RH 2001:32

Avstyckning av ett område kring en sjöbod på Bohuskusten för fastighetsbildning utan anknytning till någon bostads- eller jordbruksfastighet har ansetts strida mot såväl kravet på att en fastighet skall vara varaktigt lämpad för sitt ändamål som kravet på att fastighetsbildning skall ske så att bl.a. strandskyddet inte motverkas (3 kap. 1 § och 2 § 2 st. fastighetsbildningslagen).

M.A. ägde tidigare Orust Tången 1:12. Sedan M.A. avlidit sålde dödsboet efter henne genom köpekontrakt den 23 november 1996 ett område om 188 kvm av fastigheten på vilken en sjöbod med tillhörande brygga är uppförd till tre av dödsbodelägarna, nämligen N.N., G.A. och E.A. (klagandena). Härefter överlät dödsboet genom köpekontrakt den 17 september 1998 fastigheten till B.G. och A.G. Dessa överlät i sin tur genom köpekontrakt samma dag den del av fastigheten som klagandena redan hade förvärvat av dödsboet till klagandena för en köpeskilling om tio kr.

Lantmäterimyndigheten i Västra Götalands län beslöt den 6 juli 1998 på ansökan av N.N., E.A. och G.A. om avstyckning av det förvärvade markområdet. Lantmäterimyndigheten beslöt också om fastighetsbestämning, vattenområde som skulle tillhöra styckningslotten och ett vägservitut till förmån för denna.

Länsstyrelsen Västra Götaland yrkade vid fastighetsdomstolen att beslutet om avstyckning skulle upphävas.

N.N. och medparter bestred ändring. A.G. och B.G. förklarade sig inte ha något att erinra mot avstyckningen.

Länsstyrelsen anförde till utveckling av sin talan följande. Det avstyckade området kring sjöboden utgör strandskyddsområde och ingår i ett större område som är av riksintresse för friluftslivet. Vidare omfattas området av särskilda hushållningsbestämmelser som medför restriktioner mot tillkomsten av fritidsbebyggelse. - Länsstyrelsen accepterar inte lantmäterimyndighetens bedömning att den aktuella marken redan är privatiserad. I vart fall finns ingen laglig grund för en privatisering, då strandskyddsdispens saknas. Det föreligger dock en uppenbar risk för att sjöboden, exempelvis efter en försäljning av fastigheten, kommer att nyttjas som fritidsbostad och att marken därvid privatiseras. Förändringstrycket i området är stort och det är i praktiken mycket svårt för byggnadsnämnd och länsstyrelse att ha en sådan tillsyn att successiv omvandling förhindras. Uppkomsten av sådana situationer måste istället förebyggas. - Sjöbodar utgör - såsom i förevarande fall - normalt förrådsbyggnader och avsikten är inte att dessa skall avstyckas till egna fastigheter. Av hävd har sjöbodarna på Orust använts för yrkes- eller husbehovsfiske. De utgör ett karaktäristiskt och synnerligen värdefullt inslag i den bohuslänska miljön. Allteftersom yrkesfisket minskat i betydelse har sjöbodarna alltmer kommit att användas för hobbyfiske samt i viss mån för båtsport. Sjöbodarna har dock bibehållit sitt värde för landskapsbilden och landskapets tillgänglighet. - Tillfarten till den nybildade fastigheten kommer att ske genom en begravningsplats och det måste anses direkt olämpligt att öka belastningen på denna tillfart genom att avstycka området kring sjöboden från den övriga fastigheten. Sjöboden saknar förutsättningar för att fungera självständigt, eftersom VA-anläggning och sophämtning saknas. Kommunen skulle hamna i en bekymmersam situation om det skulle bli nödvändigt att tillhandahålla sop- och latrintömning, inte minst då tillfartsvägen är helt olämplig för ändamålet. - Sammanfattningsvis anser Länsstyrelsen att styckningslotten inte uppfyller lämplighetskravet i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen. En avstyckning skulle medföra en påtaglig risk för att sjöboden på sikt ändras till fritidsbostad, vilket på denna plats skulle utgöra en från allmän synpunkt olämplig bebyggelse. Vidare medför avstyckningen att syftet med strandskyddet motverkas.

