SOU 1985:34

Gruppförsäkring : delbetänkande

GRUPP

försäkring

GRUPP

försäkring

& Statens offentliga utredningar && 1985:34 PSS Finansdepartementet

Gruppförsäkring

Omslag Liber Information

ISBN 91-38—08925-4 ISSN 0375—250X

Graphic Systems AB. Göteborg 1985

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

För att efterkomma under hand Framförd begäran att frånrr rörande gruppsakförsäkring måtte behandlas med förtur,får försäkringsverksamhetskommittén härmed överlämna ett Sär—

betänkande med titeln Gruppförsäkring.

I arbetet med detta betänkande har deltagit samtliga leda- möter samt experterna Olanders, Olby och Utterström.

Reservationer har avgivits av ledamöterna Bjelle, Fernlund, Gustavsson och Schönmeyr.

Särskilt yttrande har lämnats av experten Ulanders. Experten Olby har anslutit sig till den reservation som avgivits av Gustavsson och Schönmeyr.

Stockholm den 28 juni 1985

Erik Westerlind

Britta Bjelle Dan Fernlund Edmund Gabrielsson Rune Gustavsson Bengt Kronblad Lars Lindwall Richard Schönmeyr Bengt Silfverstrand /

Bo Lundgren Hans Frostell Carita Sundberg

INNEHÅLL

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 9

1. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 9 (l982:713)

2. Förslag till lag om ändring i lagen (l950:272) 10 om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

SAMMANFATTNING 11 1 INLEDNING 17 2 GRUPPBILDNING INOM GRUPPFÖRSÄKRING 21

3 GRUPPFÖRSÄKRING I IEN HITTILLSVARANDE UTVECKLINGEN 31 3.1 Gruppersonförsäkring 31 3.1.1 Gruppersonförsäkring med individuell anslutning 31 3.1.2 Gruppersonförsäkring med reservationsrätt 31 3.1.3 Gruppersonförsäkring utan reser— vationsrätt 33 3.2 Gruppsakförsäkring 34 3.2.1 Gruppsakförsäkring med indivi— duell anslutning 34 3.2.2 Gruppsakför— säkring med obligatorisk

anslutning 36

3.2.3 Riksdagsbehandlingen av gruppsakförsäkring 3.2.4 Domstolsprövning av gruppsakförsäkring Arbetsmarknadsförsäkring m.m. 3.4 Kollektiv hemförsäkring i Norge 3.4.1 Samvirke 3.4.2 Norsk pool for kollektiv skade— forsikring 3.5 Gruppsakförsäkring i USA

DE OFÖRSÄKRADE I SAMHÄLLET

NÅGRA DATA OM STRUKTURFÖRHÅLLANDEN PÅ

HEMFÖRSÄKRINGSOMRÅDET 5.1 Personunderlaget för hemförsäkring

5.2 Premiedifferenser i hem- försäkring

GRUPPFÖRSÄKRINGARS BEHANDLING I LAG—

STIFTNINGSSAMMANHANG

6.1 Allmänt

6.2 Sundhets— och skälighetsprincipernas tillämpning inom gruppförsäkring 6.3 Konsumentförsäkringslagen Inhämtande av datauppgifter

6.5 Marknadsföringslagen och konkurrenslagen

I DAG EXISTERANDE GRUPPHEMFÖRSÄKRINGSAVTAL — konstruktion och avtalsvillkor

MARKNADSSTRUKTUR M.M. 8.1 Förekomsten av gruppersonförsäkring 8.2 Marknadsandelar inom gruppersonförsäk—

ring

51 58 60 61 61

69 70

73

77

77

80

83

83

88

94

98

98

101

105 105

105

8.3 Marknadsandelar inom vissa sakförsäk— ringsgrenar 8.3.1 Hushållsförsäkring 8.3.2 Personbilsförsäkring

8.4 Driftskostnadernas storlek

9 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 9.1 Gruppförsäkring i allmänhet 9.2 Gruppbildningar 9.3 Gruppsakförsäkring 9.4 Slutsatser och förslag

9.5 Kommentar till författningsförslaget

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN Reservation av ledamoten Britta Bjelle Reservation av ledamoten Dan Fernlund Reservation av ledamöterna Rune Gustavsson och Richard Schönmeyr

Särskilt yttrande av experten Anders Olanders

107 107 108 108

111 111 114 118 132 138'

141 147

149 153

FÖRFATTNI NGSFÖRS LAG

1. Förslag till Lag om ändring i försäkringsrörelselagen(1982:7l3)

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om försäkrings— rörelselagen (1982:713) att i 7 kap. skall införas en ny

bestämmelse, 22 5, vilken skall ha nedan angivna lydelse. 7 kap. 22 5

I fråga om sådan annan försäkring än personförsäkring som tecknas för medlemmarna i en grupp, skall styrelsen och verk— ställande direktören tillse att försäkringsavtalet innehåller en föreskrift om rätt för medlemmar i gruppen att inte om—

fattas av försäkringen.

Första stycket tillämpas inte på försäkringar, som grundas på kollektivavtal, eller på från utlandet mottagen gruppförsäk—

ring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. I fråga om försäkringsavtal som tecknats eller förlängts före

den 1 januari 1986 skall lagen tillämpas fr.o.m. den 1 janu- ari 1987.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (l950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige att i lagen skall införas en ny

bestämmelse, 37 9, vilken skall ha nedan angivna lydelse. 37 5

I fråga om sådan annan försäkring än personförsäkring som tecknas för medlemmarna i en grupp, skall generalagenten tillse att försäkringsavtalet innehåller en föreskrift om

rätt för medlemmar i gruppen att inte omfattas av försäk-

ringen.

Första stycket tillämpas inte på försäkringar, som grundas på kollektivavtal, eller på från utlandet mottagen gruppförsäk-

ring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

I fråga om försäkringsavtal som tecknats eller förlängts före den 1 januari 1986 skall lagen tillämpas fr.o.m. den 1 janu— ari 1987.

SNMANFATINING

På sistone har olika frågor beträffande gruppförsäkring aktualiserats i samband med Folksams försäkringsavtal med Svenska Elektrikerförbundet och Svenska Målareförbundet om hemförsäkring för resp. förbunds medlemmar. Försäk- ringsverksamhetskonmittén har därför brutit ut behand— lingen av gruppförsäkringarfrån återstående delar av sitt utredningsuppdrag. Arbetsmarknadsförsäkringar, dvs. kollek— tivavtalsgrundade försäkringar, komer att behandlas i ett senare betänkande. Kommittén har inte haft något mandat att framlägga förslag beträffande föreningsrättsliga frågor.

Man får skilja mellan två olika typer av gruppförsäkringar, nämligen oäkta och äkta gruppförsäkringar.

Med oäkta gruppförsäkriggar förstår kommittén försäk- ringar som kännetecknas av att ett ramavtal träffas med försäkringsbolaget, men där de gruppmedlenmar som vill ut- nyttja den i ramavtalet avsedda försäkringen själva tecknat försäkringsavtal med försäkringsbolaget.

Vid äkta gruppförsäkringar däremot grundas medlemnarnas försäkringsskydd genom att ett försäkringsavtal tecknas för hela gruppen i ett försäkringsbolag. Något direkt av— talsmässigt förhållande mellan de enskilda medlemmarna och försäkringsbolaget finns sålunda inte här. Premiekostnaden kan finansieras via avgiftsuttag från medlemmarna, avkastning från fonder eller på annat sätt. De av Folksam med Elek- triker— och Målareförbunden tecknade avtalen är av detta slag.

En annan indelningsgrund av betydelse vid bedömningen av gruppförsäkringar är anslutningsforrnen. Man kan härvidlag urskilja tre olika former, nämligen individuell anslutning där medlerrmarna genom anmälan eller annan aktiv handling

själva ansluter sig till försäkringen, obligatorisk anslut- ning där medlemmarna automatiskt bl ir anslutna utan reserva— tionsrätt och automatisk anslutning med reservationsrätt, vilken anslutning innebär att medlemmarna automatiskt blir anslutna till gruppavtalet, försåvitt de inte uttryckligen reserverar sig vid avtalets ingående eller senare anmäler sitt utträde.

Gruppförsäkringar har hittills förekommit huvudsakligen på personförsäkringsområdet. Kanmittén har vid sin genomgång funnit att verksamheten på detta område inte visat sig vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet och därför inte ansett sig ha anledning föreslå några förändringar beträffande grupErsonförsäkring.

Grupps_a_kförsäkringar har ännu inte fått tillnärmelsevis sarmra anfattning. De positiva erfarenheterna av grupperson— försäkring ger emellertid enligt kommitténs bedömning stöd för uppfattningen att det bör finnas förutsättningar för en gynnsam produktutveckling i form av olika grupplös— ningar också på sakförsäkringsområdet. Med denna princi— piella utgångspunkt behandlar kommittén de specifika frågor som är betydelsefulla för en sund utveckling av detta slags för säkr ingar .

Beträffande gruppbildningar framhåller kommittén att sär— skild upgnärksamhet bör ägnas åt de problem som överlapp- ande försäkringsavtal kan ge upphov till och som bottnar i att sakförsäkring, till skillnad från vad som i regel gäller för personförsäkring, inte är summaförsäkring. Om en person ingår i flera gruppsakförsäkringsavtal och därigenan blir dubbelförsäkrad, kan nämligen mer än en avgift för sanma försäkringsskydd koruna att erläggas trots att ersättning endast utgår för den faktiska skadan.

För att undvika instabila gruppförsäkringar bör de för— säkrade grupperna ha ett självständigt och varaktigt ända— mål och sålunda inte ha tillkomnit enbart för att utgöra bas för ett gemensamt försäkringsskydd.

Kormrittén anför också synpunkter på lämpligheten av olika typer av grupper. vid gruppersonförsäkringar förekommer tre huvudtyper, nämligen föreningsgrupper, personalgrupper och ekoncmigrupper .

Föreningsgrupgr utgörs främst av medlemmar i fackföre- ningar, villaägareföreningar, bostadsrättsföreningar och i sådana andra föreningar vilka ändamål är att tillvarata medlermrarnas intressen som yrkesutövare. Personalgruppgr be- står av personer anställda vid en arbetsPlats eller elever vid en skola m.m. Ekonomigrumgr bildas av personer som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i något kredit- institut.

Förenings- och personalgrupper synes kommittén utgör natur— liga baser också för gruppsakförsäkringar. Med hänsyn till risken för överlappningar och dubbelförsäkring måste dock viss återhållsamhet iakttas när det gäller vilka personal— grupper som bör kunna godtas. Beträffande ekoncmigrupper ifrågasätter korrmittén om dessa lämpar sig för gruppsak— försäkringsavtal, såvida inte särskilda omständigheter föreligger.

Huvudfrågan vid kommitténs behandling av gruppsakförsäk— ringar har varit att ta ställning till om automatiska anslut- ningsformer med eller utan reservationsrätt kan anses fören- liga med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Grupp— försäkring med individuell anslutning har kommittén i detta avseende inte funnit anledning ifrågasätta. I den framtida utvecklingen måste dock uppmärksammas risken för att även vid en stark dominans av nu nämnda typ av gruppförsäkring

svårigheter kan uppstå att uppnå tillfredsställande riskut— jämning och kostnadsnivå för den del av det kvarstående försäkringstagarkollektivet som står utanför systemet.

Obligatorisk gruppsakförsäkring — som endast kan förekonma i form av äkta gruppförsäkring - har vissa fördelar för

de försäkrade. Denna anslutningsform har bl.a. den fördelen att, om det är frågan om ett från allmänna samhälls— och konsumentintressen angeläget försäkringsskydd som t.ex. hemförsäkring, ingen i gruppen lämnas oförsäkrad. Denna försäkringsform ger emellertid inte valfrihet för dem scm omfattas av försäkringen. Den kan vidare skapa problem ned dubbelförsäkring och försvåra utnyttjandet av fördelarna ned helkundslösningar. Den obligatoriska anslutningsformen kan, särskilt om den kommer till användning i stor skala, leda till en förändring av marknadsstrukturen som är svår att överblicka. En sådan utveckling skulle vara oförenlig med strävandena att motverka den starka koncentration som uppkommit på den svenska försäkringsmarknaden och därmed kunna stå i strid med principen om en sund utveckling av försäkringsväsendet. Kommittén har därför funnit övervägande skäl tala för att gruppsakförsäkringar ned obligatorisk anslutning, dvs. utan reservationsrätt, inte bör tillåtas på den svenska marknaden.

Vissa av de negativa konsekvenserna av den obligatoriska an- slutningsformen vidlåder också en automatisk anslutningsform ned reservationsrätt. Dessa konsekvenser kan dock undvikas i de fall då den försäkrade begagnar sin valfrihet genom att anmäla att han vill stå utanför försäkringen. Gruppmed— lerrmarnas valfrihet förbättrar också försäkringsbolagens möjligheter att konkurrera med alternativa försäkringar. On vidare ett anbudsförfarande tillämpas, är detta till för— del för såväl. den försäkrade gruppen som försäkrings— branschen. vid en sammanvägning av för— och nackdelar finner kommittén att ett system med reservationsrätt bör kunna

godtas i fråga om de äkta gruppförsäkringsavtalen.

I enlighet härmed föreslår kommittén att för sådana grupp— sakförsäkringar som tecknas av t.ex. en sammanslutning för en grupp, dvs. äkta gruppsakförsäkringar, i försäkrings— rörelselagen och i lagen om rätt för utländska försäk— ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige in— förs en bestämmelse om rätt för gruppmedlem att inte om- fattas av försäkringen. Om den framtida utvecklingen skulle

ge anledning därtill, får statsmakterna ta ställning till om denna bestänmelse behöver ändras eller kompletteras i något avseende. Kommittén understryker på det starkaste vikten av att försäkringsbolag som meddelar gruppsakförsäkring i form av automatisk anslutning med reservationsrätt medverkar till att medlemmarna erhåller information om de villkor som gäller för försäkringen, om de ekonaniska konsekvenserna för medlemmarna samt om möjligheten att anmäla att de inte vill omfattas av försäkringen. Vidare förutsätter kom— mittén att försäkringsinspektionen uppmärksamt följer hur informationsskyldigheten fullgörs och anger erforderliga minimikrav för densanma, t.ex. beträffande form och tids- frist för reservationsrättens utnyttjande.

Den allmänna debatten i anledning av de gruppförsäkringsav— tal som Folksam tecknat med Elektriker— och Målareförbunden har också berört vissa följdfrågor. Dessa har bl.a. avsett en enhetsavgifts förenlighet med skälighetsprincipen och principen om en sund utveckling av försäkringsväsendet, möjligheten för gruppnedlemmar som anmält reservation att inte belastas av gruppens försäkringskostnader, problem som sammanhänger med dubbelförsäkringar och helkundslösningar samt tillämpligheten på äkta gruppförsäkringar av be— stämmelser i försäkringsrörelselagen rörande skälig— hetsprincipen och principen om en sund utveckling av försäk- ringsväsendet samt konsumentförsäkringslagen.

Kommittén har i sitt betänkande ingående övervägt dessa

frågor .

När det gäller frånvaron av avgiftsdifferentieringar vid gruppsakförsäkring konstaterar kommittén att skälighets- principen enligt försäkringsrörelselagen inte kan ut— sträckas till att omfatta de enskilda gruppmedlemmarnas kost— nadsbelastning vid äkta gruppsakförsäkring. Kommittén har heller inte funnit det motiverat att införa en sådan regle— ring sorn gör detta möjligt. Det erinras dessutom om att det inte följer av skälighetsprincipen att samma kostnadsdif— ferentiering över huvud taget måste tillämpas vid grupp- försäkring som vid vanlig individuell försäkring.

Konmittén utgår från att den som reserverar sig inte heller belastas av kostnader för gruppförsäkringen, så att han inte behöver betala en försäkringsavgift eller att han, om försäkringskostnaderna ingår i den ordinarie avgiften, får en motsvarande nedsättning av denna. Detta torde dock redan av praktiska skäl inte bli aktuellt i den mån försäkrings— kostnaderna bestrids med ianspråktagande av befintliga fonder. Det kan också finnas andra situationer då avgiftsnedsättning på grund av olika skäl är svår att genomföra. Ytterst får det ankormna på organisationen att nämnare utforma regler i fråga om avgiftsnedsättning.

I fråga an problem som uppkomner beträffande dubbelförsäk— ring och helkundsrabatter anför kommittén att försäkrings— bolagen bör försöka finna tekniska lösningar som i vidare mån än de hittillsvarande anordningarna minskar de ogynsanma konsekvenserna för dubbelförsäkrade som inte utnyttjar sin reservationsrätt.

Försäkringsrörelselagens stadganden om villkorsskälighet ålägger försäkringsinspektionen att övervaka att skäliga villkor tillämpas även för dem som omfattas av gruppför— säkringar. Konswnentförsäkringslagen är visserligen inte tillämplig på gruppförsäkringar, men försäkringsinspek— tionens tillsyn i fråga om villkorsskälighet avser också gruppförsäkring. Det måste därvid vara lämpligt att vill— korsutformningen också här i tillämpliga delar anpassas till konstnnentförsäkringslagen. Kommittén har inhämtat att försäkringsrättskonunittén i sitt kommande betänkande torde föreslå avtalsrättsliga regler rörande såväl indivi— duell sakförsäkring som gruppsakförsäkring.

Kommittén förutsätter att den fortsatta utvecklingen på gruppsakförsäkringsområdet noga följes av berörda sam- hällsorgan och att därvid näringsfrihetscxnbudsnannen följer utvecklingen på gruppsakförsäkringsområdet och i förekonmande fall riktar statsmakternas uppmärksamhet på be- hov av åtgärder.

1 INLEDNING

Försäkringsverksamhetskommittén har enligt sina direktiv att ta upp frågan om vilka konsekvenser särlösningar och utbryt— ningar av vissa enskilda eller mindre grupper kan ha för det stora försäkringskollektivet. Detta gäller både person— och sakförsäkring. Med sakförsäkring förstår kommittén i detta betänkande all annan försäkring än personförsäkring. Det bör dock påpekas att i personförsäkring kan ingå inslag av sak- försäkringsnatur. I en olycksfallsförsäkring kan sålunda ersättning utgå för förstörda kläder, glasögon och liknande. Vidare skall kommittén utvärdera bolagens anskaffningsverk— samhet. Enligt direktiven skall kommittén också behandla frågor som sammanhänger med arbetsmarknadsförsäkringar (s.k. kollektivavtalsgrundade försäkringarj, dvs. sådana försäk— ringar som har skapats genom kollektivavtal mellan arbets— marknadens parter. Av direktiven följer också att kommittén skall behandla frågor som rör olika former av gruppförsäk— ringar.

Svenska Elektrikerförbundet och Folksam träffade i november 1982 avtal om hemförsäkring för förbundets medlemmar med obligatorisk anslutning. Detta föranledde försäkringsinspek— tionen att i skrivelse till regeringen hemställa om särskilda tilläggsdirektiv för försäkringsverksamhetskommittén rörande kollektiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning. Rege— ringen hänvisade i sitt beslut den 10 november 1983 dels till nyss återgivna del av direktiven för försäkringsverksamhets— kommittén och dels till det förhållandet att försäkrings— rättskommittén inte kunde undgå att ta upp vissa frågor som hade samband med sådan försäkring. Regeringen konstaterade därför att det inte fanns behov av några tilläggsdirektiv.

Under hösten 1984 det blev klart att Folksam avsåg att också med Svenska Målareförbundet teckna avtal om kollektiv hemför— säkring med obligatorisk anslutning. Sedan försäkringsinspek— tionen förelagt Folksam att inte verkställa beslutet anförde Folksam besvär hos regeringen över inspektionens beslut. I beslut den 20 december 1984 fann regeringen på anförda skäl att avtalet kunde godtas, varför inspektionens föreläggande undanröjdes. Regeringen konstaterade emellertid också att det med kollektiva sakförsäkringar var förknippade flera frågor

som måste klargöras, innan ytterligare sådana borde godtas.

I samband med att detta besvärsärende var föremål för behand- ling i regeringskansliet fick försäkringsverksamhetskommittén muntligt besked om att frågor som rörde gruppsakförsäkring borde behandlas med förtur. I regeringsbeslutet angavs också att de i ärendet aktuella frågorna skulle behandlas i det betänkande som kommittén förväntades avlämna våren 1985.

För att fullgöra detta uppdrag med förtur har kommittén fun- nit det vara nödvändigt att utarbeta ett särbetänkande. I detta kommer kommittén inte att behandla den form av försäk— ring som representeras av arbetsmarknadsförsäkringar och som f.n. endast utgörs av personförsäkringar. Detta ämne tages

upp i ett kommande betänkande.

För övriga former av kollektiva försäkringar använder kom— mittén beteckningen gruppförsäkring. Med gruppförsäkring förstår kommittén en försäkring på grundval av ett gruppavtal med standardiserade villkor för en efter vissa kriterier

avgränsad grupp av fysiska eller juridiska personer.

Med försäkringstagare förstår kommittén den som har tecknat försäkring hos ett försäkringsbolag. Den vars intresse har försäkrats mot skada eller på vars person en försäkring har tecknats kallas försäkrad (jfr. 2 5 konsumentförsäkringslagen

och 4 5 försäkringsavtalslagen). Kommittén vill dock erinra om att inom personförsäkringsområdet sedan lång tid tillbaka även använts termen "försäkringstagare" för att beteckna de enskilda försäkrade gruppmedlemmarna i en gruppförsäkring. Även i redan tecknade gruppsakförsäkringsavtal förekommer

termen försäkringstagare med senast angivna innebörd.

I rättsvetenskapen brukar ibland gruppförsäkring, såvitt gäller förvaltningsformen, indelas i äkta och i oäkta grupp— försäkring.

Vid äkta gruppförsäkring är gruppen och inte gruppmedlemmarna försäkringstagare. Ansvaret för inbetalning av premier och

kontakten med försäkringsgivaren åvilar den som företräder gruppmedlemmarna. En fackförening eller annan organisation tecknar därvid försäkring för sina medlemmar och svarar ensam för premierna i förhållande till försäkringsgivaren. Aktuella exempel på sådan försäkring är de hemförsäkringar som Svenska

Elektrikerförbundet och Svenska Målareförbundet tecknat för

sina medlemmar.

Oäkta ru försäkrin är sådana försäkringar där villkor, premier och andra förutsättningar kan ha förhandlats fram mellan en försäkringsgivare och en organisation, men där organisationens enskilda medlemmar sluter själva försäkrings— avtalet, blir försäkringstagare och själva betalar premien.

Vad så gäller anslutningsformen anser kommittén att tre olika alternativ kan urskiljas.

För de fall där ett bindande försäkringsavtal kommer till stånd genom att de enskilda gruppmedlemmarna genom en anmälan eller annan aktiv handling själva ansluter sig till försäkringen använder kommittén beteckningen individuell

eller positiv anslutning.

En annan anslutningsform föreligger i de fall där de enskilda gruppmedlemmarna automatiskt blir anslutna till gruppavtalet, försåvitt inte medlemmen uttryckligen reserverar sig vid avtalets ingående eller efteråt anmäler sitt utträde. Härvid brukar man tala om negativ anslutning. Kommittén betecknar denna anslutningsform anslutning med reservationsrätt, varvid alltså bör observeras att kommittén med detta uttryck avser såväl reservationsrätt första gången ett avtal ingås som rätt

att senare utträda ur gruppförsäkringen.

I den tredje anslutningsformen blir de enskilda medlemmarna automatiskt anslutna utan reservations— och utträdesrätt. För

denna obligatoriska anslutningsform använder kommittén be—

teckningen anslutning utan reservationsrätt eller ibland för korthetens skull obligatorisk anslutning. Denna anslutnings— form kan endast användas vid äkta gruppförsäkring.

Försäkringsverksamhetskommitténs behandling av de frågor som aktualiseras vid olika slag av gruppförsäkring kommer att ske med utgångspunkt i försäkringsrörelselagstiftningen med sär- skilt beaktande av principen om en sund utveckling av försäk— ringsväsendet. De frågor som är av försäkringsavtalsrättslig art behandlas av försäkringsrättskommittén och kommer därför att beröras här endast i den mån så anses nödvändigt. Utanför försäkringsverksamhetskommitténs utredningsuppdrag faller de aspekter av föreningsrättsligt slag som kan anläggas på kol— lektiva försäkringsformer.

2 GRUPPBILDNING INOM GRUPPFÖRSÄKRING

Grundläggande för alla former av gruppförsäkring är förekom— sten av kollektiv, som till sin sammansättning representerar ett tämligen homogent behov av viss försäkringstyp och som för en försäkringsgivare framstår som rationellt att försäkra från administrativa och kostnadsmäSSIga synpunkter. I själva verket sammanfaller gruppförsäkring nära med solida-

ritetstanken, som ligger bakom uppkomsten av försäkrings— väsendet.

Gruppförsäkringen började redan på 1910—talet inom tjänste- pensionsområdet och inom olycksfallsförsäkringen på 1920— talet, senare följt av avtal på sjuk— och livförsäkringsområ— det. Beträffande sakförsäkring kom sådana lösningar ännu senare.

Kommittén vill därför lämna en redogörelse för gruppbild— ningen på livförsäkringsområdet som bakgrund till diskussio- nen om lämpliga gruppbildningar i allmänhet.

Grupplivrörelsen startade i USA i början av 1910—talet. För- säkringsformens snabbt växande popularitet föranledde omgåen— de krav på kontroll av verksamheten. Redan 1917 ansåg Natio— nal Convention of Insurance Commissioners tiden mogen för att upprätta ett lagutkast som skulle tjäna som förebild för den delstatliga lagstiftningen på området. I enlighet därmed kom de delstatliga lagarna att innehålla bestämmelser om bl.a. vilka former och variationer av grupplivförsäkring som skulle vara tillåtna. Till en början var grupplivförsäkringen endast avsedd för grupper av anställda och premien skulle helt eller delvis betalas av arbetsgivaren. så småningom kom dock för— säkringsformen att kunna användas även för andra grupper. Ett

exempel härpå är kreditgrupplivförsäkringen, som i regel tecknas på låntagarnas liv för att eliminera kreditrisken vid dödsfall. Ett annat exempel är föreningsgrupplivförsäkringen som fått utbredning framför allt på fackföreningssidan.

I Sverige utvecklades grupplivförsäkringen delvis enligt samma mönster som i USA. Starten kom här dock betydligt senare, först i slutet av 1940—talet. Någon ändring av för— säkringsrörelselagen till följd av att gruppförsäkringsformen introducerades på den svenska marknaden ansågs dock inte nödvändig. I stället infördes i de grunder som upprättades för grupplivförsäkring bestämmelser som begränsade möjlig— heten att fritt tillskapa grupper och som innebar olika krav på gruppstorlek. Grupplivförsäkring kom —- i enlighet med 1942 års försäkringsutrednings förslag —— att bli en egen

verksamhetsgren, för vilken särskild koncession erfordrades.

De två huvudprinciper som var vägledande för regleringen av gruppbildningen var soliditets— och skälighetsprinciperna samt vad som senare kommit att kallas solidaritetsprincipen. De riktlinjer som gällde för utformningen av bestämmelserna i

grunderna kan sammanfattas i bl.a. följande punkter:

1. endast existerande och av försäkringen oberoende grupper borde komma i fråga. Härmed förstås att gruppen inte får ha tillkommit enbart för att utgöra ett försäkringskol—

lektiv,

2. samtliga eller en större del av medlemmarna i gruppen

borde ansluta sig,

3. den försäkrade gruppen borde omfatta ett visst minimian— tal. Detta krav gällde dock ej i fråga om s.k. tjänste—

grupplivförsäkring inom arbetsmarknadsförsäkringsområ—

det.

Den s.k. 1945 års försäkringsutredning ägnade stor uppmärk— samhet åt gruppförsäkring på såväl person— som sakförsäk—

ringsområdet.

Det var enligt utredningen av största vikt att gruppförsäk— ring endast meddelades åt grupper som från försäkringssyn— punkt framstod som naturliga. Beträffande personförsäkring var det naturligt att försäkringen begränsades till grupper med viss gemenskap i fråga om inkomstförvärvet, t.ex. an— ställda hos samma arbetsgivare, en fackförening eller ett fackförbund. Vad gällde ansvarighetsförsäkring kunde utred— ningen tänka sig utövare som i sin verksamhet kunde vålla andra skada, etc. Då konkurrensen kunde tänkas medföra en benägenhet hos försäkringsbolagen att visa tillmötesgående mot olika gruppers önskningar att erhålla försäkring menade utredningen att frågan om vilka grupper som skulle erhålla gruppförsäkring borde underställas tillsynsmyndighetens kon— troll — i förekommande fall genom grunder eller genom inspek—

tioner av myndigheten.

Vidare borde enligt utredningen grupperna vara stabila, dvs. omsättningen av individer i varje grupp borde vara liten. Detta menade utredningen var av särskild vikt innan gruppför— säkringen fått någon större spridning. Fackförbund kunde därför, enligt utredningen, vara lämpligare än lokala fack— föreningsavdelningar eftersom arbetare mera sällan bytte fackförbund.

År 1961 genomfördes ändringar i lagen om försäkringsrörelse som öppnade möjligheter för bolagen att slippa kravet på upprättande av grunder för vissa former av s.k. kort döds— fallsförsäkring. Livförsäkring utan grunder har i enlighet med praxis den innebörden att verksamheten kan bedrivas utan krav på att de särskilda bestämmelser (med några undantag) om

livförsäkring som anges i försäkringsrörelselagen följs.

(Jfr. 1 kap. 10 5 första stycket samma lag.) Dispensregeln beträffande grunder i dessa fall kvarstår oförändrad i den nuvarande försäkringsrörelselagen. För att ett bolag i enlig- het med bestämmelsen skall ha rätt att meddela grupplivför- säkring utan grunder erfordras, förutom koncession, ett sär— skilt medgivande av regeringen eller, efter regeringens be— myndigande, av försäkringsinspektionen. Sådant bemyndigande finns numera inskrivet i försäkringsrörelseförordningen. I samband med att denna dispensregel infördes i lagen uttalade departementschefen att särskild vikt borde läggas vid att grundfriheten icke ledde till olämplig gruppbildning. Han förutsatte att hittillsvarande normer i fråga om kollektivens storlek och sammansättning i stort sett följdes även framde— les. Man behövde dock inte räkna med allvarligare risker för att bolagen med sin stora erfarenhet skulle bedriva grundfri grupplivförsäkring inom olämpligt valda kollektiv eller i

övrigt i strid med sund försäkringspraxis.

Införandet i lagen av nämnda dispensregel föranledde försäk— ringsinspektionen att revidera den s.k. branschkatalogen och att under rubiken personförsäkring utan grunder som verksam— hetsgren införa "livförsäkring efter särskilt medgivande". För att ett försäkringsbolag skall ha rätt att meddela grupp— livförsäkring utan fastställda grunder fordras således dels

att bolaget fått koncession att bedriva rörelse inom verksam—

hetsgrenen livförsäkring utan grunder, dels att bolaget fått

särskilt medgivande att bedriva sådan grundfri livförsäk—

ring.

Vad beträffar koncession skall sådan numera enligt försäk— ringsrörelselagstiftningen beviljas om inte den planerade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveckling av

försäkringsväsendet.

Vad gäller det särskilda medgivandet ges detta endast under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda beträffande gruppernas sammansättning och storlek samt att de avsedda försäkringsavtalen i övrigt uppfyller det grundläggande

kravet på en sund utveckling av försäkringsväsendet.

