lagen.nu

Lag (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Departement
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad
1946-12-20
Ändring införd
t.o.m. SFS 2006:893
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2016-02-16

1 § Den av riksdagen år 1942 antagna och den 18 juli samma år (nr 740) utfärdade nya rättegångsbalken skall jämte vad nedan stadgas träda i kraft den 1 januari 1948; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt vad i nya rättegångsbalken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 § Genom nya rättegångsbalken upphävas

rättegångsbalken i 1734 års lag;

5, 6, 12 och 13 §§ lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken;

14 kap. jordabalken i 1734 års lag;

10 kap. 6 § byggningabalken i 1734 års lag;

förordningen den 6 mars 1751 om rättegångens förkortande i brottmål, då flera under särskilda domstolar hörande personer äro däruti delaktiga;

kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bör, då emot redan dömda personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit anställd;

förordningen den 17 april 1828 angående upphörande av kommerskollegii domsrätt i vissa mål, såvitt därigenom förklarats tillkomma Svea hovrätt att upptaga tvistiga frågor om skyldighet för rederier att ersätta kostnad för nödställda sjömäns underhåll och hemförskaffande;

förordningen den 10 juni 1841 angående rätt domstol för frågor, som röra rikets ständers bank och riksgäldskontor;

förordningen den 30 april 1844 angående förändrade föreskrifter i avseende på fullföljden av polismål;

2 § förordningen den 19 december 1844 om upphörande av vissa särskilda domstolar;

förordningen den 20 november 1845 angående gemensamma rannsakningshäkten och tingsställen för särskilda härader;

förordningen den 6 februari 1849 angående vittnesmål av mosaisk trosbekännare;

16 § 5 punkten samt 19 § 1-12 och 14-20 punkterna förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall;

förordningen den 24 mars 1871 angående vissa förändrade föreskrifter i avseende å beräkning av tid för klagan mot hovrätts utslag i brottmål;

16 § förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning;

förordningen den 22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarna;

förordningen den 6 oktober 1882 angående böter för svarandeparts ute blivande från underrätt;

lagen den 30 oktober 1885 angående lydelsen av judes edliga förplik telse;

lagen den 10 juli 1899 angående påföljd i vissa fall av parts utebli vande i brottmål;

lagen den 13 juni 1902 om tolks anlitande vid domstol;

lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning av vissa rådstuvu rätter vid behandling av handelsmål;

lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden;

lagen den 19 juni 1919 angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad;

stadgan den 11 juni 1920 om måls handläggning i vissa fall av Kungl. Maj:ts högsta domstol i dess helhet;

lagen den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad;

lagen den 22 februari 1924 angående domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål;

lagen den 23 mars 1928 om meddelande av rättegångsfullmakt genom telegram;

lagen den 13 maj 1932 om häradsnämnds tjänstgöring;

lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål;

lagen den 7 juni 1934 om bevisning genom sakkunnig;

lagen den 15 juni 1934 om handläggning inom stängda dörrar av mål om utpressning;

lagen den 8 mars 1935 med vissa bestämmelser om häradsting;

lagen samma dag om kungörande av häradsrätts sammanträden;

lagen den 29 maj 1936 om offentlighet vid förhör inför hovrätt;

lagen den 12 mars 1938 med vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt; samt

lagen den 22 juni 1939 om särskilda rättsmedel;

tillika med, om ej annat nedan stadgas, alla de särskilda ännu gällande stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla.

Såsom upphävda skola anses

kungl. brevet den 24 juli 1741 huru parter och sökande böra sina skrifter i rätterna underteckna;

kungl. brevet den 22 november 1749 angående rättegångens förkortande i de mål, som röra uppror och orolighet i riket;

kungl. brevet den 18 oktober 1750 om rättegångens förkortande i brottmål;

kungl. resolutionen på Stockholms stads konsistorii besvär den 7 augusti 1753;

kungl. brevet den 24 april 1754 angående vittnesförhör om sådant som blivit sagt mellan fyra ögon;

kungl. brevet den 12 mars 1756 angående advokater, som förleda någon till oskälig rättegång;

kungl. resolutionen på städernas besvär den 19 januari 1757 § 18;

kungl. brevet den 1 februari 1758 angående fullmäktiges brukande vid tingen;

kungl. cirkuläret den 19 augusti 1761 att överrätternas domar hädanefter ej böra offentligen avkunnas;

kungl. brevet den 27 maj 1801 angående vissa oordningars förekommande i tjänsten av de under hovrätternas jurisdiktion lydande domare m.m.;

