RH 2002:23

B.T hade vid den i målet aktuella tidpunkten en motorfordonsförsäkring hos Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag. I försäkringen ingick ett stöldförsäkringsmoment.

B.T. yrkade att tingsrätten skulle fastställa att han med tillämpning av parternas försäkringsavtal hade rätt till försäkringsersättning för den skada som hans bil fått den 6 december 1997.

Trygg-Hansa bestred käromålet.

Som grund för talan åberopade B.T. att någon den 6 december 1997 olovligen tagit hans bil, som var parkerad på garagenedfarten till den fastighet där han bodde. När bilen påträffades var den allvarligt skadad. Stöldförsäkringsmomentet i den motorfordonsförsäkring som gällde mellan parterna var tillämpligt. Skadan uppstod på grund av tillgrepp av fordon, som utförts av någon som inte tillhört B.T:s hushåll. Även om det varit hans son J.T. som tillgripit bilen har det varit fråga om tillgrepp av fortskaffningsmedel och inte olovligt brukande. J.T. har inte tillhört B.T:s hushåll. B.T. har därför rätt till ersättning för skadan av Trygg-Hansa.

Trygg-Hansa gjorde gällande att stöldförsäkringsmomentet i den aktuella motorfordonsförsäkringen inte var tillämpligt, eftersom sonen J.T. tagit bilen vid det aktuella tillfället och det då inte varit fråga om tillgrepp av fortskaffningsmedel utan om olovligt brukande. Om tingsrätten skulle finna att det varit fråga om ett tillgrepp av fortskaffningsmedel och inte ett olovligt brukande så var stöldförsäkringsmomentet ändå inte tillämpligt, eftersom J.T. tillhört B.T:s hushåll. Försäkringsfall förelåg således inte.

Till utveckling av talan anförde B.T. följande.

Den aktuella kvällen var B.T. och hans hustru på konsert i Stockholm. Bilen, som var en exklusiv Mercedes, stod parkerad på garagenedfarten till B.T:s bostad. Nyckel till bilen fanns i bostaden. J.T., B.T:s son från ett tidigare äktenskap, och dennes kamrat befann sig i B.T:s bostad den aktuella kvällen. Sonen fick inte bruka bilen utom då denne övningskörde med sin fader. Sonen var skriven på sin moders adress och således inte på den adress som fadern bodde på. Om sonen olovligen tagit och brukat bilen den aktuella kvällen skulle gärningen ha bedömts som tillgrepp av fortskaffningsmedel. För att ansvar för olovligt brukande skulle inträda hade krävts att gärningsmannen innan det olovliga brukandet företogs hade fått bilen i sin besittning från bilens ägare, vars egen besittning därmed upphört. Det är fråga om att ägarens omedelbara besittning skall anses ha upphört. Av förarbetena till utsökningsbalken framgår att egendom i föräldrars och barns gemensamma bostad i regel skall anses vara endast i föräldrars besittning, speciellt om det är fråga om minderåriga barn. Sonen var vid den aktuella tidpunkten ett minderårigt barn. Han var dessutom inte bosatt hos fadern. Sambesittning till fordonet kan därför inte anses ha förelegat. Före tillgreppet hade sonen således inte haft bilen i sin besittning. Han fick nämligen inte bruka bilen utom vid övningskörning. Genom tillgreppet har därför besittningen till bilen olovligen övergått från fadern till sonen. Faderns besittning till bilen har således upphört då sonens brukande inletts. På grund därav föreligger ett tillgrepp av fortskaffningsmedel. - För att ersättning skall utgå enligt stöldförsäkringsmomentet i försäkringen krävs dessutom att den som tillgripit fordonet inte tillhörde försäkringstagarens hushåll. Sonen har inte tillhört faderns hushåll. Sonen var inte skriven på faderns adress utan han var skriven på moderns adress. Såväl fadern som modern hade sina hemförsäkringar hos Trygg-Hansa. Av faderns hemförsäkringsbrev framgår att sonen inte räknades till faderns hushåll. Sonen ingick däremot i moderns hushåll enligt hennes försäkringsbrev. Enligt ett tillägg i hemförsäkringen hos Trygg-Hansa gällde försäkringen även för barn under 18 år som inte är folkbokförda på samma adress som försäkringstagaren, när barnet vistas hos denne, om försäkringstagaren har vårdnaden om barnet och barnet inte kan få ersättning genom annan försäkring. Sonen, som omfattades av moderns hemförsäkring, kan således inte få ersättning från faderns hemförsäkring med stöd av detta tillägg i hemförsäkringen. Begreppet hushåll i stöldförsäkringen har inte definierats. Oklarheter i försäkringsvillkoren skall falla tillbaka på försäkringsgivaren. Då stöldförsäkringen saknar definition av begreppet hushåll kan begreppet inte ges en mer utvidgad tolkning än vad som skulle vara fallet om hemförsäkringsvillkoren hade tillämpats. Sonen kan därför inte anses ha ingått i faderns hushåll enligt stöldförsäkringen. B.T:s talan skall därför bifallas.