När Ansvar Liv 1982 beviljades koncession för en verksamhet inriktad på helnyktra, i vilken bl.a. verksamhetsgrenen liv— försäkring utan grunder ingick, framhöll regeringen att kon— cessionsfrågan skulle bedömas oberoende av frågan om särskilt medgivande. Som motiv anfördes att sistnämnda fråga skulle prövas i annan ordning och först efter framställning från bolaget. När den senare blev aktuell gjorde försäkringsin— spektionen i ett yttrande till regeringen den allmänna bedöm— ningen beträffande de föreslagna grupperna att redan befint— liga grupper skulle komma att påverkas i relativt obetydlig omfattning om Ansvar Liv fick begärt medgivande. Fördelarna med att oförsäkrade personer skulle kunna erhålla en för dem lämpad grupplivförsäkring fick anses större än de nackdelar

som kunde bli följden för redan existerande grupper.

För att den framställning, som ett bolag gör för att få till— stånd att bedriva grundfri grupplivförsäkring, skall kunna behandlas bör verksamhetsplanen innehålla en beskrivning av de avsedda grupperna. Beträffande annan grupplivförsäkring än tjänstegruppliv accepteras i princip tre olika grupptyper,

nämligen personalgrupp, föreningsgrupp och ekonomigrupp.

I samband med behandlingen av Ansvar Livs ärende gav försäk- ringsinspektionen följande beskrivning av vid denna tidpunkt

existerande enskilda grupper:

Personalgrupp består av personer, anställda hos en arbets—

givare eller hos flera arbetgivare, utvalda enligt generella

regler inom en och samma branschorganisation. Med anställda

hos en arbetsgivare jämställs dels studerande vid en läroan- stalt, dels personer som uppbär ålderspension på grund av tjänst hos en arbetsgivare och som vid pensionsålderns uppnå—

ende var anställda hos denne.

Föreningsgrupp består av medlemmar i förening, vilken har till ändamål att tillvarataga medlemmarnas intresse såsom yrkesutövare. Med yrkesutövning jämställs studier vid en läroanstalt. såsom föreningsgrupp må dessutom räknas medlem— mar 1 bostadsrättsförening enligt lagen om sådana föreningar

och grupp av medlemmar i villaägareförening.

Föreningsgrupp får vidare bestå av personer som är yrkesverk— samma inom företag, anslutna till förening som har till ända— mål att tillvarataga medlemmarnas intresse.

I personal— och föreningsgrupp kan om vissa anslutningskrav

m.m. är uppfyllda även ingå försäkrads make (maka).

Ekonomigrupp består av personer, som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i bank eller i annat kreditinsti— tut. Försäkringsbeloppet skall sättas i relation till uppnått sparande, uppsatt sparmål, ursprungligt lån eller kvarstående skuld på lån, dock må då, fråga är om låntagare i egenskap av ägare till en— eller tvåfamiljsfastighet eller i egenskap av ägare av bostadsrätt i bostadsrättsförening, försäkringsbe— loppet sättas i relation till den beräknade årliga bostads— kostnaden för fastigheten respektive den beräknade årskost— naden på grund av bostadsrättsinnehavet.

I de fall personer uppdragit åt bank att lyfta dem tillkom— mande periodisk förmån av ett och samma slag från det allmän— na, må försäkringsbeloppet sättas i relation till denna för— mån eller bestämmas så, att den beräknade premien blir den-

samma för alla försäkrade.

Make (maka) till medlem i ekonomigrupp kan som medförsäkrad

anslutas till gruppen.

Som framgår av de olika gruppernas definitioner kan en och samma person tillhöra såväl en personalgrupp som en före— ningsgrupp och en ekonomigrupp. Detta innebär givetvis också att en person som erbjuds grupplivförsäkring såsom tillhöran— de en viss grupp kan finna detta erbjudande förmånligare än

att kvarstå i den grupp han redan tillhör.

Sedan försäkringsinspektionen 1983 lämnade ovan nämnda redo— görelse har dock gruppbildningsprinciperna liberaliserats något. I november 1983 gav nämligen regeringen Ansvar Liv särskilt medgivande att meddela frivillig grupplivförsäkring för personalgrupp bestående av anställda vid flera företag vilka ej behöver tillhöra samma bransch, utan där den gemen— samma nämnaren istället är att de anställda tillhör nykter— hetsrörelsen. I samband därmed bifölls även Ansvar Livs begä— ran att som föreningsgrupp få betrakta medlemmar i förening inom nykterhetsorganisation eller annan sammanslutning som verkar för helnykterhet. Ansvar Livs framställning att få utvidga begreppet ekonomigrupp till att även omfatta grupp bestående av försäkringstagare i Ansvar Sak bifölls däremot inte. Till stöd för detta sitt beslut hade regeringen försäk— ringsinspektionens aVStyrkande. Att frågan om det särskilda medgivandet över huvud taget hänsköts till regeringen för av— görande berodde på att inspektionen fann det vara tveksamt om det tidigare nämnda bemyndigandet hade sådan räckvidd att inspektionen självständigt kunde ta ställning till Ansvars framställning. Denna avsåg nämligen grupper som definierats

enligt delvis andra kriterier än tidigare.

I juli 1984 ansökte Folksam Liv hos försäkringsinspektionen att få teckna grupplivförsäkring för medlemmar i Pensionärer—

nas riksförbund (PRO). Inspektionen fann att den gruppbild-

ning som medlemmar i en pensionärsorganisation utgör var förenlig med för grundfri grupplivförsäkring gällande princi- per för föreningsgrupp.

Med anledning av 1961 års lagändringar träffade 1962 de bolag som bedrev grupplivförsäkring avtal om normer för gruppliv— försäkring. Dessa bolag var därvid ense om att särskild vikt skulle läggas vid att verksamheten inte ledde till olämplig gruppbildning eller till uppkomsten av subventionerade kol— lektiv. Bolagen överenskom att uppta gemensamma överlägg— ningar om alla förhållanden av väsentlig betydelse för verk— samhetens sunda utveckling. Slutligen enades bolagen om att undvika gruppbildningar som försvårade bildandet eller vid— makthållandet av mera ändamålsenliga grupper eller medförde fara för att redan grupplivförsäkrade personer skulle komma erhålla minskat försäkringsskydd eller skydd med försämrade villkor.

Inom gruppförsäkring kan kritik riktas mot det förhållandet att premien för en enskild risk inte alltid förefaller stå i rimlig relation till riskens storlek. Beträffande dödsfalls— försäkringar har man i gruppförsäkringssammanhang i vissa fall praktiserat följande metoder att lösa det problem som kan uppkomma vid användandet av enhetspremier inom gruppen:

* det försäkringsbelopp som bestämms i avtalet får inte

överstiga ett visst, generellt fastställt belopp,

* försäkringsbeloppet sjunker i viss utsträckning i takt

med den försäkrades stigande ålder,

* medlemmarna i gruppen indelas i ett antal delgrupper med olika försäkringsbelopp. Till vilken av grupperna en medlem förs beror exempelvis på storleken av hans årslön.

Genom 1961 års lagändringar upphävdes kravet på grunder för sjuk— och olycksfallsförsäkring av viss utformning. Inom försäkringsbranschen har emellertid utarbetats särskilda regler för sjukförsäkringslösningar. Dessa regler, som också gäller gruppsjukförsäkring, står under försäkringsinspektio— nens tillsyn. Enligt reglerna avser gruppsjukförsäkring an—

tingen personalgrupp eller föreningsgrupp.

3 GRUPPFÖRSÄKRING I DEN HITTILLSVARANDE UTVECKLINGEIN 3.1 Gruppersonförsäkring 3.1.1 Gruppersonförsäkring med individuell anslutning

Gruppersonförsäkring med individuell inträdesansökan finns i första hand bland grupper bestående av anställda vid en ar— betsplats eller elever vid en skola (personalgrupper) och grupper bestående av medlemmar i fackföreningar, villaägar— föreningar etc. (föreningsgrupper). Denna anslutningsform är särskilt vanlig inom gruppförsäkringar som meddelats av Före- nade Liv och dess samförsäkrare samt RKA. Den förekommer också hos Folksam men är mindre vanlig där. Formen är också vanlig bland grupper av personer som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i något kreditinstitut (ekonomi— grupper). En individuell anslutning föregås normalt av ett ramavtal mellan försäkringsgivaren och arbetsgivaren, före— ningen eller banken. Först då den enskilde medlemmen ansöker om eller anmäler till försäkringsgivaren att han vill bli försäkringstagare kan någon avtalsenlig bundenhet för försäk— ringsgivaren och den enskilde medlemmen uppstå. Den enskilde

medlemmen är därför själv försäkringstagare.

3.1.2 Gruppersonförsäkring med reservationsrätt

Gruppersonförsäkring med reservationsrätt är den vanligaste försäkringsformen bland föreningsgrupper som tecknat sina gruppförsäkringar hos Folksam. Inom LO-sektorn har flertalet fackförbund tecknat sådana ramavtal. På senare år har också

flera TCO—förbund gjort detta. De enskilda nedlemmarna är

även i detta fall själva försäkringstagare. Premien dras ofta från lönen eller vederbörandes bankkonto och beloppet skickas vidare till försäkringsbolaget. Vanligtvis blir även medlem— mens make försäkrad p.g.a. bestämmelserna i gruppavtalet. Från föreningsmedlemmens lönekonto dras då premier för båda makarna.

Avtalen har förhandlats fram nellan försäkringsbolaget och respektive fackförbund. De enskilda medlemmarna blir anslutna till försäkringen om de inte reserverar sig däremot.

Sedan klagomål beträffande denna anslutningsmetod inkommit till konsumentverket, lät verket professor Anna Christensen 1982 utföra en studie över negativ avtalsbindning vid grupp— försäkring som beslutats av facklig organisation. Anna Chris— tensen anförde att fackliga organisationer inte utan särskild fullmakt hade någon behörighet att binda sina medlemmar vid gruppförsäkringsavtal. Huvudprincipen var vidare att negativ anslutning inte accepterades som ett sätt att få avtal till stånd. Gruppförsäkringar på personförsäkringsområdet låg emellertid inom fackföreningarnas naturliga kompetensområde. En försäkring med obligatorisk anslutning som bekostades av fackföreningen var därför helt rättsenlig och kunde inte prövas av konsumentverket. Det föreföll då enligt Anna Chris— tensen egendomligt att inte ens tillåta gruppersonförsäkring med anslutning med reservationsrätt i det fallet att premien, kanske av skatteskäl, skulle betalas direkt av medlemmen till försäkringsbolaget. Anslutning med reservationsrätt borde därför godtas av konsumentverket. Vissa minimikrav borde dock vara uppfyllda. Information borde ges om reservationsrätten. Anbudet om försäkring borde innehålla en färdigformulerad reservationsanmälan, som bara kunde fyllas i och sändas iväg. Härvid borde en betänketid på två till tre veckor räcka. Konsumentverket borde vidare kräva att försäkringsbolaget gav en kortfattad information om att försäkringen kunde sägas upp

individuellt även om medlemmen underlåtit att reservera sig samt när och hur uppsägningen kunde göras. Vidare borde in— formation ges om att anslutning till försäkring innebar att fullmakt gavs för löneavdrag från lönekonto samt att denna fullmakt när som helst kunde återkallas.

Vid överläggningar mellan Folksam och konsumentverket 1983 nåddes enighet om att Folksam skulle tillse att information gavs i den omfattning som föreslogs 1 Anna Christensens stu— die. Enligt överenskommelsen behövde dock inte särskild in— formation ges om att fullmakten för löneavdrag kunde åter- kallas. I den delen var det nog att information gavs om rätten att individuellt säga upp försäkringen.

3.1.3 Gruppersonförsäkring utan reservationsrätt

I de 1 3.1.1 och 3.1.2 behandlade fallen är det, som fram— gått, formellt fråga om ett avtalsförhållande mellan den för— säkrade individen och försäkringsbolaget (s.k. oäkta grupp— försäkringsavtal). Obligatorisk anslutning är inte möjlig i sådana fall. När ett avtal sluts mellan organisation och bolag (s.k. äkta gruppförsäkringsavtal) är det möjligt med obligatorisk anslutning. Sådan försäkring, gruppförsäkring utan reservations— och utträdesrätt, kan vara av olika slag. Flertalet LO—förbund har slutit avtal med Folksam om obliga— torisk grupplivförsäkring och gruppolycksfallsförsäkring vid fritidsskador. Vidare blir en gruppförsäkring i allmänhet obligatorisk om arbetsgivaren skall stå för premierna (vid sidan härom finns arbetsmarknadsförsäkringar, vilka behandlas i ett annat avsnitt).

En särskild form av obligatorisk gruppersonförsäkring är de olycksfallsförsäkringar, som tecknas av t.ex. idrottsföre—

ningar för sina medlemmar under Sportutövning. Ett annat exempel är varuhus som tecknar ren olycksfallsförsäkring för sina kunder medan de uppehåller sig i varuhuset. I detta

sammanhang kan också nämnas kommunernas skolbarnsförsäkring.

Gruppersonförsäkringar är också vanligen obligatoriska när försäkringen är knuten till en viss låneform och upphör när lånet upphör eller när personer låter periodiska förmåner från det allmänna, t.ex. barnbidrag, flyta in på särskilt konto i en viss bank som betalar försäkringspremien som en

extra förmån utöver räntan.

3.2 Gruppsakförsäkring

3.2.1 Gruppsakförsäkring med individuell anslutning

På personförsäkringsområdet är grupplösningar vanligen före— kommande, medan sådana lösningar på sakförsäkringsområdet är betydligt ovanligare. Här kan i första hand nämnas de stu— dentförsäkringar, som förmedlas av studentkårerna till Trygg— Hansa. Premien betalas i detta fall till gruppföreståndaren, dvs. studentorganisationen, som i sin tur skickar uppgift om vilka som har tecknat försäkring till Trygg—Hansa. Bolaget fakturerar därefter studentkåren på ett belopp motsvarande till studentorganisationen inbetalda premier. Påminnelse om premiebetalning utsänds inte. Studentförsäkringarna inne— håller l allt väsentligt samma villkor som övriga av bolaget förmedlade försäkringar. Premierna följer riskklassindelning, men är något reducerade i förhållande till ordinarie premier. De försäkringsformer som erbjuds är hemförsäkring samt liv— och olycksfallsförsäkring. Dessa försäkringar är också att

betrakta som oäkta gruppförsäkringar.

Genom avtal mellan å ena sidan det svenska försäkringsbolaget Hansa Trafik i samarbete med "underwriters" vid försäkrings— sammanslutningen Lloyds' i London å ena sidan och ett stort antal båtorganisationer genom Båtorganisationernas Försäk- ringskommitté å den andra har tillkommit en försäkringslös— ning som kallas "Båtorganisationernas Egen Försäkring." För- säkringen gäller endast för medlemmar i organisationerna. Medlem ansluts till försäkringen då han till det företag som för organisationernas och försäkringsgivarnas räkning admi- nistrerar försäkringen anmält sin båt och till försäkrings— kommitténs konto hos Hansa Trafik inbetalt premien. Medlemmen anger själv på inbetalningskortet alla uppgifter om båten och räknar själv ut premien. Först vid skadefall kontrollerar försäkringsbolaget uppgifterna. Skadeanmälan sker till admi- nistratören som också sköter premieaviseringen och skadereg— leringen. Tvister hänskjuts till försäkringskommittén. För— säkringsvillkoren avviker i vissa delar från konsumentförsäk- ringslagen. sålunda uppställs ett särskilt aktsamhetskrav. Vidare är reglerna i viss del strängare när det gäller ned— sättning och bortfall av ersättning vid felaktiga uppgifter till försäkringsgivaren också strängare när det gäller förse—

ning av premiebetalning.

Allmänna reklamationsnämnden hemställde i april 1985 om bl.a. försäkringsinspektionens yttrande om den bedömning som gjor— des om tillämpligheten av konsumentförsäkringslagen på den ifrågavarande försäkringslösningen, särskilt vad gäller ned— sättningsreglerna i försäkringsvillkoren. I remissvar den 29 maj 1985 anförde inspektionen att den inte fann skäl att ändra sitt tidigare ställningstagande enligt vilket denna försäkringslösning kunde anses falla utanför konsumentförsäk—

ringsrörelselagens tillämpningsområde.

På konsumentförsäkringssidan förekommer allmänt att medlems—

skap i riksorganisationer bestående av villaägare, hyresgäs—

ter, bilägare etc. medför rätt till rabatt på vissa försäk- ringsgivares försäkringssortiment. Gruppledningens medverkan i dessa fall inskränker sig till att förhandla sig fram till en viss rabatt. Ansökan om försäkring sker av medlemmarna individuellt. De är därför själva att betrakta som försäk— ringstagare och försäkringarna som oäkta gruppförsäkringar. Premieuppbörden och kontakten i övrigt med de enskilda för-

säkringstagarna sköts av försäkringsgivarna direkt.

Utformningen av de olika grupplösningarna är avgörande för om de skall vara underkastade konsumentförsäkringslagens regle-

ring.

På företagsförsäkringsområdet förekommer ett stort antal försäkringslösningar där en försäkringsgivare och en bransch— organisation träffar avtal om standardiserad försäkring för de i organisationen ingående medlemmarna, Vilka därefter erbjuds att ansluta sig till försäkringen. De försäkringar som är aktuella är främst kombinerad företagsförsäkring, affärsförsäkring, kontorsförsäkring och praktikförsäkring. Liksom när det gäller konsumentförsäkring förekommer grupp— försäkringslösningar, såväl ramavtal som längre gående lösni— ngar, där gruppföreståndaren tar upp anmälan om försäkring,

uppbär försäkringspremier etc.

Som exempel där sådana försäkringar används kan nämnas lant— bruks— och skogsägarorganisationer samt olika sammanslutning— ar inom dagligvaruhandeln och inom grossistledet. På transpo—

rtsektorn har under senare år träffats flera ramavtal av liknade slag.

3.2.2 Gruppsakförsäkring med obligatorisk anslutning

Den första gruppsakförsäkringen med obligatorisk anslutning

och utan reservationsrätt tillkom redan 1943, då Stockholms

Kooperativa Bostadsförening slöt ett avtal om försäkring för sina hyresgäster med dåvarande försäkringsanstalten Samar—

bete, numera Folksam.

I en skrivelse till Samarbete den 6 mars 1954 anförde försäk— ringsinspektionen att, såvitt här är av intresse, det i och för Sig föll utanför inspektionens befogenhet att ta ställ— ning till om en bostadsupplåtare hade rätt att låta försäk— ringspremie för en kollektiv hemförsäkring ingå i hyran. Däremot tillhörde det inspektionens arbetsområde att bedöma frågan om lämpligheten av att ett försäkringsbolag ingick avtal med en bostadsupplåtare om kollektiv försäkring med obligatorisk anslutning för hyresgästerna. Inspektionen ut— talade att det inte var lämpligt latt ett försäkringsbolag ingick försäkringsavtal som var så utformade att de föreskrev eller förutsatte att alla medlemmar av kollektivet undantags— löst skulle omfattas av försäkringen. Avtalen borde enligt inspektionen direkt öppna möjlighet för enskilda medlemmar i kollektivet att stå utanför försäkringen. Däremot var det enligt inspektionen bolaget ovidkommande om det avtalsslutan- de kollektivet genom rent interna beslut beskar möjligheten för kollektivets medlemmar att stå utanför försäkringen. Om det inom kollektivet uppkom fråga om fattande av ett sådant beslut, borde bolaget inte i någon form ta ställning till frågan.

Under senare hälften av 1900—talet har de kollektiva försäk- ringarna på personförsäkringsområdet blivit alltmera omfat— tande. Utvecklingen intensifierades efter beslutet om infö— rande av allmän tilläggspension 1958. Mellan arbetsmarknadens parter träffades kollektivavtal om personförsäkring inom såväl LO— som TCO—området. Utmärkande för dessa försäkringar är att arbetsgivarna står för premieinbetalningarna. Till dessa kom ytterligare personförsäkringar med olika anslut— ningsformer, som tecknats av respektive fackförbund.

Det ökande antalet kollektiva försäkringar på personförsäk— ringsområdet har sannolikt stimulerat intresset för gruppför- säkringar för fackföreningsmedlemmar även på sakförsäkrings— området. Till detta kan också ha bidragit att flera fackför— bund i Norge alltsedan slutet av 1960—talet slutit avtal om

kollektiv hemförsäkring för sina medlemmars räkning.

De olika Folksam—bolagen har alltsedan starten i början av 1900—talet haft nära anknytning till konsumentkooperationen. Genom de kollektiva personförsäkringarnas framväxt fick LO ett ökat inflytande inom Folksam. År 1958 företogs en genom— gripande förändring i Folksams parlamentariska organisation genom vilken andelen delegater valda av LO kraftigt ökade. År 1981 vidtogs så en ytterligare omorganisation. Efter denna utser LO och Kooperativa förbundet vardera 36 av totalt 108 ledamöter vid stämman. Representantskapet i Folksam för fack—

liga tjänstemannaorganisationer utser 18 ledamöter.

Till såväl LO—kongresser som till olika fackförbund har på senare år inlämnats motioner om införandet av kollektiva hemförsäkringar. Ett första steg togs i november 1982 då ett avtal om kollektiv hemförsäkring slöts mellan Svenska Elek—

trikerförbundet och Folksam.

Folksam hade tidigare informerat försäkringsinspektionen om det nya försäkringsavtalet. Avtalet anmäldes på ett styrelse— möte i inspektionen i december 1982. Anmälan föranledde ingen åtgärd. Försäkringsavtalet trädde i kraft den 1 januari 1983. En delegation från de största försäkringsbolagen utom Folksam gjorde en muntlig uppvaktning på försäkringsinspektionen. De vid uppvaktningen framförda synpunkterna sammanställdes i en promemoria som ingavs till inspektionen. Vid ett styrelsesam— manträde i mars 1983 beslöt försäkringsinspektionen att in— hämta yttrande från näringsfrihetsombudsmannen (NO) och kon—

sumentverket. NO beredde de försäkringsbolag som uppvaktat

inspektionen tillfälle att yttra sig. I sitt yttrande till inspektionen anförde NO att, under förutsättning av att en kollektiv hemförsäkring inte kom i konflikt med skälighets— principen och intresset av konkurrens på försäkringsmarkna— den, såg NO positivt på utvecklingen av kollektiva lösningar på sakförsäkringsområdet. Konsumentverket framhöll att det var svårt att då generellt bedöma om för— eller nackdelarna med kollektiv försäkring vägde tyngst. Till nackdelarna räk— nades att den enskilde fackföreningsmedlemmen blev bunden till ett visst försäkringsbolag och till en viss försäkrings— produkt. Även risk för dubbelförsäkring kunde föreligga. Ett annat problem med kollektiva sakförsäkringar var att de inte omfattades av konsumentförsäkringslagens skyddsnät just på ett sådant område och för en sådan personkrets som lagen hade till huvudmål att skydda. Till fördelarna hörde att premien i det då aktuella avtalet blivit relativt låg. Vidare förelåg ingen risk för att någon inom det aktuella förbundet skulle

vara underförsäkrad eller sakna försäkring.

Vid ett styrelsesammanträde i april 1983 beslöt försäkrings— inspektionen föreslå att finansdepartementet skulle utverka tillägg till regeringens direktiv till försäkringsverksam— hetskommittén att kommittén i sitt fortsatta arbete skulle komma med förslag till lagstiftning för reglering av kollek— tiv sakförsäkring med obligatorisk anslutning. Till stöd för sitt förslag anförde inspektionen, att även om frågan främst hade föreningsrättsliga aspekter, framstod det som angeläget att den fick en snabb lösning och att därigenom även prövades om den försäkringsrättsliga vägen kunde komma till använd— ning. Om marknaden hastigt växte, ökade i motsvarande grad riskerna för konsumenterna att, då möjlighet till individu— ellt utträde inte fanns, hamna i oacceptabla dubbelförsäk— ringssituationer. Denna risk framstod för inspektionens majo— ritet som den mest angelägna att ta ställning till. Leda—

möterna Sonja Rembo och Britta Hammarbacken anmälde skiljak—

tig mening beträffande skrivelsens utformning och anförde i en reservation att inspektionen i sin skrivelse även borde ha framhållit riskerna för att denna typ av försäkringslösningar kunde komma i konflikt med skälighetsprincipen och intresset av konkurrens på försäkringsmarknaden.

Inspektionen beslöt vidare att i en skrivelse till Försäk- ringsbranchens Serviceaktiebolag (FSAB) uttala att inspektio— nen förutsatte att försäkringsbolagen i avvaktan på statsmak— ternas ställningstagande till problemet om obligatorium i kollektiv sakförsäkring avstod från att offerera eller träffa avtal OHl kollektiv sakförsäkring utan reservationsrätt för individen.

Folksam anförde i en skrivelse till inspektionen, att efter— som FSAB inte hade några befogenheter att ingripa i bolagens produktutveckling och marknadsföring, inspektionens åtgärd att tillskriva FSAB inte ledde till några inskränkningar i Folksams aktiviteter för att åstadkomma nya och rationella lösningar på olika gruppers försäkringsproblem. Inspektionen upprepade då sitt uttalande i ett cirkulär direkt till berör—

da försäkringsbolag, däribland Folksam.

I sitt beslut den 10 november 1983 i anledning av försäk— ringsinspektionens framställan anförde regeringen att försäk— ringsverksamhetskommittén enligt sina direktiv skulle ta upp frågan om vilka konsekvenser särlösningar och utbrytningar av vissa enskilda eller mindre grupper kunde ha för det stora försäkringskollektivet. Regeringen erinrade vidare om att kommittén skulle utvärdera försäkringsbolagens anskaffnings— verksamhet. I regeringsbeslutet uttalades vidare att försäk— ringsrättskommittén torde komma att ta upp de olägenheter som kunde uppstå genom dubbelförsäkring vid t.ex. obligatorisk

kollektiv sakförsäkring.

Regeringen fann därför att några direktiv inte behövdes för att behovet av särskilda bestämmelser rörande kollektiv sak— försäkring skulle bli klarlagt. I avbidan på resultatet av utredningsarbetet fick det enligt regeringen ankomma på för— säkringsinspektionen att mot bakgrund av den gällande lag—

stiftningen följa och övervaka utvecklingen.

I ett nytt cirkulär, utfärdat i november 1983, föreskrev försäkringsinspektionen att försäkringsbolag som avsåg att träffa avtal om kollektiv sakförsäkring i god tid före av- talets ingående skulle lämna inspektionen uppgifter om av— talets tilltänkta innehåll.

Inspektionen framhöll vidare i cirkuläret att den alltjämt förutsatte att försäkringsbolagen i avvaktan på statsmakter— nas ställningstagande till denna fråga avstod från att offer— era avtal om kollektiv sakförsäkring utan reservationsrätt

för individen.

Efter en motion till Svenska Målareförbundets kongress 1984 beslöt kongressen att uppdra åt styrelsen att träffa avtal om kollektiv hemförsäkring för förbundets medlemmar. Kongressen beslöt vidare att offerter för en sådan försäkring skulle

inhämtas.

Folksam och Trygg—Hansa avgav offerter, Folksam i muntlig och Trygg—Hansa i skriftlig form. I enlighet med tidigare utfär— dat cirkulär redovisade de båda bolagen de avgivna offerterna till inspektionen. Trygg—Hansas offert innebar lägre premier än Folksams. Efter en bedömning av offerterna fann emellertid Målareförbundet att Folksams var att föredra, varför denna

antogs.

I beslut den 21 november 1984 utfärdade försäkringSinspektio- nen föreläggande för Folksam att inte bringa det aktuella

försäkringsavtalet till verkställighet.

Till stöd för sitt beslut anförde försäkringsinspektionen att en fortsatt utveckling mot kollektiva lösningar på hemförsäk— ringsområdet enligt inspektionens mening kunde leda till en omfattande strukturförändring av marknaden för hemförsäk- ringar och föra med sig att denna marknad i fortsättningen skulle komma att domineras av något eller några enstaka för— säkringsbolag. En sådan utveckling, anförde försäkringsin— spektionen, skulle stå l strid med intresset av konkurrens på marknaden och därmed vara oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. När det gällde kollektiva försäkrings— lösningar utan reservationsrätt för den enskilde individen förelåg dessutom risk att från allmän skälighetssynpunkt

oacceptabla dubbelförsäkringssituationer skulle uppstå.

Eftersom dessa frågor från såväl strukturell och konkurrens— rättslig som försäkringsteknisk synpunkt var av principiellt intresse och av stor betydelse för försäkringsväsendets ut— veckling på sikt ansåg inspektionen att ytterligare kollekti— va hemförsäkringar i vart fall inte borde meddelas innan statsmakterna tagit ställning till försäkringsverksamhets— och försäkringsrättskommittéernas kommande förslag.

Ledamöterna Persson och Pettersson reserverade sig och anför— de att inspektionens påståenden om risken för omfattande strukturförändringar och om att kollektiva lösningar skulle stå i strid mot intresset av större konkurrens saknade grund, eftersom alla försäkringsbolag kunde lämna offerter och för— slag till lösningar. Näringsfriheten borde respekteras. Nu ifrågavarande problem var också en klart föreningsrättslig

fråga.

Folksam anförde besvär över inspektionens beslut och yrkade

att föreläggandet måtte undanröjas.

I besvärsskrivelsen anförde Folksam att den centrala frågan i ärendet var om ett fackförbund eller någon annan grupp kunde teckna hemförsäkring för alla gruppens medlemmar. Om gruppen genom Sina beslut kunde binda medlemmarna var en förenings— rättslig fråga. Några ingrepp i den föreningsrättsliga lag— stiftningen torde inte heller kunna göras via den försäk— ringslagstiftning som utreddes av de båda kommittéerna på

området.

Vad gällde risken för omfattande strukturförändringar på marknaden anförde Folksam att det under flera decennier skett en mycket kraftig utveckling av kollektiva och gruppvisa lösningar på personförsäkringsområdet utan någon erinran från statsmakternas eller medborgarnas sida. Vissa delar av sak— försäkringsmarknaden dominerades av enstaka försäkringsbolag utan att försäkringsinspektionen ingripit. Kunde inte svenska försäkringsbolag tillhandahålla kollektiva försäkringslös— ningar, förelåg avsevärd risk att dessa placerades i utländs—

ka bolag.

Vad gällde dubbelförsäkring anförde Folksam att frågan om reservationsrätt skall finnas eller inte var en fråga som det tillkom den försäkrade gruppen själv att avgöra. Dubbel— försäkring inom en eller flera kollektiva hemförsäkringar kunde lösas genom återbetalningssystem eller genom särskilda förmåner till dubbelförsäkrade medlemmar i gruppen. Dubbel— försäkring i förhållande till individuellt tecknad försäkring kunde gruppmedlemmen själv undvika genom att säga upp den

individuella försäkringen.

Efter remiss tillstyrkte Målareförbundet Folksams besvär

medan de avstyrktes av försäkringsinspektionen, näringsfri—

hetsombudsmannen (NO), konsumentverket, Svenska Försäkrings— bolags Riksförbund och Utländska Försäkringsbolags Förening.