29, 33, 36, 38, 39 och 40 punkterna kungl. förklaringen den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum m.m.;

kungl. brevet den 29 juli 1812 angående häktads förvisning till annan domstol;

kungl. brevet den 12 februari 1824 angående härads och tingslags fördelning i vissa nämndemansdistrikt;

kungl. förklaringen den 8 september 1829 över kungl. brevet den 27 maj 1801 rörande rättigheten att föra andras talan;

kungl. cirkuläret den 7 januari 1830 att ej någon må till domarämbetets utövande förordnas, som icke fyllt tjugufem år;

kungörelsen den 16 december 1921 om tiden för översändande av rannsakningshandlingar i mål, som av underrätt blivit för fortsatt handläggning hänvisat till annan domstol; samt

kungörelsen den 30 april 1925 angående underrättelse i visst fall till part rörande av domstol meddelat uppskovsbeslut;

så ock, om ej annat nedan stadgas, vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya rättegångsbalkens bestämmelser.

3 § Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya rättegångsbalken eller i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Föreskrift i äldre lag eller författning, att i fråga om klagan över domstols beslut skall gälla vad i allmänhet är stadgat angående besvär i brottmål, skall avse bestämmelserna i nya rättegångsbalken om fullföljd av talan mot dom och beslut i brottmål.

4 § Om särskilda domstolar och rättegången vid dessa gälle vad därom är stadgat.

Vad om rättegången i vissa mål vid allmän domstol är i lag eller författning särskilt stadgat vare gällande, även om det strider mot bestämmelse i nya rättegångsbalken.

5 § Stadgande i lag eller författning om allmän domstols behörighet att upptaga mål, som tidigare handlagts av förvaltningsmyndighet eller av särskild domstol, skall alltjämt gälla.

6 § Om behandlingen av ärenden, som domstol eller domare har att upptaga, gälle vad därom är stadgat.

7 § Vad i 12 kap. 3 § handelsbalken är föreskrivet om ed skall upphöra att gälla. Stadgandena om ed i 5 kap. 6 § och 7 kap. 7 § jordabalken samt 20 och 203 §§ sjölagen skola icke avse ed i rättegång.

8 § Stadgandena i 27 kap. byggningabalken eller eljest i lag eller författning om särskild sammansättning av underdomstol i mål angående husesyn skola upphöra att gälla; om fullföljd av talan i sådant mål lände till efterrättelse vad angående tvistemål i allmänhet är föreskrivet.

9 § har upphävts genom lag (1958:213).
10 § har upphävts genom lag (1989:881).

11 § Vad i äldre lag eller författning är stadgat om vittnesmål av den, som förordnats att förrätta offentligt tjänsteärende, skall upphöra att gälla.

12 § Mål, vari stämning utfärdats eller rättegång eljest inletts före nya rättegångsbalkens ikraftträdande, skall behandlas enligt äldre lag; dock gälle följande avvikelser:

  • 1. I fråga om rättegången vid underrätt skola bestämmelserna i 1 och 5 kap., 9 kap. 5-9 §§, 11, 12, 15 och 16 kap., 17 kap. 1 och 14 §§, 18, 21, 24-29 kap., 30 kap. 1 och 12 §§, 31 samt 35-40 kap. nya rättegångsbalken, med iakttagande av vad nedan stadgas, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Härvid skall vad i omförmälda kapitel är stadgat om huvudförhandling avse sådan förhandling vid rätten, som äger rum med tillämpning av äldre lag.

Då rådhusrätt enligt nya rättegångsbalken skall bestå av en lagfaren domare och nämnd, skall rådhusrätten i stället äga den sammansättning, som i nämnda balk är i allmänhet föreskriven för domförhet vid huvudförhandling.

Den som enligt äldre lag förklarats jävig att vittna i målet må utan hinder därav höras som vittne. Har före nya rättegångsbalkens ikraftträdande edgång förelagts part, skall i fråga om parts ed äldre lag lända till efterrättelse; vad i nya rättegångsbalken är stadgat om parts hörande under sanningsförsäkran skall icke tillämpas i målet.

  • 2. Angående fullföljd av talan mot underrätts dom eller beslut, som meddelats efter nya rättegångsbalkens ikraftträdande, samt mot hovrätts dom eller beslut i sålunda fullföljt mål så ock om rättegången i högre rätt i sådant mål skola, med iakttagande av vad nedan stadgas, bestämmelserna i nya rättegångsbalken tillämpas.

Mot dom, som enligt 12 kap. 3 § äldre rättegångsbalken meddelats mot utebliven svarande, må svaranden föra talan allenast genom sökande av återvinning; därom gälle vad i 44 kap. 9 och 10 §§ nya rättegångsbalken är stadgat. Angående uppehåll med handläggningen av mål i anledning av att missnöje anmälts med beslut under rättegången skola bestämmelserna i nya rättegångsbalken tillämpas. I brottmål äge underställning ej rum.

Angående meddelande av underrättelse om vad part eller annan, som vill fullfölja talan, har att iakttaga skola bestämmelserna i nya rättegångsbalken lända till efterrättelse.

Vad i äldre lag är föreskrivet om skyldighet för den som fullföljer talan att vid fullföljdsinlagan foga underrättens utslag och övriga protokoll samt äventyret, om det försummas, skall fortfarande gälla; föreläggande att inkomma med felande handlingar skall meddelas av den rätt, till vilken talan skall fullföljas.

Bestämmelserna i nya rättegångsbalken om att ändring i lägre rätts dom i visst fall ej må ske med mindre bevis upptages ånyo skola ej äga tillämpning.

  • 3. Har i samband med dom eller slutligt beslut, som meddelats före nya rättegångsbalkens ikraftträdande, brottmål hänvisats till fortsatt handläggning vid annan rätt, skall talan mot domen eller beslutet fullföljas i samma ordning som är föreskriven för talan mot dom eller beslut, som sist meddelats. Sedan nya rättegångsbalken trätt i kraft, må sådan hänvisning ej ske.
  • 4. Beträffande ansökan om resning eller om återställande av försutten tid eller besvär över domvilla, som inkommit efter nya rättegångsbal ken ikraftträdande, skall denna tillämpas, ehuru målet behandlats enligt äldre lag.
  • 5. Mål, som efter nya rättegångsbalkens ikraftträdande på grund av återförvisning eller av annan sådan anledning återupptages av den domstol, som först handlagt målet, skall behandlas enligt nya rättegångsbalken; vad nu sagts gälle ock mål angående återvinning, om stämning i återvinningsmålet utfärdats eller återvinning eljest sökts efter nya rättegångsbalkens ikraftträdande.

Lagrumshänvisningar hit (1)

13 § I fråga om rättegångsfullmakt, som givits före nya rättegångsbalkens ikraftträdande, skall vad i äldre lag är föreskrivet angående fullmakts form och innehåll samt ombuds behörighet på grund av fullmakten fortfarande gälla.

Lagrumshänvisningar hit (1)

14 § Har enligt 12 kap. 2 § äldre rättegångsbalken beslut meddelats i anledning av kärandens uteblivande från rätten, skall vad där sägs om tid för förnyad stämning i saken äga tillämpning, ehuru tiden utlöper efter nya rättegångsbalkens ikraftträdande.

Skall för åtgärd, som någon eljest har att vidtaga, tid räknas från dag före nya rättegångsbalken ikraftträdande, gälle i fråga om längden av sådan tid äldre lag.

Är i lag eller författning stadgat, att åtgärd skall vidtagas sist å det ting, som först infaller sedan visst förhållande inträtt eller viss därifrån räknad tid förflutit, skall därmed, om ej annat är angivet, avses det allmänna ting, som då infaller; skall talan instämmas till visst ting, anses vad sålunda är föreskrivet fullgjort, om talan blivit väckt före tinget.

15 § Polisundersökning, som åklagare eller polismyndighet före nya rättegångsbalkens ikraftträdande hållit angående brott, må i mål angående allmänt åtal för brottet anses som förundersökning enligt 23 kap. nämnda balk.

16 § Har någon före nya rättegångsbalkens ikraftträdande häktats för brott, skall i fråga om häktningen och dess fortsatta bestånd äldre lag tillämpas intill dess målet efter nämnda tidpunkt första gången förekommer vid rätten; är, då nya rättegångsbalken träder i kraft, någon kvarhållen för brott, skall han anses som anhållen enligt nya rättegångsbalken den dag, då kvarhållandet beslöts.

I fråga om verkan och det fortsatta beståndet av åtgärd, som med stöd av lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål vidtagits före nya rättegångsbalkens ikraftträdande, skall äldre lag tillämpas.

17 § har upphävts genom lag (1986:1011).
18 § har upphävts genom lag (1985:207).

