RH 2001:92
Påföljd för mened och anstiftan av mened. - Referat nr 11 av totalt 11 hovrättsdomar som har meddelats under 2001 (referat RH 2001:82-92). Domarna har vunnit laga kraft. Referaten är summariska. I dem anges det eller de brott för vilka hovrätten har dömt till ansvar i målet, den av hovrätten bestämda påföljden och skälen för påföljdsbestämningen. Domstolarnas motiveringar redovisas i sammanfattning och återger inte ordagrant skälen. Skiljaktiga meningar redovisas inte. Domar i vilka den åtalade har dömts även för annat brott än mened eller anstiftan till sådant brott har inte tagits med i redovisningen. Detta gäller även i de fall det eller de andra brotten är bagatellartade i jämförelse med menedsbrottet.
Gärningarna: I ett rattfyllerimål uppgav N.A., född 1978, som hördes som vittne sanningslöst att det varit han och inte den åtalade G.W., född 1960, som hade kört bilen. N.A. och G.W. hade kommit över ens om vad N.A. skulle berätta.
Tingsrätten dömde N.A. för mened till fängelse i två månader och G.W. för anstiftan av mened till fängelse i tre månader. - Mot bakgrund av bl.a. rättspraxis (NJA 1996 s. 757 och RH 1994:58 och 1996:19) och med beaktande av Högsta domstolens dom den 13 december 1999 (NJA 1999 s. 561) fann tingsrätten att det i N.A:s fall inte fanns skäl att frångå normalpåföljden fängelse men att straffet kunde med hänsyn till att han var endast 19 år när han begick brottet sättas lägre än annars. Inte heller i G.W:s fall fann tingsrätten skäl att döma till annan påföljd än fängelse.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom i den del den avsåg N.A. men dömde G.W. för medhjälp till mened till det straff som tingsrätten hade bestämt. I fråga om påföljdsvalet anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning.