RH 2001:81

En ändring i de förhållanden som ursprungligen har konstituerat svensk domstols behörighet enligt Luganokonventionen innebär inte att behörigheten senare går förlorad. Även fråga om innebörden av begreppet sakligt samband i art. 6.1 Luganokonventionen.

L.A/S, som är ett bolag registrerat i Danmark, har enligt licens rätt att i hela världen utnyttja ett europeiskt patent avseende en viss konstruktion av glasögonbågar. Patentet har designerats för Österrike, Belgien, Schweiz, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Liechtenstein, Nederländerna och Sverige.

J.AB är ett svenskt bolag i vilket J.H. och B.S. vid de i målet relevanta tidpunkterna var ensamma styrelseledamöter.

P.A/S är ett bolag som är registrerat i Danmark.

Den 10 oktober 1997 väckte L.A/S talan mot J.AB, J.H., B.S. och P.A/S vid Stockholms tingsrätt med yrkande om att svarandena skulle (a) förbjudas att i Sverige tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda glasögon i visst utförande eller att införa eller inneha sådana glasögon, (b) förpliktas att solidarisk utge skadestånd. Vidare yrkade L.A/S att glasögon av angivet slag vilka fanns i någon av svarandenas besittning i Sverige skulle sättas i förvar eller förstöras. Skadeståndskravet avsåg ersättning för den försäljning som skett i Sverige och de andra länder i vilka patentet är gällande. Som grund för sin talan åberopade L.A/S att J.AB i Sverige hade tillverkat glasögon som faller under patentet och att P.A/S hade medverkat vid tillverkningen samt att P.A/S hade marknadsfört och försålt glasögonen över hela världen, inberäknat de länder som omfattas av patentet. Patentintrånget uppgavs ha skett med uppsåt eller av oaktsamhet.

Vad beträffar forum anförde L.A/S att svensk domstol, i förevarande fall Stockholms tingsrätt, med stöd av art. 5.3 och 6.1 Luganokonventionen var behörig att pröva skadeståndskravet i dess helhet.

I sitt svaromål, som inkom den 11 februari 1998, yrkade P.A/S att käromålet skulle avvisas, i första hand i dess helhet och i vart fall såvitt avsåg frågan om patentintrång utanför Sverige. Som stöd för sitt avvisningsyrkande anfördes bl.a. att varken L.A/S eller P.A/S hade hemvist i Sverige eller drev verksamhet här och att det saknades sakligt samband mellan käromålen mot de olika svarandeparterna. Vidare angavs att skada orsakad av patentintrång får anses ha inträffat (endast) i det land i vilket intrånget ägt rum, vilket medför att svensk domstol äger pröva skadestånd endast i anledning av skada som inträffat i Sverige. P.A/S förklarade därför att förutsättningar saknades att tillämpa art. 5.3 eller 6.1 Luganokonventionen.

I sak bestred P.A/S att bolaget medverkat vid tillverkning av glasögon eller, utom i Danmark som dock inte omfattas av patentet, marknadsfört eller försålt glasögon. Den försäljning som ägt rum till egna utländska dotterbolag och filialer samt fristående återförsäljare uppgavs ha skett från Danmark.

På grund av återkallelse avskrevs målet den 16 oktober 1998 till den del det rörde J.AB, J.H. och B.S.

L.A/S gjorde gällande att den omständigheten att målet avskrivits i viss del inte påverkade förutsättningarna att tillämpa art. 6.2 Luganokonventionen. P.A/S redovisade motsatt uppfattning.

Stockholms tingsrätt (1999-05-10, rådmannen Peter Wiking-Johnsson) avvisade L.A/S:s talan utom såvitt avsåg frågan om skada i Sverige på grund av patentintrång. Tingsrätten yttrade följande.

Fråga är bl.a. om tillämpning av angivna art. 5.3 och 6.1 i Luganokonventionen. Båda bestämmelserna har karaktär av undantag från forumbestämmelsen i art. 2 konventionen och torde i allmänhet böra tolkas restriktivt.