19 § Har någon genom dom, som får verkställas, trots att den inte äger laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han eller hon för sådan verkställighet intagen i kriminalvårdsanstalt eller i särskilt ungdomshem med stöd av 32 kap. 5 § brottsbalken, skall han eller hon vid fullföljd av talan i målet anses som häktad för brottet. Detsamma gäller i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.

Vad i nya rättegångsbalken är föreskrivet angående brottmål skall, om inte annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla, då mot någon, som blivit dömd för brott, vid domstol inleds förfarande, som avser undanröjande av påföljd och ådömande av annan påföljd för brott eller som avser annan åtgärd i fråga om ådömd påföljd; är han eller hon för verkställighet av påföljd intagen i anstalt eller särskilt ungdomshem som avses i första stycket, skall han eller hon anses som häktad för brottet. Har offentlig försvarare förordnats för den dömde, skall ersättning till försvararen alltid betalas av staten. Lag (2006:893).

Rättsfall (2)

RH 2001:29: Sedan tingsrätt förordnat att en skyddstillsyn skulle förenas med en månads...
RH 2010:60: Domstolsverkets brottmålstaxa är inte tillämplig i mål om undanröjande av...

Ändringar/Förarbeten (8)

20 § har upphävts genom lag (1990:447).

21 § Vad i nya rättegångsbalken är stadgat om fullföljd av talan till hovrätt och högsta domstolen samt rättegången därstädes i mål, som väckts vid underrätt, skall, om ej särskild föreskrift därom är meddelad, äga motsvarande tillämpning i fråga om fullföljd i högre rätt av mål, som upptagits av annan världslig domstol eller myndighet och enligt lag eller författning må fullföljas i hovrätt; dock skall talan föras genom besvär.

Rättsfall (4)

NJA 1981 s. 776: En byggnadsnämnd, som år 1965 hade jämlikt 70 § byggnadsstadgan förelagt en...
NJA 1989 s. 526: Talan mot beslut, varigenom länsskattemyndighet avslagit ansökan om anstånd med...
NJA 1990 s. 42: Sedan HovR efter besvär över domvilla undanröjt ett av inskrivningsmyndighet...
NJA 2011 s. 248: I ett ärende om överklagande av beslut om rättelse av fastighetsregistrets...
22 § har upphävts genom lag (1975:1293).

23 § Vad i nya rättegångsbalken är stadgat om lydelsen av ed äge motsvarande tillämpning i andra fall, då enligt lag eller författning ed skall avläggas inför domstol eller annan myndighet.

Ed eller försäkran, som avlagts enligt äldre lag, vare alltjämt bindande. Lag (1975:1293).

Ändringar/Förarbeten (1)

Ändrad: SFS 1975:1293

24 § Är i lag eller författning föreskrivet, att vid offentlig förrättning vittne skall närvara, bör trovärdig person anlitas.

Skall enligt lag eller författning för besiktning, uppskattning eller annan sådan uppgift ojävig person anlitas och är ej särskild föreskrift därom meddelad, må därtill ej tagas någon, mot vilken förekommer jäv, som gäller mot domare.

Åberopas den, vilken anlitats som vittne enligt första stycket eller för uppgift, som sägs i andra stycket, till vittne eller sakkunnig i rättegång, gälle vad om sådant bevis är stadgat.

25 § Den domsrätt, som i stad tillkommer polisdomstol, skall övergå å stadens rådhusrätt. Mål, som före nya rättegångsbalkens ikraftträdande väckts vid polisdomstol, skall dock där slutbehandlas.

26 § Rådhusrätt, i vilken icke finnas förutom borgmästaren minst två ledamöter, som skola vara lagfarna, må utan hinder därav bibehållas i sin hittillsvarande sammansättning, till dess Konungen annat förordnar. Om ledamot, som ej är lagfaren, gälle vad om lagfaren ledamot är stadgat; dock må allenast lagfaren ledamot vara ordförande i rätten eller handlägga fråga, i vilken enligt 1 kap. 11 § nya rättegångsbalken rådhusrätt är domför med en lagfaren domare.

Angående tillsättning av ledamot, som icke skall vara lagfaren, lände till efterrättelse vad hittills varit gällande, om ej Konungen annat förordnar.

27 § har upphävts genom lag (1972:431).

28 § Utan hinder av nya rättegångsbalken eller vad i denna lag förordnats skall lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid alltjämt anses som gällande. Lag (1980:308).

