NJA 1995 s. 392

Domskäl

TR:n (rådmannen Brolin och hovrättsassessorn Ingvarson) anförde i dom d 28 juni 1994:

Bakgrund. K.B. är ägare till en Yamaha XT 600, en off roadmotorcykel med registreringsnummer ODP 948. Under våren 1992 önskade han sälja motorcykeln och annonserade om detta i Gula Tidningen. Flera personer ringde angående annonsen. K.B. bestämde tid med en person för att denne skulle komina och titta på motorcykeln. Spekulanten kom hem till K.B. i en vit Peugeot personbil av nyare modell, vilken parkerades utanför K.B:s bostad. Spekulanten var oklanderligt klädd, uppträdde normalt och ställde relevanta frågor. Sedan de diskuterat motorcykeln under 1520 minuter önskade spekulanten provköra motorcykeln. K.B. begärde därvid att spekulanten skulle lämna köpeskillingen som säkerhet, men denne hade inte så mycket pengar på sig utan lämnade i stället bilnycklarna.

K.B. pekade ut för spekulanten att denne i fem-tio minuter fick köra fram och tillbaka på en sträcka av omkring 300 m på Alviksvägen, och K.B. kunde se hela körsträckan utom en kort bit bakom en kiosk. Spekulanten körde fram och tillbaka ett flertal gånger och stannade vid minst två tillfällen och pratade med K.B.. När spekulanten sedan körde Alviksvägen norrut igen försvann han bakom kiosken. Eftersom K.B. inte kunde höra motorcykeln, trodde han att spekulanten hade fått motorstopp. Han trodde inte då att spekulanten hade försvunnit med motorcykeln. När spekulanten inte återkom började K.B. leta efter motorcykeln i omgivningen, varefter han ringde polisen. Det visade sig då att Peugeot- bilen var stulen. Efter en dryg timma kom polisen, varvid han gjorde en polisanmälan. Strax efteråt anmälde han tillgreppet till försäkringsbolaget.

Vid tidpunkten för provkörningen hade K.B. sin motorcykel försäkrad hos Wasa sakförsäkring, Ömsesidigt. Försäkringen omfattade bl a stöld. Försäkringsvillkoren har i denna del följande lydelse.

3.5 Stöldförsäkring

3.5.1 Försäkringen gäller för skada

a) genom stöld

b) genom tillgrepp av fortskaffningsmedel

c) genom försök till sådant brott.

Anmärkning till 3.5.1

Begreppet stöld är definierat i brottsbalken. Detta innebär att någon olovligen tar något som tillhör annan person i avsikt att t ex behålla eller sälja det.

Tillgrepp av fortskaffningsmedel innebär att någon olovligen tar fordon som tillhör annan person för att använda det, men utan avsikt att behålla eller sälja det.

Om däremot någon som har tillgång till ett fordon använder det utan lov, är det varken stöld eller tillgrepp. Det är i stället olovligt brukande, vilket innebär att någon olovligen brukar annans fordon som han redan har i sin besittning. Försäkringen gäller då inte. Av samma skäl gäller försäkringen inte heller vid bedrägeri eller förskingringsbrott, t ex om en hyrd bil inte återlämnas.

Motorcykeln var då den försvann värd 30 000 kr, och självrisken enligt försäkringsavtalet uppgick till 2 000 kr.

Allmänna reklamationsnämnden har bedömt tvisten och i beslut d 30 mars 1993 angett följande.

Av utredningen i detta ärende framgår att det överenskoms att provturen skulle ske endast runt kvarteret och att K.B. erhöll en bil i pant för motorcykeln under provkörningen. Enligt nämndens mening har panten i sig ingen betydelse för frågan om han genom sina försiktighetsmått behållit besittningen till motorcykeln. Överenskommelsen om att den presumtive köparen bara fick köra runt kvarteret kan inte heller leda till att säljaren anses ha behållit besittning till fordonet, utan för det krävs någon ytterligare begränsning för själva provkörningsturen (jfr NJA 1986 s 659, vari ägaren gjort upp en särskild färdplan för provturen och dessutom bestämt att under provturen följa efter motorcykeln i bil). Med hänsyn till det sagda kan det inte anses föreligga ett sådant tillgrepp som omfattas av försäkringen. K.B:s yrkande kan följaktligen inte bifallas.

Yrkanden. K.B. har yrkat att TR:n skall förplikta Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, att till honom betala 28 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 20 juni 1992 tills betalning sker.

Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, har bestritt yrkandet och vitsordat yrkat belopp och yrkad ränta.

Utveckling av talan. K.B.: Försäkringen gäller för tillgreppsbrott. Eftersom han och spekulanten hade gjort upp en bestämd färdplan på Alviksvägen för viss tid under vilken han nästan hela tiden kunde se motorcykeln, har han hela provkörningstiden haft besittning till denna. Han hade dessutom tagit spekulantens bilnycklar som säkerhet under provkörningen. Någon anledning att följa efter i bil förelåg inte. När spekulanten försvann med motorcykeln, gjordes därför ett tillgreppsbrott. På denna grund är K.B. berättigad till försäkringsersättning.

Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt:

Enligt Wasas uppfattning har något olovligt tillgrepp av motorcykeln inte skett. I stället har spekulanten i detta fall fått besittningen till motorcykeln genom bedrägeri. Av rättsfallet i NJA 1986 s 659 framgår vilka rekvisit HD anser skall föreligga för att gärningen skall bedömas som olovligt tillgrepp. I rättsfallet hade säljaren tillsammans med spekulanten gjort upp en bestämd färdplan för provturen samt avtalat att säljaren skulle följa efter motorcykeln i en bil under provturen och att - om de kom ifrån varandra - spekulanten skulle stanna och invänta säljaren.

I detta fall har K.B. endast gjort upp en bestämd färdplan med spekulanten, medan övriga rekvisit för olovligt tillgrepp inte föreligger. Eftersom motorcykeln således inte tillgripits olovligen, är K.B. inte berättigad till försäkringsersättning.

Domskäl. K.B. har lämnat ut sin motorcykel för provkörning till en spekulant. Provkörningen skulle ske på en begränsad sträcka under en begränsad tid. K.B. har yrkat att utfå försäkringsersättning av Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, som hade försäkrat motorcykeln. Eftersom försäkringen enligt villkoren gäller för olovligt tillgrepp (stöld och tillgrepp av fortskaffningsmedel) men inte för olovligt brukande eller bedrägeri, beror utgången i målet på huruvida K.B. under provkörningen haft besittningen till motorcykeln.

Att en person har besittningen till en sak är av betydelse i flera sammanhang inom juridiken. För en redogörelse av rättsläget inom straffrätten kan hänvisas till Beckman m fl, Kommentar till Brottsbalken I, femte uppl 1987, s 330-334 (även vad som anförs om bedrägeribrottet, s 407-454, kan vara av visst intresse). Med ledning av vad som där sägs kan följande anföras.

När det är fråga om ansvar för olovligt tillgrepp är besittningsbegreppet tämligen omfattande. Som exempel kan nämnas rättsfallet NJA 1979 s 62, där en man, som på en auktion inropat vissa föremål, låtit dem ligga kvar på auktionsplatsen. Han ansågs ändå ha föremålen i sin besittning. Det anses sålunda att ägaren har besittningen till en sak även om den inte är under hans omedelbara kontroll. Den som ensam har egendom i sin besittning kan däremot inte göra sig skyldig till olovligt tagande. Har någon besittning tillsammans med en annan person, kan han göra sig skyldig till olovligt tagande genom att utvidga sin besittning med undanträngande av den andres. Den som har besittning till egendom genom en annan anses ha medelbar besittning. Ägaren kan ha endast medelbar besittning, medan t ex en låntagare har den omedelbara besittningen. I förhållande till den medelbare besittaren är den omedelbare besittaren dock att anse som ensambesittare. Låntagaren kan därför inte dömas för stöld av den lånade saken.

En annan typ av besittning är besittning genom biträde. En arbetsgivare har besittning till vad hans anställda har hand om. På samma sätt har den som anlitar ett stadsbud besittning till de väskor och paket som stadsbudet bär. Besittningsbiträdet har däremot inte besittning till egendomen och gör sig därför skyldigt till olovligt tagande genom att avvika med egendomen. Att någon helt tillfälligt får hand om en sak, medför således inte att han får besittningen till denna.

HD har i det av parterna anförda rättsfallet NJA 1986 s 659 beträffande provkörning av motorcykeln bedömt samma försäkringsvillkor som de nu aktuella. I rättsfallet önskade en ägare sälja sin motorcykel.

Inför en provtur kom han överens med två män, som var spekulanter, om en färdplan för turen, vilken skulle gå över Essingeleden och därefter till Johanneshov. Det bestämdes också att ägaren skulle följa efter motorcykeln i en bil och att - om man under provturen kom ifrån varandra - männen skulle stanna och invänta ägaren. Under provturen ökade männen farten och försvann med motorcykeln. Vid prövningen av om försäkringsfall förelåg uttalade HD att de angivna förhållandena innebar att ägaren fick anses ha behållit besittningen till motorcykeln tills de båda männen avvek med den, varför männen gjort sig skyldiga till olovligt tillgrepp.

Med ledning av ovanstående redovisning av rättsläget gör TR:n följande bedömning av omständigheterna i detta fall.

Motorcykeln var i K.B:s besittning före provkörningen. Han har därefter lämnat ut nycklarna till motorcykeln till spekulanten samt tillåtit denne att företa en provtur. Genom överenskommelse har dock provturen begränsats dels till en tid av fem-tio minuter, dels till en sträcka av omkring 300 m, en sträcka som endast under någon sekund låg utanför K.B:s synfält. Vid dessa förhållanden kan inte spekulanten anses ha fått någon besittning till motorcykeln. Genom att senare avvika med den, har spekulanten därför gjort sig skyldig till ett olovligt besittningstagande.