Försäkringsinspektionen anförde att det förelåg en uppenbar

risk för att en fortsatt utveckling mot kollektiva sakförsäk— ringslösningar skulle komma att leda till att hemförsäkrings— marknaden i än högre grad eller totalt skulle domineras av något eller några enstaka bolag. Härigenom minskade möjlig— heterna avsevärt för övriga bolag att sprida risker i denna rörelsegren, vilket skulle drabba dem som stod utanför kol— lektiven. En utveckling mot en marknad med ringa konkurrens torde inte heller enligt inspektionen ligga i försäkringstag— arnas intresse. Till detta kom att ett frisläppande av kolle— ktiva, obligatoriska hemförsäkringar inonl en relativt kort tidrymd kunde leda till en drastisk strukturförändring av marknaden och föra med sig stora svårigheter för många mindre bolag, där hemförsäkringen utgjorde en betydande del av rö— relsen. En sådan strukturell utveckling skulle enligt inspek— tionens mening inte vara förenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Inspektionen bedömde att ett frisläppan— de av kollektiva försäkringar skulle motverka de intentioner som legat till grund för regeringens sedermera antagna pro— position om konceSSion för försäkringsrörelse, 1 Vilken sägs att det skulle vara till fördel för försäkringstagarna om konkurrensen stimulerades något och om försäkringstagarnas valfrihet ökade genom att flera försäkringsgivare fick agera på marknaden. Inspektionen erinrade vidare om att regeringen i ett tidigare avgjort ärende avslagit en ansökan från För— säkringsaktiebolaget Volvia om koncession för trafikförsäk- ring under åberopande bl.a. av att ett bifall till ansök— ningen skulle kunna leda till en mer omfattande strukturför— ändring av marknaden för trafikförsäkring.

Vad så gällde dubbelförsäkring framhävde försäkringsinspek— tionen att rena summaförsäkringar föll utanför problemområ— det. Inspektionen hänvisade vidare till den för branschen gemensamt gällande marknadsföringsöverenskommelsen enligt vilken det är oförenligt med god försäkringssed att förmå någon att teckna försäkring utan att behov föreligger eller att sälja en försäkring som kunden inte kan antas vilja full— följa. Vidare hänvisade inspektionen till föreskriften att om ett intresse som redan är försäkrat genom sakförsäkring i ett bolag före avtalstidens utgång också försäkrats i annat bolag skall det sistnämnda bolaget omedelbart häva avtalet om för-

säkringstagaren begär det.

Med hänvisning till riskskillnaderna i kollektivet kunde det också enligt inspektionen finnas skäl att diskutera om pre— miesättningen var förenlig med skälighetsprincipen i försäk—

ringsrörelselagens mening.

I sitt remissvar berörde Svenska Försäkringsbolags Riksför— bund till en början den kollektiva hemförsäkringens förhål—

lande till skälighetsprincipen med hänsyn till de varierande förhållandena inom gruppen. Förhållandena inom sakförsäkring var inte helt jämförbara med personförsäkring som är summa— försäkring och där förmånerna är schabloniserade och kända redan Vid avtalets ingående. Med hänsyn till de speciella förhållanden som förelåg kunde det enligt riksförbundet ifrå— gasättas om inte särskild koncession borde krävas för kollek— tiv sakförsäkring I likhet med den koncessionsplikt som före— ligger vid kollektiv personförsäkring.

Enligt riksförbundet var vidare konsumentförsäkringslagen på försäkringsområdet ett tydligt exempel på att konsumenten skulle ha valfrihet på marknaden och rätt att vända sig till

den leverantör som passade honom bäst. Obligatorisk anslut—

ning av Målareförbundets modell stred helt mot denna allmänna inriktning av frihet för konsumenten. När den obligatoriska anslutningen knöts till medlemskap i ett fackförbund blev enligt riksförbundet valfriheten i praktiken helt eliminerad, eftersom lnedlemsskapet i fackförbundet nära nog fick anses

som en nödvändighet.

Friheten i konkurrenshänseende och konkurrensen på lika vill- kor var, när det gällde Målareförbundet och liknande samman— slutningar, chimärer. Enligt riksförbundet var det allmänt bekant att fackförbund vid flera tillfällen uttalat att de ville lösa sina försäkringsfrågor hos "sitt" försäkringsbolag Folksam. Den reella konkurrenssituationen hade därför satts ur spel. Ingen ville dock ifrågasätta rätten för progressiva och välskötta bolag att i fri konkurrens erövra stora mark— nadsandelar. Avslutningsvis anfördes att Folksam inte löst dubbelförsäkringsproblematiken med ett från skälighetssyn—

punkt tillfredsställande resultat.

Ng hänvisade till sitt yttrande med anledning av inspektio— nens ovannämnda skrivelse och tillade att om riskskillnaderna inom ett kollektiv på riksbasis verkligen var så stora som 1:10 syntes det kunna ifrågasättas om en för samtliga inom kollektivet gemensam premie stod i överensstämmelse med skä— lighetsprincipen. En försäkring utan utträdesrätt för indivi— den var under sådana omständigheter enligt NO knappast god—

tagbar.

NO betonade vidare att en ovillkorlig förutsättning för denna försäkringsform borde vara ett regelrätt upphandlingsförfa— rande som innebar konkurrens mellan bolagen på lika villkor. Uppfylldes inte detta villkor kunde icke önskvärda struktu—

rella effekter uppkomma.

Konsumentverket upprepade i allt väsentligt vad verket anfört i Sitt tidigare remissyttrande och tillade att med den kol— lektiva hemförsäkringen i dåvarande form hade den enskilde individen ingen valfrihet att välja det bolag som denne öns— kade teckna en hemförsäkring 1. Vidare gick den enskilde miste om möjligheten att teckna hemförsäkring i ett bolag som tillhandahöll bra tilläggsförsäkringar till hemförsäkringen. Dessutom skulle den enskilde delVis styras till ett bolag vid tecknande av andra sakförsäkringar för att undvika t.ex. dubbla självrisker och förlust av eventuella premierabatter. Vad gällde dubbelförsäkring måste ett återbetalningssystem fungera även då t.ex. hushållets individer omfattades av flera kollektiva hemförsäkringar, där olika parter avtalat om

sådana försäkringar.

Även om det av statistik, som verket inhämtat, skulle kunna utläsas att vissa medlemmar 1 Målareförbundet skulle få beta— la en högre premie för skyddet i en hemförsäkring än de skul- le behövt göra, var det dock enligt verket troligt att de flesta medlemmarna fick en lägre premie. För att detta skulle gälla även i ett framtidsperspektiv med ett flertal olika kollektiva hemförsäkringar måste dock dubbelförsäkringsprob—

lematiken vara löst.

Förutom att premien var relativt låg var det en fördel att den enskilde medlemmen inte riskerade att bli underförsäkrad. Verket påpekade därvid att det redan fanns hemförsäkringspro— dukter som var beloppslösa. Eftersom det var okänt hur många och vilka kategorier av hushåll som var oförsäkrade, var det enligt verket svårt att värdera fördelen av att ingen inom

det aktuella kollektivet blev oförsäkrad.

Utländska Försäkringsbolags Förening förklarade att den var positiv till kollektiva lösningar på försäkringsmarknaden men

att sådana lösningar utan reservationsrätt för den enskilde

individen inte bidrog till en sund utveckling.

Försäkringsverksamhetskommittén och försäkringsrättskommittén

tog i Sina remissvar inte ställning i sak.

Försäkringsverksamhetskommittén anförde att den ännu inte hunnit behandla frågan om kollektiva sakförsäkringar från synvinkeln av konsekvenserna för försäkringsväsendets struk— tur, sund utveckling och likställighet i konkurrenshänseende, varför kommittén inte kunde yttra sig i sak. Skulle regering— en trots detta omedelbart ta ställning till besvären förutsa— tte kommittén att beslutet utformades på sådant sätt att det

inte fick prejudicerande innebörd.

Ledamoten Britta Bjelle var skiljaktig och ansåg att kommit—

tén borde ha avstyrkt bifall till besvären.

Försäkringsrättskommittén inskränkte sig i sitt remissvar till att behandla de avtalsrättsliga aspekterna på försäk— ringar av det slag som Folksams besvär avsåg. Kommittén upp— gav att man sedan något år tillbaka arbetade på ny lagstift- ning för de skadeförsäkringar som inte omfattades av konsu— mentförsäkringslagen. Kommittén var inställd på att då också föreslå regler för olika typer av kollektiv försäkring. Här- vid nämndes bl.a. information till de försäkrade och dubbel- försäkring. Regler som möjliggjorde för den enskilde före— ningsmedlemmen att komma ifrån en obligatorisk försäkring skulle däremot närmast vara av föreningsrättslig natur och låg därför i första hand inte innanför kommitténs uppdrag, liksom inte heller den situationen att två makar kunde ha dubbelt försäkringsskydd genom att båda t.ex. var med i Måla— reförbundet. Avslutningsvis anförde kommittén att det från avtalsrättsliga synpunkter inte syntes möta några avgörande

hinder mot försäkring av det då aktuella slaget.

1 beslut den 20 december 1984 undanröjde regeringen försäk—

ringsinspektionens föreläggande.

I motiveringen anförde regeringen att erfarenheterna från personförsäkringsområdet talade för att kollektiva lösningar även beträffande sakförsäkringar kunde medföra rationalise— rings— och kostnadsfördelar, som kunde komma de enskilda

försäkringstagarna till del.

Enligt regeringen fanns det emellertid flera frågor som var förknippade med denna försäkringsform som behövde klarläggas. Det fanns behov av att få belyst risken för att kollektiva sakförsäkringar —— med och utan obligatorisk anslutning —— på sikt skulle leda till sådana ändringar på marknaden vad gäll— de bl.a. konkurrensförutsättningarna som inte kunde anses förenliga med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Regeringen erinrade vidare om att flera remissinstanser fram— hållit att det kunde diskuteras om kollektiv sakförsäkring allmänt sett stod i överensstämmelse med skälighetsprincipen samt att de nu nämnda principiella frågorna skulle behandlas i det betänkande som försäkringsverksamhetskommittén väntades avlämna under våren 1985. Andra problem som enligt regeringen borde lösas gällde sådana frågor om skydd i olika avseenden för de försäkrade som försäkringsrättskommittén hade att utreda. Regeringen erinrade om att de föreningsrättsliga aspekterna på obligatorisk kollektiv hemförsäkring var före— mål för prövning i allmän domstol.

Målareförbundets avtal med Folksam kunde, såvitt då kunde bedömas, inte anses vara oförenligt med skälighetsprincipen. Inte heller kunde det, ensamt eller tillsammans med Elektri— kerförbundets avtal, anses medföra några nämnvärda effekter på marknaden i strukturellt avseende. De åtaganden Folksam gjort i anslutning till avtalet gjorde att detta borde kunna godtas även med hänsyn till intresset av konsumentskydd.

Sammanfattningsvis anförde regeringen att på grundval av kommande utredningsresultat skulle statsmakterna komma att ta ställning till i vad mån kollektiv sakförsäkring borde få förekomma på den svenska försäkringsmarknaden. Å andra sidan framgick att det ifrågavarande avtalet mellan Folksam och Målareförbundet borde kunna få verkställas utan att utredningarnas förslag avvaktades. Det stod dock enligt rege— ringen klart att ytterligare kollektiva sakförsäkringar inte borde godtas förrän statsmakterna, efter erforderlig utred- ning, tagit ställning till denna försäkringsform.

Förutom de s.k. kollektiva hemförsäkringarna, som nu redovi— sats, torde gruppsakförsäkringar utan reservationsrätt endast

vara relativt sparsamt förekommande.

Inom Svenska Fallskärmsförbundet finns en försäkring med bl.a. olycksfall och ansvar där kostnaden ingår i medlemsav- giften. Svenska Jägareförbundets 225 000 medlemmar är anslut— na till en subsidiär ansvarsförsäkring (försäkring i andra

hand) utan reservationsrätt.

Sveriges Veterinärförbund har en för medlemmarna obligatorisk ansvarsförsäkring. Genom sitt förbund har fastighetsmäklare en obligatorisk ansvarsförsäkring Vilken krävs för tillstånd. Andra grupper med obligatorisk ansvarsförsäkring mot förmö— genhetsförlust är advokater och fastighetsförvaltare.

Större organisationer, som t.ex. politiska partier och fack— liga organisationer, har tecknat s.k. samlingsförsäkringar, vilka gäller för själva organisationen och omfattar egendoms— försäkring, garanti— och rättsskyddsförsäkring samt reseför— säkring och olycksfallsförsäkring för anställda och förtroen— devalda på tjänsteresa. Organisationer med folkrörelseinrikt—

ning, som Hyresgästernas riksförbund och PRO, har tecknat expeditions— och föreningsförsäkringar som omfattar egendoms— försäkring och visst grundskydd. Bygdegårdsföreningarna har genom sitt centralförbund en ansvars— och rättsskyddsförsäk— ring utan reservationsrätt. Svenska kyrkan överväger att försäkringskostnaderna för kyrkokommunal egendom skall över— tas av kyrkofonden. Inom näringslivet finns olika former av leveransförsäkringar, t.ex. för monteringsfärdiga trähus, pälsar, ur och musikinstrument. Inom flera andra branschorga— nisationer finns obligatorisk rättsskyddsförsäkring för de i organisationen ingående medlemmarna. Några försäkringar, som kan sägas vara obligatoriska gruppförsäkringar utan att dock vända sig till medlemmarna i en viss organisation, är de s.k. urförsäkringarna som tillhandahålls av Vegete—koncernen och Folksam. Urhandlare tillhandahåller försäkringen, som ingår i priset på klockan, och betalar in premien. Försäkringen gäl— ler endast för ett år.

Vagnskadegarantier ingår" i priset vid köpet av nya bilar. Även om lagstiftaren ej funnit det motiverat att hänföra denna form av garantigivning till försäkringsrörelse företer den dock åtskilliga drag av obligatorisk vagnskadeförsäk— ring.

3.2.3 Riksdagsbehandlingen av gruppförsäkring

I en motion inlämnad under den allmänna motionstiden i janu— ari 1984 hemställde riksdagsmännen Sonja Rembo (m) och Britta Hammarbacken (c) (Motion 1983/84:1949), att riksdagen måtte besluta anhålla hos regeringen om en förutsättningslös utred— ning av kollektiva, obligatoriska försäkringar i enlighet med de synpunkter som anfördes i motionen.

I motionen anförde motionärerna en rad kritiska synpunkter på obligatoriska försäkringar inom facklig verksamhet. Härvid

nämndes bl.a. arbetsmarknadsförsäkringar, grupplivförsäk— ringar och trygghetsförsäkringar utan anknytning till arbetet samt försäkringar på sakförsäkringsområdet. Sammanfattnings— vis gällde kritiken bl.a. följande. I de fall premien betala- des helt eller delvis av medel som fackliga organisationer disponerade för andra ändamål kunde det vara omöjligt för den enskilde medlemmen att överblicka vilka kostnader medlemsav— giften egentligen täckte och hur mycket olika förmåner kosta— de. Utträdes— och reservationsrätt förelåg inte. Fackföre— ningsmedlemmarna var för sin yrkesutövning helt beroende av att vara med i en fackförening. Det vore orimligt att anta att en medlem för att slippa bli hemförsäkrad av facket skulle tvingas lämna den fackliga organisationen. Det kunde enligt motionärerna därför ifrågasättas om kollektiva för— säkringar i den utsträckning som då var aktuell var förenliga med de fackliga organisationernas naturliga verksamhetsområde och om de inte innebar ett icke acceptabelt ingrepp i den enskilde medlemmens personliga integritet. En uppenbar risk för dubbelförsäkring förelåg. Genom att de berörda kollekti— ven var heterogena sattes sedvanliga försäkringsekonomiska regler ur spel. Det kunde ifrågasättas, om konsekvenserna blev rimliga då det var fråga om så stora kollektiv med en så heterogen sammansättning som rikstäckande fackliga organisa— tioner. Graden av subventionering kunde komma att uppfattas som klart orättvis. Intresset för att själv påverka premie— nivån genom iakttagande av försiktighet och eget ansvar mins— kade enligt motionärerna i ett system där den enskilde inte såg något samband mellan skadefrekvens och premie. Genom att något anbudsförande inte förekom snedvreds hela försäkrings— marknaden. Om alla fackliga organisationer kollektivt och obligatoriskt täckte sina medlemmars normala försäkringsbehov i ett eller möjligen två försäkringsbolag skulle den minori— tet som stod utanför arbetsmarknaden —— ungdomar, studerande, vissa pensionärer, företagare, handikappade, m.fl. minori— tetsgrupper —— få mycket svårt att till rimliga kostnader

täcka sitt försäkringsbehov. I likhet med alla andra monopol skulle också detta leda till stagnerad produktutveckling, byråkrati och höga kostnader för den enskilde. Också om ut— vecklingen inte skulle gå så långt ingav det enligt motionä— rerna allvarliga farhågor att en så stor del av försäkrings— marknaden undandrogs sedvanliga konkurrensvillkor. Även om föreningsrätten skulle medge att fackföreningar band Sina medlemmar till långtgående försäkringsarrangemang kunde det enligt motionärerna ifrågasättas om detta var förenligt med kravet på en sund utveckling av försäkringsverksamheten. Konsekvenserna av att större delen av befolkningens försäk— ringar förvaltades i försäkringsinstitutioner, där fackliga organisationer hade avgörande inflytande och förvaltningen därigenom bedrevs enligt fackliga principer i stället för enligt sedvanliga försäkringsekonomiska var enligt motionä— rerna oklara. Samkörning av medlemsregister med försäkrings— register ingav obehagliga associationer och borde inte få förekomma utan den enskildes samtycke. Rättsosäkerheten på området styrktes också av att kollektiva försäkringar inte omfattades av konsumentförsäkringslagen.

Motionen behandlades av riksdagens näringsutskott som i ytt— rande i december 1984 hemställde att riksdagen skulle avslå densamma (NU 1984/85:11).

Utskottet redogjorde inledningsvis för regeringens konstate- rande att det inte erfordrades några tilläggsdirektiv till försäkringsverksamhetskommittén och försäkringsrättskommittén för att behovet av särskilda bestämmelser rörande kollektiva försäkringar skulle bli klarlagt. Utskottet noterade Vidare NO:s principiella uppfattning att kollektiv hemförsäkring utgjorde ett bra exempel på produktutveckling och nytänkande. Utskottet ansåg för sin del att det var angeläget att de betydande rationaliserings— och kostnadsfördelar som låg i

kollektiva försäkringar tillvaratogs och såg positivt på att denna försäkringsform utvecklades vidare, vilket enligt ut— skottet torde komma att innebära sänkta premier för försäk—

ringstagarna.

I en gemensam reservation av moderata samlingspartiet, cen— terpartiet och folkpartiet mot utskottets betänkande begärdes ett tillkännagivande i ämnet till regeringen. I reservationen konstaterades att motionärernas önskemål om utredning av de försäkringsrättsliga aspekterna på kollektiva försäkringar och konsekvenserna för försäkringsverksamheten skulle till— godoses genom de båda kommittéernas försorg. Detta var dock inte säkert när det gällde utredning av de samhällsekonomiska och civilrättsliga konsekvenserna liksom de föreningsrätts— liga frågorna och integritetsfrågorna. Riksdagen borde kraf- tigt understryka vikten av att de problem som togs upp i motionen skulle bli grundligt behandlade.

Riksdagen biföll näringsutskottets hemställan den 18 december 1984.

Under den allmänna motionstiden i januari 1985 inlämnades tre motioner, som direkt tog upp frågan om kollektiv sakförsäk—

ring.

I den första av dessa, av Sten Andersson i Malmö (m) (Motion 1984/85:886), hävdade motionären att kollektivt tecknade hemförsäkringar. trots att tanken bakom dessa fick anses vara god, kunde få ytterst negativa konsekvenser. Om fackförbunden tilläts teckna försäkring hos ett enda bolag skulle konkur— rensen på hemförsäkringsmarknaden snedvridas, vilket kunde leda till högre försäkringspremier för alla kategorier. En— ligt motionären var fri konkurrens och flera valmöjligheter

förutsättningen för så låga premier som möjligt. En annan sak

som gjorde det betänkligt att tillåta tecknandet av kollekti— va hemförsäkringar i ett hos fackföreningsrörelsen närstående försäkringsbolag var att det förekommit att kollektiva försä— kringar tecknats av fackförbundsavdelningar och verkstadsför— eningar hos Folksam utan att offert inhämtats från andra

bolag eller trots att andra bolag lämnat bättre och billigare alternativ.

I den andra motionen, av Kurt Hugosson (s) m.fl. (Motion 1984/85:2627), anförde motionärerna att det var ett samhälls— intresse att medborgarna hade ett fullgott försäkringsskydd och att inom fackföreningsrörelsen intresset för att ordna försäkringsskyddet genom kollektiva lösningar var mycket stort. Erfarenheterna från kollektiv sakförsäkring i Norge genom fackliga organisationer var enbart positiva. Kollektiva försäkringar på olycksfalls— och livområdet hade funnits i Sverige sedan lång tid tillbaka. Det var därför förvånande att de privata försäkringsbolagen motarbetade kollektiv sak— försäkring och att även försäkringsinspektionen intog en negativ attityd. Om ett fackförbund eller annan grupp kunde binda sina medlemmar var en föreningsrättslig fråga. Det måste stå människorna i en demokrati fritt att gå samman och besluta om sina egna angelägenheter. Det var enligt motionä— rerna angeläget att medborgarna tillförsäkrades ett fullgott försäkringsskydd. I samband med de stora bränderna i Solna och Västra Frölunda i Göteborg visade det sig att många sak— nade försäkring eller var underförsäkrade. En hemförsäkring täckte också eventuell skadeståndsskyldighet, där det utifrån samhällets synvinkel borde finnas hundraprocentig täckning, eftersom det i dessa fall gällde utomstående. Risk fanns att dessa försäkringar i stället placerades i utländska bolag. Om reservationsrätt skulle finnas eller inte var en fråga för den försäkrade gruppen själv att avgöra. De försäkringsrätts— liga konsekvenserna som försäkringsinspektionen anfört kunde

lösas snabbt genom normal produktutveckling och borde inte

hänskjutas till utredningar som arbetar på flera års sikt. Det var enligt motionärerna ytterst angeläget att frågan om behovet av särskilda bestämmelser rörande kollektiva sakförs— äkringar snarast blev klarlagt och togs upp med förtur i utredningsarbetet. Enligt motionärerna var det också angeläg- et att riksdagen slog fast organisationernas frihet att i demokratisk ordning besluta i frågor som var angelägna för medlemmarnas trygghet.

1 den tredje motionen, av Anita Modin (s) m.fl. (Motion 1984— /85:263l), anfördes att frågan om ett förtydligande av före— ningsrättens innehåll när det gällde att besluta om kollektiv sakförsäkring snarast borde utredas, vilket lämpligen borde ske av försäkringsverksamhetskommittén inom ramen för pågåen—

de arbete.

Näringsutskottet behandlade motionerna i februari 1985 (NU 1984/85:16).

I sin motivering hänvisade utskottet inledningsvis till det pågående utredningsarbetet och utgick ifrån att övervägandena skulle komma att fullföljas utan dröjsmål. Utskottet konsta— terade att det av näringsutskottet tidigare gjorda uttalandet beträffande kollektiva försäkringar stod fast. Utskottet tog bestämt avstånd från påståendet i Sten Anderssons i Malmö motion att ökad förekomst av kollektiva hemförsäkringar kunde få ytterst negativa konsekvenser. Enligt utskottet var det tvärtom uppenbart att fördelarna övervägde, vilket inte minst erfarenheterna från Norge visade. Formerna för upphandlingar av försäkringstjänster borde det vara organisationernas sak att själva få bestämma om. Man hade då enligt utskottet an— ledning att anta att det vid upphandlingen skulle komma att råda fri och öppen konkurrens. Vad gällde väckta förenings— rättsliga frågor hänvisade utskottet bl.a. till den pågående

domstolsprövningen av Elektrikerförbundets kollektiva hemför—

säkring. Mot bakgrund av ovanstående avstyrktes motionerna.

I en gemensam motion av moderata samlingspartiet, centerpar— tiet och folkpartiet mot utskottets betänkande begärdes ett särskilt uttalande till regeringen. I reservationen anfördes att förutom föreningsrättsliga aspekter måste bl.a. samhälls— ekonomiska konsekvenser och integritetssynpunkter beaktas. Kravet på fri upphandling av kollektiva försäkringar måste uppmärksammas. Enligt reservanterna var inte de berörda kom— mittéernas direktiv tillräckligt uttömmande utan borde komp— letteras på dessa punkter.

Efter debatt biföll riksdagen utskottets hemställan med 155

röster mot 137 för den borgerliga reservationen.

I en motion av Gullan Lindblad (m) m.fl. (Motion

1984/85:1670), hemställs att riksdagen begär att frågan om ramlagstiftning för ideella föreningar utreds. I motionen åberopas bl.a. Elektrikerförbundets och Målareförbundets

kollektiva hemförsäkringar. Behandlingen av motionen har uppskjutits till hösten 1985.

Riksdagens konstitutionsutskott uppmärksammade vid detta års granskning av regeringsärenden handläggningen av regeringens ovannämnda beslut den 10 november 1983 och 20 december 1984. Utskottet fann i granskningsbetänkandet den 9 maj 1985 (KU 1984/85:35) att regeringen bedömt det aktuella försäkringsav— talets effekter och utformning i sådana hänseenden som vid beslutstillfället var under utredning men utformat sitt be— slut på ett sådant sätt att detta inte hade fått en prejudi— cerande verkan. Utifrån de synpunkter utskottet hade att beakta fann inte utskottet anledning till något ytterligare uttalande.

1 en gemensam reservation av moderata samlingspartiet, cen— terpartiet och folkpartiet anfördes att det varit naturligt att avvakta pågående utredningsarbete och domstolsprövning varför regeringen inte haft något underlag att undanröja

försäkringsinspektionens beslut.

Riksdagen beslöt den 22 maj att utskottets anmälan i före— varande del skulle läggas till handlingarna med gillande av

vad utskottet anfört.

3.2.4 Domstolsprövning av gruppsakförsäkring

De föreningsrättsliga aspekterna på gruppsakförsäkring utan reservations— och utträdesrätt är föremål för domstolspro— cess. Fem medlemmar av Svenska Elektrikerförbundet stämde 1983 och 1984 förbundet och yrkade att tingsrätten måtte förklara att förbundets beslut att teckna kollektiv hemför— säkring var ogiltiga. Förbundet gjorde, under åberopande av skiljedomsklausul, beträffande en av nedlemmarna invändning om rättegångshinder. Tingsrätten biföll invändningen. Häröver

anförde medlemmen besvär hos Svea Hovrätt.

I juni 1984 fann Svea Hovrätt att tvisten i och för sig om— fattades av skiljedomsklausul, men att i fallet förekom sär— skilda omständigheter. Härvid åberopade hovrätten att fack— förbundets beslut låg vid sidan av förbundets traditionella fackliga verksamhet. Eftersom det ytterst var fråga om att teckna hemförsäkring var medlemmarnas ställning snarare kon— sumentens än fackföreningsmedlemmens. Det ansågs därför mer angeläget att tillämpa 36 & avtalslagen om jämkning av oskä— liga avtalsvillkor än om det hade varit frågan om en rent föreningsrättslig eller facklig angelägenhet. Med hänsyn i första hand till att klaganden enligt hovrätten otvivelaktigt intog en underlägsen ställning i förhållande till förbundet återförvisade hovrätten målet till tingsrätten.

Vid tingsrätten gjorde de fem medlemmarna gällande att beslu— tet inte överensstämde med förbundets syfte som det kommit till uttryck i stadgarna.Även om det var förenligt med syftet stred det likväl mot stadgarna, eftersom förbundet enligt de klagande bedrev ekonomisk verksamhet och därmed intog ställ- ning av ekonomisk förening. En av dem gjorde i andra hand

gällande att han i vart fall hade reservationsrätt.

Förbundet genmälde att beslutet att teckna kollektiv hemför— säkring hade stöd i förbundets stadgar och låg helt i linje med det allmänna syftet att slå vakt om medlemmarnas ekono— miska intressen. Stadgarna skulle inte tolkas efter sin bok— stav utan måste ses mot bakgrund av en arbetstagarorganisa—

tions uppgifter i ett vidare sammanhang.

I dom i januari 1985 ogiltigförklarade tingsrätten Elektri— kerförbundets beslut att teckna kollektiv hemförsäkring för

sina medlemmar.

I domskälen anförde tingsrätten att det, med hänsyn till den utveckling som varit på arbetsmarknaden och inom arbetsrätte— n, i allmänhet var nödvändigt för den enskilde arbetstagaren att vara ansluten till en arbetstagarorganisation. Dessa organisationer skilde sig enligt tingsrätten härigenom från flertalet andra organisationer, vari medlemsskapet vilade på helt frivillig grund. Härtill kom att arbetsmarknadsorganisa— tioner omfattade ett stort antal medlemmar med olika intress— en och synpunkter beträffande organisationens verksamhet. Det var därför av vikt att organisationen i sin verksamhet inte gick utöver de ändamål som kommit till uttryck i stadgarna. För en tolkning av stadgarna var det därför naturligt att använda en objektiv tolkningsmetod och utgå från stadgarnas ordalydelse. Genom att stadgarna angav vilken kategori av anställda förbundet skulle omfatta fick de enligt domstolen

anses ge besked om att det var just i egenskap av arbetstaga—

re som förbundet hade att ta tillvara medlemmarnas intressen. Någon större betydelse kunde inte fästas vid att förbundet tidigare varit aktivt vid försäkringslösningar, då det i dessa fall rört sig om personförsäkringar som dessutom varit resultatet av förhandlingar mellan arbetsgivare och arbets— tagare. Hemförsäkringen kunde inte anses ha sådan anknytning till medlemmarna i deras egenskap av arbetstagare att den rymdes inom förbundets syfte såsom detta uttrycktes i stad—

garna. Domen har överklagats till Svea Hovrätt.

En medlem av Målareförbundet har i maj 1985 stämt förbundet och yrkat att tingsrätten i första hand fastställer att för— bundets beslut att teckna avtal om kollektiv hemförsäkring var ogiltigt och i andra hand att tingsrätten måtte förklara

att i varje fall medlemmen inte var bunden av detta beslut. 3.3 Arbetsmarknadsförsäkring m.m.

Kommittén skall, som inledningsvis anförts, i ett senare betänkande behandla frågan om arbetsmarknadsförsäkringar (kollektivavtalsgrundade försäkringar). I det följande skall därför endast ges en kortfattad beskrivning av dessa försäk— ringar i syfte att ge en bakgrund åt de gruppförsäkringar, som behandlas i nu föreliggande särbetänkande.

Avtal mellan arbetsmarknadens parter om gruppförsäkring för anställda har sedan lång tid funnits i vårt land. Intresset för dessa försäkringar ökade starkt efter införandet av den allmänna tilläggspensionen (ATP) 1958. Genom ATP frigjordes nämligen premier för tidigare pensionsutfästelser. Då det dessutom från olika håll ansågs att RTP var otillräcklig väcktes krav på ytterligare försäkringsskydd. Redan i början av 1960—talet kom tjänstegrupplivförsäkring (TGL) för tjäns—

temän enligt den s.k. ITP—planen. Denna tjänstegrupplivför— säkring följdes några år senare av en motsvarande ordning för arbetare. En annan försäkring är den s.k. avgångsbidragsför— säkringen (AGB), som ger ersättning till arbetstagare som mister sin anställning till följd av driftmässig förändring

vid det företag han är anställd i.

Bl.a. i syfte att likställa arbetarnas förmåner med tjänste— männens infördes i början av 1970-talet avtalsgruppsjukför— säkring (AGS) och särskild tilläggspension (STP). Bakom den sistnämnda försäkringen låg bl.a. en önskan från arbetarhåll

att sänka pensionsåldern från 67 till 65 års ålder.

I början av 1970—talet tillkom också den försäkring som nume- ra benämns trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). Denna lämnar oavsett vållande ersättning för arbetsskada vid

olycksfall på en arbetsplats.

Två försäkringar uppbyggda på liknande sätt som TFA är pa— tientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen, vilka bekostas av landsting resp. läkemedelsbolag. Ersättning utgår vid

skador p.g.a. sjukhusvård resp. behandling med läkemedel.