Ändringar/Förarbeten (3)

Ändrad: SFS 1965:586, 1974:575, 1980:308

29 § Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för övergången till nya rättegångsbalken.

Ändringar och övergångsbestämmelser

1946:804

Departement
Justitiedepartementet DOM
Förarbeten
Rskr 1946:409
SFS-nummer
1946:804

1947:617

Omfattning
ändr. 19 §
SFS-nummer
1947:617

1958:213

Omfattning
upph. 9 §
SFS-nummer
1958:213

1964:546

Omfattning
ändr. 17, 19 §§
SFS-nummer
1964:546

1965:586

Omfattning
ändr. 28 §
SFS-nummer
1965:586

1966:303

Omfattning
ändr. 19 §
SFS-nummer
1966:303

1969:245

Omfattning
ändr. 22 §
SFS-nummer
1969:245

1970:448

Förarbeten
Prop. 1970:13, 1LU 17, rskr 101
Omfattning
ändr. 17 §
SFS-nummer
1970:448

1972:431

Förarbeten
Prop. 1972:4, JuU 12, rskr 205
Omfattning
upph. 27 §;ändr. 19 §
SFS-nummer
1972:431

1974:575

Förarbeten
Prop. 1974:35, KU 1974:21, rskr 1974:160
Omfattning
ändr. 28 §
SFS-nummer
1974:575

1974:1068

Förarbeten
Prop. 1974:124, JuU 1974:29, rskr 1974:298
Omfattning
ändr. 17 §
SFS-nummer
1974:1068

1975:503

Förarbeten
Prop. 1974:149, JuU 1975:1, rskr 1975:1
Omfattning
ändr. 22 §
SFS-nummer
1975:503

1975:1293

Förarbeten
Prop. 1975/76:64, JuU 1975/76:18, rskr 1975/76:124
Omfattning
upph. 22 §;ändr. 23 §
SFS-nummer
1975:1293

Lag (1980:308) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1979/80:78, JuU 1979/80:33, rskr 1979/80:221
Omfattning
ändr. 28 §
SFS-nummer
1980:308
Rubrik
Lag (1980:308) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1985:207) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1984/85:96, JuU 1984/85:22, rskr 1984/85:211
Omfattning
upph. 18 §
Ikraft
1985-07-01
SFS-nummer
1985:207
Rubrik
Lag (1985:207) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1986:1011) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1986/87:6, JuU 1986/87:7, rskr 1986/87:43
Omfattning
upph. 17 §
Ikraft
1987-01-01
SFS-nummer
1986:1011
Rubrik
Lag (1986:1011) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1987:763)om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1986/87:106, JuU 1986/87:32, rskr 1986/87:279
Omfattning
ändr. 19 §
Ikraft
1988-01-01
SFS-nummer
1987:763
Rubrik
Lag (1987:763)om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1989:881) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1988/89:148, 1989/90:JuU1, rskr 1989/90:12
Omfattning
upph. 10 §
Ikraft
1990-01-01
SFS-nummer
1989:881
Rubrik
Lag (1989:881) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1990:447) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1989/90:71, 1989/90:JuU32, rskr 1989/90:292
Ikraft
1990-07-01
Omfattning
upph. 20 §
SFS-nummer
1990:447
Övergångsbestämmelse

Äldre föreskrifter gäller fortfarande

  • 1. i fråga om påföljd för parts utevaro, om parten före ikraftträdandet kallats till förhandling, och
  • 2. i fråga om ordningen för målets fullföljd i högre rätt, om det avgörande mot vilket talan fullföljts har meddelats före ikraftträdandet.

Rubrik
Lag (1990:447) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1996:1626) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Förarbeten
Prop. 1996/97:9, bet. 1996/97:JuU3, rskr. 1996/97:55
Omfattning
ändr. 19 §
Ikraft
1997-12-01
SFS-nummer
1996:1626
Rubrik
Lag (1996:1626) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (1998:606) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Officiell version (PDF)

Förarbeten
Prop. 1997/98:96, bet. 1997/98:JuU21, rskr. 1997/98:275
Omfattning
ändr. 19 §
Ikraft
1999-01-01
SFS-nummer
1998:606
Rubrik
Lag (1998:606) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Lag (2006:893) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken

Officiell version (PDF)

Förarbeten
Prop. 2005/06:165, bet. 2005/06:JuU34, rskr. 2005/06:294
Omfattning
ändr. 19 §
Ikraft
2007-01-01
SFS-nummer
2006:893
Rubrik
Lag (2006:893) om ändring i lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation