RH 2001:13
Målsägande, som är advokat, har inte på den grunden ansetts sakna behov av målsägandebiträde. Begäran har däremot avslagits då behov av biträde inte kunde antas föreligga vare sig med hänsyn till målsägandens relation till den misstänkte eller andra omständigheter.
Sedan åklagaren väckt åtal mot R.S. vid tingsrätten för bl.a. olaga hot riktat mot Y.B. och M.S. begärde var och en av målsäganden att advokaten L.G. skulle förordnas som målsägandebiträde i målet.
Sollentuna tingsrätt (2000-04-07, rådmannen Urban Engström) avslog Y.B:s begäran på den grunden att Y.B. var advokat och därför inte kunde antas ha behov av särskilt målsägandebiträde. I samma beslut förordnades L.G. som målsägandebiträde för M.S..
Y.B. överklagade tingsrättens beslut och vidhöll sin begäran att L.G. skulle förordnas som målsägandebiträde för henne. Till stöd för sitt yrkande uppgav hon bl.a. att det förhållandet att hon är advokat inte medför att hon inte har behov av ett målsägandebiträde samt att hon avser att biträda åtalet och att det är olämpligt att hon i egenskap av advokat i ett sådant fall själv för sin talan.
Domstolsverket bestred ändring.
Svea hovrätt (2001-05-07, hovrättsråden Bo Wiegert och Ingela Halvorsen, referent, samt hovrättsassesorn Susanne Gerland) avslog överklagandet och anförde följande.
Olaga hot är ett sådant brott där målsägandebiträde enligt 1 § första stycket 2 lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall förordnas, om det med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av det. Behovet av målsägandebiträde skall i det enskilda fallet prövas utifrån en helhetsbedömning av målsägandens situation satt i relation till det brott som målet gäller (prop. 1989/90:158 s. 11). Den omständigheten att målsäganden är en advokat kan enligt hovrättens mening inte i sig anses utesluta att ett behov av ett målsägandebiträde föreligger.
Den mest typiska situationen där målsäganden har ett utsatt läge under rättegången är den när målsäganden och gärningsmannen har haft en nära relation till varandra. Förutom målsägandens relation till gärningsmannen kan även andra omständigheter av personlig art ha betydelse för om ett biträde skall förordnas. I förarbetena anges som exempel på sådana omständigheter förståndshandikapp, sjuklighet, depressioner till följd av brottet, beroende ställning i t.ex. arbetslivet eller som i förhållandet mellan elev och läare eller att målsäganden är gammal eller ett barn (a. prop. s. 11).
Det krävs också att det påstådda brottet är av kvalificerat slag och har inneburit en svår kränkning av offret samt att bevisläget och det processuella läget i övrigt är sådant att man måste räkna med att målsäganden kommer att utsättas för ingående eller pressande förhör (prop. 1987/88:107 s. 38).
Y.B. har företrätt den tilltalades före detta hustru i ett mål om äktenskapsskillnad m.m. och har enligt egen uppgift endast träffat honom vid tre tillfällen. Någon sådan nära personlig relation som avses i 1 § lagen om målsägandebiträde kan därför inte anses föreligga mellan Y.B. och den tilltalade. Inte heller i övrigt är Y.B:s personliga förhållanden sådana att ett behov av målsägandebiträde föreligger. Frågan är därför om ett behov av målsägandebiträde föreligger med hänsyn till övriga omständigheter i målet.
Av handlingarna framgår att åklagaren som muntlig bevisning i anslutning till åtalet för olaga hot endast har åberopat förhör med den tilltalade och med målsäganden samt att den tilltalade, trots att han förnekat brott, har vitsordat det huvudsakliga händelseförloppet. Något skadeståndsyrkande har såvitt handlingarna utvisar ännu inte framställts.
Det förhör som kommer att hållas vid tingsrätten med Y.B. kan mot denna bakgrund inte befaras bli så pressande att målsägandebiträde av den anledningen kan anses befogat. Inte heller innebär det faktum att Y.B. avser att biträda åtalet att det processuella läget är sådant att ett behov av målsägandebiträde föreligger. Härvid skall särskilt erinras om åklagarens skyldighet enligt 22 kap. 2 § rättegångsbalken att i förekommande fall föra målsägandens talan i skadeståndsdelen.