RH 2000:91
I ett dispositivt tvistemål har bevisning blivit tillgänglig för part efter huvudförhandlingen vid tingsrätten men före det att tingsrätten meddelade dom. Bevisningen har inte tillåtits i hovrätten, eftersom parten inte gjort sannolikt att bevisningen inte kunnat åberopas vid tingsrätten och det saknats giltig ursäkt för parten att inte åberopa bevisningen där.
B.S. yrkade vid Hässleholms tingsrätt förpliktande för B.P. att till honom utge 21 065 kr jämte ränta. B.S. anförde som grund för käromålet bl.a. att han och B.P. träffat avtal om försäljningar av försäkringar i ett engelskt försäkringsbolag och om provision.
B.P. bestred bifall till käromålet.
Hässleholms tingsrätt (1997-07-09, lagmannen Erik Neergaard) lämnade käromålet utan bifall med motiveringen bl.a. att det inte var visat att ersättningen skulle utgå i pengar utan att den i stället skulle lämnas i form av utbildningsresor.
B.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hans talan i målet skulle bifallas. Som ny bevisning i hovrätten åberopade B.S. en sammanställning över utbetald provision från bolaget till personer i Sverige som sålt försäkringar för bolagets räkning. Han uppgav att han före huvudförhandlingen vid tingsrätten som hölls den 18 juni 1997 hade nekats uppgifter i saken från bolaget men att han slutligen fick sammanställningen den 25 juni 1997. B.P. motsatte sig att bevisningen skulle tillåtas i hovrätten.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1999-07-08, hovrättsråden Roberth Nordh och Ulla Wallén samt hovrättsassessorn Katarina Nordquist, referent) tillät inte den av B.S. först i hovrätten åberopade bevisningen och anförde i skälen följande.
Av B.S:s uppgifter framgår att den åberopade sammanställningen blev tillgänglig för honom efter huvudförhandlingen i tingsrätten men före det att tingsrätten meddelade dom.
Rättegångsbalken saknar bestämmelser om i vilken mån rätten kan beakta bevisning som en part åberopar sedan huvudförhandlingen avslutats men innan dom meddelats. Av 43 kap. 14 § rättegångsbalken framgår dock att rätten sedan huvudförhandling hållits självmant kan föranstalta om kompletterande utredning innan målet avgörs. Vidare är det genom praxis klarlagt att rätten ända fram till dess att ett avgörande expedieras kan beakta ny utredning som åberopas av part, låt vara att det sedan handläggningen avslutats krävs särskilda omständigheter (jfr NJA 1986 s. 94).
Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten att det i förevarande fall inte förelegat hinder för tingsrätten att hålla fortsatt huvudförhandling och beakta den av B.S. nu åberopade bevisningen, om B.S. hade begärt detta så snart bevisningen blev tillgänglig för honom. Att tingsrätten inte varit skyldig att återuppta huvudförhandlingen (jfr AD 1993 nr 91) medför inte att det kan antas att tingsrätten skulle ha avslagit en sådan begäran. Vid sådant förhållande kan B.S. inte anses ha gjort sannolikt att han inte kunnat åberopa bevisningen vid tingsrätten. Han har inte heller haft giltig ursäkt att inte göra det.