen beaktas i helhetsbedömningen, om det finns flera försäkringar.

När det gäller individuell försäkring, kan det ibland också finnas skäl att beakta hur premiebetalningen har varit ordnad och om försäkringen är förenad med något sparmoment eller är av ren riskkaraktär. En försäkring med sparmoment kräver högre premie än en ren riskförsäkring och medför alltså - typiskt sett - att ett större belopp dras bort från den egentliga bobehållningen. Uppenbarligen ligger det närmare till hands att jämka ett förmånstagarförordnande till någon utomstående, om försäkringen har haft ett betydande sparmoment och premiebetalningen kanske dessutom har varit koncentrerad till en kortare tid före dödsfallet, än om det varit fråga om en ren riskförsäkring.

Tredje stycket

Innebörden av denna regel illustreras bäst med följande exempel, som har hämtats från betänkandet (s. 469).

En man har tagit en kapitalförsäkring på 200 000 kr på sitt eget liv med i första hand sin make och i andra hand sina arvingar som förmånstagare. Försäkringen har ett återköpsvärde som uppgår till 50000 kr. Makarna ansöker om äktenskapsskillnad. Vid bodelningen visar det sig att mannen utöver försäkringen har 20000 kr och hustrun 10 000 kr. Mannen avlider emellertid innan bodelningen är klar och försäkringsbeloppet 200000 kr tillfaller hans arvingar. Förmånstagarförordnandet till make har förfallit i och med ansökan om äktenskapsskillnad (jfr den nya lydelsen av 105 §). Vid bodelningen beaktas emellertid försäkringens återköpsvärde före dödsfallet, och den efterlevande makens andel uppgår till (20 000 + 50 000 + 10 000) : 2 = 40 000 kr. Vid bodelningen får hustrun sin egen egendom och mannens egendom vilken tillsammans uppgår till 30 000 kr. Resterande 10 000 kr får arvingarna avstå ur försäkringsbeloppet.

Som framgår blir det normalt inte aktuellt att tillämpa denna regel på rena riskförsäkringar, som saknar återköpsvärde. Det är därför inte någon risk att, som antytts av en remissinstans, en tjänstegrupplivförsäkring dras in i en bodelning med den försäkrades tidigare make. Fjärde stycket

I stycket anges den särskilda preskriptionsfrist som föreslås gälla för

i

j Specialmotivering till 6 kap. 8 § 631

jämkningskrav enligt andra och tredje Bestämmelsen stämmer

styckena.

nära överens med 7 kap. 4 § andra stycket AB men skiljer sig från den regeln på det sättet, att inte bara bouppteckning utan även dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ÄB medför att ettårsfristen börjar löpa.

Genom bestämmelsen att kravet skall riktas mot förmånstagaren framgår också att försäkringsbolaget i stort sett står utanför jämkningsfrågan. För närvarande anses bolaget ha en viss plikt att undersöka om det finns några anspråk enligt 104§ andra stycket, innan utbetalning till förmånstagaren görs (se Hellner, Försäkringsrätt, 1965, s. 623 med hänvisningar). Några sådana undersökningar kan inte anses påkallade i det nya system som jag föreslår, främst därför att jämkning i fortsättningen skall bli betydligt ovanligare än för närvarande.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 14.3.6), har den regel vi

föreslår ett något mera vidsträckt tillämpningsområde än som

föreslås i lagrådsremissen, genom att regeln skall kunna tillämpas

också vid försäkring på annans liv. är dock att det är

Förutsättningen fråga om tillämpning av ett förordnande som gäller för försäkrings-

tagarens död. Lika litet som i andra fall under försäkringstagarens livstid kan jämkningsregeln alltså användas om den försäkrade

avlider före försäkringstagaren och försäkringsbeloppet på grund av

ett förmånstagarförordnande skall tillfalla någon annan. Om däre-

mot försåkringstagaren avlider först och det gäller ett förmånstagar-

förordnande för det fallet, blir regeln tillämplig.

I vad mån jämkning också bör tillgripas i det enskilda fallet synes här bli särskilt beroende av det grundläggande syftet med försäkringen. Om någon har tecknat försäkring på annans liv och satt in t.ex. den försäkrades barn som förmånstagare för både sin egen och den försäkrades död, framstår det som naturligt att man respekterar förordnandet och låter barnen få försäkringen vid försäkringstaga-

rens död. Bedömningen påverkas här starkt av att försäkringen skulle ha varit både praktiskt och principiellt undandragen anspråk

från försäkringstagarens familj, om den försäkrade hade avlidit före

försäkringstagaren. Om förmånstagarförordnandet å andra sidan har

gällt bara för försåkringstagarens död - och han alltså räknat med att

själv uppbära försäkringsbeloppet, om den försäkrade skulle dö före

honom - kan i

det beroende på omständigheterna övrigt ligga

närmare till hands med en jämkning.

19.6.8Specialmotivering till 6 kap. 8 §

8 § Om det inte finns någon annan förmånstagare, gäller följande i fråga om försäkringsersättning som utfallet med anledning av försäkringstagarens död. Hans make är förmånstagare till halva ersättningen och hans arvingar till återstoden. Efterlämnar han inte make, är hans arvingar förmånstagare till hela ersättningen. Make är inte förmånstagare, om det vid försäkringstagarens död pågår mål om äktenskapsskillnad mellan makarna.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om det sammanlagda belopp som

skall utgå från försäkringen uppgår till högst det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid försäkringstagarens död.

Första stycket

Hår ges särskilda regler om fördelningen av i

försäkringsbeloppet

vissa fall. Skälen för reglerna har i

angetts allmänmotiveringen

(avsnitt 14.3.4). Den som förvärvar ett med stöd

försäkringsbelopp

av denna paragraf är förmånstagare i och de regler vi

lagens mening,

föreslår om förhållandet till och om

borgenärerna arvsbeskattningen

skall gälla på samma sätt för honom som för den som sin rätt

grundar på ett förmånstagarförordnande från vidare i försäkringstagaren (se

avsnitt 19.7 och 21.9 nedan).

Reglerna gäller bara i fråga om belopp som utfaller med

anledning av död”, vilket innebär bl.a. att

försäkringstagarens

reglerna inte kan tillämpas vid försäkring annans liv. Vidare krävs

det att det ”inte finns någon annan Detta kan bero

förmånstagare.

på att försäkringstagaren helt enkelt inte har förmånsta-

gjort något

garförordnande eller på att ett förordnande som han gjort är ogiltigt av någon anledning. Det kan också bero att förordnandet inte kan

verkställas, t.ex. därför att förmånstagaren är avliden

och reglerna i 5 § andra stycket inte kan tillämpas. Reglerna i skall även

paragrafen

användas i vissa fall som i 15 §.

regleras

Halva beloppet skall tillfalla make, om han

försäkringstagarens

har sådan, och återstoden hans arvingar. de nya arvsregler

Enligt

som föreslås i prop. 1986/87:1 kommer make i att vara

fortsättningen

arvinge i betydligt flera fall än för närvarande.

många När dessa nya regler är tillämpliga, kommer de tillsammans med bestämmelserna i denna paragraf att innebära att make ofta får hela

försäkringsbelop-

pet - hälften som make och hälften som Den andel maken

arvinge.

erhåller som förvärvas med den rätt som av 3

arvinge följer kap.

ärvdabalken, vilket innebär att blir föremål för efterarv.

beloppet Som framgår av allmänmotiveringen skall resul- (avsnitt 14.3.4),

tatet av reglerna i denna inte kunna med

paragraf angripas

jämkningsregeln i 7 §.

Andra

stycket

Fördelningsreglerna skall inte tillämpas på försäkringar med ett

högsta försäkringsbelopp motsvarande ett basbelopp enligt lagen om

allmän försäkring. Sådana har oftast karaktären av

försäkringar begravningshjälp, som enligt villkoren regelmässigt skall tillfalla

försäkringstagarens dödsbo. Ofta är försäkringsbeloppet bara ett

eller ett par tusen kronor (även om belopp motsvarande ett

basbelopp förekommer vid ka-försäkring), och kostnadsaspekten får

därför stor betydelse; beloppen motiverar inte kostnaderna för att

sou 1986:56 till 6 9 § 633

Specialmotivering kap.

utreda försäkringstagarens och fördela släktskapsförhållanden

beloppet enligt arvsrättens regler. Som antytts är det till största delen fråga om och och man är inom de

ka-försäkring gruppförsäkring,

kollektiv som ordnar och helt eller delvis finansierar

försäkringen

också angelägen om att kommer till

försäkringsbeloppet verkligen

avsett ändamål, något som man menar underlättas om

beloppet

tillkommer dödsboet som sådant i stället för de enskilda dödsbodel-

ägarna.

19.6.9 till 6 9 §

Specialmotivering kap.

9 § Försäkringstagaren har rätt att förfoga över

försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt. Försäkringsbolaget kan dock i försäkringsvillkoren föreskriva att ett förfogande, som inte avser hela försäkringen eller en kvotdel

av den, är utan verkan mot bolaget.

Om det för försäkringen gäller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, skall försäkringstagaren anses ha utfäst sig att inte utan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen på ett sätt som inskränker dennes rätt.

Första stycket

Stycket handlar om försäkringstagarens rätt att över försäk-

förfoga

ringen på andra sätt än genom Att rätten

förmånstagarförordnande.

till en liksom de flesta andra kan t.ex.

försäkring, rättigheter,

överlåtas är i och för och en allmän bestämmelse

sig självklart,

härom i lagen behövs bara som ett mot att i

skydd bolaget

försäkringsavtalet tar in föreskrifter som

begränsar försäkringstaga-

rens i dessa avseenden.

rättigheter

Som framgår vid 9 19§ och 10 12§ skall vid

kap. kap. bolagen

kollektiv försäkring kunna både överlåtelse

förbjuda och pantsättning. För den individuella försäkringens del tillåter däre-

förslaget

mot bara en i rätt: får i

inskränkning försäkringstagarens bolaget

villkoren föreskriva att ett som inte avser hela försäk-

förfogande,

ringen eller en kvotdel av den, är utan verkan mot Denna

bolaget.

fråga har behandlats i den allmänna avsnitt 11.3.1

motiveringen (se

och 14.4.1

ovan).

För del en annan av

pensionsförsäkringarnas framgår begränsning

försäkringstagarens möjligheter att förfoga över försäkringen av

16 §; enligt paragrafen är ett förfogande i strid mot kommunalskattelagens bestämmelser om sådana utan verkan.

försäkringar

i

Andra stycket

I detta stycke behandlas en annan typ av inskränkning, nämligen den som följer av att har ett

försäkringstagaren gjort oåterkalleligt

förmånstagarförordnande. På i huvudsak samma sätt som i 108§

i 634 till 6 9§ .

Specialmotivering kap.

andra FAL i att försäkringstagaren i denna

stycket anges stycket

situation skall anses ha lovat förmånstagaren att inte förfoga över ett sätt som inskränker förmånstagarens rätt.

försäkringen på

Detta emellertid inte att ett sådant förfogande under alla

betyder är uteslutet. kan försäkringstagaren, i omständigheter Exempelvis samband med att han gör förmånstagarförordnandet oåterkalleligt,

förbehålla försäkringen (jfr NJA 1939 s. 85 sig rätt att t.ex. pantsätta

och 89). I så fall blir pantsättningen giltig, även om panthavaren

känner till att förordnandet har oåterkalleligt. Vidare kan

gjorts förmånstagaren senare gå med på att försäkringstagaren naturligtvis

över försäkringen, och samtycket kan lämnas formlöst.

förfogar

Vilka förfogandemöjligheter som skall anses uteslutna genom ett förordnande får avgöras efter en bedömning av de

oåterkalleligt

ett tänkt förfogande skulle få i det enskilda fallet.

rättsverkningar

Under att försäkringstagaren underrättar förvärvaren

förutsättning

om det förordnandet, bör överlåtelser dock normalt

oåterkalleliga

inte möta något hinder; förordnandet gäller även efter överlåtelsenÅ En annan sak är, att det bara i situationer står någonting att

speciella

vinna att överlåta förvärva en försäkring med

på respektive oåterkalleligt förmånstagarförordnande; ett sådant fall kan vara om

förordnandet är tidsbegränsat och tiden är på väg att löpa ut. - Till och med om har lovat förmånstagaren att själv

försäkringstagaren fortsätta premiebetalningen, bör han kunna överlåta försäkringen;

överlåtelsen minskar inte möjligheter att

förmånstagarens rättsliga hålla försäkringstagaren fast vid betalningslöftet. och belåning av försäkringen hos

Pantsättning försäkringsbolaget

torde däremot som inte kunna ske utan förmånstagarens

regel

Man kan dock även här tänka sig förfoganden, som är till

samtycke.

för utan att inskränka förmånstagarens rätt

nytta försäkringstagaren

och som därför bör vara tillåtna. Detta kan gälla t.ex. i det inte helt fallet att vid_s.k. sammansatt kapitalförsäkring det oåter-

ovanliga

förordnandet bara rätten till dödsfallsbelopp. Det är

kalleliga gäller

då som hindrar att pantsätter rätten till

ingenting försäkringstagaren

i vad mån någon är beredd att godta en sådan pant

livsfallsbeloppet;

beror bl.a. hur lång tid som återstår till livsfallsutbe-

naturligtvis på

talningen.

mot att försäkringstagaren förfogar över

Förmånstagarens skydd

ett sätt som inskränker hans rätt bestäms av 12 och

försäkringen på

13 §§. Om dessa leder till att han mister sin rätt till

regler

‘ Beträffande gällande rätt har annan mening uttalats av bl.a. Hellner (s. 558) och Almgren (s. 256), som menar att försäkringstagaren inte får överlåta försäkringen. Redan av lagtextens utformning (111 § FAL) tycks dock framgå att lagstiftaren har räknat med att överlåtelse skall kunna ske. Det är också svårt att se hur en överlåtelse skulle kunna innebära en inskränkning av förmånstagarens rätt (108§ andra stycket).

försäkringen, t.ex. därför att han inte anmält sin rätt hos

försäkrings-

bolaget (13 §), kan han i stället ha andra möjligheter till gottgörelse; allmänna rättsprinciper torde innebära att han

praktiskt taget alltid har rätt till ersättning av försäkringstagaren eller dennes dödsbo. Ledning får här sökas i vad som om skadestånd i

gäller vanliga

avtalsförhållanden respektive, när förordnandet haft gåvokaraktär,

vid underlåtenhet att uppfylla gåvoutfästelse.

Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt

14.4.1) kan en försäkringstagares rätt att förfoga över försäkringen också vara inskränkt på andra sätt, t.ex. på grund av ett arbetsavtal eller på grund av föreskrift vid gåva. Dessa frågor behandlas inte i lagförslaget.

19.6.10 Specialmotivering till 6 10 §

kap.

10§ Överlåts försäkringen, förfaller ett tidigare förmånstagarförordnande som inte är oåterkalleligt, om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen.

Bestämmelsen i denna paragraf stämmer i sak med 111§ FAL. Liksom man ansåg vid tillkomsten av den har vi funnit det

paragrafen

onödigt att tynga lagtexten med bestämmelser om de allmänna verkningarna av en överlåtelse (jfr NJA II 1927 s. 519). Redan av lkap. 2§ i vårt förslag framgår för övrigt att en ny ägare till

försäkringen intar samma ställning som den ursprunglige försäk-

ringstagaren. hindrar detta inte att i

Självfallet försäkringstagaren

Överlåtelseavtalet t.ex. förbehåller sig rätt att även efter överlåtelsen få använda

försäkringen som pant.

Liksom 111 § FAL tar bestämmelsen alltså bara upp den verkan

som överlåtelsen får för ett icke oåterkalleligt förmånstagarförordnande som gjorts av den ursprunglige försäkringstagaren. Att ett

oåterkalleligt förordnande som regel står sig mot ny ägare följer av reglerna i 12 och 13 §§ (jfr även 9 §). Om förvärvaren känner till utfästelsen, är förmånstagaren alltid skyddad. Är förvärvaren i

god tro, är förmånstagaren ändå skyddad om han har följt reglerna i 12

eller 13 §.

Beträffande sådana förordnanden som kan återkallas

uppställer

regeln en presumtion; förordnandet förfaller om inte annat har avtalats eller får anses förutsatt vid överlåtelsen. Bestämmelsen har i sak samma innehåll som rätt, men vi har funnit det

gällande lämpligt

att markera av att förordnandet skall fortsätta att

möjligheten gälla

på ett tydligare sätt än som skett i 111 § FAL.

Man kan nämligen räkna med att kan vara i

presumtionen oriktig

flera praktiska situationer. Särskilt kan detta vara fallet vid överlåtelser inom en familj. Om t.ex. en man har tecknat en

försäkring på

sitt eget liv och satt in sin hustru och de gemensamma barnen som förmånstagare och han sedan överlåter försäkringen till hustrun, kan

i

636Specialmotivering till 6 kap. I0§

det ligga nära till hands att förordnandet till förmån för barnen skall fortsätta att gälla. En liknande situation om en

föreligger arbetsgi-

vare har tecknat en pensionsförsäkring på en anställds liv, med den

anställde som förmånstagare till ålderspensionen och hans anhöriga som förmånstagare till och efterlevandepensionen, försäkringen

sedan överlåts till den anställde.

Som anges i allmänmotiveringen (avsnitt uppställer 14.4.2),

förslaget inte något formkrav för överlåtelse av Redan ett

försäkring.

formlöst överlåtelseavtal innebär alltså att ett

tidigare förmånstagar-

förordnande förfaller (om detta är parternas

avsikt). Visserligen

krävs det överlämnande av underrättel-

försäkringsbrevet respektive

se till bolaget för att förvärvaren skall få skydd mot överlåtarens borgenärer (12 och 13 §§), men dessa regler gäller inte för förhållandet till förmånstagaren, när förordnandet inte är oåterkalleligt. Inte heller när förordnandet skall fortsätta att gälla, fordras det någon underrättelse till bolaget; ett sådant krav skulle göra den del av paragrafen som handlar om att ”annat får anses förutsatt vid överlåtelsen” verkningslös.

Men självfallet är det ändå ofta viktigt att parterna underrättar försäkringsbolaget om överlåtelsen och därvid också ger besked om

huruvida ett tidigare förmånstagarförordnande skall fortsätta att gälla eller inte. De frågor som uppstår om bolaget inte får tillräckliga upplysningar, och därför betalar ut försäkringsbeloppet till fel

person, behandlas i till 8 2 §.

specialmotiveringen kap.

Parternas möjligheter att träffa överenskommelser om förmånstagarförordnande är i och för sig inte begränsade till den speciella möjlighet som anges i lagen. Om överlåtaren vill t.ex. förbehålla sig

rätt att själv uppbära en del av försäkringsbeloppet —- men ändå

överlåta hela - kan

försäkringen det göras i den formen, att förvärvaren åtar sig att sätta in överlåtaren som förmånstagare. Även i övrigt kan parterna komma överens om att förvärvaren skall göra

ett visst förmånstagarförordnande. Om förvärvaren på grund av en

sådan överenskommelse är förhindrad att i framtiden återkalla eller ändra ett visst förordnande, innebär det dock inte att förordnandet är oåterkalleligt i den bemärkelse som avses i lagförslaget; för att detta skall uppnås krävs det att förvärvaren också ger förmånstagaren en sådana utfästelse som avses i 2 §.

Däremot kan överlåtaren inte förbehålla sig själva rätten att utse förmånstagare efter överlåtelsen; här gäller lagens bestämmelse om att denna rättighet tillkommer förvärvaren (6 kap. l § jämförd med 1 kap. 2 §).

Vid 1 § första stycket diskuteras frågan, från vem en i andra hand insatt förmånstagare skall anses göra sitt förvärv, om den förste förmånstagaren har låtit det ursprungliga andrahandsförordnandet stå kvar trots att han har haft möjlighet att ändra eller återkalla det. Vi föreslår för den situationen,

. till 6

Specialmotivering kap. 11 § 637

att förvärvet alltså från

skall anses ske från den som har gjort förordnandet, försäkringstagaren.

Motsvarande

fråga uppstår när det har avtalats att ett förmånstagarförordnande skall bestå efter överlåtelse: skall förmånstagaren

anses göra sitt förvärv från den ursprunglige eller från förvärvaren?

försäkringstagaren

Trots att frågorna är likartade bör situationerna

enligt vår mening behandlas olika. Den avgörande skillnaden är att det i överlåtelsefallet beror av förvärvarens inställning om förordnandet skall bestå. Genom att acceptera detta villkor för förvärvet av försäkringen får förvärvaren anses ha avgivit en viljeförklaring till förmånstagarens fördel. Förmånstagaren bör därför anses få försäkringen från förvärvaren; det framstår för övrigt också som naturligt att ett förmånstagarförvärv anses ske från den som är att se som försäkringstagare.

1916.11 Specialmotivering till 6 11 § kap.

ll § Pantsättning av försäkringen medför rätt för panthavaren att uppbära utfallande försäkringsersättning. Om försäkringen är förenad med återköpsrätt, får han också påkalla återköp av försäkringen. Återköp får dock ske bara om panthavaren har underrättat försäkringstagaren och denne inte inom två månader har återlöst

panten genom att betala det belopp som panthavaren kan få ut från försäkringsbolaget. Panthavaren har även rätt att påkalla utbetalning av återbäring som försäkringstagaren är berättigad att få ut från bolaget.

Förbehåll

om rätt att göra panträtten gällande på annat sätt än som sägs i första stycket är ogiltigt mot försäkringstagaren.

Paragrafen reglerar panthavares möjligheter att göra sig betald ur en

pantsatt försäkring. I huvudsak samma behandlas i FAL i

frågor

112 §. Reglerna är tvingande till förmån.

försäkringstagarens

Som framgår tar bestämmelserna sikte förhållandet mellan

på panthavaren och försäkringstagaren. En medför visserpantsättning ligen inte att ett tidigare förmånstagarförordnande förfaller, men i

förhållande till förmånstagaren har praktiskt

panthavaren taget alltid bättre rätt; undantag gäller bara när ett

oåterkalleligt förmånstagar-

förordnande är skyddat enligt reglerna i 12 eller 13 § samt när det i pantavtalet har bestämts att skall stå tillbaka för viss

panthavaren förmånstagare.

Första stycket

I stycket anges tre olika sätt vilka kan få betalt ur

på panthavaren

försäkringen. För att han över huvud taget skall få vidta för

åtgärder

att realisera panten, t.ex. genom att av

påkalla återköp försäkringen,

måste naturligtvis allmänna vara

förutsättningar för pantrealisation uppfyllda (jfr dock nedan). Dessa kan emellertid inte

förutsättningar

behandlas i en av denna

lagstiftning typ.

Den första som nämns är att

möjlighet panthavaren uppbär

till 6 II §

638 Specialmotivering kap.

när det faller ut. Panthavaren har rätt att

eförsäkringsbeloppet,

försäkringsbeloppet (eller den del av beloppet som behövs

uppbära

för att täcka hans även om ännu inte har

fordran) pantfordran

förfallit till betalning* I med allmänna panträttsliga principer omfattar panträt-

enlighet

ten normalt också sådan återbäring som betalas ut tillsammans med

försäkringsbeloppet.

Den andra som nämns är att panthavaren kan påkalla

möjlighet

av För att han skall få utnyttja denna möjlighet

återköp försäkringen.

krävs det dock att försäkringen är förenad med återköpsrätt. Denna form av pantrealisation kommer alltså i fråga främst för kapitalför-

säkringar med sparmoment. Försäkringsbolagen beviljar visserligen

ibland av men någon rätt till återköp

återköp livränteförsäkringar,

inte. Om i ett enskilt fall är berett att återköpa en

föreligger bolaget

sådan samtycker till åtgärden, kan försäkring och försäkringstagaren denna möjlighet dock utnyttjas utan hinder av lagen. Lagens tvingande karaktär hindrar inte att försäkringstagaren i den situationen med bindande verkan går med på en annan typ av pantrealisation än de i lagen uppräknade; det är förbehåll redan i pantavtalet om andra sätt att göra panträtten gällande som är förbjudna.

Dessutom måste panthavaren före återköpet ge försäkringstaga-

ren en att lösa tillbaka panten genom att betala det belopp

möjlighet

som skulle kunna få ut från försäkringsbolaget. Skälet

panthavaren

- - är att ett för denna regel som stämmer med 112 § FAL återköp ofta medför en särskild typ av värdeförstöring för försäkringstagaren. Om har under bara ett begränsat antal år, är

försäkringen gällt

det kan få ut betydligt lägre än de

återköpsvärde panthavaren

kostnader som har ned på försäkringen och

försäkringstagaren lagt

som genom går förlorade. Ett återköp kan också vara

återköpet

allvarligt för försäkringstagaren på det viset, att hans hälsa kan ha försämrats så att han inte längre kan få teckna ny försäkring. nämns att kan begära utbetal-

Slutligen möjligheten panthavaren

ning av sådan återbäring som försäkringstagaren har rätt att få ut från Bestämmelsen alltså på sådan âterbäring som kan

bolaget. syftar

betalas ut under I torde det emellertid

försäkringstiden. praktiken

vara relativt sällan som denna möjlighet står panthavaren till buds; det är att inte har någon självständig rätt

vanliga försäkringstagaren att få återbäringen utbetald före försäkringsfallet.

Men även om inte har någon rätt att få ut

försäkringstagaren

under har han ofta viss möjlighet att

återbäringen försäkringstiden,

få en del av den utbetald efter en diskretionär prövning av försäkringsbolaget (se avsnitt 11.8.4 ovan). Om bolaget är berett att

Se om denna och närliggande frågor Lennander, Panthavares skyldigheter s. 86 ff.

en sådan göra utbetalning, kan på samma sätt som nyss sades

beträffande återköp av livränteförsäkringar -s denna möjlighet med

försäkringstagarens samtycke utnyttjas utan hinder av lagens

bestämmelser. Denna typ av pantrealisation torde för övrigt vara den

förmånligaste för försäkringstagaren, eftersom det egentliga försäkringsskyddet och försäkringens återköpsvärde förblir intakt.

Andra stycket

Som redan framgått, är reglerna i första stycket avsedda att vara

tvingande till försäkringstagarens fördel. Den viktigaste effekten av

förbudet mot andra former för pantrealisationen är, att

panthavaren inte kan förbehålla sig rätt att sälja försäkringen t.ex. på offentlig

auktion.

19.6.12 till 6 12 §

Specialmotivering kap.

l2§ Om det av försäkringsbrevet framgår att bara den som innehar detta har rätt att få ut försäkringsersättning eller eljest förfoga över försäkringen, gäller följande.

Ett förfogande över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning, belåning hos försäkringsbolaget eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande blir gällande mot försäkringstagarens borgenärer när den, till vars förmån förfogandet sker, får försäkringsbrevet i sin besittning.

Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare om den, till vars förmån det senare förfogandet sker, i god tro får försäkringsbrevet i sin besittning.

Som framgår av allmänmotiveringen (avsnitt 14.4.2) överlämnar vi

åt försäkringsbolagen att bestämma i vilken

utsträckning försäkrings-

breven skall ha värdepapperskaraktär. i denna

Reglerna paragraf

handlar om det fallet att brevet har den karaktären och ger besked

om när olika förfoganden får verkan mot försäkringstagarens

och om företrädesrätten vid dubbelöverlåtelser m.m. -

borgenärer Reglerna bygger på principerna i skuldebrevslagen (1936:81) och

113 § FAL.

Förutsättningen för att reglerna i paragrafen skall bli tillämpliga är

alltså att försäkringsbrevet har den karaktären. Särskilt om

angivna

man byter system för någon viss är det därför

försäkringstyp, viktigt

att bolaget bemödar sig om att framhäva brevets karaktär på ett så tydligt sätt, att det inte uppstår missförstånd bland kunderna eller hos banker och andra kreditinrättningar.

Medan 113 § FAL uttryckligen bara nämner överlåtelse och

pantsättning (med tillägget ”eller annat förfogande) behandlar den

föreslagna paragrafen även belåning av försäkringen hos försäkrings-

bolaget och utfästelse att inte återkalla ett förmånstagarförordnan» de. Någon saklig skillnad torde detta dock inte innebära. I den mån

det förekommer andra typer av förfoganden, torde reglerna lätt kunna tillämpas analogt även på dem. Det bör dock observeras att den som är förmånstagare enligt ett återkalleligt förordnande inte får

något skydd enligt dessa regler, även om han får försäkringsbrevet i

sin besittning.

19.6.13Specialmotivering till 6 kap. 13 §

l3§ Är försäkringsbrevet inte sådant som sägs i 12 §, blir ett förfogande över försäkringen genom överlåtelse, pantsättning eller oåterkalleligt förmånstagarförordnande gällande mot försäkringstagarens borgenärer när meddelande om förfogandet kommer in till försäkringsbolaget. Förfogar försäkringstagaren på sådant sätt över försäkringen till förmån för flera, gäller ett tidigare förfogande framför ett senare. Ett senare förfogande gäller dock framför ett tidigare, om meddelande om det senare förfogandet kommer in till bolaget först och den till vars förmån förfogandet skett då är i god tro.

Belåning av försäkringen hos bolaget ger bolaget bättre rätt till försäkringen än försäkringstagarens övriga borgenärer när lånebeloppet betalas ut. Har försäkringstagaren tidigare förfogat över försäkringen på annat sätt, gäller belåningen dock framför det förfogandet bara om bolaget är i god tro vid utbetalningen.

När försäkringsbrevet inte har värdepapperskaraktär, är det enligt vanliga principer underrättelse till gäldenären (dvs. försäkringsbola-

get) som blir avgörande för när skyddet mot försäkringstagarens borgenärer skall inträda vid överlåtelse m.m.

För att ett system utan värdepapper skall fungera, krävs det i

praktiken att bolaget har inrättat ett registreringssystem. Det fordras visserligen inte någon formell registrering för att skyddet skall

uppnås; tvärtom räcker det med att anmälan görs till en person som har sådan ställning i bolagets organisation, att man kan förvänta sig att anmälan så småningom skall komma fram till den tjänsteman som skall registrera den. Men just därför är det viktigt att bolaget har ett system som gör det möjligt att på ett betryggande sätt följa de olika

förfoganden som görs; uppenbarligen kan bolaget lätt drabbas av

skadeståndsskyldighet om det på grund av brister i organisationen

eller liknande vid en förfrågan lämnar eller ofullständiga

oriktiga

uppgifter till den som t.ex. överväger att låna ut pengar mot säkerhet i en försäkring. Däremot kan bolaget inte drabbas av något sådant ansvar om ett tidigare har anmälts så kort tid före

förfogande

förfrågan, att det inte kan att det redan skall vara

rimligen begäras

känt för alla tjänstemän som sådana frågor.

handlägger

Den som i förlitan på en oriktig uppgift t.ex. lånar ut pengar med försäkringen som säkerhet, måste stå tillbaka för det tidigare förfogandet, och detta även om den till vars förmån det tidigare förfogandet skett till äventyrs kände till det senare förfogandet när han gjorde sin anmälan;

till 6 14 § 641

Specialmotivering kap.

kravet på god tro vid anmälan gäller bara för att ett senare förfogande skall kunna få bättre rätt än ett tidigare.

19.6.14 till 6 14 §

Specialmotivering kap.

14 § Innan förmånstagarens rätt har inträtt får han inte genom överlåtelse, pantsättning eller på annat sätt förfoga över den rätt som förordnandet medför.

Bestämmelsen motsvarar i sak 109 §FAL NJA II 1927 s. Vi

(se 518).

har emellertid inte funnit det att

nödvändigt uttryckligen ange att

regeln gäller också vid oåterkalleliga förordnanden; regeln är i stället allmänt utformad. Vidare har ”under

tidsbestämningen försäkrings-

tagarens livstid” i förslaget ersatts med innan rätt

förmånstagarens

inträtt”; 109 § kan inte ha varit avsedd att efter sin

tillämpas

ordalydelse t.ex. i det fallet att mans liv

försäkringen gäller på tredje

och det där förordnandet skall inträffar

försäkringsfall, tillämpas, medan försäkringstagaren ännu lever.

Att förmånstagarens rätt inträder är oftast detsamma som att försäkringsfallet inträffar. Vid försäkring som är tecknad på främmande liv kan hans rätt också inträda att

genom försäkringstagaren

avlider. Och vid som skall betalas ut i rater inträder en i

försäkring

andra hand utsedd rätt först när den förste förmåns-

förmånstagares

tagarens rätt

upphör.

En konsekvens av att inte kan i t.ex.

förmånstagaren förväg

överlåta den rätt som förordnandet medför är att hans rätt inte heller kan utmätas eller tas i i konkurs. Inte heller kan den bli

anspråk

föremål för i samband med

familjerättsliga anspråk exempelvis bodelning.

En särskild fråga är, vilka konsekvenser det får om

förmånstaga-

ren i strid mot det förbudet överlåter sin

uppställda eller pantsätter rätt. Det har i litteraturen hävdats att bör betraktas som

förfogandet

ogiltigt på samma sätt som den typ av arvsavtal som i

förbjuds

17 kap. 1 § ärvdabalken s. 217 Det skulle innebära

(se Almgren f).

att ett avtal om t.ex. överlåtelse av framtida rätt

förmånstagarens

skulle vara ogiltigt bara av som hade ett

om det angreps någon berättigat intresse av dess undanröjande och att

förmånstagaren

skulle - sedan -

hans rätt inträtt kunna avtalet med

godkänna

verkan att det som från den då det

ansågs giltigt tidpunkt ingicks.

Goda skäl talar för den till ärvdabalkens som

analogi regler

sålunda hävdats. Vi har därför inte funnit att föreslå

anledning någon

särskild regel i som skulle leda till annat

personförsäkringslagen,

resultat.

642 till 6 15 §

Specialmotivering kap.

19.6.15 Specialmotivering till 6 kap. 15 §

l5§ Om någon annan än försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen dödar den försäkrade eller en förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. ärvdabalken.

Om vid försäkring på annans liv eller hälsa försäkringstagaren genom brottslig gärning uppsåtligen framkallar ett försäkringsfall, skall oavsett vad som annars skulle gälla den försäkrade vara förmånstagare. Om den försäkrade är död, skall de personer vara förmånstagare som enligt 8 § första stycket skulle ha haft rätt till försäkringsersättningen om den försäkrade hade varit Om försäkringstagaren härigenom skulle

försäkringstagare. komma att anses som förmånstagare, tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 1 § första stycket och 4§ ärvdabalken.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte om försäkringstagaren var under femton år eller i sådant sinnestillstånd som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken.

bestämmelser om fördelning av försäk-

Paragrafen upptar speciella när försäkringstagaren (vid försäkring på annans liv ringsbeloppet eller hälsa) eller en förmånstagare har framkallat försäkringsfallet

brottslig handling. I de flesta sådana situationer

genom uppsåtlig skall man enligt förslaget följa principerna i 15 kap. ärvdabalken.

För ett särskilt fall, där dessa principer inte kan tillämpas på vanligt sätt, ges dock särskilda regler i andra stycket.

Första stycket

Bestämmelsen i detta stycket får framför allt tillämpning om någon

- eller som är förmånstagare enligt ett särskilt förordnande enligt

i 8 § - den försäkrade eller en förmånstagare som

reglerna dräper

har bättre rätt än han själv. Bestämmelsen omfattarockså det fallet att t.ex. en panthavare berövar den försäkrade livet, kanske just för att försäkringsbeloppet skall falla ut; det bör dock observeras att det inte är något krav, att brottet skall begås för försäkringens skull.

När bestämmelsen tillämpas, innebär det att gärningsmannen

mister sin rätt till försäkringsbeloppet i den utsträckning som följer

av 15 ärvdabalken. Den som den försäkrade mister all

kap. dräper

rätt till Den som dödar en mister

försäkringen. förmånstagare

däremot bara den rätt han annars skulle ha kunnat vinna genom dennes död. Om t.ex. förmånstagarförordnandet gäller med lika rätt för A och B och A dödar B, han därmed miste om att

går möjligheten

få också B:s andel av däremot har han kvar sin

försäkringsbeloppet; ursprungliga rätt till hälften av beloppet.

Andra stycket

i 15 ärvdabalken kan tillämpas om en

Reglerna kap. knappast

vid främmande liv den

försäkringstagare försäkring på dräper

försäkrade. Dels är det inte om att försäkringstagaren skulle

fråga

sou 1986:56 till 6 16 § 643

Specialmotivering kap.

göra ett förvärv som direkt kan härledas från den

dräpte, dels ger reglerna inte svar på frågan om vem som skulle ha rätt till

försäkringsbeloppet i stället för försäkringstagaren. Därför

ges speciella bestämmelser om den situationen i detta stycke. Skälen för reglerna har angetts i allmänmotiveringen 12.4.1 och

(avsnitt 14.3.4).

Försäkringsbeloppet skall i första hand tillfalla den försäkrade; till skillnad från första stycket andra även vid skador som

gäller stycket

inte leder till döden. Om skadan har lett till döden tillfaller i

beloppet

stället de personer som 8 § skulle ha fått om den

enligt det,

försäkrade hade varit försäkringstagare. I överensstämmelse med den vanliga får dock inte

principen försäkringstagaren själv någon

rätt till även om han

försäkringsbelopp, ingår i den angivna kretsen.

-

Den som får ett belopp dessa är att anse som

enligt regler förmånstagare, vilket har betydelse bl.a. för och arvsbeskattningen

förhållandet till borgenärerna.

Tredje stycket

Bestämmelsen motsvarar 15 kap. 1 § tredje stycket ärvdabalken och 19 § första stycket FAL. Som framgår i

allmänmotiveringen (avsnitt

14.3.4), är vi delvis kritiska mot dessa Vi anser emellertid att

regler.

införandet bör ske arvsrättens och

av nya regler samtidigt på försäkringsrättens områden och föreslår därför tills vidare samma regel som i FAL.

19.6.16 till 6 16 §

Specialmotivering kap.

16 § Ett förfogande över försäkringen är utan verkan i den mån förfogandet är förbjudet enligt försäkringsvillkor, som enligt kommunalskattelagen (1928:370) skall tas in i försäkringsavtalet. Ett förbud mot Överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Vad som föreskrivs i första stycket gäller också om bestämmelserna i 8 eller 15 § är tillämpliga.

Paragrafens första stycke har med redaktionella förts över

ändringar

från 3 § andra stycket FAL. Andra stycket innebär att inte heller de särskilda fördelningsreglerna i 8 och 15 §§ kan leda till ett resultat som står i strid mot skattelagstiftningens bestämmelser

om pensions-

försäkringar.

Enligt 9 kap. 19 § och 10 kap. 12 § förslaget skall liknande regler gälla för vissa förfoganden i strid mot villkorsbestämmelser vid gruppförsäkring och ka-försäkring (se närmare i avsnitt 19.9.19 och 19.10.12 nedan).

644 till 7 1 §

Specialmotivering kap.

19.7 till 7 kap.

Specialmotivering

har rubriken Förhållandet till borgenärerna och omfattar

Kapitlet

åtta paragrafer. Efter de inledande bestämmelserna i 1 § följer 2-7 §§ om och 8 § om och Bestäm-

livförsäkring sjuk- olycksfallsförsäkring.

melserna lika för individuell och

gäller försäkring, gruppförsäkring kollektivavtalsgrundad försäkring. Når reglerna tillämpas på grupp-

eller skall dock vad

försäkring kollektivavtalsgrundad försäkring, som sägs om försäkringstagaren alltid gälla den försäkrade, oavsett om han i övrigt är försäkringstagare (se 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 §

förslaget). Såvitt skyddet för utfallande belopp, har denna

gäller förskjutning dock knappast någon praktisk betydelse.

19.7.1Specialmotivering till 7 kap. 1 §

l § En försäkring och från den utfallande ersättning får tas i anspråk för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder i enlighet med reglerna i detta kapitel och lagstiftningen i övrigt. Ersättning som tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom får tas i anspråk för skulder, bara om fordran har uppkommit före försäkförsäkringstagarens och inte kan utgå ur försäkringstagarens förmögenhet eller ringsfallet kvarlåtenskap. Om verkan av oåterkalleliga förmånstagarförordnanden finns bestämmelser i 6 kap. 9, 12 och 13 §§.

Första stycket

6 1 § första stycket förslaget medför tillämpningen av ett Enligt kap. förmånstagarförordnande att försäkringen och från den utfallande faller utanför försäkringstagarens förmögenhet och kvarlåbelopp

Med den paragrafen som enda bakgrund skulle det vara

tenskap.

att utforma bestämmelserna om förhållandet mellan

nödvändigt förmånstagaren och försäkringstagarens borgenärer som regler om

när m.m. får äga rum. Emellertid har vi funnit att det i de

utmätning

flesta fall är bättre inte

framställningstekniskt att ange när utmätning

får äga rum; bl.a. är det att utforma reglerna på det viset

nödvändigt

när det som tillfaller själv. Ett syfte

gäller belopp försäkringstagaren med första meningen är alltså att upphäva de utsökningsrättsliga verkningarna av 6 kap. 1 § första stycket. Samtidigt uttrycker

- för vårt liksom för FAL

meningen utgångspunkten förslag nämligen att försäkringar i princip kan tas i anspråk av borgenärerna

på samma sätt som andra tillgångar. Det bör emellertid observeras att inte innebär att utsök-

regeln ningsbara försäkringsbelopp ingår i försäkringstagarens förmögen-

het eller i 6 1 § fortfarande. Detta

kvarlåtenskap; regeln kap. gäller

förhållande markeras att försäkringen enligt andra

ytterligare genom

meningen i förevarande stycke får tas i anspråk för försäkringstaga-

rens skulder bara i den mån hans förmögenhet respektive kvarlåtenskap inte förslår (jfr 116§ andra stycket FAL). Gentemot dödsbo-

delägarna och gentemot försäkringstagaren själv har förmånstagar-

förordnandet alltså verkan även om förordnandet inte ger mer än

begränsat skydd mot borgenärerna. Andra meningen innehåller också den tämligen självklara regeln,

att en borgenär kan göra anspråk på ett försäkringsbelopp som tillfallit en förmånstagare bara om borgenärens fordran på försäk-

ringstagaren har uppkommit före försäkringsfallet. Om fordran har uppkommit senare, har ju borgenären saknat anledning att räkna

med försäkringen som en möjlighet att få betalt. Den närmare bedömningen av när en fordran skall anses ha uppkommit före

försäkringsfallet” får överlämnas till rättstillämpningen (jfr Welam-

son, Konkursrätt s. 439 ff).

Med undantag för 7§ (samt 8§ andra andra meningen) stycket

handlar reglerna i genomgående om att

kapitlet möjligheterna

utmäta försäkring eller utfallande Av 27 § första

försäkringsbelopp. stycket konkurslagen (1921:225) följer att rättigheter som är skyd-

dade mot inte heller ingåri konkurs. Däremot hindrar ett

utmätning

förbud mot utmätning inte att en rättighet i vissa fall kan tas i anspråk genom införsel (15 kap. 2 § UB). Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt är de för införsel dock

15.3), praktiska förutsättningarna

delvis begränsade. Bl.a. kan införsel för skulder

försäkringstagarens

inte äga rum efter hans död (15 kap. 3 § UB), och när försäkrings-

beloppet tillfaller en förmånstagare medan försäkringstagaren lever,

kan införsel för vförsäkringstagarens skulder äga rum bara i den mån fordran inte kan tas ut hos honom själv. Det bör i sammanhanget också observeras att, även om införsel kan ske för försäkringstagarens skulder, förmånstagarförordnandet fortfarande gäller i förhål-

landet mellan försäkringstagaren och förmånstagaren. Om ett förbehållsbelopp bestäms, skall försäkringsbolaget därför betala ut detta till förmånstagaren.

Första stycket hänvisar också till ”lagstiftningen i övrigt”. Härmed avses i första hand UB (men naturligtvis även t.ex. övriga delar av

personförsäkringslagen, främst 6 kap.). Liksom FAL måste förslaget

alltså läsas tillsammans med UB:s bestämmelser om bl.a. utmätning av livräntor 8 § och 7 1-5 §§). UB här ett

(5 kap. kap. ger kompletterande och delvis längre gående skydd än det vi föreslår,

vilket innebär att bestämmelser till stor del

personförsäkringslagens

får betydelse främst för samt från

kapitalförsäkring kapitalbelopp sjuk- eller olycksfallsförsäkring.

Även UB:s förbud mot av som inte kan

utmätning egendom

överlåtas (5 kap. 5§ första kan ibland få för

stycket) betydelse personförsäkringar. En försäkring kan ha förvärvats genom gåva

med villkor att den inte får överlåtas eller pantsättas, och försäkring-

en får då inte utmätas för gåvotagarens skulder; i vad mån försäkringen kan tas i anspråk för givarens skulder, avgörs främst av

konkurslagens regler om återvinning i konkurs (närmast 30 eller

31 §). En annan och något vanligare situation är att försäkringen har tecknats i anslutning till ett med den

anställningsförhållande, anställde som försäkringstagare och arbetsgivaren som premiebeta-

lare. Oftast är den anställde då redan på grund av förhållandet till arbetsgivaren förhindrad att förfoga över försäkringen genom överlåtelse eller pantsättning, och försäkringen kan då inte heller

utmätas. (Ang. det fallet att arbetsgivaren är försäkringstagare, se

7 kap. 6 § förslaget.)

Däremot utgör ett i försäkringsvillkoren överlåtelseförbud

intaget

inte något hinder mot utmätning. Vid och ka-

gruppförsäkring

försäkring skall bolagen visserligen kunna ta in ett förbud mot bl.a. överlåtelse i villkoren, men ett sådant förbud från bolagets sida hindrar inte utmätning (se 9 19§ och 10 kap. 12 §; jfr också

kap.

6 kap. 16 §). — Vid ka-försäkring innebär emellertid oftast förhållandet mellan den anställde och arbetsgivaren, att den anställde inte

kan förfoga över försäkringen. När så är fallet kan försäkringen inte

heller utmätas, även om villkoren inte innehåller något överlåtelseförbud.

Den praktiska betydelsen av de sist berörda frågorna torde dock vara mycket begränsad, eftersom de flesta ka-försäkringar och praktiskt taget alla saknar värde

gruppförsäkringar utmätningsbart före försäkringsfall. Det är i stort sett bara vid försäkring enligt

ITP-planen (och liknande pensionsplaner) som det efter hand byggs upp ett försäkringstekniskt tillgodohavande för den enskilde, men

vid sådan försäkring föreligger ett sådant förhållande

regelmässigt

mellan den anställde och arbetsgivaren som det nyss

enligt sagda hindrar utmätning.

En angränsande fråga uppkommer vid individuell livränteförsäkring, när flera förmånstagare har insatts med rätt efter varandra (”. .. i första hand till A, så länge han lever, därefter till B, så länge han lever” osv.). Om förmånstagarförordnandet är utformat så att den i första hand insatte förmånstagaren inte får förfoga över försäkringen till nackdel för senare förmånstagare (t.ex. genom att begära återköp), kan försäkringen som sådan inte utmätas för förmånstagarens skulder. Däremot hindrar ett sådant förordnande inte utmätning av den aktuelle förmånstagarens rätt till försäkringen - alltså utmätning belopp

enligt t.ex. 7 kap. UB av utfallande eller utmätningen med förbehåll för senare förmånstagares rätt. Bara om försäkringstagaren också har förbjudit förmånstagaren att förfoga över sin egen rätt, är utmätning helt utesluten så långt förbudet sträcker sig.

Vissa andra bestämmelser i UB återger allmänna utsökningsrättsliga

principer, som kommer att också på personförsäkringslagens gälla

område. Sålunda kan en som är utmätningsfri enligt

försäkring

7 kap. 2§ förslaget tas i mät, om försäkringstagaren har pantsatt försäkringen eller anvisar den till (5 kap.

utmätning 13 och 15 §§_ UB). Vidare innebär bestämmelsen i 5 kap. 12 § UB att ett försäkringsbelopp som är skyddat mot utmätning enligt 7 kap. 3 § förslaget första eller andra stycket inte kan tas i mät hos mottagaren förrän tidigast dagen efter 3 § stycket, som i

utbetalningen (jfr tredje regel ger ett betydligt längre gående skydd).

I paragrafen nämns för tydlighets skull också att försäkringen kan tas i mät för annan berättigads skulder. För en förmånstagare är alltså det - även utan denna bestämmelse -

rättsliga utgångsläget detsamma som gäller i allmänhet: utsökning kan äga rum. En annan sak är att förmånstagaren enligt 6 kap. 14 § förslaget inte kan

förfoga över sin rätt innan denna ännu har inträtt (oftast = före

försäkringsfallet) och att rätten under den tiden därför inte heller kan tas i anspråk av hans borgenärer. Som framhålls i

allmänmotiveringen (avsnitt 15.3), har vidare försäkringstagarens borgenärer företräde framför förmånstagarens när av är

ingen skyddsreglerna tillämplig.

Andra

stycket

Förekomsten av ett enkelt förmånstagarförordnande har inte någon betydelse för möjligheten att ta en försäkring i mät före försäkringsfallet. Inte heller ett förmånstagarförordnande utgör

oåterkalleligt före försäkringsfallet hinder mot för

något principiellt utmätning försäkringstagarens skulder; som framhålls i specialmotiveringen till 6 kap. 9 § (avsnitt 19.6.9), hindrar ett oåterkalleligt förordnande inte överlåtelse av försäkringen. En från praktisk synpunkt avgörande begränsning av utmätningsbarheten ligger dock här i övriga regler i 6 kap. om förordnanden. Om har

oåterkalleliga förmånstagaren skaffat sig skydd mot 12 eller

försäkringstagarens borgenärer enligt 13 §, måste utmätning för försäkringstagarens skulder ske med förbehåll för förmånstagarens rätt; förordnandet fortsätter att gälla också mot ny ägare av I fall innebär detta att

försäkringen. många försäkringen saknar värde för försäkringstagarens borgenärer.

På motsvarande sätt innebär reglerna i 6 kap. att de försäkringsbelopp som omfattas av ett oåterkalleligt förordnande alltid tillfaller förmånstagaren, oavsett om förutsättningarna för utmätningsskydd enligt 7 kap. är Den enda för

uppfyllda. möjligheten försäkringstagarens borgenärer att kunna ta beloppet i anspråk är att begära återvinning enligt konkurslagen av oåterkallelighetsförklaringen och - vid behov - av förmånstagarförordnandet som sådant avsnitt

(jfr 15.3 ovan).

I 648 till 7 kap. 2 §

Specialmotivering

19.7.2Specialmotivering till 7 kap. 2 §

2§ Innan något försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring som gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv tas i mät endast i den män det under något av de senaste tio åren har betalats premie för försäkringen med belopp som överstiger 1. för tidsbegränsad försäkring som endast avser dödsfall: fem gånger den premie som beräknas belöpa på det året, 2. för kapitalförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av det försäkringsbelopp som enligt försäkringsavtalet gällde efter betalningen och 3. för livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1: femton procent av den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade tecknats mot engångspremie vid början av det året.

Lltniätningcn får avse ett belopp som förhåller sig till det vid utmätningstillfället gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som det (ivcrstigande premiebeloppct förhåller sig till det basbelopp som gällde vid tiden för betalningen.

Första stycket

I denna paragraf behandlas utmätningsskyddet före försäkringsfallet; för tiden därefter gäller reglerna i 3 §, både i fråga om skyddet för försäkringen som sådan och i fråga om skyddet för utfallande belopp. Huvuddragen av förslaget och skälen för de ändringar i förhållande till FAL vi funnit nödvändiga har behandlats i allmänmotiveringen

(avsnitt 15.1 och 15.2).

Innan något försäkringsfall ännu har inträffat, kan det i praktiken inte bli tal om utmätning för någon annans skulder än försäkringstagarens. Om försäkringstagaren avlider utan att det utgör försäk-

ringsfall och försäkringen därvid tillfaller en förmånstagare, kommer enligt lkap. 2§ förslaget reglerna om försäkringstagaren att bli tillämpliga på förmånstagaren. Reglerna är emellertid utformade så

att, när förutsättningarna för skydd är uppfyllda, utmätning inte kan ske för någons skulder. V

Liksom enligt 116 § FAL är det bara försäkring på försäkringsta-

garens eller hans makes liv som skyddas enligt denna paragraf. Men medan FAL kräver att försäkringen är ”tagen” på någon av dessa

personers liv, är det enligt förslaget tillräckligt att försäkringen vid

utmätningstillfället ”gäller” på en sådan persons liv (jfr SOU 1964:35

s. 466). En försäkring som har tecknats av t.ex. en förälder på ett barns liv, kan alltså bli skyddad mot utmätning om försäkringen överlåts till barnet. Som framgår av 4 §, jämställs sambo med make. Vidare fortsätter skyddet att gälla även om makarna skiljer sig

respektive samboförhållandet upphör.

Kravet att försäkringen skall gälla på eget eller makes liv vållar inte några svårigheter vid gruppförsäkring och ka-försäkring; på grund av reglerna i

9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget är sådana försäkringar i detta sammanhang alltid att anse som försäkringar på eget liv.

Det har inte någon betydelse för skyddet enligt denna paragraf om

det finns något förmånstagarförordnande rörande försäkringen. Inte

ens ett oåterkalleligt förordnande utgör något principiellt hinder mot

utmätning av försäkringstagarens rätt. Om förmånstagaren har

skaffat sig skydd enligt 6 kap. 12 eller 13 § måste emellertid

förslaget,

utmätningen ske med förbehåll för förmånstagarens rätt. Som

tidigare framhållits, innebär denna begränsning att försäkringen

mycket ofta helt saknar värde för försäkringstagarens borgenärer.

Liksom 116 § FAL ställer förslaget som förutsättning för utmät-

ningsskydd upp krav på jämnt fördelad premiebetalning. Fastän utvecklingen av försäkringsformerna gör det nödvändigt att nu ange

gränserna för den ”tillåtna” ärspremien på annat sätt, är reglerna avsedda att sakligt sett vara i huvudsak desamma som i FAL. En viktig skillnad är däremot, som angetts i att en

allmänmotiveringen,

överstor betalning i fortsättningen inte skall leda till att hela utmätningsskyddet går förlorat; i princip skall bara det för mycket erlagda beloppet kunna tas i anspråk (jfr SOU 1964:34 s. 71 f och 1964:35 s. 467 f). Vidare innebär att en

förslaget premiebetalning

som ligger mer än tio år tillbaka i tiden inte kan medföra att

någon del av försäkringen blir utmätningsbar.

Gränsen för den tillåtna” premiebetalningen har av tekniska skäl angetts på olika sätt för olika typer av försäkring.

I punkt 1 anges gränsen för tidsbegränsad försäkring endast för dödsfall. På kapitalförsäkringsområdet omfattar punkten främst sådan livförsäkring som inom branschen kallas T-försäkring. Gränsen är satt till fem gånger den s.k. naturliga premien, dvs. den premie som skulle ha ut om hade bara för det

tagits försäkringen gällt

aktuella året. En liknande regel finns i 116§ första stycket andra meningen FAL, men gränsen är där satt till två gånger den naturliga

premien. Bakgrunden till vårt förslag på denna punkt är följande. Regeln i FAL är endast en hjälpregel; om försäkringstiden är

minst tio år och blir en

premiebetalningen någorlunda jämn, T-försäkring skyddad redan enligt 116 § första stycket första mening-

en. Med vår måste däremot utformas så att den

uppläggning regeln

ensam ger det avsedda

skyddet.

Av bolagens statistiska uppgifter till försäkringsinspektionen kan utläsas att av ca 8500 under år 1984 nytecknade T-försäkringar ca 3900 hade slutåldern 65 år och ca 800 en högre slutålder än 65 år. Som framgår av nedanstående exempel, kan - i vart fall vid högre slutålder än 65 år -

Fortsättningsförsäkringar till grupplivförsäkring - vilka trots hög slutålder i regel har kort försäkringstid - har i möjligaste mån uteslutits ur detta material.

årspremien för en T-försäkring med konstant premie (vilket är den normala utformningen) överstiga två gånger den naturliga premien. Försäkringsbeloppet antas vara 100 000 kr: Kön och in- Naturlig premie Konstant års- Premiekvoter trädesålder första året premie om

slutåldern är

65 år 70 år

ABå C AS A
Man 30 år 39540 år 509760 967897 1,92 1 159 1,902,27 2,28
Kvinna 30 år 37240 år 449624 765723 1,68 903 1,701,94 2,01

Slutsatsen av dessa exempel skulle i och för sig endast bli att faktorn två borde höjas till tre. Emellertid har det från branschen framhållits att premiegrunderna tid efter annan ändras och att den naturliga premien i olika åldrar är starkt beroende av hur belastningssystemet för driftskostnader utformas. Enligt de nuvarande grunderna består driftskostnadsbelastningen vid T-försäkring väsentligen av ett av den försäkrades ålder oberoende tillägg till dödlighetsintensiteten. Om man i framtida grunder i stället skulle välja att utforma tillägget procentuellt, skulle den naturliga premien få ett annat förlopp (lägre i låga åldrar, högre i höga åldrar), medan den utjämnade premien för en T-försäkring med lång försäkringstid skulle kunna bli i stort sett oförändrad. Kvoten mellan den utjämnade premien och det första försäkringsårets naturliga premie blir då högre. Den naturliga premien för en 30-åring skulle genom en sådan omfördelning av driftskostnadsbelastningen kunna komma att sänkas till ungefär hälften, och kvoten mellan utjämnad och naturlig premie skulle då komma att uppgå till 4 ä 5 i början av försäkringstiden. Några konkreta planer på en omläggning av driftskostnadsbelastningen i den angivna riktningen finns inte för närvarande, men frågan kan komma att aktualiseras under den översyn av premiegrunderna som nyligen påbörjats. Lagen bör därför enligt branschen utformas så att en sådan omläggning kan ske utan att behov av lagändring uppkommer.

De av branschen framförda Synpunkterna ter sig rimliga. Visserligen kommer, om faktorn sätts till fem, en T-försäkring med fem års försäkringstid och engångspremie att bli i det närmaste utmätningsfri, men möjligheterna till missbruk torde ändå vara små. Vi har därför stannat för att föreslå att gränsen sätts till fem gånger den naturliga premien.

Punkt 1 omfattar även tidsbegränsad livränteförsäkring endast för

dödsfall, dvs. försäkringar som innebär att livränta utgår bara om den försäkrade avlider inom en begränsad tid. Vanligast är försäk-

ringsformen ER, där sluttidpunkten för försäkringstiden även utgör

för utbetalningarna om den försäkrade har avlidit. Det

sluttidpunkt synes naturligt att dessa försäkringsformer jämställs med T-försäkring när det gäller gränsen för utmätningsfri premiebetalning.

Punkt 2 anger gränsen för annan kapitalförsäkring (D-försäk-

Specialmotivering till 7 2§ 651

kap.

ring), dvs. i första hand livsvarig och s.k. sammansatt

försäkring kapitalförsäkring.

Som framhållits är det här framväxten

tidigare, av nya försäkringsformer (av typ Universal Life) som det med en

gjort nödvändigt annan av regeln än i FAL. av

utformning Den gräns på 15 procent försäkringsbeloppet vi föreslår innebär dock för i stort sett

skydd samma försäkringar som nu av 116§ första första

skyddas stycket meningen FAL. För vissa ökar

försäkringar utrymmet för skyddad betalning något, för nägra försäkringar - främst vissa med relativt kort avtalstid och indexpremie - minskar

utrymmet något. Enligt vår mening motiverar regelns enkelhet de som kan

olägenheter uppstå i något fall. Detta särskilt som en för stor

gäller något betalning inte längre skall medföra att hela

utmätningsfriheten går förlorad.

De femton procenten skall räknas det som

på försäkringsbelopp enligt försäkringsavtalet gällde efter premiebetalningen. Den återbäring som kan ha uppkommit vid betalningstillfället ökar alltså inte utrymmet för skyddad Med

premiebetalning. försäkringsbelopp menas eller - vid

dödsfallsbeloppet försäkring med utbetalning i rater -

kapitalvärdet av raterna. Vid försäkring där bolagets ansvar under viss tid är begränsat till summan av

erlagda premier (försäkring med uppskjuten dödsrisk) får man från det

utgå dödsfallsbelopp som enligt avtalet skall efter slut. Om försäk-

gälla uppskovstidens

har flera under ringstagaren gjort inbetalningar ett är, skall summan av de betalda med det som

permierna jämföras försäkringsbelopp gällde direkt efter den sista permiebetalningen.

Punkt 3, slutligen, avser livränteförsäkring som inte omfattas av punkt 1, alltså livränteförsäkringar som gäller även (eller enbart) för livsfall eller som enbart för dödsfall men inte är

visserligen gäller tidsbegränsade. Hit hör b1.a. flertalet inom

försäkringsformer pensionsförsäkringsområdet, och man kan inte utan relativt komplicerade formler utgå från de som kan komma att utbetalas från

belopp

Vi har i stället valt att - med samma försäkringen. procentsats knyta an till den premie som skulle ha betalats om försäkringen hade nytecknats mot engångspremie vid början av det aktuella året. För pensionsförsäkring kan metoden användas även i de fall

naturligtvis sådan försäkring c av

enligt kommunalskattelagen (elfte stycket punkt 1 i anvisningarna till 31 §) inte får tecknas mot

engångspremie. Liksom i fråga om de för dödsfall har

tidsbegränsade försäkringarna frågan om den storlek här relativt liten

utmätningsfria premiens betydelse; vid dessa det sällan i

försäkringar ligger försäkringstagarens intresse att göra större än han behöver.

premiebetalningar

Vissa försäkringsformer med s.k.

(b1.a. pensionsförsäkringar försörjningsränta tecknade före år 1976) utgör en kombination av kapital- och För dessa får man beräkna den

livränteförsäkring.

652 Specialmotivering till 7 kap. 3 § sou 1986256

högsta utmätningsfria premien genom att addera de belopp som kan räknas fram enligt punkterna 2 och 3.

Andra stycket

Flera olika metoder kan tänkas, när det gäller att fastställa hur mycket av försäkringens värde som skall få utmätas efter en överstor” premiebetalning. Som nämnt bör man utgå från den överskjutande delen av premien, men om det har förflutit en längre tid efter betalningen har de inbetalda som regel

beloppen undergått en värdestegring hos försäkringsbolaget. Vi har funnit att en enkel

och rimlig metod är anknytning till lagen om

basbeloppet enligt

allmän skall — enkelt - efter en

försäkring. Borgenärerna uttryckt överstor betalning få ta i anspråk lika många basbelopp eller delar därav som försäkringstagaren har betalat för mycket.

Antag att den tillåtna premien för en viss försäkring är 5 000 kr/år. I juli 1977, då basbeloppet var 11 500 kr, betalade försäkringstagaren årspremie med 16 500 kr, alltså precis ett basbelopp för mycket. Under år 1986 skulle då 23 300 kr (= basbeloppet för 1986) ha fått utmätas.

Som tidigare framhållits skall premiebetalningar som ligger mer än

tio år tillbaka i tiden från utmätningstillfället över huvud taget inte beaktas.

19.7.3Specialmotivering till 7 kap. 3 §

3 § Sedan ett försäkringsfall har inträffat, får en livförsäkring och från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller annan berättigads skulder, i den mån ersättningen tillfaller någon som behöver den för sin försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom. Om ersättningen tillfaller någon annan än den försäkrade, gäller första meningen bara om den försäkrade har försörjt eller varit skyldig att försörja den berättigade. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till livräntan.