Vid en jämförelse med förhållandena i 1986 års rättsfall har K.B. haft en större kontroll över motorcykeln genom att provturen enligt överenskommelsen fick ske på en mycket begränsad sträcka och under begränsad tid. Något praktiskt behov av efterföljande i personbil har därför inte förelegat, särskilt som K.B. i sin omedelbara närhet haft tillgång till den bil spekulanten färdats i. Inte heller har det funnits något behov av överenskommelse angående vad som skulle ske om de kom ifrån varandra, eftersom så inte kunde ske inom ramen för överenskommelsen.

Sammantaget innebär det anförda, som angetts, att K.B. haft besittningen till motorcykeln under provturen och att denna tillgripits olovligen. Härav följer att han är berättigad till försäkringsersättning. Någon tvist om försäkringsersättningens storlek föreligger ej.

Domslut

Domslut. TR:n förpliktar Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, att till K.B. betala 28 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 20 juni 1992 tills betalning sker.

Tf rådmannen Andersson var skiljaktig enligt följande yttrande: överenskommelsen mellan K.B. och spekulanten innebar endast att provkörningen begränsades till en viss kortare sträcka - i huvudsak inom synhåll för K.B. - under en tidsperiod av fem till tio minuter. Dessa villkor ensamma kan inte leda till slutsatsen att K.B. kan anses ha behållit besittningen till motorcykeln. Tvärtom har K.B:s möjligheter att hålla kontroll över cykeln under provkörningen varit utomordentligt små, även om han haft tillgång till spekulantens bilnycklar. K.B. får mot den bakgrunden anses ha lämnat över besittningen av motorcykeln till spekulanten redan vid provkörningens början. Spekulantens åtgärder därefter kan därför inte vara att betrakta som stöld i BrB:s mening. Därmed är försäkringsvillkoret inte uppfyllt. K.B:s talan skall således ogillas.

Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, överklagade TR:ns dom i Svea HovR med yrkande att HovR:n skulle ogilla K.B:s vid TR:n förda talan.

K.B. bestred ändring.

HovR:n avgjorde med stöd av 50 kap 13 § 3 st RB målet utan huvudförhandling.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Vad som framkommit i HovR:n ger inte anledning att göra en annan bedömning än den TR:n gjort. TR:ns dom skall därför fastställas.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Hovrättsrådet Grahn var skiljaktig beträffande huvudsaken och anförde: Det är mellan parterna ostridigt vad K.B. och spekulanten på motorcykeln kom överens om rörande villkoren för företagandet av provturen.

Den i målet aktuella problematiken belyses i bland annat rättsfallet NJA 1986 s 659. För mig föreligger det - när det nu gäller att ta ställning till vad som rimligen kan föras in under begreppet besittning - en avgörande skillnad mellan omständigheterna i rättsfallet och i vårt fall. I rättsfallet hade säljaren med spekulanterna kommit överens om, bland annat, att säljaren "under provturen skulle följa efter motorcykeln i en bil och att, om de kom ifrån varandra, männen skulle stanna och invänta honom". K.B. har emellertid låtit sin spekulant i praktiken helt på egen hand provköra motorcykeln en sträcka av ca 300 meter. Även om K.B. kunde överblicka nästan hela denna sträcka och ställde vissa andra villkor för att provturen skulle få företagas, kan K.B. enligt min mening inte anses ha behållit någon form av besittning till motorcykeln utan i stället genom sitt agerande ha överlämnat besittningen av denna till spekulanten redan vid provkörningens början. Något olovligt tillgrepp har således ej skett av motorcykeln. K.B:s käromål skall således enligt min mening lämnas utan bifall.

Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, (ombud försäkringsjuristen U.L.) överklagade HovR:ns dom och yrkade att HD skulle ogilla K.B:s talan i HovR:n.

K.B. (ombud advokaten C.M.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rosell, föreslog att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl. De i målet aktuella försäkringsvillkoren har varit föremål för HD:s bedömning i rättsfallet NJA 1986 s 659. Av detta prejudikat framgår att en ägare av en motorcykel, som låter en tilltänkt köpare provköra fordonet, under vissa förutsättningar får anses ha behållit besittningen till fordonet till dess spekulanten under provturen avviker med det. Spekulantens förfarande har bedömts som sådant olovligt tillgrepp som omfattas av stöldförsäkringen.

I förevarande mål är ostridigt att K.B. och spekulanten träffat en överenskommelse inför provturen om begränsningar i fråga om tid och sträcka. Om spekulanten hade fullgjort sin del av överenskommelsen skulle visserligen K.B. ha varit i tillfälle att under provturen hävda sin äganderätt. Den överenskommelse som träffats i fråga om provturen har emellertid inte inneburit tillräcklig möjlighet för ägaren till kontroll av att kunden inte avvek med motorcykeln, för att ägaren skall anses ha behållit sin besittning under provturen. Eftersom besittningen till fordonet får anses ha övergått från K.B. innan provturen inleddes, är han inte berättigad till ersättning för skada genom olovligt tillgrepp enligt avtalet om stöldförsäkring. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken ogillar HD käromålet.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 16 juni 1995 (nr DT 112).