Trygg-Hansa anförde följande.

Bilen fördes vid skadetillfället av försäkringstagarens som. Det brott som sonen begick när han olovligen körde bilen är att bedöma som olovligt brukande och inte som tillgrepp av fortskaffningsmedel. När gärningen begicks var fadern på annan plats och skulle inte återkomma på flera timmar. Bilen stod parkerad på faderns villatomt. Bilens nycklar fanns i bostaden där sonen hade rätt att vara. Sonen visste var bilnycklarna förvarades i bostaden. Sonen hade ett övningskörningstillstånd och brukade övningsköra med bilen. Sonen hade med fadern som övningslärare övningskört med bilen den aktuella dagen. Sonen hade under kvällen tillsammans med en kamrat gått ut och satt sig i bilen för att titta på instruktionsboken till bilens stereoanläggning och undersöka dess funktioner. Sonen hade då utnyttjat nycklarna eller larmbrickan till bilen och i samband med detta fått den omedelbara besittningen till bilen. Sonen har inte velat tillägna sig bilen. Allt tyder på att man velat åka en kortare tur för att därefter återställa bilen. Omständigheterna sammantagna visar entydigt på att sonen endast haft uppsåt att bruka bilen utan tillstånd. Sonen har inte haft uppsåt att varaktigt rubba faderns besittning till bilen. Gärningen skall därför bedömas endast som ett olovligt brukande. Polis och åklagare har under förundersökningen också rubricerat brottet som ett olovligt brukande. Stöldförsäkringen omfattar inte skador som uppstått när någon olovligt brukat bilen ifråga. Bestämmelsen om olovligt brukande finns i 10 kap. 7 § brottsbalken. Brottet består i att någon olovligt brukar annans sak och därigenom vållar skada eller olägenhet. Genom en lagändring år 1986 har man tagit bort kravet på att egendomen skall vara i gärningsmannens besittning då brottet begås. J.T:s olovliga nyttjande av bilen faller in under 10 kap. 7 § brottsbalken. Om tingsrätten skulle anse att gärningen var att betrakta som tillgrepp av fortskaffningsmedel är skadan ändå inte ersättningsbar, eftersom försäkringsvillkoren uttryckligen undantar sådant brott som utförts av någon som tillhör försäkringstagarens hushåll. Följande omständigheter har betydelse för frågan om sonen ingått i faderns hushåll eller inte. Sonens fader och moder skilde sig i slutet av 1980-talet. Modern fick vårdnaden om sonen. Sonen skulle stadigvarande bo hos henne. Sonen var också folkbokförd hos modern. Fadern har betalt underhåll för sonen. Sonen har gått i skola i anslutning till moderns bostad. Sonen har haft ett rum med en säng som stått till hans disposition i faderns bostad. Sonen har haft nyckel till faderns bostad. När sonen vistats i faderns bostad har han inte haft andra regler än faderns styvdotter som bodde i huset. Sonen har i viss utsträckning kunnat ta hem kamrater till faderns bostad. Sonen har haft rätt att göra i ordning mat och äta den mat som funnits i pappans bostad. Mot den bakgrunden är det klarlagt att sonen ingått i faderns hushåll i den mening som ordet hushåll har i motorfordonsförsäkringens villkor och i enlighet med vad som framgår av allmänt språkbruk.

Stockholms tingsrätt (2000-11-21, rådmännen Göran Svedberg, Eva Persélius, Malou Ålander) ogillade käromålet och anförde i domskälen följande.

Tingsrätten prövar till en början huruvida det kan ha varit fråga om tillgrepp av fortskaffningsmedel eller inte i det fall sonen hade framfört bilen då skadan uppstod.

En förutsättning för att tillgrepp av fortskaffningsmedel skall anses föreligga är att någon, som inte har besittning av bilen, tar bilen i sin besittning och därigenom berövar ägaren besittningen. Den som redan har bilen i sin besittning kan inte göra sig skyldig till tillgrepp av fortskaffningsmedel såvida inte annan person haft sambesittning till bilen och denne skiljs från sambesittningen genom att bilen tas ifrån denne. Man kan ha besittning till en bil genom att inneha nycklarna till den.