Även om förutsättningarna i första stycket inte är uppfyllda, gäller följande. Från vad som efter den försäkrades död tillfaller hans make eller hans eller makens barn, som vid tiden för dödsfallet inte har fyllt 20 år, får för varje berättigad från utmätning undantas ett belopp motsvarande sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får ett ersättningsbelopp som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den berättigades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den berättigades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Första stycket

Bestämmelserna i första och andra styckena motsvarar närmast 104 § första stycket FAL men har delvis annat tillämpningsområde och innehåll än den regeln. De föreslagna reglerna är delvis olika,

beroende på om utmätningskravet avser försäkringstagarens eller en

förmånstagares skulder. Man får också i viss mån skilja mellan

kapitalförsäkring och livränteförsäkring.

Bestämmelsen i 104 § första stycket FAL gäller bara försäkrings-

belopp som tillfaller en förmånstagare efter försäkringstagarens död.

Utan att det framgår direkt av lagen anses emellertid samma regel gälla också för belopp som tillfaller en förmånstagare vid utbetalning under försäkringstagarens livstid. De föreslagna bestämmelserna i första stycket av denna paragraf kan tillämpas i båda dessa fall men dessutom i flera andra, som inte omfattas av utmätningsskyddet

enligt FAL. Reglerna kan sålunda tillämpas när försäkringstagaren själv tar

emot en livsfallsutbetalning från en försäkring som gäller på hans

eget liv. De kan också bli tillämpliga på belopp som utfaller från en

försäkring på annans liv, både när beloppet tillfaller försäkringsta-

garen och när det tillfaller en förmånstagare (som kan vara den

försäkrade). I fråga om skyddet för utfallande belopp kommer det

alltså enligt förslaget att spela mindre roll än för närvarande hur försäkringen har konstruerats.

Som redan framhållits, har vi funnit att den avgörande förutsätt-

ningen för skydd efter försäkringsfallet bör vara den berättigades

relation till den försäkrade; det är ju mot följderna av hans död osv. man har försäkrat sig. I enlighet härmed talas i stycket om någon som den försäkrade försörjt eller varit att och i andra

skyldig försörja

stycket om belopp som utfaller efter den försäkrades död. Däremot bör det framhållas att t.ex. uttrycket ”tillfaller någon annan än den försäkrade” inte avspeglar någon annan systematisk förändring i förhållande till FAL. Lika litet som enligt den lagen har den försäkrade vid personförsäkring enligt vårt förslag i den egenskapen någon rätt till ersättning från försäkringen. För att ha rätt till ersättning måste han samtidigt vara antingen försäkringstagare eller förmånstagare (se för gruppförsäkringens och kaförsäkringens del 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § förslaget). Motsvarande gäller för den försäkrades borgenärer. Dessa kan vid försäkring på annans liv ha möjlighet att göra anspråk på utfallande belopp bara om den försäkrade också är förmånstagare. En viktig skillnad i förhållande till FAL:s är att

regler utmätnings-

skyddet för utfallande belopp inte är beroende av att förutsättningarna för skydd enligt 2 § är Det har här alltså inte någon

uppfyllda.

betydelse hur premiebetalningen har varit ordnad eller om försäk-

ringen har gällt på försäkringstagarens eller hans makes liv; i och

med försäkringsfallet kan försäkringen och från den utfallande

belopp bli skyddade trots att försäkringen inte har varit det förut. Å andra sidan kan det också inträffa att utfallande belopp från en

försäkring, som under försäkringstiden varit 2§, skyddad enligt

omedelbart kan tas i mät därför att varken första eller andra stycket i

3 § är tillämpligt.

Samtidigt som reglerna enligt det föregående innebär vissa

utvidgningar av det utmätningsskyddade området, medför förslaget

också klara begränsningar av skyddet i förhållande till FAL. En

principiellt viktig nyhet är att skydd mot utmätning enligt förslaget

bara kan tillkomma fysiska personer, vilket sammanhänger med den

betydligt större vikt vi vill lägga vid försörjningssynpunkten (se

avsnitt 15.1 ovan). Detta innebär bl.a. att det inte går att få

utmätningsfrihet enligt personförsäkringslagen genom ett förmånstagarförordnande till dödsboet efter försäkringstagaren eller den

försäkrade (jfr dock den nya regel vi föreslår i UB, avsnitt 21.5

nedan).

Det bör i det sammanhanget observeras att det i fortsättningen som regel inte kommer att kunna bero på ett förbiseende att ett belopp tillfaller dödsboet; utom i fråga om de allra minsta försäk-

ringsbeloppen kommer det att krävas ett uttryckligt förmånstagar-

förordnande till boet (se 6 kap. 8§ förslaget). Ett förordnande till det egna dödsboet är den metod försäkringstagaren bör använda, om han inte önskar att fördelningsreglerna i 6 kap. 8§ skall bli

därför att han vill att skall

tillämpliga (Lex. försäkringsbeloppet

användas för att betala hans skulder eller tillgodose en legatarie).

Om det vid försäkring på annans liv skulle ett förordnande till

gälla

den försäkrades kan alltså - bortsett från den

dödsbo, beloppet

särskilda regel vi föreslår i UB — tas i mät för både försäkringstagarens och den försäkrades skulder; vid konkurrens har naturligtvis

försäkringstagarens borgenärer företräde.

Som kommer att utvecklas närmare nedan, varierar skyddets

utformning något, beroende på från vems borgenärer utmätnings-

kravet kommer och på vilken typ av försäkring det är fråga om. Förutsättningarna för att något skydd över huvud taget skall föreligga är emellertid i allt väsentligt gemensamma för de olika fallen.

Den första förutsättningen är, att eller från den

försäkringen utgående ersättning tillfaller någon som behöver försäkringen för sin försörjning eller för fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar

honom. Regeln är hämtad från bestämmelserna i 5 kap. 8 § första meningen och 7 kap. 1-5 §§ UB om rätt till eller livränta och

pension

skall tillämpas på samma vis som de bestämmelserna (se Walin m.f1., Utsökningsbalken s. 193 ff och 222 ff med hänvisningar till förarbe-

tena). Det föreligger visserligen den olikheten att UB:s regler handlar om periodiskt utfallande belopp, medan personförsäkrings-

lagens bestämmelse också gäller för försäkringar med engångsbelopp. Det torde emellertid inte möta några svårigheter att - t.ex. med av tariffer för -

hjälp försäkringsbolagens livränteförsäkring

ett med motsvarande förmåner. -

jämföra kapitalbelopp periodiska

Andra meningen i 5 8 § UB motsvaras i vårt närmast av

kap. förslag

7 kap. 7 §.

Den nu - - är den

angivna förutsättningen försörjningsbehovet

enda som gäller när försäkringsbeloppet tillfaller den försäkrade, i

egenskap av försäkringstagare eller förmånstagare. Den som saknar

ordnad ålderdomsförsörjning men har en s.k. sammansatt

kapital-

försäkring kan alltså få skydd för ett som betalas ut

livsfallsbelopp

t.ex. när han fyller 65 år.

Men om beloppet skall tillfalla någon annan än den försäkrade, uppställs ytterligare ett krav: den försäkrade skall ha varit mottagarens försörjare. Mottagaren är som regel en men kan

förmånstagare

vid försäkring på annans liv också vara

försäkringstagaren.

Liksom i andra liknande t.ex. 5 2 §

sammanhang (se kap. skadeståndslagen) föreligger den avsedda försörjarrelationen alltid,

om den försäkrade vid var att

försäkringsfallet skyldig enligt lag försörja den berättigade, alltså oavsett om skyldigheten fullgjordes

eller inte. Men dessutom är kravet om den försäkrade före

uppfyllt

försäkringsfallet faktiskt har försörjt den utan att vara

berättigade

skyldig till det, t.ex. när den ena av två sambor försörjer den andra eller någon regelbundet understöder ett eller en vän som

syskon god behöver hjälp med sin försörjning.

Självfallet krävs det inte att den försäkrade skall ha stått för hela försörjningen av den berättigade, men å andra sidan är det inte heller tillräckligt att han då och då har lämnat mindre till honom.

bidrag

Det skall ha varit fråga om ett regelbundet understöd (i elleri

pengar form av t.ex. mat och som har en del av den

bostad) utgjort väsentlig

berättigades försörjning. Så är t.ex. oftast förhållandet mellan föräldrar och hemmavarande barn och ofta mellan äkta makar och sambor. Frågan huruvida makar eller sambor har till

bidragit

varandras försörjning kan dock ibland

vara svår att avgöra. Enligt vår mening bör i den delen vara relativt

bedömningen generös,

framför allt efter dödsfall. En sådan inställning är

nämligen knappast till något allvarligt men för borgenärerna, eftersom utmätningsskydd

ändå bara ges i den utsträckning den efterlevande maken eller sambon behöver beloppet för sin fortsatta

försörjning.

Om två makar har hemmavarande barn som

de gemensamt försörjer och vardera makens ekonomiska situation är sådan att ingen av dem ensam skulle kunna barnen och bör

försörja sig själv,

man oftast kunna anse makarna bidra också till varandras

försörj-

ning, även om den efterlevande maken skulle ha kunnat leva ensam på sina inkomster. När det inom en av detta finns ett

kärnfamilj slag

uttalat behov av försäkringsbeloppet för familjens fortsatta försörjning, bör det inte bli avgörande för utmätningsskyddet om det är

maken eller barnen som har satts in som förmånstagare. Om däremot två makar utan hemmavarande barn har ungefär jämnstora inkomster av sådan storlek att var och en ensam skulle kunna leva på en rimlig nivå, kan man inte säga att någon av dem försörjer den andre; i den situationen torde den icke försäkrade maken för övrigt inte heller behöva för sin försörjning. Vardera

försäkringsbeloppet

maken har då bara det mer skydd mot utmätning som

begränsade

anges i andra stycket.

De två -

förutsättningarna försörjningsbehov och försörjarbero-

ende av den försäkrade - för att

är båda var för sig nödvändiga något utmätningsskydd enligt första stycket skall finnas. En särskild fråga är hur de två förutsättningarna förhåller sig till varandra, särskilt när försäkringsbeloppet betalas ut för livsfalls skull och den försäkrade alltså fortfarande lever. Skall man vid bedömning av den berätti-

gades behov av försäkringsbeloppet utgå från att försörjningshjälpen

från den försäkrade kommer att fortsätta även efter det att försäkringsbeloppet har betalats ut eller skall man godta att försäkringsersättningen träder i stället för det tidigare underhållet?

Också här gäller det alltså bedömningen av den berättigades

försörjningsbehov.

Frågan måste besvaras med utgångspunkt i förhållandena i det enskilda fallet. Det kan t.ex. i samband med en skilsmässouppgörelse vara avtalat att den ena maken skall betala underhållsbidrag till den andra fram till det att försäkringsbeloppet betalas ut, och en

sådan överenskommelse måste naturligtvis respekteras. Någon gång

kan ett försäkringsbelopp också vara avsett att utgöra ett sådant

underhållsbidrag till barn som betalas i form av engångsbelopp enligt

7kap. 7§ andra stycket föräldrabalken. Och om ett underhåll

betalas utan att någon rättslig skyldighet föreligger, t.ex. till ett

syskon eller en god vän, och den försäkrade förklarar att han nu tänker upphöra med bidragen, måste även det godtas om det inte

finns anledning att betvivla uppgiftens riktighet.

Är det däremot fråga om t.ex. sådan underhållsskyl-

lagstadgad

dighet mellan föräldrar och barn som fullgörs med

underåriga periodiska bidrag och föräldern kan bedömas ha förmåga att fullgöra

underhållsskyldigheten även i framtiden, torde man inte kunna säga

att barnet har behov av försäkringsbeloppet för sin försörjning;

föräldrabalkens regler tillsammans med förälderns bidragsförmåga utgör normalt säkerhet för barnets försörjning. Om å

tillräcklig

andra sidan föräldern inte kan beräknas kunna fullgöra underhållsskyldigheten i framtiden, måste man som regel räkna med att barnet

behöver försäkringsbeloppet för sin försörjning.

Det bör i detta sammanhang observeras, att försäkringsbolagen

kap.

praktiskt taget aldrig torde kunna bli tvingade att ta ställning till om

det utfallande beloppet är skyddat mot utmätning enligt detta stycke (eller enligt andra stycket). Om inte utmätning eller annan åtgärd från kronofogdemyndighetens sida har gjorts (jfr 6 kap. 3 och 12 §§

UB), skall beloppet betalas ut till den berättigade.

En sammanställning av de olika fall där bestämmelserna i första

stycket kan tillämpas och av förutsättningarna för utmätningsfrihet

kan i enlighet med det föregående göras på följande sätt. En

gemensam förutsättning är att försäkringsbeloppet tillfaller en fysisk

person.

Försäkring på Typ av belopp Mottagare Förutsättning (-ar)

Försäkringsta- Livsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov garens liv garen Försäkringsta- Livsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov garens liv gare + försörjarberoen-

de av försäkringsta-

garen Försäkringsta- Dödsfallsbelopp En förmånsta- Försörjningsbehov garens liv gare + försörjarberoen-

de av försäkringsta-

garen Annans liv Livsfallsbelopp Försäkringsta- Försörjningsbehov

garen + försörjarberoen-

de av den försäk-

rade Annans liv Livsfallsbelopp Den försäk-

Försörjningsbehov

rade som för-

månstagare Annans liv Livsfallsbelopp Någon annan

Försörjningsbehov

förmånstagare + försörjarberoen-

de av den försäk-

rade Annans liv Dödsfallsbelopp Försäkringsta-

Försörjningsbehov

garen + försörjarberoen-

de av den försäk-

rade Annans liv Dödsfallsbelopp En förmånsta-

Försörjningsbehov

gare + försörjarberoen-

de av den försäk-

rade

Som redan antytts, är innebörd olika beroende

reglernas något på

varifrån borgenärskravet kommer. Man får å ena sidan krav

skilja på

från försäkringstagarens när tillfaller en

borgenärer, försäkringen

658 till 7 3 §

Specialmotivering kap.

förmånstagare, och å andra sidan krav från förmånstagarens borgenärer; lika med det sistnämnda fallet behandlas situationen när

försäkringsbeloppet tillfaller försäkringstagaren själv och kravet kommer från hans borgenärer. När det i tredje meningen i stycket

talas om den berättigade, kan det alltså syfta på både försäkringsta-

garen och en förmånstagare.

När det finns en förmånstagare, innebär tillämpning av de föreslagna bestämmelserna som regel ett definitivt slut på möjligheterna för att ta försäkringen i

försäkringstagarens borgenärer

anspråk. Bara om det finns flera förmånstagare insatta med rätt efter varandra, är det att pröva frågan om utmätning för

möjligt

- om den förste

försäkringstagarens skulder på nytt nämligen förmånstagarens rätt upphör och försäkringen tillfaller den som är

insatt som förmånstagare i andra hand.

När utmätningskravet kommer från den berättigades egna borgenärer, gäller däremot två väsentliga begränsningar i utmätningsskyd-

det. För det första gäller skyddet bara fram till dess att ersättningen betalas ut; därefter föreligger skydd mot de egna borgenärerna bara i den som framgår av tredje stycket. För livränteförsäk-

utsträckning

dessutom att skyddet är begränsat till att avse rätten till

ringar gäller

livräntan som sådan, vilket innebär att utfallande belopp efter hand kan tas i anspråk 7 kap UB. Detta

genom utmätning enligt

överensstämmer med vad som gäller enligt 5 kap. 7 och 8 §§ UB. Om 7 UB inte sker, kan även

utmätning enligt kap. naturligtvis utfallande livräntebelopp få skydd enligt tredje stycket.

Andra stycket

om utmätningsskydd aktualiseras oftast när den försäkrade

Frågan

avlider och ett försäkringsbelopp tillfaller hans efterlevande. Vanli-

har den försäkrade också varit försäkringstagare, och de gen

är då kan också ha tecknats

anhöriga förmånstagare. Försäkringen

av den försäkrades make, och kan då tillfalla efterlevande

beloppet

maken i av eller t.ex. makarnas barn som

egenskap försäkringstagare

förmånstagare.

För att man inte i alla dessa vanliga fall skall behöva göra de

som krävs för utmätningsskydd enligt första stycket, bedömningar

föreslår vi i detta ett schabloniserat grundskydd för den

stycke

försäkrades närmaste. kommer att lösa utmätningsfrågan för

Regeln en stor andel av alla dödsbon att de närmaste i varje fall

och tryggar får behålla ett relativt väl omställningsbelopp ur försäkring-

tilltaget

en.

till förmån för den försäkrades make eller

Schablonregeln gäller

sambo också för den försäkrades barn och för

(jfr 4 §). Den gäller

barn till hans make eller sambo. I enlighet med allmänna regler

till 7 3 § 659

Specialmotivering kap.

räknas som barn självfallet även adoptivbarn, men däremot inte fosterbarn. Det bör också observeras att regeln inte gäller för bröstarvingar i senare led. Fosterbarn och barnbarn kan alltså få

skydd mot utmätning bara under de förutsättningar som anges i

första - Barn kan bara om de är

stycket. åberopa schablonregeln

under 20 år vid dödsfallet. Däremot är det inte något krav att barnet också är under 20 år när ersättningen betalas ut.

Jämför vad som enligt tionde stycket i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen gäller om efterlevandepension till barn; jämför också 7 kap. 1 § andra stycket föräldrabalken om föräldrars underhållsskyldighet mot barn. Åldersgränsen 20 år har även betydelse för förmånerna från vissa tjänstegrupplivförsäkringar.

Regeln innebär alltså att vissa belopp får tas undan från

utmätning

utan någon prövning av den berättigades behov av och utan

beloppet

något krav på att den försäkrade skall ha den

försörjt berättigade.

Det belopp som får tas undan är för varje berättigad sex

basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, oavsett vilken typ av försäkring det gäller. I fråga om försäkring med periodisk ersättning gäller

skyddet för de belopp som betalas ut först, dvs. till dess summan av

gjorda utbetalningar uppgår till sex gånger det för dödsåret gällande basbeloppet. Det går alltså inte att ”spara” utmätningsskyddet till senare utbetalningar.

Beloppet sex basbelopp stämmer med det grundavdrag som enligt arvs- och gåvoskattelagen görs vid beskattningen av förmånstagarförvärv av kapitalförsäkring. Sex basbelopp är också ett vanligt ersättningsbelopp från tjänstegrupplivförsäkring.

Tredje stycket

Under de förutsättningar som anges i första och andra får

styckena en förmånstagare som regel skydd mot både och försäkringstagarens

sina egna borgenärer fram till det att försäkringsbeloppet betalas ut. När det utfallande beloppet är skyddat dessa

enligt regler, betyder

det som tidigare framhållits att är

försäkringstagarens borgenärer

definitivt avskurna från att ta i Av

möjligheten beloppet anspråk.

skäl som redovisas i kan man

allmänmotiveringen (avsnitt 15.3)

däremot inte ge ett efter också mot

obegränsat skydd utbetalningen

den berättigades borgenärer. I detta vars innehåll med vissa

stycke,

avvikelser motsvarar 5 7 § andra en

kap. stycket UB, ges därför regel

om begränsning av det fortsatta

utmätningsskyddet. Grundförutsättningen för fortsatt skydd är att försäkringsbeloppet

hålls avskilt. Detta kan ske genom att sätts in en särskild

beloppet på

bankräkning eller på annat sätt som klart markerar

beloppets

avskilda karaktär. Om den berättigade inte utan låter

lyfter beloppet

det förvandlas till en annan i samma får det

försäkring bolag,

660 till 7 4 §

Specialmotivering kap.

med att betalas ut, men det är

visserligen jämställas beloppet

ett effektivt sätt att hålla beloppet avskilt.

samtidigt

Härutöver krävs det för fortsatt antingen att det har gått

skydd

mindre än två år sedan förföll till betalning eller att den

beloppet behöver beloppet för sin försörjning; den förmånstagare berättigade

som bara har kunnat i andra stycket kan

åberopa schablonregeln

alltså oftast inte räkna med mer än två års skydd efter utbetalningen. - Det bör observeras att tiden räknas ”förföll från det att beloppet till tvåårstiden alltså även om den berättigade inte

betalning”; löper

Orden förföll till betalning” har här samma

lyfter beloppet.

innebörd som motsvarande i 6 2 § förslaget (se avsnitt

uttryck kap.

19.6.2 ovan).

I ett avseende den bestämmelse vi föreslår från

viktigt skiljer sig

5 7 § andra UB. I fråga om kravet på försörjningsbe-

kap. stycket

hov” har för den bestämmelsens del framhållits att det är fråga om skadeståndets varav har ansetts att ett utbetalt skade-

syfte, följa

som hålls avskilt skall undantas från utmätning i sin

ståndsbelopp

även om bara behöver en del av beloppet för sin

helhet, gäldenären Utsökningsbalken s. 193). försörjning (se Walin-Gregow-Löfmarck,

Den vi föreslår på denna punkt i stället till vad vi

regel anknyter

föreslår i första av denna Om det har gått mer än två

stycket paragraf.

år från utbetalningen, skall man alltså bara ta undan så stor del av det avskilda från som kan bedömas

försäkringsbeloppet utmätning

behövas för den fortsatta eller underhålls-

berättigades försörjning

skyldighet som åvilar honom.

19.7.4 till 7 kap. 4 §

Specialmotivering

4§ Vid tillämpning av 2 och 3 §§ jämställs med make sådan sambo som avses i 1 § lagen (1987:000) om sambors gemensamma hem. Vad som sägs i 2 § om make gäller också tidigare make eller sambo.

Vi har funnit det att även sådana sambor som avses i den

naturligt föreslagna lagen om sambors gemensamma hem (se prop. 1986/87:1)

skall omfattas av i 3 § andra samt att

schablonregeln stycket

som sådana sambor tecknar på varandras liv skall kunna

försäkringar

få mot Om en make eller sambo har tecknat

skydd utmätning.

- t.ex. för att de försäkring på den andra partens liv skydda barnen —- har vi vidare funnit det riktigt att utmätgemensamma skall kunna bevaras fastän äktenskapet blir upplöst

ningsskyddet

eller samboförhällandet upphör. Bestämmelsen nämner om make som är avliden . Skälet

ingenting

är att det efter den försäkrades död (== försäkringsfallet) inte längre har för på vems liv försäkringen

någon betydelse utmätningsskyddet har gällt.

19.7.5 till 7 5 §

Specialmotivering kap.

5§ Om en livförsäkring eller från sådan försäkring utfallande ersättning tillfaller någon annan än försäkringstagaren eller dödsboet efter honom, får utmätning för försäkringstagarens skulder äga rum i den utsträckning som framgår av 1-4 §§ bara om ansökan härom görs inom tre år från det att den berättigades rätt inträdde. Efter den tiden är borgenärernas rätt förfallen.

Även om i för inte är

förutsättningarna övrigt utmätningsfrihet uppfyllda, bör det finnas en tidsperiod efter vilken en förmånstagare kan känna sig trygg för krav från försäkringstagarens borgenärer.

Perioden föreslås här bli bestämd till tre år, räknat från det att

förmånstagarens rätt inträdde.

När det finns flera förmånstagare med rätt efter varandra, måste alltså varje ny förmånstagare som får rätt till åtminsto-

försäkringen

ne teoretiskt räkna med att kunna bli utsatt för krav under tre år; i praktiken är det naturligtvis ytterst ovanligt att krav framställs flera

år efter ett försäkringsfall, särskilt när försäkringsfallet har utgjorts av försäkringstagarens död. Från principiell synpunkt kan man

emellertid knappast godta att den förste förmånstagarens eventuella behov av försäkringen skall medföra att försäkringen automatiskt är skyddad också i senare innehavares hand.

19.7.6Specialmotivering till 7 kap. 6 §

6 § Om en försäkring som en arbetsgivare har tecknat på en anställds liv inte gäller till förmån för arbetsgivaren själv, får försäkringen och från denna utfallande ersättning inte tas i anspråk för arbetsgivarens skulder på annat sätt än som sägs i 7 §.

Vad som nu sagts gäller också om den försäkrade inte är anställd hos arbetsgivaren men har annan anknytning till dennes verksamhet eller är medförsäkrad som närstående till någon annan försäkrad.

Enligt 10 kap. 3 § förslaget skall vid den vanligaste typen av

som en tecknar sina anställdas liv -

försäkring arbetsgivare på

- försäkrad anses som vid

ka-försäkring varje försäkringstagare tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringser-

sättning i övrigt. Det innebär att sådan försäkring inte i någon form kan tas i anspråk för skulder. Detta särskilda skydd

arbetsgivarens

för alla de - utom - som

gäller kategorier arbetsgivaren själv enligt

10 kap. 1 § kan omfattas av en dvs. anställda,

ka-försäkring,

styrelseledamöter m.fl. och medförsäkrade.

Denna princip bör gälla också för andra försäkringar för anställda,

dvs. när försäkringen inte är kollektivavtalsgrundad i förslagets

mening. Bestämmelser härom har tagits in i denna paragraf. När bestämmelserna är tillämpliga utesluter de inte bara utmätning utan även införsel för skulder. Som framgår särskilt av

arbetsgivarens

andra stycket är det en för att skall vara

förutsättning paragrafen

tillämplig, att försäkringstagaren är dvs. att han har arbetsgivare,

anställda. Andra stycket kan alltså inte i om den som

tillämpas fråga

har ”annan anknytning” till en verksamhet, om

näringsidkares näringsidkaren inte har några anställda.

Bara i ett avseende föreslås regleringen bli olika för

ka-försäkring

och annan försäkring för anställda. Vid ka-försäkring medger

förslaget inte någon form av ianspråktagande för arbetsgivarens

skulder. För den ordningen talar naturligtvis i första hand den stora sociala betydelsen av dessa försäkringar, men också att man knappast behöver räkna med någon risk för att skall

försäkringen

användas för att dra undan medel från Genom att en

borgenärerna.

ka-försäkring måste bygga på en överenskommelse mellan arbets-

marknadsorganisationer, kan man utgå från att försäkringen har en

rimlig utformning och är begränsad till beaktansvärda sociala

skyddsbehov.

Ett liknande synsätt är naturligtvis ofta motiverat även vid andra försäkringar, som tecknas efter en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd. Här kan man emellertid inte bortse från risken att ett helt oinskränkt skydd skulle kunna användas som ett medel för

att uppnå otillbörliga förmåner på borgenärernas bekostnad. Risken

för sådana förfaranden kan vara särskilt i t.ex. små

påtaglig

aktiebolag, där de anställda och deras är de enda

anhöriga

aktieägarna. Som kommer att framgå vid nästa paragraf, föreslår vi därför en viss möjlighet att i sådana situationer ta en del av

försäkringens värde i anspråk för skulder. arbetsgivarens

Det bör att bestämmelserna i denna -

uppmärksammas paragraf

och i 7 § — inte har någon betydelse när försäkringen har tecknats med den anställde som försäkringstagare och med arbetsgivaren bara som premiebetalare. Om det inte är om en kan

fråga skenhandling

försäkringen i sådana fall över huvud inte tas i för

taget anspråk

arbetsgivarens skulder enligt de vi föreslår; vad som

regler möjligen kan komma i fråga är återvinning enligt konkurslagen av premiebe-

talningen.

19.7.7Specialmotivering till 7 7 § kap.

7§ Om vid livförsäkring försäkringstagaren eller dödsboet efter honom försättsi konkurs och försäkringstagaren under de tre senaste åren före den i 29§ konkurslagen (1921:225) angivna fristdagen eller senare har betalat premie för försäkringen med belopp som vid betalningstillfället inte stod i skäligt förhållande till hans villkor, får konkursboet av tillgodohavandet hos försäkringsbolaget återkräva vad han har betalat för mycket. Om inte försäkringstagaren har lämnat sitt samtycke till återbetalningen, skall konkursboet för prövning av dess rätt väcka talan mot honom. Beträffande sådan talan tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.

Har försäkringsbeloppet betalats ut, är den som har uppburit beloppet skyldig att till konkursboet återbetala det belopp som konkursboet annars

i

Specialmotivering till 7 kap. 7§ 663

hade kunnat återkräva av bolaget. Har beloppet uppburits av en förmånstagare, gäller detta dock bara om utbetalningen har skett senare än sex månader före fristdagen. Också beträffande talan mot den som har uppburit försäkringsbeloppet tillämpas föreskrifterna i 40 b § konkurslagen.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också om i stället offentligt ackord har fastställts. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling tillämpas 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847).

Vid sådan försäkring som avses i 6 § får krav enligt denna paragraf göras gällande bara om den försäkrade eller den till vars förmån försäkringen annars gäller är närstående till arbetsgivaren på det sätt som anges i 29 a § konkurslagen. Paragrafen behandlar samma ämne som 117§ FAL. Förslaget avviker dock i ett par avseenden från vad som gäller enligt den paragrafen. Vi föreslår ovan att det i fortsättningen inte skall ha

någon betydelse för utmätningsskyddet efter försäkringsfall om försäkringen har varit utmiitningsfri före försäkringsfallet (se vid 3 §).

Utfallande belopp kan vara skyddade mot utmätning även om försäkringen t.ex. har tecknats mot engångspremie, och detta skall

gälla även för livförsäkringsbelopp som tillfaller försäkringstagaren

själv. Det är främst med hänsyn till dessa nya regler påkallat att

borgenärernas möjligheter att angripa oskäligt stora premiebetalningar vidgas något i jämförelse med gällande rätt. Delvis överens-

stämmer vårt förslag med det förslag till ändringar i 117§ som familjerättskommittén på sin tid lade fram (SOU 1964:34 s. 73 f och 1964:35 s. 469 § 7-2 i det norska och 7 3 § i det

ff); jfr förslaget kap. i finländska förslaget.

En viktig skillnad i förhållande till gällande rätt - som går tillbaka

s. - är att

på familjerättskommitténs förslag (SOU 1964:35 474) reglerna enligt förslaget skall kunna tillämpas också på livränteför-

säkring, trots att sådan försäkring regelmässigt inte är förenad med

återköpsrätt för försäkringstagaren själv. Bolagets intresse av att hindra olämpliga återköp bör enligt vår mening stå tillbaka för

önskemålet att komma åt illojala transaktioner från försäkringstaga-

rens sida; jfr 13 kap. 4§ förslaget till» äktenskapsbalk (prop.

1986/87:1 s. 16, 204 och 332-334). I den mån det är fråga om

pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagen, är det emellertid

ett förhållande som måste

uppmärksammas. Enligt punkt 1 av till 31§ kommunalskattelagen anvisningarna

måste villkoren för innehålla förbud mot

pensionsförsäkringar

återköp av försäkringen. får ske bara om det tekniska

Återköp

återköpsvärdet uppgår till högst 10 000 kr eller om särskilda skäl

föreligger och riksskatteverket Anvisningsstället medger återköp.

bör kompletteras med en bestämmelse som tillåter återbetalning

enligt personförsäkringslagens regel av för mycket erlagda premier

(se avsnitt 21.7 nedan).

Vidare saknar det betydelse för tillämpningen av förevarande

paragraf om försäkringen är utmätningsbar eller utmätningsfri enligt

det föregående. Också om en försäkring är skyddad mot utmätning t.ex. därför att den har gjorts oöverlåtbar i samband med en

gåva,

kan borgenärerna återvinna vad

försäkringstagaren/gåvotagaren

själv har betalat för mycket.

Enligt sista stycket i 117 § FAL får krav enligt den paragrafen inte göras gällande till nackdel för den som är förmånstagare enligt ett

oåterkalleligt förmånstagarförordnande. Förslaget upptar inte

någon motsvarande regel. Skälet till detta är de regler vi föreslår i 6 kap. 12 och 13 §§. Om förmånstagaren har fått försäkringsbrevet i

sin besittning respektive anmält sin rätt till försäkringsbolaget, är han

skyddad även mot krav enligt förevarande paragraf. Det är då bara

genom återvinning enligt konkurslagen av utfästelsen att inte

återkalla förordnandet som borgenärerna kan få möjlighet att ta

försäkringen i anspråk; motsvarande gäller för övrigt om försäkring-

en är pantsatt.

Första stycket

Stycket behandlar krav som framställs innan har

försäkringsbeloppet

betalats ut. Bortsett från de olikheter som har berörts ovan stämmer bestämmelserna i allt väsentligt med FAL. Att paragrafen är tillämplig också när konkursen inträffar först efter försäkringstaga-

rens död (jfr SOU 1964:35 s. 471) får som regel praktisk betydelse

bara i de fall som avses i andra stycket.

Andra stycket

Bestämmelserna möjliggör krav på återbetalning även sedan försäkringsbeloppet har betalats ut. Skälet för denna i förhållande till

nyhet

FAL är, som framgår ovan, de ändrade om utmätningsskyddet

regler

för utfallande belopp som vi föreslår. I överensstämmelse med

familjerättskommitténs förslag (se SOU 1964:34 s. 73 och SOU

1964:35 s. 472) föreslås att krav mot en förmånstagare skall kunna ske bara om han har uppburit beloppet under den frist som normalt

gäller för återvinning enligt 31 § konkurslagen av gåva. I fråga om försäkringstagaren själv bör däremot någon sådan frist inte gälla.

Egendom som tillfaller gäldenären under konkursen ingår som regel i konkursen (27 § första stycket konkurslagen). I så fall behöver bestämmelserna i förevarande paragraf inte tillämpas. En förutsättning för att egendomen skall ingå i konkursen är emellertid att egendomen är av beskaffenhet att kunna utmätas, och som framgår ovan vid 3 § skall även belopp som tillfaller försäkringstagaren i viss utsträckning vara skyddade

V mot utmätning.

Tredje stycket

Stycket överensstämmer med tredje stycket i 117 § FAL.

kap.

Fjiirde .stycket

I detta stycke finns den vid om

föregående paragraf antydda regeln

försäkringar för anställda m.fl. Som framhâllits kan

återkravsregeln

inte användas eftersom vid sådan

på ka-försäkring, försäkring varje

försäkrad anses som försäkringstagare vid av bl.a. 7

tillämpning kap. Vid arbetsgivarförsäkring som inte är kan kollektivavtalsgrundad

återkrav däremot göras om den försäkrade eller den till

gällande,

vars förmån försäkringen annars är sådan närstående till

gäller arbetsgivaren som anges i 29 a § konkurslagen.

När bestämmelsen i detta stycke blir aktuell, bör man vid skälighetsprövningen beakta - utöver premiens allmänna skälighet med hänsyn till arbetsgivarens förhållanden - vilka

försäkringsför-

måner arbetsgivaren har tillförsäkrat sådana anställda som inte är närstående till honom. Om den närstående har fått bara samma förmåner som övriga anställda, bör oftast inte återkrav komma

något

i fråga; syftet är inte att en närstående skall behandlas

arbetsgivares

sämre än andra anställda utan att en inte skall kunna

arbetsgivare på

sina borgenärers bekostnad förmåner som inte skulle ha

ge anhöriga

getts till andra anställda under motsvarande förhållanden.

Det kan att vi inte har funnit skäl att

slutligen påpekas komplicera

denna paragraf med motsvarande

någon omräkningsbestämmelse

2 § andra stycket. Eftersom fristen är så kort som tre år och hela återkravsmöjligheten dessutom beroende av en skälighetsbedömning, bör det vara tillräckligt att återkravet avser nominella

belopp.

19.7.8 till 7 8 §

Specialmotivering kap.

8§ Om ersättningen från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall tillfalla den försäkrade, får försäkringen och från den utfallande ersättning inte utmätas för försäkringstagarens eller den försäkrades skulder. Om den försäkrade

inte är försäkringstagare, får försäkringen inte i någon form tas i anspråk för försäkringstagarens skulder. När ersättningen utgår i form av livränta, gäller förbudet mot utmätning för den berättigades skulder bara rätten till Iivräntan.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får ett ersättningsbelopp som har tillfallit den försäkrade

och som inte hålls avskilt efter utbetalningen utmätas för den försäkrades skulder. När två år har förflutit från det att beloppet förföll

till betalning, får även vad som hålls avskilt utmätas i den mån beloppet inte behövs för den försäkrades försörjning eller fullgörande av underhållsskyldighet som åvilar honom.

Om ersättningen skall tillfalla någon annan än den försäkrade, tillämpas vad som enligt i 2-6 §§ gäller om utmätning av tidsbegränsad livförsäkring som endast avser dödsfall och från livförsäkring utfallande ersättning.

Som framhålls i har och

allmänmotiveringen (avsnitt 15.3), sjukolycksfallsförsäkring en alldeles speciell social betydelse, som gör det

naturligt att behålla och i viss mån t.o.m. stärka det mot

skydd

666 till 7 kap. 8 §

Specialrriotivering

borgenärerna som nu ges i 123 §FAL; jfr också vad som enligt 5 kap.

7 § UB gäller om skydd för skadestånd med anledning av personska-

da.

Denna speciella betydelse har försäkringen emellertid bara när

ersättningen - såsom oftast är fallet —- skall tillfalla den försäkrade själv, dvs. den person som har drabbats av sjukdom eller olycksfallsskada. När den utfallande ersättningen skall tillfalla någon annan, liknar förhållandena mera dem vid livförsäkring; det är t.ex. från de

anhörigas synpunkt inte stor skillnad på om ett dödsfallsbelopp kommer från en livförsäkring eller en olycksfallsförsäkring. Paragra-

fen har utformats i enlighet med detta. Till stor del stämmer reglerna med dem i 3 § (se avsnitt 19.7.3 ovan).

Skyddet enligt första stycket gäller även innan något försäkrings-

fall har inträffat. Detta skydd har dock knappast någon självständig

betydelse, eftersom sjuk- och olycksfallsförsäkringar då sällan har

något utmätningsbart värde. Också här är det avgörande emellertid om ersättningen skall tillfalla den försäkrade. En viss tveksamhet i

den delen kan möjligen uppstå vid olycksfallsförsäkring som även

innehåller ett dödsfallsmoment; dödsfallsbeloppet skall ju då normalt tillfalla en förmånstagare. Man får emellertid enligt vår mening

-

här se till vad som är huvudsyftet med försäkringen nämligen

skyddet för den försäkrade själv. En sådan försäkring bör alltså inte till någon del kunna utmätas före försäkringsfall.

I praktiken gäller sjuk- och olycksfallsförsäkring nästan alltid på

försäkringstagarens eget liv, och ersättningen skall tillfalla honom själv; utom i fråga om de nyss nämnda dödsfallsbeloppen förekom-

mer knappast förmånstagarförordnanden. För de fåtaliga fall där

den försäkrade är någon annan än försäkringstagaren, men ersättningen ändå skall tillfalla den försäkrade, ges emellertid en ytterligare skyddsregel för den försäkrade i första stycket andra meningen;

försäkringen kan inte i någon form tas i anspråk för försäkringsta-

skulder - alltså inte införsel. Vi menar att en garens ens genom

sådan regel inte behöver inge några farhågor; försäkring av detta slag

används inte för att dra undan tillgångar från borgenärerna.

När det någon gång förekommer att ersättningen från en sjukeller olycksfallsförsäkring skall tillfalla någon annan än den försäkrade - en kan t.ex. finna att

arbetsgivare någon gång anledning

hälsa -

teckna en sådan försäkring på en särskilt viktig arbetstagares skall enligt tredje stycket livförsäkringsregler tillämpas. Eftersom sjuk- och olycksfallsförsäkring nästan alltid tecknas mot naturliga

premier, har vi funnit det lämpligast att anknyta till vad som skall

gälla för de s.k. T-försäkringarna (se 2 § första stycket l).

/

Specialmotivering till 8 kap. I § 667

19.8 till 8

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Reglering av försäkringsfall m.m. och behandlar bolagets skyldigheter i samband med av regleringen försäkrings-

fall samt vissa andra frågor, många med sikte tiden efter att ett

försäkringsfall inträffat. Bestämmelserna bygger till stor del på reglerna i KF L. En nyhet är att bolaget i god tro i princip skall kunna betala ett försäkringsbelopp med befriande verkan till annan än den som i egenskap av förmånstagare haft rätt till det.

Kapitlet innehåller tio paragrafer och inleds med bestämmelser

om bolagets skyldighet att skyndsamt handlägga ett försäkringsären-

de och om tidpunkten då utbetalning senast skall ske (1 §). Regeln om betalning i god tro har tagits in i 2 §. I 3 och 4 §§ finns

bestämmelser om bl.a. försäkringstagarens skyldighet att följa försäkringsvillkor som tar sikte på regleringen av försäkringsfall och om följderna av att bolaget får oriktiga uppgifter av betydelse för bedömningen av försäkringsfallet. Regler om preskription av rätt till

försäkringsersättning har tagits in i 5 §. I 6 § finns bestämmelser om risken för förseningar av meddelanden från bolaget och i 7-9 §§

regler om domstolsprövning av vissa beslut av bolaget. I den

avslutande 10 § har tagits in en bestämmelse om förbud mot regress

från personförsäkring.

19.8.1Specialmotivering till 8 kap. 1 §

l § Sedan försäkringsbolaget fått underrättelse om ett försäkringsfall, skall bolaget utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att försäkringsfallet skall kunna regleras. Bolaget skall handlägga ärendet skyndsamt och med iakttagande av den ersättningsberättigades behöriga intressen.

Försäkringsersättning skall betalas ut senast en månad efter det att rätten till ersättningen inträtt och utredning, som skäligen kan begäras för att fastställa betalningsskyldigheten och mot vem denna skall fullgöras, har lagts fram för bolaget.

Om den som gör anspråk på försäkringsersättning uppenbarligen har rätt till åtminstone ett visst belopp, skall detta på hans begäran betalas ut i förskott. Vad vi föreslår i denna paragraf överensstämmer i stort med vad som föreskrivs i 37 och 38 §§ KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 84 ff och

161 ff).

Första

stycket

För att tillgodose den intresse åläggs här

ersättningsberättigades

bolaget att utan uppskov vidta de åtgärder som behövs för att

försäkringsfallet skall kunna regleras samt att handlägga försäkrings-

ärendet så skyndsamt som inträder då

möjligt. Bolagets skyldigheter

det fått en underrättelse om Oftast får

försäkringsfallet. bolaget

668 till 8 1 §

Specialmotivering kap.

kännedom om försäkringsfallet först genom en anmälan från någon

som påstår sig vara berättigad till ersättning från bolaget. Det kan

dock någon gång förekomma att bolaget på annat sätt får reda på att

ett försäkringsfall inträffat. Bolaget kan t.ex. genom folkbokföring-

en upptäcka att någon avlidit på vars liv en försäkring varit tecknad. Även i sådana situationer bör bolaget kunna utgå från att de efterlevande tar kontakt med bolaget, varefter regleringen av försäkringsärendet inleds. Om bolaget med kännedom om att ett försäkringsfall inträffat noterar att något krav inte framställs inom rimlig tid, får det dock anses åligga bolaget att ta initiativ till en

reglering.

Ibland kan det för bolaget utan vidare vara klart att ett försäkringsfall inträffat. Så är fallet vid t.ex. en sammansatt kapitalförsäkring, där den försäkrade uppnått den ålder vid vilken ett försäkringsbelopp under alla förhållanden skall utgå. I en sådan

situation är det rimligt att bolaget självmant inleder regleringen. Det

kan dock inte uteslutas att bolaget av naturliga och godtagbara skäl härvid inte kommer särskilt långt; det kan t.ex. ibland vara omöjligt för bolaget att få förbindelse med den som bör vara berättigad till

beloppet.

På samma sätt som för närvarande gäller enligt 37 § KFL måste bolaget verka aktivt för att erforderlig utredning kommer fram i

försäkringsärendena. Bolaget skall t.ex. ge besked om vilka upplys-

ningar och handlingar som bör lämnas av den som påstår sig vara

ersättningsberättigad (jfr prop. 1979/80:9 s. 162).

Andra

stycket

Här ges en regel om den tid inom vilken försäkringsersättningen skall betalas ut, dvs. en regel om fordringens förfallodag. Bolaget skall betala ut ersättningen högst en månad efter det att rätten till denna

inträtt och bolaget fått den utredning som skäligen kan begäras i

ärendet. Trots att betalningsfristen satts till en månad får det anses åligga bolaget att sträva efter att betala så snart som möjligt. Rätten

till ersättning kan naturligtvis enligt försäkringsavtalet uppkomma

vid skilda tidpunkter, och kan den i vissa fall inträda ganska lång tid efter att försäkringsfallet inträffat; under ett antal år skall t.ex. utges vissa belopp. Med uttrycket ”efter det att rätten till ersättningen inträtt” åsyftas inte endast att försäkringsfall inträffat. När det t.ex.

gäller invaliditetsersättning i olycksfallsförsäkring finns det i försäk-

ringsvillkoren ofta föreskrifter om att invaliditeten skall fastställas först när minst ett år förflutet efter olycksfallet. Rätten till ersättning inträder då tidigast ett år efter olyckan.

Som anförs under paragrafens första stycke kan bolaget många

gånger inte vidta några särskilda åtgärder förrän bolaget fått en

anmälan om ett försäkringsfall. Främst vid livförsäkring kan det emellertid som framgått någon gång inträffa att bolaget utan anmälan och utan närmare utredning får anses skyldigt att inleda

skaderegleringen. Däremot torde bolaget inte bli skyldigt att också

göra en utbetalning utan några som helst kontakter med den ersättningsberättigade eller annan i dennes ställe. Även i så pass klara fall som t.ex. vid sammansatt kapitalförsäkring måste bolaget, alltefter omständigheterna, beträffande den försäkrade få del av antingen personbevis som visar att han är vid liv vid den ålder som anges i försäkringsavtalet eller intyg som utvisar att han

tidigare

avlidit. Ofta behövs också viss släktutredning innan kan

betalning

ske.

I försäkringsvillkoren brukar anges vad som närmare skall iakttas av den som önskar framställa anspråk mot bolaget. Vanligtvis krävs att bolaget får del av viss utredning innan det är skyldigt att utge ersättning. Denna utredning kan vara av varierande art. Bolaget har alltid rätt att före en utbetalning få försäkringsbrevet om detta är att

bedöma som ett värdepapper. Många gånger måste flera sakuppgif-

ter lämnas till bolaget efter ett försäkringsfall. Vid sjuk- och

olycksfallsförsäkring behöver bolaget normalt få tillgång till läkarin-

tyg av vilket försäkringsfallet kan bedömas. Om ersättning skall utges för förvärvsmässig invaliditet krävs ofta den försäkrades medverkan för att bolagets ansvar skall kunna klarläggas. I sådana fall måste man nämligen som regel beakta även frågor om rehabili-

tering och omskolning. Då det gäller ersättning för förlorad

arbetsförtjänst kan bolaget behöva ta del av utredning som visar den försäkrades inkomstförhållanden, t.ex. i form av intyg från arbetsgivaren om den försäkrades lön. Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring, där ersättning skall utgå efter verkliga utgifter eller förluster, kan det ibland bli nödvändigt med en särskild om eller

utredning någon några

poster. Bolaget får då uppskjuta utbetalningen i motsvarande del i

avvaktan på sådan utredning. Vid ka-försäkring gäller regelmässigt att bolaget måste få besked av arbetsgivaren om försäkringen

omfattar den som påstås vara försäkrad.

Det förekommer att det inte är den ersättningsberättigade utan bolaget som skaffar fram utredning i ett ärende. Om t.ex. bolaget fått fullmakt att inhämta vissa upplysningar från läkare kan bolaget ibland anses företräda den ersättningsberättigade, varför den angivna månadsfristen inte börjar löpa förrän bolaget fått del också av

sådana upplysningar.

När ersättning skall utges till viss eller vissa förmånstagare kan bolaget behöva infordra upplysning innan sker om

utbetalning

förmånstagaren inte mera exakt angivits i förordnandet. Om det rör ersättning som utfaller på grund av dödsfall får

bolaget många gånger tillräckliga uppgifter om förmånstagarna genom den släktutredning

670 till 8 I § SOU l986:S6

Specialmotivering kap.

som pastorsämbetet svarar för och som fogas till dödsfallsintyget.

Det är dock att också annan utredning erfordras. Det kan

vanligt t.ex. krävas att släktskapet klarläggs. I andra fall är förmånstagaren

kanske inte alls släkt med den avlidne eller också kan han vara bosatt på okänd ort. Någon gång då försäkringstagaren förordnat eget barn som förmånstagare, kan det vara helt klart att den avlidne har barn som dock inte kan identifieras utan en närmare undersökning. Särskilt vid gruppförsäkringar med villkorsförordnanden är det vanligt att bolaget behöver en ganska ingående utredning innan en

utbetalning är möjlig, nämligen när ersättning enligt försäkringsvill-

koren skall tillfalla den avlidnes samboende. l dessa fall förekommer det relativt ofta att den avlidnes släktingar bestrider ett påstående om att ett samboförhållande förelegat vid tiden för dödsfallet. Först då

fått del av den utredning som läggs fram i frågan och vilken

bolaget

kan bli rätt omfattande börjar mänadsfristen att löpa.

För att inte - sätt av motivtexten till 8 2 §

bolaget på framgår kap.

- skall riskera att, normalt efter en behöva utge

domstolsprocess,

dubbel ersättning kan det ibland ha anledning att sätta ned

försäkringsbeloppet hos länsstyrelsen (jfr NJA II 1927 s. 296 och

298). Ett alternativ kan vara att bolaget kommer överens med dem

som påstår sig vara ersättningsberättigade att utbetalning skall anstå

tills parterna i rättslig ordning fått prövat vem som har rätt till

beloppet.

Ibland kan bolaget anse sig behöva på egen hand komplettera

utredningen innan det tar slutlig ställning till ett anspråk. Bolaget

önskar t.ex. närmare kontrollera om försäkringstagaren eller den försäkrade brutit mot upplysningsplikten i samband med att försäk-

ringsavtalet ingicks. I andra fall vill bolaget undersöka om självmord

ligger bakom den försäkrades död eller inhämta yttrande från en rådgivande nämnd. Föreskriften i andra stycket innebär att försäk-

ringsersättningens förfallodag skall anses bestämd i förväg (jfr prop.

1975: 102 s. 117 och 125, prop. 1979/80:9 s. 163 foch prop1983/84:138

s. 6). Om försäkringsbolaget inte gör en utbetalning inom den

föreskrivna tiden blir bolaget därför skyldigt utge ränta enligt

reglerna i 3 § första stycket och 6 § räntelagen (1975:635). Även om

bolaget, t.ex. av skäl som nyss angetts, har fog för att ta längre tid på sig för att ta ställning till det anspråk som framställs och den

utredning som presenteras, kan bolaget inte därigenom undgå

skyldighet att betala ränta.

Räntelagen är dispositiv. Bolagen kan därför i försäkringsvillko-

ren ha särskilda regler om dröjsmålsränta. Allmänt torde dock gälla att försäkringsinspektionen inte räntebestämmelser som

godkänner

mera påtagligt avviker från vad som följer av räntelagenÅ l

Räntelagsutredningen har år 1985 lämnat förslag till ny räntelag (SOU 1985:11). Betänkandet har ännu ej lett till någon lagstiftning.

till 8 kap. 2§ 671

Specialmotivering

Tredje stycket

Här har intagits en föreskrift om att verkställa

bolagens skyldighet

utbetalning ä conto. En liknande regel finns i 38 § andra stycket KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 164 f).

Regeln innebär att om förskottsbetalning begärs av den ersätt-

ningsberättigade och om det är klart att viss ersättning skall utgå bolaget inte får avvakta med betalning i denna del till dess att

utredningen i övrigt är färdig. Utbetalning enligt denna bestämmelse

bör bli aktuellt särskilt då skall beräknas efter faktiska

ersättning

kostnader.

Bestämmelsen bör någon gång kunna tillämpas då regeln i 6 kap.

8 § om legala förmånstagare aktualiseras. Det kan i en sådan situation tidigt stå klart att hälften av försäkringsbeloppet skall tillfalla efterlevande make i denna egenskap, samtidigt som det är svårt att få utrett hur beloppet i övrigt skall fördelas; det är kanske oklart om det finns andra än maken. kan då inte

arvingar Bolaget

underlåta att i förskott betala halva till

försäkringsbeloppet

maken.

Enligt 6 kap. 7§ kan make och bröstarvingar under vissa förut-

sättningar genom jämkning få del av försäkringsersättning till vilken

annan insatts som Som torde

förmånstagare. framgått jämkningsfal-

len bli sällsynta och dessutom svårbedömda. I allmänhet åligger det inte bolaget att betala ut något belopp i förskott innan en sådan tvist

slutligen avgjorts.

Förskottsbetalning skall ske inom samma tid som för

gäller utbetalning av försäkringsersättning i skall alltså även övrigt. Bolaget

här betala så snart som möjligt och inte senare än vid månadsfristens

utgång (jfr andra stycket). En om begäran förskottsbetalning

grundas ibland på att den ersättningsberättigade är i särskilt stort behov av ekonomisk hjälp. Rimligen bör då visa särskild

bolaget skyndsamhet.

19.8.2 till 8 2 §

Specialmotivering kap.

2 § Har försäkringsbolaget betalat ut försäkringsersättning till någon annan än den som i egenskap av förmånstagare har rätt till ersättningen och därvid iakttagit skälig aktsamhet, är bolaget befriar från sin skuld. Detta gäller dock inte om utbetalningen grundats på en handling som är förfalskad eller som är ogiltig på grund av att den har tillkommit under tvång som avses i 28 § avtalslagen (1915:218) eller på grund av att den har utfärdats av någon som

omyndig eller som handlat under inflytande

av rubbad själsverksam-

gar et.

Regeln innebär att ett som en

försäkringsbolag i god tro betalar försäkringsersättning till någon annan än den som i av

egenskap

förmånstagare har rätt till ersättningen i inte kan att

princip åläggas

till 8 2 §

672 Specialmotivering kap.

betala en gång. Undantag görs endast för fall då

ytterligare

en handling som varit behäftad med

utbetalning grundats på

kvalificerat Bestämmelsen skall tillämpas endast när

giltighetsfel. är som förmånstagare. Här regleras sålunda någon berättigad just

inte det fallet att inte betalats till en försäkringstagare eller

ersättning

en panthavare, trots att denne varit materiellt ersättningsberättigad. omfattar inte heller den situationen att försäkringsersätt-

Reglerna

ningen med stöd av jämkningsreglerna i 6 kap. 7 § skall tillkomma

t.ex. försäkringstagarens make; maken är här inte förmånstagare (jfr

1 kap. 2 §). skall, då utbetalning aktualiseras, i princip kunna stödja

Bolaget

det förmånstagarförordnande som har meddelats bolaget. På

sig på

samma sätt skall vid gruppförsäkring eller kollektivavtals-

bolaget

som kunna följa ett eventuellt villkorsför-

grundad försäkring regel

ordnande enligt 9 kap. 19 § eller 10 kap. 12 §. Om bolaget t.ex. fått ett från försäkringstagaren eller om det

förmånstagarförordnande

finns ett villkorsförordnande kan det emellertid i vissa fall, på grund av inträffa att förordnandet förlorat sin

försäkringstagarens åtgärder,

Ett förordnande kan ha återkallats eller ändrats. Dessutom

giltighet.

kan ett förordnande som inte är oåterkalleligt ha förfallit enligt 6 10 § på grund av att försäkringen överlåtits eller vara ogiltigt

kap. därför att försäkringstagaren tidigare gjort ett annat, oåterkalleligt

förordnande. Då det belopp kan det

gäller periodiskt utgående

inträffa att den som insatts som avlider eller avstår

förmånstagare

från sin rätt mot till förmån för sina barn.

bolaget

De som kan grunda ogiltighet av ett förmånsta-

omständigheter

kan under en längre eller kortare tid vara okända för

garförordnande

En av ett förordnande är t.ex. inte för sin

försäkringsbolaget. ändring

beroende av att mottagit ett ändringsmeddelande

giltighet bolaget

avsnitt Ibland kanske den som förordnats

(jfr 19.6.3). oåterkalleligt till inte utnyttjar möjligheterna i 6 kap. 13 § att förmånstagare

anmälan till förhindra att felaktigt betalar ut

genom bolaget bolaget

till en senare insatt Vidare kan

försäkringsbeloppet förmånstagare.

det förekomma att ett trots att inte är att

bolag, försäkringsbrevet

bedöma som ett inte underrättas om en överlåtelse av

värdepapper,

en försäkring eller får meddelande därom först efter en längre tid.

Beträffande där försäkringsbreven har värdepappersförsäkringar

kvalitet kan det antas att alltid tar del av försäkringsbreven i

bolagen

samband med av Överlåtelser av

utbetalningar försäkringsbelopp.

sådana försäkringar torde därför normalt bli kända för bolaget som då får klart för att ett förmånstagarförordnande kan ha förfallit på

sig

av överlåtelse. Men det kan hända att försäkringsbrevet blivit

grund

kvar hos Om denne tillställer bolaget försäk-

försäkringstagaren.

utan att särskilt att försäkringen överlåtits kan

ringsbrevet ange

överlåtelsen förbli obekant för bolaget.

i

Specialmotivering till 8 kap. 2 § 673

När det gäller av ett med

ogiltighet förmånstagarförordnande

anledning av att ett förordnande återkallats eller ändrats är bolaget i regel omedvetet om ogiltigheten under endast den tid som det tar att befordra ett meddelande från till -

försäkringstagaren bolaget

normalt högst ett par dagar.

Frågan är vilka åtgärder bolaget bör vara skyldigt vidta innan det med befriande verkan betalar till en utpekad förmånstagare. Det kan i allmänhet inte rimligen begäras att bolaget skall undersöka om

grund av omständigheter som diskuterats ovan, någon annan än den

som anges i förmånstagarförordnandet hos bolaget är berättigad till

ersättning. Endast då det förekommer någon särskild anledning får bolaget anses skyldigt att närmare undersöka förhållandena. Om bolaget t.ex. kort före försäkringsfallet har fått besked av försäkringstagaren om att denne avsett att återkalla eller ändra ett

förmånstagarförordnande eller fått upplysning om att en återkallelse

eller ändring av ett förordnande avsänts till bolaget, får anses

bolaget skyldigt att dröja några dagar med utbetalning i avvaktan att ett på

eventuellt meddelande når bolaget. Har bolaget fått reda att den

försäkrade vid stått utanför en tid och

gruppförsäkring försäkringen

finns det ett individuellt förordnande, måste ofta undersöka

bolaget

förhållandena närmare. I allmänhet får man nämligen räkna med att individuella förordnanden förfaller när någon åter kommer med i en

gruppförsäkring (jfr avsnitt 19.1.2 ovan).

Som framgår av 6 10 § innebär en överlåtelse av en

kap. försäkring inte nödvändigtvis att ett förmånstagarförordnande förfaller. På

grund härav kan ett bolag, trots kännedom om överlåtelsen, inte

undgå att före utbetalning närmare undersöka om förmånstagarför-

ordnandet skall stå fast eller inte, t.ex. genom kontakter med

försäkringstagaren och förvärvaren av försäkringen. En sådan

kontroll kan även vara motiverad då det finns starka skäl att anta att en överlåtelse ägt rum. Bolaget kan av försäkringstagaren ha fått en trovärdig uppgift om att denne haft för avsikt att inom den närmaste tiden överlåta försäkringen. Det kan vara lämpligt att i

bolaget

sådant sammanhang tar kontakt med försäkringstagaren och den som utpekats som blivande innehavare av försäkringen.

Någon gång kan ett förmånstagarförordnande som finns hos

bolaget vara så vagt formulerat att det inte med bestämdhet kan avgöras vem av flera personer som skall ha rätt till försäkringsbeloppet. Då kan bolaget inte med befriande verkan betala till någon som senare visar sig inte vara till får

berättigad ersättning. Bolaget skydda

sig genom att sätta ned beloppet hos länsstyrelsen. Detsamma

gäller

då det eljest är oklart vem som skall äga uppbära försäkringsbeloppet, t.ex. ide s.k. sambofallen, vilka berörs i motiveringen till 8 kap. 1 §.

Som framgått måste ett för att risken att få utge

bolag, undgå

försäkringsersättning två gånger, ibland visa en betydande aktivitet

innan en utbetalning kan ske. För det särskilda aktsamhetskrav som alltså kan ställas på bolaget förutsätts normalt att vissa förhållanden

är kända för bolaget, t.ex. att ett förmånstagarförordnande nyss avsänts från försäkringstagaren.

I vissa fall kan det emellertid vara tveksamt om bolaget skall anses ha känt till ett visst förhållande på sådant sätt att aktsamhetskravet blir aktuellt. Detta är utan tvekan fallet om förhållandet är helt klart för den person inom bolaget som brukar fatta beslut om utbetalning av sådan ersättning som det är fråga om. Vidare kan en omständighet anses känd för bolaget om den finns antecknad i bolagets handlingar som rör den aktuella försäkringen eller i en handling som utan större svårigheter kan hänföras till en viss försäkring hos bolaget. Om

någon lämnat en muntlig uppgift i en betydelsefull fråga bör det

krävas att uppgiften getts till någon som för utomstående framstått som behörig att på bolagets vägnar ta emot beskedet. Har en uppgift lämnats t.ex. till någon i bolagets växel utan att vidarebefordras inom försäkringsbolaget, kan bolaget inte lastas för att det inte före

utbetalningen vidtagit kontroller som med hänsyn till uppgiften

innehåll i och för varit motiverade. =

sig

Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.3) anser vi

att även om ett bolag iakttagit skälig aktsamhet vid utbetalningen,

det inte alltid skall kunna undgå att senare utge ersättning på nytt till den som materiellt varit till densamma. Om en utbetal-

berättigad ning enligt reglerna om förmånstagare grundats på en handling som

varit behäftad med allvarligt giltighetsfel skall bolaget kunna förpliktas utge beloppet på nytt. Detta gäller enligt andra meningen när en handling som haft betydelse för bolagets beslut om utbetalning varit förfalskad eller eljest ogiltig på grund av att den tillkommit under allvarligt tvång eller att den utfärdats av någon som varit omyndig eller som handlat under inflytande av rubbad själsverksam-

het (jfr 17 och 30 §§ SkbrL). De handlingar som åsyftas med

bestämmelsen skall vara av den arten att de har en omedelbar betydelse för beslutet. Främst torde härvid komma i fråga förmånstagarförordnanden samt återkallelser och ändringar av sådana förordnanden men även överlåtelsehandlingar kan bli aktuella.

Också testamenten faller under regelns tillämpningsområde, fast bolaget, som framgått av inte så ofta har

allmänmotiveringen,

anledning att ta hänsyn till dessa. Som får anses gälla att

huvudregel

ett bolag, som har att beakta ett testamente i samband med utbetalning av en måste förvissa om att

försäkringsersättning, sig

testamentet vunnit laga kraft. Bolaget bör dock kunna följa även ett testamente som godkänts i sådan att det kan förväntas

utsträckning

att det kommer att stå sig. Av flera dödsbodelägare har t.ex. endast någon eller några enstaka inte godkänt testamentet. Om bolaget från

vederbörande dödsbodelägare får ett trovärdigt besked att man avser att inte föra klandertalan, bör bolaget ha möjlighet att lägga testamentet till grund för utbetalning. Om testamentet i ett sådant fall likväl klandras och befinns ogiltigt, kan bolaget därför som regel inte senare att betala till den som är materiellt -

förpliktas berättigad

förutsatt att inte ogiltigheten grundas på sådant förhållande som anges i andra meningen i förevarande paragraf. Även om klandertalan inte förs kan bolaget tvingas att betala ytterligare en gång om det kommer fram att testamentet är ogiltigt på grund av förfalskning i enlighet med vad som anges i andra meningen; sådan ogiltighet behöver inte göras gällande genom särskild klandertalan. Enligt reglerna i 13 och 14 kap. ärvdabalken kan ett testamente verkställas även om det på vissa angivna grunder är ogiltigt; förutsättningen är att särskild klandertalan inte förs. Självfallet kan ett bolag alltid utan risk lägga ett testamente till grund för betalning om testamentet kan verkställas enligt dessa regler. Om det någon gång skulle bli aktuellt för bolaget att i samband med utbetalning beakta ett muntligt testamente bör reglerna i andra

meningen om tvång eller bristande rättshandlingsförmåga kunna

tillämpas analogt.

I fråga om t.ex. en överlåtelse som är ogiltig på grund av att

försäkringstagaren är omyndig torde regeln i andra meningen

aktualiseras främst i fall då omyndigheten grundats på omyndighets-

förklaring enligt 10 föräldrabalken. Om en överlåtelse skulle

kap.

vara ogiltig till av att den gjorts av underårig, som inte varit

följd berättigad att över försäkringen, kan ett bolag som följt förfoga överlåtelsehandlingen inte heller undgå att utge ersättningen på nytt

till den som varit berättigad, t.ex. en legal förmånstagare. I detta fall skulle denna för emellertid i allmänhet följa redan

skyldighet bolaget

av första ålder torde ofta framgå av

meningen; försäkringstagarens

- om för

bolagets egna handlingar. Frågan möjligheten omyndiga att göra förmånstagarförordnande regleras i 6 kap. 1 § andra stycket

(jfr avsnitt 14.3.3 och 19.6.1).

19.8.3Specialmotivering till 8 kap. 3 §

3§ Om försäkringstagaren eller den försäkrade har försummat att iaktta föreskrifter i försäkringsvillkoren om skyldighet att anmäla försäkringsfall till försäkringsbolaget inom viss tid eller om skyldighet att medverka till utredningen av försäkringsfallet eller bolagets ansvar och försummelsen har medfört skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Har någon annan på sådant sätt orsakat skada för bolaget, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 16.4) framgår inte

av lagen utan av försäkringsvillkoren vad som skall iakttas av den

som önskar framställa ett anspråk på försäkringsersättning. i Regeln

denna paragraf, som alltså tar sikte på förhållandena efter att ett försäkringsfall inträffat, har delvis sin motsvarighet i 31 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 146 ff).

I bolagens villkor finns normalt bestämmelser som anger inom vilken tid ett försäkringsfall skall anmälas till bolaget och i vilken omfattning den som har ett anspråk skall medverka i regleringen av försäkringsfallet. Villkoren torde därför ofta ge besked om att anmälan skall göras till bolaget inom viss bestämd tid från försäkringsfallet. Det bör dock vara möjligt för att i stället

bolaget

föreskriva att anmälan skall göras t.ex. snarast möjligt efter

försäkringsfallet. Skyldigheten att medverka i regleringen av ett

försäkringsfall innebär ofta att den som gör anspråk på ett belopp har att inge läkarintyg och andra som kan vara av

handlingar betydelse för bedömningen av försäkringsfallet och bolagets ansvar. Man kan

emellertid inte begära att det av villkoren skall framgå i detalj vilka

handlingar som skall ges till bolaget. Bolaget måste ha möjlighet att

först i det enskilda fallet ange exakt vilka som fordras för

handlingar

att det skall kunna betala ut ett Vidare kan ett

försäkringsbelopp.

bolag med stöd av villkoren föreskriva att den försäkrade, som vid

sjuk- och olycksfallsförsäkring ofta är den som framställer anspråk

mot inställer för t.ex. hos läkare som

bolaget, sig undersökning bolaget anvisar. Många gånger åligger det den försäkrade enligt

försäkringsvillkoren att tillställa bolaget en fullmakt sedan ett försäkringsfall inträffat, så att bolaget från läkare kan få nödvändiga

hälsoupplysningar.

Om villkorsbestämmelserna och de med stöd av dessa utfärdade anvisningarna inte följs kan detta medföra att drabbas av

bolaget

kostnader som eljest inte skulle ha En försenad

uppkommit.

anmälan kan t.ex. föranleda en större utredning hos bolaget då det finns anledning misstänka att försäkringstagaren eller den försäkrade brutit mot upplysningsplikten. Den som kan behövas från

utredning

bolagets sida i ett sådant fall kan bli svårare och därmed att få

dyrare

fram om en längre tid förflutit från Ibland blir

försäkringsfallet.

följden av en anmälan som inte i rätt tid att kvaliteten på

gjorts

utredningen blir sämre än eljest; det blir svårt att avgöra om ett

påstått försäkringsfall har sin grund i en olycka eller en sjukdom.

Bolaget kan även av andra skäl drabbas av ökade kostnader. Om bolaget t.ex. inte tillställs läkarintyg om en anmäld sjukdom och det inte i efterhand går att få fram intyg därför att den

erforderligt

försäkrade tillfrisknat, kan bolaget behöva göra en mera ingående

bedömning av försäkringsfallet för att få konstaterat om det yrkade

beloppet är motiverat. Likaså kan ett drabbas av ökade

bolag

i

sou 1986:56 Specialmotivering nu 8 kap. 3 § 677

kostnader genom att den försäkrade inte medverkar i den

utredning

som är nödvändig för att fastställa bolagets ansvar; det kan vara fråga om att ersättning skall utges för förvärvsmässig invaliditet där

rehabilitering och omskolningsmöjligheter har betydelse.

För att nedsättning skall kunna komma i fråga krävs att

bolaget

lidit skada genom att villkoren inte Även om villkoren

följts.

åsidosatts på en viktig punkt kan det därför inte bli fråga om nedsättning om bolaget t.ex. utan kostnad fått tillräcklig information genom annan än den som framställer anspråket mot bolaget. Nedsättning torde främst bli aktuell då det är den ersättningsbe-

rättigade själv som åsidosatt villkoren, alltså försäkringstagaren, en förmånstagare eller en panthavare. Reglerna bör också kunna

tillämpas på dödsbo, när försäkringstagaren avlidit och försäkrings-

skall ersättning utges till boet något som kan komma i fråga då särskilt förmånstagarförordnande inte finns och är så

ersättningen begränsad att reglerna i 6 kap. 8 § inte blir tillämpliga. Om dödsboet

har försummat att villkoren kan det därför bli aktuellt att sätta

följa

ned - Det kan här

försäkringsersättningen. erinras om att vid obligatorisk gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring

den försäkrade är att anse som försäkringstagare då bl.a. denna

paragraf skall tillämpas (jfr 9 kap. 3§ tredje stycket och 10 kap.

3 §). Som framgår av bestämmelsen är nedsättning möjlig även om det är annan än den ersättningsberättigade som har orsakat de ökade kostnaderna. På detta sätt kan en kostnadsökning, som föranletts av t.ex. en underlåtenhet av den försäkrade att inställa hos läkare,

sig

drabba försäkringstagaren - en arbetsgivare har kanske tecknat en

försäkring på en anställd utan att sätta in någon förmånstagare.

Nedsättning skall göras efter vad som skäligt med hänsyn till omständigheterna. Detta innebär att hänsyn kan tas bl.a. till graden av försummelse, totala kostnader för av

bolagets regleringen försäkringsfallet samt bolagets ökade kostnader på grund av att

villkoren inte följts. Vidare måste man beakta rimligheten i ett åsidosatt försäkringsvillkor. Härigenom kan man komma till rätta med oskäligt stränga föreskrifter i villkoren utan att behöva tillämpa

36 § avtalslagen.

Då det gäller kravet försummelse bör framhållas att kännedom

om försäkringsvillkoren normalt bara kan fordras hos

försäkringsta-

garen själv. Man kan sällan begära att någon annan har anledning att sätta sig in i dessa. Om någon visat en endast ringa oaktsamhet - t.ex. dröjt med en anmälan till bolaget endast en kort tid - torde det normalt inte komma i fråga att jämka I andra fall kan bestämmelsen

beloppet.

komma till användning då orsakat mera betydande kostnader

någon

för bolaget; när de ökade kostnaderna varit endast en

obetydliga, får

jämkning många gånger anses opåkallad - i vart fall om försummel-å sen inte är att anse som grov.

19.8.4 till 8 kap. 4 §

Specialmotivering

4 § Om den som kräver ersättning av försäkringsbolaget efter ett försäkringsfall uppsåtligen har oriktigt uppgett eller förtigit eller dolt något av betydelse för bedömningen av rätten till försäkringsersättning, kan ersättning som annars skulle ha utgått till honom sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Enligt denna bestämmelse kan försäkringsersättning, som eljest skulle ha utgått, sättas ned som en följd av vad som förevarit först efter ett försäkringsfall. Regeln har sin motsvarighet i 34 § KFL (jfr

1979/80:9 s. 76 ff och 157 f). Som förutsättning för nedsättning prop.

att den ersättningsberättigade förfarit uppsåtligt och att hans gäller

förfarande inneburit en risk att bolaget skulle komma att utge ett för

högt belopp. Regeln kan tillämpas endast då rätt till ett försäkrings-

belopp i och för sig finns; har t.ex. ett försäkringsfall framkallats uppsåtligen av den försäkrade blir det vid en sjukförsäkring över huvud taget inte aktuellt att använda regeln. Bolagets frihet från ansvar i denna situation följer uteslutande av 4 kap. 8 § första

stycket.

Bestämmelsen kan bli aktuell t.ex. vid olycksfallsförsäkring när

försäkringstagaren i en anmälan till försäkringsbolaget förtiger att

den försäkrade av grov oaktsamhet framkallar försäkringsfallet (jfr

4 kap. 9 §). Andra fall är när vid olycksfallsförsäkring någon oriktigt

att han haft vissa kostnader som ryms i yrkandet mot bolaget uppger eller att han drabbats av vissa skador, eller att någon vid en sjukförsäkring förtiger att han under en sjukperiod faktiskt haft vissa arbetsinkomster som rätteligen skall beaktas då försäkringsbeloppet fastställs.

Som framhålls i specialmotiveringen till 4 kap. 1 § (avsnitt 19.4.1

ovan) kan ersättningen inte sättas ned med stöd av 8 kap. 4§ om

någon efter ett försäkringsfall t.ex. upprepar oriktiga uppgifter som

lämnats då försäkringen tecknades.

Regeln tar sikte i första hand på att en person agerar så att bolaget riskerar att få utge en för hög ersättning ur försäkringen. Bestämmelsen kan emellertid få betydelse även då en ersättningsberättigad t.ex. försöker att lura till sig ett belopp som skall tillfalla någon annan. Så kan vara fallet då en förmånstagare förtiger att det finns

ytterligare en förmånstagare som också skall ha del av försäkrings-

ersättningen. Om det med hänsyn till reglerna i 8 kap. 2 § finns risk

att bolaget trots tidigare utbetalning kan åläggas att utge ersättning

också till den andra förmånstagaren, kan ersättningen till den som förtigit de rätta förhållandena sättas ned.

sou 1986:56 Specialmotivering till 8 kap. 4 § 679

Nedsättning är möjlig också då en ersättningsberättigad - utan att

försöka få ut högre ersättning än vad han har rätt till - lämnar

själv oriktiga uppgifter som har betydelse för bolagets ersättningsskyldig-

het mot någon annan. En sambo, som i av

egenskap förmånstagare

har rätt till visst belopp, försöker t.ex. genom falska

uppgifter hjälpa

också sina egna barn till ersättning; ersättningen till sambon kan då reduceras.

Bestämmelsen har utformats efter den vanligaste situationen då

nedsättning bör komma i fråga, nämligen då grunden för nedsättning

uppmärksammas av bolaget redan innan betalas ut.

ersättning

Självfallet är bolaget oförhindrat att sedan väl utbetalts

ersättning

återkräva ett visst belopp på grund av att först efter

bolaget

utbetalningen fått kännedom om de rätta förhållandena.

Till skillnad mot vad som gäller 3 § kan med stöd

enligt nedsättning

av 4 § komma i fråga endast vid skuld hos den ersättningsberättigade. Om t.ex. den försäkrade eller utan att ha

försäkringstagaren, själv rätt till försäkringsersättning, lämnar felaktiga uppgifter till bolaget

kan det alltså inte bli fråga om att sätta ned försäkringsersättningen. - Också

annars skall i allmänhet nedsättning enligt 4 § ske endast då det är den som eftersatt sina

ersättningsberättigade personligen skyldigheter. Om den berättigade är omyndig år det emellertid i regel förmyndarens agerande som är av betydelse; det kan dock

ibland vara att låta detta ut över den Är det

oskäligt gå omyndige.

någon utomstående som t.ex. lämnar oriktig information till bolaget får regeln anses tillämplig om det framkommer att den ersättningsberättigade varit den drivande kraften i förfarandet mot bolaget. Bedömningen blir emellertid inte lika klar då den berättigade i och för sig varit medveten om att annan inte korrekt

någon gett

information men inte själv varit särskilt aktiv. Man får då göra en skälighetsbedömning från fall till fall, varvid hänsyn får tas till bl.a. den till den -

ersättningsberättigades förhållande agerande faktorer

som också kan få vid av hur omfattande en

betydelse avgörandet nedsättning bör vara. Bedömningen i nedsättningsfrågan skall göras efter vad som är skäligt med hänsyn till Normalt kan nedsättning omständigheterna.

bli aktuell endast om fått information på en

bolaget oriktig punkt

som har avgörande för av rätten till

betydelse bedömningen

försäkringsersättning. Självfallet måste man också ta hänsyn till hur pass graverande den ersättningsberättigades förhållande är. Även om det inte förutsätts att den förfarande

ersättningsberättigades

föranlett kostnader eller annan skada för bolaget, är det vanligtvis i dessa fall som av bör komma i

reducering försäkringsersättningen fråga.

19.8.5Specialmotivering till 8 5 § kap.

5 § Den som vill göra anspråk på försäkringsersättning förlorar sin rätt mot försäkringsbolaget om han inte väcker talan mot bolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att anspråket tidigast hade kunnat göras gällande. Har han framställt anspråk till bolaget inom denna tid, har han dock alltid sex månader på sig att väcka talan sedan bolaget har förklarat att det har tagit slutlig ställning till anspråket.

Bestämmelsen motsvaras av 39 § första och andra styckena KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 86 ff och 165 f).

Här ges särskilda regler om av anspråk på försäk-

preskription

ringsersättning; det skall således vara fråga om ett krav som grundas

direkt på ett försäkringsavtal. Om någon framställer ett anspråk på

skadestånd mot ett bolag t.ex. på grund av att bolaget inte utan

uppskov vidtagit erforderliga åtgärder för att reglera försäkringsfal-

let eller inte handlagt ärendet tillräckligt (jfr 8 kap. 1 §) är

skyndsamt

därför bestämmelsen inte tillämplig. På ett sådant krav skall i stället

reglerna i preskriptionslagen (1981:130) tillämpas. Bestämmelsen tar

inte heller sikte på den tid inom vilken den har

ersättningsberättigade

att anmäla ett försäkringsfall till bolaget. Beträffande denna skyldighet gäller särskilda regler i villkoren. Följderna av en försenad anmälan till bolaget behandlas under 8 kap. 3 §.

Ett anspråk mot bolaget preskriberas om inte talan väcks mot

inom Talan skall föras vid bolaget den tid som anges i paragrafen. domstol och kan väckas genom ansökan om eller ansökan

stämning om lagsökning eller betalningsföreläggande. Preskriptionsavbrott

kan även åstadkommas genom att bolaget erkänner ett krav på viss bestämd försäkringsersättning (jfr prop. 1976/77:5 s. 187) eller att

den ersättningsberättigade bevakar sitt anspråk i bolagets konkurs

(jfr NJA II 1927 s. 406).

För att den treåriga preskriptionstiden skall krävs dels

börja löpa

att en fordran uppkommit, t.ex. genom att en viss händelse visat sig ha fått en viss skadeeffekt, dels att det för den ersättningsberättigade varit känt att kravet kunnat göras gällande. Detta innebär att vederbörande haft vetskap om att det över huvud taget funnits en försäkring och dessutom insett att händelsen kunnat grunda ett ersättningsanspråk. Om t.ex. vid en den ersätt-

olycksfallsförsäkring

ningsberättigade inte förstått att vissa sjukliga besvär föranletts av ett inträffat olycksfall börjar den inte att

treåriga preskriptionstiden

löpa. Ibland kan det ta ännu längre tid innan en utredning kommit så långt att ett preciserat anspråk kan framställas mot bolaget. För att preskription inte skall inträda, måste likväl ett anspråk dessförinnan framställas mot bolaget (jfr Hellner s.

196).

Särskilt vid livförsäkring kan det någon gång inträffa att det är obekant att en försäkring finns; arvingarna efter en avliden person

sou 193556 Specialmotivering till 8 kap. 6 § 681

känner t.ex. inte till att denne omfattats av en

kollektivavtalsgrundad

försäkring eller att denne själv tecknat en

försäkring på eget liv utan

att förmånstagarförordnande I sådana fall har de

gjorts. ersättnings-

berättigade det särskilda skydd som av om den

följer reglerna längre preskriptionstiden på tio år.

Sedan preskription inträtt kan en

tidigare ersättningsberättigad inte längre få bolaget förpliktat att utge Vid något försäkringsbelopp.

t.ex. en livförsäkring kan efter heller

preskription ej göras ällande

någon rätt till t.ex. återbäring (jfr prop. 1976/77:5

s. 189 och prop. 1979/80:119 s. 82).

Preskriptionsreglerna är av sådan vikt att bolaget bör informera om dem i enlighet med 2 kap. 4 §.

19.8.6Specialmotivering till 8 6 § kap.

6 § Gör försäkringstagaren sannolikt att en uppsägning enligt 3 kap. 4 eller 8 §, 5 kap. 2 § eller 10 kap. 7 § har försenats eller inte kommit fram på grund av omständigheter som han inte har kunnat råda över, får uppsägningen verkan tidigast en vecka efter den dag då meddelandet korn fram och senast tre månader efter den dag då försäkringsbolaget avsände uppsägningen till honom. Uppsägningen får dock aldrig verkan tidigare än som anges i uppsägningshandlingen.

I denna har införts en särskild om för vissa

paragraf regel postrisken

av de meddelanden som bolaget enligt lagen har att tillställa försäkringstagarna. Bestämmelsen har närmare behandlats i allmän-

motiveringen (avsnitt 16.6). I övrigt kan hänvisas till vad som anförts

i förarbetena till den motsvarande regeln i 15 § andra stycket KFL, vilket i allt får också här (jfr 1979/80:9

väsentligt tillämpning prop.

s. 120 f).

Reglerna har utformats så att en uppsägning aldrig får verkan före den tidpunkt som avsett.

bolaget

19.8.7 till 8 7 §

Specialmotivering kap.

7 § Om ett försäkringsbolagi strid mot 3 kap. 1 § har vägrat någon att teckna eller förnya en försäkring, skall domstol på yrkande av honom förklara att han har rätt till försäkring. Domstolen får bestämma att försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha gällt om bolaget hade bifallit ansökan.

Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till sökanden har avsänt meddelande om sitt beslut, uppgift om skälen för detta och erinran om vad han skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

Bolagets möjligheter att avslå en begäran om en försäkring eller en

förnyelse av en försäkring behandlas i 3 1 §. De formkrav som

kap.

bolaget har att iaktta då bolaget inte önskar förnyelse framgår av

samma kapitel. Vid t.ex. tidsbegränsad sjuk- och olycksfallsförsäk-

ring gäller enligt 3 kap. 8 § som huvudregel att bolaget måste säga

upp försäkringen minst en månad före försäkringstidens utgång; annars förnyas försäkringen. Då det gäller tidsbegränsad livförsäk-

ring förekommer automatisk förnyelse endast om det särskilt avtalats; i annat fall måste försäkringstagaren ansöka om

förnyelse.

Även vid tidsbegränsad sjuk- och krävs ibland

olycksfallsförsäkring en sådan ansökan (3 kap. 8 § tredje stycket).

Enligt förevarande bestämmelse har den som av ett bolag vägrats

att teckna eller förnya en försäkring möjlighet att få bolagets beslut

prövat av domstol. Såvitt gäller domstolsprövning då någon vägrats att teckna en försäkring finns regler i 41 § KFL. Förarbetena äger i huvudsak tillämpning på den nu aktuella bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:9 s. 167 f). Det bör emellertid beaktas att tidsfristen för att väcka talan i lagförslaget har bestämts till sex månader från det att bolaget avsänt bl.a. sitt beslut. Skälen härför framgår av allmänmoti-

veringen (avsnitt 16.7). Bolaget kan inte nöja sig med muntliga besked på sätt är möjligt

vid vägran att meddela en försäkring som regleras av KFL. För sökanden respektive försäkringstagaren är det av värde att skriftligen få del av bolagets beslut och skälen för detsamma; därigenom blir det ofta lättare för honom att ta ställning till om han skall begära

domstolsprövning. Det får antas att ett ovillkorligt krav på skriftligt

besked inte bör öka bolagets arbetsbörda i nämnvärd omfattning;

redan i dag torde det från bevissunpunkt vara naturligt för bolaget att

använda sådant förfarande sedan det fattat sitt beslut.

Det är viktigt att bolaget klart anger vad som är den avgörande anledningen till beslutet. Den som berörs av detta måste få en möjlighet att ta ställning till om han skall godta beslutet eller inte. Motiveringen kan dock göras kortfattad om - såsom oftast torde vara fallet - t.ex. ändå väl känner till de faktiska

försäkringstagaren

förhållanden som ligger bakom bolagets beslut. Visar det sig senare att vederbörande är missnöjd och kanske överväger att begära domstolsprövning, får beslutet i efterhand kompletteras med en

fylligare redogörelse för bolagets syn på saken.

Särskilt då bolaget fäst avseende vid hälsotillståndet hos någon, kan det vara naturligt att bolaget till skydd för denne inte utan vidare i detalj anger skälen för beslutet. I sådana fall är det tillräckligt att bolaget meddelar endast att det tagit hänsyn till vederbörandes hälsotillstånd och att ytterligare information kan erhållas av t.ex. viss läkare.

Av bestämmelsen följer bl.a. att domstol, som finner att bolaget inte haft godtagbara skäl för att vägra någon att teckna en försäkring, på yrkande av den som önskat teckna försäkringen kan förordna att

sou 193556 Specialmotivering till 8 kap. 8 § 683

försäkringstiden skall räknas från den tidpunkt som skulle ha

gällt

om bolaget bifallit ansökan. Denna av 3 2 §.

tidpunkt framgår kap.

Den som med stöd av förevarande bestämmelse för talan vid domstol har dock rätt att få räknad från en

på yrkande försäkringstiden

senare tidpunkt än som skulle

eljest ha gällt.

Så länge bolaget inte sina bestämmel-

fullgjort skyldigheter enligt

sen finns inte någon risk att t.ex. en förlorar rätten

försäkringstagare

att få bolagets beslut prövat av domstol. Ofta torde det i

ligga

bolagets intresse att snarast få om beslutet skall föras till

klarlagt

domstol för prövning. Det kan därför antas att då

bolaget exempelvis säger upp en tidsbegränsad sjuk- eller olycksfallsförsäkring för att

undgå förnyelse det redan i samband med uppsägningen iakttar den förevarande bestämmelsen: skickar alltså underrättelse om

bolaget

beslutet och skälen för detta samt om hur man kan få

upplysning

beslutet prövat av domstol. Bolaget är emellertid inte förhindrat att t.ex. först underrätta försäkringstagaren om beslutet och senare ange

skälen för bolagets ställningstagande.

Som anförts ovan förnyas en tidsbegränsad eller

sjuk- olycksfalls-

försäkring om bolaget inte säger upp får

försäkringen. Uppsägning

inte ske tidigare än sex månader före

försäkringstidens utgång

(3 kap. 8 §). I dessa fall behöver därför talan aldrig väckas under

själva försäkringstiden. Tidsbegränsad livförsäkring förnyas inte på

samma sätt som sjuk- eller Sådan

olycksfallsförsäkring. försäkring

kan emellertid om det, och

förnyas försäkringstagaren begär inget

hindrar att frågan om väcks än sex månader före

förnyelse tidigare

försäkringstidens slut. Enligt förevarande bestämmelse skall försäkringstagaren dock vända sig till domstol senast sex månader efter att bolaget avsänt bl.a. sitt beslut, och detta trots att då

försäkringstiden

ännu inte behöver ha löpt ut. Vi anser att detta får det

godtas; gäller

här, till skillnad mot de fall som avses i 8 kap. 8 §, inte en eventuell domstolsprövning om ett redan träffat avtal skall bestå eller inte utan om ett avtal skall förnyas eller inte.

19.8.8Specialmotivering till 8 8 § kap.

8 § Har ett försäkringsbolag sagt upp en försäkring i förtid i strid mot denna lag, skall domstol på yrkande av försäkringstagaren förklara uppsägningen ogiltig.

Talan om förklaring enligt första stycket skall väckas inom sex månader från det att bolaget till försäkringstagaren har avsänt uppsägningen, uppgift om skälen för uppsägningsbeslutet och erinran om vad försäkringstagaren skall iaktta om han vill få beslutet prövat av domstol. Talan behöver dock aldrig väckas före den tidpunkt när uppsägningen skulle få verkan.

Iakttas inte den tid som anges i andra stycket är rätten att föra talan förlorad.

Paragrafen, som har sin motsvarighet i 42 § KFL (jfr prop. 1979/80:9 s. 168), behandlar försäkringstagarens att få domstols-

möjligheter

prövning av ett bolags beslut att säga upp en försäkring i förtid (jfr 3 kap. 4 §, 5 kap. 2 §, 9 16§ och 10 7 §). Bestämmelsen

kap. kap.

omfattar alltså inte uppsägning som sker på grund av att ett bolag inte

önskar förnya en individuell försäkring, gruppförsäkring eller

ka-försäkring; för individuell försäkring finns för detta fall regler i

3 kap. 8 § och 8 kap. 7 §. Uppsägning av gruppförsäkring och ka-försäkring på grund av att försäkringsbolaget inte vill att försäkringen skall förnyas kan utan stöd av reglerna i 8 kap. 7§ självfallet komma under domstolsprövning genom att det påstås att bolaget inte iakttagit sina skyldigheteri samband med uppsägningen,

varför uppsägningen inte fått någon verkan. Under 8 § faller inte tvister om återupplivning enligt 5 3 § och 9 18 §.

kap. kap.

I lagen finns inte några särskilda bestämmelser om

domstolspröv-

ning av uppsägning av en försäkring som kan tänkas gälla tills vidare. Detta hindrar inte att också en sådan uppsägning någon gång kan prövas av domstol; det kan t.ex. göras gällande att uppsägningen varit formellt felaktig på grund av att inte

försäkringsbolaget följt

avtalade villkor

angående uppsägningsförfarandet.

Av skäl som framgår av har -

allmänmotiveringen (avsnitt 16.7)

liksom i - tidsfristen för att väcka talan mot

8kap. 7§ bolaget

bestämts till en längre tid än i KFL, nämligen sex månader från det

att bolaget sänt bl.a. uppsägningen.

För att ett uppsägningsbeslut skall bli gällande förutsätts att

bolaget också annars iakttagit sina skyldigheter enligt olika bestäm-

melser i lagen. Vid premiedröjsmål skall t.ex. i bolagets meddelande

enligt 5 kap. 2 § ha angetts att uppsägningen får verkan fjorton dagar

efter den dag meddelandet avsändes, om premien inte betalas inom fristen; har denna uppgift inte lämnats kan uppsägningen över huvud taget inte göras gällande av bolaget.

Bestämmelsen innebär att en uppsägning från bolagets sida gäller,

om försäkringstagaren underlåter att inom den i paragrafen angivna

tiden begära domstolsprövning av bolagets beslut. Detta innebär att

bolaget i princip inte kan förpliktas utge något försäkringsbelopp

med anledning av en händelse som inträffar efter det att

uppsägning-

en fått verkan. Huruvida det funnits skäl för uppsägningen saknar här betydelse. Av de regler vi föreslår i 5 kap. 5§ följer att en

försäkringstagare kan ha fullgjort skyldigheten att betala premie

utan att bolaget får kännedom om betalningen; en bank kan t.ex. försumma att meddela bolaget att betalning skett. Man kan förutsätta att bolaget inte i dessa situationer vägrar att utge

försäkringsersättning, om det efter en uppsägning inträffar en

händelse som gör att ersättning i och för sig skall utgå. I vissa fall är det tänkbart att ett bolag, som åberopar ansvarsfrihet på grund av

sou 1986:56 Specialmotivering till 8 8§ 685

kap.

uppsägning, till följd av egen försummelse kan bli att utge

skyldigt

skadestånd enligt allmänna Ett det

grundsatser. exempel ger

speciella fallet att det efter en grund av

uppsägning på premiedröjs-

mål visar sig att försummat att notera att

bolaget betalning gjorts

inom den tid som anges i 5 1 §.

kap.

Enligt 4 kap. 3 § första stycket kan säga upp en

bolaget försäkring

för bl.a. om det framkommer att

upphörande försäkringstagaren

eller den försäkrade har åsidosatt sin andra

upplysningsplikt. Enligt

stycket i samma paragraf har emellertid under

försäkringstagaren

vissa förutsättningar rätt till om

fortsättningsförsäkring. Begäran fortsättningsförsäkring skall göras före uppsägningstidens utgång.

Om detta försummas, kan inte med stöd av nu

försäkringstagaren

förevarande bestämmelse vid senare tidpunkt yrka vid domstol att

försäkringsbolaget åläggs att meddela fortsättningsförsäkring. Däre-

mot kan försäkringstagaren bestämmelsen domstols-

enligt begära

prövning av bolagets beslut att enligt 4 3 § första

kap. stycket säga

upp försäkringen och åberopa t.ex. att åsido-

upplysningsplikten

satts.

När en försäkring sägs upp får detta ofta även för andra

betydelse

än försäkringstagaren, bl.a. den som fått

försäkringen som pant eller insatts som förmånstagare. Avlider vid

försäkringstagaren försäkring på eget liv, kan t.ex. en förmånstagare inte få ut något försäkrings-

belopp om dödsfallet inträffat efter att

försäkringen sagts upp av

bolaget och om underlåtit att inom föreskriven

försäkringstagaren

tid väcka talan mot Om

bolagets uppsägningsbeslut. försäkringsta-

garen avlider innan tiden för att väcka talan ut får däremot

löpt

förmånstagaren i egenskap av rättsinnehavare emellertid anses ha rätt att begära av Även

domstolsprövning uppsägningsbeslutet.

dödsboet efter en avliden förmåntstagare kan samma sätt i stället

för försäkringstagaren väcka talan vid domstol; särskilt då försäk-

ringsbeloppet inte skall tillfalla någon förmånstagare har dödsboet

intresse av att få ett uppsägningsbeslut prövat.

Det bör beaktas att frågan om en kan

uppsägning någon gång

upptas till prövning på talan av t.ex. en även om

förmånstagare

försäkringstagaren avstått från att väcka talan mot bolaget. Han kan sålunda - samma -

på sätt som försäkringstagaren göra att gällande

bolaget vid en inte de formkrav

uppsägning följt som anges i 5 kap.

2 §, varför själva uppsägningen saknar verkan. Han kan vidare påstå att bolaget i sitt meddelande inte erinrat om

enligt den paragrafen vad försäkringstagaren haft att iaktta om han önskat få ett uppsägningsbeslut prövat, och att bolaget därför står kvar vid sina

förpliktelser enligt försäkringsavtalet.

I fråga om bestämmelsen i andra första kan

stycket meningen

hänvisas till vad som anförs i motsvarande del i 8 7 §. På samma

kap.

sätt som i de fall som avses i den paragrafen börjar talefristen inte

686 till 8 kap. 9 §

Specialmotivering

löpa förrän bolaget upplyst försäkringstagaren om vad han skall

iaktta för att få beslutet prövat av domstol. Här bör dock påpekas att om i förtid, är bolaget enligt 2 kap.

bolaget säger upp en försäkring

4 § att informera om att få beslutet prövat inte

skyldigt möjligheten

bara av domstol utan även av olika nämnder (jfr avsnitt 19.2.4).

Normalt kommer försäkringarna att upphöra långt innan fristen för att väcka talan löpt ut; den längsta uppsägningstiden i samband med förtida uppsägning är tre månader (4 kap. 3 §). Om bolaget emellertid väljer en uppsägningstid på mer än sex månader har

försäkringstagaren alltid rätt att vänta med att begära domstolspröv-

till den då skulle få verkan; detta får

ning tidpunkt uppsägningen

anses naturligt vid uppsägning av ett bestående avtalsförhållande.

19.8.9Specialmotivering till 8 kap. 9 §

9 § Domstolen kan på yrkande meddela förklaring enligt 7 eller 8 § att gälla för tiden intill dess att det föreligger ett avgörande som har vunnit laga kraft. En sådan förklaring får dock inte meddelas utan att försäkringsbolaget har beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Innan en tvist som avses i 7 eller 8§ avgörs skall domstolen inhämta yttrande från försäkringsinspektionen, om det inte är obehövligt.

Regeln har sin motsvarighet i 43§ KFL. Vi anser oss här kunna hänvisa till förarbetena till den bestämmelsen (jfr prop. 1979/80:9

s. 169).

19.8.10 till 8 10 §

Specialmotivering kap.

10 § Försäkringsbolaget får inte återkräva försäkringsersättning av den som har framkallat försäkringsfallet eller annars är ersättningsskyldig med anledning av detta.

Enligt denna bestämmelse äger ett bolag inte under några förhållanden regressrätt för vad som utgivits med anledning av avtal om

personförsäkring. Regeln har behandlats i den allmänna motivering-

en (avsnitt 16.8). Som framhålls där avser vi att i ett senare betänkande föreslå att regressrätten i stället skall regleras i skade-

ståndslagen.

Här regleras endast bolagets eventuella krav mot någon som är

Bestämmelsen tar inte sikte det fallet att

ersättningsskyldig. på

bolaget riktar ett återkrav mot den som fått försäkringsersättning t.ex. därför att det senare framkommit att den försäkrade uppsåtli-

gen framkallat försäkringsfallet. Som framhålls i allmänmotivering-

en (avsnitt 16.8) avser bestämmelsen inte heller frågan om regress mellan flera försäkringsbolag som meddelat personförsäkring.

kap.

19.9 till 9

Specialmotivering kap.

Kapitlet har rubriken Gruppförsäkring och är med sina

tjugo paragrafer lagförslagets mest omfattande kapitel. Huvudgrunderna

för förslagen framgår av den allmänna 7.2 och

motiveringen (avsnitt 17).

I 1§ upptas definitioner av vissa i 2§

gruppförsäkringstermer,

anges vilka bestämmelser i lagen som gäller för gruppförsäkringar.

Konstruktionen av frivillig respektive obligatorisk gruppförsäkring klarläggs i 3 §.

Bestämmelser om information vid finns i 4 och

gruppförsäkring

5 §§. I 6-13 §§ regleras frågor om tiden för bolagets ansvar,

förnyelse

och uppsägning av samt om och fortsätt-

försäkringen efterskydd ningsförsäkring.

Efter 14 §, som handlar om som har lämnats av

oriktiga uppgifter

någon annan än den försäkrade, bestämmelser om i

följer premien

15-18 §§ och om förfoganden över försäkringen i 19 §.

Kapitlet

avslutas med 20§ om hur meddelanden till de försäkrade skall distribueras.

19.9.1 till 9 1 §

Specialmotivering kap.

l § I detta kapitel betyder gruppavtal: avtal som sluts med ett försäkringsbolag för en på förhand avgränsad grupp personer och som anger villkor för avtal om gruppförsäkring, gruppförsäkring: försäkring som meddelas enligt ett gruppavtal och som gäller under förutsättning att den försäkrade eller någon närstående tillhör gruppen, frivillig gruppförsäkring: gruppförsäkring som gruppmedlemmarna ansluter sig till genom egen anmälan eller genom att inte avböja försäkringen, obligatorisk gruppförsäkring: gruppförsäkring som varje medlem i gruppen är ansluten till oavsett för

egna åtgärder och utan betalningsskyldighet medlemmen mot bolaget, medförsäkrad: sådan närstående till gruppmedlem som är försäkrad

jämte honom.

Kapitlet inleds med vissa definitioner som har bara för

betydelse gruppförsäkringens del.

Gruppavtal utgör, enligt vad som framhållits i det en

föregående, nödvändig grundval för gruppförsäkring. avtal av detta Något slag

måste finnas för att en gruppförsäkring alls skall anses Det

föreligga.

innebär visserligen inte att ett definitivt måste

gruppavtal föreligga

innan försäkringsavtalet sluts. På vissa bl.a. när det

punkter, gäller

premiens storlek, beror innehåll vid

gruppavtalets frivillig gruppför-

säkring av hur som ansluter Men

många gruppmedlemmar sig.

försäkringarna för dessa måste bygga på det avtal som så

småningom

preciseras. Strider de mot detta, är det inte om

fråga gruppförsäkring

i

lagens mening.

688 till 9 1 §

Specialmotivering kap.

i ~ I definitionen anges den ena parten gruppavtalet försäkrings- Den andra parten kan variera: det kan t.ex. vara en

bolaget.

som vill ordna gruppförsäkring för alla eller vissa

arbetsgivare,

anställda, en som vill försäkra medlemmarna eller en bank

förening

som, kanske delvis för att indirekt tillgodose sina egna intressen, vill

ge ett försäkringsskydd åt låntagare. Något uppdrag från gruppens

sida behöver inte kan, liksom andra avtal till

föreligga; gruppavtal

förmån för man, också dem som inte deltagit i avtalet. En

tredje gälla

annan sak är att gruppens medlemmar inte kan ådra sig förpliktelser mot närmast att betala premien, redan genom att

försäkringsbolaget,

sluter ett för dem (se nedan vid 3 §).

någon gruppavtal

skall slutas för en på förhand avgränsad grupp

Gruppavtalet

Det bör att grupp, som det

personer. understrykas begreppet

används sålunda inte beror av vilka försäkringen kommer i lagtexten, att omfatta. Ibland kommer bara vissa gruppmedlemmar att skyddas av att inte alla ansluter sig eller, vid

försäkringen, antingen genom

reservationsanslutning, genom att en del medlemmar reserverar sig. skall alltså kunna konstateras redan när

Avgränsningen av gruppen sluts - självfallet inte så att gruppmedlemmarna redan gruppavtalet

då behöver vara kända, men i varje fall enligt kriterier som vid avtalsslutet kan anges. Vad som i övrigt utgör ”grupp” får bestämmas med hänsyn till

inom och de försäkringstekniska förutpraxis försäkringsbranschen

för att meddela en Bl.a. har här i

sättningarna gruppförsäkring.

så omfattande som personer tillhörande

praxis godtagits grupper

nykterhetsrörelsen och medlemmarna i en pensionärsorganisation

(SOU 1985:34 s. 27 f). Man har också meddelat särskild gruppförför där endast berott

säkring ”hustrugrupper”, grupptillhörigheten

att medlemmarna varit gifta med anställda hos en viss arbetsgi-

kan också bestå av personer som bara vare. En grupp i lagens mening har det gemensamt att de förut tillhört en viss avgränsad kategori

t.ex. tidigare anställda i ett företag eller, vid fortsättningsförsäkring,

som har varit av en viss försäkring. Som

personer tidigare skyddade

av den allmänna kan gruppen i

framgår motiveringen (avsnitt 17.9),

vissa fall t.o.m. vara helt att förhand bestämma, såsom

omöjlig på

när den består av besökande i en viss lokal. I skall vidare för försäkringen. Vid gruppavtalet anges villkoren är detta är ju här

obligatorisk försäkring självklart; gruppavtalet detsamma som försäkringsavtalet. Men även vid frivillig försäkring

skall gruppavtalet innehålla en fullständig reglering av försäkringen. Detta hindrar dock inte att utformningen av de enskilda försäkringsavtalen delvis kan hållas öppen genom att gruppavtalet ger gruppmedlemmarna möjlighet att välja mellan flera alternativ som anges i t.ex. i fråga om försäkringsbelopp och medförsäkrade.

gruppavtalet,

Är det däremot bara om en överenskommelse om att t.ex.

fråga

till 9 I § 689

Specialmotivering kap.

medlemmarna i en förening skall få viss rabatt

på bolagets personförsäkringar, blir självfallet inte gruppförsäkringsbestämmelserna tillämpliga.

Som gruppavtal får räknas också sådana omtalade

tidigare

pensioneringsavtal som sluts till förmån främst för anställda tjänste-

män (avsnitt 7.2 ovan).

Med gruppförsäkring avses i lagen de försäkringar som meddelas för enskilda medlemmar i en grupp och närstående till dessa. Medlemskap i gruppen är en förutsättning för att skall

försäkringen

gälla; den som inte tillhör gruppen kan inte omfattas av försäkringen (utom som medförsäkrad, jfr nedan). Lämnar en försäkrad gruppmedlem gruppen, kommer vidare att för

gruppförsäkringen upphöra

hans och hans medförsäkrades del, fast först efter en

vanligen

övergångstid; detta efterskydd regleras i 9 § (jfr 12 §). En efterverkan av medlemskapet är också att den försäkrade blir till

berättigad fortsättningsförsäkring (ll §, jfr 12 §).

När man skall om individuell

tillämpa reglerna personförsäkring på frivillig gruppförsäkring, i enlighet med vad som sägs i 2 §, är det gruppförsäkringen för de enskilda gruppmedlemmarna - och alltså

inte - som motsvarar

gruppavtalet den individuella försäkringen. Och lagen bygger delvis på samma synsätt vid försäk-

obligatorisk ring. Här är visserligen gruppavtalet också men i försäkringsavtal,

praktiskt viktiga avseenden anses den enskilde som försäkringstagare (jfr 3 §).

Gränsdragningen mot individuell försäkring har berörts

tidigare (avsnitt 17.1). Några praktiska svårigheter att konstatera försäkring-

ens art torde sällan uppkomma. Som förut framhållits är ett

karakteristiskt drag för gruppförsäkring att försäkringsbeloppen

skall tillfalla eller hans närstående - inte

gruppmedlemmen själv

gruppens företrädare, t.ex. gruppmedlemmens arbetsgivare. Detta framgår redan av paragrafens definition av gruppavtal, vilket skall slutas ”för personerna i gruppen; vidare ger bestämmelserna i 3 §

för - Det tredje stycket uttryck regeln. förekommer emellertid försäkringar som kan sägas vara till förmån både för företrädaren och för gruppmedlemmen, bl.a. när en bank tecknar en för en

försäkring

kredittagare med syftet att i händelse av dennes död banken skall få ut ett belopp motsvarande kredittagarens skuld till banken. Försäkringarna är konstruerade som gruppförsäkringar enligt 1 §. De skulle emellertid också kunna utformas som (flera) individuella

försäkring-

ar på främmande liv med banken som försäkringstagare och dess kredittagare som försäkrade; det skulle bl.a. medföra att meddelanden och annan information enligt inte behövde till

lagen gå

kredittagaren, något som skulle innebära en

betydelsefull försämring

av det avsedda skyddet för Om ett

gruppmedlemmen. kreditföretag

tecknar försäkringar av denna typ i större kan man sätta

utsträckning

690 till 9 1 §

Specialmotivering kap.

i om det inte i själva verket är fråga om en obligatorisk

fråga

och därför gruppförsäkringsregler bör tillämpas

gruppförsäkring

att finns som förutsättningarna för

(förutsatt någon handling fyller

att skall anses föreligga). Detta är i varje fall motiverat

gruppavtal

när den enskilde försäkrade eller hans efterlevande har rätt till en del

av (eventuellt vad som överstiger hans skuld). försäkringsbeloppet

Han har då sådant av försäkringsförhållandet att han eget intresse rimligen måste få inblick i detta. Som får också räknas s.k. gruppsparförsäkring, så

gruppförsäkring

den försäkrade omfattas av den grupplivförsäkring som

länge

är knuten till. När den försäkrade lämnar

gruppsparförsäkringen

fortsätter gruppsparförsäkringen som individuell försäkgruppen,

ring. I paragrafen definieras vidare frivillig och obligatorisk gruppför-

Innebörden av dessa begrepp och de väsentliga skillnaderna

säkring.

mellan dem har behandlats ingående i den allmänna motiveringen

(avsnitt 7.2 och 17.1). Som framgår av lagtexten är det avgörande, om gruppmedlemmen har någon möjlighet att påverka försäkrings-

inträde eller upphörande (utöver att han går in i resp.

skyddets

lämnar kan räknas som frivillig även

gruppen). Gruppförsäkringen

om han inte initiativ för att ansluta om

tagit något sig, nämligen för de gruppmedlemmar som inte avböjer försäkringen gäller

- Att den som sluter fått i

försäkringen. gruppavtalet tidigare

att ordna medför inte att gruppför-

uppdrag av gruppen försäkring

blir i mening, om den försäkring som sedan

säkringen frivillig lagens

avtalas för alla som tillhör utan att de enskilda gäller gruppen medlemmarna kan påverka detta. Det är tänkbart att en av medlemmarna i

obligatorisk försäkring

skall med för vissa inte närmare angivna

en grupp gälla undantag

medlemmar, t.ex. för sådana som redan har ett försäkringsskydd av samma slag. Också i detta fall bör emellertid försäkringen anses avse en grupp i bestämmelsens mening. I definitionen av ingår att den

obligatorisk gruppförsäkring

enskilde gruppmedlemmen inte är skyldig att betala premien. Skulle en med för de enskilda

obligatorisk försäkring betalningsskyldighet

mot meddelas - som förutsätter

gruppmedlemmarna bolaget något

att den som företrätt medlemmarna varit behörig att ådra medlemmarna regler - får reglerna om frivillig

förpliktelser enligt vanliga gruppförsäkring anses tillämpliga.

kan någon gång vara obligatorisk i den bemärkelsen, att En gruppförsäkring t.ex. en föreningsmedlem på grund av en föreskrift i föreningens stadgar är skyldig att ansluta sig till en försäkring på ett sätt som medför att han själv mot försäkringsbolaget. Sådana föreskrifter är ovanblir betalningsskyldig liga på personförsäkringsområdet men kan förekomma när det gäller skadeförsäkring (närmast ansvarsförsäkring). I enlighet med vår grundin-

sou 1986:56 Specialmotivering till 9 2 § 691

kap.

ställning, att förhållandet mellan den enskilde försäkrade och den som ordnar försäkringen faller utanför området för försäkringslagstiftningen, kommer en sådan försäkring enligt förslaget att betraktas som en frivillig gruppförsäkring.

Slutligen definieras uttrycket medförsäkrad. Det sätt varpå lagstift-

ningen konstruerats motiverar en viss begränsning av möjligheten för gruppmedlemmarna att genom till

anslutning gruppförsäkring

skydda också andra personer. Detta framstår visserligen som ett enkelt och billigt sätt att ordna deras Men måste den

skydd. samtidigt

medförsäkrade av praktiska skäl bli i viss mån beroende av gruppmedlemmen bl.a. i fråga om försäkringens bestånd (se 8§ första stycket) och informationen 20 §). För att denna ordning

(se

skall kunna fungera fordras att mellan medlem och medförsäkrad kan förutsättas en regelbunden kontakt och ett sådant lojalitetsförhållande att den medförsäkrade kan räkna med att medlemmen tillvaratar hans intressen. Det är också i sådana fall som medförsäk-

ring ter sig naturlig.

Förutsättningen för att någon skall kunna tillhöra kategorin

medförsäkrad har därför angetts vara att han är ”närstående” till den försäkrade gruppmedlemmen. Med närstående avses framför allt make, sambo och barn - alltså de kategorier som vanligen brukar omfattas av försäkringen. Men det finns inget hinder att även medförsákra t.ex. syskon eller samboende av samma kön, om det skulle finnas att meddela av denna typ.

anledning gruppförsäkring

Anställda och kompanjoner kan däremot inte såsom sådana räknas som närstående i paragrafens mening; för deras del saknas det

anledning att anknyta skyddet till en annan persons medlemskap i

gruppen på sätt som skett i lagen, utan de bör försäkras i egenskap av medlemmar i den grupp som de själva kan anses tillhöra.

19.9.2Specialmotivering till 9 2 § kap.

2 § För gruppförsäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel. Reglerna i 5-12, 17 och 18 §§ tillämpas dock inte på försäkring som gäller vid tillfälligt besök på bestämd plats eller vid deltagande under högst en månad i bestämd verksamhet.

Som fraxnhållits i den allmänna kan om

motiveringen, reglerna

individuell försäkring i stora delar

tillämpas på gruppförsäkring,

något som förenklar lagstiftningen. I vissa avseenden - beträffande information och - bör emellertid en ske

premiebetalning anpassning

efter förhållanden, och har ansetts

gruppförsäkringens lagstiftningen

här bli lättare att om en mera

tillämpa fullständig reglering görs i

9 kap. Nir det gäller och är

försäkringsavtalets ingående upphörande

vidare aldeles speciella bestämmelser motiverade.

692 till 9 2 §

Specialmotivering kap.

Enligt paragrafen skall reglerna i l, 4, 6, 7 och 8 kap. i princip

tillämpas också på gruppförsäkring. Att märka är emellertid att 9 kap. 14 § föreskriver visst avsteg från reglerna om upplysningsplikt i 4 och att 9 19 § innehåller vissa avvikelser från 6 kap.

kap. kap.

Även om det inte framgår av lagtexten är det naturligt att tillämpa bestämmelserna i de angivna kapitlen något annorlunda med tanke

på försäkringens särart. Frågan har i korthet berörts tidigare (se

särskilt avsnitt 17.5, om 4 kap.). Här kan tilläggas följande.

Vad angår tillämpningen av bestämmelsen i 4 kap. 5 § om symtomklausuler kan den bli aktuell bl.a. vid en vanlig föreskrift i vissa villkor - främst vid och

gruppsjukförsäkring grupplivförsäk-

ring med rätt till förtidskapital — att den försäkrade skall vara arbetsför då försäkringen söks. Frågan är om en sådan klausul kan godtas enligt det resonemang som förts rörande klausuler vid

individuell försäkring (avsnitt 12.3.1). Det gäller här ett förhållande som försäkringsbolaget utan svårighet kan ställa frågor om vid de

flesta typer av frivillig gruppförsäkring där medlemmarna själva

anmäler sig till försäkringen; vid oriktiga svar skulle sedan reglerna om upplysningsplikt bli tillämpliga. Vid dessa försäkringar synes

villkoret därför knappast böra accepteras vare sig för gruppmedlemmar eller för medförsäkrade.

Det ligger annorlunda till framför allt vid obligatorisk gruppför-

säkring och vid sådan frivillig försäkring där anslutning sker med

reservationsmetoden. I sådana fall föreligger uppenbarligen praktiska svårigheter att inhämta upplysningar från de enskilda försäkrade och det kan därför vara påkallat med ett förbehåll av det

angivna slaget. - Också vid vissa speciella typer av gruppförsäkring

där anslutning sker genom anmälan, kan det bli för komplicerat och opraktiskt att inhämta upplysningar, varför klausuler av denna typ kan godtas; en förutsättning bör då vara att ingen hälsodeklaration rimligen kan avges med hänsyn till de förhållanden under vilka

- bör anmälan sker. Slutligen kan som ett fall då symtomklausul vara möjlig nämnas situationen där en skall kom-

gruppförsäkring pletteras med förtidskapital (eventuellt utökat förtidskapital), vilket

för närvarande lär ske helt enkelt att den försäkrade får

genom besked om att försäkringen utvidgas på detta sätt, under förutsättning att han är fullt arbetsför. Metoden tycks ha så pass stora fördelar att den bör godtas; också här gäller att det framstår som alltför krångligt att bolagen skulle inhämta särskilda upplysningar i frågan.

De regler vi föreslår vid individuell försäkring om begränsning av ansvaret när den försäkrade deltar i vissa verksamheter eller på grund av hans levnadsförhållanden i (4 kap. 6 och 7 §§)

övrigt

bör utan vidare kunna tillämpas vid Vad gäller

gruppförsäkring.

4 kap. 8-10 §§ avser bestämmelserna enbart rättsverkningarna av

den försäkrades förhållande, och några särskilda problem uppkommer därför inte vid - Av 4 11 §§ att

gruppförsäkring. kap. framgår

meddelande som där avses skall lämnas inte bara till den som enligt 9 kap. 3 § är försäkringstagare utan också till berörd försäkrad och i vissa fall till förmånstagare. Vissa avvikande regler om förfogande över gruppförsäkring förekommer som sagt i 19 § och skall kommenteras vid den

paragrafen. Tillämpningen av 6-8 kap. i övrigt torde inte bereda några svårigheter i dessa sammanhang. Beträffande 7 kap. innebär

9 kap. 3§ tredje stycket att vad som sägs om försäkringstagarens skulder i stället skall avse den försäkrades skulder. Bestämmelsen i tredje meningen, som utformats med ledning av synpunkter från branschens sida, har behandlats i den allmänna

motiveringen (avsnitt 17.9). Som där utvecklats bör från tillämpning-

en av flertalet regler i 9 kap. undantas vissa försäkringar av mera

speciell typ. Det gäller till en början den typ av försäkringar (alltid av obligatorisk art) som syftar till att skydda vissa tillfälliga besökande

en bestämd - eller ett område - mot

på plats en lokal personskada

av viss typ, i allmänhet mot olycksfall. Det kan här vara fråga om kunder i varuhus, besökande på nöjesfält eller liknande eller på

svårtillgängliga turistmål (varvid försäkringsskyddet också kan

omfatta - Vidare undantas som är

transport dit). försäkringar,

avsedda att ge ett skydd på högst under deltagande i en viss en_ månad verksamhet, exempelvis ett idrottsevanemang eller en resa. I den

mån försäkringen samtidigt omfattar andra kategorier, får undanta-

get anses inte vara tillämpligt för deras del - något som får betydelse bl.a. när vissa omfattas samtidigt med perso-

föreningsfunktionärer

ner som endast deltar i verksamheten. I så fall skall de förra

tillfälligt erhålla försäkringsbesked enligt 5 §, och uppsägningsreglerna i 8 och

10 §§ skall iakttas för deras del. I den mån försäkringsskyddet har en sådan speciell karaktär som bestämmelsen anger gäller 1, 4 och 6-8 kap. i samma omfattning som

för gruppförsäkringar i alltså av övrigt (varvid reglerna kompletteras

9 kap. 14 och 19 §§); vidare tillämpas reglerna om vem som är försäkringstagare och om avtalsslutet i 3 §, om information i 4§

(dock med hänsyn tagen till försäkringarnas särdrag; se motiveringen

till den paragrafen), om förbud mot förtida uppsägning i 13 §, om premien i 15 och 16 §§ samt om vissa meddelanden i 20 §.

19.9.3 till 9 3 §

Specialmotivering kap.

3§ Avtal om frivillig gruppförsäkring ingås mellan försäkringsbolaget och gruppmedlemmen. Avtal om obligatorisk gruppförsäkring ingås genom gruppavtalet. Den som ingår avtal om gruppförsäkring med bolaget är försäkringstaga-

694 Specialmotivering till 9 kap. 3 § sou 1986:56 Å,

re. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.

Paragrafen anger konstruktionen av försäkringsförhållandet vid

gruppförsäkring.

Första stycket

Vad frivillig gruppförsäkring angår, står det klart att den försäkrade

gruppmedlemmen är försäkringstagare. I detta stycke sägs bara att avtalet ingås mellan gruppmedlemmen och försäkringsbolaget. Som

förut utvecklats (avsnitt 17.3), avstår vi från att närmare reglera

avtalsmekanismen. Här är allmänna avtalsrättsliga principer tillämpliga, med de modifikationer försäkringsavtalet och gruppförsäkring-

ens speciella drag motiverar. Självfallet utgör det en komplikation

med det dubbla systern av viljeförklaringar som förekommer vid

frivillig gruppförsäkring: dels gruppavtal, dels avtal om den enskilda gruppförsäkringen. Frågan hur försäkringsavtalet här skall anses

komma till stånd är i viss utsträckning oklart; problemet har i litteraturen behandlats främst med sikte på gruppavtalets ingående

(se Roos s. 81 ff med hänvisningar). Enligt vår mening är det rimligt att se på rättsläget påföljande sätt.

I normala fall träffar parterna i gruppavtalet en preliminär uppgörelse om där dock brukar lämnas Öppen

gruppförsäkringar, premien

tills det blir klart hur många som ansluter sig. En sådan överenskommelse kan anses villkorad av att den erforderliga anslutningsprocen-

ten uppnås. På» grundval härav utgår erbjudande om försäkring till

gruppmedlemmarna. När dessa anmäler sin anslutning, får detta betraktas som en accept av bolagets anbud. Härigenom har ett försäkringsavtal kommit till stånd på de villkor erbjudandet innefattar; både avtalets bestånd och premiens storlek beror alltså av hur många som ansluter sig. Förutsättningar för avtalet får vidare anses vara å ena sidan att gruppmedlemmen uppfyller de hälsokrav som uppställts, å andra sidan att premien beräknas efter gängse normer

(när inte beräkningen direkt anges i gruppavtalet). Skulle beräkning-

en ske på annat vis får det anses att inte bara gruppen är obunden av

utan också att gruppmedlemmen är obunden av

gruppavtalet försäkringsavtalet. Frågan om den enskilde gruppmedlemmens

bundenhet får emellertid i praktiken betydelse med vårt

ringa

förslag, eftersom han under alla förhållanden har rätt att när som helst säga upp försäkringen med omedelbar verkan (8 § andra

stycket).

Vad som nu har sagts om avtalsslutet gäller inte sådan försäkring där medlemmar i gruppen anses anslutna i och

enligt gruppavtalet

med att de inte avböjer försäkringen inom viss tid. Även detta är

till 9 kap. 3 § 695

Speciafmotivering

emellertid med lagens terminologi en frivillig gruppförsäkring. Det

är tydligt att avtalslagens regler om avtalsslut genom anbud och accept då är ännu svårare att tillämpa än vid andra former av sådan försäkring. Som nämnt (avsnitt 17.3) anser vi oss inte heller i detta fall böra i detalj reglera avtalsmekanismen.

Om gruppmedlemmen av förbiseende har underlåtit att avböja en försäkring som han inte vill ha, kan han enligt 8 § andra stycket säga upp med omedelbar verkan. Han är då skyldig att

försäkringen

betala premie bara för tiden mellan reservationstidens utgång och

uppsägningen. Att bolaget driver in sådana premiebelopp lär knappast vara praktiskt. Frågan när bindande försäkringsavtal föreligger får hållas isär från

ansvarets inträde. Enligt vad som sägs i 6 § föreligger avtalsfrihet i det senare hänseendet.

Andra stycket

Som framgår av detta stycke är konstruktionen en annan vid

obligatorisk än vid frivillig försäkring, ett förhållangruppförsäkring

de som behandlats i det föregående (avsnitt 7.2 och 17.1).

utförligt

Avtal till förmån för ingånget redan genom

gruppmedlemmen anses

gruppavtalet. Detta gäller också om han inträder senare i gruppen. Man får då se situationen så, att företrädaren för gruppen genom avtalet tillvaratar också kommande medlemmars intressen; försäkringen gäller för dem under förutsättning att de går med i gruppen

och uppfyller anslutningskraven.

Som utvecklats i annat sammanhang (avsnitt 17.1) medför inte

gruppavtalet någon skyldighet för gruppmedlemmarna att betala premien vid obligatorisk försäkring.

Tredje stycket

För lagens tillämpning är det väsentligt vem som i olika fall skall

anses vara försäkringstagare vid gruppförsäkring. Detta regleras i

tredje stycket. Huvudprincipen är att den som sluter avtal om gruppförsäkring med bolaget också är försäkringstagare. Vid frivillig gruppförsäkring

är detta den försäkrade I vissa hänseenden - i

gruppmedlemmen. fråga om rätten att förfoga över försäkringen, rätten i övrigt till utfallande belopp och skyddet mot borgenärerna - skall dock varje

försäkrad betraktas som försäkringstagare i den mån försäkringen avser hans person. Konstruktionen är som förut utvecklats motive-

rad av praktiska skäl: i fråga om avtalets ingående och upphörande,

information och premiebetalning skulle det leda till stora svårigheter om medförsäkrade ansågs ha sin egen försäkring. I praktiken innebär

696 till 9 kap. 3 §

Specialmotivering

emellertid regeln, att även den medförsäkrade i hänseen-

väsentliga

den är ”ägare till liknande sätt som

försäkringen pä försäkringsta-

garen äger en individuell försäkring. Reglerna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.1, 17.7 och 17.8).

Vid tillämpning av bestämmelserna om försäkringstagare den på

försäkrade gruppmedlemmen torde inte några särskilda

problem

uppkomma, inte heller i fråga om den medförsäkrades förfoganden

över försäkringen på egen person genom förmånstagarförordnande

eller på annat sätt. I praxis skiljer man redan på gruppmedlemmens och den medförsäkrades rätt i sådana Även om

lägen. gruppmed-

lemmen formellt skulle förfoga över hela får det

försäkringen,

verkan bara för hans eget vidkommande - han kan inte

disponera

över försäkringen i den mån den avser en medförsäkrads

person. Och gruppmedlemmen kan inte motsätta den medförsäkrades

sig förfoganden.

Vad åter angår tillämpningen av 7 kap. på medförsäkrad innebär 7 kap. 1 § att såvitt

försäkringen den avser hans person får med de begränsningar paragrafen anger tas i anspråk för hans skulder.

Inskränkningarna i utmätningsbarheten 7kap. 2 och 3 §§ enligt gäller naturligtvis också försäkringar den medförsäkrades liv. på

Föreskriften i 7 kap. 7 § om försäkringstagarens kan

premiebetalning

bli tillämplig på den medförsäkrade men torde i bara

praktiken

komma att gälla betalningar av den försäkrade

gruppmedlemmen.

Av bestämmelsen vidare vem som vid

framgår obligatorisk försäkring skall anses som försäkringstagare i vissa praktiska

situationer. Den frågan har behandlats i den allmänna

utförligt motiveringen (se avsnitt 17.1).

På liknande sätt som vid frivillig försäkring delas rätten till försäkringen upp mellan de försäkrade. i fråga om

Exempelvis

förmånstagarförordnande och rätten till ur sjukförsäkring

ersättning

har försäkrade gruppmedlemmar och medförsäkrade var för en

sig försäkringstagares befogenheter, såvitt försäkringen avser dem. Den

som slutit gruppavtalet har däremot i dessa avseen-

inga rättigheter

den. - På motsvarande sätt anses försäkrad som

varje försäkrings-

tagare vid tillämpning av reglerna i 7 om I

kap. borgenärsskyddet.

detta avseende är försäkrade och medförsäkrade

gruppmedlemmar

likställda.

Att märka är att den försäkrade däremot inte betraktas som

försäkringstagare vid tillämpning av 4 kap. Bl.a. reglerna om upplysningsplikt blir därför i princip på den som ingår tillämpliga gruppavtalet. Som framgår av 14§ saknar emellertid felaktiga

av denne för den försäkrades rätt. - Inte

upplysningar betydelse

heller anses den försäkrade som försäkringstagare när det

gäller

betalning av premien. Här innehåller 15-18 §§ en uttömmande

reglering för gruppförsäkringens del.

i

Specialmotivering till 9 4 § 697 kap.

. x l9.9.4 till 9 4 §

Specialmotivering kap.

4§ Innam ett gruppavtal ingås, skall försäkringsbolaget lämna gruppen en information som är utformad så att den underlättar en bedömning av gruppmedlemmarnas försäkringsbehov och valet av försäkring. Bolaget skall ge dlen information om försäkringsskyddets omfattning, försäkringsvillkoren i övrigt och andra förhållanden som gruppen behöver för att kunna bedöma kostnaden för och förmånerna av försäkringen.

Viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet skall vara särskilt framhävda. Innan avtal om frivillig gruppförsäkring sluts, skall bolaget också på ändamålsenligt sätt ge gruppmedlemmarna information för bedömning av frågan om de bör ansluta sig till försäkringen.