N.N. och medparter anförde till stöd för sin talan följande. Sjöboden byggdes 1934 av J.A. och har sedan dess disponerats av familjen A för förvaring av fiskeredskap och båttillbehör. Några planer på att använda sjöboden på annat sätt föreligger inte. Att göra om sjöboden till bostad kräver för övrigt tillstånd, varför garantier finns för att användningssättet inte ändras. Det är inte heller aktuellt att avyttra sjöboden. Syftet med avstyckningen är att familjen A, som äger andra fastigheter i området, även efter en försäljning av stamfastigheten skall kunna behålla sjöboden i sin ägo samt förhindra oklarheter kring ägarförhållandena. - Vad beträffar den omständigheten att strandskyddsdispens inte föreligger kan det konstateras att sjöboden byggdes på privat mark före strandlagens tillkomst 1952. Avstyckningen kan således inte anses strida mot denna lag. - Det har på flertalet platser inom länet skett fastighetsbildning av markområden kring sjöbodar. Som exempel kan nämnas att kommunen har medverkat till att det i Fiskebäckskil nyligen har bildats fastigheter av sjöbodar. Vidare har det i Hälleviksstrand avstyckats två tomter avsedda för sjöbodar till "Ålefiskarn". Kommunen har dessutom upprättat en kö för personer som är intresserade av att köpa tomter avseende sjöbodar. Det kan således från kommunens sida inte finnas några invändningar mot sådan fastighetsbildning. - Tillfartsvägen till sjöboden används - och kommer även efter avstyckningen att användas - av tre sjöbodar. Den ena av dessa sjöbodar utgör en egen fastighet, Orust Tången 1:26, och bildades för att bibehålla densamma inom släkten. Med hänsyn till att sjöboden inte skall användas som bostad kommer bekymmer beträffande sop- och latrintömning inte att uppstå. Vidare kan det framhållas att tillfarten till sjöboden är densamma som från stamfastigheten, om man inte vill gå till fots över bergen. Någon ökad belastning på vägen kommer således inte att uppstå efter avstyckningen. Sammanfattningsvis föreligger inga hinder för fastighetsbildning.

Byggnadsnämnden anförde följande. Det är visserligen riktigt att det krävs tillstånd för att inreda en sjöbod till stadigvarande bostad. En mängd åtgärder som successivt ökar privatiseringen av en avstyckad sjöbod och området omkring den kan emellertid genomföras utan tillstånd. Det finns svåra gränsområden i detta avseende. Byggnadsnämnden har upptäckt en allmän tendens att sjöbodar successivt omvandlas till fritidsbostäder. Det finns i praktiken små möjligheter att kontrollera och stävja en sådan utveckling. Det är därför av stor vikt att restriktivitet iakttas vid prövning av ansökningar om avstyckning av här aktuellt slag. En sjöbod skall utgöra ett komplement till en fastighet och bör därför i regel inte avstyckas som självständig fastighet.

Fastighetsdomstolen verkställde i samband med sammanträde enligt 16 kap. 3 § fastighetsbildningslagen undersökning på platsen. Samtliga rättens ledamöter var närvarande vid undersökningstillfället.

Göteborgs tingsrätt, fastighetsdomstolen (1999-06-03, rådmännen Gunnar Krantz och Karl Glimnell samt fastighetsrådet Bertil Mattsson) undanröjde det överklagade beslutet.

I skälen för utslaget anförde fastighetsdomstolen följande.

För det område inom vilket styckningslotten är belägen råder strandskydd enligt 7 kap. 13 § miljöbalken. Syftet med detta skydd är bl.a. att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv. Området omfattas också av bl.a. vissa restriktioner mot tillkomsten av fritidsbebyggelse.

Av hävd har sjöbodarna i Bohuslän använts som tilläggsplatser för båtar och som förrådsbyggnader för såväl yrkesfiske som fritidsfiske och anses som sådana utgöra ett värdefullt inslag i landskapsbilden.

Frågan i målet är närmast om en avstyckning av ett område för sjöbod av här aktuellt slag medför att det traditionella användningssättet äventyras med åtföljande risker för att allmänhetens friluftsliv försvåras.

