RH 2001:61

Åklagaren åtalade M.N. och A.C. - jämte ytterligare en person, M.S. - för grovt narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning. M.N. och A.C. har den 25 januari 2001 i Malmö begått grovt narkotikabrott avseende 94 tabletter innehållande MDMA (I), vilket är narkotika. Brottet har begåtts på följande sätt. M.N. har denna dag, eller någon tid dessförinnan, olovligen innehaft, förpackat och förvarat tabletterna samt den 25 januari 2001 från sin bostad transporterat och därefter överlåtit dem; tabletterna har inte varit avsedda för eget bruk. A.C. och M.S. har - tillsammans och i samförstånd - i överlåtelsesyfte olovligen förvärvat eller anskaffat tabletterna samt därefter olovligen förvarat, transporterat och innehaft dem; tabletterna har inte varit avsedda för eget bruk. I vart fall har A.C. olovligen förmedlat kontakt mellan säljare och köpare av tabletterna. Narkotikabrotten är grova eftersom de avsett en särskilt stor mängd narkotika. - Åklagaren yrkade vidare att M.N. skulle utvisas med förbud att återvända till riket.

M.N. erkände att han tagit emot tabletterna av annan person med uppdrag att transportera och överlämna dem till annan. Han bestred ansvar för brottslig gärning under påstående att han handlat i nöd. För den händelse han skulle fällas till ansvar gjorde M.N. gällande att hans handlande skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden. Vidare bestred M.N. yrkandet om utvisning.

A.C. erkände att han hade förmedlat kontakt mellan köpare och säljare av tabletterna men gjorde gällande att hans handlande skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden.

Malmö tingsrätt (2001-03-16, chefsrådmannen Johan Hansson samt nämndemännen Rolf Brandt, Margit Bengtsson och Ragnhild Pohlborg) dömde M.N. och A.C. för grovt narkotikabrott till fängelse två år. M.N. utvisades ur riket och förbjöds att återvända hit före den 1 mars 2006.

Tingsrätten fann utrett att M.N. olovligen innehaft, förvarat samt från sin bostad transporterat och därefter överlåtit tabletterna samt att dessa inte hade varit avsedda för eget bruk. Beträffande A.C. fann tingsrätten styrkt att han i vart fall olovligen förmedlat kontakt mellan säljare och köpare avseende narkotika samt att förfarandet hade varit ägnat att främja narkotikahandel.

Beträffande brottens rubricering yttrade tingsrätten följande. Huruvida ett narkotikabrott skall bedömas som grovt eller inte beror självfallet på många faktorer. Genom praxis har växt fram att narkotikans farlighet och den mängd narkotika det är fråga om i de flesta fall är avgörande faktorer.

Chefsöverläkaren Mats Humble har hörts som sakkunnig rörande ecstacytabletternas farlighet och därvid uppgett följande. Forskningen under 1990-talet har bekräftat sambandet mellan användandet av ecstacy och psykiska besvär. Ecstacy är en drog som kemiskt ligger nära amfetamin. Ecstacy kan ge skador på en av hjärnans signalsubstanser nämligen seratonin. Forskningen har visat att upprepad användning av drogen ger allvarliga biverkningar såsom depressioner och ångest. Även andra symptom som fobier, psykoser, ökad impulsivitet och aggressivitet kan förekomma. Graden av skadeverkningar är självfallet beroende av dosens storlek och individens känslighet. Skadeverkningarna kan kvarstå lång tid efter man slutat använda ecstacy. Ecstacy kan även ge akuta biverkningar som kan leda till döden. En användare kan drabbas av värmeslag eller vattenförgiftning. Ecstacy påverkar nämligen hjärnans temperaturreglering och förmågan att hålla kroppens saltbalans. Värmeslag och vattenförgiftning kan uppkomma redan vid första dosen och drabbar i regel "nybörjare". Nu nämnda effekter är sällsynta och det har rapporterats ett hundratal dödsfall. Ecstacy är inte beroendeframkallande på samma sätt som andra stimulantiadroger. Det förhållandet att drogen förstör seratoninsystemet skyddar mot ett beroende. För att få den förväntade effekten av ecstacy krävs nämligen ett fungerande seratoninsystem. Använder man ecstacy frekvent uteblir effekten av drogen. Ett tecken på att skador uppstått är att man får vänta lång tid mellan användningarna. Det finns naturligen risk för att man tar en högre dos när effekten uteblir. Det har nyligen rapportats att ecstacy kan lindra symptom vid Parkinsons sjukdom. Neurologer har emellertid varnat för att använda drogen eftersom den har alltför allvarliga skadeverkningar. Mats Humbles uppfattning är att ecstacy är farligare än amfetamin. Heroinet är rätt doserat riskfritt och ger inga medicinska biverkningar. Dödsfall vid missbruk av heroin är däremot vanliga på grund av felaktiga doseringar.

Heroinets farlighet har i praxis bedömts utifrån drogens beroendeframkallande effekter och risken för dödsfall vid feldosering. När det gäller ecstacy är det, som framgått, fråga om en annan art av farlighet som gör att drogen inte kan jämföras med heroin. Med hänsyn till vad Mats Humble uppgett om ecstacys farlighet och tingsrättens egen vetskap om drogen anser tingsrätten dennes farlighet är sådan att befattning med de mängder som det är fråga om i målet gör att den brottslighet som M.N. och A.C. gjort sig skyldiga till skall bedömas som grov. M.N. och A.C. skall dömas för grovt narkotikabrott.

I påföljdsdelen yttrade tingsrätten bl.a. följande. Brottslighetens straffvärde innebär att A.C. skall dömas till fängelse. Straffvärdet, som det inte finns anledning avvika från, är fängelse två år. Brottslighetens straffvärde innebär att M.N. skall dömas till fängelse. Straffvärdet är fängelse två år. M.N. kan inte anses förorsakas något men genom att han utvisas från landet på kortare tid. Han skall därför dömas till fängelse två år.

Åklagaren, A.C. och M.N. fullföljde talan. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma A.C. för grovt narkotikabrott bestående även i att han i överlåtelsesyfte olovligen förvärvat eller anskaffat narkotikan, vilken inte varit avsedd för hans eget bruk.

A.C. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet eller, i andra hand, bedöma gärningen som narkotikabrott enligt 1 § 5 narkotikastrafflagen och till följd därav sätta ned straffet.

M.N. yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningen som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen och avsevärt sätta ned straffet. Vidare yrkade han att hovrätten skulle ogilla utvisningsyrkandet.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (2001-05-09, f.d. hovrättspresidenten Bo Broomé, hovrättsrådet Lars Elmqvist, referent, adjungerade ledamoten rådmannen Helén Andersson samt nämndemännen Sven-Åke Johansson och Marie Henschen) dömde A.C. och M.N. för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen, A.C. till fängelse ett år och sex månader och M.N. till fängelse ett år och tre månader. Hovrätten fastställde beslutet om utvisning av M.N.

Hovrätten fann utrett att såväl M.N. som A.C. tagit befattning med den av åklagaren angivna mängden narkotika, vilken inte i någonderas fall varit avsedd för eget bruk, M.N. genom att olovligen inneha, förvara samt från sin bostad transportera och därefter överlåta narkotikan och A.C. genom att anskaffa och inneha den.

Beträffande brottens rubricering yttrade hovrätten följande. När det gäller frågan huruvida brotten skall bedömas som grova på grund av att de avsett en särskilt stor mängd narkotika av angivet slag är det i första hand av betydelse vad som är känt om ämnets farlighet och skadeverkningar. Mats Humble, som hörts i denna del, har - utöver vad som antecknats i tingsrättens dom - berättat bl.a. följande. Han är chefsöverläkare i psykiatri och har sedan 1989 behandlat ett flertal patienter som använt ecstacy. Förutom genom härav vunna erfarenheter har han skaffat sig kunskaper i frågan genom att under många år följa och sammanställa resultaten av den internationella vetenskapliga utvecklingen på området. Ecstacy är en drog som kemiskt ligger nära amfetamin men har andra egenskaper som gör den klart farligare än amfetamin. Enligt vad som visat sig under senare år ger nämligen ecstacy upphov till störningar i serotoninsystemet, vilket i sin tur kan leda till hjärnskador. Skadeverkningarna ger sig till känna genom bl.a. nedsatta kognitiva funktioner i form av försämrat arbetsminne och nedsatt inlärningsförmåga. Hjärnskadorna upptäcks inte förrän de är manifesta och är då omöjliga att bota. Uppskattningsvis 25-50 procent av dem som någorlunda frekvent använder drogen får på sikt skador av detta slag. Även ångest och depression förekommer. Bruk av ecstacy kan också leda till vissa rent fysiska skadeverkningar, t.ex. störd njurfunktion och reducerad muskelmassa. Enligt Mats Humbles uppfattning är ecstacy ett farligare preparat än kokain, som inte ger upphov till skador på serotoninsystemet med därav följande skadeeffekter. Däremot medför de stora doser som ibland förekommer bland kokainmissbrukare ökad risk för hjärnblödning och för rubbningar av blodtryck och hjärtrytm. Det kan också sägas att ecstacy inte är fysiskt beroendeframkallande som vissa andra droger eftersom effekten uteblir vid alltför flitigt bruk. Det psykologiska beroendet av ecstacy är emellertid väl så betydande som vid andra droger eftersom den positiva effekten av ecstacy upplevs som mycket stark och eftersträvansvärd. Endast enstaka fall av överdosering av ecstacy har belagts. Risk för överdos med dödlig utgång, såsom vid bruk av heroin, finns alltså normalt inte. Enligt vad som är känt för honom är en tablett normal dos för de allra flesta som använder ämnet men det är inte ovanligt med användare som tar tre till fyra tabletter under en kväll.

Högsta domstolen (HD) har i ett tidigare rättsfall (NJA 1992 s. 235) angående MDMA, som är den kemiska beteckningen för ecstacy, uttalat att detta ämne synes vara farligare än amfetamin men att det inte kan anses lika farligt som heroin eller kokain. Som grund för farlighetsbedömningen anförde HD preparatets hallucinogena effekter vid större doser och den lockelse som ämnet kan antas utöva på vissa ungdomsgrupper. Som framgår av Mats Humbles berättelse har emellertid användning av preparatet visat sig medföra ytterligare allvarliga risker, inte minst den av vanemässigt bruk följande fara för nedsättning av de kognitiva funktionerna som Mats Humble redogjort för. Kunskapen om dessa möjliga skadeverkningar, vilken synes bygga på rön som inte var kända vid tiden för HD:s avgörande, gör det enligt hovrättens mening befogat att nu se allvarligare på hantering av ecstacy än som tidigare skett. De upplysningar Mats Humble lämnat visar att både kokain och ecstacy är farliga preparat men att skadeverkningarna är av så olika slag att det från farlighetssynpunkt är svårt att jämföra dem. Vad som numera är känt om de risker som följer av bruk av ecstacy får emellertid anses motivera att preparatet betraktas som i vart fall lika farligt som kokain.

En jämförelse mellan de båda preparaten, företagen med beaktande av vad som är känt om normaldoser vid bruk av dem, finner hovrätten leda till att den kvantitet ecstacy som det är fråga om i målet - 94 tabletter, vilket får antas motsvara lika många normaldoser - dock inte når upp till den mängd som fordras för att en hantering av ämnet skall bedömas som grovt brott, och några omständigheter utöver mängden som kan påverka straffvärdet har inte anförts. På grund härav skall brottsligheten för såväl M.N:s som A.C:s del bedömas som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen.

I påföljdsdelen yttrade hovrätten bl.a. följande. Straffvärdet av vad var och en av A.C. och M.N. gjort sig skyldig till uppgår till ett år och sex månader. Det angivna straffvärdet är så högt att det krävs starka skäl för att döma någon av dem till annan påföljd än fängelse.

Hovrätten fann inte några skäl av detta slag föreligga i fråga om vare sig A.C. eller M.N. Med hänsyn till det anförda utmätte hovrätten för A.C. ett fängelsestraff som svarade mot brottets straffvärde, medan straffet för M.N. bestämdes med hänsyn tagen till det men som förordnandet om utvisning ansågs innebära.

Målnummer B 726-01