Arbetsmarknadsförsäkringarna administreras antingen av för ändamålet särskilt bildade försäkringsbolag eller av tradi-

tionella försäkringsbolag eller av sådana bolag i förening. 3.4 Kollektiv hemförsäkring i Norge

3.4.1 Samvirke

Följande redogörelse bygger till stor del på "Solidaritet eller tvang. Den kollektive hjemforsikring—merkesak og

stridsårsak i 1960—åra" av Terje Halvorsen och "Norsk Kjemisk Arbeiderforbund gjennom 50 år" av Jorunn Björgum.

1 Norge framlades ett förslag om införande av kollektiv hem— försäkring redan 1962. Anledningarna till att man inom den norska fackföreningsrörelsen började intressera sig för att

teckna kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar var flera.

Inom LO hade intresset för försäkringslösningar för medlem— marna ökat i samband med att man gjorde en översyn av på förbundsområdet existerande grupplivförsäkringar. Fackföre— ningarna började i ökad utsträckning bli en serviceorganisa— tion för medlemmarna. Medlemsboken skulle vara ett "guldkan— tat papper", som förmådde anslutna medlemmar att stanna kvar i förbunden och nya att ansluta sig. Erbjudandet av en kol—

lektiv hemförsäkring var en del i denna utveckling.

Försäkringsaktiebolaget Samvirke kontrollerades av koopera— tionen och fr.o.m. 1965 även av fackföreningsrörelsen. Efter förebild från Folksam i Sverige hade Samvirke i slutet av 1950—talet brutit tariffsamarbetet med övriga norska skade— försäkringsbolag. Bolaget var inriktat på en kraftig expan- sion. För bolaget var det därvid naturligt att i första hand vända sig till löntagargrupperna. Denna inriktning hade både affärsmässiga och ideologiska orsaker. Det antogs att de fackföreningsanslutna hade en lägre grad av försäkring än andra grupper i samhället och därför utgjorde en tillväxtpo— tential. Bolaget hade av en dåvarande LO—ordförande utpekats som "vårt eget bolag". Dessutom åberopades att Samvirke med en kollektiv hemförsäkring skulle frånta de "kapitalistiska" bolagen en stor del av deras portfölj och förhindra framtida individuell försäkringsackvisition bland de fackföreningsan— slutna. Det skulle ge Samvirke ett betydligt större kapital, vilket skulle gynna hela konsumentkooperationen och därmed konsumenterna när Samvirke investerade detta kapital i koope— rativa företag.

På ett förbundsmöte 1965 kunde så det första fackförbundet (Norsk Kjemisk Industriarbeiderforbund) besluta om införande av kollektiv hemförsäkring. Inom en fackavdelning 1 Kristian— sand väckte förslaget kraftig opposition och ett medlemsmöte antog ett uttalande mot förbundsmötets beslut. Detta blev upptakten till en häftig debatt, som pågick i flera år. Till stöd för den kollektiva hemförsäkringen framträdde i första hand LO och den socialdemokratiska pressen. Mot försäkringen uppträdde framför allt tre medlemmar från fackavdelningen i Kristiansand, ett par andra föreningar, enskilda fackföre— ningsmedlemmar och den borgerliga pressen. De argument som anfördes mot den kollektiva hemförsäkringen var i första hand att det inte ankom på fackförbund att teckna hemförsäkring. Den kollektiva försäkringen uppfattades som en tvångspålaga för den enskilde. Den innebar ett intrång i hemmets inre angelägenheter och stred mot norska rättsprinciper. Försäk— ringsformen ansågs strida mot det fria konsumentvalet, som

uppfattades som en grundläggande demokratisk princip.

Från motSidan tillbakavisades dessa argument med att beslutet fattats på ett fullt regelmässigt sätt. Dessutom åberopades att all försäkring hade sitt ursprung i solidaritetstanken. Det var därför bara naturligt att LO innanför arbetarrörel— sens traditionella solidaritet kom fram med ett eget försäk— ringsalternativ. De fackligt organiserade förväntades visa solidaritet och idealitet. Dessutom uppfattades motsidans argument som en fortsättning av vissa gruppers kamp mot fack- föreningsrörelsen. Genom att vingklippa rörelsen vad gällde kollektiv hemförsäkring försökte man att sätta gränser för de fackliga organisationernas tillväxt och inflytande. Även i debatten åberopades att detta var en åtgärd riktad mot den privatkapitalistiska dominansen inom försäkringsbranschen. Det gällde att arbetstagarna genom fackföreningsrörelsen fick inflytande över de hundratals miljoner som förvaltades inom

försäkringsbranschen. I första hand tänkte man då på livför—

säkringsbolagen. Den kollektiva hemförsäkringen var endast första steget för andra kollektiva försäkringar i Samvirkes regi. Det gällde utvecklingen i riktning mot ekonomisk demo— krati och samordningen mellan ekonomiskt och politiskt infly—

tande.

I egenskap av medlem i det norska försäkringsförbundet fick Samvirke motta en skrift från dettas styrelse. I denna hävda— des att Samvirke bedrev en tendentiös propaganda och arbetade upp en fientlig inställning mot de övriga försäkringsbolagen. Detta stred enligt förbundet både mot lojalitetsplikten mot de andra bolagen och mot lagen om otillbörlig konkurrens. Vidare angreps själva principen med en kollektiv och enhetlig premie och olika ersättningsbelopp. En sådan premiesättning bröt enligt förbundet med traditionella försäkringsprinciper och var inte i försäkringstagarnas intresse. Kollektiv för— säkring av bohag och lösöre överensstämde inte med det fria

konsumentvalet.

Störst uppmärksamhet väckte kanske frågan om kollektiv hem— försäkring sedan de tre ovannämnda fackföreningsmedlemmarna i Kristiansand instämt sitt förbund vid underrätten i Oslo och yrkat att förbundets avtal om kollektiv hemförsäkring skulle ogiltigförklaras, eftersom förbundet var obehörigt att ingå ett sådant avtal. Förbundet yrkade i första hand att talan skulle avvisas och i andra hand att den skulle ogillas, eftersom förbundets stadgar uttryckligen omfattade främjande och samordnande av fackföreningsmedlemmarnas ekonomiska in— tressen. Då enligt förbundet sådana ändamål endast kunde realiseras genom obligatoriska och kollektiva arrangemang föll den kollektiva hemförsäkringen innanför ramen för den stadgeenliga verksamheten. Vidare åberopades att fackföre— ningar sedan lång tid hade understödskassor.

Underrätten biföll emellertid de enskilda medlemmarnas talan och förklarade avtalet ogiltigt. Till stöd härför åberopade domstolen att den fackliga organisationens ursprungliga och fortfarande gällande huvuduppgift var att tillvarata arbets— tagarnas intressen gentemot arbetsgivarna, dvs. deras arbets— och inkomstförhållanden. Leverans av varor och tjänster till ett förmånligt pris till medlemmarna hade inte anknytning till deras arbets- och inkomstförhållanden.Dessa tjänster låg därför utanför den fackliga organisationens syfte. Därigenom hade inte heller organisationen rätt att ge medlemmarna bin— dande påbud om att ta emot sådana tjänster. Parallellen med understödskassor avvisades, eftersom dessa hade anknytning till arbets— och inkomstförhållanden genom att de gav ersätt— ning vid utebliven inkomst.

Fackförbundet överklagade domen till Norges högsta domstol (deesterett). Trots att underrätten givit dem rätt frånföll de tre fackföreningsmedlemmarna i höyesterett sitt påstående att tecknandet av den kollektiva försäkringen låg utanför fackförbundets syfte. I stället angrep de försäkringens obli— gatoriska karaktär.

Höyesterett kom i princip fram till samma domslut som under- rätten med den skillnaden att beslutet om kollektiv hemför— säkring endast förklarades vara ogiltigt i förhållande till de tre klagande.

Höyesterett fann att fackförbundens kompetens sträckte sig betydligt längre än underrätten ansett. Härvid gjordes en uppdelning mellan primära och sekundära uppgifter för de fackliga organisationerna. Till de förra räknades i enlighet med underrättens dom fackförbundens uppgift att ta tillvara medlemmarnas intresse som arbetstagare gentemot arbetsgivare, dvs. deras inkomst— och arbetsförhållanden i vidaste betydel— se. Genom den kollektiva hemförsäkringen uppställdes ett

villkor för medlemsskap som låg utanför fackföreningsrörel— sens primära uppgifter. Det var enligt höyesterett utan vida— re klart att det var en "välfärdssak" att i våra dagar till— höra en fackförening. Just hänsynen till att fackföreningarna skulle kunna tillvarata fackföreningsmedlemmarnas intressen så effektivt som möjligt i inkomst— och arbetsfrågor hade skapat behov av starka organisationer, där så många som möj— ligt var med och uppträdde solidariskt. Det skulle enligt domstolen vara i strid med detta ändamål om medlemmarna skul— le kunna åläggas att betala en extra avgift till andra sekun— dära ändamål, om de hade en tillräckligt stark och saklig grund för att inte vilja vara med och täcka dessa avgifter. Hur fördelaktig den kollektiva hemförsäkringen än måtte vara utgjorde den dock ett betydligt ingrepp i den enskildes självbestämmanderätt i ett förhållande av rent personlig art, genom att en majoritet inom fackförbundet på detta sätt kunde bestämma över hur den enskilde skulle skydda sina tillgångar genom försäkring. Storleken av extraavgiften för premien kunde i detta sammanhang inte spela någon avgörande roll.

Höyesterett kom därefter fram till att förbundets majoritets- beslut låg utanför förbundets primära ändamål som fackföre— ning och utgjorde ett sådant väsentligt ingrepp i den enskil— de medlemmens rättsställning att det inte kunde genomföras mot dennes vilja. I den konflikt som här förelåg mellan den solidaritetstanke som varit den bärande inom fackförenings— rörelsen och hänsynen till den enskilde måste enligt domsto— lens mening den enskildes rätt i den föreliggande situationen

gå före.

Höyesteretts ordförande var skiljaktig och ville ogilla med— lemmarnas talan. Denne avvisade tanken på att förbundets syfte kunde indelas i primära och sekundära ändamål, eftersom alla uppgifter var sidoställda. Det fanns dock möjlighet att ett formellt riktigt beslut kunde gå så långt att oeniga

fackföreningsmedlemmar inte ansågs bundna. Som exempel härpå nämnde han ett sådant fall som att ett fackförbund genom majoritetsbeslut skulle ålägga sina medlemmar att handla kooperativt. Fackförbundets nu aktuella beslut ansåg han dock inte gå så långt. Avgiftsförhöjningen ansåg han inte vara orimligt stor eller stå i missförhållande till lönen. Försäk— ringen var en för försäkringshavarna mycket fördelaktig ord— ning. Kollektiv försäkring som omfattade alla medlemmar, t.ex. kollektiv olycksfallsförsäkring var —— liksom under- stödsföreningar —- inte okända för fackföreningsrörelsen. Ett införande av en reservationsrätt skulle få premieberäkningen att svikta. De tre fackföreningsmedlemmarna kunde inte bara se till sina individuella intressen, eftersom de var organi— serade och därmed hade godtagit förbundets syften. Samman— taget kunde han inte finna att det förelåg grund för att beslutet var ogiltigt eller grep in i deras personliga rätts— ställning på sådant sätt att det måste förklaras ogiltigt.

Inom LO gjordes den tolkningen av domen att reservationsrätt skulle införas. Reservationsrätten skulle emellertid endast gälla dem som var medlemmar redan då vederbörande förbund fattade beslut om den kollektiva hemförsäkringen och alltså

inte sådana som blivit medlemmar därefter.

Vid ingången av 1985 omfattade Samvirkes kollektiva hemför— säkring ca 587 000 medlemmar, vilket motsvarade 77 procent av LO—kollektivet. Alla till LO hörande medlemsförbund utom Norsk Jernbaneforbund och fyra mindre fackförbund har tecknat avtal om kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar. Andelen reservanter inom olika förbund varierade 1983 från inga alls till upp till 34,3 procent. Det bör i detta sammanhang åter— igen påpekas att den som anluter sig till ett fackförbund 55235 det att avtal träffats om kollektiv hemförsäkring inte kan reservera sig. Norsk Kjemisk Industriarbeiderforbund hade

vid försäkringens ikraftträdande 1967 en reservationskvot av

17 procent. År 1983 hade denna sjunkit till endast 5,3 pro—

cent.

Premien uppgår f.n. för alla förbund till ett belopp som grundas på 205 n.kr. per medlem och år, inklusive naturskada. Skaderegleringen sker i princip av lokala "skadeutvalg" be— stående av förtroendevalda i de olika fackföreningarna, när skadebeloppet understiger 10 000 n.kr. och i övrigt av Sam— virke. Försäkringen skall vara självbärande. Skulle under— skott uppstå får fackförbunden svara för detta. Uppkommer

däremot överskott tillfaller detta förbunden.

Försäkringen är beloppslös men med en begränsning till 25 000 n.kr. för enskilt föremål. Om flera i samma hushåll har kol— lektiv hemförsäkring gäller särskilda regler. Så t.ex. höjs gränsen för enskilda förmål till 50 000 n.kr. Dessutom bort— faller självrisken. Medlem, som uppnått 75 år och varit med i LO i tio sammanhängande år, får hela premien betald ur en fond.

Kostnaden för försäkringspremien ingår annars i fackföre— ningsavgiften. Denna är, upp till en viss gräns, avdragsgill i fackföreningsmedlemmens deklaration. Så länge avgiften inte

överstiger denna gräns blir premien automatiskt avdragsgill.

Som ett tecken på vad den kollektiva hemförsäkringen betytt för Samvirkes totala andel av den norska hemförsäkringsmark— naden kan nämnas att denna 1977 uppgick till 16,8 procent av den totala premievolymen och 1984 till 25,5 procent av denna. Av det totala antalet hemförsäkringar i Norge var SamVirkes

andel år 1984 drygt 40 procent.

3.4.2 Norsk pool for kollektiv skadeförsikring

I Norge finns en med LO konkurrerande facklig organisation vid namn Yrkesorganisationernas Sentralforbund (ys), vars medlemsantal endast uppgår till något över 100 000. Då premi— en för den kollektiva hemförsäkringen inom LO—förbunden en— ligt vad som ovan sagts i praktiken är avdragsgill ville även YS kunna erbjuda sina medlemsförbunds medlemmar en kollektiv hemförsäkring. Ys tecknade avtal om en sådan försäkring med ett norskt försäkringsbolag. Övriga försäkringsbolag i den sammanslutning detta bolag tillhörde reagerade och hotade med uteslutning ur organisationen. Då det emellertid inte ansågs att avtalet med Ys kunde frångås, bildades i stället en pool bestående av alla riksbolag på marknaden som meddelar hemför— säkring utom Samvirke. Avtalet träffades 1979 och trädde i kraft 1980. Poolen har sedan tecknat kollektiv hemförsäkring även för ett antal från såväl LO som YS självständiga fack— förbund, däribland Norsk Laererlag.

Poolen administreras av Poolkontoret i forsikring som också handlägger andra försäkringspooler. De deltagande bolagen äger andelar i poolen i förhållande till sina premieintäkter inom den aktuella försäkringsgrenen. Ändring av andelar och inträde av nya medlemmar i poolen kan bara ske vart tredje år, då också underskott eller överskott fördelas mellan med— lemmarna. Poolen ansöker f.n. om undantag från förbudet mot

karteller.

Försäkringen administreras i två kollektiv, ett för Ys och ett för övriga anslutna fackförbund. Varje kollektiv skall vara självbärande. Avtalen löper på ett år 1 sänder. Premien betalas vid årets början och bestäms på grundval av skadeut— fallet under närmaste föregående år. Poolen tar f.n. ut 15 procent av premien jämte 15 procent av kapitalavkastningen i administrationsavgift. Premien uppgår f.n. till 300 n.kr. per

medlem och år inklusive naturskada. Vid skada kan de försäk— rade vända sig till vilket som helst av de i poolen ingående bolagen och få hjälp med skaderegleringen. Bolaget får där—

efter ersättning för sina kostnader.

De förbund i YS som var med i kollektiv hemförsäkring redo— visade vid årsskiftet 1983/84 28 381 anslutna till den kol— lektiva hemförsäkringen. Den andra gruppen av anslutna fack- förbund omfattade vid samma tidpunkt 24 155 som tillhörde den kollektiva hemförsäkringen. ys förutsätter att respektive medlemsförbund tillämpar frivillig anslutning. Av de andra fackförbunden tillämpar dock Norsk Laererlag anslutning med reservationsrätt. Reservationerna från de enskilda medlemmar— na sker gentemot förbundet som är försäkringstagare. Enligt norska konsumentmyndigheter får inte försäkringsbolag själva erbjuda gruppförsäkringar som är förknippade med reserva—

tionsrätt.

Ett av de i poolen ingående försäkringsbolagen har fr.o.m. den 1 juli 1985 på egen hand slutit ett avtal om kollektiv

hemförsäkring med ett fristående fackförbund. 3.5 Gruppsakförsäkring i USA

På den amerikanska konsumentförsäkringsmarknaden finns grupp— lösningar framför allt inom bil— och hemförsäkring. Dessa gruppförsäkringar svarar emellertid endast för en mindre del av marknaden. Enligt vissa uppskattningar uppgår de till fyra eller fem procent av personbilsmarknaden och till mindre än

en procent av hemförsäkringsmarknaden.

Obligatorisk gruppförsäkring förekommer inte, utan all för—

säkring är uppbyggd på frivillig grund.

I USA har inte fackföreningarna spelat någon avgörande roll för uppkomsten av gruppförsäkringar, utan dessa har i allmän—

het initierats av arbetsgivarna för deras anställda.

Gruppsakförsäkringarna är i allmänhet oäkta, dvs. varje an— ställd är själv försäkringstagare. I några få fall har abets— givaren själv slutit avtalet med försäkringsgivaren. Normalt är det den anställde som själv betalar premien i dess helhet i form av löneavdrag. Ibland betalar arbetsgivaren hela eller

en del av premien.

Det är ovanligt att alla berörda anställda deltar i en grupp- sakförsäkringslösning. Antalet anslutna är naturligen högre i en försäkring där arbetsgivaren är med och betalar premierna. På grund härav förbehåller sig försäkringsgivarna rätten att vägra teckna försäkring för personer som innebär högrisker, i de fall då inte arbetsgivaren betalar en väsentlig del av

premien.

Gruppsakförsäkringarna tecknas hos de sedvanliga försäkrings— bolagen, vilka i allmänhet är positiva till gruppsakförsäk— ringslösningar. Från försäkringsombud och mäklare har emel— lertid invändningar gjorts, eftersom dessa anser att grupp—

sakförsäkringar utgör en form av illojal konkurrens.

Den amerikanska försäkringslagstiftningen ligger huvudsakli— gen på delstatlig nivå. Tidigare har flera delstater förbju— dit gruppsakförsäkring. Anledningen var att dessa ansågs ge gruppmedlemmarna en obillig fördel i premiehänseende i för— hållande till utomstående försäkringstagare. Numera är det dock möjligt att erbjuda gruppsakförsäkringslösningar i alla

delstater.

Skattelagstiftningen är en väsentlig orsak till att grupplös— ningar på sakförsäkringsområdet inte fått större spridning, jämfört med motsvarande lösningar på personförsäkringssidan. Om en arbetsgivare betalar premien för en anställds sakför— säkring måste nämligen den anställde ta upp ett belopp mot— svarande premien som beskattningsbar inkomst. Vid grupperson— försäkring är motsvarande förmån skattefri (om amerikansk

grupplivförsäkring se ovan avsnitt 2).

4 DE OFÖRSÄKRADE I SAMHÄLLET

Enligt vad kommittén inhämtat har åtminstone tre undersök— ningar utförts om hur många hushåll i Sverige som saknar

hemförsäkring.

Den första av dessa ingår i Statistiska Centralbyråns löpande undersökningar av levnadsförhållandena. I en undersökning 1978 om offren för våld, egendomsbrott och trafikolyckor redovisades också vilka som detta år hade hem— och motorfor— donsförsäkring. Rapporten har publicerats i den i Sveriges officiella statistik ingående serien Levnadsförhållanden (Rapport nr 24. Offer för vålds— och egendomsbrott 1978, Statistiska Centralbyrån 1981). Levnadsnivåundersökningarna (ULF), som sker med stickprovsmetodik, avser den i Sverige bosatta befolkningen i åldern 16—74 år.

För 1978 omfattade stickproven 12 119 personer med ett bort— fall på 15 procent. Härvid framkom att åtta procent av den vuxna befolkningen saknade hemförsäkring. Av dem som bodde med hyresrätt saknade ca 17 procent hemförsäkring, medan motsvarande tal bland dem som bodde i villa eller småhus endast var ca tre procent. Av dem som varken hade tillgång till frys, diskmaskin eller tvättmaskin saknade 34 procent hemförsäkring. 12 procent av arbetarna, men endast fem pro— cent av tjänstemännen, saknade hemförsäkring. Av ensamstående ungdomar hade 35 procent ingen sådan försäkring. Av de ut— ländska medborgarna i Sverige var 24 procent utan hemförsäk— ring. Motsvarande siffra för infödda svenska medborgare upp- gick till sju procent.

Statistiska Centralbyrån utför även hushållsbudgetundersök— ningar. Den senaste genomfördes 1978 och beskriver den priva— ta konsumtionen av olika varor och tjänster, vilka fördelats

på olika grupper av hushåll. Undersökningen omfattade ett nettourval på 13 447 personer. Av dessa medverkade 72 procent genom att bokföra kostnaderna för sitt hushåll under 1978. Resultaten av undersökningarna har publicerats i Sveriges officiella statistik (Hushållsbudgetundersökningen 1978, del 1, 1980 och del 2, 1982). På det föreliggande undersöknings— materialet har Folksam låtit göra särskilda datakörningar om förekomsten av bl.a. hemförsäkring hos hushållen. Enligt dessa, som redovisats av Folksam, saknade ca 11 procent av samtliga hushåll hemförsäkring. För arbetarhushållen uppgick denna siffra till ca 18 procent. Onl man i det redovisade materialet även tar hänsyn till boende i bostäder som omfat— tas av villahemförsäkring uppgick motsvarande siffror till åtta resp. 12 procent.

En tredje undersökning har verkställts av SIFO på uppdrag av Länsförsäkringsbolagen och Skandia. Den ingick i två av SIFO:s s.k. veckobussar i december 1983 resp. januari 1984 och omfattade 1 036 genomförda intervjuer med personer i åldern 18—70 år. Bortfallsprocenten i denna form av undersök—

ningar brukar normalt vara 18—20 procent.

Enligt denna undersökning saknade 3 procent av de intervjuade hemförsäkring. För socialgruppen arbetare uppgick denna andel till 4 procent. Av dem som hade hemförsäkring hade totalt 28 procent sin försäkring i Folksann 33 i Länsförsäkringsbo— lagen, 14 i Skandia, 11 i Trygg—Hansa, 8 i annat bolag samt 5 visste ej. Motsvarande siffror för arbetare var 34 i Folksam, 28 i Länsbolagen, 12 i vardera Skandia och Trygg—Hansa, 9 i

övriga bolag samt 5 procent visste ej.

Av en av Statistiska Centralbyrån på uppdrag av konsumentver— ket utförd undersökning, Bilvård 83, framgår att detta år 59 procent av bilägarna hade bilen helförsäkrad medan 30 hade

den halvförsäkrad och 10 den enbart trafikförsäkrad.

Enligt Statistiska Centralbyråns prognoser kommer den del av Sveriges befolkning som är i åldern 16 år och uppåt att öka mycket långsamt. År 1982 var denna åldersgrupp till antalet ca 6 649 000. Motsvarande siffra för år 2000 beräknas bli 6 783 000.

Antalet hushåll förmodas dock komma att öka något p.g.a. att antalet boende per hushåll förväntas fortsätta att minska. Genomsnittligt antal boende per hushåll var år 1970 2,59 och år 1980 2,32.

Andelen anställda arbetare som var fackligt anslutna var 1978 ca 77 procent och 1984 ca 86 procent. Motsvarande siffror för

anställda tjänstemän var 1978 81 resp. 83 procent 1983.

År 1975 fanns 651 000 (20 %) hushåll som bestod enbart av personer över 64 år. Andelen oförsäkrade bland dessa var dock förhållandevis låg. Enligt hushållsbudgetundersökningen skat—

tas siffran till ca 5 procent.

Antalet hushåll med utländska medborgare var 1975 104 000 och år 1980 108 000.

5 NÅGRA DATA OM STRUKTURFÖRHÅLLANDEN PÅ HEMFÖRSÄK— RINGSOMRÅDET 5.1 Personunderlaget för hemförsäkring

Med hjälp av den statistik som Statistiska Centralbyrån i olika sammanhang samlar in kan nedanstående uppgifter för år 1978 rörande medlemmarna i LO—, TCO— och SACO/SR—förbund sammanställas. Vid slutet av detta år uppgick medlemsantalet Umm LO—förbunden till ca 2 050 000 och inom TCO/SACO—förbun— den till ca 1 290 000.

Fördelning av de yrkesverksamma LO—medlemmarna efter samboen— deförhållanden

ca 730 000 (41 %) var gifta eller sambo med annan

yrkesverksam LO—medlem

ca 230 000 (13 %) var gifta eller sambo med yrkesverksam medlem i TCO eller SACO/SR

ca 390 000 (22 %) var ensamstående

ca 450 000 (24 %) faller inom någon av följande tre kate— gorier: 1) medlem för vilken uppgift om samboendeför—

hållanden saknades,

2) medlem som var gift eller sambo med icke yrkesverksam medlem 1 LG, TCO eller SACO/SR,

3) medlem som var gift eller sambo med någon som ej var medlem i LO, TCO eller SACO/SR.

Totalt antal yrkesverksamma LO—medlemmar: ca 1 800 000 (100 %)

Fördelning av de yrkesverksamma TCO/SACO—medlemmarna efter samboendeförhållanden.

ca 420 000 (37 %) var gift eller sambo med annan yrkesverksam medlem i TCO eller SACO/SR,

ca 210 000 (18 %) var gift eller sambo med yrkesverksam LO—

medlem, ca 220 000 (19 %) var ensamstående ca 300 000 (26 %) faller inom någon av följande 3 kategorier:

1) medlem för vilken uppgift om samboendeför-

hållanden saknades,

2) medlem som var gift eller sambo med icke

yrkesverksam medlem i LO, TCO eller SACO/SR,

3) medlem som var gift eller sambo med någon som

ej var medlem i LO, TCO eller SACO/SR.

Totalt antal yrkesverksamma TCO/SACO—medlemmar: ca 1 500 000

Ovanstående data baseras dels på resultat från en stickprovs— undersökning (ULF 1978), dels på uppgifter om totala antalet LO—, TCO— och SACO/SR—medlemmar. Viss osäkerhet vidlåder ma— terialet genom bl.a. urvals— och mätfel. Förekomsten av såda— na fel bör kunna förklara den bristande överensstämmelsen mellan några av uppgifterna ovan. Som allmänna bakgrundsdata kan nämnas att enligt Folk— och bostadsräkningen 1980 utgjor— de enpersonhushållen år 1975 ca 30 % av samtliga hushåll.

Motsvarande Siffra för år 1980 var 33 %.

Det bör t.ex. noteras att den procentuella fördelning som ovan angiv1ts och som beskriver samboendeförhållandena bland de yrkesverksamma LO—medlemmarna normalt inte kan anses till— lämplig på en mindre grupp av LO-medlemmar — t.ex. medlemmar— na i ett enskilt fackförbund. Principen är här den att ju mindre den grupp är som betraktas ju mindre andel av medlem—

marna kan förutsättas vara samboende med annan medlem av

gruppen.

Av tillgänglig statistik framgår ej hur många hushåll medlem— marna i de tre organisationerna representerar. De ca 12 000 personerna i ULF—materialet svarade emellertid mot ca 7 500 hushåll -— d.v.s. det genomsnittliga antalet personer per hushåll var 1,6. Siffran avser personer i åldern 16 -— 74 år. Antagandet att denna skattning är relevant även för yrkes— verksamma medlemmar inom LO, TCO, SACO leder till att dessa representerar knappt 1 850 000 hushåll. Medräknas även de icke yrkesverksamma ökar antalet hushåll till ca 2 100 000. Totala antalet hushåll i Sverige år 1978 var ca 3 400 000.

En skattning av antalet hushåll kan också erhållas med hjälp av ovan redovisade uppgifter om samboendeförhållandena. Även denna beräkningsmetod leder fram till att LO, TCO, SACO—kol— lektivet år 1978 representerade ca 2 100 000 hushåll.

I SCB:s hushållsbudgetundersökning 1978 skattades andelen oförsäkrade hushåll i landet till ca 8 procent, dvs. ca 270 000 hushåll. Undersökningen baserades på ett slumpmässigt urval av drygt 13 000 personer.

Under förutsättning att denna procentsiffra var relevant även för hushållen representerade av LO—, TCO— och SACO—medlemmar— na så skulle ca 170 000 av dessa hushåll ha varit oförsäkrade under 1978.

På grundval av ovan redovisade data skulle följande synner— ligen grova bild kunna tecknas.

O_m samtliga förbund inom LO, TCO och SACO år 1978 tecknat

grupphemförsäkring, utan reservationsrätt, för sina medlemmar så skulle följande ha kunnat inträffa.

1. Ca 800 000 hushåll hade blivit dubbelförsäkrade om inga särskilda åtgärder vidtagits från bolagens sida. Om förbunden inom de tre organisationerna tecknat försäk- ring i olika bolag skulle ca 200 000——300 000 hushåll ha

blivit försäkrade i minst två olika bolag.

2. Ca 150 000——200 000 då oförsäkrade hushåll skulle ha

blivit försäkrade.

3. Ca 1 200 OOO——1 300 000 hushåll skulle ha fallit utan— för denna grupphemförsäkring. Av dessa skulle uppskatt— ningsvis ca 1 100 OOO——1 200 000 hushåll ha varit för— säkrade genom enskild Försäkring.

5.2 Premiedifferenser i hemförsäkring

I syfte att ge en föreställning av hur premien för individu— ell hemförsäkring varierar inom olika områden av vårt land och hur stora skillnaderna mellan högsta och lägsta premier är återger kommittén nedan en uppställning av lägsta resp. högsta premie per den 24 maj 1985 för de olika länsförsäk— ringsbolagen. F betyder att försäkringarna är fullvärdesför— säkringar. LF i Södra Skåne och LF i Göteborgs och Bohus län

erbjuder endast fullvärdesförsäkring utanför Malmö resp.

Göteborg. Lägsta premie (LP) är premien vid ett försäkrings— belopp om 30 000 eller en lägenhet mindre än 40 kvm och med högst 2,5 basbelopp stöldbegärlig egendom. Högsta premie (HP) är premien vid försäkringsbelopp 500

Bolag LP HP LF Stockholm 80 1230 LF Uppsala Södermanlands LF

Östgöta Brandstodsbolag

LF i Jönköping Kronobergs läns Kalmar Läns Gotland Blekinge LF LF i Göinge LF i Ingelstads o. Herrestads LF i Villands, Gärds o. Allbo LF Södra Skåne LF Nordvästra Skåne LF Halland LF Göteborgs och Bohus län LF i Älvsborgs län LF Skaraborg Wermlands Brandstodsbolag Örebro läns Försäkringsbolag Västmanlands läns Dalarnas Försäkringsbolag Gefleborgs läns LF Gästrikland Västernorrlands Läns Jämtlands LF LF Västerbotten LF Norrbotten

80 95 102 80 80 105 80 140 80 75 85 100 115 190 150 75 120 90 88 108 75 80 87 85 145 75 75

om

600 410 590 453 430 590 467 625 500 600 445 850 850 455 615 660 690 760 869 690 600 670 710 1101 325 588 650

lwmwwmmwwmmmm'ul ]*IJ'IJHII

l'ä'ä'il'ii'tll

000 kr.

