RH 2001:48

Åklagaren åtalade G.K. för vårdslöshet i trafik med följande gärningspåstående: G.K. har den 19 januari 2000 fört personbil på Ängkärrsvägen i Göteborg och därvid i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna genom att passera en vid tillfället obevakad cykelöverfart utan att anpassa hastigheten, vilket fick till följd att G.K. kolliderade med en cyklist på cykelöverfarten.

G.K. bestred ansvar.

På åklagarens begäran hölls vid tingsrätten förhör med, förutom G.K., målsäganden M.S. samt vittnena C.J. och A.T.

Göteborgs tingsrätt (2000-10-26, tingsfiskalen Anna Witte) dömde G.K. för vårdslöshet i trafik till dagsböter på följande domskäl.

Enligt 3 kap. 61 § trafikförordningen skall en förare som närmar sig en obevakad cykelöverfart anpassa hastigheten så att han inte åstadkommer fara för cyklist som cyklar på överfarten eller just skall passera denna. Om det behövs för att lämna cyklisten tillfälle att passera, skall föraren stanna. Denna regel är ett skydd för en av de mest oskyddade trafikanterna.

Enligt 1 § trafikbrottslagen skall vägtrafikant som för motordrivet fordon dömas för vårdslöshet i trafik om han i väsentlig mån brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. Av förarbetena till trafikbrottslagen (prop. 1994/95:23 s. 122) framgår att syftet med regeln är att förbehålla ansvar för vårdslöshet i trafik för främst sådana fall där trafikanten gjort sig skyldig till medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet. Av förarbetena framgår vidare att till sådana typiskt sett farliga beteenden som bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik hör t.ex. allvarligare brott mot regel till skydd för oskyddade trafikanter.

I målet är utrett att det på Ängkärrsvägen i korsningen till Pärt Antons Gata finns en obevakad cykelöverfart samt ett övergångsställe. Vid övergångsstället finns trafikljus. Detta måste dock aktiveras för att visa sken. Vid kollisionen var trafikljusen inte aktiverade. Det är klar sikt i korsningen och den aktuella dagen var det fint väder och solen sken.

M.S. har berättat att hon inte minns hur hon agerade vid det aktuella tillfälle när hon kom fram till korsningen. Hon antar dock att hon gjorde som hon brukar göra, nämligen sakta ner farten och sedan titta åt båda håll och därefter cykla ut i korsningen om det är fri överfart. Hon såg inte G.K. på Ängkärrsvägen. Hon cyklade inte fort utan i lugnt tempo. G.K. har berättat att han hade god sikt in i korsningen. Han körde före korsningen i 30 km/tim men accelererade strax innan korsningen och höll en hastighet på inte över 45 km/tim när han körde in i korsningen. Han såg inte M.S. förrän ca en meter innan kollisionen inträffade. Däremot såg han C.J:s bil som stannat i korsningen på den motsatta körbanan. C.J. har berättat att han stannade till vid trafikljuset vilket stöds utav vad både G.K. och A.T. uppgivit. C.J. har vidare berättat att han uppfattade det som om M.S. inte saktade ner farten innan hon cyklade ut på Ängkärrsvägen. A.T har berättat att han såg i ögonvrån hur "något svischade förbi". Vad han såg "svischa förbi" måste enligt tingsrättens mening ha varit G.K:s bil. A.T. har vidare berättat att han inte vet i vilken hastighet som bilen som "svischade förbi" hade men uppfattade det som om hastigheten var hög eftersom kollisionssmällen med cyklisten var hård. A.T. har här dragit en slutsats att hastigheten var hög eftersom kollisionssmällen var hård. Detta vederlägger inte G.K:s uppgift om att han inte körde i mer än 45 km/tim in i korsningen. Det har heller inte i målet framkommit något annat som ger anledning att ifrågasätta att denna uppgivna hastighet skulle vara felaktig. Tingsrätten har därvid att utgå från att G.K. körde i en hastighet som inte översteg 45 km/tim in i korsningen.

Av utredningen i målet anser tingsrätten att det framgår att olyckan inte orsakats av något medvetet risktagande från G.K:s sida. Frågan är då om han gjort sig skyldig till sådan annan allvarlig oaktsamhet som kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik.

G.K. har berättat att han kör på den aktuella vägen dagligen. Eftersom han gör detta måste han ha vetat om att det fanns en cykelöverfart vid korsningen. Han har därför haft anledning att iaktta speciell försiktighet när han körde in i korsningen. Till detta kommer att han såg C.J:s bil som stannat vid trafikljusen på motsatt körbana. Även detta borde ha föranlett G.K. att iaktta extra uppmärksamhet och försiktighet. G.K. har varit i en situation, då i enlighet med vad som ovan framhållits, särskilda krav på uppmärksamhet och försiktighet ställts på honom. Enligt tingsrättens mening har G.K. inte iakttagit den omsorg och varsamhet han haft att iaktta med hänsyn till trafiksituationen. Genom sitt körsätt anser tingsrätten att han måste anses ha gjort sig skyldig till så allvarlig oaktsamhet att han får anses ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som krävs till förekommande av trafikolycka. Åtalet för vårdslöshet i trafik skall därför bifallas.

G.K. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.

Åklagaren bestred ändring.

I hovrätten hördes G.K., M.S., C.J. och A.T. på nytt. De berättade i huvudsak som vid tingsrätten. G.K. uppgav dock att han inte uppmärksammat att C.J. stannat med sitt fordon vid cykelöverfarten.

G.K. ingav och åberopade i hovrätten fotografier av bilen efter olyckstillfället.

Hovrätten för Västra Sverige (2001-05-09, hovrättsråden Bertil Josefson och Eva Ahlquist samt tf. hovrättsassessorn Anna Trulsson, referent) ogillade åtalet på följande skäl.

Såsom tingsrätten anfört skall en tilltalad dömas för vårdslöshet i trafik om han gjort sig skyldig till medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet, t. ex. brott mot en regel till skydd för oskyddade trafikanter.

I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det i målet inte är visat att olyckan orsakats av något medvetet risktagande från G.K:s sida. Fråga är då om G.K. gjort sig skyldig till annan allvarlig oaktsamhet.

Enligt tidigare gällande 83 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) ålåg det en förare som närmade sig ett obevakat övergångsställe att anpassa hastigheten så, att han inte åstadkom fara för gående som var ute på övergångsstället eller som just skulle gå ut på detta. Om det behövdes för att lämna gående tillfälle att passera, skulle föraren stanna. Vad som föreskrevs om obevakade övergångsställen skulle enligt bestämmelsens andra stycke tillämpas också i fråga om obevakade cykelöverfarter. Bestämmelsen i vägtrafikkungörelsen upphörde att gälla den 1 maj 2000, då den ersattes av 3 kap. 61 § trafikförordningen (1998:1276). Enligt det andra stycket i denna bestämmelse skall en förare som närmar sig en obevakad cykelöverfart anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelöverfarten. Som framgår av ordalydelsen föreskrivs inte längre någon skyldighet att särskilt anpassa hastigheten i de fall när en cyklist är på väg ut på en obevakad cykelöverfart. Inte heller föreskrivs någon skyldighet att vid behov stanna för att låta en cyklist passera. Sådana skyldigheter föreligger enligt bestämmelsens tredje stycke endast vid utfart från en cirkulationsplats eller efter sväng i en korsning.

Vid tidpunkten för den åtalade gärningen gällde bestämmelsen i vägtrafikkungörelsen. Enligt denna ålåg det G.K. att anpassa sin hastighet för att inte åstadkomma fara för M.S., som just skulle köra ut på cykelöverfarten, och möjligen stanna för att låta henne passera. Då bestämmelsen i trafikförordningen inte ålägger G.K. någon sådan särskild skyldighet skall, i enlighet med 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken, den nu gällande bestämmelsen i trafikförordningen tillämpas. Det kan därför inte läggas G.K. till last att han brutit mot någon särskild regel till skydd för oskyddade trafikanter vid bedömningen av om han gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.

Fråga återstår om G.K. på annat sätt gjort sig skyldig till allvarlig oaktsamhet som kan medföra ansvar för vårdslöshet i trafik. Lika med tingsrätten finner hovrätten utrett att G.K:s hastighet inte översteg 45 km/tim när han passerade korsningen. Enligt G.K:s uppgifter, som inte har ifrågasatts i målet, träffade vid kollisionsögonblicket M.S:s cykelpedal hans högra främre dimljus. Detta tyder på att M.S. påbörjat sin överfart i stort sett samtidigt som G.K. passerade cykelöverfarten. Anledningen till varför G.K. och M.S., trots de goda ljus- och siktförhållanden som rådde på platsen, inte uppmärksammade varandra har inte framkommit.

Det får anses åligga varje bilförare att iaktta försiktighet vid passerandet av en vägkorsning, i synnerhet där det finns ett övergångsställe eller en cykelöverfart, men mot bakgrund av vad som framkommit om omständigheterna kring olyckan och då G.K. inte befunnits skyldig till brott mot någon särskild trafikregel till skydd för oskyddade trafikanter kan han, trots att han inte uppmärksammat M.S., inte anses ha i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet till förekommande av trafikolycka. Åtalet skall därför ogillas.

Målnummer B 4636-00