Enligt art. 5.3 kan talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas i en annan konventionsstat, om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen i den ort där skadan inträffade. Om den skadegörande handlingen företagits i en konventionsstat men skadan uppkommit i en annan konventionsstat föreligger behörighet för båda ländernas domstolar (Bier v. Mines de Potasse d'Alcace).

Enligt art. 6.1 kan talan mot den som har hemvist i en konventionsstat väckas, om han är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist. Vid bedömningen är en utgångspunkt det sakliga samband som måste föreligga mellan käromålen mot de olika svarandena (Kalfelis v. Schröder). Sambandet kan, enligt samma avgörande, uttryckas så att gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika risken för oförenliga domar som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. (Jfr lydelsen av art. 22 tredje stycket angående förfarandet vid konnexitet.)

Tingsrätten uppfattar L.A/S:s framställning av sakförhållandena så att glasögonbågarna har tillverkats i Sverige av J.AB varefter viss nödvändig bearbetning, innefattande bl.a. montering av provglas, gjorts i Danmark av P.A/S. Försäljning har, enligt L.A/S, skett av P.A/S i Danmark till egna utländska dotterbolag eller filialer och till fristående utländska återförsäljare. Hur försäljningen egentligen gått till är inte klart. Huruvida P.A/S vidtagit marknadsföringsåtgärder framstår också som ovisst.

Även med beaktande av att tillverkningen av glasögonen kan betraktas som ett i huvudsak enhetligt förfarande framstår det som att den av L.A/S som patentintrång betecknade försäljningen av P.A/S har ägt rum i Danmark. Skada på grund av försäljningen har inträffat i Sverige. Denna möjliga skada kan prövas i Sverige av Stockholms tingsrätt. Förutsättningar saknas emellertid att med stöd av art. 5.3 Luganokonventionen här uppta till prövning eventuell skada som uppkommit i andra länder där patentet är gällande.

Vid övervägande av tillämpligheten av art. 6.1 konventionen bör, beträffande sambandet mellan käromålen, jämförelsen för P.A/S:s del göras endast med J.AB. De omständigheter som må ha förelegat till stöd för en gemensam handläggning av käromålen har rent faktiskt bortfallit i och med att målet avskrivits såvitt avser J.AB. Härvid bortses från möjligheten att L.A/S på nytt skulle väcka talan mot det bolaget. Vid denna bedömning saknas anledning att, såsom en förutsättning för att tillämpa art. 6.1 Luganokonventionen, pröva betydelsen i processuellt hänseende av att målet avskrivits i viss del.

I enlighet med det anförda avvisar tingsrätten L.A/S:s talan utom såvitt avser frågan om skada i Sverige på grund av patentintrång.

L.A/S överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten, med upphävande av tingsrättens avvisningsbeslut såvitt avsåg skada som inträffat i andra länder än i Sverige, skulle återförvisa målet till tingsrätten för erforderlig handläggning.

P.A/S bestred ändring.

Svea hovrätt (2000-12-05, hovrättslagmannen Magnus Göransson, referent, samt hovrättsråden Kristina Boutz och Mikael Mellqvist) upphävde tingsrättens beslut om avvisning och visade målet åter till tingsrätten för fortsatt handläggning. Hovrätten anförde i skälen för sitt beslut följande.

Huvudregeln för domstols behörighet enligt Konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område upprättad i Lugano den 16 september 1988 (Luganokonventionen) anges i artikel 2 och innebär att talan mot den som har hemvist i en konventionsstat skall väckas vid domstol i den staten, oberoende av i vilken stat han har medborgarskap. Artikel 6.1 ger möjlighet till kumulation på svarandesidan genom att en kärande med stöd av denna artikel kan väcka talan mot flera svarande vid en domstol där någon av dem har sitt hemvist.

Målet i hovrätten gäller tillämpligheten av artikel 6.1. Hovrätten har till en början att pröva betydelsen av att målet vid tidpunkten för tingsrättens beslut hade skrivits av i viss del. Vidare uppkommer frågan om det hade förelegat ett sådant sakligt samband mellan de olika käromålen som, i enlighet med vad tingsrätten redovisat, har ansetts vara en förutsättning för att en domstol skall kunna grunda sin behörighet på denna bestämmelse.