Under försäkringstiden och i samband med att försäkringen förnyas skall bolaget i skälig omfattning informera de försäkrade om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Efter försäkringsfall gäller informationsskyldigheten även mot annan som har anspråk mot bolaget.

Denna och behandlar infor-

följande paragraf försäkringsbolagens mationsplikt vid gruppförsäkring. Bestämmelserna är huvudsakligen gemensamma för frivillig och obligatorisk gruppförsäkring, fast de

inte kan tillämpas på riktigt samma sätt i båda fallen.

Första stycket

Paragrafen skiljer på informationen i flera skeden. Till en

början

behandlas fallet innan ett gruppavtal ingås. På detta stadium skall

bolaget ge gruppen upplysningar för bedömning av vissa frågor som i

detta ter försäk-

sammanhang sig väsentliga: gruppmedlemmarnas

ringsbehov, valet av försäkring och sådana förhållanden som behövs för att bedöma kostnaden för och förmånerna av

försäkringen

denna. Dessutom skall informationen, liksom vid individuell försäk-

ring, omfatta viktiga av avgränsningar försäkringsskyddet. När regeln talar om ingående av gruppavtal, avses det preliminära

avtal där bl.a. premiens storlek kan lämnas öppen. Den omständigheten, att avtalet inte på detta stadium får sin definitiva i

avfattning

alla delar, utgör alltså inte skäl för bolaget att vänta med informationen; innan gruppens företrädare ingår ett avtal av detta slag måste han rimligen veta vad det innebär.

Det bör observeras att informationen enligt lagtexten skall lämnas till ”gruppen”. Häri att den, alltefter vad som är kan

ligger lämpligt,

riktas antingen till en företrädare för gruppen eller till de enskilda gruppmedlemmarna. Innan gruppavtalet ingås är det naturligt att informationen i första hand ges till någon som redan förhandlar på gruppens vägnar eller annars kan antas ha intresse av att träffa

gruppavtal angående försäkringen. Under vissa omständigheter,

särskilt när gruppmedlemmarna kan väntas ha direkt

inflytande på

sitt kan det emellertid vara

försäkringsskydd, anledning att också ge

upplysningar åt medlemmarna, i den mån det finns praktiska sätt att nå dem - t.ex. eller liknande.

genom medlemstidningar Vad angår obligatorisk försäkring, finns det naturligtvis anledning

att mera koncentrera informationen på den som ingår gruppavtalet och följaktligen har att besluta om försäkring skall tecknas. Men det är tänkbart att i vissa fall också medlemmarna bör få vissa upplysningar; även här får beaktas i vad mån de kan antas påverka beslutet att - När det vissa av

ingå gruppavtal. gäller slag

gruppförsäkringar, bl.a. för besökande i varuhus m.m. (jfr 2 § tredje meningen) kan informationen självfallet bara riktas till den som

ingår gruppavtalet.

Som framhållits i den allmänna motiveringen kan förhållandena variera åtskilligt vid olika typer av gruppförsäkring, och det är ännu svårare än när det gäller individuell försäkring att ange vad

upplysningarna skall gå ut på. Vad gäller gruppmedlemmarnas försäkringsbehov, är det självfal-

let svårt att ta någon hänsyn till det individuella behovet. Man får också räkna med att den som företräder en grupp normalt har bättre insikt i dessa frågor än en privatperson, som tvekar mellan olika försäkringar. Informationen kan därför normalt vara ganska allmänt hållen och närmast gå ut på att påpeka vissa förhållanden som genomsnittligt kan antas vara av vikt för grupper som den aktuella och inte är alldeles lätta att inse, t.ex. luckor som i ett visst läge kan förekomma i av gängse eller i

ka-försäkringar slag socialförsäkring-

en. För föräldrar kan vissa speciella drag i barnförsäkring ha

betydelse i sammanhanget, t.ex. att invaliditetsskydd ibland före-

kommer enbart vid olycksfall.

Inte heller uppgifter till ledning för valet av försäkring torde i detta sammanhang behöva bli mera ingående. Oftast är det inte så många

typer av gruppförsäkringar man kan välja mellan, och naturligtvis

kan - särskilt vid små grupper eller när anslutningen kan tänkas bli

- om inte intresserade medlemmar

begränsad frågan uppkomma,

lika väl bör inrikta sig på individuella försäkringar.

Beträffande kostnaderna för försäkringen är att märka att dessa många gånger kan vara svåra att ange i förväg, framför allt eftersom

de vid frivillig gruppförsäkring beror av hur många som ansluter sig

och de anslutnas ålder. Man kan rimligen inte begära mer av bolaget på denna än att det ger vissa ungefärliga uppgifter om

punkt premien. Vid frivillig försäkring bör anges hur premien skall erläggas

och till vem - genom en gruppföreträdare eller direkt av gruppmedlemmarna till bolaget.

Förmånerna med försäkringen torde i allmänhet kräva något mera ingående information; här kan uttalanden i specialmotiveringen till 2 kap. 1§ ge viss ledning. Detsamma kan sägas om upplysningar

rörande viktiga begränsningar av försäkringsskyddet. Det bör

till 9 4 § 699

Specialmotivering kap.

framhållas att regeln inte utgår från att något visst

försäkringsskydd

under :alla förhållanden skulle vara normalt. Men om det förekommer umdantag från vad den försäkrade kunnat vänta med

sig hänsyn

till försäkringens allmänna och det sätt den i

beteckning varpå övrigt

preseniteras - t.ex. om i en gruppsjukförsäkring undantag görs för vissa förekommande - bör detta

vanligt sjukdomar motivera ett

särskillt påpekande. i rätten att över försäk-

Inskränkningar förfoga

ringen (jfr 19 §) bör också tas med i informationen.

Vidaire föreskrivs att gruppmedlemmarna vid

frivillig gruppförsäk-

ring skeall få särskild information för av om de skall

bedömning frågan

ansluta: sig. Detta gäller naturligtvis både när anmälan fordras för anslutning och när gruppavtalet innehåller bestämmelser om reservationsanslutning; inte minst i det sistnämnda fallet är det

väsentligt

att medlemmarna får veta vad innebär - normalt en

försäkringen förutsättning för att de alls skall anses ha ingått ett försäkringsavtal

(se avsnitt 17.3 ovan). Informationen får naturligen avse samma förhållanden som upplysningarna till företrädare i ett

gruppens tidigare skede; i fråga om valet av behövs dock

gruppförsäkring

knappast närmare uppgifter, eftersom detta val redan har träffats av

gruppföreträdaren.

Av stor vikt är att medlemmarna får reda på inte bara hur de skall bära sig åt för att bli försäkrade utan också hur de skall kunna träda ut ur försäkringen, om de i en framtid önskar detta. Måste medlemmarna för att inte bli försäkrade, är det

avböja försäkringen självfallet nödvändigt att de får uppgift om detta.

Sättet att informera kan variera

gruppmedlemmarna naturligtvis

med hänsyn till typen av grupp. Individuella meddelanden till

varje

medlem kan inte krävas, men i bör den metod användas som

Övrigt

gör det mest sannolikt att informationen når fram. Av skäl

praktiska

är det ofta nödvändigt att låta också dessa

upplysningar gå genom

gruppens företrädare.

Andra

stycket

I fråga om detta stycke kan i stora hänvisas till vad som anförts

drag

om individuell försäkring. Av blir särskilt informationen i

betydelse

samband med förnyelse, då de försäkrade behöver ha reda

eventuella ändringar i villkoren. Man får emellertid beakta att även andra förhållanden kan spela en roll vid Också i

gruppförsäkring.

detta skede är det av vikt att de försäkrade hålls underrättade om vad som händer om en medlem - eller -— får lämna

frivilligt ofrivilligt

gruppen, särskilt om hans ställning numera grund av ändrade

omständigheter inte är alldeles densamma som man kunde förutse när gruppavtalet ingicks. .

Av väsentlig betydelse blir som naturligtvis försäkringsbeskeden,

på ett koncentrerat sätt anger de viktigaste inslagen i den försäkrades skydd (se nedan vid 5 §). I de allra flesta fall torde bolaget ha fullgjort sina skyldigheter genom att sända sådant besked. År det bara fråga om ändring av premien behövs inte ens detta. Bara i speciella situationer bör det åligga bolaget att avsända villkoren i deras helhet; att märka är att dessa kan vara vidlyftiga och reglera frågor som saknar aktualitet för den enskilde försäkrade.

Vid tillämpning av detta stycke, som avser läget när försäkringsavtal redan föreligger, finns det knappast skäl att göra någon större

skillnad mellan frivillig och obligatorisk försäkring. Också i det

senare fallet bör medlemmarna ha vetskap om den aktuella innebörden av försäkringsskyddet. Beträffande sådana

försäkringar

som omtalas i 2§ tredje meningen står det emellertid klart att

tillämpningen får ske på ett speciellt vis. Vid korttidsförsäkringar är

det i praktiken av ringa betydelse för de försäkrade med information under försäkringstiden; vid försäkringar för varuhuskunder och liknande kan det knappast bli tal om någon information.

Liksom andra meddelanden får uppgifter enligt detta stycke sändas på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom (20 §), och häri ligger bl.a. att bolaget inte alltid behöver skicka personlig information till enskilda försäkrade ens när detta är möjligt. I många fall räcker det att över

upplysningarna går någon

företrädare för gruppen, exempelvis medlemmarnas arbetsgivare,

föreningsstyrelsen vid försäkring av föreningsmedlemmar, eller annars den som skall erlägga premien för gruppmedlemmarna;

företrädaren får uppmanas att vidarebefordra informationen till gruppens medlemmar. I andra fall får informationen tas in i någon tidning eller annan publikation som man med stor sannolikhet kan vänta att medlemmarna kommer att läsa. Hur pass ofta information bör utgå beror uppenbarligen på vikten av de nya förhållanden som de försäkrade bör få reda på. De regelbundna uppgifterna om

ersättningsbeloppens förändringar i anledning av penningvärdets

variationer behöver bara ges någon gång årligen. Ofta anknyter

ersättningen till det gällande basbeloppet, och något särskilt medde-

lande behöver inte sändas ut bara av den anledningen att detta

belopp har höjts. Men ändras exempelvis villkoren i fråga om

försäkringens omfattning finns det skäl att snarast underrätta

gruppmedlemmarna om detta. Vad angår situationen efter försäkringsfall, finns inte anledning att

i något avseende göra skillnad mellan och indivi-

gruppförsäkring duell försäkring (jfr också 5 § tredje stycket).

19.9.5Specialmotivering till 9 kap. 5 §

5 § När en gruppförsäkring har meddelats, skall försäkringsbolaget snarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de försäkrades

till 9 5 § 701

Specialmotivering kap.

kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om

viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har förnyats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de försäkrades kännedom eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller bort inse att uppgiften är oriktig eller inte längre är giltig.

Reglerna i 2 kap. 4 och 5 §§ tillämpas vid gruppförsäkring.

Som redan framgått har för de

försäkringsbeskeden stor betydelse

försäkrade; man kan inte med säkerhet räkna med att de kan ha möjlighet att ta del av några andra om

uppgifter försäkringens

innebörd. Det har främst av denna ansetts motiverat att

anledning

reglera frågorna om sådana besked mera än om

ingående frågorna

försäkringsbrev vid individuell 2 2 §). Reglerna

försäkring (jfr kap.

är gemensamma för frivillig och

obligatorisk försäkring.

Första stycket

Försäkringsbolaget skall avsända försäkringsbesked ändamålspå

enligt sätt för de försäkrades kännedom, dels när

gruppförsäkring

meddelats, dels vid vissa senare ändringar i försäkringsskyddet. Som framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 17.2), får beskeden ofta distribueras genom den som företrätt vid

gruppen gruppavtalet

eller vid senare förhandlingar med bolaget; man kan inte alltid kräva

att försäkringsbeskeden tillställs Inte gruppmedlemmen personligen.

heller är det med särskilda besked till de medförsäkrade,

nödvändigt

utan gruppmedlemmen får förutsättas informera den medförsäkrade.

Det är också tänkbart att beskedet om innehåll i

försäkringens

stället bör de försäkrade en -

delges genom medlemstidning

åtminstone när det gäller helt okomplicerade besked om av

ändring

försäkringen — eller som bilaga till denna. Om vid

bolaget frivillig

försäkring känner till de enskilda försäkrades namn och en adress där de kan nås (eventuellt bör dock inrikta

på arbetsplatsen) bolaget sig

på ett besked som tillställs honom direkt från i kravet

bolaget; på

ändamålsenlighet får anses ligga också att beskedet skall nå honom så säkert som rimligen kan

begäras.

Bolaget får alltså fritt välja det som framstår som

tillvägagångssätt lämpligast från informationssynpunkt men har här det ansvar som

framgår av andra stycket. Anses förfarandet sett inte som

objektivt ändamålsenligt, kan bolaget riskera både och marknadsrättsliga civilrättsliga påföljer. Som framgår av fortsättningen får man dock

/

702 Specialmotivering till 9 kap. 5 §

lämna en ganska vid marginal vid bedömningen av vad som

bolaget

är lämpligt i olika situationer.

Av lagtexten framgår vidare att det räcker att beskedet avsänds på ändamålsenligt sätt, vare sig detta sker till de försäkrade själva eller till gruppens representant. Det fordras inte att beskedet nått den försäkrade.

Formuleringen i bestämmelsen om försäkringsbesked stämmer

med föreskriften i 20 § om sättet för uppsägning och andra meddelanden. Även när ett besked skall distribueras genom gruppföreträdarens försorg och eventuellt ifyllas av denne, får bolaget svara för att beskedet får en lämplig utformning för sitt ändamål.

Beskedet skall enligt första stycket innehålla upplysningar om de

väsentliga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen.

Av beskedet skall alltså till en början framgå inte bara vilka risker som omfattas utan också de ersättningsbelopp som utgår i olika situationer. Härvid är det dock inte alldeles nödvändigt att beloppen

för den enskilde försäkrades del, något som ibland kan

preciseras

medföra svårigheter. Det får då anses tillräckligt om han

praktiska

får uppgifter som omedelbart ger honom möjlighet att konstatera vad som gäller i fråga om honom, t.ex. att efter viss ålder

nedsätts en tabell. Att skyddet upphör vid

försäkringsbeloppet enligt

viss tidpunkt, exempelvis när den försäkrade uppnått viss ålder, bör

under alla förhållanden framgå av beskedet. - Det är

naturligtvis

inte krav att den försäkrade gruppmedlemmens

visserligen något på

namn anges, men det bör klart framgå att han får beskedet i

av medlem - t.ex. såsom anställd i visst egenskap i en viss grupp företag eller medlem i viss förening.

Vidare skall beskedet ange väsentliga inskränkningar i försäkringsskyddet. Närmast blir det fråga om undantag av någorlunda

som inte brukar vara så många vid ordinär

praktisk betydelse, gruppförsäkring. Exempel ger symtomklausuler av tillåtet slag, geografiska begränsningar och undantag för vissa farliga sysselsättningar (jfr 4 kap. 5 och 6 §§).

Allmänt sett bör man beträffande beskedets utformning ta hänsyn till att det skall läsas av personer, som normalt inte förhandlat med

försäkringsbolaget om försäkringens innehåll; det är också naturligt att flertalet gruppmedlemmar inte ägnar försäkringsskyddet större

intresse innan av särskild anledning blir aktuellt. De

skyddet någon

försäkrades vana att ta del av villkorstext beträffande så pass

avtalsförhållanden som kan också i

komplicerade gruppförsäkring

hög grad variera. Av sådana skäl är det av vikt att försäkringsbeskedet får en enkel och lättläst form. Det sagda motiverar samtidigt att man lämnar en fullständig redogörelse bara för sådana undantag som

ter någorlunda väsentliga i praktiken; beträffande mera speciella sig

bör det räcka att de försäkrade känner till deras

undantagsklausuler

existens utan att de i detta sammanhang får del av

detaljerna.

Enligt första stycket skall försäkringsbesked vidare utfärdas också vid vissa i i

ändringar försäkringsskyddet. Varje inskränkning

skyddet utgör skäl för ett nytt besked, även om den ter sig mindre

betydelsefull för den genomsnittlige försäkrade. däremot Utvidgas skyddet, eller ändras försäkringens utformning utan att kan skyddet

sägas ha försämrats i något avseende, räcker det däremot med att ett nytt besked utgår vid väsentliga Smärre av

förändringar. höjningar

ersättningsbeloppen i takt med inflationen kan sålunda ske utan att bolaget behöver dra på sig kostnader för att distribuera

nya

försäkringsbesked till gruppmedlemmarna.

Andra stycket

Här behandlas en civilrättslig påföljd av brister i informationen,

nämligen att en felaktig uppgift kan åberopas mot bolaget vid god tro

på motsidan. Regeln, som diskuterats ganska ingående i den allmänna (avsnitt 17.2), rör alltså bara

motiveringen positiva oriktiga

upplysningar i beskedet. Det kan gälla sådana förhållanden som

ersättningsbeloppens storlek eller förutsättningen för att ersättning

skall utgå, men också vilka som tillhör den försäkrade kretsen eller den tid varunder skyddet skall gälla. Också underlåtenhet att i beskedet ange ett undantag från försäkringen kan omfattas av regeln, om beskedet i övrigt har en som ett

formulering tyder på fullständigt skydd på denna punkt.

Denna situation får hållas isär från det ibland förekommande fallet att försäkringsavtalet sluts genom att ger

bolaget gruppmedlemmen ett erbjudande om försäkring, vari

det sägs att om han accepterar anbudet detta skall gälla som besked om Innehåller

försäkringen.

anbudet något som till fördel avviker från

gruppmedlemmens

villkoren enligt gruppavtalet, får man se saken så att ett

försäkrings-

avtal genom accepten slutits med annat innehåll än villkoren

(förutsatt att gruppmedlemmen är i god tro). Reglerna om verkan av

oriktigt försäkringsbesked och om rättelse av sådant besked blir inte aktuella i detta fall.

Regeln innebär också att en person som inte alls omfattas av försäkringen kan få ett försäkringsskydd, om han av tillställs

misstag

ett besked att han är försäkrad (förutsatt

att han är i god tro; jfr

nedan). Om misstaget begåtts av eller en grupp-

försäkringsbolaget

föreståndare som handlar på dess vägnar saknar här En

betydelse.

förutsättning för att någon som inte omfattas av försäk-

egentligen

ringen skall kunna åberopa beskedet bör dock vara att detta uttryckligen anger honom som försäkrad eller åtminstone utsäger att försäkringen gäller för viss grupp som han tillhör. l annat fall kan han inte förlita sig på beskedet utan att kontrollera om det

verkligen

avser honom.

704 till 9 kap. 5 §

Specialmotivering

Beskedet får emellertid inte en sådan verkan som beskrivits ovan i alla lägen. Till en i allmänhet bara det senast

början gäller regeln

utfärdade beskedet. Om ett nytt besked på ändamålsenligt sätt har avsänts, är det innehållet i detta besked som blir avgörande sedan fjorton dagar gått från avsändandet; inträffar därefter ett försäkringsfall, är det att bedöma enligt det nya beskedet. Här gäller alltså en liknande frist som 2 6 §. Vad som krävs för att

enligt kap.

avsändandet skall anses ändamålsenligt har behandlats under första stycket. Det bör emellertid framhållas att ett tidigare besked också kan mista sin verkan genom andra åtgärder från bolagets sida, nämligen om den försäkrade därigenom måste antas ha kommit i ond tro (jfr nedan). Ett meddelande om felaktigheten, som inte har karaktären av försäkringsbesked, kan t.ex. ha tillställts medlemmarna. dagar därefter kan det oriktiga beskedet inte längre

Fjorton åberopas.

om nytt besked får betydelse i två situationer. Dels mister

Regeln

ett äldre besked sin verkan ganska snart efter det att det nya beskedet avsänts. Eftersom det inte lär vara så vanligt att villkor försämras för de försäkrade torde detta ha begränsad praktisk betydelse. Dels har bolaget här en möjlighet att rätta till besked som fått ett felaktigt innehåll, antingen det gäller alla besked som utfärdats eller bara vissa av dem.

En annan av regeln om verkan av oriktiga

väsentlig begränsning

är, att den som fått beskedet inte får ha insett eller

försäkringsbesked bort inse felaktigheten. Detta är naturligtvis fallet när oriktigheten

senare har blivit rättad, men regeln gäller också när han på annat sätt

har kommit i ond tro (förutsatt att fjortondagarsfristen har löpt ut).

- Däremot har det inte om den som har rätt att

någon betydelse uppbära ersättning från försäkringen i egenskap av förmånstagare har råkat känna till att försäkringsbeskedet var oriktigt.

Genom kravet på god tro torde bolaget undgå ansvari de flesta fall där vederbörande inte alls omfattas av försäkringen. Endast undan-

då han visserligen är gruppmedlem men enligt villkoren tagsvis

- en

undantas på grund av något speciellt förhållande exempelvis

- torde han kunna

lägre åldersgräns för viss kategori av arbetstagare

beskedet mot bolaget. Om bolaget i beskedet har bekräftat

åberopa

att den försäkrade är fullt arbetsför, fast han i själva verket är sjukledig, bör bolaget däremot kunna göra gällande ond tro även om

om arbetsförhet inte härrör från den försäkrade utan

uppgiften exempelvis från hans arbetsgivare (jfr NOU 1983: 56 s. 179).

Den onda tron kan avse inte bara uppgiftens riktighet i och för sig utan också dess i tiden. Framgår det på något sätt av

giltighet

beskedet att det är kan det inte åberopas efter den

tidsbegränsat,

av beskedet. - huvudsak-

tidsgräns som kan utläsas Godtrosregelns

torde därför vara att den kan medföra att den

liga betydelse

kap.

försäkrade får större förmåner än villkoren eller att

medger undgår

träffas av vissa

undantag.

När frågan uppkommer vad mottagaren borde får man

ha insett, utgå från att han läst beskedet; det alltså inte att

verkligen går

åberopa t.ex. att han på grund av fick tillfälle att ta

sjukdom aldrig

del av det och därför inte haft att fatta misstankar.

någon anledning

- Vid bedömningen av vad den försäkrade bort

inse måste vidare, inte minst av

praktiska skäl, det avgörande bli vad som rent objektivt kan begäras av en försäkrad vid den aktuella Är

försäkringstypen.

beskedet utformat med inte

rimlig begriplighet, bör en gruppmedlem

kunna åberopa att han på grund av särskilda förhållan-

personliga

den, t.ex. språksvårigheter, missförstått vad det ut

egentligen gick

på. Som framhållits i den allmänna får också

motiveringen begäras

att den försäkrade tar del av sådant material rörande

försäkringen

som vid sidan av beskedet tillställts honom, åtminstone om materialet är utformat så att dess för utan

betydelse försäkringsskyddet

vidare framgår. Ett meddelande i en

iögonfallande förbundstidning

eller på en anslagstavla i en arbetslokal, att numera har

försäkringen

ändrats på viss punkt, bör alltså hindra att beskedet efter av

utgången fjortondagarsfristen kan åberopas i sin tidigare lydelse. Som nyss

framhölls kan bolaget på detta vis verkan av ett

omintetgöra felaktigt

besked också utan att ett nytt distribueras.

försäkringsbesked Godtrosregeln är tvingande mot Detta kan försäkringsbolaget.

alltså inte i villkoren eller i beskedet friskriva från av

sig följderna felaktigheter i försäkringsbeskedet. Däremot har bolaget möjlighet

att i beskedet reservera för att vissa av

sig exempelvis inskränkningar

mindre av - detta

väsentlig betydelse framgår gruppavtalet under

förutsättning att beskedet har den grad av som fordras

precision

enligt paragrafens första stycke. Ofta torde en sådan klart

uttryckt

reservation vara lämpligare som information än ett besked där en mängd villkor angetts i

detalj.

Tredje stycket

Stycket hänvisar till reglerna om individuell såvitt

försäkring, angår

besked om överprövningsmöjligheter och risk för samt

preskription

de marknadsmässiga av underlåtenhet att lämna infor-

påföljderna

mation. Här framträder inte några särskilda

synpunkter vid gruppförsäkring.

19.9.6 till 9 6 §

Specialmotivering kap.

6 § När CU gruppavtal om frivillig gruppförsäkring har ingåtts, räknas tiden för försäkzingsbolagets ansvar från den tidpunkt som anges i gruppavtalet. Ansvaret nmfattar

alla gruppmedlemmar som då fyller anslutningskraven enligt avtalet och som har anslutit sig till försäkringen. Om en gruppmedlem

706 till 9 6 §

Specialmotivering kap.

ansluter sig senare, räknas ansvaret från och med dagen efter anslutningen. Anslutning enligt första stycket anses ske när medlemmen gör anmälan hos bolaget eller hos någon som mottar anmälningar för bolagets räkning. Om medlemmen ansluter att inte avböja försäkringen, anses sig genom anslutning ske när tiden för avböjande går ut. Om inte annan tidpunkt har avtalats, räknas vid obligatorisk gruppförsäkring tiden för bolagets ansvar mot medlemmarna från och med dagen efter den då gruppavtalet slöts eller, om någon inträder senare i gruppen, från och med dagen efter inträdet.

tiden för ansvarets inträde. Detta hör till de

Paragrafen reglerar

där för olika av gruppförsäkring är nödvändi-

frågor särregler typer ga; första och andra styckena gäller endast frivillig försäkring, tredje stycket endast obligatorisk försäkring.

Första stycket

Såtillvida avtalsfrihet att i får bestämmas vilken

gäller gruppavtalet

som helst då ansvaret Däremot är regleringen

tidpunkt börjar gälla.

det sättet tvingande, att bolaget inte kan i villkoren uppskjuta

ansvarets inträde mot vissa sådana som

gruppmedlemmar (t.ex. resterar med premie för en tidigare försäkring). Alla gruppmedlem-

mar som har anslutit och som måste alltså

sig fyller anslutningskraven

vara likställda. En kan också ansluta vid senare tidpunkt än nu

gruppmedlem sig

- han har kanske från inte velat med i

har sagts början gå

eller inte varit medlem i gruppen. Också för hans del

försäkringen

en ansvaret skall inträda dagen efter

gäller tvingande regel:

anslutningen.

Andra stycket

Ansvarsinträde förutsätter att medlemmen har anslutit sig till I andra skall anses ske i

försäkringen. stycket anges när anslutning

olika fall. Anslutning kan till en början ske genom anmälan. krav viss form inte. Anmälan kan alltså göras

Något på gäller

genom ett muntligt meddelande. Sker anmälan skriftligen, framgår av (”gör anmälan”) att det avgörande är när meddelandet

lagtexten

avsänds, inte när det kommer fram. Anmälan skall för att få verkan antingen hos försäkringsbogöras eller som mottar för dess räkning. Det

laget _hos någon anmälningar

kan vara samma som slutit med bolaget som nu

person gruppavtalet

handlar men det kan också vara en

på försäkringsbolagets vägnar,

annan funktionär inom ett eller en förening som sköter

företag

administrationen av i detta avseende. Ett uttryckligt

försäkringen

till denna fordras inte för att han skall vara

uppdrag just person

att motta anmälan, utan det räcker att bolaget faktiskt

behörig

att samlas in av någon sådan representant för

godtar anmälningarna

Om denne representant försummar att vidarebefordra en gruppen. anmälan. får bära risken för detta; gruppmedlemmen räknas

bolaget

ändå som ansluten (jfr avsnitt 17.3 ovan). kan ske också att gruppmedlemmen inte

Anslutning genom avböjer försäkringen (reservationsanslutning). Anslutning anses då

ske när reservationstiden ut. Eftersom regeln är tvingande endast

går

till de försäkrades fördel, finns inte hinder att bolaget - såsom

något

ofta lär ske i — låter ansvaret inträda redan under reserva-

praxis

tionstiden, förutsatt att bolaget inte debiterar sådana gruppmedlemmar premie som varit försäkrade under denna tid men sedan avböjer

försäkringen.

Anslutning kan alltid ske genom anmälan. Den som ansluter sig senare till (se första stycket tredje meningen) får alltså

försäkringen

försäkringsskydd efter det han förklarat att han vill ansluta sig

dagen

till Detta oavsett om gruppavtalet föreskriver

försäkringen. gäller reservationsanslutning. Självfallet måste han också fylla anslutnings-

kraven.

Tredje stycket

Vid obligatorisk räknas ansvaret, om inte annat sägs i

försäkring

från och med dagen efter den då detta avtal ingicks,

gruppavtalet,

såvitt dåvarande medlemmar Inträder någon senare gäller i gruppen. i gruppen, gäller ansvaret från och med dagen efter inträdet. Avvikelse från regeln kan bli aktuell, t.ex. om försäkringsskydd inte behövs förrän vid senare tidpunkt.

19.9.7 till 9 7 §

Specialmotivering kap.

7§ När ansvaret inträder mot en gruppmedlem, gäller det också mot den som ansluts som medförsäkrad till honom.

Paragrafen reglerar ansvarets inträde mot medförsäkrade. I och med att ansvaret 6 § mot gruppmedlemmen, inträder

enligt börjar gälla

det automatiskt också mot dem som har anslutits såsom medförsäk-

rade enligt försäkringsavtalet. Regeln gäller både vid frivillig och vid obligatorisk försäkring. Den är tvingande såtillvida att bolaget inte kan uppskjuta verkningarna av gruppmedlemmens anslutning i

förhållande till personer, som enligt gruppavtalet omfattas av försäkringsskyddet som medförsäkrade. Men självfallet finns inte något hinder mot att i avtalet föreskriva att medförsäkrade skall

uppfylla vissa anslutningskrav eller att endast gruppmedlemmarna,

inte deras anhöriga, skall omfattas av försäkringen.

708 till 9 kap. 8§

Specialmotivering

19.9.8Specialmotivering 9 8 § kap.

8§ Om gruppavtalet upphör på grund av uppsägning från gruppens sida, upphör försäkringen för samtliga gruppmedlemmar och deras medförsäkrade vid den tidpunkt som anges i uppsägningen, dock tidigast en månad efter det att uppsägningen mottogs av försäkringsbolaget. När bolaget har mottagit uppsägningen, skall det genast sända meddelande om denna till de försäkrade gruppmedlemmarna. I meddelandet skall anges om de försäkrade har rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 §.

Vid frivillig gruppförsäkring har försäkrad gruppmedlem rätt att när som helst säga upp försäkringen att genast upphöra för hans och hans medförsäkrades del.

Paragrafen behandlar uppsägning av försäkringen från gruppens och gruppmedlemmarnas sida.

Första stycket

Stycket är tillämpligt vid både frivillig och obligatorisk gruppförsäkring och reglerar rättsverkningarna av att gruppavtalet sägs upp på

gruppens vägnar. Regeln har behandlats närmare i den allmänna

motiveringen (avsnitt 17.4). Det förutsätts att uppsägningen görs av

den som slutit gruppavtalet med bolaget. Om rätten enligt detta avtal

med bolagets godkännande har övergått till någon annan, t.ex. när

ett företag som slutit avtalet överlåts, är det dock förvärvaren som har rätt att säga upp avtalet.

Den uppsägning av gruppavtalet som behandlas i första stycket

avser antingen upphörande vid avtalstidens utgång (jfr 10 §) eller upphörande i förtid. Några regler om rätten att säga upp gruppavtalet i förtid innehåller inte dessa kan fritt regleras i

lagen; frågor

avtalet.

Följden av att man från gruppens sida säger upp gruppavtalet är att

samtidigt med detta alla på avtalet grundande försäkringar upphör

att gälla. De försäkrade gruppmedlemmarna och deras medförsäkrade kan inte hindra detta; en annan sak är att de kan vända sig mot den som gjort uppsägningen på deras vägnar med skadeståndsanspråk, men detta får i så fall grundas på det interna förhållandet

mellan dessa parter och regleras inte av personförsäkringslagen.

Bestämmelsen ger emellertid de försäkrade det skyddet att de får minst en månads rådrum efter att uppsägningen mottogs av bolaget. Av ”praktiska skäl bör enmånadstiden räknas från denna tidpunkt,

närmast med tanke på bolagets underrättelseplikt (jfr nedan).

Skyddsregeln kan sägas närmast rikta sig mot åtgärder av gruppens

- för en

företrädare kanske en arbetsgivare eller styrelsen förening

- men genom att den avser de försäkrades förhållande till bolaget får

den anses falla inom ramen för den försäkringsrättsliga lagstiftning-

en.

till 9 8 § 709

Specialmotivering kap.

Enligt 11 § har de försäkrade oftast möjlighet att begära fortsättningsförsäkring (jfr även 12 §). För att de skall kunna utnyttja denna möjlighet och över huvud taget få reda på sin försäkringssituation har vidare föreskrivits att bolaget skall underrätta den försäkrade

gruppmedlemmen om uppsägningen av och om de gruppavtalet

försäkrades rätt till fortsättningsförsäkring. Saknar de sådan rätt, skall detta påpekas i meddelandet. Sannolikt får de i de flesta fall kännedom om dessa förhållanden ändå, men vi anser det att

naturligt

under alla omständigheter ge dem detta skydd. Meddelandet skall, med tanke på den försäkrades behov av rådrum för att i tid ordna sitt försäkringsskydd, sändas genast efter det att motta-

uppsägningen

gits. Angående sättet för meddelandet gäller den allmänna regeln i 20 §.

Försummar bolaget att sända meddelande är

enligt paragrafen,

det tänkbart att bolaget kan bli mot en försäkrad

skadeståndsskyldigt

som av sådan anledning står utan I torde

försäkringsskydd. praktiken

ett ansvar huvudsakligen komma i när helt uraktlåter

fråga bolaget

att meddela om före

gruppmedlemmarna uppsägningen försäkrings-

tidens utgång; i sådana fall får man ofta anta ett orsakssamband mellan försummelse och skada.

Andra stycket

Här behandlas de enskilda rätt att vid

gruppmedlemmarnas frivillig gruppförsäkring säga upp sin försäkring. Liksom försäkringstagarna

vid individuell försäkring har de under alla förhållanden en sådan rätt, och någon inte.

uppsägningstid gäller Gruppmedlemmens

uppsägning får härvid verkan också för hans medförsäkrade. Däremot har den medförsäkrade 11 § rätt till

enligt fortsättningsför-

säkring (jfr även 12 §). - Att också den försäkrade

gruppmedlem-

men har sådan rätt torde sakna eftersom det

praktisk betydelse,

skydd han skulle få på detta sätt i allmänhet blir dyrare än

gruppförsäkringen.

Bestämmelsen anger inte hos vem uppsägningen skall ske. En

uppsägning hos bolaget får naturligtvis alltid anses Emellertid giltig.

bör också kunna hos företrädare för

uppsägning göras någon

gruppen, som vägnar sköter viss administration av

på bolagets försäkringarna. Om t.ex. en gruppmedlem underlåter att erlägga premien och på förfrågan av den som svarar för premiernas inbetalning bestämt meddelar att han vill upphöra med försäkringen, får detta räknas som en uppsägning enligt paragrafen.

Som förut framhållits kan motsvarande

(avsnitt 17.4), någon

individuell inte förekomma vid försäk-

uppsägningsrätt obligatorisk ring.

19.9.9Specialmotivering till 9 kap. 9 §

9 § Om en försäkrad gruppmedlem utträder ur gruppen av annan anledning än att han uppnår en viss ålder, upphör försäkringsbolagets ansvar mot honom och hans medförsäkrade tre månader efter utträdet. Detsamma gäller ansvaret mot medförsäkrad make efter äktenskapsskillnad och ansvaret mot medförsäkrad sambo sedan samboförhållandet upphört.

Paragrafen behandlar verkan av att den försäkrade lämnar gruppen eller inte längre tillhör den kategori som enligt avtalet kan medförsäkras. För att ge honom tid att anpassa sitt försäkringsskydd efter den nya situationen har föreskrivits ett efterskydd under tre månader. Enligt vad som närmare framgår av 12 § kan efterskyddet uteslutas om den försäkrade inte kan anses vara i behov av

i

skyddet.

Att fastslå att den försäkrade trätt ut ur gruppen torde i allmänhet inte vålla några svårigheter. De mest praktiska fallen är att han slutar sin anställning eller lämnar en förening som han tillhört. Enbart frånvaro från arbetsplatsen kan inte anses innebära att den anställde lämnat gruppen, även om han försummat att anmäla frånvaron; det fordras att uppsägning skett från någondera sidan. Under uppsägningstid får en anställd alltjämt betraktas som gruppmedlem, och vid process om avskedande eller uppsägning av arbetstagare eller om

uteslutning av föreningsmedlem kan utträde anses föreligga först när

avgörande i saken vunnit laga kraft. Om medlemmen accepterat att lämna sin anställning eller sitt medlemskap men kräver skadestånd,

exempelvis enligt lagen om anställningsskydd, saknar emellertid skadeståndsprocessen betydelse i sammanhanget. När medlemskap i en ekonomigrupp upphört kan ibland vara

svårare att urskilja. Den väsentliga tidpunkten torde här vara när avtalet med företrädaren för ekonomigruppen upphör att gälla, exempelvis när ett banklån är slutbetalt. Är det fråga om gruppförsäkring för studerande, torde man böra räkna tremånadsfristen från slutdagen för den sista termin gruppmedlemmen studerar.

Som utträde ur gruppen räknas inte här att försäkrad uppnår den

övre åldersgräns som gäller för försäkringsskyddet. Detta utgör ett

förhållande som framgår av villkor och försäkringsbesked och som han kan beakta i förväg vid sin ekonomiska planering.

Enligt andra meningen ges samma efterskydd när makar skils eller sambor separerar. Vid äktenskapsskillnad bör tremänadsfristen räknas från lagakraftägande dom, vid samboende från den tidpunkt då parterna faktiskt flyttade isär. När detta skedde kan naturligtvis emellanåt vara svårt att fastställa. Om det står klart att parterna bodde på olika ställen när försäkringsfallet inträffade, får det emellertid anses ankomma på den som kräver ersättning att göra

sannolikt att särboendet antingen var så tillfälligt att sammanlevnaden får anses ha bestått eller också att skedde mindre än

flyttningen tre månader före försäkringsfallet.

19.9.10Specialmotivering till 9 kap. 10 §

10 § Ett avtal om gruppförsäkring förnyas för en tid av ett år, om inte avtalet har sagts upp för att upphöra vid försäkringstidens slut. I 4 och 5 §§ finns bestämmelser om information i samband med förnyelse.

Meddelande om uppsägning från försäkringsbolagets sida skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan en månad efter det att meddelandena avsändes. Om rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11§ föreligger, skall detta anges i meddelandet till gruppmedlemmen. Saknas denna uppgift, får uppsägningen ingen verkan.

Första stycket första meningen gäller inte, om annat framgår av avtalet eller omständigheterna i övrigt.

Paragrafen behandlar förnyelse samt uppsägning från försäkringsbolagets sida. Den gäller både frivillig och obligatorisk gruppförsäk-

ring. Uppsägning från de försäkrades sida regleras i 8 §.

Första stycket

Bestämmelsen föreskriver förnyelse av försäkringen, om inte avtalet

sagts upp för upphörande vid försäkringstidens slut.

kan också av kontraktsbrott i vissa

Självfallet uppsägning på grund fall hindra förnyelse. För försäkringsbolagets del kommer här i fråga uppsägning vid brott mot upplysningsplikten (4 kap. 3 §) och vid premiedröjsmål (9 kap. 16 §); vid obligatorisk försäkring torde

endast den senare komma i fråga (jfr om brott

uppsägningsgrunden

- En sådan

mot upplysningsplikten 9 kap. 14 §). uppsägning

behöver inte avse i förtid, utan bolaget kan nöja sig med

upphörande

att förklara att inte kommer att förnyas när försäkrings-

försäkringen tiden utgår.

Den normala är ett år, men som framgår av tredje

förnyelsetiden

stycket är Oavsett vad avtalet innehåller kan den

regeln dispositiv. försäkrade gruppmedlemmen vid frivillig gruppförsäkring säga upp

den förnyade med stöd av 8 § andra stycket.

försäkringen

Lagförslaget innehåller inte bestämmelser om ändring av

några

villkoren för försäkringen i samband med förlängning. Om villkoren ändras, skall de försäkrade informeras om detta enligt 4§ andra stycket och 5 § första stycket andra meningen. Om en gruppmedlem inte vill godta de nya villkoren, finns vid frivillig gruppförsäkring en möjlighet för honom att med stöd av 8§ andra stycket säga upp

försäkringen till omedelbart upphörande.

Andra

stycket

Bestämmelsen reglerar förfarandet när

försäkringsbolaget vill säga upp försäkringen för upphörande till försäkringstidens utgång. Den

gäller både uppsägning av alla och av

försäkringar uppsägning försäkringen för viss gruppmedlem.

Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som ingått gruppavtalet (eller den som senare har trätt i hans ställe; jfr ovan vid 8 §). - Det bör framhållas att detta gäller också om det bara är en

enstaka frivillig som av vill

gruppförsäkring bolaget någon anledning

säga upp. Gruppens företrädare har i allmänhet större möjligheter att överblicka den rättsliga situationen och kan hjälpa den gruppmedlem som uppsägningen avser, eventuellt genom att förhandla

hans vägnar med bolaget.

Ett meddelande till den som slutit får emellertid inte

gruppavtalet

ensamt rättsverkan mot de försäkrade. För detta krävs också att bolaget avsänder ett meddelande till försäkrad som

gruppmedlem

berörs av uppsägningen. I meddelandet skall lämnas om

upplysning

den viktiga rätten till den allmänna

fortsättningsförsäkring. Enligt

regeln i 20 § skall meddelandet sändas på ändamålsenligt sätt för den försäkrades kännedom; avser det endast viss försäkrad eller vissa försäkrade skall det skickas till Vad

gruppmedlemmen personligen.

detta närmare innebär skall behandlas i till 20 §.

specialmotiveringen

Här bör bara framhållas, att bestämmelsen kan

knappast tillämpas

på samma vis vid och

frivillig obligatorisk gruppförsäkring.

Försäkringen upphör för den försäkrades del en månad efter det att båda meddelandena har avsänts. Sker kortare tid

uppsägningen

före försäkringstidens utgång, fortsätter alltså att

försäkringen gälla

under någon tid därefter.

Tredje stycket

I bestämmelsen anges, att i första är

förnyelseregeln stycket

dispositiv. Villkoren kan alltså innehålla att inte skall

försäkringen förnyas vid försäkringstidens utgång eller att förnyas på försäkringen

annan tid än ett år. Självfallet skall informationen 4 och 5 §§

enligt

omfatta också sådana villkor, om det inte är alldeles klart att försäkringen slutits för en begränsad period -— t.ex. för en viss

gruppresa.

19.9.11Specialmotivering till 9 11 § kap.

ll§ Upphör försäkringsbolagets ansvar enligt 8, 9 eller 10 §. har varje försäkrad rätt att utan hälsoprövning erhålla likvärdigt skydd genom fortsättningsförsäkring, som tecknas i försäkringsbolaget eller annat bolag

till 9 11 § 713

Specialmotiver-ing kap.

som det anvisar. Ansökan om fortsättningsförsäkring skall i fall som avses i 9 § göras inom den tid som anges där och i andra fall inom tre månader från försäkringens upphörande.

Paragrafen behandlar det viktiga kompletterande skydd som fortsättningsförsäkring utgör. Den avser både frivillig och obligatorisk försäkring.

Första meningen innehåller den om den

grundläggande regeln

försäkrades rätt att utan erhålla sådan

hälsoprövning försäkring.

Förutsättningen är att han ansöker om skydd inom tre månader från försäkringens upphörande; när den försäkrade i de fall som avses i 9 § utträder ur gruppen eller när den medförsäkrade mister sitt

skydd

skall dock tremånadstiden räknas från utträdet skilsmässan

resp.

(separationen). Både muntlig och skriftlig ansökan är som möjlig;

antyds av är det avgörande vid ansökan om denna

lagtexten skriftlig

avsänts inom fristen, inte när den kommit fram.

Vad beträffar formen för fortsättningsförsäkringen, har

bolaget

frihet att ordna försäkringsskyddet på det från

försäkringsteknisk

synpunkt bästa sättet, genom individuell försäkring av något slag eller möjligen genom annan än den Härvid

gruppförsäkring tidigare.

kan bolaget också hänvisa till annat som är berett

försäkringsbolag

att meddela försäkring av den avsedda

typen.

En viktig förutsättning är emellertid att är

skyddet likvärdigt”.

Den försäkrade skall ha samma förmåner som den

enligt tidigare

gruppförsäkringen, frånsett de olikheter som i

ligger försäkringsty-

pen; vid individuell får han ha

fortsättningsförsäkring naturligtvis

besväret att ordna i stället för att kunna lita

premiebetalningen själv

till en gruppföreträdare, och om av

indexreglering försäkringsbe-

normalt inte förekommer - som för

loppen enligt praxis något

närvarande är fallet - får han

finna sig i detta, även om en

indexreglering gällt enligt gruppförsäkringen. Mera fördelaktiga

villkor är han inte berättigad till; sålunda kan han inte fordra att få teckna fortsättningsförsäkring, om han numera överskridit den

åldersgräns som gällde för den tidigare försäkringen.

I kravet inte heller att skall vara lika

på likvärdighet ligger skyddet

billigt som enligt den Tvärtom är det normala

tidigare försäkringen.

för att denna, i fall såsom individuell

fortsättningsförsäkring varje

försäkring, är dyrare än den som att gruppförsäkring upphört gälla.

Paragrafen får emellertid anses innebära, att i om

bolaget fråga premien för individuell fortsättningsförsäkring skall gängse följa

tariff. Den försäkrade får alltså att den som en

godta erlägga premie

person i hans ålder skall betala om han är vid hälsa. Däremot får

god

bolaget inte ta hänsyn till eventuella i den försäkrades .

försämringar

hälsotillstånd; någon ny hälsoprövning skall ju inte ske, och häri ligger att den försäkrade i måste behandlas som en normalrisk.

regel

714 till 9 12 § sou 1986:56

Specialmotivering kap.

Inte heller får bolaget inskränka sig till att erbjuda en dyr försäkring

om en billigare typ ger ett acceptabelt skydd. I kravet på likvärdigt

detta vis också att skyddet inte skall vara dyrare än

skydd ligger på

som av försäkringstekniska skäl är nödvändigt.

Sedan väl fortsättningsförsäkring av ena eller andra slaget meddelats, skall regler för den aktuella formen

personförsäkringslagens tillämpas; detta har vi funnit så naturligt att någon uttrycklig regel

inte är En individuell fortsättningsförsäkring får emellertid

behövlig.

anses som av den försäkringen, om det skulle bli

förnyelse tidigare aktuellt med tillämpning av självmordsregeln i 4 kap. 8 § andra

Eftersom några hälsoupplysningar inte skall krävas, torde

stycket.

det inte heller komma i fråga att räkna oantastbarhet enligt 4 kap. 4 §

från ansökningen om fortsättningsförsäkringen, utan här får tiden för på grund av den tidigare gruppförsäkringen uppgiftslämnandet anses avgörande. Skulle fortsättningsförsäkring meddelas i form av gruppförsäkring

- som sällan kan antas förekomma - torde denna alltid bli av

något

natur. särskilda problem lär knappast uppkomma om

frivillig Några

man vill på denna försäkringsform; det förutsätts då

tillämpan9 kap.

att ett slutits på vilket fortsättningsförsäkringen kan anses

gruppavtal grundad.

19.9.12 till 9 12 §

Specialmotivering kap.

l2§ Försäkringsbolaget får göra förbehåll om att bestämmelserna i 9 och 11 §§ inte skall tillämpas, iden mån den försäkrade på annat sätt har fått eller uppenbarligen kan få skydd av samma slag som tidigare.

Om det är påkallat av försäkringens beskaffenhet, får bolaget göra förbehåll om att 9 eller 11 § inte heller annars skall tillämpas.

Paragrafen, som behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt

17.4), medger vissa undantag från de allmänna reglerna i 9 och 11 §§.

Också denna paragraf gäller både frivillig och obligatorisk gruppför-

säkring.

Första stycket

får göra förbehåll om att efterskydd inte skall

Försäkringsbolaget

och att rätt till inte skall föreligga, ifall

gälla fortsättningsförsäkring

den försäkrade fått motsvarande annat sätt ——han

antingen skydd på

t.ex. anställning och är försäkrad på samma vis på den nya

byter

- eller också han uppenbarligen kan få sådant skydd:

arbetsplatsen

han har kanske att ansluta sig till en gruppförsäkring av

möjlighet

samma slag men underlåter detta (ett fall som knappast torde vara så

då detta torde vara den billigaste lösningen av frågan om

praktiskt,

sou 1986:56 Specialmotivering till 9 13 § 715

kap.

försäkringsskydd). På detta vis undgår bolaget att meddela ett sådant

förlängt försäkringsskydd i en situation där den försäkrade saknar behov av denna extra förmån. Särskilt vid där den

efterskydd,

försäkrade inte särskilt betalar för det ansvaret, torde

förlängda

bolaget inte sällan ha ett vägande intresse av att kunna ett

åberopa

sådant förbehåll.

Som skydd av samma som bör man emellertid inte

slag tidigare

räkna skydd som den försäkrade skaffar annat

sig på sätt än genom gruppförsäkring. Tecknar han individuell försäkring eller försöker han trygga sin ekonomi på sikt genom andra

penningplaceringar,

saknar det betydelse i

sammanhanget.

Ett förbehåll minskar bara

enligt paragrafen bolagets skyldigheter

”i den mån” finns eller kan erhållas.

försäkringsskydd uppenbarligen

Skulle försäkringen på den nya arbetsplatsen ge sämre förmåner än den tidigare, gäller både och rätt till

efterskydd fortsättningsförsäk-

ring motsvarande skillnaden. För efterskyddets del får man här göra

jämförelse mellan den ersättning som i anledning av försäkringsfall

skulle utgått enligt den och

tidigare gruppförsäkringen enligt den nya försäkringen, medan i fråga om fortsättningsförsäkringen en mera

allmän uppskattning får göras av förmånerna. Att sådan

försäkring

begärs för skillnaden i förmåner torde dock vara opraktiskt.

Andra stycket

Bestämmelsen medger undantag från reglerna i 9 och 11 §§ när det är påkallat av försäkringens beskaffenhet. Med detta avses bl.a.

gruppförsäkringar som gäller vid viss verksamhet, t.ex. olycksfalls-

försäkring vid idrott. Ett framstår här ofta som omotive-

efterskydd rat, och en fortsättningsförsäkring kan medföra försäkringstekniska

eller t.o.m. vara att meddela -

problem omöjlig exempelvis när

försäkringen avser skydd bara vid vissa särskilda tillfällen. Bolagen kan åberopa sådana för att undan-

försäkringstekniska invändningar

ta 9 och 11 §§ från tillämpning. Också annars är det tänkbart att en

försäkring är av sådant slag att bolaget inte rimligen kan vara skyldigt

att ge ett likvärdigt skydd, t.ex. när försäkring för medlemmar i en

i ekonomigrupp bara gällt under viss kredittid.

Det kan här erinras om att motsvarande undantag enligt 2 § gäller utan vidare vid korttidsförsäkringar m.fl.

särpräglade gruppförsäk-

ringar.

19.9.13 till 9 13 §

Specialmotivering kap.

13§ Försäkringsbolaget får inte göra förbehåll om att en gruppförsäkring skall kunna upphöra i förtid eller ändras under försäkringstiden i andra fall än som anges i denna lag.

Bestämmelsen, som gäller för både frivillig och obligatorisk försäkring, motsvarar 3 kap. 4 och 5 §§ och riktar sig framför allt mot

möjligheten att i försäkringsvillkoren föreskriva automatiskt upphö-

rande av försäkringen eller automatisk ändring av före

försäkringen

avtalstidens utgång, om viss händelse inträffar. En sådan klausul kan inte åberopas mot den försäkrade. Att ta in en klausul om upphörande i förtid i den försäkrades intresse år av

knappast praktisk betydelse med tanke på uppsägningsrätten i 8 § andra stycket.

19.9.14 Specialmotivering till 9 14 §

kap.

14§ Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Paragrafen, som motiverats i det föregående (avsnitt 17.5), innebär

en viss begränsning i bolagets möjlighet att mot den försäkrade

åberopa att upplysningsplikten enligt 4 kap. åsidosatts. För den

frivilliga gruppförsäkringens del innebär den till stor del bara ett

förtydligande; den som slutit gruppavtalet på gruppens vägnar är ju

inte försäkringstagare (jfr 3 §) och inte heller försäkrad,

9kap.

varför reglerna om inte blir honom.

upplysningsplikt tillämplig på

Det är dock tänkbart att gruppens företrädare i med en

maskopi

försäkrad lämnar oriktiga uppgifter om denne. I så fall får regeln om svikliga uppgifter av en försäkrad (4 kap. 2§ första anses

stycket) tillämplig, och försäkringsbolaget bör vara fritt från ansvar (jfr dock

tredje stycket samma paragraf). Detsamma gäller vid visst förfarande i strid mot tro och heder (jfr avsnitt 17.5).

Bestämmelsen har emellertid betydelse också för den frivilliga

försäkringen genom att uppgifter som lämnas av gruppmedlemmen

inte får åberopas mot den medförsäkrade. Om bolaget vill ha uppgifter om den medförsäkrades hälsa, som vid behov kan åberopas mot honom, måste uppgifterna alltså inhämtas direkt från den medförsäkrade.

Störst betydelse får bestämmelsen emellertid vid obligatorisk

försäkring. Den innebär här att reglerna om begränsning av bolagets

ansvar i huvudsak inte får någon verkan. Om t.ex. den som ingår

gruppavtalet lämnar felaktiga uppgifter till om ålderssambolaget

mansättningen inom gruppen går detta inte ut över de försäkrade. Uppgifter om de enskilda försäkrade inhämtas över huvud taget inte

vid obligatorisk försäkring. I den mån det är skillnader i försäkrings-

förmånerna - t.ex. med till åldern - detta av

hänsyn framgår försäkringsavtalet.

sou 1986:56 till 9 15 § 717

Specialmotivering kap.

19.9.15 till 9 15 §

Specialmotivering kap.

l5§ Om inte premiebetalningen är ett villkor för att försäkringsbolagets ansvar skall inträda, skall första premien för en gruppförsäkring betalas inom fjorton dagar från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget.

Premien för en senare premieperiod

och första premien för en försäkring som har förnyats enligt 10 § skall betalas senast på periodens första dag. En premie som avser längre tid än en månad behöver dock inte betalas tidigare än en månad från den dag då bolaget avsände krav på premien till den som enligt försäkringsavtalet skall betala premien till bolaget.

Bestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ tillämpas vid gruppförsäkring,

Som tidigare framhållits har vi funnit det

lämpligt att ge mera utförliga bestämmelser om premien vid än när det

gruppförsäkring

gäller de ämnen som behandlas i 4 och 6-8

kap. (jfr 2 §). Även om reglerna om premiebetalningen i mycket överensstämmer med vad vi föreslagit för individuell förekommer vissa avvi-

personförsäkring,

kelser av stor och det torde

praktisk betydelse, göra tillämpningen

enklare med en mera fullständig reglering än att delvis hänvisa till 5 kap. I fråga om har dock en till

betalningssättet hänvisning

bestämmelsen i 5 kap. 5 § inte ansetts medföra och

några problem, detsamma gäller hänvisning till i 5 premiepreskriptionsregeln kap.

6 § 15 § - I 9

(se tredje stycket). kap. saknas motsvarighet till

stadgandet i 5 kap. 4 § om meddelande till annan än

försäkringsta-

garen om premiebetalningen; en sådan bestämmelse har ansetts

medföra stora praktiska komplikationer vid och gruppförsäkring,

den framstår inte som lika i detta fall som vid individuell

angelägen försäkring.

I 15 § anges tidpunkten då premien skall betalas.

Paragrafen gäller både frivillig och obligatorisk försäkring.

Första stycket

Regeln motsvarar i stort sett 5 kap. 1 § första stycket, och rörande dess innebörd kan hänvisas till till det

väsentligen motiveringen

lagrummet. Skillnaden ligger endast i att kravets adressat

angetts på annat sätt. Avgörande är vem som i

försäkringsavtalet anges som

premiebetalare. Även vid frivillig är detta ofta en annan

försäkring

än gruppmedlemmen: betalningen skall ombesörjas av

gruppmed-

lemmens arbetsgivare, den han tillhör eller den bank där

förening

han lånat pengar etc. Det är till denna

representant för gruppens intressen som premiekravet skall sändas. Ett krav bestämmel-

enligt

sen får anses ha skett även om det ställts till en funktionär inom ett aktiebolag eller en förening, såvida faller inom

premiebetalningen

dennes arbetsuppgifter. För säkerhets skull har emellertid

bolaget

anledning att adressera kravet till den som

antingen juridiska person

anges som premiebetalare eller till behörig ställföreträdare för denna.

Vad krav riktade till den försäkrade i de

angår gruppmedlemmen

fall där han skall erlägga premien, saknar lagförslaget regler om hur kravet närmare skall ske; det bör framhållas att kravet inte utgör ett sådant meddelande som avses i 9 kap. 20 §. Här gäller alltså samma

principer som för premiekrav enligt 5 kap. 1 § (jfr specialmotivering-

en till denna paragraf).

Andra stycket

till i 5 l§ andra stycket; regeln i

Stycket anknyter reglerna kap.

5 kap. 1 § tredje stycket om förnyelse av tidsbegränsad försäkring

motsvaras här av en till bestämmelsen om förnyelse i

hänvisning

9 10 §. Också kravet på premie för senare period skall riktas till

kap. den som enligt gruppavtalet skall betala premien, och denna regel

har samma innebörd som motsvarande regel i första stycket.

Tredje stycket

Här görs enbart en hänvisning till reglerna i 5 kap. 5 och 6 §§, vilka

på samma sätt vid gruppförsäkring som vid individuell

tillämpas försäkring.

19.9.16 till 9 16 §

Specialmotivering kap.

16§ Betalas inte premien i rätt tid, får försäkringsbolaget säga upp försäkringen för upphörande eller begränsning av ansvaret enligt vad villkoren närmare föreskriver.

Meddelande om uppsägningen skall sändas till den som har ingått gruppavtalet med bolaget och till den försäkrade gruppmedlemmen. Uppsägningen får verkan fjorton dagar efter det att meddelandena avsändes, om inte premien betalas inom denna frist. Meddelandena skall innehålla uppgift om detta. Om försäkringen kan återupplivas enligt 18 §. skall även detta anges. Saknas någon av dessa uppgifter, får uppsägningen ingen verkan.

Paragrafen reglerar försäkringsbolagets möjligheter att säga upp

vid premiedröjsmål. Den motsvarar delvis 5 kap. 2 §,

försäkringen

men särdrag har medfört vissa avvikelser från

gruppförsäkringens

den bestämmelsen. Reglerna i 16 § avser både frivillig och obligato-

risk gruppförsäkring.

Första stycket

Stycket innehåller huvudregeln om bolagets uppsägningsrätt. Regeln

stämmer helt med 5 2§ första stycket första meningen. Att

kap.

märka är att en av premiedröjsmål från en

uppsägning på grund

sida drabbar också en medförsäkrad. Liksom i andra

gruppmedlems

till 9 kap. 16 § 719

Specialmotiveririg

fall (se särskilt 8§ andra stycket och 9 §) är deras

försäkringar sammankopplade. — Som framgår av lagtexten kan försäkringsvill-

koren föreskriva något annat; över huvud här

taget är naturligtvis,

liksom annars, avvikelser från till de försäkrades

lagens reglering

förmån möjliga. Den närmare uppgörelsen mellan och de

bolaget

försäkrade får också regleras av grunderna eller villkoren.

Andra stycket

Här ges ett speciellt skydd för de försäkrade vid

gruppförsäkring;

bestämmelsen har motiverats i det En

föregående (avsnitt 17.6).

försäkrad gruppmedlem eller en medförsäkrad skall vid

premiedröjs-

mål ha en möjlighet att rädda situationen att

genom erlägga premien

för försäkringen inom en frist från det att ett särskilt

på fjorton dagar uppsägningsmeddelande avsänts till gruppmedlemmen. Dessutom

skall ett sådant meddelande skickas till den som har

ingått

gruppavtalet på gruppens vägnar. Fristen utgår från den dag det sista meddelandet avsänts. Har något meddelande inte

uppfyllt lagens

krav, börjar inte fristen löpa förrän ett nytt meddelande skickats i överensstämmelse med bestämmelsen.

Liksom i 5 kap. 2 § föreskrivs att meddelandet skall innehålla dels

upplysning om möjligheten att behålla försäkringsskyddet genom betalning inom fristen, dels uppgift om återupplivningsmöjlighet

enligt 9 18 §, i den mån sådan Det är här om ett

kap. föreligger. fråga

formkrav, som måste uppfyllas för att skall ha verkan.

uppsägningen

Om den närmare innebörden av informationskravet kan hänvisas till motiveringen till 5 kap. 2 §. -Däremot behöver meddelandena inte för att bli giltiga upplysa om innehållet i 9 17 §, som blir

kap. ju

aktuell bara i mera speciella situationer.

Angående sättet för meddelandet till den försäkrade gruppmedlemmen gäller den generella bestämmelsen i 20 §; här kan hänvisas till den allmänna 17.2 och och

motiveringen (avsnitt 17.6) special-

motiveringen till den paragrafen. Bolaget skall alltså sända meddel-

andet till gruppmedlemmen personligen (eventuellt med biträde av

gruppföreståndaren) om det gäller uppsägning av viss försäkring

eller vissa försäkringar, vilket däremot inte är när

nödvändigt samtliga försäkringar för gruppen skall upphöra att gälla, t.ex. när

premierna helt uteblivit. Är de försäkrades namn och adresser kända får det emellertid, på sätt som skall utvecklas vid 20 §, anses ändamålsenligt att särskilda meddelanden till dem också i detta

utgår

- Vid

läge. obligatorisk försäkring behövs självfallet inte några

“ personliga meddelanden.

Vad angår frivillig får bestämmelsen också läsas

gruppförsäkring

tillsammans med regeln i 17 § andra stycket. Av denna att

framgår

om orsaken till dröjsmålet är försummelse för de

av en representant

720 nu 9 kap. 17 § sou 1986:56

Specialmotiveriåg

försäkrade, uppsägningen ofta får verkan först vid en senare

tidpunkt än vid fjortondagarsfristens utgång.

Det är tänkbart att enligt gruppavtalet premien skall betalas av

- någon annan än gruppmedlemmen eller den somäslutit gruppavtalet.

En sådan premiebetalare behöver inte nödvändigtvis underrättas om uppsägningen; den får ändå verkan. Man får utgå från att den som slutit gruppavtalet tar kontakt med premiebetalaren om saken; när inte denne är anställd hos avtalskontrahenten, är det i allmänhet någon som har uppdrag att sköta ekonomiska angelägenheter för denne.

19.9.17 Specialmotivering till 9 17 §

kap.

17 § Har premien för en frivillig gruppförsäkring inte betalats inom den i 16 § andra stycket angivna fristen därför att den försäkrade gruppmedlemmen har blivit svårt sjuk eller berövats friheten, därför att han inte har fått ut pension eller intjänad lön från sin huvudsakliga anställning eller därför att någon liknande oväntad händelse har inträffat för hans del, får en uppsägning enligt 16§ första stycket verkan först en vecka efter det att hindret har fallit bort, dock senast tre månader efter fristens utgång.