Parterna har inte ifrågasatt varandras sakuppgifter i målet.

I målet får anses vara ostridigt att sonen vistades i faderns bostad, att fadern befann sig på annan plats, att bilen var parkerad på en garageplats utanför faderns bostad, att nycklarna till bilen förvarades i faderns bostad, att sonen och dennes kamrat under den aktuella kvällen satt sig i bilen och studerat bilstereon och att sonen då utnyttjat bilnycklarna eller larmbrickan till bilen samt att sonen inte haft faderns tillstånd att köra bilen.

Mot denna bakgrund - främst den omständigheten att sonen haft tillgång till bilens nycklar - får, enligt tingsrättens mening, sonen anses ha haft bilen i sin besittning den aktuella kvällen. Det får hållas för visst att om sonen tagit bilen hade avsikten med bilfärden sannolikt varit att använda bilen endast under en kortare tid och att därefter återställa den. Rekvisiten för tillgrepp av fortskaffningsmedel kan därför inte anses vara uppfyllda. Om sonen hade använt bilen vid det aktuella tillfället torde det inträffade i stället ha rubricerats som ett olovligt brukande.

Det är ostridigt att stöldförsäkringsmomentet i motorfordonsförsäkringen inte gäller om bilen skadats på grund av ett olovligt brukande. Mot bakgrund av tingsrättens gjorda bedömning av gärningen skall käromålet därför ogillas.

B.T. överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan. Trygg-Hansa bestred ändring.

Svea hovrätt (2001-12-10, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén samt hovrättsråden Måns Edling och Karin Kussak) fastställde tingsrättens domslut och anförde följande.

Parterna har åberopat samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten och vidareutvecklat vad de anförde där. B.T har tillagt: Hans och hans nuvarande makas gemensamma bostad var låst med sjutillhållarlås och ett ytterligare lås och öppen för besök av sonen J.T., som endast hade nyckel till det andra låset, under något eller några veckoslut i månaden. På kvällen samma dag då B.T och hans maka lämnade bostaden, vari sonen med en kamrat blev kvar, tog han med sig sina bilnycklar. De bilnycklar som användes till bilkörningen fanns till hans makas förfogande och förvarades i bostaden.

I målet har hovrätten att pröva om B.T:s son J.T., på sätt som B.T gör gällande i målet, har gjort sig skyldig till olovligt tillgrepp av fortskaffningsmedel som omfattas av stöldförsäkringen.

Försäkringsvillkor av motsvarande lydelse har varit föremål för Högsta domstolens bedömning i rättsfallen NJA 1986 s. 659 och NJA 1995 s. 392, som rörde motorfordon som lämnats till annan för provkörning. I båda dessa mål var den avgörande frågan om ägaren alltjämt var besittningshavare av fordonet till dess föraren avvek med detta, vilket var en förutsättning för att det skulle vara fråga om ett tillgreppsbrott. I det senare målet uttalade Högsta domstolen att vem som har besittningen måste avgöras med hänsyn till de konkreta omständigheterna i varje särskilt fall, varvid betydelse kan tillmätas syftet med att den berörda egendomen överlämnats till annan person, den tid under vilken denne skulle ha hand om egendomen, de villkor som kan anses ha gällt för överlämnandet samt den kontroll över egendomen som ägaren utövade - eller kunde utöva - under den tid då den andre faktiskt hade hand om egendomen.

I nu förevarande fall har B.T lämnat bilen parkerad vid bostaden när han och hustrun gick på konsert. I bostaden vistades sonen och en kamrat. För sonen har, enligt B.T., gällt samma regler när denne bott hos fadern vid umgängestillfällena som för hustruns dotter som bodde i bostaden permanent. Det har varit klart att sonen inte hade rätt att använda bilen. B.T har uppgivit att avsikten var att sonen J.T. tidigare under dagen skulle ha övningskört med bilen, men att det nog blev så att enbart B.T körde eftersom det var så halt. De hade tidigare övningskört vid ett par tillfällen. B.T bar ett par nycklar till bilen på sig medan ett annat par nycklar var kvar i bostaden.