Tingsrätten har för sin del baserat sitt beslut på förhållandena sådana dessa framstod sedan målet skrivits av mot J.AB. Därvid har tingsrätten funnit att ett eventuellt sakligt samband mellan käromålen mot P.A/S och J.AB rent faktiskt har bortfallit och att det därför saknas anledning att pröva betydelsen av att målet skrivits av i viss del. Detta innebär emellertid, enligt hovrättens mening, att tingsrätten i själva verket har accepterat att en ändring i de förhållanden som ursprungligen må ha konstituerat domstolens behörighet, tillåts slå igenom och rent faktiskt leda till att behörigheten senare går förlorad; om tingsrätten hade valt att göra sin prövning innan avskrivningen ägt rum, skulle de ha haft att ta ställning till frågan om det förelegat ett sakligt samband mellan käromålen.

Hovrätten anser för sin del att det saknas skäl att gå ifrån den princip som för svenskt vidkommande har kommit till uttryck i 10 kap. 15 § rättegångsbalken och som innebär att bedömningen av frågan om domstolens behörighet måste grundas på förhållandena vid tidpunkten för delgivning av svaranden. Luganokonventionen innehåller inte något stadgande som står i konflikt med denna princip. Vidare får EG-domstolens uttalande i Kalfelis-fallet, som berörts av tingsrätten, anses ge uttryck för samma principiella inställning. Domstolen förklarar där att artikel 6.1 är tillämplig när käromålen mot de olika svarandena har ett samband "when the proceedings are instituted". Med hänvisning till det syfte att åstadkomma en harmoniserad nationell tillämpning av det internationella regelverket som ligger bakom det s.k. Luxemburg-protokollet av den 3 juni 1971 och som i många tolkningsbesked har understrukits av EG- domstolen, kan inte heller bortses från de avgöranden av nationella domstolar som åberopats av L.A/S och vilka redovisar en enahanda tillämpning av artikel 6.1. På grund av det anförda och då P.A/S har delgetts stämning innan målet skrivits av mot J.AB och övriga svarande anser hovrätten att prövningen av tingsrättens behörighet skall ske med utgångspunkt i förhållandena före avskrivningen.

När det gäller frågan om det föreligger ett sakligt samband mellan käromålen har hovrätten, som tingsrätten har angett, att särskilt beakta EG-domstolens uttalanden i fallet Kalfelis om att gemensam handläggning och dom är påkallad för att undvika risken av oförenliga domar som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar. EG-domstolen har senare, i det s.k. Tatry fallet (The owners of the cargo lately laden on board the ship Tatry v The owners of the ship Maciej Rataj) närmare utvecklat innebörden av artikel 22.III som närmast kan sägas vara en spegelvändning av artikel 6.1 ("artikel 6 gör det möjligt att handlägga inbördes sammanhängande mål, artikel 22 söker förhindra en separat handläggning av sådana mål när talan har väckts i skilda konventionsstater": Lennart Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna, 1995, s. 107). I det senare avgörandet har domstolen, under hänvisning till "the proper administration of justice in the Community", föreskrivit att kravet på samband måste ges en vid tolkning som tar sikte på alla situationer där det finns en risk för "conflicting decisions" även om de båda domarna skulle kunna verkställas för sig och deras rättsliga konsekvenser inte utesluter varandra. Genom detta avgörande får domstolen, på sätt generaladvokaten förordat i Kalfelis- fallet, sägas ha slagit fast en tillämpning av ifrågavarande bestämmelser som skapar en balans mellan behovet av "proper administration of justice", särskilt vad gäller att undvika oförenliga domar, och det intresse som bär upp huvudregeln i artikel 2.

Med den nu redovisade principiella utgångspunkten och med hänsyn till hur L.A/S har utformat sin talan mot P.A/S resp. J.AB får det enligt hovrätten anses föreligga ett sådant sakligt samband mellan käromålen att tingsrätten är behörig enligt artikel 6.1 att pröva talan mot P.A/S också i den del den har avvisats av tingsrätten. Överklagandet skall därför bifallas och målet visas åter till tingsrätten för fortsatt handläggning.

Målnummer Ö 3913-99