Om vid frivillig gruppförsäkring ett dröjsmål med premien beror på försummelse av någon, som enligt gruppavtalet skall betala premien för gruppens räkning, får uppsägningen verkan för den försäkrade gruppmedlemmen och hans medförsäkrade först en vecka efter det att medlemmen själv har fått kännedom om dröjsmålet, dock senast tre månader efter utgången av den frist som anges i 16§ andra stycket.

Vid obligatorisk gruppförsäkring har varje försäkrad rätt till fortsättningsförsäkring enligt 11 och 12 §§, om ansvaret upphör enligt 16 §. Detsamma gäller medförsäkrad vid frivillig gruppförsäkring.

Paragrafen ger vissa särskilda bestämmelser till de försäkrades skydd. Första och andra stycket avser gruppförsäkring,

frivillig tredje stycket både obligatorisk och frivillig försäkring.

Första stycket

Stycket innehåller en regel motsvarande 5 2§ stycket

kap. tredje

angående verkan av vissa oväntade hinder för

premiebetalningen.

Att märka är att bestämmelsen tar sikte enbart på hinder för den försäkrade gruppmedlemmen, inte för någon annan som ombesörjer

premiebetalningen, även om denne angetts i gruppavtalet. Undan-

taget för ”någon liknande oväntad händelse” syftar alltså bara på händelser som avser gruppmedlemmen, inte exempelvis på oväntade svårigheter för en arbetsgivare att sköta betalningen. I sådana fall får

gruppmedlemmarna anses tillräckligt skyddade genom det särskilda uppsägningsmeddelande som skall utgå enligt 16 § andra stycket (se

även andra stycket i förevarande

paragraf).

Bestämmelsen nämner inte heller särskilt fallet att hinder uppkommer för den medförsäkrades del, även om denne i det enskilda

kap:

fallet sköter betalningen såvitt gäller honom. Det är den

ju

försäkrade gruppmedlemmen som är och i denna

försäkringstagare egenskap ansvarig för premien mot bolaget. Det är däremot tänkbart

att t.ex. en medförsäkrads svåra frihetsberövande

plötsliga sjukdom,

eller liknande i något fall utgör ett så och oväntat

allvarligt personligt

hinder för gruppmedlemmen att betala måste t.ex.

premien (han

sitta vid sin makes i ett kritiskt att det är att

sjukbädd skede)

jämställa med de förhållanden som anges i lagtexten och därför kan åberopas som en ”liknande oväntad händelse”.

Andra stycket

Bestämmelsen, som kommenteras också i den allmänna

motivering-

en (avsnitt 17.6), ger ett för den försäkrade utöver

ytterligare skydd

kravet på särskilt

uppsägningsmeddelande i 16 § andra stycket. Den

tar sikte på det fallet att för

speciella premien frivillig försäkring

enligt gruppavtalet skall erläggas inte av den försäkrade utan av någon annan för gruppens räkning samt att denne gör till

sig skyldig

försummelse vid fullgörande av detta Han kanske har

uppdrag.

underlåtit att redovisa premierna för i dess helhet eller

gruppen försummat att inbetala premie för vissa medlemmar som dock

(något

lär få begränsad i eftersom sällan

betydelse sammanhanget, bolaget

kan konstatera vems som resterar om inte detta särskilt

premie

anges). Regeln får däremot inte aktualitet i sådana fall av

vanliga

underlåten premiebetalning som när en eller hela

gruppmedlem

gruppen inte vill vara med i försäkringen, när en medlem trätt ut ur gruppen eller när han försummat att inbetala premie till en gruppföreståndare som mottar premierna från gruppmedlemmarna

på bolagets vägnar.

Om premien uteblivit på grund av försummelse av den som

enligt gruppavtalet har att ombesörja betalning på medlemmens

vägnar, räcker det enligt bestämmelserna inte med att

uppsägningsmedde-

lande tillsänts medlemmen sätt i

på ändamålsenligt enligt reglerna

20 § för att bolaget skall få att Det är

försäkringen upphöra.

nödvändigt att medlemmen också fått faktisk kännedom om dröjsmålet; uppsägningen får rättsverkan en vecka efter det han fått sådan vetskap - liksom enligt första stycket tre månader efter

dock högst

det att den Bestämmelsen lär

ursprungliga betalningsfristen utgått.

komma till praktisk bara när ett inträffat

användning försäkringsfall

efter utgången av denna frist men inom tre månader därefter. Det står klart att den försäkrade, eller den som annars kräver

ersättning

på grund av försäkringen, här har bevisbördan för att försummelse förekommit från sida. I allmänhet torde det inte

uppdragstagarens

råda någon tvekan om att sådana försummelser om

förelegat,

gruppmedlemmen för sin del vad han

fullgjort enligt tillämpade

i

722Specialmotivering till 9 kap. 17§

rutiner har att göra i fråga om premiebetalningen.

Om det framkommer att uppdragstagaren försummat sina skyldigheter åligger det försäkringsbolaget att visa att den försäkrade gruppmedlemmen likväl fått kännedom om dröjsmålet. Med hänsyn

till regelns skyddssyfte bör bolaget ha att styrka detta på vanligt sätt,

låt vara att liksom i så många andra fall man inte kan begära att full visshet nås om förhållandet. Om bolaget visar att ett meddelande faktiskt sänts - av bolaget eller av någon på dess vägnar, t.ex. en

- till den försäkrade under

gruppföreståndare gruppmedlemmen

riktig adress, får man utgå från att denne också tagit del av meddelandet. Däremot är det självfallet inte nog att ett skriftligt meddelande om uppsägningen avsänts till ett företag eller en föreningsrepresentant med anhållan att det vidarebefordras till de berörda försäkrade, inte heller att meddelandet bevisligen anslagits

på en arbetsplats eller i en föreningslokal eller tagits in i en

förbundstidning eller liknande. En konsekvens av regeln blir på detta vis att bolaget vid försummelse av en gruppföreståndare vid premiebetalningen blir ansvarigt för underlåtenhet från dennes sida

att på betryggande sätt vidarebefordra uppsägningsmeddelande till

den försäkrade.

Tredje stycket

Vid inte de särskilda i

obligatorisk försäkring gäller skyddsreglerna

första och andra styckena, och inte heller kan försäkringen återupplivas enligt 18§ för bara vissa försäkrade (se 18§ andra stycket). I stället får den försäkrade här en möjlighet att behålla ett likvärdigt

p

om också dyrare skydd genom fortsättningsförsäkring. Bestämmel-

sen har motiverats i det föregående (avsnitt 17.6 ovan). Hänvisning-

en till 11 § innebär bl.a. att ansökan om sådan försäkring skall göras inom tre månader från utgången av fjortondagarsfristen enligt 16 § andra stycket. De begränsningar som anges i 12 § gäller också i det aktuella fallet. Sålunda saknar en försäkrad rätt till fortsättningsför-

om med

säkring, obligatorisk försäkring för gruppen återupplivas

stöd av 18 §.

Motsvarande regler gäller i fråga om medförsäkrade vid frivillig försäkring. Anledningen är att dessa inte kan få försäkringen âterupplivad endast för egen del (se 18 § första stycket). Om inte den

försäkrade gruppmedlemmen själv har intresse av försäkringen, har

den medförsäkrade alltså möjlighet att behålla ett skydd för egen del på liknande sätt som vid obligatorisk försäkring. En annan utväg kan

naturligtvis vara att han betalar in premien för både gruppmedlemmen och sig själv (se 18 § första stycket).

kap.

19.9.18 till 9 18 §

Specialmotivering kap.

18 § Om en uppsägning enligt 16 § har fått verkan och dröjsmålet inte avser första premien för försäkringen, återupplivas en frivillig gruppförsäkring till sin tidigare omfattning, om det utestående premiebelopp som belöper på den försäkrade betalas inom sex månader från utgången av den frist som anges i 16 § andra stycket. Återupplivas försäkringen, ansvarar försäkringsbolaget från och med dagen efter den då premiebeloppet betalas. Återupplivning kan inte ske endast för medförsäkrade. ,

Vad som sägs i första stycket gäller också för obligatorisk gruppförsäkring. En sådan försäkring kan dock återupplivas endast för hela gruppen.

Bolaget får i villkoren göra förbehåll om att återupplivning inte kan ske, om förbehållet är påkallat av försäkringens beskaffenhet

eller någon annan särskild omständighet.

Paragrafen behandlar möjligheten till av återupplivning gruppför-

säkring sedan en uppsägning fått verkan 16 §.

enligt Möjligheten

torde ha mindre praktisk vid än vid

betydelse gruppförsäkring

individuell försäkring, eftersom det när en

frivillig gruppförsäkring

uppsagts inte brukar vara svårt att återinträda i gruppen;

hälsopröv-

ningen är ju oftast summarisk. Bestämmelser härom har dock ansetts ha så pass stort värde för de försäkrade att de bör tas in i lagen.

Första stycket

Stycket handlar om återupplivning av frivillig gruppförsäkring.

Reglerna överensstämmer delvis med bestämmelserna i 5 3§

kap.

första stycket. Också av skall ske

återupplivning gruppförsäkring

inom sex månader från den då fått rättsver-

tidpunkt uppsägningen

kan - alltså inom sex månader

från den i 16 § andra stycket stadgade

fjortondagarsfristens utgång. Att rättsverkningarna förskjuts enligt

l7§ spelar inte någon roll i detta

sammanhang. Undantag görs,

liksom i 5 kap. 3 §, för första för

premien försäkringen.

Återupplivning kan ske för gruppmedlemmen jämte medförsäkrade eller bara för gruppmedlemmen, men inte enbart för medförsäkrade. Om den medförsäkrade inte kan få sin

försäkring återupp-

livad, kan han i stället begära 17§

fortsättningsförsäkring enligt tredje stycket. Den återupplivade försäkringen som för ger samma skydd tidigare

den försäkrade. Liksom vid individuell 5 3§

försäkring (se kap.

tredje stycket) inträder ansvaret dagen efter den då utestående premie betalas, och det fortsätter att löpa under samma tid som

gällde före uppsägningen.

Om samtliga försäkringar har kan en sagts upp, naturligtvis

återupplivning enbart för vissa försäkrade medföra att

gruppen framstår som olämpligt sammansatt. Om anser

försäkringsbolaget

724 till 9 kap. I9 §

Specialmotivering

det svårt att förnya försäkringen av försäkringstekniska skäl, kan

bolaget emellertid säga upp den enligt 10§ till försäkringstidens

utgång och sedan eventuellt utforma gruppen på lämpligare vis.

Andra stycket

Av detta stycke framgår att reglerna om återupplivning vid frivillig _

gruppförsäkring också gäller vid obligatorisk gruppförsäkring. Av

i försäkringstekniska skäl har emellertid ett särskilt undantag från

återupplivningsreglerna ansetts motiverat vid obligatorisk försäkring

(se avsnitt 17.6); återupplivning kan ske endast för hela gruppen. Det

är alltså nödvändigt att hela premiebeloppet betalas, om försäkring-

arna skall återupplivas enligt paragrafen. I annat fall finns viss rätt till

fortsättningsförsäkring enligt 17 § tredje stycket.

Tredje stycket

Här ges en möjlighet för att i villkoren utesluta rätt till

bolaget

återupplivning också i andra fall ån första och andra styckena anger,

när det påkallas av speciella förhållanden av försäkringsteknisk

natur. För närvarande lär visserligen behovet härav inte vara så stort; vid där en framstår som

kortvariga försäkringar, återupplivning

opraktisk, torde det normalt bara bli fråga om premiebetalning vid

och då blir ändå inte ~ Det är

ett tillfälle, reglerna tillämpliga. emellertid tänkbart att nya gruppförsäkringsformer eller försäkring

av nya typer av grupper kan bli aktuella och att en återupplivningsmöjlighet då kan medföra särskilda komplikationer, t.ex. när

premien för en frivillig _gruppförsäkring med lång försäkringstid

uteblir för en grupp i dess helhet och sedan enstaka gruppmedlemmar vill återuppliva sina försäkringar. I sådana fall kan det vara

att åtminstone till en gör ett förbehåll som

rimligt bolaget början

utesluter eller begränsar rätten till återupplivning. Skulle en försäkrad likväl göra anspråk på denna förmån får det prövas, om de skäl

åberopar är så att förbehållet bör godtas. Den

bolaget vägande

allmänna frågan hur skall ske i sådana fall har

bedömningen behandlats tidigare (se avsnitt 8.2).

19.9.19 Specialmotivering till 9 19 §

kap.

19§ Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande

tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av göras genom att förordnandet ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet.

Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan, i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas.

kap.

Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

Paragrafen behandlar de försäkrades rätt att förfoga över försäkringen. I princip är här varvid det som sägs om

6kap. tillämpligt,

försäkringstagaren avser den försäkrade (jfr 9 kap. 2 och 3 §§). I denna paragraf föreskrivs emellertid vissa avvikelser från reglerna om individuell försäkring.

Första och andra styckena

Bestämmelserna har behandlats tidigare (i avsnitt 17.7). Regeln i första stycket möjliggör att en bestämmelse om

förmånstagarförord-

nande tas in de allmänna villkoren för frivillig eller

obligatorisk

gruppförsäkring. Gör inte den försäkrade något eget förordnande, tillämpas ett sådant villkorsförordnande. Man får utgå från att han

del av detta och funnit det tagit godtagbart ett resonemang som också ligger bakom i första andra

tolkningsregeln stycket meningen (jfr nedan). Om den försäkrade gör ett eget förmånstagarförordnan-

de beträffande viss del av eller låter ett sådant

försäkringen

förordnande bero av viss förutsättning, tillämpas villkorsförordnandet i den mån inte det individuella förordnandet Den

gäller.

försäkrade har ocksämöjlighet att genom skriftligt meddelande till

försäkringsbolaget enligt 6 kap. 3 § endast förklara, att villkorsför-

ordnandet inte skall gälla. I så fall kommer fördelningsreglerna i

6 kap. 8 § att bli tillämpliga.

Även beträffande villkorsförordnanden de allmänna tolk-

gäller

ningspresumtionerna i 6 kap. 5 och 6 §§, dock bara om inte annat framgår av förordnandet. Genom denna formulering har vi, på sätt som utvecklats i den allmänna velat

motiveringen (avsnitt 17.7),

markera att en objektiv tolkningsmetod över huvud taget skall användas vid villkorsförordnanden; inget annat än villkorets text, uppfattac av en ordinär gruppmedlem eller medförsäkrad, skall inverka på förordnandets innebörd.

Tredje sryckét

Bestämmelsen har motiverats tidigare (avsnitt 17.7 ovan). Den

möjliggör för försäkringsbolaget att hindra vissa förfoganden över

försäkringen eller utfallande genom överlåtelse eller pant-

belopp sättning. Om inte bolaget samtyckt till har . förfogandet, förfogandet

ingen verkan. Detta gäller oavsett eventuell god tro hos förvärvaren

eller panthavaren (jfr 27§ skuldebrevslagen). Denna reglering

motsvaras av bestämmelser i 6kap. 16§ (jfr 3§ andra stycket FAL).

19.9.20 till 9 20 §

Specialmotivering kap.

20§ Om försäkringsbolaget enligt bestämmelse i denna lag eller i gruppavtalet skall tillställa försäkrad gruppmedlem eller medförsäkrad uppsägning eller annat meddelande, skall bolaget på ändamålsenligt sätt sända detta för den försäkrades kännedom. Ett meddelande som inte avser hela gruppen skall sändas till berörda gruppmedlemmar personligen.

Paragrafen ger en allmän regel om det sätt varpå ett meddelande enligt lagen eller enligt gruppavtalet skall sändas till försäkrad gruppmedlem eller medförsäkrad för att bli Den är sålunda

giltigt.

tillämplig på information enligt 4 § andra stycket, meddelanden från bolaget enligt 8 § första stycket, 10 § andra stycket eller 16 § andra stycket liksom på andra meddelanden som

bolaget enligt försäkrings-

villkoren skall ge de försäkrade. Liknande finns i 5 §

regler intagna om försäkringsbesked (se också samma tredje stycket paragraf).

Bestämmelsen i 20§ gäller inte premiekrav som avses i 15 §; när gruppmedlemmen skall betala premien räcker det inte att ett krav som tillställs honom skickas sätt, utan kravet

på ändamålsenligt

måste sändes till honom den adress har

personligen på bolaget

tillgänglig för att få verkan. Med hänsyn till av 20 §

utformningen har regeln om postrisken i 8 kap. 6 § inte gjorts tillämplig på gruppförsäkring (jfr avsnitt 16.6).

Paragrafen skiljer mellan å ena sidan meddelanden som avser gruppen i dess helhet, å andra sidan meddelanden som inte rör hela gruppen utan bara viss försäkrad eller vissa försäkrade. I båda fallen är det av avgörande betydelse för innebörden av regeln vad som i olika situationer kan anses som ett sätt att sända ett

ändamålsenligt

meddelande till den försäkrade. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen främst med sikte

på uppsägningsmeddelan-

den (se särskilt avsnitt 17.4). Som där har framhållits får

paragrafen

inte någon betydelse när det är utrett att den försäkrade faktiskt

tagit

del av det aktuella meddelandet; då saknar det hur bolaget

betydelse

förfarit i sammanhanget. Är det oklart om meddelandet nått den försäkrade, uppkommer emellertid frågan om ändamålsenligt avsän-

dande. Om detta kan tilläggas följande.

Vad som är ändamålsenligt får bedömas med hänsyn inte bara till vad som ter sig praktiskt från branschens utan också till det

synpunkt

mer eller mindre med meddelandet till den

angelägna syftet

försäkrade. Man får visserligen inte ställa orealistiska krav på

försäkringsbolagens administration av försäkringen, men i den mån

ett underrättelsesystem att ordna med kostnader och ter

går rimliga

sou 1986:56 Specialmotivering till 9 kap. 20 § 727

sig väsentligt för den försäkrades kan man fordra att systemet

skydd, också genomförs. Om försäkringsbolaget ändå har till tillgång

gruppmedlemmarnas namn och adresser, kan det sålunda ibland vara skäligt att bolaget utnyttjar detta vid distribution av meddelan-

den rörande försäkringen, även när dessa rör hela och

gruppen

därför personliga underrättelser inte är andra

nödvändiga enligt

meningen. Att i det angivna läget nöja sig med att föra in

exempelvis

underrättelser av väsentlig betydelse i en eller

förbundstidning

i liknande får anses i fall när det sådana

otillräckligt, varje gäller

meddelanden som föreskrivs i och då en

lagen underrättelseskyldig-

F het av större betydelse för den försäkrades i

trygghet stadgats ,i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller om bolaget, trots sin känne-

dom om de enskilda och deras adresser, bara

i gruppmedlemmarna

ger ett meddelande till gruppföreståndaren med anmodan om att

denne tar kontakt med medlemmarna om saken. Att efter

bolaget,

att ha iordningställt skriftliga meddelanden till de anställda hos en

arbetsgivare, översänder meddelandena till arbetsgivaren för distrir bution får dock anses ändamålsenligt, även om har

t bolaget tillgång

till medlemmarnas bostadsadresser. Och mera meddel-

rutinmässiga

anden, t.ex. om någon mindre av villkoren, bör i fall

jämkning varje

kunna ges på detta vis.

Vad sedan angår situationen när saknar kän-

försäkringsbolaget

nedom om de enskilda gruppmedlemmarnas personer eller i vart fall

om deras adresser, är det att litar till att en

naturligt bolaget

gruppföreståndare underrättar dem. Bolaget får då anses ha gjort

vad som kan begäras, när man låter honom vidarebefordra meddel-

andena. En annan sak är att bolaget i vissa fall får svara för

felaktigheter i de meddelanden gruppföreståndaren lämnar dess på

vägnar (jfr avsnitt 17.1 ovan), exempelvis om de har ett

oriktigt

innehåll eller saknar sådana som kan fordras för att en

uppgifter

uppsägning skall bli giltig (jfr t.ex. 16§ andra stycket). - En annan

metod, som får anses godtagbar i detta läge, är att låta ta in ett

meddelande, avsett för alla gruppmedlemmar, i en

i förbundstidning

eller ett medlemsblad som utgår till medlemmarna. För den händelse i bolaget har särskild anledning att sätta i fråga, om

gruppförestånda-

i ren kommer att sköta sina framstår detta som ett

åligganden, ändamålsenligt tillvägagångssätt, såvida inte bolaget vill begära listor i på medlemmarna från gruppföreståndaren.

X

Att man i fall som avses i första kan en

meningen godta

distribution genom en mellanhand eller i form av ett

tidningsmed-

i

, delande e.d. med att en under alla

sammanhänger gruppmedlem

i omständigheter kan förutsättas få kännedom om viktiga förhållani den, som rör hela gruppen, genom kontakter med andra medlem-

mar. Lagen innehåller också vissa särskilda som blir

skyddsregler

aktuella där inte systemet fungerar (se framför allt l7§ andra

728 till 9 kap. 20 §

Specialmotivering

- sådant kan stycket). Något inte utan vidare antas i fråga om meddelanden som gäller bara vissa försäkrade. Här måste

enligt

andra meningen personliga meddelanden För att kravet skall

utgå.

vara uppfyllt räcker det emellertid att ett sådant meddelande avsänds antingen av bolaget, i de fall där detta har över

förteckning gruppmedlemmarna, eller också av någon annan på bolagets vägnar.

I båda fallen åligger det bolaget att förebringa utredning om att meddelande faktiskt har avsänts till adress där gruppmedlemmen

enligt tillgängliga uppgifter kan nås — antingen till hans bostads-

adress eller till hans arbetsplats. Att meddelandet verkligen nått adressaten behöver inte konstateras heller i detta fall.

Det framgår av det anförda att om

några preciserade anvisningar

hur meddelande lämpligen skall tillståillzis de försäkrade

inte kan ges för alla situationer. Det finns att vid Lex. i

möjlighet förhandlingar

Kontaktforum (se avsnitt 10.2 ovan) dra mera bestämde.

upp riktlinjer i detta avseende.

Följden av att inte reglerna i paragrafen iakttas är att ett vederbörligt meddelande enligt lagen inte anses ha utgått. Detta kan i vissa fall medföra att den rättsverkan som avses med meddelandet inte inträder; giltig uppsägning anses t.ex. inte ha skett. I andra fall kan andra komma i för -

påföljder fråga bolaget exempelvis

föreläggande enligt 2 kap. 5§ vid information, eller i

bristfällig

speciella fall skadeståndsansvar enligt allmänna

kontraktsrättsliga

principer. Det sistnämnda kan tänkas bl.a. när en försäkrad miste

går

om möjligheten till underlå-

fortsättningsförsäkring genom bolagets

tenhet att på föreskrivet sätt sända meddelande 9 8§

enligt kap.

första stycket. är att ett orsakssamman-

Förutsättningen självfallet

hang kan anses utrett mellan bolagets försumlighet och en skada för den försäkrade.

kap.

19.10 till 10

Specialmotivering kap.

Kapitlet, som har rubriken Kollektivavtalsgrundad inneförsäkring,

håller tolv paragrafer och är uppbyggt på samma sätt som 9 om

kap.

gruppförsäkring: de inledande paragraferna innehåller allmänna bestämmelser och hänvisningar till medan i

lagens tidigare kapitel,

återstående paragrafer ges materiella regler på olika områden.

I 1 § bestäms vilka försäkringar som omfattas av i

reglerna kapitlet, varjämte det ges en specialbestämmelse som jämställer

utbetalning på grund av en garantibestämmelse med utbetalning från

en ka-försäkring. I 2 § anges vilka i de som

regler tidigare kapitlen skall tillämpas på ka-försäkringarna, varefter rättska-försäkringens

liga konstruktion beskrivs i 3 §. Härefter ges i 4 och 5 §§ om

regler

information, i 6-8 §§ bestämmelser om ansvarstiden och om uppsägning och ändring av försäkringen samt i 9_och 10 §§ regler om cfterskydd m.m. och om återbäring. I 11 och 12 §§, finns

slutligen,

bestämmelser om oriktiga uppgifter som lämnas av annan än den försäkrade själv samt om förfoganden över

försäkringen.

Det bör framhållas att i inte skall alla

reglerna kapitlet tillämpas på

försäkringar som i någon bemärkelse kan betecknas som kollektivavtalsgrundade, utan bara på sådana som uppfyller de krav som

anges i l §. Som framgår i allmänmotiveringen (avsnitt 7.3 och 18),

tar förslaget i första hand sikte de de

på försäkringar som grundas på

stora uppgörelserna SAF-LO och SAF-PTK samt motsvarande uppgörelser på de kommunala och kooperativa avtalsområdena. Försäkringar som inte uppfyller kraven i 1§ får - beroende

konstruktion -

försäkringens följa reglerna om gruppförsäkring

eller individuell

försäkring.

Samtidigt bör det också framhållas att ka-försäkring

enligt

förslaget kan tecknas även av arbetsgivare som inte själva är bundna av något kollektivavtal. Och de regler vi föreslår

är väsentligen desamma oavsett om tecknas i ett

försäkringen enligt åtagande

kollektivavtal eller skilda föreslås bara i

frivilligt; regler egentligen

fråga om tiden för bolagets ansvar (6 §) och till

möjligheterna uppsägning av försäkringen (7 §).

Som förslaget är kommer även för de

upplagt försäkringsvillkoren

arbetsgivare och anställda, som inte är medlemmar i de avtalsslutande organisationerna men som att ansluta till deras

väljer sig

försäkringar, att följa vad som avtalas mellan

arbetsmarknadsparter-

na. Detta gäller inte bara när utan även när det

försäkringen tecknas,

blir tal om ändring av för i denna

försäkringen (8 §). Skälet förslaget

del är, att det främst är tilltron till arbetsmarknadsparternas förmåga att ge försäkringen en och tillvarata de

ändamålsenlig utformning

försäkrades intressen som är grunden för den särbehand-

föreslagna

lingen av ka-försäkringarna avsnitt 18.1 Om den enskilde

(jfr ovan).

730 till 10 kap. 1 §

Specialmotivering

arbetsgivaren kunde påverka utformningen av försäkringen eller hindra ändringar som arbetsmarknadsparterna ansåg påkallade, skulle denna förutsättning för lagstiftningen brista.

Till största delen kan man utgå från att försäkringsvillkoren är lika för de båda slagen av försäkring, men man måste räkna med någon olikheti sådana frågor som hänger nära samman med kollektivavtalsbundenheten. Av betydelse i det sammanhanget är att man vid frivillig anslutning kan ha att räkna med en viss risk för s.k. moturval, närmast i den formen att sådana arbetsgivare som av någon anledning kan förutse ett försäkringsfall bland sina anställda inom relativt kort tid skulle vara mer benägna att söka försäkring än andra. Av sådana skäl kan man ibland inte låta försäkringsskyddet träda i kraft lika snabbt vid frivillig anslutning som när arbetsgivaren är medlem i den avtalsslutande organisationen. — Om arbetsmarknadsparterna utan sådana sakliga skäl skulle vilja införa klart oförmånligare villkor för utanförstående arbetsgivare och deras anställda, får man räkna med att skälighetsprincipen i FRL skulle hindra försäkringsbolaget från att medverka (jfr betänkandet SOU 1986:8 Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten, avsnitt 8.6).

19.10,1 till 10 1 §

Specialmotivering kap.

l § Bestämmelserna i denna lag om kollektivavtalsgrundad försäkring tillämpas på försäkringar som 1. tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda, 2. meddelas enligt försäkringsvillkor som följer ett i villkoren angivet kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation och 3. tecknas hos ett försäkringsbolag som framgår av kollektivavtalet.

Kollektivavtalsgrundad försäkring kan omfatta även arbetsgivaren själv och annan som har anknytning till hans verksamhet. Närstående till anställda eller andra försäkrade kan omfattas som medförsäkrade.

Om försäkringsskyddet enligt ett kollektivavtal som avses i första stycket skall gälla också för anställda hos sådana arbetsgivare som inte har tecknat försäkring trots att de har varit skyldiga att göra det, skall utgående ersättning anses som ersättning från en kollektivavtalsgrundad försäkring.

Första stycket

Som angetts ovan, skall de särskilda reglerna om ka-försäkring

tillämpas bara på försäkringar som uppfyller vissa bestämda krav.

Annan försäkring kan inte ens genom ett centralt kollektivavtal göras till ka-försäkring. Skälen för bestämmelserna framgår av

allmänmotiveringen (avsnitt 18.1).

Det är som skall kraven. Detta vållar inga

försäkringen uppfylla

svårigheter inom där man räknar med att det

AMF-systemet,

meddelas bara en per företag; här är det helt enkelt

försäkring

arbetsgivarens avtal med AMF som skall uppfylla kraven.

Inom ITP-systemet räknar man däremot med att varje försäkrad

ger upphov till en egen försäkring. Som framgår av beskrivningen av

sou 1986:56 Specialmotivering till 10 kap. I § 731

de olika systemen (avsnitt 4.4.2), sluter emellertid arbetsgivaren inledningsvis ett s.k. pensioneringsavtal med SPP, där han bl.a. åtar sig att till försäkring anmäla samtliga aktuella och kommande

tjänstemän (med vissa undantag). Här är det i första hand pensioneringsavtalet som måste uppfylla kraven enligt paragrafen; kraven

uppfylls därmed även för varje enskild försäkring, eftersom dessa

meddelas med hänvisning till pensioneringsavtalet.

Det första kravet är att försäkringen tecknas av en arbetsgivare för

att ge försäkringsskydd åt hans anställda. En försäkring som en

företagare tecknar för att skaffa skydd uteslutande åt själv och

sig sina anhöriga (jfr andra stycket), blir alltså inte någon ka-försäkring

enligt förslaget, även om villkoren skulle hämtas från ett kollektiv-

i avtal. l överensstämmelse

med vad som tillämpas nu krävs det

emellertid inte att faktiskt har några anställda vid den

i företagaren

i tidpunkt när han tecknar försäkringen. Det är tillräckligt att han

i sluter ett generellt dvs. att han sluter avtal om

anslutningsavtal,

i

försäkring för samtliga anställda som han kan komma att få (se

närmare i avsnitt 4.4.2). Trots att försäkringen omedelbart efter

tecknandet kommer att gälla bara för företagaren själv, blir det med

vår en att villkor för

terminologi ka-försäkring (förutsatt övriga sådan försäkring är uppfyllda).

Försäkringen skall alltså tecknas av arbetsgivaren. Det är inte

tillräckligt att arbetsgivaren t.ex. i ett kollektivavtal åtar sig att till

arbetstagarorganisationen betala de medel som behövs för att

organisationen skall kunna teckna en försäkring för sina medlemmar. Det är inte ens tillräckligt att arbetsgivaren åtar sig att betala

premien för en sådan försäkring direkt till försäkringsbolaget;

arbetsgivaren skall vara försäkringstagare i avtalsförhållandet till

försäkringsbolaget (jfr 3 §).

Det andra kravet är att försäkringsvillkoren skall följa ett

kollektivavtal, som villkoren hänvisar till, och att detta kollektivavtal

har ingåtts mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagaror-

ganisation.

j E I Det är alltså tre avtals- eller beslutsnivåer som blir aktuella vid ka-försäkring

enligt förslaget. I normalfallet, dvs. när villkoren håller sig inom den ram

l

z som dras upp i 10 kap., skall det kollektivavtal som försäkringsvillkoren

- -

följer det ”produktstyrande” avtalet vara ingånget mellan en

arbetsgivarorganisation och en arbetstagarorganisation (denna paragraf).

Om försäkringsvillkoren skall avvika från lagens regler till nackdel för i försäkringstagarsidan, måste det produktstyrande avtalet vara ingånget l mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation i (1 kap. 4 §). Ett kollektivavtal, slutligen, som medför att en arbetsgivare blir

skyldig att teckna försäkring - anslutningsavtalet - kan däremot ingås av E den enskilde arbetsgivaren och en lokal arbetstagarorganisation; som

framgår fordras det över huvud taget inte något kollektivavtal för beslut om

anslutnhg, utan arbetsgivaren kan teckna försäkringen frivilligt eller efter

en mera formlös överenskommelse med sina anställda (denna paragraf).

732 :11110 kap. 1 § sou 1986:56

Splecialmotivering

Att villkoren skall framgå av kollektivavtalet, betyder inte att

kollektivavtalsparterna måste ha konstruerat en egen försäkrings-

produkt eller att villkoren måste finnas återgivna i kollektivavtalet. Det är tillräckligt att kollektivavtalet hänvisar till villkoren för en redan existerande försäkring. Förutsättningen är bara att det genom angivande av t.ex. villkorens datum och nummer klart framgår

vilken försäkring som avses samt att hänvisningen avser samtliga

villkor för försäkringen, inte bara t.ex. de förmåner som skall utgå. I princip skall samtliga villkor kunna konstateras med ledning av

kollektivavtalet; om några mera betydande tillämpningsfrågor har

lämnats öppna, faller försäkringen i sin helhet utanför ka-

försäkringsbegreppet.

Som framgår av lagtexten är det ett direkt krav, att kollektivavtalet nämns i villkoren. Om detta underlåts, hamnar försäkringen utanför 10 kap. även om villkoren helt stämmer överens med kollektivavtalet. Däremot är det som sagt inte något krav att arbetsgivaren är bunden av detta eller något annat kollektivavtal. Naturligtvis innebär inte heller den omständigheten, att det kollektivavtal som försäkringen följer upphör att gälla, att försäkringen upphör att vara en ka-försäkring eller att eventuella från lagen avvikande villkor blir ogiltiga. Det tredje kravet är att det av kollektivavtalet framgår i vilket eller vilka försäkringsbolag försäkringen skall tecknas och att den också tecknas i ett sådant bolag.

Arbetsgivarna behöver alltså inte vara bundna till ett enda

försäkringsbolag. Kollektivavtalsparterna kan ha angett flera bolag,

som den enskilde arbetsgivaren får välja mellan (jfr avsnitt 4.4.2 och 4.4.3 angående privattjänstemännens TGL och läkekostnadsförsäk-

ring vid utlandstjänstgöring). Däremot kan kravet på att försäkrings-

bolaget skall framgå av kollektivavtalet inte anses uppfyllt, om avtalet lämnar arbetsgivarna full frihet att välja bolag. I så fall blir

försäkringen en vanlig gruppförsäkring eller individuell försäkring.

Sådana lösningar torde man emellertid inte behöva räkna med; även

bortsett från önskemålet om inflytande på villkorstillämpningen

torde frågor om betalning av garantifall m.m. regelmässigt göra det nödvändigt för arbetsmarknadsparterna att åstadkomma någon form

av kontroll över försäkringsbolag som skall medverka.

vilka

Andra stycket

Det principiella huvudsyftet skall alltså vara att ge försäkringsskydd åt försäkringstagarens anställda. Om denna förutsättning är upp-

fylld, kan emellertid skydd enligt avtalet gälla också för andra än

utan att försäkringen mister sin karaktär av ka-försäkring.

anställda

De personer som kan komma i fråga anges i detta stycke.

Först nämns arbetsgivaren själv, därefter annan som har anknytning till hans verksamhet. Sistnämnda uttryck gör det att

möjligt

låta försäkringen omfatta t.ex. styrelseledamöter och revisorer, beroende uppdragstagare, PRAO-elever och andra som deltar i verksamheten utan att vara anställda; i vad mån sådana

kategorier verkligen omfattas av försäkringen, framgår av villkoren.

Vidare nämns medförsäkrade, dvs. personer som inte själva har

någon anknytning till försäkringstagarens verksamhet men som är

närstående till annan försäkrad -

någon vanligen som make, någon

gång som barn.

Tredje stycket

Bestämmelsen i detta stycke de som förekom-

syftar på garantiregler

mer i de centrala uppgörelserna om Bestämmelsen,

ka-försäkringar.

som har behandlats i innebär att

allmänmotiveringen (avsnitt 18.1),

garantiersättningen skall behandlas som om den hade utgått från den

typ av ka-försäkring som det hade ålegat arbetsgivaren att teckna.

Regeln tar sikte på hur ersättningen skall behandlas hos den enskilde: i familjerättsliga sammanhang, i förhållande till

borgenä-

rerna osv. Den avser inte försäkringsbolagens interna av

hantering

garantisystemen och innebär alltså inte att de bestämmelser om upprättande av grunder, reservsåttning m.m. som kan för den

gälla aktuella försäkringen skall tillämpas också på garantisystemet; en

sådan regel skulle falla utanför vårt

uppdrag.

19.10.2Specialmotivering till 10 kap. 2 §

2 § För kollektivavtalsgrundad försäkring gäller 1, 4 och 6-8 kap. Därjämte gäller bestämmelserna i detta kapitel.

Vad som i 4 och 5 §§ sägs om anställda gäller också andra som omfattas av försäkringen.

Första stycket

Vilka regler i lagens tidigare kapitel som bör för kagälla försäkringarna har diskuterats i allmänmotiveringen (avsnitt 18.2-

18.8).

Andra

stycket

I reglerna om information vid gruppförsäkring (9 kap. 4 och 5 §§)

används uttrycket ”de försäkrade. Den är mindre

terminologin

lämplig vid ka-försäkring, eftersom det i många fall är först när en skada inträffat som man kan konstatera om den enskilde har

något

försäkringsskydd; ofta måste krav på arbetad tid osv. vara uppfyllda för att skydd skall föreligga. Därför och 5 §§) i

anges i detta kapitel (4

»734 till 10 3 §

Specialmotivering kap.

stället ”de anställda” som mottagare av informationen.

Men naturligtvis bör även de övriga kategorier som kan ha

försäkringsskydd få del av informationen, så långt detta är möjligt. Därför bestäms i detta stycke att dessa kategorier vid tillämpning av

informationsreglerna skall jämställas med de anställda. Med uttryck-

et ”som omfattas av försäkringen avses de som enligt villkoren kan få skydd om kraven på arbetad tid osv. är uppfyllda. Som kommer att framgå nedan, torde denna del av informationsansvaret inte behöva medföra nägra nämnvärda extrakostnader för bolagen och arbets-

marknadsparterna.

19.10.3 Specialmotivering till 10 3 §

kap.

3§ Arbetsgivaren ingår avtal om kollektivavtalsgrundad försäkring med försäkringsbolaget och är försäkringstagare. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses dock varje försäkrad som försäkringstagare, såvitt försäkringen gäller på hans liv eller hälsa.

Den rättsliga konstruktionen av ka-försäkringarna har behandlats

tidigare (avsnitt 18.1). Arbetsgivaren ingår avtalet med försäkrings-

bolaget och är i denna bemärkelse att anse som försäkringstagare (1 kap. 2§ förslaget). Han intar dock denna ställning främst bara i

som rör avtalet - -

frågor själva ingående, ändring och upphörande samt i fråga om premiebetalningen. När det gäller övriga sidor av försäkringstagarbegreppet - rätten till ersättning från försäkringen,

över och förhållandet till -

förfoganden försäkringen borgenärerna

är varje försäkrad att anse som försäkringstagare. I fråga om den närmare innebörden av andra meningen kan i övrigt hänvisas till

specialmotiveringen till 9 kap. 3 § samt 6 och 7 kap. (avsnitt 19.9.3

samt 19.6 och 19.7).

19.10.4Specialmotivering till 10- kap. 4 §

4§ När en överenskommelse som medför skyldighet för arbetsgivare att teckna kollektivavtalsgrundad försäkring har ingåtts, skall försäkringsbolaget och de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer på lämpligt sätt informera de arbetsgivare och anställda som berörs av överenskommelsen. Informationen skall avse arbetsgivarnas skyldighet att teckna försäkring, kostnaderna för försäkringen och förmånerna av denna.

Under försäkringstiden skall bolaget och arbetsmarknadsparterna i skälig omfattning informera arbetsgivare och anställda om sådana förhållanden rörande försäkringen som det är av betydelse för dem att känna till. Informationsskyldigheten med anledning av försäkringsfall åvilar bolaget och gäller även mot annan som har anspråk mot bolaget. Denna och tar upp de frågorna om

följande paragraf viktiga

information vid ka-försäkring (jfr avsnitt 18.2 ovan). I stor utsträck-

i

Specialmotivering till 10 kap. 4 § 735

ning överensstämmer reglerna med vad vi föreslår för

gruppförsäk-

ringens del (se avsnitt 19.9.4). Som nedan, blir informa-

framgår

tionens innehåll dock delvis ett annat vid

ka-försäkring.

Första stycket

Här behandlas informationen före tecknandet 1 § och

(jfr 2kap.

9 kap. 4 § första

stycket). Av skäl som anges i allmänmotiveringen ansvarar både arbetsmarknadsparterna och försäkringsbolaget,

gemensamt och var för sig, för informationen.

Med arbetsmarknadsparterna avses de parter som har det

ingått kollektivavtal som försäkringen (det ”produktstyrande” avtaföljer

let). Om t.ex. två från de stora fristående

organisationerna parter

träffar kollektivavtal om till är det alltså

anslutning ITP-systemet,

SAF och PTK som är att informera de och

skyldiga arbetsgivare

anställda som berörs. En är att SAF och PTK

förutsättning självfallet

får kännedom om den överenskommelsen - som inte

ingångna

behöver ha formen av ett kollektivavtal - men med den reservatio- I nen har man från SAF:s, LO:s och PTK:s sida förklarat sig beredd att ; ta på sig informationsansvaret även mot utomstående

arbetsgivare

och anställda.

Med försäkringsbolaget avses det eller de som i det

bolag

produktstyrande avtalet har fått uppdraget att meddela

försäkring-

en, i det ovan använda exemplet alltså SPP. En för

förutsättning

bolagets informationsansvar är naturligtvis att också har

bolaget accepterat arbetsmarknadsparternas uppdrag. Vidare är det även

här en självklar att får om vilka

förutsättning bolaget uppgifter

företag som berörs av den träffade överenskommelsen.

Den information som skall lämnas avviker delvis från den som

skall lämnas enligt motsvarande bestämmelse i Eftersom

9kap. arbetsgivarna är skyldiga att teckna försäkring, saknar information

för bedömning av osv. intresse. Informationen

försäkringsbehovet

skall i stället inriktas på vad innebär samt

arbetsgivarnas skyldighet upplysningar om försäkringens huvudsakliga innehåll. I normala fall \

bör informationen detta kunna vara kortfattad.

enligt stycke

Andra stycket

Bestämmelserna om information under stämmer i

I försäkringstiden

i allt väsentligt med dem som föreslås för del

gruppförsäkringens (jfr

avsnitt 19.9.4). I den det förekommer att

utsträckning ka-försäkring-

ar tecknas i form av tidsbegränsad med får även

försäkring förnyelse, förnyelsesituationen rymmas inom begreppet ”under försäkringsti-

19 den .

Också här är ansvaret för informationen delat mellan

försäkrings-

bolaget och arbetsmarknadsparterna, utom såvitt gäller informa-

736 10 5 §

Specialmotiveringtill kap.

tionen med av den svarar av naturliga skäl

anledning försäkringsfall; försäkringsbolaget ensamt för.

Om informationen första stycket som regel kan vara

enligt

kortfattad, måste desto större vikt läggas vid informationen enligt detta Som framhålls i allmänmotiveringen, skall målet vara

stycke.

en information, som på ett lättläst och att ge varje försäkrad fullgod

såvitt möjligt fullständigt sätt klargör vad som gäller för honom.

I kommer informationsskyldigheten till största delen att

praktiken

enligt 5 §, vilka åtminstone i de

fullgöras genom försäkringsbesked

stora en om året. Också andra meddelanden systemen utges gång kan bli nödvändiga, främst när det sker ändringar i viktiga förhållanden, som och försäkrade bör känna till. Vilka

arbetsgivare

krav på skriftligt informationsmaterial som skall ställas får emellertid bedömas i förhållande till de informationsinsatser i övrigt som görs,

t.ex. genom utbildning av försäkringsrádgivare på arbetsplatserna

avsnitt 4.4.2 ovan). Om man på sådana alternativa sätt gör

(jfr

om tillgänglig för de berörda, minskar

kunskap försäkringen kraven på detaljredovisning i det tryckta materialet. naturligtvis

Över huvud taget måste man räkna med att den skriftliga informationen i allmänhet är Standardiserad; man kan inte belasta med om undantag och specialbe-

trycksaker detaljerade uppgifter

stämmelser som har bara för ett fåtal försäkrade. Det är

betydelse

tillräckligt att materialet innehåller en erinran om att de speciella bestämmelserna finns, medan närmare information får hållas tillför dem som Önskar den. I den mån man känner till att de

gänglig

som berörs av en specialreglering finns samlade på ett fåtal företag, bör det dock kunna krävas att de berörda får möjlighet att omedelbart ta del också av denna. Ett ämne för informationen under försäkringstiden är vad

viktigt

som när det ordinarie upphör, dvs.

gäller försäkringsskyddet till och fortsättningsförsäkring. Den informöjligheterna efterskydd

mationen är särskilt när dessa förmåner saknas; man

betydelsefull

måste räkna med att försäkrade inte spontant reflekterar över

många

sådant. Den begränsning av försäkringsskyddet som ligger i dess till bör alltså framhållas särskilt. Och

anknytning anställningen informationen måste självfallet lämnas tidigt under försäkringstiden,

inte först när anställningen upphör; då kan det av flera skäl vara för sent för den enskilde att skaffa ett skydd genom annan

sig försäkring.

19.10.5 till 10 kap. 5 §

Specialmotivering

5§ När en kollektivavtalsgrundad försäkring har meddelats, skall försäksnarast på ändamålsenligt sätt avsända försäkringsbesked för de ringsbolaget anställdas kännedom. Beskeden skall innehålla upplysningar om de väsent-

Specialmotivering till 10 kap. 5 § 737

liga rättigheter och skyldigheter som följer av försäkringen samt om viktiga avgränsningar av försäkringsskyddet. Detsamma gäller när försäkringen har ändrats, om de nya försäkringsvillkoren innebär begränsning av försäkringsskyddet eller väsentlig ändring av försäkringen.

Om en uppgift i ett försäkringsbesked avviker från försäkringsavtalet och avvikelsen

inte är till nackdel för den som har fått beskedet, gäller uppgiften i försäkringsbeskedet. Uppgiften kan dock inte åberopas om nya försäkringsbesked eller annat meddelande

i frågan senast fjorton dagar före försäkringsfallet på ändamålsenligt sätt har avsänts för de anställdas kännedom . i eller om den som har fått försäkringsbeskedet vid den tiden har insett eller s bort inse att uppgiften

är oriktig eller inte längre är giltig. i 3 Reglerna i 2 kap. 4 § tillämpas vid kollektivavtalsgrundad försäkring. Om bolaget underlåter

att fullgöra sin informationsskyldighet enligt denna lag, gäller 2 kap. 5 §.

Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad vi i

9kap. 5§

föreslår för del. Vi kan därför hänvisa till vad

gruppförsäkringens

som sägs om formerna för avsändandet m.m. i

specialmotiveringen

till den paragrafen (avsnitt 19.9.5). Av skäl som anges vid 2 § riktas informationen här dock till de anställda” i stället för till de försäkrade. -

Paragrafen har också berörts i

allmänmotiveringen (avsnitt 18.2).

Första stycket

Som redan försäkrade

framgått skall syftet vara att nå samtliga med informationen: anställda, andra med

arbetsgivaren själv, anknytning

till hans verksamhet samt medförsäkrade. Detta dock inte

betyder

att beskeden behöver vara för de olika

specialutformade katego-

rierna eller att bolaget behöver använda olika kanaler för att nå dem -—

något som oftast skulle vara praktiskt därför att

omöjligt, bolaget

inte känner till vilka olika som finns vid ett enskilt

kategorier företag.

Det är tillräckligt att tillställer så

bolaget arbetsgivaren många

exemplar av ett gemensamt besked som behövs för att han skall kunna dela ut ett till som berörs av

exemplar varje person

försäkringen. Och i fråga om medförsäkrade behöver inte

bolaget

ens beräkna särskilda man måste från att det

exemplar; utgå

regelmässigt föreligger ett så nära förhållande mellan den anställde och den medförsäkrade, att också den medförsäkrade får del av den information som ges i den anställdes

exemplar.

En olikhet i till 9 5 § är att första

förhållande kap. stycket sista meningen den paragrafen talar om förnyelse av medan

försäkringen,

här talas om ändring av Skälet till denna olikhet är det

försäkringen.

redan flera gånger berörda förhållandet att

gruppförsäkringar

praktiskt taget undantagslöst gäller för ett år i taget med automatisk förnyelse. medan ka- som avtalas

försäkringar regel att gälla tills

vidare. Någon skillnad i medför denna

informationsskyldigheten

olikhet inte.

till 10 sou 1986:56

738Specialmotivering kap. 5 §

Andra stycket

Av skäl måste ett nytt besked eller annat meddelande

praktiska

andra vid anses vara ”avsänt” när

enligt meningen ka-försäkring

har avslutat ett utskick som enligt bolagets

försäkringsbolaget

avser alla berörda och detta även om det i

noteringar företag,

efterhand visar sig att någon försändelse inte har nått ett visst företag avsnitt 18.2 Som framgår av lagtexten, är det inte heller

(jfr ovan).

för att den från avtalet avvikande uppgiften

någon grund åberopa

efter att en enskild på grund av t.ex.

fjortondagarsfristens utgång,

semester eller sjukledighet inte har fått del av den nya informationen

inom fristen. Det är tänkbart att försäkringsbeskedet grundar sig på en oriktig som har fått från arbetsgivaren. Arbets-

uppgift, försäkringsbolaget

har t.ex. för lön för den anställde, och givaren uppgett hög har sedan för ett besked om storleken

löneuppgiften lagts till grund

av den anställdes kommande pensionsförmåner. Även i en sådan situation blir godtrosregeln i detta stycke i princip Emellertid förekommer individuella pensionsbesked av

tillämplig.

detta för närvarande bara inom t och i

slag jänstemannaförsäkringen,

beskedet på vilken lönesumma pensionsförmånerna anges där även har beräknats. Den enskilde kan därför inte med framgång hävda att han har varit i tro i om riktighet. Vid

god fråga pensionsuppgiftens

besked med annan är det däremot tänkbart att den

utformning

anställde kan vara i tro och beskedet, under de

god åberopa

förutsättningar som bestämmelsen anger.

Däremot lär inte förbudet i 11 § mot att åberopa oriktiga uppgifter av annan än den försäkrade få någon självständig betydelse här. Som framhålls ovan en underord- (avsnitt 18.4), spelar frågan om brott mot upplysningsplikten eftersom rätten till ersättning i första hand nad roll vid ka-försäkring, grundas på de faktiska förhållandena.

Tredje stycket

inte särskilt mycket från annan försäkring

Ka-försäkring skiljer sig

när man kommer till av enskilda skadefall (jfr avsnitt

regleringen

Därför bestäms i detta att de särskilda reglerna i

18.8 ovan). stycke

i samband med skall

2 kap. 4§ om information skaderegleringen också Informationsskyldigheten åvilar tillämpas på ka-försäkring.

försäkringsbolaget.

föreskrivs också information om möjligheterna till I 2 kap. 4§ i samband med att en försäkring i förtid eller

överprövning upphör

bestämmelsen torde få liten betydelse vid ändras. Den praktisk i som beror på att arbets-

ka-försäkring. Ändringar försäkringen

har träffat kollektivavtal kan varken

marknadsparterna ett nytt

eller de anställda göra någonting åt, och att försäk-

arbetsgivaren

sou 193555 till 10 6 § 739

Specialmotivering kap.

ringsskyddet för en enskild upphör därför att han lämnar sin

anställning torde inte ens kunna betecknas som ett i

upphörande

förtid. Detta hindrar inte att

naturligtvis bolaget ändå bör ge besked

om hur den enskilde kan gå tillväga ifall han är med ett

missnöjd

besked från sida om att han t.ex. inte kan få eller

bolagets efterskydd fortsättningsförsäkring.

Slutligen hänvisas i stycket också till det

marknadsrättsliga

sanktionssystem som anges i 2kap. 5 §. Även den

hänvisningen

gäller bara försäkringsbolaget. Skälen för det har angetts i allmän-

motiveringen (avsnitt 18.2).

Bortsett från bestämmelsen i andra stycket om rättsverkan av

felaktiga eller föråldrade är sålunda de informa-

försäkringsbesked

g tionsregler som skall för liksom motsvarande

gälla ka-försäkring,

E

bestämmelser för individuell och väsent-

försäkring gruppförsäkring,

ligen av marknadsrättslig karaktär och därmed för avtal

E oåtkomliga

l mellan parterna. kan alltså inte ens med stöd av

Försäkringsbolaget

l ett centralt kollektivavtal friskriva från t.ex. sin att

sig skyldighet

l

utge försäkringsbesked. Självfallet skulle inte heller arbetsmarknadsparterna kunna komma ifrån sin del av informationsansvaret

i

enligt 4 § genom ett kollektivavtal eller annat sätt; för deras del

l har frågan dock bara teoretiskt intresse, eftersom vi där inte föreslår

l l någon sanktion för brister i informationen.

l

l

l l9.10.6 till 10 6 §

Specialmotivering kap.

l

6§ När en arbetsgivare tecknar försäkring som han enligt kollektivavtal är

l

l skyldig att teckna, räknas tiden för bolagets ansvar från och med den dag då

arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtalet eller den senare dag som anges

i kollektivavtalet. I annat fall räknas tiden från och med dagen efter den då Nansökan

om försäkring avsändes eller lämnades till bolaget. t om ansvarstidens

l paragrafen ges bestämmelser början, som delvis

avviker från vad vi föreslår i om individuell och

fråga försäkring

l

gruppförsäkring (3 kap. 2§ samt 9 kap. 6 och 7 §§). Ämnet har

berörts kortfattat i

allmänmotiveringen (avsnitt 18.3).

På samma bestämmelser i 3

sätt som när det gäller motsvarande

och 9 måste man om ansvarstidens från

kap. skilja reglerna början

l

regler om rätt att teckna försäkring och regler om när bindande avtal föreligger (jfr avsnitt 19.3.2 ovan). Vi föreslår inte bestäm-

I någon

l melse om rätt att teckna

ka-försäkring, och det är först när ett avtal l har kommit till stånd som det blir aktuellt att i

tillämpa reglerna

l denna

paragraf. En annan sak är att reglerna då ofta leder till att

bolagets ansvar kommer att omfatta även tid innan avtalet

ingicks.

I ett kollektivavtal alltid från vilken de avtalade

anges dag förmånerna skall utgå, och det är inte att de avtalas att

ovanligt utgå

740 till 10 kap. 6 §

Specialmotivering j_

retroaktivt. Mot denna bakgrund kunde det vara naturligt att låta bolagets ansvar räknas från den dag som angavs i kollektivavtalet. Det är vad som för närvarande tillämpas i de stora ka-försäkringssystemen.

En sådan ordning skulle emellertid kunna missbrukas av mindre nogräknade parter, som genom ett kollektivavtal med lång retroak- f tivitet kunde förvandla redan inträffade skadefall till ersättningsgrundande försäkringsfall. Därför föreslås i första meningen som

att bolagets ansvar skall räknas från det att arbetsgi-

utgångspunkt

varen blev bunden av kollektivavtalet. Regeln tar också hänsyn till

att kollektivavtalet ingås före avtalsperiodens början möjligheten

och att därför skall träda i kraft först någon tid efter

försäkringen

tecknandet.

Arbetsgivarens bundenhet kan uppkomma genom att han eller hans organisation tecknar kollektivavtal. Den kan också uppkomma

genom att en oorganiserad arbetsgivare går in i t.ex. något av SAF:s

förbund och därmed blir bunden av det kollektivavtal som gäller på hans verksamhetsområde. När arbetsgivaren därefter tecknar försäkring med viss retroaktiv verkan, blir han naturligtvis också skyldig att betala premie för den redan förflutna tiden, även om något försäkringsfall inte har inträffat.

När arbetsgivaren tecknar försäkringen frivilligt eller efter en överenskommelse med sina anställda som inte har formen av kollektivavtal, föreslår vi samma som för individuell

huvudregel

försäkring: ansvaret räknas från och med dagen efter den då ansökan

sändes eller lämnades till bolaget. Någon uppdelning i försäkringar

som kan meddelas på normala respektive särskilda villkor har inte synts påkallad här.

Som framhålls i allmänmotiveringen (avsnitt 18.3) har frånvaron

av en regel om rätt att teckna ka-försäkring gjort det möjligt att låta

i

vara till förmån. Försla-

paragrafen tvingande försäkringstagarsidans

därvid från att det alltid är till fördel att

get utgår arbetsgivarens försäkringsskyddet räknas från en så tidig tidpunkt som möjligt.

Även om en arbetsgivare skulle begära att få ansvarstiden räknad från en senare än som anges i det kollektivavtal han är

tidpunkt

bunden av måste alltså beräkna tiden på

(första meningen), bolaget

det sätt som anges i Däremot är det ingenting som

lagen. naturligtvis

hindrar att bolaget går med på att räkna ansvaret från en tidigare

Någon skyldighet att meddela försäkring för tid innan

tidpunkt. arbetsgivaren blev bunden av kollektivavtal (första meningen)

medför dock inte ens om har bestämts i ett centralt

lagen tidpunkten

kollektivavtal; däremot kan genom överenskom-

bolaget naturligtvis

melse med de som slutit det centrala avtalet

arbetsmarknadsparter

ha bundit sig för en mera vidsträckt retroaktivitet.

sou 1986:56 till 10 7§ 741

Specialmotivering kap.

19.10.7 Specialmotivering till 10 7 §

kap.

7 § Försäkringsvillkoren får innehålla att försäkringen inte kan upphöra på grund av uppsägning, så länge arbetsgivaren enligt kollektivavtal är skyldig att hålla försäkringen.

I annat fall kan en försäkring, som gäller tills vidare,

sägas upp till utgången av månaden efter den då uppsägning skedde. Vid försäkring som gäller för viss tid kan bolaget säga upp försäkringen för upphörande i förtid bara om premien inte erläggs i rätt tid. Uppsägningstiden skall vara en månad, räknat från det att bolaget avsände uppsägningen till arbetsgivaren.

I fråga om individuell och är det

försäkring frivillig gruppförsäkring

en huvudtanke i förslaget, att skall kunna komma

försäkringstagaren

ur försäkringsförhållandet i stort sett när han vill 3 3 § och

(se kap.

9 kap. 8 § andra När är bunden av kollektiv-

stycket). arbetsgivaren

avtal om försäkringen, får detta intresse vika för de försäkrades krav på obrutet försäkringsskydd. I första stycket ges alltså åt det

lagstöd vanligt förekommande försäkringsvillkoret, att varken arbetsgivaren

eller försäkringsbolaget får säga upp så

försäkringen länge arbetsgi-

I varen är bunden av kollektivavtal om För att ett sådant

försäkringen. i uppsägningsförbud skall vara giltigt mot arbetsgivaren, måste det

gälla även för (se vidare

försäkringsbolaget nedan).

Noga taget får enligt lagtexten inte själva uppsägningen förbjudas; villkoren får bara innehålla

att uppsägningen inte kan få verkan så länge arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet. Detta torde också vara den faktiska l innebörden av det nu använda villkoret. Om ett kollektivavtal

löper ut den 30 juni, kan alltså bolaget eller arbetsgivaren t.ex. i april säga upp försäkringen; blir arbetsgivaren inte bunden av nytt kollektivavtal om försäkringen, upphör försäkringen vid utgången av juni månad.

När det inte att

föreligger någon kollektivavtalsgrundad skyldighet

hålla försäkring, ges i andra stycket olika beroende

regler på försäkringens konstruktion. Reglerna blir tillämpliga också om

villkoren för kollektivavtalsbundna inte innehåller

arbetsgivare

något sådant uppsägningsförbud som avses i första

l meningen.

l De flesta ka-försäkringar som sagt tills vidare. Om arbets-

gäller

givaren inte är bunden av kollektivavtal, kan det då uppen-

l något

barligen inte komma i att i eller att

fråga lagen förbjuda uppsägning

E

begränsa uppsägningsmöjligheten till t.ex. vissa typer av kontrakts-

t

l brott. För denna situation innehåller därför bara en

förslaget regel

om uppsägningstidens som oberoende av om det är

längd, gäller

i

| bolaget eller arbetsgivaren En annan som säger upp försäkringen.

sak är att arbetsgivaren av avtal, som inte är kollektivavtal,

på grund

kan vara förhindrad i förhållande till sina anställda

att säga upp

försäkringen.

När försäkringen gäller för viss tid och inte är

arbetsgivaren

742 till 10 7§

Specialmotivering kap.

bunden av kollektivavtal, kan arbetsgivaren säga upp försäkringen

till varje förnyelsetidpunkt; någon rätt till uppsägning i förtid lär

villkoren inte medge honom. Naturligtvis kan även bolaget säga upp

försäkringen till en förnyelsetidpunkt. Vad som här behöver regleras

i i lagen är bara uppsägning i förtid från bolagets sida på grund av arbetsgivarens kontraktsbrott; med tanke på att försäkringar av detta slag normalt bara gäller för ett år i taget, lär någon allmän rätt till uppsägning under löpande avtalstid inte vara påkallad heller för bolagets del. Eftersom vidare frågan om brott mot upplysningsplikten spelar så liten roll vid ka- försäkring, föreslås i andra stycket att

bolaget skall kunna säga upp försäkringen bara vid premiedröjsmål.

Uppsägningstiden skall vara minst en månad.

Reglerna i paragrafen är tvingande till försäkringstagarsidans

förmån och kan frångås bara genom ett centralt kollektivavtal. Eftersom det rör sig om avtalsmekanismen, där arbetsgivaren är att

anse som försäkringstagare (jfr 3 §), blir utgångspunkten vad som

typiskt sett är till hans fördel. Som framhålls ovan (avsnitt 7.2), går vi inte in på frågorna om förhållandet mellan arbetsgivaren och hans anställda, t.ex. om arbetsgivarens skyldighet att teckna och behålla försäkringen. I praktiken torde denna distinktion dock spela liten praktisk roll; arbetsgivarens intressen kommer till största delen att sammanfalla med de anställdas.

Ett avtal som gäller tills vidare kan enligt vanliga principer sägas upp när som helst, med eller utan en i avtalet bestämd uppsägningstid. Ett sådant villkor som avses i paragrafens första mening är alltså

till arbetsgivarens fördel såvitt bolaget förbjuds att säga upp

i försäkringen, men till nackdel för honom såvitt samma förbud

gäller

honom själv. För att villkoren skall få gå ännu till

längre arbetsgiva-

rens nackdel —— t.ex. att föreskriva att får

genom försäkringen

upphöra först tre månader efter det att kollektivavtalet har upphört

att gälla eller genom att uppsägningsförbudet bara arbetsgigäller

varen, inte försäkringsbolaget - krävs det att villkoren vilar på ett centralt kollektivavtal.

När arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal, kan villkoren utan hinder av lagen innehålla en kortare för

uppsägningsfrist arbetsgivaren vid försäkring som gäller tills vidare och medge honom

rätt till förtida uppsägning vid försäkring som gäller för viss tid. Det

finns emellertid inte någon anledning att tro att försäkringsbolagen

skall införa sådana villkor —— som med tanke de enskildas

på skydd inte skulle vara lämpliga - och vi har därför inte funnit skäl att införa något förbud mot dem i lagen.

Om villkoren skall vara strängare mot en icke kollektivavtalsbunden - förbud för honom

arbetsgivare t.ex. genom att säga upp försäkringen så länge han har någon anställd som omfattas av

försäkringen - måste villkoren grundas på en central överenskommelse. Under den förutsättningen skulle ett sådant uppsägningsförbud alltså inte strida mot personförsäkringslagen, men det skulle framstå som så påfallande strängt i jämförelse med vad som för närvarande gäller för arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal, att det kunde riskera att förklaras verkningslöst enligt 36 § avtalslagen. (Om särskilda villkor för försäkringar som tecknas av icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare, se också vid rubriken till avsnitt

19.10.)

19.10.8 till 10 8 §

Specialmotivering kap.

8 § Försäkringsbolaget får i försäkringsvillkoren förbehålla sig rätt att ändra försäkringen under försäkringstiden. Ändring får dock göras bara med godkännande av de arbetsmarknadsparter som har slutit det kollektivavtal som försäkringen följer.

Som framgår vid föregående paragraf har försäkringsbolaget begrän-

sade möjligheter att säga upp en ka-försäkring. Särskilt med tanke på att det oftast är fråga om försäkring som gäller tills vidare måste

bolaget däremot kunna ändra försäkringen under försäkringstiden. I

denna därför bolaget att förbehålla sig rätt till

paragraf medges villkorsändringar.

I praktiken kommer initiativet till villkorsändringar ofta från

arbetsmarknadsparterna, men i vad mån bolaget är skyldigt att genomföra de ändringar parterna begär regleras inte i förslaget; det

är en fråga för avtalet mellan parterna och bolaget. I paragrafen regleras bara bolagets rätt i förhållande till arbetsgivare och

anställda: även om arbetsgivaren i försäkringsavtalet har medgett

bolaget fri ändringsrätt, får ändring ske bara på det sätt och vid den tid som av de som har träffat det

godkänts arbetsmarknadsparter kollektivavtal som försäkringen följer (jfr 4§). Och kravet på

godkännande av dessa parter gäller alltså även om arbetsgivaren inte är bunden av något kollektivavtal alls eller tecknar försäkringen enligt åtagande i ett annat kollektivavtal (jfr under rubriken till

avsnitt 19.10).

Bestämmelserna är tvingande men kan frångås genom ett centralt

kollektivavtal. Arbetsmarknadsparterna har alltså möjlighet att

genom ett sådant avtal bestämma att försäkringsbolaget skall kunna ändra utan deras hörande - en som man

försäkringen möjlighet

dock knappast kan vänta att parterna skall utnyttja ens i fråga om

sig

icke kollektivavtalsbundna arbetsgivare.

Lagförslagets karaktär av skyddslagstiftning för försäkringstagar-

sidan medför emellertid att en villkorsändring får verkan även utan

744 till 10 9 §

Specialmotivering kap.

arbetsmarknadsparternas godkännande, om ändringen är till de

försäkrades förmån — i fall om inte är förenad med

varje ändringen

en Ett villkor till de försäkrades premiehöjning. nytt nackdel är däremot ogiltigt utan godkännande, och detsamma

gäller ändringar

som är neutrala i den bemärkelsen att de inte har för

någon betydelse

storleken av bolagets ansvar en av det i villkoren

(t.ex. ändring

intagna förmånstagarförordnandet). Vidare kan även en

naturligtvis

ändring till de försäkrades förmån, som utan görs parternas godkännande, vara ett brott från sida mot dess

försäkringsbolagets

avtal med och för del ett

arbetsmarknadsparterna arbetsgivarens

brott mot hans som medlem i

skyldigheter arbetsgivarorganisatio-

nen.

1910.9 till 10 9 §

Specialmotivering kap.

9§ När någon lämnar sin anställning, har han rätt till efterskydd, fribrev eller fortsättningsförsäkring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Detsamma gäller när någon av annan anledning inte längre uppfyller kraven för att omfattas av försäkringen. anses inte som

Fortsättningsförsäkring

kollektivavtalsgrundad försäkring.

Paragrafen innehåller en påminnelse om till efter-

möjligheterna

skydd, fribrev och när det ordinarie försäk-

fortsättningsförsäkring,

ringsskyddet upphör. Som framhålls i (avsnitt

allmänmotiveringen

18.3), går det inte att i ställa krav att dessa förmåner

lagtexten på

skall ges, men i allmänhet kan man räkna med att åtminstone någon av dem förekommer. Det mest praktiska fallet en anställd tas upp i första meningen: lämnar sin befattning hos Det finns emellertid också

arbetsgivaren.

åtskilliga andra fall, där det åtminstone i kan bli

viss/utsträckning

aktuellt med ett Dessa fall av andra

förlängt skydd. fångas upp

meningen. Som exempel kan nämnas att en anställd står kvar i sin befattning men minskar sin arbetstid under den

kvalifikatiorsgräns

som gäller enligt villkoren, att en styrelseledamot eller revisor lämnar sitt uppdrag och att en medförsäkrad make från den

skiljer sig

anställde. Kravet i 1 § att en skall tecknas av en

ka-försäkring arbetsgivare

för hans anställda medför att en mister sin karaktär av

försäkring

ka-försäkring om den försäkrade lämnar sin (ch får

anställning

fortsättningsförsäkring, som han betalar för - en

själv premien

möjlighet som för närvarande finns bara för privattjänstemin. En uttrycklig regel härom har in i i

tagits tredje meningen paragrafen.

Efter till

omvandlingen fortsättningsförsäkring följer försäkringen

alltså i allt om individuell i I

väsentligt reglerna försäkring 2-8k;ap.

vissa avseenden kan man dock räkna med att även som

försäkringen

fortsättningsförsäkring behåller en speciell karaktär. Det får sillunda

till 10 10 § 745

Specialmotivering kap.

antas att det förmånstagarförordnande som villkoren

enligt gällde

vid omvandlingen behåller sin därefter. Med

giltighet även hänsyn

till ITP-försäkringarnas karaktär och konstruktion torde

speciella också försäkringstagarens möjligheter att över sådan disponera

vara NJA 1960 s. -

försäkring begränsade (jfr 411). Ett villkorsför-

bud mot att göra eget förmånstagarförordnande (12 §) bör däremot inte kunna upprätthållas sedan till fortsätt-

försäkringen övergått ningsförsäkring.

Annorlunda blir situationen om den som lämnar sin får

anställning

fribrev. När försäkringen avser innebär fribrevet en

pensionering,

uppskjuten pensionsrätt som helt grundar sig på den

tidigare

anställningen. Det är därför att även i

naturligt försäkringen

fortsättningen behandlas som en ka-försäkring. Eftersom en fribrevsförsäkring som regel inte ändras så räknar vi dock inte

mycket,

med att frågan om skall få nämnvärd

tillämpliga regler någon

praktisk de bestämmelser som närmast kan bli aktuella -

betydelse;

6-8 kap. - är ju väsentligen desamma oavsett Den

försäkringstypen. arbetsrättsliga principen att intjänade rättigheter inte kan försämras

genom senare kollektivavtal, torde för innebära att

övrigt några negativa ändringar av försäkringen inte kan genomföras. Den

principen torde dock inte hindra att ett nytt

förmånstagarförordnande görs tillämpligt också på fribrevsförsäkringarna. I vi övrigt utgår

från att man skall kunna finna

på försäkringshåll praktiska lösningar

på de som kan

fåtaliga problem uppstå. Reglerna i paragrafen är enligt lagtexten tvingande, men genom

att de i praktiken helt överlämnar åt villkoren att bestämma om rätten till fortsatt saknar detta

försäkringsskydd praktisk betydelse.

Lagen garanterar inte att någon rätt till fortsatt finns i det

skydd

enskilda fallet. Genom att inte räknas som ka-försäk-

fortsättningsförsäkringen

ring, faller den utanför det område där kan

lagen frångâs genom

centralt kollektivavtal. Vad som före har med

omvandlingen gjorts

stöd av ett sådant kollektivavtal behåller dock sin

giltighet.

19.l0.10 till 10 10 §

Specialmotivering kap.

l0§ Arbetsgivare och försäkrade har rätt till återbäring enligt vad som föreskrivs i försäkringsvillkoren. Av villkoren för skall framgå principerna tillgodoräknande av återbäringen.

Frågorna om vid har behandlats i allmän-

återbäring ka-försäkring motiveringen (avsnitt 18.3). Reglerna stämmer relativt nära med vad

vi föreslår för individuell

försäkring (3 kap. lO §).

En skillnad av systematisk natur är att bestämmelsen i 3 kap. 10 § gäller bara för grundbunden försäkring. Någon motsvarande begränsning har inte gjorts i fråga om ka-försäkringen. Ett skäl för denna olikhet är att vid individuell

746 Specialmotivering till 10 kap. 11 § sou 1986:56

försäkring försäkringstagaren alltid har rätt till försäkringens värde enligt den allmänna regeln i 3 kap. 6 §. Någon sådan bestämmelse föreslås inte för ka-försäkringens del, vilket medför att återbäringen får ökad principiell betydelse för sådan försäkring. Vidare har frågan om hur överskotten skall användas så stor ekonomisk betydelse även vid sådan ka-försäkring som inte bedrivs med grunder, att frågan från början bör tas upp mellan parterna.

Hur stor återbäringen blir och i vilken takt den kan gå tillbaka till

försäkringstagarsidan bestäms även här av de principer som framgår

av FRL; jfr avsnitt 7.6 och 8.6 i betänkandet (SOU 1986:8) Soliditet

och skälighet i försäkringsverksamheten. Hur återbäringen skall

användas, fördelningen mellan arbetsgivarna och de anställda osv., ankommer däremot på arbetsmarknadsparterna att i samråd med

försäkringsbolaget ta ställning till när försäkringsvillkoren utfor-

mas.

Av skäl som anges vid föregående paragraf saknar det i praktiken

betydelse att även reglerna i denna paragraf i princip är tvingan-

de.

19.10.11Specialmotivering till 10 kap. 11 §

11 § Försäkringsbolaget får inte vid tillämpning av reglerna i 4 kap. 1-4 §§ mot den försäkrade åberopa att någon annan har lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter till bolaget.

Bestämmelsen har berörts i allmänmotiveringen (avsnitt 18.4; jfr också avsnitt 19.9.14). Lika litet som vid gruppförsäkring kan man räkna med att regeln skall få särskilt stor praktisk betydelse, men vi har ändå funnit det värdefullt att markera den principiella stånd-

punkten.

denna - och

Även bestämmelsen i paragraf kan sättas åt sidan

- ett centralt alltså mot de enskilda strängare regler införas genom kollektivavtal. Som framhålls i specialmotiveringen till lkap. 4§ (avsnitt 19.1.4), hör bestämmelsen emellertid till dem som, efter vad

vi räknar med, skall tillämpas genomgående.

19.10.12 till 10 kap. 12 §

Specialmotivering

l2§ Utöver vad som anges i 6 kap. 3 § kan ett förmånstagarförordnande göras genom att förordnandet tas in i försäkringsvillkoren. Vid tolkning av ett sådant förordnande tillämpas 6 kap. 5 och 6 §§, om inte annat framgår av förordnandet.

Ett förordnande som har tagits in i villkoren saknar verkan i den mån ett förordnande enligt 6 kap. 3 § gäller och kan verkställas.

Försäkringsbolaget kan i villkoren bestämma att den försäkrade inte får överlåta eller pantsätta sin rätt enligt försäkringen. Ett förfogande i strid mot en sådan bestämmelse är utan verkan. Ett förbud mot överlåtelse hindrar dock inte utmätning eller överlåtelse vid ackord eller i konkurs i vidare mån .än detta följer av vad som annars föreskrivs i lag eller annan författning.

i

Specialmotivering till 10 kap. § 747

12Bestämmelserna har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 18.6).

Som framhålls där, kan rätten att göra ett individuellt förmånstagarförordnande uteslutas genom ett centralt kollektivavtal. I övrigt kan vi hänvisa till till de likalydande reglerna i 9 kap.

specialmotiveringen 19§ (avsnitt 19.9.19).

20 om införande av

Lag personförsäkringslagen

Med hänsyn till att den nya kräver förhållandevis

lagstiftningen utförliga Övergångsbestämmelser, vilka delvis torde få betydelse

under åtskilliga år framåt, anser vi att bestämmelserna bör

lämpligen

tas upp i en särskild lag.

Det står klart att liksom vid annan lagstiftning om olika

avtalstyper

huvudprincipen blir att den nya lagen kan bara avtal

tillämpas på

ingångna efter lagens ikraftträdande. Vissa avsteg från denna

princip

är emellertid motiverade. Många av tecknas

typer personförsäkring

på lång tid, och vi anser det angeläget att i varje fall vissa av de nya regler som föreslås till skydd för och andra

försäkringstagaren berättigade på hans sida genast slår igenom - en ståndpunkt som

lagstiftaren på senare år ofta har intagit när det gäller tvingande

konsumentlagstiftning. I viss mån skedde detsamma redan vid FAL:s tillkomst, och KFL blev i stor utsträckning tillämplig på äldre konsumentförsäkringar. På sätt som anges i det följande bör alltså

vissa regler i personförsäkringslagen gälla också i fråga om äldre

försäkringar. Delvis kan här KFL:s övergångsregler tas till mönster, men de särskilda förhållandena vid - inte minst de

personförsäkring

avtalstiderna -

långa påkallar åtskilliga avvikelser från den ordning

som ansågs lämplig vid tillkomsten av den lagen. Bl.a. framstår det inte som möjligt att utan vidare låta de nya reglerna bli

tillämpliga på

försäkringar som förnyats efter ikraftträdandet. Det t.ex.

gäller

upplysningsplikten, där bolaget ofta i måste lita till de

praktiken uppgifter som ursprungligen lämnats från försäkringstagarens sida,

och vidare sättet att förordna där det inte kan

förmånstagare,

begäras att gamla förordnanden skall göras om i överensstämmelse

med personförsäkringslagens regler. I fråga om gruppförsäkringar och ka-försäkringar framträder

särskilda synpunkter. Det skulle vålla stora svårigheter att i fråga om de enskilda försäkrade i en grupp olika beroende på

tillämpa regler,

den tidpunkt då de blivit anslutna till måste

försäkringen; gruppen

behandlas enhetligt. Den avgörande tidpunkten skulle alltså vara när det ursprungliga avtalet slutits, men även detta visar sig medföra

tekniska De som för närvarande gäller är vidare så

problem. regler illa anpassade till gruppförsäkring och ka-försäkring att de snarast

bör ersättas i sin helhet med den nya lagstiftning som tar sikte på dessa försäkringsformer. Enligt vad som framhållits från branschens sida möter det inga större praktiska hinder att låta personförsäk-

ringslagen helt bli tillämplig på gruppförsäkringar och ka-försäkring-

ar, förutsatt att man får tillräcklig tid att förbereda övergången till det nya regelsystemet, och detta vid en tid på året som gör övergången så enkel som möjligt från administrativ synpunkt,

vid ett årsskifte. Om lagen i övrigt träder i kraft den 1 juli

nämligen

1989, skulle branschens förslag bestämmelserna i 9 och 10 kap.

enligt

därför träda i kraft först ett halvår senare. I övrigt är tanken att gruppavtalen skall sägas upp och förnyas på villkor som stämmer med den nya lagen.

Enligt vår mening är det emellertid svårfrånkomligt att vissa äldre regler om upplysningsplikten måste gälla också i detta fall; det skulle sålunda bli för ohanterligt att inhämta nya upplysningar från de försäkrade om deras hälsotillstånd i samband med ikraftträdandet. Dessutom måste man räkna med att en del äldre försäkringar kommer att bestå utan att uppsägning sker. Även här är det alltså nödvändigt att delvis låta den äldre regleringen gälla, varvid

om individuell försäkring i huvudsak kan vara

övervägandena vägledande (jfr 9 och 10 §§ nedan).

l § Bestämmelserna i 1-8 kap. personförsäkringslagen (1988:000) om individuell försäkring träder i kraft den 1 juli 1989. Bestämmelsernai l, 9 och 10 kap. om gruppförsäkring och kollektivavtalsgrundad försäkring träder i kraft den 1 januari 1990.

För försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (äldre försäkringar) gäller lagen (1927:77) om försäkringsavtal, om inte annat sägs nedan.

I den utsträckning bestämmelser i personförsäkringslagen enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar, gäller också 1 kap. 4 §, 9 kap. 3 § och 10 kap. 3 § den lagen. Om en äldre försäkring ingår som en del i en skadeförsäkring, tillämpas de bestämmelser som anges i 2-10 §§ bara i den utsträckning som framgår av 1 kap. 5 § personförsäkringslagen.

Med hänsyn till den föreslagna lagstiftningens omfattning och behovet av en omställningstid för försäkringsbolagen har vi ansett

det rimligt att lagen träder i kraft en relativt lång tid efter det att vårt

lagförslag avgetts. Försäkringsbolagen har regelbundet stora anhop-

ningar av ansökningar om individuell försäkring vid ärsskiftena, vilket medför ökad arbetsbelastning. Det är därför av praktiska skäl lämpligt att lagen, såvitt den reglerar individuell försäkring, träder i kraft vid ett halvårsskifte. Av skäl som ovan bör däremot i

angivits fråga om gruppförsäkring och ka-försäkring lagen träda i kraft vid ett

kalenderårsskifte.

Bestämmelsen i andra stycket för den nyss berörda

ger uttryck

huvudregeln i fråga om tillämpligheten av ny förmögenhetsrättslig lagstiftning: äldre avtal följer äldre lag. Reglerna i lkap. personförsäkringslagen hör inte till dem som enligt 2-10 §§ skall tillämpas på äldre försäkringar. Anledningen är

att de anknyter till de materiella bestämmelserna i de

följande

kapitlen och därför saknar får

självständig betydelse. Ett undantag dock göras i fråga om regeln i 1 kap. 4 § personförsäkringslagen, som

-

på motsvarande sätt som i 7 p. i övergångsbestämmelserna till KFL - bör också när villkor

gälla avviker från vad Övergångsbe-

stämmelserna i föreskriver. - Även vissa definitioner och

övrigt

bestämmelser om försäkringarnas konstruktion som uppta-

rättsliga

gits i de inledande paragraferna i 9 och 10 bör gälla också för

kap.

äldre försäkringar. Dessa regler har stycket.

tagits upp i tredje

2§ Bestämmelserna i 2kap. 3-6 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar.

Bestämmelserna i 2 kap. 1 och 2 §§ rör

personförsäkringslagen

information vid försäkringens tecknande eller i nära anslutning därtill och kan därför endast tillämpas på försäkringsavtal tillkomna efter lagens ikraftträdande. Däremot finns det anledning att tillämpa reglerna om information under försäkringstiden och i samband med skadereglering också på äldre är allmänt

försäkringar; reglerna

hållna och lär i stort sett stämma med vad som iakttas redan nu på de flesta håll, men det är av värde slår särskilt

att de generellt igenom

vid äldre långtidsförsäkringar. Om enligt dessa skyldigheterna

paragrafer skulle eftersättas, bör det vara att åberopa

möjligt

bestämmelsen i 2 kap. 5 §. - Regeln i 2 6 § bör kunna

kap. tillämpas

på äldre försäkringar, i den mån information 2 3§ har

enligt kap.

underlåtits.

Förnyas en äldre försäkring efter ikraftträdandet, bör rimligen försäkringstagaren ha samma rätt till information som vid förnyelse i andra fall. - 2

kap. 6 § bör tillämpas även på den förnyade

försäkringen, varvid man får beakta vad fått veta

försäkringstagaren

om villkoren både före och efter ikraftträdandet. Har han i varje fall när försäkringen från början meddelades fått kännedom om begränsningen i försäkringen, av 2 6§ att inte är

framgår kap. paragrafen tillämplig.

3§ Bestämmelserna i 3 kap. 3 och 7-9 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar. I fråga om äldre försäkringar som förnyas efter ikraftträdandet tillämpas också 1 §, såvitt gäller rätt till senare förnyelse, samt 4 och 5 §§ samma kapitel.

Reglerna om rätt till försäkring och om tiden för ansvarets inträde i 3 kap. l och 2 §§ kan inte tilläm-

personförsäkringslagen självfallet

äldre Om en försäkring förnyas efter ikraftträ-

pas på försäkringar.

dandet, det sker automatiskt på grund av villkoren eller

antingen

enligt särskilt avtal, bör däremot i fortsättningen försäkringstagaren ha samma rätt till förnyelse som enligt 3 kap. 1 § andra stycket,

jämfört med första stycket.

att äldre försäkringar inte berörs kan knappast upprätt-

Principen

hållas konsekvent i fråga om 3 kap. i Övrigt, som delvis innehåller

för försäkringstagaren. Bestämmelsen i viktiga nya skyddsregler

genast efter lagens ikraftträdande för 3 kap. 3 § bör sålunda tillämpas alla att säger upp försäkringen kan

försäkringar; försäkringstagaren

inte gärna innebära någon så oväntad nackdel för bolagen att regeln bör inskränkas till tecknade efter ikraftträdandet. (Jfr

försäkringar

98 § FAL och Hellner s. 524 Förbehåll om uppsägningsrätt för

f)

som förekommer vid och olycksfallsförsäkring, kan

bolaget, sjuk-

däremot ha utgjort en sådan viktig förutsättning för försäkringsavtalet att de inte bör rubbas av den tvingande regeln i 3 kap. 4 §. Detsamma kan sägas om förbehåll om ändring av villkoren, något som enligt 3 kap. 5 § får aktualitet också vid livförsäkring. Reglernai 3 4 och 5 §§ bör däremot tillämpas på äldre försäkringar som

kap.

efter ikraftträdandet. - Bestämmelsen i 3 kap. 6 § stämmer

förnyas

med vad som redan gäller (jfr 101 § FAL), och någon

väsentligen

särskild övergångsregel är därför inte motiverad.

Vad bestämmelserna i 7 och 8§§ bör dessa utan

angår 3kap.

kunna också på äldre försäkringar genast efter

svårighet tillämpas

ikraftträdande med till det rådrum bolagen kan väntas

lagens hänsyn

få för att förbereda övergången till de nya reglerna. Om försäkringstiden för någon enstaka försäkring skulle löpa ut mindre än en månad efter den nya lagens ikraftträdande, får bolaget sända det nödvänmeddelandet redan före ikraftträdandet.

diga

Även 3 9§ om fortsatt efter bl.a. återköp bör

kap. försäkring

vår mening gälla också för äldre försäkringar. Beträffande

enligt

3 10§ är någon regel om tillämpning på äldre försäkringar kap. däremot knappast behövlig.

4§ Bestämmelserna i 4 kap. 1 § och 7 § andra stycket personförsäkringsla- Om bolaget begär upplysningar med gen gäller även för äldre försäkringar. stöd av 4 kap. 1 §, tillämpas i den delen 2-4 §§ samma kapitel. Försäkringsbolaget får inte efter ikraftträdandet tillämpa bestämmelserna i 4, 6 och 7 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal, i den mån detta skulle leda till ett resultat som är uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehavare. Bestämmelserna i 4 kap. 6 och 8-11 §§ personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar i fråga om försäkringsfall som inträffar efter ikraftträdandet.

Lag införande

Enligt p. 5 i övergångsbestämmelserna till KFL tillämpas de nya reglerna om begränsning av försäkringsbolagets ansvar även på äldre

försäkringar, om försäkringsfall inträffat efter ikraftträdandet. En

sådan princip har vi funnit rimlig också i personförsäkringslagen,

såvitt som anknyter till försäkringsfallet; 4 kap.

gäller biförpliktelser

6 och 8-11 §§ skall alltså också för äldre försäkringar. Däremot

gälla

är det vår alltför att låta av

enligt mening komplicerat påföljderna

eftersatt normalt följa den nya lagstiftningen med

upplysningsplikt

tanke att denna föreslås delvis bli ändrad (jfr 4 kap. 1 § och

på plikt

bl.a. den mera långtgående regeln i 7 §FAL). Bolaget bör emellertid kunna inhämta med stöd av 4 1 § t.ex. när

nya uppgifter kap.

försäkringen förnyas, och sker detta bör den nya lagens påföljder gälla. Man bör dessutom ge en motsvarande möjlighet som enligt 4 2 § tredje stycket att undvika uppenbart oskäliga konsekven-

kap. ser av att de äldre reglerna tillämpas.

Vidare finns det anledning att godta symtomklausuler m.m. i äldre försäkringsvillkor, även om de skulle stå i strid med 4 kap. 5 §; det är tänkbart att även en sådan klausul kan ha en förutsättning för

utgjort

att försäkring alls har meddelats. Möjligheten att jämka klausulen enligt 36 § avtalslagen torde här vara tillräcklig för att hindra obilliga resultat. Av liknande skäl bör regleringen i 4 kap. 7 § första stycket inskränkas till nya försäkringar.

5§ Om en premie för en äldre försäkring enligt försäkringsavtalet skall betalas efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna i 5 kap. personförsäkringslagen. Bestämmelserna i 5 kap. 4 § tillämpas dock bara om begäran om meddelande har framställts efter ikraftträdandet.

I fråga om premiebetalning efter det att den nya lagen trätt i kraft bör, på motsvarande sätt som vid KFL:s ikraftträdande (se 4 p. i

de nya i 5 tillämpas. Vi

övergångsbestämmelserna), reglerna kap.

anser det rimligt att detsamma också föreskrivs beträffande återupp-

vilka har i äldre villkor och

livningsreglerna, ju motsvarighet många

över huvud utgör ett för Den

taget viktigt skydd försäkringstagaren.

särskilda regeln i 5 kap. 4 §, med dess stränga påföljd för försummat meddelande, bör däremot tillämpas endast när begäran om meddelande framställts efter ikrafträdandet.

6 § Bestämmelserna i 6 kap. 1-3 och 9-11 §§ samt 14 § och 16 § första stycket personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar. Frågan om ett förmånstagarförordnande eller återkallelse eller ändring av ett sådant förordnande har gjorts på föreskrivet sätt skall bedömas enligt äldre rätt, om förfogandet har skett före ikraftträdandet.

I fråga om förfoganden som sker efter ikraftträdandet, tillämpas bestämmelserna och bestämmelserna i

i 6 kap. 12§ på äldre kapitalförsäkringar 6 kap. 13 § på äldre livränteförsäkringar.

Bestämmelsernai 6 kap. 4-8 och 15 §§ samt 16 § andra stycket tillämpas på äldre försäkringar, om försäkringsfallet eller annan händelse som avses i 15 § inträffar efter ikraftträdandet.

införande personförsäkringslagen

När det gäller reglerna i 6 kap. personförsäkringslagen om förfogande över försäkringen är det

genom förmånstagarförordnande, naturligt att tillämpa den nya lagen på alla förfoganden som sker efter ikraftträdandet (jfr NJA II 1927 s. 547). Om inte

något förordnande gäller, bör det avgörande bli om

försäkringsfallet inträffat efter ikraftträdandet. Man torde kunna utgå från att även vid äldre försäkringar 6 kap. 8§ normalt stämmer med en avliden

om han inte förordnande. försäkringstagares vilja, gjort något Också vad angår andra förfoganden över tecknade före

försäkringar ikraftträdandet, närmast genom överlåtelse och pantsättning, stämmer det med allmänna att låta för

principer tidpunkten förfogandet bli utslagsgivande.

Som framgår av 14.4.2) för

allmänmotiveringen (avsnitt gäller närvarande att kapitalförsäkringsbrev är värdepapper i teknisk mening under det att livränteförsäkringsbrev, liksom

försäkringsbrev för sjuk- och olycksfallsförsäkring, anses sakna denna

egenskap; försäkringsbrev av sistnämnda slag behandlas i huvudsak

enligt samma principer som s.k. enkla skuldebrev.

Vi föreslår inte att personförsäkringslagen skall ge besked om till vilket system de olika försäkringarna skall höra, utan vi överlämnar till bolagen att själva bestämma om man vill ha

värdepapperssystem eller denuntiationssystem. Med tanke på bägge systemen

ger vi i 6 kap. 12 § respektive 6 13 § regler om bl.a. när över

kap. förfogande försäkringen blir gällande mot

försäkringstagarens borgenärer. Reglerna bör tillämpas också på äldre I

försäkringar. 1kap.2§ definieras kapitalförsäkring och

livränteförsäkring. Beskrivningen återspeglar vad som i dag avses i FAL.

De tolkningsregler som vi föreslår i 6 4-6 §§ sammanfaller

kap. delvis med nuvarande i FAL; också i de

regler övrigt återspeglar föreslagna bestämmelserna huvudsakligen principer som torde gälla redan i dag. Det är därför att de nya även

naturligt tillämpa reglerna på äldre försäkringar, om inträffar efter ikraftträ-

försäkringsfallet dandet.

Vårt förslag innebär att jämkningsregeln i 6 7 §

kap. personförsäkringslagen ersätter regeln i 104 § andra stycket FAL. Avgörande för tillämpning av den nya regeln bör vara när försäkringsfallet inträffar.

7§ Bestämmelserna i 7 kap. personförsäkringslagen tillämpas på äldre försäkringar, om beslut om utmätning, konkurs eller offentligt ackord meddelas efter ikraftträdandet.

En äldre försäkring får dock inte utmätas med stöd av 7 kap. 2 §, om den skulle ha undantagits från utmätning enligt 116§ första stycket lagen ( 1927:77) om försäkringsavtal.

För tillämpningen i 7

av reglerna om utmätning kap. personförsäkringslagen bör det avgörande bli när beslutet om

utmätning meddelas. Regeln i 7 kap. 2 § i vårt kan emellertid innebära

förslag

754 om av

Lag införande personförsäkringslagen

att vissa som varit fredade för utmätning nu

försäkringar tidigare

delvis kan tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer, något som kan leda till stötande resultat. Vi har därför funnit att sådana före bör vara undantagna från

försäkringar försäkringsfallet alltjämt

i samma som enligt äldre rätt.

utmätning utsträckning

När det om konkurs och offentligt ackord i 7 kap.

gäller reglerna

till stor del motsvarar rätt, bör tiden för 7 §, vilka gällande konkursbeslutet eller motsvarande vara avgörande för tillämpning-

en.

8 § Bestämmelserna i 8 kap. 1-4 och 10 §§ personförsäkringslagen tillämpas om försäkringsfallet inträffar efter ikraftträdandet. på äldre försäkringar, Bestämmelserna före i 8 kap. 5 § gäller även för fordran som tillkommit ikraftträdandet och som inte vid denna tidpunkt är preskriberad enligt äldre bestämmelser. Bestämmelserna i 8 kap. 6, 8 och 9 §§ tillämpas på äldre försäkringar, om avsänds efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i 8 kap. 7 och uppsägningen 9 §§ gäller för äldre försäkringar, om 3 kap. 1 § är tillämplig.

i 8 1-4 §§ bör, liksom motsva-

Reglerna kap. personförsäkringslagen

rande regler i KFL (jfr 5 p. i övergångsbestämmelserna), tillämpas vid som inträffar efter ikraftträdandet. Även i fråga

försäkringsfall

om enligt 8 kap. 5 § har vi funnit KFL:s övergångsregel

preskription

Den i fråga om

(6 p.) ge en lämplig lösning. avgörande tidpunkten

bestämmelsen rörande (8 kap. 6 §) bör däremot naturli-

postrisken

när avsändes, och på samma sätt får man gen bli tiden uppsägningen 8 8 och 9 §§. Vad 8 7 § bör så snart

se på kap. gäller kap. regeln gälla

3 kap. 1 § är tillämplig.

Också beträffande om förbud mot regress i 8 kap. 10§

regeln

framstår det som att anknyta till tiden för försäkringsfallet,

lämpligt

som stämmer med vad som gäller rörande skadefallet vid ny

något Jfr lagförslag 4 skadeståndslagstiftning (jfr t.ex. prop. 1972:5 s. 593).

nedan där vi föreslår bl.a. att 25 § andra FAL skall upphöra

stycket att gälla.

9 § I fråga om äldre gruppförsäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 9 kap. 4 § andra stycket, 5 § tredje stycket samt 8-12, 14 och 19 §§ personförsäkringslagen i den omfattning som framgår av 9 kap. 2 § den lagen. l fråga om äldre försäkringar som förnyas efter ikraftträdandet tillämpas också 9 kap. 5 § första och andra styckena samt 6, 7 och 13 §§. försäkringsavtalet skall Om en premie för en äldre försäkring enligt i betalas efter ikraftträdandet, tillämpas 9 kap. 15-18 §§. Bestämmelserna om meddelandet avsänds efter 9 kap. 20§ tillämpas på äldre försäkringar, ikraftträdandet.

Beträffande som utvecklades inledningsvis, i

gruppförsäkring bör,

huvudsak samma som vid individuell försäkring.

principer gälla Begränsningen i rätten att åberopa oriktiga upplysningar (9 kap.

i I

Lag om införande av 755 Ö

personförsäkringslagen

14 §) bör dock tillämpas även på äldre gruppförsäkringar. I fråga om

den särskilda regeln om meddelande i 9 kap. 20 § är det naturligt att

tidpunkten för avsändandet blir avgörande.

l0§ I fråga om äldre kollektivavtalsgrundade försäkringar tillämpas dels personförsäkringslagen i den utsträckning som anges i 4 och 6-8 §§, dels bestämmelserna i 10 kap. 4§ andra stycket, 5 § tredje stycket, 7-9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen.

Om en äldre försäkring ändras efter ikraftträdandet, tillämpas också 10 kap. 5 § första och andra styckena.

1 fråga om övergångsbestämmelserna rörande om kareglerna försäkring bör samma synpunkter vara vägledande som i fråga om gruppförsäkring (se ovan om 9 §).

21 Följdlagstiftning

I detta avsnitt tar vi upp förslag till dels helt ny lagstiftning, dels

ändringar i gällande lag. Som framhållits tidigare är det angeläget att nya civilrättsliga regler börjar gälla samtidigt för försäkringsbolagen och understöds- (se avsnitt 6). Våra lagförslag bygger på denna princip föreningarna

och vi har därför utgått från att FAL inte kommer att vara tillämplig

vid den tidpunkt då lagarna föreslås träda

på understödsföreningarna

i kraft.

Här skall påpekas att i 10 kap. 5§ äktenskapsbalken (jfr prop. 1986/87:1) hänvisas till FAL; genomförs vårt förslag till personför-

säkringslag måste även denna bestämmelse ändras.

i å ena sidan indivi-

Reglerna personförsäkringslagen angående

duell och å andra sidan och ka-försäkring

försäkring gruppförsäkring

föreslås träda i kraft vid olika tidpunkter. Detta föranleder i nâgra avseenden skilda tidpunkter för ikraftträdandet också av följdlag-

stiftningen.

21.1 till om av

Förslaget lag tillämpning

bestämmelser i

personförsäkringslagen (1988:000) på grupplivförsäkringar som meddelas av staten

(lagförslag 3)

Bestämmelserna i 4kap., 6-8 kap. samt 10 kap. 5, 9, 11 och 12 §§ personförsäkringslagen (1988:000) gäller för grupplivförsäkringar som meddelas av staten. Vid tillämpning av 6 och 7 kap. och i fråga om rätten till försäkringsersättning i övrigt anses varje försäkrad som försäkringstagare, j såvitt försäkringen gäller på hans liv.

Försäkringsvillkor, som i jämförelse med de i första stycket angivna bestämmelserna är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare, är tillåtna om villkoren har godkänts av en central arbetstagarorganisation.

I avsnitt 4.4.3 redogörs för bl.a. de statliga grupplivförsäkringarna.

Gemensamt för dessa är att de inte meddelas av någon

försäkringar

Följdlagstzftning

särskild försäkringsgivare utan staten utfäster att under vissa

sig förutsättningar utge ersättning, som betalas av statens löne- och pensionsverk (SPV). I vissa frågor rörande fattas beslut

försäkringen av statens

grupplivnämnd.

Som framgår i allmänmotiveringen anser vi att de

(avsnitt 6), statliga grupplivförsäkringarna - oavsett om dessa som för närvarande följer av förordning eller om de har sin grund i kollektivavtal

det området - i bör på statliga princip följa de regler i personförsäkringslagen som gäller för

ka-försäkring.

På ka-försäkring skall bl.a. 4 och 6-8

tillämpas kap. personförsäkringslagen (jfr 10 kap. 2§). Motsvarande bör även för de

gälla statliga grupplivförsäkringarna och vi kan här hänvisa till vad vi anför om tillämpningen av nyssnämnda avsnitt

regler på ka-försäkring (jfr 18.4 och 18.6-18.8). Liksom för finns bland de

ka-försäkring tillämpliga bestämmelserna i personförsäkringslagen vissa

regler som saknar för de det

egentlig betydelse statliga försäkringarna; på statliga området kan man nog räkna med att det är ännu fler bestämmelser i de olika kapitlen som inte får aktualitet. För att inte tynga lagtexten har vi emellertid valt att även i den särskilda

lagen om statens grupplivförsäkringar hänvisa till i

fullständiga kapitel personförsäkringslagen; det finns inte anledning att anta att detta kommer att vid av

skapa nâgra svårigheter tillämpningen lagen.

Beträffande de särskilda reglerna om i 10

ka-försäkring kap. personförsäkringslagen kan 5, 9, 11 och 12 §§ även de

tillämpas på statliga grupplivförsäkringarna (jfr avsnitt 18.2-18.4 och 18.6 samt avsnitt 19.10.5, 19.10.9, 19.10.11 och Vad hänvis-

19.10.12). gäller ningen till 10 9 § bör att det för

kap. personförsäkringslagen tilläggas de statliga försäkringarna i inte blir om annat än

praktiken fråga efterskydd.

Reglerna i första andra har sin

stycket meningen lagförslaget motsvarighet i 10 kap. 3 § andra meningen

personförsäkringslagen (jfr avsnitt 18.1 och

19.10.3).

Utöver de ovan i 10

angivna reglerna kap. personförsäkringslagen passar bestämmelserna i det kapitlet inte särskilt väl på de

statliga grupplivförsäkringarna. Den information som arbetsgivaren skall ha enligt 4§ bör inom det statliga området av

följa myndigheternas allmänna gentemot varandra för

informationsskyldighet respektive,

de anställdas del, de staten har som De

skyldigheter arbetsgivare. försäkrades behov av information om är

försäkringen tillgodosett genom de försäkringsbesked som 5 § skall sändas för deras

enligt kännedom.

Vad gäller reglerna i 10 6-8 §§ är det inte att

kap. möjligt tillämpa dem på statens försäkringar, eftersom det här inte finns särskilt

något försäkringsbolag som meddelar försäkring. Man kan räkna med särskilt om -

försäkringarna grundas på kollektivavtal att vissa

frågor som behandlas i nyssnämnda paragrafer särskilt i

regleras

ingångna avtal. Eftersom det endast i är

speciella undantagsfall

aktuellt med premiebetalning vid statens kan bortses

försäkringar

också från regeln i 10 kap. 10 § om

återbäring. Reglerna om ka-försäkring i skall i personförsäkringslagen princip

vara tvingande. Emellertid ges i 1 4§ en att avvika

kap. möjlighet

från lagens regler till nackdel för de försäkrade eller deras rättsinnehavare, om försäkringen ett kollektivavtal mellan en

följer arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation (jfr avsnitt 19.1.4).

Liksom för ka-försäkringen bör man beträffande statens

grupplivförsäkringar räkna med att personförsäkringslagens regler normalt

skall följas. Emellertid bör av samma skäl som vid

ka-försäkring skapas en möjlighet att vid den statliga försäkringen avvika från

lagens bestämmelser. Regleringen bör så långt som vara

möjligt densamma som för ka-försäkringen.

Vi föreslår att sådana villkor som avviker från de bestämmelser i

personförsäkringslagen som skall gälla för statens försäkringar och

som är till nackdel för den försäkrade eller hans rättsinnehavare skall vara tillåtna om villkoren har av en central

godkänts arbetstagarorganisation. I vad mån sådana villkor kan också på andra än

tillämpas

den godkännande medlemmar och dessas

organisationens anhöriga,

- såvitt —— avgörs gäller försäkring för anställda av de regler som gäller på arbetsrättens område; från

försäkringslagstiftningens syn-

punkt är det tillräckligt att villkoren har av en central

godkänts

- Sedan en central

organisation. organisation har godkänt att

villkoren får tillämpas på organisationens medlemmar, kan de användas även vid försäkring för andra än anställda. Vi från att

utgår

regeringen tillser att för t.ex. och doktorander, vilka

värnpliktiga

också kan omfattas av statlig inte skall

grupplivförsäkring, gälla

villkor som allmänt sett är med till de försäkrades

olämpliga hänsyn

förhållanden.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1990, då motsvarande bestämmelser för ka-försäkring börjar gälla.

I fråga om ka-försäkringen föreslår vi som att äldre

huvudregel

bestämmelser skall fortsätta att gälla för försäkringar som har meddelats före ikraftträdandet (se 1§ i lagförslag 2). Samtidigt föreslår vi emellertid omfattande undantag från huvudregeln (10 §); i stor utsträckning kommer den nya lagen att gälla även för äldre

försäkringar. Eftersom det inte finns något egentligt försäkringsavtal att utgå

från, är det i fråga om de statliga försäkringarna ofta svårt att

fastställa när en ny försäkring skall anses föreligga. Detta gäller

särskilt när försäkringen vilar på en författning. För många av

försäkringarna får man räkna med att de kommer att förbli samma försäkring under lång tid efter ikraftträdandet.

En huvudregel av samma innehåll som när det gäller ka-försäkring skulle alltså på den statliga sidan kunna leda till att äldre bestämmelser skulle få tillämpas under avsevärd tid. En sådan ordning är inte önskvärd. Med hänsyn härtill och till att det inte bör möta några hinder mot att här omedelbart tillämpa de nya reglerna fullt ut, föreslår vi att äldre bestämmelser skall tillämpas bara om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.

Här skall påpekas att i 8 § statens allmänna tjänstepensionsreglemente (1959:287) hänvisas till 18 och 19 §§ FAL. Vi föreslår emellertid inte att ändras så att där i stället hänvisas till

paragrafen

bestämmelser i personförsäkringslagen. Enligt vad vi inhämtat kan

man nämligen utgå från att 8 § i pensionsreglementet snart kommer

att ändras.

21.2 till om i

Förslaget lag ändring lagen (1927:77)

om

försäkringsavtal (lagförslag 4)

För liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkring finns för närvarande särskilda regler i 97-124 §§ FAL. De frågor som behandlas i dessa paragrafer ersätts av nya regler i Vi föreslår

personförsäkringslagen.

därför att de angivna paragraferna i FAL att Som

upphör gälla.

framhållits, förutsätter lagförslaget att ny för understöds-

lagstiftning föreningarna kan genomföras samtidigt med personförsäkringsla-

gen.

l § Denna lag äger tillämpning på avtal, varigenom försäkring meddelas av någon som driver försäkringsrörelse.

Lagen gäller inte för återförsäkring eller försäkring som avses i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen (l979:84) om delpensionsförsäkring.

Lagen tillämpas inte på försäkringar som omfattas av konsumentförsäkringslagen (1980:38) eller personförsäkringslagen (1988:000). I förhållande till annan än försäkringstagaren gäller dock 3 § första stycket samt 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ även i fråga om konsumentförsäkringar. I I kap. 5 § personförsäkringslagen anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en skadeförsäkring.

Lagen tillämpas inte heller på trafikförsäkringar i den mån annat följer av trafikskadelagen (1975:1410).

Genom att 122 och 123 §§ FAL upphävs, skall dessa utgå

paragrafer

ur tredje stycket, där för närvarande anges ett antal i FAL som

regler tillämpas på konsumentförsäkringar. Enligt tredje stycket gäller som huvudregel att lagen inte är tillämplig på konsumentförsäkringar. Av paragrafen bör i fortsättningen framgå att lagen inte heller skall tillämpas på försäkringar som omfattas av personförsäkringslagen. Enligt 1 kap. 5 § personförsäkringslagen skall, om en personförsäkring ingår som en del i en skadeförsäkring, på personförsäkringen

tillämpas bl.a. vissa regler i FAL eller KFL (jfr avsnitt 6 och 19.1.5). Vi föreslår att en erinran om dessa bestämmelser i

personförsäkringslagen tas in i tredje stycket.

Övriga ändringar är redaktionella.

25 § Har vid skadeförsäkring försäkringsgivaren i ersättning för skada utgett belopp, som försäkringshavaren haft rätt att utkräva som skadestånd av annan, inträder försäkringsgivaren i rätten mot den skadeståndsskyldige, om denne har framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller också är skyldig enligt lag att utge skadestånd oberoende av om han är vållande till skadan eller inte. Sådan rätt till återkrav föreligger dock inte mot den som enligt 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen (1972:207) svarar för skadan uteslutande på grund av annans vållande.

Reglerna i paragrafens nuvarande andra stycke ersätts av en

bestämmelse i 8 kap. 10 § personförsäkringslagen. Det stycket skall

Följdlagstzftning

därför upphöra att gälla. I föreslår vi endast vissa

övrigt språkliga ändringar.

Ikraftträdande

Ändringarna i FAL bör träda i kraft den 1 juli 1989, då om

reglerna individuell försäkring i personförsäkringslagen föreslås I

börja gälla. fråga om gruppförsäkring och bör 1 och 25 §§ i deras

ka-försäkring äldre lydelse, liksom 97-124 §§, dock till och med

tillämpas utgången av år 1989. Vidare bör 25 § i dess äldre om

lydelse tillämpas försäkringsfallet inträffat före ikraftträdandet.

21.3 till om i

Förslaget lag ändring konsumentförsäkringslagen (1980:38) (lagförslag 5)

4 § I förhållande till annan än försäkringstagaren tillämpas 25, 54-58, 86-88, 95 och 96 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal även i fråga om försäkringar som avses i denna lag. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser gäller även 3 § första stycket lagen om försäkringsavtal.

I 1 kap. 5 § personförsäkringslagen (1988:000) anges vilka bestämmelser som gäller för en personförsäkring, som ingår som en del i en konsumentförsäkring.

Om tillsyn över att försäkringsvillkor är skäliga finns bestämmelser i försäkringsrörelselagen (1 982: 713) . I avsnitt 21 .2 föreslår vi att bl.a. 122 och 123 §§ FAL upphör att gälla. Som en följd härav skall hänvisningen till dessa paragrafer i första

stycket utgå. Som anges i avsnitt 21.2 följer av 1 kap. 5 § personförsäkringslagen att vissa regler i den lagen skall tillämpas på en personförsäkring som ingår som en del i en konsumentförsäkring (jfr avsnitt 6 och 19.1.5).

På sätt föreslås beträffande FAL bör i KFL erinras om reglerna i

1 kap. 5 § personförsäkringslagen.

Vi föreslår vidare att tredje stycket ändras så att där hänvisas till

numera gällande försäkringsrörelselag (1982:713).

Ändringarna i KFL bör träda i kraft samtidigt med reglerna i

personförsäkringslagen om individuell försäkring, den 1 juli 1989. I

fråga om för vilken i

gruppförsäkring, reglerna personförsäkringsla-

gen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990 och vilken under vissa

förutsättningar skall följa reglerna i KFL (jfr 1 § tredje stycket KF L),

bör 4§ första och andra styckena KFL i dess nya lydelse dock tillämpas först från och med den 1 januari 1990. Några särskilda

ikraftträdanderegler för ka-försäkring behövs inte här; KFL är inte

tillämplig på försäkringar som är grundade på kollektivavtal (jfr 1 §

tredje stycket KFL).

Följdlagsttftning

21.4 till om i

Förslaget lag ändring konkurslagen

(1921:225) (lagförslag 6)

34§ Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått överskott

på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan

men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående,

går den också åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.

Om rätt att i särskilda fall återkräva m.m. finns

försäkringspremier bestämmelser i 7kap. 7§ personförsäkringslagen

(1988:000).

Förslaget grundas på att reglerna i 117 § FAL ersätts av bestämmelser i 7 kap. 7 §

personförsäkringslagen.

Lagen bör träda i kraft den 1 1989. Bestämmelserna i 7

juli kap.

7 § personförsäkringslagen skall även tillämpas på gruppförsäkring.

Med hänsyn till att i om dessa

reglerna personförsäkringslagen

försäkringar föreslås träda i kraft den 1 1990, bör dock 34 §

januari konkurslagen i dess nya lydelse tillämpas på gruppförsäkring först

från denna tidpunkt.

i

Det skall anmärkas att reglerna i 7 7

kap. §personförsäkringslagen

aldrig kan tillämpas vid vid sådan skall

ka-försäkring; försäkring

enligt 10 kap. 3 § den försäkrade, som inte betalar anses

premien, som försäkringstagare vid av bl.a. 7

tillämpning kap.

Regeringen har den 30 1986 beslutat inhämta

april lagrådets

yttrande över ett förslag till ny I 4 9 §

konkurslag. kap. fjärde stycket förslaget finns en hänvisning med vad

till FAL i överensstämmelse som nu anges i 34 § konkurslagen.‘ En samordning mellan de båda lagförslagen får ske (under det fortsatta arbetet.

Se numera prop. 1986/87:90.

764 Följdlagstiftning

21.5 till om ändring i utsökningsbalken Förslaget lag (lagförslag 7)

5 kap. 6 § Medel, som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av staten, kommun eller annan menighet eller av samfund, stiftelse eller inrättning med allmännyttigt syfte eller har samlats in bland allmänheten, får ej utmätas, om det strider mot det angivna ändamålet. Sedan medlen har betalats ut, gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda. Vad som sägs i första och andra styckena gäller också begravningshjälp som eller av arbetsgivare, i tillfaller dödsbo på grund av försäkring utfästeLse den mån beloppet inte överstiger det för dödsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid är det att ett särskilt belopp utgår till

ka-försäkring vanligt

dödsboet efter den försäkrade; skall täcka kostnader i

ersättningen

samband med betecknas i försäkringsvillko-

begravningen. Beloppet

ren som och dödsboet är villkoren

vanligen begravningshjälp enligt

då i allmänhet till avsnitt 4.4.3). Även

förmånstagare beloppet (jfr

vid förekommer på motsvarande sätt att ett försäk-

gruppförsäkring

skall användas till begravningskostnader; ibland är

ringsbelopp

det enda som utgår från försäkringen. I dessa fall,

begravningshjälp

liksom när tecknat en individuell försäkring där det utan

någon

tvekan är avsikt att utfallande ersättning skall

försäkringstagarens användas till begravningskostnader, är det enligt vår mening rimligt

att beloppet till viss del är skyddat mot utmätning.

Ett motsvarande är motiverat också då begravningshjälp

skydd

utbetalas till ett dödsbo av utfästelse av en arbetsgivare; för

på grund

kan vara i stället arbetsgivaren naturligt att göra en sådan utfästelse för att teckna en särskild försäkring. En om för som

regel utmätningsfrihet begravningskostnader

tillfaller dödsbo utanför i förslaget till 7 kap.

ligger regelsystemet

Vi föreslår därför att en bestämmelse tas in

personförsäkringslagen.

i förevarande där det nu finns regler om

som ett nytt stycke paragraf,

för medel som anvisats, insamlats eller utbetalts för

utmätningsfrihet

visst ändamål.

En för utmätningsfriheten synes vara ett belopp lämplig gräns

motsvarande det som för dödsåret (jfr 6 kap. 8 §).

basbelopp gäller För utmätningsfrihet bör, utöver denna beloppsbegränsning, gälla

att tillfaller dödsboet. Har försäk-

försäkringsbeloppet verkligen

t.ex. som satt in en av flera arvingar eller

ringstagaren förmånstagare

helt utomstående är försäkringsersättningen inte någon person, mot den föreslagna speciella bestämmel-

skyddad utmätning enligt

sen. Om det däremot föreskrivs i villkoren eller om försäkringstagaren i särskilt förordnande att skall tillfalla inte

angett beloppet

dödsboet utan bör detta i allmänhet kunna

samtliga dödsbodelägare

Följdlagsttftning

jämställas med att beloppet tillfaller dödsboet och därför leda till utmätningsfrihet; i dessa fall har man ofta att tolka

anledning

förordnandet så att det varit avsikten att medlen skall tillfalla dödsboet.

Liksom i övrigt enligt reglerna i denna bör förbudet mot

paragraf utmätning av begravningshjälp redan då står inne hos gälla beloppet försäkringsbolaget eller hos arbetsgivaren. Sedan betalats ersättning

ut skall för utmätningsfrihet krävas att medlen hålls avskilda.

Begravningshjälp skall inte kunna utmätas om det strider mot ändamålet med ersättningen, dvs. att täcka kostnaderi samband med begravning. Framkommer det att inte

begravningskostnaderna

uppgått till det belopp som betalts ut och som hålls avskilt, finns det inte något hinder mot av Vidare

utmätning överskjutande belopp.

bör utmätning kunna ske om det är att dödsboet inte har

uppenbart

för avsikt att använda för

ersättningen begravningskostnader;

beloppet hålls t.ex. avskilt under en tid utan att tas i

längre anspråk

för kostnader som tid tillbaka. Det förhållandet att

uppkommit lång

begravningskostnader först betalas av andra medel än den utbetalda

ersättningen innebär inte i sig att begravningshjälpen får mätas ut;

det kan ofta vara att t.ex. av

naturligt någon dödsbodelägarna

förskotterar kostnader för att sedan få ur dödsboet. Men

ersättning självfallet kan utmätning ske om avser utmätningsfordran just

-

begravningskostnader utmätningen strider då inte mot ändamå-

let.

Även i mera situationer kan det vara attt

speciella skäligt

begravningshjälp inte kan mätas ut, t.ex. då en

facklig organisation

betalar ut sådan hjälp till dödsboet efter en avliden medlem. Vi avstår emellertid från att lämna till i denna

förslag regler del; ämnet

ligger utanför vårt

uppdrag.

766 Följdlagstiftning

21.6 till om i

Förslaget lag ändring lagen (1928:281) allmänna arvsfonden (lagförslag 8)

_ om tillfaller allmänna arvsfonden i arv eller genom gåva 1 § Den egendom, som i egenskap av förmånstagare, skall eller testamente eller som tillfaller fonden med andra medel förvaltas av kammarkollegiet som utan sammanblandning en särskild fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Av medel, som under ett räkenskapsår influtit, skall vid årets utgång en tiondel läggas till fonden. Återstoden skall jämte årets avkastning från och med nästföljande år vara tillgänglig för utdelning. Ur fonden betalas kammarkollegiets kostnader för fondens förvaltning och fullgörandet av kollegietsgövriga uppgifter enligt denna lag med belopp som regeringen bestämmer.

Vi föreslår att första ändras så att det framgår av lagen att

stycket

skall avse även vad fonden får i egenskap av

fondens förvaltning En motsvarande har föreslagits av familjelagsförmånstagare. regel sakkunniga i betänkandet (SOU 1981:85) Äktenskapsbalk (s. 68).

Redan i förekommer det att fonden är förmånstagare, t.ex.

dag ett till ”arvingar”, och regeln enligt förmånstagarförordnande

behövs alltså även med gällande rätt. Den föreslagna lydelsen omfattar också det fallet att fonden får försäkringsersättning som

förmånstagare enligt reglerna i 6 8 § personförsäkringslagen (jfr

kap.

nedan).

5 § Arv, som har tillfallit fonden, får helt eller delvis avstås till annan, om det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller andra särskilda omstänmed arvlåtarens vilja. Även i digheter kan anses överensstämma yttersta som har annat fall får arv avstås till arvlåtarens släkting eller annan person stått arvlåtaren nära, om det kan anses billigt. Arv som utgörs av egendom, vilken från kulturhistorisk synpunkt eller från är av väsentlig betydelse natur- eller kulturvårdssynpunkt, får avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på lämpligt sätt. Beslut om avstående av arv fattas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av kammarkollegiet. Utan riksdagens tillstånd får beslut ej fattas om att till någon avstå egendom till ett värde som överstiger 800 000 kronor. Vill någon att ett arv som tillfallit fonden skall helt eller delvis avstås, skall han inge sin ansökan till länsstyrelsen i det län där den döde senast haft sitt om hemvist. Det åligger länsstyrelsen att genast underrätta kammarkollegiet ansökningen samt, efter verkställd utredning, till kollegiet insända handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande. Kollegiet har att, jämte eget yttrande, till äger besluta i insända handlingarna regeringen, om icke kollegiet ärendet. Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också när försäkringsbelopp har tillfallit fonden i egenskap av förmånstagare.

under vissa förutsättningar till annan helt eller Enligt 5 § får fonden delvis avstå från arv som tillfaller fonden. Har fonden fått egendom eller testamente kan fonden däremot inte besluta om genom gåva avstående.

Följdlagstiftning 767

Reglerna i 6 kap. 8§ innebär

personförsäkringslagen följande.

Om det inte finns någon annan skall halva försäk-

förmånstagare,

ringsbeloppet tillfalla försäkringstagarens make och återstoden hans

arvingar. Efterlämnar försäkringstagaren inte make, skall arvingar-

na få hela beloppet som medför att om

förmånstagare. Reglerna

försäkringstagaren saknar släktarvingar tillfaller

försäkringsbeloppet

allmänna arvsfonden. Detta fall starkt om situationen

påminner då

arvsfonden får

egendom genom arv, eftersom försäkringsersättning-

en inte tillfaller fonden till av

följd något förmånstagarförordnande.

Vi föreslår därför att fonden får en att besluta

möjlighet om

avstående i dessa fall. Även då det finns ett -

förmånstagarförordnande antingen gjort

av eller i - kan

försäkringstagaren själv intaget försäkringsvillkoren

fallet ibland likna mera arv än testamente. I förordnandet kan t.ex. ha angetts att förmånstagare skall vara i första hand

försäkringsta-

garens make eller en och i andra hand hans

namngiven person

arvingar. Sådana andrahandsförordnanden är vid både

vanliga

individuell försäkring och i villkorsförordnanden för

gruppförsäk-

ring. Ofta är inte medveten om förordnandet

försäkringstagaren

eller har han i varje fall inte reflekterat närmare över dess innebörd. Det framstår därför som att fonden även rimligt i dessa fall har möjlighet att avstå från

försäkringsbeloppet.

Fonden bör alltså kunna avstå från sin rätt i fall då ett

samtliga

försäkringsbelopp tillfaller fonden i av

egenskap förmånstagare.

Frågan om avstående måste efter förhållandena i det avgöras enskilda fallet. Har fonden särskilt angetts i ett förordnande, bör fonden naturligtvis inte avstå från

försäkringsbeloppet.

Frågan om avstående blir inte aktuell, om förmånstagarförordnandet kan tolkas så att det i stället för syftar på en testamentstagare på fonden. Detta kan främst bli aktuellt om förordnandet och testamentet har tillkommit vid samma NJA

ungefär tidpunkt (jfr 1976 s. 24; jfr

också avsnitt 14.3.7 och 19.6.4 Fonden brukar för redan

ovan). övrigt

i dag tolka

förmånstagarförordnanden på detta vis, och fonden gör då inte anspråk på

försäkringsbeloppet.

768 Följdlagstiftning

21.7 till om i

Förslaget lag ändring kommunalskattelagen (1928:370) (lagförslag 9)

Sextonde stycket i punkt l av anvisningarna till 31 § skall omedelbart underrätta försäkrings-

Ny ägare till pensionsförsäkring

av pensionsförsäkring får om förvärvet av försäkringen. Återköp givaren utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, om det tekniska återköpssärskilda skäl föreligger och värdet uppgår till högst 10 000 kronor eller om riksskatteverket ansökan medger det. Bestämmelserna i lagen på särskild hindrar inte heller återbetalning enligt 7kap. 7§ personförsäkringslagen

(1988:000) av försäkringstagarens tillgodohavande.

I 117 § FAL finns bestämmelser om att försäkringstagarens tillgodo-

i vissa fall kan tas i anspråk av hans

havande hos försäkringsbolaget

Den viktigaste förutsättningen är att försäkringstagaren

borgenärer.

med som inte stod i har betalat premier för försäkringen belopp Vi föreslår en liknande reglering i förhållande till hans villkor.

skäligt

innehåller dock den

7 kap. 7§ personförsäkringslagen. Förslaget

i förhållande till 117§ FAL, att krav av detta slag skall olikheten även vid och därmed också vid

kunna framställas livränteförsäkring

pensionsförsäkring enligt kommunalskattelagen. till uppkommer det Genom det föreslagna tillägget anvisningarna

motsatsförhållande mellan i 7 kap. 7§ och det

inte något reglerna

allmänna återköpsförbudet enligt kommunalskattelagen.

1 1989. I fråga om gruppförsäkring

Lagen bör träda i kraft den juli först från och bör dock anvisningarna i deras nya lydelse tillämpas

med den 1 januari 1990. Bestämmelserna i 7 kap 7 § kan inte bli varför dessa inte behöver beaktas i

tillämpliga på ka-försäkringarna,

detta sammanhang (jfr avsnitt 21.4). bör för skull anges att

I övergångsbestämmelserna tydlighets

försäkring som

till återbetalning står öppen också vid

möjligheten

om m.m. tecknats före år 1976, då nuvarande regler återköpsförbud

femte av anvisningarna i deras lydelse enligt började gälla; jfr stycket

och 2 § om ikraftträdande av lagen

SFS 1972:254 lagen (1975:1348)

(1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen.

SOU 1936:56 769

Följdlagstzftning

21.8 till om i

Förslaget lag ändring lagen (1930:106)

om vissa till förmån för ofödda

rättshandlingar (lagförslag 10)

Vad som i 9 kap. 2 § ärvdabalken föreskrivs om förordnande genom testamente till den, som inte är född eller avlad vid testators död, gäller också för förordnande genom annan rättshandling till förmån för den, som inte är född eller avlad vid tiden för förordnandet. Om förmånstagarförordnanden gäller dock särskilda bestämmelser i personförsäkringslagen (1988:000).

Enligt 6 kap. 1 § tredje stycket personförsäkringslagen skall vad som

föreskrivs i 9 kap. 2 § ärvdabalken om förordnande genom testamente till den som inte är född eller avlad vid testators död gälla också för förmånstagarförordnande till den som inte är född eller avlad när förordnandet skall tillämpas första gången (jfr avsnitt 19.6.1). Denna

reglering skall för personförsäkringens del gälla i stället för bestäm-

melserna i lagen om vissa rättshandlingar till förmån för ofödda.

Följdlagstiftning

21.9Förslaget till om ändring i lagen (1941:416) lag

om arvsskatt och

gåvoskatt (lagförslag 11)

De ändringar som föreslås i 32, 37 och 59 §§ är föranledda uteslutande av att reglerna i FAL ersätts av regler i personförsäkringslagen. Dessutom behövs vissa andra ändringar för att anpassa

skattereglerna efter den föreslagna försäkringslagstiftningen.

l § Skatt till staten utgår enligt denna lag för egendom, som förvärvas genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt).

För egendom, som förvärvas genom ett avstående enligt 5 § lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden, utgår arvsskatt till staten som om förvärvet skett genom testamente efter den avlidne.

Förslaget är en följd av att allmänna arvsfonden föreslås få en möjlighet att besluta om avstående också då försäkringsbelopp tillfaller fonden i egenskap av förmånstagare (jfr avsnitt 21.6).

l2§ Om en förmånstagare enligt personförsäkringslagen (1988:000) vid försäkringstagarens död erhåller förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda erhåller vid beräknande av arvsskatt anses som arvfallen egendom. Vad nu sagts gäller också vad som tillfaller någon enligt 6 kap. 7 § första stycket personförsåkringslagen.

Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make enligt vad som anges i föregående stycke år fritt från skatt. Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som enligt 37§ 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet.

Vad som på grund av insättningar av samma i ränte- och

person kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor skolat ske i den ordning, vari insättningarna i

att premiebetalning anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum.

skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370).

Följdlagstlftning

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också i fråga om vad som tillfallit någon på grund av sådan förmån från kommun, som avses i punkt 1 adertonde stycket av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. För kapitalförsäkring som ej är livränteförsäkring och som gäller på försäkringstagarens eller hans makes liv och för försäkring som tagits för olycksfall eller sjukdom tillämpas bestämmelserna i andra stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen.

Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse.

I paragrafen finns om av som

regler beskattning förmånstagarförvärv

sker vid försäkringstagarens död. En närmare för

redogörelse

reglernas tillämpning har lämnats i avsnitt 2.7.2. I korthet gäller

följande. Förmånstagarförvärv beskattas enligt första stycket i princip som

arv. Enligt andra och fjärde dock vissa särskilda

styckena gäller

förmåner vid beskattningen. Sålunda är förvärv av

pensionsförsäk-

ring helt fritt från arvsskatt, medan förvärv av annan livränteförsäkring är fritt från skatt i den mån det årliga beloppet inte

överstiger

2 500 kr. Vid utmätningsfri kapitalförsäkring och vid olycksfalls-

eller avräknas för ett

sjukförsäkring varje förmånstagare belopp

motsvarande sex basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För att inte efterlevande make i vissa fall skall bli strängare beskattad än om försäkringen hade ingått i kvarlåtenskapen, medges vidare i första stycket sista meningen skattefrihet för den del av makens förvärv som skulle ha utgjort hans giftorättsandel om försäkringen hade i boet, dvs. som hälften.

ingått regel Som framgått tidigare är det arvs- och gåvoskattekommitténs sak

att ta ställning till de som kommer

principiella problem upp i fråga

om behandlingen av avsnitt Vi har

personförsäkringar (jfr 8.5).

emellertid ansett oss i fall böra hur

varje ange, skattereglerna

tekniskt bör utformas om vårt förslag genomförs. Samtidigt har vi strävat efter att förenkla de nuvarande

reglerna.

I fråga om som tillfaller

förmånstagarbelopp försäkringstagarens

make föreslår vi att makens skattefria andel alltid skall bestämmas till hälften av förvärvet (andra stycket första En sådan

meningen).

regel leder i de flesta fall till samma resultat som nu gällande regler och innebär en väsentlig av systemet.

förenkling

Som nyss nämnts får vidare vid och

kapitalförsäkring olycksfalls-

eller sjukförsäkring för avräknas ett

varje förmånstagare belopp

motsvarande sex basbelopp enligt om allmän För

lagen försäkring.

närvarande är det för kapitalförsäkringens del en förutsättning för avdraget, att försäkringen har varit utmätningsfri 116 § enligt

FAL.

Enligt 116 § är en försäkring antingen helt utmätningsfri eller helt

utmätningsbar. De föreslagna reglerna i 7 kap. 2§ personförsäk-

ringslagen innebär däremot att det kan förekomma försäkringar som är delvis utmätningsbara; om försäkringen gäller

på försäkringstaga-

rens eller hans makes liv, är den alltid till viss del mot

skyddad utmätning. Reglerna innebär nämligen i dessa fall att om premiebetalning skett i ”för stor” omfattning, endast det överskjutande

beloppet kan utmätas (se avsnitt 19.7.2 ovan).

Liksom nu bör basbeloppsavdrag få göras bara vid försäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv; genom denna avgränsning fångar man in de situationer där försäkringen typiskt sett skall tillgodose ett försörjningsbehov. Liksom när det gäller utmätningsskyddet menar vi dock att det avgörande bör vara på vems liv

försäkringen gäller vid försäkringsfallet, inte på vems liv den ursprungligen har tagits.

Men utmätningsskyddet är som också beroende av hur

sagt

premiebetalningen har varit ordnad. När det gäller frågan, vilken

betydelse denna sida av i framtiden bör ha för

utmätningsreglerna

rätten till basbeloppsavdrag, gör vi följande bedömning.

Att låta avdragets storlek variera beroende på i vilken utsträckning försäkringen har varit kan komma i fråga;

utmätningsfri, knappast

det skulle innebära ett alltför Att kräva

komplicerat system. fullständig utmätningsfrihet framstår också som olämpligt, eftersom

det skulle förta mycket av värdet av de regler om utmätningsskyddet som vi föreslår. Exempelvis en författare eller annan fri yrkesutövare med oregelbundna inkomster kan ha skäl att år göra en

goda något

extra inbetalning till sin men

försäkring, knappast någon försäkrings-

tagare kommer att utnyttja denna möjlighet om han därmed berövar sina efterlevande förmånerna vid arvsbeskattningen.

Med den nyss angivna att det skall vara fråga om

begränsningen försäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv föreslår vi

därför att basbeloppsavdrag skall göras oberoende av om försäkringen har kunnat utmätas eller inte. Detta är den ojämförligt enklaste regeln, och den stämmer också bäst med de regler vi föreslår om

utmätning efter försäkringsfall (7 kap. 3§ förslaget). Enligt dessa regler kan ett försäkringsbelopp under vissa förutsättningar vara skyddat mot utmätning, även om försäkringen före försäkringsfallet

inte alls eller endast till viss del varit utmätningsfri; som framhålls ovan (avsnitt 15.3), kan man inte av det sätt på vilket premiebetalningen har varit ordnad dra några generella slutsatser om vilket

försörjningsbehov försäkringen fyller för förmånstagaren. Särskilt

kan erinras om att vad som tillfaller den försäkrades make eller hans

Följdlagstiftning

eller makens

barn under 20 år alltid är skyddat mot utmätning upp till

sex basbelopp (7 kap. att de

3 § andra stycket). Vi finner det naturligt försäkringsersättningar som av sociala skäl i allmänhet är

skyddade

mot utmätning också normalt skall vara fria från arvsskatt.

Man kan fråga sig om ett av kravet

borttagande på fullständig

utmätningsfrihet kommer att leda till att

många försäkringstagare

ökar på sin för att få ökade arvsskatteförmåner.

premiebetalning

Även bortsett från att då kan bli delvis

försäkringen utmätningsbar

torde man kunna från att i allmänhet inte

utgå försäkringstagarna

reagerar på detta sätt, och detta av det skälet att en ökad premiebetalning typiskt sett inte medför av försäk-

någon höjning ringsersättningen. Vid försäkringsfall utgår det avtalade försäkringsbeloppet, och den ökade premiebetalningen

har då varit till nytta för försäkringstagaren bara genom en viss av

ökning återbäringen. Inträffar försäkringsfallet i av början försäkringstiden, har arrange-

manget ofta varit klart Det har under senare

ofördelaktig. visserligen

år förekommit en av antalet sammansatta

ökning kapitalförsäkringar

mot engångspremie, men detta torde i första hand ha varit föranlett av att även sådana hittills har varit från

försäkringar undantagna

förmögenhetsbeskattning. Om förslagen i prop. 1986/87:61

genomförs, torde man kunna räkna med en avsevärd i antalet

nedgång

nytecknade sådana

försäkringarÅ

Inte heller lär den vi föreslår innebära ökade allmänna

ändring

möjligheter att snabbt omvandla tillgångar som fullvärderas vid

arvsbeskattningen till förmånligt behandlade försäkringar. För det första lägger försäkringstekniken hinder i vägen. Försäkringsbolagen

meddelar inte om det bedöms att ett dödsfall av

försäkring någon

anledning snart skall inträffa, och härvid har det inte någon betydelse i vilken takt sökanden vill betala för Och om

premie försäkringen. försäkring beviljas trots att försäkringstagaren räknar med ett

försäkringsfall relativt snart, har han ännu mindre skäl än annars att betala högre premie än han behöver. Den som vill åstadkomma ett

högt försäkringsbelopp, som kan fördelas på flera förmånstagare,

väljer även i denna situation att i stället teckna en stor mot

försäkring i lägsta möjliga premie.

Skulle man anse att från mera allmän är

personförsäkringar synpunkt

alltför förmånligt behandlade i kunde man

arvsskattesammanhang,

överväga att andra

begränsa privilegieringen på sätt än genom ett

krav Man kunde t.ex. att

på utmätningsfrihet. överväga begränsa

den krets som skall få till make och

basbeloppsavdrag (exempelvis

bröstarvingar) eller att bestämma ett högsta sammanlagt belopp som

Riksdagen har den 16 december 1986 beslutat om ändring i lagen om statlig förmögenhetsskatt i enlighet med förslagen i propositionen (se SFS 1986:1227, se även avsnitt 2.7.1 ovan).

får utgå skattefritt efter en försäkringstagare. överväganden av det slaget ankommer dock på arvs- och gåvoskattekommittén.

De nya reglerna i 6 kap. 7 § personförsäkringslagen om jämkning

av förmånstagarförordnanden till förmån för försäkringstagarens make och medför också behov av viss ändring i

bröstarvingar skattereglerna.

Vad som kan tillfalla försäkringstagarens make vid jämkning enligt 104 § andra stycket FAL är för närvarande fritt från arvsskatt,

därför att det är fråga om att tillgodose makens anspråk på giftorätt m.m. Vad som tillfaller laglottsberättigad bröstarvinge på grund av

jämkning beskattas däremot som arv. Kan arvingen inte anses som

förmånstagare, föreligger inte någon rätt till basbeloppsavdrag vid

arvsskatteberäkningen. Reglerna om skattefrihet för förvärv av

pensionsförsäkring och beloppsavdrag vid förvärv av annan livrän-

teförsäkring gäller däremot även då en arvinge gör ett förvärv genom

jämkning.

Med den nya bestämmelsen i 6 kap. 7 § första stycket personförsäkringslagen kommer makes rätt till jämkning inte att vara relaterad till makens bodelningsanspråk. Bestämmelsen ger möjlighet till resultat som är både mer och mindre förmånliga för maken än om

försäkringsbeloppet hade ingått i boet och fördelats enligt vanliga

regler. Vi föreslår även här den enkla regeln att hälften av makens förvärv skall vara fritt från skatt, medan en jämkning till förmån för

liksom nu i sin helhet bör beskattas som arv. Regler som

bröstarvinge

gjorde makes förvärv helt fritt från skatt eller som medgav

basbeloppsavdrag även vid jämkning skulle i alltför hög grad

uppmuntra till överenskommelser om jämkning, som träffades uteslutande i syfte att minska skatten. Och med den nya utformningen av jämkningsinstitutet saknas det helt skäl att, såsom sker i nuvarande praxis, ge make skatteförmåner på grund av försäkringsbelopp som tillfaller någon annan och som inte blir föremål för

jämkning. För närvarande beaktar skattemyndigheterna utan yrkande

bestämmelserna i 104 § andra stycket FAL såvitt gäller makes

giftorätt och rätt enligt 13 kap. 12 § giftermålsbalken. Reglerna om

vederlags- och laglotts jämkning beaktas däremot bara om det företes utredning om att sådan jämkning skall göras. Som regel måste

anteckning om jämkningen finnas redan i bouppteckningen (jfr 11 §

andra stycket AGL).

I fortsättningen kommer det inte att finnas någon möjlighet för myndigheterna att beakta den rätt till jämkning som kan

självmant

finnas 6 7 §. Det kommer alltså genomgående att krävas

enligt kap.

att finns dokumenterad i bouppteckningen eller i en

jämkningen bodelnings- eller skifteshandling som läggs till grund för beskattning-

en enligt 15 eller 16 § AGL. Naturligtvis finns också möjligheten att

jämkningen bestäms genom dom, men det är inte sannolikt att en dom meddelas innan beslut om arvsskatten fattas. En dom kommer i stället som regel att leda till 32 § b

efterbeskattning enligt respektive

återvinning av skatt enligt 59 § b AGL.

Som framgått innehåller personförsäkringslagen regler om såväl gruppförsäkring som kollektivavtalsgrundad försäkring (9 kap. respektive 10 kap.) och lagens regler skall tillämpas också på

grupplivförsäkringar som meddelas av staten (se avsnitt 21.1). På grund härav är de särskilda bestämmelserna om grupplivförsäkringar som avtalats av kommunal eller enskild arbetsgivare eller som

meddelats av staten inte längre erforderliga (sjätte stycket i denna

paragraf).

Ikraftträdande

I den omfattning som de föreslagna nya reglerna avser individuell försäkring, bör de träda i kraft den 1 juli 1989. Såvitt gäller de kollektiva försäkringarna, bör däremot äldre bestämmelser tillämpas

fram till den 1 januari 1990, då personförsäkringslagen skall börja

gälla för dessa försäkringar.

Om skattskyldigheten har inträtt före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, skall enligt allmänna principer på skatterättens område äldre bestämmelser tillämpas även därefter.

Reservation

Av ledamoten

Schönmeyr

Mot de i betänkandet framlagda, mycket omfattande förslagen reserverar jag mig formellt på endast ett fåtal punkter. Jag kan emellertid inte underlåta att allmänt göra den reflektionen att det

föreslagna, rigorösa regelsystemet är mycket långtgående och kan på

vissa punkter medföra betydande stelbenthet. Jag begränsar mig här till att peka på informationsavsnitten, som i den föreslagna lagen ges

en detaljrik utformning. Otvivelaktigt kan brister i informationen få

allvarliga konsekvenser för parterna i försäkringsavtalet och andra intressenter. Information är emellertid också en fråga om relationer mellan avsändare och mottagare, för vilka det är svårt att ställa upp för lång tid fastlagda regler. Bättre hade det enligt min mening varit om riktlinjer för informationen hade kunnat skapas genom samarbete mellan försäkringsinspektionen, konsumentverket och branschen. En fortlöpande till förändrade krav och behov hade

anpassning

då kunnat är dock medveten om att

tillgodoses. Jag naturligtvis

förslagets informationsbestämmelser bygger på konsumentförsäkringslagen som modell.

På följande punkter reserverar jag mig mot vad kommitténs

majoritet föreslagit. 1. Förslaget till 4 kap. 2 § tredje stycket innehåller en möjlighet att

avvika från den från FAL bibehållna huvudprincipen om bortfall

eller begränsning av försäkringsbolagets ansvar i vissa fall av oriktiga uppgifter vid försäkringsavtalets ingående. Bestämmelsen innebär

att jämkning kan ske av konsekvenserna av svikligt lämnade oriktiga uppgifter om resultatet annars skulle bli uppenbart oskäligt.

Jag kan att sådan avvikelse må förekomma när de

acceptera oriktiga lämnats av oaktsamhet som inte är ringa och till

uppgifterna

och med om de lämnats uppsåtligen (andra stycket). Däremot anser jag inte att kommittén anfört argument av den styrka som måste krävas för att avvikelse från huvudprincipen skall kunna ske även om uppgifterna lämnats svikligt eller i strid mot tro och heder (första stycket). Den allmänna avtalsrättsliga principen att sådana förfaran-

Reservation 777

den gör avtal ogiltiga torde uppfattas som i det allmänna

naturlig

rättsmedvetandet. En lagstiftning bör inte kunna som en

uppfattas ”uppmuntran” till illojala förfaranden.

2. I 4 kap. 4§ föreslås en s.k. vilken

oantastbarhetsregel, enligt

åsidosatt inte kan av

upplysningsplikt åberopas försäkringsbolaget

om mer än två år gått sedan lämnades. Endast om

upplysningarna

uppgiftslämnaren förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder får åsidosatt efter de två åren.

upplysningsplikt åberopas

Kommitténs majoritet har motiverat om

förslaget tvåårsregeln

med att sådana regler förekommer internationellt men framförallt med att en inte skulle kunna vara helt säker

försäkringstagare på att

han inte av oaktsamhet lämnat ”Det är om

oriktiga uppgifter. rimligt

han vill ha säkerhet visar mot att hans skydd av sådana orsaker sig bristfälligt eller ger upphov till tvist med

försäkringsbolaget.”

Den angivna argumentationen är min inte

enligt uppfattning

bärande. Den omsorgsfulle uppgiftslämnaren får

förhöjd premie

eller i vissa fall alls. Den kvalificerar

inget försäkringsskydd slarvige

sig” för lägre premie eller över huvud att försäkring taget genom tiden får verka. Det skall här hållas i minnet att den

slarvige

uppgiftslämnaren i realiteten i kollektivet ett avtal med de

ingår

omsorgsfulla och det är dessa som får bära konsekvenserna av att den slarvige får vidare förmåner än han sk-ille ha haft. Jag anser alltså att inte skall införas.

någon oantastbarhetsregel

Under alla förhållanden talar som den statistik, tagits in i avsnitt 12.2.3 i betänkandet, för att karenstiden bör bestämmas till minst fem år.

3. Enligt förslaget till 4 8 § ansvarar vid

kap. bolaget livförsäkring

när den försäkrade begått självmord om det mer än ett år från

gått

det försäkringsavtalet eller om det måste antas att

ingicks försäkring-

en tecknades utan tanke I

på självmordct. förslaget jämställes inte

återupplivning av äldre med

försäkring nyteckning.

Jag anser att man i - liksom

personförsäkringslagen nu i

försäkringsavtalslagen bort jämstållz dessa båda likartade situationer.

Kommittén uttalar att det inte, sanmia sätt som vid

på nyteckning,

är naturligt att av en dra slutsatsen att

återupplivning försäkringsta-

garen siktat på ett utnyttjande av har en motsatt

försäkringen. Jag

uppfattning. I själva verket torde för dei S(OITl har för avsikt att

begå

självmord det vara ett bekvämare handlzndie att återuppliva en redan

befintlig försäkring än att teckna en ny sidain. Dels får det anses vara en ”mindre” åtgärd att en än att ta initiativ till

återuppliva försäkring

nyteckning, dels är inte lirenad med de

återupplivning försäljnings-

kostnader som är och ekonomiskt fördelak-

nyteckning följakligçen

tigare.

Särskilda yttranden

1 Av ledamoten Palm

har stor ekonomisk betydelse för alla invånare i vårt

Försäkringar

land. Det är därför att lagstiftaren ställer upp regler i lag

nödvändigt

för att den enskilde i åtskilliga hänseenden och för att söka i

skydda

mån åstadkomma att den enskilde får en bra produkt som

möjligaste

han också har behov av. Försäkringsrättskommittén har tidigare härom beträffande konsumentförsäkringar, vilket

föreslagit regler

resulterat i konsumentförsäkringslagen och en betydande uppstramav verksamheten. I betänkande har vårt syfte varit

ning föreliggande

det nu nämnda för hela Jag anser att vi

personförsäkringsområdet.

nått detta och är överens med i övrigt beträffande

syfte majoriteten

de framlagda förslagen. min kommer med detta förslag och

Enligt mening lagstiftningen vad som föreslagits av försäkringsverksamhetskommittén

genom dock inte att ge den enskilde tillräckligt skydd i ett bestämt avseende, mot Sedan samhället tagit på sig att

nämligen försäkringstvång.

ordna vissa - i försäkringsform eller på annat sätt - finns

skyddsnät

endast i behov av att tvinga på någon

mycket begränsad utsträckning

borde därför förekom-

en försäkring. Obligatorisk gruppförsäkring ma endast där ett starkt skyddsbehov föreligger, t.ex. dödsfallsskydd

vid krediter, och skydd i skadeståndsliknande fall, t.ex. olycksfallsför varuhuskunder eller idrottsplatspublik. I övrigt borde

försäkring

till en vara utesluten, alltså i första hand

tvångsanslutning försäkring vad vi i 9 lagförslaget kallar obligatorisk gruppförsäkring. kap.

Också med reservationsanslutning, som i betänkan-

gruppförsäkring

det behandlas som frivillig försäkring, är ur nu berörd synvinkel diskutabel, även om den fria uppsägningsrätten ger den ett godtag-

bart drag av frivillighet.

Det kan enligt min uppfattning från den enskildes synpunkt göras

flera invändningar mot tvångsförsäkring. Premiebetalningallvarliga

ett eller annat sätt och då bestämmer någon annan en skall göras på - osv. - över den enskildes ekonomi. ett företag, en förening sker många gånger utan konkurrens. Det föreligger.

Upphandlingen

I

Särskilda 779

yttranden

risk för att försäkringsbranschen utarmas om en stor del av

personförsäkringen vid sidan av den kollektivavtalsreglerade utgörs av obligatorisk gruppförsäkring. Detta kan leda till premiehöjningar

och bristande valfrihet för den som av en eller annan står

anledning

utanför. - Dessa problem torde accentueras vid

sakförsäkring.

Såsom vi framhållit i betänkandet om

rymmer frågan gruppförsäk» ring med tvångsinslag inte bara försäkringsrättsliga utan aspekter

även frågor av t.ex. och art.

föreningsrättslig näringsrättslig Enligt

min mening borde det tas ett samlat om denna

grepp försäkringsfrå-

ga. Det har dock inte ankommit på försäkringsrättskommittén att göra den som måste en detta

utredning föregå lagstiftning på

område. Jag vill därför med detta yttrande behovet av en

peka på

vidare skyddslagstiftning än den som våra innebär, och menar

förslag

att förslag rörande en sådan bör tas fram

lagstiftning omgående.

2 Av Green

experten

Verkan av svek vid brott mot

upplysningsplikten

När det gäller påföljderna av brott mot

upplysningsplikten genom

svek och handlande i strid mot tro och heder, hänvisar

försäkrings-

avtalslagen till den allmänna för dessa fall.

avtalslagens reglering

i Denna innebär att som förfaran-

rättshandlingar grundas på svikligt

de är ogiltiga. Kommittén föreslår nu att dessa bestämmelser för försäkringsavtalsråttens del skall ersättas av en särskild i

reglering personförsäkringslagen. Vid brott mot upplysningsplikten genom

svek och handlande i strid mot tro och heder skall

försäkringsgivaren

normalt vara fri från ansvar. Konstruktionen innebär alltså att försäkringsavtalet består trots det svikliga förfarandet.

Härigenom

möjliggörs också kommitténs förslag att i vissa fall skall

huvudregeln

kunna genombrytas av skall sålunda

skälighetsregler. Huvudregeln

inte få tillämpas ”i den mån detta skulle leda till ett resultat som är

uppenbart oskäligt mot försäkringstagaren eller hans rättsinnehava-

re”. En liknande föreslås beträffande

skälighetsregel försäkringsta-

garens rätt till fortsatt försäkring i denna situation.

Den föreslagna bör min inte

regleringen enligt mening genomfö-

ras. Jag anser att man från såväl som rättstekniska

rättspolitiska utgångspunkter kan ifrågasätta av som ut lämpligheten förslag går på

att i speciallag införa regler som detta sätt avviker från

fundamentala rättsprinciper i allmän Både svek och handlande i

lag.

strid mot tro och heder är kvalificerade

avtalsrättsliga ogiltighets-

grunder, vilka torde vara väl förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. Det finns ur denna synvinkel skäl att nu införa en

inga

avvikande ordning speciellt för del. Om en

försäkringsavtalsråttens

förändrad i denna skulle bli aktuell i en

rättsuppfattning fråga

framtid, bör ett nytt synsätt givetvis först och främst slå igenom i den

780 Särskilda yttranden

allmänna och övergripande avtalsrättsliga lagstiftningen.

Om en reglering som den föreslagna ändå skall genomföras, är det med hänsyn till förslagets karaktär givetvis särskilt viktigt att det motiveras på ett utförligt och klarläggande sätt. Jag anser inte att kommittén har presenterat sådana fullgoda motiv för sitt förslag. Det enda egentliga skäl som anförs är att man vid försäkring inte kan följa det vanliga mönstret för verkan av ogiltighet, nämligen att prestationerna på ömse sidor skall återbäras. Att bolaget anses ha rätt att behålla förbrukad riskpremie och att försäkringstagaren inte kan återbära det riskskydd han faktiskt erhållit är emellertid endast

naturliga konsekvenser av den försäkringsavtalstekniska konstruk-

tionen. Dessa omständigheter kan i sig knappast utgöra något

självständigt motiv för att frångå ogiltigheten som påföljd av svikligt

handlande. I övrigt anser kommittén det viktigt att också oredliga förfaranden från den försäkrades sida kan åberopas av bolaget. För svekfallens del borde emellertid detta önskemål kunna tillgodoses

genom en enkel komplettering i personförsäkringslagen av de

aktuella bestämmelserna i avtalslagen.

Av min ståndpunkt följer naturligt att något behov inte heller finns av en sådan skälighetsregel som kommittén föreslår för att i vissa fall mildra effekterna av huvudregelns tillämpning. Svek och handlande i strid mot tro och heder bedöms enligt gällande rätt som mycket

allvarliga illojala förfaranden där ogiltigheten följer av det subjekti-

va - för till olika

svikliga uppsåtet något utrymme hänsynstagande

såsom vilken av inflytande sveket må

objektiva omständigheter, grad

ha haft på avtalet eller dylikt, finns inte.

3 Av experten Lindgren

Kommittén föreslår i 7 kap. 2§ personförsäkringslagen en ändrad

utformning av utmätningsskyddet för livförsäkringar före försäkringsfall. Förslaget innebär att premiebetalningar som går utöver

vissa angivna beloppsgränser inte som i dag skall leda till att hela

försäkringen blir utmätningsbar utan endast till att det överskjutande

beloppet skall kunna utmätas. I sitt förslag till ändringar i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, diskuterar kommittén behovet av förändringar av bestämmelserna i 12 § andra stycket med

anledning av den föreslagna omläggningen av reglerna om utmätningsfrihet. Den gällande regleringen i AGL innebär att avdrag med sex basbelopp medges från förmånstagarförvärv på grund av livförsäkring på försäkringstagarens eller hans makes liv under förutsättning att försäkringen ej varit utmätningsbar. Enligt kommit-

tén skulle fördelarna med de nya utmätningsreglerna i hög grad gå förlorade om rätten till basbeloppsavdrag även i fortsättningen skulle förutsätta fullständig utmätningsfrihet. Efter att ha övervägt olika

Särskilda yttranden 781

alternativa lösningar har kommittén stannat för att föreslå ett slopande av kravet på utmätningsfrihet för rätt till basbeloppsavdraget. Av följande skäl anser att den jag föreslagna ordningen är olämplig. Den gällande skattefriheten för vissa är i förmånstagarförvärv huvudsak socialt Det betingad. primära syftet med basbeloppsavdraget är att från beskattning undanta försäkringsbelopp som utfaller när en avlider. har sedan familjeförsörjare Avdragsnivån länge varit anpassad till de belopp som normalt utfaller av på grund tjänstegrupplivförsäkringar. Genom kravet förbehålls på utmätningsfrihet den lindrigare beskattningen med en försäkringar jämn premiebetalning. Om kravet helt lämnas fältet fritt för på utmätningsfrihet slopas beskattningslindring även i fråga om som utfaller belopp på grund av försäkringar där det nyss angivna försörjningssyftet inte alls föreligger. Det kan inte uteslutas att man därigenom öppnar att möjligheter omvandla tillgångar som fullvärderas vid till arvsbeskattningen förmånligt behandlade försäkringar. torde för Visserligen utrymmet sådana dispositioner, av bl.a. försäkringstekniska skäl, vara begränsat, men det är enligt min uppfattning svårt att bedöma utvecklingen för det fall kommitténs skulle finner således förslag genomföras. Jag att ett av kravet fullständigt slopande på utmätningsfrihet inte är förenligt med syftena bakom de nuvarande i arvs- och lindringarna

gåvobeskattningen av utfallande försäkringsbelopp.

Jag delar kommitténs att det inte bör komma i uppfattning fråga att låta storlek variera beroende i vilken

basbeloppsavdragets på

utsträckning försäkringen varit utmätningsfri. En sådan ordning skulle gå helt på tvärs med skatteområförenklingssträvandena på det. Behovet av förenklingar är särskilt uttalat i om försäkfråga ringsbeskattningen där det nuvarande regelsystemet är omvittnat

svårtillgängligt. Kommittén har också diskuterat en som skulle innebära att lösning rätten till avdrag förbehålls en mer krets av förvärvare. begränsad Jag kan hålla med om att en med den borde ändring inriktningen ligga väl i linje med de

familjeförsörjningsskäl som bl.a. motiverat de

nuvarande beskattningslättnaderna för vissa försäkringsförvärv. Överväganden av det bör dock ankomma arvs- och slaget på gåvoskattekommittén.

4 Av

experten Wallerberg

Jag instämmer i ledamoten reservation. Schönmeyrs

S()lJ 1986:56

16/1985 I

vid justitieministeriet publikation Bilaga Lagberedningens

Personförsäkringslag

I med riksdagens beslut stadgas: enlighet

1 kap. Allmänna stadganden

1 §

Tillämpningsområde

liv-, sjuk- och Denna lag tillämpas på

olycksfallsförsäkring. Denna inte lagstadgad försäkring lag gäller eller återförsäkring.

2 5 Definitioner

I denna lag avses med 1) i lagen om försäkrings-

ggggäggiggggigggg

eller i lagen om utländska försäkringsbolag (1062/79) eller i lagen ombolag ( / ) avsett försäkringsbolag ( / ) avsedd försäkringsförsäkringsföreningar förening som meddelat försäkring, den som ingått för- 2) försäkringstagare med försäkringsgivaren; om äganderätten säkringsavtal mottagaren vad till försäkringen överförs, tillämpas på som stadgas om försäkringstagaren, den försäkrade den vars liv eller 3) person hälsa har försäkrats, den som enligt förordnande N) förmånstagare rätt att i stället för försom avses i 6 kap. 1 S har få det som skall betalas ur försäkringstagaren belopp

säkringen, en försäkring i fråga om

5) grupgförsäkring

omfattar eller kan omfatta en grupp vilken ansvaret som nämns i ett avtal om gruppförsäkring personer samt

(gruppförsäkringsavtal).

I

Bilaga 783

6) den som tillsammans

grugpförsäkringstagare

med försäkringstagaren har ett ingått gruppförsäkringsavtal. Vid en sådan gruppförsäkring, vilken enligt den försäkrade helt eller delvis skall betala försäkringspremien, gäller det som stadgas om försäkringstagaren och försäkringsgivarens mot denne skyldigheter på motsvarande sätt beträffande den försäkrade och försäkringsgivaren: skyldigheter mot honom.

3§ Stadggndenas tvingande natur

Försäkringsvillkor eller någon annan bestämmelse om försäkring som avviker från i stadgandena denna lag till nackdel för den förförsäkringstagaren, säkrade eller någon annan som har rätt till försäkringsbeloppet är utan verkan, om inte annat stadgas särskilt i denna lag.

2 kap. Uppgifter som skall lämnas om försäkring

1 S

Uppgifter innan försäkringsavtal ingås

Innan försäkringsavtal ingås skall försäkringsgivaren lämna den som ansökt om de försäkring uppgifter denne behöver för att bedöma behovet av försäkring och välja försäkring, så som om föruppgift säkringsformer, försäkringspremier och försäkringsvillkor. När uppgifter lämnas skall också uppmärksamhet fästas vid väsentliga i begränsningar försäkringsskyddet. Uppgifter behöver inte lämnas, om den som ansökt om försäkring avstår från sin rätt att få uppgifter eller om det medför besvär att oskäligt lämna uppgift.

784 1 S()lJ 1986:56

Bilaga

25 sedan avtal ingåtts

ggggifter

När försäkringsavtal ingåtts skall förutan dröjsmål tillställa försäkringssäkringsgivaren ett försäkringsbrev och försäkringsvillkor. tagaren behöver dock inte tillställas för- Försäkringsvillkoren om detta av särskilt skäl är säkringstagaren, något onödigt. Har försäkringsgivaren enligt försäkringsrätt att under försäkringstiden ändra förvillkoren eller andra avtalsvillkor, skall detta säkringspremien framgå av försäkringsbrevet.

3S under försäkringstiden

ggggifter

skall med skäliga inter- Försäkringsgivaren tillställa uppgifter om valler försäkringstagaren som gäller försäkringen vilka sådana omständigheter är av betydelse för försäkringstagaren. uppenbarligen När ett försäkringsfall har inträffat, har försäkringsden som har rätt att givaren informationsplikt gentemot fordra betalning av försäkringsgivaren.

*JS Upplysning om rättsmedel

Av beslut som gäller ansökan om ersättning och av andra beslut av försäkringsgivaren som gäller om det inte med beaktande av omförsäkring skall, är onödigt, framgå hur ständigheterna uppenbart beslutet kan underkastas prövning av domstol, konsumentklagonämnden eller något motsvarande organ.

9 §

Bristfälliga eller oriktiga uppgifter

innan avtal ingås

Har försäkringsgivaren inte vederbörligen uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 1 § 1 mom. i detta kapitel och avviker försäkringen därför till försäkringstagarens, den försäkrades eller förmånstagares nackdel från vad försäkringstagaren har haft anledning att anta, skall det anses att försäkringsavtalet har ingåtts med det innehåll som försäkringstagaren med stöd av de uppgifter han erhållit har anledning att förutsätta.

3 kap.

Försäkringsavtals giltighet

1 S

Grunder för att bevilja försäkring

Försäkringsgivare får inte avslå en ansökan om försäkring på den grund att ett försäkringsfall har inträffat eller sökandens hälsa har försämrats efter det ansökningshandlingarna sänts eller lämnats till försäkringsgivaren. Försäkringspremien och övriga försäkringsvillkor skall bestämmas utgående från den försäkrades hälsotillstånd vid nämnda tidpunkt.

Ansvarets början

Har en särskild tidpunkt inte avtalats, inträder försäkringsgivarens ansvar den dag försäkringsgivaren eller försäkringstagaren lämnat eller sänt antagande svar på den andra avtalspartens anbud.

Har försäkringstagaren lämnat eller sänt en skriftlig försäkringsansökan till försäkringsgivaren

786Bilaga

är det att försäkringsgivaren skulle ha och uppenbart ansökan, svarar försäkringsgivaren även för godkänt skadefall som inträffat efter det ansökan lämnades eller sändes. inte utredning om vilken tid på Föreligger svaret eller ansökan har lämnats eller avsänts, dygnet anses detta ha skett klockan 24. får, om detta med hänsyn Försäkringsgivaren till art eller andra särskilda skäl är försäkringens i försäkringsvillkoren bestämma att betalning befogat, av skall vara ett villkor för att försäkringspremien hans ansvar skall inträda. För att få åberopa en sådan bestämmelse i försäkringsvillkoren skall försäkringsanteckna bestämmelsen i försäkringsbrevet och i givaren premiekrav.

35 rätt att säga upp försäkringen Försäkringstagarens och få fribrev eller återköpsvärdet

Försäkringstagaren har rätt att när som helst med omedelbar verkan. Om grunder säga upp försäkringen har fastställts för försäkringen, har försäkringstagaren dessutom rätt att inställa premiebetalningarna och få fri (fribrev) eller rätt att få förförsäkring säkringens återköpsvärde i enlighet med grunderna. Försäkringstagaren har rätt att enligt S kap. 2 mom. en försäkring som har ändrats 3 § återupprätta till fribrev.

NS rätt att säga upp försäkringen Försäkringsgivarens

får inte säga upp för- Försäkringsgivaren i andra fall än de som anges i denna lag. säkringen vid och får försjuk- olycksfallsförsäkring i försäkringsvillkoren bestämma att han säkringsgivaren

sou 1986:56 Bilaga I 787

har rätt att såga upp försäkringen att upphöra vid premieperiodens slut. Försäkring får dock inte sägas upp på grund av att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det försäkringen tecknades eller på grund av att ett försäkringsfall har inträffat.

Meddelande om uppsägning skall sändas till försäkringstagaren senast en månad före försäkringsperiodens slut.

5 §

Ändring av försäkringsvillkoren

Försäkringsgivaren får inte ändra försäkringsvillkoren 1 andra fall än de som anges 1 denna lag.

Vid sjuk- och olycksfallsförsäkring får försäkringsgivaren i försäkringsvillkoren bestämma att han har rätt att ändra försäkringspremien eller andra avtalsvillkor räknat från den premieperiod som följer efter ändringen. Villkoren får dock inte ändras på grund av att den försäkrades hälsotillstånd har försämrats efter det försäkringen tecknades eller på grund av att ett försäkringsfall har inträffat. Premier eller villkor för livförsäkring får ändras förutsatt att synnerliga skäl föreligger på grund av att skadeutvecklingen eller räntenivån allmänt förändrats och förutsatt att innehållet i försäkringsavtalet inte därmed.väsentligt förändras i förhållande till det ursprungliga avtalet.

Försäkringsgivaren skall tillställa försäkringstagaren ett meddelande om hur försäkringspremien eller andra avtalsvillkor förändras. Ändringen träder i kraft tidigast en månad efter det att meddelandet sändes, dock inte tidigare än den premieperiod som följer på den då meddelandet sändes.

Büagal

6 5 Rätt till återköpsvärdet

När försäkringen upphör har försäkringsrätt att få försäkringens återköpsvärde, även tagaren om försäkringsgivaren annars är fri från ansvar.

7§ Påminnelse om att tidsbestämd livförsäkring upphör

Har som avtalats att gälla en livförsäkring bestämd tid varit i kraft längre än ett år, skall försenast en månad och tidigast tre säkringsgivaren månader innan enligt avtalet löper ut försäkringstiden sända en till försäkringstagaren om att förpåminnelse kommer att och om eventuell rätt till säkringen upphöra fortsatt försäkring. Om försummar att sända en försäkringstagaren påminnelse enligt 1 mom., är försäkringen fortfarande i kraft till den del den gäller för dödsfall. Försäkringen dock en månad efter det att en förupphör senad har avsänts och senast sex månader páminnelse efter den avtalade försäkringstidens utgång.

85 Rätt till fortsatt försäkring

När en livförsäkring har upphört på grund av återköp, har försäkringstagaren rätt att utan utredning om sitt hälsotillstånd fortsätta försäkringen för dödsfall (fortsatt med de ändringar som

försäkring)

föranleds av utbetalningen av återköpsvärdet. skall 1 samband med åter- Försäkringsgivaren lämna om möjligheten att köp försäkringstagaren uppgift få fortsatt Försummas detta, ansvarar förförsäkring. under sex månader från betalningen av säkringsgivaren samma sätt som om återköp hade återköpsvärdet på

S()lJ 1986:56

Bühgal 789

begärts. Om försäkringsgivaren under denna tid sänder ett meddelande, upphör dock ansvaret. Fortsatt försäkring skall sökas inom sex månader från det att försäkringsgivaren har sänt meddelande om rätten till fortsatt dock försäkring, senast ett år efter det återköpsvärdet betalades.

H kap. Begränsningar av försäkringsgivarens ansvar

1 §

Försäkringstagarens och den försäkrades

ugglxsningsglikt

Innan försäkringsgivaren beslutat bevilja försäkring får han begära sådana upplysningar av försäkringstagaren och den försäkrade som kan ha betydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar. Försäkringstagaren och den försäkrade skall ge riktiga och fullständiga svar på försäkringsgivarens frågor.

2 5 Försummelse av

upplysningsplikten

Har försäkringstagaren eller den försäkrade förfarit svikligt vid fullgörande av upplysningsplikten enligt W S i detta kapitel,är försäkringsgivaren fri från ansvar för inträffade försäkringsfall. Vad som stadgas i 1 mom. gäller även om försäkringstagaren eller den försäkrade uppsåtligen eller av vårdslöshet, som inte kan anses försummat sin ringa, upplysningsplikt och försäkringsgivaren inte alls skulle ha meddelat försäkringen om riktiga och fullständiga svar hade givits. Om försäkringsgivaren skulle ha meddelat endast mot eller försäkring högre premie annars på andra villkor än vad som avtalats, är hans

790 Bühgal S()lJ 1986:56

ansvar begränsat till vad som svarar mot den avtalade premien och de villkor på vilka försäkringen skulle ha beviljats.

Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas inte, om detta skulle vara uppenbart oskäligt för försäkringstagaren eller någon annan som har rätt till försäkringsbeloppet.

3 S

Uppsägning på grund av oriktiga upplysningar;

försäkringens fortbestånd

Får försäkringsgivaren under försäkringstiden kännedom om att upplysningsplikten har försummats på det sätt som anges i 2 S i detta kapitel och skulle han inte alls ha meddelat försäkring om riktiga och fullständiga upplysningar hade lämnats, får han säga upp försäkringen att upphöra 30 dagar efter det att meddelandet om uppsägningen sändes till föräkringstagaren. Om försäkringsgivaren skulle ha meddelat försäkring endast mot högre premie eller annars på andra villkor än vad som avtalats, består försäkringen med sådana premier och villkor, om inte försäkringstagaren har förfarit svikligt.

Försäkringsgivaren skall, sedan han fått kännedom om försäkringstagarens eller den försäkrades försummelse, utan dröjsmål sända försäkringstagaren ett meddelande om uppsägningen eller ändringen av premien eller villkoren. Försummas detta, förlorar försäkringsgivaren sin rätt att åberopa omständigheten, om inte försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt.

S()lJ 1986:56 1 791

Bilaga

1I§

Felaktiga uppgifter som saknar betydelse

Försäkringsgivaren får inte åberopa att upplysningsplikten har försummats, om han när han fattade beslut om försäkringen insåg eller borde ha insett att upplysningarna var oriktiga eller ofullständiga.

Vad som stadgas i 1 mom. tillämpas även, om den omständighet som den oriktiga eller ofullständiga upplysningen gäller inte hade någon betydelse för försäkringsgivaren när avtalet ingicks eller om omständigheten därefter har upphört att ha betydelse.

Vid livförsäkring får försäkringsgivaren åberopa att upplysningsplikten försummats endast om ett dödsfall nar inträffat eller försäkringsgivaren har sänt ett sådant meddelande som avses 1 3 § 2 mom. i detta kapitel inom två år från det att ansvaret inträdde.

Vad som stadgas i 1 och 3 mom. tillämpas inte, om försäkringstagaren eller den försäkrade har förfarit svikligt.

Upplysningsplikt vid gruppförsäkring

Vad som i 1-N §§ i detta kapitel stadgas om försäkringstagaren skall också tillämpas på gruppförsäkringstagare.

Ansvarsbegränsning i vissa fall

Om följderna av sjukdom eller kroppsskada ersätts ur en försäkring, får försäkringsgivaren begränsa sitt ansvar på den grund att sjukdomen eller skadan förelåg redan när försäkringen beviljades endast om

792 Büagal 5(31) 1986:56

1) begränsningen bygger på sådana uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd som försäkrings-

inhämtat innan försäkringen beviljades eller givaren

2) beror på försäkringens art

begränsningen eller andra särskilda skäl.

7 S

Qyte av yrke eller boniggsort

Har den försäkrades yrke eller boningsortbetydelse för bedömningen av försäkringsgivarens ansvar, -får försäkringsgivaren i försäkringsvillkoren bestämma att skall underrätta för-

försäkringstagaren säkringsgivaren om ändringar i sådana förhållanden senast i samband med att den försäkringspremie som

betalas. Om försäkringstagaren att följer på ändringen lämna meddelande om och medför detta att

ändringen

inte höjs eller att villkoren inte ändras, premien

motsvarande sätt vad som stadgas i 2 § i gäller på detta En förutsättning är dock att för-

kapitel.

i samband med premiekrav har pámint säkringsgivaren försäkringstagaren om denna skyldighet.

Om har fått kännedom om

försäkringsgivaren sådant eller boningsort som avses 1 1

byte gav yrke

beträffande uppsägning av försäkringen och mom., gäller dess fortbestånd på motsvarande sätt vad som stadgas i 3 S i detta kapitel.

i 1 och 2 mom. tillämpas inte, om

Stadgandena

av eller boningsort har upphört att ha ändringen yrke

för försäkringsgivaren, sedan denne fått betydelse vetskap om ändringen.

8 S

framkallande av försäkringsfall

Qppsåtligt

Har den försäkrade uppsåtligen framkallat ett försäkringsfall, är försäkringsgivaren fri från ansvar.

Bilaga 793

Begär den försäkrade självmord, ansvarar försäkringsgivaren dock vid livförsäkring, om självmordet begicks mer än ett år efter det att försäkringsgivarens ansvar inträdde.

9 S Försäkringsfall som framkallats genom grov vårdslöshet

Har den försäkrade framkallat försäkringsfallet genom grov vårdslöshet, kan försäkringsgivarens ansvar vid sjuk- och olycksfallsförsäkring sättas ned efter vad som är skäligt med beaktande av omständigheterna.

10 S

Otillräknelighet och nödtillstånd

Försäkringsgivaren får inte till befrielse från eller begränsning av ansvar åberopa stadgandena 1 8 § 1 mom. eller 9 § i detta kapitel, om den försäkrade till följd av sin ålder eller sitt sinnestillstånd inte hade kunnat dömas till straff för brott.

Försäkringsgivaren får inte till befrielse från eller begränsning av ansvar åberopa stadgandena i 8 eller 9 § i detta kapitel, om den försäkrade handlat för att förebygga skada på person eller egendom under sådana förhållanden att åtgärden är försvarlig.

5 kap.

Försäkringspremie

1 §

Betalning av försäkringspremie

Försäkringspremie skall betalas inom en månad från det att försäkringsgivaren sände skriftligt premiekrav försäkringstagaren. Den första premien

794 Büagal Si)lJ 1986:56

behöver dock inte betalas förrän försäkringsgivarens ansvar inträder och senare premie inte förrän ifrågavarande premieperiod har börjat.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller inte den första premien för försäkring, om betalning är en förutsättning enligt försäkringsavtalet för att försäkringsgivarens ansvar skall inträda.

Betalningsdröjsmål

Fördröjs betalningen av en försäkringspremie, får försäkringsgivaren skriftligen säga upp försäkringen att upphöra 1N dagar efter det att meddelande om uppsägningen avsändes till försäkringstagaren. Försäkringen upphör dock inte, om betalning sker före uppsägningstidens utgång. Meddelandet om uppsägning skall innehålla en upgift om möjligheten att betala premien inom uppsägningstiden samt uppgift om försäkringstagarens rätt enligt 3 S i detta kapitel att få försäkringen återupprättad. Om någon av dessa uppgifter saknas, är uppsägningen utan verkan.

Har betalningsdröjsmålet berott på betalningssvårigheter som försäkringstagaren på grund av sjukdom, arbetslöshet eller något annat synnerligt skäl råkat ut för huvudsakligen utan egen skuld, upphör försäkringen trots uppsägning först 1ü dagar efter det att förhindret upphörde. Försäkringen upphör dock senast tre månader efter det att den i 1 mom. angivna uppsägningstiden löpte ut.

3 §

Aterupprättande av förfallen försäkring

En försäkring, som upphört på grund av att någon annan än den första försäkringspremien inte har betalts, inträder på nytt, om försäkringstagaren inom

sou l986:56 1 795

Bilaga

sex månader från det att den i 2 5 1 mom; i detta kapitel angivna uppsägningstiden löpte ut betalar den försenade premien till försäkringsgivaren.

En försäkring, som ändrats till fribrev av annan anledning än dröjsmål med betalningen, återupprättas i sin tidigare omfattning, om försäkringstagaren inom sex månader från det att begäran om fribrev framfördes till försäkringsgivaren betalar den premie som skulle ha betalts, om försäkringen inte hade ändrats.

När en försäkring återupprättas, ansvarar försäkringsgivaren från klockan ZN den dag då premien betalas.

u §

tillgpenninginrättning eller posten

Betalning

Betalning som sänts till försäkringsgivaren per eller bankgiro anses verkställd den dag då den

posthar erlagts till Postbanken, postanstalt som förmedlar postgirorörelse eller penninginrättning, gireringen har debiterats betalarens konto eller postgirorörelsens utbetalningskort har stämplats med postgirotsbehandlingsstämpel.

Betalning som har erlagts med postanvisning anses verkställd den dag postanvisningen har inlämnats till posten.

5 S

Försäkringspremie när försäkring upphör

Om försäkring för vilken inte fastställts grunder upphör före den avtalade tidens utgång av någon annan orsak än ett försäkringsfall eller på grund av att försäkringstagaren när han uppfyller sin upp-

har förfarit svikligt, har försäkrings-

lysningsplikt

givaren rätt endast till den försäkringspremie som svarar mot försäkringens giltighetstid.

796 1

Bilaga

6 kap. Förmånstagarförordnande. Överlåtelse och pantsättning av rätt på grund av försäkring

1 §

Förmånstagare

har rätt att förordna en Försäkringstagare

förmånstagare (förmånstagarförordnande). Försäkrings-

får ändra eller återkalla ett förmånstagarförtagaren om försäkringsfall på vilket förordnandet är ordnande, avsett att tillämpas inte har inträffat. får dock inte ändras Förmånstagarförordnande eller återkallas utan förmånstagarens samtycke, om förhar lämnats en skriftlig förbindelse att månstagaren förordnandet hålls i kraft (oåterkalleligt förmåns- Om ersättning enligt försäkrings-

ggggrförordnande).

avtalet skall betalas till förmånstagaren i återkommande och försäkringsbelopp inte har poster något får det i bestämmas att avtalats, försäkringsvillkoren förmånstagarförordnandet inte får ändras utan för-

säkringsgivarens samtycke. Om ett förmånstagarförordnande gäller, ingår det som skall betalas sedan den förförsäkringsbelopp har avlidit inte i den försäkrades dödsbo.

säkrade

2 § form. Meddelande till make Förmånstagarförordnandes

samt återkallande Förmånstagarförordnande, eller av förmånstagarförordnande är giltiga ändring endast om meddelande därom har tillställts skriftligt försäkringsgivaren. Har i testamente utsett försäkringstagaren för en bestämd försäkring, anses detta förmånstagare vara ett förmånstagarförordnande eller en giltigt eller ett återkallande. Om giltig ändring giltigt

Bilaga 1 s. 800

Bilaga 1 797

försäkringstagaren efter att genom testamente ha förordnat en förmånstagare skriftligen meddelar försäkringsgivaren om en förmånstagare som avviker från testamentet, tillämpas det senare förmånstagarförordnandet. Är försäkringstagaren gift, skall försäkringsgivaren underrätta hans make, om förmånstagarförordnande som gäller denne ändras.

Förmånstagarförordnandes upphörande

Förmånstagarförordnande upphör, om förmånstagaren dör innan det försäkringsfall inträffar på vilket förordnandet skall tillämpas.

“S

Tolkning av förmånstagarförordnande

Har inte någon namngiven person utsetts till förmånstagare och följer inte annat av förordnandet eller omständigheterna, skall följande gälla: 1) Har försäkringstagarens utsetts till

make

förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för den med vilken försäkringstagaren var gift vid sin död. Detta gäller dock inte, om talan om hemskillnad eller äktenskapskillnad var anhängig vid försäkringstagarens död eller makarna då hade ansökt om av upplösning äktenskap eller om hemskillnad eller om de hade dömts till hemskillnad som inte vid försäkringstagarens död hade förfallit. 2) Har försäkringstagarens 5355 utsetts till förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för försäkringstagarens i ärvdabalken nämnda bröstarvingar. Försäkringsbeloppet delas mellan arvingarna så som i ärvdabalken stadgas om deras rätt till arv.

Bilaga 1 s. 801

798 Bilaga 1 sou 1986:56

3) Har försäkringsgivarens make och barn utsetts till förmånstagare, gäller förordnandet till förmån för den make och de barn som avvses 1 1 respektive 2 Finns det inte någon make, får barnen en-

punkten. samma försäkringsbeloppet. Finns inte några barn, får maken ensam försäkringsbeloppet. Om försäkringsbeloppet skall delas melan maken och barnen, får maken respektive barnen vardera hälften av beloppet.

H) Har försäkringsgivarens anhöriga utsetts till förordnandet till förmån för

förmånstagare, gäller

make som avses 1 1 punkten och försäkringstagarens

som avses 1 ärvdabalken. Finns det inte någon arvingar

får ensamma försäkringsbeloppet. Finns make, arvingarna inte några arvingar, får maken ensam försäkringsbeloppet. Om försäkringsbeloppet skall delas mellan maken och arvingarna, får maken respektive arvingarna vardera hälften av beloppet. Det försäkringsbelopp som tillfaller delas så som 1 ärvdabalken stad-

arvingarna gas om deras rätt till arv.

Vad som stadgas 1 1 och 2 mom. om för-

gäller motsvarande sätt den försäkringstagaren på säkrade, om denne är någon annan än försäkringstagaren.

Överlåtelse och pantsättning av livförsäkring

Försäkringstagaren har rätt att överlåta och

rätten på grund av livförsäkring. Om förmånspantsätta tagares rätt har trätt i kraft eller om försäkringeninnehåller ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, får försäkringstagaren dock inte förordna om försäkringen utan förmånstagarens samtycke.

Om rätten på grund av livförsäkring har pantsatts eller om försäkringen innehåller ett oâterkalleligt förmånstagarförordnande, krävs panthavares och förmånstagares samtycke för återköp av försäkringen och belåning av försäkringsbrevet.

1 799

Bilaga

Om rätten på grund av livförsäkring har överlåtits eller pantsatts till flera och deras personer, rättigheter är oförenliga, skall en övertidigare låtelse och pantsättning gälla framom en senare. Har dock den senare överlåtelsen eller pantsättningen meddelats försäkringsgivaren innan denne fick meddelande om den tidigare överlåtelsen eller pantsättningen och har den vars rätt frågan gäller varit i god tro, gäller den senare överlåtelsen och pantsättningen framom den tidigare. Vad som här stadgas gäller på motsvarande sätt oåterkalleliga förmånstagarförordnanden.

65 Panthavares rätt

Den till vilken rätten på grund av livförsäkring har pantsatts, har rätt att av det försäkringsbelopp som skall betalas få en del som motsvarar hans fordran, även om fordran inte är förfallen. Om panthavarens fordran förfaller till innan betalning försäkringsbeloppet betalas, får panthavaren använda försäkringens återköpsvärde till betalning för sin fordran. Detta förutsätter dock att fordran först har krävts av försäkringstagaren och att denne inte har betalt den inom tvâ månader från kravet.

75 Meddelanden till panthavare och

förmånstagare

Vad som ovan stadgas om försäkringsgivarens skyldighet att lämna försäkringstagaren meddelande om attförsäkringspremie förfaller eller att försäkringsgivarens ansvar sätts ned gäller även den till vilken rätten på grund av livförsäkring har eller pantsatts till vilken har lämnats en förbindelse att hålla förmånstagarförordnande i kraft, förutsatt att för-

Bilaga 1 s. 803

800 Bilaga 1 S()lJ 1986:56

såkringsgivaren har lämnats meddelande om pantsättningen eller förmånstagaren. Om försäkringsgivaren underlåter att lämna meddelande, får han inte gentemot panthavare eller förmånstagare åberopa att försäkringen har upphört eller ansvaret satts ned.

Vad som stadgas i 1 mom. gäller även försäkringstagarens make, om denne eller försäkringstagaren har begärt att av bolaget få uppgift om försäkringens upphörande eller om nedsättning av försäkringsgivaren: ansvar.

som framkallats av som har

Försäkringsfall någon

rätt till försäkringsbeloppet

Framkallar någon annan som har rätt till försäkringsbeloppet än den försäkrade uppsåtligen försäkringsfallet, är -försäkringsgivaren fri från ansvar gentemot honom. Har hans ålder eller sinnestillstånd varit sådant att han inte kan dömas till straff eller har han framkallat försäkringsfallet genm grov vårdslöshet, kan han erhålla försäkringsbeloppet eller en del av det endast om det anses skäligt med beaktande av de omständigheter under vilka försäkringsfallet har framkallats. Om den försäkrade har avlidit, skall försäkringsbeloppet även till den del det borde ha betalts till den som framkallat försäkringsfallet betalas till de övriga som har rätt till beloppet.

7 kap.

Förhållandet till borgenärerna

1 S

Livförsäkringstagarens och hans makes gäld

Är vid livförsäkring försäkringstagaren själv eller hans make försäkrade, får den rätt som enligt

Bilaga 1 s. 804

tillkommer endera av dem inte utmätas för försäkringen någonderas gäld, om när utmätning sker minst tio år har 1) förflutit från det försäkringen tecknades; eller 2) om enligt avtalet försäkringspremierna skall betalas under minst tio års tid och det inte under år har betalts mer än en femtedel av det något sammanräknade som borde ha betalts, om premiebelopp när försäkringen tecknades hade fördelats betalningarna över tio år. Härvid beaktas inte en förhöjning av Jämnt som beror i avtalat index som återpremien på ändring ger kostnadsutvecklingen, eller om endast för döds- 3) försäkringen gäller falls skull och det inte under något år har betalts mer än ett belopp som är två gånger den årliga försäkrings-

premien. Vad som i 1 mom. tillämpas inte vid stadgas av underhåll som skall betalas till make utmätning eller barn.

2 S Gäldenärens skydd vid olycksfallsförsäkring

Kostnadsersättning enligt olycksfalls- eller som förfallit till betalning får sjukförsäkringsavtal inte utmätas.

3 S Återvinning till konkursbo

Försätts försäkringstagaren eller dennes dödsbo i konkurs och har försäkringstagaren under de tre senaste åren före konkursens början betalat förtill belopp som inte står i rimlig säkringspremier till hans förhållanden och tillgångar, har proportion konkursboet rätt att av försäkringsgivaren kräva åter

Bilaga 1 s. 805

vad som har betalts för mycket i den mån återköpsvärdet eller försäkringsbelopp som förfallit till betalning räcker till för detta. Om inte försäkringstagaren eller den som annars har rätt till återköpsvärdet eller försäkringsbeloppet har samtyckt till att det över-

beloppet återbetalas, skall konkursboet för skjutande att få sin rätt fastställd väcka talan inom tre månader efter inställelsedagen mot den som har rätt till återköpsvärdet eller försäkringsbeloppet.

8 kap.

Försäkringsgivarens betalningsskyldighet

1 S

Sökandens skyldighet att lämna utredning

Den som söker ersättning skall lämna försäkringsgivaren de handlingar och uppgifter som behövs för att bedöma försäkringsgivarens ansvarighet och som skäligen kan begäras av honom med beaktande även av försäkringsgivarens möjligheter att inhämta utredning.

2 S

Tiden för betalning av ersättning

Försäkringsgivaren skall så snart som

dock senast en månad efter det att han fått de möjligt, handlingar och uppgifter som nämns i 1 § i detta

fullgöra sin betalningsskyldighet på grund av kapitel, ett försäkringsfall eller meddela att han inte anser

’ sig vara betalningsskyldig.

Om den som söker ersättning har rätt till åtminstone en del av det belopp han kräver, skall denna del betalas genast när sökanden begär detta.

S()LJ1986:56 1 803

Bilaga

Betalning till fel person

Betalar försäkringsgivaren försäkringsbelopp eller återköpsvärde till någon annan än den som har rätt till beloppet respektive återköpsvärdet, är försäkringsgivaren fri från ansvar, om han vid betalningen har iakttagit sådan omsorg som påkallas av omständigheterna.

HS

Oriktiga ggplysningar efter försäkringsfallet

Har den som söker ersättning svikligen lämnat försäkringsgivaren oriktiga eller bristfälliga upplysningar efter försäkringsfallet och har dessa upplysningar betydelse för bedömningen av försäkringsfallet, kan det belopp som skulle ha utgått från försäkringen sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Framställande av yrkande och preskription

Krav på betalning av försäkringsbelopp skall framställas till försäkringsgivaren inom ett år från det den som har rätt betalningen fick kännedom om försäkringsfallet och sin därpå grundade fordran, och senast inom tio år från försäkringsfallet, vid

äventyr av att rätten annars går förlorad. Med sådant krav som här nämnts jämställs ett meddelande om

försäkringsfallet.

Tid för väckande av talan; domstol

laga

Talan mot försäkringsgivarens avgörande i ärende som gäller personförsäkring skall vid av

äventyr

804 1

Bilaga

att rätten annars går förlorad väckas inom tre år från det den som är missnöjd med avgörandet fick skriftligt meddelande om avgörandet och om denna tidsfrist. Talan kan väckas även vid den underrätt inom vars domkrets vederbörande har sitt hemvist enligt lagen om befolkningsböcker (IH1/69).

9 kap.

Särskilda stadganden om gruppförsäkring

1 §

som skall lämnas omggruppförsäkrigg

Upplysningar

Vid gruppförsäkring skall försäkringsgivaren se till att de försäkrade efter det att försäkringen trätt i kraft och därefter med skäliga mellanrum och på ett med beaktande av omständigheterna lämpligt sätt lämnas upplysningar om försäkringsskyddets omfattning, om begränsningar i försäkringsskyddet som är väsentliga för den försäkrade och om den försäkrades skyldigheter samt om hur försäkringens giltighetstid är beroende av att den försäkrade tillhör den persongrupp som nämns i gruppförsäkringsavtalet.

Avviker försäkringen till den försäkrades eller förmånstagares nackdel från vad den försäkrade med anledning av de uppgifter som avses i 1 mom. har haft anledning att anta, skall försäkringen gälla till förmån för den försäkrade på de villkor som han med stöd av erhållna uppgifter har haft anledning att anta.

I om upplysningar som skall lämnas om

fråga

dessutom vad som stadgas i 2 gruppförsäkring gäller kap. M S.

Vad som stadgas i 1 och 2 mom. gäller inte sådan som avses i 1 kap. 2 S 2 mom. och

gruppförsäkring inte heller kortvarig försäkring.

Bilaga 1 s. 25

S()lJ 1986:56 Bilaga 1 805

Uppgift om att försäkringen upphör

Upphör försäkring till följd av försäkringsgivarens eller gruppförsäkringstagarens åtgärder, skall den försäkrade underrättas. Försäkringen upphör för hans del inom en månad från det att försäkringsgivaren på ett med beaktande av omständigheterna lämpligt sätt meddelade att försäkringen upphör.

Har gruppförsäkring som avses i 1 kap. 2 S 2 mom. antingen helt eller, på grund av att den försäkrade utträtt ur gruppen, för den försäkrades vidkommande upphört, anses försäkringen dock gälla i förhållande till en försäkrad vars premiebetalning försäkringsgivaren har tagit emot.

3 S

Meddelanden av den försäkrade

Har försäkringsgivaren och gruppförsäkringstagare avtalat att den försäkrade skall betala premien till gruppförsäkringstagaren eller att han skall lämna denne meddelande om försäkringen och har den försäkrade gjort detta, får försäkringsgivaren inte åberopa att han inte har fått betalning eller meddelande. Detta gäller dock inte, om den försäkrade hade grundad anledning att tro att betalningen eller meddelandet inte tillställs försäkringsgivaren.

Rätt till fortsatt försäkring

Upphör gruppförsäkringsavtal som gäller livförsäkring eller utträder den försäkrade ur den persongrupp som nämns i avtalet av annan orsak än på grund av ålder, har den försäkrade rätt att oberoende av sitt hälsotillstånd få en fortsatt försäkring genom att betala premien för en individuell försäkring.

Bilaga 1 s. 26

Den försäkrade skall anmäla om han önskar utnyttja sin rätt till fortsatt försäkring inom sex månader från det att försäkringsgivarens ansvar upphörde. Försäkringsgivarens ansvar inträder klockan an den dag då han tog emot meddelandet om att den försäkrade önskar fortsätta försäkringen som en individuell försäkring.

När i 2 S i detta kapitel nämnt meddelande lämnas skall också den försäkrades rätt till fortsatt försäkring nämnas.

10 kap.

Ikraftträdelsestadganden

Denna lag träder i kraft den

Lagen tillämpas på personförsäkring i fråga om vilken avtalet har ingåtts eller försäkringsgivarens ansvar har inträtt efter det att lagen trädde i kraft.

Utöver vad som stadgas i 1 mom. tillämpas denna lag på personförsäkring vars premier eller villkor kan ändras på det sätt som nämns i 3 kap. 5 S 2 mom. räknat från den premieperiod som följer närmast efter lagens ikraftträdande. Även på annan personförsäkring i fråga om vilken avtalet har ingåtts eller ansvarigheten har inträtt innan lagen träder i kraft tillämnas lagens 1 kap., 2 kap. 3-H S5, 3 kap. 8 S, H kap. 1-R, 7 och 9-10 SS, 5 kap., 6 kap. 1-3 §§, S S 1 och 3 mom. samt 6-8 §5 och 8 kap.