Besittningsbegreppet utformas i första hand från ägarperspektivet. Ägaren anses som besittare till sina ägodelar så länge dessa intar en normal placering. Så länge bilen var parkerad vid bostaden får den sålunda anses ha varit kvar i B.T:s besittning även om han inte var hemma i bostaden. Under den tid B.T har varit borta från bostaden har sonen J.T. med hjälp av de nycklar som förvarades i bostaden - även om han inte haft rätt att använda bilen - varit den som haft den omedelbara besittningen eller faktiska rådigheten över bilen. Båda får därför anses ha haft besittning till bilen under B.T:s frånvaro från bostaden (se bl.a. Beckman, "Rättspraxis om besittning", Festskrift till Håkan Nial, 1996, s. 76 f). Om det varit sonen som kört bilen framstår det vidare med hänsyn till bl.a. familjesituationen som uppenbart att hans enda avsikt var att utan lov bruka bilen en kortare stund och därefter återställa den utan att brukandet blev känt för fadern.

Under nu angivna förhållanden har inte sonen genom brukandet skilt B.T. från hans besittning i den bemärkelse som krävs för att det skall vara fråga om ett olovligt tillgrepp. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall och tingsrättens domslut fastställas.

Hovrättsrådet Per Eklund, referent, var skiljaktig och anförde följande.

I frågan om B.T:s son haft besittning till B.T:s bil gör jag en annan bedömning än den som majoriteten gör. Jag kommer också fram till en annan slutsats än majoriteten i frågan hur sonens avsikt att återlämna bilen skall bedömas mot bakgrund av gällande försäkringsvillkors utformning och innebörd.

Om två eller flera samtidigt har från varandra självständig tillgång till en sak anses gemensam besittning föreligga. I de fall en av flera sambesittare sätter sig i ensam besittning av saken så att de övrigas besittning utesluts, föreligger en besittningskränkning. När ett gemensamt brukande är normalt - exempelvis beträffande skilda familjemedlemmars tillhörigheter i den gemensamma bostaden - bör man utgå från att de alla är sambesittare (Göranson, SvJT 1985 s. 545). Har äkta makar var sin bilnyckel får de var och en anses ha gemensam besittning till bilen (jfr. dock NJA 1984 s. 244 beträffande vardera makens nycklar till bankfack).

I målet har framkommit att sonen J.T. inte bodde hos sin far, att sonen inte fick vistas i faderns bostad utan dennes vetskap, att sonen inte hade faderns tillstånd att befinna sig i bilen utan att fadern samtidigt var med, att B.T:s hustru förfogade över nycklar till bilen och att dessa förvarats i makarna T:s bostad vid tillfället. Det är inte utrett var dessa nycklar förvarades men sannolikheten talar för att de funnits i någon jack- eller kappficka eller någon handväska som tillhörde hustrun och inte förvarats lätt tillgängliga.

Angivna förhållanden är enligt min mening sådana att sonen vid ifrågavarande tillfälle inte kan anses ha varit besittare till bilen gemensamt med makarna T. som var och en hade sådan sambesittning. Att sonen till följd av familjesituationen haft rätt att vid tillfället i fråga vistas i makarna T:s bostad medan de var borta och att han tidigare fått övningsköra faderns bil är inte omständigheter som bör föranleda en annan bedömning. Jag kan således inte dela uppfattningen att det räcker med att sonen hittat och använt annans bilnycklar för att denne skall anses ha fått besittning till bilen vid tillfället. Om det hade varit J.T:s kamrat som med hjälp av bilnycklarna tagit och brukat bilen, skulle även han - med ett synsätt som väsentligen bestäms av att han fått tillgång till bilnycklarna - anses ha haft besittning till bilen. Det är enligt min mening en bedömning som inte leder till ett rimligt resultat. Under andra betingelser, såsom att en son eller dotter till en bilägande förälder bor hos denne och själv får använda bilen samtidigt som bilnycklarna förvaras lätt tillgängliga, ter det sig däremot naturligt att uppfatta barnet som sambesittare till bilen.

Även om sonen eller dennes kamrat skulle anses ha haft besittningen till bilen, har de genom att ensamma sätta sig i besittning av och köra iväg med den då uteslutit makarna T. från besittningen av bilen och därmed kränkt deras besittningsrätt.

Det anförda leder till bedömningen att det i objektiv mening har förekommit ett tillgrepp av fortskaffningsmedel på det sätt försäkringsvillkoret förutsätter.

Om det varit sonen som kört bilen framstår det enligt hovrättens majoritet som uppenbart att hans enda avsikt varit att utan lov bruka bilen under kortare tid och därefter återställa den. Rekvisiten för tillgrepp av fortskaffningsmedel anses under sådana förhållanden inte uppfyllda.

Det står klart att gärningsmannens avsikt i detta hänseende har betydelse för bedömningen om ett fordonstillgrepp utgör brottslig handling enligt brottsbalkens bestämmelse om tillgrepp av fortskaffningsmedel (8 kap.7 §).

Tvisten rör tillämpning och tolkning av försäkringsvillkor. Härvid måste prövningen ta sin utgångspunkt främst i utformningen och innebörden av de villkor som gäller när det tvistiga försäkringsfallet inträffade. Det kan enligt min mening inte klart utläsas av försäkringsvillkoren att någon friskrivning från försäkringsåtagandet skulle hänföra sig till det förhållandet att den som tagit och brukat någon annans motorfordon avsett att efter en kortare tids användning av fordonet återlämna det till ägaren. Innebörden av begreppet tillgrepp av fortskaffningsmedel ges en förklaring i anslutning till det aktuella villkoret. Om "någon tar utan lov ett motorfordon som tillhör annan, men utan avsikt att behålla eller sälja det" är detta enligt villkoret en situation då tillgrepp av fortskaffningsmedel föreligger. Härigenom klargörs att tillägnelseuppsåt hos den som tagit fordonet inte behöver visas för att ett försäkringsfall skall föreligga. Däremot framgår inte av formuleringen att avsikten att återställa fordonet har någon betydelse för frågan om det är ett tillgrepp av fortskaffningsmedel.

Stöldförsäkringsmomentet gäller inte för stöld eller tillgrepp eller försök till sådant brott, som utförts av någon som tillhör försäkringstagarens hushåll. Villkoret måste syfta till att undvika försäkringstvister i sådana fall när någon försäkringstagaren närstående, som bor gemensamt med försäkringstagaren, "lånar" dennes bil för en kortare färd. Att medlemmar i ett hushåll som har rätt att köra bil har tillgång till någon hushållsmedlems bil är troligen vanligt förekommande. Försäkringsvillkor, som undantar billån av en hushållsmedlem från försäkringen, är därför något som försäkringstagaren uppfattar som naturligt och är införstådd med. Det kan exempelvis visa sig genom att bilnycklar förvaras lätt tillgängliga i bostaden.

Villkorsundantaget i fråga om försäkringstagarens hushåll tar sikte endast på medlemmar i hushållet som använder försäkringstagarens fordon. Att utsträcka undantaget till att omfatta även personer utanför hushållet som tillgriper en bil men har avsikt att återställa den låter sig enligt min mening inte göras utan att detta anges i försäkringsvillkoren. Att göra en villkorstolkning som leder till en sådan utvidgning av undantaget är till nackdel för försäkringstagaren, som med ledning av innehållet i normalt begripliga försäkringsvillkor skall kunna överblicka sitt försäkringsbehov och känna trygghet för att hans eller hennes försäkring verkligen ger skydd i en situation av ofta stor ekonomisk betydelse.

Vid denna bedömning har jag att pröva om sonen tillhört B.T:s hushåll eller inte. Bolaget har gjort gällande att sonen vid tillfället tillhörde faderns hushåll medan B.T. har hävdat motsatsen.

Begreppet "hushåll" definieras inte i de aktuella försäkringsvillkoren. I bolagets vid denna tid aktuella villkor för hemförsäkring avseende sonens mor angavs att försäkringen gällde för "försäkringstagaren med familj - antal personer i hushållet 3 st", vilket då inbegrep sonen. Det visar att sådant slag av försäkring gäller vid skada som drabbar någon som bor i det hem som omfattas av försäkringen och som i försäkringsbrevet räknas med bland det antal personer som uppges ingå i hushållet. Hushållsbegreppet såsom det klart kan förstås när det gäller hemförsäkringar får anses motsvara den allmänna uppfattningen om vilka personer det kan vara som ingår i ett hushåll. I Nationalencyklopedin förklaras hushåll vara "en enhet av människor som delar bostad och ansvar för varandras försörjning. Ordet betonar framför allt ekonomiska och försörjningsmässiga relationer mellan människor som bildar en hushållsenhet. Medlemmarna i ett hushåll kan, men behöver inte, vara släkt med varandra".

Mot bakgrund av det anförda och de förhållanden som jag pekat på till stöd för bedömningen att sonen inte haft B.T:s bil som sambesittare, om han tagit den, finner jag att sonen vid tillfället inte tillhört faderns hushåll. B.T. har med hänsyn härtill rätt att erhålla ersättning från den aktuella försäkringen. Därför bör hans överklagande bifallas.

Överröstad i huvudsaken är jag i rättegångskostnadsdelen ense med majoriteten.

Målnummer T 8884-00