6 GRUPPFÖRS ÄKRINGARS BEHANDLING 1 LAGST I FTNINGSSAMMANHANG

6.1 Allmänt

Utöver vad som anförts i avsnitt 2 angående gruppbildning anlade 1945 ars försäkringsutredning i huvudsak följande

synpunkter vad gällde gruppförsäkring.

I gruppförsäkringen kunde förvaltningskostnaderna väsentligt nedbringas. Vid sådan gruppförsäkring, där anslutningen sked— de kollektivt, blev ackvisitionskostnaden vid avtalets ingå— ende i regel obetydlig i förhållande till den totala premie- inkomsten från gruppen. Om vidare premieuppbörden skedde genom något gruppens eget organ, som överbringade premiebe— loppet för alla försäkrade i gruppen till försäkringsbolaget, kunde inkassokostnaderna hållas låga eller bringas att helt försvinna. En annan fördel med gruppförsäkring menade utred— ningen var att man med denna i många fall nådde befolknings— skikt,som var svåråtkomliga vid individuell ackvisition.

Utredningen pekade även på nackdelar som var förbundna med gruppförsäkring. Risk fanns att befolkningen genom gruppför— säkringen uppdelades i två skikt: de som tillhörde någon sådan grupp, att en billig försäkring för gruppen kunde ord— nas, och de som inte tillhörde någon sådan grupp och alltså blev hänvisade till den dyrare individuella försäkringen. En annan olägenhet med gruppförsäkringen var enligt utredningen den standardisering i fråga om försäkringsformer och försäk— ringsbelopp, som utgjorde en av förutsättningarna för att det förbilligande momentet hos gruppförsäkringarna skulle kunna helt tillvaratagas. Standardiseringen motverkade anpassning till det individuella behovet. En annan olägenhet var risken

för dubbelförsäkring. Vad särskilt grupplivförsäkringen be— träffade tillkom den olägenheten, att en person som utträdde ur en försäkrad grupp, förlorade Sitt försäkringsskydd. I många fall kunde vid detta tillfälle personens hälsotillstånd vara sådant, att han inte kunde få en ny, individuell försäk— ring. Även om detta hinder inte förelåg, kunde på grund av åldern vid utträdet ur gruppen premien för en ny försäkring vara så hög att vederbörande inte ville skaffa sig en ny försäkring. Likaså kunde den mänskliga trögheten medföra, att det genom utträdet bortfallna försäkringsskyddet icke ersat— tes genom någon ny försäkring.

Från fältmannahåll hade enligt utredningen framförts att den kollektiva försäkringen skulle komma att försvåra anskaff— ningsarbetet inom den individuella försäkringen. Även om en motsatt uppfattning kommit till uttryck utomlands menade utredningen att man inte kunde förneka möjligheten av en sådan svårighet. Den anförda synpunkten var dock enligt ut— redningens mening ovidkommande, förutsatt att inte det indi— viduella anskaffningsarbetet försvårades i sådan grad, att den försäkringssökande allmänheten inte fick sitt behov av

individuell försäkring tillgodosett till rimliga kostnader.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen om gruppförsäkringen, att denna visserligen var behäftad med olägenheter, såsom i fråga om möjligheten till anpassning efter det individuella försäkringsbehovet och möjligheterna till fortsatt försäk— ringsskydd efter utträde ur gruppen, men ändå erbjöd stora fördelar bl.a. till förbilligande av försäkringen. Med hänsyn till de nämnda olägenheterna och eftersom en mera ingående erfarenhet då ännu saknades, borde försäkringen till början drivas med stor försiktighet (SOU 1949:25 s. 152——163).

I propositionen med anledning av utredningens förslag uttala— de departementschefen att de anförda synpunkterna inte föran— ledde ett ställningstagande från statsmakternas sida utan borde beaktas vid avgörande av koncessionsfrågor och eljest

vid rättstillämpningen (prop. 1950:220 5. 77).

I samband med att 1958 års försäkringssakkunniga behandlade frågan angående omkostnader inom skadeförsäkring riktade de sakkunniga uppmärksamheten på de möjligheter att minska för— valtningskostnaderna på skadeförsäkringsområdet somkollektiva anordningar av olika slag erbjöd. I den mån skadeförsäkringar för ett flertal intressenter kunde sammanföras till gemensam behandling skapades förutsättningar för sänkning av kostna— derna för såväl anskaffning som löpande förvaltning av de berörda försäkringarna. Erfarenheterna från grupplivförsäk— ringen och från förekommande gruppolycksfallsförsäkringar gav enligt de sakkunniga belägg för att väsentliga besparingar kunde göras genom kollektiva anordningar. De sakkunniga med— gav att det på sakförsäkringens område i vissa fall mötte större svårigheter att ordna kollektiva försäkringar än på personförsäkringsområdet, men menade att möjligheten ändå fanns. Erfarenheterna av de kollektiva försäkringar som i begränsad omfattning redan kommit till stånd fann de sakkun— niga entydigt peka i den riktningen att försäkringstagarna kunde göra inte oväsentliga besparingar. Från rationalise— rings- och kostnadssynpunkt och därigenom från försäkrings— tagarsynpunkt var det angeläget att såväl försäkringsbolagen som intressegrupper av olika slag på försäkringstagarsidan i positiv anda närmare undersökte möjligheterna att sänka för— valtningskostnaderna inom svensk skadeförsäkring genom ökad

användning av kollektiva försäkringsanordningar.

Av remissinstanserna instämde Folksam i de sakkunnigas upp—

fattning om värdet för de försäkrade av kollektiva anord-

ningar, medan Svenska Försäkringsbolags Riksförbund anförde

att kollektiva skadeförsäkringar borde introduceras med stor försiktighet. Riksförbundet påpekade bl.a. att vid kollektiv sakförsäkring, till skillnad från vid summaförsäkring, er— sättning endast utgick för den verkliga skadan, även om den försäkrade genom att tillhöra flera kollektiv blivit skade— försäkrad flera gånger för samma risk. Sammanlagt hade i detta fall för hög premie erlagts. Vad gällde möjligheterna till besparingar anförde riksförbundet att vissa kostnads- minskningar kunde uppnås endast genom att arbete och kost— nader överfördes till bakom kollektivet stående organisa— tioner. Enligt förbundet var vidare de enskildas försäkrings— behov så varierat att man inte kunde ge ett försäkringsskydd som passade alla. Kompletteringsförsäkringar skulle därför ofta bli nödvändiga. I sådana fall ansåg riksförbundet at det skulle kunna bli fråga om en kostnadsomfördelning utan kost— nadsreduktion eller kanske t.o.m. en kostnadsökning. Samman— taget ville dock inte riksförbundet i och för sig avvisa kollektiva anordningar på skadeförsäkringsområdet utan anför— de att det inte var uteslutet att större utrymme för dessa

kunde vinnas i framtiden.

I proposition 1961 nr 171 underströk departementschefen vik— ten av att alla möjligheter tillvaratogs att genom rationali— sering och förenkling skapa ett gott och billigt försäkrings— skydd. Enligt departementschefen var kollektiva anordningar

en av många vägar som borde prövas i detta syfte.

Vid införandet av konsumentförsäkringslagen diskuterades kollektiva skadeförsäkringar. Försäkringsrättskommittén ansåg i sitt delbetänkande Konsumentförsäkringslag (SOU 1977:84) att dessa försäkringar hade den kollektiva karaktär att lagen inte gärna kunde göras tillämplig. Problemen som sådana för- säkringar kunde ge upphov till kunde inte överblickas då,

utan kommittén avsåg att i en senare etapp av sitt arbete ta

upp frågor som hängde samman med kollektiv försäkring.

I sitt förslag till konsumentförsäkringslag undantog försäk— ringsrättskommittén arbetsmarknads— och gruppförsäkringar. För att ge en avgränsning mellan dessa försäkringar och övri— ga försäkringar försökte kommittén finna en närmare defini— tion av gruppavtal, och kom därvid fram till följande. Om en organisation, hyresvärd, arbetsgivare eller liknande tecknat försäkring för sina medlemmar, hyresgäster, arbetstagare etc. borde försäkringen anses vara grundad på gruppavtal. Även om en enskild medlem kunde bestämma om han ville ansluta sig till försäkringen eller inte borde en sådan försäkring ibland anses vara grundad på gruppavtal. Avgörande syntes enligt kommittén vara i vilken utsträckning gruppledningen företräd— de sina gruppmedlemmar i förhållande till försäkringsgivaren. Av betydelse i detta fall var enligt kommittén gruppföreträ- darens befattning med premieinbetalning, med anmälningar till

försäkringsgivaren o.dyl.

Om arbetsgivare, organisation eller annan som träffat avtal med försäkringsgivaren väsentligen endast framstod som för— medlare mellan enskilda deltagare i försäkringen, å ena si— dan, och försäkringsgivaren å den andra, borde enligt kom— mittén försäkringen falla under konsumentförsäkringslagen. Om gruppföreträdaren inte hade annan funktion i försäkringsför— hållandet än att träffa avtal om villkoren, och om därefter anmälningar om deltagande i försäkringen, premiebetalning m.m. sköttes självständigt av gruppens medlemmar, borde så— lunda dessa ha det skydd som konsumentförsäkringslagen avsåg

att ge försäkringstagare.

Av remissinstanserna ifrågasatte Svenska Försäkringsbolags Riksförbund om inte grupp— och arbetsmarknadsförsäkringar

också borde undantas från försäkringsinspektionens gransk— ning.

EQ underströk vikten av att kollektivavtalade försäkringar undantogs från konsumentförsäkringslagens tillämpningsområde och åberopade arbetsmarknadsparternas fria förhandlingsrätt.

Båtorganisationernas Försäkringskommitté fann för sin del att begreppet gruppförsäkring och därmed följande avtalsfrihet borde knytas till det förhållandet att konsumenter i grupp hade möjlighet att diktera sina egna villkor, snarare än till den i motiven betonade omständigheten att gruppledningen tar befattning med administrativa göromål.

LRF anförde att avgörande för om försäkringen skulle anses grundad på ett gruppavtal borde vara i vilken utsträckning gruppledningen företrätt sina medlemmar i samband med för— handlingarna om villkoren för försäkringsavtalet och vid

undertecknandet av detsamma.

I proposition 1979/80:9 med anledning av kommitténs förslag förklarade departementschefen att han delade uppfattningen att man då inte kunde bedöma de problem som berörda försäk— ringar kunde ge upphov till. Vad gällde frågan om en försäk— ring skulle anses vara grundad på ett gruppavtal på ett så— dant sätt att den faller utanför konsumentförsäkringslagens tillämpningsområde anförde departementschefen liknande syn— punkter som kommittén.

6.2 Sundhets— och skälighetsprincipernas tillämpning

inom gruppförsäkring

Enligt 19 kap. 1 & försäkringsrörelselagen skall försäkrings— inspektionen verka för en sund utveckling av försäkrings— väsendet. Denna allmänna tillsynsbestämmelse omfattar två

olika funktioner, en övervakande samt en upplysande och råd— givande. I inspektionens övervakande uppgift ingår kontroll av försäkringsbolagens hela verksamhet. Försäkringsinspektio— nen får med stöd av 11 å i samma kapitel meddela de erinring— ar beträffande bolagens verksamhet som inspektionen anser behövliga samt förelägga bolaget eller styrelsen att vidta

rättelse om det finns allvarliga anmärkningar mot bolagets

verksamhet.

Försäkringsverksamhetskommittén föreslog i sitt föregående betänkande Koncession för försäkringsrörelse (SOU l983:5) att den materiella koncessionsprövningen i. fortsättningen borde grundas på en allsidig bedömning av om bifall till en kon— cessionsansökan skulle vara förenlig med en sund utveckling av det svenska försäkringsväsendet. Enligt kommitténs förslag gjordes inte någon precisering av begreppet "sund utveckling av försäkringsväsendet", utan dess innehåll fick anpassas till försäkringsväsendets utveckling i det långsiktiga per— spektivet.

Kommittén redovisade i betänkandet några faktorer som borde beaktas vid bedömningen av huruvida den avsedda verksamheten kunde anses vara förenlig med en sund utveckling av försäk— ringsväsendet och kom därvid in på olika struktur- och kon—

kurrensfrågor.

Uppmärksamhet borde bl.a. ägnas åt faran för en alltför stor uppsplittring av den svenska försäkringsmarknaden och följ-

derna härav för t.ex. bolagens kostnadsutveckling och solidi— tet.

Ett av de grundläggande syftena med försäkringsverksamheten

var enligt kommittén solidaritetstanken, vilket bl.a. innebar

att försäkringstagarna inom ett större kollektiv gemensamt

delade riskerna för skada. Utbrytning av extremt goda risker

skulle kunna innebära att övriga, mindre goda risker inom kollektivet finge svårt att till överkomlig kostnad ordna sitt försäkringsskydd. När det gällde premiedifferentiering och i förekommande fall utbrytning av vissa slag av risker inom bestående bolag erinrade kommittén om att inspektionen med stöd av sin allmänna tillsynsplikt och skälighetsprinci— pen kunde ingripa mot företeelser som inte kunde betecknas som förenliga med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Kommittén påpekade att graden av premiedifferentiering ytter— st var en avvägningsfråga. Självklart borde premien differen—

tieras med hänsyn till påtagliga riskskillnader och skadeför- I ebyggande åtgärder borde naturligtvis kunna uppmuntras genom premierabatter. Detta särskilt inom företagsförsäkring, där försäkringstagaren ofta kan påverka sin risksituation och försäkringsgivaren har ekonomiska möjligheter att inspektera försäkringsobjekten. Det avgörande var om inriktningen på speciella målgrupper och premiedifferentieringen drevs så långt att vissa försäkringstagarkategorier missgynnades, något som inte ansågs ligga i linje med solidaritetstanken.

I koncessionsbedömningen måste också invägas och uppmärksam— mas de fördelar för försäkringskonsumenterna som kommittén menade att en viss ökning av antalet bolag kunde komma att innebära. Konkurrensen på den svenska försäkringsmarknaden och försäkringskonsumentens valfrihet skulle öka. Möjlighe— terna att bli helkund även i mindre och medelstora bolag ökade också. Försäkringsbolagen, framför allt de små och medelstora, fick bättre möjligheter att erbjuda sina kunder ett bredare och lämpligt avpassat sortiment. Koncessionspoli— tiken fick inte äventyra en lugn och stabil utveckling av den svenska konsumentförsäkringsmarknaden. Beträffande enskilda försäkringskonsumenters skadeförsäkringar borde också i sam— band med ansökan om ny eller utökad koncession uppmärksammas

risken för en tilltagande överflyttning av försäkringar mel—

lan bolagen. Den ökning av överflyttningsfrekvensen som kunde bli följden av ett ökat antal bolag på marknaden och de kon— sekvenser detta skulle kunna få för t.ex. bolagens soliditet borde enligt kommittén också kunna uppmärksammas i samband

med inspektionens löpande tillsyn (SOU 1983:5 s 117 ff.).

I propositionen med anledning av kommitténs betänkande (prop. 1984/85:77) anförde departementschefen samma tankegångar i nu

berört avseende som kommittén (a.a. s. 50 f.).

Inom grundbunden livförsäkring infördes genom 1948 års lag om försäkringsrörelse en bestämmelse om att grunderna skulle trygga bolagens förmåga att meddela försäkringar till en kostnad som var skälig med hänsyn till försäkringens art

(numera 7 kap. 2 6 1982 års försäkringsrörelselag).

Skälighetsprincipen inom svensk sakförsäkring infördes genom 1950 års lag angående ändring i vissa delar av 1948 års lag om försäkringsrörelse genom att i lagtexten (numera 9 kap. 5 5 i 1982 års försäkringsrörelselag) infördes ett åliggande för styrelse och verkställande direktör i bolag som meddelade skadeförsäkringsrörelse att med hjälp av fortlöpande statis— tik eller på annat sätt övervaka att premiesättningen var skäligt avvägd med hänsyn till den risk, som försäkringen var avsedd att täcka, nödiga omkostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Uttrycket försäkring hade här kollektiv betydelse. Enligt föredragande departementschefen (prop. nr 220 1950) förutsatte tillämpningen av skälighets— principen en uppdelning av beståndet i riskgrupper. Inför förestående överläggningar om ett gemensamt riskklasschema fann departementschefen det angeläget att uttala att åtmin— stone vissa verksamhetsgrenar uppenbarligen måste uppdelas på särskilda riskgrupper för att skälighetsprincipens krav skulle kunna uppfyllas. Även om det i lagen inte stadgades skyldighet för försäkringsinspektionen att ingripa i frågor

rörande premiesättningen var enligt departementschefen myn— digheten naturligen oförhindrad att ta upp ämnet till diskus—

sion med vederbörande bolag (a.a. s. 49 f.).

Efter överläggningar med försäkringsbranschen utfärdade för— säkringsinspektionen 1953 ett cirkulär om tillämpning av skälighetsprincipen (cirkulär nr 11). Clrkuläret synes förut— sätta en uppdelning i riskklasser. I detta diskuteras möjlig— heterna att upprätta ett gemensamt riskklasschema och ett sådant fastställdes också. Det underströks att vissa håll— punkter för skälighetskontrollen kunde erhållas genom att rörelseresultatet inom varje gren gav en kontroll av huruvida de premier som tillämpats inom klassen i genomsnitt stod på en skälig nivå. Däremot fick man ingen kontroll beträffande

premieavvägningen mellan skilda risker inom klassen. En ana—

lys beträffande riktigheten av förekommande premiedifferen— tieringar måste därför enligt cirkuläret gå betydligt djupa—

re.

Det i förarbetena till 1948 års försäkringsrörelselag intagna kravet beträffande grundbunden livförsäkring på att kostna— derna för dessa försäkringar på ett skäligt sätt skall för— delas mellan olika försäkringstagare har i praxis inte för— hindrat framtagandet av ett flertal gruppförsäkringslösningar med enhetliga premier. Sådana försäkringslösningar förekommer

även inom övrig personförsäkring.

I praxis synes enhetliga premier inom svensk sakförsäkring ha godtagits åtminstone i något fall. Sålunda kan anföras att försäkringsbolaget Folksam under en period på 1960—talet tillämpade enhetliga premier inom individuell hemförsäkring utan att detta väckte några invändningar från försäkringsin— spektionen.

Skälighetsprincipens förhållande till gruppförsäkring berör— des av 1945 års försäkringsutredning. Utredningen berörde därvid närmast frågan om differentiering av premier och åter— bäring mellan olika grupper. Utredningen ansåg att bespa— ringen på försäkringsrörelsen såvitt avsåg gruppen kunde anses sammansatt av två delar, den besparing gruppen själv kunnat uppnå genom att bilda en egen försäkringsinrättning och besparingen utöver denna. Den första ansåg utredningen gruppen vara berättigad att erhålla genom lägre premier eller högre återbäring än andra grupper. Den andra delen, som upp— kommit genom samdrift med andra grupper, ansåg utredningen att gruppen inte borde ha särskild rätt till. (SOU 1949:25 s. 161 f.)

Genom en ändring 1980 i dåvarande försäkringsrörelselagen fastslogs uttryckligen att styrelsen och verkställande direk— tören i ett försäkringsbolag skall övervaka att även andra försäkringsvillkor än premien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständigheterna i

övrigt (19 kap. 6 5 försäkringsrörelselagen).

Granskningen av att tillämpade försäkringsvillkor är skäliga ankommer på försäkringsinspektionen. Granskningen avser såväl person— som sakförsäkring. I första hand bör granskningen avse försäkringar som behandlas i konsumentförsäkringslagen. Också Villkor som inte berörs av den lagens bestämmelser skall granskas. Med villkor förstås inte bara vad som direkt avtalas när försäkringsavtal ingås utan också innehållet i andra formulär m.m. som används av försäkringsbolagen vid deras kontakter med de försäkrade. Granskningen kan inte inskränkas till en prövning av om villkoren för en viss för— säkring eller typ av försäkring framstår som i och för sig skäliga utan hänsyn måste tas till försäkringsrörelselagens

skälighetskrav som beaktar hela lagens regelkomplex. Gransk—

ningen på grundval av skälighetsprincipen omfattar också

försäkringsbolagens skadereglering.

Kommittén vill här framhålla att skälighetsprincipen endast tar Sikte på förhållandet mellan försäkringsgivaren och för— säkringstagarna. Vid oäkta gruppförsäkring, där de enskilda gruppmedlemmarna själva är försäkringstagare, tillämpas reg— lerna om premieskälighet på formellt samma sätt som vid indi— viduell försäkring. Vid äkta gruppförsäkring, där gruppen står som försäkringstagare, är däremot skälighetsprincipen endast tillämplig på den premie som betalas av gruppen, medan de avgifter för försäkringen som erläggs av de försäkrade i

gruppen eller på annat sätt inte kan bedömas efter denna

princip.

6.3 Konsumentförsäkringslagen

Förhållandet mellan försäkringsbolagen och försäkringstagarna regleras genom 1927 års försäkringsavtalslag. Härtill kommer en särskild konsumentförsäkringslag (l980:38). Syftet med denna är, förutom att modernisera lagstiftningen, att ge konsumenterna en starkare ställning i förhållande till för— säkringsbolagen när det gäller försäkring för enskilt ända— mål. Lagen är därför också till största delen tVingande för

försäkringsbolagen.

Konsumentförsäkringslagen är enligt dess 1 5 tillämplig på de vanligaste sakförsäkringar som tecknas av konsumenter för privatändamål, nämligen hem—, villa—, fritidshus—, rese- motorfordons— och båtförsäkring. Utanför lagen faller således bl.a. livförsäkring samt fristående olycksfalls— och sjukför— säkring. I l & sista stycket undantas försäkringar som grun— das på kollektivavtal eller som grundas på gruppavtal och

handhas av företrädare för gruppen från lagens tillämpning.

Lagen innehåller bl.a. regler om informationen till konsumen— terna, rätten att teckna försäkring, förnyelse av försäkring, premiebetalning samt om möjligheterna att sätta ned försäk— ringsersättningen när den försäkrade inte har uppfyllt sina

förpliktelser och skadereglering.

Ett försäkringsbolag som en konsument vänder sig till för att få en försäkring åläggs i 5 5 att på eget initiativ informera konsumenten om vad försäkringen omfattar och vad den kostar. Informationen skall utformas så att det blir lättare för konsumenten att välja den försäkring som passar honom eller henne bäst. Sedan försäkring har tecknats föreskriver 6 5 att bolaget, om det inte har skett tidigare, så snart som möjligt i skriftlig form skall underrätta försäkringstagaren om såda— na begränsningar i försäkringsskyddet som man kan anta att

konsumenten inte utan vidare räknar med.

Har den försäkrade drabbats av en skada och är försäkrings— bolaget inte villigt att ge hela den ersättning som begärs, förpliktas bolaget i 7 & att upplysa den försäkrade om de möjligheter som finns att få frågan prövad. Föreligger risk för preskription av rätten till skadeersättning skall också

detta påpekas för konsumenten.

Konsumenten har i princip rätt att teckna och behålla en försäkring hos ett bolag som på marknaden erbjuder den aktu— ella typen av försäkring. Ett försäkringsbolag kan enligt 9 å i prinCip inte vägra konsumenten att teckna och behålla en försäkring. Skulle bolaget vägra kan han få frågan prövad av

domstol.

Av 18—20 55 kan utläsas att varken försäkringsgivaren eller försäkringstagaren enligt huvudregeln har rätt att ändra

avtalsvillkoren under avtalstiden. Försäkringstagaren kan

dock med stöd av 20 & säga upp försäkringen i förtid om för—

säkringsbehovet bortfaller.

När försäkringstiden går ut blir enligt 14 & försäkringen i regel automatiskt förnyad, om den inte sägs upp eller försäk— ringstagaren tar motsvarande försäkring i ett annat bolag. Detta innebär att den försäkrade tills vidare behåller sitt skydd, även om han inte skulle ha fått någon ny premieavi eller om han skulle ha glömt att betala premien. Lagen ger i 22 å försäkringstagaren alltid minst en månad att betala premien för en försäkring som förnyas. Redan ett dröjsmål som sådant medför alltså inte att försäkringsskyddet tar slut. I 25 & stadgas att försäkringen upphör först sedan en uppsäg— ning har sänts till försäkringstagaren och fjorton dagar har

gått därefter utan att betalning har skett.

Försäkringstagaren har också andra förpliktelser mot försäk- ringsbolaget än att betala premien. Han skall exempelvis lämna riktiga upplysningar när försäkringsavtalet ingår, följa uppställda säkerhetsföreskrifter och rapportera vissa förhållanden till bolaget. Har en försäkringstagare åsidosatt en sådan förpliktelse kan försäkringsersättningen sättas ned. Nedsättning kan komma i fråga enligt en nyanserad regel som bygger på en skälighetsbedömning.

36 S reglerar det fall att dubbelförsäkring föreligger. Här- vid ansvarar varje försäkringsbolag som om försäkring hade meddelats endast av det bolaget. Det innebär att den försäk— rade är berättigad att kräva ersättning från vilket som helst

av bolagen upp till det belopp för vilket bolaget ansvarar på

grund av skadan.

I 37 5 föreskrivs att skaderegleringen skall ske skyndsamt och att försäkringsbolagen självmant skall iaktta också de

försäkrades intressen. Försäkringsersättningen skall i regel

enligt 38 & betalas ut senast en månad efter det att skade— anmälan har gjorts och erforderlig utredning presenterats för bolaget.

Konsumentförsäkringslagen är således en från försäkringsav— talslagen fristående lag som i stort sett uttömmande reglerar konsumenternas rättsförhållanden på området. Försäkringsav— talslagen har dock fortfarande betydelse också för konsument— försäkringar när det gäller förhållandet till annan än för—

säkringstagaren (tredje man).

De flesta reglerna i konsumentförsäkringslagen är civilrätts— liga, dvs. de reglerar förhållandet mellan parterna i försäk— ringsavtalet. Reglerna om informationsplikt är dock marknads— rättsliga. I fråga om underlåtenhet att lämna information säger således 8 5 att vad som föreskrivs i marknadsförings— lagen (l975:l418) om underlåtenhet att lämna information vid marknadsföring skall tillämpas. Innebörden av hänvisningen är främst att marknadsdomstolen får möjlighet att ålägga ett försäkringsbolag att lämna den särskilda information som föreskrivs i konsumentförsäkringslagen. På grund av hänvis— ningen blir vidare de handläggningsregler m.m. som anknyter till informationsklausulen i marknadsföringslagen tillämpliga i fråga om brister i den information som skall lämnas enligt konsumentförsäkringslagen. Detta betyder bl.a. att en fråga om åläggande kan tas upp inför marknadsdomstolen efter ansö- kan av KO eller i andra hand av en sammanslutning av närings— idkare, konsumenter eller löntagare.

Konsumentförsäkringslagen är till stor del en ramlagstiftning och innehåller inte några regler om de risker som konsument- försäkringarna skall täcka och inte heller om beräkningen av försäkringsersättning eller om självrisk. Här har bolagen fria händer att utforma sina villkor med de begränsningar som följer av andra lagar och inspektionens tillsyn.

Försäkringsrättskommittén arbetar f.n. med ett förslag till ny skadeförsäkringslag som också skall omfatta nuvarande

konsumentförsäkringslagen och gruppsakförsäkringar.

6.4 Inhämtande av datauppgifter

Enligt datalagen (1973z289) erfordras tillstånd för inrättan—

de och förande av personregister.

Regeringen har den 10 november 1983 efter besvär medgivit Folksam att från olika fackförbund inhämta uppgifter om per— soner ingående i gruppförsäkringar som dessa förbund tecknat och att föra in dem i ett särskilt sakförsäkringsregister hos Folksam. Förutsättning för åtgärden var att den som skulle .registreras bereddes tillfälle att förklara att han inte medgav registrering. Den som avgett en sådan förklaring fick inte registreras. Om registrering hade skett skulle den upp— höra om den enskilde förklarade att han inte medgav fortsatt

registrering.

Enligt uppgift har någon sådan registrering inte skett hos

Folksam.

6.5 Marknadsföringslagen och konkurrenslagen

Marknadsföringslagen (1975zl418) är tillämplig på försäk— ringsområdet. Enligt lagens inledande bestämmelse har den till ändamål att främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av bl.a. tjänster och att motverka nwrknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Med marknadsföring förstås åtgärder som syftar till att främja avsättningen av t.ex. försäkringar. Generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i 2 5 gör det möjligt att förbjuda reklamåtgärd eller annan åtgärd

eller annan handling som näringsidkare, vartill även försäk-

ringsbolag är att räkna, företar vid marknadsföring av bl.a. försäkringar och som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Generalklausulen i 3 $ ger möjlighet att åläg— ga näringsidkare att vid marknadsföring lämna sådan informa- tion som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Ären— den enligt marknadsföringslagen handläggs av konsumentombuds— mannen. Frågor om förbudsföreläggande enligt bl.a. 2 5 och

stolen efter ansökan av konsumentombudsmannen (KO) eller av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller beträffande förbud enligt 2 &, av näringsidkare som berörs av handlingen.

Konkurrenslagens (1982z729) bestämmelser om åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar är också tillämpliga på försäkringsbolagens verksamhet.

Med konkurrensbegränsning förstås enligt lagen i princip varje förhållande som innebär eller har till följd att kon— kurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad. Skadlig kon- kurrensbegränsning anses föreligga om begränsningen på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbild— ningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Om något av dessa kriterier för skadlig verkan är förhanden och om kon— kurrensbegränsningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt förorsakat dessa, kan marknadsdomstolen besluta om åt— gärder.

Ärenden enligt konkurrenslagen handläggs av näringsfrihetsom— budsmannen (NO). Ett ärende kan hänskjutas till marknadsdom— stolen efter ansökan av NO eller av sammanslutning av konsu— menter, löntagare eller näringsidkare eller av näringsidkare som berörs av konkurrensbegränsningen i fråga. Marknadsdom—

stolen skall, om den funnit att skadlig verkan föreligger,

söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Mark- nadsdomstolen har vidare möjlighet att ingripa med tvångsåt— gärder såsom förbud och åläggande mot en näringsidkare som

föranleder den skadliga verkan.

Med konsument i den marknadsrättsliga lagstiftningen förstås

en privatperson som köper varor eller förvärvar tjänster

eller andra nyttigheter för enskilt bruk medan näringsidkare avser var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekono— misk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk

vinst eller ej.

7 I DAG EXISTERANDE GRUPPHEMFÖRSÄKRINGSAVTAL-

konstruktion och avtalsvillkor

I Sverige finns f.n. endast tre avtal om s.k. kollektiv hem— försäkring. I samtliga är Folksam försäkringsgivare. Det första av dessa tillkom som ovan framgått redan 1943, då Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) tecknade avtal om hemförsäkring för sina hyresgäster. Försäkringen omfattar samtliga i SKB ingående bostadslägenheter eller ca 5 200. SKB tar ut kostnaden för försäkringspremien genom att föra denna till potten för gemensamma kostnader exempelvis för admini— stration. Dessa kostnader fördelas sedan på hyresgästerna. Indirekt kan därför dessa sägas erlägga olika premier med avseende på lägenheternas storlek m.m. Försäkringen är sedan 1983 beloppslös. Någon reservations— eller utträdesrätt finns inte. I SKB:s stadgar finns en bestämmelse om att föreningen

skall teckna kollektiv hemförsäkring för sina medlemmar.