Det finns inte någon anledning att ifrågasätta de nuvarande ägarnas påstående att de avser att använda sjöboden på samma sätt som tidigare. En förutsättning för fastighetsbildning är emellertid att varje fastighet som nybildas blir varaktigt lämpad för sitt ändamål. Mot den bakgrunden finns det anledning att undersöka riskerna för ett ändrat användningssätt i ett mera långsiktigt perspektiv.

I 8 kap. 1 § 3. plan- och bygglagen (1987:10) stadgas att det krävs bygglov för att ta i anspråk eller inreda byggnader helt eller till viss del för väsentligen annat ändamål än det för vilket byggnaden senast har använts eller för vilket bygglov har lämnats. Härigenom skapas vissa hinder för att t.ex. en sjöbod av aktuellt slag omvandlas till varaktig bostad. I sammanhanget måste dock beaktas att det i praktiken är mycket svårt att kontrollera att kravet på bygglov efterlevs. Det förekommer naturligtvis också fall då sjöbodar tas i anspråk för nya ändamål utan att för den skull genomgå sådan väsentlig förändring att krav på bygglov föreligger. Som exempel kan nämnas att sovplatser inreds i en sjöbod och att denna härefter får tjäna som enklare fritidsstuga. Även i sådana fall föreligger typiskt sett risk för ökad privatisering, t.ex. genom att staket reses eller genom att trädgårdsmöbler placeras på tomtplatsen, vilket är ägnat att minska den allemansrättsliga tillgängligheten.

Om ett område för sjöbod av här aktuellt slag blir föremål för fastighetsbildning utan att knytas till någon bostads- eller jordbruksfastighet föreligger enligt fastighetsdomstolens mening en icke obetydlig risk för att sjöboden på sikt tas i anspråk för något sådant ändamål som anges i det föregående stycket. En sådan utveckling är inte önskvärd och strider mot de intressen som bl.a. bestämmelserna om strandskydd är avsedda att skydda. Den begärda avstyckningen strider därför mot såväl det i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen uppställda kravet på att en fastighet skall vara varaktigt lämpad för sitt ändamål som det i 3 kap. 2 § 2 st. samma lag uppställda kravet på att fastighetsbildning skall ske så att syftet med bl.a. strandskyddet inte motverkas. Fastighetsdomstolen finner därför att beslutet om avstyckning skall undanröjas.

N.N. och medparter överklagade utslaget och yrkade att lantmäterimyndighetens beslut skulle fastställas.

Länsstyrelsen Västra Götaland bestred ändring.

Hovrätten för Västra Sverige (2000-11-08, hovrättslagmannen Kjell Björnberg samt hovrättsråden Kent Jönsson, referent, och Henrik Winman) avslog överklagandet.

Fastighetsrådet Stig Landin var skiljaktig och anförde: Samhällsutvecklingen har medfört att det ursprungliga ändamålet med sjöbodarna för fiskenäringen huvudsakligen upphört och ersatts av mera fritidsinriktad vattenverksamhet. Sjöbodarnas stora värde för landskapsbilden är ostridigt. Frågan gäller om nuvarande ändamål kan godtas självständigt eller enbart är möjligt som komplement till boende på orten. Något uttryckligt hinder mot sjöbodsändamålet föreligger inte. Vid lämplighetsprövningen är det inte bara fråga om den enskilda fastighetens beskaffenhet utan även de planmässiga förhållandena i omgivningen. Något hinder i detta avseende har inte anförts. Av handlingarna i målet framgår att det självständiga ändamålet för sjöbod godtagits i Bohuslän bland annat med stöd av detaljplanläggning.

En avstyckning av den sedan 1930-talet befintliga sjöboden för angivet ändamål medför ingen förskjutning i strandskyddsbestämmelsernas tillämpningsområde. Eventuell förändring av sjöbodens användning i den mån sådan kräver bygglov eller dispens enligt miljöbalken prövas särskilt (jämför NJA 1979 s. 21 och Bostadsdepartementet 1981-09-17, Pl 2538-80).

Jag anser att yrkad fastighetsbildning på i huvudsak av lantmäterimyndigheten (LM) anförda skäl kan godtas varför LM:s beslut skall fastställas.

Målnummer Ö 4043-99