RH 2001:29
Sedan tingsrätt förordnat att en skyddstillsyn skulle förenas med en månads fängelse och att domen på fängelse skulle gå i verkställighet trots att den inte vunnit laga kraft, har den tilltalade överklagat domen och hemställt om inhibition. Sådan har ansetts kunna meddelas innan fängelsestraffet börjat verkställas.
P.N., född 1982, åtalades för bl.a. misshandel som han förklarade sig inte kunna vare sig erkänna eller förneka då han inte mindes händelserna. Han var inte häktad i målet.
Skellefteå tingsrätt (2000-11-22, lagmannen Torgny Johansson samt nämndemännen Gertrud Hellgren, Lena Lundqvist och Birgitta Renström) fällde P.N. till ansvar för misshandel i två fall och för narkotikabrott, vilket senare bedömdes som ringa. I fråga om påföljd förordnade tingsrätten att P.N. tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse även nu aktuella brott, varjämte tingsrätten med tillämpning av 28 kap. 3 § första och tredje styckena brottsbalken dömde honom till fängelse en månad och förordnade att domen på fängelse skulle verkställas trots att den inte vunnit laga kraft. I domskälen anfördes att fängelsestraffet borde gå i omedelbar verkställighet för att inte onödigtvis störa den frivårdande behandling som P.N. skulle genomgå framöver.
P.N. överklagade domen, varvid han i första hand yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för misshandel och att påföljden för narkotikabrottet skulle bestämmas till böter. Han hemställde om inhibition beträffande verkställighet av fängelsestraffet.
Kriminalvårdsmyndigheten Umeå uppgav vid förfrågan från hovrätten att P.N. inte var intagen i kriminalvårdsanstalt och att intagning inte heller var planerad.
Åklagaren bestred bifall till yrkandet om inhibition.
Hovrätten för Övre Norrland (2000-12-15, hovrättsråden Ingrid Olsson, referent, och Margareta Bergman samt tf. hovrättsassessorn Olof Hellström) biföll P.N:s yrkande om inhibition, varvid hovrätten anförde följande.
Enligt 19 § första stycket lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken skall den som genom dom, som får verkställas trots att den inte äger laga kraft, har dömts till straff och för sådan verkställighet är intagen i kriminalvårdsanstalt, vid fullföljd av talan i målet anses som häktad för brottet. Hovrätten skulle därmed - om P.N. hade varit intagen i kriminalvårdsanstalt - enligt 51 kap. 8 § tredje stycket rättegångsbalken ha haft möjlighet att omedelbart, dvs. utan att höra åklagaren, besluta om inhibition av förordnandet enligt 28 kap. 3 § tredje stycket brottsbalken.
Bestämmelser om möjlighet att besluta om inhibition innan den dömde är intagen för verkställighet saknas. En fråga som inställer sig är om inhibition - om sådan anses påkallad - kan ske trots att lagstöd saknas (jfr Hans Eklund, Inhibition, 1998, s. 28 f). Med påpekande härom har hovrätten förelagt åklagaren att yttra sig över P.N:s yrkande om inhibition.
Åklagaren har anfört följande: P.N. har, såvitt känt, ännu inte påbörjat verkställighet av den överklagade domen på fängelse och är således på fri fot. Inhibition är därför inte påkallad. Enligt åklagarens uppfattning torde inte heller inhibition i föreliggande situation lagligen kunna ske.
Främst för den dömdes skull men även med tanke på verkställande organ föreligger det ett praktiskt behov av att inhibition kan meddelas redan innan verkställigheten av en icke lagakraftvunnen dom på fängelse hunnit inledas. Frånvaron av bestämmelser därom får enligt hovrättens uppfattning ses som en sådan brist i lagstiftningen som - med hänsyn till att frågan gäller den enskildes rätt att inte behöva börja avtjäna ett straff som skall bli föremål för omprövning - inte kan utgöra hinder för prövning av och bifall till ett yrkande om inhibition.
På grund av det anförda och då inhibition är påkallad i P.N:s fall förordnar hovrätten om inhibition av tingsrättens beslut att domen på fängelse skall verkställas trots att den inte vunnit laga kraft.