Från Folksam har inhämtats uppgifter om den avgift för den kollektiva hemförsäkringen som hyresgästerna i SKB erlade för lägenhet av viss storlek och som jämförts med vad Folksams vanliga försäkringspremier uppgått till för lägenheter av motsvarande storlek i Stockholm enligt hemförsäkringstarif— fens rekommenderade belopp för lägenhetens storlek. För dessa har man för beräkningens skull utgått från vissa försäkrings—

belopp. Som ovan sagts är dock SKB:s försäkring fr.o.m. 1983 beloppslös.

År Försäkr. Individuell SKB:s Mellan— belopp hemförs.premie premie skillnad 1968 100 000 48 22:40—47:60* 25:60—0:4O 1978 70 000 374 1501) 224 70 000 374 2132) 161 100 000 414 276 138 140 000 468 339 129 1984 100 000 397 1701) 227 150 000 463 2412) 222 200 000 529 3133) 216 250 000 595 3844) 211 300 000 661 4555) 206 * Beroende på lägenhetens storlek, 1—6 rum 0. kök

1) 1 rum och kök 2) 2 rum och kök 3) 3 rum och kök 4) 4 rum och kök 5) 5-6 rum och kök

År 1982 tecknade Folksam avtal med Svenska Elektrikerförbun— det om kollektiv hemförsäkring utan reservationsrätt, vilken trädde i kraft 1983—01—01. Förbundet har 27 000 medlemmar. Försäkringen omfattade till en början samtliga förbundets medlemmar till 65 års ålder, men har fr.o.m. 1985 utsträckts till att även omfatta pensionerade medlemmar av förbundet. Ny medlem omfattas av försäkringen då medlemsskapet börjar, dock tidigast då egen försäkring upphör vid förfallodag. Förbun— dets medlemmar bildar en egen ekonomisk grupp i Folksams bestånd. Premien fastställs efter hand som skaderesultat och

kostnader kan överblickas. Beloppsbegränsning i fråga om

försäkrat lösöre tillämpas inte, dock med sedvanligt undantag för stöldbegärlig egendom och liknande. I övrigt gäller Folk— sams vanliga villkor för hemförsäkring med vissa smärre änd— ringar och anpassningar. Vid beviljande av helkundsrabatt för

Folksams försäkringstagare räknas grupphemförsäkringen som

förmånsgrundande försäkring.

Förbundet svarar för premieinbetalningen till Folksam. För att finansiera försäkringen höjdes medlemsavgiften till för— bundet med 0,1 procent av bruttolönen. Denna del av medlems— avgiften är inte avdragsgill vid beskattningen. Resterande del av premien täcks av räntemedel från förbundets premiereg— leringsfond samt av återbäringsmedel. Endast fem av förbun— dets trettio avdelningar höjde den totala medlemsavgiften, medan övriga i stället sänkte den del av avgiften som gick till avdelningen med motsvarande belopp. Någon höjning av den totala fackföreningsavgiften behövdes därför inte i dessa

avdelningar. Något register över till försäkringen anslutna fackförbundsmedlemmar finns inte hos Folksam, eftersom detta skulle kunna strida mot datalagens bestämmelser. Skadeanmälan och liknande måste därför ske genom den lokala avdelningens försorg. För samarbetet mellan förbundet och Folksam finns sedan lång tid tillbaka en särskild försäkringskommitté. Denna behandlar också de överprövningsärenden som när det gäller bolagens övriga försäkringar handläggs av Folksams skadenämnd. Några medlemmar i förbundet är bosatta i SKB:s fastigheter och har följaktligen blivit dubbelförsäkrade. År 1984 var det 15 stycken. Dessa har av förbundet återfått den del av medlemsavgiften som motsvarade höjningen för hemför— säkringen. Premien för 1985 uppgår till ett belopp motsvaran— de 160 kr för medlem och år. Premien på årsbasis har varit oförändrad sedan 1983. Vid fastställandet av ursprungliga premien räknade Folksam med att driftskostnaderna, ca 40

procent av premieintäkten, kunde halveras.

Mellan Folksam och Svenska Målareförbundet har fr.o.m. 1985—01—01 också ingåtts avtal om kollektiv hemförsäkring. Förbundet har ca 22 000 medlemmar. Försäkringen gäller för samtliga förbundets medlemmar, således även för pensionerade. Försäkringsvillkoren är i princip desamma som de för Elektri— kerförbundets medlemmar. Om flera i samma familj tillhör kollektiv hemförsäkring gäller som särskilda förmåner att ingen självrisk tillämpas vid skada och att beloppsbegräns— ningar i försäkringen gäller för varje försäkrad för' sig. Premien erläggs av förbundet och bekostas av avkastning från förbundets semesterfond. Någon återbetalning vid dubbelför— säkring blir inte aktuell. Organisationen i övrigt kring försäkringen är uppbyggd på i princip samma sätt som beträf— fande elektrikerförbundets försäkring. Enskild medlem av Målareförbundet som till förbundet anmäler att han inte vill omfattas av försäkringen behöver förbundet inte erlägga pre— mie för. Premieinbetalning sker i förskott vid årsskiftet. Det verkliga antalet försäkrade medlemmar regleras i efter— hand vid följande årsskifte. Premien uppgår för 1985 till ett

belopp motsvarande 130 kr per medlem och år.

Enligt uppgift från Folksam beräknades de medlemmar av Måla- reförbundet, som 1984 var försäkringstagare i Folksam, 4 506 st., under 1985 ha en genomsnittspremie om 283 kr. vid indi— viduell försäkring. Av dessa hade 11 en premie lägre än 100 kr., (medelpremie 91 kr.) och 457 en premie mellan 100 och 160 kr. (medelpremie 139 kr.). Resten av nwdlemmarna hade således högre premie än 160 kr., alla utom en dock lägre än 1 000 kr. Den beräknade årspremien per försäkrad för Målare— förbundet för 1985 uppgår till 160 kr. på årsbasis. Det lägre beloppet, 130 kr., beror på att förbundets medlemmar inte omfattas av försäkringen under hela året.

8 MARKNADSSTRUKTUR M.M.

8.1 Förekomsten av gruppersonförsäkring

Antalet försäkrade personer inom frivillig grupplivförsäkring uppgick år 1983 till ca 4 736 000 med ett totalt försäkrings— belopp om 185 163 mkr. För tjäntegrupplivförsäkring var mot— svarande siffror 3 532 000 personer resp. 429 315 mkr.

Inom sjuk— och olycksfallsförsäkring omfattade gruppförsäk— ringen 1983 —— utom avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) —— ca 193 000 försäkrade personer, vilket medförde ett försäkrings— belopp om 1 164 mkr. Antalet försäkrade personer inom AGS uppgick till 2 504 000 och försäkringsbeloppet till 19 605

mkr.

De största bolagen inom gruppersonförsäkring (utom tjänste— gruppförsäkring) är, Folksam, Förenade Liv samt det senare bolagets samförsäkrare (Vegete—Liv (inom Vegetekoncernen), Trygg—Liv (Trygg—Hansa—koncernen), Skandia-Liv och Valand) samt RKA.

8.2 Marknadsandelar inom gruppersonförsäkring

För att belysa de olika försäkringsbolagens andelar av det totala beståndet av gruppersonförsäkringar skall här redo- visas uppgifter från den officiella statistiken för 1982

(senast tillgängliga uppgifter).

Tjänstegrupplivförsäkring (1982)

Bolag Andel av Antal försäkrade Försäkringsbelopp

% % AFA 42 38,5 Folksam 6 6 Förenade Liv 11 11 KFA 29 32 RKA 0,5 0,5 SPP 11,5 12 övrig grupplivförsäkring Folksam 51 23 Förenade Liv 30 61 RKA 19 16

Kollektiv olycksfalls— och sjukförsäkring utan grunder (1982)

Bolag (grUPp)

Vegete Trygg—Hansa LF

Skandia Allmänna Brand Ansvar Folksam Skånska Brand Valand

Premieinkomst %

0,5

12,5 3

20 0,5 0,5

61,5 0,5 l

8.3 Marknadsandelar inom vissa sakförsäkringsgrenar

8.3.1 Hushållsförsäkring

Under rubriken hushållsförsäkring faller den verksamhetsgren som av försäkringsinspektionen benämns hem— och villaförsäk— ring och som omfattar hemförsäkring, villahemförsäkring, villaförsäkring samt vissa särskilda sakförsäkringstyper

såsom båtförsäkring och smyckeförsäkring.

Marknaden på detta område är, liksom i branschen i övrigt, starkt oligopolartad och domineras av ett fåtal stora före— tagsgrupper. Störst andel hade 1983 Länsförsäkringsbolagen med tillsammans ca 30 procent av narknaden, medan Folksam hade ca 22, Skandia 16 och Trygg—Hansa 15 procent, allt be— räknat på den samlade premieinkomsten i försäkringsgrenen.

För att ge en uppfattning om hur många försäkringar det gäl— ler kan nämnas att antalet hem— och villahemförsäkringar inom Länsförsäkringsbolagen år 1983 var ca 1 000 000 medan de för Folksams del uppgick till drygt 900 000. För Skandia och Trygg-Hansa var motsvarande siffror ca 540 000 resp. 440 000. Härtill kom för Trygg—Hansas del ca 22 000 studentförsäk—

ringar.

För den s.k. LF—gruppen, dvs. Länsförsäkringsbolagen samt Länsförsäkringsbolagens AB, utgjorde 1983 hushållsförsäk— ringen ca 25 procent av de samlade premieinkomsterna inom direkt svensk sakförsäkringsaffär. För Folksam var motsvaran— de andel 24 procent, men för Skandia och Trygg—Hansa endast

11 resp. 12 procent.

För flera mindre riksbolag uppgår hushållsförsäkringarnas andel av de totala premieinkomsterna inom svensk sakförsäk—

ring till mellan 13 och 24 procent.

108 SOU 1985:34 8.3.2 Personbilsförsäkring

Det försäkringsbolag, som 1983 hade det största antalet tra— fikförsäkringar för personbil var Folksam med ca 770 000, svarande mot en drygt fjärdedel av marknaden. Därnäst kom

Skandia, Trygg—Hansa och Länsförsäkringsbolagen med vardera

ca en femtedel.

Personbilsförsäkringar utgör ca hälften av Folksams totala premieinkomster av direkt svensk sakförsäkringsaffär. Mot— svarande andel för LF—gruppen är ca en fjärdedel. För vissa mindre bolag är andelen ännu högre. När det gäller Försäk— ringsaktiebolaget Holmia svarar sålunda personbilsfårsäk- ringar för mer än hälften av totala premieinkomsterna. Även inom Ansvar Sak svarar personbilsinkomsterna för en domine— rande andel av premieinkomsterna. 8.4 Driftskostnadernas storlek

Då det som ett argument för gruppförsäkringar brukar åberopas de rationaliseringsvinster som kan uppnås, vill komnittén

redovisa några sifferuppgifter angående driftskostnadernas storlek 1983 i förhållande till premieintäkterna.

Genomsnittligt i försäkringsbranschen utgjorde inom ind;vidu— ell sjuk— och olycksfallsförsäkring driftskostnaderna 54 procent av premieintäkterna mot 23 procent inom gruppsjuk- och gruppolycksfallsförsäkring. För hemförsäkring, som nästan uteslutande tecknas individuellt, var motsvarande siffra 41 procent, en andel som också återkommer vad gäller de största koncernernas driftskostnader inom denna gren. Inom Länsför-

säkringsbolagen stannade de dock vid 31 procent av preniein— täkterna.

De totala driftskostnadernas andel av de största sakförsäk- ringsbolagens premieintäkter varierade 1983 mellan 30 till 43 procent. Driftskostnaderna brukar vanligen uppdelas i kost— nader för försäljning och för löpande förvaltning. Kostnader—

na för försäljning utgör en betydande andel.

9. ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Inledningsvis vill kommittén erinra om att arbetsnarknadsförsäk- ringar (kollektivavtalsgrundade försäkringar) kommer att behandlas i ett senare betänkande.

Kommittén har vidare inget mandat att framlägga förslag beträffande föreningsrättsliga frågor. Detta innebär

bl.a. att kommittén inte behandlar frågor om i vad mån samman- slutningar eller organisationer av olika slag — med hänsyn till bl.a. organisationens syfte och stadgar — har rätt att träffa avtal rörande medlemarnas försäkringsskydd. Liksom hittills kan frågor av detta slag i det särskilda fallet prövas av allmän domstol.

Gruppförsäkring behandlas också av försäkringsrättskomnittén i vad gäller det avtalsrättsliga området.

9.1 Gruppförsäkring i allmänhet

Såsan redovisats tidigare i betänkandet skall kommittén enligt sina direktiv ta upp frågan om vilka konsekvenser särlösningar för vissa enskilda och mindre grupper kan få för det stora försäkringstagarkollektivet.

Försäkringsväsendets uppkomst har sin grund i behovet hos vissa yrkesgrupper och lokala grupper att inom grupperna utjämna risken för skador och förluster som hotade samtliga medlemar av gruppen. Det var i själva verket den solidari— tet som gemenskapskänslan hos människor i mindre grupper och sammanslutningar skapade på vilken försäkringsväsendet från början uppbyggdes. Det tidigaste exemplet i Sverige står att finna i den medeltida brandstoden.

Stora rikstäckande försäkringstagarkollektiv är däremot en mera modern företeelse. Inom ramen för dessa har på 1900—talet gruppförsäkringar successivt börjat växa fram, baserade på gruppbildningar av annat slag än tidigare.

än de salrmanlagda kostnaderna för motsvarande individuella försäkringar. Detta uppnås dels genom att försäkringens utformning är mer eller mindre standardiserad, dels genom

den förenklade adninistration som följer av att tränga arbets— uppgifter i försäkringsbolaget riktar sig endast mot den försäkrade gruppen och inte mot de många enskilda individerna. Marknadsföringen kan förenklas. I den mån vissa sysslor, som vid individuell försäkring åvilar försäkringsbolaget, överflyttas på gruppen sker detta oftast därför att gruppen kan sköta dessa mera rationellt och därför billigare.

Gruppen kan t.ex. för premieredovisningen utnyttja ett redan befintligt medlemsregister. Den kan också samordna information om försäkringen med annan information från gruppen till medlenmarna.

Ju fler av dessa uppgifter som gruppen tar över, ju lägre premie kan försäkringen åsättas. Eftersom på detta sätt vissa driftskostnader flyttas över från försäkringsbolaget till organisationen, är det dock svårt att precisera hur

det slutliga kostnadsresultatet blir. Kostnaderna för den enskildes försäkringsskydd sjunker i allmänhet allt eftersom fler medlemmar av en grupp ansluts till gruppens försäkring. Genom gruppförsäkringar kan också andelen oförsäkrade i samhället nedbringas.

Fördelarna för dem som omfattas av gruppförsäkringar får vägas mot de negativa verkningar san denna försäkringsform kan vara förknippad med. Dessa blir alltmer framträdande ju större del av det totala försäkringstagarkollektivet som omfattas av gruppförsäkringar. Om inriktningen på speciella grupper med åtföljande premieförmåner drivs

långt kan de försäkringstagarkategorier, som ställs

utanför gruppförsäkringanöjligheten, få svårigheter att till rimliga kostnader täcka sitt försäkringsskydd, i den mån försäkringsbolagens resterande individuella försäkrings— bestånd inte medger en tillfredsställande riskspridning och kostnadsnivå. Detta ligger inte i linje med solidaritets- tanken och skulle inte vara förenligt med en sund utveckling

av försäkringsväsendet. Risken för sådana konsekvenser måste uppmärksamas vid den fortsatta utvecklingen på grupp- försäkringsområdet. Härvidlag komer bl.a. in i bilden vilka gruppbildningar som kan anses godtagbara. I följande avsnitt framför konmittén synpunkter och vissa vägledande kriterier i detta avseende.

På personförsäkringsområdet har grupplösningar förekonmit under lång tid. Såsom framgår av redovisningen under kap. 2 konstaterade föredragande departementschefen i propositionen till 1961 års lag om ändring i lagen om försäkringsrörelse, när möjlighet till dispens från krav på grunder för grupp— livförsäkringen infördes, att man inte borde behöva räkna med allvarligare risker för att bolagen med sin stora erfarenhet skulle bedriva grupplivförsäkring inom olämpligt valda kollektiv. Den senare utvecklingen har enligt konmitténs mening inte jävat detta uttalande.

Inte heller utvecklingen på gruppsjuk- och gruppolycksfalls— försäkringsområdet har, enligt vad kon'mittén kunnat finna, gett upphov till några anmärkningar som föranleder komnittén att föreslå några förändringar beträffande dessa. Inom gruppersonförsäkringsområdet förekatmer i dag - vid sidan av system som bygger på att individerna frivilligt och individuellt anmäler sig till ett gruppavtal - former med såväl obligatorisk anslutning som anslutning med reservations— rätt. Då personförsäkringar till övervägande del har karaktären av sunmaförsäkringar torde nackdelarna med dubbelförsäkring inte vara särskilt framträdande, eftersom det avtalade försäkringsbeloppet vid sunmaförsäkring utfaller oavsett hur många försäkringar den försäkrade täcks av. Vad gäller grupplivförsäkring torde inte heller enhetliga premier vålla problem, då det i detta fall sker en utjämning över tiden, eftersom det kan förutsättas att i flertalet fall en viss individ kaner att tillhöra gruppen under längre tid och alltså betala samna premie, trots att dödsfallsrisken successivt ökar.

Kaunittén anser, beträffande gruppersonförsäkring, att den hittillsvarande verksamheten på området inte varit oförenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Grupplösningar på sakförsäkringsområdet har ännu inte vunnit tillnärmelsevis samna omfattning som på personför— säkringssidan. Kommittén finner att de principiellt anförda positiva synpunkterna beträffande gruppförsäkring i allmänhet gör att sådana lösningar bör få utvecklas även på sakförsäkringscmrådet. Den förda diskussionen om grupphenförsäkringar som tecknas av fackförbund har emellertid visat att en mer allmän utveckling av gruppsak— försäkringar kan föra med sig vissa problen. Kortmittén skall i det följande redovisa de förutsättningar under vilka gruppsakförsäkringar enligt kommitténs mening bör

bedrivas. 9 . 2 Gruppbildningar

Under utvecklingens gång har frågan om godtagbara grupp- bildningar aktualiserats. Diskussionen har härvid främst gällt gruppbildningen på livförsäkringsområdet. Tillsyns- myndigheterna i utlandet, liksom i Sverige, har under grupp- livförsäkringens uppbyggnad funnit behov föreligga att ange vissa riktlinjer i syfte att förebygga uppkomsten av olämpliga grupper på detta område. De grupper på livförsäk- ringsområdet som uppstått i Sverige, och som i hög grad tillkomnit efter amerikanskt mönster, kan i huvudsak hänföras till tre huvudkategorier, nämligen personalgrupper, föreningsgrupper och ekonomigrupper.

Personalgrupper består, som tidigare angivits, av personer anställda vid en arbetsplats eller elever vid en skola m.m. Föreningsgrupper utgörs främst av medlemmar i fackföre- ningar, villaägareföreningar, bostadsrättsföreningar och sådana andra föreningar vilkas ändamål är att tillvarata

medlemnarnas intressen som yrkesutövare. Ekonomigrupper har bildats bland personer som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i något kreditinstitut.

De två huvudprinciper som varit vägledande för gruppbild- ningen på livförsäkringsområdet inom de dåvarande grundernas ram var soliditets— och skälighetsprinciperna i förening med solidaritetstanken.

I enlighet med vad departementschefen uttalade i Förarbetena till 1961 års ändringar i lagen cm försäkringsrörelse, bör särskild vikt läggas vid att tillämpningen av den dispensregel, i fråga om krav på grunder för bl.a. grupp- livförsäkring som då infördes, inte leder till olämpliga

gruppbildningar .

Vid tillämpningen av dessa principer gäller bl.a. följande praxis. Endast existerande och av försäkringen oberoende grupper bör komna i fråga. Försäkringsgruppen måste vara klart avgränsad och entydigt definierad. Gruppen får inte ha tillkoumit enbart för att utgöra ett försäkringstagar— kollektiv.

Den försäkrade gruppen bör, bl.a. av adninistrativa skäl. omfatta ett visst medlemstal. Anslutningen till försäkringen måste, för att motverka ett oförmånligt riskurval, omfatta en större del av gruppen. Kaunittén har vid sina över- väganden inte sett anledning att föreslå ändringar i denna praxis, utan anser att den bör gälla även i förtsättningen beträffande gruppersonförsäkringen.

I motsats till vad som gäller på personförsäkringsanrådet har någon enhetlig praxis för gruppbildningar inte utvecklat sig i fråga om gruppsakförsäkring. Kmmittén vill emellertid för sin del anlägga följande aspekter som är specifika för gruppsakförsäkring.

För det första bör särskild uppnärksamhet ägnas åt de problem som överlappande försäkringsavtal kan ge upphov till. Ett utbrett system av olika försäkringsgrupper, som är inriktade på sanma typ av försäkringsobjekt t.ex. henmet, ökar risken för att en försäkrad konmer att ingå i flera grupper och därigenan blir dubbelförsäkrad. Eftersan sakförsäkringar, till skillnad från vad som i allmänhet gäller för personförsäkringar, inte är summa— försäkring, innebär en dubbelförsäkring att mer än en avgift för ett och sanma försäkringsskydd kan komma att erläggas, men att den försäkrade ändå vid skaderegleringen endast får ersättning för den faktiska skadan.

För det andra anser konmittén att de kriterier på en godtagbar gruppbildning som gäller inom gruppersonförsäk— ring, nämligen att gruppen skall ha ett självständigt och varaktigt ändanäl och inte ha tillkcmmit enbart för att utgöra bas för ett gemensamt försäkringsskydd, måste tillmätas en särskild vikt inom gruppsakförsäkringen. En allmän löslighet i fråga om att bilda grupper på sakför- säkringens område kan lätt resultera i tillfälliga saman— slutningar, där medlemmarna snabbt flyttar mellan grupperna. Detta kan leda till instabila gruppförsäkringar.

En tredje synpunkt som kommittén vill framföra gäller i vilken nän de tre huvudkategorier av gruppbildningar som ansetts lämpliga inan grupplivförsäkringen bör godkännas beträffande gruppsakförsäkring. Föreningsgrupper och personalgrupper synes konmittén utgöra naturliga baser för gruppsakförsäkringar. Konrnittén anser dock att en viss återhållsamhet näste iakttas i fråga an vilka personal- grupper som bör kunna godtas. En personalgrupp är ofta en del av en större föreningsgrupp (exempelvis fackförbund) . Om både föreningen och personalgruppen tecknar t.ex. grupp- hemförsäkring för sina medlemmar uppstår därför lätt dubbelförsäkringssituationer. Kommittén anser att det kan finnas situationer då personalgrupper kan vara ändamålsenliga, men att vid konkurrens med en föreningsgrupp, i vilken

personalgruppen ingår, föreningsgruppen bör prioriteras. Beträffande ekonomigrupper som bas för gruppsakförsäkringar finner konmittén återhållsamhet i allmänhet vara påkallad. Ekonanigrupper består av personer som i egenskap av sparare eller låntagare är kunder i kreditinstitut. Det är tveksamt an dessa grupper kan ha en sådan sanmansättning och repre— sentera ett så långvarigt och självständigt ändamål att

de utgör en tillräckligt fast grund för gruppsakförsäk-

ring.

Problen rörande dubbelförsäkring och överlappningar kan också uppkomna när det gäller grupper av boende, såsom hyresgäster och medlemar i bostadsrättsföreningar eller villaägareföreningar. Eftersom medlemar i sådana grupper har boendet som genensam nämnare, synes det dock naturligt att gruppförsäkringar san har till uppgift att skydda boendet, t.ex. hemförsäkringar, kan tecknas av sådana

grupper-

De nu anförda synpunkterna på gruppbildningar utesluter inte att i den framtida utvecklingen jämväl andra grupper kan befinnas lämpliga.

Konmittén anser sig inte höra framlägga några preciserade förslag i nu angivna hänseenden, utan förutsätter att dess principiella synpunkter beaktas av försäkringsinspek— tionen och försäkringsbranschen vid utvecklingen av praxis beträffande gruppbildningen på sakförsäkringsområdet. Något särskilt prövningsförfarande motsvarande det san tillämpas beträffande grundfri grupplivförsäkring anser konmittén inte erforderligt.

9 . 3 Gruppsakförsäkring

Anslutnimsformer

Såsom redovisats i det föregående kan inom gruppsakförsäk- ringen enligt konmitténs mening tre anslutningsformer urskiljas

* individuell anslutning * obligatorisk anslutning * anslutning med reservationsrätt

Med reservationsrätt avser konmittén, sen i det föregående framhållits, såväl reservationsrätt vid avtalets ingående som rätt att senare utträda ur gruppförsäkringen.

Vid individuell gruppsakförsäkring kanner ett försäkrings- avtal till stånd genen att de enskilda grupgnedlemarna genom en armälan eller annan aktiv handling själva ansluter sig till försäkringen. Till fördelarna med denna anslutning hör att den enskilde medlemen själv får välja om han

vill vara med i en grupplösning samtidigt som erbjudandet kan utgöra ett incitanent för den oförsäkrade medlemen att teckna en sådan försäkring. Till nackdelarna hör främst att oföretagsama medlemar av gruppen alltjämt kan kanna att stå oförsäkrade samt att de försäkrade i allmänhet står utanför det skydd som konsumentförsäkrings— lagen kan ge.

Obligatorisk gruppsakförsäkring — dvs. gruppsakförsäkring med automatisk anslutning utan reservationsrätt - har vissa fördelar. Denna anslutningsform har bl.a. den fördelen

att, cm det är fråga en ett från allmänna samhälls- och konsumentintressen angeläget försäkringsskydd som t.ex. hemförsäkring, ingen i gruppen lämnas oförsäkrad.

I det föregående har konstaterats att driftskostnaderna hos försäkringsbolagen och därigenan även genmsnittskostnaden

för gruppens medlemar i allmänhet blir lägre vid grupp- försäkring än vid individuell försäkring, vilket medför lägre kostnader för flertalet försäkrade. Denna kostnads— sänkning kan bli särskilt påtaglig för obligatoriska försäkringar. Individuella gruppförsäkringar och sådana med reservationsrätt belastas normalt med de särskilda hanteringskostnader som satmanhänger med dessa anslut- ningsformer.

Nackdelarna med obligatoriet samnanhänger på olika sätt med den frånvaro av valfrihet för individen san systenet innebär — såväl vid försäkringens tecknande som under försäkringstiden. Han kan sålunda t.ex. inte välja att stå utanför försäkringen och heller inte utträda ur

denna cm han blivit missnöjd med en skadereglering eller av andra skäl. Inte heller kan han åberopa den bestämmelse i konsumentförsäkringslagen som ger försäkringstagaren rätt att under avtalstiden säga upp försäkringen om försäkringsbehovet ändras eller bortfaller.

Ett annat problen satmanhänger med situationer som uppkommer vid dubbelförsäkring. Vid obligatorisk gruppsakförsäkring kan en försäkrad konma i den situationen att han också

ingår i andra grupper med sådan försäkring och alltså bli förenål för dubbelförsäkring. Genau en make eller annan hushållsmedlem kan vidare salma försäkringsobjekt (t.ex. lösöret i hemst) dessuten täckas av andra gruppsakför— säkringar eller av en individuell försäkring. Därutöver kan han själv ha en individuell försäkring för sama försäkringsobjekt. Oavsett hur nänga försäkringar som föreligger,kan dock endast utgå ersättning som täcker den faktiska förlusten. I de fall flera medlemar i ett hushåll, genom sina anställningar, anfattas av obligatoriska grupp- sakförsäkringar fims ingen möjlighet att genom uppsäg— ning undvika dubbelförsäkring och därmed förknippade

extra kostnader för de försäkrade. En konstruktion som är så utformad att vid skada självrisken bortfaller, eller andra förnäner erhålls, löser endast delvis problenet.

Inom sakförsäkring förekormer i viss nän s.k. helkunds— rabatt, som utgår till den som har flera försäkringar samlade i ett och sarma bolag. En försäkrad som blir ansluten till en obligatorisk gruppsakförsäkring i ett annat bolag och därvid säger upp motsvarande individuella försäkring löper risken att gå miste an sin helkundsrabatt för annan försäkring.

Bland fördelarna med obligatorisk gruppsakförsäkring har ovan nämnts att denna anslutningsform, genen att täcka alla inom en grupp, innebär att ingen i gruppen blir oförsäkrad. Detta gäller generellt och får sin största praktiska betydelse för henförsäkring i avtal med de fackliga organisationerna på grund av deras stora medlensantal. Det näste dock upgnärksanmas att, även om ett maximalt antal fackförbund tecknar sådana försäkringar, stora grupper av landets befolkning komer att stå utanför. Detta gäller bl.a. pensionärer, studenter och ungdomar som ännu inte kamit in i arbetslivet, liksom även andra sen inte tillhör eller tillhört någon facklig organisation. Denna "restpopulation" kan rent hypotetiskt vara så fördelad mellan försäkringsbolagen att det kan uppstå svårigheter att få en tillfredsställande riskutjämning inom deras resp. henförsäkringsbestånd, särskilt i mindre bolag. Rest— grupperna kan därmed få svårt att till rimlig kostnad täcka sitt henförsäkringsbehov. På så sätt kan en anfattande obligatorisk gruppsakförsäkring leda till en försvagning av den solidaritetsprincip som är den ursprungliga grunden till försäkringsväsendet. Det ligger dock i sakens natur att det inte varit möjligt för konmittén att pröva denna hypotes. I avsnitt 5.1 har dock karmittén gjort den uppskattningen att, om samtliga förbund inom ID, '100 och SACO år 1978 tecknat grupphenförsäkringar utan reservations—- rätt, ca 1 200 000 hushåll skulle ha fallit utanför. Huru-

vida samtliga förbund — och ett större antal andra seman- slutningar - kamer att teckna sådana försäkringar, om detta blir möjligt, kan endast bekräftas av den framtida erfarenheten. Det är kormitténs uppfattning att det är föga sannolikt att så komner att ske och att det i varje fall kommer att ta avsevärd tid innan grupphenförsäkringen får sådan spridning att möjligheterna till riskutjämning inom de olika bolagen allvarligt begränsas.

Till frågan om anslutning med reservationsrätt återkcmmer konmittén längre fram.

Skäl ighetspr inciEn

En fråga som ingående diskuterats av kommittén vid dess överväganden rörande gruppsakförsäkring har gällt huruvida denna är förenlig med skälighetsprincipen. Som tidigare framgått innefattar skälighetsprincipen två särskilda manent, nämligen dels frågan om premiernas skälighet och dels frågan en andra försäkringsvillkors skälighet.

Vad gäller annan försäkring än livförsäkring med grunder föreskrivs i 19 kap. 5 5 försäkringsrörelselagen att preniesättningen skall vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk san försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader för försäkringen samt omständigheterna i övrigt. Som tidigare framgått hör till prenieskäligheten frågan i vad nän en riskklassindelning med åtföljande premiedifferentiering bör ske. Vid individuell sakförsäkring tillämpas en relativt långt driven preniedifferentiering, bl.a. i fråga en hemförsäkring (se t.ex. i avsnitt 5.2 intagen tabell) . Mot bakgrund härav har i debatten gjorts gällande att de av Folksam träffade henförsäkringsavtalen med två fackförbund inte är fören- liga med skälighetsprincipen, eftersan det uppfattats att de baseras på enhetsavgifter från förbundets medlemar i den nän finansieringen inte sker på annat sätt.

