RH 2002:58

Åklagaren åtalade R.M. för grovt narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning.

R.M. har i oktober 2001 i Stockholm olovligen förvärvat omkring 300 gram amfetamin och en mindre mängd metamfetamin, vilken narkotika han olovligen innehaft delvis för eget bruk och delvis i överlåtelsesyfte. - R.M. har den 30 maj 2002 vid Sköndalsvägen och Älvsjövägen i Stockholm olovligen försålt 0,94 resp. 0,90 gram amfetamin till två olika missbrukare för 200 kr vid vardera tillfället.

Åklagaren åtalade R.M. därutöver för olovlig tillverkning av sprit.

Stockholms tingsrätt (2002-08-01, tf. rådmannen John Ahlberk samt nämndemännen Shrin Nasirpour, Hella Parbo och Alvar Alaperä) dömde R.M. i enlighet med åtalet för grovt narkotikabrott och olovlig tillverkning av sprit till fängelse tre år.

R.M. överklagade domen med yrkande om att narkotikabrottet skulle bedömas som brott av normalgraden och i allt fall att fängelsepåföljden skulle väsentligt nedsättas.

Åklagaren bestred ändring.

Svea hovrätt (2002-10-03, hovrättslagmannen Göran Persson, hovrättsrådet Ulla Bergendal, referent, och adjungerade ledamoten, advokaten Per Durling samt nämndemännen Christina Grebesjö-Sutton och Peter Michanek) bestämde påföljden till fängelse två år fyra månader.

Sedan hovrätten funnit åtalet styrkt anförde hovrätten bl.a. följande. Annan påföljd än fängelse är, som tingsrätten funnit, inte aktuell. I fråga om straffmätningen finner hovrätten vid en bedömning utifrån den ifrågavarande mängden amfetamin - med beaktande av att gränsen mellan brott av normalgraden och grovt narkotikabrott vid ett strikt mängdresonemang i praxis anses ligga vid 250 gram - att straffvärdet är lägre än tingsrätten funnit. De av R.M. åberopade omständigheterna - att han erkänt mer än vad han kunnat överbevisas om och att hans levnadsomständigheter är besvärliga - påverkar däremot inte straffmätningen. Hovrätten finner att ett fängelsestraff om två år fyra månader skall utmätas.

Målnummer B 7689-02