Bilaga 2

NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforslkrlng

Lov om avtalet om personforsikring (personforslkringsloven)

Kaplttel 1. Innledende bestemmelser. § l-4 (lovens tvingande karakter) 5 1-1(lovens virkeområde) Nar ikke annet er sagt, kan bestemmel- Denne lov gjelder tor avtalet om person- sene i denne lov ikke travikes til skade for

Iorsikring som inngas med forsikringssel- den som utleder rett mot selskapet etter forskap. Lovens regler gjelder også for andre sikringsavtalen. avtaler om personfoxsikring så. langt de passer. Iiaplttel 2. Selskapets informasjonspllkt. Med personforsikring menes livsforsik- i forbindelse § 2-1 (infonnasjon med tegninring, ulykkesfoxsikring og sykeforsikring. sen) Forsikringen kan tegnes på forsikringstage- 1 forbindelse med tegningen av en forsikrens eller på en eller nere andre personers savidt ring skal selskapet mulig sarge for at liv eller helbred. tar › forsikringstageren råd med hensyn til 1 tvilstilfelle avgjør tllsynsmyndighetene dekningen av foreliggende forsikringsbehov. om en iorsikring er personforsikring etter Selskapet skal også gl torsikringstageren denne lov, og om det foreligger livsforsikring opplysning om vilkar. premiesatser 0.1. ved

eller annen personiorslkring. de forskjellige typer forsikring som kan Loven gjelder ikke tor avtaler om gjenror- dekke dette behov.

sikring.

5 2-2 (forsikringstilsagn) § 1-2 (definisjoner) sa snart avtalen er inngått, skal selskapet I denne lov betyr: gi forsiknngstageren et skriftlig forsikrings-

(a) se lsk_apet:den som ved avtalen påtar tilsagn som fastslår at avtale er lnngått og seg a yta forsikring. gjengir de viktigste bestemmelsene i denne. (b) torsikringstageren: den som sammen med tilsagnet skal selskapet gi torinngår forsikringsavtalen med selskapet. sikringstageren de vilkår som skal gelde for Som torsikringstager regnes også den avtalen. som erverver eiendorrsrettaen til forsik- I forsikringstllsagnet ska.) selskapet saarlig ringen. rremheve (c) torsikrede: den hvis liv ellerhelbred (a) om det har torbeholdt seg rett til å. endre Iorsikringen knyttaer seg til. vilkarene l forsikrlngstiden. Jfr. § 3-5. (d)ka.pitalIorsil:r1r.g: forsikring (b) den tidsbegrensning som gjelder for avhvor selskapet skal ulbetale et bestemt talen. Dersom forsikringstagerens rett til beløp. Beløpet kan vete oppdelt i termi- å forlenge ved utmforsikringsiorholdet ner. pet er undergitt begrensninger, skal også. (enlvrenterorslkring: torsikrlng dette opplyses. hvor selskapet skal uttetale terminbeløp (c) de serllge ansvarsbegrensninger og siksa lenge en person lever euer til han når kerhetsforskrirter som skal gjelde, jfr. §§ en bestemt alder, 4-5 til 4-7 og § 4-9, (0 pensjonstorsikring:ka.p1t.al-eller (d) ratten til å kreve nemndbehandling etter

livrenteforsikring som gar inn under de 5 11-1, eller andre lignende ordninger saarregler som er gitt on pensjonstorsik- som er etablert for A lase tvister. ring i lovgivningen Iorøvrig. Dersom det l forbindelse med tegningen er

(g) kollektivtorsikring: forsikrmg oppnevnt begunstiget. skal Iorsikringstilsom omfattar personeri en naarmere ansagnet gi beskjed om hvem som er oppnevnt. gitt gruppe, og eventudt disses ektefelle, bam. e.l. I tvilstlllelle avgjør tilsynsmyn- 5 2-3 (informasjon i torsikringstiden) dighetene om en torsilring er kollektiv. I forslkrlngstiden skal selskapet på forsvarlig mate holde forsikringstageren orien- S 1-3 (standardvilkar) tert om de sider av forsikringsavtalen som -

Selskapet skal utarbeide vllkar tor de tor- for forsikringstageren a lgienne det er viktig slgjellige typer forsikring som det tilbyr. Vil- til, herunder premiebetaling, torsikringskårene skal godkjennes isatnsvar med til- samt sum og utbetallng av denne. disposisynslovgivningen. sjon over Iorsikringen.

808 2

Bilaga

NOU 1983: 56

Lov om avtaler om personiorsikring

kontroll) bestemt angitt i vilkarene. Selskapet kan s 2-4 (tilsynsmyndighetenes at informa- dog ikke ta Iorbehold om rett til oppsi- Tilsynsmyndighetene påser etter denne lov blir oppfylt, og gelse pa grunn av at den forsikredes helse er sionsplikten kan gi nermere regler om den. iorverret etter at forsikringen ble tegnet.

ma i tilielle skje skriftlig med Oppsigelse Kapittel 3. Forsikringsavtalen man. minst en maneds varsel. og vaare begrunnet.

5 3-i (grunnlaget for selskapets vurderlng) Selskapet skal i oppsigelsen gi orientering

Nar selskapet avgjør om det skal overta en om adgangen til a kreve nemndbehandling

risikoen. skal det. etter § 11-1. eventuelt om andre muligheter forsikring. og vurderer legge til grunn den forsikredes helsetilstand for 9. få prøvd lovligheten av oppsigelsen.

avga Det som er bestemt om oppsigelse i første på det tidspunkt da iorsikringstageren fullstcndig søknad om en bestemt torsikring. ledd og annet ledd første punktum. gjelder

til at den iorsikredes tilsvarende for Iorbehold om at forsikringen Dog kan det ta hensyn etter at saknaden ble av- skal dersom en bestemt hendelse helse er iorverret opphøre gitt. dersom iorverringen har sammenheng inntreffer.

med forhold som forela på søknadstidspurxkun- rett til A endre forsikrintet, og som blir avdekket ved selskapets 5 3-5 (selskapets

dersøkelser. gen i forsikringstiden) Selskapet kan ta torbehold om at det kan

endre torsiknngsvilkar og premie med virk- § 3-2 (ansvarstiden) Om ansvarstiden gjelder reglene i annet ning fra begynnelsen av en ny premiepe-

til tjerde ledd. medmindre annet pa grunn rlode. er serskilt avtalt. Endrer selskapet vilkarene. skal det gi forav forholdene ansvar a lope den dag de nye vilkar med en reda Selskapets begynner sikringstageren eller har for de endl-inger som er gjort. En da torsikringstageren selskapet gjørelse til skade for forsikringstageren som godtatt de betingelser som den annen part endring har stilt. det ikke er gjort klart rede for, kan selskapet

selv om slik bekreitelse ikke er gitt. svarer ikke paberope seg.

selskapet for iorsikringstilielle som inntrefat det har mottatt tullstendig sak- § 3-6 (oppgjøret nar forsikringstorholdet ter etter Dette blir avbrutt eller selskapets ansvar nad om en bestemt forsikring. gjelder likevel ikke dersom selskapet under enhver blir nedsatt) ville ha avslatt forsikringen. Opphører iorsikringen skal iorsikringstaqmstendighet herunsvaret heller ikke for iorhold som geren godskrives forsikrlngens verdi. Selskapet sâxremt disse der overskytende premie som er innbetalt. iorelå på søknadstidspunktet ville ha blitt avdekket ved selskapets under- etter regler som tremgar av iorsikringsvilkarene. Dette selv om selskapet for øvsøkelser og fort til avslag. gjelder Ved livsiorsikring. og hvor det ellers fore- rig er helt eller delvis fri tor ansvar.

ligger szerlige iorhold. kan selskapet forbeikke skal løpe for § 3-7 (varsel om opphør av livsforsikrlng) holde seg at dets ansvar er betalt. Er en livsforsikring avtalt a gjelde for tre første premie Skal ansvar begynne a løpe en ar eller mer. skal selskapet. i god tid før unoselskapets bestemt at tidspunktet er angitt, pet av iorslkringstiden varsle forsikringstadag uten ansvaret kl. 00.00. Gjelder en for- geren om at forsikringen vil opphøre, og om begynner til en bestemt dag uten at tidspunk- den rett til a forlenge forsikringsiorholdet sikring ansvaret kl. 24.00. som han eventuelt kan ha. Har forsikringen tet er angitt. opphører regnes treårsinsten Ira første vaart tomyet. § 3-3 (rorsikringstagerens rett til a avbryta gang forsikringen ble tegnet.

forsikringstorholdet) kan når som helst av- § 3-8 (fornyelse av ulykkes- og sykeforsik- Forsikringstageren bryta et løpende torsikringstorhold. ring) Gjelder en ulykkes- eller sykeforsikring

rett til å avbryta torsik- for et bestemt tidsrom på ett år eller mer. og § 3-4 (selskapets ønsker ikke å. rorlenge forsikrinringsforholdet i forsikringstiden) selskapet si ut over den avtalte periode, må det Ved livsforsikring kan selskapet ikke gen i andre tiifelle enn bestemt varsle forsikringstageren om dette senest en opp forsikringen I mined før utløpet av forsikringstiden. i denne lov. iorsikringsforholdet for Ved ulykkes- og sykerorsikring kan selska- motsatt tall iomyes

pet torbeholde seg rett ti] å. si opp forsikrin- et år. som er ønsker nye opplysninger om rigen når det foreligger sserlige torhold selskapet

NOU 1983: 56

Lov om avtaler om personxorsikring

aikoen i forbindelse med fomyelsen. mA det svarer selskapet som om slik dekning var sende skriftliga sparsmal til forsikringstage- avtalt. ren. I motsatt tall skjer fornyelsen pa det grunnlag som forela da lomikringstageren Kaplttel 4. Almlnnelige torutsetninger for sist ga risikoopplysninger. selskapets ansvar.

v11 selskapet endre vilkarene i forbindelse 5 4-1 (forsikringstagerens og den forsikre pmed fomyelsen. gjelder 5 3-5, annet ledd til- des plikt til a gi opplysninger om risisvarende. koen)

ss lenge selskapet ikke har patatt seg 9.

dekke forsikringen. kan det be om opplys- 5 3-9 (retten til A fortsette en livsforsikring

ninger som kan ha betydning for dets vurde-

nar genkjapsverdien blir utbetalt)

ring av risikoen. Forsikringstageren og den

Er gjenkjøpsverdien av en individuell livs-

forsikrede skal gi riktige og fulistendige svar forsikring utbetalt til forsikringstageren eller til på selskapets sparsmal.

en Kreditor, jfr. §5 6-8 og 7-2. kan forsikringstageren uten I gi nye helseopp-

i 4-2 (nedsettelse av selskapets ansvar nar lysninger kreve at forsikringen tortsetter

opplysningsplikten er forsamt) som ren risikoforsikring med fradrag av

Har forsikringstageren eller den forsikgjenlgiapsverdien.

rede forsømt sin opplysningsplikt etter § 4-1.

Selskapet skal. senest i forbindelse med

og er det inntruffet et forsikringstilfelle. kan utbetalingen av gjenkjapsverdien, varsle

selskapets ansvar nedsettes eller falle bort. forsikringstageren om hans rett til fortsatt

med mindre det bare er lite a legge vedkomforsikring. Krav om slik Iorsikring ma frem-

mende til last. Ved avgiarelsen skal det stersettes innen 6 måneder etter at varslet ble

lig tas hensyn til hvor meget det er b. be sendt.

breide den som skulle ha gitt opplysningen.

hvilken betydning feilen har hatt for selska- § 3-10 (midlertidig dekning ved livstorsik- pets vurdering av risikoen og i hvilken grad

fins) det forhold som er fortiet har medvirket til

Har selskapet i vilkarene for livsforsikring torsikringstiifellets inntreden. forbeholdt seg at dets ansvar ikke skal lope før første premie er betalt. jfr. § 3-2. fjerde 5 4-3 (opphør eller endring av avtalen når ledd, skal selskapet ved tegningen tilby for- opplysningsplikwn er forsamt) sikringstageren en midlertidig dekning for Blir selskapet i Iorsikringstiden kjent med dødsfall som ikke har sammenheng med den at. opplysningsplikten er forsamt, jfr. § 4-2, forsikredes helsetilstand på det tidspunkt da kan det si opp forsikringen med en maneds den midlertidige dekningen trer i kraft. varsel.

Hvis ikke annet er avtalt eller tiger av Ma det antas at selskapet med kunnskap tjerde ledd. trer den midlertidige dekningen om det rette forhold hadde dekket forsikrini kraft såsnart premien for den er betalt. gen mot høyere premie eller for avrig på. Dekningen faller bort dersom fullstendig andre vilkar. kan forsikringstageren innen saknad om en bestemt forsikring ikke er oppsigelsesfristens utløp kreve a fa fortsette sendt til selskapet senest en måned etter at forsikringslorholdet på slike vilkar. SA lenge den midlertidige dekningen :man i kraft. Er nye vilkar ikke er avtalt. iaper den opprinslik saknad sendt, faller dekningen bort nar nelige forsikring med den begrensning som den Iorsikring det er sakt om enten trer i falger av § 4-2. dog ikke ut over tre måneder kraft eller blir avslatt, dog senest en maned fra oppsigelsen. etter at forsikringstageren mottok premie selskapet skal i oppsigelsen gjøre forsikvarsel for den forsikring det er sakt om. Har ringstageren oppmerksom på den muiighet selskapet sendt tilbud om forsikring pa an- for fortsatt forsikring som han kan ha. Kredre vilkår, faller dekningen bort når fristen ver forsikringstageren fortsatt forsikring, for a akseptere tilbudet er utløpt. kan selskapet ton-lange de nye opplysninger

Den midlertidige dekning skal ha samme som det trenger for sin vurdering. omtang som den forsikring det er sakt om. medmindre det i vilkårene for den midlerti- § 4-4 (begrensning av selskapets rett til å dige dekning er fastsatt en lavere belaps- påberope seg mangelfulle opplysningrense. Bel‘)

Har selskapet ikke senest samtidig med at Seiskapet kan ikke påberope seg at opplyssaknad om en bestemt forsikring er mottatt, ningsplikten er for-samt dersom det, da det gjort forsikringstageren oppmerksom på fikk opplysningene. forsto eller burde ha muligheten for a få midlertidig dekning, forstátt at de var uriktige eller ufullsten-

810 2

Bilaga

NOU 1983: 56

Lov om avtaler om personforsikring

dige. Det samme fielder dersom det forhold ansvar for ethvert forsikringstilfelle blir for-

som opplysningene angikk var uten betyd- holdsmessig nedsatt. Ved beregningen av

ning for selskapet, eller senere har opphørt ansvaret skal den premie legges til grunn

a ha betydning. som selskapet ville ha krevd. dersom det

Ved livsforsikring kan selskapet paberope hadde visst at endringen skulle skje. Selska-

seg at opplysningsplikten er forsømt bare pet skal i forbindelse med premievarslet

dersom forsikringstilfellet er inntrufiet eller minne forsikringstageren om palegget.

selskapet har gitt varsel etter § 4-11 innen to

ar etter at selskapets ansvar begynte a løpe. fremkallelse av forsikrings-

§ 4-8 (forsettlig Denne begrensning gjelder ikke dersom det

tilfellet) har vert utvist svik. Har den forsikrede forsettlig fremkalt for-

sikringstilfellet, er selskapet. med det unn- § 4-5 (ansvarsbegrensning pa grunn av den

tak som følger av annet ledd, ikke ansvarlig.

forsikredes helsetilstand) Dette pa

gjelder dog ikke hvis den forsikrede

Omfattar forsikringen følgen av sykdom av sin alder eller sinnstilstand ikke

grunn eller lyte, kan selskapet ikke ta forbehold om forsta rekkevidden av sin handling.

kunne at det er uten ansvar for det tilfelle at syk- ta for-

Selskapet kan ved ulykkesforsikring dammen eller lyten forela allerede da dets svarer for selvmord

behold om at det ikke ansvar begynte a lope. Et slikt forbehold er

eller forsøk pa selvmord som følge av sinnslikevel gyldig dersom lidelse.

(a) forbeholdet grunner seg pa opplysninger Har den forsikrede tatt eller forsøkt A ta

som selskapet har fatt om den forsikrede, sitt eget liv, svarer selskapet ved livsforsik-

(b) aelskapet av serlige grunner er avskaret dersom

ring det er gatt mer enn ett år etter

fra a innhente opplysninger fra den for- ansvar a lope. eller

at selskapets begynte

sikrede. I slike tilfelle svarer selskapet dersom det ma antas at forsikringen ble tes-

likevel for sykdom eller lyte som den tor- net uten tanke Har en kortva-

pa selvmord.

slkrede ikke hadde kiennskap til da sel- som bare omfattar dødsri-

rig livsforsikring

skapets ansvar begynte a lope. siko ett-arsfristen fra

vaart iomyet. regnes

Ved sykeforsikring kan selskapet i vilka-

første gang forsikrlngen ble tegnet. rene iorbeholde seg at det bare svarer for

sykdom som har vist symptomer etter et be-

ved in- 5 4-9 (uaktsom fremkallelse av iorsikringsefemt tldspunkt. Tilsvarende gjelder

til livstorsik- tlliellet) validitetsdekning i tilknytning

Har den forsikrede ved annen forsikrlng ring.

enn livsiorsikring. under selvforskyldt rus

Bar en tldsbegrenset forsikring vart lor-

eller ved saerlig uforsiktig fremferd, grovt nyet. kan forbeholdet bare gjelde sykdom

uaktsomt fremkalt forsikringstilfellet eller eller lyte som den iorsikrede hadde da for-

aket skadens omfang, kan selskapets ansvar sikringen ble tegnet første gang.

nedsettes eller falle helt bort. Det samme

gjelder dersom den forsikrede grovt uakti 4-6 (ansvarsbegrensning pa grunn av far-

somt har fremkalt forsikringstilfellet yen-

lig virksomhet 0.1.).

nom overtredelse av en sikkerhetsforskrift.

Har selskapet gjort sitt ansvar avhengig

Ved avgiørelsen kan det tas hensyn til hvilav at den forsikrede ikke deltar i en bestemt

ken Virkning det vil ra for den som har krav virksomhet eller utsetter seg for en bestemt

pa forslkringen eller for andre personer som fare. er det likevel ansvarlig for forsikrings-

er ekonomisk avhengige av ham. dersom seltilfelle som inntreffer mens forsikrede deltar

skapets ansvar blir nedsatt eller faller bort. i virksomheten eller utsetter seg for faren

I andre tilfelle enn nevnt i første ledd kan dersom forsikringstilfellet ikke skyldes for-

selskapet ikke paberope seg at den forsik; holdet.

rede uaktsomt har iremkalt forsikringstil-

-

Iellet. § 4-7 (forbehold om tilpasning av premien

til den forsikredes livsforhold)

Har selskapet gjort premiens størrelse av- 5 4-10 (handlinger foretatt for a avverge

hengig av den forsikredes livsforhold, slik skade pa person eller eiendom) som yrke e.l., kan det palegge forslkringsta- Selskapet kan ikke bruke sine rettigheter

geren a melde fra om endring av forholdet. etter §§ 4-6, 4-8 eller 4-9 safremt den hand-

Gis ikke slik melding senest ved første pre- ling det er tale om tok sikte pa a forebygge

mieinnbetaling etter at endrlngen fant sted, skade pa person eller eiendom, og handlin-

og fører forsømmelsen til at premien ikke gen etter de foreliggende omstendigheter

blir forhøyet, kan selskapet kreve at dets matte ansees forsvarlig.

Bilaga 2 s. 814

NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforsikring

til å si fra om at. det ste ledd. Selskapet kan kreve iovlig mora- S 4-11 (selskapets plikt vil bruke sine rettigheter) rente av beløpene. Gjenopptas forsikringen. Vil selskapet at det etter en selskapets ansvar fra dagen etter at gjøre gjeidende leper av reglene i dette kapittei er helt eller delvis beløpet er betalt. fri for ansvar. eller har rett til å si opp forsikringen. skal selskapet gi forslkringsta- § 5-4 (serskilt premievarsel ved iivsforsikgeren eller den berettigede skriftlig beskjed fin:) om sitt ståndpunkt. Beskjeden skal gis uten Ved livsforsikring skal selskapet også etter at selskapet ble :ende varsel etter § 5-2 første ledd til den ugrunnet opphold kjent. med det forhold som medfører at rege- som ifølge livstorsikringsregistret er pantien kan anvendes. 1 denne forbindelse skal haver i forsikringen. Forsikringstagerens selskapet også gi orientering om adgangen ektefelle. den forsikrede og den som er ende til å kreve nemndbehandling etter § 11-1, lig oppnevnt som begunstiget, kan også eventuelt om andre muligheter tor å få kreve slikt varsel. Forsømmer selskapet å Forsømmer seiskapet å gi slik aende varsel. kan det ikke overfor vedkompnøvd saken. beskied, mister det retten til å påberope seg mende gjøre gieidende at premiebetalingen forholdet. er uiisiigholdt. Ved livsfoxsikring skal selskapet samtidig anmerke i livsforsikringsregistret at det har betaling skal ansees å vare 5 5-5 (når påberopt seg forhoidet. skiedd) Selv om selskapet ikke har mottatt et pre- Kapittel 5. Premien. miebeløp. skal betaling ansees å were skjedd 5 5-1 (fortalistid) når Dersom ikke er et. viikår (a) penger. sjekk eller annen anvisning er premiebetaling for at selskapets ansvar skal begynne å iøpe. sendt til selskapet. ledd. forfaiier premien ved (b) beløpet er innbetait til et. postkontor el- Jfr. § 3-2. fjerde påkrav i samsvar med forsikringsavtalen. ler en bank. Betalingsfristen skal Vere minst tionen da- (c) et betalingsoppdrag er sendt til postverger fra den dag selskapet har sendt premie- ket eller en bank. varsel til torsikringstageren. Har selskapets ansvar begynt å løpe. fortsetter det å løpe selv om betaling ikke skjer innen fristen. Kaplttel 6. Disposisjoner over forsikringen og retten til selskapets ytelser § 5-2 (forsinket 5 6-1 (retten til selskapets ytelser når torpremiebetaling) Er premien ikke betalt ved utløpet av den siknngstageren ikke har disponert betalingsfrist som er nevnt i § 5-1, og løper over torsikringen) selskapets ansvar, må selskapet. for å bli fri Dersom forsikrlngstageren ikke har dispofor dette. sende et nytt premievarsel med nert over forsikringen på annen måte i samminst 14 dagers betalingsirist fra avsendel- svar med reglene i dette kapitiel. gjelder regsen. Varslet skal klart angi at ansvaret opp- lene i annet til femte ledd. hører dersom premien ikke blir betalt innen Forsikringssum som forfaller ved forsikden oppgitte trist. ringstagerens død. tilfaller ektefelien. Dette Selv om forsikringstageren har oversittet iikevel ikke hvis det før dødsfallet var gieider fristen, løper selskapets ansvar i inntil tre avsagt dom for eller gitt beviliing til separamåneder etter frlstens utløp dersom det sjon eller skilsmisse. selv om avgiørelsen at forsikringstageren ikke har ikke er rettskraftig eller endelig. Forsikgodtgjøres kunnet betale tldligere på grunn av omsten- ringssum som tilfaller ektefellen. regnes som ikke kan bebreides ham. ikke til de midier som skal deles likt etter digheter ektefelieiovens § 12, medmindre gjenlevende av livsforsikrlng uten ektefelle overtar boet uskiftet i samsvar med § 5-3 (gjenopptageise nye heiseopplysninger) arvelovens kapittel III. Har selskapets ansvar opphørt å løpe etter Forsikringssum som ikke tilfailer ektefelle at det er betalt premie for minst ett år, kan etter reglene i annet ledd. tilfalier arvingene forsikringen settes i kraft igjen uten nye ifølge lov eller testament. Satt forsikñngstahelseopplysninger dersom forfaite premier geren i uskiftet bo i samsvar med arvelovens betaies innen seks måneder etter utløpet av III. inngår forsikringssummen i de kapittel den trist som er nevnt i § 5-2. første ledd. midier som skal deles likt mellom førstavdø- Dersom forsikringens gjenkjøpsverdi er ut- des og lengstlevendes arvinger, jfr. arvelobetait, må også denne tiibakebetaies til sel- vens § 26. første ledd, første punktum. innen samme trist, Er utbetalingen av et beløp knyttet til det skapet jfr. dog § 3-9. tor-

Bilaga 2 s. 815

NOU 1963: 56

Lov om avtaler om personforsikring

vilkår at bestemte personer er i live, tilfaller 5 6-5 (retten etter forsikrlngsavtalen nar beløpet disse. det er oppnevnt begunstiget)

Har nere personer tegnet forslkrlng i fel- oppnevnelse av begunstiget medfører inlesskap og forsikringssummen kommer til gen lnnskrenkning i torsikringstagerens rautbetaling nar den første av dem dør. tilfal- derett over forsikringen eller rett etter forler forsikrlngssummen den eller de gjenle- sikringsavtalen forøvrig. Blir forsikringen vende av forsikringstagerne. Flere gienle- pantsatt. star den begunstigedes rett tilbake vende deler forsikringssummen likt med- for panthaverens. medmindre annet er avmindre annet er avtalt. talt.

Forsikringssum som forfaller ved annen Er oppnevnelsen endelig, har forsikringsbegivenhet. enn forsikringstagerens død. til- tageren ikke rett til a disponere over forsiktaller forsikringstageren. ringen til skade for den begunstigede.

SA lenge foxsikringstilfellet ikke er inn- 5 6-2 (oppnevnelse_ av begunstlget) truffet. kan den begunstigede ikke disponere

Forsiknngstageren kan oppnevne en eller over forsikringen. Er forsikrlngstageren død flere personer til. som begunstiget. a motta og forsikringssummen først skal utbetales forsikringssununen med eventuelle tillegg. pa et senere tidspunkt. gar alle rettigheter eller en del av forsikrlngssummen. nar den etter forsikringsavtalen over pa den begunfortaller. Er forsikringstageren gift. bør ek- stigede, hvis ikke annet fremgar av forholtefellen underrettes om oppnevnelsen. jfr. § det. 6-6.

En oppnevnelse av begunstiget kan tilba- § 6-6 (omgjøring av oppnevnelse av begunkekalles safremt ikke forsikringstageren har stiget etter krav fra forsørgede) gitt den begunstlgede tilsagn om at den skal Virke: det klart urimelig i forhold til ektevare endelig. felle eller livsarving som forsikringstageren

forsørget eller hadde plikt til a forsørge. og § 6-3 (fremgangsmater ved oppnevnelse av som ellers ville hatt krav pa forsikringssum-

begunstiget) men etter § 6-1. at. en begunstiget mottar

oppnevnelse av begunstiget og tllbakekall beløpet. kan den forsørgede kreve forsik-

ma gjores i skriftlig melding rlngssummen helt eller delvis utbetalt til av oppnevnelse til selskapet. I forbindelse med tegning av seg. Ved avgjerelsen skal det legges vekt pa forsikring kan likevel oppnevnelse meldes til motivet for oppnevnelsen, den forsørgedes selskapet pa annen mate. og den begunstigedes behov. og om den for-

Er det i testament saerskilt over sørgede har fatt varsel om oppnevneisen i

disponert en forsikring. regnes dette som oppnevnelse rimelig tid før dødsfallet. eller tilbakekall av begunstiget. Tzlsvarende gjelder i forhold til livsarving

oppnevnelse og tilbakekall som ikke er nar ektetellen har krav pa forsikringssumgjort pa en av de mater som er nevnt i første men etter § 6-1. annet ledd. og annet ledd. er ikke gyldig. Krav etter første eller annet ledd ma gjø-

res gjeldende ved saksanlegg mot den begun- § 6-4 (tolkingsregler) stigede eller ektefellen innen ett ar etter

Hvis ikke annet er bestemt eller følger av dødsfallet.. forholdet. gjelder følgende: En begunstiget eller ektetelle som har rm (a) En oppnevnelse av begunstiget omfatter utbetalt forsikringssummen plikter ikke a

bare forsikringssum som forfaller ved tilbakebetale mer enn det beløp som var i

død. behold da vedkommende fikk vite om kra- (b) Har forsikringstageren feretatt flere vet.

oppnevnelser, gjelder arvelovens § 66 nr. 5 tilsvarende. § 6-7 (overdragelse av forsikringen)

(c) Dør den begunstigede før den forsikrede. Blir en lorsikrlng overdradd. gar overdra-

gjelder arvelovens § 66 nr. 2 tilsvarende. gerens rettigheter etter forsikringsavtalen (d) Er den roxsikredes ektefelle oppnevnt. over pa erververen, medmindre annet er av-

gielder § 6-1 annet ledd tilsvarende. talt. (e) Er den forsikredes arvinger oppnevnt. En tidligere oppnevnelse av begunstiget

omfattar dette også arvinger etter testa- som ikke er gjort endelig faller bort, dersom ment ikke annet er avtalt eller følger av forholdet.

(f) Er forsikringen pantsatt ved forsikrlngs-

tagerens død, gjelder arvelovens § 66 nr. 5 6-8 (pantsettelse av forsikringen)

4 tilsvarende i torholdet mellom dødsboet En kapitalforsikring kan pantsettes. Pan-

og den begunstigede. tet omfatter retten til a fa utbetalt forsik-

Bilaga 2 s. 816

NOU 1963: 56

Lov om avtaler om personforsikring

nar den forfaller. og ratten til nen begivenhet enn den forsikredes død. kan ringssummen Tillegg til de den forsikredes kreditorer i ett ar fra forlall fomikringens gjenlgjøpsverdi. bestemte ytelser omfattes ikke ikke søke dekning i hans krav mot selskapet. opprinnelig annet er av- Tilsvarende gjelder for ektefellens krediteav pantsettelsen_ medmlndre rer nar den forsikredes ektefelle far rett til talt. Uten fra panthaveren kan sel- forsikringssummen ved forfall. samtykke ikke utbetale forfalte ytelser under Ved livrenteforsikring kan rentenyterens skapet § 1-6 (2). kreditorer søke dekning i den løpende livforsikringen, jfr. pantelovens forfalt. kan panthaveren rente i samsvar med lov om fordringshaver- Eh‘ pantekravet

kreve gjenkjøpsverdien utbetalt til seg. så. nes dekningsrett §§ 2-5. 2-7. 2-8 og 2-il.

langt det er nødvendig for a dekke pantekraskal i sa fall først med to § 7-2 (omstetelse av premiebetaling ved vet. Panthaveren maneders varsel gi pantsetteren anledning konkurs 0.1.)

krav ved enten b. Forsikringstagerens konkursbo. akkordbo til A avverge panthaverens dekke eller betale et beløp til- eller insolvente dødsbo kan kreve vederlag pantekravet Panthaveren av selskapet for premiebetaiing som er svarende gjenkjøpsverdien. i de siste tre ar før fristdagen i den har ikke rett til A realisere pantet pa annen skjedd utstrekning premiebetaiingen da den mate. ved den torsikre- skjedde var åpenbart urimelig. hensett. til Er forsikringen pantsatt dekket av døds- forsikringstagerens økonomiske stilling og des død og blir pantekravet kreve av forsik- omstendighetene for øvrig. Vederiaget utboet, kan dette vederlag medmindre annet av gjør den økning i forsikringens verdi som ringssummen følger forholdet. skyldes den urimelige premiebetalingen.

Hvis boet vil gjøre vederlagskrav gjeldende

av retten til a kreve forsik- mot selskapet. skal det også varsle forsik- § 6-9 (bortfall

ringssum) ringstageren og den som har krav pa forsik-

i arvelovens § 73 får tilsvarende ringsummen ved forfall. Reglene rett til forsik- Hvis forsikringssummen er utbetalt, kan anvendelse på den som har etter bestemmelsene i dette kapit- boet kreve beløp som nevnt i første ledd tilringssum tel. Dette bakeført fra den som har fatt forsikringsgjelder også for forsikringsytelser summen utbetalt. § 6-6 siste ledd gjelder i sa som utløses av invaliditet som er en følge av

handlingen. Ved forsikring på fremmed liv fall tilsvarende.

tilfaller ytelser som frakjennes forsikrings- Er forsikringen pantsatt, og er pantsettel-

den forsikrede, eller hvis han er død, sen registren senest dagen før fristdagen. tageren kan vederlagskrav etter denne paragraf ikke hans etterlatte etter reglene i § 6-1. annet og

ledd. gjøres gjeldende i strid med panthaverens tredje rett. Har forsikringstageren overdradd for-

slkringen eller foretatt en endelig oppnev- 5 6-10 (livrenteforsikring) for livren- nelse av begunstiget. gjelder tilsvarende i Reglene i dette kapittel gjelder det ikke er fastsatt noe den utstrekning erververen eller den begunteforsikring så langt annet i eller i medhoid av lovgivningen el- stigede har gitt vederlag for retten.

eller i forsikringsvilkarene med sam- Har den begunstigede eller noen som har lers. kreditorvem etter 5 7-1 første ledd betalt tykke fra tilsynsmyndighetene. premier, gjelder reglene i første til tredje

7. Forholdet til kreditoreue. ledd tilsvarende i forhold til deres kredite- Kaplttel 5 7-l (alminnelige regler om kreditorvem) rer.

For forsikringstilfeilet er inntruffet. kan Betaling av premie for pensjonsforsikring

ikke tjene til i den utstrekning premiene var eller kunne ratten etter forsikrlngsavtalen medmindre forsikringen er ha vaart fradragsberettiget ved beregningen gjeldsdekning enn forsikringsta- av forsikringstagerens skattbare inntekt overdradd til noen annen eller den forsikrede. Vil i så skal ikke regnes som urimelig etter reglene gerens ektefelle

fall erververens kreditorer søke dekning i i første ledd.

verdien av forsikringen, gjelder reglene i §

6-8, tredje ledd tilsvarende. som utbetales ved død kan Kapittel 8. Registrering av llvsforsikrlng. Forsikringssum

ikke beslaglegges av avdødes kreditorer, med § 8-1 (livsforsikringsregistret) Et livsforsikringsselskap skal registrera de mindre det ved oppnevnelse av begunstiget anderledes. livsforsikringsavtaler som det inngår. For er bestemt § 6-8, siste ledd gelden enkelte avtale skal registret inneholde der i så fall tilsvarende.

For-faller forsikringssummen ved en an- opplysninger om

Bilaga 2 s. 817

NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforsiknng

(a) de forsikringsvilkar som gjelder for avta- ren. da hans rett ble joumalført, kJente eller len, burde klent den eldre rett. (b) de fastsatte rettigheter vedrørende fremtidige ytelser. (c) premiebetaling, 5 8-4 (godtroende rettighetshavers stilling (d) hvem overfor selskapet) som er forsikrlngstager og forsikret. overfor den som i god tro har fatt regi- Har noen ervervet strert en rettighet som er ervervet ved aven rett til forsikringen, skal selskapet erver- tale, kan selskapet ikke gjøre gjeidende anpå. begjering registrere vet. Bygger ervervet dre innsigelser enn dem som er nevnt i melpå. frivillig disposisjon. er det et vilkar ding til rettighetshaveren etter § 8-1, annet for registrering at disposisjonen er foretatt av den som ifølge registret er ledd. tredje punktum. forsikringstager. skal Selskapet kan likevel gjøre gjeldende inn- Selskapet gi melding om registreringen sigelser som grunner seg på: til forsikringstageren og rettighetshaveren. (a) forhold som nevnt i kapittel 4, og som Et tidligere rettserverv kan tre selskapet først ble kjent med etter at registren bevis for at melding etter § 8-1. annet ledd ble sendt. ves slettet. dersom det fremlegges (b) at premiebetalingen er misligholdt etter rettigheten er fait bort. eller at rettlghetshaveren samtykker at melding etter § 8-1, annet ledd ble i siettingen. En gjenkallelig sendt. jfr. dog § 5-4, oppnevnelse av begunstiget kan eller slettes bare etter (c) at det er utbetalt for-fait termin av penregistreres sjon. livrente eller rente som etter avtabegjering fra den som ifølge registret er forfra len skal løpe i et bestemt antal] år. selv sikringstager. Melding forsikringstage ren etter § 6-3 første om utbetalingen er slgiedd før melding ledd ansees som beginsetter § 8-1. annet ledd ble sendt. rlng om registrering eller sletting. Er det apnet offentlig skifte av fountrlngstagerens bo. skal dette registreres der- § 8-5 (utbetaling av forsikringssununen skirte- til den som fremtrer som berettiget) som det begjaares av sklfteretten, jfr. lovens § 14, annat ledd. Har selskapet i god tro utbetalt forsik- En begizring om skal føres rlngssummen eller gienkjøpsverdien til den registrering inn samme som er innført l registret som berettiget eller i en Journal dag som den komsom har rett til forsikringssummen etter § mer inn til selskapet og innføres i registret snarest 6-l. kan det ikke giøres gjeldende overfor mulig. selskapet at. en annen har bedre rett.

i 8-2 (utskrift) Utskrift av registret kan kreves av forsik- 5 8-6 (avsldering av innsigelser fra memringstageren, forsikringstagerens ektefelle, melsmenn) den forsikrede, en endelig begunstiget. en Overfor den som i god tro har registrert en panthaver i forsikringen eller i en panterett rettighet stiftet ved avtale med den som i i forsikringen eller av skifteretten. En utr følge registret er forsikringstager. kan det skrift skal bygge på det som er innført i ikke gjøres gjeldende at vedkommendes raregistret på det tidspunkt den blir utlevert derett bygger på det ugyldig rettserverv. fra seiskapet. Dette gjelder likevel ikke dersom ugyldighe- Utskrift etter første ledd skal bare inne- ten skyldes falsk, forfalskning. umyndighet. holde opplysninger av betydning for den sinnsykdom eller grov tvang som nevnt i som begjarer utskrlften. For øvrig skal sel- avtalelovens § 28. skapet bevare taushet om innholdet av livs-

forsikringsregistret. § 8-7 (hva som menes med forsikringstager) Det som i dette kapittel er bestemt om § 8-3 (kollision mellom rettserverv i forsik- foretatt disposisjoner av forsikringstageren. ringen) tilsvarende for disposisjoner foretatt gjelder Registrert rettserverv i forsikringen gar i i forav den som har en begrenset rettighet kollisjonstilfeile foran rettserverv i forsiksikringen. ringen som ikke er journalført senest samme dag. Flere rettserverv som er joumalført samme dag er likestilt. Et eldre rettserverv 5 8-8 (forskrifter) går uten hensyn til det som er bestemt i Departementet kan gi nermere forskrifførste ledd foran et yngre. dersom det yngre ter om livsforsikringsregistret, herunder om er stiftet ved frivillig disposisjon og erverve- innholdet av utskrifter.

Bilaga 2 s. 818

SÖU [986256 Bilaga 2 815

NOU 1983: 56 Lov om avtaler om personforsikrlng

foreldelse 5 9-6 (renter av erstaming eller forsikrings- Kaplttel 9. Erstatningsoppgjør. m.v. sum) § 9-1 (melding om forsikringstilfellet) Belskapet skal svare rente av erstatning Er det irmtmffet et forsikrlngstilfelle. skal eller forsikringssum nAr det er gått en måenhver som mener å ha et krav mot selska- ned etter at. melding om forsikringstllfellet pet, melde fra til dette uten ugrunnet opp- ble sendt til selskapet. hold. skal selskapet erstatte utlegg. inntrer ren- Blir avskåret fra å undersøke teplikten tidligst en måned etter at utlegget selskapet forhold foxsikringstilfellet av be er gjort. skal selskapet erstatte dagpenger omkring for dets ansvar eller treffe tlltak e.l.. svares rente først fra en måned etter tydning skaden fordi det ikke av den periode selskapet svarer for. som ville ha begrenset utløpet har fått melding i tide, og skyldes dette for- Skal selskapet betale bestemte beløp der foriorhold fra noen som er nevnt i første fallsdagen er fastsatt i forveien. regnes rente settlig ledd. kan selskapets ansvar nedsettes eller fra fortallsdag. falle helt bort. Forsømmer den berettigede å gl opplysninger eller utlevere dokumentet som nevnt i § 9-3, kan han ikke kreve renter for den tid i 9-2 (tiltak tor å begrense skade) Selskapet kan gi den torsikrede pålegg om som derved spilles. tiltak omfanget For renten gjelder ellers lov om renter ved som åpenbart vil begrense av selskapets ansvar. og skal dekke omkostr forsinket betaling m.m. § 3. ved disse tiltak. Den forslkrede plik- Belskapet skal i forsikringsvilkårene gjøre ningene på retten til å her ikke å følge et pålegg som gjør et urimelig uttrykkelig oppmerksom i hans frihet til å råde over sin per- kreve rente etter denne paragraf. inngrep son. Har den forsikrede Iorsettlig latt. were A 5 9-7 (foreldelse) et pålegg som han plikter å etter- Krav på forsikringssum ved kapitalforsik- Iølge komme. kan selskapets ansvar nedsettes el- ring i livsforsikring foreldes etter 10 år. og ler falle helt bort. andre krav på erstatning eller Iorsikringssum etter 3 år. Fristen begynner A løpe ved for erstat- utløpet. av det kalenderår hvor den beretti- 5 9-3 (opplysninger av betydning gede fikk kunnskap om de omstendigheter ningsoppgiøret) krav mot som begrunner hans krav. Kravet foreldes Den som vil fremme selskapet. likevel senest etter 20 år. henholdsvis 10 år. skal gi selskapet de opplysnlnger og dokumenter som er tilgiengelige for ham, og som etter utløpet av det kalenderår forsikringsselskapet. trenger for å kunne ta stilling til tllfellet inntraff. kravet. Er det svikaktig eller Krav på pensions- eller livrenteforsikrlng gått uriktige ufullstendige opplysninger. kan selskapets foreldes når det er gått 10 år fra den dag da eller falle helt bort overfor det siste gang ble utbetalt en termin. Er det ansvar nedsettes ikke betalt noen terminer. løper fristen fra den som har utvist sviken. den dag da den berettigede kunne ha krevd første termin. Krav på forfalte terminer for- § 9-4 (selskapets plikt til A si fra om at det seg forsømmelser) eldes dessuten 3 år fra forfall. vil påberope at det etter For øvrig gjelder reglene i lov om forel- Vil selskapet gjøre gjeldende reglene l §§ 9-1 til 9-3 er helt eller delvis fri delse av fordrlnger. for ansvar, gjelder reglene i 5 4-11, første Kaplttel 10. Sm-llge regler om kollektlve ledd tilsvarende. forslkringer. av erstatning eller forsik- 5 ‘l0-1 (forholdet til loven for øvrlg) § 9-5 (utbetaling Når ikke annet følger av reglene i dette ringssum) Krav eller iorsikrlngssum kapittel. får reglene i denne lov anvendelse på erstatning for-faller til betaling så snart ansvarsforhol- på kollektive forsilçñnger så langt de passer.

det er klarlagt og selskapet har beregnet sitt ansvar. Svarer selskapet for invali- 5 10-2 (hva en kollektiv forsikringsavtale endelige ditet, kan forsikringsvilkårene gi naermere skal inneholde) av invaliditeten En avtale om kollektiv forsikring skal regler om vurdering og forfall av kravet. fastsette: Er det på et tidligere tidspunkt på det rene (a) selskapets ytelser under avtalen, i hvert fall skal betale en del av (b) hvem som er eller kan bli medlemmer at selskapet det beløp som kreves. skal det betale for- etter avtalen, skudd. (c) hvordan man skal forholde seg for å bli

816Bilaga 2

Bilaga 2 s. 819

NOU 1983: 56 Lov om avtalet om personiorsikring

medlem. reservere seg mot å bli medlem grunn av torsikringstagerens manglende eller tre ut av ordningen, premiebetaling, skal medlemmene varsles (d) om det skal fares fortegnelse over med- ved skriftlig melding euer på annen forsvarlemmene. og om Iortegnelsen i så fall lig måte. For det enkelte medlem opphører skal føres av rorsikringstageren eller av forsikringen i så fall tidligst en måned etter selskapet, at varsel er gitt eller medlemmet på annen (e) om premien skal betales til selskapet av mate er blitt med forholdet. Ved forkjent forsikrlngstageren eller av de enkelte sikringstilfelle som irmtreffer i dette tidsmedlemmer, rom. kan selskapet gjøre fradrag i erstatnin- (f) forsikringstagerens plikter i forbindelse gen i den utstrekning vedkommende i melmed meldinger til eller fra medlemmene. lomtiden er kommet inn under en tilsva- (g) hvem som har krav på Iorsikringssum- rende under forsikring og får erstatning men. dersom reglene i § 6-1 skal fravikes. denne. (h) hvilke vilkår som må vaere oppfylt tor at Når et medlem trer som ut av den gruppe forsikringen skal bli effektiv eller skal avtalen omfattar. for opphører forsikringen kunne opprettholdes, hans vedkommende en måned etter tidligst (i) medlemmenes adgang til å disponere over hans uttreden. Regelen i første ledd. tredje sine rettigheter etter avtalen. jfr. §5 10- punktum gjelder tilsvarende. 12 og 10-13. Reglene i denne ikke for paragraf gjelder forsikring som etter sitt formål bare skal § 10-3 (informasjon om forsikringen) løpe i et begrenset tidsrom. Når forsikringsordningen er etablert. og senere med passende mellomrom, skal sel- § 10-7 (medlemmets rett til å fortsette en skapet og forsikringstageren på forsvarlig livsforsikring individuelt) måte sørge for at de som er eller kan bli Når en kollektiv livsforsikring opphører. medlemmar blir orientert om de forhold som har medlemmene hver for seg rett til å forter nevnt i § 10-2. sette med individuell forslkringsforholdet premieberegning uten å gi nye helseopplys- § 10-4 (forsikringstilsagn) ninger. Samme rett har et medlem som av Blir det i henhold til § 10-2 (d) fart forwa- annen grunn enn alder trer ut av den nelse over medlemmene, skal den som rarer gruppe som forsikringen omfattar. Medlemfortegnelsen uten ugrunnet opphold sarge met skal i skriftlig eller melding på annen for at enhver som blir medlem får forsik- mate varsles forsvarlig om adgangen til å ringstilsagn. tegne iortsettelsesforsikring. Medlemmet Overior den som har fått forsikringstil- må benytte innen seg av denne adgangen sagn kan det ikke gjøres yeldende at han seks måneder etter at selskapets ansvar er ikke fyller vilkårene for å vare medlem av fait bort. forsikringsordningen, eller at han ikke har Reglene l denne bare for paragraf gjelder krav på de ytelser som fremgår av tilsagnet. som er dekket forsikring i selskap som har Dette gjelder dog ikke hvis det klart fremgår tlllatelse til å drive livsforsikringsvirksomav tilsagnet at han ikke fyller vilkårene eller som nevnt het. De gjelder ikke for forsikring ikke har krav på ytelsenej-Ieller ikke gjelder i § 10-6. tredje ledd. det hvis selskapet kan si seg helt eller delvis fri for ansvar etter reglene i § 4-2, eller hvis det er gitt varsel om opphør eller endring av 5 10-8 (endring av vilkårene) avtalen etter § 10-6 eller 5 10-8. Dersom vilkårene blir enfor forsikringen dret til skade for medlemmene, gjelder reg- § 10-5 (når selskapets ansvar begynner å lene i § 10-6. første ledd tllsvarende. Dette lope) gjelder dog ikke for forsikring som nevnt i § Hvis ikke annet er avtalt eller følger av 10-6, tredje ledd. forholdet, begynner selskapets ansvar å løpe når avtalen er inngått. § 10-9 (meldinger fra eller til medlemmene) For et medlem som senere kommer til, Skal en melding i forsikringsforholdet etbegynner ansvaret å løpe når vedkommende ter avtalen gis fra medlemmet til forsikfyller vilkårene for å vare medlem. ringstageren, kan det ikke gjøres gjeldende at en slik melding ikke er kommet frem til § 10-6 (forsikringens opphør) selskapet. Dette gjelder ikke dersom dog Hvis forsikringstageren eller selskapet sier medlemmet hadde grunn til å tro at meldinopp eller unnlater å fomye forsikringen, el- gen ikke ville komme frem til selskapet. og ler selskapets ansvar opphører for å varsle dette. å løpe på hadde mulighet

Bilaga 2 s. 820

NOU 1983: 56

Lov om avtaler om personforsikring

Har torsikringstageren etter denne lov el- sin rett. Retten kan pantsettes, dersom dette ler avtalen en plikt til a sende melding til er bestemt i avtalen. medlemmene eller pa annen mate varsle disse. og unnlater han dette. tar unnlatelsen i torhold til medlemmene samme Virkning i 10-14 (omstøtelse av premiebetaling) som om den var skjedd i selskapet. Dette Ved anvendelse av reglene i § 7-2. første fielder dog ikke dersom medlemmet på an- ledd skal betaling av premie for pensionsnen mate var blitt kjent med meldingen. og ikke som urimelig i den ut-

ordning regnes hadde rimelig anledning til a innrette seg strekning premiene var eller kunne ha va-:rt etter den. Iradragsberettiget ved beregningen av for-

sikringstagerens skattbare inntekt. 5 10-10 (tegning av livsforsikring uten opp-

lysninger om risikoen)

I kollektiv livsforsikring kan det uten hin- § 10-15 (registrering av iorsikringen) der av § 4-5 avtales at selskapet ikke svarer Ved kollektive foisikringer har selskapet for arbeidsuiørhet som inntrer irmen to ar ikke plikt til å registrere hvem som er medetter at selskapets ansvar begynte a lope og lemmer. medmindre annet er avtalt. som skyldes sykdom eller lyte som medlem- Utskrift av registret kan også kreves av met hadde på dette tidspunkt og som det må. den som sannsynliggjør sitt medlemskap i en antas at han kjente til. Tilsvarende gjelder kollektiv iorsikring hvor medlemmene ikke for risiko knyttet til mediorsikret person er registren. som ikke har avgitt helseerklering. Departementet kan bestemme at reglene i

§§ 8-2 til 8-4 skal m tilsvarende anvendelse 5 10-11 (retten til Iorsikringssum som for- på register over medlemmene av kollektiv

ialler ved et medlems død) torsikrlng som fares av torsikringstageren.

Ved kollektiv forsikring som ikke tjener Iorsørgelsesformal. kan det avtales at torsik-

Kaplttel ll. Twister. ringstageren skal ha rett til forsikringssummen. 5 11-1 (nemndbehandling)

Er det tegnet kollektiv Iorsikring Dersom det med grunnlag i avtale mellom

pa arbeidstageres liv. kan det i tariiiavtale tast- selskapenes organisasioner og iorsikringstasettes hvilke bestemmelser om retten til for- kemes organisasjoner euer Forbrukerradet

ved et medlems dad som er etablert en nemnd for behandling av tvissikringssummen skal inntas i forsikringsavtalen. Tilsvarende ter i iorsikrlng, og vedtektene er godkjent av

kollektiv Kongen, kan hver av partene kreve nemndgjelder nar en iorening har tegnet

liv. behandling av en tvist hvor nemnda er kom- Iorsikring på medlemmenes

Er det ikke truttet bestemmelser som petent. sa lenge en tvist er til behandling i nevnt i første nemnda kan ingen av partene bringe den

og annet ledd. og medlemmet heller ikke inn for de alminnelige domstolar. Sak som

har oppnevnt begunstiget. jfr. 5

nemnda har realitetsbehandlet, kan bringes 10-12, far reglene 1 § ‘6-1, annet til Ijerde ledd, tilsvarende anvendelse i forhold til medlem- direkte inn for herreds- eller byrett. mets etterlatte.

Kaplttel 12. Ikrafttreden og overgangsbe- § 10-12 (oppnevnelse av begunstiget)

stemmelser.

I kollektiv Iorsikring hvor medlemmene

§ 12-1 (ikrafttreden) selv melder seg til selskapet med ønske om

Denne lov trer i kraft fra den tid Kongen forsikring, kan et medlem oppnevne begun-

bestemmer. stiget. ikke forsik-

Fra lovens ikrafttreden gjelder

Iilsvarende gjelder 1 annen kollektiv for-

ringsavtaleloven av 6. juni 1930 nr. 20 for sikring, såfremt ikke annet er bestemt i for-

avtaler om personforsikring med mindre ansikringsavtalen.

net er bestemt i det følgende.

Ved anvendelsen av reglene i § 6-2 til § 6-6 skal bestemmelser som retter seg mot forsikringstageren gis tilsvarende anvendelse på

§ 12-2 medlemmet.

Loven gjelder fullt ut for avtaler om per-

sonforsikring som blir inngått etter lovens § 10-13 (overclragelse og pantsettelse) ikrafttreden. For eldre forsikringsavtaler

sa lenge et medlems krav mot selskapet gjelder loven med de unntak og saerregler ikke er iorfalt. kan medlemmet ikke overdra som folger av § 12-3.

Bilaga 2 s. 821

NOU 1983: 56

Lov om avtalet om personforsikring

5 12-3 7. Bestemmelsen i § 6-8. siste ledd far an- For avtaler om personforsikring som er vendelse nar den forsikrede dør etter loinngatt før lovens ikrafttreden glelder føl- vens ikrafttreden. gende urmtak og sarregler: . Med det unntak som følger av nr. 5, gjell. Dersom det ikke tidligere er utstedt en der bestemmelsene i kapittel 7 medminpolise eller lignende som tilfredsstiller dre namsmannen eller namsretten før kravene 1 § 2-2, skal selskapet senest i lovens ikrafttreden har truffet beslutforbindelse med første premievarsel gi ning om a ta en begjaaring om utlegg. forsikringstageren forsikringstilsagn i avsetning eller utpantning til følge. eller samsvar med lovens bestemmelser. For- det før dette tidspunkt er apnet konkurs sikmigstilsagn skal likevel senest vere eller akkordforhandiing hos vedkomutstedt ett år etter lovens ikrafttreden. mende skyldner, eller denne er død før . Bestemmelsene i §5 3-3 til 3-9 får anven- dette tidspunkt og etteriater seg et insoldelse fra første premiebetaling etter lo- vent dødsbo. vens ikrafttreden, likevel senest et ar et- . Belskapet skal av eget tiltak registrere ter lovens ikrafttreden. eldre avtaler om livsforsikring l livsfar- . Forbehold i strid med §§ 4-5 til 4-7 fielder sikringsregistret, jfr. § 8-1. Det samme inntil første premiebetaling etter lovens fielder eldre rettsstiftelser og oppnevnelikrafttreden. men likevel ikke lenger enn ser av begunstiget som er meldt ti] selett år etter lovens ikrafttreden. skapet. Selskapet skal straks og senest . Reglene i kapittel 5 får anvendelse på. ett ar etter lovens ikmfttreden sende forpremie som for-faller til betaling etter sikrlngstageren og i tilfelle rettighetshalovens ikrafttreden. veme melding om at registrering er fore- . Bestemmelsen i § 104, første ledd i forsik- tatt. ringsavtaleloven av 6. juni 1930 far an- Eldre rettsstiftelser i forsikringen som vendelse på forsikringstilfelle som inn- ikke registreres av selskapet etter foretreffer i ett ar fra lovens ikrafttreden. gående ledds annet punktum registreres Deretter gjelder bestemmelsene i §5 6-1. 1 livsforsikringsregistret etter begiering annet til femte ledd og 7-1, annet ledd. fra den berettigede. § 8-1. annet ledd. medmindre forsikringstageren innenfor siste punktum gjelder tilsvarende. Oppett-Arsfrlstens utløp har meddelt selska- _nevnelse av begunstiget som ikke regipet at 5 104. første ledd fortsatt skal streres av selskapet etter første ledd. angjelde. Selskapet skal senest en mined net. punktum registren-es etter begjering etter lovens ikrafttreden informere for- fra forsikringstageren. slkringstageren om bestemmelsene i Rettsvernet etter tidligere gjeldende dette ledd. lovgivning beholder sin Virkning i to år

Bestemmeisene i § 6-6 får ikke anven- fra lovens ikrafttreden. Rettsvirkninger delse dersom forsikringstageren før lo- som loven knyttet til registreringen. regvens ikrafttreden har gitt avkall på retr nes for eldre rettsstiftelser fra det tidsten til a tiibakekalie oppnevneise av be- punkt rettigheten fikk rettsvem etter gunstiget, jfr. §§ 102. annet ledd og 104. tidllgere lovglvning. forutsatt at, rettigannat ledd 1 forsikringsavtaleloven av 6. heten registret-es innen den frist som er Juni l930. nevnt i fot-rige punktum. . Bestemmelsene i § 6-3 far anvendelse på Kongen kan 1 forskrift gi naermere oppnevnelse og tilbakekall - herunder overgangsbestemmelser om kapittel 8. testamentet-tsk disposisjon sam nevnt i § . 5 9-7 får anvendelse på krav som er opp- 6-3. annet ledd - som finner sted etter stått før lovens ikrafttreden og som ikke lovens ikrafttreden. da var foreldet.

Bilaga 3

104 § lagen (1 927:77) om försäkringsavtal i

paragrafens

lydelse enligt lagrådsremissen 1986-12-04 om följdlagstiftning

till m.m.‘

äktenskapsbalken

Är insatt, skall som utfaller efter

förmånstagare försäkringsbelopp, försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Efterlämnar försäkringstagaren make eller och skulle

bröstarvinge en tillämpning av förmånstagarförordnandet leda till ett resultat som

är oskäligt mot av dem, kan förordnandet så att

någon jämkas

försäkringsbeloppet helt eller delvis tillfaller maken eller bröstarvingen. Vid prövningen skall särskilt beaktas skälen för förordnandet samt och makens eller ekono-

förmånstagarens bröstarvingens

miska förhållanden.

Har dödsfallet inträffat sedan det har dömts till äktenskapsskillnad mellan försäkringstagaren och dennes make eller sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts men innan bodelning har förrättats, gäller i stället för vad som föreskrivs i andra stycket följande beträffande jämkning till förmån för försäkringstagarens make. Kan maken inte vid bodelningen få ut sin andel därför att försäkringsbe-

loppet tillfaller någon annan som förmånstagare, är denne skyldig att

avstå vad som fattas.

Den som vill begära jämkning enligt andra eller tredje stycket skall

väcka talan mot förmånstagaren inom ett år från det att bouppteckning efter försäkringstagaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Väcks inte talan inom denna tid, är rätten till

jämkning

förlorad.

Om rätt för en avliden försäkringstagares borgenärer att i visst fall hålla sig till försäkringsbeloppet finns bestämmelser i 116§ andra

stycket.

Se numera prop 1986/87:86.

Statens 1986

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Översynav rättegångsbalken2.Högstadomstolenochrättsbild- Ny lönegarantilag.[9] ningen.[1] Rättssäkerhetenvid direktavvisningar[48] Påföljdför brott 1.Lagtextoch sammanfattning.[13] Påföljdför brott 2. Motiv. [14] Påfölidför brott 3. Bilagor.[15] Bostadsdepartementet Aktiersröstvärde.[23]

Bostadskommitténsslutbetänkande.Sammanfattning.[4] lntegritetsskyddi informationssamhället.[24] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del 1. [5] Åklagarväsendetslokalaorganisationm.m. [26] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del2. [6] Folketsfrämstaföreträdare.[27] Folkstyrelsenunderkrig och krigsfara.[28] Fastighetsbildnig4. Förrättningsförandeoch boendeinflytande m.m [29] lndustridepartementet Framtid,huvudbetänkande.[33] Vägartill effektivenergianvändning.[16] Framtid,bilagedel.[34] EFU87.[31] Samernasfolkrättsligaställning.[38] EFU 87. Bilagedel.[32] lntegritetsskyddeti informationssamhället2. [46] Bränsleoch drivmedelsberedskapenunder kriser och i krig. Målsägandebiträde.[49] [42] Godman och förvaltare.[50] Alkoholersom motorbränsle.[51] Friköpvid historisktarrende.[52] Ny minerallag.Huvudbetänkande.[53] Personförsäkringslag.[56] Ny minerallag.Bilagedel.[54]

Försvarsdepartementet Civildepartementet Militäraskyddsområden.[7] Framtidi samverkan.Del 1. [17] Datorer.sårbarhet,säkerhet.[12] Framtidi samverkan.Del 2. [18] Vapenfriutbildningi framtiden.[30] Bibeln- tillägg till gamlatestamentet.[45] Befrielsefrån värnpliktstjänstgöring.[43]

Socialdepartementet Allmännasocialtjänstfrågor.[19] Barnsbehovoch föräldrarsrätt. [20] barnsbehovoch föräldrarsrått - sammanfattning.[21] Handelmed teknisksprit m.m. [35] Delpension.[47]

Finasdepartementet Soliditetoch skäligheti försäkringsvarksamheten.[8] Riksbankenoch riksgäldsfullmäktige.[22] Reavinstaktieroch obligationer.[37] Skattautredningar.[39] Utgiftsskatt.Teknikoch effekter.[40] UtgiftsskattE]utk. [41] Staketmetodför beskattningav handelsbolag.844] Försäkringsmäklarei Sverige.[55]

Utbildningsdepartementet Entreårigyrkesutbildning- riktlinjer. [2] Entreårigyrkesutbildning- beskrivningar,förslag.[3] Enklareskolförfattningar.Del 1. Sammanfattning,författningsförslag.[10] Enklareskolförfattningar.Del2. Motiv m.m. [11]

Jordbruksdepartementet Kontrollav livsmedel.[25]

Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningarnasnummeri den kronologiskeförteckningen.

Statens 1986

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

_. . Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och

rättsbildningen. Ju. . En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. . En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U.

Bcstadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. . Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo.

Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. . Militära skyddsomrâden. Fö.

Soliditet och skälighet i försäkringsvarksamheten. Fi. . Ny lönegarantilag. A. . Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning, kommitomgougympun téförslag. U.

. Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m. m. U. . Datorer, sårbarhet. säkerhet. Fö. . Påfölid för brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. . Påfölid för brott 2. Motiv. Ju. . Påföljd för brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. l. . Framtid i samverkan. Del 1. C. . Framtid i samverkan. Del 2. C. . Aktuella socialtjänstfrågor. S. . Barns behov och föräldrars rätt. S. . Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. . Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärde. Ju. . lntegritetsskydd i informationssamhället. Ju. . Kontroll av livsmedel. Jo. . Åklagarväsendets lokala organisation m.m. Ju. . Folkets främsta företrädare. Ju. . Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. . Fastighetsbildning 4. Förråttningsförfarande och boendein-

flytande m.m. Ju. . Vapenfriutildningen i framtiden. Fö. . EFU 87. l. . EFU 87. Bilagedel 1. . Framtid, huvudbetänkande. Ju. . Framtid, bilagedel. Ju. . Handel med teknisk sprit m.m. S. . Samernas folkrättsliga ställning. Ju. . Fleavinst, aktier och obligationer. Fi. . Förvärv av nya småhus. Ju. . Skatteutradningar. Fi. . Utgiftsskatt. Teknik och effekter. Fi. . Utgiftsskatt. Ej utk. Fi. . Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. I. , Befrielse från värnpliktstjänstgöring. Fö. . Staketmetod för beskattning av handelsbolag. Fi. . Bibeln - Tillägg till gamla testamentet. C. . lntegritetsskyddet i infcrmationssamhället 2 Ju. . Delpension. S. . Rättssäkerheten vid direktavvisningar. A. . Målsägandebiträde. Ju. . God man och förvaltare. Ju. . Alkoholer som motorbränsle. l. . Friköp vid historiskt arrenda. Ju. . Ny minerallag. Huvudbetänkande. l. . Ny minerallag. Bilagedel. l. . Försäkringsmäklare i Sverige. Fi. . Personförsäkringslag. Ju.

.KUNGL BIBL.

1987 -DA- 0 7

STOCKHOLM

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91 -38-0941 8-5

ISSN 0375-250X