Den fråga som första bör klarläggas är hur skälighets- principen, som den nu kamer till uttryck i försäkrings- rörelselagen, kan tillämpas på gruppförsäkringar. Man

bör därvid skilja på två olika typer av gruppförsäkringar.

Den ena typen av gruppförsäkringar kännetecknas av att någon träffar ett ramavtal med försäkringsbolaget om att medlemar i den aktuella gruppen, som vill utnyttja den i ramavtalet avsedda försäkringen, skall kunna träffa individuella försäkringsavtal med försäkringsbolaget

(s.k. oäkta gruppförsäkringar) . Medlemarnas anslutning kan ske antingen genom en individuell anmälan eller, i den nän så tillåts med hänsyn till marknadsföringslagens regler, genom s.k. negativ metod (dvs. anslutning med reservationsrätt) . Skälighetskravet i fråga om prenie- sättningen bör här rimligen gälla för de olika försäk— ringsavtalen, eftersom det formellt sett är fråga om en rad individuella avtal, även om riktlinjer för preniesättningen är angivna i ramavtalet. Därav följer enellertid inte att sarma preniedifferentiering näste tillämpas san sker beträffande vanliga individuella försäkringar av samma slag eller över huvud taget att preniedifferentiering näste tillämpas. Flera omständigheter kan exenpelvis tala för

att ett systen med enhetliga prenier kan godtas. Gruppen kan i stort sett vara så sanmansatt att spännvidden i risk- hänseende mellan de olika försäkringstagarna inte är alltför påtaglig. De gruppnedlemar som anser att de kan få en individuell försäkring på annat håll till fördelaktigare villkor har möjlighet att i stället välja ett sådant alter— nativ. En totalbedömning får alltså göras och det före- faller troligt att denna normalt kan leda till att från individuell försäkring avvikande preniedifferentiering eller t.o.m. enhetsprenier kan godtas. I satmanhanget kan erinras cm att på grupplivförsäkringsområdet enhetsprenier sedan lång tid tillbaka använts utan att förenligheten med skälighetsprincipen satts i fråga. Rent principiellt kan

enellertid inte uteslutas situationer där avsaknad av preniedifferentiering skulle kunna anses icke förenlig med denna princip.

Den andra typen av gruppförsäkringar kännetecknas av att det är fråga om försäkringsavtal mellan t.ex. en samman- slutning och ett försäkringsbolag, tecknade för medlemarna i en grupp (äkta gruppförsäkring) . De av Folksam tecknade henförsäkringsavtalen med Stockholms Kooperativa Bostads— förening, Elektrikerförbundet och Målareförbundet är av detta slag. Något direkt avtalsmässigt förhållande mellan de enskilda medlemarna och bolaget finns inte här. Skälighetsbedömningen av preniesättningen näste alltså avse den prenie som sanmanslutningen skall erlägga. Salman— slutningen kan finansiera preniekostnaden via avgiftsuttag från medlemarna, avkastning från fonder eller på annat sätt. Detta är enellertid något som ligger utanför den skälighetsbedömning av preniesättningen son f.n. kan ske

enl igt försäkr ingsrörelselagen.

Inom kotmittén har diskuterats huruvida skälighetsprincipen borde avse inte enbart den premie som sammanslutningen erlägger för hela gruppen utan också de kostnader som på det ena eller andra sättet kommer att läggas på de enskilda medlemarna med anledning av att salmanslutningen tecknar avtal om försäkringsskydd för medlemarna. San grund härför har åberopats att skälighetsprincipen har ansetts ha sin största betydelse på konsmnentförsäkringsområdet , men att det skydd den avsetts ge den enskilde konsumenten går förlorat med nu ifrågavarande slag av gruppförsäkringar. Från allmänna konsumentpolitiska utgångspunkter kan detta vara riktigt. Från såväl principiella som praktiska utgångs— punkter kan man dock bortse härifrån av bl.a. följande skäl. Det är svårt att se hur skälighetsprincipen, som ju riktar sig mot försäkringsbolaget, skall kunna göras tillämplig på de olika finansieringssätt som en sammanslut— ning kan använda sig av vid betalning av premien. Man kan också fråga sig hur det skulle kunna vara praktiskt möjligt

för ett försäkringsbolag att med tillämpning av försäkrings— rörelselagen t.ex. gå in och föreskriva differentierade medlemsavgifter för en förenings medlemar med hänvisning till att sanmanslutningen tecknar ett försäkringsavtal som borde föranleda olika uttag från skilda medlemar. Normalt kan en sammanslutning f.ö. ha goda möjligheter att utverka förmånliga prenievillkor med resultat att försäkringen blir fördelaktig för medlemarna ur kostnadssynpunkt. Med det förslag som konmittén lägger fram blir det vidare nöjligt för den som så önskar att avstå från att omfattas av försäkringen, en han anser sig kunna få en för honom mer fördelaktig försäkring på annat håll eller av annat skäl inte vill utnyttja försäkringen.

Kommittén har av anförda skäl funnit att vid äkta grupp— sakförsäkring skälighetsprincipen enligt försäkrings- rörelselagen inte kan utsträckas till att omfatta de enskilda medlemarnas kostnadsbelastning. Inte heller har kotmittén funnit det motiverat att införa en särskild reglering som gör detta möjligt.

Skälighetsprincipen innefattar också, som framgått, krav på att även andra försäkringsvillkor än prenien är skäliga med hänsyn till det skydd försäkringen är avsedd att ge och omständigheterna i övrigt. Bestämnelserna härom i 19 kap. 6 S försäkringsrörelselagen gäller såväl person— försäkring som sakförsäkring. Försäkringsinspektionens granskning skall särskilt ägnas åt villkoren för sådana försäkringar som konsumenter tecknar huvudsakligen för enskilt ändanäl.

Den granskning som ankommer på försäkringsinspektionen enligt nämnda lagrun avser alla de villkor som ingår i försäkringsavtalet, men också innehållet i formulär och andra handlingar som försäkringsbolaget använder i kontakterna med försäkringstagarna. Även skaderegleringen omfattas av den granskning som sker med skälighetsprincipen som grund.

I konsmnentförsäkringslagen (l980:38) regleras vad som i olika hänseenden skall gälla i fråga om avtalsförhållandet mellan ett försäkringsbolag och försäkringstagarna. Lagen är tillämplig på de vanligaste konsrmentsakförsäkringarna, nämligen henförsäkring, villaförsäkring, fritidshusför— säkring, reseförsäkring, motorfordonsförsäkring och båtförsäkring. Lagen gäller dock inte för försäkringar som grundas på kollektivavtal eller på sådana gruppavtal där en företrädare för gruppen handhar försäkringen

(se avsnitt 6.2) . Även om konsmnentförsäkringslagen inte är tillämplig på gruppförsäkringar, t.ex. av den typ av grupphenförsäkringsavtal som nu blivit aktuell, kan inspektionen med tillämpning av 19 kap. 6 S försäkrings— rörelselagen tillse att skäliga villkor tillämpas även i fråga om dem som omfattas av gruppförsäkringar. Enligt konmitténs uppfattning näste det ofta vara lämpligt att villkorsutformningen också här i tillämpliga delar anpassas

till konsumentförsäkr ingslagen.

Kommittén har också inhämtat att försäkringsrättskamittén

i ett kommande betänkande torde komma att föreslå vissa avtalsrättsliga regler cm såväl individuell sakförsäkring som gruppsakförsäkring. Kormittén vill för sin del uttala att den anser att konsumentskyddet såvitt avser bl.a. villkor och information i princip bör ligga på samma nivå vid grupp- försäkring som vid individuell försäkring.

Till den särskilda frågan om hur anslutningen till ett träffat gruppförsäkringsavtal skall få ske återkommer kommittén i det följande.

Sundhetspr inciEn

Försäkringsinspektionen skall enligt 19 kap. 1 S försäk— ringsrörelselagen och 22a 5 lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige som ett led i sin allmänna tillsyn verka för en sund utveckling av försäkringsväsendet. Bestätmelsen ger

uttryck för den allmänna sundhetsprincip som anses gälla för försäkringsverksamheten. Som konmittén anförde i betänkandet Koncession för försäkringsrörelse (SOU 19835 5. 117) kan sundhetsprincipens innebörd inte närmare preciseras, utan den kan växla med utvecklingen inom försäkringsväsendet. I detta uttalande instämde den föredragande departenentschefen (prop. 1984/85:77 s. 50). Sundhetsbedömningen näste kunna anpassas till de olika förhållanden som kan skönjas i ett långsiktigt framtids— perspektiv.

Några faktorer som får anses ingå i en sundhetsbedömning på gruppsakförsäkringsanrådet är följande. Försäkrings— konsumenternas situation i olika avseenden jämfört med förhållandena vid individuell sakförsäkring bör beaktas. Vidare näste beaktas verkningarna för de försäkringskon- sumenter sen inte kormer att ingå i några gruppförsäkrings— lösningar och då främst deras möjligheter att till rimliga kostnader även fortsättningsvis täcka sina försäkrings- behov. Sundhetsbedömningen på detta område bör också innefatta verkningarna på strukturen och konkurrensför— hållandena inan försäkringsväsendet.

Förutcxn sundhetsprincipen inrynmer försäkringsrörelselag— stiftningen en rad andra huvudprinciper såsom soliditets— principen, skälighetsprincipen, separationsprincipen m.m. Dessa andra principer får enligt kommitténs mening anses utgöra ett förstärkt stöd för särskilda och väsentliga delar av försäkringsinspektionens allmänna tillsyn, som bl.a. avser att övervaka att den bedrivna verksamheten är förenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Sundhetsprincipen har således en vidare innebörd än t.ex. skälighetsprincipen. I det föregående har kommittén klarlagt Skälighetsprincipens tillämpning på gruppförsäk- ringar. Även om sundhetsprincipen har en vidare och opreciserad innebörd, kan detta rimligen inte innebära att den kan utgöra grund för en skälighetsprövning av kostnader och övriga villkor för de försäkrade i gruppen

som går längre än den prövning san följer av lagens uttryckliga regler i detta hänseende.

Struktur- och konkurrensfrågor

Härefter övergår kamittén till frågan om vilka återverk— ningar för det totala försäkringstagarkollektivet som ett utbrett systen av obligatoriska gruppsakförsäkringar skulle kunna få i form av ändrade förutsättningar för försäkrings— väsendets struktur.

I kotmitténs uppgift ingår enligt de ursprungliga direktiven att ta upp den principiella frågan om utbrytning av vissa enskilda eller mindre grupper ur det större försäkrings— tagarkollektivet. Innan kommittén kommer in på konsekvenserna i detta hänseende, i vad gäller speciellt obligatoriska gruppsakförsäkringar, vill kamittén fästa uppmärksamheten på att den tendens till en sektorisering av försäkrings— marknaden i stort genen särlösningar och specialavtal, liksom genen nya distributionskanaler, som framträtt på senare tid, kan komna att innebära förskjutningar av marknadsandelar mellan de olika bolagen. Här kan bl.a. pekas på de försäljningsavtal som träffats mellan olika försäkringsbolag och vissa kedjor av bensinstationer. Länsförsäkringsbolagen och LRF har träffat avtal om gruppförsäkringar för LRF:s medlemar. På handelns område förekonmer att försäkringsbolag tecknar avtal en grupp- försäkring med sanmanslutningar inom dagligvaruhandeln. Ett annat exenpel på marknadssektorisering är Skandias avtal med Volvia innebärande att det senare företaget vid sin försäljning av motorfordonsförsäkring samtidigt förmedlar Skandias trafikförsäkring. Också de kontolös— ningar son försäkringsbolagen erbjuder större företags— koncerner utgör en särlösning som innebär att vissa försäkringstagare bryts ut ur kollektivet.

Rent allmänt gäller att den intressegenenskap som råder mellan Folksam och mzs fackförbund har sin motsvarighet i

de intresse— och ägarkonstellationer som kan förekanna inom näringslivet och som inte sällan leder till en upp— delning av försäkringsmarknaden. Den på detta sätt uppkomna marknadsstrukturen är emellertid inte för alltid given, utan kan förändras under påverkan av den starka konkurrensen försäkringsbolagen emellan.

Huvudmotivet för den nyligen genomförda fria koncessions— prövningen har just varit statsmakternas strävanden att motverka den starka koncentration med tendenser till oligopol som vuxit fram på den svenska försäkringsmarknaden genan att öka förutsättningarna för en fri konkurrens och utvecklingsbefrämjande strukturförändringar.

Obligatoriska grupphemförsäkringar betyder ett praktiskt taget nytt moment — bortsett från den tidigare redovisade försäkringen inom Stockholms Kooperativa Bostadsförening — i konkurrensen på försäkringsmarknaden och kan på sikt medföra strukturförändringar. Invändningar kan inte

göras mot denna form av försäkring i vad gäller återverk— ningar på konkurrensförhållanden och strukturutvecklingen enbart av den anledningen att den utgör en nyhet på marknaden. Inte heller kan det anses vara en otillbörlig konkurrensfördel att ett bolag i sin tävlan om marknads- andelar kan utnyttja den naturliga intressegemenskapen med en viss grupp eller organisation i likhet med vad som är fallet inom försäkringsväsendet i övrigt, såsom nyss påvisats. Att de avtal om obligatorisk grupphemförsäkring, som Folksam nyligen träffat med två fackförbundlframkallat betänkligheter har sin grund — förutom i de av kommittén ovan diskuterade konsekvenserna för de enskilda försäkrings— konsumenterna — i det förhållandet, att de fackliga organisationernas medlemmar representerar en stor del av landets försäkringskonsumenter samt att intressegemenskapen mellan den kooperativa försäkringsrörelsen och vissa av dessa fackliga organisationer förmodas medföra att medlenh

marna i praktiskt taget samtliga lib—förbund i framtiden kemer att bli anslutna till t.ex. Folksams grupphenför- säkring.

Vid fullt genomslag på marknaden för grupphenförsäkringar av Folksams modell skulle de nuvarande konkurrensförhållan- dena på henförsäkringsenrådet kunna bli kraftigt påverkade och ge Folksam något av en monopolställning inom den stora del av hemförsäkringssektorn som II)-medlemar utgör. Risken är i så fall att förändringen av konkurrensmöjlig— heterna på denna viktiga del av försäkringsmarknaden markant försämrar situationen för sådana bolag vilkas försäkringsbestånd till helt övervägande del är koncentre- rat till just konsmentförsäkringsenrådet, exenpelvis Länsförsäkringsbolagen. Förändringen av konkurrensförut— sättningarna skulle kunna accentueras ytterligare genen att en henförsäkring, därför att den har karaktären av basförsäkring, ofta gör konsumenterna benägna att - inte minst med hänsyn till helkundsrabatter — teckna andra försäkringar hos sanma bolag såsen villa-, fritidshus-, bil— och båtförsäkringar.

Nu diskuterade förskjutning av konkurrensförutsättningarna med därav följande enstrukturering av marknaden skulle kunna ytterligare förstärka tendensen till att allt fler försäkringar endast tecknas i några få stora bolagsgrupper. En sådan utveckling skulle gå stick i stäv mot aktuella strävanden att motverka den starka koncentration sen uppkommit på den svenska försäkringsmarknaden och därmed stå i strid med principen om en sund utveckling av försäk— r ingsväsendet .

Regeringen har också nyligen genen beslutet i Volviaärendet understrukit att mer enfattande strukturförändringar, som får till följd att konkurrensförutsättningarna försämras för andra bolag, inte är förenliga med en sund utveckling.

vid bedömningen av huruvida riskerna för att obligatorisk gruppsakförsäkring, och då särskilt grupphenförsäkring, leder till sådana förskjutningar av konkurrensförhållandena och förändringar av marknadsstrukturen som inte är fören— liga med en sund utveckling av försäkringsväsendet, näste också hänsyn tas till i vilken nän den naturliga anknytningen mellan en försäkringsgivare och den grupp sen är i färd med att ingå avtal en försäkring, i praktiken hindrar andra försäkringsgivare att konkurrera och få sina anbud om alternativa försäkringslösningar prövade. Kommittén har diskuterat en ett villkor en anbudsförfarande vid tecknande av gruppsakförsäkringar skulle uppställas. Emellertid skulle ett sådant villkor innebära en föreningsrättslig reglering som helt faller utanför kemitténs uppdrag. Det kan också, i sådana fall där det råder en naturlig intresse- gemenskap mellan försäkringsgivare och försäkringstagare, ifrågasättas en ett formellt krav på upphandlingsförfarande i avgörande nän skulle modifiera slutsatsen att konkurrens- förhållandena på henförsäkringsmarknaden kraftigt skulle påverkas. Kemittén, sen anser att ett upphandlings— förfarande i och för sig skulle vara värdefullt för strävandena att motverka riskerna för enfattande struktur— förändringar sen får till följd att konkurrensförutsätt- ningarna försämras, vill i stället ta fasta på att det finns ett självklart intresse hos gruppens medlemar att få den bästa möjliga lösningen på sitt försäkringsbehov och att det därför konmer till stånd en allvarlig under— sökning av vilka alternativa möjligheter som kan erbjudas från olika håll. Kemittén har under sitt arbete med denna fråga fått uppfattningen att avsikten för framtiden är att genomföra effektiv upphandling och att låta produkt— och

priskonkurrens fungera.

Riksdagens näringsutskott har också med anledning av motioner en vissa kollektiva försäkringar uttalat: "Formerna för upphandling av försäkringstjänster bör det vara organisa— tionernas sak att själva bestäxma om. Man har då anledning att anta att det vid upphandlingen kommer att råda fri och

öppen konkurrens." (NU 1984/85:16 s. 9) . Riksdagen har i mars 1985 godkänt utskottsbetänkandet.

Med denna bakgrund anser kemittén att ytterligare över- väganden beträffande frågan en ett anbudsförfarande inte erfordras f.n. Kemittén förutsätter enellertid att försäkringsinspektionen noga följer utvecklingen inen gruppsakförsäkring med beaktande av det ovan anförda.

En konkurrensrättslig princip sen innebär att någon — t.ex. ett bolag eller en förening — sen vill upphandla en nyttig— het, t.ex. en försäkring, har att infordra anbud från olika håll, innan upphandling får ske, lär inte gälla. Här bortses då från de särskilda regler som gäller för statlig och kemunal upphandling. Detta innebär att rägot ingripande med stöd av konkurrenslagen knappast kan göras mot t.ex. en fackförening - lika litet sen mot någon annan juridisk person — på grund av dess val av avtalspart. En annan sak är att ett ingripande mot det företag sen tillhandahåller nyttigheten kan tänkas ske om tillhandahållandet sker under enständigheter sen är konkurrensbegränsande.

För att ett ingripande mot ett försäkringsbolag som träffar avtal med t.ex. ett fackförbund en en gruppförsäkring skall kunna ske med stöd av konkurrenslagen, torde således åtminstone krävas att det kan påvisas ett konkurrensbegrän- sande samförstånd mellan berörda fackförbund och veder— börande bolag en att bolaget skall beredas ensanställning att teckna gruppförsäkring för förbundens medlemmar. Det åligger näringsfrihetsenbudsnannen (m) att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inen näringslivet samt att bl.a. följa koncentrationen i näringslivet. Kemittén förutsätter att m med dessa utgångspunkter i framtiden följer utvecklingen på gruppsakförsäkrings- enrådet och i förekermande fall riktar statsmakternas uppmärksamhet på behov av åtgärder.

132 $U 1985:34 9.4 slutsatser och förslag

Inledningsvis vill kommittén erinra om att det från stats- makternas sida sedan flera år tillbaka funnits en medveten strävan att avstå från sådana regleringar och styrningar sen inte kan motiveras av fullgoda skäl, t.ex. hänsyn till konsumentintresset. Enligt de år 1978 givna direktiven för försäkringsverksamhetskemittén skall denna bevaka att lagreglerna på försäkringsområdet inte skapar krångel och onödig byråkrati. De nyligen genenförda ändringarna i koncessionsreglerna har inslag av avreglering. Den fråga sen kemittén nu har att överväga gäller i vad nän det finns tillräcklig anledning för statsmakterna att ingripa med reglerande och styrande åtgärder beträffande utvecklingen i fråga om gruppförsäkringslösningar och då särskilt på sakförsäkringsenrådet. Frågeställningen har aktualiserats bl.a. av försäkringsinspektionen, sen ifrågasatt en sådana gruppförsäkringar utan reservationsrätt borde tillåtas.

Konmittén vill först konstatera att den vid sin genomgång av läget på grupgrsonförsäkringsenrådet utifrån sina utgångspunkter inte funnit att rådande förhållanden skulle vara oförenliga med en sund utveckling av försäkrings— väsendet. Den har ej heller i andra hänseenden ansett det påkallat att på detta område framlägga några förslag eller rekonmendationer i de frågor som behandlas i detta betänk— ande. Kemittén vill också erinra om att försäkrings- rättskonmittén överväger regler om förstärkt konsument- skydd beträffande gruppersonförsäkring.

Försäkringsverksamhetskonmittén har sålunda koncentrerat sina överväganden till frågor rörande gruppsakförsäkring. Härvid har konmittén till en början tagit upp den grund— läggande frågan en principer för gruppbildningen på sak- försäkringsenrådet och angivit vissa grundläggande kriterier i detta avseende.

att utgöra en bas för ett gemensamt försäkringsskydd. För att undvika orimliga överlappningar näste återhållsam- het iakttas vid prövningen av vilka gruppbildningar sen kan godtas. Som kommittén, i avsnittet om gruppbildningen redan uttalat, kan förenings— och personalgrupper anses utgöra naturliga baser för gruppförsäkringar, varvid dock viss återhållsamhet näste iakttas i fråga om vilka personal- grupper som kan godtas. Beträffande s.k. ekonenigrupper synes det därenot kunna ifrågasättas en dessa kan anses vara lämpliga kontrahenter i ett gruppförsäkringsavtal, för såvitt inte särskilda enständigheter föreligger.

Huvudfrågan vid kemitténs behandling av gruppsakförsäk— ringar har varit att ta ställning till om autenatiska anslutningsformer med eller utan reservationsrätt kan anses förenliga med en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Gruppsakförsäkring med individuell anslutning har kemittén vid sina överväganden funnit vara en anslutningsform sen det i detta avseende inte finns anledning att ifrågasätta. Den rynmer i stort sett sarrma problen sen den individuella försäkringen. I den framtida utvecklingen näste dock, som kemittén i det föregående anfört, uppnärksanmas risken för att vid en stark dominans av gruppförsäkringssystemet svårigheter kan uppstå att uppnå en tillfredsställande riskutjämning och kostnadsnivå för den del av det kvar— stående försäkringstagarkollektivet sen står utanför systemet.

Därenot har kemitténs ingående överväganden rörande den obligatoriska anslutningsformen, dvs. utan reservations— rätt, utmynnat i ställningstagandet att denna form av gruppsakförsäkring inte ger valmöjligheter för de enskilda försäkrade samt skapar problem med dubbelförsäkring och helkundslösningar och i dessa fall höjda försäkrings- kostnader. Särskilt en den obligatoriska anslutningsformen kanner till användning i stor skala skulle den kunna medföra en förändring av marknadsstrukturen som är svår

att överblicka. Kemitténs slutsats är därför - trots

de tidigare anförda fördelar som är förknippade med denna anslutningsform - att, med hänsyn till befarade framtida konsekvenser för såväl de försäkrade som försäkrings— branschen, obligatorisk gruppsakförsäkring inte skulle kunna anses vara förenlig med en sund utveckling av försäkringsväsendet. Övervägande skäl talar därför

för att gruppsakförsäkringar med obligatorisk anslutningsform inte bör tillåtas på den svenska försäkringsmarknaden.

Vissa av de negativa konsekvenserna av den obligatoriska anslutningsformen vidlåder också grupäakförsäkrig med reservationsrätt. Vad först gäller äkta gruppförsäkring, där försäkringen tecknas för en grupp, torde f.n. saknas lagstöd för krav på möjlighet för den enskilde att stå utanför försäkringen. De nämnda konsekvenserna skulle undvikas om den försäkrade hade rätt att reservera sig mot anslutning till försäkringsgruppen eller anmäla utträde från denna. Likaså förbättras, tack vare försäkringstagarnas valfrihet, försäkringsbolagens möjligheter att konkurrera med alternativa försäkringar. Om ett anbudsförfarande tillämpas vid ingående av gruppförsäkringsavtal befrämjas väsentligt möjligheten till fri konkurrens,till båtnad för både den försäkrade gruppen och branschen. Kemittén har fått för sig framhållen, särskilt när det gäller grupphenförsäkring inom ID—kollektivet, den djupa solidaritetskänsla hos medlemarna inen fackförbunden i förening med ett starkt engagenang för försäkringsformen, vilket kemit till uttryck i en grundlig denokratisk beslutsprocess. Detta torde innebära att medlemarna endast i tämligen ringa utsträckning kan förväntas utnyttja rätten att reservera sig eller begära utträde beträffande deltagande i försäkringen. Den formella rätten att stå utanför grupp—- försäkringen behöver därför i sak inte betyda rägon avgörande skillnad gentemot den obligatoriska anslutnings- formen. Med hänsyn härtill har det gjorts gällande att

endast en individuell anslutningsform, där varje medlen genen amälan eller annan aktiv åtgärd tillkännager sin vilja att delta i gruppens försäkring, helt skapar förut- sättningar för valfrihet och fri konkurrens och att därför endast denna anslutningsform borde få förekema. De problen sen föreligger vid en obligatorisk anslutningsform elimine- ras dock i princip vid en anslutningsform med reservations— rätt och denna form av gruppsakförsäkring kan därför inte anses strida mot en sund utveckling av försäkrings- väsendet.

Vid en samanvägning av för— och nackdelar med en autenatisk anslutningsform & reservationsrätt har kemittén stannat för att en sådan anslutningsform bör kunna godtas. Detta timar enligt kemitténs mening med den liberala grundsyn och den öppna attityd till förändringar inen försäkrings- verksamheten som präglat kemitténs förslag rörande koncessionsgivningen, vilket bifallits av statsmakterna. Ett annat synsätt hade enligt kemitténs mening dessuten inneburit att kemittén haft att framlägga förslag av

klart föreningsrättslig karaktär. Kemittén föreslår sålunda att sådan sakförsäkring som tecknas för en grupp (äkta gruppsakförsäkring) skall få förekema även i framtiden, men att sådan försäkring näste vara förenad med rätt för den enskilde att stå utanför försäkringen, vilket då kan få ske genen en form av reservation.

Förslaget innebär sålunda att det får ankema på försäk- ringsbolagen samt de sanmanslutningar, fackförbund, föreningar och andra, sen vill teckna en försäkring att gälla för medlemarna, att välja det anslutningssätt (med amnälan eller med reservationsrätt) sen i det konkreta fallet bedöms som lämpligast. Att kemittén avstår från att föreslå en reglering av anslutningsformerna, utöver förbud mot obligatorisk anslutning, ligger också i linje med strävan att inte införa regler och föreskrifter utöver vad sen framstår som nödvändigt.

Vad därefter gäller sådan gruppförsäkring sen konstituerar ett avtalsförhållande mellan de försäkrade och försäkrings- bolaget (oäkta gruppförsäkring) är läget något annorlunda. möjligheten att här godta en form av reservationsrätt (negativ metod) kan prövas med tillämpning av marknads— föringslagens bestämmelser. I den mån sådana försäkrings— former skulle introduceras får det ankema i första hand på konsumentverket att, sen skett på gruppersonförsäkrings— enrådet, ta ställning till om en negativ metod kan godtas.

Kemittén föreslår att bestänmelser en rätt att stå utanför en äkta gruppsakförsäkring införs i 7 kap. försäkrings— rörelselagen och i lagen om rätt för utländska försäkrings- företag att driva försäkringsrörelse i Sverige.Vidare Före— slås att bestämmelsen skall gälla för sådan annan försäkring än personförsäkring sen fr.o.m. den 1 januari 1986 tecknas för medlemarna i en grupp. Denna bestänmelse skall utformas sen ett åliggande för styrelsen och verkställande direktö- ren resp. generalagenten att tillse att försäkringsavtalet sen tecknas för gruppen innehåller en bestänmelse en att medlen i semanslutningen skall ha rätt att icke enfattas av försäkringen. Detta innebär att medlen i gruppen, en inte anslutning genen annälan använts, skall ha rätt att reservera sig mot försäkringen vid avtalets ingående resp. att utträda ur densarma.

Det är således tillräckligt att avtalen innehåller en reservationsrätt för att det i föreslagna lagrum uppställda kravet skall vara uppfyllt. Om den framtida utvecklingen på gruppsakförsäkringsenrådet skulle ge anledning till det, får enellertid statsmakterna ta ställning till om denna bestänmelse behöver ändras eller kenpletteras i något

avseende .

Det får ankema på försäkringsinspektionen att övervaka att en sådan bestänmelse finns införd i avtalen. Med tanke

på den debatt sen förekemit en obligatoriska gruppsakför- säkringar vill kemittén ändå redovisa några synpunkter angående vissa konsekvenser av en lagfäst reservationsrätt.

Kemittén utgår från att den som reserverar sig inte heller belastas av kostnader för gruppförsäkringen, så att han inte behöver betala en försäkringsavgift eller att han,

om försäkringskostnaderna ingår i den ordinarie avgiften, får en motsvarande nedsättning av denna. Detta torde dock redan av praktiska skäl inte bli aktuellt i den nän försäk— ringskostnaderna bestrides med ianspråktagande av befintliga fonder. Det kan också finnas andra situationer då avgifts— nedsättning på grund av olika skäl är svår att genenföra. Ytterst får det ankema på organisationen att närmare utforma regler i fråga om avgiftsnedsättning.

Beträffande de i det föregående berörda problenen med avseende på dubbelförsäkring och helkundsrabatter anser kemittén att försäkringsbolagen bör försöka finna tekniska lösningar som i vidare nän än de hittillsvarande anordningarna minskar de ogynnsarma konsekvenserna för de försäkrade som inte utnyttjar sin reservationsrätt.

Kemittén vill på det starkaste understryka vikten av att försäkringsbolag, som meddelar gruppsakförsäkring med autenatisk anslutning, medverkar till att medlemarna erhåller en fullt tillfredsställande information

3 de villkor som gäller för försäkringen, & vilka ekonomiska konsekvenser sen uppkommer för medlen- marna,

& möjligheten att armäla att de inte vill bli omfattade av en gruppsakförsäkring sen deras organisation avser att träffa avtal om resp. att utträda ur en försäkring som kommit att omfatta den samt

9 hur de skall förfara för att utnyttja reservations-

rätten.

Kommittén förutsätter att försäkringsinspektionen ung» märksamt följer hur informationsskyldigheten fullgörs och anger erforderliga minimikrav härutinnan, såsom beträffande form och tidsfrist för reservationsrättens utnyttjande. Vid denna granskning bör inspektionen nära samarbeta med konsumentverket.

De i avsnitt 3.1.2 angivna riktlinjerna för reservations—

rättens utnyttjande vid gruppersonförsäkring torde kunna ligga till grund för utformningen av dessa minimikrav.

Kommittén har vidare inhämtat att försäkringsrättskouh mittén avser att framlägga förslag om gruppsakförsäkring i vilket bl.a. frågorna en information till de försäkrade kommer att ytterligare behandlas.

9.5 Kommentar till författningsförlaget

7 kap. 22 5 försäkringsrörelselagen

Fbrsta stycket

Den föreslagna lagbestämmelsen gäller endast andra försäkringar än personförsäkringar. Personförsäkring definieras i 1 kap. 4 S försäkringsrörelselagen som livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångs— bidragsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring. Lagen tar vidare endast sikte på äkta gruppförsäkringar, dvs. försäkringar som tecknas för medlemmar i en grupp och där de enskilda gruppmedleunarna alltså inte är parter i ett avtal med försäkringsbolaget. Den som tecknat för— säkringen är sålunda i stället försäkringstagare, medan de medlemmar som omfattas av försäkringen är försäkrade (försäkringshavare). Försäkringstagaren kan vara en juridisk eller fysisk person, t.ex. ett fackförbund. De försäkrade skall utgöras av en grupp juridiska eller fysiska personer.

Utanför paragrafens tillämpning faller därenot oäkta gruppförsäkringar, där något slag av ramavtal träffats för en grupp, men där det ingås individuella försäkrings— avtal mellan gruppens medlemmar och försäkringsbolaget. I dessa fall blir alltså medlemarna i fråga själva försäk— ringstagare. Tillhandahållandet av oäkta gruppförsäkringar faller under marknadsföringslagens bestälmelser om otill— börlig marknadsföring och information samt under försäk— ringsinspektionens tillsyn av försäkringsbolagens anskaff— ningsverksamhet .

I den föreslagna paragrafen föreskrivs en rätt för grupp- medlemar att stå utanför försäkringen. Styrelsen och verkställande direktören skall tillse att, om avtalet inte förutsätter individuell anslutning, gruppmedlem har rätt att reservera sig mot anslutning till försäkringen eller att senare utträda ur denna. För att kravet på en reserva— tionsrätt skall anses uppfyllt är det nödvändigt att gruppnedletmarna erhåller en fullt tillfredsställande information i enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen. Bolaget bör vara skyldigt att tillhandahålla sådan information till företrädare för gruppen för vidarebefordran till dess medlemar.

Kemittén har inte funnit anledning att ange några särskilda krav på form och tidsfrister vid reservationsrättens utnyttjande. Enligt konmittén bör dock en reservation eller utträdesanmälan kunna riktas såväl till gruppen sen till bolaget. On bolaget enottagit en arrnälan om reservation eller utträde från en gruppmedlem bör bolaget underätta gruppens företrädare om förhållandet, bl.a. så att omständigheterna i förekommande fall kan beaktas i fråga om t.ex. medlemens kostnadsbelastning. Enligt kemittén bör vidare reservationsrätten kunna utnyttjas i princip när sen helst. Av praktiska skäl och med hänsyn till kostnaderna bör man dock enligt kemittén få godta att — förutsatt att medlemmarna i god tid fått fullgod informa—

giltighet först då försäkringstiden löper till ända. Kemittén förutsätter därvid att denna tid inte är längre än vad sen i dag är medgivet enligt konsument- försäkringslagen, dvs. högst ett år. Kommittén utgår från att vidare riktlinjer för reservationsrätten kan fastställas efter överläggningar mellan branschen och försäkringsinspektionen. Härvid lär man som viss utgångs— punkt kunna ta de riktlinjer för reservationsrätt vid

anslutning med negativ metod sen förekemer på person— försäkr ingsområdet .

Kemittén vill slutligen erinra om vad som tidigare anförts

om kostnadsbelastning av medlemar som väljer att stå utanför försäkringen.

Andra stycket

Lagen gäller inte arbetsmarknadsförsäkringar (kollektiv- avtalsgrundade försäkringar) . Kemittén skall senare i sitt arbete behandla dessa. De överväganden som lett fram till konmitténs förslag grundas på förhållandena på den svenska försäkringsmarknaden. Bestämmelsen skall redan därför avse endast svenska risker.

Lagen om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

375

Paragrafen överensstänmer i tillämpliga delar med den föreslagna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen.

övergångsbestälmelser

De föreslagna bestäimelserna skall tillämpas även på avtal sen tecknats eller förlängts före den 1 januari 1986. För dessa avtal gäller dock en övergångstid fram till den 1 januari 1987.

RESERVATION AV LEDAWI'EN BRI'I'I'A BJELLE

Gruppförsäkringar har på senare tid fått en allt större uppnärksamhet. I synnerhet gäller detta grupphenförsäk— ringar som meddelas av Folksam och tecknas av olika fackför— bund. Orsaken till detta är Främst att de flesta hushåll i Sverige redan har en henförsäkring och att de fackliga orga— nisationerna tillsammans organiserar drygt tre miljoner ar-

betstagare .

Bakgrunden till konswnentförsäkringslagen, som framlades 1979 av den då sittande folkpartiregeringen, var en önskan från statsmakternas sida att stärka konsumenternas rätts-

ställning .

För gruppförsäkr ingar på konsumentförsäkr ingsomr ådet gäller enellertid inte konswnentförsäkringslagen och dess grundprinciper. Så t.ex. får konsumentförsäkringslagens be— stämmelser om att en konsument skall erhålla information om prenier och andra försäkringsvillkor, innan en försäkring tecknas, inte någon mening, eftersom villkoren redan är upp- gjorda mellan organisationen och försäkringsbolaget. Den en- skilde konsumenten får följaktligen aldrig tillfälle att avgöra om villkoren passar honen eller henne. Inte heller kan konsmentförsäkringslagens bestämmelser åberopas som stöd för den enskildes rätt att under avtalstiden säga upp försäkringen om försäkringsbehovet ändras eller bort— faller.

Vid prissättningen av försäkringar skall försäkrings— givaren iaktta skälighetsprincipen och principen om en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Skälighetsprincipen infördes såvitt gäller sakförsäkring 1950 i den svenska försäkringsrörelselagen. Enligt denna

skall premiesättningen vara skäligt avvägd med hänsyn till den risk försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader samt enständigheterna i övrigt. Sundhets- principen framkommer i lagen på det sättet att koncession för nytt försäkringsbolag skall beviljas om inte den plane— rade verksamheten bedöms vara oförenlig med en sund utveck— l ing av f örsäkr ingsväsendet . Försäkr ingsinspektionen skall vidare verka för en sund utveckling av försäkrings— väsendet.

Vid individuell sakförsäkring tillämpas en relativt långt driven premiedifferentiering. I Folksams fackliga grupphen— försäkringar föreligger ingen avgiftsskillnad mellan stora och små hushåll , mel lan storstad och glesbygd eller mellan dem som har ett bohag av mycket högt värde och den vilkas bostad har ett ringa värde. Som framgår av betänkandet, tabell i avsnitt 5.2, varierar henförsäkringsprenien i länsför— säkringsbolagen av dessa skäl mellan 75 och 1 230 kronor, dvs. spännvidden är 1:16.

I den av riksdagen antagna proposition 1984/85:77 anför de- partementschefen att prenier bör differentieras med hänsyn till påtagliga riskskillnader. Vid skälighetsprincipens in— förande uttalade också dåvarande departenentschefen att skä— lighetsprincipen förutsatte en uppdelning av försäkrings— beståndet i riskgrupper. Det har gjorts gällande att skälig- hetsprincipen bara gäller den som tecknar försäkring en— skilt. Då gruppen i sig själv står som försäkringstagare skulle därför kravet på att försäkringsprenierna skall. vara skäligt avvägda inte vara tillämpligt på de avgifter som de enskilda medlemmarna har att erlägga för gruppför— säkringen.

Ett sådant synsätt är enligt min mening rent formalistiskt och får inte undantränga den grundläggande tanken i skälig— hetsprincipen att olika riskgrupper i rimlig omfattning skall bära sina kostnader.

Det är i detta fall inte heller så att man kan åberopa soli- daritet med de svagare som ett argument & en enhetsprenie, eftersom det är de stora väletablerade hushållen som idag betalar en prenie som ligger över enhetsprenien, medan små hushåll, ofta bestående av nyetablerade familjer eller pensie närer, betalar en premie under enhetspremien. Även om skä— lighetsprincipen rent legalt inte är tillämplig för grupp- försäkring måste den vara ett väsentligt kriterium när nman bestämmer reglerna för gruppförsäkring inom sakförsäk— ringsområdet.

Ett kringgående av skälighetsprincipen genen att via grupp- försäkring eliminera välmotiverade prisdifferenser måste anses strida mot en sund utveckling av försäkringsväsendet. Gruppförsäkringen skall vara till nytta och fördel för den enskilde medlemmen och därför måste de principer för pris— sättning som gäller när försäkringen tecknas enskilt också beaktas när försäkring tecknas på annat sätt. De enskilda gruppmedlemmarna bör därför anses vara försäk— ringstagare och alltså får försäkringsbolaget inte åsido— sätta skälighetsprincipen vid konstruktion av gruppför— säkring. De avsevärda riskskillnaderna inom henförsäkring leder uppenbarligen till att en försäkrad belastas med kost— nader för sådana försäkrade för vilka det förväntade skadebeloppet är väsentligt högre än för hans eget för— säkringskydd. Avsaknaden av avgiftsdifferentiering står därigenom i klar strid nmed en sund utveckling av försäk— ringsväsendet. Än tydligare än vid henförsäkring skulle detta komma att framstå en en liknande gruppförsäkringslös— ning infördes på personbilförsäkringsområdet, inom vilket skillnader i prenier bl.a. till följd av bonussystenet är

än mer markant.

Försäkringar på personförsäkringsområdet är i huvudsak summaförsäkringar, vilket innebär att vid försäkrings— fall utgår det avtalade försäkringsbeloppet enligt varje särskilt försäkringsavtal, oavsett hur nmånga försäk—

ringar för samma risk som tecknats. Vid sakförsäkring kan dock aldrig utgå högre ersättning än som täcker den fak— tiska förlusten. I de fall flera medlemmar i ett hushåll genen sina anställningar omfattas av obligatoriska gruppsak— försäkringar finns ingen möjlighet att genom uppsägning undvika dubbelförsäkring och dubbla prenier. Inom sakför— säkring förekommer i viss mån s.k. helkundsrabatt som utgår till den som har sina försäkringar samlade i ett och samma bolag. En försäkrad som blir ansluten till en obligatorisk gruppsakförsäkring kan visserligen säga upp nmotsvarande in— dividuella försäkring, men löper då risken att gå miste om sin helkundsrabatt.

Vad så gäller återverkningarna för det totala försäkrings— tagarkollektivet kan det förnmodas att den starka intressege- menskapen nmellan Folksam och LO medför att nmedlenmmarna i praktiskt taget samtliga II)—förbund i framtiden kommer att bli anslutna till Folksams grupphenförsäkring. Inom ID—kol— lektivet finns ca två miljoner medlemmar.

Vid fullt genenslag på marknaden för grupphemförsäkringar av Folksams nmodell skulle därför de nuvarande konkurrens- förhållandena på henförsäkringsområdet kunna bli kraftigt påverkade och ge Folksam något av en nmonopolställning inom den stora del av hemförsäkringssektorn som LO-medlenmmarna utgör. Risken är i så fall. att snedvridningen av konkur- rensnmöjligheterna på denna viktiga del av försäkringsmark- naden markant försämrar situationen för sådana bolag vilkas försäkringsbestånd till helt övervägande del är koncen- trerat till just konsmmmentförsäkringsområdet, exempelvis länsförsäkringsbolagen. Snedvridningen av konkurrensför— utsättningarna skulle kunna accentueras genen att en hen— försäkring ofta inriktar konsumenterna på att teckna andra försäkringar hos samma bolag, såsom villa—, fritidshus-,

bil— och båtförsäkringar.

Intresset för helkundslösningar skulle vidare kunna medföra att även andra konsmnnentförsäkringar än henförsäkringar överflyttades till det bolag som blivit dominerande beträff— ande grupphenförsäkring.

Nu diskuterade förskjutning av konkurrensförutsättningarna med därav följande enstrukturering av marknaden skulle kunna ytterligare förstärka den redan påtagliga obligopolstruk- turen av den svenska försäkringsmarknaden. En sådan utveck— ling skulle strida nmot aktuella strävanden att nmotverka den starka kormcentration sen uppkommit på den svenska försäk— ringsnmarknaden.

Mot bakgrund av de ovan anförda inskränkningarna i indivi- dens rätt att själv välja försäkring och de därav följ- ande konsekvenserna för försäkringsmarknaden kan därför obligatoriska gruppsakförsäkringar inte anses vara fören— liga nmed en sund utveckling av försäkringsväsendet.

En lösning där gruppmedlemmarna visserligen ansluts automa- tiskt men har möjlighet att reservera sig nmot anslutningen kan tyckas innebära en valfrihet för den enskilde försäk— ringstagaren. En sådan reservationsrätt ställer emmellertid stora krav på infornmationen till de enskilda medlemmarna. Det torde vidare kunna antas att många osäkra medlemmar av gruppen drar sig för en sådan nmarkering som en reservation utgör. Denna anslutningsform innebär inte någon garanti för att den individuella valfriheten beträffande försäkring kan upprätthållas. Än nmer illusorisk franmstår valfriheten i det fall de försäkrade inte själva betalar försäkringen, utan den i stället finansieras genen en för gruppmedlemmarna ge— mensam fond.

Det strider nmot hela idén i den svenska konsumentlagstift- ningen att en konsument dels inte ges tydlig information 0111 hur mycket han betalar för en tjänst eller vara, dels inte får full återbetalning av kostnaden om han väljer att avstå från erbjudandet. (Jmf S 5 KFL.)

Sonm ett argument för automatiska anslutningsformer nmed eller utan reservationsrätt har åberopats att dessa anslutningsfor— mer inom gruppen råder bot på problemet att ett antal hushåll annars skulle bli oförsäkrade. Härenot kan anföras att en automatisk anslutningsform inte torde vara den rätta metoden att lösa det allvarliga problenet att många hushåll idag sak- nar försäkringsskydd. För medlemmarna i en grupp skulle det säkert vara billigare och mindre stötande att de oförsäk- rades skadekostnader betalas ur t.ex. gruppens fonderade medel. Det skulle vara en fullt normal försäkringsrisk som t.ex. en fackförening eller en annan sammanslutning inte skulle ha svårighet att få meddelad försäkring för.

Med hänvisning till de ovan redovisade svårigheterna med gruppsakförsäkring kan det i och för sig göras gällande att alla äkta gruppsakförsäkringar på konsumentförsäk— ringsområdet strider nmot så många viktiga principer att de ej bör genomföras, i synnerhet som de också faller utanför konsmmmentförsäkringslagens reglering.

Det har emel lertid framhållits att grupplösningar ibland kan vara förenade med vissa fördelar för de försäkrade kon— sumenterna, såsom lägre förvaltningskostnader och däri— genen även lägre genensnittsprenie. On det på grund härav anses att gruppförsäkringar bör få utvecklas, torde följ- ande krav på sådana försäkringsavtal böra uppställas. Den enskilde gruppmedlemmen bör endast kunna anslutas till för- säkringen genen en klar och uttalad viljeförklaring. För att ett avstående från försäkringen skall få en reell. betyd- else bör också krävas att den medlem som ansluter sig till försäkringen själv erlägger en avgift som nmotsvarar grup-

pens kostnad för dennes försäkringsskydd.

sou 1985:34 147 RESERVATION AV LEDAIVDI'E'N DAN FERNLUND

Kommittén har vid sin diskussion av de två anslutnings- fornmerna nmed respektive utan reservationsrätt framhållit olägenheter som huvudsakligen undviks när anslutningen till gruppsakförsäkring sker individuellt.

Kommittén har ändock valt att godta anslutningsformen nmed reservationsrätt. Enligt min nmening borde kommittén som slutsats av sina överväganden förordat gruppsakförsäk— ring nmed individuell anslutning som den enda tillåtna formen av gruppsakförsäkring meddelad av försäkringsföretag med svensk koncession för i Sverige denicilierade risker.

RESERVATION AV LEDAMörERNA RUNE GUSTAVSSON OCH RICHARD semen/mm MED INSTÄMMANDE AV EXPERTE'N JAN omr

Inledningsvis vill vi konstatera att gruppsakförsäkring kan vara ett bra alternativ på försäkringsmarknaden. Hittills har utbredningen av gruppsakförsäkring varit mycket begrän- sad. Först nmed den senaste tidens tendenser som bakgrund har det därför blivit anledning att närnmare analysera effek— terna av olika inslag i denna försäkringsform. Det som då framstår som särskilt anmärkningsvärt är att principer och regelsystem som gällt sedan lång tid för försäkringsverk- samheten sätts ur kraft genen att vissa frågor flyttas bort från försäkringslagstiftningens område (försäkringsrör— elselagen och konsmnnentförsäkringslagen) och anses falla inom ett "föreningsrättsligt" område. Så konstateras på olika ställen i betänkandet & konsmmmentförsäkrings- lagen, som särskilt tillkommit för att trygga konsumenternas intressen, inte gäller för s.k. äkta gruppsakförsäk- ringar, ät skälighetsprincipen, inkl. frågan om preniediffe— rentiering, inte heller kan tillämpas för sådana försäk— ringar, 92 en försäkringstecknande organisation har att avgöra om och i förekomnande fall hur avgiftsnedsättning skall ske för nmedlem som inte önskar vara omfattad av försäkringen. Enligt försäkringsrörelselagen och för- säkringsavtalslagen/konsumentförsäkringslagen får det an— ses uteslutet att försäkringsgivare betingar sig prenie av den som inte omfattas av försäkring.

Det har i olika sammanhang framgått att gruppförsäkring skall. ses som ett konkurrernade alternativ till individuell. försäkring. Redan av vad som sägs här ovan framgår att detta kan bli en konkurrens på mycket olika villkor och nmed åsidosättande av hittills varmt omhuldade principer i för- säkringsrätt och konsumenträtt. Lagstiftaren står här in— för ett vägval. Antingen skall gruppförsäkringen så långt möjligt inpassas i rådande system eller också skall detta rivas upp även för individuell försäkring.

Vi övergår härefter till att behandla vissa speciellt vik— tiga punkter där vi anser att kemitténs nmajoritet inte dragit riktiga slutsatser.

l . Gruppbi ldning .

Vi kan instämma i att grupper som skall kunna teckna grupp- försäkringsavtal bör ha ett självständigt och varaktigt ändamål. Enligt vår uppfattning kan nman emellertid inte stanna härvid utan gruppens grundläggande ändamål skall vara sådant att försäkringsbehovet är en naturlig för— längning av detta. Typexempel är villaägareföreningar, bostadsrättsföreningar, mot-or- och båtorganisationer samt olika yrkessamnanslutningar som föreningar av läkare, revi- sorer, hantverkare etc. Dels skulle detta krav leda till att gruppen kunde företrädas nmed god sakkunskap. Dels innebär detta en stark garanti för att dubbelförsäkringsproblemet

löses automatiskt. 2 . Konkurrens lagen .

I betänkandet uttalas att, om ett ingripande skall kunna ske nmed stöd av konkurrenslagen nmot ett försäkringsbolag som tillhandahåller försäkring till. exempelvis ett fackför- bund, det näste kunna påvisas förekomsten av ett konkurrens— begränsande samförstånd mellan bolaget och förbanden att bolaget skall beredas ensamställning att teckna gruppför— säkring för förbundens medlemmar.

I betänkandet sägs vidare att "kemittén har -—— fått upp- fattningen att avsikten för framtiden är att genenföra effektiv upphandling och att låta produkt— och priskonkurrens fungera". Vi har fått helt motsatt uppfattning. Av alla tecken att döma skulle ett sådant samförstånd beträffande aktuella och kommande gruppförsäkringar kunna föreligga.

Mot bakgrund av detta finns alltså anledning att understryka kommitténs uttalande om vikten av att m följer utveck— lingen. Dessutom bör övervägas — en fråga som synes vara oklar — huruvida ideell förening inte bör omfattas av kon- kurrenslagen. Med exempel på upphandling av den enfattning varen här är fråga förefaller naturligt att jämställa ideell förening med näringsidkare i de avseenden som berörs i konkurrenslagen.

3 . Preniedifferentiering .

Som redan inledningsvis antytts är för individuell försäk— ring preniedifferentiering en skälighets— och sundhetsfråga och skall genomföras när det finns skäl härför. I be— tänkandet förs ett resonenang som går mycket långt i accep- terande av enhetsprenier — helt i motsats till vad som hit- tills varit synsättet i Sverige. Detta synsätt torde också såvitt oss är bekant vara internationellt rådande. I själva verket kan nman även se möjligheten att underlåta att kompen— sera den som inte önskar vara försäkrad som en förläng— ning av bristen på preniedifferentiering.

Vid påtagliga riskskillnader är preniedifferentiering en rättvisefråga och kan inte så lätt avfärdas som skett. Man bör i stället konstatera att särskilt vid gruppförsäkring med individuell anslutning går preniedifferentiering väl att genenföra. Exempel härpå finns redan på marknaden som fram— går av redogörelse i betänkandet.

4 . Anslutningsform.

Liksom kemittén i övrigt anser vi att den obligatoriska anslutningsformen inte bör få förekema. Anslutning nmed reservationsrätt är enellertid en i rådande läge oaccep- tabel halvnmesyr. Vi hänvisar till vad vi ovan anfört under punkterna 2. och 3. Individuell anslutning skulle därenot öppna konkurrensen och kunna undanröja problemen med

dubbelförsäkring och premiedifferentiering. För de oför- säkrade innebär även individuell anslutning att de får för sig påpekat försäkringsbehovet". Det finns för övrigt goda skäl att antaga att de oförsäkrade i första hand är att finna bland oorganiserade. Dessa måste man naturligtvis för— söka nå med information på helt andra vägar.

Konmittén har enligt sina direktiv inte att behandla "före- ningsrättsliga" frågor. I olika sammanhang — inte minst utanför kommittén — har framhållits att man inte skulle kunna inkräkta på "den fria föreningsrätten" och hindra vad som i en förening på demokratiskt sätt beslutats.

En sak är den i Sverige rådande friheten att bilda förening. I den mån det i övrigt finns någon "föreningsrätt" av det slag som har antytts torde den emellertid inte ge en förening rätt att sätta sig över det som föreskrivits på det över- gripande demokratiska sättet, nämligen genom lagstiftning. I konsekvens med detta måste enligt vår mening lagstiftaren inför nya, oförutsedda företeelser överväga om antagna lagar och principer skall gälla även för dessa nya förete- elser eller om nya generella principer skall införas.

SÄRSKILT YTTRANDE AV EXPER'I'EN ANDERS OLANDERS

De svenska försäkringsbolagen har genom en långtgående ra— tionalisering drivit ner premierna till en i internationell jämförelse mycket låg nivå. Detta gäller i all synnerhet "massbranscherna" hem—, villa— och bilförsäkring. Den trots oligopolstrukturen i branschen mycket starka konkurrensen har även bidragit till detta.

Gruppsakförsäkringar skär sönder det stora försäkrings— tagarkollektivet på ett sådant sätt att de fördelar de hög— autcxnatiserade distributionssystemen erbjuder ej kan utnytt— jas fullt ut. De eventuella kostnadsminskningar som en grupp- sakförsäkring kan medföra på premiesidan kan ätas upp av de kostnader som organisationen får åtaga sig för information och distribution - med en distributionsapparat som inte i lik- het ned försäkringsbolagens är skräddarsydd för ända— målet. Härtill kommer att det genan gruppsakförsäkringen minskade övriga kollektivet får betala de kvarstående fasta kostnaderna i försäkringsbolagen som då blir oproportioner— ligt höga.

Direktiven för Försäkringsverksamhetskommittén före- skriver:

"Utredningen bör undersöka vilka konsekvenser sådana utbryt- ningar och särlösningar kan ha i olika avseenden, bl.a. för det stora försäkringstagarkollektivet ——-—". Det är att be- klaga att konmittén ej kunnat följa dessa genom en kvanti— fiering, dels av de kostnadsminskningar som gruppförsäk- ringar kan medföra och dels av de kostnadsökningar som de kan medföra för övriga delar av det stora försäkrings- tagarkollektivet. Man kan därigenom lätt frestas att över— värdera de förra och undervärdera de senare.

Gruppsakförsäkring kan dock ha vissa förtjänster, t.ex. an en grupp yrkesutövare gencm förhandling med ett försäk— ringsbolag kan få möjlighet till en försäkring med villkor

som anpassats till just deras verksamhet. Läkare, tand- läkare, advokater och glasmästare är exempel på sådana grupper. Försäkringsbolagens allmänna villkor kan givetvis ej ta hänsyn till. alla olika yrkesgruppers speciella för— säkringsbehov vilket särskilt utformade villkor för gruppen däremot kan.

Gruppsakförsäkring kan således sägas erbjuda goda lös— ningar för en del speciella behov av företagsförsäkring men sämre lösningar när det gäller de standardiserade

massbr anscherna .

Ett annat problem med gruppsakförsäkring är att omfatt— ningen måste utformas med hänsyn till "den minsta gemensamma nämnaren" för gruppens behov. De tilläggsförsäkringar som vid individuell försäkring kan erbjudas, t.ex. allriskför— säkring, reseförsäkring med ingen eller minimal distribu— tionskostnad, måste som komplement till gruppsakförsäkring distribueras för sig själv med därav följande högre kost- nad för försäkringstagarna. De fördelar som individuell försäkring erbjuder i form av helkundsrabatt, självrisk- nedsättning etc., går inte heller att förena med gruppsak— försäkring.

Gruppsakförsäkring kan medföra problem genan dubbelför— säkring. Detta är särskilt påtagligt vid obligatorisk an— slutning men även framträdande vid andra anslutningsformer.

Skälighetsprincipen föreskriver att premiesättningen skall vara skäligt avvägd med hänsyn till. den risk försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskostnader samt om- ständigheterna i övrigt. Denna princip blir svår att tillämpa med avseende på de försäkrade i gruppsakförsäk- ring vilka dock till slut på ett eller annat sätt skall bära kostnaderna. Även detta problem är mest framträdande i försäkringar med obligatorisk anslutning. Det måste framstå som motbjudande att individer med mindre risk i ett system med

odifferentierade premier måste bidraga till bättre situerades större behov av skydd.

I Sverige finns ett väl utvecklat nät av kontor som ger ser— vice till försäkringstagarna. Behovet och även den ekono- miska grunden för dessa kontor vilar till större delen just på konsumentförsäkringskunderna. 011 en stor del av dessa överföres till gruppsakförsäkring kan det starkt befaras att delar av detta kontorsnät måste läggas ner. Detta med— för påverkningar på sysselsättningen, i all synnerhet på mindre orter med mindre väl utvecklad näringsverksamhet, särskilt eftersom det är kontoren på dessa orter som har svagast underlag. En annan och kanske väl så besvärlig kom— plikation är att allmänhetens möjligheter till försäk- ringsservice på sådana orter minskar även i andra försäk—

ringsgrenar än dem som omfattas av gruppsakförsäkring.

När det gäller anslutningsformer — obligatorisk anslutning, anslutning med reservationsrätt eller negativ anslutning, samt individuell anslutning - bör endast den senare ifråga— komma. Det är det enda alternativ varigenom de försäkrade garanteras full valfrihet. Även om det inte finns ett ut— tryckligt lagförbud mot marknadsföring med negativ avtals- bindning är den allmänna inställningen däremot mycket kri— tisk och förfaringssättet anses som otillbörligt. Det vore då anmärkningsvärt om det på ett så viktigt område som detta skulle skapas prejudikat för en sådan metod.

Försäkringsverksanhetskonmittén konstaterar att personal- grupper och föreningsgrupper utgör en naturlig bas för gruppsakförsäkring men att ekonomigrupper, t.ex. grupper av lånekunder i en bank, är mindre lämpade för sådana lös- ningar. Detta är helt säkert en riktig slutsats. Kommitténs uppfattning att föreningsgrupp bör prioriteras framför per- sonalgrupp vid bildande av gruppförsäkring är däremot ej acceptabel. Som tidigare nämnts får den större gruppen — förenings— eller förbundsgruppen — ta hänsyn till "den

minsta gemensamma nämnaren" vid valet av försäkringsomfatt— ning medan en homogen personalgrupp kan välja omfattning just med hänsyn till gruppens speciella försäkringsbehov. Det vore då oriktigt att förmyndaraktigt hänvisa denna grupp till en sämre lösning.

Sammanfattningsvis kan sägas att med hänsyn till de ovan påtalade nackdelarna med gruppsakförsäkring, särskilt på konsumentområdet, borde sådana lösningar ej genomföras. En lagreglering som helt förbjöd sådana lösningar skulle dock vara olyckliga eftersom den kunde uppfattas som ett förmyn— daraktigt ingrepp i individernas frihet. De gruppsakförsäk— ringar som kan godkännas bör då vara sådana som bildas med individuell anslutning. Försäkringsinspektionen bör sär— skilt noga följa utvecklingen på detta område. Det bör också noga övervakas att kostnader inte övervältras från grupp- sakförsäkringsområdet till individualförsäkringsområdet.

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

18.

19. 20. 21 . 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31 . 32. 33. 34.

SOPF'PP'PPNT'

Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning ll. Jo. Leva som äldre. S. Rättshjälp. Ju. Bern genom befruktning utanför kroppen m.m. Ju, Förköp av bostadsrätter, B. Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde A. Beredskapsarbete i AMS—regi. A. Kulturarbetsförmedling. A. Pantsättning av patent. Ju. _ Ny räntelag. Ju. . Skolbarnsomsorgen. S.

Fornlämningar och exploatering. U. Den barn- och ungdomspsykiatrlska verksamheten. 5. Handel med alkoholdrycker. S. Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. C. Den svenska psalmboken. Historik, principer, motiveringar. Volym 2. C. Den svenska psalmboken. Text och musikkommantarar. Volym 3. C. Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. C. Sammanhållen skatteförvaltning. Fi. Ökat fönroendemannainflytande i försäkringskassorna. S. Förskola — skola. U. Svensk säkerhetspolitik inför 90»talet. Fö. Ordningslag m.m. Ju. Kunskap för kemikaliekontroll. Jo. JO-ämbetet. R. Gripen, anhållen, häktad. Ju. Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. C. Principer för ny kommunallag. C. Skola för delaktighet. C, Dagens äldre. S. Hushållning för välfärd. Fi. Några barn- och ungdomsfrågor 1982—1985. 58. Gruppförsäkring. Fi.

Statens offentliga utredningar 1985

Systematisk förteckning

Riksdagen JO-ämbetet. [26]

Statsrådsberedningen Några barn och ungdomsfrågor 1982—1985. [33]

Justitiedepartementet

Rättshjälp. [4] Barn genom befruktning utanför kroppen m.m. [5] Pantsättning av patent. [10] Ny räntelag. [11]

Ordningslag m. m, [24] Gripen, anhållen, häktad. [27]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik inför SO-talet. [23]

Socialdepartementet

Leva som äldre. [3]

Skolbarnsomsorgen. [12] Den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten. [14] Handel med alkoholdrycker. [15] Ökat förtroendemannainflytande i försäkringskassorna. [21] Dagens äldre. [31]

Finansdepartementet Sammanhållen skatteförvaltning. [20] Hushållning för välfärd. [32] Gruppförsäkring. [34]

Utbildningsdepartementet Fornlämningar och exploatering. [13] Förskola — skola. [22]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning ll. [2] Kunskap för kemikaliekontroll. [25]

Civildepartementet

Församlingar i samverkan, [1] Den svenska psalmboken. Texter och melodier. Volym 1. [16] Den svenska psalmboken. Historik. principer, motiveringar. Volym 2. [17] Den svenska psalmboken. Text och musikkommentarer. Volym 3. om Den svenska psalmboken. Ackompanjemang. Volym 4. [19] Aktivt folkstyre i kommuner och landsting. [28] Principer för en ny kommunallag. [29] Skola för delaktighet. [30]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. [7] Beredskapsarbete i AMS-regi. [8] Kulturarbetsförmedling. [9]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter, [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.